angående gäldande av vissa brandskadeersättningar m. m.

Kungl. Majlis 'proposition nr 253.

tfr 253.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående gäldande av vissa brandskadeersättningar m. m.; given Stockholms slott den 24 april 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Bosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande:

l:o.

Vid av förband ur Göta artilleriregemente den 27 juni 1941 företagen skarpskjutning å Remmene skjutfält i Västergötland råkade en granat vid nedslag i ljunghe vuxen mark antända vegetationen. Trots vidtagna försiktighetsåtgärder uppstod skogsbrand, varvid avsevärd förödelse åsamkades såväl kronan som enskilda personer tillhörig egendom inom Hudene, Jällby

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 253.

980 a

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Tarsleds och Remmene socknar. Ersättningsanspråk hava framställts — förutom av kronan och enskilda sakägare — jämväl av Sjö- och Brandförsäkringsbolaget Svenska Veritas -samt Skogsförsäkringsaktiebolaget med belopp motsvarande vad bolagen i anledning av branden fått utgiva i brandskadeersättning till olika försäkringstagare, som enligt särskilda förbindelser å respektive bolag överlåtit sina rättigheter till ersättning mot var och en, som för skadan skulle kunna göras ansvarig.

Vid sammanträde med regementskrigsrätten vid Göta artilleriregemente den 16 juli 1941 för verkställande av undersökning rörande brandens uppkomst tillkännagav vederbörande krigsfiskal — sedan vid krigsrätten förebragts utredning att vid skjutövningen omfattande försiktighetsåtgärder vidtagits — att något yrkande i saken icke framställdes.

På föranstaltande av arméförvaltningens intendenturdepartement har en särskild värderingsnämnd — bestående av tre ledamöter, nämligen löjtnanten i Göta artilleriregementes reserv, jägmästaren L. Almqvist (utsedd av chefen för Göta artilleriregemente), forstmästaren H. Wessberg (utsedd av de enskilda sakägarna) samt ledamoten av riksdagens andra kammare B. A. Nilsson (utsedd av de båda övriga ledamöterna) — tillsatts för uppskattning av genom branden uppkomna skador.

Sedan värderingsnämnden fullgjort sitt uppdrag har arméförvaltningens intendentur- och civila departement i skrivelse den 18 februari 1942 -— med överlämnande av samtliga handlingar i ärendet — anfört bland annat följande: Enligt de av nämnden gjorda uppskattningarna av genom branden förorsakade skador uppginge dessa till sammanlagt 121,456 kronor 95 öre, fördelade på 65 särskilda poster. Till vissa av de skadelidande hade av vederbörande brandförsäkringsbolag utbetalats full skadeersättning i förhållande till nämndens beräkningar och till andra hade bolagen utbetalat på visst sätt reducerade belopp, beroende på omfattningen i de särskilda fallen av försäkringsavtalen i fråga. Återstående oreglerade ersättningsbelopp utgjorde tillhopa 59,163 kronor 50 öre, fördelade på 53 poster, varav en post på 380 kronor 75 öre avsåge kronan (statens järnvägar). På grund av att en av de skadelidande yrkat 5 procents ränta från och med den 28 juni 1941 å honom tillkommande ersättningsbelopp, för vilket yrkande ämbetsverket med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter funnit fog föreligga, tillkomme härjämte 5 procents ränta å 1,839 kronor från och med nämnda dag tills betalning skedde. Intendenturdepartementet hemställde, att Kungl. Majit måtte medgiva, att ersättningar finge utbetalas på sätt av skrivelsen framginge till ett sammanlagt belopp av 59,163 kronor 50 öre, jämte 5 procents ränta å 1,839 kronor från den 27 juni 1941 tills betalning skedde ävensom att till ledamöterna av förberörda värderingsnämnd måtte få utbetalas ersättningar med av departementet angivna belopp. Beträffande Sjö- och Brandförsäkringsaktiebolaget Svenska Veritas’ samt Skogsförsäkringsaktiebolagets ersättningsanspråk funne intendenturdepartementet med hänsyn till dels den omständigheten, att vårdslöshet icke i förevarande avseende kunnat läggas militären till last, dels ock de avsevärda belopp, det här gällde, frågan örn

3 Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

ersättning till bolagen icke böra avgöras i administrativ väg. — Vid bifall till den gjorda framställningen hemställde intendentur- och civila departementen, som i denna del gemensamt handlagt ärendet, att kostnaderna måtte få gäldas av fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

I ärendet har statskontoret den 9 mars 1942 avgivit utlåtande och därvid anfört följande:

Med hänsyn till den ur brandsäkerhetssynpunkt farliga verksamhet, som skarpskjutningsövningar med artilleri ammunition måste anses utgöra, hade statskontoret intet att erinra mot att, såsom arméförvaltningen hemställt, till vederbörande markägare — i den man de icke hållits skadeslösa genom brandskadeförsäkringar — finge utgå ersättning av statsmedel för ifrågavarande brandskador med 59,163 kronor 50 öre jämte 5 procents ränta å 1,839 kronor från den 27 juni 1941 tills betalning skedde.

Vidkommande däremot de av Sjö- och Brandförsäkringsbolaget Svenska Veritas samt Skogsförsäkringsaktiebolaget i anledning av branden framställda ersättningsanspråken funne ämbetsverket — i likhet med arméförvaltningen och på av arméförvaltningen anförda skäl — frågan härom icke böra avgöras i administrativ väg.

Beträffande slutligen den medelstitel, varifrån ifrågavarande ersättningsbelopp skulle bestridas, torde, med hänsyn till kostnadernas storlek, för ändamålet böra anlitas förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Härtill torde emellertid — så länge riksdagen vore samlad — dennas medverkan vara erforderlig.

I likhet med arméförvaltningens intendentur- och civila departement samt Departementsstatskontoret finner jag anledning här icke föreligga att ingå på frågan örn chefen'

kronans ifrågasatta ersättningsskyldighet gent emot vederbörande försäkringsanstalter. Däremot vill jag nu föreslå, att kronan till de skadelidande utgiver skäliga ersättningar i den mån skadorna icke täckas av försäkringar.

Det härutinnan framlagda av statskontoret biträdda förslaget anser jag mig böra förorda. Det för täckande av ifrågavarande brandskadeersättningar erforderliga beloppet, 59,163 kronor 50 öre, torde med hänsyn till den i ärendet föreslagna räntegottgörelsen böra avrundas till 59,300 kronor. Kostnaderna synas böra bestridas från det för innevarande budgetår å riksstaten uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Härtill lärer riksdagens medgivande böra inhämtas. Ersättning till värderingsmännen torde böra utgå från fjärde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till täckande av vissa brandskadeersättningar i samband med skogsbrand den 27 juni 1941 inom Hudene m. fl. socknar må av det i riksstaten för budgetåret 1941/42 uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter utbetalas ett belopp av högst 59,300 kronor.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Departements• chefen.

2:o.

I samband med av vissa förband, tillhörande Göta artilleriregemente, den 3 juli 1941 företagna skarpskjutningsövningar i trakten av Mons station i Dals-Eds socken i Dalsland uppstod skogsbrand, därvid skador åsamkades såväl kronan som enskilda tillhörig egendom.

Vid sammanträde med Göta artilleriregementes regementskrigsrätt den 29 oktober 1941 för undersökning angående de närmare omständigheterna vid brandens uppkomst fastställdes, att omfattande försiktighetsåtgärder vid tagits, varför vederbörande åklagare — då någon enskild icke ansåges kunna göras ansvarig för eldens uppkomst — förklarade sig icke hava något yrkande i saken.

Ersättningsanspråk — avseende sådana skador, som icke täcktes av försäkringar hava framställts, dels för kronan av domänstyrelsen, dels ock av en enskild markägare. Enligt av jägmästaren i Uddevalla revir G. Carlson samt kronojägaren T. Öhman i Ed verkställda värderingar kunde skadorna uppskattas till 2,290 kronor respektive 1,538 kronor 90 öre.

I skrivelse den 13 februari 1942 hava arméförvaltningens intendentur- oell civila departement hemställt, att ersättning i förevarande avseende måtte få utbetalas med tillhopa 3,828 kronor 90 öre från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

I yttrande den 9 mars 1942 har statskontoret förklarat sig intet hava att erinra mot utbetalande till vederbörande markägare av de av arméförvaltningens intendentur- och civila departement ifrågasatta beloppen, tillhopa 3,828 kronor 90 öre. Kostnaderna borde bestridas från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Under åberopande av vad jag under föregående punkt anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att till täckande av vissa brandskadeersättningar i samband med skogsbrand den 3 juli 1941 inom Dals-Eds socken må av det i riksstaten för budgetåret 1941/42 uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter utbetalas ett belopp av högst 3,828 kronor 90 öre.

3:o.

Den 25 juni 1941 råkade en av flottans minsvepare vid angörande av kaj på grund av felmanöver kraftigt törna emot kajen, med påföljd att såväl fartyget som kajen skadades. Vid tillfället tjänstgjorde flaggkorpralen vid andra beväringskompaniet nr 451 68/1931 Tord Gustav Holger Nylén såsom vakthavande maskinist i fartygets maskinrum och utförde manövrerna vid styrbords maskin. Felmanövern föranleddes därav, att Nylén, då fartygschefen beordrade back på styrbordsmaskinen, av misstag inställde maskinen för fart framåt.

Sedan såväl Nylén som å fartyget tjänstgörande uppbördsmaskinist, vilken

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 253.

i strid med gällande bestämmelser före tilläggningen vid kajen avlägsnat sig från maskinrummet, i anledning av det inträffade ställts under åtal vid stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation ådömde krigsrätten enligt utslag den 29 augusti 1941 dels Nylén disciplinstraff av vaktarrest i sex dagar för försummelse i tjänsten samt ersättningsskyldighet till kronan med 16,332 kronor 40 öre, motsvarande kostnaderna för reparation av minsveparen och kajen, dels och ifrågavarande uppbördsmaskinist för oförstånd i fullgörande av tjänsteplikt arrest utan bevakning under tre dagar. Utslaget har vunnit laga kraft.

Uti en av chefen för Ostkustens marindistrikt till marinförvaltningen insänd och av ämbetsverket med eget yttrande den 5 mars 1942 överlämnad skrift har Nylén anhållit örn befrielse från den honom enligt berörda krigsrättsutslag åvilande ersättningsskyldigheten. Nylén har därvid anfört, att han vid olyckstillfället endast något mera än en månad tjänstgjort å fartyg av detta slag och på grund därav icke fullt behärskade fartygets invecklade maskineri. Han hade vidare vid olyckstillfället varit sysselsatt med ett reparationsarbete, varför han icke kunnat helt ägna sig åt fartygets manövrering. Utkrävandet av det utdömda skadeståndsbeloppet skulle för honom medföra synnerligen svåra ekonomiska konsekvenser, enär han icke ägde något kapital och icke åtnjöte någon annan inkomst än sin lön såsom överstatsanställd värnpliktig flaggkorpral.

Marinförvaltningen har i sitt yttrande tillstyrkt bifall till den gjorda ansökningen under åberopande dels av de av Nylén anförda skälen, dels ock av den omständigheten, att olyckshändelsen torde få sättas i nära samband med det felaktiga förfaringssätt Nyléns förman gjort sig skyldig till genom att vid tilläggningen vid kajen avlägsna sig från maskinrummet. Av ämbetsverket införskaffad utredning rörande Nyléns ekonomiska förhållanden bestvrkte de av Nylén härutinnan lämnade uppgifterna samt utvisade därutöver, att Nylén bidroge till sin moders försörjning med omkring 600 kronor för år samt häftade i skuld med omkring 2,500 kronor (studieskulder). — Vid bifall till ansökningen hemställde ämbetsverket, att kostnaderna för reparation av det skadade fartyget jämte kajanläggningen måtte få bestridas från anslaget till oförutsedda utgifter.

I ärendet har statskontoret den 14 mars 1942 avgivit utlåtande och därvid anfört följande:

Med hänsyn bland annat därtill, att någon skadeståndsskyldighet för Nylén icke torde hava uppstått, därest hans förman vid olyckstillfället förfarit i enlighet med bestämmelserna i reglementet för marinen, ville statskontoret icke motsätta sig, att Nylén delvis befriades från ersättningsskyldighet (jfr 1935 års riksdagsskrivelse nr 156). I sådant hänseende finge ämbetsverket med beaktande av Nyléns ekonomiska förhållanden och övriga i ärendet föreliggande omständigheter förorda, att denne därest han inom viss, av Kungl. Majit bestämd tid inbetalade ett belopp av 600 kronor, befriades från återstoden av honom åvilande ersättningsskyldighet.

I enlighet med vad marinförvaltningen förordat torde ifrågavarande kostnader bestridas från det utom huvudtitlarna för innevarande budgetår uppförda anslaget till oförutsedda utgifter. Härtill syntes dock, då riksdagen vore samlad, dess medverkan vara erforderlig.

Departements-

chefen.

6 Kungl. Maj.ts 'proposition nr 253.

Lika med myndigheterna finner jag med hänsyn till i ärendet upplysta särskilda omständigheter och i betraktande av Nylons ekonomiska förhållanden skäl föreligga för en nedsättning av den honom enligt förutnämnda krigsrätts utslag åvilande ersättningsskyldigheten till kronan. Jag förordar i sådant avseende, i överensstämmelse med statskontorets förslag i ämnet, att Nylén mot inbetalande till statsverket av ett mindre belopp befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet i övrigt. Med hänsyn till sökandens ekonomiska ställning förordar jag, att nämnda belopp bestämmes till endast 300 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma den tidpunkt, inom vilken betalningsskyldigheten skall vara fullgjord. Kostnaderna för reparation av den skadade minsveparen och kaj anläggningen — enligt vad handlingarna i ärendet utvisa tillhopa 16,332 kronor 40 öre — torde, på sätt marinförvaltningen föreslagit och statskontoret tillstyrkt, böra bestridas från det för innevarande budgetår i riksstaten uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Härtill lärer emellertid, på sätt statskontoret anmärkt, riksdagens medgivande böra inhämtas.

I anslutning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att Tord Gustav Holger Nylén må, därest han inom tid, som Kungl. Majit må bestämma, till marinförvaltningen inbetalar ett belopp av 300 kronor, befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan enligt stationskrigsrättens vid Stockholms örlogsstation förutnämnda utslag den 29 augusti 1941,

dels ock att för gäldande av kostnaderna för i det föregående angivna reparationsarbeten må av det i riksstaten för budgetåret 1941/42 uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter utbetalas ett belopp av 16,332 kronor 40 öre.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Majit Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Berglund.

Stockholm 1042. K. L. Beckmans Boktryckeri.