angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

1 Nr 319.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.; given Stockholms slott den 22 maj 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg och vete;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 sami. Nr 319.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Förslag

till

Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 juni 1941 angående mjölkavgift skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli 1942 tills vidare till och med den 30 juni 1943.

Förslag

till

Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 7 juni 1935 angående slaktdjursavgift skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli 1942 tills vidare till och med den 30 juni 1943.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

3 Förslag

till

Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg och vete.

Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1937 angående utförselbevis för råg och vete skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 september 1942 till och med den 31 augusti 1943.

4 Kungl. May.ts proposition nr 319.

Utdrag av protokollet över jordbruksar enden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, frågan örn åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område samt anför därvid:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition beräkna för budgetåret 1942/43 dels under punkten 112 i nionde huvudtiteln till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 80,000,000 kronor, dels ock under punkten 113 till Kostnader i samband med svenska spannmålsak tiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av 34,000,000 kronor.

I skrivelse den 10 april 1942 har statens livsmedelskommission framlagt förslag om prisreglerande åtgärder m. m. på jordbrukets område.

Jag torde nu få underställa Kungl. Maj:t denna fråga.

Översikt över hittills vidtagna åtgärder.

Mjölkregleringen. I den i propositionen nr 278 till 1941 års riksdag intagna översikten över dittills vidtagna prisreglerande åtgärder m. m. på jordbrukets område har redogjorts för de bestämmelser, som dittills gällt angående uttagande av mjölkavgift. Den i sagda redogörelse omförmälda förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift har upphört att gälla i och med utgången av juni 1941. Från och med den 1 juli 1941 gäller i stället förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift. Enligt denna förordning, vilken gäller till och med den 30 juni 1942, skall, i den mån Kungl. Maj:t så förordnar, viss avgift (mjölkavgift) upptagas å inom riket saluförd mjölk och grädde ävensom å mjölk, som kommer till användning för beredande hos mjölkproducenten av smör eller ost för avsalu. Avgiften skall utgå med det belopp, högst 3 öre per kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, som Kungl. Maj:t bestämmer. Avgiften skall erläggas, såvitt fråga är om avgiftspliktig vara, som av mjölkproducent levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av den, som från mjölkproducenten

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

mottagit varan, samt beträffande annan avgiftspliktig vara av mjölkproducenten. Underlåter innehavare av mejeri eller mjölkhandlare att erlägga mjölkavgift, kan avgiftsskyldigheten under viss förutsättning överflyttas å mjölkproducenten. Då särskilda förhållanden därtill föranleda, må, enligt de föreskrifter Kungl. Majit meddelar, mjölkavgift kunna efterskänkas.

Något förordnande örn uttagande av mjölkavgift enligt nu nämnda förordning har hittills icke meddelats av Kungl. Majit.

Enligt förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror, vilken ändrats genom förordningen nr 474/1937, äger Kungl. Majit förordna om uttagande av accis å margarin, konstister, matolja, annat ersättningsmedel för smör eller flott än något av de förut nämnda samt fettemulsion. Denna befogenhet, som ursprungligen gällt endast för varor, som levererats intill utgången av juni månad 1937, har vid olika tillfällen — senast genom förordningen den 28 juni 1941 (nr 542) — förlängts, och gäller nu beträffande varor, som levereras intill utgången av juni månad 1942. Accisen må utgå med högst 60 öre för kilogram av varans nettovikt. 1940 års lagtima riksdag bemyndigade Kungl. Majit att under budgetåret 1940/41 förordna om uttagande av tilläggsaccis å nämnda varor med ett belopp av högst en krona 50 öre per kilogram av varans nettovikt. Motsvarande bemyndigande har Kungl. Majit av 1941 års riksdag erhållit för budgetåret 1941/42.

Beträffande de varuslag, vilka varit accisbelagda under tiden till och med år 1940, och de belopp, med vilka accisen under sagda tid utgått, hänvisas till vad därom anförts i den i propositionen nr 278 till 1941 års riksdag lämnade översikten över dittills vidtagna åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område. För tiden efter 1940 års utgång har följande gällt. För margarin med en smältpunkt understigande +36° C. (hushållsmargarin) bär under tiden till och med den 30 september 1941 utgått dels accis med 60 öre per kilogram och dels tilläggsaccis, vars belopp under tiden till och med den 2 februari 1941 uppgått till 98 öre per kilogram och under tiden den 3 februari—den 30 september 1941 till 68 öre per kilogram. Från och nied den 1 oktober 1941 utgår å hushållsmargarin accis med 47 öre per kilogram, medan tilläggsaccisen helt bortfallit. För annat margarin än hushållsmargarin har till och med den 2 februari 1941 utgått accis med 60 öre per kilogram. Från och med den 3 februari 1941 utgår accis å denna vara med 39 öre per kilogram. För visst slags konstister, för matolja, för sådan vara, som i ovannämnda förordning den 7 juni 1935 betecknas såsom annat ersättningsmedel för smör eller flott och som håller mera än en procent vatten eller, ändå att så ej är fallet, är till konsistensen smör- eller isterliknande, för sådant kokosfett, som är avsett att användas i stället för smör, flott, margarin eller konstister, samt för feltemulsion har under hela nu ifrågavarande tid utgått accis med 60 öre per kilogram. Härjämte har under samma tid utgått viss tilläggsaccis å samtliga nu nämnda varor med undantag för sådan fettemulsion, som har en felthalt av högst 17 procent. Tilläggsaccisens belopp är 98 öre per kilogram för konstister och sådan vara, som här ovan

c

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

betecknats såsom annat ersättningsmedel för smör eller flott, 40 öre per kilogram för matolja, 10 öre per kilogram för kokosfett och 65 öre per kilogram för fettemulsion med högre fetthalt än 17 procent. Vad annat ersättningsmedel för smör eller flott angår, har dock lilläggsaccisen från och med den 22 december 1941 sänkts till 10 öre per kilogram för sådan vara, som halen vattenhalt av minst 40 procent. Accisen och tilläggsaccisen å konstister har till utgången av juni 1941 utgått å konstister, vari ingått annat fett än sådant, som inom landet framställts ur mjölk eller hämtats från svin eller idisslande djur, och från och med den 1 juli 1941 å konstister, vari ingått annat fett än sådant, som framställts ur mjölk eller hämtats från hästar, svin eller idisslande djur.

Tull å margarin och konstister har under tiden efter 1940 års utgång utgått med belopp, motsvarande accisen och tilläggsaccisen å dessa varor med tillägg av 15 öre per kilogram.

Från och med den 1 januari 1940 tillföras samtliga margarinaccismedel enligt beslut vid urtima riksdagen 1940 (skr. nr 109) budgeten.

Till den redogörelse för denna reglering av mejerihanteringen, som återfinnes i den förut omförmälda, i propositionen nr 278 till 1941 års riksdag lämnade översikten över dittills vidtagna åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, göras här vissa tillägg, avseende de förändringar denna bidragsverksamhet undergått efter den tid, nyssnämnda redogörelse avser.

Den i ovannämnda redogörelse omförmälda kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 631) angående prisutjämningsbidrag och pristillägg för mjölk upphörde alt gälla den 1 juli 1941, då kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 619) angående prisutjämningsbidrag för mjölk m. m. trädde i kraft. Denna kungörelse gällde i sin tur till den 1 december 1941, då den ersattes av Kungl. Maj:ts kungörelse den 28 november 1941 (nr 894) angående pristillägg för mjölk m. m. Sistnämnda kungörelse gäller alltjämt. De bidrag, som utgingo enligt kungörelsen den 28 juni 1941, voro prisutjämningsbidrag, konsumtionsmjölktillågg, lantsmörsbidrag och producentbidrag.

Prisutjämningsbidrag utgick för sådan mjölk och till mjölk omräknad grädde, som av mejeri använts för beredande till avsalu av smör, ost eller annan mejeriprodukt, därest mejeriet för sagda ändamål använt minst 3,000 kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde i månaden. Prisutjämningsbidrag utgick dock ej för sådan mjölk och till mjölk omräknad grädde, för vilken enligt vad i det följande omförmäles rätt till uppbärande av konsumtionsmjölktillägg förelåg. För utbetalande av prisutjämningsbidraget indelades riket i sex olika prisutjämningsdistrikt. Denna distriktsindelning motsvarade helt den enligt kungörelsen den 21 juni 1940 gällande indelningen. Storleken av prisutjämningsbidraget i de olika distrikten fastställdes på följande sätt. För varje månad fastställde livsmedelskommissionen det belopp som — bortsett från i följande omförmälda tillägg till Norrlandsdistrikten — i genomsnitt för hela riket skulle utgå i prisutjämningsbidrag per kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde. Detta belopp multiplicerades med den sammanlagda myckenhet mjölk och till mjölk omräk-

Kungl. Maj.ts proposition nr 319. 7

nåd grädde, för vilken prisutjämningsbidrag under månaden skulle utbetalas. Det belopp, som härvid erhölls, fördelades mellan samtliga prLsutjämningsdistrikt i förhållande till de sammanlagda myckenheter mjölk och till mjölk omräknad grädde, som vid mejerierna i varje särskilt distrikt försålts eller använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt till avsalu. Utöver de på nu angivet sätt fördelade beloppen tilldelades Norrlandsdistrikten vissa extrabelopp, uppgående för mellersta Norrlands distrikt, omfattande Gävleborgs län med undantag av landskapet Gästrikland ävensom Västernorrlands och Jämtlands län, till 1.5 öre, för Västerbottens distrikt, omfattande Västerbottens län, till 2 öre och för Norrbottens distrikt, omfattande Norrbottens län, till 3 öre för varje kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, varå prisutjämningsbidrag inom distriktet skulle utgå för månaden. De medel, som sålunda tilldelats de olika prisutjämningsdistrikten, skulle inom varje distrikt användas för utbetalande av prisutjämningsbidrag med lika belopp för kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde.

Konsumtionsmjölktillägg utgick enligt kungörelsen den 28 juni 1941 till mejeri med visst av livsmedelskommissionen för varje kalendermånad bestämt belopp för varje kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, som av mejeriet försålts annorledes än till annat mejeri. Bidraget utgick dock endast, därest mejeriet under månaden för beredande till avsalu av smör, ost eller annan mejeriprodukt använt minst 3,000 kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde.

Lantsmörsbidrag skulle enligt kungörelsen den 28 juni 1941 utgå i den ordning och enligt de grunder, som livsmedelskommissionen bestämde, till mejeri, som självt eller genom annan mottagit av mjölkproducent berett lantsmör. Beträffande ordningen och grunderna för utbetalande av lantsmörsbidrag ha gällt bestämmelser av samma innehåll som de, för vilka redogjorts i den i propositionen nr 278/1941 intagna översikten. Den däri omförmälda, från och med den 26 maj 1941 vidtagna sänkningen av grundpriset för lantsmör och höjningen av tillägg för dylikt smör bestod till och med den 21 oktober 1941, då i samband med sänkningen av riksnoteringen å runmärkt smör en återgång skedde till de före den 26 maj 1941 gällande bestämmelserna.

I kungörelsen den 28 juni 1941 intogos jämväl de bestämmelser örn producentbidrag, vilka tidigare funnits i särskild kungörelse. I samband därmed vidtogos vissa ändringar av dessa bestämmelser. Sålunda stadgades bland annat i kungörelsen den 28 juni 1941, att producentbidrag endast skulle utgå för sådan mjölk och till mjölk omräknad grädde, som från brukningsdelen sålts till mejeri, berättigat till prisutjämningsbidrag och konsumtionsmjölktillägg eller som, där producenten själv drev sådant mejeri, i mejerirörelsen försålts eller använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt till avsalu. Producentbidrag utgick följaktligen enligt kungörelsen den 28 juni 1941, i motsats till de tidigare gällande bestämmelserna, icke för sådan mjölk och grädde, som sålts till mjölkhandlare. Beloppet av producentbidraget var enligt kungörelsen den 28 juni 1941 3 öre per kilogram

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

mjölk och till mjölk omräknad grädde. Producenlbidraget skulle enligt sagda kungörelse utgå för varje brukningsdel högst för en myckenhet av för tiden den 1 juli—den 31 december 1941 sammanlagt 3,900 kilogram och därefter för varje kalenderår sammanlagt 7,800 kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde. Beträffande utbetalandet av producentbidraget gällde enligt kungörelsen den 28 juni 1941, att bidraget i första hand skulle beräknas för varje kalendermånad för den myckenhet mjölk och till mjölk omräknad grädde, som under månaden sålts eller använts i egen mejerirörelse på ovan angivet sätt, dock högst för en myckenhet av 650 kilogram för varje brukningsdel. För december månad skulle producentbidrag utgå även för de under kalenderåret försålda eller på nyss angivet sätt använda kvantiteter mjölk och till mjölk omräknad grädde, för vilka rätt till producentbidrag förelåg men för vilka dylikt bidrag icke redan utbetalats eller beräknats.

Det dåliga utfallet av 1941 års skörd har, såsom i det följande närmare skall beröras, föranlett statsmakterna till åtskilliga regleringsåtgärder, bl. a. beträffande mjölk. Genom en den 7 november 1941 (nr 830) utfärdad kungörelse har sålunda genomförts standardisering av fetthalten å den mjölk, som av mejerierna säljes såsom konsumtionsmjölk. De ändringar, som genom den förut omförmälda kungörelsen den 28 november 1941 angående pristillägg för mjölk m. m. vidtagits i systemet för utbetalande av bidrag till mjölkproduktionens stödjande, stå i nära samband med genomförandet av standardisering. I sistnämnda kungörelse lia två av de enligt kungörelsen den 28 juni 1941 utgående bidragen, nämligen prisutjämningsbidraget och konsumtionsmjölktillägget, sammanförts till ett gemensamt tillägg, benämnt mjölkpristillägg. Dessutom utgå enligt den nya kungörelsen liksom tidigare lantsmörsbidrag och producentbidrag. Beträffande grunderna för utbetalande av nu omförmälda bidrag gäller enligt den nya kungörelsen i huvudsak följande.

Mjölkpristillågg utgår till mejeri med visst av livsmedelskommissionen för varje kalendermånad bestämt belopp för varje kilogram av den myckenhet fett, som innehålles i den vid mejeriet under månaden från mjölkproducenter invägda mjölken. Mjölkpristillägg utgår dock endast därest mejeriet under månaden för beredande till avsalu av smör, ost eller annan mejeriprodukt använt mjölk och till mjölk omräknad grädde till en myckenhet, innehållande minst 100 kilogram mjölkfett. Den tidigare gjorda indelningen av riket i olika prisutjämningsdistrikt ävensom de i de tidigare kungörelserna intagna bestämmelserna om särskilda tillägg till norrlandsdistrikten ha slopats i den nya kungörelsen. Livsmedelskommissionen kan emellertid bestämma, att mjölkpristillägg skall utgå med olika belopp i olika delar av landet. Vidare äger livsmedelskommissionen föreskriva, att mjölkpristillägg ej skall utgå för mjölkfett i sådan mjölk och till mjölk omräknad grädde, som av mejeriet försålts för visst ändamål eller av detsamma använts för beredande av viss mejeriprodukt. Mjölkpristillägg utbetalas för kalendermånad till det mejeri, vid vilket mjölken invägts från producenterna.

Bestämmelserna om lantsmörsbidrag i den nya kungörelsen överensstämma helt med motsvarande bestämmelser i kungörelsen den 28 juni 1941. De

Kungl. Maj:ts -proposition nr 319.

av livsmedelskommissionen med stöd av sistnämnda kungörelse meddelade närmare föreskrifterna angående grunderna för utbetalande av lantsmörsbidrag ha även bibehållits oförändrade efter ikraftträdandet av den nya kungörelsen.

I fråga om producentbidrag föreskrives i den nya kungörelsen, att dylikt bidrag utgår till mjölkproducent för varje brukningsdel, varå mjölk produceras, med visst av Kungl. Maj:t bestämt belopp för varje kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, som från brukningsdelen sålts till mejeri, berättigat till mjölkpristillägg, eller, därest producenten själv driver sådant mejeri, i mejerirörelsen försålts eller använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt till avsalu. Producentbidrag utgår dock för varje brukningsdel ej för större myckenhet mjölk och till mjölk omräknad grädde än Kungl. Majit för viss tidsperiod bestämmer.

Vad angår storleken av de belopp, med vilka de här förut omförmälda bidragen till mjölkproduktionen utgått, hänvisas i fråga om lantsmörsbidrag till det ovan anförda. Producentbidragets storlek framgår, såvitt avser tiden fram till den 1 december 1941, jämväl av vad förut anförts. I fråga om tiden efter ikraftträdandet av kungörelsen den 28 november 1941 har producentbidragets storlek bestämts genom särskilt av Kungl. Majit sistnämnda dag meddelat beslut. Genom detta har Kungl. Majit föreskrivit, att producentbidrag tills vidare skall utgå för varje brukningsdel, varå mjölk produceras, med tre öre för varje kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, som från brukningsdelen sålts till mejeri, berättigat till mjölkpristillägg, eller, därest producenten själv driver sådant mejeri, i mejerirörelsen försålts eller använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt till avsalu. Genom samma beslut har Kungl. Majit vidare föreskrivit, att producentbidrag för varje månad skall utbetalas för en myckenhet av 650 kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde eller den mindre kvantitet, som må ha sålts eller använts på sätt nyss nämnts, ävensom att producentbidrag för halvåret juli— december 1941 må utgå för sammanlagt 3,900 kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde för varje brukningsdel.

Beträffande prisutjämningsbidraget föreskrev Kungl. Majit, såsom nämnts i den i propositionen nr 278 till 1941 års riksdag lämnade översikten, genom brev den 16 november 1940, att detsamma från och med den 1 december 1940 ej skulle få överstiga 1 öre per kilogram i genomsnitt för hela landet. Bidraget har därefter hållits vid ett belopp av 1 öre per kilogram till och med september 1941. För oktober och november 1941 har sagda bidrag i anslutning till den nedan omförmälda, mellan Kungl. Majit och representanter för jordbrukarnas organisationer träffade uppgörelsen, utgått med 1.5 öre per kilogram. Genom nyssnämnda brev av den 16 november 1940 anvisade Kungl. Majit vidare ett belopp av 20 miljoner kronor för år räknat att — under förutsättning att konsumtionsmjölkpriset i detaljhandeln icke genom mejeriernas åtgöranden på någon ort höjdes med mera än 1 öre per liter —- användas för nedbringande av mejeriernas kostnader, däribland uppkommande kostnader för tillgodoseende av de största städernas behov av konsumtions-

10 Kungl. Majlis proposition nr 319.

mjölk, med en tolftedel i genomsnitt för månad, räknat från och med den 15 november 1940 tills vidare, dock längst till den 1 september 1941. Detta brev avsåg att reglera utbetalandet av bidrag till mejerierna för mjölk, som invägts under månaderna november 1940—juni 1941. För mjölk, som invägts under tiden därefter, skulle bestämmelserna i ovannämnda kungörelse den 28 juni 1941 (nr 619) angående prisutjämningsbidrag för mjölk m. m. äga tillämpning. Emellertid bemyndigade Kungl. Majit livsmedelskommissionen genom beslut den 15 augusti och den 30 oktober 1941 att i fråga örn utbetalande till mejerierna av andra bidrag än lantsmörsbidrag och producentbidrag — utan hinder av vad i sistnämnda kungörelse stadgats — för mjölk, som invägts under juli—september 1941 tillämpa de grunder, som angivits i Kungl. Majits förut omförmälda brev den 16 november 1940. Enligt en av svenska mejeriernas riksförening u. p. a. uppgjord och av livsmedelskommissionen fastställd plan för fördelningen av de sålunda anvisade medlen har för mjölk, som invägts under november 1940—september 1941, utbetalats dels ett allmänt mjölktillägg för all vid mejerierna invägd mjölk, uppgående till i genomsnitt 0.4 öre per kilogram (tillägget har varit högre under vintermånaderna och lägre under sommarmånaderna), dels ock ett särskilt tillägg för försåld konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde nied i genomsnitt för hela perioden 0.8 öre per kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde. Härjämte har ur förenämnda anslag utgått bidrag till bestridande av de särskilda kostnader, som varit förenade med de största konsumtionsorternas förseende med konsumtionsmjölk.

I samband med genomförandet av den här ovan omförmälda standardiseringen av konsumtionsmjölken till en fetthalt av 3 procent, sänktes priset å konsumtionsmjölk med 1 öre per liter. Då vinsten för mejerierna å standardiseringen i medeltal motsvarade ungefär 2.5 öre lier kilogram konsumtionsmjölk, erhöll jordbruket härigenom en merinkomst å konsumtionsmjölken av i genomsnitt 1.5 öre per kilogram.

Efter överläggningar med representanter för Sveriges lantbruksförbund samt riksförbundet landsbygdens folk, vilka överläggningar avslutades i början av december 1941, beslöts genomförande av vissa åtgärder för att förbättra jordbrukets på grund av den felslagna skörden försämrade läge. Dessa åtgärder skulle enligt beslut av Kungl. Majit den 12 december 1941, bestå däri, att jordbruket på olika sätt tillfördes ökade inkomster av mjölkproduktionen. Storleken av de belopp, som sålunda skulle tillföras jordbruket, var i viss mån beroende av mjölkproduktionens storlek. Såsom utgångspunkt vid bestämmandet av de sammanlagda bidragsbeloppen har tagits den kvantitet, till vilken mjölkinvägningen vid mejerierna under tiden 1 oktober 1941—31 maj 1942 uppskattningsvis beräknats inom livsmedelskommissionen på grundval av en av särskilda sakkunniga upprättad, tidigare offentliggjord promemoria angående jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1941/42, d. v. s. till 1,342,000 ton, häri ej inberäknat invägningar från nya leverantörer. Under förutsättning att mjölkproduktionen under angivna tid uppginge till nyssnämnda kvantitet, skulle jordbruket enligt de beslutade

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

åtgärderna tillföras en merinkomst av sammanlagt omkring 45 miljoner kronor utöver de inkomster, som beräknats i ovannämnda promemoria. Detta belopp var avsett att fördelas på följande sätt:

Merinkomst till följd av standardiseringen av konsumtionsmjölk (föranledd av att priset å konsumtionsmjölk sänkts med endast 1 öre per liter, under det att besparingen i fett i medeltal motsvarar ungefär 2.5 öre per kilogram), 1.5 öre per kilogram i genomsnitt för hela landet, under tiden den 21 november 1941—31 augusti 1942

(d. v. s. till produktionsårets slut) .......... cirka 9,000,000 kronor

Höjning av bidraget för konsumtionsmjölk (och till konsumtionsmjölk omräknad grädde) från 1 till 1.5 öre per kilogram resp. utbetalande av mjölkpristillägg för konsumtionsmjölk med motsvarande belopp, under tiden 1 oktober 1941—-

31 augusti 1942 ............................. cirka 4,000,000 »

För tillgodoseende under tiden 1 oktober 1941—- 31 maj 1942 av de områden, som hårdast drabbats av skördenedgången, samt för höjning av prisutjämningsbidraget för produktmjölk från 1 till 1.5 öre per kilogram resp. utbetalande av mjölkpristillägg för produktmjölk med motsvarande belopp, under tiden 1 oktober 1941—31

maj 1942 .................................. cirka 28,000,000 »

För uppehållande av mejeriernas körlinjer inom de områden, där på grund av den minskade mjölkproduktionen transportkostnaderna per kilogram mjölk starkt ökat .................. cirka 3,000,000 »

För extra mjölkbidrag till Norrland ............ 1,000,000 »

Summa cirka 45,000,000 kronor.

Därest mjölkinvägningen vid mejerierna under tiden 1 oktober 1941—31 maj 1942 skulle bli lägre än 1,342,000 ton, skulle ovan angivna belopp av 28 miljoner kronor efter Kungl. Maj:ts bestämmande ökas med ett belopp, svarande mot den inkomst, som bortfölle genom mjölkinvägningens nedgång under 1,342,000 ton, dock högst med 8 miljoner kronor. Skulle åter mjölkinvägningen under nämnda tid bli högre än 1,342,000 ton, skulle sagda belopp av 28 miljoner kronor minskas med ett belopp, svarande mot den ökade inkomst, som tillfördes jordbruket genom ökningen i mjölkinvägningen, dock högst med 8 miljoner kronor. Totalbeloppet av de summor, som skulle tillföras jordbruket såsom särskilt stek!, kunde sålunda variera mellan högst 53 och lägst 37 miljoner kronor.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Genom beslutet av den 12 december 1941 uppdrog Kungl. Majit åt livsmedelskommissionen att genomföra de beslutade åtgärderna.

I anslutning till ovannämnda överenskommelse ha för oktober och november 1941 såväl prisutjämningsbidraget för produktmjölk som konsumtionsmjölktillägget utgått med 1.5 öre för kilogram. Genom beslut av Kungl. Majit den 28 november 1941 höjdes för samma månader de särskilda s. k. Norrlandsbidragen för produktmjölk med 0.5 öre för kilogram, eller till 2 öre för kilogram för Gävleborgs län med undantag av landskapet Gästrikland ävensom för Västernorrlands och Jämtlands län, till 2.5 öre för kilogram för Västerbottens län och till 3 öre för kilogram för Norrbottens län.

Det enligt kungörelsen den 28 november 1941 utgående mjölkpristillägget, vilket bidrag såsom ovan nämnts ersatt såväl prisutjämningsbidrag som konsumtionsmjölktillägg, har såväl för december 1941 som för de följande månaderna utgått med 42 öre för kilogram mjölkfett i genomsnitt för hela riket. Till detta belopp ha för Norrlands vidkommande gjorts särskilda tilllägg, avsedda att ersätta de förut utgående Norrlandsbidragen. Dessa särskilda tillägg lia fastställts lill följande belopp, nämligen för Gävleborgs län med undantag av landskapet Gästrikland ävensom för Västernorrlands och Jämtlands län till 40 öre samt för Västerbottens och Norrbottens län till 60 öre, allt för kilogram matfett.

I fråga om utbetalandet i övrigt av bidrag från 'de förut angivna anslagen har livsmedelskommissionen även meddelat närmare bestämmelser. Vad först angår omförmälda anslag å 28 miljoner kronor skulle, såsom förut angivits, av detta belopp utgå dels vad som erfordrades för höjning av prisutjämningsbidraget från 1 till 1.5 öre för kilogram respektive utbetalande av mjölkpristillägg med motsvarande belopp under tiden oktober 1941—maj 1942 och dels bidrag för tillgodoseende av de områden som hårdast drabbats av skördeminskningen. Det har även nämnts, att detta belopp, beroende på invägningens storlek under nämnda period, kunde sjunka till lägst 20 eller stiga till högst 36 miljoner kronor. Med hänsyn till den relativt stora invägningen av mjölk vid mejerierna under oktober och november 1941 beslöt livsmedelskommissionen den 30 december 1941 att vid beräkningen av bidragets storlek tills vidare utgå från att endast minimibeloppet, 20 miljoner, skulle utbetalas. Då bidraget var avsett att utgå för en tidrymd av åtta månader (oktober 1941—maj 1942) har i enlighet härmed tills vidare för varje månad utbetalats en åttondel av 20 miljoner kronor, eller 2.5 miljoner kronor. Av detta belopp täckas först kostnaderna för höjningen av prisutjämningsbidraget respektive motsvarande belopp av mjölkpristillägget, varefter återstoden användes till utbetalande av särskilda mjölktillägg (differentieringstillägg). Denna återstod, d. v. s. det egentliga differentieringstillägget, fördelas efter två metoder, sålunda att hälften därav fördelas i visst förhållande till skördeminskningens storlek inom olika områden, medan den andra hälften fördelas i visst förhållande till minskningen i mjölkinvägningen. De båda delarna sammanslås därefter till ett differentieringstillägg, som skall fördelas på mejerierna inom varje område i förhållande till

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

myckenheten under månaden vid dem invägd mjölk. För båda metoderna gäller, att områden, varest nedgången i ena eller andra hänseendet ej överstigit viss procent, icke erhålla någon tilldelning ur det ifrågavarande beloppet. Producenterna i dessa områden beräknas redan genom de allmänna prisförbättringarna ha fått den kompensation för nedgången, som varit åsyftad. Där nedgången varit större, sker tilldelning, och denna stiger i dessa områden i viss proportion till den överskjutande nedgången.i skörd respektive i mjölkinvägning.

Vid den första metoden, fördelning i visst förhållande till skördeminskningen, tillgodoräknas ersättning för skördebortfall utöver viss procent av medelskörden 1933—37 beträffande de grödor, som huvudsakligen användas för stallfodring. Fördelning efter denna metod sker av flera skäl endast för hela län eller hushållningssällskapsområden. Belopp, som sålunda tillgodoräknats ett visst område (län), fördelas lika på all vid mejerier inom området invägd mjölk. En mejerisammanslutning, vars verksamhet sträcker sig över mera än ett län, erhåller sålunda ett belopp per kilogram för mejerier inom det ena länet och ett annat belopp per kilogram för mejerier inom det andra länet.

Vid den andra metoden, fördelning i visst förhållande till nedgången i mjölkinvägningen, tages mjölkinvägningen motsvarande månad under perioden 1939/40 till utgångspunkt för beräkningen. Dock göres en justering beträffande sådana områden, vilka såsom Gotland, Kalmar län och Blekinge redan 1939/40 hade att uppvisa en stor produktionsminskning på grund av dålig skörd. Områden, där mjölkinvägningen per leverantör sedan motsvarande månad under jämförelseåret minskats utöver en viss procent, erhålla tilldelning för produktionsminskning, medan områden, där mjölkinvägningen minskats med högst nämnda procenttal, icke erhålla någon tilldelning. Denna procentuella gräns varierar från månad till månad, med hänsyn till att nedgången i mjölkinvägning är olika stor under olika månader.

Vid differentiering med hänsyn till minskad mjölkinvägning beräknas tilldelning i vissa fäll för mejerier inom visst länsområde, nämligen där en mejeriorganisations verksamhetsområde omfattar två eller flera län. Där en mejeriorganisations verksamhetsområde är mindre än eller i huvudsak sammanfaller med länsområde eller omfattar delar av flera län, beräknas tilldelning däremot i regel på organisationens hela område såsom en enhet. Medel, som enligt denna metod tillgodoräknas ett visst område, fördelas på all vid mejerier inom området invägd mjölk med lika belopp per kilogram.

För vissa områden, där differentieringen för hela län och mejeriorganisationsområden icke visat sig giva ett tillfredsställande resultat, ökas differentieringstillägget utöver de enligt förut angivna grunder utgående tilläggen. Avsikten härmed är att i förekommande fall åstadkomma en bättre anpassning efter olikheterna i skördeutfall och produktionsminskning samt att få en jämnare övergång mellan närliggande områden, där differenserna eljest skulle bliva särskilt stora. Det har emellertid befunnits nödvändigt att i stort sett begränsa dessa anpassningsåtgärder lill vissa gränsområden mellan olika län.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Beträffande fördelningen av det belopp å 1 miljon kronor, vilket skall utgå såsom extra mjölkbidrag till norra Sverige, har livsmedelskommissionen beslutat, att bidraget skall utgå för mjölk, som under tiden 1 oktober—31 maj 1942 inväges vid mejerier i Kopparbergs län samt i Norrland. För var och en av sagda månader skall utbetalas ungefär en åttondel av hela beloppet. Beloppet fördelas på producenterna i förhållande till myckenheten under månaden vid mejeri invägd mjölk och kommer därefter producenterna tillgodo i form av höjning av likviden för den mjölk de levererat till mejerierna.

Beträffande beloppet å 3 miljoner kronor för uppehållande av mejeriernas körlinjer har kommissionen beslutat, att bidrag skall beviljas för uppehållande av sådana körlinjer, där transportkostnaden per kilogram mjölk i genomsnitt per månad uppgår till mer än 1.5 öre, samt skall för varje månad utgå med ett belopp, motsvarande 75 procent av den summa, varmed transportkostnaden under månaden överstiger 1.5 öre per kilogram under månaden transporterad mjölk. Då omständigheterna därtill föranleda, kan kommissionen bevilja bidrag för del av körlinje. I dylikt fall tages vid bidragsfrågans prövning hänsyn allenast till transportkostnaden för den mjölk, som uppsamlas längs sagda del av körlinjen. Såsom förutsättning för att mejeri skall äga erhålla bidrag gäller, att mejeriets mjölktransporter äro ordnade på ett rationellt sätt. Bidrag utgå endast för tiden 1 december 1941—31 maj 1942.

Genom kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 660), ändrad genom kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 566), angående reglering av införseln av mjölk och mjölkprodukter har förbud meddelats mot införsel till riket av mjölk, grädde, smör och ost utan tillstånd av livsmedelskommissionen. I den mån Kungl. Majit så föreskriver, skall importör av nu nämnd vara erlägga införselavgift för densamma med belopp, som Kungl. Majit bestämmer. Örn särskilda förhållanden därtill föranleda, kan Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, livsmedelskommissionen medgiva befrielse från erläggande av införselavgift eller återbäring av sådana avgift.

Genom kungörelsen den 10 januari 1941 (nr 23) angående reglering av införseln av vissa fettvaror m. m. har förbud meddelats att utan tillstånd av livsmedelskommissionen införa jordnötter, kopra, sojabönor och andra icke ätbara oljehaltiga frön och frukter ävensom fett och oljor av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung.

De under konsumtionsåret 1940/41 vidtagna åtgärderna i syfte att höja smörproduktionen ävensom att reglera konsumtionen av matfett och ost, om vilka förmäles i den i propositionen nr 278 till 1941 års riksdag lämnade redogörelsen, ha bibehållits samt kompletterats med ytterligare åtgärder i samma syfte. Bland dessa märkes i främsta rummet mjölkstandardiseringen. Såsom redan i det föregående nämnts, har nämligen Kungl. Majit genom kungörelse den 7 november 1941 (nr 830) förordnat, att i regel ej skall få säljas annan konsumtionsmjölk än sådan, som vid mejeri standardiserats till en fetthalt av 3 procent. Livsmedelskommissionen eller, efter dess bemyndigande, lokal kristidsmyndighet kan dock medgiva undantag från nyssnämn-

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

da bestämmelse. Sådana undantag lia även medgivits, i huvudsak å platser, där mejerimjölk ej funnits att tillgå på rimligt avstånd från konsumenterna. Kungörelsen nr 830/1941 gällde till den 1 april 1942, då den ersattes av Kungl. Maj:ts kungörelse den 6 mars 1942 (nr 91) med vissa bestämmelser angående handeln med mjölk. Den nya kungörelsen överensstämmer i sak i stort sett med den förutvarande kungörelsen, men har bl a. kompletterats med vissa bestämmelser angående utövandet av kontroll över efterlevnaden av standardiseringsbestämmelserna. Bland åtgärderna i syfte att höja smörproduktionen samt att reglera matfettsförbrukningen kan vidare nämnas, att genom en av Kungl. Majit den 28 juni 1941 utfärdad kungörelse (nr 545) från och med den 1 juli 1941 förordnats örn beslag å samt reglering av handeln med kondenserad mjölk och grädde samt med torrmjölk. Någon allmän tilldelning av dessa varor till förbrukare har icke medgivits. Vidare är handeln med annan grädde än kondenserad grädde alltsedan den 20 november 1941 underkastad reglering enligt Kungl. Maj :ts kungörelse den 7 november 1941 (nr 862) och från och med den 30 november 1941 är enligt Kungl. Majlis kungörelse den 28 november 1941 (nr 891) förhållandet detsamma med fettemulsion. Sistnämnda båda varor ha sammanförts med matfettsregleringen på så sätt att inköpsbevis för matfett förklarats alternativt gälla för inköp av grädde eller fettemulsion. Denna åtgärd har medfört en avsevärd nedgång av gräddförsäljningen.

Förbudet mot tillverkning av ost med en fetthalt av 30 procent eller däröver har likaledes bibehållits. Vidare är enligt förenämnda kungörelse den 28 juni 1941 (nr 545) handeln med ost underkastad reglering alltsedan den 1 juli 1941. På grund av den av det dåliga skördeutfallet föranledda nedgången i mjölkproduktionen och önskvärdheten av att i första hand hålla smörproduktionen uppe och tillgodose efterfrågan på konsumtionsmjölk har såväl ostproduktionen som tilldelningen av ost hållits på en proportionsvis mycket låg nivå.

Även under år 1941 har tillverkningen av hushållsmargarin legat nere under viss del av året. Genom kungörelse den 9 maj 1941 (nr 233) förordnade Kungl. Majit, att hushållsmargarin från och med den 12 maj 1941 och tills vidare icke fick tillverkas för avsalu. Denna kungörelse gällde till och med den 16 oktober 1941, då densamma upphävdes genom en av Kungl. Majit den 10 oktober 1941 utfärdad kungörelse (nr 788).

1 detta sammanhang kan slutligen nämnas, att bestämmelserna om prisrabattering å matfett bibehållits även under innevarande konsumtionsår, samt att genom Kungl. Majits kungörelse den 23 maj 1941 (nr 303) för vissa befolkningsgrupper införts prisrabattering även å mjölk. Båda rabatteringskungörelserna lia undergått vissa ändringar huvudsakligen berörande tilldelningsgrunderna genom Kungl. Majits kungörelser den 30 oktober 1941 (nr 824 och 825) varjämte genom Kungl. Majits kungörelse den 10 oktober 1941 (nr 786) bereus möjlighet för att rabattkort för matfett respektive mjölk förklaras gälla för erhållande av rabatt även vid inköp av fodermedel, utsädesspannmål och konslgödselmedel. Beträffande det närmare innehållet av nu gällan-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

de grunder för tilldelning av rabattkort ävensom rabatteringsbestämmelserna i övrigt hänvisas till livsmedelskommissionens cirkulär nr 507.

Slaktdjursregleringen. Jämlikt bemyndiganden av 1937 och 1939 års lagtima riksdagar, vilka bemyndiganden även omfatta reglering av införseln a*' kött och fjäderfä, har Kungl. Majit genom kungörelse den 30 juni 1937 (nr 648), vilken ändrats genom kungörelserna nr 527/1938, 54 och 99/1939 samt 568/1941 och jämlikt sistnämnda kungörelse gäller tills vidare, förordnat, att levande nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur och får, kött av häst, fläsk — torrsaltat amerikanskt fläsk likväl undantaget — samt konserver av dylikt kött eller av fläsk icke må införas till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission. Vid införsel av fårkött har sedan 1936 utgått en avgift, vars belopp under våren och försommaren utgjort 15 öre för kilogram och under övriga delar av året 30 öre för kilogram. Från och med den 1 april 1941 utgår nämnda avgift med 15 öre för kilogram. Sedan den 16 juli 1938 utgår införselavgift för saltat hästkött och från och med den 15 mars 1938 även för konserver av nöt- och fårkött. Sistberörda avgifter lia under hela tiden varit 15 öre för kilogram. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, kan Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, livsmedelskommissionen medgiva befrielse, helt eller delvis, från införselavgift eller återbäring av sådan avgift.

Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift, vilken enligt förordning den 28 juni 1941 (nr 489) gäller tills vidare till och nied den 30 juni 1942, skall, därest Kungl. Majit så förordnar, för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur och slakteriprodukter upptagas viss avgift, slaktdjursavgift. Sådan avgift skall utgå för kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst, som godkänts vid besiktning å offentlig köttbesiktningsbyrå, offentligt slakthus eller kontrollslakteri. Avgiftens belopp bestämmes av Kungl. Majit under iakttagande att den högst får utgöra, räknat för hel kropp, beträffande nötkreatur, som efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram, och häst 3 kronor, svin 2 kronor samt övriga djur 1 krona. Kungl. Majit äger medgiva undantag från avgiftsskyldighet, där så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt. Närmare bestämmelser rörande ordningen för slaktdjursavgiftens erläggande och indrivande ävensom i avseende å förordningens tillämpning i övrigt ha meddelats i kungörelsen den 20 juni 1935 (nr 363). Efter det att under tiden 1 juli 1937—30 juni 1939 ingen slaktdjursavgift utgått, förordnades genom kungörelse den 22 juni 1939 (nr 405) att sådan avgift skulle tills vidare från och med den 1 juli 1939 utgå för svin med 2 kronor per djurkropp och för spädgris — eller svin med en slaktvikt understigande 15 kilogram — med 1 krona. Enligt kungörelse den 21 juni 1940 (nr 635) utgår från och med den 1 juli 1940 ingen slaktdjursavgift.

Den genom Kungl. Majits kungörelse den 28 mars 1941 (nr 173) genomförda regleringen av förbrukningen av köttvaror äger alltjämt bestånd. Sagda kungörelse har undergått vissa förändringar jämlikt kungörelsen den 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

oktober 1941 (nr 806) innebärande, i huvudsak, att även försäljningen av levande djur av de slag, som avses i kungörelsen den 28 mars 1941, till innehavare av slakteritillstånd underkastats viss reglering. Genom kungörelsen den 30 april 1942 (nr 210) har regleringen av förbrukningen av köttvaror utvidgats till att omfatta även blod av de djurslag, som avses i kungörelsen.

Äggregleringen. Enligt kungörelsen den 23 februari 1934 (nr 24) angående reglering av införseln av ägg, jämförd med kungörelserna nr 283/1935, 789/1939 och 569/1941, må ägg ej införas till riket utan tillstånd av statens livsmedelskommission eller den kommissionen bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel. Livsmedelskommissionen har vidare berättigats föreskriva, att för sådant tillstånd skall utgå licensavgift enligt de grunder, som Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämmer. Vad sålunda stadgats skall jämlikt kungörelsen den 5 oktober 1934 (nr 490) angående utsträckt tillämpning av förstnämnda kungörelse tillämpas jämväl i fråga örn flytande äggvita samt beträffande äggula, som icke uteslutande är avsedd för beredning av läder.

Enligt kungörelsen den 6 oktober 1939 (nr 692), jämförd med kungörelsen nr 789/1939, må vidare utförsel av hönsägg icke äga rum utan tillstånd av livsmedelskommssionen, eller, efter kommissionens bemyndigande, av Sveriges äggintressenters förening u. p. a., därvid skall tillses, bland annat, att utförselkvantiteten fördelas mellan exportörerna enligt skäliga grunder och på sådant sätt, att en möjligast jämn utförsel åstadkommes.

Äggintressentföreningen har efter bemyndigande av livsmedelskommissionen intill den 1 oktober 1941 utövat de befogenheter i avseende å beviljande av införsel- eller utförseltillstånd samt fastställande av licensavgift och utförselavgift, som enligt ovan anförda författningar tillkommit kommissionen. Efter utgången av september 1941 utövar kommissionen själv dessa befogenheter.

Kungl. Maj:t har utfärdat närmare föreskrifter angående regleringen av införseln och utförseln av ägg.

Kungl. Maj:t har i brev den 15 och 29 november 1940 samt den 7 februari och den 2 maj 1941 bemyndigat livsmedelskommissionen att, i den mån marknadsläget så påfordrade, verkställa inlagring av ägg.

I brev den 23 maj och den 15 augusti 1941 bemyndigade Kungl. Majit livsmedelskommissionen att föranstalta örn import av sammanlagt högst 1,500 ton ägg, och anvisade i samband därmed medel att tjänstgöra såsom förlagskapital.

Försörjningsläget i fråga örn ägg har under år 1941 föranlett statsmakterna till konsumtionsreglerande åtgärder. Sålunda har Kungl. Majit i kungörelse den 19 september 1941 (nr 757) förordnat angående reglering av handeln med ägg m. m. I enlighet härmed har ransonering av äggförbrukningen införts från och med den 24 september 1941.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 319.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Fodermedelsregleringen. Enligt förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) angående skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl må oljekakor, som importeras eller inom riket tillverkas, beläggas med skatt. I förordningen, som ändrats genom förordningarna nr 177/1934, 281/1935, 261/1937, 475/1937 och 251/1939, innefattas bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta om erläggande av sådan skatt med högst 8 öre för kilogram av varans nettovikt vid införsel till riket eller tillverkning inom riket för försäljning av oljekakor, mjöl, erhållet genom krossning av oljekakor, och mjöl, framställt vid extraktion av råvara, som kan användas för tillverkning av oljekakor. Genom kungörelse nr 691/1939 har förordnats, att skatt jämlikt bestämmelserna i förstnämnda förordning tills vidare från och med den 9 oktober 1939 icke skall utgå.

Enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel, ändrad genom förordningen nr 420/1936, skall vidare, i den mån Kungl. Majit så förordnar, sådan avgift erläggas för följande varor, som införas till riket, nämligen havre, majs, korn, vicker, pelusker och andra foderärter, foderbönor, manioka- och arrowrot (tapiokarot), produkter, vilka genom förmälning eller på annat sätt för foderändamål framställts av dessa varor, produkter av vete, råg och annan spannmål, vilka på grund av tillsättning med annat ämne äro tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder, melassfoder och sockerschnitzel. Kungl. Majit må ock förordna om införselavgift för andra till fodermedel hänförliga varor av visst slag, vilka införas till riket. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, äger Kungl. Maj :t medgiva befrielse, helt eller delvis, från stadgad avgift. Avgiften skall utgå med det belopp, högst 8 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit eller, efter bemyndigande av Kungl. Majit, statens jordbruksnämnd bestämmer, samt erläggas till tullverket i den ordning som om tull är föreskriven eller, där Kungl. Majit beträffande vara av visst slag så finner lämpligt, i annan av Kungl. Maj :t bestämd ordning. Införselavgift har sedermera under några år utgått jämlikt bestämmelserna i förordningen nr 153/1934. Genom kungörelsen nr 764/1939 har emellertid förordnats, att sådan införselavgift från och med den 1 november 1939 tills vidare icke skall utgå. Enligt kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 496) angående reglering av införseln av havre och majs samt vissa andra fodermedel, ändrad genom kungörelsen nr 697/1939, erfordras för införsel av i sistnämnda kungörelse angivna varuslag tillstånd av statens jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission.

Till stödjande av den svenska havreodlingen har genom förordningen den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m. stadgats skyldighet för den, som driver kvarn och därvid använder utländsk havre, att vid framställning av havregryn, havremjöl, havremust och övriga produkter av havre, avsedda till människoföda, använda svensk havre i sådan omfattning, att den för tid, som Kungl. Majit fastställer (tillverkningsperiod), uppgår till viss av Kungl. Maj :t bestämd pro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

cent av all den havre, varav under perioden nämnda produkter framställas vid kvarnen (tillverkningsprocent). I anslutning till denna förordning har genom kungörelsen den 14 juni 1933 (nr 343) angående reglering av införseln av havregryn och havremjöl, vilken kungörelse jämlikt kungörelse den 28 juni 1941 (nr 567) gäller tills vidare, meddelats förbud mot införsel till riket av sistnämnda varor utan tillstånd av Kungl. Maj:t. Tillverkningsprocenten, som under tiden 1 oktober 1939—1 april 1940 utgjort 75, sänktes från och med sistnämnda dag till 25. Från och med den 1 april 1941 föreligger icke skyldighet för kvarnidkare att använda svensk havre vid grynberedningen.

I detta sammanhang må nämnas, att statens jordbruksnämnd, numera livsmedelskommissionen, enligt beslut av Kungl. Maj:t den 23 augusti 1937 äger medgiva, att införsel av varor, som avses i kungörelsen den 21 augusti 1935 angående reglering av införseln av havre och majs samt vissa andra fodermedel, må ske utan iakttagande av bestämmelserna i förutnämnda förordningar den 18 maj 1934 (nr 153) och den 29 maj 1933 (nr 234), under förutsättning att varorna införas för att användas för industriellt ändamål eller för tillverkning av varor för export eller ock importören ur riket utfört motsvarande myckenhet varor av samma slag.

Genom kungörelse den 29 september 1939 (nr 677) förordnades örn beslag å oljekakor, mjöl, erhållet genom krossning av oljekakor, samt mjöl, framställt vid extraktion av råvara, som kan användas för tillverkning av oljekakor.

Vidare lades genom kungörelse den 3 maj 1940 (nr 302) beslag å omalen havre samt råg- och vetekli. Vad beträffar omalen havre hävdes beslaget genom kungörelse den 9 augusti 1940 (nr 754). Genom kungörelse den 1 augusti 1940 (nr 753) har även bestämts örn beslag å melass. Genom kungörelse den 31 augusti 1940 (nr 795) förordnades om reglering av handeln med nyssnämnda slag av oljekraftfoder, råg- och vetekli, melass och majs.

Enligt en den 14 oktober 1939 utfärdad kungörelse (nr 717) lades ärter — såväl matärter som foderärter — under beslag. Sistnämnda beslag hävdes genom kungörelser den 26 april 1940 (nr 267) och den 2 juli 1940 (nr 676).

Genom kungörelsen den 11 oktober 1940 (nr 869) angående beslag å brödsäd och fodersäd, m. m. lades fodersäd — havre, korn, blandsäd, vicker samt till människoföda ej tjänliga ärter och bönor — från och med den 16 oktober 1940 under beslag i Götaland, Svealand och Gästrikland. Beslaget å fodersäd utvidgades genom kungörelse den 13 december 1940 (nr 998) till att omfatta jämväl övriga delar av riket, varjämte genom kungörelse sistnämnda dag (nr 999) förordnades om reglering av handeln med fodersäd.

Genom kungörelse den 4 juli 1941 (nr 622) lades beslag jämväl å, förutom annat, 1941 års skörd av nyssnämnda slag av fodersäd, varjämte genom kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 707) — med upphävande av kungörelsen nr 999/1940 —- bestämmelser meddelades angående handeln därmed. Genom nyssnämnda kungörelse nr 622/1941 lades beslag även å foderbetor och vitbetor.

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 319-

I kungörelse den 4 juli 1941 (nr 626) meddelades bestämmelser angående beslag å samt reglering av handeln med åtskilliga fodermedel, däribland luzernmjöl, skurna och torkade vitbetor, havre- och kornkli, kreatursfoder av animaliskt avfall, glutenfoder, melassfoder och s. k. benprecipitat och annat dikalciumfosfat ävensom å annat i tulltaxan ej särskilt nämnt kreatursfoder. Genom kungörelse samma dag (nr 627) lades vidare beslag å omalen majs m. m.

Vad slutligen beträffar stråfoder (hö och halm) må nämnas, att genom kungörelse den 19 augusti 1940 (nr 778) förbud utfärdades att föra hö från det område, som omfattas av de fem norrlandslänen, till ort, belägen utom nämnda område. Genom kungörelse den 8 november 1940 (nr 915) utfärdades allmänt transportförbud för hö och halm, dock med undantag för transporter inom vissa områden, nämligen dels Norrland, dels Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, dels Gotlands län dels ock Öland. Sistnämnda kungörelse upphävdes genom kungörelsen den 10 januari 1941 (nr 16), vilken stadgade allmänt beslag å stråfoder (hö och halm). I kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 707), ändrad genom kungörelsen den 5 september 1941 (nr 722), har vidare bestämts örn reglering av handeln med stråfoder.

Slutligen kan nämnas, att i kungörelse den 21 november 1941 (nr 880) förordnats örn beslag å samt reglering av handeln med fodercellulosa.

I anslutning till utfärdande av kungörelsen nr 677/1939 om beslag å vissa fodermedel bemyndigade Kungl. Maj:t statens jordbruksnämnd att i huvudsaklig överensstämmelse med vissa förslag av nämnden träffa avtal angående reglering av handeln med fodermedel med foderintressentföreningen u. p. a., vilken utgjorde gemensamt organ för svenska lantmännens riksförbund, ett antal privata fodermedelsimportörer och kooperativa förbundet. Med stöd av detta bemyndigande träffades mellan jordbruksnämnden och föreningen överenskommelser av i huvudsak följande innehåll. Enligt avtalet förband föreningen sig att ombesörja import av oljekakor och mjöl av oljekakor och att i den utsträckning nämnden bestämde inköpa under beslag liggande kraftfodermedel till priser och på villkor i övrigt, som nämnden föreskreve, samt att försälja dylik vara allenast efter tillstånd av nämnden samt i den ordning och till de priser ävensom på de villkor i övrigt, som bestämdes av nämnden. Under förutsättning att föreningen iakttoge bestämmelserna i avtalet utfäste nämnden sig att medgiva undantag från gällande införselförbud å här omförmälda varor endast åt föreningen samt att före fastställande av priser och övriga villkor för inköp och försäljningar av hithörande varor samråda med föreningen. Enligt avtal mellan statens livsmedelskommission och foderintressentföreningen den 6 februari 1940 ändrades denna överenskommelse såtillvida, att från och med den 15 februari nämnda år försäljningen av inom landet tillverkat linfrömjöl och linfrökakor samt sojamjöl tills vidare skedde under livsmedelskommissionens direkta kontroll och foderintressentföreningens befattning med nämnda försäljning upphörde. Foderintressentföreningens här ifrågavarande verksamhet har från och med den 1 september 1941 överflyttats på svenska spannmålsaktiebolaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

21 I detta sammanhang må nämnas, att svenska spannmålsaktiebolaget i avtal, som i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 augusti 1941 träffats för tiden 1 september 1941—31 augusti 1942 mellan svenska staten och bolaget, åtagit sig — förutom att under vissa villkor inköpa brödsäd och matärter — även att utöva den verksamhet beträffande spannmål, frö och fodermedel samt produkter därav ävensom de särskilda uppgifter i övrigt, som uppdragas åt bolaget. I anslutning till nämnda avtal har åt svenska spannmålsaktiebolaget uppdragits vidtagande av ett flertal åtgärder, som föranletts av i det föregående nämnda beslag.

De regleringsåtgärder, som under 1940 och 1941 samt den gångna delen av 1942 vidtagits på fodermedelsmarknaden, ha föranletts dels av den genom krigsförhållandena inträdda bristen på importerade fodermedel och dels av

1940 och 1941 års felslagna foderskördar. Inom ramen för de direktiv, som av Kungl. Majit lämnats livsmedelskommissionen framför allt i anslutning till utfärdade kungörelser rörande olika beslag och därjämte även i olika Kungl. Maj:ts brev, har livsmedelskommissionen vidtagit ett flertal regleringsåtgärder, av vilka de viktigaste här må beröras. Sedan majsimporten till följd av krigshändelserna i april 1940 nästan helt upphört, vidtog livsmedelskommissionen anstalter för tillhandahållande av annat foder. Med stöd av kungörelsen den 3 maj 1940 (nr 302) angående beslag å omalen havre samt råg- och vetekli genomförde kommissionen i maj 1940 en provisorisk ransonering å havre samt råg- och vetekli. Denna reglering kompletterades i juni månad (cirkulär nr 56), med bestämmelser för tiden intill den 1 september 1940. Sedan det visat sig, att fodersäd salufördes endast i obetydlig omfattning, utfärdade kommissionen i december 1940 (cirkulär nr 176) bestämmelser om jordbrukares avstående av fodersäd inom Svealand, Götaland och Gästrikland. Bestämmelser örn tilldelning av fodersäd meddelades i sistnämnda cirkulär intill utgången av januari 1941, i cirkulär nr 217 för tiden 1 februari—14 mars samt i cirkulär nr 263 för tiden efter den 14 mars intill utgången av stallfodringsperioden 1940/1941. Vad i övrigt beträffar fodermedelsregleringen fram till den 1 september

1941 må nämnas, att livsmedelskommissionen den 15 februari 1940 i cirkulär nr 19 meddelade vissa bestämmelser angående försäljningen av oljekraftfoder fram till den 1 september 1940. Livsmedelskommissionen meddelade därefter i augusti 1940 föreskrifter (cirkulär nr 93) rörande kraftfodertilldelningen under konsumtionsåret 1 september 1940—31 augusti 1941. Vidare kan nämnas, att livsmedelskommissionen i anslutning till det tidigare omnämnda beslaget å stråfoder i januari 1941 meddelade vissa bestämmeb ser angående överlåtelse av stråfoder (cirkulär nr 204 samt 355).

Sedan det visat sig, att även 1941 års foderskörd blivit mycket svag samt — såsom förut nämnts — beslag meddelats å nämnda skörd, ha av livsmedelskommissionen olika bestämmelser utfärdats angående såväl avslående av fodersäd som tilldelning av alla slags fodermedel. De grundläggande bestämmelserna rörande avståendet av fodersäd återfinnas i cirkulär nr 450,

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Beträffande tilldelningen av fodersäd meddelades föreskrifter för september 1941 i cirkulär nr 414, för tiden 1 oktober—31 december 1941 i cirkulär nr 455, för tiden 1 januari—14 mars 1942 i cirkulär nr 565 samt för tiden 15 mars—31 maj 1942 i cirkulär nr 672. Provisoriska bestämmelser angående regleringen av handeln med stråfoder meddelades i cirkulär nr 417 i anslutning till kungörelse härom den 30 augusti 1941 (nr 707), varefter definitiva föreskrifter lämnades i cirkulär nr 423. Tilldelningen av stråfoder har reglerats enligt bestämmelser i följande cirkulär: nr 423 för tiden intill 1941 års utgång, nr 486 och 566 för tiden 1 januari—14 mars 1942 samt nr 673 för tiden 15 mars—31 maj 1942. Ifråga örn kraftfoder återfinnas bestämmelserna örn tilldelning därav för konsumtionsåret 1941/1942 i cirkulär nr 438 och 439. I detta sammanhang kan nämnas, att odlare av oljeväxter under nämnda konsumtionsår erhållit och för följande konsumtionsår utlovats viss extra tilldelning av oljekraftfoder (cirkulär nr 611).

Såsom ersättningsfoder har tillhandahållits avsevärda kvantiteter fodercellulosa, som tillverkats av cellulosaindustrien i samråd med de statliga myndigheterna. Försäljningen härav var fri under hela konsumtionsåret 1940/1941 med undantag för tiden 20 mars—16 april 1941 under vilken tid licens erfordrades för rätt till inköp av Tiven fodercellulosa. Då efterfrågan på fodercellulosa under senare delen av hösten 1941 kom att betydligt överstiga möjligheterna att få fram detta fodermedel i marknaden, måste särskilda åtgärder vidtagas. I kungörelse den 21 november 1941 (nr 880) meddelades, såsom förut nämnts, beslag å fodercellulosa, varjämte handeln därmed reglerades enligt bestämmelser, som utfärdades av livsmedelskommissionen (cirkulär nr 526). Från och med april 1941 infördes ransonering av fodercellulosa under kristidsmyndigheternas medverkan (cirkulär nr 646). Vidare må nämnas vissa andra åtgärder, som av statsmakterna vidtagits för att befrämja framskaffandet av fodermedel. I kungörelse den 25 juli 1941 (nr 674) har Kungl. Maj:t förordnat, att innehavare av vassbärande område, vilken icke före den 10 augusti 1941 skördat därå växande vass, skulle vara skyldig att för vassens skördande upplåta området till kronan eller svenska stråfoderhandelsföreningen u. p. a. Sedan det konstaterats, att även vintervassen ägde ett betydande fodervärde, utfärdades en kungörelse den 16 januari 1942 (nr 4) om skyldighet för innehavare av vassbärande område, som ej före den 15 februari skördat därå befintlig vass, att för vassens skördande upplåta området till kronan eller svenska spannmålsaktiebolaget.

I anslutning till det i det föregående omnämnda allmänna beslaget å brödsäd och fodersäd från och med den 16 oktober 1940 bestämde livsmedelskommissionen i sitt cirkulär nr 124, med Kungl. Maj:ts medgivande, att för fodersäd, som frivilligt överlätes eller hembjödes till svenska spannmålsaktiebolaget före den 1 mars 1941, skulle utgå ett pris för deciton av för svarthavre 22 kronor 50 öre, för vithavre 23 kronor 50 öre, för kom 25 kronor samt för blandsäd 24 kronor, medan vid förfogande jämlikt allmänna

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

förfogandelagen liksom vid försäljning efter den 28 februari 1941 priserna skulle vara 2 kronor lägre för deciton. I ett senare cirkulär (nr 165—C 57) bestämdes att — vid frivillig överlåtelse före den 1 mars 1941 — priset på vicker och foderärter skulle vara 38 kronor för deciton.

I anslutning till regleringen av handeln med 1941 års foderskörd fastställde livsmedelskommissionen enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1941 i cirkulär nr 411 följande normalpriser att gälla från och med den 1 september 1941 tills vidare intill utgången av februari 1942, nämligen för stråblandsäd 24 kronor för deciton, för vithavre 22 kronor 50 öre för deciton, för svarthavre 21 kronor 50 öre för deciton samt för vicker och foderärter 38 kronor för deciton. Enligt senare bestämmelser ha dessa priser utsträckts att gälla tills vidare under våren och sommaren 1942. Försäljningspriset å fodercellulosa var under stallfodringsperioden 1940/1941 18 kronor för deciton. För att stimulera förbrukarna till förhandsinköp under sommaren 1941 tillhandahölls fodercellulosa under nedannämnda perioder till följande nedsatta priser, angivna i kronor för deciton (cirkulär nr 342):

Genom Kungl. Maj:ts brev den 15 augusti 1941 bemyndigades livsmedelskommissionen fastställa normalpris å fodercellulosa. Priset bestämdes i anslutning härtill av kommissionen från och med den 8 september 1941 till följande belopp i kronor för deciton (cirkulär nr 426): Oriven fodercellulosa 9: —, Cellfor och Cellfor M 12: — samt Cellfor MM 12: 25.

Genom beslut den 13 december 1940 bemyndigades livsmedelskommissionen utanordna rabatter av statsmedel vid inköp av fodersäd och fodercellulosa. Dylika rabatter utgingo därefter under större delen av konsumtionsåret 1940/41 (cirkulär nr 176, 217, 263 och 353). Under det innevarande konsumtionsåret utgå icke några speciella rabatter å fodersäd eller fodercellulosa. I stället har enligt kungörelse den 10 oktober 1941 (nr 786) införts den anordningen, att rabattkort för matfett och mjölk från och med den 15 oktober 1941 gälla även för erhållande av rabatt vid inköp av fodermedel, utsädesspannmål och konstgödselmedel (cirkulär nr 468).

Det i det föregående nämnda beslaget å stråfoder tillkom för att i rådande svåra situation möjliggöra för statsmakterna att ingripa reglerande på stråfodermarknaden. I samma syfte tillskapades ett särskilt organ, svenska stråfoderhandelsföreningen u. p. a. I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 januari 1941 slöts mellan denna och svenska staten den 31 januari 1941 ett särskilt avtal, enligt vilket föreningen förband sig att inköpa under beslag liggande stråfoder lill priser och på villkor i övrigt, sorn livsmedelskommissionen kunde komma att föreskriva, samt att försälja stråfoder allenast efter tillstånd av kommissionen samt i den ordning och till de

24 Kungl Maj:ts proposition nr 319.

priser ävensom på de villkor i övrigt, som bestämdes av kommissionen. Under sådana förutsättningar utfäste sig kommissionen att före fastställandet av priser och övriga villkor för inköp och försäljning av stråfoder samråda med föreningen. Staten förband sig att vid avtalets upphörande övertaga de ekonomiska förpliktelser, som föreningen enligt avtalet iklätt sig, ävensom den förlust å föreningens med avtalet avsedda rörelse, som då kunde hava uppstått. Föreningens verksamhet har från och med den 1 september 1941 övertagits av svenska spannmålsaktiebolaget.

Brödsädsregleringen m. m. Enligt förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) om användande av svenskt vete och svensk råg vid framställning av mjöl m. m. (inmalningsförordningen), vilken ändrats genom förordningarna nr 396/1930 och 495/1935, skall vid framställning inom riket av vetemjöl eller rågmjöl användas svenskt vete respektive svensk råg till myckenhet motsvarande viss procent av allt det vete eller all den råg, som under viss av Kungl. Majit bestämd förmalningsperiod förmales vid vederbörande kvarn (inmalningsprocent). Vid framställning av vetemjöl skall därjämte iakttagas, att det svenska vetet uppgår till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent). Motsvarande inblandningsskyldighet föreligger beträffande mjöl, som införes till riket. Nämnda bestämmelser gälla ej vetemjöl eller rågmjöl, som av kvarninnehavare exporteras eller vetemjöl, som av honom användes för tillverkning av makaroner eller för fullgörande av försäljningsavtal levereras till någon, som idkar sådan tillverkning; ej heller avse bestämmelserna vetemjöl, som användes för framställning av vara, rörande vilken Kungl. Majit förordnat, att vad nyss sagts i avseende å makaroner skall äga motsvarande tillämpning. Där förhållandena sådant påkalla, äger Kungl. Majit medgiva ytterligare undantag från bestämmelserna i fråga. Inmalningsprocenten för vete har under tiden 1 maj 1940—30 april 1941 varit fastställd till 97. Inmalningsprocenten för råg bestämdes frän och med den 1 mars 1939 till 98 men sänktes från och med don 1 november 1939 till 90 och från och med den 1 september 1940 till 10. Minimiprocenten för vete har alltsedan hösten 1935 till och med den 30 april 1941 varit 80. Under tiden 1 maj 1941 —31 augusti 1942 är kvarninnehavare icke skyldig använda svenskt vete eller svensk råg vid framställning av vetemjöl eller rågmjöl.

Föreskrifterna i inmalningsförordningen kompletteras genom bestämmelserna i kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 493) angående reglering av införseln av vete och råg samt därav beredda produkter. Enligt denna kungörelse må vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, mjöl av vete eller råg, gryn av vete, makaroner och vermiceller ävensom bröd med undantag av dessertkex, pepparkakor och andra slag av finare bakverk samt hundbröd icke införas till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission. Jämlikt kungörelsen den 21 augusti 1939 (nr 590), vilken utfärdats med stöd av riksdagens beslut, skulle vid införsel till riket av vissa av dessa varor, nämligen vete, mjöl och gryn av vete samt makaroner och vermiceller ävensom råg och mjöl av råg, erläggas vissa in-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

förselavgifter. Sistnämnda kungörelse har jämlikt kungörelse nr 690/1939 upphört att gälla från och med den 9 oktober 1939.

Till stödjande av brödsädsmarknaden meddelades vidare vissa bestämmelser örn lämnande av utförselbevis för råg och vete. Nu gällande stadganden i ämnet innehållas i förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg och vete, vilken jämlikt förordning nr 490/1941 gäller till och med den 31 augusti 1942, samt kungörelsen den 23 augusti 1937 (nr 770) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning.

Med stöd av förordningen om utförselbevis för råg och vete föreskrev Kungl. Majit genom kungörelse den 23 augusti 1937 (nr 768), att vid export av inhemsk brödspannmål dylika bevis tills vidare under tiden 1 september 1937—31 juli 1938 finge utfärdas för hälften av den utförda myckenheten. Idkare av kvarnrörelse, som återutförde spannmål av utländskt ursprung, ägde enligt samma kungörelse på vissa villkor erhålla utförselbevis för hela den utförda myckenheten. I samband härmed förordnades genom kungörelse förstnämnda dag (nr 767), att vid utförsel under samma tid av mjöl eller gryn av vete, för vars framställning svensk råvara kommit till användning, restitution av tull enligt 4 § förordningen angående tullrestitution finge åtnjutas allenast för halva utförselkvantiteten. Enligt kungörelse den 31 augusti 1938 (nr 550), vilken trädde i kraft den 1 september nämnda år och jämlikt kungörelserna nr 544/1939 och nr 562/1939 gällt till och med den 31 augusti 1940, har utförselbevis kunnat utfärdas för hela den exporterade kvantiteten, oavsett om denna varit av utländskt eller inhemskt ursprung. Några bestämmelser i ämnet för tiden efter den 31 augusti 1940 ha icke utfärdats. Någon bestämmelse örn inskränkning i rätten att erhålla kvarnindustrirestitution har från och med den 1 september 1938 icke varit gällande (jfr nr 551/1938).

Den 26 augusti 1939 utfärdades kungörelse (nr 570) angående exportförbud å vissa varor, vilken omfattade bland annat alla viktigare jordbruksprodukter. Med upphävande av tidigare kungörelser ha därefter nya bestämmelser i ämnet utfärdats. De nu gällande innefattas i kungörelsen den 21 mars 1941 (nr 168) angående allmänt exportförbud. Enligt denna kungörelse må undantag från exportförbudet (exportlicens) meddelas, såvitt angår de flesta jordbruksprodukter, av statens livsmedelskommission och i övrigt av statens handelskommission.

Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 280) örn veteavgift, ändrad genom förordningarna nr 368/1937 och 446/1938, skall, där Kungl. Majit så förordnar, dylik avgift upptagas å inom riket förmalt svenskt eller utländskt vete som användes för tillverkning av mjöl eller gryn med det belopp, högst 3 öre för kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer. Från veteavgift undantages dock all förmälning mot tull eller lön för tillgodoseende av odlares husbehov. Genom kungörelse den 21 augusti 1935 (nr 499) har Kungl. Majit utfärdat tillämpningsföreskrifter till nyssnämnda förordning, innefattande stadgande örn, bland annat, att uppbörden av veteavgift skall omhän-

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

derhavas av statens jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission, som jämväl har att utöva kontroll över avgiftens behöriga utgörande m. m. Jämlikt förordnanden av Kungl. Majit har veteavgift utgått med varierande belopp under tiden till och med den 31 augusti 1940, från vilken dag ingen veteavgift uttagits.

Genom kungörelse den 23 juli 1940 (nr 723) lades vissa partier omalen råg och omalet vete av 1939 års eller äldre skörd under beslag. Beslaget utvidgades enligt kungörelse den 11 oktober 1940 (nr 869) till att omfatta även 1940 års skörd av brödsäd. Genom förut omnämnda kungörelse den 4 juli 1941 (nr 622) lades jämväl 1941 års skörd av brödsäd under beslag, varjämte i den likaledes tidigare omnämnda kungörelsen den 30 augusti 1941 (nr 711) förordnades om reglering av handeln med brödsäd. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 augusti 1941 fastställde livsmedelskommissionen ett normalpris å brödsäd av 27 kronor för deciton för råg och höstvete samt 29 kronor för deciton för vårvete att gälla från och med den 1 september 1941 tills vidare intill utgången av februari 1942 (cirkulär nr 411). Giltighetstiden för detta normalpris har sedermera i olika repriser förlängts att gälla tills vidare (cirkulär nr 590 och 702).

I samband med Kungl. Majits förslag till urtima riksdagen 1939 (prop. nr 66) örn införande av ett inlösningspris å råg och vete av 21 kronor 50 öre för deciton framhölls, att ett höjt pris å brödsäd ej borde få medföra höjning i mjölpriserna. Då denna mening även biträddes av riksdagen, gav riksdagen (skr. nr 109) Kungl. Majit bemyndigande att vidtaga åtgärder i angivet syfte.

1 anslutning härtill bemyndigade Kungl. Majit i brev den 30 december 1939 livsmedelskommissionen att träffa avtal med kvarnföretag, vilka driva handelsförmalning i egentlig mening, att ej tillämpa högre priser än som för vetemjöl och rågsikt vore 1 krona högre och för sammalet rågmjöl 2 kronor högre än det pris, som var gällande den 1- september 1939. Såsom förutsättning för detta åtagande skulle gälla, att nämnda kvarnar för varje deciton råg, förmalt till rågsikt eller rågmjöl, erhölle en ersättning av statsmedel av

2 kronor under tiden 1 november 1939—31 augusti 1940 samt att svenska spannmålsaktiebolaget vid leverans av råg och vete till nämnda kvarnar skulle tillämpa ett försäljningspris, understigande 21 kronor 50 öre per deciton med ett halvt öre per deciton för varje dag, som leveransen ägde rum tidigare än den 1 juli 1940. Sedan inlösningspriset på brödsäd av 1940 års skörd höjts till 25 kronor per deciton, meddelade Kungl. Majit i skrivelse den 31 augusti 1940 nya bestämmelser rörande förmalningsersättning. Sådan ersättning skulle för tiden 1 september 1940—31 augusti 1941 utgå med 1 krona 50 öre per deciton för spannmål av 1939 års eller äldre skörd, som kvarn förvärvat före den 1 september 1940, samt i övrigt med 4 kronor per deciton, allt under villkor att vederbörande kvarninnehavare icke tillämpade högre priser på mjöl än som livsmedelskommissionen bestämde. Priserna på mjöl bestämdes av kommissionen (cirkulär nr 101) till för bagerimjöl av vete 34 kronor 50 öre per deciton, för rågsikt 30 kronor 50 öre per deciton samt för sammalet rågmjöl 25 kronor 25 öre per deciton. Sedan priset vid försäljning av råg eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

vete från svenska spannmålsaktiebolaget från och med den 16 oktober 1940 höjts från 25 kronor till 27 kronor 35 öre per deciton, företogs i anledning av Kungl. Maj:ts brev den 18 oktober och 8 november 1940 motsvarande höjning av förmalningsersättningen. I cirkulär från livsmedelskommissionen den 19 november 1940 (nr 153) angavs sålunda, att, vid förmälning av brödsäd av 1939 års eller äldre skörd, vilken kvarninnehavaren förvärvat före den 1 september 1940, förmalningsersättning skulle utgå med oförändrat 1 krona 50 öre per deciton. Vid förmälning av sådan brödsäd av 1939 års eller äldre skörd, som förvärvats under tiden 1 september—15 oktober 1940, eller av brödsäd av 1940 års skörd, som förvärvats före den 16 oktober 1940, skulle förmalningsersättning utgå med likaledes oförändrat belopp, 4 kronor per deciton. Däremot skulle förmalningsersättning utgå med 6 kronor 35 öre per deciton för all brödsäd, som av kvarninnehavaren förvärvats efter den 15 oktober 1940. Genom Kungl. Maj:ts brev den 18 april 1941 höjdes dessa ersättningar, såvitt angår handelsförmalning, med 1 krona 15 öre för deciton, räknat från och med den 1 april 1941 (cirkulär nr 303).

Enligt bemyndigande av Kungl. Majit den 24 oktober 1941 verkställdes en ytterligare höjning av förmalningsersättningen för tiden 1 september—15 oktober 1941 till respektive 2 kronor 65 öre, 5 kronor 15 öre och 8 kronor 15 öre för deciton (cirkulär nr 479). Sistnämnda belopp bestämdes enligt bemyndigande av Kungl. Majit den 23 januari 1942 att gälla även efter den 16 oktober tills vidare samt jämväl för korn, förmalt tillsammans med råg eller vete eller till kornmjöl att tillsättas förmalningsprodukter av råg och vete. Härjämte bestämdes att för potatisflingor, använda för tillsättning i mjöl av råg eller vete, skulle från och med den 1 januari 1942 utgå en motsvarande ersättning eller 8 kronor 15 öre för deciton (cirkulär nr 618). Från och med den 1 mars 1942 skall motsvarande förmalningsersättning utgå jämväl vid handelsförmalning av majs till majsmjöl, avsett till inblandning i rågmjöl (cirkulär nr 699). Från och med den 1 april 1942 skall enligt beslut av livsmedelskommissionen (cirkulär nr 699) allt siktat vetemjöl (annat än makaronimjöl och kexmjöl) betecknas såsom enhetsvetemjöl eller vetemjöl av enhetskvalitet, för vilket skall gälla ett försäljningspris från kvarn av 38 kronor för deciton. Samtidigt har priset på grahamsmjöl fastställts till 27 kronor för deciton. Däremot har ingen ändring skett i ovannämnda priser å rågsikt och sammalet rågmjöl.

Även beträffande förmälning mot lön ha vissa bestämmelser utfärdats. Enligt kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 809) angående reglering av brödsädsförbrukningen får förmälning av råg eller vete, som sker i annat syfte än att i den ordning nämnda kungörelse stadgar föryttra den erhållna varan eller därav framställda produkter, ej ske annorledes än mot förmalningskort eller förmalningslicens. Vid dylik förmälning skall förmalningsersättningen av kvarninnehavaren tillgodoföras mäldägaren. Förmalningsersättningen vid löneförmalning utgick under tiden 8 september—15 oktober 1940 med 4 kronor per deciton (cirkulär nr 101) samt därefter till och med den 31 augusti 1941 med 6 kronor 35 öre per deciton (cirkulär nr 153). Från och med den

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

1 september 1941 utgår ersättningen med 2 kronor per deciton (cirkulär nr 413).

Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 5 december 1941 föreskrev livsmedelskommissionen, att från och med den 16 oktober 1941 förmalningsersättning med 2 kronor för deciton skulle utgå jämväl för korn, som förmaldes mot förmalningskort (cirkulär nr 618).

1939 års inhemska skörd av matärter låg betydligt under det normala. I syfte att trygga krigsmaktens behov av matärter under konsumtionsåret 1939/

1940 samt säkerställa tillräcklig kvantitet utsäde våren 1940 lades genom kungörelse den 14 oktober 1939 (nr 717) matärter under beslag. I anledning av en relativt riklig skörd av matärter år 1940 kunde detta beslag sedermera hävas genom kungörelse den 2 juli 1940 (nr 676). I kungörelse den 28 juni

1941 (nr 546) meddelades åter beslag å matärter ävensom å bönor samt bestämmelser angående reglering av handeln därmed. I anslutning härtill beslöt livsmedelskomniissionen att icke medgiva någon tilldelning av ärter och bönor till enskilda förbrukare och näringsställen under sommaren 1941 (cirkulär nr 357). Genom tidigare omnämnda kungörelse den 4 juli 1941 (nr 622) meddelades beslag jämväl å 1941 års skörd av matärter och bönor. Från och med den 19 november 1941 medgavs försäljning av ärter och bönor mot kupong till inköpskort. I avsikt att reservera 1941 års skörd av bruna bönor huvudsakligen för försvarsmaktens behov bestämde livsmedelskommissionen, att endast i handeln befintliga lager av andra bruna bönor än av 1941 års inhemska skörd finge försäljas från och med den 1 januari 1942 (cirkulär nr 573).

Vidare må erinras om att i kungörelse den 1 augusti 1940 (nr 755) förordnats, att matärter icke må införas till riket utan tillstånd av livsmedelskommissionen, och att Kungl. Majit äger belägga import av dylika ärter med införselavgift. Liknande förordnande har meddelats rörande bönor genom kungörelse den 14 mars 1941 (nr 217). Något förordnande om införselavgift har emellertid icke utfärdats.

I detta sammanhang förtjänar erinras om att enligt det avtal, som, med godkännande av Kungl. Majit den 30 augusti 1941, för tiden 1 september 1941—31 augusti 1942 slutits mellan staten och svenska spannmålsaktiebolaget, det åligger bolaget att, i den omfattning och på de villkor Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, livsmedelskommissionen bestämmer, inköpa svenskt vete och svensk råg ävensom inom landet odlade matärter av viss beskaffenhet. Bolaget har, i anslutning till tidigare omnämnda beslag av brödsäd, fodersäd och stråfoder, av livsmedelskommissionen erhållit bemyndigande att inköpa beslagtagen vara samt att även försälja sådan vara enligt de närmare bestämmelser, som utfärdats av livsmedelskommissionen.

I enlighet med bestämmelser av livsmedelskommissionen (cirkulär nr 201), meddelade i anslutning till av Kungl. Majit genom beslut den 3 januari 1941 givet bemyndigande, har under produktionsåret 1940/1941 i vissa fall utgått rabatt av statsmedel vid inköp av utsädesspannmål av såväl brödsäd som

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

fodersäd. Från och med den 15 oktober 1941 gäller, att rabattkorten för matfett och mjölk jämväl kunna utnyttjas för erhållande av rabatt i den allmänna handeln å utsädesspannmål.

Rörande de regleringsåtgärder, som vidtagits i fråga om konsumtionen av mjöl och bröd må följande anföras. För tiden 3—7 september 1940 utfärdades en särskild kungörelse den 2 september 1940 (nr 801) angående tillfällig reglering av handeln med mjöl och bröd. I kungörelse den 31 augusti 1940 (nr 809) har bestämts, att förbrukningen av råg och vete saynt mjöl och gryn därav för åstadkommande av den hushållning därmed, som betingades av rådande utomordentliga förhållanden, från och med den 8 september 1940 skall vara underkastad reglering. Förmälning av råg och vete må icke verkställas av annan än den som erhållit kvarntillstånd, överlåtelse av mjöl, gryn och bröd av råg eller vete får ske endast mot inköpskort eller inköpslicens enligt bestämmelser, utfärdade av livsmedelskommissionen. Jordbrukare, som önska förmala egna produkter, äga få sina inköpskort utbytta mot förmalningskort. Slutligen må nämnas, att enligt kungörelse den 10 januari 1941 (nr 19) även förbrukningen av mjöl och gryn av havre och korn från och med den 15 januari 1941 samt enligt kungörelse den 5 december 1941 (nr 922) potatisprodukter från och med den 14 december 1941 underkastats reglering. Enligt livsmedelskommissionens cirkulär den 11 januari 1941 (nr 202) samt den 11 december 1941 (nr 563) gälla de tidigare meddelade bestämmelserna rörande regleringen av handeln med mjöl, gryn och bröd av råg eller vete från och med ovannämnda dagar jämväl för mjöl, gryn och bröd, som framställts av havre eller kom, samt för potatisprodukter.

Clearing. I anledning av skrivelser från livsmedelskommissionen har Kungl. Maj:t i brev den 27 september 1940 beslutat örn inrättandet inom livsmedelskommissionen av en särskild clearingkassa för reglering enligt Kungl. Maj:ts bestämmelser av marknadspriserna inom landet å förnödenheter för jordbrukets behov. Kommissionen har utgått ifrån, att det lämpligaste sättet att åstadkomma den önskvärda regleringen vöre att genom civilrättsliga avtal träffa överenskommelse med samtliga intresserade parter rörande en enhetlig prissättning å de med regleringen avsedda varorna. Dessa avtal skulle i huvudsak innebära, att kommissionen ägde fastställa dels utförsäljningspriset för varorna samt dels de enskilda företagens tillverknings- eller anskaffningskostnader för dessa, däri inberäknat kostnaderna för anskaffande av råvara, försäljnings- och distributionskostnader samt skälig handelsvinst. Därest beträffande viss vara sistnämnda kostnader understege utförsäljningspriset, skulle företaget vara skyldigt alt för den kvantitet av varan, som försåldes, inleverera skillnaden till kommissionen. I motsatt fall skulle företaget vara berättigat att av kommissionen erhålla ersättning för skillnaden. ,

Kungl. Majit har i anslutning härtill bemyndigat livsmedelskommissionen all med av kommissionen angivna sammanslutningar och företag ingå avtal rörande reglering av marknadspriserna å kraftfoder och konstgödselmedel i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet ingivna avtalsförslag. På grund-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

val av nyssnämnda Kungl. Maj:ts bemyndigande ha avtal enligt de uppdragna riktlinjerna ingålts rörande reglering av marknadspriserna å vissa varor. Inköp och försäljning av kraftfoder har dock numera koncentrerats till svenska spannmålsaktiebolaget, som får sin förlust på denna rörelse täckt av statsmedel.

Den clearingkassa, som inrättats för reglering av marknadspriserna å förnödenheter för jordbrukets behov, skall även användas vid in- och utbetalningar i anledning av clearingavtal, som träffats med landets bindgarnsfabriker beträffande skördegarn.

I brev den 10 januari 1941 har Kungl. Maj:t vidare förordnat örn inrättande av en clearingkassa för reglering av priserna inom landet å fettvaror. På grundval av detta Kungl. Maj:ts beslut ha clearingavtal tecknats med svenska fettindustriernas råvara- och importförening u. p. a. beträffande fett och oljor av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung (statistiskt nr 244—276); med aktiebolaget Karlshamns oljefabriker beträffande jordnötter, kopra, sojabönor samt andra icke ätbara oljehaltiga frön och frukter med undantag av linfrö (statistiskt nr 203—205, 207 och 208) ävensom beträffande varor, som framvinnas ur nämnda fettråvaror; med aktiebolaget Karlshamns oljefabriker och med landets margarinfabriker beträffande viss inbetalning till clearingkassan i den mån försäljning eller förfogande för tillverkning äger rum av fettråvaror, som vid viss tidpunkt funnos på lager; samt med linoljeslageriernas försäljningsaktiebolag beträffande linfrö samt varor, som framvinnas därur. Närmare bestämmelser härom återfinnas i livsmedelskommissionens cirkulär nr 225, 298, 475 och 477.

Statistiska översikter.

I sin förut omförmälda skrivelse med förslag till fortsatta regleringsåtgärder på jordbrukets område under regleringsåret 1942/43 har statens livsmedelskommission lämnat översikter dels över den ekonomiska utvecklingen inom jordbruket under senare år och dels över produktions- och prisutvecklingen på förevarande område under det senast tilländalupna året.

Inkomstutvecklingen inom jordbruket under de senaste åren.

Livsmedelskommissionen har i likhet med vad skett tidigare år uppdragit åt en särskild delegation att verkställa en undersökning av förändringarna i jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1941/42 jämfört med produktionsåret 1938/39. De av delegationen gjorda beräkningarna, vilka bifogats livsmedelskommissionens förenämnda skrivelse, torde såsom bilagor 1 och 2 få fogas till protokollet. Till belysande av grunderna för beräkningarna har delegationen upprättat och till livsmedelskommissionen överlämnat en promemoria, vilken såsom bilaga 3 även torde få fogas vid detta protokoll. I promemorian har framhållits, att delegationen funnit sig

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

böra räkna med att de svaga skördarna åren 1940 och 1941 medfört en viss minskning i kostnaden för arbetskraft. Då det kunde råda en viss tvekan om hur denna borde fördelas mellan de olika produktionsåren, hade liksom vid den i höstas verkställda förkalkylen för 1941/42 tvenne alternativa beräkningar utarbetats. För det alternativ, som innebure en fördelning av kostnadsbesparingen vid 1940 års skörd på produktionsåren 1939/40 och 1940/41 och vid 1941 års skörd på åren 1940/41 och 1941/42, talade den omständigheten, att skördearbetet med sädesgrödorna liksom tröskningen till en ej obetydlig del infölle efter den 1 september, liksom även att grödorna komme till användning under det följande året. Det hade varit detta alternativ (i det följande kallat alt. II), som närmast legat till grund för den under hösten 1941 träffade uppgörelsen med jordbrukareorganisationerna. Uppgörelsen syntes nämligen ha byggt på, att jordbrukarna själva skulle få bära ett inkomstbortfall, motsvarande cirka 4 procent av det totalbelopp, som erfordrades för att täcka jordbrukets samtliga kostnader, däri inbegripet ersättning för jordbrukarnas eget arbete, och erhålla kompensation för återstoden. Detta resultat uppnåddes så gott som helt, örn man utginge från beräkningarna i alt. II i förkalkylen.

Huvudresultaten av delegationens beräkningar har livsmedelskommissionen sammanfattat i följande tablå, i vilken hänsyn tagits även till de justeringar, som på grundval av numera tillgängligt material kunnat göras för tidigare år.

I anslutning till tabellen har kommissionen anfört:

Av siffrorna framgår, att jordbrukets inkomster från år 1938/39 till år 1941/42 stigit med 26.8 procent, medan kostnadsstegringen under samma tid uppgått till 29.6 procent (enligt alt. II). I förhållande till det valda basåret har alltså en viss förskjutning ägt rum i relationen mellan inkomster och kostnader, i det att de sistnämnda undergått en något starkare stegring. På grundval av den anförda tablån kan även beräknas, att inkomsterna med '1,319.7 X 129.6

37.3 miljoner kronor

1,673.0 understiga det belopp, som

skulle erfordrats för att bevara en i jämförelse med produktionsåret 1938/39 oförändrad relation mellan inkomsterna och kostnaderna. Det sålunda beräknade inkomstunderskottet utgör cirka 2 procent av det belopp, sorn erfordras för att täcka jordbrukets samtliga kostnader, däri inbegripet ersättning för jordbrukarnas eget arbete.

I detta sammanhang torde det böra erinras örn, att enligt den förkalkyl för jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1941/42, som delegationen på uppdrag av statens livmedelskommission verkställde i höstas, kunde inkomsterna beräknas komma att ligga 15.8 procent och kostnaderna 23.8 procent högre än 1938/39. Den nu verkställda undersökningen visar så-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

lunda i jämförelse med höstens kalkyl dels en starkare stegring av såväl inkomster som kostnader, dels en avsevärt gynnsammare relation dem emellan.

Till en del grundar sig detta sistnämnda förhållande på verkningarna av de åtgärder, som vidtagits i anslutning till den i höstas träffade uppgörelsen mellan regeringen och jordbrukarnas organisationer. Enligt denna skulle ju jordbruket i form av subventioner på mjölken tillföras en inkomstökning, vilken vid den sedermera konstaterade utvecklingen av mjölkproduktionen kan beräknas uppgå till cirka 37 miljoner kronor. Härtill kommer emellertid den merinkomst, som jordbruket därutöver erhållit tack vare mjölkproduktionens relativt gynnsamma läge samt genom att vissa priser, bland annat på matpotatis, stigit mera än i höstas beräknades. Likaledes har det varit av betydelse, att senare tillgängligt material ej visat sig giva skäl för det antagande om en icke oväsentlig kapitalrealisation i samband med slakten av svin, som delegationen i höstas ansåg sig böra räkna med. Den stegring av kostnaderna i jämförelse med höstens beräkningar, som nu redovisas, beror främst på ökade arbetskostnader till följd av såväl höjda penninglöner som en stegring av naturaförmånernas värde. En ej oväsentlig roll spelar vidare den höjning av kostnaderna för köpfodermedel, som inträffat till följd av den ökade förbrukningen av fodercellulosa och oljekraftfoder, vilken tydligen i sin tur utgör en del av förklaringen till den relativt gynnsamma utvecklingen av mjölkproduktionen. Även en rad övriga poster på såväl inkomst- som kostnadssidan i de nu verkställda beräkningarna uppvisa avvikelser i förhållande till höstens kalkyl, men dessa äro av mindre betydelse för slutresultatet än de nu nämnda.

Med hänsyn till det begränsade syftet med den nu refererade undersökningen — att för jordbruksnäringen, tagen såsom en helhet, beräkna de procentuella förändringarna i jordbrukets inkomster respektive kostnader i jämförelse med produktionsåret 1938/39 — har kommissionen ansett det önskvärt att komplettera densamma med annat material till belysning av jordbrukets ekonomiska förhållanden. Särskilt har det synts kommissionen angeläget att söka närmare belysa de skiljaktigheter i fråga om den ekonomiska utvecklingen, som kunna förefinnas inom jordbruket, särskilt mellan jordbruk i olika delar av landet samt jordbruk av olika storlek. Vidare har det synts påkallat att vid en kompletterande undersökning taga hänsyn även till de inkomster av skogsbruk och körslor utanför den egentliga jordbruksdriften, som komma en betydande del av jordbruket tillgodo. Livsmedelskommissionen har därför låtit företaga en representativ undersökning av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter på grundval av självdeklarationer, avseende åren 1938 och 1940. Denna har anknutits direkt till en liknande undersökning för åren 1932, 1935 och 1937, vilken företagits av 1938 års jordbruksutredning och därefter ytterligare kompletterats och bearbetats inom livsmedelskommissionen.

Av promemorian framgår, att jordbrukets kontanta inkomster och utgifter under de fem undersökta åren uppgått till följande belopp (i miljoner kronor):

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

33 I anslutning till denna tablå har kommissionen anfört.

Den betydande stegring av jordbrukets inkomster, som inträdde under åren efter 1932, får ses mot bakgrunden av att under nämnda år bottenläget nåddes för 1930-talets jordbrukskris. Beaktas bör även, att verkningarna av denna kris inom såväl norra Sverige som södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder försvårades genom den samtidiga exportkrisen, vilken hårt drabbade skogsindustrierna och skogsbruket. A andra sidan uppvisa jordbrukarnas inkomster av skogsbruk under de följande åren en vida starkare stegring än inkomsterna av försålda jordbruksprodukter.

I fråga om förändringarna från 1938 till 1940, vilka i detta sammanhang torde erbjuda det största intresset, är förhållandet ett annat. För riket i dess helhet stego enligt denna undersökning jordbrukets samtliga kontanta inkomster mellan dessa år med 14.0 procent. Inkomststegringen för de egentliga jordbruksprodukterna var emellertid åtskilligt större eller 21.3 procent, medan skogsinkomsterna samtidigt minskades med 12.7 procent. Beträffande de egentliga jordbruksprodukterna var inkomstökningen ungefär dubbelt så stark för animalier som för vegetabilier (24.3 respektive 12.8 procent). Mellan samma år redovisas för hela riket en ökning av de totala kontanta utgifterna med 12.8 procent. I denna stegring deltaga samtliga utgiftsposter. Den minsta ökningen uppvisa ränteutgifterna med 7.4 procent samt underhållskostnaderna för byggnader och inventarier med 7.6 procent. Det bör kanske anmärkas, att denna stegring av underhållskostnaderna helt och hållet faller på underhållet av inventarierna, medan kostnaderna för underhåll av byggnader t. o. m. utvisa en obetydlig nedgång, ett uttryck för dessa utgifters beroende av konjunkturläget. Den starkaste stegringen utvisa bland utgiftsposterna inköp av förnödenheter (20.2 procent) samt diverse driftskostnader (12.6 procent). De kontanta löneutgifterna lia från 1938 till 1940 stigit med 10.6 procent och inköpen av döda och levande inventarier med 9.6 procent.

Vad livsmedelskommissionen nu anfört gäller inkomst- och kostnadsutvecklingen för riket i dess helhet. Kommissionen har emellertid framhållit, att mellan olika områden och i viss mån också mellan olika storleksgrupper av fastigheter förelåge enligt undersökningen betydande olikheter. Dessa framgå av en i kommissionens skrivelse intagen sammanställning (index, 1938= 100), som återgives å sid. 34.

Rörande innehållet i tablån har livsmedelskommissionen anfört:

För de båda områdena i södra och mellersta Sverige redovisas för samtliga brukningsdelar en genomsnittlig stegring av summan kontanta inkomster med 17.5 respektive 18.0 procent, under det att samma post för norra Sverige visar en sänkning med 5.4 procent. Denna för norra Sverige ogynnsamma inkomstutveckling beror emellertid på en stark minskning av sådana inkomster, som icke härröra från den egentliga jordbruksdriften, främst skogsinkomsterna. Inkomsterna av försålda jordbruksprodukter uppvisa däremot för norra Sverige från 1938 till 1940 en procentuellt taget större stegring än för de båda övriga områdena, varvid visserligen bör beaktas, att även relativt små absoluta inkomstökningar inom detta område ge tämligen starka utslag i en inkomstindex. Vidare bör uppmärksammas, att även de kontanta utgifterna i norra Sverige sjunkit något, medan de i slättbygderna och skogsoch dalbygderna stigit med 14.3 respektive 10.5 procent. Även detta torde sammanhänga med de under 1940 minskade skogsavverkningarna i norra Sverige.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 saini. Nr 319.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Samt-

ing

112.8 En jämförelse mellan de olika storleksgrupperna inom slättbygdsområdet ger vid handen, att inkomst- såväl som kostnadsstegringen varit starkast för småbruken och därefter i stort sett avtagit med stigande egendomsstorlek. Inom skogs- och dalbygderna äro olikheterna i inkomstutvecklingen mellan de olika storleksgrupperna mindre, och någon fullt klar tendens framträder knappast. Stegringen synes dock ha varit starkast för de största egendomarna och minst för de medelstora, medan kostnaderna stigit mera för de minsta brukningsdelarna än för de medelstora och största. I norra Sverige ha såväl inkomsterna som utgifterna sjunkit för tre av de fyra storleksgrupper, för vilka tillräckligt material förelegat för denna undersökning. Som redan nämnts, ha däremot inom detta område inkomsterna enbart av försålda jordbruksprodukter stigit avsevärt, och i synnerhet är detta fallet vid de minsta brukningsdelarna.

Jämföres inkomstförbättringen med kostnadsstegringen finner man följande. Sedan år 1932 ha inkomsterna för samtliga undersökta år stigit mera än utgifterna, vilket gäller för samtliga områden. Relationen inkomster/utgifter har emellertid i förhållande till år 1932 utvecklat sig gynnsammare i skogs- och dalbygderna och i norra Sverige än i slättbygderna. Göres åter samma jämförelse mellan åren 1938 och 1940, finner man att denna relation utvecklat sig gynnsammast för slättbygderna och därnäst för skogs- och dalbygderna, under det att i norra Sverige — till följd av bl. a. minskade skogsinkomster — en klar försämring i förhållandet mellan inkomster och utgifter inträffat.

Denna för slättbygderna särskilt i jämförelse med norra Sverige gynnsamma utveckling från 1938 till 1940 belyses ytterligare av en beräkning av nettointäkterna. År 1938 uppgingo dessa enligt undersökningsmaterialet

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

till 731.3 miljoner kronor, därav 587.7 miljoner kronor nettointäkt av jordbruksfastighet. År 1940 hade de stigit till sammanlagt 853.5 miljoner kronor, varav 692.3 miljoner kronor härrörde från jordbruksfastighet. Stegringen utgjorde sålunda för samtliga nettointäkter 16.7 procent och för nettointäkter av jordbruksfastighet 17.8 procent. Såsom framgår av följande sammanställning av indextal för nettointäkterna 1940 med 1938 som bas förelågo emellertid mycket stora olikheter mellan områdena:

Nettointäkter av Samtliga jordbruksfastighet nettointäkter

Södra och mellersta Sveriges slättbygder.... 125.7 123.2

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder................................. 119.8 118.7

Norra Sverige............................ 98.8 101.8

Hela riket................................ 117.8 116.7.

Nettointäkterna av jordbruksfastighet hade sålunda i norra Sverige undergått en, låt vara tämligen ringa, minskning, samtidigt som de stigit med

25.7 procent inom slättbygderna och med 19.8 procent inom skogs- och dalbygderna. Tages hänsyn även till andra intäkter än de från jordbruksfastigheten härrörande, modifieras detta resultat endast i förhållandevis ringa grad.

Det är av särskilt intresse att jämföra den bild, som genom deklarationsundersökningen erhålles av den ekonomiska utvecklingen inom jordbruket från 1938 till 1940, med resultaten av de undersökningar rörande förändringarna i jordbrukets inkomster och kostnader, som förut berörts. Då sistnämnda undersökningar endast avse den egentliga jordbruksdriften, måste en sådan jämförelse grundas på deklarationsundersökningens uppgifter om inkomsterna av försålda jordbruksprodukter. Resultaten kunna sammanstäl-

las på följande sätt.

Delegationen: 1938/39 1940/41

Inkomster......................... 100.0 126.9

Kostnader......................... 100.0 118.6

Deklarationsundersökningen: 1938 1940

Inkomster......................... 100.0 121.3

Utgifter ........................... 100.0 112.8.

Då de båda undersökningarna skilja sig från varandra genom olikheter i metod och material samt genom att den ena avser produktions- och den andra kalenderår, kan full överensstämmelse mellan dem icke väntas. De peka emellertid oförtydbart i samma riktning, särskilt örn man beaktar den relativa skillnaden mellan inkomst- och kostnadsökningen. Att kostnadsstegringen är lägre enligt deklarationsundersökningen är naturligt, dels på grund av den till följd av de minskade skogsavverkningarna inträdda kostnadsminskningen i norra Sverige, dels till följd av att kostnaderna för maskiner och redskap samt för byggnader i delegationens undersökning av angivna skäl beräknats på grundval av oförändrad anskaffnings- respektive nybyggnadsvolym.

I detta sammanhang är en av professor Nanneson verkställd bearbetning av bokföringsmaterial för åren 1939/40 och 1940/41 från cirka 400 egendomar, ingående i lantbruksstyrelsens allmänna ekonomiska undersökning, av visst intresse. Denna synes visa, att vid de brukningsdelar, där skörden år 1940 utgjorde 70—80 procent av 1939 års skörd — d. v. s. där skörde-

36 Kungl Maj:ts proposition nr 319.

försämringen svarade ungefär mot den för riket genomsnittliga — var den genomsnittliga förräntningen i det närmaste densamma de båda åren. Som förut nämnts visar delegationens undersökningar en förbättring i relationen mellan inkomster och utgifter från 1939/40 till 1940/41.

Produktions- och prisutvecklingen under år 1941 och början av

år 1942.

Livsmedelskommissionen har vid sin skrivelse rörande de förutsatta regleringsåtgärderna fogat vissa tabellsammanställningar rörande produktionsoch prisutvecklingen under år 1941 och början av år 1942. En del av dessa sammanställningar torde såsom särskild tabellbilaga få fogas vid statsrådsprotokollet. Följande uppgifter rörande prisutvecklingen äro i huvudsak hämtade från kommissionens skrivelse.

Marknaden för mjölk och mejeriprodukter. (Jfr tab. 2—5). Mjölkinvägningen vid mejerierna uppgick under år 1941 till 2.66 miljoner ton eller 11.0 procent mindre än året förut. Jämfört med år 1939 visar år 1941 en minskning med 17.0 procent. Vid denna jämförelse har ingen hänsyn tagits till den alltjämt fortgående ökningen i antalet mejerileverantörer, vilken ökning under 1941 varit betydligt större än tidigare. En korrigering av invägningen med hänsyn till nämnda ökning torde ge vid handen, att nedgången i mjölkproduktionen är ej oväsentligt större än sagda procenttal utvisa. I detta sammanhang kan nämnas, att den av livsmedelskommissionen tillsatta delegationen för undersökning av jordbrukets inkomster och kostnader med ledning av uppgifter rörande mejerileveranserna av mjölk från äldre leverantörer verkställt en uppskattning av den verkliga produktionsnedgången. Enligt dessa beräkningar skulle 1941 års mjölkproduktion ha legat 14 procent lägre än 1940 års och 21 procent lägre än 1939 års mjölkproduktion.

Av invägningen under 1941 kommer 1.94 miljoner ton på produktmjölken, vilket innebär en minskning från föregående år med 11.9 procent. Mjölkförsäljningen från mejerierna visar under 1941 en ökning med 17.5 procent till 0.61 miljoner ton, under det försäljningen av grädde, omräknad till helmjölk, nedgått med icke mindre än 54.0 procent till 0.12 miljoner to», beroende dels på försäljningsförbudet för tjock grädde från november 1940 och dels på den sedermera fr. o. m. den 20 november 1941 införda gräddransoneringen. Konsumtionsmjölkförsäljningen varierade under 1940 mellan 41,000 och 45,000 ton de olika månaderna med maximum i juli. Under 1941 visar samma försäljning en nästan oavbruten ökning från 43,600 ton i januari till 55,200 ton i juli. Därpå vidtager en mindre nedgång, som under oktober och november orsakades av svårigheter i distributionshänseende. Sedan standardiseringsbestämmelserna genomförts i slutet av november samt i samband därmed mjölkdistributionen åter kommit i sina gängor, sker en språngartad uppgång i mjölkförsäljningen under december till 61,300 ton, på vilken nivå nämnda försäljning hållit sig under de gångna månaderna av 1942. En viss del av den ökning, som sålunda redovisats, måste tillskrivas de i samband med

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

mjölkstandardiseringen införda försäljningsföneskrifterna ifråga om konsumtionsmjölk och torde alltså icke innebära en motsvarande konsumtionsstegring.

Smörproduktionen, som under år 1940 uppgick till nära 81,000 ton, nedgick under 1941 med endast 3.8 procent till nära 78,000 ton. Att nedgången blivit så obetydlig beror på de olika åtgärder ifråga om ostproduktion och gräddförsäljning samt mjölkstandardisering, som vidtagits för att hålla smörproduktionen uppe. Under första kvartalet 1942 har smörproduktionen legat 15.0 procent lägre än under samma period ett år tidigare.

Ostproduktionen stannade år 1941 i 22,400 ton, innebärande en nedgång från året förut med en dryg tredjedel. Produktionen under 1941 har nästan uteslutande utgjorts av ost med lägre fetthalt än 30 procent. Under första kvartalet 1942 bar ostproduktionen legat nära 40 procent lägre än under samma tid 1941.

Margarinproduktionen, som åren närmast före krigsutbrottet uppgått till i det närmaste 60,000 ton, minskades under 1940 till 38,700 ton samt uppgick under 1941 till endast 26,200 ton. En Uknande utveckling visar margarinförsäljningen.

Någon mjölkavgift har icke upptagits sedan utgången av september månad 1940. Liksom under år 1940 har även under 1941 inflytande margarinaccismedel direkt ingått i budgeten. I dylika medel ha under år 1941 influtit 35.3 miljoner kronor mot 25.0 miljoner kronor året förut. Någon kraftfoderskatt utgår icke från och med den 9 oktober 1939.

Nettoprisutjämningsbidraget å produktmjölk utgick under år 1940 med i genomsnitt för hela riket 2 öre per kilogram till och med oktober 1940, varefter det sänktes till 1 öre per kilogram. Sistnämnda belopp bibehölls till och med september 1941. Under oktober och november 1941 utgick nämnda bidrag med 1.5 öre per kilogram. Från och med december 1941 har prisutjämningsbidraget ersatts med ett mjölkpristillägg, som utgår å all invägd mjölk. Bidraget utgör inom Svealand och Götaland samt Gästrikland 42 öre per kilogram mjölkfett. Inom Gävleborgs län, utom Gästrikland, ävensom inom Västernorrlands och Jämtlands län är bidraget 40 öre högre samt inom Västerbottens och Norrbottens län 60 öre högre än inom Svea- och Götaland, allt per kilogram mjölkfett.

Slaktdjursmarknadcn. (Jfr tab. 2, 6—7). 1940 års svaga skörd följdes år 1941 av en ännu sämre, vilket i hög grad inverkat på slaktdjursmarknadens utveckling.

Antalet besiktigade hela svinkroppar, som under 1939 uppgick till 1.6 miljoner och år 1940 till 1.5 miljoner, sjönk år 1941 till 1.0 miljoner, innebärande en nedgång, jämfört med 1939, med nära 35 procent. Under första kvartalet 1942 har besiktningen av slaktade svin legat 46 procent lägre än under samma tid 1940. Fläskpriset har i genomsnitt under 1941 legat 23 procent högre än under 1940. Från och med den 5 maj 1941 lia högstpriser på fläsk varit gällande.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

Den fläsktillgång, som kan vara att vänta den närmaste tiden, kan till en viss grad mätas med hjälp av statistiken över betäckta suggor i Svea- och Götaland. År 1939 uppgick antalet suggbetäckningar till 282,702 för att år

1940 nedgå till 214,291 eller med 24.2 procent. Under 1941 har en ytterligare nedgång ägt rum till 192,403 eller med 10.2 procent jämfört med år 1940 och med icke mindre än 31.9 procent jämfört med 1939. Efter att under andra kvartalet 1941 ha legat relativt högt, sjönkö betäckningssiffrorna under det följande kvartalet mycket kraftigt samt nådde en bottennivå under oktober. Sedan vissa beslutade åtgärder angående smågrisprisets stödjande meddelats, ökades betäckningssiffrorna kraftigt under november och december. Från och med nyåret 1942 har åter en tillbakagång inträtt. Sålunda visar första kvartalet 1942 en nedgång med 13.9 procent jämfört med samma tid 1941 och med icke mindre än 48.2 procent i jämförelse med samma kvartal 1939.

Den besiktigade slakten av storboskap var även under 1941 onormalt hög och uppgick till 550,000 hela kroppar, innebärande en mindre ökning från året förut och en ökning med icke mindre än 40 procent jämfört med år 1939. Under de båda åren 1940 och 1941 ha respektive 144,000 och 156,000 fler storboskap slaktats än under år 1939. Under år 1940 försiggick denna extra utslaktning successivt under hela andra halvåret med ett maximum i november, medan under 1941 den huvudsakligaste utslaktningen koncentrerades till månaderna oktober och november. Från och med år 1942 har en kraftig nedgång i storboskapsslakten ägt rum, och siffran för mars ligger avsevärt under vad som för månaden kan betraktas såsom normalt.

Slakten av större kalv började visa en betydlig nedgång under de sista två månaderna 1940 och har under 1941 legat på en avsevärt lägre nivå än året förut. Under 1939 och 1940 slaktades respektive 516,000 och 504,000 större kalvar, medan denna slakt år 1941 stannade i 398,000. Från och med slutet av 1941 och början av 1942 lägger man märke till en ytterligare betydande nedgång. Under första kvartalet i år ligger slakten av större kalv 34 procent lägre än under samma tid 1941 och icke mindre än 52 procent lägre än under motsvarande månader 1939.

Slakten av mindre kalv har däremot hållit sig väl uppe och har under båda åren 1940 och 1941 legat högre än under 1939.

Slakten av får och getter har under båda åren 1940 och 1941 legat på en låg nivå jämfört med föregående år, medan motsatsen varit fallet med hästslakten.

Vad priserna beträffar må nämnas, att priset på slaktade kor under år

1941 låg 31 procent högre än under 1940 och 41 procent högre än under 1939. Från och med den 5 maj 1941 ha högstpriser varit gällande på storboskap. Priset på sötmjölkskalvar har under 1941 legat 26 procent högre än året förut och 40 procent högre än 1939. Från och med den 1 december 1941 gälla högstpriser även å kalvkött.

Någon slaktdjursavgift utgår icke från och med den 1 juli 1940.

En ytterst obetydlig import av kött eller köttkonserver har kunnat äga

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

ruin under 1941. Däremot har en relativt betydande fläskimport förekommit, den största sedan år 1925. Ingen export av nötkreaturskött har ägt rum under 1941 och endast en obetydlig sådan av fläsk.

Äggmarknaden. (Jfr tab. 2). Det inhemska äggpriset har under 1941 legat högt i jämförelse med tidigare år. Jämfört med 1940 utgör ökningen 35 procent. Från 1939 har en ökning ägt rum med 60 procent. Från och med den 24 september 1941 gälla normalpriser på ägg.

Fodermedelsmarknaden. (Jfr tab. 2 och 8). Från och med den 8 oktober 1939 ha inga införselavgifter förekommit för importerat oljekraftfoder, från och med den 1 november samma år ej heller för majs. Från sistnämnda datum har ej heller utgått oljekaksskatt. Från och med oktober 1939 ha priserna på oljekaksfoder varit fastställda av livsmedelskommissionen. Detsamma har från och med januari 1940 varit fallet med majspriset.

Vad angår regleringen av grynkvarnarnas användning av utländsk havre må framhållas, att tillverkningsprocenten, som från och med april 1940 sänktes från 75 till 25, från och med april 1941 sänktes till 0.

Brödsädsmarknaden. (Jfr tab. 2). Beträffande de under senare år skördade brödsädsarealerna i Sverige hänvisas till följande sammanställning ur den officiella statistiken (hektar).

I denna tabell lägger man framförallt märke till den avsevärda nedgången i arealen av höstvete under år 1940 och särskilt under år 1941. Nedgången beror båda åren på den kraftiga utvintring av höstvetefälten, som ägde rum vintrarna 1939/40 och 1940/41.

Enligt den arealinventering, som per den 16 oktober 1940 företogs inom Svealand och Götaland, visade det sig, alt samma höst 230,216 hektar besålts med höstvete och 203,404 hektar med höstråg. Genom de svåra väderleksförhållandena under vintern 1940/41 men framförallt under våren och försommaren 1941 förstördes mycket stora arealer av höstvete och måste sås om med andra växtslag. Den 3 juni 1941 företogs en ny arealinventering, varvid det visade sig, att arealen av höstvete vid denna tidpunkt i Svealand och Götaland redovisats med sammanlagt 176,386 hektar och arealen av höstråg med 196,567 hektar. Detta innebär, att icke mindre än 53,830 hektar höst-

1 Preliminära uppgifter.

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

vete eller 23.4 procent utvintrat, varemot arealen av höstråg endast minskats med 6,837 hektar eller 3.4 procent. Härigenom kom den skördade arealen av höstvete att för första gången på många år understiga arealen av höstråg.

Vid förstnämnda inventering den 16 oktober 1940 infordrades även uppgifter om de arealer av vårvete och vårråg, som odlarna avsågo att beså våren 1941. Dessa uppgåvos vid nämnda tillfälle till sammanlagt 93,580 hektar vårvete och 7,686 hektar vårråg inom Svealand och Götaland. Vid den senare inventeringen den 3 juni 1941 uppgåvos arealerna av vårvete och vårråg inom samma område till respektive 108,401 och 7,712 hektar, vilket innebar, att av de utvintrade höstvetearealerna endast 14,821 hektar blivit omsådda med vårvete.

Även hösten 1941 (per den 31 oktober) har företagits en arealinventering, varvid från Svealand, Götaland och Gävleborgs län infordrats uppgifter över storleken av de arealer, som samma höst besåtts med höstvete, höstråg och höstraps, ävensom uppgifter rörande storleken av de arealer, som våren 1942 avsetts att besås med vårvete, vårråg, korn, havre, blandsäd, vårraps, vitsenap, vallmo, oljelin, spånadslin och hampa.

För att erhålla jämförbarhet med uppgifterna från arealinventeringen hösten 1940 ha i det följande ifråga om brödsäden uppgifterna för Gävleborgs län uteslutits och endast uppgifterna för Svealand och Götaland medtagits. Inom sistnämnda område hade enligt inventeringen sistförflutna höst 189,701 hektar besåtts med höstvete och 250,332 hektar med höstråg. Detta innebär en nedgång, jämfört med den hösten 1940 besådda arealen, med 40,515 hektar eller 17.6 procent för höstvete men en ökning med 46,928 hektar eller 23.1 procent för höstråg. Det är anmärkningsvärt, att den med höstråg besådda arealen nu är betydligt större än arealen av höstvete. Sammanlagt har arealen av höstvete och höstråg ökat med 6,413 hektar eller 1.5 procent.

Enligt inventeringen i höstas skulle inom Svealand och Götaland odlarna ha för avsikt att våren 1942 beså 94,084 hektar nied vårvete och 7,650 hektar med vårråg. Jämfört med samma uppgifter vid inventeringen hösten 1940 innebär detta en ökning i den sammanlagda arealen av vårvete och vårråg med 468 hektar eller 1.5 procent.

Brödsädsarealen inom Svealand och Götaland för skörd 1942 skulle enligt de nu anförda uppgifterna, under förutsättning av oförändrade arealsiffror för höstsäden, bliva av den storlek som framgår av första kolumnen i nedanstående tablå, vari även medtagits uppgifterna från inventeringarna hösten 1940 och sommaren 1941.

Enl. invent. Enl. invent. Enl. invent. Brödsäd hösten 1941, sommaren 1941, hösten 1940,

hektar hektar hektar

Höstvete............ 189,701 176,386 230,216

Vårvete............. 94,084 108,401 93,580

Summa vete 283,785 284,787 * 323,796

Höstråg............ 250,332 196,567 203,404

Vårråg............. 7,650 7,712 7,686

Summa råg 257,982 204,279 211,090

Summa brödsäd 541,767 489,066 534,886.

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

41 Gör man det antagandet, att de med höstvete och höstråg hösten 1941 besådda arealerna komma att skördas oförminskade samt att de enligt inventeringen på hösten 1941 beräknade arealerna av vårvete och vårråg i vår komma att besås med angivna sädesslag, skulle detta innebära, att de brödsädsarealer, som komma att skördas år 1942, bli i fråga om vete 1,002 hektar eller 0.4 procent mindre men ifråga om råg 53,703 hektar eller 26.3 procent större än de år 1941 skördade arealerna. Den sammanlagda brödsädsarealen .skulle under samma antaganden öka med 52,701 hektar eller 10.8 procent i förhållande till den år 1941 skördade totala brödsädsarealen. Jämförd med inventeringen hösten 1940 visar inventeringen hösten 1941, såsom av det föregående framgår, en ökning i fråga örn den totala brödsädsarealen å 6,881 hektar, motsvarande 1.3 procent.

Beträffande de brödsädsskördar, som erhållits under en följd av år, kunna följande siffror vara av intresse. De ha hämtats ur statistiska centralbyråns officiella skördestatistik. Uppgifterna för år 1941 äro preliminära. Kvantiteterna äro uttryckta i ton.

Ovanstående tabell ger uttryck för den kraftiga nedgång i brödsädsskörden, som inträffade de båda åren 1940 och 1941. Särskilt höstvete visar en mycket kraftig minskning, som dels beror på den tidigare omnämnda utvintringen av nämnda sädesslag, dels även på synnerligen låga hektarskördar. Jämfört med 1939 visa de båda följande årens brödsädsskördar en nedgång med respektive 43 och 50 procent, därav höstvetet enbart med icke mindre än respektive 62 och 74 procent.

Vid inventeringen hösten 1941 infordrades även uppgifter rörande de arealer av bl. a. fodersäd, som odlarna ämnade beså våren 1942. I följande tablå redovisas dessa arelaer jämte skördade arealer av samma växtslag dels 1941, dels i genomsnitt åren 1938/39 för området Svealand, Götaland och Gävleborgs län i hektar.

1 Preliminära uppgifter.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

En jämförelse mellan siffrorna för den avsedda odlingen år 1942 med medelarealerna 1938/39 visar en, relativt sett, betydande nedgång i kornarealen, någon ökning av havrearealen och en avsevärd ökning av arealen för blandsäd, den sistnämnda uppgående till nära 26 procent. Den sammanlagda arealen för fodersäd visar från 1938/39 till 1942 en uppgång med 64,223 hektar eller 6.7 procent. En liknande jämförelse med den skördade arealen 1941 ger en ökning med 67,291 hektar eller 7.0 procent.

Slutligen har inventeringen i höstas även omfattat uppgifter rörande odlingen av olje- och spånadsväxter. I nedanstående tablå meddelas uppgifter härom. Siffrorna för 1942 avse den areal, som hösten 1941 besätts med höstraps, samt i övrigt den areal, som odlarna avsett att beså våren 1942 med angivna växtslag. Desutom meddelas uppgifter örn den areal, varå 1941 skördats olje- och spånadsväxter. Uppgifterna, som avse Svealand, Götaland och Gävleborgs län, äro uttryckta i hektar.

Såvitt nu kan bedömas komma de för år 1942 beräknade arealerna att uppnås eller överskridas.

Förslag till regleringsåtgärder.

Såsom förut nämnts innefattar statens livsmedelskommissions förenämnda skrivelse den 10 april 1942, vilken underställts kommissionens råd, förslag till fortsatta regleringsåtgärder på jordbrukets område. Inom rådet har särskilda yttranden avgivits dels av herrar B. von Stockenström, B. Ekström,

B. Blomkvist, K. Lindström, J. H. Johansson, C. Beck-Friis, G. Liedberg, H. G. Ringborg och G. G. Johansson, dels ock av herrar E. Abramson och K. Möller. I samband med utarbetande av sina förslag har kommissionen haft till övervägande ett flertal framställningar avseende ifrågavarande område, liksom vissa av kommissionen däröver från skilda korporationer infordrade yttranden. Bland dessa framställningar och yttranden märkas sådana från Sveriges lantbruksförbund, Sveriges slakteriförbund, mjölkcentralen, lantmännens mjölkförsäljningsförening u. p. a., svenska ägghandelsförbundet, Sveriges äggimportförening u. p. a., Sveriges fjäderfäavelsförening samt svenska spannmålsaktiebolaget. Av dessa framställningar torde de från Sveriges lantbruksförbund och spannmålsaktiebolaget få såsom bilagor 4 och 5 fogas vid detta protokoll.

Allmänna riktlinjer. Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse inledningsvis framhållit, att särskilt efter den missväxt, som hemsökt landets jordbruk under de två senaste åren, någon meningsskiljaktighet icke borde råda

Kungl. Majlis proposition nr 319.

om den utomordentliga betydelse jordbruket för närvarande ägde för vår försörjning. De svaga skördarna under dessa två år i förening med den handelspolitiska avspärrningen hade medfört, att landets reserver av livsmedel högst väsentligt nedgått. Av allt att döma måste man börja det nya konsumtionsåret väsentligen utan andra reserver av brödsäd än dem som motsvarades av handelskvamamas normala övergångslager. Situationen på mjölk- och matfettsmarknaden tedde sig visserligen relativt ljus tack vare den import av vegetabiliska oljor, som kommit till stånd västerifrån, men bleve höskörden under instundande sommar svag, finge man även på detta område räkna med svårigheter, i all synnerhet som några som helst reserver av fodermedel icke funnes kvar hos jordbrukarna vid det nya produktionsårets ingång. Därest det bleve nödvändigt att jämväl nästa år i större utsträckning basera husdjurens utfodring på cellulosa eller annat hjälpfoder, torde en viss brist i foderstatema på äggvita icke kunna undvikas. Vid övergången till det nya året torde — om man endast toge hänsyn till de kvantiteter, som nu funnes inom landet eller som vore på väg hit från utlandet — lagret av oljekraftfoder icke väsentligt överstiga 80,000 ton. Till jämförelse har kommissionen framhållit, att förbrukningen under innevarande produktionsår beräknades komma att uppgå till 125,000 ton. Å andra sidan borde hänsyn tagas till att kreatursstammen genom de två sista årens extraordinära utslaktningar nedbringats till cirka 85 procent av antalet djur före krigsutbrottet, d. v. s. till den storlek som av sakkunniga på området ansetts lämplig vid självförsörjning i fråga örn fodermedel. Bleve höskörden någorlunda normal, har kommissionen ansett sig kunna förvänta ett jämförelsevis gott utbyte av våra fodertillgångar. I fråga örn kött har kommissionen utgått ifrån att en rätt väsentligt minskad tillgång under nästa konsumtionsår vore att förvänta. I någon mån syntes denna nedgång emellertid kunna kompenseras av en ökad fläskproduktion.

Under framhållande av ovissheten i fråga om utvecklingen av jordbrukets kostnader samt svårigheten att i rådande läge bedöma produktionens storlek har kommissionen såsom sin mening uttalat, att den absoluta prisnivån på jordbruksprodukter borde fastställas först sedan skörderesultatet för hela landet kunde något så när överblickas. Kommissionen bär ansett, att prisavvägningen, i likhet med föregående år, borde baseras på en undersökning rörande jordbrukets kostnader och inkomster under det nya produktionsåret. Kommissionen har funnit det vara av särskild vikt, att de därvid använda principerna underkastades en så allsidig granskning som möjligt. Å andra sidan har det synts kommissionen angeläget, att utredningen bedreves med sådan skyndsamhet, alt en godtagbar kalkyl kunde föreligga i början av augusti 1942, då Hägart om brödsädspriserna borde upptagas till omprövning. Härvid har kommissionen förutsatt, att en skördeuppskaltning komme att äga rum per den 15 juli 1942 och att uppgifterna från denna uppskattning lades till grund för bedömandet av skörderesultatet och produktionens storlek.

Vad angår de allmänna principerna för prisavvägningen har kommissionen anfört.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

I det försörjningsläge, vari landet för närvarande befinner sig, är det synnerligen angeläget, att alla ansträngningar inriktas på att uppnå ett så gott resullat av jordbruksproduktionen som möjligt. Det torde icke kunna med fog förnekas, att de priser, som jordbrukarna kunna erhålla för sina produkter, härvidlag spela en ej ringa roll. För att ersätta brist på arbetskraft, dragare och vissa förnödenheter erfordras i många fall ganska betydande kapitalutlägg, som måste amorteras under en relativt kort tidrymd. Vidare synes det obestridligt, att fodertillgången i viss utsträckning kan såväl kvalitativt som kvantitativt påverkas genom produktpriserna. Särskilt lagringen av s. k. A. I. V.-foder samt insamlingen av hjälpfoder, såsom löv och vass, måste i ej ringa grad bli beroende på animalieprisernas höjd. Med hänsyn till vad nu anförts ligger det mycken vikt uppå att det allmänna prisläget på jordbruksprodukter hålles uppe på en tillfredsställande nivå.

Vid fastställandet av den allmänna prisnivån för jordbruksprodukter har under senaste åren den principen tillämpats, att produktpriserna, häri inräknat till jordbruket utgående prisbidrag av allmänna medel, skola avvägas så, att jordbrukarna vid normala väderleksbetingelser erhålla full täckning för inträdda kostnadsstegringar sedan krigets utbrott. Med »normala» väderleksbetingelser lia härvid avsetts sådana betingelser, vid vilka med normal gödsling, brukning, utfodring etc. normal produktion kan erhållas. Ifrågavarande princip har kompletterats med den regeln, att om skörderesultatet till följd av ogynnsam väderlek bleve i mera avsevärd mån sämre eller bättre än det beräknats bli vid normala väderleksbetingelser, en skälig fördelning av förlusten vid »undernormal» skörd respektive vinsten vid »övernormal» skörd skulle äga rum mellan jordbruket och det övriga folkhushållet.

Livsmedelskommissionen anser sig kunna utgå ifrån, att berörda principer för prissättningen komma att tillämpas jämväl för produktionsåret 1942/43. Med hänsyn till jordbruksproduktionens utomordentliga betydelse för försörjningen under nuvarande krisförhållanden torde emellertid, på sätt kommissionen vid avgivande av förslag till regleringsåtgärder för produktionsåret 1941/42 uttalat, en något högre prisnivå än som framkommer vid tilllämpning av förutnämnda regler böra medgivas. Lantbruksförbundet har i en till kommissionen avlåten skrivelse framställt önskemål örn att storleken av ifrågavarande »stimulansmoment» måtte angivas. Kommissionen anser emellertid förhållandena icke för närvarande medgiva närmare precisering jin som skett genom kommissionens nu gjorda uttalande.

Vad angår principen, att de ekonomiska konsekvenserna med avseende å skörderesultatet vid särskilt ogynnsamma respektive särskilt gynnsamma väderleksförhållanden skulle på skäligt sätt fördelas mellan jordbruket och det övriga folkhushållet, har vid de två senaste årens jordbrnksuppgörelser enighet varit rådande därom, att jordbruket vid en särskilt ogynnsam skörd skulle bära ett inkomstbortfall, motsvarande cirka 4 procent av det totalbelopp, som erfordrades för att täcka jordbrukets samtliga kostnader, däri inbegripet ersättning för jordbrukarnas eget arbete. Nämnda siffra har fastställts med hänsyn till att den motsvarar en beräknad normal avvikelse från genomsnittsresultatet under en följd av år före krigsutbrottet. En given konsekvens härav bör vara, att jordbrukets inkomster vid särskilt gynnsam skörd skola få överstiga sagda totalbelopp med cirka 4 procent.

Det förtjänar uppmärksammas, att föregående stycke endast berör principerna för prisavvägningen vid en dålig respektive god skörd till följd av särskilt ogynnsamma respektive särskilt gynnsamma väderleksförhållanden. Under åberopande av att sannolikheten för en mycket god skörd vore ringa, har lantbruksförbundet i sin förenämnda skrivelse framhållit, att det borde uttalas, att därest skörden bleve större än som kunde anses normalt, detta

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

icke borde föranleda sänkning av de priser, som vid tillämpning av nyssnämnda princip om täckandet av kostnadsstegringar skulle utgått vid normalskörd. Kommissionen vill i anledning härav framhålla, att värdet av ett sådant uttalande helt är beroende av vad man vill inlägga i begreppet normalskörd. Om man härmed menar en skörd, som är lika stor som medelskörden under exempelvis en tioårsperiod närmast före krigsutbrottet, synes ett dylikt uttalande sakna praktisk betydelse. Den minskade tillgängen på gödningsämnen, arbetskraft, drivmedel och andra för jordbruket betydelsefulla förnödenheter i förening med den kalla och långa vintern, gör det nämligen mycket osannolikt, att skörden skulle bli av den storleksordning, som förut nämnts. Avses med begreppet normalskörd däremot en skörd av den storlek, som under hänsynstagande till de av krisläget förändrade produktionsförhållandena kan antagas bliva nådd vid normala väderleksbetingelser, möter det mycket stora svårigheter att uppskatta sagda normalskörd. Det torde i detta sammanhang böra erinras om att härvidlag någon praktisk erfarenhet icke finnes att bygga på, eftersom väderleksbetingelserna såväl under år 1940 som under år 1941 varit abnormt dåliga. Kommissionen ser sig ej heller i stånd att på grundval av teoretiska antaganden rörande krishushållningens återverkningar på skördeavkastningen verkställa en användbar beräkning i nämnda hänseende. Denna problemställning torde för övrigt förlora i betydelse, i händelse livsmedelskommissionens uppfattning om tiden och sättet för prissättningen å olika jordbruksprodukter kommer till verkställighet.

I föregående års jordbruksproposition uttalade föredragande departementschefen utan erinran från riksdagens sida, att man vid uppskattning av inkomsternas storlek borde utgå från en för hela landet beräknad medelskörd. Därest inom vissa delar av riket skörderesultatet skulle bliva mindre gynnsamt, borde delta förhållande, där sociala eller andra skäl så påkallade, kompenseras på annat sätt än genom över lag höjda priser. I enlighet härmed ha under innevarande år vissa särskilda åtgärder vidtagits i syfte att utjämna verkningarna av de stora lokala variationerna i fråga örn skörderesultatet under år 1941. Bland annat har utbetalats s. k. differentieringstillägg för mjölk, varjämte betalning för höstsäden delvis utgått i form av arealtillägg. Därest dylika lokala variationer skulle uppstå även under instundande sommar, torde Kungl. Majit böra äga besluta örn liknande kompensationsåtgärder för 1942 års skörd. Kommisssionen är av den uppfattningen, att i sådant fall skäl kunna föreligga för en starkare lokal differentiering av kompensationen än som nu tillämpas. För den händelse skörderesultatet skulle bli ogynnsamt endast för vissa geografiskt avgränsade områden, synes det lämpligt att dessa områden beredas hjälp i annan ordning än genom tillägg till produktpriserna.

Vad livsmedelskommissionen nu anfört har huvudsakligen haft avseende å den allmänna prisnivån på jordbruksprodukter. Kommissionen har emellertid ansett, att under rådande förhållanden det vore minst lika viktigt att tillse, att prissättningen på de olika produktslagcn bleve riktigt avvägd. I den mån det ur försörjningssynpunkt ansåges önskvärt att stimulera eller hålla tillbaka viss odling kunde nämligen detta till en viss grad ske genom prissättningen. Kommissionen har erinrat, att i fråga örn vissa specialodlingar såsom oljeväxter, ärter och bruna bönor livsmedelskommissionen tidigare föreslagit särskilda åtgärder i syfte att få till stånd en ökad odling härav. Detsamma gällde potatis för matändamål. Kommissionen har i detta sam-

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

manhang vidare erinrat därom, att kommissionen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 februari 1942 framlagt förslag rörande fastställande av s. k. relationspriser för 1942 års spannmåls- och höodling. Enligt vad kommissionen påpekat vore en bärande tanke i detta förslag att försörjningsläget med avseende på brödsäd för närvarande ingåve allvarliga bekymmer. I en av kommissionens produktionsavdelning uppgjord plan för 1942 års växtodling har kommissionen också framhållit önskvärdheten av en ökad odling av ej endast de egentliga brödsädsgrödorna, vete och råg, utan även av korn, vilket sistnämnda sädesslag med stor fördel kunde användas för utdrygning av brödsäden vid framställning av mjöl. I konsekvens härmed har kommissionen i sitt förenämnda förslag rörande relationspriserna förordat en relativt stor skillnad mellan priserna på fodersäd, d. v. s. havre och blandsäd, å ena sidan, samt priserna på brödsäd, d. v. s. vete, råg och korn, å den andra sidan. Vidare har kommissionen förordat, att det relativa höpriset sänktes något i förhållande till innevarande års pris. Såsom en särskild stimulans åt vårvete- och kornodlingen har kommissionen föreslagit att utöver de priser, som motiverades av dessa sädesslags användningsvärde i förhållande till den övriga brödsäden, skulle utgå en extra gottgörelse i form av odlingspremier.

Jag torde här få erinra, att Kungl. Majit genom beslut den 1 april 1942 godkänt kommissionens förslag samt därvid fastställt följande prisskala att gälla för 1942 års växtodling:

svarthavre (grundpris)

vithavre.............

blandsäd...........

korn...............

råg................

höstvete............

vårvete..............

hö..................

= s

= s +0.5 öre = s + 2 »

= s + 5 »

= s + 8 »

= s + 8 »

= s + 9 »

= 0.7 s.

Utöver de i skalan angivna priserna för vårvete och kom skall enligt Kungl. Maj:ts beslut utbetalas en odlingspremie av för vårvete 40 kronor per hektar och för korn 50 kronor per hektar. Odlingspremien för korn skall dock endast utgå inom de landsdelar, där utfodringsförbud för kom nu är rådande, nämligen inom Götaland och Svealand med undantag av följande områden, nämligen av Kopparbergs län socknarna Ore, Orsa, Våmhus, Mora, Älvdalen, Venjan, Särna, Idre, Transtrand, Lima, Malung, Äppelbo, Järna och Säfsnäs samt av Värmlands län Älvdals övre och Frykdals övre tingslag. En anledning till att området för odlingspremierna begränsats på detta sätt är, att någon allmän leveransplikt för allt korn hittills icke tillämpats i Norrland och angivna delar av Kopparbergs och Värmlands län.

Beträffande de animaliska produkterna har kommissionen icke ansett sig böra föreslå fastställande av några relationspriser. Särskilt med hänsyn härtill syntes det kommissionen önskvärt, att prissättningen på dessa produkter skedde i samband med den definitiva prissättningen på brödsäd och foder-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

säd. Eftersom höstsädspriset måste fastställas redan i augusti och fodersädsprisema skulle stå i viss, redan bestämd relation därtill, vore emellertid en förutsättning för att så skulle kunna ske, att man för bedömandet av foderskörden läte sig nöja med den skördeuppskattning, som skulle äga rum per den 15 juli. Kommissionen har framhållit, att det verkliga skörderesultatet kunde komma att ej oväsentligt avvika från denna uppskattning och att detta särskilt gällde om bärgnings- och betesförhållandena under hösten bleve ogynnsamma. Därest av nämnda anledning det verkliga skörderesultatet av foderväxter skulle bli väsentligt lägre än som beräknats med ledning av uppskattningen per den 15 juli, har kommissionen ansett, att man borde medgiva en viss senare kompensation för skördeförsämringen i form av ett tillägg till mjölkpriset. Kommissionen har uttalat, att offentliggörandet av de definitiva priserna under alla förhållanden borde ske under senare hälften av augusti månad.

I detta sammanhang har kommissionen framhållit, att anledning numera saknades att genom nedslaktning ytterligare nedbringa djurantalet, såvida ej foderskörden i sommar bleve dålig. Den nuvarande kostammen vöre ganska väl avpassad med hänsyn till vår inhemska foderproduktion (inklusive fodereellulosa). Vid en god foderskörd borde enligt kommissionens mening möjlighet förefinnas att uppbringa den under missväxtåren reducerade svinstammen till en mera normal storlek. Under samma förutsättning borde också med all sannolikhet mera foder kunna ställas till förfogande för äggproduktion.

Kommissionen har härefter till behandling upptagit frågan huruvida de generella subventionerna, vilka lämnas för att förhindra prisstegringar, borde upphöra. Härutinnan har kommissionen anfört i huvudsak följande.

Av de inkomster, som jordbruket erhåller, utgår en ej oväsentlig del i form av anslag på budgeten. Sedan flera år tillbaka utbetalas således mjölkpristillägg (tidigare benämnda prisutjämningsbidrag) samt s. k. producentbidrag för mjölk. Under innevarande år utgå därjämte — utöver nämnda bidrag — s. k. differentieringstillägg för mjölk. Såsom ytterligare exempel på dylika kontanta bidrag må nämnas de i år utgående arealtilläggen för brödsäd. Vidare lämnas av allmänna medel betydande belopp för nedbringande av priserna på vissa av jordbrukets förnödenheter, främst oljekraftfoder och fodercellulosa. Oaktat priserna på jordbruksprodukter genom sagda statsanslag kunnat hållas på en lägre nivå än eljest, ha statsmakterna av sociala och penningpolitiska skäl ansett sig böra i vissa fall lämna konsumenterna ytterligare rabatt på de priser, som eljest skulle utgå till förbrukare. Till denna kategori av subventioner äro att hänföra konsumentrabatterna å matfett och mjölk. Den s. k. förmalningsersättningen torde även böra räknas hit. Under regleringsåret 1940/41 (september—augusti) utbetalades i dylika subventioner sammanlagt omkring 225 miljoner kronor. För innevarande budgetår beräknas statens totala kostnad för liknande ändamål komma att bliva cirka 400 miljoner kronor. Sistnämnda belopp motsvarar mer än 20 procent av jordbrukets totala produktionskostnader.

1 den allmänna diskussionen har under senare tid upptagits frågan örn en eventuell avveckling eller minskning av de nu utgående subventionsbeloppen. Statens priskontrollnämnd har också i olika sammanhang varit

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

inne på samma tanke. Genom en motion, nr 152, i första kammaren har frågan vidare underställts den nu samlade riksdagens prövning.

Såsom i nämnda motion anföres har huvudparten av berörda subventioner till uppgift att hålla livsmedelspriserna nere på en lägre nivå än som eljest vöre möjligt. En del av subventionerna kunna sägas vara av social natur, i det de antingen innebära en prissänkning speciellt för vissa ekonomiskt svaga konsumentgrupper eller också åstadkomma en inkomstökning, som är av särskild betydelse för ekonomiskt svaga producentgrupper. I motionen har en gruppering av subventionerna verkställts efter deras ändamål. Då denna gruppering är av ett ej ringa intresse och torde kunna tagas till utgångspunkt för en diskussion i ämnet, återgives densamma här med vissa justeringar i fråga örn storleken av de olika delbeloppen.

I. Anslag som avse att generellt sänka livsmedelspriserna under den nivå, där de eljest skulle ligga med hänsyn till producenternas av statsmakterna

erkända inkomstkrav.

A. Brödsubventioner. Milj. kr

Förmalningsersättning........................................ 42.0

Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader för brödsäd........... 7.2

Prisnedsättning å till kvarnar försålda potatisflingor.............. 2.3

Prisnedsättning å till kvarnar försålt potatismjöl.................. 3.0

Extra prishöjning å spannmål (arealtillägg).............. 21.5

Summa 76.0.

B. Mjölk- och mat fettssubventioner.

Höjning av mjölkpriset med 1.5 öre per liter (s. k. prisutjämnings-

bidrag och mjölkpristillägg).......................... 30.3

Täckning av kostnader för mejeriernas »körlinjer», mejerikostnads-

bidrag .................................................... 4.6

Diverse kostnader (för lagring av smör m. m.).................... 6.3

Särskilda mjölkersättningar (kompensation för utebliven prishöjning

å konsumtionsmjölk)....................................... 2.0

Generell prissänkning å smör med 50 öre per kg (maj—oktober 1941) 18.0

Summa 61.2.

C. Kött- och fläsksubventioner.

Stödjande av smågrispriset.................................... 0.4

Lagring och konservering av slaktprodukter............. 3.6

Summa 4.0.

D. Sänkning av kostnaderna för produktion och distribution.

Svenska spannmålsaktiebolagets förlust å fodercellulosa ....... c:a 60.0

D:o å oljekraftfoder.......................................... 31.0

D:o å fodersäd............................................... 7.6

D:o å diverse varor (kli, melass, o. d.).......................... 6.5

D:o å leveranspremier å fodersäd.............................. 2.4

Subventioner å konstgödselmedel ...................... 5.2

Summa 112.7.

Sammanlagd kostnad för A, B, C och D........................ 253.9.

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

49 II. Anslag till prisreduktioner och producentbidrag, som av sociala och dylika skäl tillkomma vissa konsument- och producentgrupper-

A. Mjölk- och matfettsrabatter åt konsumenter. Milj. kr

Mjölkrabatt åt mindre bemedlade .............................. 22.0

Matfettsrabatter åt mindre bemedlade........................... 60.0

Summa 82.0.

B. Socialt motiverade bidrag dt producenter.

S. k. producentbidrag......................................... 42.1

Pristillägg för lantsmör och lantsmörsbidrag..................... 2.1

Summa 44.2.

C. »Missväxtbidrag» till jordbrukare i vissa landsdelar (utöver pris-

utjämningsbidrag under I B ovan), s. k. differentieringstillägg. . 15.5

D. Extra mjölkbidrag till norra Sverige...........................LO

Sammanlagd kostnad för A, B, C och D...................... 142.7

Avgår beräknad inkomst å margarinaccis.................... 35.0

Nettokostnad för statskassan av anslag under II.,................. 107.7

Total nettokostnad för statskassan.............................. 361.6.

Utan att ingå i någon kritik av den i motionen verkställda klassificeringen av anslagen vill kommissionen framhålla, att en ej oväsentligt större del av totalkostnaden för subventionerna än det under II C upptagna differentieringstillägget för mjölk är att hänföra till missväxten under år 1941. Sålunda hade arealtillägget för brödsäd till direkt syfte att kompensera jordbruket för den synnerligen svaga och ojämna brödsädsskörden. En väsentlig del av anslaget till nedbringande av priset på fodercellulosa syftade vidare till att möjliggöra för de av missväxten hårdast drabbade jordbruken att anskaffa ersättningsfoder till ett relativt billigt pris. Det bör även observeras, att jordbrukspriserna påverkats av det svaga skördeutfallet. Med hänsyn till de påtagliga fördelarna av en relativt lugn prisutveckling synes någon befogad erinran icke kunna resas mot att jordbrukets kompensation för det inkomstbortfall, som föranletts av missväxten, utgått av budgetmedel i stället för att taga sig uttryck i stegrade konsumentpriser. Därest skörden i år blir av någorlunda »normal» storlek, bortfalla kostnaderna för sagda extra kompensation.

Även med beaktande härav kan emellertid en statssubvention av den storleksordning, varom här är fråga, ur statsfinansiell synpunkt inge betänkligheter. Livsmedelskommissionen har därför ansett sig böra närmare undersöka, om och i vad mån en minskning av subventionsbeloppen lämpligen kan åstadkommas. För bedömandet härav synes det nödvändigt att gå in på en diskussion av de ändamål, som de olika anslagen i första hand äro avsedda att tjäna. Härvid torde det vara lämpligt att börja med de anslag, som åsyfta en sänkning av priserna på oljekraftfoder oell fodercellulosa.

Sistnämnda anslag, som för budgetåret 1941/42 torde komma att uppgå till ej mindre än 85 miljoner kronor, ha till syfte att bereda de enskilda jordbrukarna möjlighet att vid det rådande prisläget på jordbrukets produkter inköpa och använda fodercellulosa och oljekraftfoder. Därest anslagen icke

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 319.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 319

funnes, skulle liven fodercellulosa i år lia betingat ett pris av i genomsnitt cirka 24 öre per kilogram. Tillverknings- och distributionskostnaden har för en stor del av cellulosan utgjort cirka 29 öre per kilogram. Jämväl priset på oljekraftfoder skulle under samma förutsättning lia legat mycket högt. En stor del av de partier oljekraftfoder, som importerats under innevarande konsumtionsår, har inköpts till ett pris av 60 kronor per deciton och däröver. Räknar man ut det genomsnittliga inköpspriset för de lager av oljekraftfoder, som nu finnas inom landet eller inköpts från utlandet för hemtransport under den närmaste tiden, hlir detta inemot 45 kronor per deciton. Det torde vara uppenbart, att mjölkpriset behövde höjas ganska avsevärt för att det för de enskilda jordbrukarna skulle vara möjligt att betala så höga priser. En sådan höjning är av penningpolitiska och andra skäl icke möjlig att acceptera. I den mån man anser det önskvärt, att ifrågavarande fodermedel skola komma till användning inom mjölkproduktionen — och meningarna härom torde i nuvarande försörjningssituation icke vara delade — måste staten därför subventionera anskaffningskostnaderna. Nämnda subvention har av särskilda skäl — framför allt den rådande missväxten — under innevarande konsumtionsår gått något längre än som varit erforderligt med hänsyn till fodermedlens användningsvärde i förhållande till andra inhemska fodermedel. I syfte att nedbringa ifrågavarande kostnader föreslår kommissionen för nästa konsumtionsår en viss höjning av jordbrukarnas inköpspris för såväl oljekraftfoder som fodercellulosa. Därest vi i sommar erhålla en mera normal foderskörd, inverkar även detta i sänkande riktning på subventionskostnaderna, enär i dylikt fall dels behovet av fodercellulosa blir mindre och dels den tilldelade kvantiteten oljekraftfoder lägre än eljest. Nämnda kostnadssänkande faktorer uppvägas emellertid helt av att anskaffningskostnaden för fodermedlen stigit.

Vad härefter beträffar de generella subventionerna på mjöl och bröd samt på mjölk och matfett så måste dessa ses mot bakgrunden av den oerhört stora betydelse, som dessa livsmedel ha i vår försörjning. Mjöl och bröd utgöra väsentliga beståndsdelar i vår kost, och det har alltid varit ett önskemål, att dessa så att säga grundläggande föodoämnen skulle kunna tillhandahållas allmänheten till ett rimligt pris. Den i år utgående totala subventionen för sistnämnda livsmedel motsvarar i genomsnitt cirka 20 öre per kilogram mjöl. Ett fullständigt borttagande av subventionen skulle ha medfört en höjning av priset på vetemjöl med cirka 22 öre per kilogram och av priset på rågmjöl med omkring 18 öre per kilogram. De generella subventionerna på mjölk och matfett motsvara — bortsett från »missväxtbidraget» och utslaget på all saluförd mjölk (såväl produkt- som konsumtionsmjölk) — mer än 2 öre per kilogram mjölk eller 50 öre per kilogram smör. Med tanke på det pris, som smöret redan nu betingar, måste det väcka betänkligheter att helt avskaffa nämnda subvention.

Förslag har väckts örn att de generella subventionerna skulle ersättas med nya eller ökade rabatter för de mindre välsituerade befolkningsgrupperna. Det synes emellertid som om detta förslag icke bör genomföras utan mycket ingående prövning. Varje form av rabatter för den mindre bemedlade befolkningen måste alltid medföra vissa orättvisor på grund av svårigheten att avgränsa det klientel, som skall erhålla del av rabatterna. För närvarande tilllämpas i nämnda hänseende vissa schematiska inkomst- och förmögenhetsgränser. Kommissionen anser att dessa gränser skola jämkas nedåt. Därest samma begränsning skulle gälla för de nya eller ökade rabatterna, skulle de befolkningsgrupper, som ligga närmast över inkomststrecket, bli starkt missgynnade. Om man å andra sidan för att undvika denna konsekvens höjde inkomststrecket för de nya rabatterna, skulle man ej vinna så

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

mycket genom den ifrågasatta omläggningen. I detta sammanhang torde böra erinras örn att den del av befolkningen, som har ett beskattningsbart belopp, exempelvis överstigande 2,000 kronor, endast utgör 20 å 25 procent av hela befolkningen. Det är ur många synpunkter bättre med en generell subvention än med en rabatt som sålunda skulle utgå till den större delen av folkmängden. En dylik utvidgning av rabattklientelet skulle bland annat medföra ett väsentligt ökat arbete för kristidsnämnderna och handeln.

Det förtjänar vidare uppmärksammas, att en avveckling av de generella subventionerna skulle komma att inverka i stegrande riktning på prisnivån. Enligt gjorda beräkningar motsvara enbart de generella subventionerna för mjöl och bröd samt matfett oell mjölk en sänkning av levnadskostnadsindex (med år 1935 som bas) med cirka 3.5 enheter. Med den lönepolitik, som nu tillämpas, är det av vikt att en stegring av sagda index om möjligt undvikes. Det bör dock framhållas, att en indexstegring kan undvikas genom införande av specialrabatter för vissa, större befolkningsgrupper.

Kommissionen har i anslutning till det anförda uttalat, att kommissionen icke vill tillstyrka ett borttagande av de generella subventionerna. Emellertid har kommissionen med hänsyn till den statsfinansiella situationen ansett, att det torde övervägas att minska dessa. Kommissionen har härvid haft sin uppmärksamhet riktad på förmalningsersättningen för brödsäd och ifrågasatt en sänkning av denna. Vidare har kommissionen ifrågasatt, att under den tid, som margarintillverkningen i sommar kunde komma att ligga nere, kompensation för den härigenom uppkommande merkostnaden för matfettsransonen skulle utgå endast till de befolkningsgrupper, som erhölle rabatt på matfett.

Kommissionen bar föreslagit, att med hänsyn till det rådande läget och omöjligheten att bedöma den kommande utvecklingen Kungl. Maj:t även för nästa budgetår borde erhålla vidsträckta befogenheter med avseende å jordbruksregleringen. I överensstämmelse med nu gällande regleringsfullmakt borde Kungl. Majit sålunda äga att utan hinder av meddelade beslut eller gjorda uttalanden handha jordbruksregleringen samt vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma.

Ehuru flertalet av de regleringsförfattningar, som gällde vid krigets utbrott, icke varit i praktisk tillämpning under innevarande regleringsår, bar kommissionen ansett det lämpligast att bibehålla desamma. Kommissionen har därför förordat, att nämnda författningar ävensom andra av riksdagen lämnade bemyndiganden, i den mån deras giltighetstid utginge med innevarande regleringsår, förlängdes på ytterligare ett år.

Jag torde härefter få övergå till att redogöra för kommissionens ställning till vissa speciella frågor, berörande de olika områdena av jordbruksregleringen.

Mjölk- och niatfcttsrcgleringen. För att i möjligaste mån öka tillgången på konsumtionsmjölk och matfett genomfördes hösten 1941 standardisering av konsumtionsmjölkens fetthalt till 3 procent. I samband med standardiseringen skedde även en omläggning av det tidigare mjölkbidragssystemet. I stället för prisutjämningsbidrag oell konsumtionsmjölktillägg, vilka bidrag utgingo per kilogram mjölk oberoende av dennas fetthalt, utbetalas numera

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

mjölkpristillägg med visst belopp per kilogram mjölkfett. Mjölkpristillägg utgår för närvarande med 42 öre per kilogram mjölkfett för all till mejeri levererad mjölk. I genomsnitt svarar bidraget mot 1.5 öre per kilogram invägd mjölk. Av tillägget är, såvitt angår produktmjölken, en tredjedel att betrakta som kompensation för den dåliga skörden, och denna tredjedel skall enligt beslut av Kungl. Maj:t utgå endast för mjölk, som invägts till och med maj 1942.

I ekonomiskt hänseende innebar standardiseringen, att mejerierna genom fetthaltssänkningen erhöllo en vinst som efter avräkning av standardiseringskostnaden kunde uppskattas till 2.5 öre per kilogram konsumtionsmjölk i genomsnitt för hela landet. Av denna vinst kom emellertid 1 öre per kilogram konsumenterna till godo i form av ett lägre mjölkpris.

Enligt beslut av riksdagen i samband med behandling av 1941 års jordbruksproposition skulle under normala väderleksbetingelser under regleringsåret 1941/42 utbetalas för produktmjölken ett prisutjämningsbidrag av 1 öre per kilogram och för konsumtionsmjölk ett lika stort konsumtionsmjölktillägg. Den under innevarande vinter tillämpade ordningen innebär som förut nämnts att för såväl prodnktmjölk som konsumtionsmjölk utgår ett mjölkpristillägg, motsvarande 1.5 öre per kilogram mjölk. För konsumtionsmjölken tillkommer dessutom nettovinsten av standardiseringen, 1.5 öre per kilogram. I förhållande till riksdagens förenämnda beslut har utbytet av konsumtionsmjölken således förbättrats med 2 öre per kilogram, medan motsvarande förbättring för produktmjölken, bortsett från differentieringstilläggen, utgjort allenast 0.5 öre per kilogram. I förhållande till produktmjölken har således det ekonomiska utbytet av konsumtionsmjölken stigit med 1.5 öre per kilogram. Från och med juni 1942 kommer denna relativa förbättring att ökas till 2 öre per kilogram, eftersom mjölkpristillägget för produktmjölk, som inväges från och med nämnda månad, skall minskas med en tredjedel, eller, räknat per kilogram mjölk, 0.5 öre.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse förutsatt, att bestämmelserna örn obligatorisk standardisering skola gälla även under nästa konsumtionsår. Skulle mjölksituationen i höst, på grund av en dålig foderskörd eller annan anledning, åter bli kritisk, måste enligt kommissionens mening med all sannolikhet ytterligare ingripanden i reglerande syfte komma under övervägande. Bland åtgärder, som i ett dylikt läge kunde bli aktuella, har kommissionen framhållit en sänkning av konsumtionsmjölkens fettlialt. Vidare har kommissionen ifrågasatt möjligheten att ytterligare nedbringa ostens fetthalt, exempelvis till 20 procent. Såsom en annan tänkbar alternativ åtgärd har kommissionen pekat på utvägen att sänka matfettsransonen eller att genomföra en ransonering av mjölken, antingen för sig eller gemensamt med övriga mejeriprodukter. Det förhållandet, att konsumtionsmjölkens lönsamhet förbättrats relativt till produktmjölkens lönsamhet har kommissionen funnit vara av stor betydelse för möjligheterna att tillgodose de större konsumtionsorternas behov av sådan mjölk. Kommissionen har förutsatt att ifrågavarande relation bibehålies i stort sett oförändrad även under nästa konsumtionsår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

53 Kommissionen Ilar framhållit, att det pris, som konsumenterna finge betala för konsumtionsmjölk, måste i förhållande till mjölkens användningsvärde anses såsom lågt. Det hade också visat sig, att allt efter som försörjningsläget med avseende på livsmedel skärpts, efterfrågan på konsumtionsmjölk starkt stigit. Konsumtionsökningen hade med särskild styrka gjort sig gällande under det nu löpande konsumtionsåret. Som exempel härpå har kommissionen framhållit, att mejerierna i februari 1942 sålde 44 procent mera konsumtionsmjölk än under motsvarande månad föregående år. I viss utsträckning hade konsumtionsmjölkpriset och rabatteringen för sådan mjölk medverkat till denna utveckling. I anslutning härtill har kommissionen erinrat därom, att konsumtionsmjölkpriset i samband med standardiseringens genomförande sänktes med 1 öre per kilogram. Kommissionen har ifrågasatt huruvida kommissionen icke under den närmaste tiden måste upptaga frågan örn en eventuell höjning av mjölkpriset till övervägande. I detta hänseende har kommissionen anfört följande.

I en på uppdrag av Kungl. Maj:t utarbetad, den 3 mars 1942 dagtecknad skrivelse till Kungl. Majit har kommissionen framhållit hurusom den i höstas införda gräddransoneringen medfört vissa förluster dels för mejerierna och dels för mjölkhandeln. Enligt verkställda undersökningar uppgår mejeriernas sammanlagda årliga förlust till omkring 9 miljoner kronor, vilket belopp i runda tal svarar mot 0.4 öre per kilogram invägd mjölk eller 1 öre per kilogram försåld konsumtionsmjölk. Vid dessa beräkningar har inkomstbortfallet till följd av gräddransoneringen betraktats som en isolerad företeelse, och hänsyn har alltså icke tagits till i vad mån förlusten må komma att uppvägas av ökad inkomst för jordbruket på andra områden. I vad mån och på vad sätt denna beräknade förlust skall täckas är ännu icke avgjort. Beträffande storleken av mjölkhandlarnas förluster pågå för närvarande vissa undersökningar, men de torde ej kunna beräknas lägre än 1 öre per kilogram försåld konsumtionsmjölk. Med hänsyn till att marginalen på grädde före ransoneringen i betydande grad bidragit till att täcka kostnaderna för distributionen av konsumtionsmjölk, synes det rimligt, att en eventuell kompensation för berörda förluster utgår i form av ökade marginaler vid försäljning av sådan mjölk. Det bör framhållas, att medgivandet av en sådan kompensation icke synes strida mot de principer, som tillämpas i fråga om marginalfrågor på andra områden. I detta sammanhang är av väsentlig betydelse, att detaljhandelsmarginalen på mjölk icke höjts sedan krigets utbrott, oaktat distributionskostnaderna stigit. Anledningen härtill är i främsta rummet, att handeln kunnat bereda sig gottgörelse för de ökade distributionskostnaderna genom prishöjning på grädden. Vid anläggande av dessa synpunkter på frågan synes det å andra sidan klart, att en marginalhöjning icke bör äga rum på sådana orter, där marginalen med beaktande av vad förut anförts redan nu måste anses skälig. Från nu angivna utgångspunkter bör frågan med andra ord lösas i samband med en allmän översyn av marginalerna på mjölk.

I anledning av en framställning från mjölkcentralen har livsmedelskommissionen upptagit till övervägande frågan örn återgång till systemet med differentiering av mjölkpristilläggen mellan olika prisutjämningsdistrikt. Kommissionen har för sin del avstyrkt en dylik återgång till det gamla systemet med differentierade mjölkpristillägg, över mjölkcentralens framställ-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 319-

ning har kommissionen infordrat vissa yttranden. Av innehållet i framställningen och yttrandena har kommissionen i sin skrivelse återgivit följande.

I en av mjölkcentralen gjord framställning har ifrågasatts en återgång till det gamla systemet med differentiering av mjölkpristilläggen mellan olika prisutjämningsdistrikt. Som motivering härför anföres, att vid den tidigare regleringen av mjölkpriserna hänsyn tagits till den fria marknadens inverkan på prisbildningen och bidragen differentierats med beaktande av jordbrukets produktionsinriktning och de större ekonomiska krav, som konsumtionsmjölkförsäljningen ställer på mejerihanteringens utrustning och drift. Genom differentieringens slopande skulle täckning ej lämnas för de högre omkostnader, som åsamkas mejerihanteringen inom områden med stor konsumtionsmjölkförsäljning och extra kostnader för reglering av denna. På grund av väsentligt minskad mjölkproduktion inom dessa områden skulle vidare uppsamlings- och mejerikostnaderna per kilogram mjölk ha ökat, ett förhållande, som ytterligare bidroge till lägre avräkningspriser inom det mellansvenska området. Det påtalade ogynnsamma läget ställde därför det mellansvenska jordbruket i ett synnerligen svårt läge, som kunde medföra betydande våda för den framtida försörjningen inom området.

Med anledning av mjölkcentralens framställning har svenska mejeriernas riksförening låtit verkställa en utredning till utrönande av den inverkan med avseende på mjölkpriserna, som skulle följa med en återgång till det tidigare systemet med områdesvis differentierade prisutjämningsbidrag i jämförelse med det nuvarande systemet med mjölkpristillägg efter fetthalten i den vid mejerierna invägda mjölken. Av utredningen framgår, att en sådan återgång icke skulle leda till förbättrat pris å den vid mejerierna inom mjölkcentralens område invägda mjölken. Riksföreningen har vidare anfört, att tid efter annan under regleringsåret 1940/41 ändringar påyrkades i fråga om fördelningen av prisutjämningsbidragen från medlemmar av riksföreningen, som ansett, att somliga områden vore missgynnade. Sådana önskemål hade framkommit från vissa mejeriförbund ävensom från vissa gränsområden mellan olika distrikt. En återgång från det nu gällande systemet med lika pristillägg för smörfett i hela landet till det system, som tillämpades åren 1939 och 1940, skulle enligt riksföreningens erfarenhet sannolikt vålla misstämning i de områden, som då skulle bli sämre ställda än nu. Även örn skäl kunde tala för en viss differentiering av mjölkpristilläggen med hänsyn till olika förhållanden i skilda delar av landet — de särskilda tilläggen i Norrland hade tillkommit med tanke härpå — så vore riksföreningen dock icke beredd att föreslå en genomgripande ändring i det nu tillämpade systemet, som för övrigt varit gällande endast under en helt kort tid.

Lantbruksförbundet, som jämväl avgivit yttrande över mjölkcentralens framställning, har vitsordat riktigheten av riksföreningens uppgift, att en återgång till det äldre differentieringssystemet icke skulle innebära någon fördel för mjölkcentralens medlemmar, om man ställde de tidigare prisutjämningsbidragen å enbart produktmjölk såsom alternativ till de nuvarande pristilläggen å all mjölk och sålunda jämförde vad som tillfördes jordbrukarna i form av bidragsmedel i det ena och i det andra fallet. Örn mjölkcentralen emellertid i sin framställning avsett, att pristilläggen å konsumtionsmjölk vore en för jämförelsen ovidkommande sak, enär dessa tillägg ändå skulle komma alt utgå och kunna betraktas såsom ersättning för eljest erforderlig prishöjning, så vore det uppenbart att borttagandet av differentieringen å produktmjölktilläggen medfört en relativ prisförsämring för mjölkcentralens medlemmar. Ett allsidigt bedömande av den ändrade prisavvägningens verkningar krävde dock hänsynstagande även till priset å konsumtionsmjölk. Genom olika åtgärder hade dess neltopris höjts väsentligt mera än priset

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

å produktmjölk, varigenom en ökad spänning uppkommit mellan dessa priser. Bortsett från att den ökade spänningen kunde lia medfört vissa med konkurrensförhållanden sammanhängande svårigheter, så måste prisförbättringen å konsumtionsmjölken innebära väsentliga fördelar för producenterna inom områden med stor försäljning av dylik mjölk. Ehuru ingen närmare undersökning häröver verkställts, syntes den uppfattningen dock vara grundad, att dessa fördelar för mjölkcentralens område fullt uppvägde nackdelarna av att differentieringen av produktmjölktilläggen borttagits.

För egen del har livsmedelskommissionen rörande mjölkcentralens framställning anfört följande.

Livsmedelskommissionen delar den i yttrandena framkomna uppfattningen, att det gamla differentieringssystemet icke nu bör återinföras. Vid avgivande av förslag till Kungl. Majit angående den i höstas genomförda omläggningen av mjölkbidragen lät kommissionen verkställa ingående utredningar rörande verkningarna av nämnda omläggning. Dessa utredningar visade att övergången från det gamla differentieringssystemet till det nuvarande systemet med ett enhetligt mjölkpristillägg å allt vid mejerier invägt mjölkfett, förde med sig endast oväsentliga förändringar i de lokala mjölkpriserna. Då härtill kommer, att mjölkcentralen haft betydande fördelar av den samtidigt genomförda förbättringen av konsumtionsmjölkpriset — i detta sammanhang är av intresse att mer än 50 procent av den vid mjölkcentralens mejerier invägda mjölken försäljes såsom konsumtionsmjölk — framstår det såsom uppenbart, att de svårigheter, som mjölkcentralen för närvarande må ha att brottas med, icke kunna tillskrivas den i höstas genomförda omläggningen av mjölkregleringen, sedd såsom en helhet.

Å andra sidan synas starka skäl tala för riktigheten av mjölkcentralens påstående, att de senaste årens missväxt och andra med mjölkförsörjningen sammanhängande faktorer ställt producenterna inom mjölkcentralens tillförselområde i ett bekymmersamt läge. Visserligen ha till nämnda producenter, med anlitande av de särskilda medel, som ställts till mjölkregleringens förfogande i anledning av missväxten, utbetalats särskilda missväxtbidrag i form av differentieringstillägg för mjölk, varjämte samma producenter erhållit särskild tilldelning av billiga fodermedel, men detta stöd har för det mellansvenska jordbruket, som varit sämst lottat i skördehänseende, icke varit av sådan storleksordning, att producenterna kunnat undgå att vidkännas relativt stor inkomstminskning. Delvis beror detta på att man vid fördelningen av nyssnämnda medel icke tillämpat en så stark differentiering som skulle erfordrats för att utjämna de lokala skördevariationerna. Att nu göra någon ändring härutinnan synes emellertid varken lämpligt eller möjligt.

Livsmedelskommissionen har i anslutning härtill framhållit, att det relativt ogynnsamma ekonomiska läget för mjölkcentralens vidkommande berodde icke endast på missväxten. Den ökade efterfrågan på konsumtionsmjölk hade bland annat förorsakat mjölkcentralen betydande extra kostnader för huvudstadens förseende med sådan mjölk. I viss utsträckning ägde dessa kostnader sammanhang med missväxten, men, såvitt nu kunde bedömas, komme de med största sannolikhet att i huvudsak kvarstå även nästkommande produktionsår. Kommissionen har erinrat, att, då det icke ansetts skäligt, alt producenterna skulle drabbas av dylika kostnader, viss ersättning redan nu utginge härför i form av s. k. regleringskostnadsbidrag. Under

56 Kungl. Afaj.ts proposition nr 319.

innevarande år hade detta bidrag utgjort 26,000 kronor per månad. Enligt vissa utredningar, som mjölkcentralen på begäran av kommissionen låtit verkställa, skulle ifrågavarande extra kostnader för närvarande uppgå till inemot 75,000 kronor per månad. Härav belöpte cirka 38,000 kronor på s. k. supplementära leveranser från andra landsdelar och återstoden på merkostnader, som mjölkcentralen åsamkats genom en för Stockbolmsregleringen avpassad mejeridrift vid mjölkcentralens landsortsmejerier. Kommissionen har för sin del ansett skäligt, att mjölkcentralen efter granskning av de särskilda posterna tillerkännes gottgörelse för den sålunda uppkomna kostnadsökningen. Något särskilt anslag för sistnämnda ändamål under innevarande regleringsår behövde enligt kommissionens mening emellertid icke äskas hos riksdagen, enär de för mjölkregleringens uppehållande under 1941/42 beviljade medlen syntes förslå härtill.

Kommissionen har under hänvisning till vad kommissionen anfört rörande principerna för prisavvägningen på jordbrukets produkter föreslagit, att mjölkpristilläggets storlek icke bestämdes förrän längre fram. Därest riksnoteringen på smör bibehölles vid 4 kronor 5 öre per kilogram, vilket kommissionen velat förorda, kunde man enligt kommissionens uppfattning — för beräkning av det anslag som för ändamålet erfordras — vid normala väderleksbetingelser kalkylera med de mjölkpristillägg, som enligt Kungl. Maj:ts beslut skulle utgå för mjölk, som invägdes från och med juni 1942, d. v. s. ett tillägg för produktmjölk av 28 öre per kilogram mjölkfett, motsvarande 1 öre per kilogram mjölk, samt ett tillägg för konsumtionsmjölk av 42 öre per kilogram mjölkfett, motsvarande 1.5 öre per kilogram mjölk. Kostnaderna för nämnda tillägg kunde i runt tal skattas till 34 miljoner kronor, varav 22.5 miljoner kronor belöpa på produktmjölken och återstoden eller 11.5 miljoner kronor på konsumtionsmjölken.

Kommissionen har även erinrat, att mjölkpristillägget icke innefattar någon gottgörelse för förluster i anledning av gräddransoneringen. Med hänsyn till att Kungl. Maj :t ännu ej fattat beslut i frågan om och i vad mån sådan gottgörelse skulle utgå och då det kunde övervägas att låta ifrågavarande gottgörelse utgå i form av prishöjning på konsumtionsmjölken, hade kommissionen icke beräknat något anslag för nämnda ändamål.

För närvarande utbetalas med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande till mejeriorganisationerna på vissa orter, nämligen Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Ängelholm, Höganäs, Landskrona, Lund och Halmstad, bidrag såsom ersättning för utebliven prishöjning. I Göteborg utgör bidraget 1.5 öre per liter konsumtionsmjölk, i övriga städer 1 eller 0.5 öre per liter. Dessa lokala bidrag har kommissionen föreslagit skola slopas och mjölkpriset å berörda orter i stället tillåtas stiga med ett mot subventionen svarande skäligt belopp.

Kommissionen har förutsatt, att det inom Gävleborgs län utom Gästrikland samt Västernorrlands och Jämtlands län utgående tillägget för all vid mejerier invägd mjölk till det för hela riket gällande mjölkpristillägget av 40 öre per kilogram mjölkfett och det inom Västerbottens och Norrbottens län utgående motsvarande tillägget av 60 öre per kilogram mjölkfett skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

utgå även under nästa regleringsår med oförändrade belopp. Kostnaderna för desamma har kommissionen beräknat till i runt tal 5 miljoner kronor.

För att täcka de av produktionsminskningen föranledda ökade kostnaderna för mjölktillförseln till de större konsumtionsorterna utbetalas för närvarande dels s. k. merfraktbidrag, dels s. k. regleringskostnadstillägg till vissa mjölkorganisationer i Stockholm och Göteborg. Kommissionen har bemyndigats att under innevarande regleringsår för nämnda ändamål taga i anspråk ett belopp av högst 1 miljon kronor. Vidare har av medel, som stå till kommissionens förfogande för jordbruksregleringens uppehållande, visst belopp disponerats för utbetalande av ersättning för behandling av konsnmtionsmjölk vid vissa mejerier, som leverera sådan mjölk till Stockholm. Slutligen bär Kungl. Majit anvisat 3 miljoner kronor för uppehållande av mejeriernas körlinjer inom de områden,'där på grund av den minskade mjölkproduktionen transportkostnaderna per kilogram mjölk ökat starkt. Sistnämnda anslag har till syfte att möjliggöra transport till mejerierna även av relativt små kvantiteter mjölk.

Kommissionen, som ansett att samtliga nu nämnda anslag skulle bliva av betydelse för lösandet av mjölkförsörjningsproblemet även under nästa konsumtionsår, har förordat, att desamma bibehölles. Rörande anslagsbehovet har kommissionen anfört.

Att på förhand beräkna medelsåtgången för varje särskilt ändamål är uppenbarligen mycket svårt, då denna är beroende av det allmänna försörjningsläget beträffande mjölk. Under antagande att nämnda läge under nästa år blir i stort sett oförändrat, kunna kostnaderna för merfraktsbidragen skattas till 1.5 miljoner kronor och kostnaderna för utbetalande av ersättning till vissa mejerier för behandling av konsumtionsmjölk till 300,000 kronor. Anslaget för regleringskostnadstillägg torde böra upptagas med sammanlagt cirka 1 miljon kronor. Vid denna beräkning har hänsyn tagits till förut omförmälda höjning av det lill mjölkcentralen utgående tillägget. Medelsbehovet för uppehållande av mejeriernas körlinjer kan uppskattas till oförändrat 3 miljoner kronor. Sammanlagt skulle således för samtliga nämnda ändamål erfordras 5.8 miljoner kronor. Med hänsyn till den förut omförmälda svårigheten att på förhand beräkna medelsåtgången för varje särskilt ändamål torde anslagen böra sammanslås till ett anslag. Storleken av detta synes böra avrundas till 6 miljoner kronor. Kungl. Majit torde vidare böra äga befogenhet förordna att anslaget må användas för tillgodoseende av annat ändamål än förut nämnts, som är av särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande under rådande kristid.

Kommissionen har vidare förordat, att gällande bestämmelser rörande pristillägg för lantsmör förutsättes skulle äga tillämplighet även under nästa regleringsår. Statsverkets kostnader för dessa pristillägg och för omhändertagandet av lantsmör kunde för nästa budgetår skattas till i runt tal 2 miljoner kronor.

Även producentbidragen har kommissionen ansett böra bibehållas under budgetåret 1942/43. För närvarande utgår bidraget med 3 öre per kilogram mjölk för högst 7,800 kilogram per är. Kommissionen har anmärkt, att förslag framkommit, att bidraget skulle höjas lill 4 öre per kilogram, men i stället utgå på en mindre årskvanlitet eller högst 6,000 kilogram. I rådande försörj-

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

ningsläge har kommissionen ansett sig icke böra biträda ett sådant förslag. På grund av vikten av att stimulera de mindre brukningsdelarna till största möjliga leveranser skulle det enligt kommissionens mening i stället kunna övervägas, att med bibehållande av bidragets belopp höja årskvantiteten. Något förslag i denna riktning har kommissionen dock icke, med hänsyn till det statsfinansiella läget, ansett sig böra framlägga. Kostnaderna för ifrågavarande bidrag har för nästa budgetår av kommissionen uppskattats till 44 miljoner kronor.

Av samma skäl som åberopades föregående år har kommissionen ansett sannolikt, att det bleve nödvändigt att utfärda förbud mot tillverkning av margarin att gälla under instundande sommar. Om så bleve fallet, syntes i likhet med föregående år viss kompensation böra beredas i varje fall de mindre bemedlade hushållen för den ökning av hushållsutgifterna för matfett, som ett tillverkningsförbud för med sig. I somras hade dylik kompensation givits i form av en allmän sänkning av smörpriset med 50 öre per kilogram. Såsom gottgörelse för denna sänkning hade ett lika stort bidrag utbetalats till mejerierna. Kostnaderna härför hade uppgått till 18 miljoner kronor. I anslutning till de allmänna synpunkter som kommissionen inledningsvis anfört har kommissionen förordat, att under innevarande år endast de s. k. rabatthushållen skulle erhålla kompensation för de ökade kostnader, som uppkomme med anledning av tillverkningsförbudet. Kompensationen syntes böra utgå i form av en höjning av matfettsrabatten med 50 öre per kilogram. Kostnaden för nämnda höjning av rabatten har kommissionen beräknat till 6 miljoner kronor. Vid denna beräkning hade kommissionen tagit hänsyn till att förbudet torde bli av något kortare varaktighet än under föregående år.

Såsom villkor för åtnjutande av mjölkbidrag, som utgå av allmänna medel, gäller för närvarande, bland annat, att vederbörande mejeri, om livsmedelskommissionen på grund av försörjningsläget beträffande konsumtionsmjölk eller mejeriprodukter å viss ort eller visst område så finner påkallat, i den omfattning och på de villkor kommissionen föreskriver skall leverera mjölk eller mejeriprodukter till sagda ort eller område. Mejeri, som önskar erhålla mjölkpristillägg, är även i övrigt skyldigt att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter livsmedelskommissionen kan finna erforderliga för åstadkommande av en med hänsyn till försörjningsläget ändamålsenlig fördelning av eller prissättning å mjölk eller mejeriprodukter. Kommissionen har föreslagit, att viss skärpning av villkoren för erhållande av mjölkbidrag måtte genomföras. Härom bär kommissionen anfört i huvudsak följande.

Under åberopande av gällande villkor för erhållande av mjölkbidrag har kommissionen ålagt ett flertal mejerier att verkställa leveranser av konsumtionsmjölk till Stockholm och andra konsumtionsorter. Även övriga villkor ha varit till stor nytta. Kommissionen vill emellertid framhålla, att villkorsbestämmelserna kunna ha åsyftad verkan endast så länge det bidrag, som vederbörande mejeri vid ett åsidosättande av villkoren går miste om, är relativt betydande. Det synes därför kunna ifrågasättas att knyta de viktigaste av nämnda villkor till rätten att överhuvud taget bedriva mejerirörelse. Ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

brytande av villkoren bör därjämte beläggas med straffpåföljd. Det föreslås i anslutning härtill att rätten att bedriva sådan rörelse som nu nämnts göres beroende av iakttagandet av nämnda villkor. I samband härmed torde kommissionen böra bemyndigas att ålägga mejeri att deltaga i viss kostnadsutjämning till förmån för de större konsumtionsorternas förseende med konsumtionsmjölk. För närvarande erhålles ett bättre ekonomiskt utbyte, om mjölken säljes för konsumtion i stället för att användas för beredning av produkter. Det bättre utbytet har möjliggjorts dels genom den statliga prissättningen, dels genom de allmänna bidragen för konsumtionsmjölk. Anledningen till att det allmänna ansett sig böra medverka till ett sådant resultat är, som förut framhållits, att man velat underlätta tillförseln av konsumtionsmjölk till de större konsumtionsorterna. I stort sett har detta syfte också lyckats. För att den avsedda effekten av de statliga åtgärderna helt skall uppnås erfordras emellertid, att de mejerier, som äro belägna närmast konsumtionsorten, avstå en del av sin merinkomst på konsumtionsmjölken till de i ytterområdena belägna mejerierna för att täcka dessa mejeriers högre frakt- och distributionskostnader. En sådan kostnadsutjämning är lätt att anordna, då mejerierna inom tillförselområdet äro anknutna till ett och samma företag och har då i regel också ägt rum. Det synes emellertid rimligt, att även fristående mejerier deltaga i en dylik utjämning. Med hänsyn härtill synes kommissionen böra bemyndigas att ålägga mejeri inom visst tillförselområde att, såvitt angår det normala tillförselområdet, deltaga i en utjämning av ifrågavarande kostnader. Denna utjämning synes lämpligen kunna ske på det sätt, att de närmast konsumtionsorten belägna mejerierna erlägga en utjämningsavgift, vilken bör komma till användning för utbetalande av kostnadsbidrag till de i ytterområdena belägna mejerierna. Storleken av nämnda avgift bör, efter hörande av svenska mejeriernas riksförening, fastställas av livsmedelskommissionen och torde ej böra få överstiga den merförtjänst, som vederbörande mejeri, efter avdrag av normala mejeri- och distributionskostnader, kan betinga sig vid försäljning av mjölken för direkt konsumtion i stället för att bereda produkter av densamma. Avgiften torde ej heller i något fall böra få överstiga 2 öre per kilogram konsumtionsmjölk.

Reglering av andra animaliska produkter än mjölk. I sin skrivelse har livsmedelskommissionen framhållit, att man hade att emotse en minskad nedslaktning av storboskap under nästa regleringsår och som följd härav en ökad knapphet på kött. Därest foderskörden i sommar ej bleve särskilt svag, hade man å andra sidan att räkna med en viss ökning i fläskproduktionen. Den sammanlagda tillgången på kött och fläsk komme emellertid att bli betydligt lägre än under innevarande år.

Kommissionen har ansett, att det nuvarande regleringssystemet på förevarande område kunde bibehållas i huvudsak oförändrat under nästa år. Kommissionen har emellertid framhållit, ali påfrestningarna på regleringsanordningarna med säkerhet komma att öka i samma mån som knappheten på köttvaror tilltoge i styrka. Redan nu syntes påfrestningarna vara så stora, att man nödgades i väsentlig mån skärpa de nu gällande bestämmelserna.

I fråga örn äggmarknaden har kommissionen lill en början erinrat örn att fjolårets utomordentligt klena foderskörd gjort det nödvändigt att mycket kraftigt begränsa användningen av fodersäd och annat kraftfoder inom hönsskötseln. Till följd härav hade under året en viss reduktion av hönsbesält-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

ningarna ägt rum. Kommissionen har förklarat sig anse, att ransoneringen av och prisregleringen å ägg även i fortsättningen bör upprätthållas.

Rörande förhållandena på äggmarknaden har kommissionen anfört:

Det torde icke låta sig göra att fastställa i vad mån den kraftiga begränsningen av användningen av fodersäd och annat kraftfoder inom hönsskötseln och övriga åtgärder för ägghandelns reglering inverkat på äggmarknaden. Svårigheterna för konsumenterna att erhålla ägg ha medfört, att man på sina håll haft den uppfattningen, att hönsstammen reducerats mycket kraftigt och att en betydande del av de ägg, som levererats från producenterna, sålts i smyghandeln. Båda dessa uppfattningar torde, enligt vad verkställda utredningar visa, vara betydligt överdrivna.

Samtliga auktoriserade partihandlare äro skyldiga att avgiva veckorapport bland annat angående inköp från äggproducenter och ägguppköpare. Inom livsmedelskommissionens konsumtionsavdelning har följande sammandrag av veckorapporterna upprättats.

Det bör observeras, att dessa uppgifter endast avse leveranserna till partihandlare, d. v. s. huvudsakligen ägg, som levererats från överskotts- till underskottsområden. Utanför tablån falla alla ägg, som från uppköpande detaljhandlare försålts direkt till förbrukare. Huru stora kvantiteter som det här rör sig om saknar man för närvarande närmare kännedom om. Detsamma gäller jordbrukarnas egen förbrukning, vilken sannolikt bibehållits tämligen oförändrad, så att produktionsminskningen helt gått ut över de saluförda partierna.

Av tablån framgår, att invägningen till partihandlarna under tiden närmast efter regleringens ikraftträdande sjönk betydligt. Av årsinvägningen 1941 kom från landet i sin helhet cirka 10 procent på sista kvartalet. Under åren 1939—1940 med ungefär liknande förhållanden beträffande väderlek m. m. kom, vad svenska ägghandelsförbundet beträffar, omkring 17 procent av den årliga invägningen på sista kvartalet. Nedgången kan synas väsentlig och har på många håll förklarats ha sin orsak i en omfattande smyghandel. Uppgången i invägningen i januari 1942 var emellertid så kraftig, att denna förklaringsgrund icke kan anses tillfyllest. Den stora nedgången i tillförseln av ägg till partihandeln under höstmånaderna 1941 torde i huvudsak kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

förklaras dels av en ökad eller bibehållen konsumtion hos producenterna, dels av lagring hos dessa i förväntan på fastställandet av högre normalpriser och dels slutligen av att värpningen för kycklingarnas vidkommande börjat osedvanligt sent. Ägghandeln torde lia varit på väg in på normala banor, då februari och mars kommo nied ovanligt sträng kyla och därmed följande minskad produktion och försvårade transportmöjligheter. Enligt en inom kommissionens produktionsavdelning verkställd stickprovsundersökning, avseende hönsgårdar i Småland, nedgick under nämnda månader värpningsprocenten (= antalet ägg per 100 höns och dag) till 5 procent, medan värpningsprocenten under samma månader under normala år brukar uppgå till 50 procent. I detta sammanhang är av intresse, att äggproduktionen även under föregående år var mycket låg i februari och mars. Det må anmärkas, att Blekinge läns äggcentral i sin styrelseberättelse för 1940 beträffande februari och mars månader 1941 uppskattat nedgången i produktion till inemot 70 procent jämfört med samma tid under år med normala väderleksförhållanden. Till följd av den låga produktionen måste den inhemska efterfrågan under sagda månader 1941 i betydande utsträckning tillgodoses genom import av ägg från Danmark. Någon liknande import har ej kunnat komma till stånd i år. Enligt vad som uppgivits har den stränga vintern i våra grannländer fört med sig i stort sett samma bristsituation som här i landet.

Huru utvecklingen på äggmarknaden skulle ha gestaltat sig, om ransonering på ägg icke varit genomförd, är svårt att uttala sig om. Säkert är emellertid, att i dylikt fall priserna på ägg under februari och mars 1942 skulle ha varit så höga, att endast den ekonomiskt välsituerade delen av befolkningen skulle ha kunnat skaffa sig tillgång till varan.

Kommissionen har uttalat, att kommissionen ansåge det angeläget att, därest tillgången på foder så medgåve, äggproduktionen under nästa regleringsår i möjligaste mån hölles uppe. I nämnda hänseende vore det av betydelse att producenterna redan på ett tidigt stadium erhölle kännedom örn det prisläge, som under regleringsåret vore avsett att tillämpas. Något uttalande örn äggpriserna under den kommande höst- och vintersäsongen har kommissionen emellertid icke ansett sig nu böra göra. Under våren och sommaren 1942 borde enligt kommissionens mening det nu gällande äggpriset bibehållas oförändrat. En viss begränsning av antalet partihandlare har synts kommissionen vara påkallad. Beträffande frågan om de auktoriserade ägguppsamlarnas anknytande till bestämda partihandelsföretag påginge inom kommissionen en utredning.

Brödsäds- och fodermedelsregleringen. Kommissionen har rörande ifrågavarande regleringar föreslagit, att i stort sett de nuvarande regleringsbestämmelserna skulle bibehållas oförändrade. Den närmare utformningen av regleringen har kommissionen ansett icke kunna verkställas, förrän storleken av den kommande skörden åtminstone preliminärt kunde beräknas. Livsmedelskommissionen har påpekat, att man sålunda icke kunde förrän vid en senare tidpunkt bestämma, huruvida avstående av korn till det allmänna under det kommande skördeåret måste påfordras i samma utsträckning som skett under det innevarande. Av vele och råg borde såsom liiIlills lill det allmänna av jordbrukarna avstås allt vad som icke av dem erfordrades för

62 Kungl. Mcij:ts proposition nr 319.

förmälning mot förmalningskort eller för utsäde. Beträffande leveranserna har kommissionen föreslagit, att höstsäden skulle få levereras, förutom vid kvarn, på samma sätt som för närvarande gällde i fråga örn fodersäden, d. v. s. på varje ort, där varan kunde av auktoriserad spannmålshandlare mottagas. Kommissionen har föreslagit, alt 4 § sista stycket förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution, då ifrågavarande bestämmelse numera saknar betydelse, måtte upphävas. Till utgångspunkt för brödsädsregleringen föreslås även i år böra läggas deklarationer från de olika jordbrukarna angående skördeutfallet. Kommissionen har framhållit vikten av att jordbrukarna så snart som möjligt efter inträdet av det nya produktionsåret erhölle kännedom örn den leveransplikt av fodersäd, som åvilade dem. Kommissionen har icke funnit skäl frångå sin tidigare ståndpunkt att avståendet av fodersäd örn möjligt kunde baseras på storleken icke allenast av vederbörandes fodersädsodling utan av de sammanlagda av honom för odling av fodermedel av olika slag m. m. utnyttjade arealerna. Huruvida denna plan läte sig genomföras under det instundande skördeåret eller om även då en anordning, liknande den i år begagnade måste vinna tillämpning bleve enligt kommissionens mening beroende av det kommande skördeutfallet. Kommissionen har ansett, att även under kommande skördeår borde skördeuppskattning ske.

I fråga örn tillverkningen och tillhandahållandet av fodercellulosa har kommissionen ansett, att grundkvantiteten fodercellulosa, som skulle tillverkas under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943, borde beräknas till 550,000 ton. Kommissionen har föreslagit, att jordbrukarna skulle uttaga viss kvantitet fodercellulosa under sommaren för att underlätta transporterna. Beträffande oljekraftfoder har kommissionen räknat med att cirka 80,000 ton i bästa fall skulle finnas tillgängliga. Kommissionen har ansett att en minskning i tilldelningen av oljekraftfoder måste ske. I fråga örn tilldelningen av kli har kommissionen framhållit, att myckenheten av vad som därav bleve tillgängligt för utfodringsändamål komme att bero, förutom av importmöjligheterna, av de föreskrifter i fråga om utmalningen vid kvarnarna, som med hänsyn till brödförsörjningen befunnes erforderliga.

I närmare motivering rörande förslaget om leveranserna av brödspannmål har kommissionen anfört följande.

Beträffande betalningsvillkoren för brödspannmålen har hittills inom Götaland, Svealand och Gävleborgs län tillämpats en anordning, enligt vilken de för sådan spannmål fastställda normalpriserna skola avse leverans fritt å den i förhållande till brödsädens lagringsplats närmaste av vissa av livsmedelskommissionen fastställda prisorter. Dessa prisorter ha av kommissionen utvalts under beaktande av att de sedvanliga vägarna för brödspannmålens omsättning i så ringa mån som möjligt borde rubbas; hänsyn har vidare vid utväljandet av prisorterna givetvis måst tagas till sådana omständigheter som förefintligheten av lagerutrymmen med tillhörande maskinell utrustning å de olika orterna. Emellertid ha från olika håll bland lantbrukarna väckts gensagor mot prisortssystemet. I anledning av framställningar har också kommissionen ansett sig böra inom flera län utöka antalet prisorter på .ett sätt

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

som i viss måll inneburit ett avsteg från de nyssnämnda principerna för utväljandet av prisorterna. Med hänsyn härtill torde man böra till förnyad prövning upptaga den redan under fjolåret diskuterade frågan, huruvida icke prisortssystemet borde helt övergivas. I dylikt fall skulle brödsäden i stället få levereras, förutom vid kvarn, på samma sätt som för närvarande gäller i fråga örn fodersäden, d. v. s. på varje ort, där varan kan av auktoriserad spannmålshandlare mottagas. Detta skulle givetvis innebära en ganska betydande rubbning i de hittillsvarande handelssedvänjorna. Vissa svårigheter kunna även tänkas uppkomma då det efter ett fredsslut gäller att återgå till de sedvanliga handelsnormerna. För prisortssystemets avskaffande talar emellertid bl. a. den omständigheten att jordbrukarna, i olikhet mot vad som gällde före krisens inträde, numera icke äga fritt disponera över sin brödsädsskörd utan äro förpliktade att inleverera hela saluöverskottet till det allmänna. Med prisortssystemets bortfallande skulle även en större grad av enhetlighet ernås. Det sistnämnda är av icke oväsentlig betydelse, helst som för närvarande korn — vilket sädesslag i regleringstekniskt hänseende sammanföres med fodersädsgruppen — måste tagas i anspråk för brödändamål. På grund av vad sålunda anförts anser sig kommissionen i detta sammanhang böra räkna med att prisortssystemet från och med ingången av nästa skördeår kommer att övergivas. Frågan om de fraktkostnader, som härvid komma att falla på det allmänna, behandlas i det följande.

Enligt 4 § sista stycket förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution åligger det en särskild kommission, mjö11ypskommissionen, att varje år fastställa provtyper å förmalningsprodukter, för vilka kvarnindustrirestitution må åtnjutas med undantag för rågmjöl för 4:e utbytesklassen. Provtyperna skola lända till efterrättelse under ett år, räknat från den 1 februari, eller därest icke nya provtyper inom denna tids utgång hunnit tillställas vederbörande tullanstalter, intill dess sådant skett.

Kommissionen har framhållit, att såvitt nu kan bedömas, komme under nu rådande utomordentliga förhållanden någon import genom enskilda icke att äga rum. Enligt kommissionens mening syntes man därför ej heller ha att räkna med någon kvarnindustrirestitution, så länge krisen varade. Att i rådande läge fastställa provtyper tjänade vid sådant förhållande icke något praktiskt ändamål. Därtill komme att dylikt fastställande nu vore förenat med betydande svårigheter, främst till följd av skyldigheten för kvarnarna att inblanda kornmjöl (och eventuellt potatismjöl) i vetemjölet. Med hänsyn till det anförda har livsmedelskommissionen föreslagit att bestämmelserna i 4 § sista stycket nyssnämnda förordning tills vidare sättes ur kraft.

Beträffande foders ädsregleringen under det kommande skördeåret har kommissionen till utveckling av sin förut angivna uppfattning anfört följande.

Såsom ett angeläget önskemål framstår, alt jordbrukarna så snart som möjligt efter inträdet av det nya produktionsåret erhålla kännedom örn den leveransplikt å fodersäd, som skall åvila dem. Under del innevarande produktionsåret blev utfärdandet av leveransbeskeden fördröjt därigenom att, då de tidigare uppskattade skördesiffrorna lill följd av det på hösten inträffade dåliga bärgningsvädret i väsentlig mån ändrades, en fullständig omräkning av grunderna för fodersädsavståendet i sista stund måste verkställas.

I den till fjolårets riksdag avlåtna propositionen nr 278 med förslag till

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

prisreglerande åtgärder på jordbrukets område förklarade sig föredragande departementschefen godkänna en av livmedelskommissionen då framlagd plan för avstående av fodersäd, innebärande att leveransskyldigheten skulle anknytas till storleken av den åkerareal på vilken frambringades andra produkter än brödsäd, olje- och spånadsväxter samt vissa slag av fröer. Denna plan vilade på den principen att kravet på avstående icke borde medföra en ur försörjningssynpunkt oförmånlig disposition av åkerarealen. Under hänsynstagande till det beräknade skördeutfallet av fodersäd samt till animalieproduktionens omfattning bör för varje större område uppskattas huru mycket fodersäd som i medeltal bör avstås per hektar av först angivna åkerareal. Leveransskyldighetens fördelning å de enskilda brukningsdelarna bör sedan ske med beaktande av den faktiska leveransförmågan, vilken bör bedömas med hänsyn till djurantalet och tillgången lill andra fodermedel. Emot den sålunda framlagda planen reste icke heller riksdagen någon gensaga. Emellertid visade det sig att, på grund av den dåliga skörden, fodersädsuttaget hos de olika jordbrukarna måst göras så djupt att den nyssnämnda planen icke kunde fullföljas. Jordbrukarna blevo i stället ålagda att till det allmänna avstå all den fodersäd, som icke erfordrades för utfodring av deras egna djur — därvid ganska snäva utfodringsstater anvisades — eller för utsäde. En viss utjämning av fodersädstillgångarna inom olika delar av landet erhölls bland annat såtillvida som den kvantitet fodersäd, som fick behållas för nötkreatur inom de delar av landet, där tillgången på rotfrukter och andra fodermedel än fodersäd kunde tänkas vara mera betydande, var något mindre än den som fick behållas för dessa djur i övriga delar av landet.

Anledning synes icke förefinnas att frångå kommissionens tidigare intagna ståndpunkt att fodersädsavståendet örn möjligt bör baseras på storleken av icke allenast vederbörandes fodersädsodling utan de sammanlagda av honom för odling av fodermedel av olika slag m. m. utnyttjade arealerna. Huruvida denna plan låter sig genomföras under det instundande skördeåret eller om även då en anordning, liknande den i år begagnade, måste vinna tillämpning blir beroende av det kommande skördeutfallet.

Rörande skördeuppskattningen har kommissionen framhållit följande.

Då fråga är om foder säd, ha de officiella skördeuppskattningarna sin särskilda betydelse för beräkningen av leveranserna till det allmänna. Dels erhålles därigenom den erforderliga utgångspunkten för bestämmandet av de kvantiteter fodersäd, som böra och kunna avstås till det allmänna, och dels utgöra nämnda uppskattningar ett ur kontrollsynpunkt önskvärt komplement till de deklarationsuppgifter, vilka skola lämnas av de olika jordbrukarna. Under fjolåret verkställdes insamlingen av årsväxtrapporterna icke såsom tidigare häradsvis utan sockenvis. Insamlandet verkställdes av hushållningssällskapens sockenavdelningar i samråd med en av kristidsnämnden för ändamålet utsedd person ävensom med vederbörande överblockledare. Nämnda anordning, vilken i stort sett synes ha fungerat tillfredsställande, torde böra i huvudsak bibehållas. Möjligen böra dock särskilda åtgärder vidtagas för ernående av större enhetlighet i uppgifterna från de olika nämndsområdena.

Vidare lät livsmedelskommissionen under augusti månad 1941 kristidsnämnderna verkställa en kompletterande skördeuppskattning för beräkning av de särskilda brukningsdelarnas skörderesultat. Denna kompletterande skördeuppskattning verkställdes av samma personer som enligt vad nyss nämnts biträdde hushållningssällskapets sockenavdelning vid dess skördeuppskattning, varjämte understundom ytterligare en eller flera på området sakkunniga personer deltogo i skördeuppskattningen. Resultatet av denna förrycktes emellertid i viss mån genom de på sina håll synnerligen dåliga bärg-

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

ningsförhållandena; den särskilda skördeuppskattningen fick därför kanske icke alltid den avsedda betydelsen, då det gällde att bestämma leveransplikten. Huruvida jämväl under det kommande skördeåret en dylik kompletterande skördeuppskattning, i oförändrad eller annan form, bör verkställas, kan icke bedömas förrän framemot sommaren, då en allmän bild av årsväxten kan erhållas.

Beträffande tillverkningen och tillhandahållandet av fodercellulosa må ur kommissionens skrivelse, utöver vad förut anförts, följande framhållas.

Vid överläggning mellan representanter för statens industrikommission och livsmedelskommissionen lia vissa riktlinjer uppdragits i fråga om leveranserna av fodercellulosa under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943. Därvid har grundkvantiteten fodercellulosa, avsedd att tillverkas under nämnda tid, beräknats till 550,000 ton, därav hälften sulfitmassa och hälften sulfatmassa.

I fråga om fodercellulosans tillhandahållande under det löpande konsumtionsåret ha särskilda svårigheter förelegat icke allenast med avseende å råvarutillgångarna, produktionskapaciteten och de tekniska anordningarna för cellulosans rivning m. m. utan även med avseende å järnvägarnas transportkapacitet. Under det kommande konsumtionsåret torde man icke kunna räkna med att järnvägsvagnar skola kunna i hittillsvarande omfattning ställas till disposition för fodercellulosatransporter. Härav följer att det blir synnerligen angeläget, att distributionen av fodercellulosan icke avstannar under sommaren. Livsmedelskommissionen har preliminärt tänkt sig att en tilldelningsperiod för fodercellulosa skulle förläggas till sommaren. Det skulle alltså stå varje jordbrukare fritt att, även om under sommaren för honom icke föreligger ett aktuellt behov av fodercellulosa, likväl då rekvirera nämnda vara för sina kreatur i enlighet med nu gällande bestämmelser. I vad mån rekvisitionerna kunde tillgodoses bleve självfallet beroende av i vilken utsträckning jordbrukarna komme att begagna sig av denna möjlighet. Vid den därpå följande tilldelningen under hösten och vintern bör, såvida ej särskilda förhållanden till annat föranleda, någon avräkning icke göras för de förråd av varan, som vederbörande kan ha förskaffat sig under sommaren. Jordbrukare, som icke rekvirerat någon fodercellulosa under sommaren, böra däremot icke kunna sedermera få igen de kvantiteter, som de sålunda icke uttagit. I den mån oljekraftfoder lämnas såsom tillskott till cellulosan, synes dock jordbrukaren beredas möjlighet att, örn han rekvirerat sommartilldelningen av fodercellulosa, eventuellt uttaga detta tillskottsfoder under en senare period. En ytterligare stimulans i syfte att få ut fodercellulosa till jordbrukarna även under sommaren skulle kunna erhållas genom att priset per deciton fodercellulosa under sommaren sattes så, att det för envar framstår såsom, uppenbart, att det pris, som sedermera kommer att gälla, i varje fall icke blir lägre än sommarpriset. I detta sammanhang må påpekas, att jordbrukarna numera i gemen torde äga praktisk erfarenhet av användbarheten av fodercellulosan. Kommissionen vill här även understryka lämpligheten av alt jordbrukarna använda fodercellulosa för utfodring under sommaren icke endast av hästar utan även av nötkreatur; därigenom kan hö och annat äggviterikt foder sparas för användning senare under utfodringsåret.

Ifråga örn tilldelningen av oljekraftfoder har kommissionen närmare anfört följande.

Huru stor kvantitet oljekraftfoder, som skall kunna tagas i anspråk under den instundande utfodringsperioden, låter sig givetvis ännu icke med någon

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr SID.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 319-

högre grad av sannolikhet bestämmas. I bästa fall synes man kunna räkna med en myckenhet av cirka 80,000 ton.

Då det gäller att bestämma, på vad sätt tilldelningen av oljekraftfodret lämpligast bör verkställas, möter i första hand frågan, i vad mån tillskott av oljekraftfoder bör utgå till fodercellulosan. En betydande minskning av de procentsatser, varmed oljekraftfoder för närvarande lämnas såsom tillskott till fodercellulosa, torde visa sig ofrånkomlig. Anordningen att fördela oljekraftfoder såsom tillskott till fodercellulosa medför emellertid så stora fördelar att den bör, i den mån det är möjligt, bibehållas. Å andra sidan är det av stor vikt att en icke alltför ringa mängd av det disponibla oljekraftfoderförrådet fördelas direkt till jordbrukarna inom sådana delar av landet där tillförsel av äggvita är oundgänglig för att tillgängliga kolhydratrika fodermedel skola kunna utnyttjas så fullständigt som möjligt.

Jag torde härefter få ingå på kommissionens beräkning av kostnaderna för upprätthållande av brödsäds- och foderm edelsregleringen. I enlighet med statsmakternas beslut handhaves den med ifrågavarande regleringar förenade inköps- och försäljningsverksamheten närmast av Svenska spannmålsaktiebolaget. Detta bolag har enligt Kungl. Maj:ts beslut från och med den 1 september 1941 övertagit den verksamhet, som i hithörande avseenden tidigare bedrivits av foderintressentföreningen u. p. a., svenska stråfoderhandelsföreningen u. p. a. och fröintressentföreningen u. p. a. Svenska spannmålsaktiebolaget har, enligt särskilt avtal, av staten erhållit garanti för att dess omkostnader och förluster skola bliva täckta. Å andra sidan åligger det företaget att inleverera uppkommen vinst å verksamheten till statsverket. En beräkning av de med brödsäds- och fodermedelsregleringarna förenade kostnaderna blir alltså liktydig med en uppskattning av spannmålsbolagets kostnader för den med regleringen förenade inköps-, lagrings- och försäljningsverksamheten. I samband med sin skrivelse har kommissionen såsom förut berörts överlämnat en av bolaget upprättad skrivelse med beräkningar av kostnaderna för dess verksamhet under tiden 1 september 1942—31 augusti 1943 (bilaga 5).

I anledning av bolagets beräkningar har kommissionen framhållit, att i dessa i vissa avseenden en jämkning syntes böra ske. Enligt inom kommissionen gjorda beräkningar skulle omkostnaderna fö^ spannmålsbolagets verksamhet under tiden 1 september 1942—31 augusti 1943 uppgå till omkring 120 miljoner kronor. Angående de beräkningsgrunder som härvidlag använts har kommissionen lämnat följande upplysningar.

Kommissionen har beräknat, att jordbrukarnas saluöverskott av brödsäd under förutsättning av normal skörd skulle uppgå till 600,000 ton. Kommissionens utgångspunkt för beräkningen av kostnaderna i denna del har vidare varit å ena sidan, att resterande del av reservlagret av brödsäd komme att försäljas under innevarande konsumtionsår, samt å andra sidan, att ett nytt beredskapslager örn 50—100,000 ton borde uppläggas under det instundande skördeåret. Enligt vad kommissionen uppgivit ha kostnaderna för omsättningen av brödsäd hittills uppgått till cirka 85 öre per deciton. Skulle det nu tillämpade prisortssystemet icke längre bibehållas, komme att

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

uppstå ytterligare kostnader för frakter, i genomsnitt av kommissionen uppskattade till omkring 40 öre per deciton av hela den omsatta kvantiteten. Under förutsättning att prisortssystemet avskaffades, har kommissionen beräknat att kostnaderna för omsättning av brödsäden, 600,000 ton å 12 kronor 50 öre per ton, skulle uppgå till 7.5 miljoner kronor.

I fråga om fodersäd har kommissionen, under förutsättning av att 1942 års skörd bleve av normal storlek, räknat med en omsättning av högst 500,000 ton. En del därav, exempelvis 100,000 ton, borde enligt kommissionens mening uppläggas såsom ett reservlager. Kostnaderna för omsättningen av fodersäden har kommissionen beräknat efter enahanda grund, som skett för innevarande konsumtionsår, eller till omkring 25 kronor per ton. Dessa borde alltså uppskattas till sammanlagt cirka 12 miljoner kronor.

För 1 a g e r h y r o r m. m. har kommissionen räknat med att kostnader skulle uppstå med något över 3 miljoner kronor.

I fråga örn oljekraftfoder har kommissionen ansett, att man icke borde räkna med ett lägre genomsnittligt inköpspris än 500 kronor per ton, vartill komme spannmålsbolagets kostnader för omsättningen, utgörande 40 kronor per ton. Kommissionen har uttalat, att en höjning av försäljningspriset för oljekraftfoder, vilket för närvarande utgjorde 280 kronor per ton, till åtminstone 330 kronor per ton icke syntes vara omotiverad. Med utgångspunkt från sistnämnda försäljningspris skulle för omsättningen av varje ton oljekraftfoder uppkomma en förlust för det allmänna av 210 kronor per ton. Under förutsättning att sammanlagt 80,000 ton oljekraftfoder skulle kunna omsättas under det kommande konsumtionsåret, komme alltså spannmålsbolagets kostnader därvidlag att uppgå till cirka 17 miljoner kronor.

Beträffande kostnaderna för regleringen och försäljningen av fodercellulosa har kommissionen anfört i huvudsak följande.

Man bör utgå från en beräknad omsättning av 550,000 ton arkmassa, motsvarande cirka 600,000 ton melasserad och mineraliserad riven fodercellulosa (»Cellfor MM»). Priserna för inköp av massan torde kunna sättas till de belopp som gälla enligt nu löpande avtal med fabrikerna, nämligen för sulfitmassa 198 kronor per ton och för sulfatmassa 225 kronor per ton. Inköpskostnaden för massan skulle därigenom, om man räknar med att hälften av massan utgöres av sulfitcellulosa och den andra hälften av sulfatcellulosa, komma att uppgå till cirka 115 miljoner kronor. Under förutsättning att större delen av fodercellulosan kommer att iordningställas till Cellfor MM erfordras också såsom råmaterial vissa mängder melass, fosfat och koksalt, dragande en sammanlagd kostnad av bortåt 10 miljoner kronor. Härtill komma kostnaderna för rivning och blandning av fodercellulosan, cirka 18 miljoner kronor, samt kostnaderna för transport, lagring och provision i samband med försäljningen, cirka 20 miljoner kronor. De sammanlagda varukostnaderna för den angivna mängden foderccllulosa skulle alltså uppgå till cirka 163 miljoner kronor.

I sin under förra året till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse angående jordbrukets prisreglering föreslog livsmedelskommissionen att priset å 1 kilogram riven fodercellulosa skulle beräknas lill 0.87 gånger priset å ett kilogram korn minus 5 öre. Ett sålunda bestämt fodercellulosapris skulle, med nu gällande kompris, utgöra cirka 17.5 öre per kilogram. Detta pris beräknades svara

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

mot fodervärdet å fodercellulosa, därvid kommissionen givetvis utgick ifrån att tillräckliga kvantiteter äggviterikt tillskottsfoder funnes tillgängliga. Kungl. Maj:t fastställde emellertid sedermera priset å riven fodercellulosa till 12 öre per kilogram (Cellfor MM 12.25 öre per kilogram). Avsikten härmed torde ha varit, förutom att bereda en lättnad för de av missväxten drabbade jordbrukarna, att stimulera till ökad användning av detta då relativt okända fodermedel. Att av sistnämnda anledning till hösten fastställa ett så lågt pris som för närvarande gäller synes icke böra ske. Det slutliga fodercellulosapriset bör bestämmas i samband med fastställandet av priset å foderspannmålen. För bestämmandet av spannmålsbolagets omkostnader i förevarande avseende måste man emellertid räkna med ett visst försäljningspris för fodercellulosa. Under antagande av att utförsäljningspriset å Cellfor MM under sommaren 1942 sättes till exempelvis 16 kronor per deciton, har kommissionen ansett sig böra i sina här ifrågavarande kostnadskalkyler räkna med att försäljningspriset å nämnda vara från och med hösten 1942 kommer att uppgå till cirka 17 kronor per deciton. Vid bedömandet av storleken av priset å fodercellulosa bör bemärkas, att småbrukare m. fl. kunna erhålla en betydande rabatt därå genom att utnyttja de till respektive odlarfamilj utdelade rabattkorten för matfett och mjölk. Därest priset på fodercellulosa bestämmes till exempelvis 17 öre per kilogram, är avsikten att rabattkortsinnehavarna skola kunna utnyttja en rabattkupong vid inköp av 5 kilogram fodercellulosa. Rabatten blir då 7 å 8 öre per kilogram. Försäljningsintäkterna för fodercellulosan skulle, om utförsäljningspriset sättes å nyssnämnda nivå, komma att uppgå till cirka 100 miljoner kronor. Detta innebär att kostnaderna för det allmänna för omsättningen av fodercellulosa skulle komma att utgöra tillhopa cirka 63 miljoner kronor.

Livsmedelskommissionen har erinrat, att under innevarande regleringsår olika åtgärder vidtagits för att få till stånd största möjliga insamling av hjälpfoder, särskilt vass. Sålunda hade bland annat bestämmelser utfärdats om upplåtande i vissa fall till kronan eller spannmålsaktiebolaget av vassbärande område, som icke skördats av ägaren. Vidare hade spannmålsaktiebolaget bemyndigats att enligt livsmedelskommissionens anvisningar företaga inköp av vass. Kommissionen anser, särskilt om foderskörden skulle bliva dålig, det vara av största vikt att möjligheterna att tillvarataga ersättningsfoder även under nästa regleringsår på bästa sätt utnyttjades. Kommissionen har funnit det sannolikt, att för detta ändamål särskilda statliga åtgärder bleve erforderliga. Vilken form dessa åtgärder borde erhålla vore ännu för tidigt att yttra sig om. Detta berodde bland annat på utsikterna för foderskörden överhuvud taget. Av samma skäl vore det omöjligt att nu uppskatta, vilka kostnader åtgärderna komme att draga. Kommissionen har emellertid ansett, att dessa kostnader dock icke skulle bliva större än att de kunde inrymmas inom de för subvention av oljekraftfoder och fodercellulosa beräknade anslagen. Med hänsyn härtill har kommissionen inskränkt sig till att för närvarande hemställa om bemyndigande för spannmålsaktiebolaget att bestrida för hjälpfoderinsamling uppkommande kostnader av förenämnda anslag.

För omsättningen av diverse andra importerade varor än oljekraftfoder har kommissionen beräknat kostnaderna till 5 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

69 Till enahanda belopp, 5 miljoner kronor, har kommissionen uppskattat kostnaderna för omsättning av diverse inhemska varor, som icke förut särskilt nämnts. Kostnader för spannmålsbolagets personal och kontor m. m. ha beräknats under verksamhetsåret 1942/43 skola uppgå till cirka 2 miljoner kronor och bolagets räntekostnader till något över 5 miljoner kronor.

I anslutning till dessa kostnadsberäkningar har kommissionen omnämnt, att fröintressentföreningen u. p. a., i samförstånd med kommissionens produktionsavdelning, i Amerikas förenta stater inköpt vissa partier fröer för eli belopp av något mera än 1 miljon kronor. Nämnda varupartier har kommissionen förklarat sig anse åtminstone till en del såsom »infrusna». Då fröintressentföreningen icke kunde bära de risker som vore förbundna med dessa inköp, har det synts kommissionen lämpligt, att de avtal, varigenom inköpen skett, övertoges av spannmålsbolaget. Även i fortsättningen borde fröintressentföreningen fungera såsom inköpskommissionär för spannmålsbolaget, då det gällde att inköpa fröer utomlands.

I detta sammanhang har kommissionen även uttalat, att kommissionen ansett sig böra överväga en mindre förhöjning av priset på råg- och vetekli, vilket nu utgjorde 16 kronor 50 öre per deciton vid försäljning till förbrukare. Ett klipris av 18 kronor per deciton har kommissionen funnit i nuvarande läge fullt skäligt. En prisförhöjning av denna storleksordning borde enligt kommissionens mening emellertid föranleda en sänkning av den till kvarnarna utgående förmalningsersättningen med omkring 15 öre per deciton. Priset på havrekli har kommissionen ansett böra sänkas från 16 kronor per deciton till cirka 12 kronor.

Regleringen av potatis m. m. Ledningen av den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av försörjningen med potatis och potatisprodukter är för närvarande uppdelad på två myndigheter, nämligen statens livsmedelskommission och statens potatismjölsnämnd. Den senare myndigheten har enligt sin instruktion att följa tillverkningen av potatisstärkelse ävensom utvecklingen å marknaden för fabrikspotatis samt potatisstärkelse och produkter därav samt att verkställa undersökningar angående konsumtionsbehovet inom riket av potatisstärkelse och tillverkningskostnaderna för potatisstärkelse samt därmed sammanhängande förhållanden. Tilllika skall nämnden arbeta för ett rationellt ordnande av tillverkningen av och handeln med potatisstärkelse. Livsmedelskommissionen å sin sida har samma ansvar för potatisförsörjningen som för försörjningen med andra livsmedel.

Kommissionen har i sin nu ifrågavarande skrivelse föreslagit, att potatismjölsnämnden från och med ingången av nästa skördeår skulle upphöra och dess befogenheter överflyttas på livsmedelskommissionen. Såsom motivering för förslaget har kommissionen anfört.

Behovet av en central ledning av de statliga åtgärderna i fråga örn potatis har blivit alltmera påkallat allt eftersom försörjningsläget skärpts. Som be-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

kant ha på förslag av livsmedelskommissionen under innevarande konsumtionsår vissa betydelsefulla ingripanden måst göras för att reglera förbrukningen av potatis och potatisprodukter. Sålunda har Kungl. Maj:t genom beslut den 5 december 1941 meddelat beslag å samt reglering av handeln med potatismjöl och andra potatisprodukter. Vidare har Kungl. Maj:t utfärdat förbud att för utfodringsändamål koka potatis vid industriella anläggningar m. m. Bestämmelser ha också utfärdats, att potatis icke utan tillstånd får vid industriell anläggning m. m. användas för tillverkning eller beredning av varor till avsalu. Slutligen har det befunnits nödvändigt att lämna viss garanti beträffande priset på matpotatis och i samband därmed fastställa vissa bestämmelser för inlösen av dylik potatis vid viss tidpunkt. Alla dessa ingripanden på potatisområdet ha medfört, att det vid flera tillfällen trots det goda samarbetet mellan statens livsmedelskommission och statens potatismjölsnämnd visat sig försvårande och fördröjande på ärendenas behandling, att två organ självständigt syssla med olika potatisspörsmål. En enhetlig ledning härav synes numera vara ofrånkomlig, särskilt för att stimulera odlingen och möjliggöra avvägning av hur stora kvantiteter potatis, som böra disponeras för olika ändamål (för direkt konsumtion, för tillverkning av potatismjöl, potatisflingor, industriell användning av potatis för olika ändamål o.^s. v.). På grund av vad sålunda anförts vill livsmedelskommissionen föreslå, att statens potatismjölsnämnd från och med ingången av nästa skördeår upphör att gälla och att dess befogenheter överflyttas på livsmedelskommissionen.

Kommissionen har framhållit att i viss mån likartade förhållanden förelåge beträffande sockerbetsodlingen och sockerindustrien. Då emellertid statens sockernämnd, som under tiden före krigsutbrottet utgjort det statliga centralorganet på förevarande område, tillagts vissa speciella kontrolluppgifter, som icke lämpligen borde överflyttas på livsmedelskommissionen, har kommissionen emellertid icke funnit sig nu böra förorda någon ändring i administrationen på detta område. Kommissionen har dock framhållit önskvärdheten av att frågor rörande odlingen av sockerbetor och försörjningen med socker icke avgjordes fristående från jordbruksproduktionen och livsmedelsförsörjningen i övrigt. I rådande läge vore det särskilt angeläget att planläggningen av de skilda odlingarna skedde enhetligt. Detsamma har kommissionen ansett gälla i stort sett även prissättningen å de olika växtslagen.

Konstgödselregleringen. För närvarande regleras handeln med konstgödselmedel, i vad den avser priserna och garantier för dessa priser, genom mellan livsmedelskommissionen samt fabrikerna och importörerna ingångna clearingavtal. Denna anordning har kommissionen föreslagit alltjämt skola bibehållas. Kommissionen har tillika hemställt att kommissionen bemyndigades att med vederbörande företag träffa avtal om förlängning av giltigheten av nu gällande avtal, vilka eljest upphörde att gälla den 30 juni 1942. Kommissionen har ansett att även i övrigt regleringen av handeln med konstgödselmedel kunde försiggå på samma sätt som hittills.

Beträffande de priser, som borde tillämpas under det kommande konsumtionsåret, har kommissionen framhållit, att importpriserna, särskilt på grund

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

av höjda frakter, komme att bliva högre än under innevarande gödselår. Inköpspriserna å inom landet tillverkade konstgödselmedel torde även, på grund av stegrade kostnader, komma att höjas. Under dessa omständigheter har kommissionen ansett det vara riktigt, att jämväl utförsäljningspriserna till jordbrukarna underginge någon höjning. En sådan åtgärd vore enligt kommissionens uppfattning av jämförelsevis ringa ekonomisk betydelse för de enskilda jordbrukarna, särskilt under beaktande av att den avsedda verkan av konstgödselmedlen under gynnsamma väderleksbetingelser kunde bli högst avsevärd. Då man ännu icke kände import- och tillverkningspriserna i detalj, vore det omöjligt att exakt angiva behovet för nästa gödselår av clearingmedel för konstgödselclearingen. Å andra sidan kunde man, om man godtager nyssberörda å prisfrågorna lagda synpunkter, utgå ifrån att större belopp än de för gödselåret 1941/42 anvisade icke skulle behöva tagas i anspråk för gödselåret 1942/43. Kostnaderna för konstgödselclearingen under sistberörda gödselår har kommissionen i anslutning härtill beräknat skola uppgå till högst 5 miljoner kronor.

Anslagsäskanden. Enligt de beräkningar, som livsmedelskommissionen i sin skrivelse framlagt och vilka förut omnämnts, uppgår den sammanlagda kostnaden för de av livsmedelskommissionen föreslagna åtgärderna i prisreglerande syfte till 216 miljoner kronor. Följande av kommissionen uppgjorda sammanställning utvisar huru detta belopp fördelar sig på olika reg-

leringsåtgärder.

Mjölkpristillägg .................................. kronor 39,000,000

Särskilda bidrag för mjölk (regleringskostnadstillägg

m. m.) » 6,000,000

Pristillägg för lantsmör m. m..................... » 2,000,000

Producentbidrag ................................ » 44,000,000

Prisclearing för konstgödselmedel .................. » 5,000,000

Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ........ » 120,000,000

Kronor 216,000,000.

Kommissionen har föreslagit, att utöver nämnda summa liksom föregående år skulle anvisas ett belopp av 2 miljoner kronor till bestridande av diverse kostnader. Ifrågavarande belopp vore i första hand avsett att täcka utgående ersättning till svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringarna sammanhängande uppgifter samt vissa smärre kostnader i samband med ägg- och slaktdjursregleringarna.

I detta sammanhang torde jag få erinra örn att livsmedelskommissionen med skrivelse den 28 november 1941 underställde Kungl. Maj:t frågan om kostnaderna för spannmålsbolagets verksamhet under räkenskapsåret den 1 september 1941—den 31 augusti 1942. I nämnda skrivelse hemställde kommissionen att, utöver de anslag, som då redan funnes tillgängliga för täckande av nyssberörda kostnader, ett ytterligare anslag örn cirka 90 miljoner

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

kronor måtte ställas till förfogande för ändamålet. Av nämnda belopp avsåge 31 miljoner kronor kostnader för anskaffande av oljekraftfoder och 37,625,000 kronor kostnader för anskaffande av fodercellulosa. Med bifall till ett av Kungl. Maj:t i propositionen nr 2 till årets riksdag därom framställt förslag har riksdagen sedermera till Kostnader i samband med svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/ 42 anvisat ett reservationsanslag av 56 miljoner kronor, svarande mot nyssnämnda kostnader för anskaffande av oljekraftfoder och fodercellulosa, tillhopa i runt tal 68 miljoner kronor, efter avdrag av vissa disponibla medel å omkring 12 miljoner kronor. Vad beträffar återstoden av det av livsmedelskommissionen äskade beloppet å 90 miljoner kronor eller sålunda 34 miljoner kronor har, såsom jag inledningsvis anfört, Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Kostnader i samband med svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet för budgetåret 1942/43 beräkna ett reservationsanslag å sistnämnda belopp. Därest kostnader av det slag, som avsåges med förenämnda reservationsanslag å 56 miljoner kronor, skulle uppkomma under nästa budgetår, är avsikten såsom i förenämnda proposition nr 2 omförmälts att bestrida dem från förskottsstaten för försvarsväsendet m. m.

Livsmedelskommissionen har anmält, att spannmålsbolagets kostnader för omsättning av fodercellulosa under tiden den 1 september 1941—den 31 augusti 1942 torde komma att avsevärt överstiga det av livsmedelskommissionen tidigare beräknade beloppet, 37,625 miljoner kronor. Härom har kommissionen anfört följande.

Nämnda belopp grundade sig på en antagen omsättning av cirka 350,000 ton. Efterfrågan å fodercellulosa har emellertid varit så stor att omsättningen under hela perioden fram till den 1 september 1942 torde komma att omfatta sammanlagt cirka 630,000 ton. Inköpskostnaderna härför kunna beräknas ha utgjort för

225.000 ton sulfitmassa.

140.000 » sulfatmassa

150.000 » sulfitmassa.

115.000 » sulfatmassa

Under antagande av att kostnaderna för distribution, rivning, frakter, m. m. uppgå till 60 kronor per Ion skulle varukostnaderna för fodercellulosan uppgå till sammanlagt cirka 153 miljoner kronor. Försäljningsintäkterna böra för fodercellulosa, som säljes före den 1 juni 1942, beräknas efter ett försäljningspris av 12 kronor per deciton. Livsmedelskommissionen har för sommaren 1942 — d. v. s. tiden den 1 juni—den 31 augusti 1942 — räknat med ett utförsäljningspris av 16 kronor per deciton. Under antagande av att

405,000 ton försäljas före den 1 juni 1942, och alltså till det lägre priset, samt att återstående 225,000 ton säljas under juni—augusti 1942 till det högre priset, skulle försäljningsintäkterna sammanlagt komma att uppgå till cirka 85 miljoner kronor. Kostnaderna för omsättningen av fodercellulosan skulle alltså, i stället för av livsmedelskommissionen tidigare beräknade cirka 37 miljoner kronor, utgöra cirka 68 miljoner kronor jämte förlust å de i Cellfor MM ingående kvantiteterna melass och mineralämnen, uppskattad till högst 2

156 kronor per ton

175 » » »

198 » » »

225 » » »

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

miljoner kronor, eller alltså till sammanlagt cirka 70 miljoner kronor. Detta belopp är 33 miljoner kronor högre än det av livsmedelskommissionen tidigare för berörda omkostnader angivna; och torde hänsyn därtill böra tagas vid äskande av anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1941/42.

Jag torde här slutligen få erinra, att i livsmedelskommissionens förutberörda skrivelse den 28 november 1941 angivits, att för redovisningsåret den 1 september 1941—den 31 augusti 1942 cirka 11 miljoner kronor skulle tillföras spannmålsbolaget såsom bokvinst i samband med utförsäljning av bolagets förråd av brödsäd i sådan omfattning, att detsamma nedbringades till

50,000 ton. Livsmedelskommissionen har emellertid i nu förevarande skrivelse anmält, att även sistnämnda kvantitet komme att till större delen tagas i anspråk under sagda redovisningsår. Detta medförde i sin tur enligt vad kommissionen uppgivit att spannmålsbolagets bokvinst komme att öka till cirka 20 miljoner kronor. Kommissionen har angett att nämnda belopp borde få tills vidare kvarstå hos bolaget till mötande av de kostnader som äro förenade med ett uppbringande av bolagets reservlager av brödsäd till den med staten avtalade kvantiteten, 100,000 ton.

I det vid livsmedelskommissionens skrivelse fogade yttrandet av medlemmar av livsmedelskommissionens råd, herrar von Stockenström m. fl., har anförts i huvudsak följande.

I fråga om prissättningen på jordbrukets saluprodukter vilja vi understryka de allmänna synpunkter på frågan, som angivits i Sveriges lantbruksförbunds yttrande till kommissionen den 7 april 1942. I nämnda yttrande hade bland annat framhållits, att särskilda stimulanspriser eller eljest på förhand fixerade priser, vilka fastställts högre än vad regeln örn full kostnadstäckning skulle fordra, icke borde få pressa ned priset å andra produkter. Kommissionen har härom uttalat, att den funne det lämpligt att denna fråga gjordes till föremål för närmare utredning i samband med den undersökning, som skulle verkställas till ledning för den allmänna prisavvägningen. Med hänsyn till denna frågas vikt finna vi det ytterst angeläget, att det redan nu fastställes att förut angivna princip kommer att följas.

Lantbruksförbundet hade vidare uttalat önskvärdheten av att prissättningen å brödsäd och fodersäd sker i samband med prissättningen å animaliska produkter efter överläggningar med representanter för jordbrukets organisationer. Det hade härvid ifrågasatts, att först ett preliminärt beräknat pris bestämdes på spannmålen och att det definitiva priset fastställdes först längre fram i samband med mjölkprisets fixerande. Kommissionen föreslår nu i stället, att definitiva priser å både spannmål och animaliska produkter efter överläggningar fastställas redan i augusti månad, och att en viss senare kompensation för eventuell skördeförsämring i fråga örn foderväxterna skulle kunna medgivas i form av ett tillägg till mjölkpriset. Vi vilja härom uttala, att även denna väg synes oss framkomlig under förutsättning att det visar sig möjligt att redan i augusti månad kunna något så när tillförlitligt bedöma skördeutfallet i dess helhet. Till vad i övrigt anförts i förenämnda skrivelse rörande mjölkpriset vilja vi ge vår fulla anslutning.

Beträffande kött- och fläskregleringen framhölls vid rådets sammanträde, att det i nuvarande läge är av största vikt afl kontrollen på detta område blir rationellt och effektivt ordnad. Kommissionen påpekar, att påfrestningen

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

på regleringsanordningarna redan nu synas vara så stora, att man nödgas i väsentlig mån skärpa de nu gällande bestämmelserna. Vi vilja härom endast uttala, att det synes oss i högsta grad angeläget, att åtgärder i detta syfte snarast bliva vidtagna.

Rörande äggregleringen uttalades vid rådets sammanträde under framhållande av de olyckliga förhållanden som varit rådande, att en omprövning av principerna för nämnda reglering bör företagas. Även om produktionen av ägg under den närmaste tiden kommer att öka och vissa av de svårigheter, som särskilt framträtt under vintermånaderna, komma att i någon mån förminskas, vilja vi betona önskvärdheten av att den påyrkade omprövningen måtte komma till stånd utan tidsutdräkt.

I yttrandet av herrar Abramson och Möller har anförts:

De avsevärda reservlager av brödsäd och fodervaror, som förefunnos vid ingången av produktionsåret 1939/40 ha jämte de icke obetydliga kvantiteter av samma varor, som under loppet av de senaste tre åren kunnat importeras, till största delen konsumerats, så att vid innevarande produktionsårs slut man kan räkna med, att i bästa fall endast en myckenhet av cirka 80,000 ton oljekraftfoder kommer att finnas kvar i lager. Minskning av lagerreserverna har ägt rum även under innevarande produktionsår, trots det under denna tid även viss import ägt rum och ett tillskott av fodermedel skett genom produktion av cellulosafoder.

Utsikterna för en import under kommande konsumtionsår synas så ovissa, att man icke bör räkna härmed utan vid uppskattningen av blivande tillgångar endast räkna med en viss ökning av fodercellulosaproduktionen.

Beräkningen av för konsumtionen (både för människor och djur) tillgängliga födoämnen synas sålunda böra baseras på de myckenheter, som förväntas framkomma under förutsättning av knapp skörd, och ransoneringsplanerna närmast uppgöras med hänsyn härtill. Skulle, såsom man hoppas, skördeutfallet bliva gynnsammare, synes det då uppkommande överskottet böra användas för upplagring till ett nytt reservlager, avsett att möta behov under kommande år med eventuellt dåligt skörderesultat. Det är givet, att möjligheten att nå en sådan säkerhet endast kan ske genom såväl en ändamålsenlig inriktning av jordbruksproduktionen som en minskad konsumtion.

Tilldelningen av vegetabiliska födoämnen för direkt konsumtion av människor har redan nu genom ransoneringsåtgärdema så begränsats, att en ytterligare nedskärning icke kan äga rum utan fara för folkhälsan. Tvärtom synas alla åtgärder böra vidtagas för att kunna upprätthålla nuvarande ransoner framför allt av produkter av brödsäd. Då således en minskning av människornas vegetabiliekonsumtion icke synes möjlig återstår icke annat än att minska djurens utfodring. Då det ur alla synpunkter är orationellt att svältföda djuren synes böra allvarligt övervägas, huruvida icke en ytterligare nedskärning av husdjursstammen måste äga rum.

Enligt livsmedelskommissionens uppskattning har nötkreatursstammen sedan krigets början minskats med cirka 15 procent, varav under senaste konsumtionsår 7.5 procent. Rörande svinstammen föreligga olika uppgifter i det räkningen den 3 juni 1941 angiver en minskning av cirka 30 procent, under det stammen enligt räkningen den 6 oktober 1941 endast skulle minskats med cirka 8 procent. Flera omständigheter tala för, att den förstnämnda uppgiften skulle mest överensstämma med verkligheten.

Trots den sålunda redan verkställda minskningen av djurbeståndet synas ytterligare åtgärder böra vidtagas för en ytterligare nedskärning, i första hand av nötkreatursstammen, som endast långsamt kan anpassas efter fodertillgången. Endast därigenom synes möjlighet föreligga att säkerställa en

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

oförändrad tilldelning av brödsäd för direkt konsumtion som människoföda samt en ökad odling av andra för direkt människokonsumtion avsedda jordbruksprodukter samt oljeväxter ävensom, om normal skörd erhålles, uppläggandet av nödigt reservlager. Emot en minskning av nötkreatursstammen talar endast förhållandet, att risk eventuellt skulle uppkomma att ej rätt kunna utnyttja grovfodret för den händelse en oväntad stor skörd härav skulle erhållas. Gent emot övriga fördelar synes sistnämnda risk icke böra vara avgörande. En nedskärning av nötkreatursstammen skulle därjämte påverka jordbrukarna, särskilt i södra delarna av landet, att övergå till en produktion av sådana växtslag, som just nu synas önskvärda.

Åtgärder, som syfta i förutnämnd riktning, skulle bl. a. vara att genom prisavvägning mellan jordbrukets olika produkter göra den direkta vegetabilieproduktionen mera lönande än mjölkproduktionen samt att hålla nötköltspriserna förhållandevis höga. Verkställda prisundersökningar synas giva vid handen, att under den gångna tiden mjölkproduktionen varit mera lönande än annan produktion, vilket innebär, att alltså den motsatta prisavvägningen ägt rum gent emot vad nyss nämnts. I konsekvens med förstnämnda prisavvägning skulle såsom inkomstkompensation vid en liten sköx-d närmaste åtgärd vara att höja nötköttspriserna och icke såsom livsmedelskommissionen föreslagit höja mjölkprisema.

En nedskärning av nötkreatursstammen skulle möjligen kunna föranleda, att vid en stor foderskörd mjölkproduktionen bleve mindre än om nedskärningen icke vidtagits. Denna olägenhet motverkas emellertid till fullo därav, att vid liten foderskörd produktionsfodret bättre kan utnyttjas av en något nedskuren och kvalitativt högtstående nötkreatursstam än örn djurbeståndet är för stort. Till följd därav blir vid liten foderskörd mjölkproduktionen större med viss minskning av djurbeståndet. Under alla omständigheter är emellertid en minskning i mjölktillgången att föredraga framför en nedsättning av brödransonerna.

Yttrande av statens priskontrollnämnd.

över livsmedelskommissionens förslag till åtgärder i produktions- och prisreglerande syfte på jordbrukets område har yttrande avgivits av statens priskontrollnämnd den 6 maj 1942. I sitt yttrande har nämnden till en början behandlat de grunder, som tillämpats för prissättningen på jordbrukets produkter. Härom har nämnden anfört följande:

I livsmedelskommissionens förevarande framställning och därtill fogade bilagor redovisas resultatet av vissa utredningar angående inkomstutvecklingen inom jordbruket under de senaste åren. Nämnden vill inledningsvis anknyta några kommentarer till dessa utredningar och uppehåller sig därvid främst vid de kalkyler över jordbrukets totala inkomster och utgifter, som uppgjorts av en särskild delegation inom kommissionen och utgjort grundvalen för statsmakternas beslut i prisfrågor under 1941. De övriga utredningarna, som bifogats kommissionens framställning, synas så långt de äro framförda i huvudsak bestyrka delegationens beräkningar.

Huvudresultatet av delegationens beräkningar redovisas i följande tabell.

1938/39

Inkomster, milj. kronor...... 1,319.7

relativtal.......... 100.0

Kostnader, milj. kronor...... 1,420.65

relativtal.......... 100.0

1939/40 1940/41 1941/42

1,515.1 1,074.4 1,673.0

114.8 126.9 126.8

1,561.87 1,684.74 1,841.45

109.9 118.6 129.6.

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

Härvid har beträffande kostnaderna endast återgivits beräkningens alternativ II, vilket delegationen synes lägga huvudvikten vid och vilket även torde ha varit utgångspunkten för beräkningen av jordbrukets kompensation hösten 1941. Det torde böra framhållas, att beräkningarna endast avse att ge en bild av utvecklingen av jordbrukets inkomster och kostnader och att de anförda inkomst- och utgiftssummorna icke innesluta samtliga inkomstoch utgiftsposter och därför icke få direkt jämföras med varandra.

Det anförda resultatet, som delegationen nu kommit till innebär en revidering av tidigare beräkningar för såväl produktionsåret 1940/41 som innevarande produktionsår. För det förstnämnda produktionsåret har en betydande uppräkning av jordbrukets inkomster ägt rum. Detta sammanhänger bland annat därmed att beräkningen av inkomsterna av försålda svin ökats, sedan svinräkningen den 6 oktober 1941 givit vid handen att skäl att räkna med en kapitalrealisation därvidlag icke föreligga.

För produktionsåret 1941/42 lia såväl inkomster som kostnader nu beräknats till högre belopp än i den föregående höst uppgjorda förhandskalkylen. Så har mjölkproduktionen hållits bättre uppe än vad delegationen då räknade med. Priset på matpotatis har vidare blivit högre liksom vissa andra justeringar i inkomstkalkylerna företagits. Bland utgifterna ha bl. a. arbetskostnaderna räknats upp och större kvantiteter av kraftfoder och fodercellulosa införts i de nya beräkningarna.

Nämnden finner för sin del icke anledning att närmare gå in på en detaljgranskning av delegationens beräkningar. De justeringar, som nu måst företagas^ framhäva de osäkerhetsmoment, som vidlåda beräkningar av detta slag.

I detta sammanhang finnes det enligt nämndens mening anledning att särskilt framhålla, att beräkningarna ge vid handen, att statsmakternas avsikter vid fastställandet av kompensationen för jordbruket för de båda senaste årens svaga skördar icke blivit förverkligade. Vid de förhandlingar, som på hösten 1940 fördes mellan regeringen och representanter för jordbrukets organisationer, synes enighet ha uppnåtts därom, att jordbrukarna själva skulle bära ett inkomstbortfall på 4 procent av de totala inkomsterna. 1 efterhand kan nu konstateras, att jordbrukarna icke endast sluppit denna inkomstminskinng på drygt 60 milj. kronor, utan i realiteten erhållit en merinkomst utöver vad som skulle ha erfordrats för att till fullo kompensera inträffade kostnadsstegringar. Enligt föregående beräkningar skulle denna merinkomst ha uppgått till 40.2 miljoner kronor, en siffra, som nämnden även anförde i sin promemoria den 4 november 1941. Enligt delegationens nu föreliggande beräkningar har denna merinkomst för produktionsåret 1940/41 i själva verket uppgått till 109.2 miljoner kronor.

Vid de förhandlingar, som fördes mellan regeringen och jordbrukarnas representanter hösten 1941, synas i huvudsak samma principer för kompensationen ha accepterats som året innan. Detta skulle sålunda ha inneburit, att jordbruket skulle bära en inkomstminskning av 65 miljoner kronor. Enligt föreliggande kalkyler synas emellertid jordbrukets inkomster för år 1941/42 komma att understiga det belopp, som skulle erfordrats för att upprätthålla en i jämförelse med 1938/39 oförändrad relation mellan inkomster och kostnader, med endast 37.3 miljoner kronor. Inkomstunderskottet skulle sålunda endast komma att svara mot något mer än 2 procent av det totalbelopp, som erfordras för att täcka jordbrukets samtliga kostnader, däri inbegripet ersättning för jordbrukarnas arbete, medan det vid uppgörelsen förutsatts, att jordbruket vid särskilt ogynnsam skörd skulle bära ett inkomstbortfall, motsvarande cirka 4 procent av sagda belopp. Enligt nämndens mening bör vad som här förekommit hållas i minnet, då frågan om utformningen av pris-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319. 77

regleringen på jordbrukets område för det kommande produktionsåret behandlas.

Rörande de allmänna riktlinjerna för jordbruksregleringen har priskontrollnämnden anfört:

Livsmedelskommissionen utgår i sin framställning från att de regler för prissättningen på jordbrukets produkter, som tillämpats under de båda senaste åren, också komma till användning för produktionsåret 1942/43. Med hänsyn till jordbruksproduktionens utomordentliga betydelse för vår försörjning under nuvarande krisförhållanden synes kommissionen emellertid förorda en något högre prisnivå, än som framkommer vid tillämpning av förutnämnda regler.

Priskontrollnämnden har i yttranden av den 8 maj, 13 augusti och 4 november 1941 anmält vissa reservationer mot dessa principer. Enligt nämndens härvid tillkännagivna uppfattning medför tillämpningen av dessa principer gentemot jordbruket, att denna näringsgrens utövare erhålla en annan och förmånligare behandling i vad avser täckning för inträffade kostnadsstegringar än näringsidkare inom andra grenar. Nämnden vidhåller för sin del alltjämt den uppfatning, som den i nämnda skrivelser givit uttryck åt.

Enligt nämndens mening finns det under sådana förhållanden i varje fall icke anledning att medgiva jordbruket en än högre prisnivå än som framkommer vid tillämpning av förutnämnda regler. Nämnden måste därför från sina utgångspunkter motsätta sig de uttalanden, som livsmedelskommissionen gjort angående en sådan högre prisnivå.

Detta bör enligt nämndens uppfattning även gälla s. k. stimulanspriser. Lantbruksförbundet har för sin del uttalat, att särskilda stimulanspriser eller eljest på förhand fixerade priser, vilka fastställts högre än vad regeln örn full kostnadstäckning vid normala skördebetingelser skulle fordra, icke böra få pressa ned priset på andra produkter. Till denna uppfattning ha även ett antal ledamöter i livsmedelskommissionens råd i en särskild reservation anslutit sig. Enligt nämndens åsikt skulle ett accepterande härav i själva verket spränga grundvalarna för avvägningen av priserna på jordbrukets produkter och innebära ett så stort avsteg från de eljest av statsmakterna tidigare godkända principerna för denna prissättning, alt det är svårt att se huru vid åsättande av stimulanspriser å vissa produkter dessa principer överhuvud skulle kunna tillämpas på övriga produkter. Nämnden vill särskilt understryka, att det inbördes sammanhang mellan priserna på olika jordbrukets produkter, som dessa principer eljest åstadkommit, synes vara av stort värde för åstadkommandet av återhållsamhet ifråga örn krav å höjda priser för vissa produkter, örn regleringen sker med hänsyn till jordbrukets totala inkomster, måste nämligen höga priser på vissa produkter medföra så mycket lägre priser på andra än vad som eljest skulle vara möjligt.

En sådan allmän sammankoppling synes nämnden även ur den synpunkten vara önskvärd, att en stimulans av viss odling lätt synes kunna gå förlorad, därest priserna på andra produkter, vilkas produktion man icke önskar stimulera, också komma att höjas. Stimulansen måste nämligen i nuvarande situation ej sällan vara en stimidans av en viss produktion i stället för någon annan, t. ex. odling av brödsäd, oljeväxter eller potatis i stället för havre. T så måtto är stinmlansmomentet direkt en konsekvens av avvägningen mellan priserna på de olika produkterna; mot högre priser, på vissa produkter böra därför just ur stimulanssynpunkt svara lägre priser på andra.

Emot vad som här anförts, står endast det förhållandet, att vissa av de odlingar, som särskilt ansetts böra stimuleras, huvudsakligen äga rum i de

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

södra delarna av landet. Livsmedelskommissionen anser det lämpligt, att frågan om och i vad mån stimulansåtgärderna gynnat vissa grupper av odlare framför andra göres till föremål för närmare utredning. Nämnden ansluter sig till önskemålet, att en sådan utredning verkställes, och delar kommissionens och lantbruksförbundets åsikt, att en starkare lokal differentiering av regleringsåtgärderna bör vidtagas, i den mån utredningar ge vid handen, att betydande olikheter uppkommit mellan jordbrukets ekonomiska läge i olika delar av landet. Nämnden har redan tidigare understrukit önskvärdheten av en sådan differentiering.

Beträffande de viktigare vegetabiliska produkterna har Kungl. Majit den 1 april 1942 godkänt vissa relationstal. För animaliska produkter har livsmedelskommissionen icke ansett relationspriser höra fastställas. Lantbruksförhundet har framhållit önskvärdheten av att prissättningen på dessa produkter sker i samband med den definitiva prissättningen på brödsäd och fodersäd och kommissionen förklarar att detta utan allt för stora svårigheter synes låta sig göra. Eftersom höstsädespriset måste fastställas redan i augusti och fodersädsprisema skola stå i viss, redan bestämd relation därtill, är emellertid en förutsättning för att så skall kunna ske, att man för bedömandet av foderskörden låter sig nöja med den skördeuppskattning, som skall äga rum per den 15 juli. Kommissionen anser, att offentliggörandet av de definitiva priserna under alla förhållanden torde böra ske under senare hälften av augusti månad.

Priskontrollnämnden ställer sig för sin del tveksam till ett sådant förfaringssätt. I och för sig är det naturligtvis önskvärt, att priserna kunna bestämmas vid en så tidig tidpunkt som möjligt och nämnden förstår väl nödvändigheten av att höstsädspriserna fixeras redan i augusti. Erfarenheten visar emellertid, att de tidiga skördeuppskattningarna kunna ge resultat, som högst väsentligt avvika från de, som sedermera visa sig som definitiva. De beräkningar, som utförts av livsmedelskommissionens delegation, rörande jordbrukets inkomster och utgifter ha flera gånger visat sig behöva en korrigering allteftersom nya uppgifter blivit tillgängliga. De stora osäkerhetsmoment, som man härvid i alla fall nödgas röra sig med, göra det närmast önskvärt, att prissättningen på de animaliska produkterna uppskjutes så länge som möjligt. År 1940 träffades uppgörelsen örn dessa priser i november och år 1941 blev uppgörelsen icke definitiv förrän i början av december. Med hänsyn till de resultat, som de senaste beräkningarna utvisat för 1940/41 och 1941/42 och som här ovan omtalats, vill priskontrollnämnden ifrågasätta, huruvida icke en efterreglering genom förskjutningar i bidrag och priser på de animaliska produkterna skulle kunna äga rum vid senare tidpunkt än den av kommissionen förordade och avse kortare tidrymd än hela produktionsåret.

Inom priskontrollnämnden har reservation anmälts av herr Norup, som med instämmande av ledamöterna i priskontrollnämndens råd fröken Karin Collin och herr H. Nilsson anfört följande.

Nämnden framhåller i sitt yttrande bl. a., att s. k. stimulanspriser på vissa jordbruksprodukter skulle bidraga till att jordbrukets utövare skulle erhålla en annan och förmånligare behandling i prishänseende än näringsidkare inom andra grenar, samt vidare att tillämpningen av stimulanspriser skulle spränga grundvalarna för avvägningen av priserna på jordbrukets produkter och förhindra tillämpningen av de av statsmakterna tidigare godkända principerna för prissättningen. Nämnden finner sig icke kunna tillstyrka ett dylikt förfaringssätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

79 Jag kan icke följa nämnden i detta avstyrkande.

Det torde nämligen vara ofrånkomligt att beträffande sådana specialodlingar, som man ur försörjningssynpunkt är särskilt angelägen örn att utvidga, och vilka ej kunna odlas i hela landet, t. ex. vissa olje- och spånadsväxter samt sockerbetor, prissättningen ges en sådan utfonnning, att den direkt stimulerar till ökad odling. Detta så mycket mer, som dessa odlingar äro speciellt arbetskrävande och förenade med avsevärda risker. Ett dylikt förfaringssätt beträffande prissättningen tillämpas för övrigt även vid viss industriell tillverkning i de fall då landets försörjning kräver en utvidgning av denna tillverkning. Detta ofrånkomliga gynnande av vissa näringsutövare är sålunda icke något speciellt för jordbruket utan torde vara regel, så snart det gäller att få fram en speciellt viktig produktion.

I likhet med vad av lantbruksförbundet tidigare uttalats anser jag att stimulanspriserna icke böra få inverka nedpressande på övriga produktpriser. Därför bör icke vid inkomstkalkyler för jordbruket, de eventuella merinkomster medtagas, som uppstått på en viss odling, för vilken stimulansprisen utgått utöver vad som erfordrats enligt principen om full kostnadstäckning vid normalskörd. Ett motsatt förfaringssätt skulle nämligen medföra orättvisa mot den större delen av landets jordbrukare, enär det ju här, som förut nämnts, är fråga om specialodlingar, vilka endast beröra en mindre del av jordbruksutövarna.

Särskilda yttranden ha avgivits av ledamöterna i priskontrollnämndens råd fru Nancy Eriksson och fru Hulda Flood. Fru Eriksson har anfört:

I likhet med livsmedelskommissionen anser jag, att det vore olämpligt att under nu rådande förhållanden göra mjöl och mjölk dyrare, något som enligt min mening blir alldeles särskilt olyckligt, om man samtidigt har för avsikt att göra dessa födoämnen ännu billigare för vissa grupper. Oavsett inverkan på levnadskostnadsindex tror jag, att det är psykologiskt obetänkt att ytterligare vidga prisklyftan på dessa livsviktiga produkter. Det slår säkerligen bättre ut, om man låter prislättnader tillkomma på nya varor och icke ändrar de gamla subventionspriserna. Om kravet på en sänkning av inkomstgränsen för rabattberättigade kommer att genomföras, medför ju detta, att en stor del, som nu ha rabattförmåner, mister dessa och komma i ett sämre läge än nu. En samtidig höjning av priserna skulle troligen uppfattas som en mycket stor orättvisa.

Fru Flood har uttalat följande.

Med tanke på de befolkningsgrupper, som utgöra gränsfallen vid rabatttilldelningen och även andra små inkomsttagare, som i dessa tider ha det ekonomiskt svårt, bör allt göras för att förhindra prisförhöjningar på livsmedel, i detta fall mjöl, bröd, mjölk och matfett. Detta så mycket mer i den händelse den nu diskuterade sänkningen av gränsen för den beskattningsbara inkomsten vid erhållande av rabatter kommer att vidtagas. Sker detta, kommer en prisförhöjning att betyda dubbel skärpning för stora grupper av medborgare.

80 Kungl. Maj-.ts proposition nr 319.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m.

För åstadkommande av mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet i de nordliga delarna av riket har av jordbrukets prisregleringsfond för budgetåren 1937/38—1939/40 anvisats, bland annat, respektive 500,000,

600.000 och 900,000 kronor till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt de delar av Kopparbergs och Värmlands län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad med den i Norrland. För budgetåren 1940/41 och 1941/42 har medgivits att ett belopp av 900,000 kronor för ändamålet finge utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Medlen ha av Kungl. Maj:t fördelats mellan hushållningssällskapen i nyssnämnda landsdelar.

I skrivelse den 30 augusti 1941 har lantbruksstyrelsen hemställt, att å riksstaten för budgetåret 1942/43 måtte anvisas ett särskilt reservationsanslag av 900,000 kronor till bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland och vissa andra delar av landet. Lantbruksstyrelsen har föreslagit att av de medel, som kunde komma att beviljas, ett belopp av omkring 41,000 kronor borde tilldelas svenska vall- och mosskulturföreningen för dess studiegårdsverksamhet i Norrland samt ett belopp av

150.000 kronor borde få användas för utlämnande av statsbidrag jämlikt kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 649) för anläggande eller inrättande av slakteri med tillhörande inredning och utrustning.

I enlighet med riksdagens medgivande (prop. 278; r. skr. nr 74) anvisade Kungl. Maj:t genom beslut den 25 juli 1941 från det för budgetåret 1941/42 till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisade anslaget ett belopp av 15,000 kronor för forsknings- och försöksverksamhet i fråga örn bekämpande av ogräs. Detta belopp fördelades sedermera så att 3,000 kronor ställdes till förfogande för föreståndaren för tekniska högskolans institution för jordbrukslära dokt. phil. A. Åslander, 6,000 kronor till jordbruksförsöksanstaltens och likaledes 6,000 kronor till lantbrukshögskolans institution för växtodlingslära. I skrivelse den 24 oktober 1941 har doktor Åslander hemställt örn ett anslag av 7,400 kronor för fortsatta praktiskt-vetenskapliga undersökningar rörande ogräsens bekämpande, över framställningen har yttrande avgivits av lantbrukshögskolans försöksnämnd, lärarråd och styrelse. 1 sitt yttrande har högskolans styrelse anmält, att till styrelsen ingivits två ansökningar om statsbidrag för forsknings- och försöksverksamhet i fråga örn bekämpande av ogräs, nämligen dels en ansökning av professorn i växtodlingslära vid högskolan Hugo Osvald, däri anhålles att styrelsen måtte göra framställning hos Kungl. Majit om ett anslag för budgetåret 1942/43 å 12,000 kronor för fortsättande av de vid högskolans institution för växtodlingslära bedrivna forskningarna rörande kampen mot ogräsen, dels ock en ansökning

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

av föreståndaren för jordbruksförsöksanstalten, professor Gustav Sundelin, däri hemställes att styrelsen måtte ingå till Kungl. Maj :t med begäran om att för jordbruksförsöksanstaltens räkning 6,000 kronor måtte ställas till förfogande under samma budgetår till fullföljande av anstaltens verksamhet för ogräsens bekämpande. I sitt yttrande har högskolans styrelse tillstyrkt, att för ifrågavarande ändamål måtte ställas till förfogande från anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för doktor Åslanders försök 3,000 kronor, för professor Osvalds försök 6,000 kronor och för professor Sundelins försök 7,500 kronor eller således tillhopa 16,500 kronor.

I skrivelse den 13 mars 1942 har statens livsmedelskommission framlagt förslag till vissa åtgärder för bekämpande av potatisbladmögei. I skrivelsen har kommissionen hemställt, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte dels uppdraga åt svenska spannmålsaktiebolaget att inköpa 100 ogrässprutor, lämpade jämväl för besprutning mot bladmögelsjuka samt att försälja desamma efter anvisningar av statens livsmedelskommission, dels ock ställa ett belopp av 30,000 kronor till förfogande för prisnedsättning på ifrågavarande sprutor med högst 30 procent av spannmålsbolagets inköpspris. Till stöd för framställningen har kommissionen anfört bland annat:

Enligt vad erfarenheten givit vid handen har potatisbladmögei varit den sjukdom, som hittills åstadkommit de största skadorna på potatisodlingarna i landet. Statens växtskyddsanstalt har uppskattat den genomsnittliga skördeminskningen i landet, förorsakad av potatisbladmögei, till 2—3 miljoner deciton potatis per år. Då man särskilt under nuvarande förhållanden är i hög grad beroende av tillgången på potatis, finner livsmedelskommissionen angeläget, att åtgärder vidtagas för nedbringande av verkningarna av denna sjukdom.

De åtgärder, som kunna vidtagas för att motarbeta ovannämnda sjukdom, äro i huvudsak följande:

1) användande av friskt utsäde,

2) odling av motståndskraftiga potatissorter,

3) besprutning av potatisplantorna med kopparhaltiga preparat.

Genom de två förstnämnda åtgärderna kan sjukdomen i viss omfattning

motarbetas. Det effektivaste medlet för bekämpande av sjukdomen är emellertid den sistnämnda metoden. I nuvarande situation är det därför av vikt att denna metod i största möjliga utsträckning kommer till användning.

Förutsättningen för en mera allmänt genomförd besprutning av det slag, som här avses, är, att tillgång finnes på såväl lämpliga sprutor som besprutningsmedel. För mindre odlingar upptill en hektars storlek kunna lämpligen användas exempelvis pneumatiska ryggsprutor. Dessa sprutor äro relativt billiga, varför jordbrukarna genom lämplig upplysningsverksamhet böra kunna förmås anskaffa dylika sprutor i viss omfattning.

Då det gäller större odlingar, måste sprutor av större kapacitet komma till användning. Vid en av lantbruksakademien anordnad pristävlan örn ogrässprutor, lämpliga även för bekämpande av bladmögel, har särskilt en körspruta, den s. k. »Favaritsprutan», som tillverkas av aktiebolaget Trygg- Produkter, Örebro, visat sig vara ändamålsenlig. Vidare kan ogrässprutan »Ysta-Nilob», som tillverkas av Ystads Gjuteri & Mekaniska Verkstads Aktiebolag, Ystad, anses lämplig såsom ogräs- och bladmögelspruta. Något större lager av nu angivna sprutor finnes visserligen icke, men fabrikanterna ha

Bihang till riksdagens protokoll löfö. 1 sand. Nr 319.

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

meddelat, att de äro villiga igångsätta serietillverkning, därest säker avsättning för sprutorna kan erhållas. Samtidigt ha emellertid vederbörande fabrikanter uttalat tveksamhet rörande möjligheterna att försälja något större antal dylika sprutor. Potatisbladmögel bär nämligen icke uppträtt i någon större omfattning under de senaste två åren.

Livsmedelskommissionen har från fabrikanterna av de två nyssnämnda sprutorna inhämtat uppgifter om priset på sprutorna. Katalogpriserna variera något för olika storlekar och olika material till pumpar och dylikt men ligga mellan 1,000 och 1,575 kronor. Vid beställning av ett större antal torde emellertid detta pris kunna reduceras, sannolikt till ett lägsta pris av omkring 800 kronor. Även med en sådan reduktion torde priset likväl vara så högt, att jordbrukarna icke kunna förväntas inköpa sprutor i någon större utsträckning. Då det emellertid är av stor betydelse för folkförsörjningen, att dylika sprutor finnas tillgängliga inom olika delar av landet, därest bladmögelsjuka uppkommer, anser livsmedelskommissionen önskvärt, att ett förbilligande av sprutorna åstadkommes genom bidrag av statsmedel. Subventionen synes böra utgå med 30 procent av inköpspriset på ifrågavarande sprutor från fabrikanten.

Uppdraget att handhava försäljning av sprutor synes böra lämnas åt svenska spannmålsaktiebolaget, som genom sina auktoriserade försäljare i olika delar av landet har lämpliga organ för försäljningen till sitt förfogande. Spannmålsaktiebolaget synes böra anbefallas att hos ovannämnda fabrikanter till lägsta pris beställa ett visst antal sprutor. Dessa sprutor böra sedan fördelas mellan olika hushållningssällskap allt efter potatisodlingarnas omfattning inom vederbörande hushållningssällskaps område. Vid fördelningen av sprutorna bör jämväl viss hänsyn tagas till, att desamma även skola användas för bekämpande av ogräs. Sedan sprutorna enligt angivna grunder fördelats mellan hushållningssällskapen, böra dessa utbjuda sprutorna till jordbrukare inom området. Genom bildande av maskinhållareföreningar eller på annat sätt torde möjligheter kunna skapas för att sprutorna jämväl komma det mindre jordbruket till del. Lån för inköp synes härvid kunna lämnas av hushållningssällskapen från maskinlånefonden. Det erforderliga antalet nya körsprutor synes kunna begränsas till i runt tal 100 stycken.

Sedermera har statens livsmedelskommission i skrivelse hemställt, att svenska spannmålsaktiebolaget måtte bemyndigas dels att under tiden intill den 1 september 1942 för ett belopp av högst 325,000 kronor inköpa högst 500 ton kopparsulfat, vilket ämne ingår i den vätska som användes för bekämpande av bladmögelsjuka, dels ock att försälja kopparsulfaten efter livsmedelskommissionens anvisningar. I

I anslutning till riksdagens medgivande (prop. nr 278; r. skr. nr 74) bemyndigades genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 augusti 1941 domänstyrelsen att inköpa högst 12 såsom studiegårdar lämpliga jordbruksfastigheter samt beviljades svenska vall- och mosskulturföreningen för organiserande och utövande av ledningen vid sagda studiegårdar under år 1941 statsbidrag med

20,000 kronor att utgå från reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

I skrivelse den 12 januari 1942 har lantbruksstyrelsen — under åberopande av en skrivelse från svenska vall- och mosskulturföreningen — hemställt, bland

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

annat, att föreningen för fortsättande av nyssberörda verksamhet under år 1942 måtte beviljas statsbidrag med 23,500 kronor.

Vall- och mosskulturföreningen har sedermera i skrivelse den 27 februari 1942 meddelat, att det icke varit möjligt att anskaffa 12 lämpliga gårdar, som kunde inköpas för ifrågavarande ändamål. Föreningen hade endast lyckats finna 2 sådana gårdar. Enligt föreningens mening kunde emellertid verksamheten med fördel även bedrivas vid enskilda gårdar, vilkas ägare vore villiga att träffa överenskommelse härom med föreningen. Föreningen har med hänsyn härtill hemställt, att vid fastställande av plan för verksamheten möjlighet måtte inrymmas för föreningen att träffa avtal med enskilda jordägare rörande verksamhetens bedrivande vid deras gårdar samt att beslutet om inköp av 12 gårdar finge anstå tills vidare och i stället inköp endast verkställas av 2 gårdar.

Föreningen har därefter i skrivelse den 16 april 1942 anfört bland annat följande.

Föreningen har låtit verkställa en grundlig undersökning av möjligheterna att, för 20-årsperioden 1942—1962, inom landets fyra nordligaste län erhålla överenskommelse med ett antal härför kvalificerade och särskilt lämpliga enskilda jordbrukare rörande samverkan mellan dem och föreningen för utnyttjande av deras gårdar såsom studiegårdar. I samverkan med tjänstemän inom de berörda länens hushållningssällskap och skogsvårdsstyreiser m. fl. ha mellan föreningen och ett 20-tal jordbrukare inom angivna län upprättats preliminära avtal för 20 år, samtliga avsedda att träda i kraft den 1 juli 1942.

Den årliga ersättningen till jordägaren har i detta avtalsformulär upptagits med 1,000 kronor, varav 700 kronor utbetalas kontant och 300 kronor innestå hos föreningen till avtalstidens utgång. Förberedelsetiden, före bokföringsårets början år 1942, ersättes med 250 kronor, som kontant utbetalas till jordägaren. De preliminära avtalen ha träffats med jordbrukare på 10 platser, belägna i anslutning till inlandsbanan, samt på io platser, belägna i anslutning till norra stambanan och dess förgreningar.

Styrelsen har utgått ifrån, att studiegårdsverksamheten under de första åren helt kommer att knytas till gårdar i enskild ägo. Kostnaderna för verksamheten ha för kalenderåret 1942 beräknats till 38,000 kronor. Föreningen har i styrelsens anslagsäskanden för studiegårdsverksamheten inrymt lön till en »ersättare för i anspråk tagen del av föreståndarens arbetstid»^ Såsom sådan ersättare fungerar nu en av föreningens ordinarie konsulenter. Vidare har, med avlöning ur studiegårdsanslaget, anställts en ersättare för denne såsom konsulent i övre Norrland, vilken emellertid dessutom skulle vara behjälplig nied arbetet vid studiegårdarna. Till sistnämnda befattning har styrelsen förvärvat ordinarie förste läraren vid Umeå lantbruksskola, agronomen Rolf Frisendahl, som intill utgången av oktober månad 1942, åtnjuter tjänstledighet från sin ordinarie befattning. Dennes löneförmåner lia beräknats till 7,750 kronor. Till verksamheten har vidare knutits en driftsledare. Dennes löneförmåner lia beräknats till 5,875 kronor. För resor och omkostnader i övrigt lia upptagits 19,375 kronor samt till ersättningar åt gårdsägaren 5,000 kronor.

över vall- och mosskulturföreningens framställningar lia yttranden avgivits den 22 april 1942 av lantbruksstyrelsen och den 30 i samma månad av styrelsen för lanlbrukshögskolan. Vid högskolans skrivelse fanns fogat utlåtande från lärarrådet vid högskolan.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Lantbruksstyrelsen har anfört bland annat följande:

Styrelsen har ansett att studiegårdsverksamheten kan bliva till det största gagn för det norrländska jordbruket. De s. k. demonstrationsjordbruken, som i vissa delar av Norrland upprättats med hjälp av enskilda gåvomedel, och med vilka de föreslagna studieegendomarna skulle bliva i stor utsträckning jämförbara, hade också visat sig vara ett gott medel för utbredning av rationella jordbruksmetoder.

Vall- och mosskulturföreningens sist framlagda förslag överensstämmer mera än tidigare förslag med de synpunkter lantbruksstyrelsen anfört. Enligt styrelsens mening innebär det även i stort sett mindre risker för misslyckanden, liksom det även medför mindre ekonomiska risker för föreningen. Emellertid synes verksamheten med fördel kunna förenklas ytterligare och givas en mera praktisk inriktning, varigenom även kostnaderna torde kunna nedbringas.

Till en början vill lantbruksstyrelsen framhålla, att verksamheten snarast bör komma i gång. Sedan föreningen första gången framlade sin plan, ha nu snart två år gått. Mycket arbete och betydande kostnader ha under tiden nedlagts. Olika förslag ha tid efter annan framkommit utan att leda till något resultat. Lantbruksstyrelsen har heller icke helt kunnat frigöra sig från den uppfattningen, att arbetet med planerandet av här ifrågavarande verksamhet tagit föreståndarens tid alltför mycket i anspråk, så att föreningens egentliga uppgifter kommit i andra hand. Detta kan emellertid enligt lantbruksstyrelsens mening icke få bliva fallet. Därtill äro föreningens egentliga arbetsuppgifter alltför betydelsefulla.

I fråga om verksamhetens omfattning synes denna nu böra begränsas till det antal gårdar, förslagsvis 10 till 14, som kan övervakas av en driftsledare. Lantbruksstyrelsen anser det nämligen angeläget, att man får se verksamheten fungera i praktiken, innan den igångsättes i för stor skala.

Jordbruken böra drivas så, att de kunna stå som förebild för en i alla avseenden rationell jordbruksdrift. Detta bör även gälla observationer och anteckningar. Jordbrukarens skyldighet i detta avseende bör därför begränsas till vad som är erforderligt för en fullständig bokföring och kontroll av jordbruksdriften samt i övrigt till uppgifter, som äro av direkt betydelse för det ifrågavarande jordbrukets skötsel.

Vid sådant förhållande bör icke heller någon ersättning utgå till jordbrukaren. Däremot bör i likhet med vad som är fallet vid de s. k. kempeska mönsterjordbruken bidrag utgå för genomförande av för iståndsättande av jordbruk och byggnader erforderliga förbättringsåtgärder. Dylikt bidrag torde böra utgå av statsmedel samt till ett belopp per jordbruk och år av förslagsvis 1,000 kronor. Lämpligen synes böra förfaras så, att — sedan ett visst jordbruk utsetts till studiejordbruk — en plan uppgöres upptagande alla de förbättringsåtgärder, som äro erforderliga för jord och byggnader, samt med angivande i vilken ordning de skola utföras och statsbidrag utgå. I regel torde statsbidrag icke böra utgå till täckande av hela kostnaden. Det synes emellertid lantbruksstyrelsen rimligt, att statsbidraget utgår efter väsentligt gynnsammare grunder än som eljest är fallet. Viss bidragskvot torde dock icke böra föreskrivas utan föreningen böra givas frihet att besluta härom i varje särskilt fall.

De årliga kostnaderna för studiegårdsverksamhetens bedrivande enligt de grunder, som här skisserats, torde kunna beräknas på följande sätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 319. 85

Driftsledare-agronom: Kronor

lön 5,200 + 25 procent...................................... 6,500

resekostnader ............................................. 6,000

Föreningens föreståndares och övriga tjänstemäns resekostnader... . 1,000

Bokföringskostnader .......................................... 1,500

övriga omkostnader .......................................... 2,000

Förbättringsbidrag till jordbrukare.................... . ...... 10,000

Summa kronor 27,000.

Vid den omfattning av verksamheten, som ovan föreslagits, synas kostnaderna sålunda kunna begränsas tills vidare till 27,000 kronor per år.

Lantbrukshögskolestyrelsen har i huvudsak tillstyrkt vall- och mosskulturföreningens förslag.

De två senaste årens svaga skördar ha avsevärt försämrat landets försörjningsläge. Landets reserver av livsmedel, vilka vid krigsutbrottet voro betydande, ha högst väsentligt nedgått. Det är därför en fråga av utomordentlig vikt, att jordbruksproduktionen upprätthålles och i möjligaste mån utvidgas. Vid utformningen av statsmakternas ekonomiska politik på jordbrukets område efter utbrottet av det nu pågående kriget har man å ena sidan sökt hålla prisnivån å jordbrukets produkter inom sådana gränser, att en inflationsartad utveckling förhindrades. Man har sålunda eftersträvat att icke tilllåta priserna stiga utöver den nivå, som är nödvändig för att de ökade produktionskostnaderna skola kunna täckas. Å andra sidan har vid prissättningen måst beaktas nödvändigheten av att under rådande läge upprätthålla och i den mån så är möjligt öka produktionen. Livsmedelskommissionen har i sitt nu framlagda förslag till åtgärder under nästkommande regleringsår icke föreslagit några mera vittgående ändringar i det hittills tillämpade regleringssystemet. Såsom jag i anförande till statsrådsprotokollet vid tillkallande av sakkunniga rörande grunderna för prissättning å jordbrukets produkter erinrat ha de senaste två åren priserna för flertalet av jordbrukets produkter fastställts först sedan skörderesultatet för hela landet kunnat något så när överblickas. Själva prisavvägningen har härvid skett med utgångspunkt från principen att jordbruket i sin helhet skulle vid normala väderleksförhållanden erhålla full täckning för sedan krigsutbrottet inträdda koslnadsstegringar. Av denna princip för prisavvägningen har ansetts följa att en genom ogynnsamma väderleksbetingelser uppkommen dålig skörd borde medföra en högre prissättning å produkterna eller ock föranleda andra särskilda åtgärder från statsmakternas sida i syfte att bereda jordbruket kompensation för den genom dålig skörd förorsakade nedgången i inkomsterna, varvid man emellertid utgått från att jordbruket skulle bära en del av inkomstminskningen. Å andra sidan har man även förutsatt, att prisläget skulle jämkas nedåt vid en god skörd men att jordbruket likväl .skulle tillåtas draga fördel av ett sådant skördeutfall. Även under kommande regleringsår torde samma principer vid prissättningen böra följas.

Ehuru det givetvis ur flera synpunkler vore önskvärt, att produktionspri-

Departements-

chefen.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

serna kunde bestämmas redan före odlingssäsongens början, såsom t. ex. skett i fråga om sockerbetor, anser jag likväl i likhet med kommissionen knappast möjligt att på ett tillfredsställande sätt fixera priserna förrän skördeutfallet något så när kan överblickas. En priskalkyl, som uppgjordes redan före odlingssäsongens början, bleve i många avseenden osäker. Liksom föregående år har emellertid framlagts en prisskala för de viktigare grödorna, avsedd att till ledning för jordbrukarna visa den inbördes prisrelationen mellan de olika produkterna. Genom beslut den 1 april 1942 har denna prisskala fastställts. Enligt denna skola följande prisrelationer gälla för 1942 års skörd:

Svarthavre grundpris

Vithavre...........

Blandsäd ..........

Korn..............

Råg...............

Höstvete...........

Vårvete............

Hö................

= s

= s + 0.5 öre

— s -f- 2 »

= s + 5 »

= s + 8 »

= s + 8 »

= s + 9 »

= 0.7 s.

Utöver de i skalan angivna priserna för vårvete och korn skall enligt Kungl. Maj:ts beslut utbetalas en odlingspremie av för vårvete 40 kronor för hektar och för korn 50 kronor för hektar. Odlingspremien för korn skall dock endast utgå inom de landsdelar, där utfodringsförbud beträffande korn är rådande.

Såsom förut berörts har under de senaste åren tillämpats den principen, att jordbruket såsom helhet betraktat skall vid normal skörd erhålla full täckning för de kostnadsstegringar, som inträtt sedan krigsutbrottet. I överensstämmelse härmed ha de beräkningar, som tjänat till ledning för prissättningen, avsett förändringar i jordbrukets sammanlagda inkomster och kostnader. Denna metod kan anses tillfredsställande om kostnadsstegringarna liksom prishöjningarna ske likformigt för olika produkter. Är däremot produktionskostnadsstegringen väsentligt olikartad för olika produkter eller höjas produktpriserna vid lika stegring av produktionskostnaderna olikartat, torde de jordbrukare, vilka på grund av sina produktionsbetingelser huvudsakligen äro hänvisade till vissa odlingar, kunna bliva lidande. Så kan bli fallet när av försörjningspolitiska skäl priserna på vissa jordbruksprodukter avvägas i annan inbördes relation än tidigare eller det för vissa slag av grödor, vilkas odling statsmakterna önska stimulera, fastställas förhandspriser, som tillföra vederbörande odlare en större merinkomst än den som motsvarar kostnadsstegringen. Om denna merinkomst skall rymmas inom den mot jordbrukets totalkostnad svarande inkomstsumman, kommer det att medföra att priserna på andra produkter kunna bliva lägre än deras produktionskostnader skulle motivera. De av mig nu berörda frågorna har jag funnit böra underkastas närmare utredning av förutnämnda sakkunniga. Dessa skola även verkställa sådan preliminär undersökning rörande jordbrukets inkomster och kostnader för regleringsåret 1942/43, som tidigare utförts av livsmedelskom-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

missionen, samt framlägga resultatet av denna undersökning så tidigt, att densamma kan bliva till ledning för fastställandet instundande höst av priserna å jordbruksprodukter av 1942 års skörd. Det synes önskvärt, att nämnda preliminära undersökning färdigställes i sådan tid, att man med ledning av densamma kan örn möjligt redan i augusti månad fastställa priserna på såväl spannmål som mjölk. Avsikten är att de sakkunniga tillika skola pröva huruvida de hittillsvarande beräkningsgrunderna kunna anses giva ett riktigt uttryck för inkomst- och kostnadsförändringarna inom jordbruket.

I propositionen till 1941 års riksdag angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anförde jag bland annat, att jag utgick från att statsmakterna, då fredliga förhållanden inträdde skulle vara beredda att föra en jordbrukspolitik, som skänker landets jordbruk, bedrivet efter rationella metoder, full lönsamhet. I jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande gjordes ett liknande uttalande. I anslutning härtill har jag i det förut nämnda statsrådsanförandet påpekat, att enighet råder därom att de prisreglerande åtgärderna icke anses böra sättas ur kraft och avlösas av fri prisbildning under oreglerad konkurrens från importerade jordbruksprodukter. Däremot syntes det behöva närmare klarläggas både vilken betydelse som borde inläggas i kravet på att jordbruket skall vara bedrivet efter rationella metoder och hur önskemålet om full lönsamhet borde uppfattas vid en avvägning mellan de intressen som företrädas av olika näringsgrenar och olika befolkningsgrupper.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse under de allmänna synpunkterna på jordbruksregleringens handhavande även upptagit frågan om rabatternas bibehållande. Jag torde i detta sammanhang endast böra ingå på de rabatter, som avse att nedbringa priset på fodercellulosa och oljekraftfoder. Såsom kommissionen framhållit skulle riven fodercellulosa, därest rabattering ej förekommit, i år ha betingat ett pris av i genomsnitt 24 öre per kilogram. Tillverknings- och distributionskostnaderna ha för en del av cellulosan utgjort cirka 29 öre per kilogram. Under samma förutsättning skulle även priset på oljekraftfoder ha legat mycket högt. Till belysande härav må nämnas att en del av de partier oljekraftfoder, som importerats under innevarande konsumtionsår, har inköpts till ett pris av 60 kronor per deciton eller däröver, vilket avsevärt överstiger utförsäljningspriset. Det genomsnittliga inköpspriset på de lager oljekraftfoder, som finnas inom landet eller inköpts för hemtransport under den närmaste tiden, blir omkring 45 kronor per deciton. De angivna priserna å fodercellulosa och kraftfoder skulle innebära väsentligt höjda produktionskostnader för mjölk; icke minst för jordbrukare inom missväxtområden skulle det medföra betydande svårigheter örn kraftfoderpriset sattes så högt. Det torde därför vara nödvändigt att slaten lämnar bidrag för att nedbringa anskaffningskostnaderna för ifrågavarande för jordbruket behövliga förnödenheter. I sylte att begränsa statsutgifterna för ändamålet har emellertid livsmedelskommissionen

88 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

föreslagit att en viss höjning av inköpspriset för jordbrukare skall ske. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

I anslutning till vad som gällt under den tid, som förflutit sedan krigets utbrott, förordar jag även nu, att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att handhava jordbruksregleringen samt vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle härvid finnas påkallat att vidtaga mera genomgripande ändringar i regleringsåtgärderna, förutsätter jag emellertid, att riksdagen höres, då detta utan olägenhet kan ske.

Då några som helst möjligheter att bedöma det nuvarande kristillståndets varaktighet icke förefinnas, anser jag lämpligast, att liksom hittills skett samtliga nu gällande regleringsanordningar på ifrågavarande område bibehållas, även örn en del av dem icke kan tillämpas under den tid kriget pågår. Jag förordar därför, att de grundläggande av riksdagen antagna regleringsförfattningarna ävensom andra av riksdagen lämnade bemvndiganden, vilkas giltighet utgår med innevarande regleringsår, förlängas på ytterligare ett år.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande spörsmålen torde jag få övergå till att angiva de grunder, som i fortsättningen böra tillämpas beträffande regleringen av priserna å vissa viktigare jordbruksprodukter. I fråga om de åtgärder, som i prisrabatterande syfte kunna befinnas påkallade, framlägger chefen för folkhushållningsdepartementet denna dag förslag för Kungl. Majit.

Mjölk- och matfettsregleringen.

De statliga ingripandena på förevarande område avse dels att reglera handeln med och förbrukningen av matfett och ost och dels alt reglera producent- och konsumentpriserna samt vissa därmed sammanhängande frågor. De handels- och förbrukningsreglerande åtgärderna torde i detta sammanhang icke behöva upptagas till närmare behandling.

Genom den i samband med standardiseringen av mjölkens fetthalt genomförda omläggningen av mjölkbidragssystemet, enligt vilket mjölkprislillägg utdelas per kilogram mjölkfett, har såsom framgår av vad förut anförts förhållandevis större lönsamhet inträtt i fråga om konsumtionsmjölken än beträffande produktmjölken. I likhet med kommissionen håller jag före, att den relation som nu råder bör bibehållas i stort sett oförändrad även under nästa regleringsår, då därigenom möjligheterna att tillgodose de större konsumtionsorternas mjölkbehov torde förbättras.

Ett annat spörsmål som diskuterats av livsmedelskommissionen i dess skrivelse är frågan om återgång till det tidigare tillämpade systemet med differentiering av mjölkpristilläggen mellan olika prisutjämningsdistrikt. Frågan har upptagits i anledning av en framställning i ämnet från mjölkcentralen. Framställningen har emellertid icke biträtts av vare sig svenska mejeriernas riksförening eller Sveriges lantbruksförbund. I likhet med livsmedelskom-

Kungl. Majlis proposition nr 319.

missionen och nämnda sammanslutningar anser jag en dylik återgång till differentiering av mjölkpristilläggen icke lämplig. En återgång till nämnda system synes för övrigt enligt vad utredningen giver vid handen icke bliva till större gagn för mjölkcentralen. De svårigheter, som mjölkcentraden har att kämpa med, synas icke kunna tillskrivas det nu tillämpade systemet för mjölkregleringen. Emellertid synas de senaste årens missväxt och andra med mjölkförsörjningen sammanhängande faktorer ha medfört ett besvärligt ekonomiskt läge för producenterna inom mjölkcentralens tillförselområde. I viss mån torde dock detta även sammanhänga med att den ökade efterfrågan på konsumtionsmjölk förorsakat mjölkcentralen betydande extra kostnader för Stockholms förseende med mjölk. Då det icke ansetts skäligt, att kostnaderna härför skola drabba producenterna, utgår redan för närvarande ersättning härför i form av s. k. regleringskostnadstillägg. I likhet med livsmedelskommissionen anser jag billigheten kräva att dessa bidrag utgå även i fortsättningen.

Beträffande mjölkpristilläggets storlek är jag enig med livsmedelskommissionen därom, att detta icke bör bestämmas förrän längre fram, om möjligt samtidigt med prissättningen av spannmål. Kommissionen har, med utgångspunkt från ett tillägg för produktmjölk av 28 öre per kilogram mjölkfett och ett tillägg för konsumtionsmjölk av 42 öre per kilogram mjölkfett, beräknat kostnaderna för nämnda tillägg till i runt tal 34 miljoner kronor, därav 22.5 miljoner kronor belöpa på produktmjölken och 11.5 miljoner kronor på konsumtionsmjölken.

Jag kan även biträda livsmedelskommissionens förslag, att de bidrag, som för närvarande utbetalas till mejeriorganisationerna på vissa orter såsom ersättning för utebliven prishöjning upphöra och mjölkpriset å dessa orter i stället tillätes stiga med ett mot subventionen svarande skäligt belopp.

Mot livsmedelskommissionens förslag att det inom vissa norrländska län utöver mjölkpristillägget utgående tillägget å 40 eller 60 öre per kilogram mjölkfett skall utbetalas även under nästa regleringsår, har jag intet att erinra. Kostnaderna härför ha av kommissionen beräknats till i runt tal 5 miljoner kronor.

För närvarande utgå vissa bidrag för täckande av de av produktionsminskningen föranledda kostnaderna för mjölktillförseln till de större konsumtionsorterna. I sådant syfte utgå dels de s. k. merfraktsbidragen, dels s. k. regleringskostnadstillägg till vissa mjölkorganisationer i Stockholm och Göteborg, dels viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk vid några mejerier, som leverera mjölk till Stockholm, dels ock bidrag till upphållande av mejeriernas körlinjer inom de områden där på grund av den minskade mjölkproduktionen transportkostnaderna per kilogram mjölk starkt ökat. 1 den mån nu berörda bidrag och ersättningar visa sig vara erforderliga även under nästa regleringsår för alt kunna på ett tillfredsställande sätt lösa mjölkförsörjningsproblemet, anser jag i likhet med livsmedelskommissionen att medel för ändamålet böra beräknas även för nästa regleringsår. Med hänsyn till svårigheterna att överblicka läget i fråga örn mjölkförsörjningen

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

under det kommande året möter det uppenbarligen vissa vanskligheter att närmare kunna beräkna medelsåtgången. Livsmedelskommissionen har för sin del ansett, att densamma bör beräknas till 6 miljoner kronor. Beräkningarna föranleda icke någon erinran från min sida. Såsom kommissionen framhållit torde hinder icke böra möta, att de nu ifrågavarande medlen, om så skulle finnas erforderligt, även få användas för tillgodoseende av andra ändamål än förut nämnda, som kunna finnas vara av särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande under nu rådande kristid.

Även systemet med pristillägg för lantsmör torde böra gälla under nästa regleringsår. Kostnaderna för dessa pristillägg och omhändertagandet av lantsmör torde kunna såsom livsmedelskommissionen uttalat uppskattas till i runt tal 2 miljoner kronor.

Vad angår producentbidraget har kommissionen föreslagit att bestämmelserna rörande detta skola förbliva oförändrade under nästa regleringsår. I likhet med kommissionen anser jag mig icke kunna tillstyrka någon höjning av bidragets storlek eller minskning av den årskvantitet varpå bidraget beräknas. Bestämmelserna härom torde därför böra förbli oförändrade även under det kommande året.

Vid åtnjutandet av mjölkbidrag äro för närvarande knutna vissa villkor, bland andra, att vederbörande mejeri då livsmedelskommissionen på grund av försörjningsläget beträffande konsumtionsmjölk eller mejeriprodukter å viss ort eller inom visst område så finner påkallat, i den omfattning och på de villkor kommissionen föreskriver, skall leverera mjölk eller mejeriprodukter till berörda ort eller område. Mejeri skall därjämte, därest detsamma önskar erhålla mjölkpristillägg, även i övrigt vara skyldigt att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter livsmedelskommissionen kan finna erforderliga för åstadkommande av en med hänsyn till försörjningsläget ändamålsenlig fördelning av eller prissättning på mjölk eller mejeriprodukter. Då uppfyllandet av nu nämnda villkor är av stor betydelse för mjölkförsörjningsproblemets lösande och mejeriernas riksförening i vissa fall icke har möjlighet att dirigera leveranserna, synas skäl tala för ett genomförande av kommissionens förslag att knyta de viktigaste av ifrågavarande villkor vid rätten att överhuvud taget bedriva mejerirörelse samt i samband därmed straffbelägga brytande av villkoren. Därest så skulle visa sig behövligt, torde alltså kommissionens förslag böra genomföras, varvid det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga författningsbestämmelser i ämnet. I samband härmed torde möjligheter också böra beredas kommissionen att ålägga mejeri, som medverkar vid distributionen av konsumtionsmjölk, att i viss utsträckning deltaga i utjämning av frakter och vissa andra kostnader till förmån för de större konsumtionsorternas förseende med konsumtionsmjölk. Denna utjämning torde i enlighet med vad kommissionen föreslagit lämpligen kunna ske på det sättet, att de närmast konsumtionsorten belägna mejerierna åläggas att erlägga en utjämningsavgift, vilken bör komma till användning för utbetalande av kostnadsbidrag till de i ytterområdena belägna mejerierna. Avgiftens storlek bör fastställas av livsmedelskommissionen efter hö-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

rande av mejeriernas riksförening och torde ej böra få överstiga den merförtjänst, som vederbörande mejeri efter avdrag av normala mejeri- och distributionskostnader kan betinga sig vid försäljning av mjölken för direkt konsumtion i stället för att bereda produkter av densamma. I intet fall torde avgiften böra få överstiga 2 öre per kilogram konsumtionsmjölk.

Reglering av andra animaliska produkter än mjölk.

Livsmedelskommissionen har i fråga örn fläsk- och köttregleringen icke framfört några förslag till nya regleringsåtgärder. De nuvarande åtgärderna torde böra äga tillämpning även under nästa regleringsår. Kommissionen har framhållit, att med hänsyn till den minskade nedslaktningen en ökad knapphet på kött vöre att emotse. Därest foderskörden icke bleve särskilt svag, torde man dock å andra sidan kunna räkna med någon ökning i fläskproduktionen. Emellertid torde man få utgå från att den sammanlagda tillgången på kött och fläsk blir betydligt lägre än under innevarande regleringsår.

I fråga om regleringen av äggmarknaden har kommissionen i sin skri’ velse lämnat en redogörelse för de omständigheter av skilda slag, som föranlett den under de gångna månaderna framträdande bristen på ägg i marknaden. Kommissionen har ansett, att den nuvarande regleringen av äggmarknaden tills vidare bör ske efter i huvudsak samma bestämmelser som för närvarande samt att det nu gällande äggpriset bör bibehållas oförändrat under våren och sommaren 1942. Vad kommissionen anfört rörande äggpriset föranleder ingen erinran från min sida. Rörande äggregleringen i övrigt torde kommissionen med aktgivande på utvecklingen ha att företaga de jämkningar, som kunna finnas påkallade.

Brödsäds- och fodermedelsregleringen.

Vid utgången av löpande regleringsår torde någon större del av de hittillsvarande reservlagren av brödspannmål icke finnas kvar. Någon import av större omfattning torde man icke böra räkna med i fråga om vare sig spannmål eller fodermedel. Den nuvarande regleringen måste alltså uppenbarligen även upprätthållas under nästa regleringsår. Beträffande bestämmelserna för regleringen torde dessa i stort sett böra bibehållas oförändrade. Såsom kommissionen framhållit lärer emellertid den närmare utformningen av regleringen icke kunna redan nu bestämmas, utan detta torde få ske först när storleken av den blivande skörden åtminstone preliminärt kan beräknas. Sålunda torde man icke förrän vid en senare tidpunkt kunna bestämma huruvida avstående av korn till det allmänna under nästa regleringsår måste påfordras i samma utsträckning som under det löpande. I fråga om vete och råg torde jordbrukarna liksom för närvarande böra till det allmänna avstå i stort sett allt vad de icke behöva för förmälning mot förmalningskort eller för utsäde.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Beträffande betalningsvillkoren för brödspannmål har livsmedelskommissionen föreslagit vissa jämkningar i förhållande till nu tillämpad praxis. Inom Götaland, Svealand och Gävleborgs län tillämpas för närvarande en anordning enligt vilken de för brödspannmål fastställda normalpriserna skola avse leverans fritt å den i förhållande till brödsädens lagringsplats närmaste av vissa av livsmedelskommissionen fastställda prisorter. Enligt kommissionens mening tala flera skäl för att prisortsystemet övergives och leverans av brödsäd i stället medgives förutom vid kvarn, på samma sätt som för närvarande gäller i fråga om fodersäden, d. v. s. på varje ort, där varan kan av auktoriserad spannmålshandlare mottagas. Livsmedelskommissionen har framhållit, att genom förslagets realiserande större enhetlighet skulle ernås, vilket framför allt får betydelse då även korn — vilket sädesslag i regleringstekniskt hänseende sammanföres med fodersädsgruppen — måste tagas i anspråk för utdrygande av den egentliga brödspannmålen. Det nuvarande systemet synes enligt vad kommissionen uttalat icke heller bland lantbrukarna själva anses tillfredsställande, då dessa numera icke fritt äga disponera över sina saluöverskott utan äro pliktiga att avstå detta till det allmänna. Med hänsyn till det anförda finner jag mig kunna biträda livsmedelskommissionens förslag i nu förevarande fråga.

Såsom kommissionen föreslagit bör även i år till utgångspunkt för brödsädsregleringen läggas deklarationer från jordbrukarna angående deras skördeutfall. Riktigheten av deklarationerna torde i viss mån kunna kontrolleras genom jämförelse med de resultat, som framkomma vid de genom myndigheternas försorg verkställda, även ur andra synpunkter nödvändiga skördeuppskattningama.

I anslutning till vad livsmedelskommissionen anfört torde den i 4 § sista stycket förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution omförmälda mjölktypskommissionens verksamhet tills vidare böra inställas till dess normala förhållanden på importmarknaden återinträda.

Beträffande fodersädsregleringen torde i princip liksom förra året böra gälla att jordbrukarnas avstående av fodersäd örn möjligt bör baseras på storleken av icke endast vederbörandes fodersädsodling utan även de sammanlagda av honom för odling av fodermedel av olika slag utnyttjade arealerna. Såsom kommissionen framhållit blir frågan, huruvida denna plan låter sig genomföras under nästa skördeår eller om även då en anordning liknande den i år begagnade måste tillämpas, beroende av det kommande skördeutfallet. Det är emellertid synnerligen önskvärt, att jordbrukarna så snart som möjligt efter inträdet av det nya produktionsåret erhålla kännedom om den leveransplikt å fodersäd, som skall åvila dem. Även i detta hänseende kunde till följd av det dåliga skördeutfallet under förra året de då tilltänkta planerna icke genomföras.

Även i år torde i enlighet med vad' kommissionen anfört skördeuppskattningar böra äga rum. Dessa uppskattningar äro av betydelse för erhållande av utgångspunkten för bestämmandet av de kvantiteter fodersäd, som böra och kunna avstås till det allmänna. Såsom förut berörts möjliggöra de dess-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

utom en kontroll av de deklarationsuppgifter, som skola lämnas av jordbrukarna. Uppskattningarna torde i huvudsak kunna äga rum på samma sätt som under förra året. Möjligen torde även i år bliva erforderligt med en kompletterande skördeuppskattning under sensommaren. Denna fråga kan emellertid icke avgöras förrän längre fram på sommaren, då en allmän bild av årsväxten kan erhållas.

I fråga om anskaffande av fodercellulosa för nästa regleringsår har man vid överläggningar mellan representanter för statens industrikommission och livsmedelskommission utgått från att under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943 skall tillverkas en grundkvantitet av 550,000 ton fodercellulosa. De sålunda uppdragna riktlinjerna för fodercellulosatillverkningen föranleda icke någon erinran från min sida. Därest icke skördeutfallet skulle bliva särskilt ojämnt, synas kommissionens förslag rörande bestämmelser om tillhandahållandet av fodercellusöa under det kommande konsumtionsåret kunna godtagas. Det torde vara lämpligt att en tilldelningsperiod för fodercellulosa förlägges till sommaren, då det skulle stå jordbrukarna fritt att även om det icke för dem föreligger ett aktuellt behov av fodercellulosa likväl rekvirera sådan vara. Genom denna anordning torde en jämnare fördelning av transporterna kunna komma till stånd. Såsom livsmedelskommissionen uttalat, torde man under kommande konsumtionsår icke kunna räkna med att järnvägsvagnar skola kunna ställas till förfogande för ifrågavarande transporter i samma utsträckning som hittills.

Med hänsyn till den minskade tillgången på oljekraftfoder synes ofrånkomligt, att en icke obetydlig minskning sker av de procentsatser, varmed oljekraftfoder för närvarande lämnas såsom tillskott till fodercellulosa. Hur stor denna minskning blir kan ännu icke överblickas. I likhet med livsmedelskommissionen anser jag, att tilldelningen av oljekraftfoder såsom tillskott till fodercellulosa medför så stora fördelar att den såvitt möjligt bör bibehållas. Emellertid är det även av stor betydelse att en viss kvantitet oljekraftfoder finnes tillgänglig för tilldelning direkt till jordbrukare inom sådana områden av landet, där tillförsel av äggvita är nödvändig för att tillgängliga kolhydratrika fodermedel skola kunna utnyttjas så fullständigt som möjligt.

Såsom livsmedelskommissionen framhållit är tilldelningen av kli för utfodringsändamål beroende av, förutom importmöjligheterna, de föreskrifter om utmalningen vid kvarnarna, som med hänsyn till brödförsörjningen befinnas erforderliga.

Genom den ställning med avseende å handhavandet av inköps-, lagringsoch försäljningsverksamheten i fråga örn brödsäd och fodermedel, som svenska spannmålsaktiebolaget fått, är en beräkning av de med brödsäds- och fodermedelsregleringarna förenade kostnaderna liktydig med en uppskattning av bolagets kostnader för handhavandet av nyssberörda verksamhet. Livsmedelskommissionen har i anslutning lill en av bolaget verkställd beräkning rörande kostnaderna för dess verksamhet under tiden 1 september 1942—31 augusti 1943 gjort en uppskattning av kostnaderna. Enligt denna skulle kostnaderna under nämnda tid komma alt uppgå till omkring 120

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

miljoner kronor. Beräkningarna giva bland annat vid handen, att kostnaderna för omsättningen av brödsäd — under förutsättning att såsom jag tidigare tillstyrkt, prisortsystemet icke längre bibehålies vilken ändring innebär en beräknad kostnadsökning på 2.4 miljoner kronor — skulle bliva 7.5 miljoner kronor. Kostnaderna för omsättning av fodersäd ha uppskattats till omkring 12 miljoner kronor. Härvid har man utgått ifrån att 1942 års skörd bleve av normal storlek och en del därav exempelvis 100,000 ton upplades såsom reservlager. För lagerhyra har kommissionen räknat med något över 3 miljoner kronor. Under förutsättning att sammanlagt

80,000 ton oljekraftfoder omsattes, har kommissionen beräknat spannmålsbolagets kostnader med avseende å verksamheten med oljekraftfodret till 17 miljoner kronor. Beräkningen är såsom kommissionen påpekat beroende av vilket pris som kommer att gälla för inköp och försäljning av ifrågavarande vara. Härutinnan har kommissionen räknat med, att inköpspriset skulle bliva genomsnittligen 500 kronor per ton, vartill komma bolagets kostnader för omsättning 40 kronor per ton, samt att försäljningspriset skulle höjas från 280 till 330 kronor per ton. En förlust för det allmänna av 210 kronor per ton skulle alltså uppstå härvid. Bolagets kostnader för handhavandet av fodercellulosaregleringen har av kommissionen uppskattats till 63 miljoner kronor. Kommissionen har härvid utgått ifrån att cirka 600,000 ton melasserad och mineraliserad riven fodercellulosa (»cellfor MM») skulle omsättas och att de sammanlagda anskaffningskostnaderna skulle uppgå till i runt tal 163 miljoner kronor. Försäljningspriset har kommissionen icke ansett nu böra definitivt fastställas. Vid beräkningarna har kommissionen emellertid utgått från ett pris av under sommaren 16 kronor för deciton och därefter av 17 kronor per deciton. Det lägre priset under sommaren är avsett att stimulera till inköp under denna tid av skäl som jag förut berört. I anslutning till denna prisberäkning torde böra framhållas, att småbrukare med flera andra kreatursinnehavare kunna erhålla en betydande rabatt därå genom att utnyttja dem eventuellt tilldelade rabattkort för matfett och mjölk. Vid ett pris på fodercellulosa av 17 öre per kilogram är enligt kommissionens förslag avsikten att rabattkortsinnehavare skola kunna utnyttja en rabattkupong för inköp av 5 kilogram fodercellulosa och därvid erhålla rabatt med 7 å 8 öre per kilogram. Försäljningsintäkterna för fodercellulosa skulle örn utförsäljningspriset sättes vid nyssnämnda nivå enligt kommissionens beräkningar komma att uppgå till cirka 100 miljoner kronor. I övrigt har kommissionen beräknat att bolaget skulle ha kostnader i följande hänseende, nämligen för omsättning av diverse andra importerade varor än oljekraftfoder 5 miljoner kronor, för omsättning av diverse inhemska varor som förut icke särskilt nämnts likaledes 5 miljoner kronor, för personal och kontor m. m. omkring 2 miljoner kronor samt för räntor något över 5 miljoner kronor. Kommissionens nu berörda kostnadsberäkning, vilken givetvis i viss utsträckning måste grunda sig på osäkra faktorer, giver icke anledning till erinran från min sida. Hinder torde icke lära möta för spannmålsaktiebolaget att, såsom livsmedelskommissionen föreslå-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319. 95

git, av nu ifrågavarande medel bestrida kostnaderna för insamling av hjälpfoder.

Såsom kommissionen framhållit torde kunna övervägas en mindre höjning av priset på råg- och vetekli från det nuvarande priset 16 kronor 50 öre till 18 kronor per deciton. En dylik prishöjning synes emellertid böra föranleda en sänkning av den till kvarnarna utgående förmalningsersättningen med omkring 15 öre per deciton. En sänkning till 12 kronor per deciton torde däremot kunna ifrågakomma beträffande priset å havrekli, vilket nu är 16 kronor per deciton vid försäljning till förbrukare.

Potatisregleringen.

Såsom förut framhållits har det befunnits nödvändigt att lämna viss garanti beträffande priset å matpotatis, varvid tillika vissa bestämmelser fastställts för inlösen av dylik potatis. De förändringar, som livsmedelskommissionen nu föreslagit i fråga om regleringen av potatis beröra endast de organisatoriska förhållandena på detta område. Såsom kommissionen framhållit handhavas de nuvarande regleringsåtgärderna av två skilda organ, nämligen livsmedelskommissionen, som har ansvaret för försörjningen med matpotatis, samt statens potatismjölsnämnd, som har sin verksamhet inriktad på landets försörjning med potatisstärkelse och fabrikspotatis. Givet är att vissa fördelar och förenklingar ur organisatorisk synpunkt skulle vinnas om dessa två organs verksamhet kunde sammanföras. Behovet av enhetlig ledning torde bliva alltmera framträdande ju mer krisen skärpes och de reglerande ingreppen även på detta område bliva flera och mera djupgående. Såsom kommissionen framhållit torde en enhetlig ledning vara önskvärd bland annat för att stimulera odlingen och möjliggöra en riktig avvägning av huru stora kvantiteter potatis som böra disponeras för olika ändamål. Med hänsyn härtill och då statens potatismjölsnämnd enligt vad jag inhämtat icke har något att däremot erinra, kan jag biträda livsmedelskommissionens förslag om överförande till kommissionen under den tid detta av försörjningspolitiska skäl kan anses påkallat av de befogenheter som tillkommit statens potatismjölsnämnd.

Konstgödselregleringen.

Någon förändring i konstgödselregleringen synes icke böra företagas. Livsmedelskommissionen torde böra träffa avtal örn förlängning av giltigheten av nu gällande avtal med fabrikerna och importörerna. En viss höjning av utförsäljningspriserna på ifrågavarande produkter torde bliva nödvändig. Såsom kommissionen framhållit föreligga stora svårigheter att beräkna medelsbehovet för konstgödselclearingen under nästa år, då man ännu icke känner import- och tillverkningspriserna. Samma belopp, som behövts för innevarande år eller 5 miljoner kronor, torde dock vara tillräckligt.

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i

Norrland m. m.

Under de senaste budgetåren ha vissa belopp ställts till förfogande för produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt de delar av Kopparbergs och Värmlands län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad med den i Norrland. För ett vart av de två senaste budgetåren medgavs, att ett belopp av 900,000 kronor finge för berörda syfte utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att även för nästa budgetår medel böra finnas tillgängliga för ifrågavarande ändamål. Ett belopp av 900,000 kronor torde vara lämpligt.

Den omläggning av studiegårdsverksamheten som föreslagits av vall- och mosskulturföreningen samt tillstyrkts av lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolans styrelse finner jag lämplig och ändamålsenlig. Kostnaderna för statsverket komma härigenom att kunna avsevärt nedbringas utan att dock nyttan av verksamheten förringas. Vad angår medelsbehovet för verksamhetens upprätthållande torde detta för budgetåret 1942/43 kunna beräknas till 31,250 kronor. Av detta belopp avse 7,750 kronor arvode till driftsledaren,

6,000 kronor resekostnader för denne, 1,000 kronor resekostnader för valloch mosskulturföreningens övriga tjänstemän, 1,500 kronor bokföringskostnader, 12,000 kronor ersättning till 12 gårdsägare samt 3,000 kronor övriga kostnader. Det torde vara lämpligt att studiegårdsverksamheten liksom vall- och mosskulturföreningens övriga verksamhet står under lantbruksstyrelsens överinseende. Såsom i flera yttranden framhållits, bör tillses, att den nya verksamheten icke undanskjuter vall- och mosskulturföreningens övriga uppgifter. För ifrågavarande verksamhets igångsättande och organiserande medgavs, att av de medel som för budgetåret 1941/42 ställdes till förfogande för särskilda åtgärder för jordbruket i Norrland skulle få disponeras ett belopp av 21,000 kronor. Härför torde emellertid ytterligare omkring 12,000 kronor bliva behövliga avseende, bland annat, resor för studiegårdarnas utväljande m. m. samt vissa karteringsarbeten på gårdarna. Liksom föregående år synas för verksamheten erforderliga medel kunna disponeras från de medel som avses för särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m.

För vissa arbeten avseende bekämpandet av ogräs medgavs, att ett belopp av 15,000 kronor finge användas av de medel som för budgetåret 1941/42 av livsmedelskommissionen avsetts till diverse kostnader. För de igångsatta arbetenas fortsättande har lantbrukshögskolans styrelse för nästa budgetår begärt sammanlagt 16,500 kronor. Med hänsyn till önskvärdheten av att få arbetena, vilka i nuvarande läge torde vara betydelsefulla, slutförda förordar jag, att det härför äskade beloppet liksom skett under löpande budgetår må disponeras av de medel för nästa budgetår, som avsetts till diverse utgifter. Jag tillstyrker likaledes, att de av livsmedelskommissionen föreslag-

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

na åtgärderna för bekämpande av potatisbladmögel komma till stånd samt att för ändamålet av de medel, som ställas till svenska spannmålsaktiebolagets förfogande, må disponeras ett belopp av 355,000 kronor.

Anslagsäskanden m. m.

Kostnaderna för de föreslagna reglerings- och rabatteringsåtgärderna bliva delvis beroende av skördeutfallet och av den inkomstsumma, som detta vid nuvarande prisläge kan komma att tillföra jordbrukets utövare. Tills vidare saknas anledning att frångå de i den föregående redogörelsen gjorda antagandena och kostnadsbeloppet skulle med dessa utgångspunkter uppgå till sammanlagt 218 miljoner kronor. Av detta belopp belöpa 39 miljoner på mjölkpristillägg, 6 miljoner på särskilda bidrag för mjölk såsom regleringskostnadstillägg m. m., 2 miljoner på pristillägg för lantsmör, 44 miljoner på producentbidrag, 5 miljoner på prisclearing för konstgödselmedel, 120 miljoner på svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet samt 2 miljoner å diverse kostnader. Sistnämnda belopp är enligt vad livsmedelskommissionen upplyst i första hand avsett att användas för ersättning till svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettregleringarna sammanhängande uppgifter samt vissa smärre kostnader i samband med ägg- och slaktdjursregleringarna. Dessa medel torde även böra anlitas för gäldande av kostnaderna för den förut omförmälda utredningen angående grunderna för prissättningen å jordbruksprodukter. Jag torde få erinra därom att, därest kostnader under budgetåret 1942/43 skulle uppkomma för spannmålsbolaget för anskaffande av oljekraftfoder och fodercellulosa, desamma böra bestridas från förskottsstaten för försvarsväsendet. Av förberörda 120 miljoner kronor till bolaget utgöra 80 miljoner kronor kostnader som beräknats för nämnda ändamål. Det återstående beloppet, 40 miljoner kronor, som torde bliva erforderligt för täckande av spannmålsaktiebolagets kostnader under nästa verksamhetsår, synes liksom hittills böra täckas av medel, som upptagas å driftbudgeten för efterföljande budgetår. För bolagets behov synes sålunda för nästa budgetår icke behöva anvisas någon del av förenämnda belopp om 120 miljoner kronor. Av natur att enligt de i statsverkspropositionen förordade principerna finansieras från förskottsstaten äro även de till 5 miljoner kronor uppskattade kostnaderna för prisreglering för konstgödselmedel.

Å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1941/42 har av innevarande års riksdag anvisats ett reservationsanslag av 56 miljoner kronor till Kostnader i samband med svenska spannmålsaktiebolaget (prop. nr 2; r. skr. nr 36). Detta belopp avsåg kostnader i samband med anskaffande av oljekraftfoder och fodercellulosa under verksamhetsåret 1 september 1941 —31 augusti 1942. Kostnaderna för anskaffandet av oljekraftfoder beräknades då till 31 miljoner kronor och kostnaderna för anskaffande

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 319.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

av fodercellulosa till 37.625 miljoner kronor. För täckande av kostnaderna funnos disponibla 12 miljoner kronor.

För ytterligare kostnader för bolagets verksamhet under samma tid beräknades i statsverkspropositionen för budgetåret 1942/43 under punkt 113 i nionde huvudtiteln ett reservationsanslag av 34 miljoner kronor. Rörande detta anslag, vilket nu torde böra äskas, torde få hänvisas till framställningen under nämnda punkt samt i propositionen nr 2/1942 (sid. 100—106). Livsmedelskommissionen har i sin nu förevarande skrivelse anmält att kostnaderna för anskaffande av fodercellulosa i anledning av den avsevärda stegringen av förbrukningen med 33 miljoner kronor överstigit det beräknade beloppet av omkring 37 miljoner kronor. I propositionen angående slutlig reglering av riksstaten för budgetåret 1941/42 m. m. har sagda belopp å 33 miljoner kronor på min föredragning äskats å tilläggsstat II för sagda budgetår under anslagsrubriken Ytterligare kostnader i samband med svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.

Såsom livsmedelskommissionen föreslagit torde spannmålsaktiebolagets bokvinst tills vidare böra kvarstå hos bolaget till mötande av de kostnader, som äro förenade med ett uppbringande av bolagets reservlager av brödsäd till den med staten avtalade kvantiteten 100,000 ton.

På sätt jag förut anfört böra hittills gällande bestämmelser rörande jordbruksregleringen hållas vid makt, även örn de i viss utsträckning icke för närvarande komma att tillämpas. Giltigheten av vissa av dessa bestämmelser utgår den 1 juli eller den 1 september 1942. I anslutning härtill har inom jordbruksdepartementet uppgjorts förslag till dels förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift, dels förordningen om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjur savgift, dels ock förordningen örn fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg och vete, vilka förslag torde böra underställas riksdagen för antagande. Chefen för finansdepartementet kommer att anmäla förslag örn ytterligare utsträckning av Kungl. Maj:ts befogenhet att fastställa accis å margarin och vissa andra fettvaror. övriga bestämmelser på ifrågavarande område, vilkas giltighet utlöper under nästkommande regleringsår, torde Kungl. Majit äga att på administrativ väg giva fortsatt tillämpning. Sedan riksdagen fattat ståndpunkt till nu framlagda förslag, torde jag ånyo få upptaga frågan härom för Kungl. Maj :ts övervägande.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda tre författningsförslag, dels ock

1) medgiva Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering för nästkommande regleringsår av produktions-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

och avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående angivna riktlinjer; samt

2) för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett

reservationsanslag av ................ kronor 93,000,000;

b) till Kostnader i samband med svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag

av ................................ kronor 34,000,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protpkollet: Gunnar Sandström.

I

-r *' h

*.

.

•'' i * >{.• <;•; i •» ! i >:ti ':ii AjiUii v!' . - = •

.Ii ! ,\ ... ;•)/•> \;H /

. liff ■ . .;»i ii.t/Hi ..-i •

.i A :• v.> -- '

hui. A ■ .-i. A

o

—:<i . v ... ■ ’ -'V''

<r V>.S1f'5t$<v, •- • i ■}. .iSV.Ä '. •

! 1 .lil. :

[<rv.-

? . . ■ . /] i» i . t •. Ullf - .

r ■ i . Jj ■■■■ '' hk

!-t*. >ll>}j{i i

BILAGOR

■

V

<J%

;ve>

..a.

rv- ,'l • -.»v .

'■ 7 . '<

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

103 Bilaga 1.

Till statens livsmedelskommission.

Sedan statens livsmedelskommission uppdragit åt en delegation, bestående av undertecknade fil. lic. M. Bonow, direktör A. H. Stensgård, hovrättsassessor O. Söderström och byråchef G. R. Ytterborn att för produktionsåret 1941/42 fullfölja beräkningarna rörande förändringarna i jordbrukets inkomster och kostnader i jämförelse med produktionsåret 1938/39, får delegationen härmed överlämna en promemoria rörande jordbrukets inkomster och kostnader 1941/42. Vid utarbetandet av densamma hava livsmedelskommissionens utredningsavdelning och Sveriges lantbruksförbund medverkat, den förstnämnda väsentligen vid beräkningen av inkomsterna och det sistnämnda främst vid kostnadsberäkningarna samt vid beräkningarna av priserna på vissa jordbruksprodukter.

Beträffande uppläggningen och resultatet av de sålunda verkställda undersökningarna önskar delegationen anföra följande.

Beräkningarna ansluta sig ifråga om problemställning och metoder till motsvarande av delegationen på våren 1941 framlagda undersökningar. I likhet med dessa gälla de sålunda jordbrukets inkomster och kostnader, endast i den mån dessa avse den egentliga jordbruksdriften. Jordbrukets inkomster av skogsbruk äro däremot icke medtagna. Nu som tidigare gäller vidare, att inkomsterna äro mindre fullständigt redovisade än kostnaderna, varför någon direkt jämförelse mellan de framräknade absoluta talen för inkomster resp. kostnader ej är möjlig. En dylik försvåras f. ö. redan därigenom, att betydelsefulla kostnadsposter på grund av sin natur måst redovisas i form av beräknade normalkostnader, vilka från ett år till ett annat kunnat varieras endast med tillhjälp av pris- och löneindex, under det att inkomsterna i de flesta fall liksom vissa kostnader beräknats direkt på grundval av uppgifter om faktiskt försålda resp. förbrukade kvantiteter. Då den ojämförligt största delen av såväl inkomsterna som kostnaderna för den egentliga jordbruksdriften ingå i beräkningarna och då dessa för de olika åren utförts enligt enhetliga principer, giva de däremot ett i stort sett riktigt mått på förändringarna från år till år. Vad nu sagts innebär, att ur det framlagda utredningsmaterialet inga slutsatser kunna dragas örn jordbrukets lönsamhet under de undersökta åren, absolut taget. Däremot kunna de ändrade i‘elationerna mellan inkomster och kostnader i jämförelse med det valda basåret för beräkningarna (1938/39) bedömas.

Liksom tidigare har vid beräkningarna jordbruket betraktats som ett enhetligt företag. Det har sålunda icke varit möjligt att på den väg, som följts i dessa undersökningar, klarlägga de olikheter i den ekonomiska utvecklingen, som kunna föreligga mellan såväl olika typer av jordbruk som olika delar av landet. Dylika skiljaktigheter inom jordbruket belysas emellertid av den representativa undersökning av jordbrukarnas självdeklarationer, som livsmedelskommissionen låtit företaga, tillsvidare fram t. o. m. år 1940. Dessutom belysas dessa förhållanden genom lantbruksstyrelsens av prof. L. Nanneson bearbetade allmänna ekonomiska undersökning. Resultaten av dessa undersökningar framgå av en sammanfattande promemoria rörande desamma, vilken utarbetats inom kommissionen.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Grunderna för delegationens beräkningar av de olika inkomst- och kostnadsposterna framgå av bifogade promemoria. Inkomstbeloppen hava framräknats på grundval av tillgängliga uppgifter örn de faktiska försäljningskvantiteterna, däri även inräknad jordbrukarebefolkningens egen konsumtion av hemmaproducerade livsmedel. För vegetabiliska produkter äro de begagnade kvantitetsuppgifterna i stort sett att betrakta som definitiva, enär försäljningen av 1941 års skörd i huvudsak redan är slutförd. Beträffande de animaliska produkterna har statistiskt material för dessa beräkningar förelegat för tiden t. o. m. februari månad. För den återstående delen av produktionsåret hava med ledning av tillgängliga uppgifter rörande produktionsbetingelserna gjorts vissa antaganden om produktionsutvecklingen, vilka närmare specificeras i promemorian. En i dessa beräkningar ny post är den merinkomst, som jordbruket beräknats ha erhållit genom försäljningen av grädde från mejerierna. Från att under tidigare år ha stigit avsevärt har denna inkomstpost under produktionsåret 1941/42 till följd av gräddens indragande under matfettsransoneringen undergått en betydande minskning.

Beträffande jordbrukets kostnader har samma direkta beräkningsmetod använts, där de statistiska resurserna så tillåtit. Detta är framförallt fallet med kostnaderna för köpgödsel och köpfodermedel. Även de i promemorian redovisade traktorkostnaderna torde nära ansluta sig till jordbrukets faktiska utgifter. Kostnaderna för maskiner och redskap ha erhållits genom en beräkning av årskostnaden för en genomsnittlig oförändrad årsanskaffning samt underhållskostnaden för ett genomsnittligt maskinbestånd. Till grund för beräkningen av byggnadskostnaderna ligger den nybyggnadsvolym och det underhåll, som erfordras för att upprätthålla ett oförändrat byggnadsbestånd. Härvid har endast vid beräkningen av underhållskostnaderna hänsyn tagits till den stegring av priser och löner, som ägt rum sedan 1938/39, under det att avskrivningarna beräknats efter den prisnivå, som gällde under nämnda år. Detta har ansetts motiverat, då byggnadsverksamhetens faktiska omfattning synes ha varit starkt begränsad och det ännu ej kan bedömas, till vilka kostnader de mot avskrivningarna svarande nybyggnaderna kunna komma att verkställas, yid beräkningen av arbetskostnaden har i avvaktan på resultatet av en inom socialstyrelsen igångsatt undersökning preliminärt antagits en årlig minskning av arbetarantalet med 1 procent sedan 1938/39, vilket innebär, att kostnadssumman för år 1941/42 beräknats på ett arbetarantal, som är 3 procent lägre än 1938/39. Vidare har delegationen funnit sig böra räkna med att de svaga skördarna åren 1940 och 1941 medfört en viss minskning i åtgången av arbetskraft. Då det kan vara tveksamt till vilket år dessa kostnadsbesparingar skola hänföras, hava två alternativa kalkyler utarbetats. Enligt den ena hava besparingarna för 1940 års skörd helt avräknats på produktionsåret 1939/40 och för 1941 års skörd på produktionsåret 1940/41. Enligt den andra har kostnadsbesparingen för 1940 års skörd fördelats lika mellan produktionsåren 1939/40 och 1940/41 och för 1941 års skörd på samma sätt jämnt fördelats på produktionsåren 1940/41 och 1941/42. För detta sistnämnda alternativ talar den omständigheten, att skördearbetet med sädesgrödorna liksom tröskningen till ej ringa del infaller under tiden efter den 1 september samt att grödorna komma till användning under det följande året. Det torde ha varit detta alternativ (i det följande kallat alt. II), som närmast låg till grund för den i höstas träffade uppgörelsen mellan regeringen och jordbrukareorganisationerna. Uppgörelsen synes nämligen lia byggt på att jordbrukarna själva skulle få bära ett inkomstbortfall, motsvarande cirka 4 procent av det totalbelopp, som erfordrades för att täcka jordbrukets samt-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

liga kostnader, vari inbegripet ersättning för jordbrukarnas eget arbete, och erhålla kompensation för återstoden. Detta resultat erhålles så gott som helt, om man utgår från beräkningarna i alt. II i den p.å hösten 1941 verkställda förkalkylen för produktionsåret 1941/42. Delegationen har i beräkningen av arbetskostnaderna icke tagit hänsyn till den merutgift, som vass- och lövtäkten och insamlingen av annat nödfoder medfört. Ej heller har delegationen, på i promemorian anförda grunder, ansett sig böra räkna med någon särskild reducering av arbetskostnaderna till följd av inkallelserna.

Resultatet av delegationens beräkningar kan sammanfattas i följande tablå, i vilken hänsyn tagits även till de justeringar, som på grundval av numera tillgängligt material kunnat göras i beräkningarna för tidigare år:

Av redan anförda skäl kan något omdöme örn jordbrukets ekonomiska läge icke grundas på de i tablån meddelade absoluta inkomst- och kostnadssummorna. Däremot kan med ett i stort sett rättvisande resultat en jämförelse göras mellan de med utgångspunkt i ett gemensamt basår (1938/ 39) framräknade relativtalen för inkomster och kostnader. En sådan ger vid handen, att jordbrukets inkomster från år 1938/39 till år 1941/42 stigit med 26.8 procent medan kostnadsstegringen under samma tid uppgår till 29.6 procent. Detta innebär, att jordbrukets inkomster för år 1941/42

enligt denna beräkning med 37.3 milj. kronor

/l,319.7 X 12913 \ 100

1,673.0

understiga det belopp, som skulle erfordrats för att upprätthålla en i jämförelse med 1938/39 oförändrad relation mellan inkomster och kostnader.

Göres motsvarande beräkning för produktionsåret 1940/41 finner man, att jordbrukets inkomster detta år uppgingo till ett belopp, som med 109.2

... , L R-A . 1,319.7 X 118.6)

milj. kronor 1,674.4 --

översteg vad som skulle erfordrats

för att bibehålla relationen mellan inkomster och kostnader oförändrad i förhållande till produktionsåret 1938/39. Vid den justering av inkomst- och kostnadsundersökningarna för år 1940/41, som företogs på hösten 1941 i samband med förkalkylen för produktionsåret 1941/42, beräknades detta »inkomstöverskott» till 40.2 milj. kronor. Att siffran nu blivit väsentligt högre, beror främst på betydande höjningar av inkomstbeloppen för dels mjölk, dels slakten av svin. Höjningen av mjölkinkomsterna beror därpå, att med ledning av numera tillgängliga uppgifter en justering uppåt företagits av såväl kvantiteter som priser. Den höjda siffran för inkomsten av svin sammanhänger med den betydande stegring av den redovisade försäljningskvantiteten, som blivit följden av att delegationen, såsom nedan närmare beröres, numera icke funnit tillräckliga skäl föreligga för den i höstas verkställda beräkningen av en kapitalrealisation av svin. Beträffande den gynnsamma inkomstutvecklingen för år 1940/41 vill delegationen i övrigt nu som tidigare understryka, att i försäljningsvärdena för nämnda år ingå realisationsvärdena för betydande lagerhållningar av fodermedel m. m. från tidigare år.

106 Kungl. Majlis proposition nr 319.

Det på ovan angivna sätt beräknade »inkomstunderskottet» för produktionsåret 1941/42 svarar mot något mer än 2 procent av det totalbelopp, som erfordras för att täcka jordbrukets samtliga kostnader, däri inbegripet ersättning för jordbrukarnas arbete. Till jämförelse må nämnas, att vid de båda senaste årens jordbruksuppgörelser enighet rått därom, att jordbruket vid särskilt ogynnsam skörd skulle bära ett inkomstbortfall, motsvarande c:a 4 procent av sagda totalbelopp.

I detta sammanhang vill delegationen erinra om, att enligt den förkalkyl för jordbrukets inkomster och kostnader, som delegationen verkställde " i oktober 1941, kunde för innevarande produktionsår jordbrukets inkomster beräknas komma att ligga 15.8 procent och kostnaderna — enligt alt. II —

23.8 procent högre än 1938/39. För att det vid basåret rådande förhållandet mellan inkomster och kostnader skulle återställas behövde jordbruket enligt denna kakyl tillföras ytterligare 104.5 milj. kronor i inkomster. Vid en jämförelse mellan nämnda förkalkyl och resultatet av de nu framlagda beräkningarna bör följande beaktas.

Enligt den i december månad 1941 mellan regeringen och jordbrukarorganisationerna träffade uppgörelsen skulle jordbruket i form av subventioner på mjölken tillföras en inkomstökning, som under vissa angivna förutsättningar skulle utgå med 45 milj. kronor, med möjlighet till variation med 8 milj. kronor uppåt eller nedåt, beroende på mjölkproduktionens utveckling. I enlighet härmed utbetalas vissa pristillägg och bidrag, vilka för hela produktionsåret torde komma att uppgå till 37 milj. kronor och vilka ingå på inkomstsidan i delegationens beräkningar. Till den inkomstökning, som härigenom tillförts jordbruket, sedan höstens inkomstkalkyl verkställdes, kommer den merinkomst, som jordbruket erhållit, dels därigenom att produktionsutvecklingen i vissa hänseenden gestaltat sig gynnsammare än då kunde beräknas, dels därigenom att vissa priser stigit mera än i höstas kunde förutses. Sålunda ansåg sig delegationen i höstas på grundval av tillgängliga uppgifter rörande fodertillgångarna icke kunna räkna med en högre mjölkinvägning än 817,000 ton för tiden oktober 1941—februari 1942, bortsett från leveranserna från de nytillkomna leverantörerna. I verkligheten har mjölkinvägningen under denna tid utgjort

917,000 ton, varav dock cirka 35,000 ton torde härröra från nytillkomna leverantörer. För hela produktionsåret 1941/42 har delegationen nu ansett sig böra uppskatta den totala mjölkproduktionen till 3,575,000 ton mot 3,430,000 ton enligt de i höstas verkställda uppskattningarna. Att nedgången i mjölkproduktionen i jämförelse med föregående produktionsår sålunda blivit avsevärt mindre än i höstas kunde förutses, sammanhänger till en del med den i jämförelse med höstens kalkyler betydligt ökade tilldelningen av framför allt fodercellulosa men även oljekraftfoder. Detta innebär, att även jordbrukets utgifter för köpfodermedel stigit till högre belopp än de tidigare beräknade. Inkomstökningen för mjölken är dock högre än stegringen av kostnaderna för köpfodret.

I fråga om prisutvecklingens inverkan på inkomstberäkningarna har det varit av särskild betydelse, att priset på matpotatis enligt lantbruksförbundets beräkningar angivits till 13 öre/kg mot i höstas uppskattade 10 öre/kg. Denna prisstegring jämte en viss med ledning av tillgänglig konsumtionsstatistik företagen uppjustering av kvantiteten matpotatis har föranlett en höjning av denna inkomstpost från 90.0 milj. kronor enligt höstens kalkyl till

120.2 milj. kronor enligt de nu framlagda beräkningarna. Å andra sidan har kvantiteten fabrikspotatis blivit mindre än tidigare beräknat, varför inkomsterna därav stannat 7.1 milj. kronor under det förut kalkylerade beloppet.

Även en rad övriga inkomstposter förete helt naturligt vissa avvikelser

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

från höstens kalkyler. Dessa gå i olika riktningar och äro samtliga av mindre betydelse för slutresultatet med undantag blott för inkomsterna av försålda svin. I höstens kalkyl upptogs en kvantitet fläsk av 87,000 ton till ett beräknat värde av 174.0 milj. kronor. I den härvid fogade promemorian har kvantiteten fläsk däremot angivits till 105,700 ton med ett värde av 215.6 milj. kronor. Vid den i höstas framlagda kalkylen hade såväl för 1940/41 som 1941/42 avdrag gjorts för en på grundval av betäckningsstatistiken beräknad sammankrympning av svinstammen, vilken sålunda betraktades såsom kapitalrealisation. Sedan svinräkningen den 6 oktober 1941 bearbetats, visade det sig emellertid att mot all förmodan tillräckliga skäl för ett dylikt avdrag icke förelågo för året 1940/41. Genom den nämnda svinräkningens resultat rubbades även grunden för det försök till en beräkning av en in- och utgående balans för svinstammen, som delegationen utfört i samband med den i höstas framlagda förkalkylen för år 1941/42. Till följd härav har delegationen ansett sig vid detta tillfälle icke kunna räkna med någon kapitalrealisation av svin.

Beträffande slakten av storboskap har däremot till grund för inkomstberäkningen lagts endast slakten av det antal djur, som motsvarar slakten år 1938/39. Den utslagning, som därutöver ägt rum, har betraktats såsom en realisation av djurkapital, och inkomsten därav har ej upptagits i beräkningarna. Värdet av denna som kapitalrealisation betraktade slakt kan för år 1941/42 preliminärt uppskattas till 24.4 milj. kronor.

Liksom inkomstberäkningarna hava undersökningarna av jordbrukets kostnader ådagalagt en icke obetydlig stegring i förhållande till det i höstens förkalkyl upptagna beloppet, nämligen från 1,756.76 till 1,841.46 milj. kronor (enligt alt. II). Till största delen beror denna på den höjning av de beräknade arbetskostnaderna, som ägt rum till följd av såväl ökade penninglöner som höjningen av naturaförmånernas värde. Vidare hava såsom redan nämnts kostnaderna för köpfodermedel stigit till följd av den ökade tillgången på fodercellulosa och oljekraftfoder. Till följd av den fortgående prisstegringen hava dessutom samtliga övriga kostnadsposter med undantag av räntorna stigit till något högre belopp än delegationen i höstas ansåg sig hava anledning att räkna med.

Sammanfattningsvis kan en jämförelse mellan höstens förkalkyl och de nu framlagda beräkningarna sägas visa, att den ekonomiska utvecklingen för jordbruket, som en helhet betraktat, gestaltat sig något gynnsammare än man i höstas vågade räkna med. Efter all sannolikhet föreligga emellertid i detta hänseende vissa olikheter mellan jordbruk i olika delar av landet och möjligen även mellan jordbruk av olika storlek och produktionsinriktning.

Till sist önskar delegationen även uttala, att vissa förändringar i jordbrukets ekonomiska läge kunna ha inträffat, som äro av den art, att de icke äro åtkomliga för en statistisk analys. Sålunda antyder den sänkning av slaktvikterna, som redovisas i samband med beräkningen av slaktinkomsterna, att en viss försämring av kreatursbeståndet kan ha ägt rum, något som även ter sig naturligt med hänsyn till den kända knappheten på foder. Likaledes har ungdjursbeståndet minskats. Omständigheter av här antydd art synas ej kunna lämnas ur räkningen vid ett bedömande av förändringarna i jordbrukets ekonomiska situation.

Stockholm den 9 april 1942.

M. BONOW.

O. SÖDERSTROM.

A. H. STENSGÅRD. G. R. YTTERBORN.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Bilaga 2.

P. M.

rörande jordbrukets inkomster och kostnader 1941/42.

Jordbrukets inkomster.

I det följande redovisas preliminära beräkningar rörande jordbrukets inkomster under produktionsåret 1941/42. Beträffande de vegetabiliska produkterna hava beräkningarna kunnat grundas på i stort sett definitiva uppgifter °j/1 försäljnings kvantiteterna. För animaliska produkter hava uppgifter om försäljningens storlek förelegat t. o. m. februari månad. För den återstående delen av produktionsåret har en prognos gjorts med ledning av tillgängliga uppgifter rörande produktionsbetingelserna. Beträffande grundvalen för beräkningarna av såväl kvantiteter som priser hänvisas till de redogörelser, som nedan lämnas för varje särskilt varuslag.

I anslutning till inkomstberäkningarna för produktionsåret 1941/42 hava med ledning av numera tillgängligt material vissa justeringar verkställts av de motsvarande undersökningar för tidigare år, vilka på sin tid framlades i en såsom bilaga till prop. 278/1941 offentliggjord P. M. rörande jordbrukets inkomster och kostnader.

Brödsäd. Kvantiteter.

Saluöverskottet samt löneförmalningen av vete och råg hava sammanställts i följande tablå. Denna är justerad i förhållande till tidigare beräkningar med ledning av de fullständigare uppgifter om löneförmalningen av vete och råg, som numera erhållits.

Vete, 1,000 ton Råg, 1,000 ton

I tablån ingå för arén 1938/39 t .o. m. 1940/41 beräknat totalt saluöverskott samt kvantiteten vårvete enligt fjolårets beräkningar. Löneförmalningen av vete avser den faktiska förmalningen. Under 1940/41 förmaldes mot lön enligt inkomna rapporter 42,000 ton råg. Kvantiteten 75,000 ton, avseende löneförmalningen av råg under vartdera av åren 1938/39 och 1939/40, bygger på specialundersökningar utförda innan förmalningssiffror för år 1940/41 förelågo. Med hänsyn till svårigheten att uppskatta kvantiteten råg till hemmaförmälning har delegationen ansett det lämpligast att ej medtaga en sådan post i inkomstberäkningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

109 Livsmedelskommissionens spannmålssektion har utfört en preliminär beräkning av saluöverskottet och löneförmalningen av vete och råg av 1941 års skörd. Uppdelning på saluöverskott och löneförmalning har ej utförts, emedan statistiskt material härför för närvarande saknas. Fördelning på höstoch vårvete har däremot kunnat göras enligt den metod, som kommit till användning vid tidigare beräkningar.

Priser.

Livsmedelskommissionen har för år 1941/42 för vete och råg fastställt ett grundpris av 27 kr/dt. Enligt gällande bestämmelser sker prisreglering efter kvalitet, vilket medför en höjning av grundpriset. Vidare utgår särskilt tilllägg för vårvete. Uppgifter ha inhämtats från svenska kvarnföreningen rörande de till denna förening anslutna handelskvarnamas genomsnittspriser vid inköp av spannmål. I dessa priser ingå kvarnarnas förmedlingsavgift till uppköparna, utgörande 0.35 kr/dt. Efter avdrag härför erhållas följande priser, vilka använts i föreliggande beräkningar:

Höstvete........................ 28.38 kr/dt.

Vårvete ........................ 31.32 »

Råg............................ 27.22 »

Arealtillägg.

I avsikt att dels kompensera jordbruket för det svaga utfallet av fjolårets brödsädsskörd, dels även stimulera till ökad höstsädsodling ha statsmakterna beslutat örn arealtillägg för vete och råg. Arealtillägg utgår sålunda för vete med 60 kronor och för råg med 45 kronor för varje under hösten 1941 med vete resp. råg besådd hektar. Dock kan arealtillägget för en och samma brukningsdel uppgå till högst 800 kronor. Summan av arealtilläggen har preliminärt beräknats uppgå till 21.5 milj. kronor. Detta belopp har upptagits såsom en särskild post i inkomstkalkylen.

Korn. Kvantitet.

Vid beräkningen av kvantiteten korn har för tidigare år en omprövning av det statistiska underlaget verkställts. Delegationen har därvid funnit det nödvändigt att genomföra en viss justering av de tidigare beräkningarna. Till brödsädsförmalning i Norrland samt för framställning av kornmjöl och korngryn i övrigt beräknas normalt åtgå en kvantitet av 45,000 ton. Med hänsyn lill de två sista årens dåliga skördar samt de rådande ransoneringsbestämmelserna har denna kvantitet beräknats sjunka med 5,000 ton under 1940/41 samt med ytterligare 5,000 ton under 1941/42. Vidare har för 1941/42 räknats med en kvantitet av 40,000 ton korn för inblandning i brödsäd. Kvantiteten bryggeri- och brännerikorn (även blandsäd till brännerier) har för år 1941/42 beräknats till 15,000 ton. För tidigare år ha uppgifter härom erhållits från kontrollstyrelsen. Kvantiteterna kunna redovisas på följande sätt:

1938/39

Till framställning av kornmjöl och korngryn 45

Till inblandning i brödsäd.................. —

Till bryggerier och brännerier.............. 51

1939/40 1940/41

1,000 ton

45 40

45 34

90 74

1941/42

90 Summa 96

Ilo

Kungl. May.ts proposition nr 319.

Pris.

Livsmedelskommissionen har för år 1941/42 fastställt ett pris på korn av 26 kr/dt.

Havre, hö och halm. Kvantiteter.

I föreliggande beräkningar ha kvantiteterna havre, hö och halm till skogskörsler uteslutits. Den inkomst jordbrukarna erhålla genom dispositionen av foder till skogskörslorna utgör endast en del av jordbrukets totala inkomst av dessa körslor. Enär material icke har förelegat för en komplett beräkning av denna totalinkomst, har det synts lämpligast att ej medtaga inkomsterna av för skogskörsler disponerat foder i dessa beräkningar.

Den kvantitet svensk havre, vilken tidigare beräknades komma att inköpas av kvarnarna under 1940/41, bär ersatts med dessas nu kända inköp av svensk havre under samma tid.

Rörande försäljningen av havre samt hö och halm till armén och åkerier ha särskilda beräkningar verkställts med ledning av uppgifter om hästantalet. Hänsyn har även tagits till förbrukningen av fodercellulosa under åren 1940/ 41 och 1941/42. Kvantiteterna havre, hö och halm för nämnda ändamål kunna redovisas på följande sätt:

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42

1,000 ton

Havre

Till förmälning.................. 40 43 25 40

Till armén......................... 25 45 40 25

Till åkerihästar.......................... 15 20 10 10

Summa 80 108 75 75

Hö

Till armén................ 10 60 45 20

Till åkerihästar.......................... 20 20 15 10

Summa 30 80 60 30

Halm

Till armén.............................. 10 100 85 15

Till åkerihästar.......................... 10 10 10 5

Summa 20 110 95 20

Priser.

Livsmedelskommissionen har för år 1941/42 fastställt ett pris för vithavre av 22.50 kr/dt och för svarthavre av 21.50 kr/dt. Medelpriset mellan dessa — 22 kr/dt — har använts i inkomstberäkningen.

För hö och halm ha följande priser fastställts av livsmedelskommissionen

för år 1941/42:

Kvalitetsklasser A. B.

Grönfoderhö........................ 16.— 14.—

Annat hö........................... 18.— 16.—

Vetehalm........................... 6.— 5.—

Råghalm........................... 6.50 5.50

Korn- och blandsädshalm........... 7.50 6.50

Havrehalm......................... 8.— 7.—

Trindsädhalm....................... 10.— 8.—

Fröhalm av vallväxter............... 15.— 13.—

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

lil

Som ett godtagbart medeltal av ovanstående priser har svenska spannmålsaktiebolaget uppgivit 16.50 kr/dt för hö och 6.25 kr/dt för halm.

För år 1940/41 ha medelpriserna för hö och halm visat sig vara resp. 22.46 och 6.91 kr/dt.

Leveranspremie.

Då den knappa tillgången på fodersäd av äldre skörd gjorde det angeläget för livsmedelskommissionen att snarast kunna disponera över vissa mängder fodersäd av 1941 års skörd, beslutades, att en leveranspremie ål.— kr/dt skulle utgå för sådan spannmål av korn, havre och blandsäd av 1941 års skörd, som levererades till spannmålsbolaget, auktoriserad spannmålshandlare eller utsädeshandlare eller till kvarn senast den 15 december 1941. För sådan spannmål, som vid ikraftträdandet av dessa bestämmelser redan levererats, utbetalades denna premie i form av ett pristillägg om 1.— kr/dt. Enligt uppgift från spannmålsbolaget har t. o. m. februari 1942 i leveranspremie utbetalats c:a 2,386,000 kronor. De totala utbetalningarna torde endast obetydligt komma att överstiga denna summa. Leveranspremien har i inkomstkalkylen avrundats till 2.4 milj. kronor.

Ärter. Kvantitet.

Vid beslagsinventeringen hösten 1939 visade sig ärtskörden bestå av ungefärligen 2/s matärter och 1j3 foderärter. På grund av de erfarenheter, som erhållits angående fördelningen av de senaste årens skördar av matärter och foderärter, har delegationen i nedanstående tablå rörande ärtskördens användning ansett sig kunna begagna nyssnämnda proportioner för samtliga år. I tablån har vidare räknats med 1 procent lagringsförlust samt 10 procent avrens. (Det bör anmärkas, att ytterligare c :a 10 procent avrens kan beräknas inom handeln.) Kvantiteterna ha slutligen reducerats för utsäde, varvid räknats med en utsädesmängd av 225 kilogram per hektar.

Kvantiteterna till avsalu och hemmaförbrukning äro för åren 1938/39 och 1939/40 något lägre än som angivits i tidigare beräkningar, vilket bl. a. sammanhänger med den ovan antagna något större utsädesmängden per hektar.

Pris.

Livsmedelskommissionen har för 1941 års skörd av gula matärter fastställt ett pris på 50.— kr/dt vid försäljning från jordbrukare. Härtill kommer enligt uppgift från svenska spannmålsaktiebolaget ett kvalitetstillägg uppgående till i genomsnitt c:a 1.— kr/dt. I inkomstkalkylen har därför räknats med elt pris på 51.— kr/dt för 1941/42.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Oljeväxter.

I beräkningarna över jordbrukets inkomster har för år 1941/42 posten oljeväxter tillkommit. Svenska spannmålsaktiebolaget har lämnat uppgifter om 1941 års skörd. Skördens storlek är omräknad till normalkvaliteter (viss vattenhalt och renhetsgrad) för vilka fastställda priser gälla. Uppgifterna rörande skördens storlek äro preliminära. De definitiva talen komma sannolikt att ligga högre än följande tablå utvisar, särskilt beträffande vallmo och oljelin.

Summa 8,121 8.932

Avgår kostnad för utsäde ...................... 0.350

Nettoinkomst 8.582.

Spånadsväxter.

Enligt uppgifter från Hallands läns linodlareförening har föreningen till odlare f. n. utbetalat c:a 300,000 kronor för linhalm och c:a 200,000 kronor för linfrö av 1941 års skörd. Det sammanlagda beloppet kan väntas stiga till c:a 560,000 kronor. För halm och frö av 1940 års skörd har tidigare utbetalats 82,328 kronor resp. 69,326 kronor. Hälsinglands läns linodlareförening uppger, att försäljningen av linhalm och -frö av 1941 års skörd från av föreningen kon trakterade odlingar torde komma att röra sig om ett belopp av c:a

200,000 kronor resp. 140,000 kronor. Under 1940 uppgick arealen till knappt tjugondedelen av 1941 års areal. Livsmedelskommissionens produktionsavdelning beräknar, att nämnda föreningar omhändertaga 80 å 90 procent av den totala skörden av linhalm och -frö. På grundval av ovan anförda uppgifter har delegationen räknat med en inkomst av linhalm och linfrö under åren 1940/41 och 1941/42 av 0.2 milj. kronor resp. 1.0 milj. kronor.

Matpotatis. Kvantitet.

Vid beräkningen av jordbrukarnas försäljning av matpotatis har viss ledning erhållits av socialstyrelsens fortlöpande kvartalsvis verkställda undersökningar rörande konsumtionen av livsmedel inom stadshushåll. Dessa visa en ökning av potatisförbrukningen under 1940/41 med ungefär 10 procent jämfört med året dessförinnan. Under 1941/42 synes en fortsatt ökning komma att äga rum. Fjärde kvartalet 1941 visar sålunda en ökning med c:a 18.5 procent jämfört med samma kvartal 1940. Under antagande att potatisförbrukningen under hela året 1941/42 kommer att överstiga föregående års förbrukning med nämnda procenttal samt att totalförbrukningen under året 1939/40 uppgått till 780,000 ton, erhållas följande tal för hela riket:

1939/40 ................ 780,000 ton

1940/41 ................ 858,000 »

1941/42 ................ 1,017,000 » .

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

113 Denna beräkning torde emellertid i viss mån överskatta ökningen i potatisförbrukningen. Härvidlag får man särskilt taga hänsyn till att konsumtionsökningen på landsbygden, där potatisförbrukningen redan tidigare varit förhållandevis stor, efter all sannolikhet är mindre än i städer och industrisamhällen. Vidare ingå i ovanstående beräkning den del av förbrukningen, som tillgodoses genom odlingar utanför det egentliga jordbruket, vilka odlingar torde ha utökats betydligt under de senaste åren. Delegationen har därför ansett sig kunna uppskatta jordbrukarnas försäljning och hemmaförbrukning av matpotatis till följande kvantiteter:

1938/39 750,000 ton

1939/40 750,000 »

1940/41 800,000 »

1941/42 925,000 » .

Pris.

Lantbruksförbundet har för 1941/42 beräknat ett medelpris på matpotatis av 13 öre/kg., varvid den relativa utvecklingen under vår- och sommarmånaderna antagits vara ungefär densamma som under de två senast föregående åren. För år 1940/41 ha de höga sommarprisema föranlett en höjning av medelpriset till 9.59 öre/kg.

Fabrikspotatis. Kvantitet.

Livmedelskommissionens produktionsavdelning har beräknat, att följande kvantiteter fabrikspotatis komma att användas för industriella ändamål:

För bränning av 10 milj. liter sprit........................ 43,000 ton

För tillverkning av 26,000 ton stärkelse .................... 146,000 »

För tillverkning av 4,000 ton potatisflingor ........ 17,000 »

Summa 206,000 ton.

År 1940/41 har den förbrukade kvantiteten fabrikspotatis uppgått till

259,000 ton mot beräknade 266,000 ton.

Pris.

Kungl. Maj:t har för fabrikspotatis under produktionsåret 1941/42 för de tre olika försäljningsperioderna fastställt ett pris av resp. 23, 24 och 25 öre per stärkelseprocent och hektoliter. I delegationens beräkning har det mittersta priset 24 öre begagnats. Detta pris gäller emellertid endast för bränneripotatis. För stärkelsepotatis har nämligen fastställts ett frakttillägg av 1 öre per stärkelseprocent och hektoliter samt för potatis för tillverkning av flingor ett ytterligare tillägg av 0.5 öre per stärkelseprocent och hektoliter. Enligt uppgift från kontrollstyrelsen har stärkelsehalten i bränneripotatis under tiden fram t. o. m. januari 1942 i medeltal varit 16.8 procent. Med användning av denna uppgift erhållas följande priser per kg:

För bränneripotatis .............. 5.76 öre/kg.

» stärkelsepotatis .............. 6.00 »

» potatis till flingor ............ 6.12 »

Sammanvägas dessa priser med ovan angivna kvantiteter, erhålles ett medelpris för ali fabrikspotatis av 5.96 öre/kg.

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 sami. Nr 319.

114 Kungl. May.ts proposition nr 319.

Sockerbetor.

Enligt uppgift från svenska sockerfabriksaktiebolaget uppgick 1941 års skörd av sockerbetor till 1,843,000 ton. Priset har i genomsnitt varit 4.63 kr/dt.

Mjölkproduktion.

Nedan följer en fördelning av mjölkproduktionen på fodermjölk, konsumtionsmjölk till avsalu och hemmaförbrukning samt produktmjölk.

Den ovan redovisade mjölkmängden avser nettokvantiteter och kan sägas vara en beräkning av den totala mjölkproduktionen reducerad för svinn. En redogörelse för beräkningen av de i tablån ingående posterna följer nedan under rubrikerna mjölkinvägning, fodermjölk, konsumtionsmjölk till avsalu och hemmaförbrukning samt produktmjölk.

Mjölkinvägning.

Under månaderna september 1941—februari 1942 har invägningen av mjölk uppgått till 1,149,474 ton eller till 89.7 procent av kvantiteten för motsvarande månader ett år tidigare, vilken i sin tur utgjorde 87.0 procent av invägningen under tiden september 1939—februari 1940. En approximativ beräkning av leveranserna från äldre leverantörer utvisar, att dessa leveranser under september 1941—februari 1942 utgjorde 86.6 procent av leveranserna under samma tid ett år tidigare. En liknande beräkning för september 1940—januari 1941 ger vid handen, att mjölkmängden från äldre leverantörer under denna tid har utgjort c:a 85.5 procent av leveranserna under september 1939-—februari 1940. Den relativa nedgången i leveranserna från äldre leverantörer har sålunda under den hittills förflutna delen av innevarande produktionsår ej varit fullt så kraftig som under samma tid föregående år. Härav kan emellertid ej den slutsatsen dragas, att takten i produktionsminskningen skulle ha nedgått. En sådan utveckling förefaller mindre trolig med tanke på att leveranserna från äldre leverantörer sedan mjölkstandardiseringens genomförande torde vara mera fullständiga än tidigare.

Vid beräkningen av invägningen under 1941/42 har en prognos utförts för månaderna mars—augusti 1942. Beräkningarna redovisas i följande tablå:

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

115 Den vid mejerierna invägda mjölken under åren 1938/39 t. o. m. 1940/41 har nedan sammanställts med den beräknade invägningen under 1941/42.

Fodermjölk.

Lantbruksförbundet har utfört följande beräkning av kvantiteten fodermjölk.

Beräknad åtgång av oskummad mjölk till utfodring.

Det i beräkningen anförda djurantalet grundar sig för »ungdjurens» vidkommande på husdjursräkningarnas uppgifter örn koantal och ungdjursantal. Antalet gödkalvar och spädkalvar redovisas på annat ställe i föreliggande promemoria. Beträffande åtgången av oskummad mjölk per djur har en

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

konstant dylik räknats för ungdjur, spädkalvar och smågrisar, medan för gödkalvar en sjunkande mjölkåtgång beräknats på grund av att medelvikten per slak tf är dig kalv nedgått från år till år. Den angivna mängden 400 kg gäller sålunda endast för utgångsåret.

Konsumtionsmjölk till avsalu. Kvantitet.

Den utanför mejerier försålda konsumtionsmjölken har tidigare beräknats till 140,000 ton under 1939/40 (statens jordbruksnämnd). Enligt 1938 års jordbruksutredning försåldes emellertid under tiden Vt 1937—3%> 1938 utanför mjölkregleringen 135,398 ton konsumtionsmjölk (beräknad kvantitet). Under samma tid försåldes enligt SMR inom mjölkregleringen men utanför mejerier 144,976 ton (exakt kvantitet), varför den totala kvantiteten utanför mejerier försåld konsumtionsmjölk nämnda år skulle uppgå till 280,374 ton. Denna kvantitet har tagits som utgångspunkt vid föreliggande beräkningar. Enligt inom livsmedelskommissionens utredningsavdelning utförda undersökningar torde kvantiteten utanför mejerier försåld konsumtionsmjölk på grund av ökningen i antalet leverantörer ha sjunkit med c:a 20,000 ton per år under 1938/39 och 1939/40. Den kraftiga stegringen i leverantörantalet under 1940/41 har med sannolikhet medfört en ytterligare sänkning av denna kvantitet. Med hänsyn härtill samt till nedgången i den totala mjölkproduktionen har delegationen för 1940/41 räknat med en nedgång av 35,000 ton.

Beträffande 1941/42 är det f. n. synnerligen svårt att med någon större grad av säkerhet beräkna kvantiteten av den utanför mejerier försålda konsumtionsmjölken. En viss ledning erhålles emellertid av förändringarna i antalet leverantörer, vilka belysas av följande sammanställning:

Antal mjölkleverantörer (= antal producentbidrag).

Såsom av sammanställningen framgår, har totala antalet leverantörer ej stigit efter standardiseringens genomförande, utan i stället minskats. Detta förhållande kan emellertid förklaras på följande sätt: Den kraftiga stegringen i leverantörantalet medför en allt större anslutning av småleverantörer. Ett betydande antal av dessa upphöra med leveranserna under höst- och vintermånaderna. Härigenom uppstår så småningom en förskjutning i leverantörantalets säsongvariationer, allteftersom antalet småleverantörer ökar. Detta framgår också av uppgifterna för 1940/41, då antalet leverantörer under månaderna november—januari minskades starkare än under året därförut, ehuru en påtaglig tendens till nyanslutning gjorde sig gällande även under 1940/41. Under månaderna december—februari innevarande produktionsår

117 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

har minskningen varit av ungefär samma storlek som under motsvarande månader 1939/40, medan man, om ingen nyanslutning samtidigt ägt rum, borde ha erhållit en betydligt starkare nedgång. Den omständigheten att mjölkproduktionen i sin helhet f. n. ligger på en lägre nivå än tidigare bör även ha medfört, att ett större antal småleverantörer upphört med sina leveranser under vintermånaderna än vad normalt brukar vara fallet. Härigenom döljes väsentligen den ökning i leverantörantalet, som torde lia förorsakats av de genomförda standardiseringsbestämmelserna.

SMR har utfört en undersökning av leveranserna från nytillkomna leverantörer under januari 1942 i jämförelse med samma månad 1941. Under januari 1942 har mjölkmängden per nytillkommen leverantör uppgått till 61.2 procent av genomsnittsleveranserna från samtliga leverantörer. Man kan härigenom beräkna, att nyanslutna leverantörer förorsakat en ökning av invägningen med 6,000 å 7,000 ton per månad under tiden september 1941— februari 1942. Räknas med samma relativa stegring av antalet leverantörer under månaderna mars—augusti 1942 som under motsvarande tid 1940, skulle de nytillkomna leverantörerna under hela produktionsåret 1941/42 tillföra mejerierna c:a 70,000 ton mjölk. Minskas den beräknade invägningen under 1941/42 med 70,000 ton. erhålles 2,362,000 ton, vilken kvantitet utgör

86.02 procent av totala invägningen under 1940/41. Med ledning av de beräknade leveranserna från nyanslutna leverantörer samt med hänsynstagande till nedgången i den totala mjölkproduktionen har delegationen för 1941/42 beräknat nedgången i kvantiteten utanför mejerier försåld konsumtionsmjölk och den till mjölk omräknade kvantiteten försålt lantsmör till 70,000 ton resp. 38,000 ton. (Beräkningarna rörande lantsmör redovisas närmare under rubriken produktmjölk.)

Ovanstående beräkningar äro givetvis approximativa, dels emedan exakt kännedom om mjölkinvägningens och leverantörantalets utveckling under återstoden av produktionsåret för närvarande saknas, dels emedan SMR:s undersökning av mjölkmängden från nyanslutna leverantörer omfattar endast en månad av produktionsåret. Det är ej uteslutet, att den relativa mjöikmängden från dessa leverantörer är underkastad säsongmässiga variationer. Kännedom härom kan endast erhållas genom förnyade undersökningar utförda månadsvis (ev. kvartalsvis).

Beräkningarna rörande konsumtionsmjölken kunna sammanfattas på följande sätt:

Konsumtionsmjölk till hemmaförbrukning. Kvantitet.

1938 års jordbruksutredning har för år 1937/38 beräknat en hemmaförbrukning' av konsumtionsmjölk uppgående till 515,000 ton. Folkmängden inom jordbruk med binäringar utgjorde år 1930 c:a 2,346,000 samt har under 1930-talet sjunkit med i genomsnitt 1.05 procent per år. Antages konsumtionen per individ konstant, och tages hänsyn till en befolkningsminskning med c:a 1 procent per år, kan hemmaförbrukningen beräknas till följande kvantiteter:

1,000 ton 1937/38 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42

K-mjölk till hemmaförbrukning..... (515) 510 505 500 495.

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

Produktmjölk. Kvantitet.

Enligt 1938 års jordbruksutredning producerades under tiden 1[i 1937— 30J6 1938 c:a 18,400 ton lantsmör, varav 8,800 ton till avsalu och 9,600 ton till hemmaförbrukning. Kvantiteten försålt lantsmör kan fr. o. m. januari 1941 följas månad för månad. Under kalenderåret 1941 försåldes sålunda från producenter 4,138 ton. Med hänsyn till den fortgående nedgången i lantsmörförsäljningen torde denna under 1940/41 ej ha understigit 5,000 ton samt kan under 1941/42 beräknas nedgå till c:a 3,500 ton. Med ledning av den av jordbruksutredningen beräknade samt den under 1941 kända försäljningen ha kvantiteterna under åren 1938/39 och 1939/40 uppskattats till 7,500 ton resp. 6,300 ton. Det kan i detta sammanhang framhållas, att ovan utförda beräkningar rörande jordbrukarnas direktförsäljning av konsumtionsmjölk och lantsmör visa mycket god överensstämmelse med beräkningar, vilka kunna utföras med ledning av resultat från den av 1938 års jordbruksutredning utförda representativa undersökningen av jordbrukets kontanta inkomster och utgifter, grundad på av jordbrukarna avlämnade självdeklarationer för åren 1932, 1935 och 1937, vilken undersökning inom livsmedelskommissionen fullföljts för åren 1938 och 1940.

Beträffande hemmaförbrukningen av lantsmör bli beräkningarna osäkra, emedan statistiskt material saknas för en direkt undersökning av förändringarna i totalkonsumtionen. En viss ledning kan emellertid erhållas av jordbrukarnas återtagning av mejerismör samt deras förbrukning av margarin. Utvecklingen av de i följande sammanställning redovisade kvantiteterna hemmaförbrukat lantsmör har beräknats under antagandet, att den procentuella nedgången i jordbrukarnas totala konsumtion av smör och margarin bör vara ungefär densamma, som kan konstateras beträffande landets totala konsumtion av matfett.

Beräkningarna rörande produktmjölken lia sammanfattats i nedanstående tablå, där produktionen av lantsmör omräknats till mjölk. (1 kilogram lantsmör har ansetts motsvara 25 kilogram mjölk.)

1 Konsumtionen under 1937/38 har beräknats av jordbruksutredningen. Jordbrukarnas konsumtion antages under 1941/42 ha nedgått till en tredjedel av denna kvantitet, vilket proportionsvis svarar mot nedgången i den totala konsumtionen av hushållsmargarin.

2 Prognos, utförd med ledning av återtagningen under september 1941—januari 1942.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

119 Kontroll av beräkningarna rörande mjölkproduktionen.

Ett försök till kontroll av ovan anförda beräkningar rörande mjölkproduktionen under åren 1939/40 t. o. m. 1941/42 har utförts med ledning av beräknad produktion hos äldre leverantörer enligt följande sammanställning:

Produktionsnedgången hos mejerileverantörer är enligt senast anförda beräkningar något kraftigare än den tidigare redovisade nedgången i totalproduktionen. Såsom framgår av sista raden i ovanstående sammanställning kommer härigenom den beräknade produktionen hos icke mejerianslutna producenter att visa en något lägre relativ nedgång än som beräknats för övriga producenter. En sådan utveckling verkar i och för sig icke osannolik.

Priser.

Följande beräkningar rörande mjölkpriserna ha — med undantag av priset på lantsmörmjölken — utförts av lantbruksförbundet. Beträffande priset på lantsmör ha uppgifter erhållits från Kooperativa Förbundet rörande konsumtionsföreningarnas inköpspriser för tiden t. o. m. november 1940, under det att därefter de av livsmedelskommissionen fastställda inköpspriserna tjänat till ledning på sätt, som framgår av det följande.

Tidigare har vid beräkningarna endast skilts på försåld konsumtionsmjölk, produktmjölk samt hemmaförbrukad konsumtionsmjölk. Det hamu blivit nödvändigt att företaga en uppdelning, så att den standardiserade mjölken redovisas för sig. Vidare har den direkt från lantbrukare försålda mjölken avskilts från försäljningen genom mejerier, dels emedan kostnaderna vid denna försäljning äro av annan beskaffenhet, dels emedan de pristillägg som utgå till mejerierna, icke utgå å den direktförsålda mjölken. Lantsmörmjölken redovisas av liknande skäl särskilt.

a) För den från mejerier saluförda oskummade konsumtionsmjölkcn ligger följande priskalkyl till grund för beräkningarna:

1 Mjölkmängden per nyansluten leverantör har år 1940/41 antagits utgöra 45 procent av samtliga leverantörers genomsnittsleverans. Härigenom har kvantiteten 47,000 ton erhållits. Under 1941/49 har denna kvantitet på grund av minskad produktion antagits sjunka till 40,000 ton. Härtill har lagts tidigare beräknade 70,000 ton, utgörande leveranserna från under 1941/42 nyanslutna leverantörer.

2 Kvantiteten har beräknats sjunka i proportion till nedgången i koantalet.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Detaljhandelsmarginalens storlek grundar sig på en för år 1938 gjord sammanvägning av tillämpade marginaler inom hela riket. Det då framkomna riksmedeltalet (3.36 öre/lit.) har sedan indexberäknats med ledning av de förändringar, som marginalerna undergått inom 23 viktigare konsumtionsorter fördelade runt hela landet.

De i kalkylen ingående mejerikostnaderna äro beräknade med tillhjälp av SMR:s mejerikostnadsindex. För fastställande av kostnaden för extrafrakter ha uppgifter inhämtats om de kvantiteter mjölk och grädde, som tillföras mejerierna i vissa konsumtionsorter från andra mejerier, och för vilka utöver den ordinarie uppsamlingskostnaden, vilken redovisas på kostnadssidan under »Diverse kostnader», tillkommer särskild fraktkostnad till den slutliga bestämmelseorten. Orsaken till uppdelningen på två tidsperioder för året 1941/42 är, att under den andra perioden (d. v. s. efter standardiseringsbestämmelsernas genomförande) mängden försåld oskummad mjölk endast utgöres av den till dylik mjölk omräknade gräddförsäljningen. Att minutpriset hållits oförändrat under denna senare period beror på, att någon prissänkning icke vidtagits för gräddförsäljningens vidkommande.

b) Prisberäkningen på saluförd standardiserad konsumtionsmjölk har följande utseende:

1941/42 21/11—"/s

öre

Minutpris per liter.............................. 28.45

Avgår detaljhandelsmarginal...................... 3.63

Återstår........................................ 24.82

» efter korrigering för svinn................ 24.32

Avgår mejerikostnader inkl. standardiseringskostnad 5.29

» extrafrakter.............................. 0.45

Producentpris i öre per liter .................... 18.58

Omräknat till kg................................ 18.04

Tillkommer mjölkpristillägg omräknat till stand, mjölk1 2 ...................................... 1.43

Producentpris i öre per kg standardiserad mjölk .. 19.47

1 Grundtillägg å 1.5 öre jämte de särskilda tilläggen för konsumtionsmjölk i Norrland.

2 Det under a) redovisade tillägget å oskummad mjölk (3.6 procent fetthalt) omräknat till tillägg å mjölk av 3 procent fetthalt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

121 Med tillämpning av SMR:s statistik skulle ett minutpris på 28.22 öre per liter erhållas, d. v. s. prissänkningen efter standardiseringen skulle uppgå till ett större belopp, än man avsett. Emellertid torde den kraftiga prissänkningen delvis bero på en tillfällig förskjutning i konsumtionen på olika prisorter, så att orter med lägre minutpriser kommit att väga tyngre vid medeltalsberäkningen än de eljest gjort. Vidare har man att taga hänsyn till vissa smärre prishöjningar, som ägt rum under början av år 1942, och som ännu ej redovisats i SMR:s statistik, emedan den endast är framräknad t. o. m. december 1941. Av dessa anledningar har det här ansetts befogat att räkna med ett något högre pris än statistiken hittills givit belägg för.

c) Priset på konsumtionsmjölk försåld utanför mejerier har framräknats på följande sätt:

Priset på denna mjölk är givetvis mycket osäkert, då statistik över uppnådda priser saknas och man ej känner de särskilda kostnader, som äro förenade med försäljningen. Jordbrukare, som särskilt inriktat sig på direktförsäljning, torde emellertid ha uttagit samma pris, som gällt i detaljhandeln, men har då också haft särskilda kostnader för denna distribution. Denna försäljning har minskats och väger därför numera mindre än tidigare i förhållande till försäljningen från gårdarna. Vid försäljning direkt från gård till köpare, som avhämtat mjölken, torde priset ofta vara lägre än det allmänna detaljpriset, men därvid förekomma heller icke några särskilda försäljningskostnader. Vid försök till beräkning av de uppnådda priserna på denna försäljning har delegationen ansett sig böra utgå från gällande minutpriser samt fråndragit detaljhandelskostnad och mjölkavgift med samma belopp som vid annan konsumtionsmjölkförsäljning. Mjölkavgift utgick nämligen tidigare på en stor del av den direktförsålda mjölken. Däremot bär intet avdrag gjorts för mejerikostnader. Det arbete, som lantbrukarna åsamkas vid denna försäljning torde nämligen utföras av jordbrukets egen arbetskraft och kostnaderna härför ingå sålunda i de kostnader, som redovisas i annat sammanhang på kostnadssidan.

Då beräkningen för denna mjölk ger ett högre pris än å genom mejerier försåld mjölk får vidare beaktas, att vid försäljning genom mejerier tillkomma vissa bidrag (producentbidrag och för närvarande differentieringstillägg).

d) Priset på produktmjölk vid mejerier framgår av följande kalkyl:

Kvot mellan smörpris och använd mjölkmängd pr kg smör..................

Tillkommer nettoprisutjämningsbidrag

resp. mjölkpristillägg................

Allmänt tillägg (mejerikostn.-bidrag) Avgår mejerikostnader ................

Producentpris pr kg ..................

Minutpriset erliålles genom sammanvägning av de under a) och b) redovisade minutpriserna.

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Mjölkåtgång per kg smör har erhållits från SMR. Prisutjämningsbidragen utgingo t. o. m. september månad 1941 och ha efter denna tid ersatts med mjölkpristillägg. Detta utgår t. o. m. maj månad 1942 med 1.5 öre, vartill kommer extra tillägg för Norrland. Från den 1 juni bortfaller 0.5 öre. Mejerikostnaderna ha liksom för konsumtionsmjölken beräknats med tillhjälp av SMR:s mejerikostnadsindex.

e) Som pris på den av jordbrukarna själva använda konsumtionsmjölken har, liksom vid tidigare av delegationen utförda beräkningar, begagnats det framräknade priset på produktmjölk med tillägg av skummjölksvärdet. Att priset på p-mjölk hittills vid beräkningarna kommit till användning och ej priset på k-mjölk till avsalu, bär berott på följande allmänna övervägande. Därest jordbrukaren i stället för att själv konsumera ifrågavarande kvantitet skulle önska avyttra densamma, uppstår frågan, vilken användning denna mjölk i så fall skulle komma att få. Troligtvis måste den komma att användas till produktberedning, då behovet av konsumtionsmjölk utanför jordbruket måste anses vara täckt i och med att försäljningen därav är lämnad fri. Av anförda skäl har det ansetts motiverat, att priset på produktmjölk, inklusive skummjölksvärdet, användes vid beräknandet av värdet av jordbrukarnas egen förbrukning av konsumtionsmjölk. Med stöd av detta resonemang har produktmjölkspriset, ökat med skummjölksvärdet, kommit till användning. Mot detta beräkningssätt hava invändningar rests under framhållande av, att priset på försåld konsumtionsmjölk borde komma till användning vid beräkningen av denna inkomstpost. Delegationen har även övervägt detta förfaringssätt. Då emellertid enligt vad delegationen har sig bekant, särskilda sakkunniga komma att tillkallas för att granska grunderna för delegationens beräkningar, och dessa sålunda komma att bliva föremål för omprövning, har det ej ansetts lämpligt att på denna punkt nu frångå en beräkningsmetod, som tidigare genomgående kommit till användning vid delegationens undersökningar. Det torde böra framhållas, att en omräkning ej nämnvärt påverkar förhållandet mellan jordbrukets inkomster och kostnader, eftersom en motsvarande omräkning i så fall måste ske beträffande priset på den i naturalönen ingående mjölken.

Till det ovan angivna priset på produktmjölk tillkommer ett skummjölksvärde under respektive år av 2.00, 2.20, 2.70 och 3.71 öre per kg, varefter följande priser erhållas:

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42

Hemmaförbrukad k-mjölk, öre pr kg.. 13.81 15.81 19.71 21.12

f) Priset på lantsmör. Uppgifter lia erhållits från Kooperativa Förbundet rörande inköpspriset på lantsmör t. o. m. november 1940 hos ett 70tal konsumtionsföreningar fördelade över hela landet. Ett enkelt medeltal av månadspriserna ger för åren 1938/39 och 1939/40 priserna 2.69 kr./kg och 2.95 kr./kg. Fr. o. m. december 1940 ha de av livsmedelskommissionen för olika kvaliteter fastställda priserna använts. Enligt uppgift från SMR ha mejerierna — under den tid de fastställda priserna varit i kraft — direkt från producenter uppköpt 257 ton lantsmör, varav 34.6 procent av klass I, 61.9 procent av klass II och 3.5 procent av klass III. SMR uppger vidare, att de väsentligt större kvantiteter, vilka inköpas gnom ombud övervägande torde vara av klass I. Detta bekräftas även av uppgifter från Kooperativa Förbundet. C:a 70 procent av prisuppgifterna torde sålunda avse lantsmör av klass I medan återstående 30 procent avse klass I eller klass II. Klass III har över huvud taget ej förekommit. I föreliggande beräkningar har

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

ett enkelt medeltal av priset på lantsmör inklusive lantsmörtillägget, gällande för klass I och klass II använts för åren 1940/41 och 1941/42. Tilllägget har i Norrland varit 25 öre per kg högre än i övriga delar av landet. Två priser erhållas sålunda, vilka rätteligen borde sammanvägas med i resp. landsdelar försålda kvantiteter. Närmare kännedom om försäljningens regionala fördelning saknas emellertid för hela den period undersökningen avser, varför medeltalet av de erhållna priserna använts. De nu gällande priserna ha antagits oförändrade under återstoden av innevarande produktionsår. De på ovan angivet sätt för åren 1940/41 och 1941/42 beräknade priserna äro 4.04 kr./kg resp. 4.29 kr./kg. I tabellen över jordbrukets inkomster redovisas lantsmöret omräknat till mjölk, varvid 25 kilogram mjölk antagits åtgå till produktion av 1 kilogram lantsmör. Priset per kilogram lantsmörmjölk erhålles sålunda genom division av ovan angivna priser med 25. För åren 1938/39 och 1939/40 ha till dessa priser lagts de pristillägg, vilka enligt uppgift från SMR under nämnda år ha utbetalats för lantsmör, uppgående till

0.01 resp. 0.03 öre per kilogram lantsmörmjölk. Följande priser erhållas:

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42

Priset på lantsmörmjölk, inklusive tillägg

för samtliga år, öre/kg............. 10.77 11.83 16.16 17.16

De ovan angivna priserna på konsumtionsmjölk vid mejeri nödvändiggör en fördelning på tre poster av den för 1941/42 beräknade kvantiteten av

739.000 ton oskummad konsumtionsmjölk. Under tiden Vs—20/n 1941 har

167.000 ton oskummad mjölk och till oskummad mjölk omräknad grädde försålts. Gräddförsäljningen under den återstående delen av produktionsåret kan beräknas till en i mjölk omräknad kvantitet av c:a 46,000 ton. Dragas nu nämnda kvantiteter från den totala mängden 739,000 ton, erhålles 526,000 ton oskummad mjölk, vilken kvantitet skall omräknas till standardiserad mjölk till försäljning under tiden fr. o. m. den 21/n 1941 till produktionsårets slut. Under senast förflutna december—februari har 151,436 ton oskummad mjölk använts vid standardiseringen. Den standardiserade mjölkmängden uppgår under samma tid till 184,183 ton, vilken kvantitet överstiger den nyss nämnda med 21.6 procent. Med hänsyn till mjölkens lägre fetthalt under sommarmånaderna har emellertid kvantiteten under 1941/42 standardiserad mjölk beräknats genom att öka kvantiteten

526.000 ton med 20 procent, varvid erhålles 631,000 ton, utgörande den beräknade mängden standardiserad mjölk. Värdeberäkningen framgår av följande tablå:

räknad grädde 1/8 ill oskummad mjöl —31/8 1942 ......

Av utrymmesskäl redovisas kvantiteten i tabellen över jordbrukets inkomster som oskummad mjölk med ett genomsnittspris av 22.64 öre per kilogram. Härigenom bibehålies även jämförbarheten med tidigare år.

124 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

Merinkomst av gräddförsäljning.

SMR har beräknat den genom gräddförsäljningen erhållna merinkomsten till nedanstående belopp (milj. kronor).

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42

5.9 7.2 8.8 3.6

Beräkningen har verkställts på följande sätt. Ett vägt partipris på försåld grädde har framräknats månadsvis på grundval av uppgifter, inhämtade från flertalet av socialstyrelsens prisorter. Med tillhjälp härav har sedan den totala inkomsten av grädde beräknats, varefter denna utslagits på den till k-mjölk omräknade gräddkvantiteten. Härigenom har erhållits priset per liter grädde omräknad till k-mjölk. Skillnaden mellan det sålunda erhållna partipriset på denna k-mjölk och partipriset på k-mjölk i övrigt har så multiplicerats med kvantiteten till k-mjölk omräknad grädde.

Skummjölk till ost. Kvantitet.

Kvantiteten skummjölk till ost har för år 1941/42 beräknats till 134,000 ton, motsvarande en kvantitet ost av 15,000 ton.

För år 1940/41 har mejeriernas tillverkning av ost varit större än tidigare har beräknats, varför kvantiteten skummjölk till ost höjts från 164,000 ton till 186,000 ton.

Pris.

Värdet på skummjölk till ost har av SMR beräknats till 5.2 öre/kg för år 1941/42. Häri ingår även värdet å vassle, vilket är förhållandet även tidigare år.

Producentbidrag.

Producentbidraget har av SMR för år 1941/42 beräknats till 40.0 milj. kronor. För år 1940/41 har detsamma uppgått till 35.6 milj. kronor.

Diverse mjölkbidrag.

Följande diverse mjölkbidrag, vilka ej inräknats i priserna, ha av SMR beräknats utgå under 1941/42:

Milj. kr

Regleringskostnader till MC och LMC.............................. 0.46

Merfraktsersättningar ............................................. 0.80

Differentieringstillägg............................................. 12.53

Kompensation för utebliven prishöjning å konsumtionsmjölk och utebliven standardiseringsvinst ..................................... 1.18

Extra bidrag till norra Sverige..................................... 1.00

Summa 15.97

Bidrag för uppehållande av vissa körlinjer.

För år 1941/42 har som inkomst upptagits ett av riksdagen beviljat anslag på 3.0 milj. kronor, vilket skall utgå som bidrag till mejerier för uppehållande av vissa körlinjer.

Ägg. Kvantitet-

Äggproduktionen har under år 1941/42 beräknats nedgå till 25,000 ton eller till hälften av den för basåret 1938/39 angivna kvantiteten.

Kungl. May.ts proposition nr 319.

125 Pris.

För 1941/42 har använts ett medelpris av 249 öre per kg. Under 1940/41 har priset varit 211 öre per kg.

Slaktdjur. Kvantiteter.

I samband med genomförandet av regleringen av köttförbrukningen i april 1941 har livsmedelskommissionen vidtagit vissa åtgärder, vilka möjliggjort uppläggandet av en fortlöpande statistik över all saluförd slakt i avseende på såväl djurens antal som deras vikt i slaktat tillstånd. Härigenom kunna variationerna i de genomsnittliga slaktvikterna per djur följas fr. o. m. andra kvartalet 1941. En jämförelse mellan slaktvikterna för den totala saluförda slakten och av Sveriges Slakteriförbund beräknade vikter å slaktade kroppar, levererade till förbundets marknader i Stockholm, Göteborg och Norrland under tiden april—december 1941 ger vid handen, att en tämligen god samvariation mellan dessa serier förefinnes. Följande genomsnittliga slaktvikter ha beräknats för den totala saluförda slakten uttryckta i procent av de av Slakteriförbundet beräknade slaktvikterna.

Storboskap

Större

kalv

Mindre

kalv

Svin

Häst

Får och lamm

89 100 104 104 94 100

Slakteriförbundet har lämnat uppgifter örn medelslaktvikten för olika djurslag kvartalsvis fr. o. m. oktober 1938. Under förutsättning av att det ovan konstaterade förhållandet mellan slaktvikterna under de tre kvartalen 1941 även tidigare varit någorlunda stabilt, kunna slaktvikter för den totala saluförda slakten beräknas per produktionsår (egentligen oktober ena året t. o. m. september följande år). Med användning av ovan angivna relativtal ha följande slaktvikter för den totala saluförda slakten erhållits:

Såsom nyss nämnts föreligga fr. o. m. april 1941 uppgifter örn storleken av den totala saluförda slakten. Livsmedelskommissionen har nämligen bestämt, att all icke veterinärbesiktigad slakt, som är avsedd att saluföras, skall stämplas och vägas av speciellt utsedda kontrollanter. Denna s. k. stämplade slakt är av relativt liten omfattning, vilket framgår av följande tablå.

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

Livsmedelskommissionen har vidare införskaffat uppgifter från kristidsnämnderna rörande antalet utlämnade slaktlicenser för tillgodoseende av enskilt hushålls behov av köttvaror av svin, storboskap, kalv samt andra djurslag. Enligt en av kommissionens statistiska byrå utförd sammanställning för hela riket har under år 1941 antalet utlämnade licenser för svin uppgått till 497,262 stycken, varav 394,559 gällande för hel och 102,703 för halv kropp. Vidare lia under månaderna april—december 1941 utlämnats 4,045 stycken licenser för storboskap, varav 3,149 för hel och 896 för halv kropp. Beträffande kalv skiljer statistiken icke mellan gödkalv och spädkalv, varför uppgifterna icke kunnat användas i föreliggande beräkningar.

Med en genomsnittlig slaktvikt av 90 kilogram för hemslaktade svin skulle den totala hemslakten av svin under 1941 uppgå till 40,132 ton. Därvid har antagits, att vid utfärdandet av licens för halv kropp, den andra halvan har saluförts. Under 1941 ha emellertid endast 40,507 halva kroppar besiktigats vid köttbesiktningsbyråer, varför hemslakten troligen har beräknats något för lågt.

Under månaderna april—december 1941 erhålles för storboskap med en slaktvikt av 175 kilogram per djur i hemslakt 629 ton. För helt år kan denna kvantitet beräknas motsvara c:a 800 ton.

I bilaga 1 till prop. nr 278/1941 har den veterinärbesiktigade slakten korrigerats med hänsyn till den successiva ökningen i antalet besiktningsställen med utgångspunkt från de faktiska slaktsiffrorna för år 1940. Närmare kännedom om den icke besiktigade saluförda slakten saknades, då dessa beräkningar utfördes. Vissa antaganden gjordes emellertid angående denna slakt, vilken jämte hemslakten beräknades utgöra 4,000, 800 respektive 35,000 ton för mindre kalv, får respektive svin. För storboskap, större kalv och häst antogs såväl hemslakten som den icke besiktigade saluförda slakten vara så obetydlig, att hänsyn härtill icke behövde tagas.

Relativtalen i sista kolumnen i tablån å föregående sida ge ett mått på den icke besiktigade saluförda slakten. Dessa tal kunna under vissa förutsättningar användas vid en justering av den totala saluförda slakten under tidigare år. Det viktigaste villkoret härför är, att den veterinärbesiktigade slakten korrigeras för förändringar, vilka icke kunna hänföras till verkliga produktionsförändringar. Detta har i viss mån utförts i tabellen å sid. 8 i bilaga 1 till propositionen nr 278/1941. Antalet djur enligt denna tabell1 har i föreliggande beräkningar ökats med ledning av nyss nämnda relativtal för den stämplade slakten. Med användning av medelslaktvikterna enligt tabellen å föregående sida i denna P. M. har därefter en omräkning till slaktad vikt skett.

Hemslakten av storboskap kan såsom nyss nämnts beräknas till c:a 800 ton under 1941. Denna kvantitet har i föreliggande beräkningar använts för samtliga år. Någon nämnvärd hemslakt av större kalv och häst har ej antagits förekomma. Beträffande mindre kalv och får ha de kvantiteter, som tidigare beräknats motsvara hemslakt och icke besiktigad saluförd slakt, reducerats med 1,000 respektive 100 ton, vilka kvantiteter ungefärligen motsvara sistnämnda slakt.

Vid beräkningen av hemslakten av svin har någon ledning erhållits av statistiska centralbyråns uppgifter angående antalet betäckta suggor i Svea- och Götaland. I nedanstående tablå har antalet svin i kol. 1 beräknats på följande sätt: Antalet under ett år betäckta suggor har multiplicerats med 7.35, vilket är det genomsnittliga antalet svin, som beräknas framkomma per betäckning, varvid hänsyn tagits till dödlighet m. m. Slakten kan beräknas ske c:a 12

1 Det i bilagan preliminärt beräknade djurantalet under 1940/41 har utbytts mot de numera kända uppgifterna angående den veterinärbesiktigade slakten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

månader efter betäckningen. Ett års betäckningar multiplicerade med 7.35 skulle sålunda, sedan exporten av levande djur fråndragits, utgöra ett beräknat antal slaktade svin under nästkommande år. Enligt 1937 års jordbruksräkning utgjorde antalet modersuggor i norra Sverige 2.3 procent av totala antalet. Med ledning av detta procenttal har det på ovan angivet sätt beräknade antalet slaktsvin uppräknats till rikssiffra. Kol. 2 omfattar det totala antalet saluförda svin. Skillnaden mellan antalet enligt kol. 1 och 2 skulle sålunda utgöra antalet hemslaktade svin.

1938/39

1939/40

Totala antalet slaktsvin 1,000 st.

Antal saluförda slaktsvin 1,000 st.

Hemslakt 1,000 st.

2,012 1,718 294

2,155 1,690 465

Ovanstående beräkning ger endast ett approximativt mått på antalet hemslaktade svin framförallt därför, att beräkningssättet ej tar hänsyn till förskjutningar i slaktåldern. Vid en beräkning av den totala slaktvikten med ledning av det enligt betäckningsstatistiken framräknade antalet slaktsvin bör därför slaktvikten per djur hållas konstant. År 1938/39 utgjorde slaktvikten för saluförda slaktsvin 70.5 kilogram per djur. För hemslaktade svin kan för samma år räknas med c:a 83 kilogram per djur, varvid förutsättes, att förändringarna i slaktvikterna för marknadsförda och hemslaktade svin äro proportionella samt att slaktvikten för de senare under år 1940/41 uppgått till 90 kilogram. Med användning av ovan för 1938/39 angivet antal saluförda respektive hemslaktade svin samt nyss nämnda slaktvikter skulle under basåret den saluförda slakten uppgå till 121,200 ton och hemslakten till 24,400 ton. Totalproduktionen skulle sålunda utgöra 145,600 ton, vilken kvantitet dividerad med totala antalet svin (2,012,000 st.) ger en medelslaktvikt av 72.4 kilogram per djur under år 1938/39. Med oförändrad slaktvikt under följande år samt med utgångspunkt från det enligt betäckningsstatistiken beräknade antalet svin (2,155,000 st.) erhålles för 1939/40 en totalproduktion av 156,000 ton. Samma år uppgick den marknadsförda slakten till 121,000 ton (beräknad med användning av ovan angivet antal marknadsförda svin samt den verkliga slaktvikten 71.6 kg per djur). Hemslakten erhålles här som en restkvantitet, utgörande 35,000 ton. Hemslakten under 1940/41 har beräknats uppgå till samma kvantitet som enligt slaktlicenserna erhålles för kalenderåret 1941, nämligen c:a 40,100 ton. Ökningen under 1940/41 har delvis förorsakats av en ökad slakt av hushållssvin utanför jordbruket. Statistiskt material saknas för en närmare undersökning av dennas omfattning. Delegationen har emellertid ansett sig kunna antaga, att c:a hälften av den sålunda konstaterade ökningen i hemslakten bör hänföras till ökad slakt av hushållsgrisar utanför jordbruket. Hemslakten inom jordbruket har därför beräknats till 37,600 ton under 1940/41.

Resultaten av nu utförda beräkningar kunna sammanfattas i följande tabell.

Som tidigare nämnts har korrigering för nytillkomna slakterier och köttbesiktningsbyråer skett med utgångspunkt från kalenderåret 1940. Utgångspunkten vid dessa nya beräkningar borde rätteligen lia varit produktionsåret 1940/41. Denna tidskillnad på åtta månader medför en obetydlig underskattning av den beräknade totalproduktionen under åren 1938/39 oell 1939/40. Under liden januari—augusti 1941 lia nämligen tre köttbesiktningsbyråer tillkommit medan två byråer upphört. Tages hänsyn härtill skulle exempelvis

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

slakten av storboskap komma att ligga c:a 0.25 procent högre under åren 1938/39 och 1939/40 än ovan har angivits. *

Avsikten med ovanstående beräkningar har bland annat varit att erhålla en någorlunda riktig övergång från den veterinärbesiktade slakten till den numera kända totala saluförda slakten. För 1941/42 och kommande produktionsår kunna härigenom uppgifterna från sistnämnda slakt direkt användas utan justeringar och utan att kontinuiteten i sifferserierna nämnvärt rubbas.

Det har beräknats, att år 1938/39 slaktades ett antal av c:a 438,600 storboskap för avsalu. Detta har ansetts som normal slakt, varför räknats med samma antal under följande år. Med användning av de nya slaktvikterna för åren 1938/39 t. o. m. 1940/41 samt en beräknad fortsatt nedgång i slaktvikten under 1941/42 till i genomsnitt 176 kilogram, erhållas följande kvantiteter i slaktad vikt, vilka även omfatta den för respektive år beräknade hemslakten uppgående till 800 ton.

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42

Storboskap, 1,000 ton ............... 89.0 84.1 81.1 78.0

Antages slakten av storboskap under månaderna mars—augusti innevarande år komma att ligga c:a 20 procent lägre än under samma tid föregående år, kan den totala saluförda slakten jämte hemslakten under 1941/42 beräknas uppgå till 90,900 ton. Skillnaden mellan denna och ovan för 1941/ 42 angivna kvantitet utgör 12,900 ton. Värdet härav kan med användning av del å sid. 28 angivna priset beräknas till 24.4 milj. kronor. I enlighet med tidigare tillämpade betraktelsesätt har detta belopp ej medtagits vid beräkningen av jordbrukets inkomster, emedan det ansetts svara mot en realisation av djurkapitalet. I detta sammanhang bör även nämnas, att enligt den senaste husdjursräkningen den s/6 1941 en minskning ägt rum av uppfödningen av ungdjur med c:a 67,000 stycken jämfört med antalet i september 1937.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

129 Den totala slakten av större och mindre kalv samt får och häst under 1941/42 har beräknats med ledning av slaktens utveckling under de första sex månaderna av produktionsåret. Beräkningarna ha lett till följande resultat:

Beräknad slakt under 19A1/A2.

Djurslag

I procent av föregående år

Kalv, större........................ 70

» , mindre...................... 100

Får............................... 110

Häst.............................. 90

Absoluta tal, 1,000 ton

14.3 2.5

12.1 Enligt nu tillgängliga statistiska uppgifter har den totala marknadsförda slakten av svin under tiden september 1941—februari 1942 uppgått till 35,070 ton. Livsmedelskommissionens slaktsektion har på grundval av statistiken över betäckta suggor under 1941 samt med hänsynstagande till såväl smågrisslakten under november och december 1941 som till den väntade ökningen i det antal smågrisar, som finna avsättning såsom hushållsgrisar, beräknat förändringarna i den marknadsförda svinslakten under de olika kvartalen 1942. Under de tre första kvartalen 1942 skulle sålunda slakten uppgå till resp. 80, 85 och 60 procent av den marknadsförda slakten under motsvarande kvartal 1941. Med ledning av dessa beräkningar kan slakten under månaderna mars—augusti 1942 väntas uppgå till c:a 33,000 ton. Tillsammans med den under förra delen av produktionsåret kända slakten erhålles för 1941/42 en beräknad marknadsförd slakt av c:a 68,100 ton. Antalet utlämnade slaktlicenser för tillgodoseende av enskilt hushållsbehov av fläsk utgjorde under månaderna september—december 258,188 för hel och 48,147 för halv kropp. Med en slaktvikt av 90 kilogram per djur motsvarar detta c:a

25,000 ton. Denna kvantitet omfattar även slakten av hushållssvin utanför jordbruket. Delegationen har antagit att slakten av hushållssvin inom jordbruket under 1941/42 kommer att uppgå till samma kvantitet som beräknats för året dessförinnan, nämligen 37,600 ton. Totalproduktionen av fläsk kan sålunda beräknas till c:a 105,700 ton under 1941/42.

Delegationen har utfört vissa beräkningar rörande under senare år inträdda förändringar av svinstammens storlek. Ett försök har sålunda gjorts att på grundval av resultaten från de varje höst återkommande svinräkningarna beräkna in- och utgående balans av fläsk. Antalet svin enligt de fyra senaste hösträkningarna framgår av följande sammanställning:

Vid beräkningen av levande vikten för modersuggor och svin över tre månader har viss ledning erhållits av slakteriförbundets uppgifter angående slaktvikten för suggor och gödsvin under fjärde kvartalet för resp. år. För övriga svin lia konstanta medelvikter använts. Resultatet av beräkningarna meddelas i följande tablå:

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 319.

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

In- och utgående balans, slaktad vikt,

Å r Ingående Utgående

1938/39 ............ 42,154 48,160

1939/40 ............ 48,160 42,491

1940/41 ............ 42,491 40,074

ton.

Ökning resp. minskning

+ 6,006

- 5,669

- 2,417

Fläskproduktionen visar som bekant cykliska variationer (den s. k. svincykeln). De ovan konstaterade förändringarna hos svinbalansen under åren 1938/39 och 1939/40 torde i stort sett sammanhänga därmed. Enligt svinräkningen den 6 oktober 1941 erhålles en utgående balans 1940/41, vilken endast obetydligt understiger den ingående balansen. Av ovan berörda orsaker samt med hänsyn till att svinstammens storlek vid slutet av innevarande produktionsår ej är känd, har delegationen i föreliggande inkomstberäkningar ej ansett sig kunna räkna med någon kapitalrealisation av svin.

Beträffande de senaste årens inkomster av slaktade hästar (ävensom inkomsten av exporten av levande hästar) kunna delade meningar råda om, huruvida dessa i sin helhet böra betraktas som inkomster av årets produktion eller till viss större eller mindre del äro att hänföra till kapitalrealisation. Svårigheten att taga ställning härtill sammanhänger bland annat med att djurantalet utvisar stora variationer, varför man icke på samma sätt som i fråga om nötboskap kan beräkna en normal avgång. Tillförlitliga statistiska uppgifter angående den del av slakten (resp. exporten), vilken skulle kunna betraktas som kapitalrealisation, ha ej kunnat anskaffas, varför ovannämnda poster i sin helhet redovisats såsom inkomst.

Priser.

Lantbruksförbundet har lämnat följande vägda avräkningspriser i öre per

Vid beräkningen av priserna under 1941/42 ha avräkningspriserna under sista veckan i mars antagits gälla intill produktionsårets slut.

Ull. Kvantitet.

Produktionen av ull beräknas ej överstiga 700 ton under 1941/42.

Pris.

Genomsnittspriset varierar mellan kr. 4.95 och kr. 5.10 per kilogram. Som medelpris har använts 5.— kr./kg.

Export av levande djur.

För år 1941/42 har ej räknats med någon export av nötkreatur och svin. Tidigare angivna uppgifter härom för år 1940/41 ha ej förändrats. Däremot ha uppgifterna rörande export av levande djur för år 1940/41 utökats med exporten av hästar, uppgående till ett antal av 2,403 st samt till ett värde av

3.2 milj. kronor. För år 1941/42 beräknas i enlighet med nu gällande handelsavtal 5,800 hästar bliva exporterade. Med hittills vid export gällande medelpris — 1,350 kronor — erhålles härav en inkomst av 7.5 milj. kronor.

Samtliga uppgifter rörande exporten av levande djur ha i sluttabellen över inkomsterna sammanslagits till en summa för resp. år och utgöra för 1940/41

5.8 milj. kronor och för 1941/42 7.5 milj. kronor.

Jordbrukets inkomster.

1 Oskummad mjölk och till oskummad mjölk omräknad grädde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

132 Kungl. Majlis proposition nr 319.

Jordbrukets kostnader.

De i det följande framlagda beräkningarna rörande jordbrukets kostnader för år 1941/42 ha till huvudsaklig del verkställts efter samma metoder, som tillämpats vid en tidigare som bilaga 1 till prop. 278/1941 publicerad beräkning. I den mån avvikelser från där använda metoder ägt rum framgår detta av redogörelserna för respektive kostnadsposter. Vissa justeringar av de i nämnda bilaga gjorda beräkningarna ha också skett, sedan ett mera utförligt pris- och kvantitetsmaterial blivit tillgängligt.

Beräkningarna för 1941/42 äro givetvis preliminära, bl. a. emedan tillgängligt prismaterial endast omfattar en del av produktionsåret.

1. Köpgödsel och jordbrukskalk.

Förbrukningen av konstgödselmedel liksom priser och värdesummor för inköpta gödselmedel framgå av följande sammanställning. Däri införda uppgifter om förbrukningen grunda sig på livsmedelskommissionens beräkningar, medan priserna basera sig på uppgifter örn de vid försäljningen till jordbrukare allmänt tillämpade priserna i det s. k. standarddistriktet.

Vad jordbrukskalk beträffar, grunda sig kvantitetsuppgifterna på en inom Lantbruksförbundet verkställd undersökning för åren 1938—41.

1 Priserna för år 1941/42 grunda sig på uppgifter t. o. m. februari 1942.

2 Värdesummorna ha beräknats genom multiplikation av försäljningskvantiteterna med priserna pr dt, medan i beräkningarna våren 1941 först gjordes en omräkning till kvantiteter rena växtnäringsämnen, vilka sedan multiplicerades med priserna pr ton växtnäringsämne i vissa representativa gödselmedelsslag. Den nu tillämpade metoden ger mera exakta värden.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 319. 133

2. Utsäde för omsådd.

Våren 1941 omsåddes 16,000 ha utvintrad höstsäd med vårvete. Den för detta ändamål använda utsädesmängden uppgår till 33,600 dt. till ett värde av 38.— kr./dt. eller sammanlagt 1-28 milj. kronor.

3. Köpfodermedel.

Produktion, nettoimport och förbrukning av kli.

Siffrorna för de tre första åren ha framräknats med ledning av handelsstatistiken samt industristatistikens uppgifter örn kliutbytet vid förmälning. Uppgifterna för 1941/42 grunda sig, vad handelsförmalningen beträffar, på livsmedelskommissionens beräkningar. Därtill har sedan lagts ett beräknat kliutbyte vid tullförmalning.

Förbrukning av fodercellulosa.

Förbrukningen av fodercellulosa under 1940/41 liksom beräknad förbrukning under 1941/42 uppgår till nedanstående kvantiteter enligt uppgifter från

1 Vete-, råg- och kornkli.

2 Vete- och Tågkil.

134 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

Rätteligen borde vid beräkningen av kvantiteten avdrag gjorts för den mängd fodercellulosa, som åtgått för skogskörslor, enär någon inkomst av dessa icke upptagits på inkomstsidan. Att så ej skett beror på svårigheten att med någon säkerhet uppskatta denna sistnämnda kvantitet.

Melassförbrukning.

Enligt uppgifter för svenska spannmålsaktiebolaget och svenska sockerfabriksaktiebolaget beräknas melassförbrukningen för år 1941/42 till följande:

melass till betodlare......... 15,000 ton å 10 öre/kg = 1.50 milj. kronor

» » cellulosainblandn... 24,000 » å 12.25 » = 2.94 » »

» » jordbruk i övrigt.. 19,000 » å 16.00 » = 3.04 » »

Summa 58,000 » å 12.90 » 7.48 milj. kronor.

Sammandrag för köpfodermedel

Utgående från de ovan anförda förbrukningssiffroma för klifoder, fodercellulosa och melass samt den beräknade förbrukningen av övriga fodermedel ävensom de vid försäljningarna tillämpade priserna erhålles följande be-

räkning rörande jordbrukets kostnader för köpfodermedel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

135 I avsaknad av bestämda priser å havre- och kornkli har priset å det senare satts lika med priset å rågkli under åren 1938/39—1940/41. Samma pris tilllämpas för majs- och riskli (övrigt kli), medan priset för havrekli beräknats ur priset för vetekli efter skillnaden i fodervärde. Priset för övrigt oljekaksfoder hänför sig till 48 procent kraftfoderblandning utom beträffande år 1941/42, då priset gäller för 45 procent kraftfoderblandning, vilken nu är den förhärskande.

Kvantiteterna fabriksavfall från socker-, stärkelse- och potatisindustrien äro upptagna efter bruttobeloppen. Det tämligen stora svinn, som plägar räknas å dessa fodermedel, torde nämligen uppstå hos förbrukarna. Kvantiteterna melass grunda sig för åren 1938/39—1940/41 på sockerbolagens försäljningar med avdrag av användning till annat industriellt ändamål (jästtillverkning) . Beträffande sockersnitzel och betmassa grunda sig uppgifterna för åren 1938/39—1940/41 på verkliga försäljningar; för år 1941/42 äro kvantiteterna fabriksavfall givetvis beräknade.

Priserna på fabriksavfall ha erhållits från företrädare för respektive industrier. För betmassa är priset beträffande år 1941/42 emellertid preliminärt angivet, då det slutliga priset kan beräknas först efter försäljningssäsongens slut. Bland fabriksavfallet ingår även pulpa, men denna har ej medtagits i kalkylen, ehuru det under produktionsåret 1941/42 torde uttagas ett pris av 20 å 25 öre pr hl. Den extrainkomst, som fabrikerna därigenom erhålla, torde emellertid komma att i huvudsak återföras till jordbrukare, som äro delägare i fabrikerna. Då denna inkomst ej redovisats i inkomstkalkylen, kan ej heller motsvarande utgift upptagas i kostnadskalkylen.

Vid beräkningen av värdet på foder av animaliskt ursprung ha industri- och handelsstatistiken legat till grund. För 1940/41 och 1941/42 finnas emellertid ej dylik statistik tillgänglig. Icke heller finnas uppgifter om under senare år försålda kvantiteter utom beträffande fodertran. För den skull har, med undantag för tran, räknats med oförändrade kvantiteter. Priserna på foderbenmjöl, fiskmjöl och köttmjöl (1941/42 även på tran) lia erhållits från olika firmor t. o. m. mars 1942, medan priset på övriga foderslag beräknats stiga procentuellt lika mycket som priset på de förstnämnda.

1 Beräknat med 70 procent av 1938/39 års värde.

2 » på en kvantitet av 300 ton och fastställt pris av 4: — kr/kg.

8 Fyra månader 1938 och 8 månader 1939.

4 1939 års värde.

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

Sammandrag för allt köpfoder, milj. kronor.

4. Maskiner och redskap.

Kostnadssummorna ha erhållits genom att årskostnaden för en genomsnittlig, oförändrad årsvolym samt underhållskostnaden för ett genomsnittligt maskinbestånd beräknats. Inköpsvolymen varierar i verkligheten mer eller mindre år från år, och man skulle därför kunna tänka sig att beräkna de verkliga inköpskostnaderna de olika åren. Enär anskaffade maskiner emellertid skola användas under ett flertal år, torde det vara riktigare att räkna kostnaderna med utgångspunkt från en genomsnittlig årsförbrukning. I övrigt hänvisas i denna fråga till vad anförts i bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 278, 1941.

Den genomsnittliga inköpsvolymen och underhållskostnaden är densamma som ligger till grund för lantbruksförbundets prisindexberäkning. Löpande prisuppgifter erhållas månatligen från 16 större branschfirmor och gälla ett 60-tal olika maskiner, redskap och viktigare reservdelar.

Värdeberäkningen ger följande resultat:

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42

Milj. kronor.................... 72.81 83.20 94.32 100.53

Till grund för kostnadsberäkningen 1941/42 ligga uppgifter örn priserna t. o. m. febr. 1942. En ytterligare höjning av totalsumman för det sista året torde vara att vänta, beroende på att vissa maskinpriser, som ännu ej fastställts till den instundande försäljningssäsongen, torde komma att undergå vissa justeringar uppåt.

5. Traktorkostnader.

Med ledning av traktorinventeringarna 1937 och 1940, uppgifter örn årliga försäljningar till jordbruket av nya traktorer samt utrangering av gamla beräknas traktorbeståndet åren 1940/41 och 1941/42 uppgå till följande storlek:

1940/41 1941/42

Traktorer ........................ 20,240 19,840

Dragbilar......................... 4,500 3,500

Av traktorerna beräknas hälften vara av tung och hälften av lätt typ.

Den övergång till gengasdrift, som nu pågår, berör främst traktorer av tung typ. Våren 1941 voro 3,875 st. av dessa avstängda från tilldelning av oljebränsle och hösten 1941 sammanlagt 7,245 st. Utgår man från att 3/5 av en traktors årliga användningstid tages i anspråk i vår- och sommararbetet samt 2/5 i höstarbetet, skulle antalet oljedrivna traktorer i helårsarbete respektive år uppgå till:

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

1940/41 1941/42

20,240 - (2,325 + 3001) = 17,615 19,840 - (7,245 + 9401) = 11,655.

Av dessa äro 7,495 respektive 1,735 av tung typ.

De avstängda traktorerna ha delvis försetts nied gengasaggregat. Under våren och sommaren 1941 torde genomsnittligt c:a 2,700 aggregatförsedda traktorer hava varit i användning. Hösten 1941 är antalet uppe i 4,500 och våren 1942 c:a 6,000.

En sammanfattning ger följande bild av traktoranvändningen de båda åren:

1940/41 1941/42

årsmedeltal årsmedeltal

Oljedrivna traktorer, i bruk: tunga ........... 7,495 1,735

lätta............. 10,120 9,920

Gengasdrivna traktorer (tunga) ............... 1,620 5,400

Dragbilar.................................... 4,500 3,500

Oljedrivna traktorer, ej i bruk (tunga)........ 1,005 2,785

Förbrukningen av motorfotogen och bensin beräknas 1940/41 uppgå till sammanlagt 26,000 m3 (varav 5,000 m3 från lager hos jordbrukarna) och 1941/42 till 20,000 m3 (varav 1,000 m3 från lager hos jordbrukarna). De anförda mängderna grunda sig på uppgifter om tilldelning och lagerhållning. Dessa kvantiteter möjliggöra en traktordrift av 270 respektive 352 timmar pr år för »vanliga» traktorer och 140 respektive 160 timmar för dragbilar. Det är dock möjligt för att icke säga sannolikt, att jordbrukarnas egna lager varit större och att traktordrift därför förekommit i större omfattning än dessa beräkningar förutsätta. För gengasdrivna traktorer måste man räkna med, att användningstiden pr år pressas till högsta möjliga, och som ett genomsnitt torde kunna sättas 700 timmar.

Antalet driftstimmar kommer enligt det föregående att uppgå till:

1940/41 1941/42

1,000-tal tim. 1,000-tal tim.

Oljedrivna traktorer, tunga » » , lätta

Gengasdrivna traktorer.... Dragbilar................

2,023.7

2,732.4

1,134.0

3,491.8

3,780.0

6,520.1 8,442.5

Kostnaderna för traktordriften bestå i avskrivnings- och underhållskostnader samt kostnader för driv- och smörjmedel.

De i det följande använda normerna för beräknande av kostnaderna för avskrivning och underhåll ha uppgjorts efter samråd med jordbruktekniska föreningen

1) Avskrivningskostnader.

1940/41 1941/42

138 Kungl. Majlis proposition nr 319.

För oljedrivna i bruk varande traktorer har använts den avskrivningsprocent, som gäller vid »normal användningstid», d. v. s. c:a 450 timmar per år. En viss ehuru låg avskrivning har räknats även för traktorer, som ej äro i bruk. Någon förslitning av dessa sker givetvis ej, men det måste tagas hänsyn till att en traktors värde ej enbart nedgår på grund av förslitning utan även därigenom, att den blir gammal och omodern. Vad gengasdrivna traktorer beträffar, har det räknats med en större avskrivning, dels emedan användningstiden pr år är hög, dels därför att förslitningen av motorn är avsevärt större vid drift med gengas- än med oljebränsle. Dessutom tillkommer avskrivning på aggregaten, vilka med den användningstid per år, det här är fråga örn, måste avskrivas på 3 år. Denna kostnad behandlas i nästa punkt av beräkningarna.

2) Underhållskostnad.

Underhållskostnaden beräknas uppgå till följande belopp i kronor per driftstimme:

1940/41 reservdelar reparation

Vid oljedrift:

Tung traktor ................. 0.14 0.16

Lätt traktor och dragbil........ 0.09 0.10

Gengasdriven traktor.......... 0.18 0.21

1941/42 reservdelar reparation

0.14 0.17

0.09 0.11

0.18 0.22

För gengasdrivna traktorer blir den sammanlagda kostnaden för amortering och ränta på aggregat samt underhåll och extra skötsel av detsamma i genomsnitt 770 kronor för de traktorer, som äro i bruk under 1940/41 och 835 kronor för de nya traktorer, som komma att vara i bruk 1941/42. Skillnaden beror på att statssubventionen vid gengasanskaffning minskats från 450 till 250 kronor per aggregat.

3) Driv- och smörjmedelskostnad

1940/41 Summa

milj. kr.

26 milj. liter motorfotogen å 0.382 kr./liter......................... 9.93

Årskostnad för gengasved, 462 hl å 1.80 kr. = 832: — kr./traktor____ 1.35

Smörjolja, 0.40 liter/traktortimme å 1.33 kr./liter.................... 3.47

Summa kronor 14.75

1941/42 Summa

milj. kr.

20 milj. liter motorfotogen å 0.50 kr./liter ......................... 10.00

Årskostnad för gengasved, 462 hl å 1.80 kr./traktor................. 4.49

Smörjolja, 0.40 liter/traktortimme å 1.71 kr./liter.................... 5.77

Summa kronor 20.26

Sammandrag av kostnader för traktorer.

Avskrivning:

lätta traktorer............

tunga, oljedrivna traktorer » oanvända »

gengastraktorer..........

dragbilar................

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

139 Underhållskostnad: 1940/41 1941/42

lätta traktorer och dragbilar.................. 0.64 0.81

tunga traktorer.............................. 0.61 0.19

gengastraktorer ............................. 0.44 1.61

kostnader för gengasverk..................... 1.25 4.40

Driv- och smörjmedelskostnad: ............... 14.75 20.26

Summa kronor 25.08 35.45

Beträffande åren 1938/39 och 1939/40 ingingo i bilagan till fjolårets proposition vissa beräkningar, vilka gåvo till resultat en totalkostnad av 18.07 respektive 25.45 milj. kronor. Anledning har ej förefunnits att vidtaga någon ändring i dessa tal.

6. Diverse kostnader.

De i nedanstående sammanställning upptagna posterna ingå samtliga i lantbruksförbundets prisindex, för vilken volymsomsättningen 1935/37 lagts till grund, och de kvantitetsuppgifter, på vilka kostnadsberäkningarna baseras, äro desamma, som användas i nämnda index.

Bland de ingående varuslagen och tjänsterna ha otvivelaktigt förskjutningar i kvantiteterna uppstått, sedan dessa först fastställdes. För att belysa storleksordningen av de förskjutningar i fraktvolymen, som kunna ha uppstått under den undersökta perioden, lia följande uppgifter sammanställts rörande inköpta och försålda kvantiteter.

Beträffande den första gruppen utgör totalkvantiteten 1941/42 90 procent av 1938/39 års kvantitet. Den minskning i fraktvolymen, som här uppstått, torde emellertid till väsentlig del ha uppvägts av den ökning, som försäljningarna och inköpen av stråfoder jordbrukare emellan undergått. Transporterna i samband med denna interna omsättning liksom transporterna av annat nödfoder än fodercellulosa inkluderas ej i ovanstående kvantiteter.

Vad mjölkfrakterna beträffar ligger endast 78 procent av mejeriinvägningen 1935/37 till grund för kostnadsberäkningen. Resterande 22 procent beräknades jordbrukarna själva frakta in till mejerierna. Utvecklingen har emellertid gått därhän, att mejerierna i allt större utsträckning tagit hand om infrakterna av mjölk, varför den anförda procentsiffran nu torde få anses alltför låg. Tar nian hänsyn till detta blir minskningen i den mjölkmängd, för vilken frakt skall betalas, ej så stor som minskningen i mejeriinvägningen enligt ovan anförda uppgifter. Vid bedömandet av den starka stegring, som kostnaderna för mjölkfraktema utvisa, måste hänsyn förutom till taxehöjningarna även tågås till den utsträckning av körlinjerna, som ägt rum under de senaste åren. För flertalet övriga i diverse kostnader in-

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

gående poster torde en volymökning ha ägt rum. Då det emellertid är förenat med ett mycket betydande arbete att beräkna de förskjutningar, som förekommit och man dessutom kan räkna med att de i båda riktningarna skedda förändringarna i stor utsträckning ta ut varandra, har det ansetts motiverat att tillsvidare fasthålla vid de tidigare beräknade kvantiteterna. Som exempel på viktigare poster förutom de förut diskuterade, vilkas volym ökat, kunna nämnas kraft och lyse samt torvströ, medan användningen av skördegarn minskat. Vid bedömandet av posten »allmänna omkostnader och mjölkkontroll» bör observeras, att såsom en viktig delpost i densamma ingå kontorskostnader, vilka säkerligen icke ha stegrats i samma takt som gruppen diverse kostnader i övrigt i genomsnitt. Såtillvida ger utvecklingen för posten »allmänna omkostnader och mjölkkontroll» sålunda en något missvisande bild av omkostnadsstegringen. Det har emellertid ej varit möjligt att med nu tillämpade beräkningsmetoder särskilt mäta kostnadsstegringen för dessa allmänna omkostnader.

De verkställda kostnadberäkningarna ge följande resultat:

De prisuppgifter, som ligga till grund för år 1941/42 äro utom för mjölkfrakter priserna t. o. m. februari 1942. För mjölkfrakter ha priser hittills icke kunnat erhållas längre fram än t. o. m. december 1941. I

7. Ekonomibyggnader.

De årliga utgifterna för underhåll och avskrivning av ekonomibyggnader ha beräknats till följande belopp:

I detta fall ligger också en fast volymberäkning som grundval, nämligen den nybyggnadsvolym och det underhåll, som kräves för att upprätthålla ett normalt byggnadsbestånd. Emellertid ha för de här redovisade åren endast underhållskostnaderna fått följa med i den prisstegring, som ägt rum

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

sedan 1938/39. Däremot har den prisnivå, på vilken avskrivningen bygger, fastlåsts vid det prisläge, som gällde under året före kriget. Detta har skett med hänsyn till, att det byggnadsbestånd, på vilket avskrivningarna skall ske, i huvudsak tillkommit före krigsutbrottet. Omfattningen av nybyggnadsverksamheten är för närvarande betydligt minskad och torde bli tämligen begränsad till dess en återgång i kostnaderna inträtt eller en mera definitiv stabilisering ägt rum. Därest en sådan stabilisering sker vid ett högre kostnadsläge än det under åren 1938/39 rådande, måste givetvis även kostnadsberäkningen för amorteringarna senare undergå en motsvarande höjning.

Ovanstående beräkningar, som grunda sig på det material, som samlats inom lantbruksförbundet, bygga på förutsättningen av ett tidsenligt byggnadsbestånd. Emellertid har härvid ingen hänsyn tagits till alltjämt fortlöpande standardförbättring eller ökad användning av ackordslönesystemet på landsbygden med härav följande kostnadsökningar. Enligt 1940 års byggnadskostnadssakkunniga äro sistnämnda kostnadsökningar ganska betydande.

De vid beräkningarna för 1941/42 använda priserna grunda sig beträffande vissa byggnadsmaterial på uppgifter för tiden fram t. o. m. januari 1942 men gälla i flertalet fall t. o. m. februari månad.

8. Grundförbättringar.

Beräkningarna innefatta underhåll och avskrivning på utförda grundförbättringar, huvudsakligen täckdiknings- och avdikningsanläggningar. Samma volymberäkning har använts som i lantbruksförbundets prisindexberäkning. Prisunderlaget omfattar för året 1941/42 tiden fram t. o. m. februari månad.

Följande kostnader ha erhållits vid beräkningarna:

1938/39 1939/40 1910/41 1941/42

Milj. kr......................... 7.54 7.88 8.67 9.68

9. Arbetskostnader.

Med tillämpande av de beräkningsgrunder, som finnas anförda i bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 278, 1941 erhålles följande summor för arbetskostnaderna vid jordbruket, beräknade under förutsättning av normal skörd och produktionsomfattning.

Beräkningen grundar sig på lantbruksförbundets prisindexberäkning. I enlighet med vad anföres i ovannämnda p. m. utgår man i beräkningarna från en total lönesumma som medeltal för kalenderåren 1935—37 av 675 milj. kronor. Indexberäkningen ger sedan den lönestegring, som är en följd av kontantlönernas höjning samt prisstegringen å i naturalönen ingående produkter och andra nyttigheter. Med hänsyn till att den fortgående mekaniseringen inom jordbruket med all sannolikhet medfört en viss nedgång i arbetarantalet har emellertid vid framräknandet av ovanstående summor för tiden efter produktionsåret 1938/39 räknats med en nedgång av arbetareantalet med 1 pro-

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

cent per år av basårens arbetareantal. Detta innebär sålunda, att kostnadssumman för år 1940/41 är 2 procent lägre och för år 1941/42 3 procent lägre än den skulle ha varit vid oförändrat arbetarantal. För år 1938/39 samt tidigare år har ingen motsvarande reducering av arbetareantalet beräknats med hänsyn till att den då genomförda förkortningen av arbetstiden icke torde ha medgivit någon reducering av antalet arbetare.

De ändringar, som värdesummorna för 1938/39 och 1939/40 undergått i jämförelse med de i förenämnda proposition anförda, äro förorsakade av dels att en viss justering av mjölkpriset gjorts (inverkar på naturalönen), dels att säkrare uppgifter blivit tillgängliga beträffande kontantlönens storlek, sedan den officiella lönestatistiken för 1940 publicerats.

Det har nu liksom tidigare övervägts, huruvida icke inkallelserna tili beredskapstjänstgöring föranlett en ytterligare minskning av lönekostnaderna, vartill hänsyn borde tagas. Från arméstaben har inhämtats, att antalet militärinkallade från jordbruket med avdrag för hempermitteringar under år 1940/41 kan beräknas ha uppgått till 61,900 under förutsättning att inkallelserna från jordbruket varit lika omfattande som för samtliga män i värnpliktsåldern. Detta motsvarar 10.3 procent av antalet män i åldern 15—65 år (1938/39 596,000 st.). En viss begränsning av inkallelserna från jordbruket jämfört med övriga grupper anses dock ha ägt rum, varför antalet inkallade från jordbruksbefolkningen torde ha varit något lägre. Som i nämnda antal ingår även de män, som undergå rekrytutbildning bör reduktion göras härför. En inom lantarbetarförbundet verkställd undersökning rörande inkallelserna bland dess medlemmar ger vid handen, att inkallelserna varit av minst samma omfattning under år 1939/40 som under 1940/41.

Ovannämnda uppgifter giva dock icke någon bestämd anvisning rörande den minskning, som kan ha ägt rum i antalet dagsverken eller arbetstimmar inom jordbruket. Det bör sålunda bemärkas, att det antal manliga arbetare, som ingår i kostnadsberäkningen för jordbruket, uppgår till 442,000, varav

50,000 dagsverkare icke kunna betraktas såsom helårsarbetare, medan hela antalet män i arbetsför ålder beräknats till 596,000 st. (1930 års folkräkning upptar antalet manliga yrkesutövare inom det egentliga jordbruket till omkring 660,000 st.). Det finnes sålunda ett antal av omkring 150,000, som delvis utgör en arbetskraftreserv — i vanliga fall tidvis arbetande i jordbruket, tidvis sysselsatt i andra näringar -— och delvis icke tillhör arbetande kategorier. Det torde ligga i sakens natur, att denna arbetskraftreserv under de senaste åren tagits i anspråk i jordbruksarbete i större omfattning än eljest —och ej blott vid arbetsbelastningens toppunkter -— såsom ersättare för inkallade jordbrukare och arbetare. Därtill kommer den kvinnliga arbetarreserven samt arbetare, som kunna ha tillförts från andra yrken (vägarbetare m. fl.). Det är följaktligen icke möjligt att beräkna minskningen av antalet i jordbruket sysselsatta arbetare med hjälp av ovan berörda uppgifter.

Vid bedömande av denna fråga får vidare beaktas, att arbetare med station enligt tillämpad praxis kostnadsfritt erhålla bostad och bränsle för sin familj från arbetsgivaren under inkallelsetiden, varför någon kostnadsminskning här icke föreligger. Icke heller ha jordbrukarna någon sådan kostnadsminskning för egna bostäder, såvitt bostadsbidrag icke utgår, varom närmare kännedom saknas. Undersökning rörande omfattningen och verkningarna av bidragen till inkallade pågår inom arbetsmarknadskommissionen.

Slutligen skall påpekas, att vid beräknandet av jordbrukets kostnader på övriga områden utnyttjandet av olika produktionsfaktorer behandlats såsom oförändrad, undantagandes förbrukningen av konstgödselmedel och köpfo-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

dermedel samt utnyttjandet av traktorer, för vilka minskning nu äger rum. En minskning av arbetskraftanvändningen förutsätter emellertid under normala produktionsförhållanden en fortgående rationalisering genom ökad maskinanskaffning, elektrifiering, förbättring av ekonomibyggnader samt grundförbättring. 1 verkligheten har omfattningen av och kostnaderna för sådana åtgärder under åren närmast före kriget varit större än de bassummor, som ligga till grund för dessa beräkningar, och det är väsentligen tack vare detta, som man här kunnat räkna med en viss fortsatt minskning av arbetskraftanvändningen, trots att mekaniseringen nu avstannat. Det är emellertid tvivelaktigt, örn man i dessa beräkningar kan införa en ännu starkare sänkning av arbetskraftvolymen — även örn en sådan skulle statistiskt påvisas — utan att anskaffningsvolymen för maskiner samt omfattningen av byggnadsförbättringar och grundförbättringar samtidigt beräknas hava ökat. Där större minskning i utfört arbete på grund av förhållandena förekommit, torde den ofta ha medfört ett eftersättande av arbeten, som hade bort utföras (såsom underhållsarbeten, ogräsbekämpning), och en ökad arbetsinsats torde i så fall i stället krävas senare.

Såsom ovan anförts förutsätter detta resonemang att skörd och produktion är av normal omfattning. Den svaga skörden 1940 och 1941 liksom den på grund härav minskade animalieproduktionen bör medföra möjlighet till en viss minskning av arbetskraftanvändningen för tillfället, en minskning som nu sammanfaller med inkallelser och arbetstillfällen i skogarna. Härigenom skulle en verklig kostnadsbesparing ha uppkommit för jordbruket. Nämnda minskning hänför sig dock endast till själva skörden och inbärgningen av höoch sädesgrödorna samt till husdjursskötsel. All jordbearbetning och sådd beröres ej härav; den omfattande omsådden de båda senaste åren liksom den utökade potatis- och rotfruktsodlingen har i stället medfört ökat arbete. Såsom en följd av de svaga fodergrödorna har dessutom tillkommit insamlingen av nödfoder. Denna har på sina håll fått en stor omfattning. Inom husdjursskötseln kan nämnvärd arbetsbesparing ej äga rum annat än i större besättningar. Vid överläggningar med inom livsmedelskommissionen tillkallade sakkunniga har bland annat anförts, att skördearbetet 1941 blivit förhållandevis dyrt, beroende på ogynnsamt bärgningsväder och ökad omsorg med bärgningen. Dessutom får beaktas, att flera arbetsmoment vid skörden kräva lika lång tid, vare sig skörden är stor eller liten. Enligt från professor Nanneson inhämtade upplysningar visade ett genomsnitt av 80 egendomar, för vilka jämförelse gjorts mellan åren 1939/40 och 1940/41, endast en minskning av tolala antalet arbetstimmar med 0.3 procent. Enär båda dessa år berörts av de militära inkallelserna, säga siffrorna ingenting örn inkallelsernas inverkan. Som bokföringsåret slutar den 30 juni, har den dåliga skörden 1941 ej heller kunnat influera. Siffrorna ge därför ringa vägledning. I brist på närmare undersökningar synes en ungefärlig beräkning av arbetsminskningen för skörden kunna erhållas, örn skörden av hö och spannmålsgrödor antagas kräva i normala fall 1/„ av den tolala arbetskraftåtgången vid jordbruket samt hälften av arbetståtgången antages vara fast (oberoende av skördens storlek), medan den andra hälften, sålunda 1/12 av totala arbetskraftåtgången, är proportionell mot skördens storlek. Vid en skördeminskning å lii) och spannmålsgrödorna 1940 med 34 procent och lilli med 44 procent, skulle delta innebära att tolala arbetskraftbehovet minskats med 2.8 respektive 3.7 procent, motsvarande en arbetskostnadsminskning för år 1940 med 24.6 milj. kronor och för år 1941 med 36.3 milj. kronor. I vad måll en liknande besparing kan äga runi under 1942 blir beroende på storleken av nästa års skörd.

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Det bör emellertid framhållas, att den ersättningsarbetskraft, som kunnat anskaffas, ofta fått betalas väsentligt högre än enligt avtalspriserna och därtill varit mindre effektiv, vilket i så fall reducerar den angivna kostnadsbesparingen.

Vad arbetskraftbesparingen vid husdjursskötseln beträffar, låter den sig svårligen beräkna. Helt allmänt torde kunna sägas, att ingen verklig kostnadsbesparing eller i varje fall endast obetydlig sådan kan göras vid småbruk och bondgårdar, medan däremot en sådan besparing bör uppkomma vid större jordbruk. Det torde kunna antagas, att densamma kompenseras av ökat arbete med omsådd och rotfruktsodling eller i övrigt är beaktad genom den förut beräknade minskningen av arbetsstyrkan.

Det kan uppebarligen icke säkert bedömas eller beräknas i vilken utsträckning arbetskostnadsbesparingar verkligen förekommit; enligt erhållna uppgifter ha förhållandena i det hänseendet varit mycket växlande. Betraktar man emellertid den ovan angivna reduceringen på grund av minskat skördearbete såsom giltig, så kan ifrågasättas, huruvida besparingen år 1940 helt skall avräknas på skördeåret 1939/40 och besparingen år 1941 helt på skördeåret 1940/41 eller örn den delvis skall läggas på nästföljande år. För det senare fördelningssättet talar den omständigheten, att skördearbetet med sädesgrödorna liksom tröskningen till icke ringa del infaller under tiden efter 1 september samt att grödorna komma till användning under det följande året. Delegationen har funnit sig böra räkna med två olika alternativ. Det första innebär att besparingarna helt avräknas på det skördeår, inom vilket

Någon tillgänglig statistik för att bedöma det i jordbruket investerade kapitalets storleksförändring under de sista åren finnes ej. Nedan angivna kostnader ha därför beräknats under förutsättning av oförändrad kapitalinvestering. Den beräknade kapitalvolymen hänför sig till åren 1935—37. Under de närmaste åren därefter förekom otvivelaktigt en ökning av kapitalinvesteringen, medan under åren 1940/41 och 1941/42 kapital i viss mån torde ha frigjorts från jordbruksdriften. Emellertid voro de förkrigsvärden (bland annat taxeringsvärdena), på vilka beräkningen bygger, förhållandevis låga.

Enligt beräkningarna bli räntekostnaderna med oförändrad kapitalvolym följande;

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42

Milj. kr ... 202.30 213.48 218.64 207.97

Vissa, mera betydelsefulla räntesatser, som användas i beräkningarna (sparbankernas och hypoteksbankernas) bli ej tillgängliga förrän c:a 3.5 månader efter det de varit aktuella. I beräkningen för 1941/42 ingå därför för nämnda kreditinstitut endast räntesatserna t. o. m. december månad 1941.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 319.

Jordbrukets kostnader i sammandrag.

145 Bihang lill riksdagens protokoll 7942. 1 sami. Nr 319.

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Bilaga 3.

P. M.

rörande jordbrukets kontanta inkomster och utgifter 1932—1940.

Inledning.

Till grund för prissättningen på jordbruksprodukter hava under de senaste åren lagts vissa beräkningar rörande förändringarna i jordbrukets inkomster och kostnader jämfört med produktionsåret 1938/39. Dylika beräkningar verkställas numera höst och vår på uppdrag av statens livsmedelskommission av en särskild delegation. Innebörden och räckvidden av de härvid vunna resultaten belysas närmare i den redogörelse för inkomst- och kostnadsundersökningen för produktionsåret 1941/42, vilken avgivits av nämnda delegation.

Det framgår av denna redogörelse, att undersökningarna gälla jordbrukets inkomster resp. kostnader, såvitt dessa avse den egentliga jordbruksdriften. Inkomsterna av skogsbruk äro sålunda icke medtagna i beräkningarna. Vidare äro inkomsterna av den egentliga jordbruksdriften mera ofullständigt redovisade än kostnaderna, varför de absoluta talen för inkomster resp. kostnader ej äro jämförbara med varandra. En jämförelse måste i stället grundas på de indextal, som framräknats för inkomsterna resp. kostnaderna och vilka göra det möjligt att bedöma förskjutningarna i förhållandet mellan dessa. Detta innebär, att något omdöme om jordbrukets lönsamhet, absolut taget, icke kan grundas på dessa undex-sökningar.

Vid framräknandet av nämnda inkomst- och kostnadsindex har jordbruket tagits såsom en helhet. Det har sålunda icke varit möjligt att på denna väg belysa de olikheter ifråga om den ekonomiska utvecklingen, som kunna föreligga såväl mellan jordbruk i olika delar av landet som mellan jordbruk av olika storleksklasser, olika kulturtyp och olika produktionsinriktning.

Med hänsyn till den i dessa hänseenden begränsade räckvidden av undersökningarna av jordbrukets inkomster och kostnader, vilken med styrka framhållits av den nämnda delegationen, har det befunnits önskvärt att komplettera desamma med annat material till belysning av jordbrukets ekonomiska förhållanden. Särskilt har det synts angeläget att söka närmare belysa de skiljaktigheter i fråga om den ekonomiska utvecklingen, som kunna förefinnas inom jordbruket, samt att därvid taga hänsyn även till de inkomster utanför den egentliga jordbruksdriften, framför allt av skogsbruk och körslor, som komma en betydande del av jordbruket tillgodo.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit har livsmedelskommissionen därför låtit sin statistiska byrå företaga en representativ undersökning av jordbrukets kontanta inkomster och utgifter åren 1938 och 1940, grundad på uppgifterna i A-bilagan till jordbrukarnas självdeklarationer. Denna undersökning anknyter direkt till en motsvarande undersökning, avseende åren 1932, 1935 och 1937, vilken företagits av 1938 års jordbruksutredning och därefter bearbetats och kompletterats inom livsmedelskommissionen. Genom denna anknytning har ett enhetligt material bearbetats för ett relativt långt tids-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

avsnitt, varigenom en säkrare grund erhållits för bedömningen av utvecklingstendenserna än fallet skulle varit vid en mera fristående undersökning av endast ett par år.

Utöver detta material föreligga till belysning av förändringarna i jordbrukets ekonomiska läge även lantbruksstyrelsens av professor L. Nanneson bearbetade undersökningar av jordbrukets lönsamhet (Räkenskapsresultat från svenska jordbruk). T. o. m. räkenskapsåret 1938/39 hava dessa undersökningar emellertid måst grundas på ett material av tämligen begränsad omfattning och en mycket ojämn fördelning på olika områden och storleksgrupper, beroende på den ojämna anslutningen till bokföringsbyråer och bokföringsföreningar. Då de i dessa räntabilitetsundersökningar ingående egendomarna dessutom med säkerhet kännetecknats av en rationellare drift än genomsnittsjordbruket, har den för dem beräknade nettoavkastningen icke kunnat betraktas såsom representativ för jordbruket i dess helhet. Däremot torde förändringarna i jordbrukets räntabilitet år från år bättre lia belysts genom dessa undersökningar.

Sedan 1939 års riksdag anvisat medel till en av lantbruksstyrelsen planerad fortlöpande jordbruksekonomisk undersökning, hava däremot dessa Räkenskapsresultat kunnat grundas på ett mera omfattande och mera representativt material. Hittills föreligger redogörelsen för bokföringsåret 1939/40 i fullbordat skick, varjämte en preliminär redogörelse lämnats för bokföringsåret 1940/41, grundad på uppgifterna från c:a 400 egendomar, villia deltagit i undersökningen båda de nämnda räkenskapsåren. I den följande redogörelsen skola de vid dessa undersökningar vunna resultaten sammanställas med dem, som erhållits vid jordbruksutredningens och livsmedelskommissionens bearbetning av deklarationsmaterialet.

Material och metod.

I syfte att närmare belysa jordbrukets produktionsbetingelser lät 1938 års jordbruksutredning företaga en undersökning rörande jordbrukets driftsförhållanden. Uppgifterna till denna insamlades samtidigt med uppgifterna till den representativa jordbruksräkningen 1938 men endast från omkring hälften så många brukningsdelar, d. v. s. från ungefär en tjugondedel av samtliga jordbruk med över 2 lia åker. Sammanlagt bearbetades för denna undersökning uppgifter från 17,760 brukningsdelar med mera än 2 ha åker.

I anslutning till denna undersökning företogs en bearbetning av självdeklarationerna från de jordbrukare, vilka lämnat uppgifter till densamma, avseende de tre åren 1932, 1935 och 1937. Av deklarationsmaterialet visade sig emellertid uppgifterna från ett ganska stort antal brukningsdelar vara ofullständiga eller motsägande och måste för den skull uteslutas. För att erhålla full jämförbarhet mellan de olika åren (samma omfattning på fastigheten och samma brukare) var det dessutom nödvändigt att utesluta de fall, där väsentliga ändringar i brukningsförhållandena ägt nini under tiden 1932— 1937. 'l ill följd härav kom det i jordbruksutredningens undersökning av självdeklarationerna bearbetade materialet att begränsas till 7,951 av ägaren själv brukade egendomar.

Förden av livsmedelskommissionen företagna undersökningen rörande jordbrukets inkomster och utgifter under åren 1938 och 1940 införskaffades likaledes självdeklarationerna för de egendomar, som deltagit i jordbruksutredningens driftsundersökning. Av materialet måste därefter en utgallring företagas efter samma principer som vid jordbruksutredningens deklarations-

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

undersökning. Sedan denna verkställts återstodo för bearbetning deklarationerna från 10,513 av ägaren själv brukade gårdar. En icke obetydlig utökning av materialet har sålunda ägt rum vid livsmedelskommissionens undersökning. Till en del sammanhänger detta med att ett något större antal deklarationer kunnat erhållas från länsstyrelserna för åren 1938 och 1940 än för de tidigare undersökta åren. Därtill kommer emellertid, att ändringar i brukningsförhållandena föranlett en mindre utgallring av deklarationer för dessa båda år än för de föregående. Trots den ökning av antalet bearbetade deklarationer, som sålunda ägt rum vid livsmedelskommissionens undersökning, avser emellertid större delen av materialet egendomar, från vilka uppgifter erhållits för samtliga år.

Till grund för beräkningen av jordbrukets kontanta inkomster och utgifter hava lagts uppgifterna från de av ägaren själv brukade gårdarna. Fördelningen av dessa på områden och storleksgrupper framgår av tabell 1.

Tabell 1. Antal i deklarationsundersökningarna ingående egendomar.

Inom samtliga storleksgrupper i slättbygdsområdena i södra och mellersta Sverige torde antalet uppgifter vara fullt tillräckligt för en bearbetning av detta slag. För mellersta Sveriges skogs- och dalbygder ingå i storleksgruppen över 100 ha åker endast 13 resp. 15 egendomar och för norra Sverige i storleksgruppen 30—50 ha åker endast 4, varjämte inom samma område storleksgruppen 50—100 ha i den senare av de båda undersökningarna ingår en brukningsdel. Dessa uppgifter äro tydligen alltför fåtaliga, för att några säkra slutsatser skola kunna dragas ur dem, varför de ej kommit till användning. Beräkningen av de totala inkomst- och utgiftsbeloppen för storleksgrupper na med över 30 ha åker i norra Sverige har i stället skett på grundval av uppgifterna för egendomarna örn 20—30 ha åker.

Materialets representativitet belyses ytterligare i tabell 2, där en jämförelse gjorts mellan den vid 1937 års jordbruksräkning för de av ägaren själv brukade gårdarna konstaterade procentuella fördelningen på storleksgrupper in-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

om de tre stora naturliga jordbruksområdena och samma fördelning av de undersökta egendomarna. Det framgår av denna, att småbruken med 2—5 lia åker genomgående och inom slättbygderna även brukningsdelarna med 5—10 lia åker äro underrepresenterade, under det att de flesta övriga storleksgrupper äro i motsvarande mån överrepresenterade i materialet. Såsom av tabell 1 framgår torde emellertid antalet undersökta brukningsdelar inom de minsta storleksgrupperna i och för sig vara fullt tillräckligt, för att tillförlitliga jämförelsetal på grundval därav skola kunna framräknas. Vid beräkningen av de totala inkomstsummorna kommer för övrigt den ojämna fördelningen på storleksgrupper icke att förrycka resultatet, då uppräkningen skett särskilt för varje storleksgrupp och område.

En jämförelse mellan materialet för de båda deklarationsundersökningarna i fråga om den procentuella fördelningen på storleksgrupper visar, att en mycket god överensstämmelse råder. Den utvidgning av undersökningsmaterialet, som kunnat äga runi vid den senare av de båda undersökningarna, har sålunda icke i nämnvärd grad rubbat fördelningen på storleksgrupper.

Tabell 2. Procentuell fördelning av antalet brukningsdelar på olika

storleksgrupper.

Det material, som sålunda insamlats till undersökningen har på sätt som framgått av tabellerna 1 och 2 grupperats på de s. k. naturliga jordbruksområdena och inom dessa på storleksgrupper efter de indelningsgrunder, som begagnas inom den officiella jordbruksstatistiken. Vid bearbetningen av det

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

sålunda ordnade materialet hava primäruppgifterna omräknats dels till siffror per ha jordbruksjord, varvid ängsmarken reducerats till åker med ledning av den officiella jordbruksstatistikens siffror för avkastningen, dels till totalsiffror för riket. Denna sistnämnda omräkning har skett på så sätt, att primäruppgifterna i deklarationsmaterialet för varje särskild storleksgrupp inom de olika produktionsområdena uppräknats i enlighet med förhållandet mellan den totala åkerarealen vid samtliga brukningsdelar inom resp. storleksgrupp och produktionsområde å ena sidan och den sammanlagda åkerarealen vid de undersökta brukningsdelarna inom samma storleksgrupp och område å andra sidan. De på detta sätt erhållna siffrorna ha därefter summerats på storleksgrupper och dessa uppgifter i sin tur lagts samman till totalsiffror för de tre stora naturliga huvudområden, i vilka landet numera plägar indelas i den officiella jordbruksstatistiken (södra och mellersta Sveriges slättbygder, södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder samt norra Sverige).

En dylik uppräkning förutsätter, att det bearbetade materialet är ur olika synpunkter representativt för jordbruket i dess helhet. Om så icke är fallet, medför helt naturligt den generalisering, som uppräkningen till totalsiffror innebär, att siffrorna för de större områdena eller hela riket komma att ge en felaktig bild av den verkliga utvecklingen.

I samband med insamlingen av uppgifter till jordbruksutredningens driftsundersökning framhölls starkt betydelsen av att urvalet av egendomar gjordes representativt. Särskilt underströks, att uppgifter borde insamlas från såväl bättre som sämre skötta gårdar samt att de mindre brukningsdelarna borde bli i tillräcklig omfattning företrädda i undersökningen. Emellertid föreligga vid varje undersökning av detta slag betydande svårigheter att i nämnda hänseenden uppnå fullt tillfredsställande representativitet hos materialet. Det är i allmänhet lättare att erhålla fullständiga och tillförlitliga uppgifter från bättre skötta egendomar än från sämre skötta och likaledes lättare att erhålla sådana från större än från mindre brukningsdelar. I de fall, där jämförelser kunnat göras mellan det till driftsundersökningen insamlade materialet och den officiella jordbruksstatistiken eller annat material, har det också visat sig, att de i denna undersökning ingående egendomarna efter allt att döma i genomsnitt representera ett något bättre kultur tillstånd och en något intensivare drift än genomsnittet för hela det svenska jordbruket. Sålunda uppvisa de i fråga örn de flesta grödor en något högre genomsnittlig avkastning per hektar än den i Jordbruk och boskapsskötsel redovisade och likaså ett i jämförelse med 1937 års jordbruksräkning något högre antal av de viktigaste husdjuren, speciellt nötkreaturen. Likaledes synes maskinanvändningen vid de undersökta egendomarna i genomsnitt vara av en något större omfattning än genomsnittligt för hela jordbruket. Vidare voro de större egendomarna i förhållande till hela antalet sådana betydligt talrikare representerade i undersökningen än fallet var med de mindre brukningsdelarna.

Härtill kommer, att strävandena att genom ett representativt urval av egendomar få ett material, som gav en så säker bild som möjligt av det under medelgoda förhållanden arbetande jordbruket, i fråga örn deklarationsuppgifterna i viss mån motverkats av den kraftiga nedskärning, som måst göras av detta material. I relativt större utsträckning härröra nämligen de uppgifter, som icke kunnat medtagas vid bearbetningen såsom varande ofullständiga eller uppenbart felaktiga, från de sämre skötta brukningsdelarna. Det i deklarationsundersökningen ingående materialet har därigenom kommit att bestå av ett förhållandevis större antal välskötta och av ett relativt mindre antal sämre skötta jordbruk än jordbruksutredningens driftsundersökning.

Dessa förhållanden böra beaktas vid bedömandet av undersökningsresultaten. Räckvidden av denna begränsning i fråga om undersökningens repre-

Kungl. Maj.ts proposition nr 319-

sentativitet bör dock icke överdrivas. Den omständigheten att undersökningsmaterialet bestått av ett förhållandevis stort antal välskötta gårdar kan sålunda väntas medföra, att såväl inkomsterna som utgifterna per hektar jordbruksjord blivit något för högt beräknade. Likaså kunna de beräknade totalsiffrorna för hela riket för varje särskilt år antagas vara något för höga. Å andra sidan torde denna omständighet knappast kunna vara av någon betydelse vid en jämförelse mellan olika år, då till största delen samma material hela tiden ligger till grund för beräkningarna och den utökning därav, som kunnat äga rum för åren 1938 och 1940, knappast synes ha ändrat dess karaktär. Inte heller kan den omständigheten, att det större jordbruket varit förhållandevis bättre representerat i undersökningsmaterialet än det mindre, ha inneburit någon felkälla vid framräkningen av totalsiffrorna, alldenstund denna, såsom redan framhållits, skett på grundval av en indelning av materialet på storleksgrupper och produktionsområden. Däremot bör beaktas, att materialet ej omfattar brukningsdelar med 2 hektar åker eller därunder.

Vid bedömandet av undersökningsresultaten bör ytterligare beaktas, att vid upprättandet av självdeklaration följes den s. k. kontantprincipen. Denna innebär, att i deklarationen jämte värdet av naturaförmånerna upptages allt, som influtit eller utbetalats kontant, vare sig inkomsterna resp. utgifterna avse beskattningsårets verksamhet eller icke. Om exempelvis ett års spannmålsskörd försäljes först under nästkommande beskattningsår, kan under det ena året ingen inkomt av spannmål komma att deklareras, under det att följande år kanske tvenne års skördar försäljas och upptagas i deklarationen. På samma sätt kommer ett parti kraftfoder, som inköpts och utfodrats under ett beskattningsår men betalats först under det följande, att i deklarationen upptagas först under detta senare. Då hänsyn sålunda icke tages till eventuella lagerbehållningar vid beskattningsårets början och slut, kan nettointäkten av jordbruksfastighet växla mera år från år, än vad som svarar mot de verkliga förändringarna i jordbruksegendomens ekonomiska ställning. Detta förhållande medför givetvis en viss osäkerhet vid en undersökning, som grundar sig på självdeklarationer. Det kan dock antagas, att olikheter av detta slag skola i stor utsträckning utjämnas, då materialet är av så stor omfattning som fallet varit vid här berörda undersökningar.

Produktions- och prisutveckling 1930—1940.

De förändringar i jordbrukets ekonomiska läge, sorn avspegla sig i det undersökta deklarationsmaterialet, gå tillbaka på de förändringar i dels jordbruksproduktionens omfattning och inriktning, dels priserna på jordbruksprodukter, som ägt rum under den undersökta perioden. Innan en redogörelse för själva undersökningsresultaten lämnas, skall därför bär meddelas en sammanställning av de viktigare förskjutningarna i dessa hänseenden.

Arealen brödsäd var, såsom av tabell 3 framgår, under åren 1931 och 1932 några procent lägre än medelarealen 1926/30, men steg därefter 1933 och 1934 till 6 procent över denna. År 1935 minskades brödsädsarealen ånyo och var 1935—1938 av samma omfattning som under basperioden. År 1939 låg den 3 procent högre men sjönk 1940, så att den detta är låg 4 procent lägre än 1926/30. Arealen av övrig spannmål har under hela den undersökta perioden varit mindre än 1926/30. Särskilt stark var nedgången 1933 och 1934, d. v. s. de år då brödsädsarealen hade sin största omfattning. Potatisarealen har efter 1930 varit 5 å 10 procent lägre än 1926/30, under det att sockerbetsodlingen uppvisat en mycket stark ökning. Från och med 1933 har

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Tabell 3. Förändringarna i areal, skörd och priser åren 1930—1940.

Anm. Indextalen för arealförhållanden äro beräknade efter den officiella statistikens uppgifter.

Skördeindextalen äro baserade på den officiella statistikens uppgifter över skörden, angiven i skördeenheter.

Prisindextalen äro med undantag för de fyra sista raderna, som äro hämtade från Sveriges Lantbruksförbunds (tidigare Sveriges lantbrukssällskap) vägda prisindex (den äldre indexserien), erhållna ur Kungl. Maj:ts prop. nr 278 år 1941, tab. 1 och 2 b.

arealen sockerbetor varit 66—81 procent större än 1926/30. Däremot har arealen foderrotfrukter, som 1930 och 1931 låg c:a 10 procent högre än 1926/30, därefter gått starkt tillbaka i omfattning och utgjorde 1940 föga mer än två tredjedelar av medelarealen under basperioden. Arealen vall återigen utvisar en tendens till utvidgning och var mot slutet av den undersökta perioden något mer än 10 procent större än 1926/30.

Skördeutbytet, beräknat i skördeenheter, var under hela tiden fram t. o. m. 1939 med undantag för åren 1931 och 1933 större än 1926/30. Nedgången de

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

håda nämnda åren var f. ö., om hänsyn tages till samtliga grödor, obetydlig i förhållande till medelskörden under basperioden, nämligen 2 procent 1931 och 1 procent 1933. Skörden av enbart spannmål låg däremot år 1931 icke mindre än 13 procent under genomsnittet för åren 1926/30. Mycket goda skördeår voro åren 1932, 1937 och särskilt 1938, då skörden, uttryckt i skördeenheter, var inte mindre än 15 procent större än 1926/30. Efter denna serie av i allmänhet goda och för åtskilliga år mycket goda skördar följde 1910 en kraftig försämring av skördeutfallet, så att totalskörden detta år uppgick till endast 78 procent av medelskörden 1926/30. För tiden t. o. m. 1939 lia skördarna av spannmål och rotfrukter undergått den starkaste relativa ökningen, under det att höskörden samt skörden av bete oell grönfoder uppvisa en mera ojämn utveckling och avkastningen av ängsmarken i allmänhet legat på en lägre nivå än under basperioden. Under år 1940 låg rotfruktsskörden 35 procent högre än 1926/30, under det att alla övriga grödor uppvisade en stark minskning. Kraftigast var denna för höskörden, sorn utgjorde blott 62 procent av medelskörden under basperioden.

Prisutvecklingen belyses av indextal med åren 1925/29 som basperiod. Redan år 1930 lågo priserna, såsom framgår av tabellen, över hela linjen lägre än medelpriserna under denna basperiod. Nedgången var då starkast för de vegetabiliska produkterna. Under de närmast följande åren förblevo emellertid priserna på dessa i stort sett oförändrade, medan prisläget för animaliska produkter starkt försämrades och under 1932 och 1933 var lägre än för vegetabilierna, jämfört nied medelprisläget 1925/29. Bottenläget för priserna på jordbrukets produkter nåddes år 1933, då jordbruksnämndens producentprisindex visar en prisnivå av 66 procent av 1925/29 års priser. För samma år anger kommerskollegii partiprisindex prisnivån för vegetabiliska livsmedel till 72 procent och för animaliska livsmedel till 68 procent av 1925/ 29 års nivå. Av jordbruksförnödenlieterna bade kraftfoder sjunkit i pris i ungefär motsvarande grad, under det att prisfallet på övriga förnödenheter var betydligt mindre. Arbetslönerna lågo vid denna lid 9 procent lägre än under basperioden.

Redan under de första åren på 1930-talet hade en rad av åtgärder vidtagits från statsmakternas sida för att begränsa det av den internationella marknadsutvecklingen förorsakade prisfallet. Är 1930 hade sålunda inmalningstvånget införts, och 1931 tillkom det s. k. inlösningsförfarandet ifråga örn brödsäd. Är 1932 reglerades prisbildningen på mjölk genom utbetalande av dels pristillägg för exportsmör, dels prisutjämningsbidrag för produktmjölk. Slaktdjurs- oell fodermedelsregleringarna tillkommo 1933 och regleringen av ägghandeln 1934.

Dessa olika regleringsåtgärder tillkommo efterhand som krisläget blev akut inom de olika av deni berörda produktionsområdena. Är 1934 skedde såtillvida en samordning av de olika statliga ingripandena, som prissättningen enligt beslut av detta års riksdag började ske med utgångspunkt från medelpriserna under perioden 1925/30. Till att börja nied fastställdes som norm för prispoliliken uppnåendet av en prisnivå, suni svarade mot 75 procent av medelprisnivån 1925/29. År 1936 försköts målsättningen för prispoliliken i anslutning till den allmänna konjunkturförbättringen därhän, att 1925/29 ars medelprisnivå blev en övre oell 75 procent av densamma en undre gräns för den skala, inom vilken priserna på jordbruksprodukter skulle få fluktuera. År 1937 ägde en ytterligare förskjutning i målsättningen ruin, så att priserna därefter i stort sett skulle få stiga lill högst 15 procent över eller sjunka lill lägst 15 procent under 1925/29 års inedelprisnivå.

Denna inriktning av don stalliga prispoliliken ifråga örn jordbruksprodukter avspeglar sig tydligt i den faktiska prisutvecklingen. Från och nied 1934

154 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

uppvisa priserna å de flesta produkter en mer eller mindre jämn stegring. År 1939 uppnådde jordbruksnämndens prisindex för jordbruksprodukter samma nivå som under perioden 1925/29. Såsom framgår av kommerskollegii partiprisindex var emellertid stegringen avsevärt större för de animaliska än för de vegetabiliska produkterna. Av de olika produkter, vilkas priser redovisas i tabell 3, uppvisar konsumtionsmjölken år 1939 en stegring med 14 procent över 1925/29 års nivå, produktmjölken en stegring med 6 procent och kor klass I en stegring med 3 procent. Däremot låg priset på svenskt vete detta år ännu 21 procent lägre än medelpriset för åren 1925/29.

Sedan stormaktskriget utbrutit på hösten 1939, erhöll regeringen av den urtima riksdagen detta år fullmakt att utan hinder av tidigare beslut eller uttalanden handhava jordbruksregleringen och vidtaga de ändringar i densamma, som betingades av omständigheterna. Något allmänt uttalande rörande riktlinjerna för prispolitiken på jordbrukets område gjordes icke av riksdagen. Från och med den 1 juli 1940 löstes denna prispolitik helt från det samband med den genomsnittliga prisnivån 1925/29, som under de närmast föregående åren satt sin prägel på densamma.

De förändringar i priserna på jordbruksprodukter, som i anslutning härtill genomfördes på hösten 1939 och under loppet av 1940, resulterade i att prisnivån för dessa enligt jordbruksnämndens producentprisindex steg från 100 år 1939 till 120 år 1940. Fortfarande var emellertid prisnivån i förhållande till 1925/29 mycket växlande för olika produkter. Medan priset på svenskt vete år 1940 låg endast 3 procent högre än 1925/29, hade priset på produktmjölk stigit med 28 procent och priset på konsumtionsmjölk med 23 procent i förhållande till basperioden. Priset på kor (klass I) låg 13 procent, priset på svin (klass I) 6 procent och priset på ägg 3 procent högre än 1925/ 29. De i förhållande till priserna på vegetabiliska produkter relativt höga animaliepriserna jämte den tilltagande knappheten på importerat foder förklarar den utomordentligt starka prisstegring, som vit foderhavre uppvisar, från 84 procent av 1925/29 års priser år 1939 till 132 procent därav 1940.

Jordbrukets kontanta inkomster. I

I anslutning till A-bilagans uppställning ha de vid bearbetningen av materialet framräknade inkomsterna fördelats på följande poster: spannmål och frövaror, sockerbetor, potatis jämte rotfrukter, grönsaker och trädgårdsprodukter, hö, halm och grönfoder, hästar och nötkreatur, svin och grisar, fjäderfä och ägg, mjölk och produkter därav dels vid leverans till mejeri, dels vid försäljning till enskilda personer, diverse produkter (får och getter, fisk och vilt, lin, ull, hudar och skinn m. m.), inkomster av skogsbruk samt diverse inkomster (körslor och uthyrning av maskiner, dragare eller annan arbetskraft, försäljning av döda yttre inventarier samt av sten, grus, torv etc., ersättning för vägunderhåll och andra ej annorstädes upptagna inkomstposter) samt arrenden, hyror och avgälder. Genom denna redovisning torde en i stort sett tillfredsställande fördelning av totalinkomsterna på särskilda poster ha erhållits, även örn det i vissa fall skulle varit önskvärt att driva differentieringen något längre. Sålunda hade det med hänsyn till bristen på säker statistik över försäljningen av trädgårdsprodukter och grönsaker varit värdefullt, örn inkomsterna därav hade kunnat redovisas särskilt, men detta har icke låtit sig göra.

Resultatet av inkomstberäkningen för riket och de tre stora huvudområdena framgår av tabellerna 4 och 5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319. 155

Tabell 4. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1932—1940, milj. kronor.

%

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Tab. 4 (forts.). Jordbrukets kontanta inkomster åren 1932—1940, mili. kronor.

Såsom tidigare framhållits bör vid bedömandet av siffrorna beaktas, att undersökningsmaterialet ej innefattar brukningsdelar med 2 ha åker eller därunder. Enligt 1937 års allmänna jordbruksräkning omfattade dessa endast 3.8 procent av den totala åkerarealen, under det att de hade bland annat 8.2 procent av det totala antalet kor, 9.1 procent av samtliga svin och grisar, 22.7 procent av hela beståndet höns och kycklingar samt 13.3 procent av övriga slag av fjäderfä. Något nämnvärt saluöverskott av vegetabiliska produkter torde icke föreligga vid dessa små brukningsdelar. Däremot förekommer vid dem utan tvivel en viss försäljning av animaliska produkter, särskilt av fjäderfä och ägg. Den nämnda begränsningen i undersökningens omfattning medför till följd härav, att jordbrukets inkomster av animaliska

t

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Tabell 5. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1932—1940. Indextal.

produkter blivit mindre fullständigt redovisade än inkomsterna av vegetabiliska produkter.

I detta sammanhang bör även ytterligare understrykas, att det undersökta materialet av olika anledningar innefattar ett förhållandevis stort antal väl skötta egendomar och på det hela taget representerar något rationellare och intensivare driftsförhållanden än genomsnittsjordbruket. De absoluta talen äro till följd härav antagligen något för höga, vilket förhållande emellertid icke torde spela någon roll för bedömandet av förändringarna i inkomsterna från år till år.

Jordbrukets sammanlagda kontanta inkomster uppgingo enligt beräkningarna år 1932 till 867.4 milj. kronor. Beloppet steg därefter avsevärt för vart och ett av de undersökta åren. År 1935 beräknas det ha uppgått till 1,148.3 milj. kronor, år 1937 till 1,403.6 milj. kronor, år 1938 till 1,506.7 milj. kronor och år 1940 till 1,717.8 milj. kronor. Detta innebär, att inkomstsumman år 1935 låg 32.4 procent, år 1937 61.8 procent, år 1938 73.7 procent och år 1940 98.0 procent högre än 1932. Från år 1938 till år 1940 utgjorde inkomststegringen för jordbruket i dess helhet enligt beräkningarna 14.0 procent.

158 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

De nu angivna beloppen innefatta icke endast inkomsterna av den egentliga jordbruksdriften utan även inkomsterna av skogsbruk samt körslor m. m. (»diverse inkomster»). Av dessa äro skogsinkomsterna av särskild betydelse med hänsyn både till sin omfattning, absolut taget, och till de stora förändringar de undergått under den undersökta perioden. År 1932 beräknas denna inkomstpost sålunda lia uppgått till 66.3 milj. kronor, varefter den år 1935 steg till 131.3 milj. kronor, år 1937 till 240.7 och år 1938 till 254.5 milj. kronor för att därefter sjunka till 222.2 milj. kronor år 1940. Från år 1932 till år 1938 inträffade sålunda i det närmaste en fyrdubbling av dessa inkomster. År 1940 lågo de 235.4 procent högre än 1932 men 12.7 procent lägre än 1938.

Även inkomsterna av försålda jordbruksprodukter hava stigit avsevärt, ehuru stegringstakten för dem varit något långsammare. År 1932 uppgick denna inkomstpost till 728.3 milj. kronor, varefter den steg till 938.1 milj. kronor år 1935, 1,080.8 milj. kronor år 1937, 1,161.1 milj. kronor år 1938 och 1,408.2 milj. kronor år 1940. I förhållande till 1932 utgjorde stegringen år 1935 28.8 procent, år 1937 48.4 procent, år 1938 59.4 procent och 1940 93.3 procent. Jämfört med år 1938 uppgick stegringen av denna inkomstpost år 1940 till 21.3 procent.

Från år 1932 till 1935 var inkomststegringen något större för vegetabiliska än för animaliska produkter. För samtliga följande år är däremot den redovisade inkomstökningen i förhållande till år 1932 störst för dessa sistnämnda. Skillnaden är dock obetydlig år 1938, då animalierna stego mera än vegetabilier^ jämfört med 1937, under det att motsatsen var fallet från år 1938 till år 1940. Från 1938 till 1940 stego sålunda inkomsterna av vegetabiliska produkter med 12.8 procent, under det att inkomstökningen för animalierna uppgick till nära det dubbla eller 24.3 procent.

De förändringar, som sålunda ägt rum ifråga om inkomsterna av försålda jordbruksprodukter, få ses mot bakgrunden av inträdda ändringar i arealförhållanden, skördar och produktpriser. En undersökning av de olika faktorernas inbördes betydelse försvåras i hög grad dels genom frånvaron av kvantitetsuppgifter i deklarationsmaterialet, dels därigenom att detta, såsom tidigare framhållits, redovisar inkomstbeloppen i vissa klumpsummor, vilka icke kunna omräknas till kvantitetssiffror med hjälp av en prisindex. En granskning av siffrorna i tabell 4 med ledning av de uppgifter, som sammanställts i tabell 3, jämte annat tillgängligt material ger emellertid vid handen bland annat följande.

Den förhållandevis starka inkomstökningen för vegetabiliska produkter från 1932 till 1935 beror, som tabell 4 visar, framförallt på höjda inkomster av spannmål och frövaror, vilken inkomstpost steg med icke mindre än 38.6 procent. Till en väsentlig del torde denna betydande stegring bero på att 1931 års mycket svaga spannmålsskörd bidragit till att minska spann målsförsäljningen år 1932, under det att en del av den mycket goda skörden år 1934 försåldes — eller i varje fall betalades — år 1935. Priserna på brödsäd lågo 1935 något lägre än 1932, men däremot hade priserna på fodersäd stigit avsevärt, vilket sammanhängde dels med de höjda priserna på animaliska produkter, dels med en minskning av majsimporten från 244,000 ton år 1932 till 43,000 ton år 1935. Bland inkomsterna av animaliska produkter steg mellan dessa år posten »hästar och nötkreatur» starkast eller med 47.0 procent, medan inkomststegringen stannade vid 31.4 procent för svin och grisar och 21.2 procent för mjölk till mejeri och enskilda. Olikheten mellan dessa sistnämnda inkomstposter synes främst ha föranletts av prisutvecklingen. För kor, klass I, inträffade från 1932 till 1935 en prisstegring på c:a 50 procent, under det att prishöjningen på svin, klass I, stannade vid något över 35 pro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

cent. Prishöjningen på produktmjölk uppgick samtidigt till något mer än 45 procent, under det att priset på konsumtionsmjölk steg med endast några få procent.

Från 1935 till 1937 stego inkomsterna av försålda jordbruksprodukter från 938.1 milj. kronor till 1,080.8 milj. kronor eller med 15.2 procent. Stegringen var nu betydligt starkare för animaliska än för vegetabiliska produkter (17.5 procent resp. 9.2 procent av 1935 års siffror). Till denna starka inkomstökning för animalierna medverkade såväl en betydande produktionsökning som en fortsatt prisstegring. Av de vegetabiliska produkterna uppvisade sockerbetorna den starkaste inkomstökningen, vilket sammanhängde med en fortsatt betydande utvidgning av sockerbetsarealen, som detta år uppnådde sin största omfattning under den undersökta perioden. Däremot var inkomstökningen för spannmål och frövaror mycket obetydlig från 1935 till 1937. Till en del beror detta på att spannmålsskörden 1937 var svagare än 1935 års skörd. I ännu högre grad gäller detta om 1936 års spannmålsskörd, vilken var den lägsta under perioden redovisade med undantag blott för de utpräglat dåliga skördeåren 1931 och 1940. Däremot stego priserna på vegetabiliska produkter mellan dessa båda år i stort sett i samma takt som animaliepriserna. Den svagare inkomstökningen för vegetabilierna synes därför närmast sammanhänga med en minskning av avsalukvantiteterna av spannmål.

Från 1937 till 1938 utgjorde inkomststegringen för samtliga försålda produkter 7.4 procent. För vegetabiliska produkter var den något starkare eller 11.6 procent och för animaliska produkter något svagare eller 6.4 procent. Den relativt .starkare inkomstökningen för vegetabilier berodde huvudsakligen på stegrade inkomster av spannmål och frövaror. Främst synes den lia föranletts av den osedvanligt goda spannmålsskörden år 1938, i sin helhet den bästa under hela undersökningsperioden. Däremot voro inkomsterna av sockerbetor 1938 lägre än 1937 till följd av en icke obetydlig minskning i sockerbetsarealen. Priserna på vegetabiliska produkter vörö — bortsett från priset på sockerbetor — något lägre 1938 än 1937. Däremot fortsatte priserna på animaliska livsmedel att stiga mellan dessa år.

Inkomstökningen för försålda jordbruksprodukter mellan 1938 och 1940 uppgick till 21.3 procent. Härvid förelåg emellertid en mycket utpräglad skillnad mellan vegetabiliska och animaliska produkter, i det alt inkomstökningen för de förra utgjorde blott 12.8 procent, under det att densamma för de sistnämnda steg till 24.3 procent. Detta sammanhänger tydligen med att den mycket svaga skörden år 1940 föranledde en minskning särskilt av spannmålsförsäljningen, under det att mjölkinvägningen vid mejerierna sjönk endast obetydligt i jämförelse med 1938 och slakten av storboskap och kalv ökades kraftigt. Av vegetabilierna uppvisade delta år potatisen den både absolut och relativt tagel största inkomstökningen, under det att inkomsterna av spannmål relativt sett stego betydligt mindre och inkomsterna av sockerbetor endast belt obetydligt. Bland inkomsterna av animaliska produkter redovisas den ojämförligt starkaste stegringen — 41.3 procent — för posten nötkreatur och hästar, tydligen till en del beroende på den ökade utslaktningen. Den besiktigade slakten av storboskap steg från c:a 370,000 djur år 1938 lill nära

540,000 år 1940. Till följd av besiktningstvångets utvidgning överdriva dessa siffror dock den verkliga ökningen. Vid de inom livsmedelskommissionen utförda undersökningarna rörande konsumtionsvolymens förändringar hava de med hänsyn härtill korrigerats till 425,100 för år 1938 och 544,000 för år 1940, vilka siffror torde ge ett riktigare mått på utslaktningens ökade omfattning. Betydelsen av denna ökade utslagning för den totala inkomstökningen från 1938 lill 1940 bör emellertid icke överdrivas. En sammanvägning av priserna på de i denna post ingående produkterna med ledning av de för

160 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

produktionsåret 1938/39 redovisade försäljningskvantiteterna ger till resultat en genomsnittlig prisstegring från år 1938 till år 1940 med c:a 28 procent. Antages denna ‘prisstegring vara representativ för den under rubriken nötkreatur och häst redovisade försäljningen, skulle vid oförändrad avsalukvantitet uppkommit en inkomstökning av 52.4 milj. kronor i stället för 77.3 milj. kronor enligt siffrorna i tabell 4. Skillnaden, 24.0 milj. kronor, skulle i så fall utgöra ett, låt vara mycket approximativt mått på den inkomstökning, som den ökade ntslaktningen föranlett år 1940. Detta belopp utgör 9.4 procent av den totala inkomsten av försålda hästar och nötkreatur. Minskas summan inkomster av försålda jordbruksprodukter med nämnda 24.9 milj. kronor, reduceras den från 1,408.2 milj. kronor till 1,383.3 milj. kronor. Stegringen i denna post från 1938 till 1940 blir då 19.1 procent i stället för i undersökningen beräknade 21.3 procent.

I detta sammanhang kan till jämförelse nämnas, att den delegation, som på uppdrag av livsmedelskommissionen verkställt beräkningar rörande förändringarna i jordbrukets inkomster och kostnader, beräknat värdet av den övernormala slakten av storboskap till 10.0 milj. kronor för produktionsåret 1939' 40 och till 32.0 milj. kronor för produktionsåret 1940/41. Härav hänför sig ett belopp av 28.4 milj. kronor till kalenderåret 1940.

Beträffande inkomstutvecklingen för animaliska produkter år 1940 i jämförelse med år 1938 bör för övrigt anmärkas, att stegringen i inkomsterna av till mejerier och enskilda försåld mjölk procentuellt taget är av ungefär samma storlek som inkomststegringen för samtliga animaliska produkter. Då mjölken är den ojämförligt viktigaste av de animaliska produkterna, belyser detta i sin mån ytterligare den extra utslaktningens relativt begränsade betydelse för inkomststegringen .

Inkomstutveeklingen inom olika områden.

Deli föregående redogörelsen för inkomstutvecklingen inom jordbruket i dess helhet har visat, att betydande olikheter i utvecklingen förelegat, dels mellan inkomsterna av skogsbruk resp. inkomsterna av försålda jordbruksprodukter, dels mellan inkomsterna av vegetabiliska resp. animaliska produkter. På grund av de olika produktionsgrenarnas olika betydelse för de tre naturliga huvudområden, på vilka undersökningsmaterialet grupperats, medför detta förhållande betydande skiljaktigheter i den ekonomiska utvecklingen även mellan områdena. Särskilt viktig är i detta hänseende den betydande skillnaden i stegringstakten mellan de egentliga jordbruksinkomsterna och skogsinkomsterna.

Såsom framgått av det föregående har stegringen i skogsinkomsterna, uttryckt i procent av 1932 års inkomstbelopp, hela tiden varit större än inkomstökningen för försålda jordbruksprodukter. Då skogsinkomsterna spela den ojämförligt största rollen för norra Sverige och därnäst för skogs- och dalbygderna, har detta medfört, att stegringen av jordbrukets totala kontanta inkomster, räknat från år 1932, varit starkast för norra Sverige och svagast för södra och mellersta Sveriges slättbygder.

Läggas däremot inkomstbeloppen för år 1938 till grund for en jämförelse med år 1940, finner man för norra Sverige en inkomstminskning med 5.4 procent under det att slättbygderna och skogs- och dalbygderna uppvisa en inkomstökning med 17.5 procent resp. 18.0 procent, såsom framgar av följande sammanställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

161 Indextal 1932 = 100 1938 = 100

I fråga om inkomsterna av försålda jordbruksprodukter har en viss förskjutning mellan områdena ägt rum under den undersökta perioden på så sätt, att inkomststegringen från 1932 till 1935 var starkare i södra och mellersta än i norra Sverige, under det att förhållandet sedan varit det motsatta. Vidare har inkomstökningen under hela tiden varit något starkare i skogsoch dalbygderna än i slättbygderna, även örn skillnaden endast för år 1940 va^rit av större betydelse. De nu berörda olikheterna mellan områdena belysas närmare av följande sammanställning, i vilken förändringarna i jordbrukets inkomster av försålda jordbruksprodukter angivas i indextal med närmast föregående undersökningsår som bas:

1935 1937 1938 1940

1932 = 100 1935 = 100 1937 = 100 1938= 100

Södra och mellersta Sveriges slättbygder 129.4 114.4 105.9 117.5

Södra och mellersta Sveriges skogs- och

dalbygder ........................ 130.4 115.0 108.8 123.8

Norra Sverige....................... 114.4 126.1 117.0 147.3

Hela riket.......................... 128.8 115.2 107.4 121.3

De förskjutningar mellan områdena, som i tabellen redovisas, torde bland annat sammanhänga med att inkomststegringen för den senare delen av undersökningsperioden varit starkare för animaliska än för vegetabiliska produkter. Innebörden av förskjutningarna kan också uttryckas pä det sättet, att skogs- och dalbygderna samt norra Sverige hade en något större procentuell andel i jordbrukets samtliga kontanta inkomster av försålda jordbruksprodukter vid undersökningsperiodens slut än vid dess början, såsom följande sammanställning närmare belyser:

1932 Södra och mellersta Sveriges

slättbygder................ 65.7

Södra och mellersta Sveriges

skogs- och dalbygder....... 28.1

Norra Sverige................ 6.2

Hela riket .................. 100.0

De inkomstförskjutningar mellan olika områden, som sålunda kunna konstateras, måste emellertid bedömas med hänsyn till det olika utgångsläget i vart och ett av dem. För jordbruket i dess helhet betecknade år 1932 sannolikt bottenläget i 1930-talets jordbrukskris. Visserligen sjönk den genomsnittliga prisnivån på jordbruksprodukter, som år 1932 enligt jordbruksnämndens producentprisindex var 69 procent av genomsnittet för åren 1925/29, ytterligare något år 1933, men å andra sidan försvårades läget 1932 genom verkningarna av 1931 års svaga skörd. Läget var emellertid något olika i olika delar av landet, och slättbygderna hade av allt att döma en något gynnsammare ställning än de övriga områdena.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 310.

162 Kungl. Majlis proposition nr 319.

Tabell 6. Jordbrukets inkomster av vegetabiliska resp. animaliska produkter i procent av Inkomster av samtliga försålda produkter åren 1932, 1938 och 1940.

Särskilt i norra Sverige men även i södra och mellersta Sveriges skogsoch dalbygder försvårades verkningarna av jordbrukskrisen genom den samtidiga exportkrisen, som hårt drabbade skogsindustrierna och skogsbruket. Styrkan av denna skogsnäringens kris belyses därav, att enligt en av 1936 års skogsutredning verkställd kalkyl avverkningen 1932 hade sjunkit till 85 procent, rotvärdet per kubikenhet till 55 procent och rotvärdenas totalsumma till 45 procent av motsvarande siffror för år 1926, vilket var ett för skogsnäringen relativt »normalt» år. Den starka stegringen i skogsinkomsterna för de följande i undersökningen medtagna åren måste ses mot bakgrunden av detta förhållande.

Även i fråga om den egentliga jordbruksnäringen var utgångsläget år 1932 ofördelaktigare för norra Sverige och för skogs- och dalbygderna än för slättbygderna. Eftersom jordbrukskrisen först drabbade spannmålsodlingen kommo de första stödåtgärderna också att gälla denna. Sedan inmalningstvånget införts redan år 1930, tillkom år 1931 en omfattande statlig pris- och avsättningsgaranti för spannmålen. Samtidigt drabbade krisen på allvar den animaliska produktionen, och 1932 försvårades läget för denna ytterligare. Mot slutet av detta år genomfördes visserligen de första regleringsåtgärderna för mjölk- och smörproduktionen, men verkningarna av dessa torde knappast i högre grad ha gjort sig gällande förrän år 1933, och först från och med senare hälften av detta år lämnades ett mera omfattande stöd åt mejeriproduktionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

163 Dessa förhållanden avspegla sig tydligt i prisutvecklingen. Uppdelas de i jordbruksnämndens producentprisindex ingående produkterna på vegetabilier och animalier, erhålles år 1932 för de förstnämnda indexsiffran 80 och för de sistnämnda indexsiffran 65 (1925/29 = 100). Denna i jämförelse med vegetabiliepriserna mycket låga prisnivå på animaliska produkter har tydligen varit särskilt kännbar för jordbruket i norra Sverige samt i skogs- och dalbygderna, där dessa produkter svara för en betydligt större del av inkomsterna än fallet är inom slättbygderna, såsom framgår av tabell 6.

Den relativt sett något starkare stegring i jordbrukets inkomster, som sedan 1932 inträffat i norra Sverige och i skogs- och dalbygderna, står sålunda i visst samband med att krissituationen år 1932 var särskilt utpräglad inom dessa områden, under det att läget då redan hade något förbättrats inom slättbygderna, där krisen kommit tidigare.

Att så varit fallet bestyrkes även av professor Nannesons Räkenskapsresultat. Enligt dessa sjönk förräntningsprocenten vid de bokföringskontrollerade jordbruken i södra Sveriges vete- och sockerbetsområde (Svs) från 2.9 i genomsnitt för tiden 1924—1929 till 1.5 året 1931/32 men steg därefter 1932/33 till 4.1, den högsta siffra, som då redovisats för detta område sedan 1921/22. För mellersta Sverige (MS) var däremot förbättringen från 1931/32 till 1932/33 relativt svag och för övre Norrland (ÖN) inträdde mellan dessa år en ytterligare försämring, såsom följande sammanställning utvisar:

_ Svs MS ÖN

1924/29 ...................... 2.9 2.2 1.4

1931/32 ...................... 1.5 -0.7 -0.1

1932/33 ...................... 4.1 0.5 -1.1

1929/34 ...................... 3.2 0.9 1.1

1934/38 ...................... 5.9 3.8 4.0

Dessa siffror för förräntningsprocenten vid de bokföringskontrollerade egendomarna understryka ytterligare vad som förut sagts om nödvändigheten att vid varje bedömande av deklarationsundersökningarnas resultat beakta, att 1932 långt ifrån var något för jordbruket »normalt» år utan tvärtom betecknade själva bottenläget för jordbrukskrisen. Likaså belyses genom dessa siffror nödvändigheten av att vid ett bedömande av utvecklingen inom de skilda områdena beakta det för olika delar av landet olika utgångsläget under det första undersökningsåret.

Med hänsyn till frågan om jordbrukets ekonomiska utveckling under tiden efter stormaktskrigets utbrott äro förskjutningarna mellan områdena från 1938 till 1940 av särskilt intresse i detta sammanhang.

Som förut framhållits inträffade mellan dessa år enligt beräkningarna en minskning i jordbrukets skogsinkomster med 12.7 procent. Minskningen gällde emellertid endast norra Sverige, där den uppgick till 36.3 procent av det för år 1938 beräknade inkomstbeloppet. För slättbygderna redovisas däremot en stegring av skogsinkomstema från 1938 till 1940 med 24.8 procent och för skogs- och dalbygderna en stegring med 2.4 procent. Denna olikhet i utvecklingen sammanhänger tydligen med att de ökade vedavverkningarna i norra Sverige icke uppvägde den minskning, som ägt rum i gagnvirkesavverkningarna.

Inkomststegringen för försålda jordbruksprodukter var däremot relativt starkast i norra Sverige, där den uppgick till 47.3 procent, under det att densamma i skogs- och dalbygderna stannade vid 23.8 procent och i slättbygderna vid 17.5 procent. Härvidlag bör emellertid uppmärksammas, att de absoluta talen för dessa inkomster i norra Sverige äro så små att även en

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

ganska obetydlig inkomststegring ger ett förhållandevis starkt utslag i en inkomstindex. Trots den starka procentuella ökningen i denna inkomstpost för norra Sverige ledde den minskning av skogsinkomsterna och, ehuru i mindre grad, även av körslorna, som där inträffade år 1940, till en sänkning av den totala inkomstsumman med 5.4 procent, under det att densamma för slättbygderna steg med 17.5 procent och för skogs- och dalbygderna med

18.0 procent.

Jordbrukets kontanta utgifter.

Jordbrukets kontanta utgifter ha sammanförts i följande poster: arrenden, betesavgifter och kontanta undantagsförmåner, arbetslöner, inköp av spannmål och frövaror, kraftfoder och betmassa, potatis och rotfrukter, hö, halm och andra fodermedel samt av gödselmedel och torvströ, inköp av levande och av döda inventarier, underhåll av inventarier och av byggnader, diverse driftskostnader (innefattande bl. a. elström och brännolja för driften) samt räntor. I anslutning till dessa poster redovisas även utgifterna för nyuppsättning av inventarier samt för ny-, till- eller ombyggnad. Dessa sistnämnda utgifter torde dock i självdeklarationerna vara ofullständigt upptagna, enär desamma ej äro avdragsgilla, och siffrorna för dem kunna därför ej tillmätas samma säkerhet som övriga poster.

Resultatet av bearbetningen framgår för hela riket och de tre stora huvudområdena av tabellerna 7 och 8.

Om de i dessa tabeller anförda siffrorna gäller liksom om inkomstsiffrorna, att vid bedömningen av dem hänsyn måste tagas till att undersökningen endast omfattar brukningsdelar med mera än 2 ha åker. De mindre brukningsdelarna torde inköpa ej obetydliga kvantiteter spannmål, kraftfoder, rotfrukter, hö och halm, till vilka hänsyn sålunda icke tagits i denna undersökning. Likaså gäller örn utgifterna liksom om inkomsterna, att de absoluta talen med hänsyn till de undersökta brukningsdelarnas förhållandevis rationella drift torde vara något för höga. Det är sålunda sannolikt, att utgifterna för kraftfoder, gödselmedel och maskiner ävensom vissa driftskostnader (t. ex. för elström och brännolja till driften) äro högre vid dessa egendomar än vid genomsnittsjordbruket.

Med dessa reservationer för materialets karaktär beräknas jordbrukets samtliga kontanta utgifter år 1932 ha uppgått till 765.3 milj. kronor, varefter beloppet stigit, så att detsamma utgjorde 869.4 milj. kronor år 1935, 1,022.3 milj. kronor år 1937, 1,090.0 milj. kronor år 1939 och 1,229.0 milj. kronor år 1940. I förhållande till den för år 1932 beräknade utgiftssumman uppgick stegringen till 13.6 procent år 1935, 33.6 procent år 1937, 42.4 procent år 1938 och 60.6 procent år 1940. Jämfört med år 1938 utgjorde utgiftsstegringen år 1940 12.8 procent.

I denna stegring deltogo samtliga utgiftsposter med undantag av räntorna, vilka hela tiden efter 1932 legat 18 å 25 procent lägre än detta år. Stegringen har emellertid varit av mycket olika omfattning för olika slag av utgifter.

Från år 1932 till 1935 uppvisa utgifterna för inköp av levande och döda inventarier den ojämförligt starkaste ökningen med icke mindre än 61.8 procent, därav 68.0 procent för levande och 46.9 procent för döda inventarier. Därnäst kommo utgifterna för underhåll av inventarier och byggnader med en stegring av 30.5 procent. Att ökningen av dessa utgiftsposter mellan de nämnda åren var särskilt stark synes fullt naturligt med hänsyn till att såväl nyanskaffning som underhåll med all sannolikhet måst eftersättas under de svåraste krisåren. Den relativt svagaste ökningen företer vid denna tid

Kungl. Maj:ts proposition nr 319. 165

Tabell 7. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1932—1940, milj. kronor.

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Tabell 7 (forts.). Jordbrukets kontanta utgifter åren 1932—1940, milj. kronor.

arbetslönerna, vilka stego med endast 10.6 procent. Beträffande utgifterna i övrigt må för dessa år endast nämnas, att posten gödselmedel och torvströ visar en stegring med 16.2 procent, trots att priserna på konstgödsel enligt Lantbruksförbundets gamla prisindex samtidigt s.jönko med c:a 5 procent. Detta tyder på, att även konstgödselanvändningen varit lägre än normalt under krisåren.

Även under de följande åren utvisa kostnaderna för inköp av levande och döda inventarier samt för underhåll av inventarier och byggnader den starkaste stegringen i förhållande till 1932 års siffror. Samtidigt kommer emellertid ökningen av löneutgifterna att betyda mera än tidigare. Från 1935 till 1937 stego dessa sålunda med 20.7 procent och från 1937 till 1938 med 13.4 procent. Denna ökning torde sammanhänga icke blott med en höjning av lönerna utan även med den förkortning av arbetstiden, som följde av 1936 års lantarbetstidslag, vilken trädde i kraft den 1 november 1936 och därefter skärptes genom beslut vid 1937 års riksdag. Det på hösten 1936 ingångna lantarbetarantalet innebar en lönehöjning med omkring 15 procent, vartill sedermera kommo ytterligare höjningar genom senare avtal.

Från 1938 till 1940 beräknas för hela riket en ökning av jordbrukets kontanta utgifter med 12.8 procent. I denna stegring deltogo samtliga utgiftsposter, även räntorna, som mellan dessa år stego med 7.4 procent. Starkast var stegringen för inköp av förnödenheter (20.2 procent) samt för diverse driftskostnader (12.6 procent). Inom den förstnämnda av dessa poster förelåg en särskilt stark utgiftsökning för spannmål och frövaror samt hö, halm m. fl. fodermedel, medan utgifterna för kraftfoder och betmassa enligt beräkningarna stego något svagare. Det är dock knappast möjligt att draga några mera bestämda slutsatser ur dessa skiljaktigheter, enär gränsdragningen mellan de nämnda posterna i deklarationerna icke torde vara fullt klar. Den förhållandevis mycket starka utgiftsökningen för hö, halm m. fl. fodermedel samt för spannmål och frövaror sammanhänger dock efter allt att döma både med prisstegringen på dessa förnödenheter och med en på grund av den särskilt inom vissa områden starka skördeminskningen ökad omsättning. Det kan observeras, att medan försäljningsinkomsterna av hö, halm och grönfoder

Kungl. Maj:ts proposition nr 319-

Tabell 8. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1932—1940. Indextal.

167 Södra och mellersta Sveriges slättbygder.

Arbetslöner.................................

Inköp av förnödenheter .....................

> » levande o. döda inventarier .......

Underhåll av inventarier o. byggnader.......

Diverse driftskostnader .....................

Räntor.....................................

Samtliga kontanta utgifter...................

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.

Arbetslöner.................................

Inköp av förnödenheter .....................

» > levande o. döda inventarier .......

Underhåll av inventarier o. byggnader.......

Diverse driftskostnader .....................

Räntor.....................................

Samtliga kontanta utgifter...................

Norra Sverige.

Arbetslöner.................................

Inköp av förnödenheter .....................

> » levande o. döda inventarier .......

Underhåll av inventarier o. byggnader.......

Diverse driftskostnader .....................

Räntor.....................................

Samtliga kontanta utgifter...................

Hela riket.

Arbetslöner.................................

Inköp av förnödenheter .....................

> > levande o. döda inventarier .......

Underhåll av inventarier o. byggnader.......

Diverse driftskostnader .....................

Räntor.....................................

Samtliga kontanta utgifter...................

stego kraftigt i norra Sverige förblev motsvarande utgiftspost inom samma område praktiskt taget oförändrad, vilket tydligen sammanhänger med minskningen i skogskörslorna.

Av övriga utgiftsposter stego lönerna från 1938 till 1940 med 10.6 procent, inköpen av döda och levande inventarier med 9.6 procent och kostnaderna för underhåll av byggnader och inventarier med 7.6 procent. Det förtjänar särskilt anmärkas, att denna stegring av underhållskostnaderna helt och hållet föll på inventarierna, under det att kostnaderna för underhåll av byggnader t. o. m. utvisade en visserligen obetydlig nedgång, vilken torde få betraktas som ett uttryck för dessa utgifters nära beroende av konjunkturläget.

I detta sammanhang äro även uppgifterna om de belopp, som utgivits för nyuppsättning av inventarier samt för ny-, till- eller ombyggnad, av stort intresse, ehuru de icke äro att betrakta som utgifter för jordbruket och följaktligen ej heller medtagits vid beräkningen av utgiftssummorna. Dessa utgifter torde visserligen vara mycket ofullständiga, enär beloppen ifråga ej äro av-

168 Kungl. Majlis proposition nr 319-

dragsgilla och därför ofta ej upptagits av jordbrukarna i deras deklarationer, men då dessa siffror utvisa mera väsentliga förändringar, torde de dock giva riktig upplysning örn tendensen i utvecklingen. Om båda dessa poster gäller det, att de från 1932 t. o. m. år 1938 utvisade en betydande stegring, under det att en markerad sänkning inträffade år 1940. Detta resultat står i full överensstämmelse med vad som kunde väntas till följd av hela den ekonomiska utvecklingen inom jordbruket under den undersökta perioden. Med de efter 1932 förbättrade jordbrukskonjunkturerna följde en stigande kapitalinvestering i jordbruket i form av nyuppsättning av inventarier samt nybyggnader och byggnadsförbättringar. Mot denna utveckling synes ett kraftigt bakslag ha inträffat år 1940, då de i deklarationsmaterialet redovisade utgifterna för såväl nyuppsättning som — framförallt — för ny- eller ombyggnad avsevärt reducerades.

Kontantutgifternas förändringar inom olika områden.

Liksom beträffande utvecklingen av jordbrukets inkomster kunna även för förändringarna i de kontanta utgifterna viktiga olikheter konstateras mellan de olika områdena. Uppenbarligen har även här det med jordbruket förenade skogsbruket spelat en stor roll. För varje år efter 1932 har summan kontanta utgifter i förhållande till nämnda års utgiftsbelopp stigit starkast i norra Sverige och minst i södra och mellersta Sveriges slättbygder. Denna skillnad mellan områdena ifråga örn utgiftsstegringens storlek belyses av följande sammanställning av indextal för jordbrukets samtliga kontanta utgifter 1932— 1940:

Indextal 1932 = 100 1938 = 100

1935 1937 1938 1940 1940

Södra och mellersta Sveriges

slättbygder ............... 112.2 130.6 134.8 154.1 114.3

Södra och mellersta Sveriges

skogs- och dalbygder ..... 113.3 133.5 140.9 164.2 116.5

Norra Sverige............... 122.3 150.7 189.1 187.2 99.0

Hela riket.................. 113.6 133.6 142.4 160.6 112.8

Särskilt starkt framträdande är skillnaden mellan områdena ifråga om löneutgifterna. Medan dessa i norra Sverige år 1938 lågo icke mindre än

152.0 procent högre än år 1932, stannade stegringen i slättbygdsområdet vid 35.4 procent och i skogs- och dalbygderna vid 41.3 procent. Denna olikhet mellan de olika områdena äger tydligen ett direkt samband med skogsbrukets olika betydelse inom de tre områdena.

Detta förhållande framträder starkt vid en jämförelse mellan åren 1938 och 1940. Såsom tidigare visats föranledde minskningen i inkomsterna från skogen och körslorna år 1940 en inkomstminskning i norra Sverige, jämfört med år 1938, medan inkomsterna i södra och mellersta Sverige stego ganska avsevärt mellan dessa år. Minskningen i skogsavverkningar och körslor föranledde samtidigt i norra Sverige en minskning av utgiftssumman, visserligen med endast 1 procent, under det att utgifterna samtidigt stego inom slättbygdsområdet med 14.3 procent och inom skogs- och dalbygderna med 16.5 procent. Även för dessa år framträdde olikheten mellan områdena mycket starkt ifråga örn arbetslönerna. Dessa sjönko nämligen i norra Sverige från 1938 till 1940 med 6.3 procent, under det att de samtidigt stego med 13.7 procent i slättbygdsområdet och med 17.3 procent inom skogs- och dalbygdema.

16»

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

Tabell 9. Arbetslönernas och ränteutgifternas procentuella andel av Jordbrukets samtliga kontanta utgifter åren 1932, 1938 och 1910.

Ett anmärkningsvärt förhållande är, att mellan dessa båda år minskades utgifterna i norra Sverige såväl för inköp av inventarier som för underhall av inventarier och byggnader, samtidigt som dessa poster stego i de båda andra områdena. Den försämring i inkomstförhållandena, som i norra Sverige inträdde år 1940, gav sålunda omedelbart utslag i en minskad kapitalinvestering i inventarier och byggnader samt minskat underhåll.

De förskjutningar, som under den undersökta perioden ägt rum ifråga örn arbetslönerna och räntorna, belysas närmare i tabell 9, vilken redovisar dessa utgiftsposters procentuella andel av jordbrukets totala utgifter inom olika storleksgrupper och områden åren 1932, 1938 och 1940.

Arbetslönernas procentuella andel av jordbrukets totala kontanta utgifter stiger, helt naturligt, med stigande egendomsstorlek. För varje särskild storleksklass gäller det, att löneutgifterna betyda mest i norra Sverige och minst i slättbygdsområdet. Under den tid undersökningen omfattar har löneutgifternas andel av den totala redovisade utgiftssumman förblivit i stort sett oförändrad i södra och mellersta Sverige. Däremot bar densamma i norra

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Tabell 10. Inkomster och utgifter av jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1932—1940. Kronor per ha jordbruksjord.

Sverige stigit avsevärt från 1932 till 1938 men därefter åter sjunkit något år 1940, vilket tydligen sammanhänger bl. a. med de tidigare berörda förändringarna i skogsavverkningarnas omfattning.

Ränteutgifterna hava, såsom förut berörts, sjunkit under den undersökta perioden. Då samtidigt övriga kostnader stigit, har ränteutgifternas procentuella andel av totalutgifterna avsevärt reducerats, i stort sett till hälften eller föga däröver i förhållande till deras andel år 1932. En jämförelse mellan olika områden och storleksgrupper ger vid handen, att ränteutgifterna, relativt taget, betyda mest vid de medelstora gårdarna i södra och mellersta Sverige.

171 Kungl. May.ts proposition nr 319.

Tabell 11. Inkomster och utgifter av Jordbrukstastlghet per ha Jordbruksjord inom olika storleksgrupper och områden åren 1932—1940. Indextal: 1932 = 100.

Inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord. Inkomst- och kostnadsutvecklingen inom olika storleksklasser av jordbruk. I

I tabell 10 meddelas en sammanställning av de kontanta inkomsterna och utgifterna, uttryckta i kronor per ha jordbruksjord, inom olika storleksgrupper och områden. På grundval av denna kunna jämförelser göras dels mellan de olika storleksgrupperna och områdena för varje särskilt år, dels mellan de olika år, som undersökningen omfattar.

Vid en jämförelse mellan områdena finner man att såväl inkomster som kostnader per lia jordbruksjord varit högst inom slättbygdsområdet. Ett starkt framträdande undantag från denna regel erbjuda emellertid åren 1937 och 1938, då inkomsterna voro högst i norra Sverige inom samtliga de fyra storleksgrupper, som från detta område ingå i undersökningen. År 1938 redovisade de minsta brukningsdelarna i norra Sverige även högre utgifter än brukningsdelarna i motsvarande storleksklasser inom de båda övriga områdena.

172 Kungl- Majis proposition nr 319

Inom varje särskilt område ha nästan genomgående de högsta inkomsterna per ha jordbruksjord redovisats av brukningsdelarna om 2—5 ha åker. Det enda undantaget avser slättbygdsområdet år 1935, då egendomar med över 100 ha åker hade den största kontanta inkomsten per ha jordbruksjord. Även utgifterna ha i de flesta fall varit störst vid de minsta brukningsdelarna. Inom skogs- och dalbygderna voro dock utgifterna per ha jordbruksjord störst vid de största egendomarna under de tre första undersökta åren och detsamma var förhållandet inom slättbygdsområdet år 1935.

Ett väl så stort intresse erbjuda emellertid i detta sammanhang förändringarna från år till år. Dessa framgå tydligast av indextalen i tabell 11. I slättbygderna samt i skogs- och dalbygderna ha inkomsterna per ha jordbruksjord stigit under hela den undersökta perioden, under det att inom tre av de fyra storleksgrupperna i norra Sverige stegringen upphört år 1940, då i stället en minskning inträtt i förhållande till inkomsterna år 1938. Jämföras de olika storleksgrupperna inom vart och ett av områdena med varandra, finner man inom slättbygderna för samtliga år den starkaste inkomstökningen i förhållande till år 1932 för brukningsdelarna om 5—-10 ha åker. Inom skogs- och dalbygderna har däremot stegringen sedan 1932 genomgående varit starkast för småbruken med 2—5 ha åker. I norra Sverige har utvecklingen varit mindre enhetlig, men för åren 1938 och 1940 uppvisa även inom detta område de minsta brukningsdelarna den starkaste inkomstökningen i förhållande till 1932 års siffror.

I slättbygderna ha utgifterna liksom inkomsterna stigit starkast för brukningsdelar om 5—10 lia åker. Samma grupp har utom för år 1935 den starkaste utgiftsökningen även i skogs- och dalbygderna, medan i norra Sverige utgifterna per ha jordbruksjord stigit starkast för de största i undersökningen ingående brukningsdelarna (om 20—30 ha åker).

De viktigaste inkomstposternas ekonomiska betydelse för brukningsdelar av olika storlek och inom olika områden belysas närmare av tabell 12, i vilken inkomsterna av försålda vegetabiliska och animaliska produkter samt skogsinkomsterna redovisas i kronor per ha jordbruksjord. På samma sätt redovisas i tabell 13 arbetslönerna, utgifterna för inköp av kraftfoder och gödselmedel samt ränteutgifterna i kronor per ha jordbruksjord.

Inkomsterna av försålda vegetabiliska produkter stiga genomgående med ökad egendomsstorlek. Sin ojämförligt största ekonomiska betydelse ha de för de större egendomarna inom slättbygdsområdet, där de uppgå till c:a 40 procent av samtliga kontanta inkomster, uttryckta i kronor per lia jordbruk, under det att de vid småbruken endast svara för c:a 12—15 procent därav. Ännu mindre betyda de för de mindre och medelstora brukningsdelarna inom skogs- och dalbygderna och särskilt norra Sverige.

De animaliska produkterna lia vid de mindre brukningsdelarna i södra och mellersta Sverige svarat för 60 å 80 procent av den totala inkomsten, per ha jordbruksjord räknat. Vid de största brukningsdelarna har deras andel varit mindre men synes dock i regel ha uppgått till något mer än hälften av hela inkomstsumman. I norra Sverige har däremot deras andel efter 1932 varit lägre, beroende på skogsinkomsternas stora vikt inom detta område.

Löneutgifterna ha inom alla storleksgrupper med undantag av egendomar med över 100 ha åker varit lägst per ha jordbruksjord inom slättbygdsområdet och högst i norra Sverige. Stegringen av denna utgiftspost har också jämfört med år 1932 varit särskilt starkt framträdande inom sistnämnda område. Å andra sidan framgår av dessa siffror liksom tidigare av de abso-

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

173 Tabell 12. Inkomster av Jordbruksfastighet Inom olika storleksgrupper och om-

råden åren 1932—1940. Kronor per ha jordbruksjord.

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Tabell 13. Utgifter av Jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden

åren 1932—1940. Kronor per ba jordbruksjord.

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

175 Tabell 13 (forts.). Utgifter av Jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och

områden åren 1932—1940. Kronor per ha Jordbruksjord.

luta talen för utgifterna, att lönekostnaderna från 1938 till 1940 sjunkit i norra Sverige, medan desamma samtidigt stigit i de båda övriga områdena.

Utgifterna per ha jordbruksjord för inköp av kraftfoder ha för samtliga år inom varje särskild storleksklass varit högst inom slättbygderna och lägst i norra Sverige, ehuru de inom sistnämnda område procentuellt sett ha stigit mera under undersökningsperioden än inom de båda övriga. I södra och mellersta Sverige ha de varit högst vid de mindre brukningsdelarna och lägst vid de större (från 50 ha), under det att någon sådan olikhet icke föreligger i norra Sverige.

Detsamma gäller i stort sett örn utgifterna för inköp av gödselmedel och torvströ, vilka varit lägre i norra Sverige än inom de båda övriga områdena och inom dessa sistnämnda på det hela taget högre vid de mindre än vid de större brukningsdelarna.

Räntorna äro, såsom framgått redan av redogörelsen för de totala kontanta utgifterna, den enda utgiftspost, som sjunkit sedan 1932. Räknat i kronor per ha jordbruksjord har minskningen varit störst Vid de största gårdarna i slättbygderna, där den uppgått till 11 å 12 kronor. I övrigt har den i de flesta fall utgjort 4 å 6 kronor. I norra Sverige redovisas dock för en storleksgrupp en räntesänkning med endast 1 krona och för en annan en ökning med 2 kronor per ha jordbruksjord. För dessa sistnämnda storleksgrupper vörö emellertid ränteutgifterna vid undersökningsperiodens början mycket låga i jämförelse med vad fallet var inom övriga grupper av undersökta egendomar.

Olikheterna mellan jordbruk av olika storlek i fråga om inkomsternas och utgifternas förändringar från 1938 till 1940 belysas ytterligare i följande sammanställning av indextal över jordbrukets kontanta inkomster och utgifter år 1940 i förhållande till år 1938:

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Inkomsterna av försålda jordbruksprodukter uppvisa för riket i dess helhet den starkaste stegringen vid de små brukningsdelarna, medan ökningen varit minst vid storbruken med över 100 ha åker. Samtliga kontanta inkomster ha däremot stigit minst inom de båda lägsta storleksgrupperna, medan någon tydlig skillnad mellan medelstora och större egendomar icke framträder i detta hänseende. Ett likartat förhållande råder för riket i dess helhet i fråga om utgifterna.

Denna olikhet i utvecklingen mellan å ena sidan inkomsterna å försålda produkter och å andra sidan samtliga kontanta inkomster och utgifter sammanhänger till väsentlig del med de förut berörda förändringarna i skogsinkomsterna, vilka betyda mest i norra Sverige samt i skogs- och dalbygderna, där de små brukningsdelarna äro förhållandevis talrikast.

I slättbygdsområdet har inkomststegringen varit starkast för småbruken med 23.0 procent och avtager därefter i stort sett med stigande egendomsstorlek för att vid storbruken med över 100 ha åker uppgå till blott 14.5 procent. Inom samma område uppgår ökningen av de kontanta utgifterna till 20.5 procent vid de minsta brukningsdelarna men stannar vid de övriga vid 13 å 15 procent. En relativt gynnsam utveckling synes emellertid här bl. a. egendomar om 50—100 ha ha genomgått, i det att inkomsterna vid dessa stigit med 18.4 procent, under det att utgiftsökningen stannar vid

14.8 procent. Inom skogs- och dalbygderna äro olikheterna i inkomstutvecklingen mellan de olika storleksgrupperna mindre, och någon fullt klar tendens framträder knappast. Stegringen synes dock ha varit starkast för de största egendomarna och minst för de medelstora. Kostnaderna hava däremot stigit mera för de mindre brukningsdelarna än för de medelstora och de största. I Norra Sverige ha inkomsterna sjunkit för samtliga storleksgrupper med undantag för brukningsdelarna om 10—20 ha åker,

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

och i fråga om de flesta grupper utvisa även utgifterna nedgång. Denna är emellertid mindre än inkomstminskningen, varför relationen inkomst—utgifter för detta område mellan de båda åren förskjutits på ett ogynnsamt sätt.

Jämförelse mellan inkomst- och kostnadsutveckling. Jordbrukets nettointäkter och Jordbrukarefamiljernas arbetsinkomst.

Sammanställas siffrorna för de procentuella förändringarna i jordbrukets kontanta inkomster resp. utgifter sedan 1932, erhålles följande resultat:

Sammanställningen visar, att inkomstförbättringen, jämfört med år 1932, för alla de undersökta åren varit större än den sedan 1932 inträdda stegringen av utgifterna. Detta gäller såväl riket som samtliga tre områden. Relationen inkomster/utgifter har emellertid i förhållande till år 1932 utvecklat sig gynnsammare för skogs- och dalbygderna samt norra Sverige än för slättbygderna. Detta föi-hållande beror emellertid åtminstone till en del nå det förut påpekade förhållandet, att verkningarna av jordbrukskrisen, starkast märkbara just år 1932, inom skogs- och dalbygdema och framförallt i norra Sverige förstärktes av skogsnäringens genom exportkrisen starkt försämrade läge. Härtill kommer ytterligare, såsom ävenledes tidigare framhållits, att också förbättringen av det ekonomiska resultatet av själva jordbruksdriften inträdde tidigare inom de spannmålsproducerande slättbygderna i södra och mellersta Sverige än i skogs- och dalbygderna och norra Sverige, där den animaliska produktionen dominerar.

Från 1938 till 1940 hava inom hela riket inkomsterna stigit med 14.0 och utgifterna med 12.8 procent. För de båda områdena i stidla och mellersta Sverige är stegringen något större för såväl inkomster som utgifter men förhållandet mellan inkomst- och utgiftsökning är ungefär detsamma som för riket i dess helhet, dock något fördelaktigare för slättbygderna. För norra Sverige utvisa däremot inkomsterna en minskning med 5.4 procent, medan utgifterna nedgått med endast 1.0 procent.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 319.

178 Kungl. Majis proposition nr 319.

Tabell 14. Jordbrukets nettointäkter åren 1932—1940, milj. kronor.

Förändringarna i jordbrukets ekonomiska läge under den undersökta perioden åskådliggöras ytterligare genom den beräkning av jordbrukets nettointäkter, som meddelas i tabellerna 14 och 15.

För hela riket ha nettointäkterna av jordbruksfastighet år 1932 beräknats till 299.5 milj. kronor. Därefter ha de stigit för varje år, till år 1935 med 50.8 procent till 451.6 milj. kronor, till år 1937 med ytterligare 33.0 procent av 1932 års siffra till 550.3 milj. kronor, lill år 1938 med 12.5 procent till 587.7 milj. kronor och till år 1940 med ytterligare 34.9 procent av 1932 års siffra till 692.3 milj. kronor. År 1935 var stegringen i förhållande till 1932 års siffra starkast i slättbygderna och svagast i norra Sverige, under det att densamma åren 1937 och 1938 var störst i det sistnämnda området. Från år 1938 till år 1940 inträffade däremot i norra Sverige en minskning med 1.2 procent av nettointäkterna av jordbruksfastighet, under det att desamma inom slättbygderna samt skogs- och dalbygdema stego med 25.7 resp. 19.8 procent.

Ett försök att ytterligare belysa jordbrukarnas ekonomiska förhållanden har gjorts genom de beräkningar av jordbrukarfamiljernas arbetsinkomster som framläggas i tabellerna 16 och 17. Dylika beräkningar äro förenade med

1 Häri ingå förutom nettointäkter av jordbruksfastighet, tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet samt kapital även intäkter av övriga förvärvskällor. Särskild kolumn upptagande enbart intäkter av övriga förvärvskällor har ansetts icke böra medtagas, enär intäkterna ifråga dels synas variera starkare och mera oregelbundet från ett år till ett annat — även hos enstaka jordbrukare — än övriga i bearbetningen ingående poster, dels äro så fåtaligt förekommande, att ett angivande av de till totalsiffror uppräknade siffervärdena lätt skulle kunna föranleda felaktiga slutsatser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Tabell 15. Jordbrukets nettointttkter åren 1932—1944. Indextal.

betydande vanskligheter. Vid desamma måste hänsyn tagas icke endast till de i föreliggande redogörelse tidigare redovisade inkomsterna och kostnaderna utan även till förräntningen av det kapital, som av jordbrukarna själva nedlagts i jordbruksfastigheterna. Beräkningen har verkställts på det sättet, att de utbetalade skuldräntorna lagts till nettointäkterna av jordbruksfastighet, varefter den erhållna summan har minskats med beloppet för de »normala ränteanspråken». Dessa utgöra i sin tur förräntningen av det bland tillgångarna redovisade sammanlagda värdet för jordbruksfastighet, levande och döda inventarier samt inneliggande lager. Vid beräkningen av de normala ränteanspråken lia två olika vägar följts. Vid den ena har förräntningen beräknats å resp. års värde av tillgångarna samt efter växlande räntesatser, nämligen 4.5 procent år 1932, 3.75 procent åren 1935, 1937 och 1938 samt 4.25 procent år 1940. I det andra fallet har dels en fast räntefot, 4 procent, dels 1937 års värde å jordbruksfastigheterna använts för alla fem åren. Samtliga framräknade belopp avse den genomsnittliga arbetsinkomsten per brukningsdel.

Resultaten av de båda beräkningarna skilja sig mest från varandra för de större egendomarna med deras stora kapital. Tendensen i utvecklingen fram-

1 Jfr not å föregående sida.

180 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

Tabell 16. Familjens arbetsinkomst åren 1932—1940 per brukningstid, i kronor.

Räntesatser: 1932 4.50 procent; 1935, 1937 och 1938 3.75 procent; 1940 4.25 procent.

Tabell 17. Familjens arbetsinkomst åren 1932—1940 per brukningsdel, i kronor.

Räntesats 4 procent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

träder emellertid på samma sätt, vilket av de båda beräkningssätten som än användes. I stort sett har familjeinkomsten stigit från år till år, med undantag för norra Sverige, där stegringen avbröts 1938 eller 1940, samt för de större egendomarna i skogs- och dalbygderna. Från 1938 till 1940 förelåg enligt båda beräkningsgrunderna i södra och mellersta Sverige för samtliga storleksgrapper en avsevärd stegring av arbetsinkomsten per brukningsdel, under det att i norra Sverige en större eller mindre sänkning därav nästan genomgående inträffade.

Jämförelse mellan deklarationsundersökningen och undersökningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader.

Det är av stort intresse att jämföra den bild, som genom den här ovan sammanfattande deklarationsundersökningen erhållits av den ekonomiska utvecklingen inom jordbruket från år 1938 till år 1940, med resultaten av den inledningsvis berörda undersökning rörande förändringarna i jordbrukets inkomster och kostnader, som utförts av en av livsmedelskommissionen utsedd särskild delegation. Då sistnämnda undersökning endast avser den egentliga jordbruksdriften, måste en sådan jämförelse grundas på deklarationsundersökningens uppgifter örn inkomsterna av försålda jordbruksprodukter.

En dylik jämförelse försvåras emellertid av att delegationens inkomst- och kostnadsundersökningar avse produktionsår, under det att deklarationsundersökningarna avse kalenderår. Vidare måste vid en jämförelse skillnaderna mellan de båda undersökningarna ifråga om material och metod uppmärksammas. I delegationens undersökningar betraktas sålunda jordbruket som ett enhetligt företag, och i dess beräkningar redovisas endast försäljningen från jordbruket i dess helhet, resp. jordbrukets sammanlagda användning av olika produktionsmedel. Däremot upptagas icke köp och försäljningar mellan olika jordbrukare. Delegationen redovisar vidare på inkomstsidan icke endast jordbrukarnas försäljning utan även deras egen konsumtion av hemmaproducerade livsmedel och upptager på utgiftssidan lön icke endast åt den anställda arbetskraften utan även åt jordbrukarna själva och deras familjemedlemmar, i den mån dessa beräknats deltaga i det egentliga jordbruksarbetet, under det att i deklax-ationsundersökningen helt naturligt redovisats endast kontanta inkomster och utgifter. Vidare har delegationen på av densamma anförda grunder räknat med en genomsnittlig oförändrad årsanskaffning av maskiner och redskap samt underhållskostnader för ett genomsnittligt maskinbestånd. Till grund för beräkningen av byggnadskostnaderna har delegationen lagt den nybyggnadsvolym och det underhåll, som kräves för att upprätthålla ett oförändrat byggnadsbestånd. I deklarationerna upptagas däremot kostnaderna för nyuppsättning av inventarier och för ny-, till- eller ombyggnad icke såsom utgifter. Då vidare underhållet av inventarier och byggnader starkt påverkas av förändringar i det ekonomiska läget, kan en redovisning enligt kontantprincipen av dessa sistnämnda utgiftsposter väntas komma att i förhållandevis hög grad avvika från en beräkning enligt delegationens metoder av dessa kostnader.

Med dessa reservationer anföres här en sammanställning av de båda undersökningarnas huvudresultat.

182 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

Deklarationsundersökningen: 1638 1940

Kontanta inkomster av försålda jordbruksprodukter.... 100.0 121.3

Kontanta utgifter..................................... 100.0 112.8

Delegationen: 1938/39 1940/41

Inkomster........................................... 100.0 126.9

Kostnader........................................... 100.0 118.6

Resultaten av de båda undersökningarna peka oförtydbart i samma riktning, ehuru siffrorna, såsom kunde väntas, ej helt sammanfalla med varandra. Att kostnadsstegringen är lägre enligt deklarationsundersökningen än enligt delegationens beräkningar är naturligt, dels på grund av den som en följd av den minskade skogsavverkningen inträdda kostnadssänkningen i norra Sverige år 1940, dels på grund av att kostnaderna för maskiner och redskap samt för byggnader i delegationens undersökning, såsom nyss nämnts, beräknats på grundval av en oförändrad anskaffnings- resp. nybyggnadsvolym. Skiljaktigheterna ifråga om inkomstutvecklingen torde till en del bero på att deklarationsundersökningen avser kalenderåret 1940 och delegationens beräkningar produktionsåret 1940/41. De prishöjningar på vissa jordbruksprodukter, som ägde rum på hösten 1940, ha sålunda endast i relativt ringa grad hunnit påverka resultatet för kalenderåret 1940, under det att desamma spelat en stor roll för inkomstutvecklingen under produktionsåret 1940/41.

I fråga om vissa av delegationen beräknade inkomstposter kan en omräkning till kalenderår lätt verkställas, varigenom en säkrare grund erhålles för en jämförelse med deklarationsundersökningens resultat. Här nedan lämnas en sammanställning av inkomsterna för till mejeri levererad mjölk samt för

slakten av nötboskap och häst.

Till mejeri levererad mjölk: 1938 1940

Deklarationsundersökningen, milj. kronor................ 408.0 526.1

Delegationen, milj. kronor.............................. 376.3 496.9

Deklarationsundersökningen, index...................... 100.0 128.9

Delegationen, index.................................... 100.0 132.0

Nötboskap och häst:

Deklarationsundersökningen, milj. kronor................ 187.1 264.4

Delegationen, milj. kronor.............................. 157.2 218.5

Deklarationsundersökningen, index....................... 100.0 141.3

Delegationen, index.................................... 100.0 139.0

De absoluta talen äro genomgående högre enligt deklarationsundersökningen, vilket överensstämmer med vad som förut sagts om materialet till densamma. Den procentuella stegringen från 1938 till 1940 har däremot för inkomsterna av den till mejerier levererade mjölken varit störst enligt delegationens beräkningar, under det att motsatsen gäller om inkomsterna av nötboskap och häst. Beträffande den förstnämnda posten beror en del av' skillnaden mellan undersökningsresultaten uppenbarligen på att det den 1 juli 1939 införda producentbidraget endast ofullständigt ingår bland de i deklarationsundersökningen redovisade inkomsterna, bl. a. till följd av att brukningsdelar med mindre än 2 ha åker ej ingå i densamma. I fråga om slakten av storboskap och häst är överensstämmelsen mellan delegationens material och deklarationsundersökningen som synes mycket god. I detta sammanhang bör särskilt anmärkas, att i den ovan anförda omräkningen av

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

delegationens siffror för inkomsterna av nötboskap och häst ingår även den utslaktning av storboskap, som av delegationen betraktas såsom kapitalrealisation och sålunda av densamma ej medtagits vid beräkningen av jordbrukets inkomster. Härigenom torde jämförbarheten med deklarationsmaterialet bliva bättre än annars skulle ha varit fallet.

Jordbrukets ekonomiska utveckling 1939/40—1940/41 enligt Räkenskapsresultat från svenska jordbruk.

För åren 1939/40 och 1940/41 belyses den ekonomiska utvecklingen inom jordbruket ytterligare av professor L. Nannesons Räkenskapsresultat, vilka för dessa år bygga på det betydligt utvidgade material, som insamlats till lantbruksstyrelsens fortlöpande ekonomiska undersökning.

För år 1939/40 uppvisar denna följande förräntningsprocent för de undersökta egendomarna inom olika områden: Skåne-Hallands slättbygder 5.7, Sydsvenska mellanbygden 4.5, mellersta Sveriges slättbygder 4.7, mellersta Sveriges skogs- och dalbygder 1.1 och norra Sverige —1.5. Till följd av den ändrade områdesindelningen och utvidgningen av materialet äro dessa siffror icke jämförbara med dem, som redovisats i Räkenskapsresultaten för tidigare år.

Bearbetningen av detta material för år 1940/41 är ännu icke helt avslutad. Prof. Nanneson har emellertid i tidskriften Lantmannen publicerat en sammanställning av resultaten från c:a 400 egendomar, vilka båda åren deltagit i undersökningen. Denna visar för samtliga dessa egendomar en stegring av nettoavkastningen per hektar från 59 till 86 kronor och av förräntningsprocenten från 3.1 till 4.4. För olika områden har följande förräntningsprocent beräknats för dessa egendomar:

1940/41 .............

Differens i jämförelse med 1939/40.......

Genomgående utvisar denna jämförelse en förbättrad förräntning av lantbrukskapitalet 1940/41 i jämförelse med 1939/40, ehuru olikheterna mellan olika områden äro betydande både i fråga om uppnått resultat och förbättringens storlek.

De återgivna uppgifterna örn förräntningsprocenten bygga på material från egendomar med såväl dålig som medelgod och god skörd år 1940. En av professor Nanneson företagen uppdelning av de undersökta egendomarna efter skördeutfallet 1940 utvisar, alt vid de brukningsdelar, där skörden år 1940 utgjorde 70—80 procent av 1939 års skörd, var den genomsnittliga förräntningen i det närmaste lika de båda åren. För egendomar, som år 1940 erhöllo en skörd, som var mindre än 70 procent av skörden 1939, försämrades däremot medelförräntningen, under det att densamma förbättrades vid egendomar, vilka år 1940 erhöllo en skörd, som översteg 80 procent av skörden 1939. Den procentuella nedgången i hela rikets skörd år 1940 i jämförelse med år 1939 uppgick till 25.5 procent. Detta innebär, att de brukningsdelar, vilka år 1940 erhållit ett i jämförelse med totalskörden genomsnittligt skörderesultat, under i övrigt oförändrade förhållanden för bokföringsåret 1940/41 böra lia erhållit ett i förhållande till 1939/40 något så när oförändrat ekono-

184 Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

xniskt resultat. De egendomar, som år 1940 drabbats av en i förhållande till det totala skördeutfallet starkare skördeförsämring, synas däremot ha erhållit ett sämre ekonomiskt resultat 1940/41 än 1939/40, under det att en förbättring i det ekonomiska resultatet inträtt för de egendomar, där skördeminskningen år 1940 var mindre än den för riket genomsnittliga. Detta resultat av den ekonomiska undersökningen svarar ganska väl mot resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader. Enligt dessa har ju nämligen förhållandet mellan inkomster och kostnader för jordbruket, taget som en helhet, år 1940/41 snarast något förbättrats i jämförelse med år 1939/40.

Stockholm den 9 april 1942.

Statens livsmedelskommission.

Statistiska byrån.

OTTO ZETTERBERG.

Helmer Olsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

185 SVERIGES LANTBRUKSFÖRBUND

Bilaga i.

Till statens livsmedelskommission.

Genom skrivelse den 23 mars 1942 har livsmedelskommissionen berett tillfälle för Sveriges lantbruksförbund att inkomma med yttrande angående de åtgärder, som förbundet funne böra vidtagas beträffande den närmare utformningen av regleringsåtgärderna på jordbrukets område under regleringsåret 1942—1943. Lantbruksförbundet får i anledning härav, efter överläggning med representanter för Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges slakteriförbund, Svenska lantmännens riksförbund samt Svenska ägghandelsförbundet, överlämna närslutna promemoria såsom förbundets yttrande i ärendet.

Stockholm den 7 april 1942.

Sveriges lantbruksförbund.

B. v. STOCKENSTRÖM.

A. H. Stensgård.

P. M. i anledning av livsmedelskommissionens skrivelse den 23 mars 1942 angående regleringsåtgärderna på jordbrukets område produktionsåret 1942—43.

1. De allmänna principerna för prisavvägningar.

Eftersom produktpriserna komma att bestämmas först sedan skördeläget kan närmare överblickas, äro huvudprinciperna för denna prissättning den fråga, som i främsta rummet intresserar jordbrukarna. Det är av vikt att jordbrukarna på förhand få kännedom om de huvudgrunder, som skola tilllämpas. Då det för närvarande är särskilt angeläget att erhålla en stor produktion, måste prispolitiken läggas så, att den främjar detta syfte. Huvudprincipen för prissättningen bör vara, att priserna vid normal skörd skola giva full och säker täckning för nuvarande produktionskostnader (de böra inrymma de sedan krigsutbrottet stegrade produktionskostnaderna och något därutöver till stimulans). Detta bör fastslås och vara utgångspunkten för senare beräkningar rörande de exakta priserna. Stimulansmomentets storlek bör om möjligt angivas redan nu, så att jordbrukarna erhålla kännedom härom.

Blir skörden större än som kan anses normalt, så bör detta inte föranleda sänkning av de priser, som skulle utgått vid normalskörd. Det är av reell betydelse, att detta säges ut, så att jordbrukarna veta att de få tillgodogöra sig fördelen av ett gott produktionsresultat. Sannolikheten är ringa för att

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

en mycket god skörd skall erhållas, varför en sådan utfästelse icke torde medföra någon tunga för staten eller konsumenterna, men ett uttalande att principen skall tillämpas har sin psykologiska betydelse och utgör en sporre till åtgärder för bästa möjliga produktion. Vid mycket dålig skörd bör kompensation liksom under de senaste åren givas för inkomstbortfall.

Särskilda stimulanspriser eller eljest på förhand fixerade priser, vilka fastställts högre än vad regeln om full kostnadstäckning vid normalskörd skulle fordra, böra icke få pressa ned priset å andra produkter. Ha statsmakterna av särskilda skäl funnit sig böra tillerkänna odlarna en förhållandevis hög ersättning för vissa grödor, så får den merinkomst, som odlarna härav erhålla, sålunda icke avräknas på inkomsten av jordbrukets övriga produktion. Genom ett dylikt förfaringssätt skulle nämligen de jordbrukare, som icke kunnat odla nämnda växtslag, men i stället odlat andra för samhället viktiga växtslag, bliva lidande.

2. Prissättningen på spannmål.

Då det nu bestämts, att priserna skola fixeras först längre fram, är det synnerligen önskvärt, att den definitiva prissättningen å brödsäd och fodersäd sker i samband med prissättningen å de animaliska produkterna, särskilt mjölk och att detta sker efter överläggningar med representanter för jordbrukets organisationer. En svårighet för ett dylikt förfaringssätt föreligger därigenom att ett spannmålspris måste angivas relativt tidigt för tillämpande i handeln, medan mjölkpriset ej torde kunna bestämmas förrän något senare. Denna svårighet synes emellertid vara överkomlig, om till en början bestämmes ett preliminärt beräknat pris, grundpris. Om det längre fram i samband med mjölkprisets fixerande befinnes, att spannmålspriset bör höjas, kan då bestämmas ett pristillägg, som utgår även å den tidigare försålda spannmålen. Genom ett dylikt förfaringssätt, varvid såväl köpare som säljare erhålla kännedom om att grundpriset icke är att betrakta såsom definitivt, torde det icke bereda några större svårigheter att köparna genom utbetalande av pristillägg reglera betalningen för de tidigare verkställda inköpen. I varje fall synes böra undersökas, om icke en dylik anordning skulle befinnas möjlig och lämplig, särskilt med hänsyn till angelägenheten av att en skälig prissättning å både spannmål och mjölk ernås.

3. Fodersädsavståendet och cellulosatilldelningen.

Priset å fodercellulosa synes böra fastställas i samband med och under hänsynstagande till priset å fodersäd. Detta är särskilt av betydelse, därest lantbrukarna skola åläggas att leverera stora mängder fodersäd och sålunda avstå från produktionsmedel, som de eljest kunde använda för sin animaliska produktion. Även synes böra övervägas att lantbrukare, vilka få avstå fodersäd, erhålla rätt att inköpa viss häremot svarande kvantitet fodercellulosa.

4. Mjölkpriset.

Av särskild betydelse vid reglering av prisen å jordbruksprodukter är att mjölkpriset avväges på ett lämpligt sätt och så att det ger täckning för produktionskostnaderna. Betydelsen härav för jordbruket är uppenbar, då mjölkproduktionen är den viktigaste salu produkten för de allra flesta jordbrukare och i synnerhet för de mindre.

Mjölkpriset har sedan gammalt uppvisat vissa påtagliga olikheter i olika landsdelar, vilka bland annat varit beroende av skiljaktiga avsättningsbetingelser, särskilt för konsumtionsmjölken. Även produktionskostnaderna

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

växla i stort sett på motsvarande sätt. Det synes med visst fog kunna göras gällande att förut berörda skil.jaktigheter i mjölkpriset till viss del eliminerats genom prisregleringen under de senaste åren. Det torde därför böra undersökas, om en avvägning av mjölkpriset bör ske med hänsynstagande till produktionsförhållandena och tidigare rådande prisvariationer i olika delar av landet.

Därest 1942 års skörd i likhet med fjolårets skulle bliva väsentligt olikartad och ge missväxt inom vissa delar av landet, bör liksom under 1941—42 åtgärder vidtagas för differentiering av mjölkpriset i syfte att härigenom bereda ersättning till de sämst ställda områdena för den dåliga skörden. Skäl torde i så fall kunna föreligga för en starkare differentiering än som nu tilllämpats.

5. Kött- och fläskregleringen.

Då tillförseln av fläsk och kött även under det kommande produktionsåret torde bliva knapp och vad köttet beträffar med största sannolikhet väsentligt mindre än under innevarande år, är det av största vikt att kontrollen av handeln på detta område blir rationellt och effektivt ordnad. Särskilt kan tillgodoseendet av de större konsumtionsorternas och underskottsområdenas behov (ransoneringskvantiteter) komma att medföra betydande problem, som i tid måste beaktas. I den mån fodertillgången för fläskproduktionen blir rikligare, är det av betydelse, att fläskpriset så anpassas, att stimulans till ökad fläskproduktion ernås.

6. Äggregleringen.

Hittillsvarande erfarenheter av äggregleringen giva tydligt vid handen att regleringsåtgärdena på detta område icke varit lyckade. Regleringen av äggproduktionen och ägghandeln torde också städse bliva förenad med betydande svårigheter, enär produktionen till övervägande del bedrives i liten skala vid ett mycket stort antal brukningsdelar samt enär ägg är en vara, som lätt kan försäljas på olika vägar. Därest en reglering på detta område skall äga rum, torde det därför vara synnerligen viktigt, att åtgärderna bli rationellt anordnade. Det synes vara erforderligt att företaga en omprövning av principerna för nämnda reglering. I detta hänseende bör beaktas, att fodertilldelningen till äggproduktionen på ett ändamålsenligt sätt kombineras med leveranserna av ägg. Vidare torde det vara av vikt att äggransonens storlek bättre anpassas efter de kvantiteter, som vid olika årstider beräknas kunna stå till disposition för försäljning. Om så icke blir fallet, torde det förhållandet alltjämt komma att råda, att en rättvis fördelning icke kan verkställas, enär en för stor del av de tillgängliga kvantiteterna kommer att förbrukas i de landsdelar, där äggen produceras, och en för ringa del tillföres de större konsumtionsorterna. Vidare torde det vara otvivelaktigt att äggpriset under den gångna delen av produktionsåret hållits för lågt och att detta varit en starkt medverkande orsak till att tillförseln av ägg till den reguljära handeln blivit så knapp. Även vid den produktion, som nu förekommit, skulle med säkerhet en större kvantilet ägg tillförts den reguljära handeln, om äggpriset varit högre.

Livsmedelskommissionens avsikt med det låga äggpriset synes lia varit, att äggproduktionen därigenom skulle bringas ned med hänsyn till den knappa fodertillgången. För de äggproducenter, vilka för sin äggproduktion äro beroende av inköpt foder, kan emellertid dylik reglering av produktionen bäst ernås genom fodertilldelningen. Vad övriga producenter beträffar får beaktas, att hönsantalet hos dessa i regel är litet och att äggproduktionen till

188 Kungl. Majlis proposition nr 319.

väsentlig del sker med hjälp av avfallsfoder. Ett förfaringssätt att på grund av ringa fodertillgång och när produktionen ändå måste minskas fixera ett lågt äggpris kan med säkerhet icke vinna förståelse från producenternas sida och är ägnat att inge berättigad kritik, detta så mycket mer som andra produktionsgrenar erhålla kompensation för minskad produktion.

7. Tillgodoseendet av nödig arbetskraft. '

Ehuru frågor rörande tillgodoseende av nödig arbetskraft för jordbrukets behov icke direkt behandlats i samband med jordbruksregleringen, är det anledning understryka vikten av att särskilt under arbetsbråda perioder hempermittering av jordbrukare och jordbruksarbetare från militärinkallelser beviljas i den mån det utrikespolitiska läget det medgiver. Vid sidan av den militära beredskapen framstår just nu livsmedelsberedskapen såsom särskilt angelägen, och för tillgodoseende härav är tillgången på erforderlig arbetskraft av största vikt.

8. Förberedelser för mötande av en fredskris.

Ehuru den nu aktuella frågan avser regleringsåtgärderna för produktionsåret 1942—43, torde redan nu böra övervägas frågan om huru jordbruksregleringen bör anordnas efter krigets upphörande. I detta hänseende kan hänvisas till Lantbruksförbundets skrivelse den 28 mars 1941. Däri anfördes bl. a., att det måste förebyggas att produktpriserna under efterkrigsåren komma att pressas ned genom okontrollerad import av utländska jordbruksprodukter och ersättningsvaror för dessa. Det framhölls också, att då produktpriserna nu under krisen anpassas efter produktionskostnaderna, så bör det vara berättigat att jordbrukarna efter kriget också erhålla priser, som täcka då rådande produktionskostnader. De nuvarande förhållandena torde tillräckligt understryka betydelsen av att jordbruksproduktionen även framgent får en sådan omfattning och inriktning, att befolkningens livsmedelsbehov i huvudsak kan tillgodoses genom den inhemska produktionen, som bör äga rätt till företräde på den egna marknaden. Det synes vara önskvärt att frågan örn denna inriktning och örn jordbrukspolitiken efter krigets upphörande redan nu göres till föremål för utredning.

Stockholm den 7 april 1942.

Vidimeras:

A. Andersson.

Hj. Noring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

189 SVENSKA SPANNMÅLSAKTIEBOLAGET

Bilaga 5.

Statens livsmedelskommission, sektionen för spannmål & fodermedel m. m., Stockholm.

Beräkning av Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader för verksamhetsåret 1912/1943.

I enlighet med statens livsmedelskommissions begäran översänder bolaget närslutet sammanställning över bolagets beräknade kostnader för verksamhetsåret 1 september 1942—31 augusti 1943, slutande å ett belopp av omkring 125 miljoner kronor.

Till närmare belysning av den gjorda beräkningen vill bolaget meddela följande.

1. Kostnader avseende spannmålssektionens verksamhet.

Jordbrukarnas saluöverskott av brödsäd beräknas, under förutsättning av normal skörd, till 600,000 ton. Kostnaden för omsättning av denna myckenhet från odlare till kvarn är beroende av bl. a. örn hittills tillämpat prisortsystem för brödsäd bibehålies eller ersättes med samma leveransbestämmelser som nu gälla för fodersäd. Med utgångspunkt från detta senare alternativ har ifrågavarande kostnad beräknats till Kr. 1:25 för 100 kg. Kostnadsökningen i anledning härav har i jämförelse med för innevarande verksamhetsår beräknade kostnader uppskattats till omkring Kr. 0: 40 för 100 kg. — Bolaget har vidare utgått från att resterande del av beredskap slagret försäljes under innevarande konsumtionsår och att väsentlig ny uppläggning av beredskapslager icke kommer till stånd under verksamhetsåret 1942/1943.

Ifråga örn fodersäd har räknats med ett saluöverskott som är något större än det under innevarande verksamhetsår uppkomna och som motsvarar vad som kan anses utgöra normal skörd. Kostnaderna för omsättning av det ökade saluöverskottet ha uppskattats efter samma grund som enligt beräkningen för innevarande verksamhetsår nämligen Kr. 2:50 för 100 kg.

Kostnaderna för lagerhgror m. m. ha anslagits till 2 miljoner kronor och upptaga dels kostnaderna för bolagets s. k. långtidsavtal, omkring 1 miljon kronor, dels ock kostnad för tillfällig lagring under verksamhetsåret av spannmål.

2. Kostnader avseende fodermedelsseldionens verksamhet.

För verksamhetsåret 1942/1943 har bolaget räknat med samma omsättning av oljekraftfoder som innevarande verksamhetsår, nämligen 100,000 ton. Inköpskostnaderna och kostnaderna för blandning, inomlandsfrakter och försäljning ha uppskattats till samma belopp per ton som enligt beräkningen för innevarande verksamhetsår. Försäljningsintäkterna ha beräknats efter ett i jämförelse med innevarande verksamhetsår med Kr. 2:— för 100 kg till Kr. 30:— för 100 kg förhöjt försäljningspris.

Beträffande fodercellulosa utgår bolaget från en omsättning av 600,000 ton arkmassa. Kostnaderna för inköp därav lia beräknats efter de priser, som gälla enligt nu löpande avtal med massafabrikerna. Bolaget har vid beräkningens uppgörande utgått från att av sulfitcellulosa kan ställas tilt förfogan-

190 Kungl. Mai:ts proposition nr 319-

de en kvantitet om 350,000 ton, och att resterande behövlig myckenhet, 250,000 ton kommer att bestå av sulfatcellulosa. Vid beräkningen har antagits, att all fodercellulosa kommer att iordningställas till cellfor MM. Ifråga om kostnaden för den melass, som åtgår för inblandning, har bolaget förutsatt, att en billigare kvalitet kan bliva disponibel än den som för närvarande finnes tillgänglig. Kostnaderna för dikalciumfosfat hava upptagits enligt gällande kontrakt och kostnaderna för koksalt enligt nuvarande marknadspris. Kostnaderna för rivning och blandning ha anslagits till något högre belopp än som för närvarande gäller, detta med hänsyn till bl. a. prisstegring å papperssäckar. Kostnaderna för transporter, lagring och försäljning ha upptagits till samma belopp per viktenhet som i beräkningen för innevarande verksamhetsår. Bolaget räknar visserligen med att kunna åvägabringa nedsättning av för närvarande vid försäljning av fodercellulosa tillämpade ersättningar till handeln, men kostnaderna för transporter måste, bl. a. på grund av ökad lagring, befaras bliva högre än under innevarande verksamhetsår. Försäljningsintäkterna har bolaget beräknat efter ett försäljningspris för cellfor MM av Kr. 18:— för 100 kg, varvid bolaget således antagit, att nu gällande pris kommer att avsevärt höjas.

För kostnader i samband med försäljning av diverse importerade varor har bolaget endast angivit ett icke närmare specificerat belopp av 5 miljoner kronor.

3. Kostnader avseende verksamheten inom sektionen för stråfoder, utsäde och diverse varor.

I likhet med vad som gäller innevarande verksamhetsår har bolaget icke räknat med att några kostnader skola uppstå i samband med omsättning av stråfoder och utsäde. För kostnader i samband med försäljning av diverse inhemska varor har bolaget endast angivit ett icke närmare specificerat belopp av 5 miljoner kronor.

4. Bolagets kapitalbehov.

Bolaget beräknar för verskamhetsåret 1942/1943 ett lånebehov av omkring 150 miljoner kronor enligt följande:

Kostnader enligt närslutna samman-

ställning bortsett från räntor ...... c:a 120 miljoner

Antaget varulager den 31/s 1943 ...... » 45 »

Utlägg för inköp av oljeväxtfrö (vartill i beräkningen över kostnaderna hänsyn icke tagits, då ifrågavarande kostnad skall ersättas bolaget i särskild

ordning).......................... * 20 »_ c:a 185 miljoner

Aktiekapital......................... 5 miljoner

Förlagslån...........................30 » » 35 »

Lånebehov c:a 150 miljoner.

Stockholm den 28 mars 1942.

Svenska spannmålsaktiebolaget.

NILS BROLÉN.

Oläslig namnteckning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

191 Beräkning av Svenska spannm&lsaktlebolagets kostnader för verksamhetsåret 1942/1943.

A. Spannmålsseklionen.

1) Kostnader för omsättning av brödsäd:

600.000 ton

med en beräknad kostnad av kr. 12.50/ton................. 7,500,000

2) Kostnader för omsättning av fodersäd:

400.000 ton

med en beräknad kostnad av kr. 25/ton.................... 10,000,000

3) Kostnader för lagerhyror m. m............................... 2,000,000 19,500,000

B. Fodermedelssektionen.

1)

2)

3)

Kostnader och prisskillnad vid försäljning av oljekraftfoder: Omsättning av 100,000 ton oljekraftfoder.

Kostnader och prisskillnad enl. nedan......................

Inköpspris .......................... Kr. 550/ton

Kostnader .......................... » 40/t«n = Kr. 590

Försäljningspris...................... Kr. 300/ton

Förlust.............................. > 290/ton — j^r. 590

Kostnader och prisskillnad vid försäljning av fodercellulosa:

Omsättning av 600,000 ton arkmassa.

Kostnader och prisskillnad enl. nedan......................

a) Inköp av råmaterial.

350.000 ton sulfitmassa å 198/ton.......... 69,300,000

250.000 ton sulfatmassa å 225/ton.......... 56,250,000

38,700 ton melass å 200/ton .............. 7,740,000

4,200 ton fosfat å 505/ton................ 2,121,000

2,250 ton koksalt å 80/ton .............. 180,000

645,150 ton 135,591,000

b) Rivning och blandning:

645,150 ton cellfor å 30/ton................ 19,354,500

c) Kostnader för transporter, lagring samt provi-

sion i samband med försäljning:

645,150 ton cellfor å 32.50/ton............. 20,967,375

175,912,875

d) Försäljningsintäkter:

645,150 ton cellfor MM å 180/ton.......... 116,127,000

Kostnader och prisskillnad ................ 59,785,875

Kostnader och prisskillnad vid försäljning av diverse importerade varor ..................................................

29,000,000

60,000,000

5,000,000

C. Sektionen för slråfoder, utsäde och diverse varor:

Kostnader och prisskillnad vid försäljning och omsättning av diverse inhemska varor ....................................

94,000,000

5,000,000

D. Allmänna kostnader:

1) Personal och kontor.............................. 1,500,000

2) Resande kontrollanter ............................ 600,000 2,100,000

E. Räntor:

Kapitalbehov omkring 150,000,000 ä 3 % ränta............................ 4,500,000

Summa kostnader för verksamhetsåret 1942/1943.......................... Kr. 125,100,000

Svenska spannmålsaktiebolaget.

NILS BROLÉN. Oläslig namnteckning.

Vidimeras:

A. Andersson.

Hj. Noring.

,

fili

i*2V Ifj‘(Äv.'t• .:s*•-i

v

‘A.)'

■ ■ 'Kill.'.

• /; ;

• ifc

iV

;r..\ :

' jh: t-i

■ V '»! > • •.v-,fl • vl <\*'■*•’»1}.

.v‘V <; r;>'

- - • ■ -v- ' -

/*>4KVr$vnV<K \v-•

, ■. ‘ \ ■

(v .•vV:-’.:'••' ■

• >• / ■: ; ...

.itc:. i

(K>.!, i"..'-. >

;.i:v : . •{'*'■:; i V i

'liliij.. .-i.. ■ ii/tai. '»>'

■ rr'i; ’ ’.'1. * '■■.Jo /

«oV.

•■Ml Vt

TABELLBILAGA

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 319.

t n ' .j t ?•

n

* ■■ ■ >.

. ■ . .• i: :.y. .’å\: •. \ SMxi V/w-Å t-n^v^W^Vi W,

. '

#

Tali. 1. Vissa Jordbruksnäringen berörande prlslndextal.

1 Ingen hänsyn har vid beräkningarna tagits till ransonering eller matfettsrabatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Tali. 2. Priser i öre/kg å nedanstående varuslag.

1 Socialstyrelsens detaljpris för 49 orter. — 2 Beräknat pris till producenter efter avdrag av mejerikostnader samt tillägg av under resp. perioder utgående bidrag samt exklusive skummjölksvärde. — 8 Medelpris av slakthusnoteringar. — 4 Svensk äggnotering. — 6 Partipris i Stockholm för l:a välsorterad matpotatis. — 6 Fr. o. m. 5 maj 1941 tillsvidare vägt högsta pris. Se L. K. eirk. nr 302. — 7 Fr. o. m. 24 sept. 1941 gälla av staten fastställda priser. Se L. K. eirk. nr 446.

Kungl. Majlis proposition nr 319. 197

Tab. 2 (forts.). Priser (notering) i öre/kg & nedanstående varuslag.

1 Av staten fastställt maximipris fr. o. m. den 5 jan. 1940. — 2 Av staten fastställt maximipris fr. o. m. den 30 sept. 1939. — 3 Av staten fastställt maximipris fr. o. m. 8 maj 1940. — 4 Enligt statens livsmedelskommissions cirkulär nr 95—C 31 den 31 aug. 1940. — 6 Av staten fr. o. m. den 16 okt. 1940 fastställda priser vid frivillig försäljning till svenska spannmålsaktiebolaget för brödsäd före den 1 febr. och för fodersäd före den 1 mars 1941. — 6 Inlösningspris fr. o. m. den 1 febr. 1941. — 7 Inlösningspris fr. o. m. 1 mars 1941. — 8 Inlösningspris före den 1 september 1942. — 9 Fr. o. m. den 25 sept. 1941 gäller ett av staten fastställt pris på 28.00 kr/dt å 45 % kraftfoderblandning. Å kvarvarande partier 48 % kraftfoderblandning har priset fastställts till 30.00 kr/dt.

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Tab. 3. Invägning av mjölk samt tillverkning av smör och ost, 1 ton.

1 Fr. o. m. standardi seringsbestämmelsernas ikraftträdande den 21 november 1941 redovisas i denna kolumn kvantiteten försåld standardiserad mjölk. Av denna anledning blir summan av produktmjölk, konsumtionsmjölk och grädde större än den redovisade kvantiteten invägd mjölk, alldenstund den genom standardiseringen erhållna grädden, omräknad till helmjölk, redovisas under produktmjölk.

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

199 Tab. 4. Försäljning av smör, ost, margarin, konstlster och kokosfett, 1 ton.

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Tab. 5. Import av mjölk, grädde, smör och ost samt import och export av

margarin, i ton.

Kungl. May.ts proposition nr 319.

201 Tab. 6. import av lår-, häst- och nötkött samt fläsk, 1 ton.

Bihang till riksdagens protokoll 19t2. 1 sami. Nr 319. 14

202 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Tab. 7. Vid slakthus, kontrollslakterier och kötthesiktningsbyråer undersökta

slaktdjur m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

203 Tab. 8. Inhemsk försäljning och import av vissa skattepliktiga fodermedel

m. m., i ton.