('med förslag till förord\xad ning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn sär\xad skild skatt å vissa lotterivinster, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 1

Nr 213.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord­ ning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn sär­ skild skatt å vissa lotterivinster, m. m.; given Stock­ holms slott den 27 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till 1) förordning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § förord­ ningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotteri­ vinster; samt 2) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Under Hans Maj-.ts Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 213. 1

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § för-

b»

ordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 2 § förordningen den 28 sep­ tember 1928 örn särskild skatt å vissa lotterivinster1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §• 1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten överstiger tjugu­ fem kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott i penninglotteri, tolv kronor 50 öre, till staten erläggas en särskild skatt utgörande tjugu procent av vins­ tens belopp. Skatt som nu sagts skall ock utgå å vinst i annat här i riket anordnat lotteri, vilken utgöres av värdepapper. Skatt skall------------ vinnaren uttages.

2 §• När vinst, som avses i 1 § 1 morn., utbetalas eller utgives till vinnaren, skall lotteriets anordnare eller premieobligationernas utfärdare innehålla så stor del av vinsten, som motsvarar den stadgade skatten å densamma.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942, dock att äldre bestäm­ melser fortfarande skola äga tillämpning i fråga om vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer vilka utfärdats före nämnda dag, även­ som beträffande annan lotterivinst, som blivit tillgänglig för lyftning före samma dag.

1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se SFS 1939:205.

Kungl. Maj.ts proposition nr 213. 3

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 19 § samt anvisningarna till 19 och 36 §§ kom­ munalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

19 §. Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid----------- i 35 §; lotterivinst, som är underkastad beskattning jämlikt förordningen örn sär­ skild skatt å vissa lotterivinster, eller annan vinst i sådant penninglotteri eller vid vinstdragning å sådana premieobligationer, som i nämnda förord­ ning avses, och ej heller andra lotterivinster än nu nämnts, därest deras sammanlagda värde under beskattningsåret understigit 100 kronor; vad som i------------ mottagarens utbildning.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 19 §. 1. Fattigunderstöd, begravningshjälp-------------sista stycket). 2. Enligt förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster skall dylik skatt erläggas för vinst i svenskt penninglotteri (varunder jämväl inbegripes vadhållning, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i samband med idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar) ävensom för vinst vid vinstdragning å svenska premieobliga­ tioner, såvida obligationerna utfärdats efter den 31 december 1928, dock att vinst, som ej överstiger tjugufem kronor eller, såvilt angår vinst å halvlott i penninglotteri, tolv kronor 50 öre, är fri från dylik skatt. Likaledes skall särskild skatt erläggas för vinst i annat här i riket anordnat lotteri, vilken utgöres av värdepapper. Vinst, som i sådant penninglotteri eller vid vinstdragning å sådana premieobligationer, varom ovan nämnts, tillfaller annan än lotteriet eller obligationernas utfärdare, är icke underkastad in­ komstskatt även örn på grund av vinstens ringa belopp särskild skatt icke skall utgöras för densamma, varemot varje annan lotterivinst, för vilken

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 19 § se SFS 1940: 876 och av anvisningarna till 36 § se SFS 1938: 368.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

icke utgår särskild skatt, i och för sig är skattepliktig och således skall beskattas som inkomst, om dess värde tillsammans med värdet å övriga dylika lotterivinster (varulotterivinster, som ej bestå av värdepapper, totalisatorvinster etc.) under beskattningsåret uppgår till minst 100 kronor.

till 36 §. 1. Vid beräkning------------annan förvärvskälla. 2. För att------------ av realisationsvinst. Avdrag är medgivet för alla de utgifter, som den skattskyldige under beskattningsåret haft för inköp avlottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri, dock med undantag för svenska premieobligationer samt lottsedlar eller insatser i penninglotteri av den beskaffenhet, att för vinst i detsamma skall erläggas skatt enligt förord­ ningen om särskild skatt å lotterivinst och att vinsten för den skull icke skall beskattas såsom inkomst (jfr punkt 2 av anvisningarna till 19 §). Av­ drag är sålunda medgivet för alla kostnader för inköp av lottsedlar i varueller tombolalotteri, och gäller detta även om å sådan lott utfallit vinst, som utgöres av värdepapper och därför icke skall beskattas som inkomst. Har den skattskyldige haft annan lotterivinst än vinst i sådant penninglotteri eller vid vinstdragning å sådana premieobligationer, som ovan nämnts, till så litet sammanlagt belopp att densamma enligt 19 § icke är skattepliktig, få utgifterna för lottköp eller insatser i lotteri avdragas från realisations­ vinst endast i den mån de överstigit lotterivinsten. 3. I punkt —------- annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars 1942.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena G unther , statsråden P ehrsson -B ramstorp , W estman , W igforss , S köld , B ergquist , B agge , A ndersson , D omö , R osander , G jöres , E werlöf .

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om vissa ändringar i gällande bestämmelser angående be­ skattning av lotterivinster och anför därvid följande:

Inledande översikt, ifrågasatta ändringar.

Enligt gällande bestämmelser finns det två former för beskattning av lotterivinst. Antingen utgår en för lotterivinster särskilt anordnad skatt, som uttages på så sätt att viss proportionell andel av vinsten vid dess utläm­ nande till vinnaren innehålles av lotteriarrangören för att av denne inlevere­ ras direkt till statsverket, eller också utgår skatt i den formen att lotteri­ vinsten — efter avdrag för vederbörliga omkostnader — inräknas i vinnarens övriga inkomst och beskattas i samband med denna. Beträffande det först angivna beskattningssättet stadgas i förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotteri vinster, sådan den numera lyder, att å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinst­ dragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten överstiger 25 kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott i penninglotteri, 12 kronor 50 öre, till staten erläggas en särskild skatt utgörande 10 procent av vinstens belopp. Skatt skall dock icke utgöras för vinst, som utfallit å lott eller obligation, vilken icke blivit avyttrad, och ej heller för vinst, som ej av vinnaren uttages. Under penninglotteri inbegripes vadhållning, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i samband med idrottstävlingar (tippning), dock ej vadhållning medelst totalisator vid hästtäv­ lingar, vilken sistnämnda form av vadhållning sålunda är undantagen från förordningens bestämmelser. Undantagna från dessa äro också enligt med­ delade övergångsbestämmelser vinster å premieobligationer, vilka utfärdats före den 1 januari 1929 (1889 och 1893 års teaterobligationer). Rörande uppbörd och redovisning av den skatt, som utgår enligt den nu angivna förordningen, stadgas däri samt i en särskild kungörelse i äm­

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

net den 21 december 1928 (nr 486), att lotteriets anordnare eller premie­ obligationernas utfärdare skall, när vinst utbetalas till vinnaren, innehålla så stort belopp som motsvarar den stadgade skatten å vinsten. Därefter har vinstutbetalaren att inom en månad efter det vinstdragningen ägt rum till generalpoststyrelsen i 2 exemplar ingiva anmälan om dragningen, däri skall lämnas uppgift å sammanlagda beloppet av på avyttrade lotter utfallna vinster om mer än 25 kronor. Samtidigt skall den å dessa vinster belöpande skatten av vinstutbetalaren inbetalas till generalpoststyrelsen, som förser det ena exemplaret av anmälan med enkla beläggningsstämplar till belopp, mot­ svarande den erlagda skatten, och, sedan stämplarna makulerats, återställer detta exemplar till vederbörande. Skatt skall sålunda inbetalas även för vinst, som eventuellt ej kommer att uttagas. Sådan skatt restitueras emeller­ tid till vinstutbetalaren, om denne till generalpoststyrelsen ingiver ansökan härom i viss föreskriven ordning. Beträffande annan lotterivinst än sådan, som avses med nu angivna be­ stämmelser, stadgas i gällande författningar örn inkomstskatt, att dylik vinst skall inräknas bland vinnarens skattepliktiga intäkter, såvitt vinsten tillsam­ mans med övriga under beskattningsåret erhållna vinster av samma slag uppgår till minst 100 kronor (eljest föreligger ingen skatteplikt, se 19 § kom­ munalskattelagen). Vinsten skall därvid upptagas som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet (35 § kommunalskattelagen). Avdrag får göras för ut­ gifter för inköp av lottsedlar i lotteri, varom nu är fråga, därvid dock skall iakttagas, att avdrag endast får göras från intäkter, som bestå av lotteri­ vinster eller realisationsvinster, samt att, om den skattskyldige haft lotteri­ vinster av ifrågavarande slag till mindre sammanlagt belopp än 100 kronor, utgifterna för lottköp få avdragas från realisationsvinst endast i den mån de överstigit lotterivinsterna (36 § kommunalskattelagen med anvisningar). I kontrollsyfte är föreskrivet, att envar, som vid vinstdragning å här i riket utfärdade premieobligationer erhållit vinst, vilken uppgått till minst 1,000 kronor och för vilken icke skall utgöras skatt enligt förordningen den 28 september 1928, nr 376, är skyldig att härom avgiva särskild uppgift, som vid vinstmedlens lyftande skall avlämnas till obligationernas utfärdare för att av denne vidarebefordras till vederbörande taxeringsmyndighet (42 § taxeringsförordningen). Frånsett sistnämnda bestämmelse, som numera har en mycket begränsad räckvidd, då den blott avser 14 vinster örn året i de båda teaterobligationslotterierna, finnas inga föreskrifter angående kon­ troll å att lotterivinster verkligen bliva i vederbörlig ordning deklarerade till beskattning. Undantagna från den särskilda lotterivinstskatten enligt förordningen den 28 september 1928 äro sålunda alla vinster i varulotterier. Dessa vinster skola i stället — om de under loppet av ett år för samma vinnare uppgå till sam­ manlagt minst 100 kronor — hos vinnaren beskattas såsom vanlig inkomst. I detta sammahang må erinras, att enligt gällande förordning örn stämpel­ avgiften lottsedel i varulotteri, som anordnas med Kungl. Maj:ts tillstånd, skall förses med en stämpel av 10 öre för varje lottsedel. Sådan stämpelav­

Kungl. Maj.ts proposition nr 213. 7

gift utgår däremot icke för lottsedel i penninglotteri. Före den 1 januari 1939 var förhållandet i sistnämnda avseende ett annat, i det enligt då gällande be­ stämmelser lottsedel i penninglotteri skulle stämpelbeläggas med 20 öre för varje hel krona av lottsedelns pris. Vidare må framhållas, att lotteriföretagen såsom sådana äro frikallade från inkomstbeskattning för sin behållning å lotterierna. Beträffande aktiebolaget Tipstjänst och Svenska penninglotteriet aktiebolag framgår detta av direkta bestämmelser i 53 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, och beträffande andra förekommande lotte­ riföretag följer detta av författningarnas allmänna bestämmelser.

I en vid 1941 års riksdag inom första kammaren av herr Velander väckt motion (nr 40) påtalades den olikformighet, som rådde i fråga om beskattning av lotterivinster, i det att skatt å penningvinster under alla förhållanden en­ dast uppginge till 10 procent av vinstens belopp, medan skatten å lika värde­ fulla vinster i varulotterier (som exempel nämndes vinster bestående av pre­ mieobligationer, fastigheter eller automobiler) kunde bliva mångdubbelt större. I anledning av nämnda motion erinrade 1941 års bevillningsutskott (betän­ kande nr 16), hurusom t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström i sitt sam­ ma år avgivna betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder föreslagit, att beskattningen av sådana lot­ terivinster, där skatten ej redan nu uttages vid källan, skulle utbrytas ur in­ komstbeskattningens ram samt att omhänderhavandet av denna beskattning i stället skulle läggas å länsstyrelserna på sätt redan nu är fallet beträffande beskattningen av gåvor. Efter att jämväl lia redogjort för den bristande överenstämmelsen i principerna för beskattning av lotterivinster av olika slag an­ förde utskottet: Denna olikformighet i beskattningen medför bl. a. att--------— sådana vinster i varulotterier, som utgöras av premieobligationer, drabbas av väsent­ ligt hårdare beskattning än vinster av motsvarande storlek i penninglotterier. En sådan ordning är icke tillfredsställande och torde för övrigt icke överens­ stämma med syftet med den särskilda skatten å lotterivinster. Det torde kunna antagas att på sätt hittills varit fallet med premieobligationer jämväl andra därmed likställda obligationer komma att användas såsom vinster i varulotterier. Med hänsyn till det anförda finner utskottet skäl tala för sådan ändring av gällande bestämmelser, att vinster i form av premieobligationer eller där­ med jämställda värdehandlingar böra underkastas beskattning efter i huvud­ sak samma regler som nu gälla i fråga örn vinster i penninglotterier. Utskottet får därför förorda, att denna fråga snarast göres till föremål för utredning samt att därvid beaktas det förhållandet, att vinster av beskaffenhet som ovan berörts ofta icke helt kunna likställas med rena penningvinster. Under de se­ naste åren hava skattesatserna vid den ordinarie beskattningen måst avsevärt skärpas. Skatteprocenten enligt 1928 års förordning örn särskild skatt å vissa lotterivinster har däremot icke ändrats, sedan sistnämnda skatt infördes. Vid den av utskottet nu förordade utredningen finner utskottet önskvärt att jäm­ väl överväges, huruvida icke skäl föreligger, att skatteprocenten enligt nyss­ nämnda förordning i nuvarande statsfinansiella läge bringas i närmare över­ ensstämmelse med gällande skattesatser vid den ordinarie beskattningen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Beträffande motionärens förslag i övrigt må framhållas, att enligt gällande bestämmelser kunna även andra slag av vinster i varulotterier än förenämnda stundom drabbas av hårdare beskattning än örn reglerna för den särskilda skatten å lotterivinster vore tillämpliga. De vinster, varom nu är fråga, torde emellertid i regel icke uppgå till några mera betydande belopp, och den nu­ varande ordningen i fråga om beskattningen av dessa vinster torde därför icke vålla de skattskyldiga samma olägenheter som beträffande sådana vinstex-, som utgöras av premieobligationer. På grund härav och då frågan om beskattningen av lotterivinster i allmänhet genom det ovan angivna förslaget (Sandströms) är underställd Kungl. Majits prövning, anser sig utskottet icke böra biträda^ motionärens förslag om en särskild utredning rörande beskatt­ ningen av sådana lotterivinster, som endast utgöras av varor.

Utskottet hemställde, att l-iksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit an­ hålla, att Kungl. Majit ville föranstalta om utredning angående beskattningen av sådana vinster i varulotterier, som utgöras av premieobligationer eller där­ med jämställda värdehandlingar, samt för riksdagen snarast möjligt fram­ lägga de förslag, som kunde av utredningen föranledas. I skrivelse den 17 maj 1941 (nr 234) gjorde riksdagen framställning i enlig­ het med utskottets hemställan.

I anledning av denna riksdagens skrivelse har inom finansdepartementet utarbetats en den 7 februari 1942 dagtecknad promemoria angående ifråga­ satta ändringar i gällande bestämmelser örn beskattningen av lotterivinster. I promemorian framhölls att t. f. underståthållaren Sandströms förslag i fråga om beskattning av lotterivinster icke inom den närmaste tiden torde komma att föranleda någon åtgärd från Kungl. Majus sida, varefter såsom särskilda spörsmål upptagits till behandling dels frågan i vad mån vinster i varulotterier överhuvud taget böra underkastas beskattning jämlikt för­ ordningen den 28 september 1928 om den särskilda lotterivinstskatten och till följd härav frikallas från den vanliga inkomstbeskattningen, dels ock frågan örn eventuell höjning av skattesatsen för den särskilda lotterivinstskatten.

Den särskilda lotterivinstskattens tillämpning å vinster i varulotterier. I

I promemorian lämnades till en början en redogörelse för uttalanden, som gjorts i denna fråga under förarbetena till 1928 års förordning om den sär­ skilda skatten (se härom proposition år 1928 nr 213, sid. 211 och följande). Härefter anfördes: Enligt gällande lotteriförordning få endast mindre lotterier (lotterier, där insatserna icke överstiga ett sammanlagt belopp av 5,000 kronor) anordnas utan tillstånd av Kungl. Majit. Vinsterna i dessa mindre lotterier få enligt bestämmelser i samma förordning icke utgöras av värdepapper. I övrigt föreskrives beträffande de föremål, varav vinsterna skola bestå, endast, att varor, vilka användas som vinster, skola — frånsett vinster i de allra minsta

Kungl. Maj.ts proposition nr 213. 9

lotterierna, vilkas värde ej får överstiga 5 kronor, eller vinster, som bestå av skänkta föremål — vara frambragta eller tillverkade inom landet samt att, om presentkort förekomma, dessa skola vara så beskaffade, att de möj­ liggöra förvärv av dylika varor. I de lotteritillstånd, som meddelas av Kungl. Maj:t, brukar Kungl. Majit, om man bortser från tillstånd till s. k. båtlotterier o. dyl., lämna föreskrif­ ter örn lotternas antal, lottpriset, minsta sammanlagda vinstvärdet samt — om lotteriet är av något större omfattning — ungefärliga värdet å högsta vinsten. I fråga örn vinsternas beskaffenhet brukar i övrigt angivas, örn någon vinst får utgöras av statens premieobligationer eller försvarsobligationer och örn någon vinst får utgöras av fastighet (sportstuga eller dylikt). I så fall angives också i allmänhet till vilket antal sådana vinster få före­ komma. Någon uppgift örn till vilket belopp eller till vilket värde nämnda föremål få ingå bland vinsterna lämnas däremot icke. Vad angår övriga vinster brukar endast föreskrivas, att de skola, i den mån de icke bestå av skänkta föremål, utgöras av för lotteriet direkt från tillverkare inköpta svenska hantverks-, slöjd-, industri- eller konstalster eller ock, dock huvud­ sakligen beträffande de lägre vinsterna, av presentkort, gällande såsom be­ talningsmedel hos ett flertal affärer, som huvudsakligen tillhandahålla va­ ror av svensk tillverkning. Beträffande värdet å vinsterna brukar angivas, att detta ej må upptagas högre än gällande detaljhandelspris eller, örn detaljhandelspriset ej med bestämdhet kan utrönas, högre än inköpspriset, dock att värdet å hemslöjds- eller hantverksalster liksom å skänkta varor i senare fallet får upptagas till pris, som åsättes efter .värdering av opartisk sakkunnig. 1 de lotteritillstånd, som Kungl. Maj:t lämnat under åren 1940 och 1941, ha av värdepapper endast tillåtits statens premieobligationer och försvarsobligationer. Därvid har i allmänhet angivits, att en vinst (i några fall 2 och i ett fall 3 vinster) fått utgöras av premieobligationer eller — efter lotteriarrangörens fria val — av premie- eller lörsvarsobligationer. Vad angår sistnämnda obligationer har dessutom i några under år 1940 lämna­ de tillstånd givits en allmän föreskrift örn att vinster med ett värde av 50 kronor eller däröver må utgöras av sådana obligationer. En undersökning av vinstförteckningarna för de största under åren 1940 och 1941 av Kungl. Majit medgivna varulotterierna (19 olika företag) visar, att de högsta vinsterna i dessa genomgående utgjorts av statens pre­ mieobligationer. Återstående större vinster lia oftast utgjorts av en sport­ stuga, en villa eller dylikt, merendels jämte tomt, därvid platsen för tomten ofta fått väljas av vinnaren. Presentkort för inköp i en eller flera affärer lia förekommit i stor utsträckning både bland de större och bland de min­ dre vinsterna. Övriga vinster lia huvudsakligen utgjorts av försvarsobligationer (i lotterierna under 1941 dock endast i ringa utsträckning), möbler, husgerådssaker och sportartiklar såsom cyklar, skidor m. m. Automobiler, motorcyklar och motorbåtar, som tidigare i stor utsträckning torde lia före­ kommit bland de större vinsterna, saknas av förklarliga skid så gott som helt i de undersökta vinstlistorna. I de lotterier, som anordnas utan tillstånd av Kungl. Maj:t, torde vins­ terna merendels utgöras av klädespersedlar, husgerådssaker och dylika föremål. I elt flertal fall har emellertid Kungl. Majit under 1940 och 1941 medgivit rödakorsföreningar, luftskyddsföreningar m. fl. rätt att vid dylika lotterier använda försvarsobligationer som vinster. Dessa medgivanden sy­ nas dock vart för sig ha avsett ganska små belopp, och sammanlagt torde värdet av de i enlighet härmed utlottade vinsterna endast röra sig örn några tusen kronor.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

Angående möjligheterna för genomförande av den särskilda skatten be­ träffande vinster i varulotterier anfördes härefter i promemorian: En nödvändig förutsättning för tillämpning av bestämmelserna örn den särskilda lotterivinstskatten å vinster i varulotterier torde få anses va­ ra, att vinsterna utgöras antingen av föremål, som äro lätta att realisera i allmänna marknaden och vilkas omedelbara saluvärden sålunda utan svå­ righet kunna fastställas, eller också av föremål, som — oavsett de åtgärder, som kunna komma att föreskrivas för beskattningen — undergått eller komma att undergå en officiell värdering av något slag. Det synes därför utan vidare vara klart, att det icke kan ifrågakomma att belägga vinster, som bestå av exempelvis en segelbåt i ett båtlotteri eller ett konstverk i ett konstlotteri, med den ifrågavarande skatten, och detsamma torde gälla även för vinster, som utgöras av klädespersedlar, husgerådssaker, sport­ artiklar och dylikt. Däremot synas vinster, som utgöras av värdepapper, lämpa sig väl för skatten, såvitt värdepapperen äro börsnoterade. Slutligen skulle man kunna tänka sig beskattningens genomförande även beträffan­ de vinster, bestående av presentkort eller fastigheter. Vad då först angår vinster, som utgöras av börsnoterade värdepapper, är det ju lätt att fastställa det omedelbara saluvärdet på en sådan vinst, och det är ju ingen orättvisa mot vinnaren att beräkna skatten på detta värde, efter­ som han omedelbart kan förvandla vinsten i reda pengar till belopp, motsva­ rande samma värde. Detta medför också, att det icke behöver uppstå några komplikationer vid skatteuppbörden, i det lotteriarrangören, örn vinnaren icke kan eller vill betala skatten kontant, kan innehålla och utan större besvär låta försälja så stor del av vinsten, att köpeskillingen täcker skatten. Beträffande vinster, som utgöras av presentkort, torde dylika vinster kunna sägas ha ett saluvärde, motsvarande det angivna priset på presentkorten, un­ der förutsättning att dessa icke äro utställda på alltför stora belopp samt gälla för inköp i ett flertal affärer. Emellertid har det visat sig vid undersökningen av vinstlistorna för de större varulotterierna, att presentkort eller anvisningar på 1,000 kronor och mera ingå bland vinsterna, och vidare att dessa ofta gälla för inköp i en enda affär eller t. o. m. för inköp av endast visst slag av varor i en enda affär. I dylika fall torde det vara svårt att avyttra presentkorten utan reducering av priset under det belopp, varå de lyda. Härtill komma svårig­ heter vid uppbörden. Då man icke gärna kan ålägga lotteriarrangören skyldighet att för skattens uttagande låta försälja vinsten eller erforder­ lig del därav, återstår endast att lita till att vinnaren betalar skatten kon­ tant, då han lyfter vinsten. Den situationen kan ju emellertid uppstå, att vin­ naren icke förmår erlägga det mot skatten svarande beloppet. Ur vinnarens synpunkt skulle detta innebära, att han helt enkelt icke kunde lösa ut sin vinst. Även örn man kunde antaga, att en vinnare i dylikt fall alltid skulle kunna anskaffa det erforderliga beloppet genom att avyttra vinsträtten, skulle arrangemanget ändå icke vara tillfredsställande, eftersom avyttringen under sådana förhållanden säkerligen ofta finge ske till betydligt underpris. Vad angår vinster, som utgöras av fastigheter, så vore ju anledningen till att man skulle belägga just en sådan vinst med den särskilda skatten att man kan använda sig av fastighetens taxeringsvärde som grundval för skattebe­ räkningen. Emellertid försvåras detta av att en dylik vinst vid utlämnandet i allmänhet endast torde bestå av en anvisning på en monteringsfärdig bygg­ nad jämte visst kontant belopp för inköp av tomt och uppmonteringen samt att den fastighet, som vinsten motsvarar, därför först efter en längre tid före­ ligger i sådant skick, att den kan bliva föremål för fastighetstaxering. Härtill komma alla de olägenheter, vilka ovan angivits gälla för uppbörden av skatt, som påförts vinster bestående av presentkort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 11

Den särskilda lotterivinstbeskattningen torde sålunda i den form vari den för närvarande föreligger icke lämpa sig för andra vinster i varulotterier än sådana, som utgöras av börsnoterade värdepapper. Å andra sidan synas alla dylika vinster lika lämpade för skatten, och någon anledning att inskränka tillämpningen av densamma till endast vissa vinster av detta slag, t. ex. till sådana som bestå av premieobligationer eller försvarsobligationer, synes där­ för — om Kungl. Maj:t skulle komma att tillåta användning av andra börs­ noterade värdepapper som vinster — icke förefinnas.

Sedan i promemorian sålunda fastslagits, att den särskilda skatten borde tillämpas jämväl å vinster, bestående av börsnoterade värdepapper, framhölls däri, att denna utvidgning av skattens tillämpningsområde lämpligast syntes kunna ske genom att i 1 § 1 moni. första stycket förordningen den 28 septem­ ber 1928, nr 376, angåves, att den särskilda skatten skulle utgå jämväl för så­ dan vinst i varulotteri, som utgjordes av värdepapper, noterade å svensk börs, ävensom att det värde å vinsten, efter vilket skatten vore att beräkna, skulle bestämmas efter vederbörande värdepappers notering den dag, då vinsten bleve för vinnaren tillgänglig för lyftning, eller, om värdepapper av ifrågava­ rande slag icke noterades denna dag (premieobligationer vore t. ex. föremål för dragning), efter noteringen närmast föregående dag, då sådan förekom­ mit. Beträffande tolkningen av de sålunda ifrågasatta föreskrifterna örn vär­ deringen erinrades örn att beteckningen börsnoterat värde förekomme i 10 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som handlade örn beräkning av tillgångsvärden vid förmögenhetsbeskattningen, och att beteck­ ningen i praxis ansetts avse värdet enligt betalkursen, örn avslut i vederbö­ rande papper förekommit å börsen, men eljest värdet enligt köpkursen för papperet. Angående erforderliga ändringar i kommunalskattelagen anfördes: I 19 § stadgas, att till skattepliktig inkomst icke skall räknas vinst i lotteri av den beskaffenhet, att för vinster i lotteriet skall erläggas särskild skatt. Där­ igenom undgå för närvarande alla vinster i dylikt lotteri och sålunda även t. ex. de icke skattepliktiga 25-kronorsvinsterna i svenska penninglotteriet inkomstbeskattning. Så generös kan man icke gärna vara, när° det gäller vinster i de här avsedda varulotterierna, vilket föranleder, att ifrågavarande § måste i viss mån omredigeras. Även p. 2 av anvisningarna till 19 § behöver skrivas örn. Enligt p. 2 av anvisningarna till 36 § är avdrag medgivet för alla utgifter för inköp av lottsedlar, dock med undantag för lottsedlar i lotteri av den beskaffenhet att för vinst i detsamma skall erläggas särskild skatt. Örn denna bestämmelse finge kvarstå oförändrad, skulle detta innebära, att alla utgifter för lottsedlar i varulotterier med någon värdepappersvinst bleve un­ dantagna från avdragsrätten. Att vägra avdrag för alla dylika utgifter vöre ju emellertid icke konsekvent. Å andra sidan fordrar konsekvensen egentligen, att man icke medgiver avdrag för kostnad för lottsedel, varå en värdepap­ persvinst i varulotteri utfallit. Huruvida kostnaden för just en sådan lott är avdragsgill eller ej, synes dock ur beskattningssynpunkt vara av så ringa be­ tydelse, att det icke leinar sig att meddela särskilda bestämmelser för detta fall. Avdrag synes sålunda som hittills böra medgivas för alla utgifter för lottsed­ lar i varulotterier, vilket i sin tur innebär, att endast utgifter för lottsedlar i svenskt penninglotteri böra vara undantagna från avdragsrätten. Bestämmelserna örn avdrag för utgifter för inköp av lottsedlar gälla givet­

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

vis även beträffande avdrag för andra insatser i lotteri, t. ex. insatser vid tipp­ ning. Då detta ej direkt framgår av författningstexten i dess nuvarande ly­ delse, synes ett förtydligande härutinnan böra ske.

Vid promemorian funnos fogade författningsutkast, vilka torde få såsom bilaga fogas vid dagens statsrådsprotokoll. I promemorian förutsattes, att vissa ändringar jämväl skulle ske i kungö­ relsen den 21 december 1928 (nr 486) om uppbörd och redovisning av sär­ skild skatt å vissa lotterivinster samt i deklarationsformulär nr 3 a. Härefter anmärktes i promemorian, att med den föreslagna anordningen följde, att till viss vinst hörande värdepapper alltid borde förekomma i så­ dana valörer att den vinnaren tillkommande andelen av vinsten kunde jämnt avdelas och att Kungl. Maj:t därför vid meddelande av lotteritillstånd i fram­ tiden borde föreskriva icke blott hur många vinster, som finge bestå avvärdepapper, utan även att dylika vinster skulle vara så beskaffade, att vin­ narens andel kunde utlämnas endast i sådana (t. ex. med en skattesats av 20 procent, som i promemorian senare föreslås, att antalet till viss vinst hö­ rande premieobligationer skulle vara jämnt delbart med 5). Vidare fram­ hölls, att något tillstånd till arrangörer av mindre lotterier att såsom vinster använda försvarsobligationer eller dylikt efter genomförande av de föreslag­ na bestämmelserna icke borde ifrågakomma. Vad angår den praktiska betydelsen av den föreslagna ändringen i bestäm­ melserna om beskattningen av värdepappersvinster hade enligt promemorian en approximativ beräkning givit vid handen, att premieobligalionsvinsterna i de år 1940 medgivna lotterierna uppgått till ett värde av något över 500,000 kronor och i de år 1941 medgivna till ett värde av något över 600,000 kro­ nor samt att motsvarande siffror beträffande försvarsobligationer vore för vissa större lotterier (någon beräkning rörande förekomsten av sådana i samt­ liga medgivna lotterier hade ej kunnat göras) omkring 100,000 kronor res­ pektive några hundra kronor. För att giva en föreställning om proportio­ nen mellan värdet å värdepappersvinster samt värdet å övriga vinster i varulotterierna uppgavs slutligen, att de i lotteritillstånden nämnda båda år föreskrivna minsta värden, som vinsterna i respektive lotterier skulle be­ sitta, för vartdera året utgjort sammanlagt omkring 3,000,000 kronor.

över författningsutkasten och promemorian ha, efter remiss, utlåtanden av­ givits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksgäldskontoret, Överståthållarämbetet ävensom länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Överståthållarämbetet har vid sitt utlå­ tande fogat infordrade yttranden från taxeringsintendenten vid ämbetet samt Svenska penninglotteriet aktiebolag och aktiebolaget Tipstjänst. Kammarrätten har i huvudsak intet att erinra mot de ifrågasatta författ­ ningsändringarna men anmärker beträffande de föreslagna bestämmelserna om värderingen av vinsterna i och för skattepåföringen, att dessa bestäm­ melser skulle kunna medföra tveksamhet vid tillämpningen, då dels kursen å ett värdepapper kunde växla under en och samma börsdag och dels kurs­

Kungl. Maj.ts proposition nr 213. 13

sättningen i vissa fall kunde vara beroende av särskilda omständigheter, så­ som huruvida ett avslut i premieobligationer avsett ett större antal i num­ merföljd (t. ex. en hel serie) eller endast enstaka nummer m. m. En fast be­ räkningsgrund skulle erhållas därest vinstvärdet beräknades efter kostnaden för inköp av de värdepapper, som överlämnades till vinnaren. Ett sådant beräkningssätt förutsatte emellertid, att de värdepapper, som skulle utgivas till vinnaren, verkligen inköptes före utgången av tiden för skattens erläg­ gande. Statskontoret anför: Statskontoret delar den i promemorian uttalade uppfattningen, att den sär­ skilda lotterivinstbeskattningen i den form den för närvarande föreligger icke torde lämpa sig för vinster, som bestå av fastigheter, presentkort eller varor av ett eller annat slag. Men ämbetsverket måste även finna det tveksamt, om denna beskattningsform kan användas i fråga örn vinster, som utgöras av värdepapper. I varje fall synes det uteslutet, att anordnaren av lotteri skulle — såsom i promemorian förutsatts — kunna underlåta att inköpa och till­ handahålla vinnaren värdepapper till hela det i vinstförteckningen angivna nominella beloppet. Vinnaren torde alltid hava ett berättigat anspråk på att utfå hela sin vinst i värdepapper och kan även hava ett direkt intresse härav, vilket torde framgå av följande exempel. Ett visst värdepapper, som till ett nominellt belopp av 10,000 kronor utgör vinst i ett lotteri, är första vinstutdelningsdagen börsnoterat till sitt nominella värde, men någon månad senare, då vinnaren inställer sig för att lyfta sin vinst, har kursen å värdepapperet i fråga stigit till 110. Enligt promemorian skulle anordnaren av lotteriet — vid en skattesats av 20 procent —- i ett dylikt fall endast hava inköpt värdepapper till ett belopp av 8,000 kronor, medan återstående 2,000 kronor innehållits för att i sinom tid inlevereras till stats­ verket såsom skatt. De värdepapper, som erbjudas vinnaren, äro således å lyftningsdagen värda 8,800 kronor. Han har dock uppenbarligen skäl att fordra att — mot erläggande av skattebeloppet, 2,000 kronor — utfå hela den utfästa vinsten av värdepapper å nominellt 10,000 kronor, vilka å lyftnings­ dagen representera ett värde av 11,000 kronor. Emellertid uppstå svårigheter även för det fall, att lotteriarrangören kan erbjuda vinnaren hela den utfästa vinsten i värdepapper. Saknar vinnaren förmåga att erlägga skatten kontant, bör nämligen arrangören icke äga inne­ hålla mer av värdepapperen än som efter börsnoteringen å lyftningsdagen svarar mot skatten, vilken i ovan anförda exempel skulle utgöra värdepap­ per till ett nominellt belopp av 1,818 kronor 18 öre. Att undvika denna svå­ righet genom att till utgångspunkt vid beskattningen taga värdepapperets värde den dag, då vinsten verkligen lyftes, synes även kunna leda till föga önskvärda konsekvenser. Den särskilda lotterivinstbeskattningen torde sålunda svårligen i oföränd­ rad form kunna användas på andra vinster än penningvinster. Statskontoret vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke den skattekraft, som förefinnes hos spelarna och framförallt vinnarna i ett varulotteri, skulle kunna utnyttjas genom en beskattning efter i stort sett följande linjer. Tillstånd av länsstyrelse eller — då insatssumman överstiger 5,000 kronor — av Kungl. Majit uppställes såsom villkor för anordnande av lotteri med vinster av högre värde än 100 kronor. Vidare föreskrives, att vid ansökan örn dylikt tillstånd skall fogas preliminär vinstförteckning med angivande, bland annat, dels av hela det för vinster avsedda beloppet dels ock av det belopp, som tänkts tagas i anspråk för vinster, värda över 100 kronor. Beviljas till­

14 Kungl. Majlis proposition nr 213.

stånd till lotteriet, meddelas samtidigt beslut, varigenom båda dessa belopp fastställas efter avdrag av förslagsvis 20 procent av det för sistnämnda vinster avsedda beloppet. Samtidigt ålägges anordnaren av lotteriet att inom viss an­ given tid till statsverket inbetala det belopp, vilket sålunda avdragits. Uppbörd och redovisning torde kunna verkställas på ungefär samma sätt, som för när­ varande tillämpas beträffade den särskilda lotterivinstskatten. Rätt till resti­ tution för det fall, att vinst utfaller å icke försåld lott, eller om vinst icke lyf­ tes, synes ej erforderlig.

Statskontoret framhåller, alt vid genomförande av dess sålunda angivna förslag vid den vanliga inkomstbeskattningen torde kunna bortses från alla vinster i lotterier och därmed jämförliga spel med undantag för vinster å vad­ hållning medelst totalisator vid hästtävlingar. Härutinnan erinrar statskon­ toret, att Överståthållarämbetet i utlåtande över en i december 1934 inom finansdeparementet utarbetad promemoria angående beskattning av tipsvins­ ter (se proposition år 1935 nr 43, sid. 12) föreslagit, att även totalisatorvinster skulle frikallas från vanlig inkomstbeskattning samt att ersättning för den skatteförlust det allmänna härigenom kunde anses lida skulle utta­ gas genom inflytande vadhållningsmedel, förslagsvis med 5 procent av in­ satsernas sammanlagda belopp. Statskontoret anser sig böra förorda ett ge­ nomförande av detta förslag. Överståthållarämbetet är av den uppfattningen, alt den särskilda lotteri­ vinstskatten i sin nuvarande form svårligen låter sig genomföras för andra vinster i varulotterier än sådana, som bestå av värdepapper. Ämbetet för­ ordar emellertid en anordning liknande den, som föreslagits av statskon­ toret. Ämbetet ifrågasätter sålunda, att saken skulle ordnas på sådant sätt att lotteriets arrangör redan i samband med inköp av respektive vinster — oavsett om de bestode av värdepapper eller andra varor — skulle avsätta viss procent av det då beräknade värdet till skatt, d. v. s. att det sammanlagda vinstvärdet från början skulle beräknas med en mot skatteavdraget sva­ rande reduktion. Av det avsatta skattebeloppet skulle arrangören vara skyl­ dig redovisa så stor del som svarade mot antalet försålda lotter i förhål­ lande till hela antalet lotter i vederbörande lotteri. Någon hänsyn till örn vinsterna uttoges eller ej behövde då icke tagas. Lottdragningen, kunde ju utfalla jämförelsevis ojämnt, men i det långa loppet skedde en utjäm­ ning i detta avseende. Med detta arrangemang, som borde bliva enkelt i tillämpningen, vunne man vissa fördelar utöver den som läge i ett en­ hetligt system för beskattningens anordnande. Sålunda bleve alla vinster endast föremål för statlig beskattning, ej som nu i vissa fall statlig och i andra fall såväl kommunal som statlig, vilket sistnämnda måste be­ traktas såsom mindre rationellt. Vidare skulle icke, såsom hittills säkerligen ofta varit fallet på grund av underlätet fullgörande av deklarationsskyldig­ heten, någon del av vinsterna undgå beskattning. Slutligen hade man att räkna med vinstens värde allenast vid en tidpunkt, under det att — såvitt anginge värdepapper — med det i promemorian föreslagna systemet skat­ ten skulle beräknas efter värdet vid en viss tidpunkt, medan realisation av

Kungl. Maj-.ts proposition nr 213. 15

det innehållna värdepapperet eller de innehållna värdepapperen kunde kom­ ma att ske till ett vid en senare tidpunkt gällande värde, som tilläventyrs på grund av ändrad notering vore endera högre eller lägre än det först­ nämnda. Om den väg, som sålunda föreslagits av Överståthållarämbetet, skulle be­ finnas icke vara framkomlig, tillstyrker ämbetet i allt fall en utsräckning av den särskilda skattens tillämpningsområde i överensstämmelse med det i promemorian framlagda förslaget. I övriga yttranden ha inga erinringar riktats mot de i promemorian fram­ förda synpunkterna i nu förevarande del.

Såsom bevillningsutskottet vid 1941 års riksdag framhöll torde det vara Departementsönskvärt, att sådana vinster i varulotterier som utgöras av premieobligatio- chefenner eller därmed jämställda värdehandlingar underkastas beskattning efter i huvudsak samma regler som nu gälla i fråga om vinster i penninglotterier. Förslag till härför erforderliga lagstiftningsåtgärder har framlagts i den inom finansdepartementet upprättade promemorian. Enligt förslaget skall skatt med viss procent utgå å sådan vinst i här i riket anordnat varulotteri, som utgöres av värdepapper, noterade å svensk börs. Det föreslås vidare, att vinstens belopp skall beräknas efter de i vinsten ingående värdepapperens notering den dag, då vinsten blir tillgänglig för lyftning, eller, om värde­ papper av detta slag icke då noteras, efter närmast föregående notering, ävensom att vid utbetalningen av vinsten skall innehållas så stor del av den­ samma som motsvarar skatten. En förutsättning för förslagets genomföran­ de har i promemorian angivits vara, att värdepappersvinstema hädanefter komma att bestå av ett sådant antal värdepapper som möjliggör ett dylikt innehållande. Förslaget innebär slutligen, att någon inkomstskatt för dy­ lika lotterivinster icke längre skall förekomma. Förslaget har härutinnan avstyrkts allenast av statskontoret, som uttalat tvekan rörande möjligheten att i fråga om värdepapper använda en dylik beskattningsform och i varje fall funnit det uteslutet att anordnaren av ett lotteri skulle kunna underlåta att tillhandahålla vinnaren värdepapper till hela det i vinstförteckningen angivna nominella beloppet. I anledning härav må understrykas, att enligt förslaget vid utbetalningen av vinsten skall innehållas så stor del av densamma som motsvarar skatten, varjämte må tilläggas att, enligt vad jag inhämtat, nu ifrågavarande vinster regelmässigt pläga avse obligationer till ett visst värde, icke lill ett visst nominellt belopp. Något hinder för en anordning i huvudsaklig överensstämmelse med promcmorieförslaget synes därför icke föreligga, under förutsättning dock att vinsterna kunna uppdelas på ett för beskattningen lämpligt sätt. Till denna fråga återkommer jag senare. Stalskontoret och Överståthållarämbetet ha ifrågasatt, huruvida icke i stället den nuvarande inkomstbeskattningen beträffande vinster i varulot­ terier borde ersättas nied en skyldighet för lotteriarrangörerna att direkt till statsverket inleverera ett i förhållande till värdet av vinsterna eller vissa av

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

dem bestämt belopp. En sådan anordning skulle enligt min uppfattning få ungefär samma verkningar som om det ålades lolteriarrangörerna att till statsverket inbetala viss del av vad som influtit för försålda lotter, d. v. s. som en stämpelavgift på lottsedlarna. Frågan om ordnandet av beskattning­ en av lotterivinster så att skatten enbart komme att utgå i form av dylik stäm­ pelavgift har •— närmast med tanke på vinster i penninglotterier — tidi­ gare varit föremål för övervägande men då ansetts böra avskrivas. De skäl, som därvid anförts mot beskattningens ordnande på detta sätt, anser jag med samma styrka tala emot det av statskontoret och Överståthållarämbe­ tet nu framförda förslaget. Jag vill alltså förorda, att beskattningen anordnas i huvudsaklig överens­ stämmelse med promemorieförslaget. Kammarrättens erinringar mot de i promemorian föreslagna reglerna om värderingen av vinsterna för skattepåföringen synas böra föranleda, att dessa regler helt uteslutas ur förslaget. De torde nämligen icke vara nödvän­ diga. För närvarande utgöras förekommande värdepappersvinster huvudsak­ ligen av statens premieobligationer. Enligt vad jag inhämtat brukar det i de flesta lotterier med dylika vinster tillgå så att lotteriarrangören icke inköper obligationerna förrän efter dragningen, ibland för övrigt icke förrän vinna­ ren anmäler sig för att lyfta vinsten. Härvid inköpas obligationer för ett be­ lopp motsvarande värdet å vinsten enligt vinstförteckningen, och antalet obligationer, som komma att ingå i vinsten, blir sålunda beroende av note­ ringen den dag inköpet sker. Skulle beloppet icke jämnt svara mot visst an­ tal obligationer — vid en vinst å 10,000 kronor kunna obligationerna för exakt detta belopp vid inköp å börsen en viss dag icke erhållas utan det mot vinstbeloppet närmast svarande antalet obligationer betingar t. ex. en­ dast ett pris av 9,980 kronor — inköpes ytterligare en obligation eller ock­ så fylles vinstsumman på annat sätt, i det angivna exemplet kanske med ett presentkort på 20 kronor. Då de värdepappersvinster, som utlämnas till vinnarna, sålunda åtminstone i de allra flesta fall komma att hava ett värde, som uppgår till praktiskt taget samma belopp som det i vinstförteckningen för respektive vinst angivna beloppet, synes skatten kunna beräknas på sistnämnda belopp. Detta innebär, att om i ett lotteri förekommer en värdepappersvinst å 10,000 kronor, skatten med en skattesats av exempelvis 20 procent alltid skall utgöra 2,000 kronor. Inköp och utlämning av vinster kunna efter skattens genomförande ske i samma former som hittills. Den enda skillnaden blir att i stället för att hittills fått inköpas och tillhanda­ hållas obligationer för ett noterat värde inköpsdagen av (ungefär) 10,000 kronor härefter få inköpas och utlämnas obligationer till ett noterat värde av (ungefär) 8,000 kronor. Tillämpningen av bestämmelserna örn den sär­ skilda skatten på värdepappersvinsterna torde med en sådan metod för skatteberäkningen i praktiken bliva mycket enkel. Jag förutsätter därvid att, såsom i promemorian framhållits, Kungl. Majit vid meddelande av lotteritillstånd föreskriver villkor som möjliggöra en beskattning enligt nu

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 17

angivna riktlinjer. Vinster motsvarande värdet av allenast en eller annan obligation av lägsta valör skulle alltså icke vidare kunna ifrågakomma. De med anledning av beskattningen av värdepappersvinster i promemorian föreslagna övriga författningsändringarna synas jämväl i andra hänseen­ den böra bliva föremål för vissa jämkningar. Sålunda torde kravet på att de i vinsten ingående värdepapperen skola vara börsnoterade icke behöva upprätthållas. Därigenom möjliggöres att såsom vinst upptaga försvarsobligationer även under teckningstiden. Enligt gängse terminologi omfattar begreppet »varulotteri» icke tombola. Enär även tombolavinster understun­ dom utgöras av värdepapper, bör därför till undvikande av missförstånd uttrycket »varulotteri» icke användas i författningstexten. I denna synas slutligen vissa justeringar av formell art böra vidtagas.

Höjning av skattesatsen för den särskilda lotterivinstskatten.

Den särskilda lotferivinstskatten har alltsedan tillkomsten av 1928 års för­ ordning utgått med 10 procent av vinstens belopp. 1924 års skatteberedning, som erhållit i uppdrag att före 1928 års riksdag verkställa utredning rörande den form, i vilken den särskilda lotterivinstbeskattningen borde genomföras, föreslog (se proposition år 1928 nr 213, sid. 217) en skatt med graderad skala så att den komme att utgöra, om vinsten understege 50 kronor, 4 procent, om vinsten uppginge till 50 kronor men icke till 100 kronor, 8 procent, och, om vinsten utgjorde minst 100 kro­ nor, 10 procent av vinstens belopp. Skatteberedningen framhöll därvid bland annat: Den verksamhet, som utövades av spelarna på ett lotteri, vore icke inkomst­ bringande för dem, betraktade såsom en helhet, utgn måste tvärtom i regel för dem medföra förlust. Ur de av spelarna tillskjutna beloppen skulle be­ talas stämpel till staten, omkostnader för lotteriet samt vinst för anordna­ re^ och blott vad därefter återstode komme tillbaka till spelarna i form av vinster. Av de samlade insatserna, inberäknat stämpel, uti en dragning i det svenska penninglotteriet enligt vid denna tid tillämpad spelplan eller 2,400,000 kronor återfinge sålunda spelarna blott 1,530,000 kronor eller 63.75 procent. Lotterispelarna torde också i viss utsträckning hava klart för sig, att lotterispel vore en dålig inkomstkälla, och särskilt i fråga om mindre tombolor, fiskdammar och dylikt torde spelarna se lotterispelet ur välgörenhetssynpunkt. Beträffande penninglotterier och även större varulotterier torde allmänheten däremot mera anlägga vinstsynpunkten, under det att välgörenhetssynpunkten vore av underordnad betydelse. Det sagda gällde dock icke det lotterispel, som premieobligationerna inbegrepe. Här vore det icke av spelarna gjorda insatser, som fördelades mellan spelarna i form av vinster, utan i stället utgjorde vinsterna ersättning för den ränta, som obligationernas utfärdare eljest skulle haft att erlägga för det upplånade kapitalet, och samt­ liga obligationsinnehavare, betraktade såsom en helhet, gjorde alltså en vinst, ehuru vinsten tillfölle blott vissa av dem i stället för att, såsom fallet skulle varit med vanlig ränta, fördelas på alla obligationsinnehavare. Även om spe­ landet på vanliga lotterier — i viss motsats till premieobligationslotterier — Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 213. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

ej vöre att anse såsom en förvärvsverksamhet i vanlig mening utan endast vore en fördelning mellan vissa av slumpen utsedda spelare av ett belopp, som hopsamlats från samtliga, så vore emellertid därmed icke sagt, att en beskattning av lotterivinst vore omotiverad. För vinnaren vore obestrid­ ligen vinsten att betrakta såsom resultatet av en spekulation. I själva verket torde kunna göras gällande, att lotterivinst lämpade sig väl för beskattning i en eller annan form. Just dess karaktär av ren lyckovinst syntes göra, att vinnaren icke kände skatten så hårt, och det skulle troligen för den allmänna föreställningen förefalla oförklarligt, om lotterivinst undginge be­ skattning, under det att intäkter av annan art underkastades en, ofta mycket hård, beskattning.

I sammanhang med en därefter företagen undersökning av möjligheten att införa den ifrågasatta skatten på olika slags lotterivinster anförde skatteberedningen.

Vad därvid först angår vinster i det svenska penninglotteriet skulle kunna göras gällande, att dessa redan äro underkastade en särbeskattning, nämligen genom stämpeln å lottsedlarna. På grund av denna stämpelskatt kommer en mindre del av insatserna att tillfalla spelarna än vad som skulle varit fallet, om stämpelskatten icke funnits och insatserna dock varit lika stora. Vill man frikalla lotterivinst från inkomstbeskattning och i stället uttaga samma skattebelopp på annan väg, skulle detta då enklast kunna ske genom en lämpligt avvägd höjning av stämpelskatten. Att gå denna väg synes dock icke vara att tillråda. Genom en beskattning av lotterivinster vill man träffa de särskilda vinnarna, och detta sker nu genom inkomstbeskattningen. Ge­ nom en höjning av lottsedelsstämpeln skulle man väl kunna träffa lotteri­ spelarna såsom en helhet med samma skatt som vid inkomstbeskattning av vinsterna, men däremot får man ingen som helst garanti för att skatten kom­ mer att träffa just vinnarna, Det är snarare troligt, att även efter en för­ höjning av stämpelskatten samma vinstfördelning som nu skulle bibehållas och att skatten alitsa skulle träffa alla lottköpare och icke blott vinnarna; resultatet av reformen skulle blott bliva, att man befriade vinnarna från den nuvarande inkomstbeskattningen på bekostnad huvudsakligen av de lott­ köpare, som icke erhållit någon vinst. Blott en ringa del av skatten skulle bårås av vinnarna och icke ens denna andel skulle fördelas i förhållande till respektive vinsters storlek, utan i stället i förhållande till antalet in­ köpta lottsedlar. Vid införandet av den nuvarande stämpeln å lottsedlar vai­ let -------------ej heller avsikten att med skatten träffa vinnarna utan lottköparna.

Skattesatsen för vinster i penninglotteriet borde enligt skatteberedningens mening bestämmas så, att den ungefärligen motsvarade vad vinnarna skulle haft att i genomsnitt erlägga i stats- och kommunalskatt för sina vinster, därest dessa tagits till taxering i vanlig ordning. Härvid hade man att taga hän­ syn till att den ojämförligt största delen av spelarna och alltså även av vin­ narna torde vara att finna bland personer med relativt obetydlig annan in­ komst och att i följd härav progression i regel förekomme blott i fråga örn de högre vinsterna. Därjämte borde skattesatsen icke sättas alltför hög för att icke försvåra konkurrensen med de utländska lotterierna. Med hänsyn till de nu anmärkta förhållandena torde en skattesats motsvarande 10 pro­ cent av vinstbeloppet kunna anses lämpligt avvägd. Denna skattesats erbjöde

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 19

jämväl obestridliga fördelar därutinnan, att den medförde minsta svårighe­ ten vid skattens uträknande och att man vid vinsternas utbetalande icke be­ hövde röra sig med alltför ojämna belopp. Som skäl för den föreslagna skattedegressionen beträffande de lägsta vins­ terna anförde skatteberedningen: Sammanlagda antalet vinster uti en dragning i penninglotteriet utgör för närvarande 16,307 stycken och därav äro 2,300 å 100 kronor, 6,000 å 50 kro­ nor och 7,000 å 25 kronor. Vid den nuvarande inkomstbeskattningen av lot­ terivinster äger man under alla förhållanden avdraga kostnaden för inköp av lotten i fråga (större avdrag äro tänkbara) och alltså skulle återstå att beskatta 88 kronor av en vinst på 100 kronor, 38 kronor av en vins på 50 kronor och 13 kronor av en vinst på 25 kronor. Det kan vid dylikt förhål­ lande anses obilligt, att man efter införande av den nya skatteformen skulle hava att erlägga 10 procent å vinstens hela belopp eller vid en vinst å 100 kronor ett belopp av 10 kronor, motsvarande 11.4 procent å nettovinsten, 88 kronor, vid en vinst å 50 kronor ett belopp av 5 kronor, motsvarande 13.2 procent å nettovinsten, 38 kronor, och vid en vinst å 25 kronor ett belopp av 2 kronor 50 öre, motsvarande 19.2 procent av nettovinsten, 13 kronor. Vid vinster å 100 kronor och därutöver torde man dock kunna bortse från denna oegentlighet, men däremot torde det vara svårare att göra det vid lägre vinster, speciellt vid vinsterna å 25 kronor. För att få rättvisa och dock icke behöva röra sig med alltför ojämna tal borde skatten för en vinst å 50 kronor utgöra 4 kronor eller 8 procent och för en vinst å 25 kronor utgöra 1 krona eller möjligen 1 krona 50 öre, motsvarande respektive 4 och 6 procent å vinst­ beloppet. Olägenheterna av dylika särskilda procentsatser för de lägre vins­ terna torde icke bliva av större betydelse.

Därefter behandlade skatteberedningen vissa andra lotterivinster och an­ förde därvid bl. a., att beträffande vinster å statens premieobligationer för­ hållandena i stort sett vore likartade med vad som gällde för vinster i pen­ ninglotteriet. Vid framläggande till 1928 års riksdag av förslag till bestämmelser om den särskilda lotterivinstskatten (proposition nr 213, sid. 236 och 240 samt pro­ position nr 221, sid. 4) ansåg departementschefen de av skatteberedningen åberopade skälen för skattedegression äga full giltighet endast beträffande mycket små vinster eller för det svenska penninglotteriets del vinsterna örn 25 kronor. Han föreslog därför, att skattefrihet skulle medgivas för vinster örn högst 25 kronor, men att för alla övriga vinster skulle utgå skatt efter en och samma procentsats. Den av skatteberedningen föreslagna generella skattesatsen av 10 procent fann departementschefen vara viii avvägd och er­ bjuda fördelar ur rent teknisk synpunkt. I enlighet härmed hade Kungl. Maj:ts förslag avfattats. 1928 års riksdags särskilda utskott (utlåtande nr 1, sid. 40) lämnade Kungl. Maj:ts förslag i denna del utan erinran. Utskottet framhöll, att vid skatte­ satsernas bedömande borde ihågkommas, att lotterierna redan beskattades med 20 procent stämpelskatt och att vid dylikt förhållande en skattesats av 10 procent på vinsten ej torde få anses för liten. Det borde ock uppmärk­ sammas, att genom en alltför hög vinstbeskattning de utländska lotterierna

t

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

— vilkas vinster inkomstbeskattades men utan möjlighet till kontroll å vins­ terna — torde komma att bliva alltför förmånligt ställda i konkurrensen med de svenska.

Under förarbetena till år 1935 vidtagna ändringar i bestämmelserna om den särskilda lotterivinstskatten, varigenom dessa blevo tillämpliga även å s. k. tippningsvinster, upptogs till behandling frågan, huruvida den särskilda skat­ ten å sådana vinster också skulle utgå med 10 procent eller örn en skärpt skattesats borde tillämpas i avseende å dem. I den förut nämnda inom fi­ nansdepartementet i december 1934 utarbetade promemorian uttalades med hänsyn till vissa anförda synpunkter den uppfattningen, att skattesatsen för tippningsvinster borde bestämmas till 20 procent. I den vid 1935 års riks­ dag i ämnet avgivna propositionen, nr 43, anslöt jag mig till den meningen, att det vore lämpligast att ha samma skattesats för de olika slagen av lotteri­ vinster, men förklarade mig å andra sidan icke kunna bortse från att en skattesats å 10 procent dåmera vore väl låg för att någorlunda motsvara den genomsnittliga vanliga inkomstbeskattningen till stat och kommun. En höj­ ning av skattesatsen i fråga om alla slagen av lotterivinster ansåg jag där­ för böra övervägas, och därvid syntes även böra beaktas ett av Överståt­ hållarämbetet framfört förslag om differentiering av skattesatsen. Då jag emellertid icke vid detta tillfälle var beredd framlägga något förslag härut­ innan, fann jag skattesatsen för tippningsvinsterna böra bestämmas till 10 procent.

Frågan örn skattesatsen för lotterivinster har även varit föremål för be­ handling i t. f. underståthållaren Sandströms betänkande med allmänna rikt­ linjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder. Sandström (betänkandet sid. 266) föreslog, som förut nämnts, att beskattningen av så­ dana lotterivinster, å vilka bestämmelserna örn den särskilda skatten ej vore tillämpliga, skulle utbrytas ur inkomstbeskattningens ram samt verkställas ungefär i samma ordning som nu gäller för beskattning av gåvor. Sandström framhöll i sammanhang härmed, att om man vid en dylik anordning bestäm­ de sig för att göra beskattningen proportionell — och de tidigare beträffande lotterivinstbeskattningen anförda skälen talade enligt Sandströms mening när­ mast härför — syntes skattesatsen förslagsvis kunna sättas till 25 procent, vil­ ken skattesats då jämväl borde införas i förordningen örn den särskilda lotteri­ vinstskatten. Som stöd för förslaget beträffande den sålunda angivna skatte­ satsen åberopade Sandström vissa synpunkter, som han i annat sammanhang framfört som skäl för en liknande skattesats vid föreslagen preliminär be­ skattning av räntor och utdelningsbelopp. Vid behandlingen av sistnämnda spörsmål anförde Sandström bl. a. (betänkandet sid. 412): Tager man till utgångspunkt nuvarande skatteläge, värnskatten sålunda inbegripen i beräkningarna, finner man, att den lägsta skatteprocent i fråga örn den statliga beskattningen, som ifrågakommer för i utlandet bosatt per­ son, för närvarande utgör 11.75 procent. På förut anförda skäl synes någon nedgång under denna procentsats icke böra ifrågakomma; det synes därför

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 21

icke tänkbart att stanna vid 10 procent, vilket framför allt i nuvarande tid icke vore tillrådligt. I stället vill synas som om ett avdrag, fixerat till 15 pro­ cent i fråga om statsskatten, skulle vara närmast till hands liggande, ehuru ändock måhända väl lågt beräknat. Då den gemensamma kommunala skattesatsen enligt vad förut anförts sy­ nes böra bliva 8 å 10 procent, ernår man ett sammanlagt avdrag, som lämp­ ligen synes böra bestämmas till 25 procent, att tillämpas vid utbetalning av räntor å bankmedel och obligationer samt utdelning å aktier; någon som helst anledning att i dessa fall tillämpa annat än en och samma avdragsprocent lärer icke föreligga.

I den inom finansdepartementet nu utarbetade promemorian anfördes: Det kan antecknas, att vinsternas sammanlagda värde i förhållande till in­ betalda insatser numera utgör vid tippning — liksom förut — 50 procent och vid deltagande i svenska penninglotteriet — efter 1938 års omorganisa­ tion av detsamma, i samband varmed stämpelavgiften å lottsedlarna borttogs — 66 procent. Återstoden, efter avdrag för vad som kan åtgå till omkost­ nader m. m., inbetalas till statsverket, som använder en del därav till vissa idrottsliga respektive kulturella ändamål och låter resten ingå i den all­ männa budgeten. Sålunda ha enligt den senaste statsverkspropositionen av däri för budgetåret 1942/43 beräknade intäkter å 25,000,000 kronor 7,250,000 kronor avsatts för dylika särskilda ändamål och 17,750,000 kronor tillförts den allmänna budgeten. Om man vill öka statsverkets inkomster från nämnda båda lotterier, som absorbera den övervägande delen av här i landet förekommande lotterispel, kan detta ske antingen därigenom att man höjer vinstskatten eller därigenom att man beskär vinnarnas andel av insatserna genom att minska vinsternas storlek eller antal. Verkan blir ju i båda fallen densamma. Om man nu vill genomföra det först angivna alternativet, vilket synes vara ur flera synpunk­ ter att föredraga, synes man emellertid icke kunna helt bortse från att avsevärda belopp av insatserna från lotterideltagarna direkt tillföras stats­ verket och att dessa belopp till betydande del ersätta den tidigare stämpel­ avgiften. Någon hänsyn synes också böra tagas till att en lotterivinst aldrig utgör nettoinkomst för vinnaren, som ju alltid måst göra utgifter för insatsen i lotteriet. Oftast torde lotterivinsterna utgöra frukten av ett regelbundet del­ tagande i lotterispel, och därför är otvivelaktigt nettobehållningen — för år räknat — för de flesta vinnarna av betydligt blygsammare omfattning än vinsternas bruttobelopp, varå skatten uträknas. Tagas nu anförda omständigheter i betraktande, vill det synas, som örn en fördubbling av den nuvarande lotterivinstskatten kan anses innebära en lämplig avvägning. I det härvid fogade utkastet till ändringar i förordning­ en örn den särskilda lotterivinstskatten har därför upptagits en skattesats av 20 procent. I den mån skattesatsen höjes, göra sig skälen för en särskild, lindrigare behandling av de lägre vinsterna starkare kännbara. En höjning av skatte­ satsen till 20 procent synes emellertid icke få sådana verkningar, att man behöver vare sig ändra den hittills gällande minimigränsen av 25 kronor för skattepliktens inträdande eller införa en särskild degression för de lägre vinsterna. Vid ytterligare höjning synes man emellertid icke kunna undgå att taga dessa frågor under övervägande.

I promemorian gjordes slutligen ett försök att beräkna det belopp, som kunde tänkas inflyta genom en fördubbling av skattesatsen. 1 detta avseende

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

anfördes, att enligt uppgift från generalpoststyrelsen i vinstskatt influtit för budgetåret 1939/40 4,952,086 kronor och för budgetåret 1940/41 5,015,771 kronor. Då penninglotteriernas sammanlagda omsättning under den när­ maste framtiden kunde antagas snarare komma att ökas än minskas, kunde den föreslagna höjningen av skattesatsen beräknas medföra en ökning av vinstskatten med minst 5,000,000 kronor. Härtill skulle läggas den vinst­ skatt, varulotterierna komme att få betala genom den föreslagna omlägg­ ningen beträffande beskattningen av värdepappersvinster, vilken sistnämnda skatt — som beräknades till 125,000 å 150,000 kronor — dock i viss mån upp­ vägdes av genom omläggningen uppkommande minskning av inkomst­ skatten. Kammarrätten har i sitt över departementspromemorian avgivna yttrande i princip intet att erinra mot den föreslagna höjningen av skattesatsen utom såvitt den skulle tillämpas på vinster å redan utfärdade premieobligationer. Kammarrätten anför härom: Vid införande av gällande förordning stadgades undantag från förord­ ningens tillämpning — utom beträffande redan dragna vinster — jämväl i fråga om vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer, vilka ut­ färdats före dagen för ikraftträdandet. En motsvarande övergångsbestämmel­ se synes vara erforderlig beträffande höjningen av skattesatsen, såvitt angår vinster å statens nu utelöpande premieobligationer av 1933, 1936 och 1940 års emissioner samt å statens 3 procentlån (andra försvarslånet) av år 1941, däri vinstlottning förekommer. Obligationsinnehavarna torde nämligen vara berättigade till antagande, att höjning av den särskilda skatten å vinsterna icke vidtages under obligationernas löptid. I texten till obligationerna har även gjorts hänvisning till bestämmelserna örn den särskilda skatten å lot­ terivinster. Denna hänvisning har emellertid för de särskilda emissionerna olika formulering såsom framgår av nedanstående: l:o. Å premieobligationerna av 1933 års emission. »Enligt kungl, förordningen 28/9 1928 utgår å vinst på denna obli­ gation särskild skatt med 10 procent av vinstbeloppet och avdrages denna skatt vid vinstens utbetalande. Vinst å obligationen är däremot fri från inkomstbeskattning och upptages ej såsom inkomst i själv­ deklaration.» 2:o. Å premieobligationerna av 1936 års emission. »Enligt kungl, förordningen 28/9 1928 utgår å vinst, om den överstiger 25 kronor, särskild skatt med 10 procent av vinstbeloppet och avdrages denna skatt vid vinstens utbetalande.» 3:o. Å premieobligationerna av 1940 års emission. * »Vinst utbetalas med avdrag av stadgad skatt i Riksgäldskontoret mot uppvisande av obligationen två månader efter utlottnings av­ slutande.» 4:o. Å statens 3 procentlån (andra försvarslånet) av år 1941. »Vinst utbetalas med avdrag av stadgad skatt mot uppvisande i Riksgäldskontoret av obligationen en månad efter utlottnings av­ slutande. »

Statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret ha intet annat att erinra än att de ifrågasätta örn den höjda skatteprocenten borde göras tillämplig å vinster som utfalla å statens premieobligationer av 1933 och 1936 års

Kanal. Maj:ts proposition nr 213. 23

emissioner, då på dessa uttryckligen angivits, att skatten utginge med 10 procent. Riksgäldsfullmäktige uppgiva, att den ändrade formuleringen av uppgiften örn skatten å de senare obligationerna berott på att frågan om eventuell höjning av skatten å lotterivinster varit föremål för diskussion under de senaste åren. Fullmäktige fortsätta: Ifrågavarande uppgift å 1933 och 1936 års premieobligationer har gi­ vetvis ej varit avsedd att innebära någon utfästelse från riksgäldskontorets sida — vartill riksgäldskontoret för övrigt saknat befogenhet — att vinst­ skatten under lånens hela löptid skulle vara begränsad till 10 procent, utan utgör endast en upplysning örn skattens storlek vid tidpunkten för lånens emitterande. Då det emellertid ej kan anses uteslutet, att bland obligationsägarna personer kunna finnas, son; uppfattat uppgiften såsom ingående^ i lånevillkoren, vilka ej få ändras under lånens löptid, vilja fullmäktige ifrå­ gasätta, om ej vid en eventuell höjning av lotterivinstskatten undantag bör göras för vinster å 1933 och 1936 års premieobligationslån. Det först­ nämnda lånet, varå de årligen utlottade vinsterna motsvara en ränta av 4.3 procent, kommer med största sannolikhet att inlösas så snart detta blir möj­ ligt d. v. s. efter vinstutlottningen i september 1943. Å andra sidan måste man räkna med, att 1936 års premielån, varå de årligen utlottade vinsterna ej motsvara mer än 3 procent ränta, kommer att förbli utelöpande även efter den 1 oktober 1946, till vilken dag riksgäldskontoret äger rätt att upp­ säga lånet. Svenska penninglotteriet aktiebolag avstyrker skattehöjning och hemstäl­ ler, om sådan ändock skulle anses böra genomföras, att den i allt fall icke måtte drabba vinster i penninglotteriet till värde av 200 kronor eller lägre. Bo­ laget framhåller till en början, att en ökning av statsverkets inkomster av pen­ ninglotteriet inträdde icke blott vid höjning av vinstskatten eller beskärning av vinnarnas andel av insatserna utan även vid ökad försäljning av lottsedlar, samt uppgiver i samband härmed, att sedan bolaget började sin verksamhet antalet sålda lotter å 10 kronor vid de månatliga dragningarna uppgått till i januari 1939 350,000, februari 1939 375,000, mars—april 1939 400,000, maj 1939 425,000, juni 1939—april 1940 450,000, maj—augusti 1940 400,000, september 1940—februari 1941 450,000, mars—augusti 1941 475,000, septem­ ber 1941—januari 1942 500,000, februari 1942 550,000 och mars 1942 600,000. Bolaget har gjort en uppställning över statsverkets inkomster vid ett lottantal av respektive 400,000, 500,000 och 600,000 per dragning, utvisande bl. a. att statsverkets direkta andel av lottförsäljningsmedlen utgjorde vid 500,000 lotter 1,550,000 kronor och vid 600,000 lotter 1,860,000 kronor samt att vinstskatten uppginge i förra fallet till 263,500 kronor och i senare fallet blir 311,500 kronor. Bolaget anför: Såsom framgår av denna uppställning bär det förhållandet, att bolaget, såsom nu skett inom loppet av tva manader, ökat lottantalet fran 500,000 till 600,000, medfört en ökad inkomst för statsverket per dragning räknat med följande belopp: nämligen under posten statsverkets andel i lottvärdet med 310,000 kronor och beträffande posten vinstskatt med 48,000 kronor eller tillhopa med 358,000 kronor. Under förutsättning alt det höjda lottantalet kan bibehållas oförändrat under 12 dragningar, skulle sålunda stats­ verkets årsinkomst komma att ökas, under posten statsverkets andel i lott-

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

värdet med 3,720,000 kronor och beträffande vinstskatten med 576,000 kro­ nor eller tillhopa med 4,296,000 kronor. Enligt departementspromemorian skulle den nuvarande vinstskatten hö­ jas från 10 till 20 procent men liksom nu utgå allenast å vinst med ett värde överstigande 25 kronor. I händelse av oförändrad omslutning, 600,000 lotter per dragning, skulle sålunda ett förverkligande av förslaget medföra en inkomstökning med samma belopp som den nuvarande vinstskatten eller 311,500 kronor per dragning, motsvarande för år räknat 3,738,000 kronor. Det är alltså bär fråga om ett belopp som med 558,000 kronor understiger den inkomstökning, som uppstår vid en med 100,000 lotter per dragning ökad omslutning. Huruvida en på grund av den föreslagna skattehöjningen ökad inkomst kommer att inträda med angivet belopp, 3,738,000 kronor, är självfallet beroende på, huruvida oaktat vinstskattehöjningen samma antal lotter som eljest må kunna genom allmänhetens orubbade intresse försäljas. Vid bedömandet härav måste tagas i betraktande, att den starkt ökade efter­ frågan på lottsedlar, som under de senaste månaderna framträtt, redan ge­ nom sin omfattning måste anses tämligen känslig; en av ena eller andra an­ ledningen uppstående tendens till minskad efterfrågan kan komma att ge . ^Pr^a^ar,devis stort utslag. Det ligger nära till hands att befara att en höjning av vinstskatten i föreslagen omfattning kan utlösa en dylik tendens. .Bedömt uteslutande ur synpunkten av statens inkomster av penninglotteriet anser sig bolaget därför böra avråda från den föreslagna skattehöjningens genomförande. Om en skattehöjning likväl anses böra av andra hänsyn genomföras, fram­ står det ur anförda synpunkt såsom angeläget, att bestämmelserna givas ett sadant innehåll, att faran för en tendens av nyss antytt slag blir så ringa S(?.1? löjligt. Det är därför önskvärt, att de vinster, som drabbas av skatte­ höjningen, begränsas till antalet och att delta sker genom att vinster av de lägre valörerna helt undantagas från skattehöjning. Från dessa utgångs­ punkter böra från skattehöjning undantagas vinsterna örn respektive 50, 100 och 200 kronors varde. I en dragning örn t. ex. 600,000 lotter uppgå dessa vinster, tillika med de helt skattefria vinsterna å 25 kronor, till ett antal av 58,850 eller 98 procent av hela vinstantalet, 60,000, men representera ändock allenast 64 procent av den totala vinstsumman. Vid bedömandet av de så­ lunda alternativt ifrågasatta undantagen från skattehöjning bör uppmärk­ sammas, att det alldeles övervägande antalet lottköpare regelmässigt torde spe­ la på lotteriet samt att, då enligt vinstplanen var tionde lott utfaller med vinst, de här åsyftade vinsterna örn högst 200 kronor i praktiken allenast innefat­ ta återbetalning av gjorda insatser. Dessa lägre vinster utgöra därför i själva verket ingen verklig inkomst för vinnarna; och jämförelsen med skattesat­ serna för den vanliga inkomstbeskattningen saknar alltså berättigande för dessa lägre vinsters vidkommande. I samband härmed må anföras att, därest man vid en dylik begränsning av den föreslagna skattehöjningen skulle kunna räkna med oförändrad om­ slutning av 600,000 lotter per dragning, något varom bolaget dock anser sig icke kunna göra något uttalande, skattehöjningen skulle medföra en merinkomst för statsverket av 142,700 kronor per dragning, motsvarande 1,712,400 kronor för år räknat. Under vanliga fredsförhallanden har såsom känt det svenska penninglot­ teriet haft att utstå en icke oväsentlig konkurrens från vissa utländska lot­ teriföretags sida. Penningar ha härigenom gått ur landet. Denna trafik, s°m förut varit omöjlig att förhindra, torde på grund av nuvarande valuta­ restriktioner ha praktiskt taget upphört. När dessa restriktioner en gång lättas, får man emellertid ånyo räkna med en dylik onödig kapitalexport.

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 25

Av konkurrenshänsyn och därmed även ur synpunkten av statens inkomster måste i sådant läge varje försämring av den lottköpande allmänhetens för­ måner i vinsthänseende framstå såsom olämplig. Om ej omedelbart vid en lättnad i valutarestriktionerna en eventuell höjning av vinstskatten får bort­ falla, kan en för landet ogynnsam utveckling bär lätt göra sig gällande. Nu anmärkta förhållande utgör ytterligare ett skäl att framgå med försiktighet när det gäller beskattningen av lotterivinster. Aktiebolaget Tipstjänst avstyrker skattehöjning såvitt angår tippningsvinsterna. Det alldeles övervägande antalet deltagare i de av bolaget anordnade tippningstävlingarna deltoge regelbundet i tävlingarna men finge det oaktat mycket sällan vinster, som täckte omkostnaderna. Man kunde vidare icke undgå att beakta förhållandet mellan insats och vinståterbäring. Bolaget fort­ sätter: Det lär nämligen i detta sammanhang särskilt uppmärksammas att efter avdrag av vinstskatten bolaget endast återbetalar c:a 45 procent av insatserna till sina vinnare. En jämförelse med de utländska tippningsföretag, vilkas verksamhet i Sverige det varit en av bolagets uppgifter att förhindra, ställer sig ännu oförmånligare i fråga örn bolaget, enär vinståterbäringen i de förra i allmänhet är 80—90 procent av insatserna. Det skulle vara ett stort misstag att föreställa sig, att tipparna äro okunniga om eller likgiltiga för detta för­ hållande; tvärtom får bolaget ofta uppbära kritik på grund av att utdelningsprocenten är så låg. En vinstbeskattning enligt allmänna grunder skulle i fråga om deltagarna i bolagets tävlingar icke giva det resultat, varmed promemorian räknar. Det vitt övervägande flertalet av tipparna befinner sig i de lägsta inkomstgrup­ perna; de flesta äro yngre personer, som hava anställning med liten lön eller studera eller äro värnpliktiga i militärtjänst. Bolaget har anledning antaga, att tipparnas genomsnittliga årsinkomster understiga 3,000 kronor om året. Tippningen har som bekant en annan karaktär än lotterispelet; tippningen uppskattas såsom en intressant fritidssysselsättning huvudsakligen för den idrottsintresserade allmänheten och har fått ett stort antal deltagare jämväl på grund av insatsernas ringa belopp. Bolaget befarar att en ytterligare försämring av vinstutdelningen kunde leda till en sådan minskning av bruttoomsättningen i bolagets verksamhet, att staten förlorade mer än som vunnes genom skattehöjningen. Därest omsätt­ ningen hölles vid nästföregående räkenskapsårs nivå, skulle en fördubbling av skatten teoretiskt giva omkring 600,000 kronor, men redan vid en omsättningsminskning av 10 procent eller med omkring 2,000,000 kronor skulle det icke bliva någon merinkomst för staten. Bolaget ansåge icke osannolikt, att bruttoomsättningen vid en fördubbling av skatten skulle sjunka avsevärt mer än 10 procent. Överståthållarämbetet har intet annat att erinra mot den föreslagna pro­ centsatsen, såvitt angår de lotterier å vilka 1928 års förordning för närvaran­ de är tillämplig, än att vinster å statens premieobligationer av åren 1933 och 1936 på grund av de därå förekommande uppgifterna om skatten syntes böra undantagas från höjningen. Visserligen föreföllc en skattesats av 20 procent alltför hög för att giva riktigt uttryck åt skattebelastningen inom de kate­ gorier av inkomsttagare, som företrädesvis ålerfunnes i lotteriernas klientel,

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

särskilt såvitt anginge tipparna, vilka till övervägande del tillhörde de lägre inkomsttagarna, men denna anmärkning syntes vara av mindre betydelse. Det vore med hänsyn till lotteri- och tippningsvinsternas extraordinära natur icke nödvändigt och knappast ens riktigt att ställa storleken av den särskilda skatten för dessa vinster i relation till den vanliga inkomstskatteprocenten. Något hinder att höja skatteprocenten för dessa vinster till 20 borde således icke möta däri att den ordinarie skattebördan procentuellt sett vore lägre för genomsnittet. Beträffande vinster i varulotterier — vilka vinster ju enligt överståthållarämbetets mening borde utan undantag underkastas den särskilda skatten —föreslår ämbetet en skattesats av 10 procent. Ämbetet framhåller, att dessa lotterier undantagslöst torde anordnas för att skaffa medel för välgörande, allmännyttiga eller kulturella ändamål. Vinsternas värde uppginge i regel icke till synnerligen höga belopp; i den mån så vore fallet gällde det ett fåtal vinster i varje lotteri, och vinsterna utginge då i form av premieobligationer eller andra liknande värdepapper. Ju större vinsten vore desto större borde principiellt sett skattesatsen vara, och det kunde då synas hårt att belägga de små varuvinsterna med procentuellt sett lika hög skatt som de större obligationsvinsterna. Härvid vore dock, ur arrangörernas synpunkt, att märka, hurusom dessa vanligen i samband med inköpet av de egentliga varuvinster­ na åtnjöte en ganska kraftigt tilltagen rabatt, till vilken motsvarighet givetvis icke förelåge i fråga örn värdepapperen. Då utlottning av premieobligationer, försvarsobligationer och dylika värdehandlingar ur allmän synpunkt vore att föredraga framför utlottning av varor med understundom uppskruvade vär­ den, läge häri å ena sidan en anledning till att skatteprocenten icke borde vara olika för värdepappersvinster och egentliga Varuvinster och å andra si­ dan ytterligare ett skäl till att nämnda procent icke för detta slags lotterier borde tilltagas alltför högt. Angående de av lotteriföretagen avgivna yttrandena anför Överståthållar­ ämbetet : De farhågor som däri uttalats örn minskad köplust i händelse av ökad skatt å lotterivinster respektive minskat deltagande i tippningen vid ökning av skatten å tippningsvinsterna förefalla ämbetet i någon mån överdrivna, åtminstone såvitt angår tippningen. I ändamål att förebygga en befarad ned­ gång i frekvensen kunde man eljest tänka sig att beskatta endast den del av vinsten som överstege förslagsvis 1,000 kronor efter 20 procent, under det att de lägre vinsterna liksom den del av de större vinsterna som läge under 1,000 kronor beskattades efter nuvarande tariff, 10 procent. Det av Svenska penninglotteriet aktiebolag gjorda påpekandet, att någon behållen inkomst genom deltagandet i lotteri i längden icke uppkommer för det övervägande antalet lottköpare och att för den skull någon skatt å de lägre vinster om högst 200 kronor, som utgöra det stora flertalet av utfallande vinster, rätte­ ligen iöke borde uttagas, är givetvis värt visst beaktande. Om man emellertid ser saken ur den ovan angivna synpunkten, att ifrågavarande inkomstför­ värv såsom varande av helt extraordinär natur icke behöver beskattas enligt de regler som gälla för behållen inkomst i allmänhet, lär någon grund för de lägre vinsternas fritagande från beskattning icke kvarstå. Framhållas bör härvid, att någon rätt till avdrag för inköp av lottsedlar eller för andra kost-

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 27

naclér för inkomstförvärvet icke ifrågakommer enligt 1928 års förordning örn särskild skatt å vissa lotterivinster. I övriga yttranden lämnas förslaget om skattehöjningen utan erinran.

Då i samband med införandet år 1928 av den särskilda lotterivinstbeskatt- De^™nts' ningen skatten bestämdes till 10 procent av vinstbeloppet, motiverades detta väsentligen därmed, att en dylik skattesats ungefärligen motsvarade vad vinnarna då skulle haft att i genomsnitt erlägga i stats- och kommunalskatt för sina vinster, därest dessa tagits till taxering i vanlig ordning. Med hänsyn till den skärpning av den allmänna beskattningen, som sedermera vidtagits, och jämväl till det alltjämt förefintliga behovet för staten av ökade skatte­ intäkter, synes det både rättvist och lämpligt att en däremot svarande skärp­ ning av lotterivinstbeskattningen med det snaraste genomföres. Då huvudskälet för en dylik skärpning alltså skulle vara att så långt det kan anses praktiskt möjligt fördela skattebördan efter tidigare fastställda grunder, synes vad lotteriföretagen anfört emot skärpningen icke böra god­ tagas. Såsom Överståthållarämbetet framhållit torde för övrigt företagen ha i någon mån överdrivit farhågorna för att en höjning av skatten å lotteri­ vinster skulle för staten medföra avsevärt minskade inkomster. Svenska penninglotteriet aktiebolag har hemställt, att från skattehöjningen i varje fall måtte undantagas vinster med 200 kronors eller lägre värde. Detta yrkande framstår onekligen såsom i viss man berättigat. Emeller­ tid synas även skäl tala mot införande av en sådan differentiering i skatte­ satsen. Utöver vad härutinnan vid tidigare tillfällen anförts vill jag erinra, att de deltagare i ett penninglotteri, vilka ej erhållit någon vinst, icke på grund av sina kostnader för inköp av lotter erhålla lindring i sin beskatt­ ning. Vid sådant förhållande lärer det ur rättvise- och billighetssynpunkt icke behöva utan vidare följa, att skattelindring på sådan grund bör bere­ das dem som erhålla vinster, ens i de fall då dessa blott äro av mindre värde. Då jämväl de statsfinansiella hänsynen tala emot förslaget ifråga, får jag efter övervägande av skälen för och emot en skattedegression be­ träffande de lägre vinsterna förorda bibehållandet av en enhetlig skattesats. Denna torde i enlighet med förslaget härutinnan skäligen kunna för fram­ tiden fastställas till 20 procent. Vad slutligen angår de framställda erinringarna mot en skattehöjning för vinster å redan utfärdade premieobligationer anser jag på grund av vad som förekommit skäligt att beskattningen beträffande vinster å dessa obligatio­ ner icke skärpes under obligationernas löptid. Det torde därvid icke vara lämpligt att göra obligationer av skilda tidigare emissioner till föremål för olika behandling. Jag vill därför förorda en särskild övergångsbestämmelse, innebärande att den hittillsvarande skattesatsen allt fortfarande skall gälla för vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer, vilka utfär­ dats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Jag torde i annat sammanhang få återkomma till frågan örn den skatte­ intäkt som kan vara att påräkna vid genomförande av den föreslagna skatte­ höjningen.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Tiden för ikraftträdandet.

Enligt departementspromemorian skola samtliga dari föreslagna författ­ ningsändringar träda i kraft den 1 juli 1942 men icke äga tillämpning å lot­ terivinst, som utfallit vid dragning före nämnda dag.

Statskontoret har förordat, att höjningen av skatten å vissa lotterivinster skulle träda i kraft den 1 juli 1942, men har ansett, att med genomförandet av sådana förslag, som innebure ändring i kommunalskattelagen, lämpligen borde anstå till efter det löpande beskattningsårets utgång eller till den 1 januari 1943.

Departements­ Jag vill i enlighet med promemorieförslaget förorda, att samtliga de nu chefen. ifrågasatta författningsändringarna träda i kraft den 1 juli 1942. Att, såsom statskontoret föreslagit, låta ändringarna i kommunalskattelagen träda i kraft vid en senare tidpunkt skulle onödigtvis komplicera författningstex­ ten. För dem som under innevarande år erhållit eller komma att erhålla lotterivinster bestående av värdepapper torde innebörden av den av mig sålunda förordade anordningen icke behöva vålla tvekan. I enlighet med vad jag nyss förordat torde äldre bestämmelser fortfarande böra äga tilllämpning i fråga örn vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobliga­ tioner vilka utfärdats före den 1 juli 1942. Även annan lotterivinst, som blivit tillgänglig för lyftning före nämnda dag, lärer fortfarande böra vara underkastad äldre bestämmelser.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har inom finansdepartementet ut­ arbetats förslag till dels förordning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt ä vissa lotterivinster, dels ock lag örn ändring i vissa delar av kommunalskat­ telagen den 28 september 1928 (nr 370).

Föredragande departementschefen hemställer, att ifrågavarande båda författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Rolf Arfwedson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 29

Bilaga.

Utkast

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § förordningen [den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 2 § förordningen den 28 sep­ tember 1928 om särskild skatt å vissa lotterivinster1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §• 1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten överstiger tju­ gufem kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott i penninglotteri, tolv kro­ nor 50 öre, till staten erläggas en särskild skatt utgörande tjugu procent av vinstens belopp. Skatt som nu sagts skall ock utgå å sådan vinst i här i ri­ ket anordnat varulotteri, som utgöres av värdepapper, noterade å svensk börs, och skall därvid vinstens belopp beräknas efter de i vinsten ingående värdepapperens notering den dag, då vinsten blir för vinnaren tillgänglig för lyftning, eller, örn värdepapper av ifrågavarande slag icke noteras denna dag, efter noteringen närmast föregående dag, då sådan förekommit. Skatt skall —--------vinnaren uttages.

2 §•

När vinst, som avses i 1 § 1 morn., utbetalas till vinnaren, skall lotteriets anordnare eller premieobligationernas utfärdare innehålla så stor del av vinsten, som motsvarar den stadgade skatten å densamma.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942 men skall icke äga tilllämpning å vinst, som utfallit vid dragning före nämnda dag.

1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se SFS 1939: 205.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Utkast

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 19 § samt anvisningarna till 19 och 36 §§ kom­ munalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: Vad som vid------- -— i 35 §; lotterivinst, som är underkastad beskattning jämlikt förordningen om sär­ skild skatt å vissa lotterivinster, eller annan vinst i sådant penninglotteri eller vid vinstdragning å sådana premieobligationer, som i nämnda förordning av­ ses, och ej heller andra lotterivinster än nu nämnts, därest deras samman­ lagda värde under beskattningsåret understigit 100 kronor; vad som i------------mottagarens utbildning.

(Se vidare anvisningarna.!

Anvisningar

till 19 §. 1. Fattigunderstöd, begravningshjälp — -—- -— sista stycket). 2. Enligt förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster skall dylik skatt erläggas för vinst i svenskt penninglotteri (varunder jämväl inbegripes vadhållning, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i samband med idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar) ävensom för vinst vid vinstdragning å svenska premieobliga­ tioner, såvida obligationerna utfärdats efter den 31 december 1928, dock att vinst, som ej överstiger tjugufem kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott i penninglotteri, tolv kronor 50 öre, är fri från dylik skatt. Likaledes skall särskild skatt erläggas för sådan vinst i här i riket anordnat varulotteri, som utgöres av statens premieobligationer eller andra å svensk börs noterade värdepapper. Vinst, som i sådant penninglotteri eller vid vinstdragning å sådana premieobligationer, varom nu talats, tillfaller annan än lotteriet eller obligationernas utfärdare, är icke underkastad inkomstskatt även om på grund av vinstens ringa belopp särskild skatt icke skall utgöras för den­ samma, varemot varje sådan vinst i varulotteri, för vilken icke utgår särskild skatt, i och för sig är skattepliktig och således skall beskattas som inkomst, örn den tillsammans med övriga lotterivinster av annat slag än ovan angivits under beskattningsåret uppgår till minst 100 kronor. 1 Senaste lydelse av anvisningarna till 19 § se SFS 1940:876 och av anvisningarna tili 36 § se SFS 1930:190.

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 31

till 36 §. 1. Vid beräkning------- — annan förvärvskälla. 2. För att------------ av realisationsvinst. Avdrag är medgivet för alla de utgifter, som den skattskyldige under beskattningsåret haft för inköp av lott­ sedlar eller för andra liknande insatser i lotteri, dock med undantag för lott­ sedlar eller insatser i penninglotteri av den beskaffenhet, att för vinst i det­ samma skall erläggas skatt enligt förordningen örn särskild skatt å lotteri­ vinst och att dylik vinst för den skull icke skall beskattas som inkomst (jfr punkt 2 av anvisningarna till 19 §). Avdrag är sålunda medgivet för alia kostnader för inköp av lottsedlar i varulotteri, och gäller detta även om å sådan lott utfallit vinst, som utgöres av å svensk börs noterade värdepapper och därför icke skall beskattas som inkomst. Har den skattskyldige haft annan lotterivinst än vinst i sådant penninglotteri eller vid vinstdragning å sådana premieobligationer, som i ovannämnda förordning avses, till så litet sammanlagt belopp att densamma enligt 19 § icke är skattepliktig, få ut­ gifterna för lottköp avdragas från realisationsvinst endast i den mån de över­ stigit lotterivinsten. 3. I punkt------- -— annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942 men skall icke äga tillämpning å lotterivinst, som utfallit vid dragning före nämnda dag.