Prop. 1942:339

med förslag till förordning örn familjebidrag dt värnpliktiga under krig stjänstgöring m. m. (krigsfaini Ijebidragsför ord¬ ning) rn. rn.

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Majus proposition nr 339.

1 Nr 339.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till förordning örn familjebidrag dt värnpliktiga under krig stjänstgöring m. m. (krigsfaini Ijebidragsför ordning) rn. rn.; given Stockholms slott den 22 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordning);

2) förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring i fredstid (fredsfamiljebidragsförordning);

3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) örn värnpliktslån; samt

4) förordning angående upphävande av 10 § andra stycket förordningen den 13 april 1940 (nr 215) örn utrymningshjälp;

dels ock till riksdagen göra den anmälan, som av föredragande departementschefen angivits.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339.

nes 43

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Förslag

till

Förordning om familjebidrag åt Yärnpliktiga under krigstjänstgöring m. lii. (krigsfamiljebidragsförordning).

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §■

Med värnpliktig avses i denna förordning den som avlönas såsom värnpliktig enligt krigsavlöningsreglementet.

2 mom. Där Konungen ej annorlunda föreskriver, må denna förordning icke tillämpas å krigsfrivilliga, som avlönas enligt andra bestämmelser än de .för värnpliktiga gällande.

3 morn. Konungen må föreskriva, att bestämmelserna i denna förordning med de inskränkningar, som finnas påkallade, skola äga tillämpning jämväl å annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten under tid, då värnpliktiga äro inkallade enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen.

4 morn. Denna förordning skall, med undantag av 20 § samt med de inskränkningar i övrigt, som av Konungen föreskrivas, äga tillämpning jämväl å värnpliktiga, som det år de fylla tjugusex år eller senare fullgöra tjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen.

2§-

1 mom. Värnpliktig är i enlighet med vad nedan stadgas berättigad till familjebidrag och hemortslön.

Familjebidrag utgår kontant såsom familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag; dock må, i den ordning Konungen föreskriver, kunna bestämmas, att familjebidrag skall helt eller delvis utgå in natura. Hemortslönen utgår kontant efter viss tids krigstjänstgöring.

2 mom. Annat familjebidrag än bostadsbidrag må ej utgå för person, som efter ansökan åtnjuter utrymningshjälp.

3 mom. Om rätt till familjebidrag för den som under militärtjänstgöring ådragit sig kroppsskada är särskilt stadgat.

Kungl. Maj.ts ■proposition nr 339.

3§-

Sås°m medlem av den värnpliktiges familj anses enligt denna förordning en var av följande personel-, nämligen:

a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;

b) den värnpliktiges hustru, bani och adoptivbarn i annat fall än under a) sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn samt hans frånskilda hustru, en var under förutsättning, dels att den värnpliktige är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att antingen den värnpliktige före inkallelsen i väsentlig mån bidrog till vederbörandes underhåll eller det eljest kan antagas, att han skulle hava i väsentlig mån bidragit till underhållet, örn inkallelsen ej mellankommit; samt

c) den värnpliktiges husföreståndarinna under förutsättning, att den värnpliktige sammanbor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under sexton år samt, därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen till arbete.

Annan den värnpliktiges anhörig än i a) och b) härovan sägs samt husföreståndarinna i andra fall än som avses i c) må, när synnerliga skäl därtill äro, efter särskilt medgivande enligt vad i 39 § stadgas jämställas med familjemedlem.

4 §'

I denna förordning avsedda ärenden skola å kommuns vägnar handläggas av en familjebidragsnämnd.

Konungen förordnar viss myndighet att öva tillsyn å förordningens tilllämpning (tillsynsmyndigheten).

Om familjepenning och bostadsbidrag.

5§'

I samband med värnpliktigs tjänstgöring utgår, då behov därav prövas föreligga och där ej annat följer av 14 och 17 §§, familjepenning och bostadsbidrag enligt här nedan i 6—13 §§ meddelade bestämmelser.

I fråga örn den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden för tjänstgöringen skola vid behovsprövningen tillämpas de föreskrifter örn avdrag med hänsyn till sådan inkomst som jämlikt 7 och 12 §§ meddelas av Konungen.

6 §•

1 mom. Familjepenning utgår med högst så stort belopp för dag, som för en var av nedan angivna ortsgrupper upptages i följande tariff:

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

2 morn. Familjepenning utgår efter den. ortsgrupp, till vilken den kommun är att hänföra, som enligt vad i 27 § stadgas skall utgiva beloppet. I fråga örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen örn folkpensionering verkställda indelningen.

3 morn. Där Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp, jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn folkpensionering förordnat örn förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven inom visst intill gränsen liggande område, skall familjepenning, som enligt vad i 27 § stadgas skall utgivas av den kommun, inom vilken området är beläget, förhöjas med hälften av skillnaden mellan familjepenningen i kommunen i den högre ortsgruppen och familj epenningen i den kommun, inom vilken området är beläget.

7 §•

1 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § a), utgår, under beaktande av vad i 5 § första stycket stadgas, familjepenning med i 6 § angivna belopp efter avdrag för den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden för tjänstgöringen enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.

Örn beräkning av familjepenning till värnpliktig, som fullgör tjänstgöring efter eget åtagande, och till krigsfrivillig meddelar Konungen närmare föreskrifter.

2 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § b), bestämmes familjepenningen med hänsyn till föreliggande behov enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen. Familjepenningen må ej fastställas till högre belopp än i 6 § sägs och må ej heller överstiga värdet av det bidrag till ifrågavarande familjemedlems underhåll, som den värnpliktige lämnat före inkallelsen eller eljest kan antagas skola hava lämnat, därest inkallelsen ej mellankommit.

8 §•

För husföreståndarinna bestämmes familjepenningens belopp med hänsyn till den värnpliktiges behov av bidrag för att under tiden för tjänstgöringen

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

kunna behålla eller anställa husföreståndarinna. Där särskilda skäl därtill föranleda, må dock vid behovsprövningen bestämmelserna i 7 § 2 mom. eller med stöd av nämnda lagrum givna föreskrifter äga motsvarande tillämpning. Familjepenningen må ej fastställas till högre belopp än i 6 § angives.

9§-

1 mom. För bestridande av kostnaderna för bostad utgår, under beaktande av vad i 5 och 12 §§ stadgas, bostadsbidrag för bostad, avsedd för familjemedlem, med vilken den värnpliktige vid tiden för inkallelsen sammanbodde. Har den värnpliktige efter inkallelsen ingått äktenskap, skall bidraget avse bostad åt familjemedlem, som i 3 § a) sägs.

2 mom. Är värnpliktig i behov av bidrag för att kunna behålla sin bostad under tjänstgöringen och skulle bostadens avstående för honom medföra avsevärd olägenhet, må bostadsbidrag kunna tillerkännas honom, ändå att bidraget ej avser beredande av bostad åt familjemedlem, som i 1 mom. sägs.

3 mom. Bostadsbidrag må ej beviljas för mer än en bostad. Där så prövas skäligt må Konungen såsom villkor för erhållande av bostadsbidrag föreskriva, att viss del av bostaden skall utan ersättning upplåtas för krigsmaktens eller luftskyddets behov eller för annat allmänt ändamål.

10 §.

Då behov prövas föreligga, må särskilt bostadsbidrag beviljas till nödiga kostnader för uppvärmning av den värnpliktiges bostad under tiden för hans tjänstgöring.

11 §•

1 mom. Föreligga giltiga skäl för ombyte av bostad, må värnpliktig, som är berättigad till bostadsbidrag enligt vad i 9 § sägs, tillerkännas bostadsbidrag för flyttningskostnader. Bidrag till kostnader för flyttning till annan ort må beviljas allenast enligt de närmare anvisningar, som meddelas av tillsynsmyndigheten.

2 mom. Där behov prövas föreligga, må värnpliktig erhålla bostadsbidrag till kostnaderna för förvaring under tjänstgöringen av möbler och andra nödiga lösören, som tillhöra den värnpliktige eller, därest den värnpliktige är berättigad till bostadsbidrag enligt 9 § 1 morn., där avsedd familjemedlem.

12 §.

1 mom. Bidraget för bostad åt familjemedlem, som avses i 3 § a), bestämmes, med beaktande av vad i 3 mom. sägs, till ett belopp, motsvarande kostnaderna för den bostad, den värnpliktige innehade å inryckningsdagen, däri inberäknat kostnader för uppvärmning, med avdrag för den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden för tjänstgöringen enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.

Örn beräkning av bostadsbidrag till värnpliktig, som fullgör tjänstgöring efter eget åtagande, eller till krigsfrivillig meddelar Konungen närmare föreskrifter.

2 mom. Beträffande bostadsbidrag i annat fall än i 1 mom. sägs bestämmes

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

bidragets belopp efter prövning av föreliggande behov enligt de närmare föreskrifter som Konungen meddelar.

3 mom. Vid bestämmande av kostnaderna för bostad enligt denna paragraf skall skälig hänsyn tagas till behovet av bostad samt till den värnpliktiges bundenhet av hyresavtal eller andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende. Då fråga är om bostad i den värnpliktige eller hans hustru tillhörig fastighet, må bostadsbidrag ej beviljas med högre belopp än som motsvarar bostadens hyresvärde med tillägg för bränslekostnader.

Därest ombyte av bostad skett efter inryckningsdagen, skall hänsyn tagas till kostnaderna för den nya bostaden, om dessa äro lägre än för den förra bostaden eller giltiga skäl förelegat för ombytet av bostad.

13 §.

1 mom. Familjepenning och bostadsbidrag utgå från och med inryckningsdagen till och med dagen för tjänstgöringens upphörande. Har tjänstgöringen varat minst trettio dagar, skall bidrag utgå för ytterligare fem dagar. Bostadsbidrag jämlikt 9 och 10 §§ beräknas för tjänstgöringsdag. Var den värnpliktige i tjänst sista dagen i en kalendermånad, utgår, där ej Konungen annorlunda förordnar, bostadsbidrag för hel månad. Vid bestämmande av bostadsbidraget för tid, som belöper å den månad då tjänstgöringen upphört, skall avräknas det antal dagar före inryckningsdagen, för vilka bostadsbidrag enligt vad ovan sagts beviljats.

Om särskilda skäl därtill föranleda, må familj epenning utgå för högst tjugu dagar och bostadsbidrag för högst trettio dagar utöver den i första stycket stadgade tid, därvid i fråga om bostadsbidraget skall inräknas det antal dagar, för vilka avräkning som i första stycket sägs icke kunnat ske.

För tid, under vilken värnpliktig åtnjuter tidsbegränsad ledighet utan krigslön, må familjepenning och bostadsbidrag ej utgå; dock att örn särskilda skäl äro för handen, familj epenning må beviljas högst till och nied tjugonde dagen samt bostadsbidrag högst till och nied trettionde dagen efter ledighetens början.

2 mom. Storleken av familjepenning och bostadsbidrag enligt 1 mom. andra och tredje styckena bestämmes med hänsyn till föreliggande behov.

3 mom. Örn den värnpliktige avlidit, utgå familj epenning och bostadsbidrag till och med månaden näst efter den under vilken dödsfallet blivit kunnigt. Lika nied tjänstgöring anses krigsfångenskap. Har den värnpliktige anmälts såsom saknad och är ej uppenbart, att han rymt, må ock bidraget tills vidare utgå.

Om näringsbidrag.

14 §•

1 mom. Där Konungen ej annorlunda förordnar, må värnpliktig, som driver näring eller rörelse, i den mån behov prövas föreligga, i stället för familjepenning och bostadsbidrag erhålla näringsbidrag till bestridande av

7 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

avlöningskostnader, som uppkomma till följd av att särskild arbetskraft måste anlitas för att under den värnpliktiges tjänstgöring helt eller delvis ersätta honom. Äad nu sagts skall gälla jämväl för det fall, att den värnpliktige är anställd i näring eller rörelse, som innehaves av hans hustru.

2 mom. Näringsbidrag enligt denna paragraf må ej beviljas med mindre det måste antagas, att förutsättningar äro för handen för näringens eller rörelsens fortsatta drivande.

3 mom. Bidrag må icke utgå till avlönande av den värnpliktiges hustru eller hans barn eller adoptivbarn under sexton år. Huruvida näringsbidrag må avse avlönande av annan den värnpliktige närstående än nu sagts, skall bero på prövning i varje särskilt fall.

4 mom. Bidrag må utgå med högst tio kronor för dag. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn tagas till det genomsnittliga normala driftsöverskott företaget kan beräknas lämna under den värnpliktiges tjänstgöring och dennes möjligheter att av inkomsterna från företaget bidraga till den anlitade arbetskraftens avlönande.

15 §.

Därest hinder möter mot näringens eller rörelsens fortsatta bedrivande under den värnpliktiges tjänstgöring men förutsättningar finnas för näringens ellea' rörelsens återupptagande efter tjänstgöringens slut, kan, då synnerliga skäl föreligga, särskilt bidrag beviljas för bestridande under tjänstgöringen av utgifter, som prövas nödvändiga för att näringen eller rörelsen skall kunna av den värnpliktige efter tjänstgöringen slut återupptagas.

Näringsbidrag enligt denna paragraf må beviljas med högst etthundra kronor för månad. Utan tillsynsmyndighetens medgivande må sådant bidrag icke beviljas med belopp, som tillsammans med utgående familjepenning och bostadsbidrag överstiger trehundra kronor i månaden.

16 §.

Med avseende å tid, för vilken näringsbidrag må utgå, skall vad i 13 § stadgas i fråga örn familjepenning äga motsvarande tillämpning.

17 §.

Den, som uppbär näringsbidrag jämlikt 14 §, äger ej erhålla annat slag av familjebidrag än sjukbidrag och begravningsbidrag. Vid valet mellan de bidragsformer, som kunna ifrågakomma, skall, örn förutsättningar för beviljande av näringsbidrag jämlikt 14 § äro för handen, denna form av bidrag äga företräde framför familjepenning och bostadsbidrag.

Om sjukbidrag.

18 §.

8 Kungl. Majlis proposition nr 339.

om familjemedlem, som avses i 3 § b) eller c), må dock sjukbidrag utgå allenast i den mån skäl föreligger till antagande, att den värnpliktige, därest inkallelsen ej mellankommit, skulle hava bidragit till kostnaderna. Med avseende å den tid, för vilken sjukbidrag må utgå, skall vad i 13 § är stadgat beträffande familjepenning äga motsvarande tillämpning.

Om begravningsliidrag.

19 §.

Har familjemedlem, som avses i 3 § a), avlidit, och ägde den värnpliktige vid tiden för dödsfallet uppbära familjepenning för familjemedlemmen eller åtnjöt den värnpliktige vid nämnda tidpunkt näringsbidrag som i 14 § sägs, skall begravningsbidrag tillerkännas den värnpliktige. Sådant bidrag utgår med tvåhundrafemtio kronor för hustru och med etthundrafemtio kronor för barn eller adoptivbarn.

Om hemortslöii.

20 §.

1 mom. Till värnpliktig, vilken uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet, utgår, där ej Konungen annorlunda förordnar, efter en tjänstgöringstid örn sammanlagt nittio dagar såsom hemortslön ett belopp av en krona örn dagen. Sedan tjänstgöringen varat trehundrasextio dagar utgår en krona 50 öre örn dagen och efter femhundrafyrtio dagar två kronor örn dagen. Vid beräkning av nämnda tjänstgöringstid må endast komma i betraktande den tid, under vilken den värnpliktige efter tidpunkt, som Konungen bestämmer, mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjort honom åliggande tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag eller enligt 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag eller tjänstgöring efter eget åtagande, i sistnämnda fall dock endast örn tjänstgöringen fullgjorts vid förband, organiserat av den myndighet, vid vilken den värnpliktige är hemortsredovisad. Med tjänstgöring vid eget förband likställes i nämnda avseende kommendering till skola eller utbildningskurs, som är gemensam för flera förband. Har den värnpliktige innehaft anställning över stat, skall vid beräkning av tjänstgöringstiden hänsyn tagas även till tjänstgöring, som han under sådan anställning fullgjort efter tidpunkt, som Konungen bestämmer.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall icke äga tillämpning med mindre den värnpliktige — utöver den i 1 mom. omförmälda tjänstgöringen — fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt trehundrasextio dagar, därest han hänförts till årsklass 1940 eller 1941 eller årsgrupp 1941 eller inskrivits efter år 1941, samt i annat fall under sammanlagt etthundraåttio dagar, dock att nämnda tjänstgöringstider skola förlängas med nittio dagar för värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt angives i § 1 a) lagen den 12 juni 1925 (nr 338) om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, och med etthundratjugu dagar för värnpliktig, som erhållit tillstånd att, enligt vad i § 1 b) samma lag sägs, i stället för militär tjänstgöring fullgöra civilt arbete.

9 Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

Tjänstgöring som i första stycket av detta moment sägs anses i förevarande hänseende såsom helt fullgjord, därest den värnpliktige tidigare blivit i vederbörlig ordning helt eller delvis befriad från dylik tjänstgöring.

Yad i 1 mom. sägs skall ej heller äga tillämpning å sådan värnpliktig, vilken undergår utbildning för vinnande av fast anställning vid krigsmakten, såvitt avser tid efter det han befordrats (konstituerats) till högre tjänstegrad än furirs eller tilldelats motsvarande högre tjänsteklass.

3 mom. Den som blivit berättigad till hemortslön skall under krigstjänstgöring, som han därefter, mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner, fullgör efter eget åtagande eller såsom krigsfrivillig efter värnpliktens upphörande, med iakttagande av de ovan i denna paragraf givna bestämmelserna vara bibehållen vid sin rätt till hemortslön.

Örn skyldighet att taga arbete.

21 §.

1 mom. När skäl därtill äro, må Konungen såsom villkor för erhållande av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlem att i enlighet med de föreskrifter, Konungen utfärdar, hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmäla sig såsom arbetssökande samt antaga lämpligt arbete i den mån sådant erbjudes. Underlåter familjemedlem att fullgöra sålunda stadgad skyldighet gäller, att familjepenning eller sjukbidrag ej må utgå för familjemedlemmen, samt att bostads- eller näringsbidrag må efter vad som finnes skäligt nedsättas eller ock indragas.

2 mom. Skyldighet, som i 1 mom. sägs, skall icke avse familjemedlem, som är oförmögen till arbete eller innehar arbete, varigenom han erhåller full sysselsättning. Såsom sådant arbete skall anses vård om minderåriga eller sjuka familjemedlemmar samt pågående utbildning, vilken icke skäligen bör avbrytas.

3 mom. Om vad som förstås med lämpligt arbete gäller vad därom stadgas i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.

22 §.

Om värnpliktigs familjemedlem utan giltig anledning lämnar arbetsanställning, äger familjebidragsnämnd nedsätta familjebidraget efter vad som prövas skäligt eller ock indraga bidraget.

Örn familjebidragsnäinnd.

23 §.

Kommun skall antingen inrätta särskild familjebidragsnämnd eller ock uppdraga åt annan kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd.

24 §.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

i vilken ordning suppleanterna skola inkallas. Vid val av ledamöter och suppleanter skall tillses, att erfarenhet på den sociala behovsprövningens område blir företrädd inom nämnden. Därjämte skall beaktas stadgandet i 26 § 1 mom. andra punkten.

2 mom. Uppdraget att vara ledamot av familjebidragsnämnden gäller för fyra år. Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, anställes fyllnadsval; och skall den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som för den avgångne återstått.

25 §.

1 mom. Ledamot eller suppleant i särskild familjebidragsnämnd kan ej vara:

a) den, som icke uppnått tjugufem års ålder;

b) den, som icke råder över sig och sitt gods.

2 mom. Ledamot eller suppleant i särskild familjebidragsnämnd må kunna avsäga sig uppdraget:

a) örn han icke är boende inom kommunen;

b) örn han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras att fullgöra uppdraget;

c) om han efter fyra års tjänstgöring såsom ledamot i nämnden är i tur att därifrån avgå;

d) örn han uppnått sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder, som av den väljande myndigheten godkännes.

26 §.

1 morn. Särskild familj ebidragsnämnd utser inom sig ordförande och vice ordförande för ett år i sänder. Endera av ordföranden och vice ordföranden skall vara icke krigstjänstskyldig person. Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att bevista sammanträde, utses ordförande för tillfället.

2 morn. Består nämnden av fem ledamöter, må ärende ej av nämnden företagas till avgörande, där ej minst tre ledamöter eller suppleanter äro tillstädes samt, för det fall att de närvarande äro allenast tre, dessa tillika äro örn beslutet ense. Består nämnden av tre ledamöter, må ärende icke företagas till avgörande, med mindre samtliga ledamöter eller suppleanter äro tillstädes. Vid val inom nämnden så ock vid tillsättande av tjänstebefattning sker omröstning med slutna sedlar, där så begäres, och skilje lotten mellan dem, som erhållit lika antal röster. I övrigt verkställes omröstning öppet, och blive den mening gällande, varom de flesta röstande sig förena. Äro vid öppen omröstning rösterna på vardera sidan lika många, gäde den mening, som biträdes av ordföranden.

Vid nämndens sammanträde skall föras protokoll, vars riktighet granskas senast vid nästa ordinarie sammanträde. Nämnden äger att, där sådant av behovet påkallas, uppdraga åt en eller flera av sina ledamöter eller suppleanter, som närvarit vid sammanträdet, att verkställa denna granskning.

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

3 mom. Nämnden skall på lämpligt sätt tillkännagiva, varest och på vilka tider till nämnden ställda ansökningar eller andra handlingar mottagas.

Om familjebidragens bestridande m. m.

27 §.

Skyldigheten att utgiva familjebidrag och hemortslön åligger kommun, varest den värnpliktige å inryckningsdagen var bosatt under sådana förhållanden, att han, örn mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas. Var den värnpliktige nämnda dag bosatt utom riket, ankommer betalningsskyldigheten på Stockholms stad.

Örn den värnpliktige efter inryckningsdagen flyttar från en kommun inom riket till annan eller från utrikes ort till annan kommun inom riket än Stockholm, skall betalningsskyldigheten övergå å inflyttningskommunen från och med kalendermånaden näst efter den, under vilken flyttningen där anmäldes av utflyttningskommunen (Stockholms stad), eller, örn familjebidrag ej förut åtnjutits, från och med den dag, då ansökan om sådant bidrag gjordes i inflyttningskommunen, dock att betalningsskyldigheten för flyttningskostnaden skall åvila utflyttningskommunen (Stockholms stad).

28 §.

1 mom. Kommun, varest den värnpliktige å inryckningsdagen hade sin bostad, är i avbidan på att annan kommun slutgiltigt ålägges betalningsskyldighet jämlikt 27 § för den värnpliktige tillkommande familjebidrag, skyldig att förskjuta familjebidrag, vartill den värnpliktige är berättigad. Familjepenning, som förskjutes enligt detta moment, skall bestämmas efter ortsgrupp I.

2 mom. Har i följd av stadgandet i 27 § andra stycket skyldigheten att utgiva familjebidrag övergått från en kommun till annan, åligger det likväl utflyttningskommunen (Stockholms stad) att förskjuta bidraget, till dess meddelande erhållits från inflyttningskommunen, att familjebidrag där fastställts, eller ock upplysning vunnits, att vederbörande familjemedlem oaktat honom meddelat föreläggande underlåtit att där göra ansökan örn familjebidrag.

3 morn. Vad kommun enligt 1 eller 2 mom. förskjutit må sökas åter av den kommun, som betalningsskyldigheten enligt 27 § åligger. Sådant anspråk prövas i händelse av tvist av länsstyrelsen i det län, varest den kommun är belägen mot vilken anspråket riktas. Är sådan talan rörande viss värnpliktig beroende på länsstyrelses eller högre myndighets prövning, må talan rörande samme värnpliktige ej väckas hos annan myndighet.

29 §.

Kommun, som enligt 27 § utgivit familjebidrag, äger av staten erhålla gottgörelse, för familjepenning avseende familjemedlem, som i 3 § a) sägs, ävensom för begravningsbidrag med hela utgivna beloppet, för näringsbidrag jämlikt 14 § med nittiofem procent av bidraget, för bostadsbidrag med nittio procent av bidraget samt för familjepenning i annat fall än ovan sagts,

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

näringsbidrag jämlikt 15 § och sjukbidrag med åttio procent av utgivet belopp; dock att vad Stockholms stad utgivit på grund av stadgandet i 27 § skall i sin helhet återgäldas av staten. För hemortslönens hela belopp utgår gottgörelse av staten.

Då särskilda skäl därtill föranleda, må Konungen för visst fall medgiva högre statsbidrag än i första stycket sägs.

30 §.

Kommun är berättigad att av statsverket erhålla förskott å statsbidraget enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar.

31 §•

Åsidosätter familjebidragsnämnd vid fullgörandet av sitt uppdrag i denna förordning eller eljest meddelade bestämmelser, må tillsynsmyndigheten kunna besluta, att statsbidrag icke vidare eller i minskad omfattning skall utgå.

Besvär m. m.

32 §.

Har familjebidragsnämnd med stöd av 21 eller 22 § förklarat familjemedlem förlustig rätten till familjebidrag eller nedsatt bidraget, skall beslutet ofördröjligen underställas tillsynsmyndighetens prövning; emellertid skall nämndens beslut lända till efterrättelse, till dess tillsynsmyndigheten annorlunda förordnar.

' 33 §.

över familjebidragsnämnds beslut rörande tillämpningen av denna förordning må klagan föras, då fråga är örn tillämpningen av 21 eller 22 §, hos tillsynsmyndigheten och eljest hos länsstyrelsen. Klagan föres genom besvär, vilka skola hava inkommit till länsstyrelsen inom trettio dagar efter det klaganden erhöll del av beslutet. Skola besvären prövas av tillsynsmyndigheten, åligger det länsstyrelsen att till denna insända besvären.

Mot tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som avses i denna förordning, må talan föras allenast i fall, som i 31 § sägs.

34 §.

Över länsstyrelses beslut rörande tillämpningen av denna förordning må klagan föras hos kammarrätten genom besvär, vilka skola hava inkommit till den länsstyrelse, som meddelat beslutet, inom tid, som i 33 § sägs; och åligger det länsstyrelsen att jämte eget yttrande insända besvären till kammarrätten.

Mot kammarrättens beslut må talan icke föras.

35 §.

Behörighet att fullfölja talan mot beslut i ärende, som avses i denna förordning, tillkommer värnpliktig, vars rätt beslutet rörer, samt, i fråga örn familjebidrag, jämväl familjemedlem, som av den värnpliktige angivits såsom betalningsmottagare för bidraget, ävensom, därest annan än den värnpliktige gjort ansökan örn bidrag, sökanden.

13 Kungl. Majlis proposition nr 339.

Talan möt länsstyrelses beslut i ärende, som avses i denna förordning, och mot tillsynsmyndighetens beslut i fall, som avses i 31 §, må föras av kommun, vars rätt beslutet rörer.

Särskilda bestämmelser.

36 §.

Kätt till familjebidrag enligt denna förordning kan icke överlåtas och må förty ej för gäld tagas i mät.

37 §.

Den, som i ansökan örn familjebidrag lämnar medvetet oriktig uppgift, straffes med dagsböter, där ej gärningen enligt allmänna strafflagen är belagd med strängare straff. Böterna tillfalla kronan.

38 §.

Örn familjebidrag uppburits med för högt belopp eller för längre tid än som vederbort, må i avräkning å vad för mycket utgått innehållas skäligt belopp av därefter förfallande bidrag. Dylikt innehållande må dock äga rum endast under förutsättning att den felaktiga utbetalningen vållats av oriktig uppgift, som medvetet eller på grund av grov vårdslöshet lämnats av den värnpliktige eller annan som gjort ansökan örn bidraget, eller av underlåtenhet att fullgöra stadgad anmälningsskyldighet i fråga örn inträffade förändringar eller ock den värnpliktige eller familjemedlem, som var betalningsmottagare för bidraget, insett eller bort inse, att fel förelupit vid utbetalningen av bidraget. Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning med avseende å felaktigt utbetalad hemortslön.

39 §.

Sådant medgivande som avses i 3 § andra stycket eller 15 § andra stycket lämnas av tillsynsmyndigheten på ansökan av familjebidragsnämnd. Medgivande lämnas för viss tid eller tills vidare. När skäl därtill äro, må medgivandet av tillsynsmyndigheten återkallas.

Har familjebidragsnämnd vägrat att hos tillsynsmyndigheten göra ansökan örn medgivande, som avses i 3 § andra stycket äger den värnpliktige ävensom sådan anhörig eller husföreståndarinna som där sägs göra ansökan direkt hos tillsynsmyndigheten. I fall, som avses i 15 § andra stycket, tillkommer sådan rätt den värnpliktige samt familjemedlem, som av den värnpliktige angivits såsom betalningsmottagare för bidraget, ävensom, därest annan än den värnpliktige hos familjebidragsnämnden gjort ansökan örn bidrag, sökanden.

40 §.

1 mom. Därest mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring kunna förväntas, äger Konungen förordna örn vidtagande av erforderliga åtgärder till undvikande av tidsutdräkt med familjebidragens utbetalande.

2 morn. Örn vid mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring fara uppstår för dröjsmål med utbetalande av familjebidrag, må tillsynsmyndigheten meddela familjebidragsnämnd tillstånd att i enlighet med de närmare före-

14 Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

skrifter, tillsynsmyndigheten må lämna, för familjemedlem, som i 3 § a) sågs, utbetala provisoriskt bestämd familjepenning. Tillståndet må avse en tid av högst en månad. Sålunda utbetalat belopp skall avräknas å slutligt fastställt familjebidrag, i den mån detta senare belöper å tid, för vilken provisoriskt bestämd familjepenning utgått.

41 §.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen av denna förordning samt därjämte uppdraga åt tillsynsmyndigheten att i särskilda hänseenden utfärda sådana bestämmelser ävensom anvisningar rörande förordningens tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

42 §•

Denna förordning skall, såvitt avser 6 § 1 morn., 20 §, bestämmelserna örn utgivande av hemortslön i 27 § samt 29 § första stycket andra punkten, träda i kraft den 1 juli 1942, från och med vilken dag 4 § första stycket krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940 (nr 223) och den där intagna tariffen samt förordningen den 16 maj 1941 (nr 290) örn provisorisk höjning av familjepenning enligt krigsfamiljebidragsförordningen, i vad angår den i förordningen den 16 maj 1941 intagna tariffen, ävensom kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 506) örn långtidstillägg för vissa värnpliktiga skola upphöra att gälla.

Om ikraftträdandet av denna förordning i övrigt och vad med avseende därå skall iakttagas meddelar Konungen erforderliga bestämmelser.

43 §.

Från och med den 1 juli 1942 upphör långtidstillägg att utgå. Värnpliktig, som för tid därefter eljest skulle hava varit berättigad till långtidstillägg, äger i stället erhålla hemortslön.

44 §.

Näringsbidrag jämlikt 11 § krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940 må från och med den 1 juli 1942 utgå med ett belopp av trehundra kronor i månaden oavsett om den verksamhet, för vars upprätthållande bidraget beviljats, är av särskild betydelse för det allmänna.

45 §.

1 morn.. Värnpliktig, som under år 1941 eller första halvåret 1942 fullgjort sådan tjänstgöring, som i 20 § 1 mom. sägs, under minst nittio dagar, äger uppbära hemortslön med femton kronor för varje tidrymd om trettio dagar tjänstgöringen sammanlagt varat.

15 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tjänstgöring på sätt angives i § 1 a) lagen den 12 juni 1925 (nr 338) om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, och med etthundratjugo dagar för värnpliktig, som erhållit tillstånd att, enligt vad i § 1 b) samma lag sägs, i stället för militär tjänstgöring utföra civilt arbete.

Tjänstgöring som i första stycket sägs anses i förevarande hänseende såsom helt fullgjord, därest den värnpliktige tidigare blivit i vederbörlig ordning helt eller delvis befriad från dylik tjänstgöring.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Förslag

till

Förordning om familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring i fredstid (fredsfamiljebidragsförordning).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

1 morn. I den män stadgandena i krigsfamiljebidragsförordningen icke skola tillämpas, är värnpliktig under fullgörande av värnpliktstjänstgöring berättigad till familjebidrag av statsmedel enligt vad i denna förordning stadgas.

Med värnpliktig avses i denna förordning den som jämlikt 27 § värnpliktslagen inkallas till tjänstgöring och under denna åtnjuter avlöning som värnpliktig enligt för fredstid gällande bestämmelser.

2 mom. Örn rätt för vissa värnpliktiga, som fullgöra värnpliktstjänstgöring enligt för fredstid gällande bestämmelser, att erhålla krigsfamiljebidrag stadgas i 1 § 4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen.

2 §■

I denna förordning avsedda ärenden skola handläggas av de i krigsfamiljebidragsförordningen omförmälda familjebidragsnämnderna samt av länsstyrelserna.

Konungen förordnar viss myndighet att öva tillsyn å förordningens tillämpning (tillsynsmyndigheten).

3 §■

Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses enligt denna förordning en var av följande personer, nämligen:

a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;

b) den värnpliktiges hustru, barn och adoptivbarn i annat fall än under a) sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn samt hans frånskilda hustru, en var under förutsättning, dels att den värnpliktige är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att antingen den värnpliktige före inkallelsen i väsentlig mån bidrog till vederbörandes underhåll eller det eljest kan antagas, att han skulle hava i väsentlig mån bidragit till underhållet, om ej inkallelsen mellankommit; samt

Annan den värnpliktiges anhörig än i a) och b) härovan sägs samt husföreståndarinna i andra fall än som avses i c), må, när synnerliga skäl därtill

Kungl. Maj:ts proposition nr 339. 17

äro, efter särskilt medgivande enligt vad i 10 § andra stycket stadgas jämställas med familjemedlem.

4 §•

1 mom. Familjepenning utgår till den värnpliktiges familj för varje dag, den värnpliktige äger tillgodoräkna sig såsom tjänstgöring, in- och utryckningsdagarna inberäknade, med högst så stort belopp för dag, som för en var av nedan angivna ortsgrupper upptages i följande tariff:

2 mom. Familjepenningen utgår efter den ortsgrupp, till vilken den kommun är att hänföra, varest den värnpliktige vid tiden för värnpliktstjänstgöringens början var bosatt under sådana förhållanden, att han, därest mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas. I fråga örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen örn folkpensionering verkställda indelningen. Ort utom riket hänföres till ortsgrupp lil.

3 mom. Där Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp, jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn folkpensionering förordnat om förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven inom visst intill gränsen liggande område, skall familjepenning, som utgår till värnpliktig, som under förhållanden som i 2 mom. sägs, är bosatt inom området, förhöjas med hälften av skillnaden mellan familj epenningen i kommunen i den högre ortsgruppen och familjepenningen i den kommun, inom vilken området är beläget.

5 §.

1 mom. Familjepenningen bestämmes med hänsyn till föreliggande behov. Vid denna behovsprövning skall skälig hänsyn tagas till de inkomster, som under tjänstgöringen åtnjutas av familjemedlem samt av den värnpliktige, med undantag för denne i och för värnpliktstjänstgöringen tillkommande penningbidrag och övriga förmåner. Familjepenningen må ej fastställas till högre belopp än i 4 § angives.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339.

11G3 42 2

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

6§-

För husföreståndarinna bestämmes familj epenningens belopp med hänsyn till den värnpliktiges behov av bidrag för att under tiden för tjänstgöringen kunna behålla eller anställa husföreståndarinnan. Då särskilda skäl därtill föranleda, må dock vid behovsprövningen i 5 § 2 mom. givna föreskrifter äga motsvarande tillämpning. Familjepenningen må ej fastställas till högre belopp än i 4 § angives.

7 §.

Har familjemedlem, som avses i 3 § a), avlidit, och ägde den värnpliktige vid tiden för dödsfallet uppbära familjepenning för familjemedlemmen, skall begravningsbidrag tillerkännas den värnpliktige. Sådant bidrag utgår med tvåhundrafemtio kronor för hustru och med etthundrafemtio kronor för barn eller adoptivbarn.

8 §•

Ansökan örn bidrag enligt denna förordning skall ingivas eller insändas till familjebidragsnämnden i den kommun, varest den värnpliktige å inryckningsdagen var bosatt under sådana förhållanden att han, örn mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas.

9§-

Det åligger familj ebidragsnämnden att snarast möjligt företaga utredning i ärendet och därefter till länsstyrelsen avgiva yttrande över ansökningen enligt fastställt formulär. Därvid skola bifogas samtliga handlingar i ärendet och, örn skiljaktiga meningar förekommit, utdrag av protokollet.

10 §.

Länsstyrelsen har att på grundval av den inkomna utredningen och de ytterligare uppgifter länsstyrelsen finner skäl införskaffa meddela beslut i ärendet. I beslutet skall i fråga örn familjepenning angivas med vilket belopp bidrag skall utgå för varje familjemedlem och tjbotgöringsdag. I länsstyrelsens beslut skall jämväl angivas, till vem bidraget skall utbetalas.

Länsstyrelsen har att avgöra, huruvida medgivande bör lämnas till att värnpliktigs anhörig eller husföreståndarinna enligt 3 § andra stycket må jämställas med familjemedlem. Sådant medgivande lämnas för viss tid eller tills vidare. När skäl därtill äro må medgivandet återkallas.

11 §•

Yad i 34 §, 35 § första stycket samt 36—38 §§ krigsfamiljebidragsförordningen stadgas i fråga örn besvär, överlåtande av rätt till bidrag, ansvar för

19 Kungl. May.ts proposition nr 339.

lämnande av oriktig uppgift samt avräkning skall äga motsvarande tillämpning enligt denna förordning.

12 §.

Denna förordning skall, såvitt avser 4 § 1 morn., träda i kraft den 1 juli 1942, från och med vilken dag 3 § första stycket fredsfamiljebidragsförordningen den 17 maj 1940 (nr 422) och den där intagna tariffen samt förordningen den 28 juni 1941 (nr 530) örn provisorisk höjning av familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen, i vad angår den i förordningen den 28 juni 1941 intagna tariffen, skola upphöra att gälla.

Örn ikraftträdandet av denna förordning i övrigt och vad med avseende därå skall iakttagas meddelar Konungen erforderliga bestämmelser.

20 Kungl. Majlis proposition nr 339.

Förslag

till

Förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) om värnpliktslån.

Härigenom förordnas, dels att 4, 6, 8, 9, 11 och 17 §§ förordningen den 31 augusti 1940 om värnpliktslån skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att till 13 § förordningen skall fogas ett nytt stycke av den lydelse i det följande angives.

4 §•

För beviljande av värnpliktslån skola följande allmänna förutsättningar gälla, nämligen

att sökanden till följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av ekonomisk art, vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad tjänstgöring fullfölja påbörjad yrkesutbildning eller vinna utkomst i det yrke eller den näring, varav han före inkallelsen haft sin bärgning, eller vilka eljest innebära en avsevärd rubbning av hans ekonomi;

att sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna; samt

att sökanden måste antagas vara ur stånd att utan hjälp av värnpliktslån inom skälig tid övervinna svårigheterna.

Värnpliktslån må---sextio dagar.

6§-

Vämpliktslån må beviljas med lägst tvåhundra och högst femtusen kronor. Vid beviljande av sådant lån skall i övrigt tillses, att lånebeloppet icke bestämmes högre än som med hänsyn till sökandens levnadsvillkor och förhållanden i övrigt finnes vara nödvändigt för vinnande av det därmed avsedda syftet.

8 §•

Vämpliktslån skall återbetalas med en femtedel om året med början från och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från värnpliktslånenämndens eller i förekommande fall arbetsmarknadskommissionens beslut. Där omständigheterna därtill föranleda, må den lånebeviljande myndigheten medgiva anstånd med amorteringens påbörjande ävensom längre amorteringstid samt föreskriva amorterings erläggande kvartals- eller halvårsvis. Värnpliktslån skall vara i sin helhet återbetalat senast inom tio år efter det amorteringen enligt vad i första punkten sagts skolat påbörjas. När särskilda skäl därtill äro, må den lånebeviljande myndigheten föreskriva, att värnpliktslån skall återbetalas på kortare tid än fem år.

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

9 §■

Ansökan om ---- — gjord ansökan.

Ansökan göres — -— — vederbörande värnpliktslånenämnd.

På värnpliktslånenämnden ankommer att besluta i låneärende. Hava inom nämnden förekommit skiljaktiga meningar vid fattande av beslut, varigenom värnpliktslån beviljats, eller beviljar nämnden lån till högre belopp än ettusen kronor eller lån till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senaste förflutna tolv månaderna understigit sextio dagar, skall nämndens beslut för att bliva gällande underställas arbetsmarknadskommissionens prövning.

I samband ----— förhållandena påkallas.

Värnpliktslånenämndens beslut — — — mot beslutet.

11 §•

Arbetsmarknadskommissionens beslut i underställt eller fullföljt ärende skall utan dröjsmål tillställas den lånesökande samt, i avskrift, värnpliktslånenämnden.

Arbetsmarknadskommissionens beslut må ej överklagas.

13 §.

Då värnpliktslånenämnd — — — med beslutet.

Vad i — — — värnpliktslånenämnden tillhanda.

Har den, som fått värnpliktslån sig beviljat, icke inom sextio dagar från det han erhöll del av värnpliktslånenämndens eller, i fall som i 11 § sägs, arbetsmarknadskommissionens beslut, inkommit med vederbörlig skuldförbindelse och i förekommande fall tillhörande säkerhetshandlingar, skall beslutet anses förfallet.

17 §.

Den, som i ansökan örn värnpliktslån lämnar medvetet oriktig uppgift, straffes med dagsböter, där ej gärningen enligt allmänna strafflagen är belagd med strängare straff. Böterna tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 339

Förslag

till

Förordning angående uppbärande av 10 § andra stycket förordningen den 13 april 1910 (nr 215) om utrymningshjälp.

Härigenom förordnas, att 10 § andra stycket förordningen den 13 april 1940 om utrymningshjälp skall upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Kungl. Majus proposition nr 339.

23 Utdrag av protokollet över för sv ar sär enden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstoep, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn revision av krigsfamiljebidragsförordningen m. m. samt anför följande:

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 28 juni 1941 givna bemyndigande uppdrog jag den 4 juli 1941 åt särskilda inom försvarsdepartementet tillkallade utredningsmän att biträda med utredning rörande vissa frågor beträffande krigsfamiljebidrag åt värnpliktiga m. fl. samt avgiva det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1941 års krigsfamiljebidragskommitté1), ha den 24 april 1942 avgivit ett icke tryckt betänkande med förslag till dels förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordningen) jämte tilllämpningskungörelse till förordningen och kungörelse örn undantag i vissa fall från rätt till bidrag enligt 9 § 2 mom. samt 15 och 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen, dels förordning om familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring i fredstid (fredsfamiljebidragsförordningen) jämte tillämpningskungörelse till förordningen, och dels förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) örn vämpliktslån. Förslagen torde få såsom bilagor (Bil. A—F) fogas vid statsrådsprotokollet. Därvid fogas tillika en sammanfattning av en undersökning rörande inkallade värnpliktigas ekonomiska förhållanden m. m. (Bil. G).

Över kommitténs förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, arméförvaltningen, marinförvaltningen, försvarsväsendets lönenämnd, försvarsväsendets rullföringsnämnd, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, Överståthållarämbetet efter hörande av Stockholms stads familjebidragsnämnd, länsstyrelsen i Stockholms län efter hörande av familjebidragsnämndema i Södertälje samt Solna och Häverö kommuner, länsstyrelsen i Kronobergs län efter hörande av familjebidrags-

l) Kommittén Ilar utgjorts av landshövdingen i Malmöhus län A. X. Thomson, ordförande, översten K. G. Björck, ledamoten av riksdagens andra kammare friherre J. G. G. De Geer, Lesjöfors, numera ledamoten av riksdagens andra kammare docenten E. W. Håstad, ledamoten av riksdagens andra kammare fru Elsa Johansson, Norrköping, lantbrukaren N. Larsson, Kälkebo, samt överstelöjtnanten S. E. Oberg.

24 Kungl. Majlis proposition nr 339.

nämnderna i Växjö samt Algutsboda och Traryds kommuner, länsstyrelsen i Kristianstads län efter hörande av familjebidragsnämndema i Kristianstad samt Björnekulla och Borrby kommuner, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län efter hörande av familj ebidragsnämndema i Göteborg och Lysekil samt Norums kommun, länsstyrelsen i Örebro län efter hörande av familjebidragsnämnderna i Örebro och Karlskoga samt Stora Mellösa kommun, länsstyrelsen i Gävleborgs län efter hörande av familj ebidragsnämndema i Gävle, Hudiksvall och Sandviken samt Bollnäs och Söderala kommuner, länsstyrelsen i Västerbottens län efter hörande av familjebidragsnämnderna i Skellefteå stad samt Umeå och Vilhelmina kommuner ävensom ordföranden i familjehidrågenämnden i Umeå stad, statens utrymningskommission, statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, landsorganisationen i Sverige och svenska arbetsgivareföreningen. Därjämte ha svenska tullmannaförbundet, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt svenska lantarbetareförbundet inkommit med var sin skrift.

Kommitténs förslag till krigs- och fredsfamiljebidragsförordningar samt till ändringar i förordningen örn värnpliktslån ha efter remissen undergått överarbetning inom försvarsdepartementet, i anslutning vartill förslag till förordning angående upphävande av viss bestämmelse i förordningen örn utrymningshjälp upprättats. I det följande kommer jag — efter en översikt av gällande bestämmelser — att i anslutning till en redogörelse för kommittéförslagen och däremot framställda erinringar lämna en motivering för de sålunda utarbetade departementsförslagen.

A. Krigsfamiljebidragsförordningen.

I. Gällande bestämmelser.

Till grund för förordningen den 17 april 1940 (nr 223) om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordningen) låg ett av sociala försvarsberedskapskommittén den 3 september 1939 avgivet betänkande (statens off. utredn. 1939:26). Efter överarbetning inom försvarsdepartementet framlades förslaget genom proposition nr 93 för 1940 års lagtima riksdag. Angående propositionens behandling i riksdagen torde få hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 18 och riksdagens skrivelse nr 155. Förordningen har erhållit ändrad lydelse genom förordning den 16 maj 1941 (nr 288) om ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen. Genom förordning samma dag (nr 290) har vidare familjepenningen enligt krigsfamiljebidragsförordningen undergått provisorisk höjning. De i förstnämnda förordning vidtagna ändringarna grundade sig på ett av statens arbetsmarknadskommission i skrivelse den 17 oktober 1940 framlagt förslag. Den provisoriska höjningen av familj epenningen föreslogs av sociala försvarsberedskapskommittén i skrivelse den 8 februari 1941. Ändringarna framlades genom proposition nr 137 för 1941 års riksdag. Angående propositionens

Kungl. Majus proposition nr 339. 25

behandling i riksdagen hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 16 och riksdagens skrivelse nr 226.

Gällande krigsfamiljebidragsförordning är enligt 1 §, därest ej Konungen annorlunda föreskriver, tillämplig å värnpliktig, som inkallas jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen (hänvisningarna avse värnpliktslagen den 30 juni 1936) och å vilken krigsavlöningsreglementet helt eller delvis äger tillämpning; Konungen obetaget att meddela föreskrift örn förordningens tillämpning även å andra värnpliktiga. Konungen må ock föreskriva, att bestämmelserna i förordningen med de inskränkningar, som må finnas påkallade, skola äga tillämpning jämväl å annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten under tid, då värnpliktiga äro inkallade enligt nämnda lagrum. I den mån bestämmelserna i förordningen äga tillämpning utgår icke bidrag till värnpliktigs familj enligt för fredstid gällande föreskrifter.

De olika formerna för familjebidrag äro enligt 2 § familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag. Familjebidrag utgår kontant; dock må, i den ordning Konungen föreskriver, kunna bestämmas, att familjebidrag skall helt eller delvis utgå in natura. Familjebidrag må ej utgå för person, som åtnjuter utrymningshjälp avseende annat än resa.

Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses enligt 3 § envar av följande personer nämligen:

a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;

b) den värnpliktiges hustru, barn och adoptivbarn i annat fall än under a) sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn samt hans frånskilda hustru, envar under förutsättning, dels att den värnpliktige är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att den värnpliktige vid tiden för inkallelsen i väsentlig mån bidrog till dennes underhåll, eller, där underhållsskyldigheten inträtt senare, skäligen kan antagas hava skolat bidraga till underhållet, örn inkallelsen ej mellankommit; samt

Enligt i 4 § intagen tariff uppgår familjepenningen för dag — sedan densamma genom förordning den 16 maj 1941 (nr 290) undergått provisorisk höjning — till högst följande belopp i nedan angivna ortsgrupper:

26 Kungl. Majus proposition nr 339.

Familjepenningen skall enligt nämnda paragraf fastställas särskilt för varje familjemedlem samt utgår efter den ortsgrupp, till vilken den kommun är att hänföra som skall utbetala beloppet, I fråga örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen om folkpensionering verkställda indelningen. Ort utom riket hänföres till ortsgrupp III. I 5 § återfinnas regler angående behovsprövningen för familjepenningens bestämmande. Av familjepenningen utgår för de i 3 § a) avsedda familjemedlemmarna visst grundbelopp utan behovsprövning, utgörande — sedan detsamma genom förordningen den 16 maj 1941 (nr 290) undergått provisorisk höjning -— för hustru en krona 25 öre och för varje barn eller adoptivbarn under sexton år 55 öre. I övrigt utgår familjepenning allenast i den mån behov därav skäligen kan antagas föreligga. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn tagas dels till den inkomst, som åtnjutes av vederbörande familjemedlem ävensom av annan till samma hushåll hörande familjemedlem, utom husföreståndarinna, och dels till den värnpliktiges inkomster, dock med undantag för krigslön jämte övriga under tjänstgöringen utgående förmåner. För familjemedlem, som avses i 3 § b), må ej fastställas högre belopp än som motsvarar värdet av det bidrag till ifrågavarande familjemedlems underhåll, som den värnpliktige lämnat vid tiden för inkallelsen, eller, där underhållsskyldigheten inträtt senare, kan antagas skola hava lämnat, därest inkallelsen ej mellankommit. Konungen äger stadga undantag från rätt till grundbelopp ävensom föreskriva begränsning i fråga örn hänsynstagande till bibehållen avlöning eller åtnjutet understöd.

Familjepenning må enligt 6 § utgå från och med inställelsedagen och uppbäras, där ej Konungen annorlunda förordnar, till och med dagen efter den då tjänstgöringen upphört eller, örn den värnpliktige avlidit, till och med månaden näst efter den, under vilken dödsfallet blivit kunnigt.

Bostadsbidrag må enligt 7 § utgå, där behov av bidrag utöver familjepenningen prövas vara för handen för bestridande av utgifter för bostad åt värnpliktigs familj, under förutsättning att bostaden är avsedd för familjemedlem med vilken den värnpliktige vid tiden för inkallelsen sammanbodde. Ändå att denna förutsättning ej är för handen, må bostadsbidrag kunna utgå för bostad åt familjemedlemmar, som avses i 3 § a), då fråga är örn såväl hustru som barn eller adoptivbarn. Bostadsbidrag må ej beviljas för melån en bostad. Bidraget må även avse kostnader, som äro förenade med ombyte av bostad. Bostadsbidrag, som ej avser kostnad för ombyte av bostad, må icke överstiga hyresvärdet för den bostad, som den värnpliktige innehade å inställelsedagen, däri inbegripet kostnad för bostadens förseende med värme. Vid behovsprövningen skall hänsyn tagas till familjens skäliga behov av bostad, till den värnpliktiges eller hans hustrus bundenhet av hyresavtal och andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende ävensom till de inkomster, som åtnjutas av den värnpliktige, utom krigslön jämte övriga under tjänstgöringen utgående förmåner, och av andra i bostaden inhysta familjemedlemmar än husföreståndarinna. Yad som beträffande familjepenning stadgas örn rätt för Konungen att föreskriva begränsning i fråga om hänsyns-

27 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tagande till bibehållen avlöning eller åtnjutet understöd äger motsvarande tillämpning i fråga örn bostadsbidrag, överstiger bostaden uppenbarligen den värnpliktiges behov, skall hänsyn jämväl tagas till den värnpliktige och hans hustru tillhörig förmögenhet. Såsom villkor för erhållande av bostadsbidrag må, där så prövas skäligt, föreskrivas, att viss del av bostaden skall utan ersättning upplåtas för krigsmaktens eller luftskyddets behov eller för annat ändamål. Enligt 8 § kan bostadsbidrag utgå ändå att bidraget ej avser beredande av bostad åt familjemedlemmar, som avses i 7 §, därest den värnpliktige är i behov av bidrag för att kunna behålla sin bostad under värnpliktstjänstgöringen och bostadens avstående skulle för honom medföra synnerlig olägenhet.

Bostadsbidrag må enligt 9 § utgå till gäldande av utgifter för bostad, vilka förfalla från och med inställelsedagen samt uppbäras, där ej Konungen annorlunda förordnar, till och med utgången av den månad, under vilken värnpliktstjänstgöringen upphört eller örn den värnpliktige avlidit, dödsfallet blivit kunnigt.

I 10—14 §§ återfinnas bestämmelser örn näringsbidrag. Konungen äger, där med hänsyn till inkallelsens sannolika varaktighet så finnes lämligt, förordna, att till värnpliktiga, vilka driva näring eller rörelse, må kunna utgå näringsbidrag till avlönande av arbetskraft som anställes för verksamhetens upprätthållande. Näringsbidrag må, utom i'fall som i 13 § sägs, utgå allenast där den värnpliktige har familj och denna erhåller sitt uppehälle av näringen eller rörelsen. Sådant bidrag må ej heller beviljas, med mindre det måste antagas, att förutsättningar äro för handen för näringens eller rörelsens fortsatta drivande (10 §). Näringsbidrag utgår med högst så stort belopp, som är oundgängligt för näringens eller rörelsens upprätthållande och må ej överstiga tvåhundra kronor i månaden. Är verksamhetens upprätthållande av särskild betydelse för det allmänna, må dock bidraget kunna utgöra högst trehundra kronor i månaden. Bidraget må i intet fall överstiga vad som utgår i avlöning till den person, för vars avlönande bidraget är avsett. Näringsbidrag må ej avse avlönande av familjemedlem, som i 3 § a) eller b) sägs. Huruvida näringsbidrag må avse avlönande av annan närmare släkting till den värnpliktige, må bero av prövning i varje särskilt fall (11 §)- Näringsbidrag må utgå tidigast från viss av Konungen bestämd dag. Här ej Konungen annorlunda förordnar, må bidraget åtnjutas till och med utgången av den månad, under vilken värnpliktstjänstgöringen upphört eller, örn den värnpliktige avlidit, dödsfallet blivit kunnigt (12 §). Skulle upphörandet av näring eller rörelse, som den värnpliktige driver, för honom medföra synnerlig olägenhet oller vara ur det allmännas synpunkt till skada, må näringsbidrag kunna utgå ändå att den värnpliktige icke har familj (13 §). Den som uppbär näringsbidrag äger ej åtnjuta annat slag av familjebidrag. Vid valet mellan de bidragsformer, som kunna ifrågakomma, skall, örn förutsättningar för beviljande av näringsbidrag äro för handen, denna form av bidrag äga företräde framför familjepenning och bostadsbidrag (14 §).

Enligt 15 § kan i anledning av familjemedlems sjukdom sjukbidrag

28 Kungl. Majlis proposition nr 339.

utgå för bestridande av kostnader för erforderlig läkar- och sjukvård jämte läkemedel ävensom transport till eller från läkare eller vårdanstalt med högst det belopp, vartill kostnaderna uppgå. För familjemedlem som avses i 3 § b) eller c) må sjukbidrag utgå allenast i den mån skäl föreligger till antagande, att den värnpliktige, därest inkallelsen ej mellankommit, skulle hava bidragit till kostnaderna. Med avseende å den tid för vilken sjukbidrag utgår gäller vad som stadgats beträffande familj epenning.

Begravningsbidrag utgår enligt 15 a §, örn familjemedlem, som avses i 3 § a) avlidit och den värnpliktige vid tiden för dödsfallet ägde för familjemedlemmen uppbära familj epenning, som helt eller delvis utgick efter behovsprövning. Bidraget utgår med etthundrafemtio kronor för hustru samt etthundra kronor för barn eller adoptivbarn.

Enligt 16 § må Konungen, när skäl därtill äro, såsom villkor för erhållande av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlemmarna att anmäla sig såsom arbetssökande samt antaga lämpligt arbete i den mån sådant erbjudes. Dylik skyldighet har dock icke av Konungen föreskrivits.

I 17 § stadgas, att skyldigheten att utbetala familjebidrag åligger den kommun, varest den värnpliktige å inställelsedagen var bosatt under sådana förhållanden, att han, örn mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas. Var den värnpliktige nämnda dag bosatt utom riket, ankommer det på Stockholms stad att verkställa utbetalningen. Har den värnpliktige efter inställelsedagen flyttat från en kommun inom riket till annan eller från utrikes ort till annan kommun inom riket än Stockholm, skall skyldigheten att utbetala familjebidrag övergå å inflyttningskommunen från och med kalendermånaden näst efter den, under vilken flyttningen där anmäldes av utflyttningskommunen (Stockholms stad) eller, örn familjebidrag ej förut åtnjutits, från och med den dag, då ansökan örn sådant bidrag gjordes i inflyttningskommunen.

Enligt 18 § är kommun, varest familjemedlem vistas, ändå att betalningsskyldighet enligt 17 § icke åligger kommunen, pliktig att förskjuta familjepenning och sjukbidrag, vartill familjemedlemmen finnes berättigad, såvida icke sökanden annorstädes tillerkänts familjebidrag eller annan kommun medgivit betalningsskyldighet med avseende å sådant bidrag åt sökanden. Har skyldigheten att utbetala familjebidrag övergått från en kommun till annan, åligger det likväl utflyttningskommunen (Stockholms stad) att förskjuta bidraget till dess meddelande erhållits från inflyttningskommunen, att familjebidrag där fastställts, eller ock upplysning vunnits, att vederbörande familjemedlem oaktat honom meddelat föreläggande underlåtit att där göra ansökan örn familjebidrag. Vad kommun i enlighet med vad nu anförts förskjutit må sökas åter av den kommun, som betalningsskyldigheten enligt 17 § åligger. Sådant anspråk prövas i händelse av tvist av länsstyrelsen i det län, varest den kommun är belägen, mot vilken anspråket riktas.

Enligt 21 § förordnar Konungen viss myndighet att öva tillsyn å förordningens tillämpning (tillsynsmyndigheten). Som tillsynsmyndighet har förordnats statens arbetsmarknadskommission. Vidare stadgas i 21 § att i

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

förordningen avsedda ärenden å kommuns vägnar skola handläggas av en familjebidragsnämnd. Kommun må antingen inrätta särskild dylik nämnd eller ock uppdraga åt kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd. Särskild familjebidragsnämnd skall bestå av tre eller fem ledamöter jämte suppleanter. Med avseende å valbarhet, rätt att avsäga sig uppdraget m. m. skall i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat angående byggnadsnämnd.

I 22 § stadgas, att rätten till familjebidrag icke kan överlåtas och förty ej tagas i mät för gäld. Familjebidraget må ej hänföras till fattigvård eller eljest återkrävas av den värnpliktige.

Örn familjebidragsnämnd med stöd av 16 § förklarat familjemedlem förlustig rätten till familjebidrag skall beslutet enligt 23 § underställas tillsynsmyndighetens prövning. Klagan över familjebidragsnämnds beslut föres, då fråga är örn tillämpning av 16 §, hos tillsynsmyndigheten och eljest hos länsstyrelsen. Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen inom trettio dagar efter det klaganden erhållit del av beslutet. Mot tillsynsmyndighetens beslut må talan icke föras (24 §). Länsstyrelsens beslut överklagas hos kammarrätten. Mot kammarrättens beslut må talan icke föras (25 §).

Enligt 26 § kan under angivna förutsättningar ansvar ådömas bland annat för lämnande av oriktig uppgift eller åsidosättande av särskilt meddelade tillämpningsföreskrifter. Beslutar familjebidragsnämnd nedsättning av familjebidrag, som i följd av förhållande, som angives i 26 § bestämts till för högt belopp, må bestämmelse tillika meddelas örn avräkning å familjebidrag, som därefter utbetalas (27 §). Örn familjebidragsnämnd åsidosätter i förordningen eller eljest meddelade bestämmelser må tillsynsmyndigheten kunna besluta, att statsbidrag icke vidare eller i minskad omfattning skall utgå (28 §).

Enligt 28 a § må tillsynsmyndigheten för visst fall, när synnerligen ömmande omständigheter föreligga, på ansökan av familjebidragsnämnd medgiva, att annan anhörig till den värnpliktige än som avses i 3 §, må i fråga om rätt till familjebidrag likställas med familjemedlem, som i 3 § b) sägs. Sådant medgivande lämnas för viss tid eller tills vidare samt må av tillsynsmyndigheten, när anledning därtill förekommer, återkallas.

Enligt 29 § skola bestämmelserna örn familjebidrag åt värnpliktiga tilllämpas jämväl å annan personal vid krigsmakten, som avlönas enligt de för värnpliktiga gällande grunder.

Krigsfamil]ebidragskungörelsen den 3 maj 1940 (nr 322), ändrad genom kungörelser den 22 november 1940 (nr 955) och den 16 maj 1941 (nr 289), innehåller tillämpningsföreskrifter till krigsfamiljebidragsförordningen. Enligt 1 § skola bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen, utöver vad i 1 § nämnda förordning stadgas, äga tillämpning för det fall, att värnpliktig, som åtnjuter bidrag enligt densamma, efter däri avsedd tjänstgöring kvarbliver i tjänst för fullgörande av honom enligt § 27 eller § 36 mom. 1 värnpliktslagen åliggande tjänstgöring, ävensom för det fall, att värnpliktig efter tjänstgöringens slut åtnjuter sjukvård enligt reglementet den 20 oktober 1939 (nr

30 Kungl. Majlis proposition nr 339.

757) angående sjukvård åt personal vid försvarsväsendet under krigst jänstgöring. Krigsfamiljebidrags förordningen skall icke, såvida ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, äga tillämpning i det fall, att värnpliktig, som fullgör honom enligt § 27 värnpliktslagen åliggande tjänstgöring, jämlikt § 28 mom. 1 nämnda lag kvarhålles i tjänstgöring, under kortare tid än sex månader. Bostadsbidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen må även kunna tillerkännas underbefäl i arméns reserver, därest behov av sådant bidrag prövas uppenbarligen föreligga med hänsyn till den inkomstminskning inkallelsen medfört. I 2 § stadgas att tillsynsmyndighet skall vara statens arbetsmarknadskommission, varjämte dennas uppgifter och befogenhet fastställas.

Enligt 8 a § må, om särskilda skäl därtill föranleda, familjebidrag utgå jämväl för viss tid efter tjänstgöringens upphörande, familjepenning och sjukbidrag högst tjugo dagar därefter samt bostads- och näringsbidrag högst till och med månaden näst efter den, under vilken tjänstgöringen upphört. För tid, varunder värnpliktig åtnjuter ledighet utan krigslön, må familjebidrag ej utgå; dock att om särskilda skäl äro för handen familjebidrag må beviljas, familjepenning och sjukbidrag högst för tid till och med tjugonde dagen efter ledighetens början samt bostads- och näringsbidrag högst för tid till och med månaden näst efter den, varunder ledigheten börjat.

I 9 § stadgas att familjepenning utbetalas i efterskott. Utbetalningen sker för vecka, där ej familjebidragsnämnden med hänsyn till ortens förhållanden finner annan betalningstid lämpligare. Bostadsbidrag utbetalas för kalendermånad. Utbetalningen sker i förskott, där ej tillsynsmyndigheten finner anledning förordna om efterskottsbetalning. Näringsbidrag utbetalas i efterskott för kalendermånad. Annat familjebidrag utbetalas i den ordning familjebidragsnämnden finner lämplig. I 10 § meddelas föreskrifter örn till vem bidraget må utbetalas och i 11 § rörande bidragets utbetalande in natura i vissa fall. Med stöd av bemyndigande i 5 § krigsfamiljebidragsförordningen har i 13 § särskilda föreskrifter meddelats rörande behovsprövningen. Äger den värnpliktige under tjänstgöringen från civil tjänst åtnjuta avlöning, som utgår av statsmedel eller med statsbidrag, skall sålunda familj epenningen i sin helhet utgå efter behovsprövning. Vid behovsprövning för bestämmande av familjepenning skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst av civil anställning, som den värnpliktige under tjänstgöringen äger bibehålla, eller till understöd, som i anledning av tjänstgöringen tilldelas honom eller hans familj, i den mån inkomsten eller understödet icke överstiger en fjärdedel av den värnpliktiges avlöning eller motsvarande arbetsinkomst vid tiden omedelbart före inkallelsen; och ina i intet fall avseende fästas vid bibehållen inkomst eller vid understöd, som nu nämnts, till den del inkomsten eller understödet icke överstiger femtio kronor för månad. Motsvarande bestämmelser meddelas i 14 § rörande behovsprövningen för bestämmande av bostadsbidraget. Vidare upptar nämnda paragraf särskilda bestämmelser rörande nedsättning av bostadsbidraget i visst fall. I 15 § återfinnas särskilda detaljerade bestämmelser rörande sjukbidraget. I 16—23 §§ inrymmas kontrollbestämmelser för handhavandet av familjebidragsverksamheten.

31 Kungl. Majus proposition nr 339.

I förevarande sammanhang må även erinras, att genom kungörelse den 10 april 1942 (nr 172) förordnats, att värnpliktiga, vilka jämlikt 28 § i 1941 års värnpliktslag inkallats för fullgörande av dem enligt 27 § 1 mom. samma lag åliggande tjänstgöring (d. v. s. tjänstgöring i och för utbildning), icke må åtnjuta bostadsbidrag enligt 8 § krigsfamiljebidragsförordningen eller näringsbidrag enligt 13 § samma förordning, förrän de fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt 360 dagar.

II. Allmän motivering.

1. Allmänna synpunkter.

Körande principerna för en revision av krigsfamiljebidragsförfattningarna har i direktiven för utredningen anförts bland annat följande:

Karakteristiskt för de nuvarande krigs familj ebi dragsförfattningarna är, att bidragen till sin väsentliga del utgå först efter en noggrann behovsprövning och att denna behovsprövning är i väsentliga stycken begränsad av maximeringsbestämmelser. Detta bottnar naturligen främst i en strävan att i möjligaste mån hålla kostnaderna för familjebidragen vid en rimlig nivå samtidigt som man velat förhindra alltför stora differenser i bidragsbeloppen olika medborgargrupper emellan. Dessa principer äro tvivelsutan i och för sig bärande. Emellertid synes även ett annat betraktelsesätt kunna läggas på denna fråga. Under den gångna beredskapstiden har det icke kunnat undgås, att inkallelserna kommit att drabba de värnpliktiga ojämnt. En fullständig rättvisa de värnpliktiga emellan torde över huvud icke vara möjligt att ujtpnå. Det ligger då nära till hands att i familjebidragen söka finna ett medel, som i sin man kan bidraga till att utjämna verkningarna av olikheterna i tjänstgöringstid för skilda kategorier av värnpliktiga. För vinnande av ett sådant syfte synes dock erforderligt, att rätten till familjebidrag i högre grad än vad nu är fallet utsträckes till icke familjeförsörjare och att bidraget erhåller karaktär av kompensation för förlorad civil inkomst. Även örn en dylik radikal omläggning av familj ebidragsverksamheten skulle efter närmare undersökning befinnas i och för sig önskvärd, kan det dock tänkas, att en sådan omläggning tekniskt och administrativt skulle medföra stora svårigheter. En sådan genomgripande reform torde därför, så länge förstärkt försvarsberedskap räder, endast böra genomföras, örn det nya systemet kan givas en tillräckligt enkel tillämpning. Tänkbart är också, att det antydda syftemålet kan, åtminstone i mera begränsad omfattning, vinnas inom ramen för gällande författningar genom förhöjda bidrag, större hänsynstagande till dyrort och eventuellt genom införande av någon ny bidragsform. I samband med överväganden av de spörsmål, som ovan berörts, bör även den principiella frågan örn behovsprövningen ånyo upptagas till behandling. Det torde i praktiken lia visat sig medföra vissa svårigheter att inom de olika kommunerna åvägabringa enhetliga bedömningsnormer vid behovsprövningen, ett förhållande, som helt naturligt är ägnat att framkalla missnöje bland de inkallade. Det torde därför, örn det nuvarande systemet anses böra bibehållas, böra övervägas, örn icke familjebidragen i princip borde utgå utan behovsprövning, särskilt för den händelse den ekonomiska räckvidden av en dylik reform skulle visa sig vara ringa. För en sådan reform tala också starka administrativa skäl.

Vad som i fråga om familjebidragen framför allt förorsakat missnöje är nämligen de dröjsmål med bidragens utbetalande som förekommit. Erfaren-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

heten torde även lia ådagalagt nödvändigheten av att de militära myndigheternas befattning med familjebidragen i möjligaste mån inskränkes. Vissa förenklingar på detta område lia redan vidtagits, men det torde böra undersökas, örn icke ytterligare förbättringar stå att vinna i samband med det nya inkallelsesystem, som planlägges av försvarsväsendets rullföringsnämnd. Det måste uppställas såsom ett oeftergivligt krav att familjebidragen — örn ock endast provisoriskt bestämda — komma de inkallades familjer tillhanda utan dröjsmål. Det kan möjligen också ifrågasättas, därest behovsprövningen skulle anses böra avskaffas, örn icke förenkling av den administrativa apparaten för beviljande av familjebidrag kunde genomföras.

Kommittén har närmare utvecklat sina synpunkter på frågan rörande bello vsprövningens bibehållande och därvid anfört följande:

Örn bidragssystemet uppbyggdes uteslutande på behovsprövningen skulle detta innebära, att bidraget bestämdes med hänsyn allenast till arten och omfattningen av den försörjningsskyldighet, som åvilade den värnpliktige gentemot dennes anhöriga. Den värnpliktige är emellertid bunden av ett flertal andra förpliktelser, av vilka hans åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende torde vara den praktiskt viktigaste. Såväl ur samhällets som den enskildes synpunkt är det av största vikt, att inkallelsen till militärtjänstgöring icke sätter den värnpliktige ur stånd att fullgöra dessa förpliktelser. Ett bidragssystem, som utan behovsprövning tillförsäkrade den värnpliktige full kompensation för den under militärtjänstgöringen förlorade civila inkomsten, skulle innebära, att någon rubbning av den värnpliktiges ekonomi icke inträdde till följd av militärtjänstgöringen, och sålunda teoretiskt sett innebära en lösning av spörsmålet, som toge hänsyn såväl till den värnpliktiges försörjningsskyldighet som hans övriga förpliktelser. Å andra sidan skulle ett dylikt system medföra en ekonomisk kompensation, som ur sociala synpunkter icke är nödvändig och som enligt kommitténs mening icke heller vore rättvis och därför skulle kunna medföra ogynnsamma psykologiska verkningar. Statsfinansiella skäl torde vidare göra det nödvändigt att införa vissa begränsningar av kompensationen, vilka torde få byggas på en behovsprövning. Kompensationen skulle därigenom i stor utsträckning bliva illusorisk. Härtill kommer att den praktiska utformningen av bidragssystemet stöter på nästan oöverstigliga svårigheter. Ett fastställande av den inkomst den värnpliktige genom militärtjänstgöringen förlorar bereder visserligen inga egentliga svårigheter, då fråga är örn tjänsteman eller arbetare med regelbundna inkomster. Beträffande näringsidkare och säsongarbetare med under olika årstider starkt växlande inkomster blir emellertid ett dylikt fastställande av beloppet av förlorad inkomst synnerligen vanskligt. Nu anförda synpunkter lia övertygat kommittén örn nödvändigheten att bibehålla behovsprövningen som grundval för bidragssystemet. Denna ståndpunkt utesluter emellertid icke att hänsyn i viss utsträckning tages till den värnpliktiges tidigare ekonomiska förhållanden. I kommitténs förslag liksom enligt gällande bestämmelser är framför allt bostadsbidraget uttryck för en dylik modifiering av behovsprincipen. Det kan i detta sammanhang framhållas, att den av kommittén verkställda statistiska undersökningen av de värnpliktigas ekonomiska förhållanden utvisar, att i ett stort antal fall inkallelsen icke i och för sig medför någon minskning av den värnpliktiges inkomster.

Kommittén har vidare anfört:

Kommitténs förslag innebär icke någon ändring i nu gällande grundsats, att familjebidraget skall täcka det behov, som uppkommit genom den värnpliktiges inkallelse. Ett behov av ekonomiskt stöd som förelegat redan före

33 Kungl. Majus proposition nr 339.

inkallelsen, bör sålunda principiellt sett icke tillgodoses genom familjebidrag. I enlighet härmed bör bidraget ej heller sättas högre än att det kommer att täcka det behov, som uppstått genom familjeförsörjarens inkallelse. Med denna utgångspunkt bör sålunda bidraget icke så utmätas, att det medför någon väsentlig förbättring av levnadsstandarden för den värnpliktiges familj.

Uppenbart är emellertid att denna princip i den praktiska tillämpningen måste i olika hänseenden underkastas väsentliga modifikationer. Den värnpliktiges ekonomiska förhållanden vid tidpunkten för inkallelsen böra sålunda icke tillmätas avgörande betydelse. Den värnpliktiges inkomst kan nämligen just vid inkallelsen vara onormalt låg på grund av exempelvis dålig tillgång till arbete. Hänsyn bör därför tagas till den genomsnittliga, normala inkomsten under en längre tid före inkallelsen. Den normala inkomsten inom den värnpliktiges yrke eller arbetsområde vid tiden för inkallelsen kan även vara vägledande vid behovsprövningen i förevarande hänseende.

Den ovannämnda principen måste emellertid enligt kommitténs mening underkastas en ytterligare modifikation. Det kan sålunda icke anses obilligt örn för värnpliktiga, som tillhöra särskilt lågt avlönade grupper av arbetstagare, det bidrag de erhålla medför en höjning av deras tidigare oskäligt låga ekonomiska standard. En dylik höjning får anses motiverad av att familjebidraget i viss mån utgör vederlag för de militära arbetsuppgifter den värnpliktige ålägges.

För vissa av kommittén föreslagna regler örn normerad behovsprövning samt däröver avgivna yttranden redogöres i det. följande.

I yttrandena har kommittéförslagets ståndpunkt i fråga örn behovsprövningens bibehållande som grundval för bidragssystemet i stort sett lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har med hänsyn till vad kommittén anfört örn svårigheterna att genomföra ett bidragssystem, som utan behovsprövning tillförsäkrade den värnpliktige sådan ersättning, att någon rubbning i hans ekonomi icke inträdde till följd av värnpliktstjänstgöringen, och de därmed förenade statsfinansiella konsekvenserna icke velat ställa sig avvisande mot kommitténs förslag örn bibehållande i princip av ett bidragssystem, som byggde på behovsprövningen.

Socialstyrelsen har föreslagit behovsprövningens slopande i viss utsträckning vid bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag. Härvid har styrelsen framhållit, att den hittills tillämpade behovsprövningen utan tvivel varit synnerligen tids- och arbetskrävande för de kommunala organen. Detta förhållande vore desto mera beklagligt som kommunernas arbete med andra uppgifter särskilt på socialvårdens område ofrånkomligen hade blivit alltmera krävande under senare år. Med säkerhet hade administrationen även vållat kommunerna betydande kostnader. Den bristande enhetlighet i systemets tillämpning på olika håll, som påtalats, hade vidare i stor utsträckning sin grund i behovsprövningen. Därtill komme, att det i direktiven för kommittén berörda dröjsmålet med bidragens utbetalande helt säkert vållats av de anordningar, som kravet på sådan prövning föranledde. Starka skäl talade sålunda för behovsprövningens slopande. För dess bibehållande syntes endast kostnadshänsyn kunna åberopas. Styrelsen, som på grund av det av kom-

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339. ries 42 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

nättén tillhandahållna statistiska materialet beräknat, att slopandet av behovsprövningen beträffande familjepenning och bostadsbidrag för gifta värnpliktiga nied barn under 16 år skulle medföra en kostnadsökning av omkring 8 procent, har vidare anfört:

Beräkningen ger vid handen, att den sannolika kostnadsökningen i samband med behovsprövningens borttagande för nämnda kategorier kan anses som mindre betydande, relativt sett, ehuru visserligen beloppet, i kronor räknat, vid omfattande inkallelser blir ansenligt. Man får dock hålla i minnet, att behovsprövningen kan antagas bliva mindre effektivt genomförd, ju mera omfattande inkallelserna äro. Vidare böra från den beräknade utgiftsökningen dragas de säkerligen högst betydande besparingar å administrationskostnaderna, som måste kunna vinnas. Att denna besparing framför allt kommer kommunerna till godo minskar icke dess värde.

Socialstyrelsen har även övervägt ett alternativ, innebärande att man slopar behovsprövningen i fråga örn familj epenningen men låter den vara kvar i fråga örn bostadsbidraget. Det kan approximativt beräknas, att kostnadsökningen då skulle minskas med cirka 3/i och alltså komma att utgöra cirka 2 procent i stället för cirka 8 procent. Kostnadsökningen skulle alltså då avsevärt nedbringas. Å andra sidan skulle emellertid då också de praktiska fördelarna komma att i hög grad reduceras, eftersom flertalet ansökningar avse såväl bostadsbidrag som familjepenning och behovsprövning sålunda i allmänhet fortfarande måste företagas.

Efter styrelsens mening bleve vinsterna i form av en väsentligt underlättad och förbilligad administration och undanröjandet av anledningar till missnöje från de inkallades sida så avsevärda, att de finge anses uppväga olägenheten av den kostnadsökning på cirka 8 procent, som kunde beräknas uppkomma, örn behovsprövningen borttoges vid beräkning av familjepenning såväl som bostadsbidrag för gifta värnpliktigas hustrur och barn under 16 år. Det bör härvid icke minst beaktas, att en sådan förenkling av administrationen skulle komma att betyda en stor lättnad för de av viktiga sociala uppgifter redan hårt belastade kommunala myndigheterna. Styrelsen förordar sålunda en ändring av kommittéförslaget i sådan riktning. I enlighet härmed skulle familj epenningen i angivna fall utgå med de i kommittéförslaget bestämda maximibeloppen och bostadsbidraget komma att utgå med ett belopp, motsvarande kostnaderna för den bostad, den värnpliktige innehade å inryckningsdagen.

Mot en sådan ordning som den nu av styrelsen förordade kommer det måhända att invändas, att den dock i fråga om såväl familjepenning som bostadsbidrag skulle giva understöd även åt personer, som icke äro i verkligt behov av hjälp. Härtill må erinras, att, såsom beräkningarna utvisa, detta dock icke kan antagas bliva fallet i någon större utsträckning, och därjämte bör betonas, att familjebidragen åt de inkallade värnpliktiga med fog kunna uppfattas som ett vederlag för samhällsnyttigt arbete, en art av familjelön, och att det därför icke kan anses oegentligt, att behovsprövning med hänsyn till inkomsten ej sker i detta sammanhang.

Familjebidragsnämnden i Sandvikens köping har ansett behovsprövningen böra helt bortfalla, då därigenom arbetsgivaren skulle få större intresse att lämna bidrag till de värnpliktiga under tjänstgöringstiden.

Kommitténs uttalanden rörande hänsynstagande till den värnpliktiges tidigare ekonomiska standard ha föranlett länsstyrelsen i Örebro län att framhålla,

35 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

att enligt länsstyrelsens erfarenhet regeln att standardhöjning icke finge ske beträffande dem, som före inkallelsen levat i mycket blygsamma ekonomiska förhållanden, varit svårförståelig för de inkallade och orsakat missnöje bland dem. Den ändring, som härvidlag föresloges, syntes fördenskull, trots de invändningar som otvivelaktigt kunde resas däremot, vara motiverad.

Familjebidragsnämnden i örebro har i anslutning till kommitténs motivering som sin åsikt uttalat, att det hittillsvarande överförandet från kommunen till familjebidragsnämnden av försörjningsfall icke vidare komme att vara möjligt eller med andra ord att örn en värnpliktig före inkallelsen åtnjutit t. ex. fattigvård (eller annat ekonomiskt stöd), så borde familjebidrag icke utgå med annat belopp än det som eljest kunde vara behövligt för att täcka det behov, som uppstått genom inkallelsen.

Svenska arbetsgivareföreningen, som kritiserat vad i kommitténs motivering anförts rörande höjning genom familjebidraget av vissa särskilt lågt avlönade arbetares ekonomiska standard, har framhållit, att det icke syntes vara rimligt att jämställa den militära tjänstgöringen med civilt arbete och av denna anledning påyrka en standardhöjning för vissa inkallades familjer. I den mån den militära prestationen ginge utöver den normala, funnes likväl måhända särskild grund för en dylik standardhöjning. En militär arbetsprestation utöver den normala ersattes sålunda i viss utsträckning genom den högre terminslön och månadslön, som tillkomme värnpliktiga i befälsställning. I viss utsträckning torde även den föreslagna hemortslönen tillgodose önskemålet att premiera fullgörandet av mer än normala militära arbetsuppgifter. Skulle man därutöver, fortsätter föreningen, genom familjebidrag i större utsträckning söka höja de inkallades standard utöver den, som rådde före inkallelsen, skulle därigenom utsikterna att förmå de hemmavarande att genom eget förvärvsarbete bygga på familjebidragen avsevärt minskas. Redan nu hade stora svårigheter i detta avseende förmärkts särskilt inom textilindustrien och inom jordbruket, inom vilka näringsgrenar ett starkt behov av kvinnlig arbetskraft normalt gjorde sig gällande.

I syfte att lätta de värnpliktigas bördor under inkallelse till tjänstgöring ha alltsedan hösten 1939 tillkommit åtskilliga författningar på den sociala försvarsberedskapens område. De mest betydelsefulla av dessa äro krigsfamiljebidragsförordningen och den därtill anslutande tillämpningskungörelsen. Efter tillkomsten av dessa författningar har en oavbruten utveckling försiggått på ifrågavarande område. Den gångna tidens erfarenheter ha också givit anledning till en överarbetning av hithörande bestämmelser, vars resultat framlades för och godkändes av 1941 års riksdag. Någon rubbning av huvudprinciperna för familjebidragen gjordes emellertid icke. Med anledning av den inträffade prisstegringen undergingo familjepenningens maxima och dess grundbelopp samtidigt en provisorisk höjning.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen är det utmärkande för de nuvarande krigsfamiljebidragsförfattningarna, att bidragen till sin väsentliga del utgå först efter noggrann behovsprövning och att denna

Departements-

chefen.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

behovsprövning i viktiga hänseenden är begränsad av maximeringsbestärm melser. Hänsyn till kostnaderna för familjebidragen och till önskemålet att undvika alltför betydande olikheter i bidragsbeloppen skilda medborgargrupper emellan lia härvidlag inverkat. Familjebidragsverksamheten kan emellertid, såsom i det föregående antytts, tänkas omlagd i sådan riktning, att den skulle kunna tjäna syftet att i sin mån utjämna verkningarna av de olikheter i tjänstgöringstid för olika kategorier av värnpliktiga, som icke helt kunna undgås. Detta skulle kunna ske genom att familjebidraget finge karaktär av kompensation för förlorad civil inkomst. Oavsett möjligheten att genomföra en så vittutseende reform har behov yppats av en allmän översyn av gällande författningar i ämnet. Därvid har även framstått såsom nödvändigt att, beakta den inverkan, som prisutvecklingen kan öva på bidragsbeloppens storlek. Denna översyn har av Kungl. Majit uppdragits åt 1941 års krigsfamiljebidragskommitté.

De överväganden, som ägt rum inom kommittén, ha givit vid handen, att ett system, som utan behovsprövning tillförsäkrade den värnpliktige full gottgörelse för den under militärtjänstgöringen förlorade civila inkomsten, skulle medföra en ekonomisk kompensation, vilken ur sociala synpunkter icke vore nödvändigt och ej heller rättvis. Ett dylikt system skulle därför kunna medföra ogynnsamma psykologiska verkningar. Den praktiska utformningen därav skulle vidare, enligt vad kommittén anfört, stöta på nästan oöverstigliga svårigheter, och statsfinansiella synpunkter skulle för övrigt nödvändiggöra vissa begränsningar av kompensationen. Härav skulle följa, att man i allt fall skulle komma att i viss mån bygga på en behovsprövning. Kommittén har med hänsyn härtill avvisat tanken på att införa ett nytt bidragssystem och har sålunda funnit sig böra bibehålla behovsprövningen såsom grundval för bidragssystemet.

Det nuvarande bidragssystemet föreslås av kommittén kompletterat med vissa regler för normerad behovsprövning att tillämpas beträffande de vanligast enligt krigsfamiljebidragsförordningen förekommande bidragen, nämligen familjepenning och bostadsbidrag till inkallad värnpliktigs hustru och bani. Örn nämnda regler genomfördes, borde den hittills bristande enhetligheten vid behovsprövningen kunna väsentligen övervinnas. Kommittén har vidare framlagt förslag örn införande i krigsfamiljebidragsförordningen av en ny bidragsform, hemortslön, vilken avsetts skola efter viss tids beredskapstjänstgöring tillkomma samtliga värnpliktiga utan hänsyn till ekonomiskt behov och alltså utan avseende å örn den värnpliktige är familjeförsörjare eller icke. Hemortslönen avses samtidigt skola ersätta för närvarande utgående långtidstillägg till vissa värnpliktiga samt den särskilda semesterersättning och det avdrag å skatt, som enligt beslut av 1941 års riksdag tillerkändes vissa värnpliktiga, vilka under år 1940 fullgjort beredskapstjänstgöring. Enligt särskilda bestämmelser skulle hemortslön med reducerat belopp utgå retroaktivt för viss beredskapstjänstgöring, som fullgjorts under år 1941 och första halvåret 1942. Med hänsyn till bland annat hemortslönens införande skulle familjepenningens grundbelopp ej längre utgå.

37 Kungl. Majlis proposition nr 339.

Kommitténs förslag innebär vidare höjning av familjepenningens maximibelopp för samtliga kategorier av familjemedlemmar, vissa ökade möjligheter för värnpliktig att få räkna närstående personer såsom familjemedlemmar och att alltså få familjebidrag för dessa samt i vissa avseenden ändrade regler för bestämmande av bidragsbelopp till frånskild hustru, till barn, som liro under vårdnad av annan än den värnpliktige, och till husföreståndarinna. Vidare föreslås i krigsfamiljebidragsförordningen ändrade bestämmelser om rätt till och beräknande av bostadsbidrag och näringsbidrag. Ett genomförande av kommittéförslaget skulle även i vissa andra hänseenden medföra förbättringar i den värnpliktiges och hans närmastes ställning.

De sammanlagda kostnaderna för familjebidrag, som skola utgå enligt krigsfamiljebidragsbestämmelserna, föreslås av kommittén skola i större utsträckning än hittills bestridas av statsverket, och kommunernas procentuella andel i kostnaderna föreslås skola variera för olika slag av bidrag.

Remissmyndigheterna med undantag av socialstyrelsen ha i stort sett biträtt eller lämnat utan erinran de av kommittén tillämpade principerna för revisionen av familjebidragsförfattningarna.

Såsom framgår av det föregående innebära principerna för revisionen bland annat å ena sidan en differentiering av familjebidragen efter hjälpbehovet men med beaktande av kravet på enhetlighet, å andra sidan införande av ett nytt bidrag i form av en utan hänsynstagande till förekommande ekonomiskt behov efter tjänstgöringstidens längd differentierad hemortslön, vilken åtminstone i viss män är ägnad att utjämna de ekonomiska verkningarna av olikheterna i de värnpliktigas tjänstgöringstid. De praktiska erfarenheter, som hittills vunnits under tillämpningen av det år 1940 införda krigsfamiljebidragssystemet, hava i huvudsak tillvaratagits av kommittén. Till stöd för ståndpunkten, att bidragssystemet alltjämt bör bygga på principen örn behovsprövning, kan också åberopas resultatet av en utav kommittén hos samtliga länsstyrelser och 279 familjebidragsnämnder gjord förfrågan örn deras erfarenheter i fråga örn de nuvarande krigsfamiljebidragsförfattningarnas lämplighet i olika avseenden. Praktiskt taget alla länsstyrelser och familjebidragsnämnder lämnade därvid systemet med behovsprövning utan erinran. Endast en länsstyrelse och fyra familjebidragsnämnder ansågo, att behovsprövningen borde avskaffas i familjebidragssystemet. Vid angivna förhållande synes mig anledning icke finnas att nu övergå till ett på annan grundval än behovsprövning byggt system, allra helst som en genomgripande omarbetning av familjebidragsreglerna skulle komma att vid övergången vålla svårigheter för familjebidragsnämnderna, vilka numera förvärvat erfarenheter rörande tillämpningen av det gällande systemet. Redan med hänsyn härtill kan jag icke dela socialstyrelsens uppfattning, att det skulle vara lämpligare att övergå till ett system med bidrag utan hänsyn till behovet. De av socialstyrelsen anförda skälen för ett slopande i viss utsträckning av behovsprövningen äro enligt min mening ej heller ur andra synpunkter övertygande. Sociala skäl tala icke för en sådan reform och statsfinansiella hänsyn mana härvidlag till återhållsamhet. Den hittillsvarande bristande en-

38 Kungl. May.ts proposition nr 339.

hetligheten vid familj ebidragsnämndernas tillämpning av behovsprövningsreglerna synes mig i väsentlig mån komma att övervinnas genom införande av normerad behovsprövning för flertalet bidragsfall. Erfarenheterna ha icke heller givit vid handen, att det närmast skulle vara behovsprövningen i och för sig, som föranlett det understundom påtalade dröjsmålet vid familjebidragsärendenas handläggning och bidrags utanordnande. Det synes mig vid bedömande av frågan örn lämpligheten av att övergå till ett bidragssystem utan behovsprövning ej heller böra förbises, att övergången skulle kunna motverka strävan att tillgodose näringslivets behov av arbetskraft.

Kommittén har anfört, att ett behov av ekonomiskt stöd, som förelegat redan före inkallelsen, principiellt sett icke borde tillgodoses genom familjebidrag, men uttalat sig för en sådan modifikation av principen, att särskilt lågt avlönade grupper av arbetstagare genom det familjebidrag de erhölle skulle kunna uppnå en höjning av sin tidigare oskäligt låga ekonomiska standard. Till kommitténs uppfattning härvidlag kan jag i stort sett ansluta mig. Den angivna grundsatsen bör emellertid även i så måtto jämkas, att ett understödsbehov, som före inkallelsen tillgodosetts genom fattigvård eller liknande samhällelig hjälpform, under den värnpliktiges tjänstgöring avhjälpes genom familjebidrag. Jämväl en dylik modifikation är motiverad av den omständigheten, att familjebidraget såsom kommittén framhållit i viss mån utgör vederlag för de militära arbetsuppgifter den värnpliktige ålägges. Jag kan således icke dela den uppfattning, som i förevarande hänseende uttalats av familjebidragsnämnden i Örebro. Det kan emellertid erinras om att bidrag för familjemedlemmar, som avses i 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen, utgår endast i den mån den värnpliktige före inkallelsen i väsentlig mån bidragit till den ifrågavarande familjemedlemmens underhåll. Föreligger icke sådant fall och har fattigvård till följd av den värnpliktiges underlåtenhet att fullgöra sin underhållsskyldighet utgått till familjemedlemmen, kan familjebidrag icke utmätas till sådant belopp, att det ersätter den utgående fattigvården.

2. Krigsfamiljebidragen.

I sitt förslag har kommittén bibehållit de nuvarande bidragsformerna, familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag.

a) Behovsprövning.

Kommittén har till vissa länsstyrelser och familj ebidragsnämnder ställt en förfrågan rörande de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av gällande bestämmelser rörande krigsfamiljebidragen. I vissa av de svar, som inkommit i anledning härav, ha uttalats önskemål om behovsprövningens borttagande eller förenkling ävensom klarare utformning av reglerna för behovsprövningen. Kommittén har i anslutning härtill utvecklat grunderna för den föreslagna normerade behovsprövningen beträffande familjepenning och bostadsbidrag samt därom anfört:

39 Kungl. Majis proposition nr 339.

Den nuvarande bristen på mera detaljerade stadganden för behovsprövningen medför givetvis förutom svårigheter för nämnderna i deras arbete ojämnhet i beloppens storlek olika kommuner emellan. Dylika olikheter äro i den mån de icke framstå som motiverade, ägnade att väcka missnöje bland de värnpliktiga. Kommittén har med hänsyn härtill sökt utforma enhetliga regler för behovsprövningen. Det har emellertid därvid visat sig ogenomförbart att skapa dylika regler för de skiftande behov, som äro representerade inom de grupper av familjemedlemmar, som avses i 3 § b) och c) i krigsfamiljebidragsförordningen. För den trängre familjekretsen enligt 3 § a) nämnda förordning föreslår kommittén emellertid vissa regler, syftande till en normerad behovsprövning. Enligt dessa regler utgår alltid familjepenningens maximum, då den värnpliktige eller familjemedlemmarna icke ha iiv komst, bortsett från den förres i och för tjänstgöringen åtnjutna förmåner. Om däremot den värnpliktige eller familjemedlemmarna ha inkomst, avdrages denna enligt viss progressiv procentsats från summan av familjepenningens maximum och bostadskostnaden. Vid utformandet av avdragsreglerna har kommittén sökt iakttaga, att arbetsgivarens intresse av att låta den värnpliktige behålla en del av sin civila inkomst och familjemedlemmarnas intresse av att förskaffa sig arbetsinkomst uppmuntras. Kommittén har därför i det föreslagna avdragssystemet infogat den nu gällande s. k. fjärdedelsregeln för inkomst från arbetsgivaren under tiden för militärtjänstgöringen på så sätt, att dylik inkomst endast avdrages i den män densamma överstiger en fjärdedel av den tidigare inkomsten. Den överskjutande delen avdrages enligt samma procentsats som övrig inkomst. Härigenom kommer dylik bibehållen inkomst från arbetsgivaren att i förevarande hänseende få en särskilt gynnad ställning. Kommittén har emellertid ansett det vara av största vikt att den s. k. fjärdedelsregeln bibehålies med hänsyn till att denna numera torde ha ingått i det allmänna medvetandet. En ändring på denna punkt skulle få verkningar, som svårligen kunna överblickas. I enlighet med vad som nu gäller, föreslås vidare att ett belopp av 50 kronor i vart fall lämnas avdragsfritt.

Enligt kommitténs förslag gälla, bortsett från den s. k. fjärdedelsregeln, samma avdragsregler för bibehållen inkomst från arbetsgivare och familjemedlems inkomst av förvärvsarbete som för annan inkomst. Sålunda avdrages inkomst av förmögenhet enligt samma gynnsamma regler som gälla för inkomst av förvärvsarbete. Avgörande för denna kommitténs ståndpunkt har, förutom svårigheterna att utöva effektiv kontroll, framför allt varit en önskan att tillgodose de små spararnas intresse i detta hänseende. Behovet av så enkla regler som möjligt för behovsprövningen talar även starkt för en likformig behandling av olika slag av inkomster.

Rörande den närmare utformningen av de föreslagna reglerna för den normerade behovsprövningen hänvisas till 15 § och 16 § 5 mom. i kommitténs förslag till krigsfamiljebidragskungörelse (Bil. B).

Såsom framgår av det föregående har socialstyrelsen förordat behovsprövningens slopande i viss utsträckning vid bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag.

Behovet av särskilda regler för behovsprövningen har vitsordats i åtskilliga yttranden. I flertalet av dessa yttranden har uttalats anslutning till de av kommittén föreslagna reglerna. I flera yttranden har emellertid anmärkts, att de föreslagna reglerna vore alltför komplicerade. Sålunda har socialstyrelsen anfört:

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Enligt förslaget skulle avdrag för bibehållen inkomst ske efter en regel, som har en viss motsvarighet i den inom folkpensioneringen beträffande tillläggspension gällande avdragsregeln. Den av kommittén förordade avdragsregeln har emellertid gjorts avsevärt mera komplicerad än den sistnämnda, och dess tillämpning måste på denna grund utan tvivel bli förenad med högst avsevärda olägenheter.

Kommitténs regel förutsätter avdrag med olika procentsatser för olika delar av den bibehållna inkomsten. Det kan i detta sammanhang erinras om vad i propositionen 1942: 232 har anförts gentemot ett förslag från socialvårdskommittén örn en liknande differentiering av avdrag för olika inkomstintervaller i samband med beräkning av barnbidrag. Propositionen ansluter sig till den kritik mot detta förslag, som framförts från pensionsstyrelsens sida med hänvisning till bland annat de administrativa olägenheterna av en sådan beräkningsmetod. Örn ett centralt ämbetsverk har kunnat anföra sådana betänkligheter i ett dylikt fall, bör det kunna förutsättas, att den av krigsfamiljebidragskommittén förordade avdragsregeln, som är betydligt mera invecklad än den av socialvårdskommittén beträffande barnbidragen föreslagna, skulle komma att åsamka familjebidragsnämnderna mycket avsevärda administrativa svårigheter. Sannolikt kommer ärendenas handläggning att härigenom ytterligare fördröjas. Förslaget örn införandet av en sådan regel i familj ebidragsförfattningarna bör efter styrelsens mening bestämt avstyrkas.

Under förutsättning att behovsprövningen här överhuvud skall bibehållas, har styrelsen eljest intet att i princip erinra mot att den fria behovsprövningen beträffande gift värnpliktigs hustru och barn under 16 år ersättes med en inkomstprövning. Behovet av enhetlighet i familj ebidragsf örordningens tillämpning påkallar en sådan anordning. En mycket enklare avdragsregel än den föreslagna bör emellertid komma till användning vid denna inkomstprövning. Så vitt socialstyrelsen kan finna, bör denna regel nära ansluta sig till den som tillämpas inom folkpensioneringen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett mera enhetliga grunder böra eftersträvas vid behovsprövningen. Detta syntes lämpligen böra ske därigenom, att uppgifter örn praxis å olika orter sammanställdes och granskades, varefter statens arbetsmarknadskommission skulle fastställa mera detaljerade grunder för behovsprövningen.

Länsstyrelsen i Stochholms län har velat understryka, att ifrågavarande regler i vad de avsåge bestämmelserna om avdrag enligt 15 § krigsfamiljebidragskungörelsen samt anordningen med olika bestämmelser i fråga om behovsprövningen för skilda kategorier av familjemedlemmar kunde förväntas medföra åtskilliga tolkningssvårigheter för familjebidragsnämnderna vid den praktiska tillämpningen samt att nämndernas administrativa arbete till följd härav torde komma att i avsevärd grad tyngas. Den risken syntes tillika föreligga, att nämnderna komme att tillämpa de för den normerade behovsprövningen stadgade grundprinciperna jämväl i de fall, då enligt förslaget individuell behovsprövning skulle ske. Med hänsyn till det starkt framträdande behovet för familjebidragsnämnderna av utförlig handledning på ifrågavarande område, ville länsstyrelsen uttala sin förväntan, att sådan komme att i erforderlig omfattning meddelas av tillsynsmyndigheten.

Även chefen för armén och försvarsväsendets lönenämnd ha ansett de föreslagna avdragsreglerna örn möjligt böra förenklas. Familjebidragsnämnden i

41 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Stockholms stad har anmärkt, dels att de föreslagna reglerna endast innefattade de fall, då familjebidrag utginge till familjemedlemmar enligt 3 § a), och dels att föreskrivna avdrag skulle ske, sedan inkomsterna minskats med avdrag för inkomstens förvärvande. Familjebidragets storlek bleve beroende på vilka avdrag nämnden ansåge nödvändiga för inkomstens förvärvande. De föreslagna reglerna vore så invecklade, att dessas tillämpning i synnerligen hög grad komme att betunga nämndernas arbete. Därest en snabb behandling av inkomna ärenden skulle bliva möjlig, bleve en betydande personalutökning följden. En enhetlig prövning i de fall, där inkomster förelåge, syntes enligt nämndens mening kunna åstadkommas genom mindre invecklade och arbetskrävande regler. Familjebidragsnämnden i Göteborg har ansett avdragsreglema omständliga och tidsödande. Familjebidragsnämnden i Vilhelmina har betonat, att tillämpningen av reglerna örn den normerade behovsprövningen bleve mycket svår, örn icke reglerna för prövning av ett mindre jordbruks avkastning och driftskostnader närmare utvecklades.

Överståthållarämbetet har anfört:

Beträffande behovsprövningen har kommittén föreslagit vissa bestämmelser till främjande av enhetlighet, mot vilkas principiella riktighet ingen erinran kan göras men vilka äro av den komplicerade beskaffenhet, att deras efterföljande, åtminstone å större orter, kommer att för familjebidragsnämnderna medföra betydande svårigheter. Före tillkomsten av de nu gällande bestämmelserna i 13 § andra stycket och 14 § första stycket krigsfamiljebidragskungörelsen tillämpade Överståthållarämbetet vissa regler, byggda på den jämväl av kommittén följda principen, att den av inkomsten föranledda reduceringen av bidraget begränsades så, att familjen ställdes i ett bättre läge än örn densamma varit helt hänvisad till familjebidrag. En dylik tillämpning ansågs ägnad såväl att animera de inkallades arbetsgivare att bidraga till sina anställdas uppehälle som att uppmuntra familjemedlemmarna till eget förvärvsarbete. Vid bidragets bestämmande utgicks från det belopp, som av familjens sammanlagda inkomst under militärtjänstgöring med bortseende från krigsavlöning återstod, sedan hyreskostnaden och eventuellt med inkomstens förvärvande sammanhängande utgifter, t. ex. resekostnad, fråndraga. Uppgick nämnda belopp för ensam hustru till 100 kronor per månad, ansågs behov icke föreligga och beviljades förty endast sådant bidrag, som skulle utgå utan behovsprövning. Understeg behållningen 100 kronor, beviljades bidrag intill nämnda belopp, i första hand i form av familjepenning och eventuellt ytterligare såsom bostadsbidrag. Funnos minderåriga barn, ökades nämnda belopp med 30 kronor för varje barn. Därest den föreliggande inkomsten hälglöt från hustrus förvärvsarbete, räknades med en behållning av 120, 150, 180 etc. kronor. Principerna kunna uppenbarligen även uttryckas så, att viss inkomst ej tilläts inverka reducerande på familjebidraget, nämligen sådan, som ej översteg skillnaden mellan, å ena sidan, nyssnämnda fingerade behållning och, å andra sidan, boloppet av högsta möjliga familjepenning för månad räknat.

Det syftemål, som införandet av förutberörda stadganden i 13 och 14 §§ krigsfamiljebidragskungörelsen avsåg, nämligen att ställa familjer med civil inkomst i ett bättre läge än familjer med allenast familjebidrag samt att uppmuntra de inkallades arbetsgivare att under inkallelsen lämna bidrag, utan att fördelarna härav bortföllo genom motsvarande reduktion av familjebidraget, var sålunda redan med det nu skisserade systemet tillfredsställande

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

uppnått. Systemet hade dessutom fördelen av största enkelhet. Genom dylika regler skulle enhetlighet inom riket väl kunna åvägabringas genom fastställande i krigsfamiljebidragskungörelsien av beloppen för ovan angivna fingerade behållning, lämpligen under hänsynstagande till dyrortsgrupperingen för folkpensionering. Däremot medger systemet ej differentiering av familjebidraget med hänsyn till tidigare inkomststandard, enär familjebidraget tydligen normeras av inkomstförhållandena under militärtjänstgöringen.

De nu gällande reglerna örn den s. k. fria fjärdedelen ha av härvarande familjebidragsnämnd tolkats i den riktningen, att i fall av hustrus arbetsinkomst sagda fjärdedel beräknats å makarnas sammanlagda inkomst före inkallelsen. Denna tolkning av författningsbestämmelserna har medfört en icke oväsentlig förhöjning av bidragens storlek i förhållande till tidigare. Förhållandet har av de utsedda revisorerna påpekats för Överståthållarämbetet, som emellertid, i avvaktan på kommitténs förslag, icke ansett sig böra företaga annan åtgärd i anledning av den framställda anmärkningen, än att önskvärdheten av mera detaljerade bestämmelser angående behovsprövningen understrukits i skrivelse till statens arbetsmarknadskommission.

Ehuru de av Stockholms stads familj ebidragsnämnd nu tillämpade. grunderna för familjebidragets bestämmande medge hänsynstagande till familjens standard före inkallelsen, anser emellertid Överståthållarämbetet, att desamma — med hänsyn till sina nackdelar, för vilka i detta sammanhang icke torde böra redogöras — icke bör läggas till grund vid utfärdande av författningsbestämmelser angående behovsprövningen. Hänsynstagande till inkomststandarden före inkallelsen synes icke kunna ske utan omfattande räkneoperationer. Det av kommittén nu framlagda förslaget torde härvid icke utmärkas av större svårtillämplighet än andra tänkbara system. Därest hänsyn till inkomstförhållandena före inkallelsen anses oundgängligen böra tagas, har Överståthållarämbetet intet att erinra mot kommitténs förslag.

Rörande avdragsreglernas sakliga innebörd har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhållit bland annat, att reduktionen borde få börja med ett mindre belopp än 50 procent, exempelvis 10 procent. Vidare har länsstyrelsen påpekat, att avdragsreglerna — exempelvis i det fall att den värnpliktige finge behålla hela sin inkomst från arbetsgivaren — kunde medföra en standardhöjning i förhållande till familjens normala inkomster. Länsstyrelsen har i anslutning härtill ifrågasatt en föreskrift örn att den modifierade s. k. fjärdedelsregeln icke skulle få medföra uppenbart oskälig standardhöjning.

Svenska arbetsgivareföreningen, som anslutit sig till tanken örn en normerad bellovsprövning, har jämväl uttalat sig för att i förordningen måtte införas särskild bestämmelse, att familjebidraget ej finge bestämmas högre än att familjemedlemmarnas levnadsstandard, därest familjemedlemmarna eller någon av dem ej utförde arbete utom hemmet, icke höjdes utöver förutvarande nivå annat än i det undantagsfallet, att den inkallades arbetsinkomst under tiden före inkallelsen av särskild orsak •— exempelvis arbetslöshet — varit särskilt låg. Föreningen har slutligen förordat, att det avdragsfria beloppets storlek finge variera i de olika dyrortsgrupperna.

Familjebidragsnämnden i Göteborg har ansett, att avdragsreglerna komme att beröva ett stort antal personer, särskilt sådana, där hustrun hade för-

43 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

värvsarbete, en avsevärd del av det familjebidrag, de vore i behov av och för närvarande åtnjöte. Familjebidragsnämnden i Tror tyds kommun bar betonat svårigheten att uppskatta inkomsten för hustrur, som dreve egen rörelse, lantbrukarhustrur samt hustrur, som arbetade såsom hemhjälp. Nämnden har med hänsyn härtill föreslagit, att för att ej hustrur med fast anställning, som hade fullt kontrollerbara inkomster, skulle komma i alltför ogynnsamt läge i förhållande till nyss angivna kategorier, hustrus inkomst, örn man ej helt kunde bortse från densamma, borde privilegieras upp till 100 kronor i månaden.

Avsaknaden av mera generella regler för behovsprövningen utgör otvivelaktigt en av de allvarligaste bristerna i den nu gällande krigsfamiljebidragsförordningen. Familjebidragsnämndernas verksamhet vid bestämmande av familjebidragens belopp har på grund av denna brist kommit att uppvisa olikheter, som icke kunna anses sakligt motiverade. Helt naturligt har detta förhållande orsakat missnöje bland de värnpliktiga. En av de viktigaste uppgifterna vid revisionen av krigsfamiljebidragsförfattningarna är därför tillskapandet av mera bestämt utformade regler för behovsprövningen. Givet är, att en dylik uppgift är förenad med stora svårigheter med hänsyn till vikten av att åstadkomma en rättvis avvägning mellan de olika intressen, som måste beaktas. Kommittén har i sitt förslag inskränkt sig till att föreslå regler för behovsprövningen i fråga örn den trängre familjekretsen eller hustru, med vilken den värnpliktige sammanlever, samt barn under 16 år. Även om det i och för sig varit önskvärt, att behovsprövningen kunnat närmare regleras jämväl för övriga kategorier familjemedlemmar, äro emellertid svårigheterna att genomföra en dylik reglering så betydande, att denna tanke måst övergivas.

Mot den sakliga innebörden av de av kommittén föreslagna reglerna lia icke gjorts mera väsentliga erinringar. Några bärande skäl för de jämkningar, som i vissa yttranden ifrågasatts beträffande storleken av de föreslagna avdragen med hänsyn till inkomst, lia enligt min mening icke förebragts. I några yttranden har framhållits behovet av att reglerna för behovsprövningen kompletterades nied särskild föreskrift örn att familjebidraget ej finge bestämmas till sådant belopp, att det medförde en höjning av familjens förutvarande standard. Som tidigare anförts innebär kommittéförslaget icke någon ändring i nu gällande grundsats, att familjebidraget skall täcka det behov, som uppkommit genom den värnpliktiges inkallelse, ehuru denna princip funnits böra modifieras i vissa avseenden. Med hänsyn härtill torde icke de föreslagna reglerna örn normerad behovsprövning nödvändiggöra ett uttryckligt stadgande av det ifrågasatta innehållet.

Den kritik, som i yttrandena riktats mot de föreslagna reglerna, har framför allt tagit sig uttryck i farhågor för att reglerna skulle vara så invecklade, att de komme att i hög grad öka familjebidragsnämndernas arbetsbörda. Gentemot denna kritik vill jag framhålla, att det ligger i sakens natur, att regler, som utformas i syfte att på förevarande område åstadkomma en så rättvis intresseavvägning som möjligt, icke kunna göras alltför schematiska. Som överståt-

jDepartementschefen.

44 Kungl. Majus proposition nr 339.

hållarämbetet påpekat torde det framför allt vara bibehållandet av den s. k. fjärdedelsregeln, som omöjliggör en i och för sig önskvärd förenkling av reglerna. Jag anser emellertid denna regel vara av sådant värde, att jag icke är beredd att föreslå dess slopande endast för att åvägabringa en dylik förenkling. Socialstyrelsen har ansett, att reglerna för behovsprövningen borde utformas i nära anslutning till dem, som tillämpas inom folkpensioneringen. Jag är emellertid icke övertygad örn att dylika regler skulle bliva lättare att tillämpa än de av kommittén föreslagna. Jag kan därför i huvudsak godtaga kommittéförslaget i förevarande hänseende. Jag vill emellertid understryka vikten av att tillsynsmyndigheten meddelar klara och lättfattliga anvisningar för reglernas tillämpning. I samband därmed böra även tabeller uppgöras, utvisande storleken av avdragen vid olika inkomster. Dylika tabeller torde i hög grad underlätta nämndernas arbete.

Jag återkommer i specialmotiveringen till vissa detaljspörsmål rörande behovsprövningen.

b) Hänsynstagande till krigslön m. ni.

I kommittéförslaget har den för närvarande gällande regeln, att vid behovsprövningen hänsyn icke skall tagas till den värnpliktiges krigslön och övriga under tjänstgöringen utgående förmåner, bibehållits. Denna regel hade, enligt vad kommittén anfört, kritiserats av en familjebidragsnämnd i vad avsåge värnpliktiga, som innehade furirs grad eller högre befattning. Det hade därvid framhållits, dels att då dessa värnpliktiga uppbure särskild lön i och för sin militära befattning de komme i gynnad ställning vid jämförelse med andra värnpliktiga och dels att den lön de åtnjöte även borde till viss del komma familjen tillgodo.

Häremot har kommittén anfört:

Det ifrågavarande stadgandet motiverades vid sin tillkomst med att ett hänsynstagande till krigslönen skulle göra illusorisk den lönegradering efter tjänsteställningen, varpå krigsavlöningsreglementet bygger. Detta skäl för den ifrågavarande regeln har icke med hänsyn till kommitténs förslag förlorat sin giltighet. Den förbättring av familjebidragen, som kommitténs förslag innebär, torde emellertid i och för sig motivera en omprövning av den ifrågavarande regeln. Då kommittén emellertid i sitt förslag bibehållit den nämnda regeln oförändrad, har skälet härför framför allt varit de tekniska svårigheter, som uppstå för de militära myndigheterna att hålla familjebidragsnämndema kontinuerligt underrättade örn inträffande förändringar i de värnpliktigas avlöningsförmåner på grund av befordran. I den mån dylik underrättelse utebleve, skulle svårigheter uppstå med återkrav av för mycket utgivet belopp. Kommittén, som dock finner det rimligt, att i nu påtalade fall garantier skapas för att viss del av krigslönen verkligen kommer den värnpliktiges familj till godo, vill förorda, att spörsmålet ägnas uppmärksamhet vid en revision av krigsavlöningsreglementet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har föreslagit, att för undvikande av bristande enhetlighet i fråga örn behovsprövningen, som icke motsvarades av olikheter i de givna förutsättningarna, hänsyn vid behovsprövningen skulle tagas till krigslön och övriga under tjänstgöringen utgående förmåner för värn-

45 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

pliktiga, som innehade furirsgrad eller högre befattning. För att ett sådant stadgande skulle kunna tillämpas fordrades, att familj ebidragsnämnderna erhölle underrättelse från de militära myndigheterna, då en värnpliktig, efter det ansökan örn familjebidrag ingivits, konstituerades till högre grad. Med den ökade pappersrutin, som de militära myndigheterna numera förvärvat, borde det enligt länsstyrelsen icke vara ogörligt att hålla familj ebidragsnämnderna underrättade örn meddelade konstitueringar och de förändringar i krigslönen, som följde av konstituering till högre grad.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ifrågasatt, att hänsyn skulle tagas till den månadslön, som åtnjötes av värnpliktig med furirs eller högre grad.

Arméförvaltningen har i likhet med kommittén ansett rimligt, att garantier skapades för att viss del av krigslönen verkligen komme den värnpliktiges familj till godo. Detta spörsmål borde, som kommittén framhållit, lösas i samband med den pågående revisionen av krigsavlöningsreglementet.

Kommitténs förslag örn bibehållande av den nu gällande regeln, att vid behovsprövningen hänsyn icke skall tagas till den värnpliktiges krigslön och övriga under tjänstgöringen utgående förmåner, finner jag mig på av kommittén anförda skäl böra för närvarande biträda. Jag anser dock i likhet med kommittén och vissa av de hörda myndigheterna påkallat, att spörsmålet ägnas uppmärksamhet vid revision av krigsavlöningsreglementet, därvid särskilt torde böra tagas i övervägande, huruvida skäl föreligga att, åtminstone i dess nuvarande form, bibehålla den i krigslönen ingående särskilda månadslönen för värnpliktiga med korprals eller högre tjänstegrad. Det synes mig icke uteslutet, att tillkomsten av den av kommittén föreslagna och av mig förordade hemortslönen, möjligen efter revision av de belopp, som nu föreslås, skall kunna åtminstone i viss mån ersätta månadslönen, medan denna i övrigt ersättes genom att terminslönebeloppen för de värnpliktigas del undergå justeringar,

c) Familjepenning.

Beträffande familjepenningens maximibelopp har kommittén framhållit, att ett stort antal familjebidragsnämnder ansett dessa belopp otillfredsställande. Bland de nämnder, som närmare ingått på ifrågavarande spörsmål, syntes det ha varit en allmän uppfattning, att beloppen vore otillräckliga för mindre familjer. Kommittén hade även hänvisat till en inom socialstyrelsen verkställd undersökning av budgeten-för ett antal hushåll, vilka åtnjutit krigsfamiljebidrag.1) Undersökningen utvisade bland annat att inom det undersökta materialet för hushåll utan barn familjeinkomsten minskat med cirka 40 procent genom mannens beredskapstjänst, medan däremot för familjer med fyra eller flera barn familjeinkomsten knappast undergått någon minskning. Av undersökningen framginge vidare, att de utgifter, som redovisats av hushåll som åtnjuta krigsfamiljebidrag, genomgående äro något högre än de redovisade inkomsterna. Bristen vore emellertid betydligt större för hushåll utan barn och hushåll med ett barn än för flerbarnshushållen.

Departements

chefen.

) Se Sociala meddelanden, år g. 1942 sid. 201 ff.

46 Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

Kommitténs förslag innebär i förevarande hänseende, att — med bibehållande av den nuvarande dyrortsgraderingen —- familjepenningens maximibelopp höjts för hustru med 50 öre till i ortsgrupp I två kronor 50 öre, i ortsgrupp II två kronor 75 öre oell i ortsgrupp III tre kronor samt för familjemedlemmar enligt 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen (föräldrar, barn över sexton år m. fl.) med 10 öre till i ortsgrupp I en krona 35 öre, i ortsgrupp II en krona 60 öre samt i ortsgrupp III en krona 85 öre. Barnen lia i kommitténs förslag uppdelats på två grupper, den ena över och den andra under 7 år. För den förstnämnda gruppen föreslår kommittén en höjning av det för närvarande för barn utgående maximibeloppet nied 15 öre till i ortsgrupp 1 en krona, i ortsgrupp II en krona 10 öre och i ortsgrupp III en krona 20 öre. För den senare gruppen föreslås en sänkning med 5 öre till i ortsgrupp I 80 öre, i ortsgrupp II 90 öre och i ortsgrupp lil en krona.

I sin motivering till förslaget i denna del har kommittén yttrat:

Såväl familjebidragsnämndernas erfarenheter sorn de statistiska uppgifter som stått kommittén till buds synas antyda, att familj epenningens maximibelopp äro otillräckliga för hustru utan eller med endast ett barn, medan beloppen äro tillräckliga i vart fall om man går så långt som till hushåll med hustru och flera än fyra barn. Med hänsyn härtill läge det närmast till hands att jämsides med en höjning av familjepenningen för ett och två barn genomföra en sådan differentiering av beloppen att vid större barnantal det ä varje barn belöpande beloppet något minskades. Ur befolkningspolitiska synpunkter har emellertid kommittén funnit en dylik differentiering mindre tilltalande. Kommittén har i stället sökt nå en lösning av frågan genom en avsevärd höjning av familjepenningens maximum för hustrun. Maximibeloppen för barn skola enligt kommitténs förslag i förhållande till nu utgående belopp höjas något för barn mellan 7 och 16 år men sänkas något för barn under 7 år. Genom den föreslagna höjningen förbättras de små hushållens läge. Samtidigt blir det emellertid även möjligt att genomföra en enligt kommitténs uppfattning önskvärd höjning av familjepenningen för husföreståndarinna samt hemskild och frånskild hustru. För annan familjemedlem över 16 år än hustru eller familjemedlem som jämställes med hustru har familjepenningens maximum endast höjts med belopp ungefär motsvarande höjningen av den allmänna lönenivån. Kommittén är medveten att enligt dess förslag familjepenningen för barn till värnpliktig, som är änkling och icke har hushållerska anställd, kan bliva för knapp. Det har emellertid icke varit möjligt att konstruera särskilda regler för bestämmande av familjepenningens maximibelopp i dessa relativt fåtaliga fall. Vidare vill kommittén framhålla, att hänsyn vid bidragsbeloppens avvägande icke kunnat tagas till den stegring av levnadskostnadsindex som inträtt vid senaste kvartalsskifte.

Familjebidragsnämnderna i några landskommuner ha ansett familjepenningen icke böra dyrortsgraderas, medan å andra sidan även förslag framförts om en ytterligare differentiering av familjepenningen med hänsyn till de mest utpräglade dyrorterna. Kommittén har emellertid ej ansett sig böra frångå den ståndpunkt som i detta hänseende intages av gällande författning och som torde överensstämma med eljest av statsmakterna tillämpade principer i fråga om dyrortsgradering inom sociallagstiftningen.

Enligt gällande bestämmelser utgår viss del av familjepenningen, det s. k. grundbeloppet, utan behovsprövning till den värnpliktiges hustru samt till hans barn under 16 år. Kommittén föreslår, att grundbeloppet skall borttagas

47 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

och sålunda hela familjepenningen utgå efter behovsprövning. I sin motivering till förslaget örn grundbeloppets borttagande har kommittén anfört bland annat:

Grundbeloppet i sin nuvarande utformning framkom närmast som en kompromiss mellan behovs- och löneprinciperna. Därav förklaras den inre motsättning, som vidlåder dess konstruktion. Å ena sidan utgår grundbeloppet utan behovsprövning men å andra sidan tillkommer det endast värnpliktig med hustru eller minderåriga barn och utgår med högre belopp vid större barnantal. Som i annat sammanhang skall närmare utvecklas föreslår kommittén en ny bidragsform, den s. k. hemortslönen, som i princip skall utgå till alla värnpliktiga som fullgjort viss tids tjänstgöring och vid vars utmätande hänsyn endast tages till tjänstgöringstidens längd. I hemortslönen förmenar sig kommittén sålunda ha funnit ett konsekventare uttryck för löneprincipen. Den normerade behovsprövning, som kommittén föreslår för familjemedlemmar enligt 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen, innebär även en ersättning för grundbeloppet. Grundbeloppet torde vidare sakna praktisk betydelse och i vissa hänseenden verka orättvist. Då härtill kommer, att grundbeloppet medför åtskilligt administrativt merarbete för nämnderna, har kommittén beslutat föreslå att grundbeloppet borttages.

De föreslagna maximibeloppen för familj epenningen ha i yttrandena i stort sett lämnats utan anmärkning eller ansetts tillfredsställande, i vissa fall dock med den reservationen, att hänsyn borde tagas till den ökning av levnadskostnadsindex, som inträtt den 1 april 1942.

Ti iksräk etisk a p sv e rk e t har ansett det ofrånkomligt att verkställa en uppräkning av beloppen med hänsyn till den prisnivå, som kunde förväntas bliva rådande vid tidpunkten för författningarnas ikraftträdande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, huruvida icke med nuvarande stegrade levnadskostnader familj epenningen bleve för låg enligt kommitténs förslag och örn icke ytterligare höjning av föreslagna belopp borde ifrågakomma — åtminstone såvitt anginge hustru och därmed jämställd familjemedlem. Vidare syntes det länsstyrelsen, att familj epenningen för barn mellan 7 och 16 år blivit otillräcklig. Länsstyrelsen tänkte särskilt på barn, vilka hade lång väg till skolan och därigenom åsamkade familjen utgifter för resor, merkostnader för mat och dylikt. Barnens skolgång utgjorde ett svårt problem för många familjer, som bodde i närheten av en storstad. Det hade varit önskvärt, örn någon särskild hjälpform — eventuellt i skolornas regi — kunnat anordnas för täckande av sådana extra kostnader. Tänkbart vore även, att familjebidragsnämnderna tillerkändes rätt att i särskilda fall hänföra studerande under 16 år till kolumn 2 enligt 6 § av förordningen.

Familjebidragsnämnden i Traryds kommun har ansett, att höjningen för familjemedlem enligt kolumn 2 i den i 6 § förslaget till krigsfamiljebidragsförordning intagna tariffen vore för liten. Svenska arbets giv ar ej öreningen har å andra sidan framhållit, att om man för en inkallad med familj av normal storlek sammanräknade de maximala familjebidragen, hemortslönen, den inkallades kontanta krigslön jämte värdet av hans naturaförmåner, man enligt förslaget uppnådde belopp, sorn överstege genomsnittslönen inom industrien. Detta kunde icke vara sund socialpolitik. Enligt föreningens uppfattning vore de

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

föreslagna maximala bidragsbeloppen för höga. Varken inträffad prisstegring eller mera allmän lönestegring motiverade en så avsevärd ökning av maximibeloppen som den föreslagna. Familjebidragsnämnden i Norums socken har ansett, att familj epenningen vore för hög för en frisk och barnlös hustru.

Den av kommittén föreslagna differentieringen av maximibeloppen för barn med hänsyn till barnets ålder har kritiserats av statskontoret, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus län samt familjebidragsnämnderna i Stockholm, Göteborg, Örebro och Södertälje samt Bollnäs och Traryds kommuner. Härvid har särskilt framhållits den ökning av arbetsbördan för familjebidragsnämnder och revisorer, som differentieringen skulle medföra. Familjebidragsnämnden i Göteborg har påpekat, att skillnaden mellan maximibeloppen för de olika grupperna vore för obetydlig och icke motsvarade den verkliga skillnaden i vederbörandes levnadskostnader. Familjebidragsnämnden i örebro har som sin åsikt uttalat, att barn över sju år torde ha större näringsbehov än de mindre barnen, vilket skulle väl motivera den i förslaget upptagna skillnaden. Men barn i skolåldern hade i stor utsträckning tillgång till de förmåner, som den omfattande skolbarnsbespisningen gåve dem. Å andra sidan har familjebidragsnämnden i Kristianstad med särskild tillfredsställelse hälsat den föreslagna differentieringen av bidragsbeloppen för barn. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett, att det belopp, som nu utginge till hustru, alltid skulle kunna utgå till åtminstone en medlem i familjen. Härigenom vunnes den fördelen, att moder till ogift värnpliktig kunde bättre tillgodoses, liksom möjlighet skapades för änkeman med barn utan husföreståndarinna att få högre bidrag till sina kostnader för barnen. Familjebidragsnämnden i Häverö kommun har uttalat som önskemål, att familjetyperna ensam hustru och i synnerhet hustru med ett barn erhölle ett något större bidrag än vad familjepenningens maximum medgåve.

Det kan vidare i detta sammanhang erinras örn att familjebidragsnämnden i Stockholm yrkat, att kostnaderna för matlagningsbränsle måtte inarbetas i familj epenningen och denna höjas med hänsyn till nämnda utgifter.

Familjebidragsnämnderna i Borrby, Björnekulla och Traryds kommuner ha uttalat önskemål om att dyrortsgraderingen av familj epenningen måtte borttagas, därvid åberopats, att särskilt bidrag utginge till bostadskostnader samt att skillnaden i livsmedelskostnaderna mellan olika orter utjämnats genom prisreglerande åtgärder. Familjebidragsnämnden i Umeå landskommun bär med instämmande av länsstyrelsen i Västerbottens län föreslagit, att någon statlig myndighet, exempelvis länsstyrelsen, finge utrustas med befogenhet att beträffande krigsfamiljebidragen förordna örn sådan ändring av dyrortsgrupperingen som prövades skälig. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har med anledning av yrkande av familjebidragsnämnden i Mölndal förklarat sig tillstyrka, att Kungl. Maj:t finge meddela föreskrift, att kommun i bidragshänseende hänfördes till annan ortsgrupp än den enligt lagen örn folkpensionering tillämpliga. Svenska arbetsgivareföreningen har ansett en betydligt större differens mellan maximibeloppen i ortsgrupperna I och III vara motiverad.

49 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Kommitténs förslag, att familjepenningen liksom hittills skulle graderas Departementsefter dyrort med tillämpning av folkpensioneringens dyrortsindelning har CÄe'en' från några av de familjebidragsnämnder, som yttrat sig, mött invändningar, men har av flertalet hörda myndigheter och familjebidragsnämnder lämnats utan erinran. För egen del finner jag liksom kommittén, att skälen för dyrortsgradering av familjepenningen alltjämt kvarstå. En sådan gradering överensstämmer för övrigt med eljest tillämpade principer på sociallagstiftningens område. Emellertid tillgodoses, såsom av det följande framgår, önskemålet örn en ändring härvidlag i viss mån genom det sätt, på vilket höjningen av familjepenningen föreslås skola ske. Jag tillstyrker jämväl kommitténs förslag örn en ytterligare ortsdifferentiering av familjepenningens belopp, där Kungl. Maj:t i fråga örn ort, som gränsar till ort i högre ortsgrupp, enligt bestämmelser i lagen om folkpensionering medgivit rätt till förhöjning av tillläggspension enligt nämnda lag. I sådant fall bör även enligt min mening familjepenningen få förhöjas på sätt kommittén föreslagit. Däremot kan jag icke tillstyrka de i vissa yttranden framlagda förslagen örn stadgande av rätt för Kungl. Majit eller viss statlig myndighet att förordna örn avvikelse från den för folkpensioneringen gällande dyrortsgrupperingen.

Yad därefter angår familjepenningens maximibelopp delar jag kommitténs uppfattning, att det är erforderligt med en förhållandevis stor höjning av familjepenningens belopp för hustru för att därigenom tillgodose de mindre familjerna, som enligt verkställd undersökning visat sig vara i särskilt behov av ökade bidrag. Samtidigt bör också, såsom kommittén framhållit, vidtagas en i och för sig önskvärd höjning av familjepenningen till hemskild och frånskild hustru samt i vissa fall till husföreståndarinna, vilka på sätt närmare utvecklas i specialmotiveringen till 6 § böra i den i nämnda paragraf intagna tariffen hänföras till samma kolumn som hustru. Invändningar ha i flera av de avgivna utlåtandena mött kommitténs förslag örn uppdelning av familjemedlemmarna i ålder under 16 år å två grupper, nämligen en grupp för familjemedlemmar över 7 år och en annan grupp för familjemedlemmar i ålder därunder. Med hänsyn därtill anser jag lämpligast, att en dylik uppdelning av ifrågavarande familjemedlemmar icke kommer till stånd. Jag föreslår sålunda bibehållande av den nuvarande differentieringen av familjepenningen med hänsyn tagen till familjemedlemmarnas ställning och ålder i tre i stället för av kommittén föreslagna fyra grupper. Till frågan om familjemedlemmarnas hänförande till de olika grupperna återkommer jag i den följande specialmotiveringen. Här vill jag dock framhålla, att jag — även örn vissa skäl kunna tala för det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framförda förslaget, att familjepenning med för hustru avsett belopp alltid skulle utgå till åtminstone en medlem av familjen — likväl icke kan tillstyrka detta förslag. Jag förutsätter, att behov av ekonomiskt bidrag på grund av värnpliktigs inkallande till tjänstgöring, vilket icke kan tillgodoses inom ramen för familjebidragsförfattningarna, liksom hittills åtminstone tills vidare skall kulina i särskilda fall avhjälpas genom anlitande av medel, som ställas till landshövdingarnas förfogande för hjälpverksamhet till inkallade värnpliktigas familjer.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339.

163 IS 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

De av kommittén föreslagna maximibeloppen för familjepenning hava icke beräknats med hänsyn till den stegring av levnadskostnadstalet, som inträtt vid ingången av nu löpande kvartal. Såväl med hänsyn härtill som av andra skäl, vilka angivits i yttrandena, ha dessa belopp av vissa av de hörda myndigheterna ansetts för lågt beräknade. Svenska arbetsgivareföreningen har däremot ansett de av kommittén föreslagna beloppen vara för höga; inträffad prisstegring eller mera allmän lönestegring motiverade icke så stor höjning. Jag kan icke dela föreningens uppfattning. De av kommittén föreslagna beloppen hava icke höjts allenast med hänsyn till de av föreningen angivna omständigheterna utan även med tillvaratagande av vunnen erfarenhet rörande beloppens tillräcklighet för de ifrågavarande familjemedlemmarna. Sålunda har den gjorda statistiska undersökningen ådagalagt bland annat, att behovet av förhöjt bidrag är större i ortsgrupperna I och II än i ortsgruppen III, vilket föranlett förslaget örn höjning med samma belopp för de olika ortsgruppema. I vad gäller hustru innebär kommittéförslaget en höjning av familjepenningen med 50 öre i samtliga ortsgrupper. Motiven för kommitténs förslag i denna del finner jag bärande. Yad angår de av kommittén föreslagna beloppen lia vissa av de hörda myndigheterna påpekat, att kommittén i sitt förslag ej tagit hänsyn till den ökning av levnadskostnadsindex, som inträtt den 1 april 1942, eller till den prisnivå, som kunde förväntas bliva rådande vid tidpunkten för författningarnas ikraftträdande. I anledning härav vill jag framhålla, att det icke är avsett, att bidragen skola följa förändringarna i index. Det är nämligen enligt min mening nödvändigt, att bidragsbeloppen fastställas för längre perioder. Det synes mig emellertid rimligt att, då nu nya författningar i ämnet föreslås, bidragens belopp bestämmas så, att de komma i nivå med det prisläge, som kan beräknas råda vid den tidpunkt, då författningarna i förevarande delar skola träda i kraft. I samband härmed bör av skäl, som anförts av familjebidragsnämnden i Stockholm, i familjepenningen inräknas även det bidrag till matlagningsbränsle, som enligt kommitténs förslag skulle hänföras till bostadsbidraget. Jag får på angivna grunder förorda, att familjepenningen utöver vad kommittén föreslagit höjes för hustru samt annan familjemedlem, som åtnjuter bidrag med samma belopp som hustru, med 25 öre, medan höjningen för annan familjemedlem över 16 år torde kunna begränsas till 5 öre, enär i sistnämnda fall fråga om bidrag till matlagningsbränsle i regel icke uppkommer. Yad angår storleken av bidraget till familjemedlemmar under 16 år torde familjepenningens maximum i de olika ortsgrupperna skäligen böra bestämmas till belopp, som med 10 öre överstiger vad kommittén föreslagit för familjemedlem i ålder mellan 7 och 16 år. Det synes mig nämligen, bland annat av skäl som familjebidragsnämnden i Örebro anfört, befogat att familjepenningen för de yngre barnen beräknas efter samma behov som för barn i skolåldern.

Kommitténs förslag, att det s. k. grundbeloppet, vilket enligt nu gällande bestämmelser utgör viss del av familjepenning för hustru och barn under 16 år, skall borttagas, har icke föranlett några erinringar från de hörda myndigheternas sida. Då grundbeloppet på sin tid infördes avsågs detsamma vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 889.

ett uttryck för löneprincipen i familjebidragssystemet, men denna princip kommer, såsom kommittén framhållit, till bättre uttryck i den föreslagna hemortslönen, och jämväl den normerade behovsprövningen kan sägas vara en ersättning för grundbeloppet, dag anser mig därför och på av kommittén i övrigt anförda skäl böra tillstyrka kommitténs förslag örn grundbeloppets avskaffande.

<1) Näringsbidrag.

I fråga örn de av kommittén föreslagna ändrade grunderna för näringsbidraget har kommittén i sin motivering anfört bland annat:

Det av sociala försvarsberedskapskommittén föreslagna näringsbidraget utgjorde en helt ny bidragsform och kommittén hade sålunda vid utformandet av författningsföreskriftema icke några tidigare erfarenheter att stödja sig på. Viss tvekan rådde därför inom kommittén på denna punkt. Det är med hänsyn härtill naturligt, att ifrågavarande bidrag ägnats särskild uppmärksamhet vid den översyn av författningarna som nu verkställts. Rätten till näringsbidrag är enligt gällande bestämmelser begränsad i två viktiga avseenden. Näringsbidrag utgår icke för tillfällig ersättare för värnpliktig och näringsbidrag kan icke beviljas för att möjliggöra näringens eller rörelsens återupptagande efter värnpliktstjänstgöringens slut i fall då driften måste inställas under tiden för tjänstgöringen. Kommittén föreslår, att näringsbidrag skall kunna beviljas till bestridande av avlöningskostnader, som uppkomma till följd av att särskild arbetskraft måst anlitas för att under den värnpliktiges krigstjänstgöring helt eller delvis ersätta honom. Den föreslagna ändringen möjliggör beviljande av näringsbidrag bland annat i fall, då arbetsblock svarar för skötseln av värnpliktigs jordbruk under tiden för dennes tjänstgöring eller för annan näringsidkare någon kollega övertagit tillsynen av rörelsen under nämnda tid.

Ett stort antal familjebidragsnämnder och några länsstyrelser ha påtalat behovet av särskilt bidrag till lokalhyra för näringsidkare, som nödgas nedlägga sin rörelse under tiden för militärtjänstgöringen. Genom kommitténs förslag undanröjes den påtalade bristen i fråga om möjligheten att erhålla näringsbidrag. Den föreslagna nya formen för näringsbidrag får framförallt praktisk betydelse som en hjälp till erläggande av lokalhyra. Näringsbidrag skall emellertid även kunna beviljas för andra kostnader avsedda för att bevara möjligheterna att efter tjänstgöringens slut kunna återupptaga näringen, exempelvis för erläggande av ränta och amortering å det i företaget investerade kapitalet. Tili förhindrande av missbruk har föreskrivits, att dylikt näringsbidrag icke utan tillsynsmyndighetens medgivande må utgå för längre tid än sex månader.

Gällande bestämmelser medgiva icke beviljande av näringsbidrag för ensamstående värnpliktig i annat fall än när upphörandet av näringen eller rörelsen skulle medföra synnerlig olägenhet för den värnpliktige eller ur det allmännas synpunkt vara till skada. Ett flertal familjebidragsnämnder särskilt å landsbygden ha uttalat önskemål om vidgad rätt till näringsbidrag för ensamstående näringsidkare, framför allt jordbrukare. Svårigheten att i det enskilda fallet avgöra, när synnerlig olägenhet skall anses föreligga, har även framhävts. Kommitténs förslag innebär, att ensamstående värnpliktig helt jämställes med familjeförsörjare beträffande möjligheten att erhålla näringsbidrag. Redan enligt gällande bestämmelser kan näringsbidrag beviljas ensamstående värnpliktig örn rörelsens nedläggande skulle vara till skada ur det allmännas synpunkt. Enligt kommitténs uppfattning är det emellertid

52 Kungl. Majlis proposition nr 339.

över huvud ett viktigt allmänt intresse, att näringslivet i möjligaste mån hålles i gång under rådande krigs- eller beredskapstillstånd. Det är framför allt denna synpunkt som varit avgörande för kommitténs ståndpunkt att föreslå slopandet av de stadgade särskilda villkoren för att ensamstående värnpliktig skall vara berättigad till näringsbidrag.

Kommittén har icke ansett sig kunna föreslå en höjning av nu gällande högsta maximibelopp för näringsbidraget, |°° kronor för månad, men har borttagit det nu stadgade särskilda villkoret för rätt till det högre beloppet, eller att verksamhetens upprätthållande vore av särskild betydelse för det allmänna. Näringsbidrag i den föreslagna nya formen skulle utgå med ett belopp av högst 100 kronor för månad.

De föreslagna ändrade bestämmelserna för näringsbidraget ha i allmänhet i yttrandena hälsats med tillfredsställelse eller icke föranlett några erinringar. Länsstyrelserna i Örebro och Västerbottens län ha emellertid framfört vissa erinringar av principiell innebörd. Sålunda har länsstyrelsen i Örebro län anfört:

I betänkandet har bibehållits regeln, att näringsbidrag skall utgå till avlöningskostnaden för ersättare. Den värnpliktiges familj blir härigenom hänvisad att liksom tidigare försörja sig av rörelsens avkastning. Den standardhöjning, som i betänkandet föreslagits skola komma små inkomsttagare till del, kan sålunda icke erhållas genom näringsbidrag för det fall, att näringens normala avkastning högst uppgår till eller understiger ersättarens avlöning. Det är därför att förvänta, att näringsidkare i små ekonomiska förhållanden i stället för näringsbidrag komma att söka familjebidrag i annan form. De mindre företagen komma till följd härav att läggas ned i större utsträckning än hittills, vilket särskilt i fråga örn de små jordbruken är en ur det allmännas synpunkt uppenbar olägenhet. Beträffande i varje fall de små jordbruken bör därför tagas i övervägande, om icke vid sidan av familjepenning må kunna utgå bidrag till ersättares avlöning.

Till följd av ojämnheten i jordbrukens inkomster hava svårigheter ofta mött för jordbrukare att under militärtjänstgöring avlöna ersättare och därutöver giva familjen nödig försörjning. Länsstyrelsen vill därför framhålla vikten av att hänsyn icke tages allenast till den genomsnittliga avkastningen av jordbruk utan att även av detta skäl möjlighet bör finnas att på sätt ovan framhållits lämna bidrag till såväl familjens försörjning som till avlöning av ersättaren.

Näringsbidrag bör utgå endast då ersättarens lön står i skälig proportion till rörelsens avkastning. Det är mindre tillfredsställande, att näringsbidrag kan utgå med belopp, som avsevärt överstiger den normala inkomsten av rörelsen. Risken att oskäligt hög lön avtalas med ersättaren är vidare påtaglig och svår att utesluta genom kontrollåtgärder.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har som en brist i förslaget betecknat, att möjlighet icke skapats för dem, som åtnjöte familjepenning och bostadsbidrag, att samtidigt uppbära näringsbidrag. Länsstyrelsen har härutinnan anfört följande:

Ett relativt stort antal av de värnpliktiga inom Västerbottens län äro innehavare av mindre jordbruk. Brukningsdelarna äro emellertid så små, att de icke lämna full sysselsättning åt brukaren, vilken i allmänhet har sin kontanta inkomst såsom skogs-, flottnings- och kolarbetare. Vid mannens in-

53 Kungl. Majus proposition nr H39.

kallelse till militärtjänst nödgas hustrun att med tillfälligt lejd arbetskraft svara för skötseln av jordbruket och av familjepenningen utbetala jämförelsevis stora belopp för arbetskraftens avlönande. Dessa utgifter stegras under vissa tider i så hög grad, att ett utbyte av familjepenning och bostadsbidrag mot näringsbidrag torde bliva aktuellt. För tider, då ett sådant utbyte lämpligen icke kan ifrågakomma, synes emellertid hustrun böra beredas möjligheter att avlöna lejd arbetskraft utan att i allt för hög grad behöva anlita utgående familj epenning och bostadsbidrag. Till förekommande av missbruk kunde kommunalandelen för sådant näringsbidrag lämpligen sättas till 20 procent.

Liknande synpunkter ha framförts av familjebidragsnämnden i Korums kommun. Familjebidragsnämnden i Umeå stad har framhållit angelägenheten av att familjebidragsnämnd ägde befogenhet att för kortare tidsperioder utgiva näringsbidrag i stället för familjepenning och bostadsbidrag. En ersättare för mkallad jordbrukare borde nämligen kunna avlönas av allmänna medel, och det syntes icke oskäligt, att familjen, under den tid ersättare utförde arbete, som eljest skulle utföras av den värnpliktige, berövades bidraget. Den värnpliktige skulle ju under motsvarande tid icke kunnat förskaffa sig kontantinkomster.

Även överbefälhavaren — som med tillfredsställelse hälsat, att den nya formen av näringsbidrag ej till sin storlek begränsats av att detta jämte familjepenning och bostadsbidrag ej finge överstiga visst månatligt belopp — bär vidare anfört:

Den nu gällande, av kommittén bibehållna grundsatsen örn att det normala näringsbidraget skall utesluta familjepenning och bostadsbidrag samt vid valet mellan olika bidragsformer äga företräde framför familjepenning och bostadsbidrag anser även jag principiellt riktigt. Denna grundsats får dock ej tolkas därhän, att endast näringsbidrag med lågt belopp skall utgå, även örn familjepenning och bostadsbidrag, bestämda efter vanliga grunder, skulle bli avsevärt högre och näringen — helt naturligt i ägarens frånvaro — trots den med näringsbidraget avlönade ersättarens hjälp lämnar intet eller ringa överskott. Denna enligt min åsikt felaktiga tolkning, som redan nu stundom förfäktats, skulle efter antagandet av kommitténs förslag med dettas mindre stränga villkor för erhållande av näringsbidrag verka ännu mer orättvist än nu. Tolkningen lärer dock kunna avvisas i de anvisningar, tillsynsmyndigheten torde komma att utfärda före de nya författningarnas ikraftträdande.

Chefen för armén har ansett de föreslagna beloppen i fråga örn näringsbidraget knappt tillmätta. Chefen för armén har förklarat sig förutsätta, att vid tillämpningen av 18 § i kommittéförslaget näringsbidrag komme till användning endast när den värnpliktige därigenom tillförsäkrades lika goda förmåner som örn han erhölle familjepenning och bostadsbidrag.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har ansett, att näringsbidraget för återupptagande av nedlagd rörelse med tillsynsmyndighetens medgivande borde kunna utgå med belopp upp till 200 kronor för månad.

Familjebidragsnämnden i Kristianstad har ansett den föreslagna nya formen av näringsbidrag kunna lämna rum för spekulation av icke önskvärt slag.

54 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Svenska lantarbetareförbundet har ansett det rimligt att i samband med revision av krigsfamiljebidragsförordningen rätt föreskreves för dagsverkstorpare att av statsmedel erhålla de kontantbelopp, som motsvarades av den »dagsverksrätt», han varit skyldig utföra hos jordägaren under inkallelsetiden. I anslutning härtill borde jordägaren vara skyldig godtaga penningarrende i stället för avtalat arrende i form av arbetsskyldighet. En sådan ordning överensstämde enligt förbundets mening i princip med rätten till näringsbidrag för rörelse, som icke kunnat upprätthållas under inkallelsetiden.

De ändrade bestämmelser för åtnjutande av näringsbidrag, som kommittén med hänsyn till vunna erfarenheter föreslagit, ha, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, lämnats utan erinran av flertalet hörda myndigheter. För egen del är jag också beredd att biträda kommitténs förslag örn utvidgning av rätten till näringsbidrag. De av länsstyrelserna i Västerbottens och örebro län föreslagna ytterligare utvidgningarna av rätten till dylikt bidrag, vilka innebära, att näringsbidrag vid sidan av familjepenning och bostadsbidrag skulle få utgå för avlönande av värnpliktigs ersättare i rörelsen, kan jag däremot av principiella skäl icke tillstyrka. Näringsbidragets syfte är nämligen — förutom att tillgodose det allmännas intresse att hålla näringslivet i gång — att genom täckning helt eller delvis av avlöningskostnadema för ersättare möjliggöra för familjemedlemmarna att fortfarande få sin försörjning av rörelsens avkastning. Kan näringsbidrag icke tillgodose detta syfte, torde bidragsformerna familj epenning och bostadsbidrag i stället böra komma i fråga. Vid trängande behov av bidrag därutöver för att avlöna tillfällig arbetskraft, t. ex. vid mindre jordbruk, torde liksom hittills kunna anlitas de särskilda medel, som ställas till landshövdingarnas förfogande. Med anledning av vad familjebidragsnämnden i Umeå anfört örn önskvärdheten av att kunna för tid, då ersättare anställes, indraga utgående familjepenning och bostadsbidrag och i stället bevilja näringsbidrag för viss tid, må framhållas, att möjlighet därtill redan nu måste anses föreligga och att denna för framtiden lättare kan utnyttjas, då samtliga nämnda bidrag skola beräknas för dag.

I likhet med överbefälhavaren förutsätter jag givetvis, att tillsynsmyndigheten kommer att utfärda närmare anvisningar rörande bestämmelsernas tilllämpning.

Vad slutligen angår de av kommittén föreslagna maximibeloppen för olika slag av näringsbidrag, giva de mig icke skäl till erinran. Jag finner dock, med hänsyn till bland annat vad familjebidragsnämnden i Kristianstad anfört, lämpligt att i förordningen införes stadgande därom, att näringsbidrag för återupptagande av nedlagd rörelse ej må tillsammans med utgående familjepenning och bostadsbidrag överstiga ett sammanlagt belopp av 300 kronor för månad, örn icke tillsynsmyndigheten lämnar medgivande därtill. Det av kommittén föreslagna stadgandet, att bidraget icke utan tillsynsmyndighetens medgivande må utgå för längre tid än sex månader, synes mig därigenom bliva överflödigt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339. 55

Det av svenska lantarbetareförbundet angivna behovet av bidrag åt s. k. dagsverkstorpare för erläggande av kontant arrende till jordägaren torde åtminstone i viss mån kunna tillgodoses genom att familj epenning och bostadsbidrag beviljas och dessa bidrags belopp bestämmas med hänsyn tagen jämväl till det angivna behovet. Frågan om stadgande av skyldighet för jordägaren att godtaga kontant arrendeersättning är icke av natur att kunna upptagas till prövning i detta sammanhang.

e) Begravningsbidrag.

Begravningsbidraget föreslås av kommittén höjt med 100 kronor för hustru till 250 kronor och med 50 kronor för barn till 150 kronor.

I yttrandena ha önskemål uttalats örn utvidgning av rätten till begravningsbidrag. Sålunda har Överståthållarämbetet yrkat, att dylikt bidrag måtte utgå för föräldrar, vilka för sitt uppehälle varit beroende av den värnpliktige. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ha ansett begravningsbidrag böra beviljas för föräldrar efter behovsprövning. Jämväl familjebidragsnämnden i Häverö kommun har önskat, att begravningsbidrag måtte utgå för föräldrar. Familjebidragsnämnden i Björnekulla kommun har ansett, att begravningsbidrag borde utgå till andra familjemedlemmar än som avsågos i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen.

De skäl, som vid begravningsbidragets införande ansågos tala för att begränsa rätten till dylikt bidrag till att avse allenast i förordningens 3 § a) nämnda familjemedlemmar, synas mig alltjämt äga giltighet. På grund härav kan jag icke tillstyrka i vissa yttranden framställda förslag om att begravningsbidrag skulle få utgå jämväl för andra familjemedlemmar. Mot de av kommittén föreslagna beloppen för begravningsbidrag har jag intet att erinra.

f) Krigsfamiljebidragens bestridande.

Härom stadgas i 19 § krigsfamiljebidragsförordningen, att statsverket ersätter hela familjepenningens grundbelopp samt av näringsbidraget vad kommunen skulle ha utgivit utan behovsprövning, därest bidraget utgjorts av familjepenning. Kommunen äger därjämte av staten erhålla gottgörelse för nio tiondelar av den del av familjebidraget, som icke i sin helhet ersättes av statsmedel, dock att vad Stockholms stad utgivit till värnpliktig, som är bosatt utom riket, i sin helhet skall återgäldas av staten. Då särskilda skäl därtill föranleda, må Konungen medgiva högre statsbidrag än nu sagts.

Kommitténs förslag innebär i detta hänseende, att familjepenningen för familjemedlemmar, som avses i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen, ävensom begravningsbidraget helt skola utgå av statsmedel, att det näringsbidrag, som beviljas för näringens fortsatta drivande, skall med 95 procent bekostas av staten, att bostadsbidraget bekostas av staten till 90 procent samt att av familjepenningen i andra fall än nyss sagts, näringsbidraget för rörelses återupptagande efter tjänstgöringens slut och sjukbidraget staten bekostar 80 procent; dock att vad Stockholms stad utgivit till värnpliktig, som är bosatt utom riket, skall i sin helhet återgäldas av staten.

Dep ar t emeritschefen.

56 Kungl. Majus proposition nr 889.

Sedan kommittén erinrat om att vissa familjebidragsnämnder uttalat önskemål örn att bestämmelserna måtte ändras därhän, att statsverket svarade för kostnaderna för familjebidraget, har kommittén vidare anfört:

Enligt kommitténs mening tala otvivelaktigt starka principiella skäl för att familjebidraget helt bekostas av statsmedel, enär familjebidraget väsentligen är att anse som en utgift för försvarsändamål. Å andra sidan måste beaktas, att i och med att beslutanderätten rörande familjebidraget huvudsakligen anförtros åt kommunala myndigheter, kommunerna uppenbarligen icke kunna helt befrias från att deltaga i kostnaderna för bidraget. Härför talar även det förhållandet, att familjebidraget i icke ringa grad minskar kommunernas fattigvårdskostnader.

Vid bestämmande av kommunernas andel i familjebidraget bör emellertid enligt kommitténs mening viss differentiering genomföras med hänsyn framför allt till kommunernas möjlighet att inom de gränser, författningarna uppdraga, fastställa rätten till bidrag och bidragets belopp. Hänsyn har redan i gällande bestämmelser tagits till denna synpunkt, såtillvida som familjepenningens grundbelopp, vilket utgår utan behovsprövning, helt bekostas av statsmedel. Då kommittén nu föreslår detaljerade regler för en generell behovsprövning i fråga örn familjepenningen till familjemedlemmar, som avses i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen, bör enligt kommitténs mening statsverket helt påtaga sig kostnaderna för familj epenningen till dessa familjemedlemmar. Då vidare begravningsbidraget föreslås skola utgå utan särskild behovsprövning och med i författningen fastställt belopp, bör i överensstämmelse med det anförda även begravningsbidraget helt utgå av statsmedel. Yad angår familjepenningen till familjemedlemmar, som avses i 3 § b) och cj, bibehålies enligt kommitténs förslag behovsprövningen i sina grunddrag oförändrad. I fråga örn familjemedlemmarna enligt 3 § b) uppstå svårigheter framför allt då det gäller att bestämma, huruvida och i vilken utsträckning den värnpliktige före inkallelsen bidragit till deras underhåll. Kommittén har sig även bekant, att missbruk förekommit vid utmätandet av bidrag till dessa familjemedlemmar. En av kommittén verkställd statistisk utredning utvisar, att i vissa landsdelar en anmärkningsvärt stor del av familjepenningen utgör bidrag till familjemedlemmar enligt 3 § b). Till förekommande av missbruk föreslår kommittén kommunandelen för familjepenningen till andra familjemedlemmar än som avses i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen till 20 procent. Samma procentsats för kommunandelen torde få bestämmas för sjukbidraget. I fråga örn bostadsbidraget föreslår kommittén icke någon ändring i kommunandelens storlek. I fråga örn näringsbidraget äger kommunen enligt nu gällande bestämmelser av statsverket återfå ett belopp motsvarande vad kommunen skulle hava utgivit som grundbelopp, därest bidraget utgjorts av familjepenning, samt därjämte nio tiondelar av återstoden. Med hänsyn till att grundbeloppet enligt kommitténs förslag bortfaller, föreslår kommittén, att statsbidraget för näringsbidrag till rörelsens fortsatta drivande under den värnpliktiges tjänstgöring bestämmes till 95 procent, vilket torde ungefärligen motsvara storleken av det statsbidrag som för närvarande utgår. För det föreslagna näringsbidraget för möjliggörande av rörelsens återupptagande efter militärtjänstgöringens slut bör enligt kommitténs mening kommunandelen sättas till 20 procent, emedan det här är fråga om en ny bidragsform, för vilken det är av vikt att skapa erforderliga garantier mot missbruk.

Med stöd av en av kommittén verkställd statistisk utredning har kommittén beräknat, att en differentiering av kommunandelen i enlighet med vad

Kungl. Majus proposition nr 339. 57

som föreslagits skulle medföra en minskning av kommunernas totala andel i kostnaderna för familjebidraget.

Den av kommittén föreslagna fördelningen av kostnaderna mellan stat och kommun har i yttrandena varit föremål för åtskilliga erinringar. Sålunda har svenska stadsförbundet yrkat, att kostnaderna för familjebidragen måtte helt bestridas av statsmedel, samt framhållit, att kommunerna för administrationen av dessa bidrag även i ekonomiskt brydsamma tider offrade stora belopp årligen. Jämväl familjebidragsnämnden i Skellefteå har ansett staten böra helt svara för kostnaderna för familjebidragen.

Familjebidragsnämnden i Stockholm har påpekat, att principiella invändningar kunde göras mot att kommunerna belastades med utgifter för bidrag till värnpliktiga, som fullgjorde föreskriven värnpliktstjänstgöring.

Statskontoret har understrukit, att ett bibehållande av kommunernas andel i kostnaderna för de familjebidrag, vilkas storlek icke i detalj reglerades av gällande författningar, framförallt vore motiverat därav, att beslutanderätten i fråga örn bidragen anförtrotts åt kommunala myndigheter. Med denna utgångspunkt borde det enligt statskontorets mening icke ifrågakomma att fastställa en lägre kommunandel beträffande bostadsbidrag och näringsbidrag enligt 15 § förslaget till krigsfamiljebidragsförordning än beträffande övriga av kommunerna delvis bekostade familjebidrag eller 20 procent. Genom bestämmandet av en enhetlig procentsats vunnes även en önskvärd förenkling av statsbidragsbestämmelserna. Den ökade kostnaden för kommunerna torde med ledning av de till betänkandet fogade kostnadsberäkningarna kunna uppskattas till 7—8 öre per person och dag.

Riksräkenskapsverket har med hänsyn till att den för näringsbidraget föreslagit en höjning av kommunens andel i näringsbidraget till 10 procent, garanti mot missbruk samt till önskvärdheten av att förenkla bidragssystemet föreslagit en höjning av kommunens andel i näringsbidraget till 10 procent. Länsstyrelsen i Kronobergs län har likaledes föreslagit, att kommunandelen för detta bidrag måtte höjas till 10 procent. Familjebidragsnämnden i Umeå landskommun åter har ansett, att någon skillnad icke borde göras i fråga örn statsbidragets storlek beträffande familjepenning enligt 3 § a) och näringsbidrag jämlikt 15 § förslaget till krigsfamiljebidragsförordning. Härom har nämnden vidare anfört:

Användningen av den ena eller den andra av dessa båda bidragsformer är beroende av kommunernas olika sociala struktur. Det är sålunda uppenbart, att näringsbidrag bör och kommer att beviljas att utgå i väsentligt större omfattning i en jordbruksbygd än t. ex. i en stad, då man måste utgå ifrån att jordbruk är sådan näring, som måste upprätthållas genom beviljande av näringsbidrag, medan antalet näringsidkare i stadssamhällen med näring, som ur statsnyttans synpunkt bör upprätthållas, äro relativt få. Därtill kommer, att jordbrukskommunerna äro relativt skattetyngda. Det förefaller därför synnerligen omotiverat, att dylika kommuner, som nödgas tillämpa krigsfamiljebidragsförordningens bestämmelser om näringsbidrag för uppehållande av en näring, som samhället i högsta grad måste anses hava intresse av, därför skola drabbas av större kostnader.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 839.

Departements-

chefen.

Arméförvaltningen har ifrågasatt, huruvida icke kommunen borde lämna visst bidrag till bekostande även av familjebidragen till de i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen omnämnda familjemedlemmarna.

Familjebidragsnämnden i Vilhelmina kommun har ansett, att statsbidraget till kostnaderna för familjepenning till familjemedlemmar, som avses i 3 § b) förslaget till krigsfamiljebidragsförordning, borde bestämmas till minst 90 procent. I fråga om sjukbidraget har familjebidragsnämnden i Traryd framhållit, att det ej vore befogat att sänka statsbidraget till 80 procent. Familjebidragsnämnden i Skellefteå har betonat vikten av att statsbidraget till sjukbidrag sattes så högt som möjligt, enär fara eljest förefunnes för att kommunerna skulle »snåla» med denna bidragsform.

Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län har till övervägande framlagt ett system med glidande skala, så avpassad att den kommunala bidragsskyldigheten bleve beroende på det sammanlagda skattetrycket i kommunen. Oavsett örn statsbidraget bestämdes enligt detta förslag eller efter andra grunder, syntes det emellertid länsstyrelsen för komplicerat att räkna med olika procentuella bidrag för olika slag av hjälpformer.

I detta sammanhang har från vissa familjebidragsnämnder framförts krav på att staten måtte övertaga kommunens kostnader för administrationen av familj ebidragen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ävensom familjebidragsnämnderna i Göteborg och Växjö samt Björnekulla och Vilhelmina kommuner ha påyrkat, att familjebidragsnämnderna måtte erhålla tjänstebrevsrätt.

Med anledning av vissa i yttrandena gjorda påpekanden må här framhållas, att det torde vara ofrånkomligt, att kommunerna bidraga till nämnda kostnader, då kommunerna inom ramen för författningarna kunna bestämma örn rätten till familjebidrag och örn bidragens belopp.

Det av kommittén framlagda förslaget rörande fördelningen mellan staten och vederbörande kommun av kostnaderna för familjebidrag, som under krigs- och viss fredstjänstgöring utgå enligt krigsfamiljebidragsförordningen, innebär, att kommunandelen skall differentieras för olika slag av bidrag och även för olika kategorier familjemedlemmar med hänsyn framför allt till kommunernas möjligheter att inom gränser, som författningarna uppdraga, fastställa rätten till familjebidrag och bidragets belopp. Detta förslag har i åtskilliga yttranden mött invändningar. Medan å ena sidan vissa statliga myndigheter föreslagit ökning av kommunernas andel i kostnaderna, ha å andra sidan flera familjebidragsnämnder ävensom svenska stadsförbundet föreslagit, att kommunandelen skall minskas eller helt borttagas. I några yttranden har särskilt framhållits, att det av kommittén framlagda förslaget med olika procentsatser för skilda bidrag vore komplicerat och att det skulle medföra ökat arbete för familjebidragsnämnderna.

Jag anser för egen del kommitténs förslag innebära en god avvägning av kostnadsfördelningen och får därför tillstyrka detsamma. Därest detta förslag genomföres, kommer i fråga om de bidragsformer, som medgiva kom-

59 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

mnnpm;] större frihet i behovsprövningen, en förhållandevis större andel av kostnaderna att falla å kommunerna. Farhågan för att tillämpningen av kommittéförslagets procentsatser skulle medföra ökat arbete för familjebidragsnämnderna och till följd därav åsamka kommunerna ökade administrationskostnader, kail knappast vara befogad, enär familjepenningens grundbelopp, som ur redovisningssynpunkt vållat svårigheter framför allt när det gällt näringsbidraget, samtidigt bortfaller. Givetvis kommer tillsynsmyndigheten att tillhandahålla familjebidragsnämnderna erforderliga formulär för upprättande av redovisningshandlingar.

Såsom i vissa yttranden framhållits komma ökade administrationskostnader att åsamkas kommunerna genom att familjebidragsnämnderna skola utanordna den nytillkommande hemortslönen och genom att de också skola taga befattning med ärenden rörande familjebidrag åt till fredstjänstgöring inkallade värnpliktiga. Denna ökning av administrationskostnaderna beräknas emellertid av kommittén komma att kompenseras genom att de föreslagna nya reglerna för bestämmande av statsbidraget innebära, att en större andel av kostnaderna för familjebidragen kommer att falla på staten än vad fallet varit med nu gällande statsbidragsregler. Den omständigheten, att familjebidragsnämnderna komma att handhava jämväl familjebidragsärendena för värnpliktiga, vilka fullgöra fredstjänstgöring, kan möjligen utgöra skäl för att de borde tillerkännas tjänstebrevsrätt. Frågan härom torde emellertid få upptagas till övervägande i samband med en av riksdagen nyligen begärd utredning av detta och närliggande spörsmål.

3. Hemortslönen.

Genom särskilda författningar ha vissa förmåner införts för värnpliktiga, som fullgjort viss tids militärtjänstgöring.

Jämlikt kungörelse den 28 juni 1941 (nr 506) örn långtidstillägg för vissa värnpliktiga (i vissa delar ändrad genom kungörelse den 1 april 1942, nr 168) utgår till värnpliktiga, vilka fullgjort beredskapstjänst i 360 dagar, med vissa angivna undantag s. k. långtidstillägg med en krona om dagen.

Enligt 1 § lagen den 28 juni 1941 (nr 560) om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m., skall för arbetstagare, å vilken lagen örn semester är tilllämplig, beredskapstjänstgöring under år 1940 jämställas med viss militär tjänstgöring, som omförmäles i semesterlagen. I fråga om månad, för vilken arbetstagare äger åtnjuta semesterlön eller ersättning därför på den grund att beredskapstjänstgöring jämställes med tid, då arbete utförts för arbetsgivarens räkning, skall dock sådan lön eller ersättning utgå av statsmedel med tio kronor. I 2 § stadgas att till person, som under år 1940 varit inkallad till beredskapstjänstgöring och icke enligt bestämmelserna i 1 § ägde utfå semesterlön eller ersättning därför, skulle, därest sammanlagda tjänstgöringstiden under året uppgått till minst 90 dagar, av statsmedel utgå ersättning för semester med tio kronor för varje tidrymd örn 30 dagar tjänstgöringen under året sammanlagt varat. Vad i denna lag stadgades skulle dock beträffande värnpliktig, tillhörande årsklass 1939 eller 1940 eller årsgrupp 1940, äga

60 Kungl. Majus proposition nr 339.

tillämpning allenast i den mån av honom fullgjord militär tjänstgöring överstege 180 dagar. Enligt förordning den 17 april 1942 (nr 205) skola dessa bestämmelser örn semesterlön, ersättning för sådan lön och ersättning för semester gälla även för vissa värnpliktiga, som vunnit anställning över stat och som i dylik anställning eller såsom inkallade till beredskapstjanst tjänstgjort under år 1940.

Slutligen ägde enligt förordningen den 6 juni 1941 (nr 337) om avdrag å skatt på grund av militär tjänstgöring under år 1940 värnpliktig, som under 1940 tjänstgjort vid krigsmakten och därvid tillhört årsklass 1938 eller äldre årsklass, årsgrupp 1940 eller äldre årsgrupp av klass A eller årsgrupp 1939 eller äldre årsgrupp av klass B, åtnjuta avdrag å honom på grund av taxering år 1941 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt. Skatteavdraget utgjorde fem kronor för varje hel vecka, varmed den sammanlagda tjänstgöringstiden under år 1940 överstigit sex veckor. I förevarande sammanhang må även erinras, att vissa värnpliktiga, som vunnit anställning över stat och i dylik anställning tjänstgjort under år 1940, enligt förordning den 17 april 1942 (nr 204) äga åtnjuta avkortning eller restitution av skatt som nyss sagts.

Kommittén har i sitt förslag upptagit en ny bidragsform av lönekaraktär, benämnd hemortslön. Hemortslönen skall utgå till värnpliktiga, som fullgjort beredskapstjänstgöring under minst 90 dagar, med en krona örn dagen. Sedan beredskapstjänstgöringen varat 360 dagar, skall hemortslönen höjas till en krona 50 öre och efter 540 dagars tjänstgöring till två kronor örn dagen. Hemortslönen, som enligt förslaget utbetalas genom familjebidragsnämnderna, har avsetts skola ersätta såväl långtidstillägget som semesterersättningen och skatteavdraget.

I motiveringen till förslaget örn införande av hemortslön har kommittén anfört bland annat: I

I uttalanden rörande familjepenningen ha flera familjebidragsnämnder framhållit, att denna icke vore tillräcklig för att möjliggöra anskaffande av kläder och betalande av vissa fasta utgifter såsom livförsäkringspremier, sjukkasseavgifter och avgifter för lyse. Därvid har även framhållits, att behovet av ett dylikt tillskott till familjepenningen särskilt framträdde efter längre tids tjänstgöring. Andra familjebidragsnämnder ha framhållit, att ensamstående värnpliktiga vore otillbörligt missgynnade beträffande rätten till familjebidrag, därvid påpekats, att ungkarlar, särskilt efter längre tids tjänstgöring, ofta stöde utan ekonomiska möjligheter att vid utryckningen komplettera den civila utrustningen med kläder m. m. Även ungkarlarnas behov av bidrag till betalande av försäkringsavgifter, skatter och dylikt har framhållits.

I detta sammanhang kan omnämnas, att Sveriges förenade studentkårers värnpliktskommitté i en till kommittén ställd, den 14 februari 1942 dagtecknad skrivelse framhållit behovet av att en ny hjälpform skapades, varigenom på särskild ansökan studenter med avsevärda ekonomiska förpliktelser efter behovsprövning skulle under pågående beredskapstjänstgöring kunna erhålla ett kontant bidrag utan återbetalningsskyldighet. Detta bidrag, förslagsvis benämnt räntebidrag, torde lämpligen utgå med ett maximibelopp av 30

Kungl. Maj:ts proposition nr 339. 61

kronor i månaden oell i övrigt variera i förhållande till de ränteutgifter och livförsäkringspremier, som vederbörande hade att erlägga.

Otvivelaktigt har —- särskilt efter längre tids tjänstgöring —■ ett behov framträtt av tillskott till familjepenningen för anskaffande av kläder m. m. samt för bestridandet av vissa fasta utgifter. För närvarande torde i stor utsträckning detta behov av bidrag utöver familjepenningen ha tillgodosetts genom de medel, som ställts till landshövdingarnas förfogande. I den mån det är möjligt bör emellertid enligt kommitténs mening behovet av särskilt tillskott till familjepenningen för ovan angivna ändamål avhjälpas genom en revision av författningsbestämmelserna.

Givetvis ha även ungkarlarna behov av bidrag till fasta utgifter av olika slag som förfalla till betalning under tjänstgöringen. Erfarenheten torde därjämte ha visat att ungkarlarna vid utryckningen ofta behöva ekonomiskt bistånd för bestridande av kostnader, som äro förenade med övergången till civila förhållanden.

Det kan vidare i detta sammanhang erinras örn att i direktiven för utredningen framhållits önskvärdheten av att finna ett medel som i sin mån kunde bidraga till att utjämna verkningarna av olikheterna i tjänstgöringstid för skilda kategorier av värnpliktiga.

Kommittén har därjämte i sin motivering påpekat, att i direktiven framhållits, att ett påtagligt önskemål vore att de genom särskilda författningar införda förmånerna av semesterrätt och skatteavdrag, vilka förorsakat betydande administrativt arbete, inarbetades i eller samordnades med familjebidragssystemet. Dessa förmåner tillkomme sådana värnpliktiga som fullgjort viss militärtjänstgöring under år 1940. Enligt kommitténs mening borde det önskvärda samordnandet av dessa förmåner med bidragssystemet i övrigt ske därigenom, att hemortslönen för framtiden ersatte de nämnda förmånerna. En motsvarighet till den föreslagna hemortslönen. fortsätter kommittén, funnes enligt gällande bestämmelser i det s. k. långtidstillägget, vilket utgår efter 360 dagars beredskapstjänst med ett belopp av trettio kronor i månaden. Då långtidstilläggets uppgift att utjämna verkningarna av olikheterna i tjänstgöringstid för skilda kategorier värnpliktiga kan fyllas av hemortslönen, föresloge kommittén, att långtidstillägget ersattes med hemortslönen.

Slutligen har kommittén i motiveringen för hemortslönen anfört:

Kommittén är medveten örn att i vissa enstaka fall hemortslönen icke utgör full ersättning för de olika förmåner som nu utgå till värnpliktiga, som fullgjort längre tids beredskapstjänstgöring, framför allt sådana värnpliktiga, vilkas tjänstgöringstid uppgår till 360 men ej 540 dagar. De av kommittén föreslagna ändrade bestämmelserna i övrigt, vilka för det stora flertalet värnpliktiga innebära avsevärda förbättringar, torde emellertid bidraga till att utjämna den försämring som hemortslönen undantagsvis kan medföra.

Kommittén, som icke kunnat närmare ingå på de administrativa detaljbestämmelser, som bliva erforderliga med hänsyn till hemortslönen, förutsätter, att dylika bestämmelser utarbetas av tillsynsmyndigheten i samråd med vederbörliga militära myndigheter. Uppenbart är att hemortslönen för familjebidragsnämnderna kommer att medföra ökat administrativt arbete. Kommittén vill emellertid erinra örn att de föreslagna ändrade bestämmelserna rörande storleken av familjebidragets kommunandel torde innebära en viss minskning av kommunernas utgifter för familjebidraget. Härigenom beredas kommunerna ersättning för de ökade förvaltningskostnader, som kunna föranledas av hemortslönens införande.

62 Kungl. Maj:ts proposition ivr 339.

Enär hemortslönen, såsom framginge redan av benämningen, vore att anse närmast som en löneförmån, borde den enligt kommitténs mening utgå helt av statsmedel.

I flertalet yttranden har grundprinciperna för hemortslönen vunnit gillande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har emellertid — med erinran om kommitténs uttalande, att densamma i hemortslönen funnit ett konsekventare uttryck för löneprincipen än vad grundbeloppet dittills utgjort — anfört:

Länsst3'relsen är för sin del tveksam, örn denna tankegång är riktig och örn det över huvudtaget är rättvist att motivera familjebidragen såsom en löneförmån, stående i proportion till värdet av den värnpliktiges tjänstgöring. Man kan ju för övrigt knappast tala örn att den värnpliktige får lön för sin värnplikt, om icke sådana oundgängliga behov för familjens uppehälle bliva tillgodosedda, vilka under alla förhållanden måste täckas. Länsstyrelsen vill därför göra gällande, att man principiellt bort gå fram efter behovsprövningens linje; detta hade lämpligast kunnat ske därigenom, att vid sidan av familjepenningen och bostadsbidraget ytterligare hjälpformer infördes för täckande av regelbundet återkommande utgifter, såsom skatter, inbetalningar å avbetalningsköp, försäkringspremier och dylikt. Det är framför allt utgifter av detta slag, som föranlett de största bekymren för de inkallade, då hittills utgående familjebidrag varit otillräckliga för sådana ändamål. I det nuvarande läget synes det emellertid icke möjligt att få en reform i sådan riktning genomförd inom rimlig tid. Diskussionen måste därför inskränkas till frågan, i vad mån jämkningar i fråga örn grunderna för hemortslönens bestämmande böra ifrågakomma.

En bestämd fördel måste tillerkännas förslaget örn hemortslön såtillvida, att den värnpliktige därigenom besparas besvärlig utredning om sin familjs hushållsbudget. Det bör dock icke förbises, att systemet med fast hemortslön kan komma att medföra uppenbara orättvisor mellan olika grupper av värnpliktiga. Enligt förslaget kommer hemortslönen — liksom nu grundbeloppet — att utgå till familjer, vilka uppenbarligen icke äro i behov av något som helst familjebidrag, det senare kanske på den grund, att hustrun helt och hållet svarar för familjens inkomster eller familjen har en avsevärd kapitalinkomst såsom enda förvärvskälla.

Länsstyrelsen har därjämte framhållit, att örn mannen finge behålla en del av sin lön, familjen genom hemortslönen kunde komma i väsentligt bättre ekonomiskt läge än när mannen fullgjorde sin vanliga civila gärning. Detta förhållande syntes icke böra eftersträvas såsom ett mera regelmässigt resultat. Lämpligen borde därför en uppmjukning ske i löneprincipen så att hemortslönen icke skulle irtgå, örn det vore uppenbart, att behov därav icke förelåge. Länsstyrelsen har vidare anfört:

Kommittén föreslår, att hemortslön för ogift värnpliktig skulle innehållas och utbetalas vid värnpliktstjänstgöringens slut under det att hemortslön för gift värnpliktig skulle utbetalas till hustrun månadsvis i efterskott. Denna olikhet i utbetalningssättet visar även en inre motsättning i den föreslagna hemortslönens syftemål. Yad som säges örn att ungkarlar efter längre tids tjänstgöring ofta stå utan ekonomisk möjlighet att vid utryckning komplettera sin utrustning av civila kläder med mera gäller med samma fog även för de gifta. Länsstyrelsen anser, att hemortslönen enligt kommitténs förslag onödigt gynnar de ogifta i jämförelse med de gifta. Detta kunde undvikas genom att hemortslönen delades i en civil och en militär del, därvid den civila

Kungl. Majlis proposition nr 339.

delen — efter summarisk behovsprövning enligt vad ovan angivits —- som regel endast skulle utbetalas till värnpliktig med familj. Undantagsvis borde sådan lön kunna tillkomma även ogift värnpliktig. Den militära delen skulle däremot utgå utan behovsprövning och oavsett civilstånd såsom en långtidspremie vid hemförlovning. Den civila hemortslönen borde emellertid icke sättas allför lågt, och i varje fall icke lägre än en krona örn dagen, motsvarande omkring 30 kronor per månad; detta belopp skulle närmast vara avsett för försäkringspremier, avbetalningsaffärer och dylikt.

Statskontoret har, enär hemortslönen bleve att betrakta som en del av den värnpliktiges krigsavlöning, närmast att jämställa med månadslönen, ansett en sammanslagning av de båda avlöningsformerna böra övervägas. Familjebidragsnämnden i Björnekulla kommun har funnit det ur flera synpunkter lämpligast, att hemortslönen inarbetades i krigslönen. Länsstyrelsen i Kristianstads län har ifrågasatt, örn icke utbetalningen av hemortslönen borde ske genom militär myndighet. Länsstyrelsen har dock icke velat föreslå en sådan anordning.

Svenska arbetsgivareföreningen har ifrågasatt, huruvida icke hemortslönen borde avsättas för vissa speciella ändamål, såsom betalning av skatter, försäkringspremier m. m. Liknande synpunkter ha anförts av familj ebidragsnämnden i Korums kommun.

Några erinringar mot hemortslönens belopp ha i regel icke framställts i yttrandena. Familjebidragsnämnden i Algutsboda kommun har dock med hänsyn till de olika förmåner, som hemortslönen avser att ersätta, ansett denna tilltagen något i underkant. Svenska arbetsgivareföreningen har föreslagit, att hemortslönen måtte dyrortsgrupperas med hänsyn till förhållanden å den ort, där hemortslönen vore avsedd att användas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län samt flera familjebidragsnämnder ha i likhet med kommittén framhållit, att införandet av hemortslönen bomme att öka kommunernas administrationskostnader.

Den av kommittén föreslagna hemortslönen har av samtliga hörda myndigheter utom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansetts innebära en lämplig komplettering av krigsfamiljebidragssystemet. Nämnda länsstyrelse har uttalat, att den hellre skulle sett, att andra nya bidragsformer införts, vilka i mån av behov kunde utnyttjats för särskilda utgifters bestridande. Såsom jag redan i det föregående under avsnittet Allmänna synpunkter uttalat, ansluter jag mig till kommitténs förslag om införande av hemortslön. Densamma får, såsom kommittén framhållit, mera än familjepenningens grundbelopp, som nu utgår, karaktär av löneförmån, och till följd härav bör hemortslönen också utgå utan behovsprövning och icke påverka storleken av utgående familjebidrag. Jag kan sålunda icke dela den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalade uppfattningen, att andra nya bidragsformer i stället borde införas. Mot tanken på behovsprövning av hemortslönen talar det förhållandet, att förmånen är avsedd att ersätta såväl långtidstillägg, som nu utgår efter 360 dagars beredskapstjänstgöring, som också den semesterersättning och det skatteavdrag, som tillerkändes vissa värnpliktiga för under år 1940 fullgjord tjänstgöring.

Departements-

chefen.

64 Kungl. Majus proposition nr 339.

Kommitténs förslag beträffande hemortslönens belopp ger mig icke heller anledning till erinran. Visserligen kommer hemortslönens belopp vid en tjänstgöringstid av mellan 360 och 540 dagar att bliva något lägre än det sammanlagda beloppet av långtidstillägg, semesterersättning och skatteavdrag, därest samtliga dessa förmåner utgått enligt samma grunder som fastställts i de för tjänstgöring under år 1940 gällande bestämmelserna, men detta måste för flertalet värnpliktiga, såsom kommittén jämväl framhåller, komma att uppvägas av de förbättringar i fråga örn familjebidrag, som föreslås skola komma till stånd.

Förenämnda länsstyrelse har för sin del ansett, att hemortslönen borde utgå med olika belopp för familjeförsörjare och för ensamstående, enär den senare gruppen värnpliktiga eljest skulle gynnas. Jag delar icke denna uppfattning. En ensamstående värnpliktig har vid militärtjänstgöringens slut enligt vunnen erfarenhet behov av medel för sin försörjning, tills dess han ånyo får arbetsinkomst, och den för hans räkning helt eller delvis innehållna hemortslönen är då av betydelse för honom. Han kan icke i dylikt fall såsom familjeförsörjaren få för viss tid efter tjänstgöringens slut sig tillerkänt familjepenning och som regel heller icke bostadsbidrag — ensamstående värnpliktiga torde nämligen endast i ringa utsträckning ha beviljats bostadsbidrag under tjänstgöringstiden. Jag finner icke skäl att, såsom svenska arbetsgivareföreningen föreslagit, ortsgradera hemortslönens belopp. Genom att hemortslönen utgår med samma belopp i de olika ortsgruppema åstadkommes i stället en från andra håll påyrkad utjämning av skillnaden mellan de värnpliktigas ekonomiska förmåner å olika orter. Såsom jag i samband med behandlingen av frågan örn familjepenningens belopp framhållit, finnas skäl härför.

Hemortslönen bör liksom familjebidragen utbetalas av familjebidragsnämnderna. I några yttranden har framförts förslag, att hemortslönen skulle avsättas för vissa speciella ändamål. Med hänsyn till de skiftande behov, som hemortslönen avser att täcka, synes det mig emellertid knappast lämpligt att på sådant sätt tillgodose visst eller vissa av dessa behov på bekostnad av de övriga.

Frågan örn de ökade administrationskostnader, som uppkomma för kommunerna, har jag berört i samband med spörsmålet örn krigsfamiljebidragens bestridande. Huruvida hemortslönen lämpligen kan sammanslås med den månadslön, som enligt krigsavlöningsreglementet utgår till vissa värnpliktiga, torde böra prövas i samband med en överarbetning av krigsavlöningsreglementet. . it

III. Speciell motivering.

I det följande lämnas paragrafvis en närmare redogörelse för departementsförslaget. I den mån särskild motivering till vissa paragrafer ansetts icke vara erforderlig, ha dessa paragrafer utelämnats ur specialmotiveringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

65 Allmänna bestämmelser.

1 §•

Denna paragraf angiver förordningens tillämpningsområde. Enligt kommittéförslaget skulle förordningen jämväl omfatta värnpliktiga som senare än femte året efter inskrivningsåret fullgöra tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen. Med anledning härav lämnas i det följande en kortfattad översikt över de bestämmelser i värnpliktslagen, som i förevarande sammanhang äro av intresse.

Jämlikt 1 § värnpliktslagen ar svensk man värnpliktig från och med det kalenderår, under vilket han fyller tjugo år, till och med det, under vilket lian fyller fyrtiosju år. I 14 § värnpliktslagen stadgas skyldighet för värnpliktig att personligen inställa sig vid inskrivningsförrättning det år han fyller tjugo år. Enligt 15 § samma lag må under förutsättningar, som bestämmas av Konungen, yngling, som så önskar, inskrivas redan det år, då han fyller aderton eller nitton år. Sådan yngling är värnpliktig även innan han uppnått värnpliktsåldern.

Enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen omfattar utbildningstiden för värnpliktig fyrahundrafemtio dagar. Tjänstgöringen skall, där Konungen ej beträffande värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst annat bestämmer, fullgöras i följande ordning:

a) av armén eller kustartilleriet tilldelad värnpliktig:

med en första tjänstgöring örn trehundrasextio dagar före utgången av andra året efter inskrivningsåret, vilken tjänstgöring fullgöres i en följd eller i två omgångar, med två repetitionsövningar örn vardera trettio dagar, den första före utgången av tredje året och den andra före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret, samt med en efterutbildningsövning om trettio dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret;

b) av flottan tilldelad värnpliktig:

antingen i en följd med början under inskrivningsåret eller nästföljande år, eller ock med en första tjänstgöring om fyrahundratjugo dagar, som tager sin början under inskrivningsåret eller nästföljande år, samt med en efterutbildningsövning örn trettio dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret; ävensom

c) av flygvapnet tilldelad värnpliktig:

med en första tjänstgöring örn trehundrasextio dagar, som täger sin början under inskrivningsåret eller nästföljande år, med en repetitionsövning örn sextio dagar eller två repetitionsövningar örn vardera trettio dagar före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret samt med en efterutbildningsövning örn trettio dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, är skyldig att, utöver den förut angivna tjänstgöringstiden, efter första tjänstgöringens avslutande fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer under högst trehundrasextio dagar och för utbildning till underofficer under högst etthundraåttio dagar.

Värnpliktig tilldelad marinen, vilken vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen av andra klass, är skyldig att, utöver den ovan angivna tjänstgöringstiden, undergå fortsatt utbildning under en tid av etthundratjugo dagar, fördelad på två repetitionsövningar örn vardera sextio dagar, vilka skola fullgöras före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339.

1163 43 5

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

För värnpliktig, som vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt idkar studier för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare, veterinär eller ingenjör eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som gör sannolikt, att han kommer att idka sådana studier, gälla följande särskilda bestämmelser.

Beträffande sådan värnpliktig må Konungen, då så finnes lämpligt, förordna, att den angivna tjänstgöringen örn fyrahundrafemtio dagar skall, med rätt till avbrott under viss tid för studiers fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring. Sådan värnpliktig må ock, då så för bibringande och vidmakthållande av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter anses påkallat, åläggas att därutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst etthundraåttio dagar. Den fortsatta tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

Jämlikt 27 § 2 mom. värnpliktslagen må, därest Konungen med hänsyn till krigsberedskapen så prövar nödigt, annan värnpliktig än som sist nämnts kunna åläggas att, utöver tjänstgöring som förut angivits, fullgöra en eller flera beredskapsövningar örn sammanlagt högst etthundraåttio dagar. Skyldigheten att fullgöra dylik beredskapsövning upphör dock, sedan ett och ett halvt år förflutit efter avslutandet av första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) eller för värnpliktig, uttagen till officers- eller underofficersutbildning, för denne föreskriven fortsatt tjänstgöring.

Enligt 29 § värnpliktslagen må anstånd med påbörjande av i 27 § föreskriven första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) under vissa förutsättningar meddelas; dock att tjänstgöringen skäll taga sin början senast det år under vilket den värnpliktige fyller tjugofyra år.

Kommittén har framhållit, att förslaget att utsträcka förordningens tillämpningsområde till värnpliktiga, som fullgjorde tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen senare än femte året efter inskrivningsåret, framför allt skulle få betvdelse för värnpliktiga, som fullgjorde repetitions- och efterutbildningsövning. Även örn dylik tjänstgöring vore på förhand tidsbegränsad och av kortare varaktighet, hade det dock synts kommittén motiverat att låta krigsfamiljebidrag utgå under denna tjänstgöring med hänsyn till att flertalet av de ifrågavarande värnpliktiga redan bildat familj och inordnats i förvärvsarbetet såsom arbetare, anställda eller självständiga företagare.

Enligt 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag må Konungen, efter statsrådets hörande, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, inkalla samtliga värnpliktiga eller värnpliktiga till större eller mindre antal, som finnes behövligt. Detta stadgande har i kommitténs förslag ersatt motsvarande bestämmelser i 1936 års värnpliktslag.

Kommittén har vidare erinrat om att första momentet omfattade icke allenast värnpliktiga, som fullgjorde frivillig tjänstgöring, utan även krigsfrivilliga.

Med stöd av den föreslagna lydelsen av 1 § har kommittén föreslagit dels kungörelse om undantag i vissa fall från rätt till bidrag enligt 9 § 2 mom. samt 15 och 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen samt dels en utvidgning av förordningen till att omfatta jämväl vissa andra kategorier värnpliktiga än som ovan nämnts, vilka fullgöra fredstjänstgöring. Vidare har kommittén föreslagit, att all personal i krigsmaktens reserv skulle beredas möjlighet att erhålla bostadsbidrag.

67 Kungl. Maj:ts proposition nr oöt).

Sista stycket i gällande förordning har av kommittén ansetts obehövligt och därför i förslaget uteslutits.

Försvarsväsendets lönenämnd har i fråga om denna paragraf anfört:

Lönenämnden vill till en början framhålla, att såväl den nuvarande krigsfamiljebidragsförordningen jämte tillhörande följdförfattningar som ock de författningsförslag, vilka nu framläggas av kommittén, i allt för stor utsträckning synas hava utformats med tanke på förhållandena under beredskapstillstånd. Enligt lönenämndens mening kommer det ock med all sannolikhet att bliva förenat med stora svårigheter att under verkliga krigsförhållanden tilllämpa författningar av så komplicerad och invecklad natur som de nu ifrågavarande. Med hänsyn härtill anser sig lönenämnden därför böra förorda, att i 1 § krigsfamiljebidragsförordningen beträffande tillämpningen av densamma intages ett stadgande, som lämnar möjlighet för Kungl. Majit att i händelse av lerig bestämma, att förordningen endast i vissa delar må tillämpas, eller att Kungl. Majit för sådant fall må förordna örn de inskränkningar beträffande tillämpningen av förordningen, som med hänsyn till krigsförhållandena kunna befinnas påkallade.

Beträffande avfattningen av 1 mom. har lönenämnden framhållit följande:

Med den utformning detta författningsrum erhållit synes det lönenämnden ej helt klart, huruvida och i vilken omfattning förordningen må tillämpas å frivilliga av olika slag. Av 1 mom. framgår, att förordningen i första hand avser vissa värnpliktiga men att Konungen må föreskriva, »att bestämmelserna i denna förordning med de inskränkningar, som må finnas påkallade, skola äga tillämpning jämväl å annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten under tid, då värnpliktiga äro inkallade» enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen. Med värnpliktig avses enligt 1 § 1 mom. den, som enligt krigsavlöningsreglementet avlönas såsom värnpliktig. Med den utformning ifrågavarande moment erhållit vill det emellertid synas, som örn alla frivilliga, under förutsättning att de erhålla lön såsom värnpliktiga enligt krigsavlöningsreglementet, skulle kunna komma i åtnjutande av familjebidrag enligt förordningen. Detta skulle bland annat medföra, att även landstormskvinnor och likställda skola komma i åtnjutande av familjebidrag. Enligt en inom lönenämnden verkställd utredning åtnjuta emellertid landstormskvinnor, som förordnats till vice gruppchef respektive gruppchef, redan så stora avlöningsförmåner enligt krigsavlöningsreglementet, att med hänsyn till deras dagliga tjänstgöringstid och arbetsuppgifter i övrigt någon anledning icke föreligger att tillerkänna dem några ytterligare förmåner. För att klargöra, i vilken omfattning förordningen må tilllämpas å frivilliga, svnes 1 mom. för övrigt behöva omformuleras.

Arméförvaltningen har beträffande 1 mom. påpekat, att av motiveringen framginge, att även värnpliktiga, som fullgjorde frivillig tjänstgöring, samt krigsfrivilliga omfattades av momentet. Då förordningen sålunda skulle äga tillämpning även å frivillig, vilken avlönades såsom värnpliktig, syntes orden »i detta moment» böra utbytas mot »i denna förordning».

Marinförvaltningen har beträffande uttrycket »inryckningsdagen» påpekat, att motsvarande uttryck i gällande förordning vore »inställelsedagen», samt erinrat örn lydelsen av 1 § andra stycket krigsavlöningsreglementet, enligt vilket krigstjänstgöringen toge sin början första mobiliseringsdagen eller, örn inryckning skedde senare, inryckningsdagen. Härav syntes framgå, att första mobiliseringsdagen i allmänhet vore att anse såsom inryckningsdag. Emelle!'

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 389.

tid kunde ju inkallelse av värnpliktiga ske i annan form än såsom mobilisering. Ämbetsverket ifrågasatte därför, huruvida icke — till undvikande av missförstånd framdeles —■ en närmare bestämning vore behövlig.

Riksräkenskapsverlcet har icke funnit bärande skäl föreligga för det i 2 mom. i kommittéförslaget, motsvarande 4 mom. i nu föreliggande förslag, stadgade undantaget i sådana fall, då fråga vore om fullgörande av repetitionsövning, efterutbildningsövning eller på grund av anstånd fördröjd första tjänstgöring.

I fråga örn samma moment har familjebidragsnämnden i Stockholms stad påpekat, att det i där avsedda fall syntes ankomma på familj ebidragsnämnden att avgöra, huruvida behörighet till erhållande av krigsfamiljebidrag förelåge. Att militärtjänstgöringen varit av sådan natur, att behörighet att erhålla sådant bidrag förelåge, intygades enligt nu gällande bestämmelser av vederbörande militära myndigheter. Med hänsyn till de många olika slag av värnpliktstjänstgöring, som förefunnes, torde det enligt nämndens mening kunna ifrågasättas, huruvida familjebidragsnämnderna lämpligen borde åläggas att pröva behörigheten att erhålla krigsfamiljebidrag. Det syntes därför nämnden vara lämpligare, om denna skyldighet jämväl i fortsättningen åvilade militär myndighet.

Chefen för armén har ifrågasatt, örn icke oklarheter kunde uppstå, när värnpliktiga, som fullgjorde /redstjänstgöring, skulle åtnjuta bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen. Bland annat borde detta medföra vissa konsekvenser i fråga örn utbetalandet av bidragen, då dessa enligt 3 § fredsfamiljebidragskungörelsen utbetalades av vederbörande militäre chef men enligt krigsfamiljebidragsförordningen av vederbörlig familjebidragsnämnd. Bäst syntes vara, att 1 § 2 mom. krigsfamiljebidragsförordningen utginge och att i stället i 1 § fredsfamiljebidragsförordningen inarbetades bestämmelse om att för här ifrågavarande kategorier värnpliktiga fredsfamiljebidragsförordningens bestämmelser skulle vara lika med krigsfamiljebidragsförordningens. Vidare har chefen för armén framhållit, att enär svårigheter i framtiden bomme att föreligga att på ett enkelt sätt fastställa inskrivningsåret för förtidsinskrivna värnpliktiga, det vore lämpligare att låta denna förmån bli hänförd till visst levnadsår och icke till »femte året efter inskrivningsåret». Från samma utgångspunkt har för svar sväs endets- rullföringsnämnd framhållit, att omfattningen av de militära myndigheternas rapporteringsskyldighet kunde i någon mån begränsas, om ifrågavarande regel anknötes till levnadsåldern.

överbefälhavaren har med avseende å den av kommittén föreslagna rätten till bostadsbidrag för personal i reserven — under åberopande av en vid yttrandet fogad tablå rörande förhållandet mellan värnpliktigs och viss reservpersonals ekonomiska förhållanden — anfört:

Det har även enligt de militära myndigheternas erfarenhet mångå gånger visat sig, att reservpersonalen, som ju i likhet med de värnpliktiga icke har militärtjänsten till yrke, är illa tillgodosedd. Ofta har reservbefälet med familj det märkbart sämre ställt än värnpliktiga familjeförsörjare i motsvarande grader. Det har t. ex. förekommit att en värnpliktig, som blivit anställd som befäl i reserven i högre grad än hans dittillsvarande grad såsom värnpliktig, därigenom får en löneförsämring. Jag vitsordar därför starkt det rättvisa i kommitténs förslag örn ändring i 1 § krigsfamiljebidragskungörelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 339. 69

därhän, att ali reservpersonal må hava möjlighet att efter behovsprövning erhålla bostadsbidrag.

Försvarsväsendets lönenämnd har rörande sistnämnda fråga erinrat om att reservpersonalens löneförmåner inom en nära framtid torde komma att underkastas omprövning och att därvid spörsmålet, örn denna personal skulle äga åtnjuta särskilda förmåner enligt krigsfamiljebidragsförordningen, även borde närmare beaktas.

Enligt kommitténs förslag till lydelse av denna paragraf skulle krigsfamiljebidragsförordningens tillämpningsområde, i förhållande till vad nu gäller, utsträckas till att regelmässigt omfatta vissa värnpliktiga under fullgörande av dem i fredstid åliggande tjänstgöring, nämligen värnpliktiga, som fullgöra tjänstgöring senare än femte året efter inskrivningen, d. v. s. i regel under eller efter det år, de uppnå 26 års ålder. Detta innebär för huvuddelen av arméns värnpliktiga, att de skulle äga komma i åtnjutande av krigsfamiljebidrag under tiden för andra repetitionsövningen, vilken skall fullgöras före utgången av åttonde året efter inskrivningen, samt under efterutbildningsövningen, vilken skall fullgöras före utgången av adertonde året efter inskrivningen. Skälen för kommitténs ifrågavarande förslag äro i huvudsak dels att de värnpliktiga då nått sådan ålder, att de i allmänhet äro familjeförsörjare, dels ock att militära myndigheter och familjebidragsnämnder därigenom bibringas praktiska erfarenheter rörande krigsfamiljebidragsförfattningarnas tillämpning.

Mot detta förslag örn utsträckning av krigsfamiljebidragsförordningens tillämjmingsområde har endast riksräkenskapsverket framställt erinran. Ämbetsverket finner icke tillräckliga skäl för en dylik utvidgning vara förhanden. För egen del ansluter jag mig emellertid till kommitténs förslag. Det synes mig nämligen vara av stor betydelse, att organisationen för krigsfamiljebidragsförfattningarnas tillämpning prövas i fredstid, och jämväl de värnpliktigas intresse synes fordra, att de vid tjänstgöring i ålder över 25 år få åtnjuta de större förmåner, som en tillämpning av krigsfamiljebidragsförordningen innebär. Med anledning av vad chefen för armén framhållit därom, att nu ifrågavarande bestämmelser med hänsyn till sättet för utbetalningen av bidraget borde intagas i fredsfamiljebidragsförordningen i stället för i krigsfamiljebidragsförordningen, må framhållas, att bidrag, som utgå enligt sistnämnda förordning, givetvis skola såväl fastställas som också utbetalas av familjebidragsnämnderna. På grund härav kan jag icke biträda chefens för armén förslag. I fredsfamiljebidragsförordningen bör dock intagas en hänvisning till krigsfamiljebidragsförordningens nu ifrågavarande föreskrift. Tidpunkten då rätt till bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen inträder har i departementsförslaget angivits på sätt chefen för armén och rullföringsnämnden föreslagit, d. v. s. anknutits till levnadsåldern i stället för till visst år efter inskrivningen.

I anslutning till det föreslagna stadgandet i paragrafen örn rätt för Kungl. Majit att besluta, att bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen med

Departements-

chefen.

70 Kungl, Maj. ts proposition nr 339.

inskränkningar, som finnas påkallade, under viss tjänstgöring skola äga tillämpning jämväl å annan personal än sådan som avlönas enligt för värnpliktiga i allmänhet gällande bestämmelser, har kommittén föreslagit, att all reservpersonal bör göras berättigad att efter särskild behovsprövning komma i åtnjutande av bostadsbidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen. För närvarande är dylik rätt medgiven endast underbefäl i arméns reserver. Medan överbefälhavaren understrukit behovet av att dessa bestämmelser få tillämpas å all reservpersonal, har lönenämnden ansett, att denna fråga borde upptagas till övervägande i samband med den omprövning av löneförmånerna till reservpersonal, som lönenämnden beräknade skulle komma till stånd. Ehuru frågan är av den art, att den icke behöver underställas riksdagen, vill jag likväl i detta sammanhang uttala, att jag delar den av lönenämnden uttalade uppfattningen. Jag vill här erinra örn att jag i försvarspropositionen förutsatt, att en revision av gällande reservbefälsförordningar skall komma till stånd.

Kommittén har ansett den nya förordningen i likhet med den nu gällande böra tillämpas å sådan frivillig personal vid krigsmakten, som åtnjuter krigsavlöning såsom värnpliktiga. Häremot har lönenämnden framfört vissa erinringar i vad gäller landstormskvinnor och likställda. Dessa invändningar synas mig äga fog, och på grund härav förordar jag, att i paragrafen intages en föreskrift, som möjliggör för Kungl. Maj:t att undantaga frivillig personal från rätt till krigsfamiljebidrag. Jag har för avsikt att vid framläggande av förslag till krigsfamiljebidragskungörelse föreslå stadgande av innehåll, att medlem av landstormskvinnoförening samt medlem av föreningen Svenska blå stjärnan ävensom av annan motsvarande förening skall, ehuru hänförlig till personal, som åtnjuter krigslön enligt för värnpliktiga gällande bestämmelser, undantagas från rätt till familjebidrag enligt denna förordning. Däremot förutsätter jag-— och lönenämnden torde icke heller hava avsett något annat — att kvinna, som enligt träffat avtal fullgör tjänstgöring vid luftbevakningsstation eller annan motsvarande tjänstgöring, liksom hittills skall äga rätt till krigsfamiljebidrag i likhet med värnpliktiga i allmänhet.

Med anledning av att chefen för marinen ifrågasatt, huruvida icke närmare bestämmelser borde intagas i paragrafen rörande sambandet mellan inryckningsdag och mobiliseringsdag, enär detta vöre av betydelse med hänsyn till sättet för de värnpliktigas inkallelse, må framhållas, att Kungl. Maj:t med den avfattning, som paragrafen föreslås skola erhålla, kommer att äga befogenhet att i förekommande fall besluta örn, från vilken dag krigsfamiljebidragsforördningen skall tillämpas å värnpliktiga, vilka inkallats till tjänstgöring i annan ordning än genom inställelse i anledning av mobilisering. En dylik ordning har visat sig lämpligare än att bibehålla det för nu gällande förordning speciella begreppet »inställelsedag», vilket visat sig åstadkomma felaktiga tolkningar.

Yad Stockholms stads familjebidragsnämnd anfört örn svårigheterna för familjebidragsnämnderna att avgöra, huruvida tjänstgöring, till vilken värnpliktig inkallats, skall hänföras under freds- eller krigsfamiljebidragsförord-

Kungl. Majus proposition nr 339.

ningen, ger mig anledning framhålla, att det avsetts skola ankomma på de militära myndigheterna att även framdeles lämna uppgifter i berörda avseende.

Lönenämndens uttalande örn att det skulle bliva förenat med svårigheter att under krig tillämpa krigsfamiljebidragsförojningen synes mig icke helt sakna fog. Detsamma gäller emellertid även ett flertal andra författningar, och hithörande spörsmål ha sålunda en betydande räckvidd. Yad krigsfamiljebidragsförordningen med därtill anslutande författningar angår torde emellertid vissa av kommittén förutsatta förberedande åtgärder, vilka — då skäl därtill förefinnas — skola vidtagas, komma att minska svårigheterna att i krig tillämpa dessa författningar. Därtill kommer, att den föreslagna lydelsen av 1 § lägger i Kungl. Majlis hand att med hänsyn till krigsförhållanden föreskriva vissa förenklingar i tillämpningen av desamma.

I förhållande till kommitténs förslag till lydelse av paragrafen innebär departementsförslaget, förutom ovan angivna ändringar, jämväl en ändrad uppställning och vissa formella jämkningar.

2 §•

1 mom. av denna paragraf överensstämmer med 2 § första och andra styckena i gällande förordning allenast med de avvikelser som betingas av att införandet av särskild hemortslön föreslagits.

2 mom. motsvarar i viss mån tredje stycket i nuvarande 2 §.

3 mom. innehåller en erinran om de bestämmelser som återfinnas i förordningen den 28 juni 1941 örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada.

Statens utrymningskommission har beträffande 2 mom. framhållit, att man under förarbetena till nu gällande krigsfamiljebidragsförordning övervägt, huruvida vid utrymning familjebidrag och utrymningshjälp borde utgå samtidigt eller örn endast endera hjälpformen skulle komma till användning. I förordningen har emellertid influtit ett stadgande, att familjebidrag ej finge utgå för person, som åtnjöte utrymningshjälp avseende annat än resa. Kommissionen har vidare anfört:

Den princip, man stannade för och vilken av de sakkunniga föreslås bibehållen även i den nya krigsfamiljebidragsförordningen, förutsätter, att familjebidragsnämnden i den värnpliktiges hemkommun underrättas örn vilka från orten evakuerade personer, som erhålla utrymningshjälp. Det är kommissionens avsikt att instruera inkvarteringsnämnderna att lämna sådana underrättelser till familjebidragsnämnden i den utrymningsort, från vilken hjälptagaren bortflytta!. Härigenom erhåller, under förutsättning att såväl den värnpliktige som familjemedlemmarna äro bosatta i utrymningsorten, familjebidragsnämnden i utrymningsorten möjlighet att återkalla beviljat familjebidrag eller att underlåta att bevilja sådant bidrag för värnpliktigs familjemedlemmar. Om familjemedlemmarna äro bosatta å annan ort, skall underrättelsen däremot av inkvarteringsnämnden sändas till familjebidragsnämnden i den värnpliktiges hemort för att beaktas av denna nämnd.

En förutsättning för att dubbelutbetalning av hjälp ej skall äga rum är alltså, att rapportsystemet från inkvarteringsnämnden till familjebidragsnämnden fungerar. Det är givet, att någon säkerhet för att så blir fallet icke kan finnas under krig. Alldeles särskilt tydligt framträder systemets olägen-

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

heter när det gäller värnpliktigs familjemedlemmar, som icke äro bosatta på samma ort som den värnpliktige. I detta fall torde man nämligen få räkna med, att inkvarteringsnämnderna icke alltid observera förhållandet oell sända meddelande till rätt familjebidragsnämnd. Det är sålunda tydligt, att systemet är långt ifrån idealiskt. Man skulle därför kunna ifrågasätta att söka en annan lösning genom att låta familjebidrag utgå även till evakuerade, som söka utrymningshjälp, varvid familjebidraget vid prövningen av frågan, huruvida utrymningshjälp skall utgå, finge tagas i beräkning på samma sätt som annan den evakuerades inkomst. Detta förfarande synes emellertid icke leda till större säkerhet. Förutom att även i detta fall svårigheter kunna befaras uppkomma genom av kriget betingade störningar i postförbindelserna, uppkomma nämligen särskilda problem t. ex. örn barn bortflytta till skolinternat men modern, som uppbär familjebidrag för barnen, kvarstannar i hemorten. Då barnet alltså erhåller försörjning å internatet, bör familjebidraget för barnet indragas. För att kunna kontrollera i vilka fall detta bör ske måste familjebidragsnämnden även i detta fall erhålla underrättelse från inkvarteringsnämnden, varför någon vinst icke uppkommer i jämförelse med det nu gällande och av de sakkunniga bibehållna systemet.

Med hänsyn till angivna omständigheter vill kommissionen icke ifrågasätta, att sistnämnda system frångås, trots den otvivelaktiga svaghet, som vidlåder detsamma.

Enligt den föreslagna lydelsen av 2^2 inom. förslaget till krigsfamiljebidragsförordning behöver utrymningshjälp i form av resa icke bringas till krigsfamiljebidragsnämndens kännedom. Enligt utrymningskommissionens mening skulle det emellertid vara önskvärt, att sådan anmälan kunde underlåtas även i vissa andra fall av meddelad utrymningshjälp. Kommissionen vill i detta hänseende erinra örn att enligt 16 § andra stycket utrymningshjälpsförordningen inkvarteringsnämnd må utan särskild ansökan eller anmälan meddela utrymningshjälp, som ej utgår fortlöpande och ej heller i fråga örn varje särskild hjälptagare är av större ekonomiskt värde. Den utrymningshjälp, som kan komma att lämnas med stöd av nämnda stadgande, torde i allmänhet komma att avse tillfällig utspisning eller inkvartering i samband med utrymningstransporterna eller tillfällig sjukvård. Enligt 14 § utrymningshjälpsförordningen skall vidare den som för de fjorton första dagarna efter ankomsten till inkvarteringskommunen önskar erhålla annan utrymningshjälp än resa in natura eller resebidrag, endast göra anmälan därom till inkvarteringsnämnden. Om sådan person efter den sålunda angivna tidens slut icke inger ansökan om fortsatt utrymningshjälp eller sådan ansökan ej bifalles, föreligger enligt 23 § utrymningshjälpsförordningen ersättningsskyldighet i förhållande till statsverket för den som erhållit hjälp.

Enligt kommissionens mening skulle en avsevärd minskning av antalet anmälningar till familjebidragsnämnden kunna vinnas, därest allenast sådan utrymningshjälp, som meddelas efter ansökan enligt 15 § utrymningshjälpsförordningen, skulle föranleda indragning av familjebidraget. Härigenom skulle undvikas, att tillfälligt bidrag enligt utrymningshjälpsförordningen skulle föranleda sådan indragning. Genom att utrymningshjälp, som utgår efter anmälan, icke behövde rapporteras skulle även en väsentlig lättnad vinnas för inkvarteringsnämnderna under den första arbetstyngda tiden efter inkvarterings verkställande.

Det kan anmärkas, att även utrymningshjälp i form av vistelse på internatförläggning enligt 15 § utrymningshjälpsförordningen avses skola beviljas efter ansökan på samma sätt som annan icke tillfällig utrymningshjälp. I samband med en utrymning kommer ett stort antal personer, framförallt barn och åldringar, att omhändertagas å sådana internatförläggningar. Även om

73 Kungl. Maj.ts proposition nr 839.

sådan utrymningshjälp skulle sålunda anmälan göras till familj ebidragsnämnden i den mån hjälpen utgår efter utgången av den i 14 § utrymningshjälpsförordningen angivna tiden.

TJtrymningskommissionen får under åberopande av det sålunda anförda föreslå, att stadgandet i 2 § 2 mom. förslaget till krigsfamiljebidragsförordning erhåller den lydelsen, att familjebidrag ej må utgå till person, som efter ansökan erhållit utrymningshjälp i form av vistelse å internatförläggning eller eljest.

1 samband med nu förevarande bestämmelser torde böra uppmärksammas stadgandet i 10 § andra stycket utrymningshjälpsförordningen. I detta stadgande föreskrives, att örn bostadsbidrag jämlikt krigsfamiljebidragsförordi ningen, därest utrymning ej skett, uppenbarligen skulle Ira utgått till beredande åt hjälpsökande av bostad i utrymningskominunen, hyresbidraget enligt utrymningshjälpsförordningen må ökas med det belopp, som skulle lia utgått i bostadsbidrag, eller sistnämnda belopp utgå jämsides med inkvartering in natura. Detta stadgande innebär alltså, att en person, som tilldelas utrymningshjälp och till följd därav förlorar rätten till familjebidrag, utöver utrymningshjälpen skall tillerkännas ett belopp, som motsvarar det bostadsbidrag, vilket skulle lia utgått enligt krigsfamiljebidragsförordningen. För en inkvarteringsnämnd på landsbygden innebär tillämpningen av en sådan bestämmelse synnerligen stora svårigheter. För inkvarteringsnämnden synes sålunda annan möjlighet inte stå till buds än att överlämna en sådan framställning till vederbörande familjebidragsnämnd med anhållan örn utredning och därefter fatta beslut i överensstämmelse nied familjebidragsnämndens förslag. Det måste därefter även åvila familjebidragsnämnden att bringa till inkvarteringsnämndens kännedom sådana ändrade förhållanden beträffande den värnpliktige, sorn skulle lia föranlett ändring i fråga örn familjebidraget. Enligt kommissionens mening kan den sålunda gällande ordningen icke anses tillfredsställande. En lämplig lösning torde i stället vara att sådana föreskrifter inflyta i krigsfamiljebidragsförordningen, att meddelad utrymningshjälp icke föranleder till indragning av bostadsbidraget. Kommissionen vill föreslå, att krigsfamiljebidragsförordningen avfattas i enlighet härmed. Samtidigt torde 10 § andra stycket utrymningshjälpsförordningen kunna upphävas.

2 mom. har omarbetats i enlighet med den av statens utrymningskommission gjorda hemställan. J anslutning härtill föreslås, att 10 § andra stycket i förordningen om utrymningshjälp upphäves.

3 §•

De tre olika kategorierna familjemedlemmar lia i kommittéförslaget bibehållits i huvudsak oförändrade från gällande förordning. Emellertid har kommittén föreslagit en utvidgning av gruppen familjemedlemmar enligt 3 § b).

Kommittén har i sin motivering härför anfört:

I samband med hemskillnad och äktenskapsskillnad fastställes mannens underhållsskyldighet mot hustrun och de gemensamma barnen genom rättens beslut eller skriftligt avtal. Vid uppkommen söndring i äktenskapet kan underhållsskyldigheten, även örn det ej dömes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad, på liknande sätt fastställas. Mannens underhållsskyldighet mot barn utom äktenskap fastställes likaledes regelmässigt genom rättens beslut eller avtal. Enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning stadgas såsom förutsättning för att de under 3 § b) angivna personerna skola räknas såsom familjemedlemmar, att den värnpliktige i väsentlig mån bidrog till vederbörandes

Departements-

chefen.

74 Kungl. Majus propoosition nr 339.

underhåll. Det Ilar emellertid synts kommittén skäligt, att även om värnpliktig icke före inkallelsen fullgjort sin genom rättens beslut eller avtal fastställda underhållsskyldighet, det allmänna i detta fall under tiden för tjänstgöringen beviljar bidrag till fullgörande av underhållsskyldigheten. Härtill kommer, att såvitt rörer genom rättens beslut eller avtal fastställd underhållsskyldighet mot barn under 16 år, det allmänna under vissa förutsättningar förskotterar mannens underhållsbidrag och därefter av honom återkräver förskotterat belopp. Kommitténs förslag till ändring i nu gällande bestämmelser innebär i förevarande hänseende, att örn den värnpliktiges underhållsskyldighet mot person, som avses i 3 § b), fastställts genom rättens beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal, den underhållsberättigade hänföres till familjemedlem, även om den värnpliktige icke före inkallelsen fullgjort sin underhållsskyldighet. Föreskriften att underhållsskyldigheten skall vara fastställd genom skriftligt av två personer bevittnat avtal sammanhänger med avfattningen av 1 § lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn, enligt vilken dylik form erfordras för att å avtalet skall kunna grundas rätt till bidragsförskott jämlikt nämnda lag.

I anslutning till nyssnämnda ändringsförslag har kommittén uttalat viss tvekan, särskilt vad anginge bidraget till frånskild hustru. Därtill komme att det icke kunde förnekas, att den ifrågavarande bestämmelsen inbjöde till missbruk, såtillvida som avtal kunde träffas örn högre underhåll än som svarade mot den värnpliktiges förmåga eller den andia partens behov. Detta förhållande borde enligt kommitténs mening ägnas särskild uppmärksamhet vid behovsprövningen.

Uttrycket »vid tiden för inkallelsen» i 3 § b) har i kommittéförslaget ersatts med »före inkallelsen». Kommittén har som skäl härför framhållit, att det kunde ligga en orättvisa i bestämmelsen att den värnpliktige vid tiden för inkallelsen skulle ha fullgjort sin underhållsskyldighet, örn han nämligen tidigare regelbundet bidragit men under den senare tiden på grund av arbetslöshet eller liknande omständigheter brustit i fullgörandet av sina skyldigheter. I anslutning till vad som anförts i den allmänna motiveringen rörande behovsprövningen borde till utgångspunkt tagas den värnpliktiges genomsnittliga inkomst under en längre tid före inkallelsen.

Andra stycket av ifrågavarande paragraf motsvarar 28 a § första punkten i gällande förordning. Bortsett från vissa formella jämkningar i stadgandets avfattning innebär kommittéförslaget den avvikelsen från vad som nu gäller, att icke endast anhörig utan även husföreståndarinna i andra fall än som avses i 3 § c) av tillsynsmyndigheten kan jämställas med familjemedlem. Kommittén hade nämligen ansett möjlighet böra finnas, att med familjemedlem jämställa den värnpliktiges hushållerska, även örn den värnpliktige icke jämväl sammanbor med barn. Därvid hade kommittén huvudsakligen haft i tankarna de fall, då den värnpliktige längre tid stadigvarande sammanbott med och underhållit en kvinna, som förestode hans hushåll utan att dock äktenskap ingåtts och som nu vore i behov av bidrag. Det kunde emellertid även tänkas fall, har kommittén vidare anfört, då hushållerska, som vore anställd mot lön hos värnpliktig, borde kunna jämställas med familjemedlem. Om exempelvis en småbrukare hade anställt en hushållerska, syntes det rim-

75 Kungl. Majus proposition nr 339.

ligt, att han erhölle ett bidrag, som gjorde det möjligt för honom att under tjänstgöringen behålla hushållerskan för att sköta djuren och i övrigt ombesörja för lantbruksdriftens upprätthållande nödiga sysslor, under förutsättning givetvis att näringsbidrag icke kunde utgå med hänsyn till att särskild ersättare icke kunde erhållas. Avgörandet i de fall, som avsåges i andra stycket, skulle liksom hittills träffas av tillsynsmyndigheten.

Kommittén har påpekat att med hänsyn till de olika regler, som föresloges i fråga örn beräknandet av familjebidragets storlek allteftersom familjemedlem tillhörde den ena eller andra av de i 3 § angivna kategorierna, borde i tillsynsmyndighetens jämlikt 3 § andra stycket meddelade beslut angivas, vilken av dessa kategorier den person, som jämställes med familjemedlem, skall tillhöra. Härvid torde i regel mot lön anställd hushållerska böra jämställas med husföreståndarinna, som avsåges i 3 § c), och annan hushållerska med familjemedlem, som avsåges i 3 § b).

Ein utvidgning av kretsen av de i nuvarande 3 § a), b) och c) angivna familjemedlemmarna utöver vad av kommittén föreslagits har kommittén icke funnit tillrådlig med hänsyn till risken för missbruk.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har ansett, att barn, vilka värnpliktig hade med kvinna, som förestode hans hushåll och vilken han längre tid sammanbott med och underhållit utan att äktenskap ingåtts, borde hänföras till familjemedlem enligt 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen.

Med anledning av den av kommittén föreslagna utvidgningen av gruppen familjemedlemmar enligt 3 § b) för fall, då underhållsskyldigheten fastställts genom dom eller avtal, har länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalat, att det icke förelåge särskilt bärande skäl för att de personer, som här ifrågakomma, skulle komma i bättre ställning just genom inkallelsen. Samma ståndpunkt har intagits av familjebidragsnämnden i Gävle. Familjebidragsnämnden i Stockholm har förklarat, att den föreslagna uppmjukningen av gällande bestämmelser uppenbarligen vore fördelaktig, i vad det gällde barn eller frånskild hustru, men vore mera tveksam, då fråga vore örn föräldrar. Överståthållarämbetet har påpekat, att en ändring av författningstexten vore påkallad för att utmärka, att den föreslagna ändringen icke avsåge avtal om underhåll, som träffades mellan föräldrar och barn.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i fråga örn uttrycket »före inkallelsen» understrukit behovet av ett närmare angivande av den tidslängd uttrycket avsåge. Länsstyrelsen hade icke funnit en tid av förslagsvis ett år oskälig.

I fråga örn 3 § andra stycket har länsstyrelsen i Västerbottens län framhållit, att det där stadgade avgörandet utan risk kunde anförtros åt familjebidragsnämnden.

Den utvidgning av begreppet familjemedlemmar enligt 3 § b), som kommittén föreslagit, finner jag välbetänkt. Kommittén har framhållit, att även örn den värnpliktige försummat att fullgöra sin genom dom eller avtal fastställda underhållsskyldighet, det vöre motiverat, att de underhållsberättigade

Departements-

chefen.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

under tiden för den värnpliktiges tjänstgöring tillförsäkrades underhåll genom familjebidrag. Jag finner emellertid knappast tillräckliga skäl föreligga att ställa de fall, där dom eller avtal föreligga, i en särklass. Jag bär vid bedömandet av denna fråga beaktat den i några yttranden yppade farhågan, att avtal kunde komma att träffas med avseende å tiden för tjänstgöringen till högre belopp än som kan anses motiverat. Även i de fall, då dom föreligger å visst belopp, är det icke alltid säkert, att denna ger ett riktigt uttryck för underhållsbehovet. Understundom skulle det för övrigt te sig mindre motiverat, att i fall då underhållsbidrag ej tidigare utgått, bidrag av statsmedel bomme att utgå under beredskapstiden. Jag har därför stannat vid att föreslå, att nu ifrågavarande personer räknas som familjemedlemmar, örn den värnpliktige före inkallelsen i väsentlig mån bidrog till vederbörandes underhåll eller eljest anledning finnes antaga, att den värnpliktige skulle ha fullgjort sin underhållsskyldighet, örn inkallelsen ej mellankommit. Den prövning, som för sistnämnda fall skall ske, kan understundom bereda svårigheter, och jag finner det rimligt, att nämnderna här gå fram utan onödig stränghet. Det sist sagda gäller särskilt i fråga örn barn, beträffande vilka underhållsskyldigheten tidigare försummats. Den föreslagna avfattningen av paragrafen torde lämna utrymme för en sådan tolkning, att värnpliktig som väl före den första inkallelsen men icke mellan två inkallelseperioder kunnat fullgöra sin underhållsskyldighet, kan komma i åtnjutande av familjebidrag för sina underhållsberättigade familjemedlemmar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett särskilt uttalande påkallat rörande vad som avsåges med tidsbestämningen »före inkallelsen». Det torde emellertid icke vara lämpligt att för de olikartade fall, som ifrågakomma, föreskriva en bestämd tidsgräns, innebärande att hänsyn icke skulle tagas till den omfattning, i vilken den värnpliktige dessförinnan fullgjort sin underhållsskyldighet. Denna fråga torde fortfarande få avgöras från fall till fall.

Den befogenhet, som kommittéförslaget inrymt åt tillsynsmyndigheten att, när synnerliga skäl därtill äro, jämställa husföreståndarinna med familjemedlem i fall som icke innefattas i stadgandet i 3 § c), anser jag vara av värde. Att som i ett yttrande påyrkats överlämna avgörandet i detta hänseende till familjebidragsnämnderna vore däremot knappast välbetänkt. För vinnande av en enhetlig praxis och för undvikande av missbruk bör avgörandet i dessa fall ankomma på tillsynsmyndigheten.

En ytterligare utvidgning av familjebegreppet utöver den av kommittén föreslagna torde icke böra ifrågakomma. Tillräckliga skäl synas mig ej heller föreligga för det av länsstyrelsen i Västerbottens län framförda förslaget örn överförande av en viss grupp familjemedlemmar från 3 § b) till a). Ett sådant överförande skulle enligt min mening kunna medföra konsekvenser även beträffande vissa andra familjemedlemmars ställning.

Kungl. Majus proposition nr 389.

77 Örn fainiljepenning oell bostadsbidrag.

5 §•

Kommittén har beträffande denna paragraf påpekat, att enligt vad som franninge av paragrafen en allmän prövning av den värnpliktiges behov av familjepenning och bostadsbidrag sknlle ske. Såvitt därvid fråga vöre om hänsynstagande till inkomst vore prövningen bunden vid de särskilda föreskrifter som meddelades jämlikt 7, 12 och 13 §§. I övrigt har emellertid vid denna förberedande behovsprövning vederbörande myndighet möjlighet att taga hänsyn till de olika omständigheter, som kunde vara av betydelse för bedömandet av frågan om behov verkligen kunde anses föreligga.

Kammarrätten har påpekat, att då avsikten torde vara, att familjebidrag i vissa fall skulle kunna utgå, oaktat behovet icke uppkommit genom inkallelsen, ävensom att bostadsbidrag skulle kunna tillerkännas värnpliktig, som icke hade familj, paragrafen borde i enlighet härmed omarbetas.

I anslutning till det av kammarrätten gjorda påpekandet har ifrågavarande paragraf omarbetats.

6 §•

Enligt vad kommittén uppgivit tillämpas den nu gällande tariffen så, att till kolumn 2 hänföres den värnpliktiges hustru endast under förutsättning att den värnpliktige sammanlever med henne. Leva makarna åtskilda på grund av hemskillnad eller söndring i äktenskapet, hänföres hustrun till kolumn 3. Sammanbor den värnpliktige med såväl hustru som egna eller hustruns barn eller adoptivbarn, men har han likväl husföreståndarinna på grund av att hustrun är oförmögen till arbete, hänföres hustrun till kolumn 2 och husföreståndarinnan till kolumn 3. Om tillsynsmyndigheten jämlikt 28 a § medgivit, att den värnpliktiges syskon under 16 år må räknas såsom familjemedlemmar, hänföres enligt praxis modern, som beviljats familjepenning, till kolumn 2, under förutsättning, att såväl modern som syskonen sammanbo med den värnpliktige. Beviljas värnpliktigs moder familjepenning i andra fall än nu sagts hänföres hon till kolumn 3, även om hon sköter den värnpliktiges hushåll.

Kommitténs förslag innebär den ändringen att hustru, som på grund av hemskillnad eller söndring i äktenskapet icke sammanlever med den värnpliktige, samt frånskild hustru hänföres till samma kolumn som hustru, som avses i 3 § a). Då mannens underhållsskyldighet gentemot hustrun till sin omfattning icke undergår någon förändring genom den inträdda hemskillnaden eller söndringen i äktenskapet, har det icke synts kommittén motiverat, att i förevarande avseende skilja mellan de fall, då hustrun sammanlever med den värnpliktige, och de fall, då makarna leva åtskilda. Kommittén finner sig icke heller böra fastställa ett lägre maximum beträffande familjepenningen för frånskild hustru framför allt med hänsyn till att kommittén icke anser sig kunna föreslå bostadsbidrag för frånskild hustru lika litet som för hustru i fall, då hon icke sammanlever med mannen.

Kommittén har vidare föreslagit, att familjemedlem, som förestår den

78 Departements-

chefen.

Kungl. Majus proposition nr 339.

värnpliktiges hem, skall hänföras till samma kolumn som hustru, så snart bidrag icke utgår till hustru, som avses i 3 § a), eller bidrag väl utgår till henne men hon är oförmögen till arbete. Den värnpliktiges hushållerska, som genom särskilt beslut jämställes med familjemedlem, är enligt kommitténs förslag alltid att hänföra under kolumn 1, oavsett om hon jämställes med familjemedlem, som avses i 3 § b) eller c).

Med anledning av vissa önskemål, som framförts av familjebidragsnämnder, har kommittén förklarat, att det icke kunde förnekas att det i åtskilliga fall vore motiverat att familjepenningen utginge med samma belopp för ensamstående moder som för hustru. Det läte sig emellertid icke göra att för individuella fall föreskriva höjning av familjepenningens maximum och en generell höjning av familjepenningens maximum för ensamstående moder funne kommittén icke tillrådlig framför allt med hänsyn till svårigheten att tillförlitligt fastställa, huruvida den värnpliktige sonen verkligen före inkallelsen fullgjort sin underhållsskyldighet mot modern. Så snart den värnpliktige icke sammanlevde med hustrun eller hon vore arbetsoförmögen och modern förestode den värnpliktiges hem, räknades emellertid modern som husföreståndarinna och erhölle familjepenning enligt kolumn 1 i tariffen.

Stadgandet i 4 § andra stycket gällande förordning, att familj epenningen skulle fastställas särskilt för varje familjemedlem hade icke upptagits i kom- -mitténs förslag, enär ett dylikt fastställande i flertalet fall enligt kommitténs mening saknade praktisk betydelse och med den av kommittén föreslagna metoden för familjepenningens beräknande bleve tämligen omständligt, såvitt anginge familjemedlemmar som avsåges i 3 § a).

Tredje momentet i förevarande paragraf har tillagts i kommittéförslaget. Enligt 6 § 3 mom. lagen örn folkpensionering äger Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp, på därom av vederbörande kommun gjord framställning förordna örn tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven inom visst intill gränsen liggande område. Har sådant förordnande meddelats, skulle familjepenningen höjas i enlighet med vad i tredje momentet stadgades.

Kammarrätten har beträffande 1 mom. framhållit, att av huvudet i kolumn 1 icke framginge, att familjepenning enligt denna kolumn finge utgå till annan familjemedlem, som förestode den värnpliktiges hem, allenast under förutsättning, att den värnpliktige hade barn under 16 år, med vilka han sammanbodde.

Riksräkenskapsverket har ansett den i 3 mom. föreslagna förhöjningen av familjepenningen, särskilt med hänsyn till önskvärdheten att skapa enida bestämmelser, icke böra genomföras.

Kommittén har föreslagit, att hustru, som icke sammanlever med mannen, hänföres till samma kolumn som hustru, som sammanlever med mannen. Jag ansluter mig till vad kommittén föreslagit i detta avseende. Vad kommittén föreslagit örn att den värnpliktiges husföreståndarinna skulle hänföras under kolumn 1 i tariffen bör enligt min mening i princip gälla endast för det fall,

79 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

att den värnpliktige har hemmavarande barn under 16 år. Avsevärda svårigheter torde nämligen uppstå att fastställa, huruvida exempelvis moder, med vilken den värnpliktige sammanbor, är att anse som den värnpliktiges husföreståndarinna eller örn i stället den värnpliktige skall anses innebo hos modern. Örn emellertid tillsynsmyndigheten medgivit, att den värnpliktiges syskon under 16 år få räknas som familjemedlemmar och den värnpliktige sammanbor med såväl modern som syskonen bör i överensstämmelse med rådande praxis modern som husföreståndarinna hänföras till samma kolumn som hustru. Med anledning av det anförda har huvudet i kolumn 1 i tariffen omredigerats.

Lika med kommittén finner jag det icke tillrådligt att föreskriva samma maximibelopp för ensamstående moder som för hustru, framförallt med hänsyn till den av kommittén påpekade svårigheten att tillförlitligt fastställa i vilken omfattning den värnpliktige före inkallelsen verkligen fullgjort sin underhållsskyldighet mot modern.

De föreslagna ändringarna av familjepenningens maximibelopp ha behandlats i den allmänna motiveringen.

Kommittén har föreslagit, att nu gällande föreskrift, att familjepenningen skall beräknas särskilt för varje familjemedlem, utgår. Då det i regel icke torde vara erforderligt att fastställa familj epenningen särskilt för varje familjemedlem, har jag icke något att erinra mot kommitténs förslag i detta hänseende. Det i 4 § sista stycket sista punkten gällande förordning upptagna stadgandet, att ort utom riket skall hänföras till ortsgrupp lil, har med hänsyn till avfattningen av 27 § första stycket andra punkten såsom obehövligt uteslutits.

Stadgandet i 6 § 3 mom. har sin motsvarighet i lagen örn folkpensionering och torde, såsom jag tidigare i den allmänna motiveringen framhållit, böra införas i förordningen med hänsyn till att denna i fråga örn dyrortsgrupperingen bygger på nämnda lag. I

I den allmänna motiveringen ha angivits skälen för grundbeloppets borttagande ävensom för den normerade behovsprövning, som föreslås i fråga örn familjepenning och bostadsbidrag för familjemedlemmar, som avses i 3 § a).

Rörande innebörden av den av kommittén föreslagna normerade behovsprövningen torde få hänvisas till den allmänna motiveringen.

Såsom under 3 § anförts har kommittén föreslagit sådan avfattning av denna paragraf, att som familjemedlem skulle anses jämväl person, för vilken den värnpliktiges underhållsskyldighet fastställts genom rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal, även örn den värnpliktige icke i väsentlig mån bidragit till vederbörandes underhåll. I överensstämmelse härmed har i 7 § kommittéförslaget föreskrivits, att familjepenningens belopp i fråga örn sådan underhållsberättigad finge oavsett den omfattning, i vilken underhållsskyldigheten fullgjorts, bestämmas till det fastställda underhållsbeloppet.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Länsstyrelsen i Örebro län har ansett den föreslagna normerade behovsprövningen medföra mindre tillfredsställande resultat, i vad det gällde hemmavarande barns inkomster. Länsstyrelsen har härom anfört:

Därest en son under 16 år har egen inkomst, skall denna enligt betänkandet avräknas å familjebidraget enligt viss norm. Emot detta är intet att erinra, när det gäller det å barnet självt belöpande familjebidraget. Att däremot avräkna denna inkomst även å moderns familjebidrag torde i många fall icke vara tillfredsställande.

Detta framstår tydligt vid en jämförelse med hur i betänkandet behandlas det fallet, att i den värnpliktiges hem finnas förutom hustru även barn över 16 år med egna inkomster. Det torde nämligen icke vara avsett att dessa barns inkomster skola avräknas å moderns familjebidrag enligt norm. Den föreslagna 15 § b) i kungörelsen bör emellertid i detta avseende formuleras tydligare, så att uttrycket »familjemedlem» kompletteras exempelvis med orden »som avses i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen». Hemmavarande barns över 16 år inkomster synas i stället hava avsetts skola påverka familjebidraget till värnpliktigs hustru eller barn under 16 år allenast i den mån de äldre barnen tidigare direkt bidragit till sin moders försörjning. Denna skillnad mellan behandlingen av inkomsterna, som beror på örn barnen äro över eller under 16 år, är enligt länsstyrelsens mening icke fullt motiverad.

Vidare har länsstyrelsen anfört:

Den normerade behovsprövningen har icke föreslagits skola tillämpas beträffande familjemedlemmar, som avses i 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen. De för familjemedlemmar enligt 3 § a) i förordningen fastställda normerna vid prövning av behovet kunna dock förväntas bliva analogt tillämpade, exempelvis när det gäller moder, med vilken den värnpliktige sammanbor. Det torde vara lämpligt uppställa den regeln, att inkomster, som tillkomma familjemedlemmar enligt 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen, icke må vid behovsprövningen avräknas med mindre belopp än som skulle hava skett, örn inkomsterna åtnjutits av familjemedlemmar enligt 3 § a) samma förordning. En sådan regel kan exempelvis vara motiverad med hänsyn till att familjepenningens maximum för hustru är högre än för moder och att på grund härav familjebidragsnämnderna för att utjämna denna skillnad kunna förväntas avräkna mindre del av moderns inkomster, än de skulle hava gjort, om det varit fråga örn hustrus.

Länsstyrelsen har ytterligare fäst uppmärksamheten på fall, där den värnpliktige tillsammans med sina syskon underhåller föräldrar, med vilka den värnpliktige och syskonen sammanbo. I detta avseende har länsstyrelsen anfört:

Familjebidragsnämnderna hava i sådana fall ofta sammanräknat samtliga till hushållet hörande personers inkomster och förklarat familjebidrag icke böra utgå till följd av stadgandet i 5 § andra stycket av gällande krigsfamiljebidragsförordning, att hänsyn skall tagas till samtliga till samma hushåll hörande familjemedlemmars inkomster. Riktigheten av detta förfarande kan emellertid ifrågasättas, enär 3 § av gällande förordning i ingressen framhåller, att med familjemedlem enligt förordningen avses allenast i nämnda paragraf angivna personer och denna omnämner barn över 16 år allenast då den värnpliktige tidigare i väsentlig mån bidragit till deras försörjning. Då denna formulering bibehållits i den föreslagna förordningens 3 §, kan det förväntas, att med den regel, som givits i den föreslagna kungörelsens 16 § 1 mom. örn

81 Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

»skälig hänsyn» till de inkomster, som åtnjutas av den värnpliktige »samt familjemedlemmarna», den tveksamhet, som för närvarande härvidlag råder, kommer att bestå. De föreslagna bestämmelserna böra sålunda förtydligas i detta avseende.

Jämväl famil] ebidr a g snämnden i örebro har understrukit behovet av vissa regler för behovsprövningen i fråga om familjemedlemmar, som avsåges i 3 § b) och c).

Socialstyrelsen har som en brist i förslaget betecknat, att begreppet inkomst icke bestämts på ett tillfyllestgörande sätt. Erfarenheter från folkpensioneringen och andra grenar av socialvården hade visat betydelsen av noggranna föreskrifter i liknande fall. En rationell inkomstprövning förutsatte ovillkorligen, att det lämnades klara direktiv i fråga örn själva sättet för inkomstens beräkning.

Länsstyrelsen i Örebro län har påpekat, att familjebidragsnämnderna för närvarande tillämpade mycket skilda metoder, när det gällde att beräkna folk-* pensionernas inverkan å familjebidragens storlek. En tendens funnes hos vissa nämnder att icke avräkna folkpension å familjebidraget i samma utsträckning, som skedde med arbetsinkomster. Å andra sidan hade det även förekommit, att folkpension avräknats i högre grad än arbetsinkomst, med motivering, att arbetsinkomsten av psykologiska skäl icke borde avräknas i alltför hög grad, enär intresset av dess förvärvande eljest kunde upphöra. Det syntes lämpligt, att åtminstone i förarbetena till de nya bestämmelserna ett uttalande gjordes, huruvida folkpension vore att jämställa med inkomst som avsåges i 7 § av den föreslagna krigsfamiljebidragsförordningen.

Riksräkenskapsverket och länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län ha påpekat, att till förebyggande av missförstånd hänvisning till 6 § torde böra införas i 7 § 2 mom.

Vidare har överbefälhavaren i fråga örn stadgandet i 15 § örn avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande betonat vikten av att för vinnande av enhetlig tillämpning utförliga föreskrifter lämnades i tillsynsmyndighetens anvisningar.

Familjebidragsnämnden i Umeå har ifrågasatt, om icke vid behovsprövningen skälig hänsyn borde tagas till den värnpliktiges ränta på skuld och sålunda räntebeloppet frånräknas den behållna inkomsten.

I förevarande sammanhang må även framhållas, att 13 § i kommittéförslaget innehåller stadganden om individuell behovsprövning för värnpliktiga, som äro statstjänstemän eller lärare av vissa närmare angivna kategorier. Kommittén har i sin motivering till dessa stadganden anfört följande:

Förevarande paragraf stadgar vissa undantag i fråga örn den normerade behovsprövningen för familjemedlemmar, som avses i 3 § a). Då staten genom i särskild ordning utfärdade bestämmelser sörjt för sina till beredskapstjänstgöring inkallade tjänstemän, har det synts kommittén ur principiell synpunkt riktigast, att familjebidrag till statens tjänstemän endast utgår efter individuell behovsprövning. En liknande ställning intaga vissa kategorier lärarpersonal, som, ehuru icke anställd i statens tjänst, likväl inordnats i det stat-

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339. U63 42 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

liga lönesystemet. Vad ovan anförts äger tillämpning jämväl när den värnpliktiges hustru innehar anställning som ovan sagts. Kommittén har jämväl övervägt att utsträcka stadgandets tillämpning till befattningshavare, vilkas avlöning utgår med statsbidrag, därvid en praktisk begränsning kunnat vinnas genom att inskränka stadgandets tillämpning till befattningshavare, som hade pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Emellertid har kommittén stannat vid den nu föreslagna avfattningen av stadgandet. Ej heller för personal, som fullgör frivillig tjänstgöring och som sålunda i viss utsträckning själv kan bestämma tidpunkten för tjänstgöringens början och slut, har kommittén funnit den normerade behovsprövningen i fråga örn familjemedlemmar enligt 3 § a) lämplig utan har jämväl i fråga örn dylik personal föreslagit individuell behovsprövning.

Statskontoret har i fråga örn 13 § 1 mom. i kommittéförslaget anfört:

Enligt gällande bestämmelser skall beträffande värnpliktig, som under militärtjänstgöringen från civil tjänst åtnjuter avlöning av statsmedel eller med statsbidrag, familjepenningen i sin helhet utgå efter behovsprövning. Med hänsyn till att ifrågavarande värnpliktiga regelmässigt behålla en betydande del av sin civila avlöning, synes det naturligt, att de undantagits från rätten till det utan behovsprövning utgående grundbeloppet av familjepenningen. Att upprätthålla en liknande undantagsställning för dessa värnpliktiga beträffande den av kommittén föreslagna normerade behovsprövningen kan statskontoret emellertid icke finna motiverat, desto mindre som det torde vara praktiskt ogörligt att draga en tillnärmelsevis rättvis gräns mellan de värnpliktiga, som skulle falla under undantagsregeln, och de övriga. Här torde i detta hänseende endast behöva erinras örn att det å ena sidan finnes statstjänstemän, som under ifrågavarande tjänstgöring endast uppbära hälften eller mindre av sin civila avlöning, och att å andra sidan vissa i enskild tjänst anställda i stort sett torde bibehållas vid hela sin avlöning. Enligt statskontorets mening bör således behovsprövningen verkställas efter samma principer för samtliga värnpliktiga, oberoende av deras — eller deras hustrurs —- civila anställningsförhållanden.

Överståthållarämbetet har rörande det spörsmål, örn vilket här är fråga, yttrat bland annat:

För närvarande är staten långt ifrån ensam att medgiva sina tjänstemän förmånen av att under militärtjänstgöring behålla viss del av inkomsten. Så länge familjebidrag överhuvud taget anses skola utgå till ifrågavarande befattningshavare och sålunda icke förutsättes, att staten vid bestämmande av de löneförmåner, dessa under militärtjänstgöring skola äga åtnjuta, bör låta sig vägledas av familjens föreliggande behov, synas näppeligen tillräckligt bärande skäl kunna åberopas för att inkallade statstjänstemän och jämställda skola behandlas på annat sätt än övriga inkallade.

Samma ståndpunkt intages av överbefälhavaren, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Västerbottens län, familjebidragsnämnderna i Stockholm och Solna kommun samt svenska tullmannaförbundet.

Försvarsväsendets lönenämnd har som sin åsikt uttalat, att med den utformning stadgandet erhållit kretsen av de värnpliktiga, beträffande vilka en dylik skärpt behovsprövning skulle äga rum, blivit för snävt angiven. Lönenämnden har erinrat örn att inom den närmaste framtiden avlöningsreglementen för lärare vid folkhögskolor ävensom vid lägre lantbruksundervisningsanstalter

83 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

vöre att förvänta, och dessutom funnes ett antal andra kategorier befattningshavare, vilkas lön utginge med bidrag av statsmedel, för vilka en verklig behovsprövning även syntes påkallad.

Riksräkenskapsverket har föreslagit, att stadgandet måtte ersättas med det i 13 § gällande krigsfamiljebidragskungörelse intagna stadgandet.

Beträffande avfattningen av 13 § 2 mom. i kommittéförslaget har arméförvaltningen påpekat, att uttrycket »värnpliktig som fullgör frivillig tjänstgöring» syntes ägnat att väcka missförstånd och borde ersättas med »värnpliktig, som fullgör tjänstgöring efter eget åtagande». Med dylik värnpliktig borde krigsfrivillig likställas.

I yttrandena ha berörts vissa spörsmål rörande bestämmande av den värn- Departementspliktiges och familjemedlems inkomst. Yad till en början angår socialstyrel- chefen sens erinran, att begreppet inkomst i kommittéförslaget icke bestämts på ett tillfredsställande sätt, bör icke förbises, att ett noggrant preciserande av inkomstbegreppet är av vida större betydelse vid tillämpningen av författningar sådana som exempelvis lagarna örn folkpensionering och barnbidrag, där bidragsbeloppen bestämmas efter reuts räknemässiga grunder. Det kan vidare framhållas, att i den mån ett närmare preciserande av inkomstbegreppet i olika hänseenden, däri inbegripen frågan örn avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande, visar sig erforderligt, detta lämpligast torde kunna ske genom anvisningar, som med avseende å förordningens tillämpning meddelas av tillsynsmyndigheten.

Svårigheter vid inkomstens bestämmande uppstå särskilt i de fall, då den värnpliktige eller hans hustru driver näring eller rörelse. Med hänsyn framförallt till dessa svårigheter torde 15 § i kommitténs förslag till krigsfamiljebidragskungörelse böra kompletteras med en bestämmelse, som möjliggör individuell behovsprövning i fall, då den normerade behovsprövningen skulle leda till mindre tillfredsställande resultat.

Nämnda paragraf i kommittéförslaget upptager ett stadgande av innehåll, att vid bestämmandet av det belopp, för vilket avdrag skall ske med hänsyn till inkomst, bestående av naturaförmåner, som under den värnpliktiges tjänstgöring åtnjutas från av denne bedriven näring eller rörelse, skälig hänsyn skall tagas till näringens eller rörelsens driftskostnader samt bidragsberätti gade familjemedlemmars arbetsinsats. De anvisningar, som här lämnas rörande inkomstens bestämmande, taga framför allt sikte på de fall, då den värnpliktige driver jordbruk eller binäring till jordbruk. Stadgandet i fråga torde emellertid endast utgöra en närmare utveckling av den under b) i 15 § upptagna bestämmelsen. För bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag för värnpliktig jordbrukare vid normerad behovsprövning bör först göras en uppskattning i penningar av de från jordbruket åtnjutna naturaförmånerna och därefter avdrag ske för driftskostnaderna. Den behållna inkomst, som belöper å de i jordbruket sysselsatta familjemedlemmarna, avdrages härefter enligt de i 15 § kungörelseförslaget angivna reglerna. Med hänsyn till det anförda torde det återgivna stadgandet rörande inkomst bestående av naturaförmåner kunna

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

utgå. Det är emellertid av vikt, att tillsynsmyndigheten meddelar de närmare anvisningar, som visa sig erforderliga för tillämpningen av reglerna för normerad behovsprövning beträffande inkomst av det slag, varom här är fråga.

Länsstyrelsen i Örebro län samt familjebidragsnämnden i Gävle ha till behandling upptagit frågan, huru inkomst, som åtnjutes av hemmavarande familjemedlemmar över 16 år, böra behandlas vid behovsprövningen. I anslutning härtill vill jag framhålla följande. Örn hemmavarande barn över 16 år, som är självförsörjande och därför icke familjemedlem i krigsfamiljebidragsförordningens mening, bidrager till de gemensamma hushållskostnaderna, bör detta förhållande beaktas på så sätt, att vid bestämmande av bidraget för familjemedlem i förordningens mening hänsyn tages till den inkomst, som sålunda tillföres det gemensamma hushållet.

Vid den normerade behovsprövningen behandlas familjemedlemmar, som avses i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen, som en enhet. Vid bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag göres avdrag för det sammanlagda beloppet av de inkomster, som åtnjutas av dessa familjemedlemmar. Att däremot, såsom länsstyrelsen i örebro län och familjebidragsnämnden i Örebro synas ifrågasätta, avräkna den inkomst, som åtnjutes av familjemedlem som nyss sagts allenast å hans eget familjebidrag skulle väsentligt försvåra tillämpningen av reglerna för den normerade behovsprövningen. Det kan ej heller anses orimligt, att inkomst, som åtnjutes av den värnpliktiges barn, beaktas vid bestämmande av familjepenningen och bostadsbidraget för hustrun, även örn principen skulle innebära ett avsteg från gällande rättsregler om barns underhållsskyldighet mot föräldrar. Det kan emellertid erinras, att enligt fattigvårdslagen dylik underhållsskyldighet föreligger i mån av förmåga. Åtnjuter den värnpliktiges hustru bidrag till sitt uppehälle från barn över 16 år, böra dessa bidrag betraktas som inkomst, för vilken avdrag göres vid den normerade behovsprövningen.

Som länsstyrelsen i örebro län framhållit, kunna reglerna för den normerade behovsprövningen förväntas bliva i viss utsträckning analogt tillämpade med avseende å inkomster, som åtnjutas av andra familjemedlemmar än dem, för vilka reglerna äro avsedda. Jag förutsätter emellertid, att tillsynsmyndigheten och revisorerna för familj ebidragsnämndernas verksamhet ha sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande och ingripa i den mån praxis skulle slå in på felaktig väg.

Med anledning av vad länsstyrelsen i örebro län uttalat rörande den osäkerhet, som för närvarande råder, när det gäller att beräkna folkpensionernas inverkan på bidragens storlek, vill jag framhålla, att folkpensionen vid behovsprövningen torde få jämställas med annan inkomst.

Den i 13 § 1 mom. i kommitténs förslag upptagna undantagsbestämmelsen för statstjänstemän och likställda i fråga om reglerna för den normerade behovsprövningen har kritiserats i åtskilliga yttranden. Jag delar den åsikt, som flera av de hörda myndigheterna uttalat, att det icke finnes skäl för att placera nämnda tjänstemän i undantagsställning i fråga om principerna för behovsprövningen. Med anledning härav har 13 § 1 mom. i kommitténs för-

85 Kungl. Majus proposition nr 339.

slag uteslutits. De i 2 mom. intagna bestämmelserna lia på så sätt överförts till 7 § 1 mom, att det lagts i Kungl. Maj:ts liand att meddela närmare föreskrifter om beräkning av familjepenning till värnpliktig, som fullgör tjänstgöring efter eget åtagande, och till krigsfrivillig. Härigenom vinnes bland annat större möjlighet att anpassa bestämmelserna med hänsyn till läget på arbetsmarknaden.

Till utmärkande av att familjepenning, som bestämmes enligt 7 § 2 moni., icke får överstiga i 6 § angivna maximibelopp har i anslutning till påpekanden i vissa yttranden uttryckliga bestämmelser härom intagits i detta moment. I anslutning till den ändring, som vidtagits i 3 § b), har jämväl 2 mom. i förevarande paragraf jämkats.

8 §■

Enligt 5 § andra stycket gällande förordning skall vid bestämmande av familjepenningens storlek hänsyn tagas till, förutom den värnpliktiges inkomst, den inkomst som åtnjutes av vederbörande familjemedlem ävensom av annan till samma hushåll hörande familjemedlem, utom husföreståndarinna.

Då det gäller att bestämma familjepenningen för husföreståndarinnan, göres icke något undantag för hennes egen inkomst. Då fråga är örn en mot lön anställd hushållerska torde emellertid, har kommittén framhållit, hennes behov icke vara avgörande utan fastmera den värnpliktiges behov av bidrag för att under militärtjänstgöringen kunna antingen tillförsäkra redan anställd hushållerska sådan lön, att hon kvarstannar i den värnpliktiges tjänst, eller ock anställa hushållerska. Därvid borde beaktas i orten sedvanlig lön för kvinnlig arbetskraft av det slag, varom här är fråga. Husföreståndarinnan kunde emellertid intaga en sådan ställning att hon med avseende å behovsprövningen bör behandlas på samma sätt som övriga familjemedlemmar. Sålunda funnes icke någon anledning att ej taga hänsyn till husföreståndarinnans inkomst, örn hon sammanlevde med den värnpliktige som hustru, ehuru äktenskap icke ingåtts mellan parterna. I dylika fall torde husföreståndarinnan vid behovsprövningen böra jämställas med familjemedlem, som avses i 3 § b). Som under 3 § angivits skulle, när husföreståndarinna jämlikt 3 § andra stycket jämställdes med familjemedlem, tillika bestämmas, huruvida husföreståndarinnan skulle hänföras till 3 § b) eller 3 § c). Därmed hade även avgjorts, vilka grundsatser som skulle följas i fråga om behovsprövningen.

Kommittén har vidare återgivit ett yttrande från en familjebidragsnämnd, som framhållit, att familjepenningen för husföreståndarinna endast täckte kostnaderna för hennes livsuppehälle men icke satte den värnpliktige i stånd att till husföreståndarinnan utgiva den kontanta lön, som kunde hava avtalats, vilket utgjorde en ofta påtalad olägenhet. Härtill har kommittén erinrat om, att, då kommittén föreslagit samma maximibelopp för familjepenningen för husföreståndarinna som för hustru och dessutom en avsevärd höjning av detta belopp, den påtalade olägenheten genom kommitténs förslag i huvudsak torde lia undanröjts.

86 Departements-

chefen.

Kungl. Majus proposition nr 339.

Sorn tidigare anförts Ilar jag icke funnit anledning föreslå, att husföreståndarinna skall komma i åtnjutande av samma maximibelopp av familjepenningen som hustru i annat fall än då den värnpliktige hade hemmavarande barn under 16 år. Då emellertid mot lön anställd hushållerska endast i undantagsfall torde jämställas med familjemedlem, örn den värnpliktige icke har hemmavarande minderåriga barn, torde nämnda i departementsförslaget tilllagda inskränkande villkor icke få alltför stor praktisk betydelse.

Till förtydligande av stadgandet har tillagts uttrycklig bestämmelse om att familjepenningen icke får fastställas till högre belopp än i 6 § angives.

9 §•

Av denna paragraf motsvarar första momentet 7 § första stycket första och andra punkterna i gällande förordning, andra momentet 8 § gällande förordning samt tredje momentet 7 § första stycket tredje punkten och fjärde stycket gällande förordning.

Enligt gällande föreskrifter kan bidrag för familjebostad icke utgå till värnpliktig, som gifter sig och bildar hem efter inkallelsen, om den värnpliktige icke tillika har egna barn. Kommittén har föreslagit, att då den värnpliktige ingått äktenskap efter inkallelsen, bostadsbidraget skulle avse bostad åt familjemedlemmar som i 3 § a) sägs. Missbruk av den föreslagna utvidgade möjligheten till bostadsbidrag torde enligt kommitténs mening kunna förhindras genom den prövning av bostadsbehovet, som jämlikt 12 § tredje momentet ålagts familjebidragsnämnden.

Med anledning av gjorda påpekanden, att erfarenheten även visat, att behov av bostadsbidrag till hemskild eller frånskild hustru eller föräldrar, med vilka den värnpliktige ej delade bostad, i många fall förelåge, har kommittén anfört:

Kommittén hyser även den uppfattningen, att behov av bostadsbidrag för dessa kategorier familjemedlemmar i vissa fall kan föreligga. Emellertid har kommittén funnit det möta så avsevärda författningstekniska svårigheter att utsträcka bostadsbidraget att avse familjemedlemmar, som icke sammanleva med den värnpliktige, att kommittén nödgats avstå från tanken på en dylik utsträckning av rätten till bostadsbidrag. I fråga örn hemskild och frånskild hustru, vilka för närvarande torde vara i mest trängande behov av särskilt bostadsbidrag, har kommittén i stället föreslagit en sådan höjning av familjepenningens maximum, att familj epenningen i flertalet fall torde kunna bestämmas till ett belopp, som motsvarar det genom rättens beslut eller avtal fastställda underhållsbidraget.

I fråga örn rätt till bostadsbidrag för ensamstående värnpliktig har kommittén anfört:

För att bostadsbidrag skall kunna beviljas värnpliktig, då fråga icke är örn bostad åt familjemedlemmar, erfordras enligt gällande förordning att bostadens avstående skulle för honom medföra synnerlig olägenhet. Enligt av tillsynsmyndigheten meddelade anvisningar bör värnpliktig beviljas bostadsbidrag örn nedan angivet eller liknande förhållande förelåge, nämligen den värnpliktige vore ägare till den fastighet eller lägenhet, vari han hade sin

87 Kungl. Majus proposition nr 339.

bostad, och det funnes skäl antaga, att han måste avyttra bostaden med risk av ekonomisk förlust, därest bostadsbidrag icke beviljades honom; den värnpliktige nödgades avstå från sin bostad, och risk funnes för att han icke lyckades anskaffa ny bostad å orten efter militärtjänstgöringens slut, varav kunde följa, att han icke hade möjlighet återfå tidigare innehavd arbetsanställning; den värnpliktige vore genom ingånget hyresavtal eller eljest träffad överenskommelse för viss tid bunden vid sin bostad och hade för denna anskaffat möbler m. m., vilka måste magasineras eller försäljas, därest bostaden icke skulle kunna behållas; den värnpliktige innehade tillsammans med annan person bostad, vilken av dem möblerats, och det vore av avgörande betydelse för möjligheten att behålla den gemensamma bostaden, att den värnpliktige även under tiden för militärtjänstgöringen vore i stånd att betala sin andel i bostadskostnaden. Kommittén förordar icke någon ändring i den praxis, som sålunda iitvecklats, dock med förebehåll för att hänsyn vid prövningen bör tagas till den möjlighet att erhålla bidrag till vissa magasineringskostnader, som inrymmas i 11 § av kommitténs förslag. Kommittén har därför inskränkt sig till att i författningstexten utbyta ordet »synnerlig» olägenhet mot »avsevärd» för att åstadkomma en sådan uppmjukning av stadgandets formulering, att denna bättre motsvarar gällande praxis i fråga örn beviljande av bostadsbidrag för ensamstående värnpliktig.

Enligt kommitténs förslag till kungörelse om undantag i vissa fall från rätt till bidrag enligt 9 § 2 mom. samt 15 och 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen må värnpliktiga, vilka jämlikt 28 § värnpliktslagen inkallats för fullgörande av dem enligt 27 § 1 mom. samma lag åliggande tjänstgöring, icke åtnjuta bostadsbidrag enligt 9 § 2 mom. krigsfamiljebidragsförordningen, förrän de fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt 360 dagar.

F amiljebidragsnämnden i Stockholm har förklarat, att det kvarstode som ett önskemål, att möjlighet förelåge att bevilja bostadsbidrag för föräldrar, med vilka den värnpliktige icke sammanbodde. Därest garantier mot missbruk icke kunde skapas, kunde detta behov möjligen tillgodoses genom de medel, som komme att ställas till landshövdingarnas förfogande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett, att bostadsbidrag borde kunna lämnas frånskild hustru, därest sådant bidrag icke överstege tidigare fullgjord bidragsskyldighet. I detta sammanhang har länsstyrelsen betonat nödvändigheten av att i förordningen införa en bestämmelse, som betoge den värnpliktige möjligheten att, då han separerat från hustru och barn, tillskansa sig själv bostadsbidraget till förfång för familjen.

F amilje b idrags n äm nd c rna i Göteborg och Södertälje ha ifrågasatt, om icke till förtydligande av paragrafen ordet »familjemedlemmar» borde utbytas mot »familjemedlem».

Överståthållarämbetet har beträffande det i 2 mom. förekommande uttrycket »avsevärd» olägenhet gjort gällande att detta borde utbytas mot exempelvis »mera betydande» olägenhet.

Med avseende å det i yttranden framförda önskemålet, att även vissa familjemedlemmar, med vilka den värnpliktige icke sammanbor, såsom föräldrar samt hemskild och frånskild hustru, bordo beredas möjlighet att erhålla bostadsbidrag, vill jag framhålla, att jag delar kommitténs uppfattning att

Departements-

chefen.

Departements-

chefen.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

det i och för sig varit önskvärt, att detta önskemål kunnat tillgodoses. Med hänsyn till den fara för missbruk en dylik utvidgning av rätten till bostadsbidrag skulle medföra anser jag dock den ifrågavarande begränsningen böra bibehållas. Det kan erinras örn att den förhöjning av bidragen för hemskild och frånskild hustru, som föreslås, innebär en väsentlig förbättring för dessa grupper av familjemedlemmar. Jag har ej heller beträffande denna paragraf funnit skäl föreslå någon ändring i kommittéförslaget, bortsett från att ordet »familjemedlemmar» i paragrafen ersatts med »familjemedlem».

10 §.

Enligt 7 § andra stycket gällande förordning inbegripes i bostadens hyresvärde kostnad för bostadens förseende med värme. Motsvarande stadgande återfinnes i 12 § första momentet av kommitténs förslag till krigsfamiljebidragsförordning. Enligt lwmmittéförslaget kan emellertid bidrag till bränslekostnader beviljas utan att annat bostadsbidrag samtidigt utgår. Den föreslagna ändringen har av kommittén motiverats med att fall kunde förekomma, då behov av bidrag till bostadskostnaden icke uppkomme, emedan den värnpliktige hade bostad i egen skuldfri fastighet men likväl icke under militärtjänstgöringen hade medel till anskaffande av bränsle för bostadens uppvärmning.

Den gällande krigsfamiljebidragsförordningen innehåller inga föreskrifter om matlagningsbränsle. Kommittéförslaget innebär i detta hänseende, att bidrag skall utgå till bränslekostnader jämväl i vad de avse matlagning. I fråga örn belysningskostnaderna har kommittén förutsatt, att den föreslagna hemortslönen skulle visa sig tillräcklig även för täckandet av dylika kostnader.

Familjebidragsnämnden i Stochholm har framhållit, att en mycket väsentlig lättnad i nämndens arbete med åtföljande betydlig besparing i administrationskostnaderna skulle kunna åstadkommas, därest kompletteringen av bostadsbidraget med bidrag till bränslekostnader kunde ske efter generella regler i stället för, som nu är fallet, efter individuell prövning. En rationell förenkling av arbetet vore, örn till hyreskostnaden finge läggas ett av tillsynsmyndigheten fastställt procentuellt tillägg, utgörande ersättning för bränslekostnader. En sådan förenklad metod kunde givetvis medföra, att i vissa fall bidraget överstege och i andra fall understege den verkliga bränslekostnaden. En annan metod, som dock innebure en betydande lättnad i arbetet, vore att bränslebidraget av tillsynsmyndigheten fastställdes för olika ortsgrupper med visst belopp per rum och månad under eldningsperioden.

Såsom framgår av vad i annat sammanhang anförts föreslår jag, att särskilt bidrag till kostnader för matlagningsbränsle icke skall utgå utan att detta skall inräknas i familjepenningen, vars maximibelopp med anledning därav föreslås höjt.

Med anledning av vad familjebidragsnämnden i Stockholm anfört rörande behovet av enhetliga regler för fastställande av bidraget för bränslekostnader,

89 Kungl. Majus proposition nr 339.

vill jag framhålla, att det torde kunna förutsättas, att tillsynsmyndigheten meddelar vägledande anvisningar i detta hänseende.

11 §•

Enligt 7 § andra stycket gällande krigsfamiljebidragsförordning kan

bostadsbidraget omfatta jämväl kostnader för ombyte av bostad. I kommittéförslaget har rätten till flyttningskostnader närmare reglerats. I fråga örn villkoren för rätt till bidrag vid flyttning mellan olika orter har kommittén förutsatt, att särskilda bestämmelser utfärdas av tillsynsmyndigheten.

I andra momentet av paragrafen har kommittén föreslagit en ny form av bostadsbidrag, nämligen för kostnaderna för magasinering av möbler och andra nödiga lösören. Kommittén har framhållit, att detta bidrag torde bliva av särskild betydelse för ensamstående värnpliktiga, vilka på grund av de restriktiva bestämmelserna rörande bidrag till kostnaderna för förhyrd bostad icke kunna erhålla sådant bostadsbidrag.

För min del kan jag ansluta mig till kommitténs förslag i förevarande del. Körande frågan, vilken kommun betalningsskyldigheten för kostnader avseende flyttning till annan ort skall åvila, hänvisas till 27 §.

12 §.

Enligt kommittéförslaget innefattas även bostadsbidraget, såvitt fråga är om familjemedlemmar, som avses i 3 § a), under den normerade behovsprövning, som kommittén föreslagit. Särskilt bostadsbidrag i form av bidrag till bränslekostnader, flyttningskostnad eller förvaring av möbler m. m. utgår däremot efter individuell behovsprövning.

Kommittén har beträffande denna paragraf anfört:

Bostadsbidraget är enligt kommitténs förslag icke begränsat till kostnaden för den bostad den värnpliktige innehade å inryckningsdagen utan kan även utgå för dyrare bostad, örn giltiga skäl förelegat för ombytet av bostad. Giltiga skäl för ombyte av bostad föreligga icke endast örn den tidigare bostaden av sanitära hänsyn blivit utdömd som bostad utan exempelvis även vid en ökning av familjen, som föranleder ökat bostadsbehov. Vid flyttning till annan ort må höjning av bostadsbidraget till följd härav ske allenast enligt de närmare bestämmelser som meddelas av tillsynsmyndigheten.

Vid bestämmande av kostnaden för bostad i egen fastighet skall hänsyn tagas till de å fastigheten belöpande fasta utgifterna med avdrag för inkomster. I fråga om amortering av fastigheten åvilande gäld har bidraget i den praxis som utbildat sig i anslutning till sociala försvarsberedskapskommitténs förslag på denna punkt begränsats till en tjugondedel av lånesumman för år räknat. Kommittén vill icke ifrågasätta någon ändring i denna praxis men har därjämte begränsat bostadsbidraget till bostadens hyresvärde.

Som framgår av 16 § föreslår kommittén särskilt näringsbidrag till hyra för verkstadslokal m. m., därest hinder möter mot att under militärtjänstgöringen fortsätta av den värnpliktige bedriven näring eller rörelse. Om i dylikt fall ett gemensamt hyresbelopp är fastställt för den värnpliktiges bostad och de lokaler, i vilka rörelsen bedrives, torde särskild uppskattning få göras av bostadskostnaden.

Departements-

chefen.

90 Departements-

chefen.

Kungl. Majus proposition nr 339.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län har ansett föreskriften om bostadsbidragets begränsning till hyresvärdet kunna medföra onödiga trakasserier gentemot värnpliktiga, som faktiskt haft dryga kostnader för sin bostad.

Familjebidragsnämnden i Gävle har funnit de föreslagna begränsningarna av bostadsbidraget för bostad i egen fastighet till hyresvärdet samt till en tjugondedel av lånesumman innebära en orättvisa.

Familjebidragsnämnden i Solna kommun har ansett önskvärt, att normer fastställdes för beräkning av hyresvärdet för egnahemsfastigheter i förhållande till taxeringsvärdet.

Med avseende å 3 mom. i förevarande paragraf har arméförvaltningen erinrat örn att riksdagens revisorer i sin år 1941 avgivna berättelse påtalat, att värnpliktiga, som åtnjöte bostadsbidrag, i vissa fall jämväl erhållit ersättning för inkvartering enligt bestämmelserna i brevet den 23 februari 1940 angående rätt till fri inkvartering under krigstjänstgöring. I utlåtande över vad revisorerna anfört hade statens arbetsmarknadskommission, med erinran örn den mot ovanberörda stadgande svarande, i 7 § gällande krigsfamiljebidragsförordning intagna bestämmelsen, framhållit, att med stöd av nämnda stadgande på framställning av vederbörande militära myndighet föreskrift kunde meddelas därom att värnpliktig, som erhölle bostadsbidrag, skulle vara skyldig att under tjänstgöringen begagna bostaden i stället för att erhålla inkvartering in natura genom den militära myndighetens försorg. Arméförvaltningen ifrågasatte, örn icke i denna paragraf borde införas ett stadgande, att värnpliktig, som erhölle bostadsbidrag, icke finge av militär myndighet beredas kontant ersättning för inkvartering, örn han under tjänstgöringen medgåves kvarbo i sin bostad. Därest den värnpliktige fullgjorde tjänstgöring å annan ort än bostadsorten, syntes dylik ersättning vid medgivande att själv sörja för inkvartering icke jämlikt gällande bestämmelser få utgå i annat fall än då medgivandet vore föranlett av bristande förläggningsmöjligheter.

Den av kommittén i 3 mom. föreslagna begränsningen av rätten till bostadsbidrag, då fråga är örn bostad i den värnpliktige eller hans hustru tillhörig fastighet, har kritiserats av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Det bör emellertid ihågkommas, att amortering av skuld å egen fastighet utgör en form av kapitalbildning, och ett borttagande av den föreslagna begränsningen av bostadsbidraget skulle i förevarande fall innebära ett obehörigt gynnande av värnpliktiga med bostad i egen fastighet. För att bidrag till amorteringskostnader skall kunna utgå torde dock icke böra uppställas krav å 20-årig amorteringstid å fastighetslån. Det väsentliga härvidlag bör vara, att amorteringen kan inrymmas i belopp, som ej överstiger skäligt hyresvärde. Örn den värnpliktige trots erhållet bostadsbidrag är i behov av bidrag till fullgörande av sin amorteringsskyldighet, torde dylik hjälp kunna i åtskilliga fall beredas honom genom värnpliktslån. Om annan hjälpmöjlighet icke står till buds, torde de till landshövdingarnas förfogande ställda medlen få anlitas.

I övrigt har paragrafen avfattats i överensstämmelse med de för familjepenningen tillämpade principerna.

91 Kungl. Majus proposition nr 339.

Det av arméförvaltningen berörda spörsmålet torde icke böra föranleda särskilt stadgande i krigsfamiljebidragsförordningen. Bestämmelser i ämnet torde i stället böra meddelas i anslutning till gällande bestämmelser rörande inkvartering under krigstjänstgöring m. m.

13 §.

I motiveringen till kommittéförslaget Ilar beträffande denna paragraf anförts:

Enligt förevarande paragraf ha familj epenningen och bostadsbidraget obligatoriskt utsträckts till och med femte dagen efter tjänstgöringens upphörande, därest tjänstgöringen varat minst trettio dagar. Skälet för utsträckandet av tiden för dessa bidrag har framför allt varit strävan att begränsa omfattningen av återkraven av belopp som felaktigt utbetalats, emedan anmälan örn tjänstgöringens upphörande kommit familjebidragsnämnden till handa för sent. Kommittén har emellertid även velat på detta sätt bereda den värnpliktige bidrag under tid, som åtgått för resan till och från tjänstgöringen. Kommittén föreslår därjämte, att den nuvarande möjligheten bibehålies att efter särskild ansökan erhålla bidrag för tiden efter tjänstgöringens slut. Stadgandet härom har överförts från gällande krigsfamiljebidragskungörelse, där det återfinnes under 8 a §. Därest på grund av tjänstgöringens korta varaktighet obligatorisk förlängning av tiden för bidraget icke inträder, torde vid prövningen huruvida särskilda skäl föreligga för förlängning av tiden för bidraget hänsyn kunna tagas till resdagar.

Enligt 9 § i gällande förordning utgår bostadsbidraget till gäldande av utgifter för bostad, vilka förfalla från och med inkallelsedagen, samt uppbäres där ej Konungen annorlunda förordnar till och med utgången av den månad, under vilken tjänstgöringen upphört. Förskottsbetalning av bostadsbidraget har stadgats för vinnande av största möjliga överensstämmelse med gällande kontraktsförpliktelser. Mot det föreskrivna beräkningssättet för bostadsbidraget har emellertid anmärkts, att det verkat orättvist därigenom att bidragets storlek icke avpassats efter tjänstgöringstidens längd utan gjorts beroende av den tillfälliga omständigheten huruvida tjänstgöringen utsträckts över ett eller flera månadsskiften. För att avlägsna berörda missnöj esanledning har kommittén föreslagit, att bostadsbidraget skall beräknas för tjänstgöringsdag. Metoden med dagsberäkning för bostadsbidraget torde också vara bättre avpassad för de fall, då bidrag utgår för kostnader för bostad i egen fastighet. Efterskottsbetalning av bostadsbidraget och därmed dagsberäkning av bidraget har för övrigt redan tillämpats. Enligt 9 § krigsfamiljebidragskungörelsen kan nämligen tillsynsmyndigheten förordna örn efterskottsbetalning av bostadsbidrag och dylikt förordnande har i åtskilliga fall meddelats. Med denna beräkningsmetod skulle emellertid den värnpliktige vars tjänstgöring endast omfattat en del av första tjänstgöringsmånaden icke erhålla så stort bidrag, att det motsvarade hela det hyresbelopp som förfölle den sista i månaden. Kisk skulle sålunda förefinnas för att den värnpliktige icke kunde betala den hyra som förfölle under första tjänstgöringsmånaden. Med hänsyn härtill har föreslagits den avvikelsen från dagsberäkningen att bostadsbidraget för månad, under vilken tjänstgöringen tagit sin början, skall utgå för hela denna månad.

Tredje stycket av första momentet har sin motsvarighet i 8 a § andra stycket krigsfamiljebidragskungörelsen. Bostadsbidrag föreslås skola utgå för trettio dagar i stället för en månad efter ledighetens början. I förtydligande syfte har uttryckligen angivits att fråga är örn tidsbegränsad ledighet. Hempermittering som innebär avbrott i tjänstgöringen tills vidare för återgång till civil verksamhet är att anse som upphörande av tjänstgöringen.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Då familjepenning och bostadsbidrag enligt kommitténs förslag beräknas med hänsyn till den värnpliktiges och familjemedlemmarnas inkomster under tiden för militärtjänstgöringen måste en särskild behovsprövning enligt vad

1 andra momentet sägs göras för bestämmande av bidraget efter tjänstgöringens slut.

Örn den värnpliktige avlidit utgår för närvarande familjepenningen till och med månaden näst efter den, under vilken dödsfallet blivit kunnigt, och bostadsbidraget till och med utgången av den månad, under vilken dödsfallet blivit kunnigt. Enligt förslaget skola bostadsbidrag och familj epenning utgå för samma tid som för närvarande familjepenning.

Svenska arbetsgivareföreningen har med avseende å den föreslagna förlängningen fem dagar av tiden för bidragens utgående anfört följande:

Då de inkallade stundom uppgå till ett högst betydande antal, kommer med det föreslagna systemet summan av de efter upphörandet av tjänstgöringen utgående beloppen sannolikt att växa så avsevärt, att det förefaller föreningen betänkligt, att det allmänna i nuvarande ansträngda statsfinansiella läge skulle belastas med en dylik i många fall omotiverad utgift. Med hänsyn till behovet av bidrag under den utrycktes resa från förläggningsorten till hemmet torde man möjligen böra lämna familj epenning och bostadsbidrag under högst

2 dagar efter tjänstgöringens upphörande. I de fall, då behov av bidrag under längre tid föreligger, bör det vara tillräckligt att liksom nu efter särskild ansökan lämna familjepenning under högst 20 och bostadsbidrag under högst 30 dagar utöver inkallelsetiden. Föreningen motsätter sig den föreslagna utsträckta tiden för bidragens utgående även av den anledningen, att den utrycktes intresse, att så snart som möjligt återinträda i sitt civila arbete, härigenom kan förminskas.

Den av kommittén föreslagna beräkningsgrunden för den tid för vilken bostadsbidrag skall utgå har uttryckligen tillstyrkts av överbefälhavaren, länsstyrelsen i Kristianstads län samt familjebidrag snämnden i Hudiksvall. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har erinrat örn att en värnpliktig kunde hemförlovas efter några dagars tjänst. Hade bostadsbidrag för en månad då redan utbetalats, kunde den värnpliktige vid avräkningen bliva återbetalningsskyldig för del av bekommet bidrag. Om han saknade tillgångar, uppkomme det i förslaget icke lösta spörsmålet, huruvida statsbidrag skulle utgå å det för mycket utbetalda beloppet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har icke ansett sig kunna biträda förslaget, att bostadsbidraget skall beräknas för tjänstgöringsdag. Länsstyrelsen har därvid erinrat örn att det enligt nuvarande regler funnes möjlighet för värnpliktig att erhålla bostadsbidrag för månaden efter utryckningsmånaden. Yid prövning av frågan, huruvida sådant bostadsbidrag borde utgå, funnes möjlighet för familjebidragsnämnd att beakta, i vad mån den värnpliktige blivit oskäligt gynnad i fråga örn bostadsbidrag vid inryckningen. Övergången till det av kommittén förordade systemet skulle för övrigt medföra ett väsentligt merarbete för familjebidragsnämnderna.

Familjebidragsnämnden i Stockholm har ifrågasatt, huruvida den föreslagna beräkningen av bostadsbidrag efter tjänstgöringsdag för den värnpliktige innebure någon verklig fördel jämfört med nuvarande system, då han enligt den föreslagna metoden komme att vid hemförlovningen få vidkännas

93 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

avdrag för under inryckningsmånaden för mycket uppburet bostadsbidrag, därest han på grund av särskilda skäl måste söka bostadsbidrag även för tid efter hemförlovningen. I de flesta fall syntes nämligen behovet vara större av bostadsbidrag efter hemförlovningen än av bidrag för den månad, under vilken tjänstgöringen toge sin början. Därtill bomme det mycket betydande merarbete, som den föreslagna åtgärden innebure. Av dessa anledningar avstyrktes bestämt förslaget i denna del. Nuvarande bestämmelser för bostadsbidrag borde bibehållas, dock med den kompletteringen, att vid hemförlovningen skulle tillses, att bostadsbidrag beviljats för minst hela den tid, tjänstgöringen omfattat.

Länsstyrelsen i Kristianstads län samt familjebidragsnämnderna i Kristianstad och örebro ha förordat bostadsbidragets beräkning efter ^botgöringsdag men avstyrkt det av kommittén föreslagna undantaget från denna regel. Statskontoret har likaledes förordat beräkning av bostadsbidraget efter tjbotgöringsdag, dock att vid det slutliga fastställandet av det antal dagar, för vilka bidraget skulle utgå, hänsyn borde tagas till att dylikt bidrag utgått för hela den månad, under vilken tjänstgöringen tagit sin början.

För svar sväsendets rullföringsnämnd har ifrågasatt, huruvida icke familjebidrag regelmässigt borde utgå under kortvarigt uppehåll i tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen. Åtskilligt besvär med prövning av dispensansökningar skulle därigenom kunna undvikas.

Marinförvaltningen har beträffande 3 mom. påpekat, att i fall där värnpliktig anmälts som saknad och det icke vore uppenbart, att han rymt, men det sedermera visat sig, att han varit förrymd, frågan om återbetalning icke vöre besvarad.

Den av kommittén föreslagna obligatoriska förlängningen av den tid, för vilken bidragen skola utgå, finner jag — med hänsyn såväl till de värnpliktigas intresse som till praktiska administrativa skäl —- vara av sådant värde, att de av svenska arbetsgivareföreningen mot förslaget anförda betänkligheterna av statsfinansiell natur icke kunna tillmätas avgörande betydelse. Ej heller ur arbetsmarknadssynpunkt torde förlängningen medföra någon allvarlig olägenhet.

I fråga örn beräknande av bostadsbidraget innebär kommittéförslaget i princip en övergång från bidragets beräknande för månad till dagsberäkning. För att undvika, att värnpliktig, som med dagsberäkning för bostadsbidraget icke skulle kunna erhålla bostadsbidrag till belopp motsvarande den månadshyra, som förfaller den sista dagen i månaden, har emellertid kommittén föreslagit den modifikationen i dagsberäkningen, att bostadsbidrag för varje fall skulle utgå för hela första tjänstgöringsmånaden. Avräkning för det antal dagar, för vilka bostadsbidrag beviljats före inryckningsdagen, skulle ske i den mån bidrag efter särskild ansökan beviljades för tid efter tjänstgöringens upphörande.

Jag ansluter mig till kommitténs förslag, i vad det avser övergång i princip till dagsberäkning för bostadsbidraget. I detta hänseende torde kommitté-

Departements-

chefen.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

förslaget tillmötesgå ett allmänt önskemål bland de inkallade värnpliktiga. Mot den föreslagna modifikationen av principen kan emellertid invändas, att även om den värnpliktige är i tjänst endast ett fåtal dagar i början av månaden, bostadsbidrag skall utgå för liela månaden. Det synes därför vara lämpligare att föreskriva, att bostadsbidrag, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, utgår för hel månad under förutsättning, att den värnpliktige är i tjänst sista dagen i månaden. I krigsfamiljebidragskungörelsen torde i anslutning härtill böra intagas föreskrift av innehåll, att bostadsbidrag skall utbetalas för kortare tid än hel månad, örn det å utbetalningsdagen är känt, att tjänstgöringen kommer att upphöra vid sådan tidpunkt, att behov av bidrag för hela månaden icke kan anses föreligga. Med den av kommittén föreslagna regeln för avräkning av bostadsbidrag, som utgått före inryckningsdagen, kominer dylik avräkning att ske, allenast örn förlängning av bostadsbidraget beviljas efter tjänstgöringstidens slut. För vinnande av likformighet bör enligt min mening avräkning ske i fråga örn tid, som belöper å sista tjänstgöringsmånaden. I den mån avdrag icke kan ske i denna ordning, får avdrag göras å tid, för vilken förlängning av bidraget beviljas. Skulle avräkning överhuvudtaget icke kunna ske, får givetvis vid gjord utbetalning bero. Första momentet i förevarande paragraf har omformulerats i överensstämmelse med det nu anförda.

Det av försvarsväsendets rullföringsnämnd gjorda uttalandet föranleder allenast ett påpekande, att familjebidraget liksom hittills varit fallet bör på det sätt anknytas till krigslönen, att familjebidrag upphör att utgå under ledighet, då krigslön ej åtnjutes. Motsvarande torde böra gälla vid förordningens tillämpning å värnpliktiga, som fullgöra fredstjänstgöring.

Marinförvaltningen har beträffande 3 mom. fäst uppmärksamheten på frågan örn återbetalningsskyldigheten för familjebidrag i fall, då bidrag utgått för tid, då värnpliktig varit anmäld som saknad utan att det varit uppenbart, att han rymt, men det sedermera visat sig, att han var förrymd. I överensstämmelse med den ståndpunkt kommittén intagit i fråga örn återbetalningsskyldigheten beträffande för mycket uppburet familjebidrag, torde ifrågavarande spörsmål få avgöras av domstol i fall då överenskommelse örn återbetalning ej kan träffas.

Om näringsbidrag.

14-17 §§.

De föreslagna ändrade bestämmelserna för näringsbidraget lia behandlats i den allmänna motiveringen.

Körande vissa detalj spörsmål har kommittén i sin motivering till 15 §, vilken motsvarar 14 § i nu förevarande förslag, anfört:

För det fall att näring eller rörelse bedrives av den värnpliktiges hustru har det synts kommittén billigt, att den värnpliktige, som varit anställd där, kan erhålla näringsbidrag till avlönande av ersättare, då den förlust som annars genom inkallelsen skulle åsamkas företaget i verkligheten, även örn icke formellt, drabbar den värnpliktige likaväl som hustrun. Örn den värnpliktige driver näring eller rörelse i form av aktiebolag eller annan juridisk person, utgör formuleringen av förevarande stadgande icke hinder för den

Kungl. Majlis proposition nr 889.

värnpliktige att erhålla näringsbidrag. Avgörande måste dock träffas för varje särskilt fall med hänsyn framför allt till storleken av den värnpliktiges andel i företaget.

Den av kommittén föreslagna formuleringen av ifrågavarande stadgande täcker enligt kommitténs uppfattning även det fall, att den värnpliktige visserligen icke åsamkas direkt kostnad genom anställandet av ersättaren men den värnpliktige ändock indirekt får bära kostnaden genom att för ersättaren i rörelsen i sin tur måste anskaffas en ersättare. Ett dylikt fall är det då den värnpliktiges hustru inträder som dennes ersättare i rörelsen och hembiträde måste anställas för att sköta hemmet.

Enligt gällande förordning må näringsbidrag ej avse avlönande av familjemedlem som i 3 § a) eller b) i förordningen sägs och frågan, huruvida näringsbidrag må avse avlönande av annan närmare släkting till den värnpliktige, må bero på prövning i varje särskilt fall. Den föreslagna omformuleringen av detta stadgande innebär i sak framför allt den ändringen, att det absoluta förbudet inskränkts till den värnpliktiges hustru, barn eller adoptivbarn under 16 år. En dylik uppmjukning av förbudet har skett för att tillgodose billighetens krav framför allt i sådana fall, då annan ersättare än sådan släkting, som avses i 3 § b), icke kunnat erhållas och denne exempelvis måst lämna avlönad anställning för att övertaga driften av den värnpliktiges rörelse. Det ligger emellertid i sakens natur att det ankommer på familjebidragsnämnderna att verkställa en noggrann prövning av det enskilda fallet. Uttrycket »närmare släkting» i gällande förordning har utbytts mot »närstående», varigenom bland annat även fosterföräldrar komma att omfattas av stadgandet.

Enligt nuvarande 10 § äger Konungen, där med hänsyn till inkallelsetidens sannolika varaktighet så finnes lämpligt, förordna att näringsbidrag skall utgå. Med hänsyn till den erfarenhet, som numera vunnits rörande näringsbidraget, föreslår kommittén sådan formulering av första momentet att näringsbidrag skall utgå där Konungen ej annorlunda förordnar.

Fjärde momentet innebär icke någon saklig nyhet i förhållande till vad som nu gäller. Beloppet av näringsbidraget har emellertid, med hänsyn till att bidrag enligt förslaget kan utgå även till avlönande av tillfällig arbetskraft, bestämts för dag i stället för som nu för månad.

Enligt kommitténs förslag till kungörelse om undantag i vissa fall från rätt till bidrag enligt 9 § 2 mom. samt 15 och 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen (sistnämnda författningsrum motsvarande 14 och 15 §§ i förevarande förslag) må värnpliktiga, vilka jämlikt 28 § värnpliktslagen inkallats för fullgörande av dem enligt 27 § 1 mom. samma lag åliggande tjänstgöring, icke åtnjuta näringsbidrag enligt 15 eller 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen, förrän de fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt 360 dagar.

Kommittén har i sin motivering till 18 §, vilken motsvarar 17 § i nu förevarande förslag, anfört:

Näringsbidraget jämlikt 15 § (motsvarande 14 § i förevarande förslag) har till uppgift att under den värnpliktiges tjänstgöring möjliggöra det fortsatta drivandet av dennes rörelse, så att den värnpliktiges familj kan erhålla sitt uppehälle av rörelsen. Familjepenning och bostadsbidrag kan därför icke utgå samtidigt med näringsbidrag som nu sagts. Vid inträffande sjukdomsfall eller dödsfall i familjen nödgas familjeförsörjaren vidkännas oförutsedda utgifter, som ofta icke kunna bestridas av de ordinarie inkomsterna. Med hänsyn härtill har det synts kommittén skäligt, att den värnpliktige näringsidkaren kan erhålla sjukbidrag och begravnings-

96 Kungl. Majus proposition nr 339.

bidrag jämte näringsbidrag. Det kan även erinras om, att enligt praxis begravningsbidrag beviljats, därest den avlidne, örn näringsbidrag icke utgått, skulle ha tillerkänts familjepenning utöver grundbeloppet.

Beträffande ifrågavarande paragrafer hänvisas till vad i den allmänna motiveringen anförts rörande näringsbidraget.

Om sjukbidrag.

18 §.

I motiveringen till förevarande paragraf har kommittén anfört:

Enligt 15 § gällande förordning är sjukbidraget inskränkt till kostnader, föranledda av läkare- eller anstaltsvård. Det kan emellertid finnas fall, då den värnpliktige nödgas vidkännas utgifter för vård och tillsyn i hemmet av sjuk familjemedlem. Vidare medger det nuvarande stadgandet endast sjukbidrag för läkemedel men däremot icke för exempelvis erforderliga glasögon och ortopediska hjälpmedel. För att bereda den värnpliktige möjlighet att erhålla bidrag jämväl för ovannämnda utgifter har stadgandet givits en vidare avfattning än för närvarande. Vid formuleringen av den föreslagna nya bestämmelsen har även beaktats, att enligt vad under 18 § angivits, sjukbidrag skall utgå jämsides med näringsbidrag som i 15 § sägs.

I likhet med vad som för närvarande gäller föreslås sjukbidraget skola utgå för samma tid som familjepenningen.

I fråga örn sjukbidrag för tandvård föreslås av kommittén särskilda detaljerade bestämmelser i 19 § i förslaget till krigsfamiljebidragskungörelse.

Familjebidragsnämnden i Umeå har framhållit, att möjlighet att bevilja familj epenning åt husföreståndarinna, där ensam hustru vore oförmögen till arbete, syntes saknas. Tvekan rådde sålunda örn huru det skulle förfaras, då ensam hustru insjuknade och icke kunde intagas å sjukvårdsanstalt. De ifrågasatta bestämmelserna angående sjukbidrag syntes icke heller, under de förutsättningar som ovan nämnts, medgiva avlönande av husföreståndarinna eller tjänarinna, önskvärt vore därför, att möjligheter öppnades för att i form av sjukbidrag avlöna ifrågavarande hjälp.

Departements- I anledning av vad familjebidragsnämnden i Umeå anfört vill jag framhålla, chefen. kommittéförslaget, till vilket jag i förevarande avseende ansluter mig, inne-

bär den ändringen i förhållande till nu gällande bestämmelser, att sjukbidrag kan utgå till kostnader jämväl för vård i hemmet under kortare tid. Uppkommer fråga örn vård i hemmet under längre tid och anställes i anledning härav husföreståndarinna, torde 3 § sista stycket få träda i tillämpning.

Om begravningsbidrag.

19 §.

Enligt kommittéförslaget skall begravningsbidrag, till skillnad från vad nu är fallet, kunna utgå jämsides med näringsbidrag jämlikt 15 § (motsvarande 14 § i nu förevarande förslag). Kommittén har för att undvika en särskild behovsprövning i fråga örn begravningsbidraget anknutit rätten till dylikt bidrag till näringsbidraget på samma sätt som begrav-

97 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ningsbidraget nu är anknutet till familjepenningen. Med anledning av vissa önskemål, som framställts till kommittén rörande en utvidgning av kretsen av de familjemedlemmar, som enligt gällande bestämmelser äro berättigade till begravningsbidrag, har kommittén förklarat, att då rätten till begravningsbidrag enligt kommittéförslaget utan särskild behovsprövning anknutits till familjepenning respektive näringsbidrag, en dylik utvidgning icke torde böra ske utan att särskilda restriktiva villkor infördes. För att i möjligaste mån förenkla prövningen har emellertid kommittén velat undvika att föreskriva särskilda villkor för rätten till begravningsbidrag och därför bibehållit gällande bestämmelser i detta hänseende.

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

Om hemortslön.

20 §.

Börande grunderna för hemortslönen hänvisar kommittén till den allmänna motiveringen. Beträffande den närmare utformningen av ifrågavarande paragraf har kommittén i sin motivering inskränkt sig till en hänvisning till, att paragrafen avfattats i nära överensstämmelse med kungörelsen den 1 april 1942 (nr 168) örn ändrad lydelse av 1 och 2 §§ kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 506) örn långtidstillägg för vissa värnpliktiga.

Med avseende å den tid, som finge tillgodoräknas för erhållande av hemortslön, ha riksräkenskapsverket, för svar sväsendets lönenämnd samt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hemställt, att uttrycklig föreskrift måtte meddelas, att i nämnda tid icke finge medräknas första tjänstgöring. I sistnämnda yttrande har ifrågasatts, örn icke kravet på fullgjord första tjänstgöring kunde ersättas med villkor örn viss levnadsålder. Vidare ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen särskilt uttalat, att förvärvad rätt till hemortslön icke borde kunna åberopas efter längre tids hemförlovning. Försvar sväsendets lönenämnd har ytterligare anmärkt, att den i 1 mom. intagna regeln för beräkning av tjänstgöringstid, enligt vilken endast viss tid efter den 2 september 1939 finge tagas i beräkning för erhållande av hemortslön, icke borde inflyta i förordningen utan intagas i en särskild författning med bestämmelser angående hemortslön åt värnpliktiga, vilka på grund av sin tjänstgöring under den nu rådande förstärkta försvarsberedskapen finge komma i åtnjutande av denna förmån. Lönenämnden har dessutom påpekat, att enligt den formulering, som föreslagits beträffande tjänstgöring fullgjord efter eget åtagande, värnpliktig, vilken efter eget åtagande kommenderats till utbildning vid kurs eller skola, organiserad vid annat förband än hemortsförbandet, icke syntes få räkna denna tjänstgöring till godo för erhållande av hemortslön. Lönenämnden, som utginge från att kommittén icke haft för avsikt att utesluta sådan tjänstgöring såsom kvalifikationsgrund för erhållande av hemortslön, finge därför föreslå, att nu ifrågavarande stadgande omformulerades så, att även denna tjänstgöring finge tagas i beräkning för att grunda rätt till hemortslön.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339.

1163 4 ‘t 7

98 Kungl. Majus proposition nr 339.

Riksräkenskapsverket har påpekat, att därest nuvarande beredskapstillstånd skulle upphöra för att eventuellt efter någon tid åter inträda, komme med den föreslagna lydelsen även den under nuvarande beredskap fullgjorda tjänstgöringstiden att tagas i beräkning vid bestämmande av hemortslön.

Familjebidragsnämnden i Solna har framhållit, att krigsfrivilliga enligt förslaget skulle bliva sämre lottade än övriga värnpliktiga.

De av kommittén i andra stycket föreslagna undantagen lia föranlett åtskilliga erinringar i yttrandena, överbefälhavaren har sålunda anfört:

Denna bestämmelse synes ej tillräckligt motiverad. Yad särskilt angår dem, som skola bliva reservofficerare, är utbildningen till fast anställning för dem ej utbildning i deras blivande yrke, och de förmåner, vilka reservofficerarna nu erhålla, äro ingalunda så stora, att de kunna motivera sämre avlöning under utbildningstiden. Undantagsbestämmelsen lsommer därjämte att medföra högst olika resultat inom olika försvarsgrenar. Vid armén skall i fortsättningen utbildningen till aktiv officer, reservofficer och värnpliktig officer sammanfalla, intill dess att utbildningen för de två sistnämnda grupperna är avslutad, och först då torde uppdelningen i de tre grupperna äga rum. (Här frånses, att de blivande statofficerarna måste gå aspirantskolans vinterkurs). Inom armén torde därför hemortslön komma att utgå till de blivande reservofficerarna under hela utbildningstiden och till de blivande aktiva officerarna under större delen av utbildningstiden. Annorlunda blir förhållandet vid marinen och vid flygvapnet, där själva uttagningen till aktiv officers- eller reservofficersaspirant åtminstone i huvudsak sker tidigare. Jag anser det riktiga vara, att under den gemensamma utbildningstiden alla kategorier av de till befälsutbildning uttagna avlönas lika.

Chefen för armén har beträffande ifrågavarande spörsmål framhållit, att enligt förslaget de, som underginge utbildning till fast anställning vid krigsmakten, icke komme i åtnjutande av hemortslön. Under fredsförhållanden komme dessa att avlönas i särskild ordning, varvid ifrågavarande bestämmelse syntes riktig. Örn däremot såsom nu krigsavlöningsreglementet tilllämpades på alla kategorier av värnpliktiga, syntes bestämmelsen icke lämplig. Utbildningen av värnpliktiga officerare, aktiva officerare och reservofficerare avsåges bedrivas gemensam till och med officersaspirantskolan. Antagning av aktiva och reservofficeraspiranter behövde icke ske förrän vid slutet av denna skola, d. v. s. efter 2 års sammanlagd utbildningstid, då hem ortslön åtnjutits enligt förslaget. För att säkerställa rekryteringen av aktiva officersaspiranter och reservofficersaspiranter syntes det nödvändigt, att dessa i avseende på hemortslön icke bleve sämre lottade än de värnpliktiga officersaspiranterna. Därest föreslaget fredsavlönings- och premiesystem icke komme att tillämpas på nu pågående utbildningskontingenter av officersaspiranter av olika kategorier, syntes lämplig övergångsbestämmelse i berört hänseende erfordras

Riksräkenskapsverket har ansett billigheten tala för att de olika kategorierna av alla till officersutbildning uttagna jämställdes i fråga om möjligheten att erhålla hemortslön, vare sig utbildningen åsyftade vinnande av anställning såsom officer på aktiv stat eller i reserven eller såsom värnpliktig officer.

Kungl. Majus proposition nr 339.

99 Chefen för mannen har påpekat, att till värnpliktiga, som underginge utbildning till fast anställning, även räknades officerare tillhörande marinens reserv, samt vidare anfört:

För utbildning härtill avses värnpliktiga med sjökaptensexamen, vilka på frivillighetens väg antagas till reservofficersaspiranter och sedermera till reservkadetter. Deras medelålder är jämförelsevis hög, cirka 24 år, de hava i stort antal redan före antagningen till aspiranter fullgjort tjänstgöring för utbildning enligt värnpliktslagens 27 (28) §, och de äro ofta redan då gifta. Intill tiden för antagning till reservkadetter åtnjuta de värnpliktiga vanliga förmåner och därefter löneförmåner i likhet med flaggkorpral med 72 månaders tjänstetid vid sjömanskåren. Propositionen 1942: 210 (sid. 492) avser emellertid en revision härutinnan, varigenom reservkadetterna skulle tillerkännas huvudsakligen endast värnpliktigs löneförmåner, dock icke hemortslön vid tillämpning av rubricerat författningsställe. På grund av sin genom sjökaptensexamen erhållna utbildning, oftast vunnen genom personliga och ekonomiska uppoffringar, varav staten i förevarande fall drager fördel, synes det emellertid förenat med billighet och rättvisa, att reservofficersaspiranter (reservkadetter) vid flottan i likhet med övriga sjökaptener, som avses utbildas till värnpliktiga officerare, komma i åtnjutande av hemortslön. — Motsvarande personalgrupp finnes icke inom övriga truppslag.

Marinförvaltningen har förutsatt, att i den mån personal i reserven kunde sägas innehava fast anställning, stadgandet avsåge jämväl sådan personal. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha utgått från att det ifrågavarande undantaget allenast borde avse de värnpliktiga, som genomgå krigsskola (krigsskolan respektive sjökrigsskolan och kadettskolan), varvid i undantaget borde inbegripas tid, som infölle mellan två årskurser. Statskontoret och arméförvaltningen ha erinrat örn att 1941 års utredning angående samvetsömma värnpliktiga uttalat, att dylika värnpliktiga i alla andra hänseenden än de, som betingades av deras tjänstgöring såsom obeväpnade, likställdes med andra värnpliktiga och sålunda bland annat erhölle samma ekonomiska förmåner. Statskontoret har med hänsyn härtill funnit de samvetsömma böra jämväl erhålla hemortslön.

Socialstyrelsen har framhållit, att de bestämmelser, som gällde för avgifterna till erkända arbetslöshetskassor, icke syntes vederbörligen lia beaktats i kommitténs utformning av förslaget. Arbetslöshetskasseförordningen medgåve en respittid av åtta veckor för betalning av de för medlem av arbetslöshetskassa stadgade avgifterna. Enligt erfarenhet vore de värnpliktiga vid inkallelsen till beredskapstjänst ofta redan betalningsskyldiga för ett antal veckoavgifter i arbetslöshetskassorna. Det belopp, det rörde sig örn, torde i allmänhet understiga 10 kronor, men eftersom dessa värnpliktigas ekonomi vid sagda tillfällen som regel vore mycket svag, komme de ofta i behov av hjälp för att undgå uteslutning från kassan. Sådan hjälp skulle de emellertid icke kunna få genom hemortslönen, eftersom denna utginge först efter 90 dagars tjänstgöring och i efterskott på sätt som ovan nämnts. Förhållandet finge en avsevärd betydelse för vederbörande personer, ty efter uteslutningen kunde de icke förvärva sig rätt till arbetslöshetsunderstöd från erkänd arbetslöshetskassa förrän tidigast tolv månader efter den militära tjänst-

Departements-

chefen.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

göringstidens slut. Det syntes kunna ifrågasättas, om icke det här berörda problemet borde beaktas vid den definitiva utformningen av krigsfamiljebidragssystemet. Hur detta skulle ske, hade styrelsen icke ansett sig kunna närmare uttala sig örn.

Chefen för armén har föreslagit, att benämningen »hemortslön» skulle utbytas mot »långtidslön» eller »långtidsbidrag».

Hemortslönen — vilket synes mig utgöra en lämpligare benämning på den förmån, varom här är fråga, än den av chefen för armén föreslagna benämningen långtidslön eller långtidsbidrag -— förutsättes icke skola tillkomma andra värnpliktiga än sådana, som enligt krigsavlöningsreglementet åtnjuta lön såsom värnpliktiga. Örn värnpliktiga jämlikt stadgandet i 27 § 2 mom. värnpliktslagen inkallas till fullgörande av beredskapsövning, skall hemortslön alltså icke utgå till dem, örn icke Kungl. Majit förordnar, att de skola åtnjuta avlöning enligt krigslönebestämmelserna. Värnpliktiga, som fullgöra vanlig fredstjänstgöring och som därunder enligt stadgandet i 1 § 4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen aga uppbära familjebidrag enligt denna förordning, avses icke skola komma i åtnjutande av hemortslön; härom har intagits föreskrift i nämnda moment.

I 20 § 1 mom. av departementsförslaget ha införts föreskrifter, som lägga i Kungl. Majits hand att bestämma, från vilken dag värnpliktig skall äga räkna tid för erhållande av rätt till hemortslön. I kommittéförslaget hade såsom sådan dag angivits den 2 september 1939, men denna tidsbestämning har med anledning av vad lönenämnden anfört i sitt utlåtande utgått i departementsförslaget, då den kan äga tillämpning endast i fråga om nuvarande beredskapstillstånd. Givetvis kan i framtiden uppkomma behov att för andra värnpliktigas del bestämma annan tidpunkt, och av denna anledning bör Kungl. Majit äga befogenhet att meddela erforderlig tidsbestämning. Ett motsvarande stadgande har införts jämväl beträffande värnpliktiga, vilka tidigare innehaft anställning över stat. Med sådan anställning åsyftas i detta sammanhang på grund av beredskapsförhållanden särskilt medgiven överstatsanställning för f. d. fast anställt manskap och för värnpliktiga, vilka genomgått befäls- eller specialutbildning. Chefens för flygvapnet och flygförvaltningens uttalande, att förvärvad rätt till hemortslön icke borde kunna åberopas efter längre tids hemförlovning torde i så måtto förtjäna beaktande, att, örn efter en återgång till fredsförhållanden nytt beredskapstillstånd skulle behöva anbefallas, Kungl. Majit då bör bestämma, huruvida under tidigare beredskapstillstånd fullgjord tjänstgöring skall tillgodoräknas eller icke för tillgodonjutande av rätt till hemortslön.

Såsom förutsättning för att värnpliktig skall äga räkna tjänstgöringstid tillgodo för erhållande av hemortslön bör givetvis gälla, att han först fullgjort honom i fredstid'åliggande tjänstgöring. Härom ha intagits föreskrifter i 2 mom. Den där stadgade tjänstgöringstiden är för åtskilliga äldre värnpliktiga, som fullgjort tjänstgöring innan 1936 års värnpliktslag trädde i kraft, bestämd till längre tid än som motsvarar dem enligt då gällande värn-

Kungl. Maj.-ts proposition nr 339.

pliktslag åliggande fredstjiinstgöring. Härav kommer att följa, att de måste lia fullgjort viss tids beredskapstjänstgöring, innan de äga räkna kvalifikationstid för erhållande av rätt till hemortslön. Med hänsyn till nödvändigheten att ha någorlunda enkla beräkningsgrunder på detta område har jag funnit mig böra bortse från att ifrågavarande värnpliktiga måste fullgöra något längre beredskaps- eller krigstjänstgöring än yngre kamrater, innan de bli berättigade till hemortslön. Stadgandet i fråga har ingen motsvarighet i kommittéförslaget. I anslutning till detta stadgande har infört? bestämmelse rörande tillgodoräknande av fredstjänstgöring, från vilken värnpliktig blivit i vederbörlig ordning helt eller delvis befriad.

I samma moment ha också intagits bestämmelser om rätten till hemortslön för värnpliktiga, vilka undergå utbildning för vinnande av fast anställning vid krigsmakten, d. v. s. för officers- och reservofficersaspiranter m. fl. Kommittén hade föreslagit, att dessa skulle helt uteslutas från rätt till hemortslön, men i likhet med vissa myndigheter har jag icke funnit tillräckliga skäl för en sådan undantagsbestämmelse vara för handen. Det bör nämligen beaktas, att arméns blivande officerare på aktiv stat och i reserven hädanefter komma att under de första två utbildningsåren utbildas tillsammans med blivande värnpliktiga underofficerare och officerare. Under denna tid böra de också få komma i åtnjutande av samma förmåner som de sistnämnda. I viss utsträckning bli utbildningsförhållandena desamma även vid marinen och flygvapnet. Med hänsyn härtill bör vid samtliga försvarsgrenar ifrågavarande kategori värnpliktiga under tid, då krigsavlöningsreglementet tilllämpas, göras berättigade till hemortslön från och med den tjänstgöringsdag, då övriga värnpliktiga få denna förmån, d. v. s. från och med den 451:a tjänstgöringsdagen. I princip borde de emellertid mista förmånen i samband med att den egentliga officersutbildningen (motsvarande utbildning) tager sin början. Även här gäller det emellertid, att enkla regler böra införas. Ehuru det medför vissa ojämnheter såväl de olika försvarsgrenarna emellan som också mellan nu ifrågavarande personalkategori och blivande värnpliktiga underofficerare och officerare, har det synts mig lämpligast att stadga, att rätten till hemortslön skall upphöra, när utbildningen förts fram så långt, att officersaspiranten (motsvarande) befordras, konstitueras eller tilldelas högre tjänstegrad (tjänsteklass) än furirs, d. v. s. när han tillträder krigslöneförmåner såsom underofficer, vilket enligt nu gällande krigsavlöningsbestämmelser medför en ökning av krigslönen med 30 kronor för månad i förhållande till vad som utgår till furir. Jag förutsätter härvid, att befordran till den nuvarande flaggkorpralsgraden icke längre skall förekomma vid marinen. Förslaget innebär för blivande officerare på aktiv stat, att de under tid, då krigsavlöningsreglementet tillämpas, och med den i propositionen 1942: 210 beräknade utbildningstiden fram till officersbefordran — vid armén och kustartilleriet 42 månader, vid flottan 39 månader och vid flygvapnet 341/2 månader ■—- skulle få uppbära hemortslön vid armén under 14 månader, vid flottan under 7 månader, vid kustartilleriet under 10 månader och vid flygvapnet under 13'/2 månader. Olikheterna i tiden, varunder hemortslön skulle få upp-

102 Kungl. Majds proposition nr 339.

bäras, sammanhänga dels med att underofficersgraden nås efter olika lång utbildningstid, dels ock med att den sammanlagda utbildningstiden, såsom av ovan lämnade uppgifter framgår, varierar de olika försvarsgrenarna emellan och inom marinen även mellan flottan och kustartilleriet. Jag kan däremot icke tillstyrka att, såsom marinförvaltningen sjmes finna lämpligt, viss fast anställd personal skulle medgivas rätt till hemortslön.

I paragrafen har jämväl — i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget — intagits bestämmelser örn i vilka fall hemortslön må utgå till värnpliktiga, vilka efter eget åtagande äro i tjänstgöring, och till krigsfrivilliga. Dessa bestämmelser ansluta sig till de för långtidstillägget gällande. Familjebidragsnämnden i Solna har ansett skäl vara för handen att medgiva alla krigsfrivilliga, som räkna en tjänstgöringstid av minst 90 dagar, hemortslön liksom de värnpliktiga, vilka blivit inkallade till tjänstgöring. Denna uppfattning kan jag icke dela.

Yad angår de samvetsömma har departementsförslaget utformats så, att dessa få hemortslön enligt motsvarande regler som vanliga värnpliktiga. Detta innebär, att för sådana värnpliktiga i kvalifikationstiden för erhållande av hemortslön icke må inräknas den för dem föreskrivna förlängningen av tjänstgöringstiden.

I fråga örn hemortslönens belopp och tjänstgöringstid, som skall fordras för hemortslöns erhållande, har jag förut uttalat min anslutning till kommitténs förslag. Socialstyrelsens påpekande av önskvärdheten att bereda de värnpliktiga, som äro medlemmar i arbetslöshetskassa, möjlighet att erlägga förfallna avgifter till dylik kassa synes mig icke kunna tillgodoses genom att minska den föreslagna tjänstgöringstiden av 90 dagar för erhållande av rätt till hemortslön. Spörsmålet örn dessa värnpliktigas förhållande till arbetslöshetskassa under tiden för militärtjänstgöringen synes mig i stället böra upptagas till övervägande i annan ordning. Finnes icke annan möjlighet att bevara de värnpliktigas rätt till bidrag ur arbetslöshetskassa, synes det i särskilda fall kunna ifrågakomma att för inbetalning av ifrågavarande avgifter anlita de till landshövdingarnas förfogande ställda medlen för hjälpverksamhet åt de värnpliktigas familjer.

Utöver ovanstående ha vissa smärre jämkningar vidtagits i kommitténs förslag till ifrågavarande paragraf.

Örn skyldighet att taga arbete.

21 och 22 §§•

I fråga örn 21 § innebär kommittéförslaget, frånsett en formell ändring med hänsyn till grundbeloppets borttagande, en uppmjukning av motsvarande stadgande i 16 § gällande förordning såtillvida som kommittén föreslår att vid fullgörande av skyldighet, som i paragrafen sägs, möjlighet skall finnas att nedsätta bostads- eller näringsbidraget efter vad som finnes skäligt. Den föreslagna 22 § utgör en motsvarighet till 21 § för det fall att värnpliktigs familjemedlem lämnar innehavd arbetsanställning. För tillämpligheten av 22 § har kommittén icke ansett särskilt förordnande av Konungen erforderligt.

103 Kungl. Majus proposition nr 339.

Rörande dessa stadganden har svenska arbetsgivareföreningen anfort:

Föreningen vill med hänsyn till den alltmer framträdande bristen på arbets kraft inom vissa områden av näringslivet starkt förorda de i 22 och 23 §§ (motsvarande 21 respektive 22 § i nu förevarande förslag) upptagna bestämmelserna om skyldighet för bidragstagare att söka, antaga och behålla arbete.

Skulle de principer för behovsprövningens tillämpning, som kommittén förordat, antagas, och skulle bidragen erhålla den föreslagna omfattningen, synes det nödvändigt att föranstalta örn ikraftträdande av 22 §. Särskild övervakning av bidragsmottagarna med hänsyn till deras möjlighet att taga anställning inom näringslivet bör ordnas framför allt i sådana större samhällen, där nämnderna endast i undantagsfall hava personlig kännedom örn de individuella förhållandena. Anledningen till den föreslagna bestämmelsen i 23 § är uppenbarligen den, att erfarenheten givit vid handen, att familjemedlemmar till värnpliktiga, som inkallats, ofta sluta sin anställning med den motiveringen, att familjebidraget väl räcker till för familjens försörjning. Det är under sådana förhållanden tydligt, att 23 §, om den verkligen kommer i tillämpning, fyller ett visst behov.

Föreningen har vidare funnit det angeläget, att möjlighet tillskapades, varigenom en familjebidragsnämnd skulle kunna åläggas att nedsätta respektive indraga familjebidrag på sätt föreskrives i 22 och 23 §§. En dylik befogenhet syntes böra inrymmas åt tillsynsmyndigheten. Det skulle då vara möjligt exempelvis för ett företag, som märkte en tendens i ifrågavarande hänseende, att fästa tillsynsmyndighetens uppmärksamhet på förhållandet, vilket i sin tur skulle kunna föranleda ett ingripande.

Den av svenska arbetsgivareföreningen väckta frågan örn ikraftträdandet av Departements- 21 § torde icke böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang. Givet chefen. är, att tillsynsmyndigheten har att ägna uppmärksamhet åt såväl detta spörsmål som tillämpningen av 22 §.

Om familjebidragsnämnd.

23—26 §§.

I det föreliggande förslaget ha i stället för den hänvisning som gjorts i gällande förordning intagits de bestämmelser örn byggnadsnämnd i stad, som återfinnas i 9—11 §§ byggnadsstadgan den 20 november 1931. Särskilt stadgande har föreslagits av innebörd, att endera av ordföranden och vice ordföranden skall vara icke krigstjänstskyldig person.

Med anledning av påpekanden av kammarrätten har en mindre ändring av formell natur gjorts i 25 och 26 §§, varjämte i 2 mom. i sistnämnda paragraf intagits bestämmelse om att protokoll från familjebidragsnämnds sammanträde skall kunna justeras jämväl av suppleant, som närvarit vid sammanträdet.

Om familjebidragens bestridande m. m.

27 §.

Kommittén har i huvudsak oförändrade bibehållit bestämmelserna i nuvarande 17 § rörande vilken kommun, som har att svara för bidragen. Betalningsskyldigheten i fråga om hemortslönen har av kommittén anknutits till samma

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

kommun som har att utgiva krigsfamiljebidraget. Som motivering till föreslagen ändrad lydelse av 17 § andra stycket har kommittén anfört att omformuleringen skett i syfte att utmärka, att jämväl i fall, då kommun på förhand anmäler till annan att värnpliktig har för avsikt att flytta över till den senare kommunen och så även sker, betalningsskyldigheten övergår å sistnämnda kommun från och med kalendermånaden näst efter det anmälan skedde.

Familjebidragsnämnden i Skellefteå har ansett, att den kommun, där den värnpliktige vid inryckningen var mantalsskriven, borde svara för familjebidraget.

Familj ebidragsnämnden i Örebro har ansett det innebära ökad kommunal rättvisa, örn i de fall, då de värnpliktiga vid inkallelsen bevistade läroanstalt och icke vore mantalsskrivna där anstalten vore belägen, betalningsskyldigheten ålades den kommun, där den värnpliktige vore eller borde vara mantalsskriven. Detsamma borde gälla för de fall, vilka vore att hänföra under 3 § 5 mom. mantalsskrivningsförordningen.

Familj ebidragsnämnden i Umeå har med instämmande av länsstyrelsen i Västerbottens län beträffande stadgandet i andra stycket framhållit, att erfarenheten visat, att det vore svårt att fastställa, örn flyttning skulle anses hava skett eller icke. Värnpliktiga, som inryckte för tjänstgöring och som kunde påräkna längre tids tjänstgöring i regementets depåort, toge i åtskilliga fall familjerna till sig för längre eller kortare tid. Det torde knappast med skäl kunna påstås, att den värnpliktige därför inflyttat till förläggningsorten. Utflyttningskommunerna torde likväl påstå detta. Ett flertal gränsfall i fråga örn huruvida flyttning förekommit eller icke uppstode sålunda. Även örn inflyttningskommunen enligt de föreslagna bestämmelserna bomme att åsamkas relativt små kostnader för familjebidragen, kunde det knappast anses försvarligt, att bidrag skulle bestridas av kommuner, som icke egentligen hade att skaffa med ifrågavarande värnpliktiga. Mera preciserade bestämmelser i hithörande avseenden syntes därför vara på sin plats. Inflyttningskommun kunde givetvis utan olägenhet förskottera bidragen, men då någon verklig inflyttning under tiden för militärtjänstgöringen sällan torde komma till stånd, borde utflyttningskommunen hela tjänstgöringstiden bibehålla skyldigheten att bestrida bidragen.

Länsstyrelsen i örebro län har ansett, att bestämmelserna örn övertagande av betalningsskyldighet för familjebidrag vid värnpliktigs flyttning från en kommun till annan lämpligen borde kompletteras med bestämmelse angående vilken av kommunerna, som hade att gälda flyttningskostnaderna. Enligt länsstyrelsens erfarenhet syntes det lämpligen böra åläggas den kommun, från vilken flyttningen skedde, att ersätta dylik kostnad, oberoende av vad de föreslagna bestämmelserna i 28 § andra stycket i övrigt innehölle örn övergång av betalningsskyldighet. Flyttningen kunde eljest bliva försvårad för den värnpliktige med hänsyn till att inflyttningskommunen hade svårare än utflyttningskommunen att bedöma förutsättningarna för flyttningsbidrag.

105 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Att såsom i vissa yttranden framhållits som önskvärt meddela mera preciserade bestämmelser för avgörande av frågan, när värnpliktig kan anses ha flyttat från en kommun till en annan, torde knappast vara möjligt. Denna fråga torde som hittills få avgöras för varje särskilt fall.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Örebro län anfört har i 27 § tillagts bestämmelse örn att betalningsskyldigheten för flyttningskostnad skall åvila utf ly ttningskommunen.

Att såsom i vissa yttranden påyrkats i princip ändra de bestämmelser, som reglera vilken kommun betalningsskyldigheten för familjebidrag skall åvila, synes mig åtminstone under nuvarande förhållanden icke böra ifrågakomma.

28 §.

Enligt 18 § första stycket gällande förordning är kommun pliktig förskjuta familjepenning och sjukbidrag till familjemedlem, som vistas i kommunen. Stadgandet torde ha avsett att tjänstgöra som en hjälpregel i fall, då tvister rörande betalningsskyldigheten enligt 17 § uppkomma mellan kommuner. I sin motivering till ändringarna i denna paragraf har kommittén anfört:

Enär den av kommittén föreslagna normerade behovsprövningen kan innebära vissa svårigheter att särskilt bestämma familjepenningen för varje familjemedlem, har kommittén anknutit den förevarande hjälpregeln till den värnpliktige i stället för till familjemedlem. Kommittén har vidare föreslagit att stadgandet utvidgas att omfatta jämväl bostadsbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag. För att i möjligaste mån undanröja osäkerhet i fråga örn stadgandets tillämpning har kommittén vidare utbytt familjemedlems vistelseort mot den värnpliktiges bostadsort å inryckningsdagen. I fråga örn näringsbidrag föreslår kommittén, att skyldigheten att utbetala bidraget skall åligga kommun, varest näringen eller rörelsen utövas från fast driftsställe, framför allt med hänsyn till att behovsprövningen lättast torde kunna verkställas i denna kommun. Familjepenning som förskjutes jämlikt första momentet förevarande paragraf, skall enligt särskilt stadgande bestämmas med hänsyn till ortsgrupp I.

Kommittén har vidare i motiveringen till denna paragraf återgivit ett till kommittén gjort uttalande, i vilket som en brist i nu gällande bestämmelser betecknats att dessa efter sin ordalydelse ej reglerade det vanligaste fallet av tvister, nämligen tvister mellan kommuner, vilken av dem som i egenskap av hemortskommun enligt 17 § första stycket vore skyldig betala familjebidrag d. v. s. behandla inkommen bidragsansökan, varjämte påpekats, att det ej heller funnes angivet hur återbetalningen skulle bestämmas i det fall, att kommun jämlikt 18 § förpliktades återbetala bidrag som fastställts efter högre ortsgrupp än den kommunen tillhörde. Enligt berörda uttalande förefölle det vara riktigast, att kommunen i fråga själv ej skulle behöva vidkännas större utgift för bidraget än som belöpte å kommunen efter dess egen ortsgrupp och att skillnaden utginge såsom statsbidrag. Med anledning av berörda uttalande har kommittén framhållit, att frågan, huruvida kommun hade skyldighet att jämlikt 17 § utgiva familjebidrag, torde få avgöras genom besvär till högre instans över nämndens avslagsbeslut. Vidare har kommittén påpekat, att i det fall, att kommun jämlikt första momentet vore skyldig för-

Departements-

chefen.

Departements-

chefen.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

skjuta bidrag, familjepenningen enligt kommittéförslaget skulle bestämmas enligt ortsgrupp I. Då fråga vore örn förskjutande enligt andra momentet, skulle enligt kommitténs mening familj epenningen givetvis bestämmas med hänsyn till den ortsgrupp inflyttningskommunen tillhörde.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har, då kommittén enligt länsstyrelsens mening överdrivit svårigheterna att fördela utgående familjepenning på olika familjemedlemmar, ansett sig icke heller kunna tillstyrka, att någon ändring infördes i fråga örn skyldigheten för kommun å familjemedlems vistelseort att förskjuta familjebidrag, varav familjemedlem anses vara i oundgängligt behov. Föreskriften örn att näringsbidrag kunde förskjutas av kommun, där näringen utövades från fast driftställe, syntes medföra onödigt korresponderande mellan olika familjebidragsnämnder. Särskilt behov av ifrågavarande föreskrift torde icke föreligga.

Med hänsyn till att nu gällande bestämmelse örn att familjepenningen skall beräknas särskilt för varje familjemedlem föreslås skola utgå, torde, såsom kommittén föreslagit, skyldighet att förskjuta familjepenningen icke vidare böra åligga den kommun, där familjemedlem vistas, utan i stället den värnpliktiges bostadskommun. I likhet med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser jag behov av särskilt stadgande rörande förskjutandet av näringsbidrag icke föreligga.

29 §.

I fråga om skälen för den ändrade fördelningen av kostnaderna för bidragen mellan stat och kommun hänvisas till den allmänna motiveringen.

Andra stycket av denna paragraf överensstämmer med 19 § andra stycket gällande förordning, bortsett från ett förtydligande av formell natur.

Här torde vidare något böra beröras frågan rörande granskningen av familj ebidragsnämndernas förvaltning, då denna fråga äger nära samband med frågan örn statsbidragens bestämmande.

Kommittén har i sitt betänkande lämnat en redogörelse för de erfarenheter, som länsstyrelserna vunnit rörande den verksamhet, som bedrives av revisorerna för granskning av familj ebidragsnämndernas förvaltning, vilken redogörelse enligt kommitténs mening utvisar, att det nuvarande systemet för revision är behäftat med åtskilliga brister. Vidare har kommittén erinrat örn att 1941 års riksdags revisorer i sin berättelse uttalat sig i samma ämne och att de ifrågasatt en omläggning av familjebidragsrevisionen.

Efter att hava framhållit, att också överrevisorerna vid statens arbetsmarknadskommission i olika sammanhang påtalat såväl den bristfälliga kontrollen från revisorernas sida över författningarnas tillämpning som också den i åtskilliga fall konstaterade avsevärda förseningen i ingivandet av statsbidragsansökningar, har kommittén för egen del uttalat bland annat, att det med hänsyn till gjorda erfarenheter syntes angeläget, att revisionen av familjebidragsnämndernas verksamhet ordnades så, att granskningsarbetet bleve fullt effektivt och utfördes snabbt, samt att länsstyrelsernas granskning av stats-

Kungl. Majus proposition nr 339. 107

bidragsansökningarna och sålunda även av redovisningarna för verksamheten i görligaste mån påskyndades.

Kommittén har i anslutning härtill framhållit, att man kan gå fram på olika vägar för att nå det angivna syftet. Då länsstyrelserna redan nu i samband med behandlingen av ärenden, som röra ^anordning av medel till familj ebidragsnämnder, hade att taga del av vissa redovisningshandlingar, som ligga till grund för statsbidragsansökningarna, hade det synts kommittén ligga närmast till hands, att revisionsverksamheten knötes till länsstyrelsen i fastare form än som för närvarande vore fallet. Kommittén har också lämnat en närmare redogörelse för huru detta förslagsvis skulle kunna ordnas.

I åtskilliga av de avgivna utlåtandena har frågan örn revisionens ordnande berörts. Olika meningar ha gjort sig gällande, men i flera av utlåtandena har framhållits vikten av att verksamheten blir effektivare ordnad än hittills.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har föreslagit en förstärkning av den statliga kontrollen på så sätt, att familjebidragsnämnd utökades med en av länsstyrelsen utsedd ledamot med uppgift att mot ett mindre, statligt arvode inom nämnden tillvarataga statsverkets intressen.

För egen del är jag icke beredd att nu taga ställning till frågan, på vilket Departementssätt revisionen bör effektiviseras och behandlingen av statsbidragsansök- ehef€Hningarna påskyndas. Då frågan icke är av natur att behöva underställas riksdagen, bör den bliva föremål för ytterligare övervägande i samband med utfärdandet av krigsfamiljebidragskungörelsen, i vilken bestämmelserna om revisionen skola intagas. Oavsett örn särskilda revisorer liksom hittills skola av länsstyrelsen förordnas för varje familjebidragsnämnd för sig eller revisionen skall centraliseras till länsstyrelserna genom att dessa bemyndigas anställa särskild arbetskraft för uppgiften i fråga, böra kostnaderna för revisionsarbetet såsom hittills bestridas med anlitande av det för statens arbetsmarknadskommission m. m.: omkostnader anvisade riksstatsanslaget.

Besvär m. lii.

32 §.

Förevarande paragraf har sin motsvarighet i 23 § andra stycket gällande förordning. Det i första stycket av nämnda 23 § förekommande stadgandet, att familjebidragsnämnds beslut, varigenom näringsbidrag beviljats, skall underställas länsstyrelsens prövning, har med hänsyn till de normer, som i praxis utbildats beträffande näringsbidraget, synts obehövligt. I övrigt innefattar den föreslagna paragrafen icke annan ändring i förhållande till nuvarande 23 § än som betingas av ändringarna i 21 § och av den nya 22 §.

Svenska arbetsgivareföreningen har funnit ifrågavarande stadgande ytterligt olämpligt samt framhållit, att detsamma måste skapa en obenägenhet hos familj ebidragsnämnderna att tillämpa bestämmelserna om skyldighet att taga och behålla arbete. Föreningen har påpekat, att den, som icke åtnöjdes med familjebidragsnämnds beslut, hade möjlighet att anföra besvär, vilka då

108 Kungl. Majus proposition nr 339.

Departements-

chefen.

Departements-

chefen.

fråga vore om tillämpning av nyssnämnda bestämmelser skulle anföras hos tillsynsmyndigheten. Denna möjlighet till korrektiv mot missbruk från familjebidragsnämndernas sida av de ifrågavarande bestämmelserna borde vara fullt tillräckligt.

Med hänsyn till de ifrågavarande ärendenas natur och då erfarenhet saknas rörande verkningarna av det föreslagna stadgandet i 22 § torde det av kommittén föreslagna underställningsförfarandet böra bibehållas.

33 §.

Denna paragraf överensstämmer, såvitt avser första stycket, med 24 § första stycket gällande förordning med de avvikelser, som betingas av införandet av 22 §, samt de särskilda bestämmelserna i 35 § rörande behörighet att fullfölja talan.

35 §.

I denna paragraf har kommittén föreslagit särskilda bestämmelser i fråga örn behörigheten att fullfölja talan. Kommittén har framhållit, att då den värnpliktige till följd av tjänstgöringsförhållandena kunde vara förhindrad att fullfölja talan, hade kretsen av de personer, som vore behöriga att föra besvärstalan, förklarats omfatta jämväl familjemedlem, som vore betalningsmottagare för bidraget, och annan än värnpliktig som gjort ansökan örn bidrag. I 6 § i kommitténs förslag till familj ebidragskungörelse angivas, vilka som äro berättigade att göra ansökan örn familjebidrag, och i 11 § till vem bidrag skall utbetalas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, huruvida icke besvärsrätt mot familjebidragsnämnds beslut borde tillerkännas ledamot, som vid fattande av familjebidragsnämnds beslut anmält skiljaktig mening. Även revisor hos nämnden —- kommunal såväl som statlig — syntes böra tillerkännas besvärsrätt.

Överståthållarämbetet har gjort gällande, att formuleringen av ifrågavarande paragraf kunde vålla missförstånd, enär enligt densamma var och en, som hos familjebidragsnämnden ingivit ansökan, tillerkändes materiell besvärsrätt, oberoende av örn han varit behörig göra sådan ansökan.

Enligt min mening torde det ej finnas anledning att tillerkänna vare sig ledamot i familj ebidragsnämnden eller revisor besvärsrätt.

Yad Överståthållarämbetet anfört beträffande denna paragraf torde icke göra det erforderligt att vidtaga ändring i paragrafens lydelse.

Särskilda bestämmelser.

36 §.

Paragrafen överensstämmer med första stycket i 22 § gällande förordning. I sin motivering till borttagandet av andra stycket av 22 § gällande förordning har kommittén anfört:

109 Kungl. May.ts proposition nr 339.

Det torde vara uppenbart att,familjebidrag icke är att hänföra till fattigvård, om ej motsatsen särskilt stadgas. Avfattningen av andra stycket i 22 § gällande förordning har emellertid givit upphov till den missuppfattningen, att familjebidrag över huvud icke finge återkrävas av värnpliktig. Avsikten med stadgandet torde ha varit att utsäga, att sådan återbetalningsskyldighet icke föreligger i fråga örn familjebidrag som beträffande mottagen fattigvård. Därmed har uppenbarligen icke åsyftats någon avvikelse från gällande allmänna rättsregler örn återbetalande av felaktigt utbetalt belopp. Då emellertid det ifrågavarande stadgandet är obehövligt och genom sin avfattning är ägnat att missuppfattas, föreslår kommittén att stadgandet helt utgår.

Överståthållarämbetet har ifrågasatt, huruvida icke jämväl hemortslönen borde undantagas från exekutiva åtgärder, enär densamma icke blott skulle ersätta förmånerna av långtidstillägg, semesterrätt och skatteavdrag utan även utgöra en förstärkning av familjepenningen.

Med hänsyn till att den föreslagna hemortslönen närmast har karaktären av en löneförmån torde det icke finnas tillräckliga skäl att undantaga densamma från exekutiva åtgärder.

37 §.

Som motivering till denna paragraf har kommittén anfört:

Örn någon genom bedrägligt förfarande förskaffar sig familjebidrag, vartill han icke är berättigad, kan han jämlikt 22 kap. 1 § strafflagen dömas till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen försvårande må tiden för straffarbetet höjas till fyra år och äro de synnerligen mildrande, må dömas till böter.

Den föreslagna bestämmelsen örn ansvar för försök till bedrägeri har avsiktligt begränsats till det praktiskt viktiga fallet att i ansökan örn familjebidrag lämnas medvetet oriktig uppgift.

Det nu föreslagna stadgandet har en mera begränsad räckvidd än den gällande bestämmelsen i 26 §. Sistnämnda bestämmelse har emellertid erhållit en avfattning som i flera avseenden möjliggör en vidsträcktare tolkning än som torde ha varit avsedd. Med hänsyn härtill och då bedrägligt förfarande, till följd varav familjebidrag orättmätigt utgår, besträffas som bedrägeri enligt vad ovan sagts, har kommittén funnit den nuvarande ansvarsbestämmelsen böra ersättas med det nu föreslagna mindre omfattande stadgandet.

Kammarrätten och Överståthållarämbetet ha erinrat om den nyligen genomförda regleringen av frågan örn straffbarhet för försök till bedrägeri och bedrägligt förfarande. Överståthållarämbetet har i anslutning härtill anfört:

I den mån ifrågavarande gärning blir att anse som bedrägeri, kommer sålunda straffbarheten — därest ej annat här stadgas — att bedömas enligt allmän strafflag. Vidkommande åter försök till bedrägligt beteende, i den mån gärning bör så rubriceras, synes anledning ej förefinnas att i en speciallagstiftning sådan som krigsfamiljebidragsförordningen straffbelägga ett särskilt fall av försök till sådant beteende, när detta eljest är straffritt. Stadgandet i fråga synes därför böra utgå.

Å andra sidan har arméförvaltningen ansett ovisst, örn dagsböter under alla omständigheter kunde anses innefatta tillräcklig bestraffning för förseelse, varom här är fråga, och familjebidragsnämnden i örebro har funnit lämpligast, att nuvarande straffbestämmelser, omfattande dagsböter eller fängelse, bibehölles.

Departements-

chefen.

Departements-

chefen.

Departements-

chefen.

110 Kungl. Majus proposition nr 339.

Såsom kommittén framhållit blir den, sjöm genom bedrägligt förfarande skaffar sig familjebidrag, underkastad straff enligt allmänna strafflagen. Efter de ändringar i strafflagen, som godkänts av innevarande års riksdag, kommer bedrägeri, som med hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid brottet är att anse som ringa — bedrägligt beteende — att medföra lindrigare straff än övrigt bedrägeri. Vidare kommer försök till bedrägeri att straffas men ej försök till bedrägligt beteende.

Bestämmelsen i förevarande paragraf, som har mera begränsad räckvidd än motsvarande stadgande i gällande krigsfamiljebidragsförordning, innebär att försök till bedrägligt beteende kan straffas i ett praktiskt viktigt fall. Har lämnandet av den oriktiga uppgiften lett fram till fullbordat brott eller är fråga örn försök till bedrägeri, kommer strafflagen att träda i tillämpning, vilket kommit till uttryck i formuleringen av förevarande paragraf.

Då bedrägligt beteende enligt strafflagen belägges med böter eller fängelse, synes mig för det specialfall av försök därtill, örn vilket här är fråga, straffet icke böra bestämmas strängare än till böter.

38 §.

Kommittén har påpekat, att genom denna paragraf formellt sett icke avgjordes frågan, när återbetalningsskyldighet beträffande mottaget bidrag förelåge, utan endast föreskreves, i vilka fall för mycket utbetalat bidrag finge avräknas å sedermera förfallande belopp. Frågan örn återbetalningsskyldigheten torde enligt kommitténs mening få avgöras i enlighet med allmänna grundsatser. Emellertid torde, framhåller kommittén, den i paragrafen gjorda uppräkningen av fall, då avräkning får äga rum, samtidigt innefatta de praktiskt viktigaste fallen då återbetalningsskyldighet borde anses föreligga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört, att då familjebidragen »utdömdes» i administrativ väg av länsstyrelse, det syntes lämpligt, att länsstyrelse även finge handlägga mål örn skyldighet att enligt allmänna rättsgrundsatser återbetala för mycket utgivna bidrag. Det omständliga och dyrbara domstolsförfarandet torde medföra, att krav örn återbetalning icke för närvarande fullföljdes i alla fall, där detta av sakliga skäl funnes vara befogat.

Till det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framlagda förslaget, att mål örn återbetalningsskyldighet för felaktigt uppburna familjebidrag skulle få handläggas i administrativ ordning, kan jag icke ansluta mig. Hithörande frågor äro nämligen av den natur, att de böra anförtros åt domstols avgörande.

39 §.

Första stycket i denna paragraf motsvarar huvudsakligen 28 a § andra punkten gällande förordning.

Paragrafens andra stycke saknar motsvarighet i gällande förordning. Kommittén hade genom detta stadgande velat bereda den värnpliktige en besvärsmöjlighet i fråga örn familjebidragsnämnds beslut, som innefattade vägran

Kungl. Majus proposition nr 339.

lil

att göra ansökan om sådant medgivande som i 3 § andra stycket sägs. Häremot synes någon erinran icke vara att göra. En motsvarande ansökningsrätt torde jämväl böra beredas sådan anhörig eller husföreståndarinna som i nyssnämnda stadgande sägs. Samma rätt bör i fråga örn medgivande som i 15 § andra stycket sägs, tillerkännas den värnpliktige eller i förekommande fall annan betalningsmottagare eller den som ansöker örn bidrag.

40 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande förordning. I sin motivering till paragrafen har kommittén anfört:

I första momentet förutsättes, att som ett led i de beredskapsåtgärder av skilda slag, som komma att vidtagas i händelse av krigsfara, skall ingå jämväl nödiga förberedelser för att möjliggöra ett snabbt utbetalande av familjebidragen. Sålunda böra bland annat familjebidragsnämnderna åläggas att genomgå sitt klientel och införskaffa nya uppgifter örn inkomst- och familjeförhållanden, som kunna läggas till grund för en förberedande prövning av behovet av bidrag.

Skulle likväl, trots de sålunda förutsatta åtgärderna, vid mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring fara uppstå för dröjsmål med utbetalande av familjebidragen, föreslås i andra momentet, att tillsynsmyndigheten skall kunna lämna tillstånd till utbetalande av provisoriskt bestämd familj epenning. Tillsynsmyndigheten skall därvid hava möjlighet att med hänsyn till de i varje särskilt fall föreliggande förhållandena bestämma de villkor, under vilka utbetalningen må ske. Bostadsbidrag torde icke behöva bestämmas provisoriskt med hänsyn till stadgandet i 2 § lagen den 19 april 1940 örn anstånd för vissa värnpliktiga med betalning av hyra m. m., enligt vilket lagrum värnpliktig, som inkallats till beredskapstjänstgöring, icke må på grund av dröjsmål med hyresbetalning skiljas från lägenhet, såframt dröjsmålet föranletts av att bostadsbidrag, som han med anledning av tjänstgöringen kunde påräkna, ej hunnit utbetalas. Provisoriskt utbetalat belopp avräknas å slutligt fastställt familjebidrag. Om däremot efter det den provisoriska utbetalningen verkställts, det skulle visa sig att den värnpliktige icke var berättigad till familjebidrag, kan han icke åläggas att återbetala det sålunda utgivna beloppet, därest återbetalningskyldighet icke på grund av allmänna rättsregler skulle åligga honom, exempelvis på grund av bedrägligt förfarande.

Med anledning av påpekande från kammarrättens sida har en mindre, formell Departementsjämkning vidtagits i paragrafens ordalydelse. I övrigt ansluter jag mig till chefenkommitténs förslag.

Övergångsbestämmelser.

42—44 §§.

Kommittén har föreslagit (43 § i kommittéförslaget), att den nya krigsfamiljebidragsförordningen skulle träda i kraft den 1 juli 1942 och att 1940 års krigsfamiljebidragsförordning samt kungörelsen örn långtidstillägg för vissa värnpliktiga skulle upphöra att gälla samma dag. I 44 § i kommittéförslaget ha intagits föreskrifter örn att familjebidragsnämnd, utan att ansökan därom behöver göras, så snart ske kan skall verkställa omprövning av inneliggande ansökningar med hänsyn till de i den nya förordningen med-

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Departements-

chefen.

delade bestämmelserna samt att i fall, då omprövningen föranleder förändring av familjebidragsbelopp, förändringen ej må avse tid före den 1 juli 1942. Vidare har kommittén i 43 § av sitt förslag intagit föreskrift om att långtidstillägg upphör att utgå från och med den 1 juli 1942 och att värnpliktig, som nämnda dag var berättigad till långtidstillägg, efter sagda tidpunkt äger erhålla hemortslön.

I anslutning till dessa förslag har kommittén i övergångsbestämmelserna i förslaget till krigsfamiljebidragskungörelse intagit en föreskrift av innehåll, att truppregistreringsmyndigheterna senast den 15 juni 1942 enligt närmare bestämmelser, som skulle meddelas i kommandoväg, skulle tillställa familjebidragsnämnderna uppgift å de inom vederbörande kommun kyrkobokförda värnpliktiga.

Chefen för armén har i sitt utlåtande anmält, att enligt under hand inhämtad uppgift truppregisteringsmyndigheterna icke kunde medhinna att till angiven tidpunkt översända de uppgifter till familjebidragsnämnderna, som av kommittén avsetts.

Försvarsväsendets rullföringsnämnd har ansett tiden för lämnande av nyssnämnda uppgifter böra avsevärt utsträckas. Uppgifterna angående tjänstgöringsförhållandena funnes nämligen ej på registreringsplåtarna för de värnpliktiga utan måste hämtas från värnpliktskorten och från dessa för hand föras över på uppgiftskorten, och i vissa fall vore utredningar angående tjänstgöringsförhållandena erforderliga, enär värnpliktskorten vore ofullständigt förda.

Till rullföringsnämndens utlåtande har fogats ett särskilt uttalande av nämndens ordförande, generalmajoren A. Bredberg, som av tjänsteförrättning varit förhindrad att inom rullföringsnämnden deltaga i den slutliga handläggningen av det remitterade ärendet. Uttalandet är av följande lydelse:

Det är av utomordentlig betydelse för familjebidragssystemets säkra funktionerande, att de administrativa reglerna för ärendenas handläggning äro enkla och klara. Detta måste framhållas med skärpa. I föreliggande förslag synas nämnda regler i viktiga avseenden antingen icke hava upptagits till behandling eller också har det förutsatts, att de skola utformas av tillsyningsmyndigheterna. Enligt min uppfattning kunna konsekvenserna av förslaget icke överblickas, förrän de administrativa reglerna i detalj genomarbetats. Ett sådant genomarbetande bör därför komma till stånd, innan författningarna utfärdas.

För egen del finner jag det icke möjligt att, såsom kommittén föreslagit, sätta förordningen i kraft redan den 1 juli 1942. Det är, vilket även framhållits av vissa familj ebidragsnämnder, nödvändigt att samtliga författningar i ämnet ävensom tillsynsmyndighetens anvisningar rörande deras tillämpning i god tid före ikraftträdandet äro familjebidragsnämnderna tillhanda. Redan detta förhållande talar sålunda för att förordningen träder i kraft först senare. Härtill kommer, att familjebidragsnämnderna skola erhålla vissa uppgifter rörande de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden m. m., och att dessa uppgifter skola lämnas i anslutning till det nya personalredovisningssystemet.

113 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Då detta system ännu icke är i alla avseenden helt genomfört och enär detsamma bör ha varit i funktion under någon tid, innan det utbygges till att omfatta jämväl uppgiftslämnandet till familjebidragsnämnderna, synes det icke lämpligen kunna utnyttjas på sätt kommittén avsett redan under juni månad innevarande år. Slutligen har det visat sig erforderligt att underkasta kommitténs förslag till krigsfamiljebidragskungörelse, d. v. s. tillämpningsbestämmelserna till krigsfamiljebidragsförordningen, viss överarbetning, framför allt i vad gäller de militära myndigheternas åligganden beträffande familjebidragsärendenas handläggning.

Med hänsyn till angivtaa förhållanden synes krigsfamiljebidragsförordningen i dess helhet icke böra sättas i kraft förrän tidigast under hösten 1942. Senast från och med den 1 januari 1943 torde den dock kunna i full utsträckning tillämpas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta örn dagen för ikraftträdandet och att i samband därmed meddela för övergången erforderliga bestämmelser. Sålunda torde Kungl. Maj:t böra äga befogenhet att lämna särskild föreskrift rörande sättet för bostadsbidrags beräknande under viss övergångstid. Enligt nu gällande bestämmelse utgår nämligen bostadsbidrag i förskott för månad, såvida icke tillsynsmyndigheten medgivit efterskottsbetalning, men enligt de föreslagna bestämmelserna skall bostadsbidraget utgå för dag i efterskott.

Ehuru förordningen sålunda icke beräknas komma att omedelbart i sin helhet träda i kraft, torde dock med hänsyn till behovet att förbättra de värnpliktigas förmåner vissa bestämmelser i densamma böra tillämpas redan från och med den 1 juli 1942, nämligen bestämmelserna örn dels hemortslönen, som bland annat bör ersätta långtidstillägget, dels ock maximibeloppen för familjepenning och det vanliga näringsbidraget. Hittills gällande regler för behovsprövningen i vad avser olika slag av familjebidrag böra givetvis gälla intill dess förordningen i sin helhet träder i kraft liksom också nuvarande bestämmelser beträffande fördelningen av kostnaderna för ifrågavarande bidrag. I fråga örn hemortslönen bör den nya förordningens bestämmelse, att denna helt skall bestridas av statsmedel, träda i kraft samtidigt med att hemortslönen börjar utgå, d. v. s. från och med den 1 juli 1942.

I anslutning till 43 § må anmärkas, att värnpliktig, som enligt nu gällande regler för tid efter den 1 juli 1942 skulle varit berättigad till långtidstillägg, enligt denna paragraf i stället äger erhålla hemortslön, även örn han icke enligt de eljest föreslagna bestämmelserna skulle vara berättigad därtill.

45 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser örn retroaktivt utbetalande av hemortslön.

1941 års riksdags revisorer upptogo i sin berättelse till behandling frågan örn semester för militär tjänstgöring under år 1940. Sedan statsrevisorerna i korthet redogjort för gällande regler beträffande avlöningsförmåner å innehavd civil befattning under beredskapstjänstgöring i fråga om statsanställda

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339. nes ts 8

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

och vissa grupper av befattningshavare i kommunal och enskild tjänst, gjorde statsrevisorerna följande uttalande i frågan:

Vid tillkomsten av bestämmelserna rörande semester för viss militär tjänstgöring under år 1940 framhölls, bland annat, att det måste kännas hårt för en arbetstagare, vilken varit inkallad till militärtjänst och därigenom måhända orsakats svårt avbräck och avsevärda olägenheter i såväl ekonomiskt som annat hänseende, att icke kunna påräkna semester med åtföljande semesterlön för den tid, under vilken han varit inkallad, medan däremot andra arbetstagare, som av en eller annan anledning icke tagits från sin dagliga gärning till militärtjänst, ävensom de kvinnliga arbetstagarna komma i åtnjutande av betalad ledighet för motsvarande tid. Även revisorerna äro av den uppfattningen, att det är en angelägenhet av synnerlig vikt att åtgärder i största möjliga utsträckning vidtagas för att förbättra förhållandena för de inkallade, vilka hava att bära den tyngsta bördan av den av vårt land uppehållna försvarsberedskapen. Detta innebär dock icke, att semesterersättning bör utgå i de fall, då vederbörande i sin civila anställning icke gått förlustig sin rätt till semester eller i allt fall erhållit ersättning för den semester han på grund av militärtjänstgöring icke kunnat komma i åtnjutande av. Såsom av de gjorda iakttagelserna framgår, bibehåller vid inkallelse, varom här är fråga, statsanställd personal i regel sin semesterrätt eller erhåller, därest densamma icke kan uttagas, ersättning härför. Samma synes förhållandet vara beträffande vissa grupper av kommunalanställda och tjänstemän hos enskilda företag. Revisorerna, som utgå från att hithörande spörsmål uppmärksammas vid den nu pågående utredningen angående semesterersättning ät inkallade jämväl för tjänstetid efter år 1940, vilja fästa riksdagens uppmärksamhet på de gjorda iakttagelserna.

I sin motivering till förevarande paragrafer har kommittén anfört:

Som i den allmänna motiveringen framhållits föreslår kommittén icke för framtiden särskild ersättning för semester med hänsyn till de förbättrade förmåner kommitténs förslag i allmänhet innebär för de värnpliktiga. Då emellertid kommitténs förslag förutsättes skola träda i tillämpning först den 1 juli 1942 och lagen om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. endast avsåg värnpliktiga som vore inkallade till beredskapst jänstgöring under 1940, återstår att bereda värnpliktiga som fullgjort beredskapst jänstgöring under 1941 och första halvåret 1942 en förmån motsvarande den som genom nämnda lag bereddes de under 1940 inkallade.

Kommittén har funnit den enklaste utvägen till lösning av ifrågavarande spörsmål vara att låta den av kommittén föreslagna hemortslönen utgå retroaktivt för beredskapst jänstgöring som fullgjorts under 1941 och första halvåret 1942. Den retroaktiva hemortslönen föreslås utgå med en tredjedel av hemortslönen, eller med tio kronor för varje tidrymd örn trettio dagar, tjänstgöringen varat, motsvarande beloppet av semesterersättningen enligt ovannämnda lag. I överensstämmelse med vad som föreslås beträffande hemortslönen skall den retroaktiva hemortslönen utgå endast under förutsättning att tjänstgöringen varat minst nittio dagar. Önskvärt hade varit, att under år 1940 fullgjord beredskapstjänstgöring, som icke uppgått till nittio dagar, och till följd härav icke medfört rätt till semesterersättning, kunnat medräknas i den under år 1941 och första halvåret 1942 fullgjorda tjänstgöringen. Av tekniska och organisatoriska skäl har det emellertid icke varit möjligt att medgiva dylikt tillgodoräknande.

I anslutning till statsrevisorernas ovan anförda uttalande har kommittén upptagit till prövning frågan, i vilken omfattning retroaktiv hemortslön såsom

115 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ersättning för semesterlön eller semesterersättning borde utgå till dem som i sin civila anställning oavsett fullgjord militär tjänstgöring erhålla semester eller ersättning härför. I princip bör givetvis semesterersättning icke utgå till värnpliktig i den mån han i sin civila anställning erhåller semester. Det är emellertid icke praktiskt genomförbart att avpassa storleken av den retroaktiva hemortslönen efter den semester eller ersättning därför, som den värnpliktige i sin civila anställning verkligen åtnjutit. Med hänsyn till den olikhet som i förevarande avseende råder såväl mellan olika kommunala tjänstemän som mellan i enskild tjänst anställda har det ej heller varit möjligt att genom en allmän regel undantaga nämnda grupper av anställda från rätt till retroaktiv hemortslön. Kommittén har av anförda skäl inskränkt nämnda undantag att omfatta endast statens tjänstemän samt vissa i det statliga lönesystemet inordnade befattningshavare i allmän tjänst. I den mån hos kommuner och enskilda arbetsgivare anställda genom arbetsgivarens försorg kommit i åtnjutande av gynnsammare semesterförmåner än den föreslagna retroaktiva hemortslönen innebär, kan det icke anses oskäligt att den retroaktiva hemortslönen uppbäres av arbetsgivare. Det torde böra ankomma på tillsynsmyndigheten att lämna anvisningar, huru man bör förfara därest ansökningar i detta syfte ingivas.

Det kan i detta sammanhang erinras örn att enligt den förut omförmälda förordningen den 6 juni 1941 (nr 337) om avdrag å skatt på grund av militärtjänstgöring under år 1941 värnpliktiga, som under år 1940 tjänstgjort vid krigsmakten, med vissa angivna undantag, ägde åtnjuta avdrag å depi på grund av taxering år 1941 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt. Som tidigare anförts förutsättes i kommittéförslaget, att den föreslagna hemortslönen skall för framtiden göra särskilt skatteavdrag obehövligt. Det återstår emellertid att lösa frågan örn beredande av skattelättnad för värnpliktiga, vilka fullgjort beredskapstjänst under år 1941 och den del av år 1942, som förflutit, innan förslaget örn införandet av hemortslön trätt i kraft. I en den 5 mars 1942 avgiven promemoria har kommittén framlagt två alternativa förslag till lösning av berörda spörsmål. Det ena alternativet innebär, att familjebidraget till viss del, förslagsvis en tredjedel, skulle hänföras till icke skattepliktig inkomst. Kommittén har i sin motivering till detta alternativ anfört bland annat.

En lösning av spörsmålet i enlighet med nu angivna riktlinjer har enligt kommitténs mening avgjorda fördelar framför det tidigare omförmälda skatteavdraget. Sålunda skulle enligt nämnda förslag skattelättnaden komma att på ett smidigare sätt än som var möjligt med skatteavdraget anpassas efter skattebördan och hänsyn skulle därvid komma att tagas ej blott till statsskatter utan även till kommunala skatter, vilka sistnämnda i detta sammanhang torde vara av den ojämförligt största betydelsen. Förslagets genomförande skulle ej heller pålägga de militära myndigheterna nya uppgifter och för de civila myndigheternas del snarast medföra mindre arbetsbelastning än skatteavdraget.

Kommittén är emellertid medveten om, att denna lösning av spörsmålet även är behäftad med brister. Skattelättnaden kan sålunda komma att verka orättvist. Å ena sidan beredes skattelättnad även i sådana fall, där familjebidraget utgör full kompensation för den civila inkomsten, i vart fall om hänsyn tages till besparingen i familjens utgifter genom att vissa kostnader bortfalla såsom för elen värnpliktiges försörjning, beklädnad och mera personliga utgifter, av vilka de sistnämnda åtminstone till viss del kunna täckas

116 Kungl. Majus proposition nr 339.

genom krigslönen. Å andra sidan kan inkomstminskningen under militätjänstgöringen vara så avsevärd, att skattelättnaden måste anses oskäligt liten.

Det måste också anses mindre tillfredsställande, att familjebidraget till viss del icke utgör skattepliktig inkomst i sådana fall, där avdrag får göras antingen under viss inkomstkälla eller i form av allmänt avdrag. Beträffande bostadsbidrag för egen fastighet får avdrag sålunda göras under inkomst av jordbruksfastighet, respektive annan fastighet, för utgifter för vissa omkostnader såsom räntor m. m. Yad angår näringsbidrag må avdrag göras för avlöning till arbetskraft. Har familjepenning utgått för andra familjemedlemmar än hushållsmedlemmar kan avdrag för utgivet periodiskt understöd ifrågakomma under särskilda avdrag.

Med hänsyn härtill har kommittén övervägt att låta familjebidraget i sin helhet hänföras till skattepliktig inkomst i den mån det utgått för bestridande av utgift för vilken avdrag får göras. En dylik uppdelning låter sig emellertid ej göra redan av det skälet att allenast uppgift örn summan av familjebidrag, som under föregående år åtnjutits av värnpliktig, tillställts taxeringsnämnderna. Då vidare näringsbidraget är avsett att framför allt möjliggöra familjens försörjning och bestridande av bostadskostnad kan näringsbidraget, i vad detsamma utgör grundvalen härför, icke göras helt skattepliktigt, örn lättnad i fråga om skattskyldigheten beredes beträffande familjepenning och bostadsbidrag. Även om näringsbidraget skulle lia bestämts med hänsyn till exempelvis omkostnader för bostad i egen fastighet eller underhållsskyldighet mot andra än hushållsmedlemmar, kan icke ifrågakomma att hänföra viss del avnäringsbidraget till helt skattepliktig inkomst, då någon uppdelning av näringsbidraget med hänsyn till det åsyftade ändamålet därmed icke kan göras.

En viss orättvisa skulle också kunna anses föreligga örn familjebidrag delvis vore icke skattepliktig inkomst, när den värnpliktiges bibehållna arbetsinkomst eller familjemedlems inkomst, vilka inkomster kunna föranleda att det familjebidrag, som eljest kunnat utgå, minskas eller uteblir, utgöra skattepliktig inkomst.

Vidare kan det måhända förefalla egendomligt, att medan ersättning enligt militärersättningsförordningen är skattepliktig, det familjebidrag, som even tuellt kan utgå som utfyllnad av dylik ersättning, icke skulle vara i sin helhet skattepliktigt.

De invändningar, som sålunda kunna göras mot förslaget, torde emellertid huvudsakligen vara av formell art och icke ur saklig synpunkt kunna tillerkännas avgörande betydelse.

Det andra av kommittén framförda alternativa förslaget till en lösning av ifrågavarande spörsmål byggde på den av kommittén föreslagna retroaktiva hemortslönen. Den retroaktiva hemortslönen skulle enligt kommitténs förslag, för att utgöra kompensation jämväl för skatteavdraget, höjas till förslagsvis hälften av hemortslönen. I sin motivering för förslaget har kommittén anfört:

En dylik lösning av frågan skulle stå i full överensstämmelse med den ifrågasatta hemortslönens syfte att bland annat utgöra ett bidrag till skatteutgifter. Då sistnämnda alternativ icke medför någon egentlig ökning av myndigheternas arbetsbörda är det ur administrativ synpunkt avgjort att föredraga framför det tidigare framförda alternativet. Det kan emellertid icke förnekas, att även detta alternativ är behäftat med allvarliga brister.

Principiellt bör skattelättnaden för de inkallade bestämmas med hänsyn till såväl tjänstgöringstidens längd som skattebördans storlek. Den retroaktiva

117 Kungl. Majus proposition nr 339.

hemortslönen skulle utgå med ett belopp, som bestämdes med hänsyn till längden av tidigare fullgjord tjänstgöring, men skulle icke stå i någon som helst relation till skattebördan och komme att utgå jämväl till värnpliktiga som icke ha någon skatt att betala. Det torde ej heller vara möjligt att skapa garantier för att det såsom hemortslön utbetalade beloppet verkligen komme till användning för skattebetalning. Vidare kan erinras örn att enligt kommitténs förslag i statens eller viss annan allmän tjänst anställda med hänsyn till den semesterrätt, som tillförsäkrats dem, icke skulle erhålla retroaktiv hemortslön såsom kompensation för semesterersättning. Då den retroaktiva hemortslönen icke kan uppdelas med hänsyn till de olika förmåner den avser att ersätta, torde skattelättnad icke kunna beredas nämnda grupp av anställda genom den retroaktiva hemortslönen.

I likhet med hemortslönen skall enligt kommitténs förslag den retroaktiva hemortslönen utbetalas av familjebidragsnämnderna. Av praktiska skäl hade emellertid kommittén ansett nödvändigt att göra utbetalandet av den retroaktiva hemortslönen beroende av särskild ansökan.

Landsorganisationen i Sverige har anmärkt, att den nu föreslagna regleringen i jämförelse med vad som stadgades i 1941 års lag örn semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. innebure en försämring såtillvida, att i beredskapstjänst inkallad arbetstagare icke gentemot arbetsgivaren kvalificerade sig till någon semesterZedi^hef.

Statskontoret har funnit önskvärt, att rätten till den retroaktiva hemortslönen på ett eller annat sätt kunde göras beroende av i vad mån den värnpliktige — enligt av hans arbetsgivare vitsordad uppgift — på grund av inkallelsen gått förlustig honom eljest tillkommande semester. Statskontoret måste i varje fall bestämt motsätta sig kommitténs förslag, att den av vissa arbetsgivare praktiserade metoden att uppbära semesterersättning för personal, som trots militärtjänstgöring åtnjutit semester i normal omfattning, skulle legaliseras.

Svenska arbetsgivareföreningen har föreslagit, att bestämmelse infördes i förordningen av innehåll, att örn arbetsgivaren givit arbetstagaren semester även för tid, då denne varit inkallad, den häremot svarande delen av hemortslönen borde utbetalas direkt till arbetsgivaren.

Försvarsväsendets lönenämnd har gentemot 47 § i kommittéförslaget, motsvarande 45 § i departementsförslaget, gjort samma erinringar som mot 13 §

1 kommittéförslaget.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har, liksom i fråga örn 13 §, ansett, att det vore orättvist, att statstjänstemän skulle intaga en särställning.

Försvarsväsendets vullföringsnämnd har beträffande avfattningen av 46 §

2 mom. i kommitténs förslag, motsvarande 45 § 2 mom. i nu föreliggande förslag, framhållit, att årsklass och årsgrupp vore tekniska begrepp, vilka icke användes i 1941 års värnpliktslag eller inskrivningsförordning. Eftersom 46 § huvudsakligen syntes vara att tillämpa å värnpliktiga, för vilka värnpliktskort upprättats före år 1942, och uppgift örn årsklass (årsgrupp) vore införd å dessa kort, förelåge kanske ej i och för sig något hinder att använda begreppen i en ny författning. Med hänsyn till reglerna beträffande omföring mellan års-

Departements-

chefen.

118 Kungl. Majus proposition nr 339.

klasser och årsgrupper i 1936 års inskrivningsförordning och svårigheten att överblicka konsekvenserna av det under ifrågavarande moment föreslagna stadgandet i fall, då omföring ägt rum, syntes det emellertid vara olämpligt att använda begreppen. Även »första tjänstgöring» kunde fattas såsom tekniskt begrepp. Gjorde man det, kunde uppräkningen första tjänstgöring och tjänstgöring i en följd ej vara uttömmande. Den innefattade exempelvis ej militärutbildning för specialister.

Arméförvaltningen har ifrågasatt, huruvida värnpliktig, som underginge utbildning till fast anställning vid krigsmakten, borde komma i åtnjutande av retroaktiv hemortslön.

Hemortslönen skall bland annat för framtiden ersätta de särskilda förmåner i form av semesterersättning och skatteavdrag, som tillkomma vissa värnpliktiga, som fullgjort tjänstgöring under år 1940. Den av kommittén föreslagna retroaktiva hemortslönen utgör en form av kompensation för skatteavdrag och semesterersättning, som skulle hava tillkommit värnpliktiga, vilka tjänstgjort under år 1941 och tiden under år 1942 före den föreslagna förordningens ikraftträdande i vad avser den egentliga hemortslönen. Jag finner kommitténs förslag utgöra en lämplig lösning av frågan. Då kompensationen bör avse såväl semesterersättning som skatteavdrag torde den retroaktiva hemortslönen — såsom kommittén under förutsättning av en dylik lösning av frågan föreslagit —- böra utgå med femton kronor i månaden. Med hänsyn till de olika villkor, som gällde för rätt till semesterersättning och för rätt till skatteavdrag, och de olika belopp, med vilka dessa förmåner utgingo, har det icke varit möjligt att så utforma den retroaktiva hemortslönen, ätt den i varje särskilt fall utgör en kompensation till beloppet motsvarande nämnda särskilda förmåner. Jag har ej heller funnit skäl frångå kommittéförslaget, i vad det föreskriver beredskapstjänstgöring om 90 dagar som villkor för rätt till retroaktiv hemortslön.

Den föreslagna schematiska lösningen av frågan örn beredande av kontant ersättning för semester har ej erbjudit möjlighet att låta tjänstgöringstiden innebära kvalifikationstid för åtnjutande av semesterledighet.

Enligt kommittéförslaget skulle statstjänstemän och vissa med dem likställda befattningshavare undantagas från rätt till retroaktiv hemortslön. Med hänsyn till svårigheten att åvägabringa en rättvis begränsning av den grupp befattningshavare, som i sin tjänst åtnjuta förmåner, som borde utesluta dem från rätt till retroaktiv hemortslön, har jag ej funnit skäl upptaga det nämnda undantaget i departementsförslaget. I detta sammanhang må jämväl framhållas, att jag ej heller finner skäl att från rätt till retroaktiv hemortslön undantaga värnpliktiga, som undergå utbildning till fast anställning vid krigsmakten.

Statskontoret har funnit önskvärt, att rätten till retroaktiv hemortslön gjordes beroende av i vad mån den värnpliktige gått förlustig honom eljest tillkommande semester. En dylik lösning skulle emellertid innebära en arbetsbelastning i administrativt avseende, som knappast skulle motsvara vad därmed vunnes i form av en mera individuellt avvägd ersättning.

119 Kungl. Majus proposition nr 339.

I likhet med statskontoret ställer jag mig avvisande till kommitténs förslag om legalisering av den av vissa arbetsgivare praktiserade metoden att uppbära semesterersättning för personal, som trots militärtjänstgöring åtnjutit semester i normal omfattning.

Med anledning av bland annat vad försvarsväsendets rullföringsnämnd anmärkt har andra momentet i paragrafen undergått motsvarande omformulering som 20 § 2 mom. Hänsyn bar dock därvid icke behövt tagas till värnpliktiga, som inskrivits efter år 1941.

120 Kungl. Majda proposition nr 339.

B. Fredsfamiljebidragsförordningeii.

I. Gällande bestämmelser.

Till grund för fredsfamiljebidragsförordningen den 17 maj 1940 (nr 422) ligger ett av sociala försvarsberedskapskommittén den 22 december 1939 avgivet icke tryckt förslag. Efter överarbetning inom försvarsdepartementet förelädes förslaget 1940 års lagtima riksdag genom proposition nr 94. Rörande propositionens behandling i riksdagen hänvisas till statsutskottets utlåtande nr 122 samt riksdagens skrivelse nr 242.

I den mån stadgandena i krigsfamiljebidragsförordningen icke skola tilllämpas är värnpliktig enligt fredsfamiljebidragsförordningen berättigad till familjebidrag av statsmedel. I 2 § återfinnas i huvudsak samma bestämmelser som i 3 § krigsfamiljebidragsförordningen rörande vem, som är att anse som medlem av den värnpliktiges familj. Enligt 3 § utgår till den värnpliktiges familj familjebidrag för varje dag, den värnpliktige äger tillgodoräkna sig såsom tjänstgöring, in- och utryckningsdagarna inberäknade. Bidraget utgår för dag — sedan detsamma genom förordningen den 28 juni 1941 (nr 530) undergått provisorisk höjning — med högst så stort belopp som angives i följande tariff.

I 4 § återfinnas bestämmelser örn grundbelopp och behovsprövning i huvudsak överensstämmande med vad som stadgats rörande krigsfamiljebidragen. Ansökan örn bidrag göres enligt 5 § hos vederbörande länsstyrelse.

Genom fredsfamiljebidragskungörelsen den 17 maj 1940 (nr 423) ha bestämmelser givits rörande tillämpningen av fredsfamiljebidragsförordningen. Enligt 4 § beslutar länsstyrelsen till vilket belopp familjebidrag skall utgå för varje familjemedlem och tjänstgöringsdag ävensom till vem bidraget skall utbetalas. Vederbörande militäre chef låter beräkna antalet tjänstgöringsdagar för den värnpliktige samt utbetalar bidraget i enlighet med länsstyrelsens beslut i efterskott vid mitten och slutet av varje kalendermånad (5 och 6 §§).

Kungl. Majlis proposition nr 339.

121 II. Förslag till ny fredsfamiljebidragsförordning.

I motiveringen till förslaget till fredsfamiljebidragsförordning har kommittén anfört, att dess förslag, såvitt avsåg fredsfamiljebidraget, innefattade huvudsakligen vissa ändringar, som voro föranledda av eller stöde i samband med revisionen av krigsfamiljebidragsförfattningarna.

Enligt fredsfamiljebidragsförordningen funnes endast en bidragsform, benämnd familjebidrag. Kommittén hade ej funnit skäl att införa särskilt bostadsbidrag, näringsbidrag eller sjukbidrag. I detta sammanhang kunde erinras örn att enligt kommitténs förslag krigs- och icke fredsfamiljebidrag skulle utgå till värnpliktig, som senare än femte året efter inskrivningsåret fullgjorde tjänstgöring jämlikt 27 § värnplikt-slagen. Emellertid hade kommittén ansett skäligt att till värnpliktiga under fredstid utginge begravningsbidrag enligt samma grunder som stadgades i förslaget till krigsfamiljebidragsförordning.

Kommittén hade i sitt förslag bibehållit grunderna för behovsprövningen oförändrade. En normerad behovsprövning liknande den som föreslagits för krigsfamiljebidraget hade icke synts behövlig med hänsyn till att faran för ojämnhet vid utmätande av bidragsbeloppen torde vara vida mindre beträffande freds- än krigsfamiljebidraget, enär beslutanderätten i fråga örn fredsfamiljebidraget såsom av det följande framginge, enligt kommitténs förslag skulle tillkomma länsstyrelserna. Något skäl att bibehålla det nuvarande grundbeloppet enligt fredsfamilj ebidragsförordningen torde icke finnas, enär detta torde ha medtagits i nämnda förordning huvudsakligen för vinnande av likformighet med krigsfamiljebidragsförordningen och kommittén föresloge grundbeloppets slopande i fråga örn krigsfamiljebidraget.

Beträffande storleken av bidragsbeloppen föresloges motsvarande ändring som för krigsfamiljebidragen.

Kommittén ifrågasatte icke någon förändring av den nuvarande ordningen, enligt vilken fredsfamiljebidraget helt utginge av statsmedel och till följd härav bestämmanderätten rörande bidraget tillagts länsstyrelserna. Då emellertid enligt kommitténs förslag som ovan nämnts krigsfamiljebidrag skulle kunna utgå även till vissa värnpliktiga, som fullgjorde tjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen, och sålunda familjebidragsnämnderna skulle bliva permanenta, hade kommittén funnit det ändamålsenligt att låta familj ebidragsnämnderna mottaga ansökningar örn bidrag och handhava utredningen för att därefter med eget yttrande överlämna ärendet till vederbörande länsstyrelses prövning. Genom en dylik anordning underlättades länsstyrelsernas arbete och familjebidragsnämnderna lärde känna det klientel, som vid krig eller krigsfara kunde komma att inkallas till tjänstgöring. En anordning liknande den nu föreslagna hade genomförts i fråga örn handläggningen av mödrahjälpsärenden.

I yttrandena har i stort sett icke gjorts några erinringar mot kommitténs förslag till fredsfamiljebidragsförordning. Överbefälhavaren har emellertid ansett, att det även i fredstid stundom förelåge verkligt behov att kunna giva näringsbidrag till fria företagare, samt vidare härom anfört:

Departementschef en-

122 Kungl. Maj:ts proposition nr S39.

Jag tänker därvid särskilt på de fria företagare, vilka jämlikt nya värnpliktslagen bli uttagna till förlängd tjänstgöring för befälsutbildning. Att tillgodoräkna dem den längre tjänstgöringen såsom merit är ej möjligt, varför åtminstone de få, som redan vid tiden för första tjänstgöringen äro egna företagare (t. ex. en ung lantbrukare, som ärvt sin faders gård), böra under tjänstgöringstiden erhålla hjälp så att näringen kan hållas igång. Detta kan måhända enklast ske i den formen, att krigsfamiljebidragsförordningens regler örn näringsbidrag må bli tillämpliga å dem.

I formellt avseende har av chefen för armén anmärkts, att i förordningen saknades en definition på begreppet värnpliktig.

De sakliga ändringar, som jag funnit skäl vidtaga i kommittéförslaget, stå i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande krigsfamiljebidragen.

Med anledning av det påpekande, som gjorts av chefen för armén, har i 1 § 1 mom. införts en definition av begreppet värnpliktig. Därjämte har till 1 § lagts ett nytt moment, innehållande en hänvisning till 1 § 4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen. I övrigt lia gjorts vissa formella jämkningar i kommittéförslaget, överensstämmande med dem, som vidtagits i fråga örn motsvarande stadganden i krigsfamiljebidragsförordningen.

Beträffande förordningens ikraftträdande förutsätter jag samma ordning som i fråga örn krigsfamiljebidragsförordningen.

Kungl. Majds proposition nr 339.

123 C. Ändringar i förordningen om värnpliktslån.

I. Gällande bestämmelser.

Enligt 1 § förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) om värnpliktslån kan den som enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen inkallats till värnpliktstjänstgöring erhålla lån av statsmedel (värnpliktslån). Värnpliktslånens förvaltning handhaves under statskontorets överinseende av länsstyrelserna. Låneverksamheten i övrigt handhaves å statens vägnar av statens arbetsmarknadskommission och av särskilda värnpliktslånenämnder med biträde av familjebidragsnämnderna (2 §). Enligt 4 § gälla för beviljande av värnpliktslån följande allmänna förutsättningar, nämligen att sökanden till följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av ekonomisk art, vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad tjänstgöring vinna utkomst i det yrke eller den näring, varav han före inkallelsen haft sin bärgning, eller vilka eljest innebära en avsevärd rubbning av hans ekonomi; att sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna; samt att sökanden måste antagas vara ur stånd att utan det allmännas hjälp inom skälig tid övervinna svårigheterna. Värnpliktslån må ej utan synnerliga skäl utgå till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senast förflutna tolv månaderna före låneansökans ingivande understigit sextio dagar. Värnpliktslån må beviljas med lägst tvåhundra och högst fyratusen kronor (6 §). Värn pliktslånen äro räntefria och må utlämnas utan säkerhet (7 §). Värnpliktslån skall återbetalas med en femtedel örn året med början från och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från lånets utlämnande; dock må den lånebeviljande myndigheten, där omständigheterna därtill föranleda medgiva anstånd med amorteringens påbörjande ävensom längre amorteringstid, högst åtta år, samt föreskriva amorteringens erläggande kvartals- eller halvårsvis. (8 §). Enligt 9 § skall ansökan örn värnpliktslån göras senast tre månader efter det sökanden avslutat sin värnpliktstjänstgöring eller, därest tjänstgöringen avslutats före förordningens ikraftträdande, senast tre månader därefter; dock att, där särskilda omständigheter därtill föranleda, lån må beviljas på grund av senare gjord ansökan.

På värnpliktslånenämnden ankommer att besluta i låneärende. Är nämnden ej enhällig, eller beviljar nämnden lån till högre belopp än ettusen kronor eller lån till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senast förflutna tolv månaderna understigit sextio dagar, eller medgiver nämnden anstånd med amorteringens påbörjande eller längre amorteringstid än fem år, skall nämndens beslut för att bliva gällande underställas arbetsmarknadskommissionens prövning. Sökande som är missnöjd med värnpliktslånenämnds beslut, äger, ändå att beslutet skall underställas arbetsmarknadskommissionens prövning, söka ändring i beslutet hos arbetsmarknadskommissionen genom besvär (10 t?). Arbets-

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

marknadskommissionens beslut i underställt eller fullföljt ärende skall utan dröjsmål tillställas klaganden samt, i avskrift, värnpliktslånenämnden (11 §). Enligt 13 § har länsstyrelse att utan anfordran utbetala beviljat lånebelopp. Länsstyrelse, som utlämnat värnpliktslån, skall uppbära amorteringar, övervaka att låntagare fullgör sina skyldigheter samt i övrigt förvalta lånet (14 §). Har någon till stöd för ansökan örn värnpliktslån mot bättre vetande eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, straffas med dagsböter eller fängelse. Böter tillfalla kronan (17 §).

II. Förslag till ändringar i förordningen om värnpliktslån.

1. Värnpliktslån till studenter.

I den förut omnämnda skrivelsen den 14 februari 1942 till kommittén från Sveriges förenade studentkårers värnpliktskommitté hade gjorts gällande att värnpliktslånen endast i ringa utsträckning tilldelats värnpliktiga studenter och yrkades därför, att förordningen örn värnpliktslån gåves en sådan utformning, att det klart framginge, att värnpliktslånen i full utsträckning vore tillgängliga även för studenter.

Värnpliktskommittén har i detta sammanhang hänvisat till en inom statens arbetsmarknadskommission verkställd statistisk undersökning rörande militärtjänstgöringens inverkan på universitets- och högskoleungdomens studier och ekonomiska förhållanden av vilken framginge, att intill den 15 november 1941 värnpliktslån sökts av studerande vid universitet eller högskolor endast i 41 fall och beviljats i 20 fall. Det ringa antalet ansökningar avspeglade icke det verkliga lånebehovet utan tillskrevs den omständigheten, att ett stort antal studenter på grund av de negativa förstahandsupplysningar som lämnats rörande möjligheterna att erhålla dylikt lån, avstått från att inlämna ansökan.

1941 års Jcrigsfamiljebidragskommitté har med anledning av berörda framställning som sin mening uttalat, att förordningen om värnpliktslån redan i sin nuvarande formulering vore tillämplig i fråga örn studenter som till följd av beredskapstjänstgöring råkat i ekonomiska svårigheter. För att emellertid undanröja varje tvekan i detta hänseende hade kommittén föreslagit ett förtydligande tillägg till 4 § nämnda förordning.

I skrivelsen hade även uttalats önskemål att anståndet med amorteringens påbörjande måtte utsträckas från åtta till tio år. I sitt förslag har kommittén tillmötesgått detta önskemål genom föreslagen ändring i 8 §.

Vidare hade i skrivelse framhållits, att för uppnående av större enhetlighet vid lånens fördelning och för att säkerställa, att studenternas speciella ekonomiska svårigheter rätt beaktades, det syntes önskvärt, att värnpliktslånenämnderna, då det gällde låneansökningar från studenter, endast tilleller avstyrkte dessa, under det att statens arbetsmarknadskommission fattade det slutliga avgörandet.

Häremot har kommittén emellertid anfört, att en dylik ändring i ordningen

125 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

för låneärendenas handläggning enligt kommitténs mening icke vore påkallad, enär lånesökande, som icke funne sina synpunkter tillräckligt beaktade av värnpliktslånenämnden, hade möjlighet att genom besvär över nämndens beslut hos statens arbetsmarknadskommission vinna ändring i beslutet.

Slutligen har i skrivelsen hemställts att, då studenterna icke haft stora möjligheter att med hänsyn till gällande förordnings utformning erhålla värnpliktslån, stadgandet i 9 §, att ansökan om värnpliktslån skulle göras inom tre månader efter tjänstgöringens avslutande, icke måtte gälla för studenter.

Kommittén, som förklarat sig icke kunna tillmötesgå detta önskemål, har emellertid erinrat örn att enligt 9 § lån finge beviljas på grund av ansökan, som gjorts senare än ovan sagts, där särskilda omständigheter därtill föranledde.

Kommittéförslaget har i denna del icke i yttrandena föranlett några erinringar i sak. Emellertid har statskontoret påpekat, att enligt den avfattning, 8 § i kommitténs förslag till ändring av förordningen örn värnpliktslån erhållit, möjligheten att medgiva anstånd med amorteringens påbörjande förefölle vara till tiden obegränsad. Enligt statskontorets mening borde en begränsning av anståndstiden komma till stånd på det sätt, att föreskrift meddelades, att lån under alla förhållanden skulle vara slutamorterat senast 10 år efter den tidpunkt, då amorteringen regelmässigt skulle ha tagit sin början.

Jag finner icke skäl vidtaga annan ändring i kommitténs förslag i denna del än att 8 § omarbetats i anslutning till statskontorets nämnda anmärkning.

2. Mindre jämkningar och förtydliganden i förordningen.

I skrivelse den 2 maj 1941 har statens arbetsmarknadskommission hemställt örn vissa mindre jämkningar och förtydliganden i förordningen.

Med anledning av denna hemställan har kommittén beträffande 4 § i förtydligande syfte föreslagit, att uttrycket »det allmännas hjälp» utbytes mot »värnpliktslån», enär det allmännas hjälp kunde lämnas i åtskilliga andra former än genom värnpliktslån.

Vidare hade kommissionen beträffande 8 § framhållit att tidpunkten för amorteringens påbörjande bestämts till ett år från lånets utlämnande. Då den lånebeviljande myndigheten icke vid lånets beviljande kunde förutse, vilken dag lånet komme att utanordnas, och härigenom den första amorteringen kunde komma att verkställas ett kvartal senare än vad den beslutande myndigheten haft anledning räkna med samt det ej heller vore möjligt att i skuldförbindelsen, som måste utskrivas och undertecknas före lånets utlämnande, angiva data för amorteringarnas verkställande borde enligt kommissionens mening amorteringstiden i stället räknas från beslutets dag.

I anslutning till vad kommissionen sålunda anfört hade kommittén föreslagit en omformulering av stadgandet. Kommissionen hade därjämte beträffande nämnda paragraf påpekat att det i flera fall visat sig att lånesökanden mycket väl kunde återbetala lånet under kortare tid än fem år. Med hän

Departements-

chefen.

126 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

syn härtill har kommittén föreslagit den ändringen i paragrafen att när särskilda skäl därtill vore, den lånebeviljande myndigheten ägde föreskriva, att värnpliktslån skulle återbetalas på kortare tid än fem år.

Med avseende å 9 § har kommittén, enär det måste anses obehövligt att värnpliktslånenämnds medgivande om anstånd med amorteringens påbörjande eller längre amorteringstid än fem år underställdes kommissionens prövning, föreslagit sådan ändring av stadgandet att underställning i dylika fall icke behövde ske.

I övrigt innebär kommittéförslaget den ändringen i nämnda paragraf, att värnpliktslånenämndens beslut skall underställas arbetsmarknadskommissionen endast när skiljaktiga meningar förekommit inom nämnden vid fattande av beslut, varigenom lån beviljats. Vid avslag å låneansökan kunde nämligen beslutet genom besvär dragas under kommissionens prövning.

I fråga om 11 § har kommittén föreslagit, att »klaganden» måtte utbytas mot »lånesökanden», emedan fråga är icke blott örn besvärs- utan jämväl örn underställningsärenden.

I arbetsmarknadskommissionens ovanberörda skrivelse hade framhållits att i förordningen bestämmelse saknades, enligt vilken beslut varigenom lån beviljats, förfölle efter viss tid, därest sökanden icke inkomme med skuldförbindelse och i förekommande fall säkerhetshandlingar.

Med anledning härav har kommittén föreslagit ett tillägg till 13 § av innebörd att örn den, som fått värnpliktslån sig beviljat, icke inom sextio dagar från det han erhöll del av värnpliktslånenämndens eller, i fall som i 11 § sägs, arbetsmarknadskommissionens beslut, inkommit med vederbörlig skuldförbindelse och i förekommande fall tillhörande säkerhetshandlingar, skulle beslutet anses förfallet.

Kommittén har beträffande 17 § påpekat, att densamma utformats i nära överensstämmelse med 26 § gällande krigsfamiljebidragsförordning. I anslutning till den av kommittén föreslagna ändrade avfattningen av sistnämnda paragraf har även ifrågasatts ändring av 17 § i förordningen örn värnpliktslån.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, huruvida icke maximibeloppet för värnpliktslån borde höjas till 5,000 kronor. Den långa tjänstgöring, som många värnpliktiga fått underkasta sig, kunde enligt länsstyrelsens mening liksom penningvärdets fall medföra, att hittillsvarande lånemaximum bleve otillräckligt.

Vidare har arméförvaltningen beträffande 17 § ifrågasatt, huruvida dagsböter under alla omständigheter kunde anses innefatta tillräcklig bestraffning för förseelse, varom här vore fråga.

De skäl länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört för en höjning av maximum i fråga örn beloppet av värnpliktslån finner jag värda beaktande. I övrigt har jag icke funnit anledning vidtaga någon ändring i kommitténs förslag bortsett från den redan omnämnda formella jämkningen av lydelsen av 8 §. I fråga örn 17 § får jag hänvisa till vad ovan anförts beträffande 37 § i förslaget till krigsfamiljebidragsförordning.

Kungl. Majda proposition nr 339.

3. Förslag till omorganisation av lane verksam heten.

Kommittén har erinrat om ett uttalande av 1941 års riksdagsrevisorer, i vilket revisorerna ifrågasatt örn icke värnpliktslånenämnderna kunde avskaffas och avgörandet förläggas till arbetsmarknadskommissionen. Revisorerna hade anfört bland annat följande:

Med hänsyn till den tendens till nedgång, som gjort sig gällande beträffande antalet hithörande ärenden under den tid värnpliktslåneförordningen varit i kraft och särskilt starkt framträder under den senaste tiden, hava revisorerna ansett sig böra taga under omprövning, huruvida icke åtgärder nu böra vidtagas för att åstadkomma en förenklad organisation i fråga örn handläggningen av värnpliktslåneärenden. Visserligen kan det ju icke med säkerhet förutses, hur förhållandena härutinnan framdeles kunna utveckla sig, men på grund av det på senare tid relativt jämna antalet inkommande ansökningar för månad lärer det kunna antagas, att någon så kraftig ansvällning av antalet ansökningar, som förelåg under år 1940, icke vidare skall ifrågakomma. Under sådana omständigheter synas icke de skäl, som varit avgörande för utbyggandet av organisationen i den omfattning som skett, längre kunna tillmätas samma betydelse. Ett förläggande av avgörandet av värnpliktslåneansökningarna till arbetsmarknadskommissionen finna revisorerna för sin del icke kunna medföra, att ärendenas avgörande fördröjes eller att en mera schablonmässig behandling av dessa frågor kommer till stånd. Revisorerna utgå därvid ifrån, att familjebidragsnämnderna genom sin numera förvärvade rutin i fråga örn behandlingen av värnpliktslåneärenden och genom sin särskilda kännedom örn de enskilda fallen kunna framlägga sådan utredning i ärendet, att arbetsmarknadskommissionen kan grunda sitt beslut på den sålunda förebragta utredningen. Även om härigenom en viss ökning av arbetsmarknadskommissionens arbetsuppgifter uppkommer med därav följande ökade kostnader för kommissionens verksamhet, torde likväl denna kostnadsökning mer än väl uppvägas av den genom avvecklingen av värnpliktslånenämnderna uppkommande besparingen. Det torde ligga i öppen dag, att en centralisering av avgörandet av dessa ärenden till arbetsmarknadskommissionen kommer att leda till en mera enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser. De värnpliktigas berättigade intressen av en i möjligaste mån allsidig och snabb prövning av deras gjorda ansökningar torde enligt revisorernas mening bliva tillgodosedda även vid den nu ifrågasatta förenklade organisationen. Då enligt revisorernas mening åtskilliga fördelar äro förenade med en förenklad handläggning av värnpliktslåneärenden och då de skäl, som föranlett riksdagens ställningstagande i ämnet, numera icke med samma styrka göra sig gällande, vilja revisorerna ifrågasätta, att det föreliggande spörsmålet nu tages under förnyad prövning.

I avgivet utlåtande med anledning av vad sålunda anförts hade arbetsmarknadskommissionen bland annat yttrat:

Arbetsmarknadskommissionen kan icke dela den av revisorerna uttalade uppfattningen. Visserligen har antalet värnpliktslåneansökningar under senare tid avsevärt nedgått — under de tre sista månaderna av år 1941 utgjorde antalet avgivna ansökningar respektive 180, 212 och 208 — och väl kunde detta antal ärenden, örn hänsyn blott tages till kommissionens arbetsbörda och då närmast den kvantitativa sidan därav, avgöras av kommissionen utan någon föregående prövning av värnpliktslånenämnd, men det är icke möjligt att förutse, huru förhållandena beträffande antalet låneansökningar framdeles kunna utveckla sig. Det är i varje fall sannolikt, att antalet ansök-

128 Kungl. Majus proposition nr 339.

ningar kominer att högst väsentligt ökas, då den förstärkta försvarsberedskapen i sinom tid kommer att upphöra. Skola lånebehövande värnpliktiga då inom skälig tid kunna erhålla den hjälp, som avsetts genom införande av värnpliktslån, är det av vikt, att organisationen är sådan, att den har möjlighet att utan allt för stor tidsutdräkt pröva och avgöra inkommande ansökningar. Redan detta förhållande talar, enligt kommissionens uppfattning, mot att avskaffa värnpliktslånenämnderna. För värnpliktslånenämndernas bibehållande tala också, enligt kommissionens bestämda uppfattning, dessa nämnders förutsättningar att på annat sätt än kommissionen stå i erforderlig kontakt såväl med familjebidragsnämnderna som också med de lånesökande, dessa nämnders större möjligheter att taga del av de lånesökandes självdeklarationer samt av inkomst- och fastighetslängder, varav nämnderna kunna inhämta upplysningar örn anhörigas, borgensmäns och privata borgenärers inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Vidare bör icke förbises, att, därest avgörandet av värnpliktslåneärendena skall förläggas till arbetsmarknadskommissionen, fråga uppkommer örn icke någon besvärsinstans bör finnas, hos vilken kommissio nens beslut skola kunna överklagas. Det torde med hänsyn till ärendets natur, icke vara lämpligt föreskriva att kommissionens beslut i värnpliktslåneärenden icke må överklagas, och det synes knappast kunna ifrågakomma, att Kungl. Majit skall behöva till prövning upptaga besvär i dylika ärenden. Vad angår den kostnadsbesparing, som revisorerna antagit skola kunna uppkomma, örn värnpliktslånenämnderna avskaffades, så synes denna, örn en sådan överhuvud taget kommer till stånd, icke böra tillmätas avgörande betydelse. Det är ofrånkomligt, att arbetskrafterna ökas inom kommissionens kansli, därest kommissionen får sig ålagt att pröva samtliga värnpliktslåneansökningar, och av skäl som ovan anförts måste kommissionen till sitt förfogande i stället för nämnder få ett värnpliktslåneombud i varje län. De härav följande kostnaderna torde icke komma att i någon avsevärdare mån minska de nu för värnpliktslånenämndernas verksamhet uppkommande kostnaderna.

Med åberopande av det anförda och då kommissionen finner det av principiella skäl olämpligt att centralisera en verksamhet av den art, varom här är fråga, finner sig kommissionen böra uttala, att de skäl, som legat till grund för statsmakternas beslut i fråga örn organisationen för värnpliktslåneverksamheten alltjämt äga giltighet. Kommissionen får alltså avstyrka riksdagens revisorers förslag att avskaffa värnpliktslånenämnderna.

Kommittén, som förklarat sig dela arbetsmarknadskommissionens här ovan återgivna uppfattning, hade icke funnit sig böra föreslå sådan centralisering av värnpliktslåneverksamheten som statsrevisorerna ifrågasatt.

Statsrevisorerna hade vidare i sin berättelse framhållit att det borde tågås under övervägande — icke minst med hänsyn till länsstyrelsernas arbetsbörda — örn icke utbetalandet och redovisningen av värnpliktslånen kunde överflyttatill riksbanken och dess avdelningskontor. I samband härmed hade statsrevisorerna erinrat örn, att riksbanken redan hade att handhava bestyret med de statliga bosättningslånen.

I fråga örn detta spörsmål har kommittén emellertid förklarat, att densamma icke varit i tillfälle att bilda sig någon bestämd uppfattning.

Statskontoret har i sitt yttrande upplyst, att efter vad statskontoret under hand inhämtat hade den av 1941 års riksdags revisorer påpekade minskningen av antalet värnpliktslåneansökningar fortsatt jämväl under innevarande år. Under månaderna januari, februari och mars uppgick antalet ansökningar till

129 Kungl. Majus proposition nr 339.

respektive 158, 147 och 139. Med hänsyn härtill och då statskontoret i övrigt icke blivit övertygat av de skäl, som av statens arbetsmarknadskommission anförts mot förslaget örn värnpliktslånenämndernas indragande och en centralisering av värnpliktslåneärendenas handläggning till kommissionen, ansåge sig statskontoret böra biträda detta förslag.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har erinrat örn att länsstyrelsen i uttalande över statsrevisorernas ovan återgivna uttalande ansett sig böra förorda av riksdagens revisorer framfört förslag, att de särskilda värnpliktslånenämnderna upphörde samt att dem nu åliggande uppgifter överflyttades till arbetsmarknadskommissionen. Likaledes hade länsstyrelsen i förenämnda utlåtande anslutit sig till den av statsrevisorerna ifrågasatta ordningen, att utbetalandet och redovisningen av värnpliktslån överflyttades från Överståthållarämbetet och länsstyrelserna till riksbanken och dess avdelningskontor, icke minst med hänsyn till angelägenheten av att landskontorens för närvarande mycket, stora arbetsbörda i möjligaste mån minskades.

Till frågan örn centralisering av värnpliktslåneverksamheten genom avskaffande av de nuvarande värnpliktslånenämnderna är jag icke beredd att nu taga ställning.

Det synes mig icke heller lämpligt att under nu rådande förhållanden överflytta förvaltningen av värnpliktslånen från länsstyrelserna till riksbanken. Frågan örn riksbanken bör åtaga sig denna uppgift synes böra bliva föremål för övervägande i annat sammanhang.

Departements-

chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

1 sami. Nr 339.

11«3 43

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

D. Upphävande av 10 § andra stycket förordningen om ntrymningshjälp.

I 10 § andra stycket förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp stadgas, att örn — i det fall att utrymning ej skett — bostadsbidrag jämlikt krigsfamiljebidragsförordningen uppenbarligen skulle ha utgått till beredande åt hjälpsökande av bostad i utrymningskommunen, enligt förstnämnda förordning utgående hyresbidrag må ökas med ett belopp, som för nämnda fall skulle ha utgått i bostadsbidrag, eller sistnämnda belopp utgå jämsides med inkvartering in natura.

Med hänsyn till vad som anförts i motiveringen till 2 § 2 mom. i förslaget till krigsfamiljebidragsförordning torde, såsom föreslagits av statens utrymningskommission, nyssnämnda stadgande böra upphöra att gälla i samband med genomförandet av den nya krigsfamiljebidragsförordningen.

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 339.

131 E. Kostnadsberäkningar.

De merkostnader, som bliva en följd av revisionen av krigsfamiljebidragsförordnjpgen, kunna givetvis icke till sitt sammanlagda belopp beräknas, då deras storlek väsentligen bestämmes av inkallelsernas omfattning och längd.

En genom kommitténs försorg gjord statistisk beräkning av medelkostnaden för familjepenning, bostadsbidrag och näringsbidrag, vilken beräkning avsett 16,176 värnpliktiga och krigsfrivilliga, har givit till resultat, att enligt nu gällande bidragsbestämmelser kostnaden för man och tjänstgöringsdag uppgår till 2 kronor 28.6 öre, varav 2 kronor 14.7 öre falla å statsverket och 13.9 öre å kommunerna.

Vid bifall till kommitténs förslag skulle kostnaderna i vad gäller nämnda bidrag för man och tjänstgöringsdag för statsverkets del ökas med 35.2 öre, medan kommunernas kostnader skulle minskas med 4.9 öre. Vid bifall till det av mig förordade förslaget, vilket i förhållande till kommitténs förslag innebär, att familj epenningens belopp ökas men samtidigt att det särskilda bidraget till matlagningsbränsle bortfaller, skulle enligt samma beräkningsgrunder, i vad gäller de förut angivna bidragsformerna, uppstå en kostnadsökning för statsverkets del av 54.4 öre för man och tjänstgöringsdag, medan kommunernas kostnader skulle minskas med 5.4 öre. Förskjutningen till kommunernas förmån sammanhänger med att familjepenningen till familjemedlemmar enligt förordningens 3 § a) helt bestrides av statsmedel, medan bostadsbidraget, i vilket enligt kommittéförslaget kostnaderna för bidrag till matlagningsbränsle skulle ingå, delvis betalas av kommunerna. Det av mig framlagda förslaget, att statstjänstemännens särställning i fråga om rätt till familjepenning och bostadsbidrag skall upphöra, synes av undersökningsmaterialet att döma icke komma att medföra någon mera avsevärd kostnadsökning.

Med anlitande av samma material har kommittén beräknat, att kostnadsökningen för hemortslönen kommer att uppgå till 80 öre för man och dag. Departementsförslaget beträffande hemortslönen bör i förhållande till kommittéförslaget medföra en kostnadsminskning, enär villkoren i fråga örn fullgjord tjänstgöring för erhållande av rätt till hemortslön skärpts. Särskilda kostnader för semesterersättning och skatteavdrag uppkomma icke vid genomförande av departementsförslaget.

För den retroaktiva hemortslön, som kommittén förordat, har räknats med en kostnad av 30 öre för man och dag. Vid bifall till departementsförslaget örn höjning av den retroaktiva hemortslönen för att den jämväl skall ersätta skatteavdrag, kan kostnaden beräknas till 45 öre för man och dag.

Material för beräkning av kostnaderna för sjuk- och begravningsbidrag har icke funnits tillgängligt i erforderlig omfattning, men kostnadsökningen har av kommittén uppskattats till 1.5 procent.

132 Kungl. Majlis proposition nr 339.

F. Anslagsfrågor.

I innevarande års statsverksproposition lia kostnaderna för familjebidrag åt värnpliktiga — varmed avses fredsfamiljebidrag under tillämpning av gällande fredsorganisation — ujiptagits för armén till 625,000 kronor, för marinen till 100,000 kronor och för flygvapnet till 30,000 kronor. Efter den jämkning av bidragsbeloppen, som här föreslagits, borde givetvis rätteligen en uppräkning av dessa belopp äga rum. Såsom arméförvaltningen i sin skrivelse den 11 september 1941 rörande medelsbehovet för budgetåret 1942/43 för sin del framhöll är emellertid, med hänsyn till förhållandena under den förstärkta försvarsberedskapen, någon på erfarenheten grundad uppskattning av medelsbehovet under ifrågavarande anslag icke möjlig. Då sålunda redan de i statsverkspropositionen upptagna beloppen äro synnerligen approximativt beräknade, synes mig knappast föreligga anledning att nu föreslå en höjning av dem.

Yad krigsfamiljebidragen beträffar böra dessa liksom hittills utgå från förskottsstat. Det för försvarsväsendet gemensamma anslaget till »övriga utgifter» bör beräknas med hänsyn härtill. Såväl hemortslönen enligt 20 § krigsfamiljebidragsförordningen som den retroaktiva hemortslönen enligt 45 § samma förordning böra finansieras på samma sätt.

Med hänsyn till önskvärdheten av att i särskilda fall kunna lämna ekonomiskt bistånd till inkallade värnpliktiga och deras familjer vid sidan av den författningsmässigt reglerade biståndsverksamheten har 1941 års riksdag (skrivelse nr 338) efter därom av Kungl. Maj:t i proposition nr 227 framställt förslag för hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänstgöring inkallades familjer för budgetåret 1941/42 anvisat ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor. Dessa medel äro avsedda att användas för en i fria former bedriven hjälpverksamhet, ämnad som ett komplement till den genom förordningarna om familjebidrag och värnpliktslån reglerade bidrags- och låneverksamheten. Det är här icke fråga om en mera allmän förstärkning av familjebidragen utan örn ingripanden i sådana särskilt behjärtansvärda fall, som icke lämpligen kunna regleras i en allmän författning. Fördelningen av bidragen sker i regel genom överståthållarens och landshövdingarnas försorg.

I skrivelse den 6 november 1941 beräknade statens arbetsmarknadskommission medelsbehovet för denna hjälpverksamhet för nästa budgetår till samma belopp som för innevarande budgetår eller alltså 3,000,000 kronor. Kommissionen anförde, att den översyn av krigsfamiljebidragsförfattningarna m. lii., som uppdragits åt 1941 års krigsfamiljebidragskommitté, visserligen kunde komma att leda till att vissa hjälpbehov, som för närvarande måste föranleda anlitande av nu ifrågavarande särskilda riksstatsanslag, bleve tillgodosedda genom en utvidgning av rätten till familjebidrag och dylikt. Det

133 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

syntes ändock uppenbart, att behov av ytterligare hjälp bomme att kvarstå, som icke lämpligen kunde tillgodoses i annan ordning än genom en i fria former bedriven hjälpverksamhet. Anslagsbehovet bleve i första hand beroende av i vilken omfattning värnpliktiga bomme att vara inkallade men också av resultatet av den pågående översynen av krigsfamiljebidragsförfattningarna m. m.

I enlighet med kommissionens förslag beräknades i innevarande års statsverksproposition, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1942/43 för ändamålet ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor. Frågan härom torde nu böra. upptagas till förnyad prövning.

Ett genomförande av de nu föreliggande förslagen kommer att i skilda hänseenden medföra förbättringar av de författningsenligt till de inkallade utgående förmånerna. Såsom jag redan vid framläggandet av statsverkspropositionen hade anledning antaga, torde emellertid dessa förbättringar icke överflödiggöra den hjälpverksamhet till förmån för de inkallades familjer, som i friare former bedrives med anlitande av nyssnämnda anslag, eller mer avsevärt nedbringa behovet av särskild medelsanvisning för detta ändamål. Det ändamål, för vilket ifrågavarande medel avses, torde emellertid vara av den art, att detsamma lämpligen bör tillgodoses över förskottsstat. Jag har för avsikt att sedermera underställa Kungl. Majit frågan örn anvisande av medel för ändamålet från förskottsstaten. Med hänsyn härtill torde medel för ifrågavarande hjälpverksamhet icke behöva upptagas å riksstaten.

134 Kungl. Majlis proposition nr 339.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

dels föreslå riksdagen att antaga omförmälda förslag till

1) förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordning);

2) förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring i fredstid (fredsfamiljebidragsförordning);

3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) örn värnpliktslån; samt

4) förordning angående upphävande av 10 § andra stycket förordningen den 13 april 1940 (nr 215) örn utrymningshjälp;

dels ock återkalla Sitt i årets statsverksproposition gjorda förslag örn beräkning under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1942/43 av ett anslag av 3,000,000 kronor till Hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänstgöring inkallades familjer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Alvar Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

135 Bilaga A.

Förslag

till

Förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring ni. m. (krigsfamiljebidragsförordningen).

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Förordnar Konungen jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen örn inkallelse av värnpliktiga och skall krigsavlöningsreglementet helt eller delvis äga tillämpning beträffande dessa värnpliktiga, skola ock, där Konungen ej annorlunda förordnar, från och med inryckningsdagen å dem tillämpas stadgandena i denna förordning; Konungen obetaget att meddela föreskrift, att förordningen helt eller delvis skall tillämpas även å andra värnpliktiga. Konungen må ock föreskriva, att bestämmelserna i denna förordning med de inskränkningar, som må finnas påkallade, skola äga tillämpning jämväl å annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten under tid, då värnpliktiga äro inkallade enligt nyssnämnda lagrum. Med värnpliktig avses i detta moment den, som enligt krigsavlöningsreglementet avlönas såsom värnpliktig.

2 mom. Förordningen skall, med de inskränkningar Konungen må föreskriva, jämväl äga tillämpning å värnpliktig, som senare än femte året efter inskrivningsåret fullgör tjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen.

2 §•

1 mom. Värnpliktig är i enlighet med vad nedan stadgas berättigad till familjebidrag och hemortslön.

2 mom. Familjebidrag må ej utgå för person, som åtnjuter utrymningslijälp avseende annat än resa.

3 mom. Örn rätt till familjebidrag för den som under militärtjänstgöring ådragit sig kroppsskada är särskilt stadgat.

3 §■

Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses enligt denna förordning en var av följande personer, nämligen:

a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;

b) den värnpliktiges hustru, barn och adoptivbarn i annat fall än under

a) sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn samt hans frånskilda hustru, en var under förutsättning, dels att den värnpliktige är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att antingen

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

underhållsskyldigheten fastställts genom rättens beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal eller ock den värnpliktige före inkallelsen i väsentlig män bidrog till vederbörandes underhåll eller, där underhållsskyldigheten inträtt senare, det skäligen kan antagas att han skulle hava i väsentlig mån bidragit till underhållet, örn ej inkallelsen mellankommit; samt

Annan den värnpliktiges anhörig än i a) och b) härovan sägs samt husföreståndarinna i andra fall än som avses i c), må, när synnerliga skäl därtill äro, efter särskilt medgivande enligt vad i 40 § stadgas jämställas med familjemedlem.

4§-

I denna förordning avsedda ärenden skola å kommuns vägnar handläggas av en familjebidragsnämnd.

Konungen förordnar viss myndighet att öva tillsyn å förordningens tilllämpning (tillsynsmyndigheten).

Om familjepenning och bostadsbidrag.

o §•

För tryggande av familjens uppehälle utgår, där ej annat följer av vad i 15 och 18 §§ stadgas, familj epenning och bostadsbidrag i fall där behov prövas föreligga på grund av den värnpliktiges inkallelse till tjänstgöring.

Ifråga örn den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden för tjänstgöringen skola vid behovsprövningen tillämpas de föreskrifter örn avdrag med hänsyn till sådan inkomst som jämlikt 7, 12 och 13 §§ meddelas av Konungen.

6 §•

1 mom. Familjepenning utgår med högst så stort belopp för dag, som för en var av nedan angivna ortsgrupper upptages i följande tariff:

2 mom. Familjepenning utgår efter den ortsgrupp, till vilken den kommun är att hänföra, som enligt vad i 28 § stadgas skall utgiva beloppet. I fråga örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen örn folkpensionering verkställda indelningen. Ort utom riket hänföres till ortsgrupp III.

3 mom. Där Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp, jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn folkpensionering för-

137 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ordnat om förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven inom visst intill gränsen liggande område, skall familjepenning, som enligt vad i 28 § stadgas skall utgivas av den kommun, inom vilken området är beläget, förhöjas med hälften av skillnaden mellan familjepenningen i kommunen i den högre ortsgruppen och familjepenningen i den kommun, inom vilken området är beläget.

7 §•

1 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § a), utgår, under beaktande av vad i 5 § första stycket stadgas och där ej annat följer av vad i 13 § sägs, familjepenning med det i 6 § angivna beloppet efter avdrag för den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden för tjänstgöringen enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.

2 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § b), bestämmes familjepenningen med hänsyn till föreliggande behov enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen. Familjepenningen må ej överstiga värdet av det bidrag till ifrågavarande familjemedlems underhåll, som den värnpliktige lämnat före inkallelsen eller, där underhållsskyldigheten inträtt efter inkallelsen, den värnpliktige kan antagas skola hava lämnat, därest inkallelsen ej mellankommit. Har den värnpliktiges underhållsskyldighet fastställts genom rättens beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal, må dock familjepenningen, oavsett den omfattning i vilken underhållsskyldigheten fullgjorts, uppgå till det sålunda fastställda beloppet.

8 §•

För husföreståndarinna bestämmes familjepenningens belopp med hänsyn till den värnpliktiges behov av bidrag för att under tiden för tjänstgöringen kunna behålla eller anställa husföreståndarinna. Där särskilda skäl därtill föranleda må dock vid behovsprövningen i 7 § 2 mom. givna föreskrifter äga tillämpning.

9 §•

1 mom. För bestridande av kostnaderna för bostad utgår, under beaktande av vad i 5 och 12 §§ stadgas, bostadsbidrag för bostad, avsedd för familjemedlemmar, med vilka den värnpliktige vid tiden för inkallelsen sammanbodde. Där den värnpliktige efter inkallelsen ingått äktenskap, skall bidraget avse bostad åt familjemedlemmar som i 3 § a) sägs.

3 mom. Bostadsbidrag må ej beviljas för mer än en bostad. Diir så prövas skäligt må Konungen såsom villkor för erhållande av bostadsbidrag föreskriva, att viss del av bostaden skall utan ersättning upplåtas för krigsmaktens eller luftskyddets behov eller för annat allmänt ändamål.

10 §.

Då behov prövas föreligga, må särskilt bostadsbidrag beviljas till nödiga bränslekostnader för uppvärmning och matlagning under tiden för den värnpliktiges tjänstgöring.

11 §•

1 mom. Föreligga giltiga skäl för ombyte av bostad, må värnpliktig, som är berättigad till bostadsbidrag enligt vad i 9 § sägs, tillerkännas bostads-

138 Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

bidrag för flyttningskostnader. Bidrag till kostnader för flyttning till annan ort må beviljas allenast enligt de närmare anvisningar, som meddelas av tillsynsm)'ndiglieten.

2 mom. Där behov prövas föreligga må värnpliktig erhålla bostadsbidrag till kostnaderna för förvaring under tjänstgöringen av möbler och andra nödiga lösören, som tillhöra den värnpliktige och, därest den värnpliktige är berättigad till bostadsbidrag enligt 9 § 1 morn., där avsedda familjemedlemmar.

12 §.

1 mom. Bidraget för bostad för familjemedlemmar, som avses i 3 § a), bestämmes, med beaktande av vad i tredje momentet sägs, till ett belopp, motsvarande kostnaderna för den bostad, den värnpliktige innehade å inryckningsdagen, däri inberäknat bränslekostnader för uppvärmning och matlagning, med avdrag för den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden för tjänstgöringen enligt bestämmelser som meddelas av Konungen. Därest ombyte av bostad skett efter nämnda tidpunkt bestämmes bostadsbidraget med hänsyn till kostnaderna för den nya bostaden, örn dessa äro lägre än för den förra bostaden eller giltiga skäl förelegat för ombytet av bostad. Har flyttning skett till annan ort, må höjning av bostadsbidraget ske allenast i enlighet med de närmare anvisningar som tillsynsmyndigheten meddelar.

2 mom. I fråga örn bostadsbidrag i annat fall än i 1 mom. sägs bestämmes bidragets belopp efter prövning av föreliggande behov enligt de närmare föreskrifter som Konungen meddelar.

3 mom. Vid bestämmande av kostnaderna för bostad enligt denna paragraf skall skälig hänsyn tagas till behovet av bostad samt den värnpliktiges bundenhet av hyresavtal eller andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende. Då fråga är örn bostad i den värnpliktige eller hans hustru tillhörig fastighet må bostadsbidrag ej beviljas med högre belopp än som motsvarar bostadens hyresvärde med tillägg för bränslekostnader.

13 §.

1 mom. Örn under den värnpliktiges tjänstgöring denne eller hans hustru uppbär lön från statstjänst eller sådan befattning, som är underkastad bestämmelserna i något av följande reglementen, nämligen Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor den 30 september 1937 {nr 868), Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för nomadlärare den 17 juni 1938 (nr 419) eller Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor den 11 november 1938 (nr 660), skola familjepenning och bostadsbidrag, ändock att fråga är örn familjemedlem, som avses i 3 § a), bestämmas efter prövning av föreliggande behov enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Konungen.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn behovsprövningen för bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag till värnpliktig som fullgör frivillig tjänstgöring.

14 §•

139 Kungl. Marits proposition nr 339.

bidraget för den månad, under vilken tjänstgöringen tagit sin början utgår för liela denna månad.

Om särskilda skäl därtill föranleda, må familjepenning utgå för högst tjugu dagar oell bostadsbidrag för högst trettio dagar utöver den i första stycket stadgade tid, därvid i fråga om bostadsbidraget skall inberäknas det antal dagar före inryckningsdagen för vilka bostadsbidrag beviljats.

För tid, varunder värnpliktig åtnjuter tidsbegränsad ledighet utan krigslön, eller, då fråga är om värnpliktig, som fullgör tjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen, under anbefallt uppehåll i tjänstgöringen, må familjebidrag ej utgå; dock att örn särskilda skäl äro för handen, familjepenning må beviljas högst till och med tjugonde dagen samt bostadsbidrag till och med trettionde dagen efter ledighetens början.

2 mom. Storleken av familjepenning och bostadsbidrag enligt 1 mom. andra och tredje styckena bestämmes med hänsyn till föreliggande behov.

3 mom. Örn den värnpliktige avlidit, utgå familjepenning och bostadsbidrag till och med månaden näst efter den under vilken dödsfallet blivit kunnigt. Lika med tjänstgöring anses krigsfångenskap. Har den värnpliktige anmälts såsom saknad och är ej uppenbart att han rymt må ock bidraget tills vidare utgå.

Örn näringsbidrag.

15 §.

1 morn. Där Konungen ej annorlunda förordnar må värnpliktig, som driver näring eller rörelse, i den mån behov prövas föreligga, i stället för familjepenning och bostadsbidrag erhålla näringsbidrag till bestridande av avlöningskostnader, som uppkomma till följd av att särskild arbetskraft måst anlitas för att under den värnpliktiges tjänstgöring helt eller delvis ersätta honom. Yad nu sagts skall gälla jämväl för det fall, att den värnpliktige är anställd i näring eller rörelse, som inneliaves av hans hustru.

2 mom. Näringsbidrag enligt denna paragraf må ej beviljas med mindre det måste antagas, att förutsättningar äro för handen för näringens eller rörelsens fortsatta drivande.

3 mom. Bidrag må icke utgå till avlönande av den värnpliktiges hustru eller hans barn och adoptivbarn under sexton år. Huruvida näringsbidrag må avse avlönande av annan den värnpliktige närstående än nu sagts, må bero på prövning i varje särskilt fall.

4 mom. Bidrag må utgå med högst 10 kronor för dag. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn tagas till det genomsnittliga normala driftsöverskott företaget kan beräknas lämna under den värnpliktiges tjänstgöring och dennes möjligheter att av inkomsterna från företaget bidraga till den anlitade arbetskraftens avlönande.

16 §.

Därest hinder möter mot näringens eller rörelsens fortsatta bedrivande under den värnpliktiges tjänstgöring men förutsättningar finnas för näringens eller rörelsens återupptagande efter tjänstgöringens slut, kan, då synnerliga skäl föreligga, särskilt bidrag beviljas för bestridande under tjänstgöringen av utgifter, som prövas nödvändiga för att näringen eller rörelsen skall kunna av den värnpliktige efter tjänstgöringens slut återupptagas.

Näringsbidrag enligt denna paragraf må beviljas med högst 100 kronor för månad. Sådant bidrag må allenast efter tillsynsmyndighetens medgivande utgå för längre tid jin sex månader.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

17 §.

Med avseende å tid, för vilken näringsbidrag må utgå, skall vad i 14 § stadgas i fråga om familjepenning äga motsvarande tillämpning.

18 §.

Den, som uppbär näringsbidrag jämlikt 15 §, äger ej erhålla annat slag av familjebidrag än sjukbidrag oell begravningsbidrag. Vid valet mellan de bidragsformer, som kunna ifrågakomma, skall, örn förutsättningar för beviljande av näringsbidrag jämlikt 15 § äro för handen, denna form av bidrag äga företräde framför familjepenning och bostadsbidrag.

Om sjukbidrag’.

19 §.

Prövas i anledning av familjemedlems sjukdom behov av bidrag vara för handen för bestridande av kostnader för erforderlig vård ävensom transport till och från läkare eller vårdanstalt, må sjukbidrag kunna tillerkännas den värnpliktige med högst det belopp, vartill dessa kostnader uppgå. Ar fråga örn familjemedlem, som avses i 3 § b) eller c), må dock sjukbidrag utgå alle nast i den mån skäl föreligger till antagande, att den värnpliktige, därest inkallelsen ej mellankommit, skulle hava bidragit till kostnaderna. Med avseende å den tid, för vilken sjukbidrag må utgå, skall vad i 14 § är stadgat beträffande familjepenning äga motsvarande tillämpning.

Om begravningsbidrag.

20 §.

Har familjemedlem, som avses i 3 § a), avlidit, och ägde den värnpliktige vid tiden för dödsfallet för familjemedlemmen uppbära familjepenning eller åtnjöt den värnpliktige vid nämnda tidpunkt näringsbidrag som i 15 § sägs, skall begravningsbidrag tillerkännas den värnpliktige. Sådant bidrag utgår med tvåhundrafemtio kronor för hustru och med etthundrafemtio kronor för barn eller adoptivbarn.

Örn hemortslön.

21 §.

1 mom. Till värnpliktig, vilken uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet, utgår, där ej Konungen annorlunda förordnar, efter en tjänstgöringstid örn sammanlagt nittio dagar, såsom hemortslön ett belopp av en krona örn dagen. Sedan tjänstgöringen varat 360 dagar utgår en krona 50 öre örn dagen och efter 540 dagar två kronor örn dagen. Vid beräkning av nämnda tjänstgöringstid må endast komma i betraktande den tid, varunder den värnpliktige efter den 2 september 1939 mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjort honom åliggande tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag eller enligt 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag eller tjänstgöring efter eget åtagande, i sistnämnda fall dock endast om tjänstgöringen fullgjorts vid förband, organiserat av den myndighet, vid vilken den värnpliktige är hemortsredovisad. Har den värnpliktige innehaft anställning över stat, skall vid beräkning av tjänstgöringstiden hänsyn tagas även till tjänstgöring, som han under sådan anställning fullgjort efter den 2 september 1939.

141 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Vad i första stycket sägs skall icke äga tillämpning å sådana värnpliktiga, som undergå utbildning till fast anställning vid krigsmakten eller som fullgöra tjänstgöring i den för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, stadgade ordning.

2 mom. Den som blivit berättigad till hemortslön skall under krigstjänstgöring, som han därefter, mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner, fullgör efter eget åtagande eller såsom krigsfrivillig efter värnpliktens upphörande, vara bibehållen vid sin rätt till hemortslön.

Örn skyldighet att taga arbete.

22 §.

1 mom. När skäl därtill äro, må Konungen såsom villkor för erhållande av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlemmarna att i enlighet med de föreskrifter Konungen utfärdar hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmäla sig såsom arbetssökande samt antaga lämpligt arbete i den mån sådant erbjudes. Underlåter familjemedlem att fullgöra sålunda stadgad skyldighet gäller, att familjepenning eller sjukbidrag ej må utgå för familjemedlemmen, samt att bostads- eller näringsbidrag må efter vad som finnes skäligt nedsättas eller ock indragas.

2 mom. Skyldighet, som i 1 mom. sägs, skall icke avse familjemedlem, som är oförmögen till arbete eller innehar arbete, varigenom han erhåller full sysselsättning. Såsom sådant arbete skall anses vård örn minderåriga eller sjuka familjemedlemmar samt pågående utbildning, vilken icke skäligen bör avbrytas.

3 mom. Örn vad som förstås med lämpligt arbete gäller vad därom stadgas i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.

23 §.

Örn värnpliktigs familjemedlem utan giltig anledning lämnar arbetsanställning, äger familjebidragsnämnd nedsätta familjebidraget efter vad som prövas skäligt eller ock indraga bidraget.

Örn faninjebidragsiiäinml.

24 §.

Kommun skall antingen inrätta särskild familjebidragsnämnd eller ock uppdraga åt annan kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd.

25 §.

1 mom. Särskild familjebidragsnämnd utses av dem, som i allmänhet utöva kommunens beslutanderätt, samt består av tre eller fem ledamöter. Jämte ledamöterna utses suppleanter till lika antal. Därvid bestämmes tillika, i vilken ordning suppleanterna skola inkallas. Vid val av ledamöter och suppleanter skall tillses, att erfarenhet på den sociala beliovsprövningens område blir företrädd inom nämnden. Därjämte skall beaktas stadgandet i 27 § 1 mom. andra punkten.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

26 §.

1 mom. Ledamot eller ersättare i särskild familjebidragsnämnd kan ej vara:

a) den, som icke uppnått tjugufem års ålder;

b) den, som icke råder över sig och sitt gods.

2 mom. Ledamot eller ersättare i särskild familjebidragsnämnd må kunna avsäga sig uppdraget:

a) om han icke är boende inom kommunen;

b) örn han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras att fullgöra uppdraget;

c) örn han efter fyra års tjänstgöring såsom ledamot i nämnden är i tur att därifrån avgå;

d) örn han uppnått sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder, som av den väljande myndigheten godkännes.

27 §.

1 mom. Särskild familjebidragsnämnd utser inom sig ordförande och vice ordförande för ett år i sänder. Endera av ordföranden och vice ordföranden skall vara icke krigstjänstskyldig person. Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att bevista sammanträde, utses ordförande för tillfället.

2 mom. Består nämnden av fem ledamöter må ärende ej av nämnden företagas till avgörande, där ej minst tre ledamöter eller ersättare äro tillstädes samt, för det fall att de närvarande äro allenast tre, dessa ti 11 i ka. äro örn beslutet ense. Består nämnden av tre ledamöter, må ärende icke företagas till avgörande, med mindre samtliga ledamöter eller ersättare äro tillstädes. Vid val inom nämnden så ock vid tillsättande av tjänstebefattning sker omröstning med slutna sedlar, där så begäres, och skilje lotten mellan dem, som erhållit lika antal röster. I övrigt verkställes omröstning öppet, och blive den mening gällande, varom de flesta röstande sig förena. Äro vid öppen omröstning rösterna på vardera sidan lika många, gäfle den mening, som biträdes av ordföranden.

3 mom. Nämnden skall på lämpligt sätt tillkännagiva, varest och på vilka tider till nämnden ställda ansökningar eller andra handlingar mottagas.

Örn familjebidragens bestridande m. m.

28 §.

Om den värnpliktige efter inryckningsdagen flyttar från en kommun inom riket till annan eller från utrikes ort till annan kommun inom riket än Stockholm, skall betalningsskyldigheten övergå å inflyttningskommunen från och med kalendermånaden näst efter den, under vilken flyttningen där anmäldes av utflyttningskommunen (Stockholms stad) eller, om familjebidrag

Kungl. Maj. ts proposition nr 339. 143

ej förut åtnjutits, från och med den dag, då ansökan om sådant bidrag gjordes i inflyttningskommunen.

29 §.

1 morn. Kommun, varest den värnpliktige å inryckningsdagen hade sin bostad, är i avbidan på att annan kommun slutgiltigt ålägges betalningsskyldighet jämlikt 28 § för den värnpliktige tillkommande familjebidrag, skyldig att förskjuta familjepenning, bostadsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag, vartill den värnpliktige är berättigad. Enahanda skyldighet åligger i fråga örn näringsbidrag den kommun varest näring eller rörelse av den värnpliktige utövas från fast driftsställe. Familjepenning, som förskjutes enligt detta moment, skall bestämmas efter ortsgrupp I.

2 mom. Har i följd av stadgandet i 28 § andra stycket skyldigheten att utgiva familjebidrag övergått från en kommun till annan, åligger det likväl utflyttningskommunen (Stockholms stad) att förskjuta bidraget, till dess meddelande erhållits från inflyttningskommunen, att familjebidrag där fastställts, eller ock upplysning vunnits, att vederbörande familjemedlem oaktat honom meddelat föreläggande underlåtit att där göra ansökan örn familjebidrag.

3 mom. Vad kommun enligt 1 eller 2 mom. förskjutit må sökas åter av den kommun, som betalningsskyldigheten enligt 28 § åligger. Sådant anspråk prövas i händelse av tvist av länsstyrelsen i det län, varest den kommun är belägen mot vilken anspråket riktas. Är sådan talan rörande viss värnpliktig beroende på länsstyrelses eller högre myndighets prövning, må talan rörande samme värnpliktige ej väckas hos annan myndighet.

30 §.

Kommun, som enligt 28 § utgivit familjebidrag, äger av staten erhålla gottgörelse, för familjepenning för familjemedlemmar, som avses i 3 § a), ävensom för begravningsbidrag med hela utgivna beloppet, för näringsbidrag jämlikt 15 § med 95 procent av bidraget, för bostadsbidrag med 90 procent av bidraget samt för familjepenning i annat fall än vad ovan sagts, näringsbidrag jämlikt 16 § och sjukbidrag med 80 procent av utgivet belopp; dock att vad Stockholms stad utgivit på grund av stadgandet i 28 § första stycket andra punkten skall i sin helhet återgäldas av staten. För hemortslönens hela belopp utgår gottgörelse av staten.

Då särskilda skäl därtill föranleda må Konungen för visst fall medgiva högre statsbidrag än i första stycket sägs.

31 §.

Kommun är berättigad att av statsverket erhålla förskott å statsbidraget enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar.

32 §.

Besvär m. in.

33 §.

Har familjebidragsnämnd med stöd av 22 eller 23 §§ förklarat familjemedlem förlustig rätten till familjebidrag eller nedsatt bidraget skall be-

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

slutet ofördröjligen underställas tillsynsmyndighetens prövning; emellertid skall nämndens beslut lända till efterrättelse, till dess tillsynsmyndigheten annorlunda förordnar.

34 §.

Över familjebidragsnämnds beslut rörande tillämpningen av denna förordning må klagan föras, då fråga är örn tillämpningen av 22 eller 23 §§ hos tillsynsmyndigheten och eljest hos länsstyrelsen. Klagan föres genom besvär, vilka skola hava inkommit till länsstyrelsen inom trettio dagar efter det klaganden erhöll del av beslutet. Skola besvären prövas av tillsynsmyndigheten, åligger det länsstyrelsen att till denna insända besvären.

Mot tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som avses i denna förordning, må talan föras allenast i fall, som i 32 § sägs.

35 §.

Över länsstyrelses beslut i ärende som dit fullföljts enligt 34 § eller eljest rör tillämpningen av denna förordning, må klagan föras hos kammarrätten genom besvär, vilka skola hava inkommit till den länsstyrelse, som meddelat beslutet, inom tid, som i 34 § sägs; och åligger det länsstyrelsen att jämte eget yttrande insända besvären till kammarrätten.

Mot kammarrättens beslut må talan icke föras.

36 §.

Behörighet att fullfölja talan mot beslut i ärende, som avses i denna förordning, tillkommer värnpliktig, vars rätt beslutet rörer, samt, i fråga örn familjebidrag, jämväl familjemedlem, som av den värnpliktige angivits som betalningsmottagare för bidraget, ävensom, därest annan än den värnpliktige gjort ansökan örn bidrag, sökanden.

Talan mot länsstyrelses beslut i ärende, som avses i denna förordning, och mot tillsynsmyndighetens beslut i fall, som avses i 32 §, må föras av kommun, vars rätt beslutet rörer.

Särskilda bestämmelser.

37 §.

Kätt till familjebidrag enligt denna förordning kan icke överlåtas och må förty ej för gäld tagas i mät.

38 §.

Den, som i ansökan örn familjebidrag lämnar medvetet oriktig uppgift, straffes med dagsböter. Böterna tillfalla kronan.

39 §.

Örn familjebidrag uppburits till för högt belopp eller för längre tid än som vederbort, må i avräkning å vad för mycket utgått innehållas skäligt belopp av därefter förfallande bidrag. Dylikt innehållande må dock äga rum endast under förutsättning att den felaktiga utbetalningen vållats av oriktig uppgift, som medvetet eller på grund av grov vårdslöshet lämnats av den värnpliktige eller annan som gjort ansökan örn bidraget, eller av underlätet fullgörande av stadgad anmälningsskyldighet i fråga örn inträffade förändringar eller ock den värnpliktige eller familjemedlem, som var betalningsmottagare för bidraget, insett eller bort inse, att fel förelund vid utbetalningen av bidraget. Yad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning med avseende å felaktigt utbetalad hemortslön.

145 Kungl. Majus proposition nr 339.

40 §.

Sådant medgivande, som avses i 3 § andra stycket lämnas av tillsynsmyndigheten på ansökan av familjebidragsnämnd. Medgivande lämnas för viss tid eller tills vidare. När skäl därtill äro må medgivandet av tillsynsmyndigheten återkallas.

Har familjebidragsnämnd vägrat att hos tillsynsmyndigheten göra ansökan örn medgivande som nyss sagts, äger den värnpliktige göra ansökan direkt hos tillsynsmyndigheten.

41 §.

2 mom. Om vid mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring fara uppstår för dröjsmål med utbetalande av familjebidrag, må tillsynsmyndigheten meddela familjebidragsnämnd tillstånd att i enlighet med de närmare föreskrifter, tillsynsmyndigheten må lämna, till värnpliktig, som har familjemedlem, som i 3 § a) sägs, utbetala provisoriskt bestämd familj epenning. Tillståndet må avse en tid av högst en månad. Sålunda utbetalat belopp skall avräknas å slutligt fastställt familjebidrag, i den mån detsamma belöper å tid, för vilken provisoriskt bestämd familjepenning utgått.

42 §.

Övergångsbestämmelser.

43 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942. Samma dag skall krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940 (nr 223) samt kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 506) örn långtidstillägg för vissa värnpliktiga upphöra att gälla.

44 §.

Familjebidragsnämnd skall, utan att ansökan därom behöver göras, så snart ske kan verkställa omprövning av inneliggande ansökningar med hänsyn till de i förordningen meddelade bestämmelserna. Föranleder omprövning förändring av familjebidragsbelopp, må förändringen ej avse tid före den 1 juli 1942.

45 §.

Från och med den 1 juli 1942 upphör långtidstillägg att utgå. Värnpliktig, som nämnda dag var berättigad till långtidstillägg, äger efter sagda tidpunkt erhålla hemortslön.

46 §.

1 mom. Värnpliktig, som under 1941 eller första halvåret 1942 fullgjort sådan tjänstgöring, som i 21 § 1 mom. sägs, under minst nittio dagar, äger uppbära hemortslön med tio kronor för varje tidrymd om trettio dagar tjänstgöringen sammanlagt varat.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339.

1103 42 1 0

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall icke äga tillämpning med mindre den värnpliktige — utöver i 1 mom. omförmäld tjänstgöring.—helt fullgjort den första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), som enligt för fredstid gällande bestämmelser ålegat den årsklass (årsgrupp), till vilken den värnpliktige är att hänföra.

Första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) anses i förevarande hänseende såsom helt fullgjord för' det fall, att den värnpliktige tidigare blivit i vederbörlig ordning helt eller delvis befriad från dylik tjänstgöring.

47 §.

Från rätt till hemortslön enligt 46 § äro undantagna statstjänstemän samt sådana befattningshavare, som äro underkastade bestämmelserna i Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor den 30 september 1937 (nr 868), Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för nomadlärare den 17 juni 1938 (nr 419) eller Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor den 11 november 1938 (nr 660).

48 §.

Hemortslön enligt 46 § utgår efter ansökan. Ansökan, vilken avfattas enligt av tillsynsmyndigheten fastställt formulär, skall senast den 1 september 1942 ingivas eller insändas till familjebidragsnämnden i den kommun, som i 28 § sägs.

Bilaga B.

Förslag

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående tillämpning av krigsfamiljebidragsförordningen (krigsfamiljebidragskungörelsen).

Med stöd av 42 § krigsfamiljebidragsförordningen förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Utöver vad i 1 § krigsfamiljebidragsförordningen stadgas skall nämnda förordning äga tillämpning beträffande:

a) värnpliktig, som åtnjuter bidrag jämlikt krigsfamiljebidragsförordningen och efter där avsedd tjänstgöring kvarbliver i tjänst för fullgörande av honom enligt 27 § värnpliktslagen åliggande tjänstgöring;

b) värnpliktig, som efter fullgjord sådan tjänstgöring, som avses i krigsfamiljebidragsförordningen, åtnjuter sjukvård enligt reglementet den 20 oktober 1939 (nr 757) angående sjukvård åt personal vid försvarsväsendet under kx-igstjänstgöring.

2 mom. Bostadsbidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen må även tillerkännas personal i krigsmaktens reserv, därest behov av sådant bidrag prövas uppenbarligen föreligga med hänsyn till den inkomstminskning inkallelsen medfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

147 Myndigheters åligganden in. m.

2§-

Tillsynsmyndighet skall vara statens arbetsmarknadskommission.

Tillsynsmyndigheten skall med uppmärksamhet följa länsstyrelsernas och familjebidragsnämndernas handläggning av ärendena samt verka för enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser.

Utöver vad i 4 § andra stycket, 11 § 1 morn., 12 § 1 morn., 16 § andra stycket, 32 §, 40—42 §§ krigsfamiljebidragsförordningen samt nedan i 12, 19, 23 och 27 §§ stadgas åligger det tillsynsmyndigheten särskilt:

att fastställa formulär, som finnas erforderliga;

att utfärda de anvisningar rörande tillämpningen av famil]ebidragsförordningen och denna kungörelse, som finnas behövliga;

att avgiva utlåtanden i sådana på kammarrättens prövning beroende besvärsmål, i vilka kammarrätten finner utlåtande erforderligt; samt

att göra de framställningar till vederbörliga myndigheter, som finnas påkallade.

Tillsynsmyndigheten äger av länsstyrelserna och familjebidragsnämnderna infordra de uppgifter, som för kontroll eller eljest finnas erforderliga.

3 §•

Det åligger länsstyrelse, utöver vad som framgår av stadgandena i 29, 34 och 35 §§ krigsfamiljebidragsförordningen samt i 21, 22, 28 och 29 §§ denna kungörelse, att inom länet utöva tillsyn å tillämpningen av gällande bestämmelser och verka för enhetlig tillämpning av bestämmelserna, att pröva ansökningar från familjebidragsnämnder örn statsbidrag och förskott, att verkställa utbetalningar därav samt att utöva uppsikt över medelskontrollen.

4 §■

1 mom. ^Familjebidragsnämnd skall pröva ansökningar örn familjebidrag, utbetala sådana bidrag till därtill berättigade samt göra vederbörliga framställningar om statsbidrag och om förskott.

2 mom. Göres av familjebidragsnämnd inom viss kommun förfrågan hos sådan nämnd inom annan kommun, huruvida sistnämnda kommun medgiver betalningsskyldighet med avseende å det familjebidrag, som kan tillkomma viss person, skall svar härå skyndsamt lämnas.

o 3 mom. Familjebidragsnämnd i kommun, varest den värnpliktige eller någon hans familjemedlem vistas eller tidigare vistats, är skyldig att efter framställning av annan i krigsfamiljebidragsförordningen avsedd myndighet lämna de upplysningar om bostad, arbetsanställning och övriga på familjebidraget inverkande förhållanden, som kunna erhållas i orten.

Det åligger tillika familjebidragsnämnd att ofördröjligen till vederbörande familjebidragsnämnd vidarebefordra meddelanden, som inkomma från militär myndighet beträffande värnpliktig, för vilken nämnden icke har att utbetala familjebidrag eller hemortslön.

4 mom. Familjebidragsnämnd bör vinnlägga sig om ett gott samarbete med de militära myndigheterna.

&§•

Om skyldigheter, som i vissa fall åligga militär myndighet, stadgas i 7 samt 20—22 §§.

148 Kungl. Majlis proposition nr 339.

Ansökan om familjebidrag.

6 §•

Ansökan om familjebidrag må göras av den värnpliktige samt, då ansökan avser förhöjt bidrag eller bidrags överflyttande till annan kommun, därjämte av familjemedlem, till vilken bidraget utbetalas, eller barnavårdsman.

Vid förhinder för den värnpliktige eller i avvaktan på att ansökan skall inkomma från honom, må ansökan göras:

för den värnpliktiges hustru och familjemedlemmar, med vilka han sammanbor, av hustrun;

för den värnpliktiges eller hans hustrus barn eller adoptivbarn under sexton år, som ej sammanbor med den värnpliktiges hustru, av den som har vård örn barnet eller av barnavårdsman; samt

för annan familjemedlem, av denne, därvid dock endera av äkta makar äger göra ansökan för båda makarna.

Ansökan göres skriftligen hos familjebidragsnämnden i den kommun, som det åligger att utbetala bidraget och skall åtföljas av en på heder och samvete avgiven deklaration innehållande uppgifter, som äro erforderliga för ansökans bedömande. Ansökan och deklaration skola avfattas i överensstämmelse med fastställt formulär.

7 §•

Har ansökan örn familjebidrag gjorts av annan än den värnpliktige och inkommer ej inom skälig tid sådan ansökan från den värnpliktige, skall familjebidragsnämnden genom vederbörande chef avfordra den värnpliktige sådan deklaration, som skall åtfölja ansökan örn familjebidrag. Yad sålunda är stadgat skall dock ej äga tillämpning, då det finnes uppenbart, att ansökan bör avslås.

Har ansökan örn familjebidrag gjorts av den värnpliktige, äger familjebidragsnämnden, örn den finner erforderligt, förelägga den, till vilken bidraget skall utbetalas, att inkomma med deklaration, som i första stycket sägs, eller prästbevis eller annan utredning till styrkande av behovet av bidrag.

8 §•

Är enligt 28 § krigsfamiljebidragsförordningen viss kommun skyldig att utbetala familjebidrag till familjemedlem, som uppburit sådant bidrag från annan kommun, äger familjebidragsnämnden i sistnämnda kommun förelägga den, till vilken bidraget utbetalats, att i vederbörlig ordning göra ansökan örn familjebidrag i den förra kommunen. I sådant föreläggande skall sta-dgas viss tid, minst en vecka, inom vilken ansökan skall göras. Däri bör tillika angivas, att åsidosättande av föreläggandet medför indragande av familjebidrag från den kommun, varest bidraget uppburits.

Då kommun, som bestrider familjebidrag för värnpliktig, enligt vad i 28 § andra stycket krigsfamiljebidragsförordningen stadgas hos annan kommun gör anmälan örn att den värnpliktige utflyttat till sistnämnda kommun, bör tillika på sätt i första stycket sägs föreläggande meddelas den, till vilken bidraget utbetalats, att i inflyttningskommunen söka familjebidrag. Samtidigt med anmälan örn flyttningen skall, därest ansökan om familjebidrag tidigare gjorts av den värnpliktige, en avskrift av denna ansökan översändas till familjebidragsnämnden i inflyttningskommunen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

9 §•

1 mom. Familjebidrag må ej utgå för tid, som ligger längre tillbaka än en månad före det ansökningen inkom till familjebidragsnämnden. Om särskilda skäl därtill föranleda, må dock bidrag kunna beviljas för längre tid tillbaka.

2 mom. Förklaras värnpliktigs familjemedlem belt eller delvis förlustig rätten till familjebidrag på grund av förhållande, som avses i 22 och 23 §§ krigsfamiljebidragsförordningen, bör tillika bestämmas viss tid, högst fyra veckor, efter vilken frågan örn bidrag må upptagas till förnyad prövning.

Utbetalande av familjebidrag m. m.

10 §.

Familjepenning, bostadsbidrag jämlikt 9 § krigsfamiljebidragsförordningen samt näringsbidrag utbetalas i efterskott, familjepenningen för vecka samt övriga nämnda bidrag för kalendermånad. Familjebidragsnämnd må dock med hänsyn till ortens förhållanden eller efter lämnat medgivande av betalningsmottagare för bidraget bestämma annan betalningstid än nu sagts. Annat familjebidrag än ovan sagts utbetalas i ordning familjebidragsnämnden finner lämplig.

11 §•

Familjebidrag utbetalas till den, som den värnpliktige angivit såsom betalningsmottagare eller som enligt 6 § andra stycket gjort ansökan örn familjebidrag; dock må familjebidragsnämnden, örn skäl därtill äro, förordna, att bidraget eller viss del därav utbetalas till annan familjemedlem eller till hyresvärd, kreditanstalt, sjukvårdsinrättning eller annan, för vars fordran bidraget är avsett att utgöra betalning.

Utgår för barn, för vilket familjepenning beviljats, bidragsförskott jämlikt lagen örn förskottering av underhållsbidrag till barn, skall familjepenningen utbetalas till barnavårdsnämnden i den kommun, som beviljat bidragsförskottet.

12 §.

Familjebidragsnämnd äger för det fall, att bidragstagare icke kan tillfredsställande handhava sina ekonomiska angelägenheter, meddela familjebidrag in natura.

Finnas bestämmelser erforderliga örn meddelande av familjebidrag in natura i andra fall än i första stycket sägs, äger tillsynsmyndigheten utfärda föreskrifter härom.

Bestämmes familjebidrag att utgå in natura, skall tillses, att familjen icke kommer att sakna medel för bestridande av smärre personliga utgifter. Närmare bestämmelser härom meddelas av tillsynsmyndigheten.

13 §.

Hemortslön utbetalas, örn familjepenning eller bostadsbidrag utgår för värnpliktigs hustru, som i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen sägs, månadsvis i efterskott till hustrun och eljest till den värnpliktige vid tjänstgöringens slut. Efter särskild ansökan äger familjebidragsnämnd medgiva undantag från vad sålunda stadgats.

14 §.

Beviljas inom viss kommun på grund av stadgande i 28 § andra stycket krigsfamiljebidragsförordningen familjebidrag för värnpliktig, som åtnjutit

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

bidrag inom annan kommun, skall första utbetalningen i den nya kommunen avse tid från och med första dagen i den kalendermånad, som börjar närmast efter tionde dagen efter beslutets meddelande. Örn sådant beslut skall ofördröjligen underrättelse översändas till den kommun, varest familjebidraget tidigare fastställts; och skall sistnämnda kommun omedelbart lämna skriftligt erkännande å mottagandet av underrättelsen. Innan sådant erkännande erhållits, må familjebidrag ej utbetalas i den nya kommunen.

Särskilda bestämmelser örn familjepenning, bostadsbidragoch sjukbidrag.

15 §.

1 mom. För beräknande av beloppet av familjepenning enligt 7 § 1 mom. och bostadsbidrag enligt 12 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen göres på sätt nedan sägs från summan av familjepenningen och kostnaden för bostad avdrag för:

a) den värnpliktiges under tjänstgöringen bibehållna inkomst av civil anställning och understöd, som i anledning av tjänstgöringen tilldelas honom eller hans familj, i den mån inkomsten eller understödet överstiger en fjärdedel av den värnpliktiges avlöning eller motsvarande arbetsinkomst vid tiden omedelbart före inkallelsen, dock att i intet fall avdrag må göras för bibehållen inkomst eller understöd, som nu nämnts, till den del inkomsten eller understödet icke överstiger femtio kronor för månad;

b) annan den värnpliktiges inkomst än nu sagts, med undantag av penningbidrag och övriga i och för tjänstgöringen utgående förmåner, samt inkomst som åtnjutes av familjemedlem, i den mån den sammanlagda ifrågavarande inkomsten, sedan kostnaderna för dess förvärvande fråndragits, överstiger ett belopp av 50 kronor för månad.

Vid bestämmande av det belopp, för vilket avdrag skall ske med hänsyn till inkomst, bestående av naturaförmåner, som under den värnpliktiges tjänstgöring åtnjutas från av denne bedriven näring eller rörelse, skall skälig hänsyn tagas till näringens eller rörelsens driftskostnader samt bidragsberättigade familjemedlemmars arbetsinsats.

Skall avdrag samtidigt ske för såväl inkomst som avses under a) som under b) härovan, må en fjärdedel av den värnpliktiges avlöning eller motsvarande arbetsinkomst före inkallelsen, samt därutöver för inkomst, som avses under b), ett belopp av 50 kronor för månad lämnas avdragsfria.

2 mom. I fråga örn inkomst som avses i 1 mom. avdrages

för den del som överstiger 1 men ej 50 kronor.............. 50 procent

» » » » » 50 » » 100 » 60 »

» » » » » 100 » » 150 » 70 »

» » » » » 150 » » 200 » 80 »

» » » » » 200 » » 250 » 90 »

» » » » » 250 kronor............................ 100 »

Avdrag göres i första hand å bostadskostnaden och därefter å familjepenningen.

16 §.

1 mom. Vid bestämmande av familjepenningen enligt 7 § 2 mom. och 13 § krigsfamiljebidragsförordningen skall, med undantag varom nedan sägs, skälig hänsyn tagas till de inkomster, som under den värnpliktiges tjänstgöring åtnjutas av denne samt familjemedlemmarna, dock att hänsyn icke skall tagas till den värnpliktiges inkomst av civil anställning, som han un-

151 Kungl. Majus proposition nr 339.

der tjänstgöringen äger bibehålla eller understöd, som i anledning av tjänstgöringen tilldelas honom eller hans familj, i den mån inkomsten eller understödet icke överstiger en fjärdedel av den värnpliktiges avlöning eller motsvarande arbetsinkomst vid tiden omedelbart före inkallelsen.

2 mom. Yid bestämmande av bostadsbidraget enligt 12 § 2 mom. eller 13 § krigsfamiljebidragsförordningen eller 1 § 2 mom. denna kungörelse skall, med undantag varom nedan sägs, skälig hänsyn tagas till den värnpliktiges inkomst under tiden för tjänstgöringen i enlighet nied vad i 1 morn. stadgas samt inkomster, som under nämnda tid åtnjutas av i bostaden inhysta familjemedlemmar.

3 morn. Yid behovsprövning, som avses i denna paragraf, skall hänsyn icke tagas till de inkomster, som åtnjutas av husföreståndarinna, där ej särskilda skäl till annat föranleda.

4 moni. Hänsyn skall vid behovsprövning enligt denna paragraf icke tagas till de förmåner som i och för tjänstgöringen åtnjutas av den värnpliktige. Då fråga är örn bostadsbidrag till personal i krigsmaktens reserv skola samtliga löneförmåner från krigsmakten beaktas.

5 mom. Har vid familjepenningens och bostadsbidragets bestämmande avdrag skett för inkomst enligt vad i 15 § stadgas, skall vid behovsprövning enligt denna paragraf hänsyn tagas till inkomsten allenast i den mån den överstiger det belopp, å vilket avdraget gjorts.

17 §.

Familjepenning eller bostadsbidrag som beräknats till bråkdel av öre, avrundas till närmast högre helt öretal.

18 §.

Fastställes med hänsyn till värnpliktigs eller hans hustrus bundenhet av hyreskontrakt eller andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende, bostadsbidrag till högre belopp än som ur andra synpunkter kan anses skäligt, skall tillika, med beaktande av gällande uppsägningstid och stadgandet i 3 § lagen den 19 april 1940 (nr 233) örn anstånd för vissa värnpliktiga med betalning av hyra m. m. ävensom av möjligheten att uthyra viss del av bostaden, bestämmas skälig nedsättning av bostadsbidraget att tillämpas efter viss tid. Örn beslutet skall underrättelse omedelbart meddelas den, till vilken bidraget utbetalas. Gör denne sannolikt, att kostnaderna för bostad ej kunna nedbringas så som vid beslutets fattande förutsatts, må nedsättningen helt eller delvis uppskjutas på viss tid, efter vilken prövning ånyo äger rum, eller tills vidare.

19 §.

1 mom. Sjukbidrag må ej utgå med högre belopp än sjukvården skulle hava betingat, i fråga om sjukhusvård, därest patienten vårdats å allmän sal eller åtnjutit öppen sjukhusvård, och i fråga örn annan läkarvård, därest vederbörande provinsial-, stads- eller distriktsläkare anlitats. Har sådan vård ej kunnat anlitas, må dock familjebidragsnämnd fastställa högre bidrag.

Sjukbidrag må ej avse specialistvård, med mindre sådan vård meddelats å allmänt sjukhus eller ock av sjukhusläkare eller annan tjänsteläkare förklarats vara nödvändig.

2 mom. Sjukbidrag för tandvård må beviljas:

a) då fråga är om behandling av avsevärda akuta tandbesvär;

b) då tandvården ingår som led i behandling av kroppssjukdom och enligt intyg av tjänsteläkare är uppenbart erforderlig för botande eller lindrande av sjukdomen.

152 Kungl. Majus proposition nr 339.

Sjukbidrag för tandvård i annat fall än nu sagts må utgå allenast enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av tillsynsmyndigheten. Sådant bidrag må endast beviljas för tandvård för familjemedlem som i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen sägs och under förutsättning att den värnpliktige under de senaste tolv månaderna varit inkallad till krigstjänstgöring minst sex månader. Bidraget må för varje tidrymd av tolv månader som den värnpliktiges krigstjänstgöring sammanlagt varat icke uppgå till högre belopp än 40 kronor för varje familjemedlem.

Bidrag må icke beviljas för bekostande av tandläkararbeten i ädel metall, porslin, rostfritt stål eller annat därmed jämförligt dyrbart material.

Finnes å orten statlig eller kommunal tjänstetandläkare må sjukbidrag ej utgå med högre belopp än som motsvarar ersättning enligt för denne gällande taxa.

I intet fall må sjukbidrag för tandvård beviljas med belopp, som med mera än en tredjedel överstiger motsvarande ersättning enligt taxan för folktandvård.

3 mom. Sjukbidrag må avse läkemedel och hjälpmedel för höjande av arbetsförmågan allenast där sådant på grund av den ifrågavarande sjukdomen ordinerats av tjänsteläkare eller, där ordinationen skett av annan läkare, tjänsteläkare godkänt ordinationen genom påteckning å recept eller rekvisition.

Kontrollbestämmelser in. m.

20 §.

I samband med inkallelse av värnpliktig till tjänstgöring, under vilken familjebidrag kan utgå, har den inkallande myndigheten att meddela den värnpliktige vad som är att iakttaga för erhållande av familjebidrag.

Det åligger truppregistreringsmyndighet att för envar värnpliktig, som inställt sig till tjänstgöring, under vilken han kan komma i åtnjutande av familjebidrag, ofördröjligen till familjebidragsnämnden i den kommun, dälden värnpliktige är kyrkobokförd, avsända meddelande, innefattande uppgift örn inryckningsdagen ävensom uppgiftskort enligt fastställt formulär rörande den värnpliktige, därest sådant kort icke tidigare översänts. Meddelande som nu sagts må istället sändas till vederbörande länsstyrelse, som har att ofördröjligen vidarebefordra detsamma till familjebidragsnämnden.

22 §.

1 mom. Hemförlovas, rymmer eller avlider värnpliktig eller beviljas värnpliktig ledighet, under vilken familjebidrag ej skall utgå eller erhåller han anställning på stat, över stat eller i reserven eller annan anställning vid försvarsväsendet, som medför rätt till lön enligt andra grunder än de för värnpliktiga gällande, skall truppregistreringsmyndigheten ofördröjligen enligt fastställt formulär översända anmälan härom till familjebidragsnämnd som i 21 § sägs. Sådan anmälan må i stället sändas till vederbörande länsstyrelse, som har att ofördröjligen vidarebefordra densamma till familjebidragsnämnden. Motsvarande skall gälla, då värnpliktig efter avbrott återinträder i tjänstgöring.

2 mom. Beträffande personal i reserven skall anmälan, som i 1 mom. sägs, ske även vid befordran, konstituering eller avsked ävensom vid uppfattning i högre löneklass.

153 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

23 §.

Envar, för vilken familjebidrag sökts, är pliktig att lämna familj ebidragsnämnd de upplysningar nämnden begär och vid anfordran inställa sig inför nämnden eller någon dess ledamot eller tjänsteman. Där så prövas erforderligt för vinnande av fortlöpande kontroll, äger tillsynsmyndigheten föreskriva, att uppgifter å fastställt formulär skola av bidragstagare avlämnas å tider, som myndigheten äger bestämma. Sådan föreskrift må avse hela riket eller vissa kommuner.

24 §.

Beslut, varigenom familjebidrag beviljas, skall på lämpligt sätt bringas till den värnpliktiges kännedom. Innefattar beslutet avslag helt eller delvis å ansökan örn familjebidrag, skall beslutet jämte besvärshänvisning genom rekommenderat brev med mottagningsbevis eller eljest bevisligen delgivas den värnpliktige, örn hinder däremot ej möter, samt annan som enligt 36 § första stycket krigsfamiljebidragsförordningen äger föra talan mot beslutet.

25 §.

Då familjebidrag beviljats eller ändring i utgående bidrag beslutats, skall anmälan örn beslutet ske till socialregistret.

Genom socialregistret bör såvitt möjligt kontrolleras, att personer icke obehörigen förskaffa sig familjebidrag.

26 §.

Inträffade förändringar av betydelse för familjebidragets bestämmande skola enligt vad nedan stadgas ofördröjligen anmälas.

Har den värnpliktige hemförlovats, liempermitterats eller beviljats annan ledighet utan krigslön, erhållit anställning på stat, över stat eller i reserven eller annan anställning vid försvarsväsendet, som medför rätt till lön enligt andra grunder än de för värnpliktiga gällande, erhållit högre inkomst eller flyttat till annan ort, åligger anmälningsskyldigheten den värnpliktige. Beträffande personal i reserven skall anmälan som nu sagts ske även vid befordran, konstituering eller avsked eller vid uppflyttning i högre löneklass.

Har familjemedlem erhållit avlönat arbete eller eljest högre inkomster elier ock intagits å eller utskrivits från sjukvårds- eller annan anstalt, åligger anmälningskyldighet familjemedlemmen, dock att, där annan familjemedlem är betalningsmottagare för bidraget, anmälningsskyldigheten skall åligga denne.

Har den värnpliktige avlidit, åligger anmälningsskyldighet den som är betalningsmottagare för familjebidraget.

Har familjemedlem avlidit, åligger anmälningsskyldighet den värnpliktige eller familjemedlem, som är betalningsmottagare för bidrag till den avlidne. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning för det fall att någon upphört att enligt 3 § krigsfamiljebidragsförordningen vara medlem av den värnpliktiges familj.

Har ombyte av bostad ägt rum, åligger anmälningsskyldighet familjemedlem eller hyresvärd, som är betalningsmottagare för bostadsbidraget.

Har person, för vars avlönande näringsbidrag utgår, slutat sin anställning, åligger anmälningsskyldighet betalningsmottagaren för näringsbidraget.

27 §.

För fortlöpande granskning av familjebidragsnämnds verksamhet skall länsstyrelsen utse en eller, där så finnes erforderligt, två eller flera revisorer.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Om de utsedda revisorernas namn oell adress skall länsstyrelsen utan dröjsmål översända underrättelse till tillsynsmyndigheten.

Revisor skall vid fullgörandet av sitt uppdrag ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, tillsynsmyndigheten och, i särskilda fall, länsstyrelsen meddelar.

Arvode till revisor utgår av statsmedel och bestämmes av tillsynsmyndigheten efter förslag av länsstyrelsen.

Genom vad i denna paragraf stadgas göres ej någon inskränkning i vad som är stadgat örn kommunal revision.

Bestämmelser örn statsbidrag och förskott.

28 §.

Ansökan örn statsbidrag, innehållande för ansökans bedömande erforderliga uppgifter, göres hos länsstyrelsen enligt fastställt formulär. Ansökan göres för månad och bör hava inkommit till länsstyrelsen senast den 15 i därpå följande månad. Bifalles ansökan helt eller delvis, skall länsstyrelsen översända bidragsbeloppet till familj ebidragsnämnden, därvid under beaktande av vad i 29 § stadgas, avdrag må göras för förskottsvis utbetalat belopp. Innefattar länsstyrelsens beslut avslag, helt eller delvis, å framställningen skall familj ebidragsnämnden utan dröjsmål underrättas örn beslutet jämte skälen för detsamma och vad som bör iakttagas vid anförande av besvär.

29 §.

Kommun är berättigad till förskott, motsvarande beräknat medelsbehov, dock att förskott i intet fall må utgå med högre belopp än som motsvarar beräknat statsbidrag för en tid av tre månader. I fråga örn ansökan örn förskott och sådant ärendes handläggning skall vad i 28 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

30 §.

Då kammarrätten meddelat utslag i ärende, som avses i krigsfamiljebidragsförordningen, skall kammarrätten översända en avskrift därav till tillsynsmyndigheten.

31 §.

Formulär, som avses i denna kungörelse, tillhandahållas kostnadsfritt av tillsynsmyndigheten och skola finnas tillgängliga hos familjebidragsnämnderna samt vid militära förband, örlogsstationer, inskrivningsexpeditioner ävensom vid sjömanshus.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1942. Från och med samma dag upphör krigsfamiljebidragskungörelsen den 3 maj 1940 (nr 322) att gälla.

Det åligger truppregistreringsmyndigheterna att senast den 15 juli 1942 enligt de närmare bestämmelser som meddelas i kommandoväg tillställa familjebidragsnämnderna uppgift å de inom vederbörande kommun kyrkobokförda värnpliktiga. Uppgift som nu sagts må i stället sändas till vederbörande länsstyrelse, som har att ofördröjligen vidarebefordra densamma till familjebidragsnämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

155 Bilaga C.

Förslag

till

Kungörelse om undantag i vissa fall från rätt till bidrag enligt 9 §

2 mom. samt 15 och 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen.

Med stöd av stadgande i 1 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen förordnas, att värnpliktiga, vilka jämlikt 28 § värnpliktslagen inkallats för fullgörande av dem enligt 27 § 1 mom. samma lag åliggande tjänstgöring, icke må åtnjuta bostadsbidrag enligt 9 § 2 mom. krigsfamiljebidragsförordningen eller näringsbidrag enligt 15 eller 16 § samma förordning, förrän de fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt trehundrasextio dagar.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1942.

Bilaga D.

Förslag

till

Förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring i fredstid (fredsfamiljebidragsförordningen).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I den mån stadgandena i krigsfamiljebidragsförordningen icke skola tilllämpas, är värnpliktig under fullgörande av värnpliktstjänstgöring berättigad till familjebidrag av statsmedel enligt vad i denna förordning stadgas.

2 §•

I denna förordning avsedda ärenden skola handläggas av de i krigsfamiljebidragsförordningen omförmälda familjebidragsnämnderna samt av länsstyrelserna.

Konungen förordnar viss myndighet att öva tillsyn å förordningens tilllämpning (tillsynsmyndigheten).

3 §•

Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses enligt denna förordning en var av följande personer, nämligen:

a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att antingen underhållsskyldigheten fastställts genom rättens beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal eller ock den värnpliktige före inkallelsen i väsentlig mån bidrog till vederbörandes underhåll eller, där underhållsskyldigheten inträtt senare, det skäligen kan antagas, att han skulle hava i väsentlig mån bidragit till underhållet, örn ej inkallelsen mellankommit; samt

4§.

3 mom. Där Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp, jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn folkpensionering förordnat örn förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven inom visst intill gränsen liggande område, skall familjepenning, som utgår till värnpliktig, som under förhållanden som i 2 mom. sägs, är bosatt inom området, förhöjas med hälften av skillnaden mellan familjepenningen i kommunen i den högre ortsgruppen och familjepenningen i den kommun, inom vilken området är beläget.

5§-

157 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tige, med undantag för denne i oell för värnpliktstjänstgöringen tillkommande penningbidrag och övriga förmåner.

2 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § b), må familjepenningen ej överstiga värdet av det bidrag till ifrågavarande familjemedlems underhåll, som den värnpliktige lämnat före tjänstgöringen eller, där underhållsskyldigheten inträtt efter tjänstgöringens början, den värnpliktige kan antagas skola hava lämnat, därest tjänstgöringen ej mellankomma. Har den värnpliktiges underhållsskyldighet fastställts genom rättens beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal, må dock familjepenningen, oavsett den omfattning i vilken underhållsskyldigheten fullgjorts, uppgå till det sålunda fastställda beloppet.

6 §■

För husföreståndarinna bestämmes familjepenningens belopp med hänsyn till den värnpliktiges behov av bidrag för att under tiden för tjänstgöringen kunna behålla eller anställa husföreståndarinna. Då särskilda skäl därtill föranleda, må dock vid behovsprövningen i 5 § 2 mom. givna föreskrifter äga tillämpning.

7 §•

Har familjemedlem, som avses i 3 § a), avlidit, och ägde den värnpliktige vid tiden för dödsfallet för familjemedlemmen uppbära familjepenning, skall begravningsbidrag tillerkännas den värnpliktige. Sådant bidrag utgår med tvåhundrafemtio kronor för hustru och med etthundrafemtio kronor för barn eller adoptivbarn.

8 §•

Ansökan örn bidrag enligt denna förordning skall göras hos familjebidragsnämnden i den kommun, varest den värnpliktige å iuryckningsdagen var bosatt under sådana förhållanden att han, om mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas.

9 §•

Det åligger familjebidragsnämnden att snarast möjligt företaga utredning i ärendet och därefter till länsstyrelsen avgiva yttrande över ansökningen enligt fastställt formulär. Därvid skola samtliga handlingar i ärendet bifogas och, örn skiljaktiga meningar förekommit, utdrag av protokollet.

10 §.

Länsstyrelsen har att på grundval av den inkomna utredningen och de ytterligare uppgifter länsstyrelsen finner skäl införskaffa meddela beslut i ärendet. I beslutet skall i fråga örn familjepenning angivas med vilket belopp bidrag skall utgå för varje familjemedlem och tjänstgöringsdag. I länsstyrelsens beslut skall jämväl angivas, till vem bidraget skall utbetalas.

Länsstyrelsen bär att avgöra, huruvida medgivande bör lämnas till att värnpliktigs anhörig eller husföreståndarinna enligt 3 § andra stycket må jämställas med familjemedlem. Sådant medgivande lämnas för viss tid eller tills vidare. När skäl därtill äro må medgivandet återkallas.

11 §•

Vad i 35 §, 3G § första stycket samt 37—39 §§ krigsfamiljebidragsförordningen stadgas i fråga örn besvär, överlåtande av bidrag, ansvar för lämnande av oriktig uppgift samt rätt till avräkning skall äga motsvarande tilllämpning enligt denna förordning.

158 Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

12 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942. Samma dag skall fredsfamilj ebidragsförordningen den 17 maj 1940 (nr 422) upphöra att gälla.

Länsstyrelse skall utan att ansökan därom behöver göras, så snart ske kan verkställa omprövning av inneliggande ansökningar med hänsyn till de i förordningen meddelade bestämmelserna. Föranleder omprövningen ändring av familjebidragets belopp, må ändringen ej avse tid före den 1 juli 1942.

Bilaga L.

Förslag

till

Kungörelse nied närmare bestämmelser angående tillämpningen av fredsfamilj ebidragsförordningen (fredsfamiljebidragskungörelsen).

Med stöd av 12 § fredsfamiljebidragsförordningen förordnas som följer:

1 §■

Ansökan örn familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen må ej göras tidigare än en månad före inryckningsdagen eller senare än utryckningsdagen, dock att länsstyrelsen, när särskilda skäl därtill äro, må medgiva undantag från vad sålunda stadgas.

2§-

Länsstyrelsens jämlikt 10 § fredsfamiljebidragsförordningen meddelade beslut jämte en avskrift därav skall omedelbart översändas till vederbörande militäre chef, därvid örn ansökningen bifallits, postadressen för person, till vilken bidrag skall utbetalas, bör så fullständigt som möjligt angivas.

3§.

Sedan vederbörande chef, på sätt i föregående paragraf omförmälts, erhållit underrättelse, att ansökan örn familjebidrag bifallits, skall han låta utbetala bidraget i enlighet med länsstyrelsens beslut.

Familjepenningen utbetalas i efterskott vid mitten och slutet av varje kalendermånad.

159 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

4§-

Hemförlovas, rymmer eller avlider värnpliktig eller beviljas värnpliktig ledighet, under vilken bidrag ej skall utgå, eller återinträder värnpliktig efter avbrott i tjänstgöring, har vederbörande militäre chef att ofördröjligen besluta örn erforderlig ändring i fråga örn bidraget.

5§-

Inträffade förändringar av betydelse för bidragets bestämmande skola enligt vad nedan stadgas ofördröjligen anmälas.

Har den värnpliktige erhållit högre inkomst eller flyttat till annan ort, åligger anmälningsskyldigheten den värnpliktige.

Har familjemedlem erhållit avlönat arbete eller eljest högre inkomst eller ock intagits å eller utskrivits från sjukvårds- eller annan anstalt, åligger anmälningsskyldigheten familjemedlemmen, dock att, där annan familjemedlem är betalningsmottagare för bidraget, anmälningsskyldigheten skall åligga denne.

Har familjemedlem avlidit, åligger anmälningsskyldigheten den värnpliktige, eller familjemedlem, som är betalningsmottagare för bidrag till den avlidne. Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning för det fall att någon upphört att enligt 3 § fredsfamiljebidragsförordningen vara medlem av den värnpliktiges familj.

Anmälan skall göras hos den familjebidragsnämnd hos vilken familjebidraget sökts, vilken det åligger att ofördröjligen vidarebefordra anmälan till länsstyrelsen.

6 §■

Vid tjänstgöringens början skola de värnpliktiga genom befälets försorg underrättas örn vad de hava att iakttaga för erhållande av bidrag.

7 §•

Tillsynsmyndighet skall vara statens arbetsmarknadskommission.

8 §•

Yad i 2, 6, 7, 11, 12 samt 23—26 §§ krigsfamiljebidragskungörelsen stadgas rörande tillsynsmyndighetens åligganden, ansökan örn familjebidrag, bidragets utbetalande, skyldighet att lämna upplysningar, delgivning av beslut samt anmälan till och kontroll genom socialregistret skall äga motsvarande tillämpning enligt denna kungörelse.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1942. Samma dag skall fredsfamiljebidragskungörelsen den 17 maj 1940 (nr 423) upphöra att gälla.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Bilaga F.

Förslag

till

Förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) om värnpliktslån.

Härigenom förordnas, dels att 4, 8, 9, 11 och 17 §§ förordningen den 31 augusti 1940 om värnpliktslån skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att till 13 § förordningen skall läggas ett nytt stycke av den lydelse i det följande angives:

4§-

För beviljande av värnpliktslån skola följande allmänna förutsättningar gälla, nämligen

att sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna; samt

att sökanden måste antagas vara ur stånd att utan hjälp av värnpliktslån inom skälig tid övervinna svårigheterna.

Värnpliktslån må — — — sextio dagar.

8§-

Värnpliktslån skall återbetalas med en femtedel örn året med början från och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från värnpliktslånenämndens eller, i fall som i 11 § sägs, arbetsmarknadskommissionens beslut; dock må den lånebeviljande myndigheten, där omständigheterna därtill föranleda, medgiva anstånd med amorteringens påbörjande ävensom längre amorteringstid, högst tio år, samt föreskriva amorterings erläggande kvartals- eller halvårsvis. _ När särskilda skäl därtill äro, må den lånebeviljande myndigheten föreskriva, att värnpliktslån skall återbetalas på kortare tid än fem år.

9§-

Ansökan örn — — — gjord ansökan.

Ansökan göres---vederbörande värnpliktslånenämnd.

På värnpliktslånenämnden ankommer att besluta i låneärende. Hava inom nämnden förekommit skiljaktiga meningar vid fattande av beslut, varigenom värnpliktslån beviljats eller beviljar nämnden lån till högre belopp än ettusen kronor eller lån till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senast förflutna tolv månaderna understigit sextio dagar, skall nämndens beslut för att bliva gällande underställas arbetsmarknadskommissionens prövning.

I samband — — — förhållandena påkallas.

Värnpliktslånenämndens beslut--— mot beslutet.

11 §•

Arbetsmarknadskommissionens beslut i underställt eller fullföljt ärende skall utan dröjsmål tillställas den lånesökande samt, i avskrift, värnpliktslånenämnden.

Arbetsmarknadskommissionens beslut må ej överklagas.

161 Kungl. Mnj:ts proposition nr 389.

13 §.

Då värnpliktslånenämnd — — — med beslutet.

Yad i---värnpliktslånenämnden tillhanda.

Har den, som fått värnpliktslån sig beviljat, icke inom sextio dagar från det lian erhöll del av värnpliktslånenämndens eller, i fall som i 11 § sägs, arbetsmarknadskommissionens beslut, inkommit med vederbörlig skuldförbindelse och i förekommande fall tillhörande säkerhetshandlingar, skall beslutet anses förfallet.

17 §.

Den, som i ansökan om värnpliktslån lämnar medvetet oriktig uppgift, straffas med dagsböter. Böterna tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. I sami. Nr 339.

1103 4B

162 Kungl. Majda proposition nr 339.

Bilaga G.

Sammanfattning av undersökning rörande inkallade värnpliktigas ekonomiska förhållanden ni. lii.

Av förste aktuarien Bengt Helger.

För att belysa de inkallade värnpliktigas ekonomiska förhållanden m. m. har 1941 års krigsfamiljebidragskommitté låtit införskaffa och under ledning av förste aktuarien E. Lindh bearbeta individuella uppgifter från inkallade vid vissa militära förband. Här nedan lämnas en kortfattad sammanställning av de viktigaste resultaten av denna undersökning.

Undersökningen omfattar värnpliktiga till ett antal av 14,732, av vilka de flesta, närmare bestämt 87 procent, voro meniga.

Antalet gifta och ogifta samt änklingar och frånskilda bland samtliga av undersökningen berörda värnpliktiga och deras anställningsförhållanden i det civila utvisas av följande tablå:

Det långt övervägande flertalet av de värnpliktiga voro sålunda anställda i privat eller kommunal tjänst. Åtskilliga av dessa (nära V*) hade anställning i jordbruk eller skogsbruk. Av de självständiga företagarna voro drygt 2/5 lantbrukare.

Gifta och ogifta voro bland samtliga av undersökningen berörda värnpliktiga företrädda i ungefär lika proportioner. Fördelningen efter ålder framgår av följande: födda före 1900 11.o procent, födda 1900—1909 19.8 procent, födda 1910—1919 69. o procent, födda 1920 eller senare 0.2 procent.

Urvalet av uppgiftslämnare har icke företagits efter sådana grunder att de ovan angivna fördelningstalen avseende anställningsförhållanden, civilstånd och ålder kunna anses ge någon helt tillförlitlig bild av hur inkallelserna drabbat olika befolkningsgrupper. Ur undersökningens syfte är det till fördel att uppgifter erhållits från ett relativt stort antal gifta värnpliktiga.

Hur samtliga värnpliktiga fördelade sig med avseende på tjänstgöringstidens längd, framgår av följande tablå:

163 Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

Bland de meniga hade sålunda relativt få en sammanlagd tjänstgöringstid av mer än ett år, vilket däremot för det värnpliktiga befälets vidkommande förekom i ungefär vart fjärde fall. Inom båda grupperna varierade tjänstgöringstiden avsevärt med åldern, såsom följande sammanställning visar:

De äldre årsklasserna hade sålunda varit inkallade under relativt kort tid i jämförelse med de yngre. Liksom de förut återgivna fördelningstalen äro även dessa uppgifter i främsta rummet avsedda att belysa förhållandena inom det förevarande undersökningsklientelet och kunna icke läggas till grund för precisa slutsatser angående förhållandena bland värnpliktiga i allmänhet.

I vilken utsträckning de gifta värnpliktiga hade försörjningsplikt gentemot minderåriga barn och andra anhöriga, framgår av följande sammanställning, som avser den stora gruppen av de i enskild eller kommunal tjänst anställda:

Hela antalet av gifta värnpliktiga, anställda i enskild eller kommunal

tjänst ...................................................................... 5,990

Därav, i procent, med försörjningsplikt mot:

endast hustru.............................................................. 26.6

» » och 1 barn under 16 år ................................ 35.3

» » » 2 » » » 15.5

» » » 3 » » » 5.i

» » » 4 » » » 1.8

» » » 5 och flera barn under 16 år...................... 1.2

hustru och barn, även över 16 år, eller andra anhöriga.............. 14.5

De värnpliktiga som hade stora familjer att försörja voro sålunda på det hela taget ganska få.

Enligt approximativa beräkningar voro 65 procent av de minderåriga barnen till gifta värnpliktiga yngre än 7 år.

Av samtliga ogifta värnpliktiga med privat eller kommunal anställning hade endast 2.4 procent barn under 16 år, medan betydligt fler, närmare bestämt 12.1 procent, hade andra anhöriga att försörja. Endast 1.6 procent hade hushållerska.

I vilken omfattning familjepenning åtnjutits av de värnpliktiga, framgår av nedanstående tablå:

164 Kuiiyl. Majda proposition nr 339.

Bland samtliga av undersökningen omfattade värnpliktiga åtnjöt således drygt hälften familjepenning. Inom gruppen gifta utgick familjepenning till det stora flertalet (bland gifta privatanstäilda till praktiskt taget samtliga), medan inom gruppen ogifta denna förmån av naturliga skäl var mindre vanlig och tillkom endast ungefär var sjunde. Anmärkningsvärt är att även bland de självständiga företagarna flertalet åtnjöto familjepenning och icke näringsbidrag (jfr nedan).

Hur mycket de gifta värnpliktiga utan barn eller med barn under 16 almen utan andra anhöriga att försörja erhöllo i familjepenning i genomsnitt per månad, angives i följande tablå, vari också meddelas hur mycket det fastställda grundbeloppet respektive maximibeloppet kan beräknas lia utgjort för ifrågavarande familjer under samma tid:

För såväl de självständiga företagarna som för de privatanstäilda utgjorde sålunda det utbetalade beloppet 92 procent av maximibeloppet. För statsanställda utgår intet grundbelopp. Hur den utbetalade familjepenningen varierade i förhållande till maximibeloppet för enbart anställda i privat eller kommunal tjänst med olika stor behållen civil inkomst och i olika dyrortsgrupper, utvisas av följande tablå:

Med stigande behållen inkomst närmar sig familjepenningen det för respektive ortsgrupper fastställda grundbeloppet, medan det närmar sig maximibeloppet, då den behållna inkomsten går mot noll. Att den i regel icke når maximibeloppet ens då vederbörande helt saknar egen civil inkomst under militärtjänstgöringen beror måhända delvis på att en del bidragsnämnder ogärna lämna maximal familjepenning, till en del på att hänsyn tagits till hustruns inkomst.

Bostadsbidrag utgick till praktiskt taget alla gifta värnpliktiga som åtnjöto familjepenning, dock med undantag för de statsanställda, bland vilka knappt hälften av dem som erhöllo familjepenning även Ängö bostadsbidrag. Antalet ogifta värnpliktiga med bostadsbidrag utgjorde knappt 3U av dem som åtnjöto familjepenning.

För gifta värnpliktiga med anställning utgick bostadsbidraget med följande genomsnittliga belopp i respektive dyrortsgrupper:

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

165 Till synes få de värnpliktiga på billigare orter sina bostadskostnader ersatta i större utsträckning än vad fallet är på de dyrare orterna.

Självständiga näringsidkare få under vissa omständigheter näringsbidrag. Tilldelning av näringsbidrag utesluter från rätt till familjepenning och bostadsbidrag. Av de i undersökningen redovisade värnpliktiga företagarna erhöllo 16 procent näringsbidrag. Motsvarande andel var betydligt högre bland ogifta (23 procent) än bland gifta (14 procent), förmodligen emedan det i många fall (särskilt för värnpliktiga med barn) ställer sig gynnsammare att få familjepenning och bostadsbidrag i stället för näringsbidrag. Frekvensen av näringsbidrag avtager mycket starkt med stigande barnantal.

Näringsbidragets genomsnittliga belopp per månad för gifta företagare inom olika dyrortsgrupper framgår av följande sammanställning:

I omstående tabell, som avser gifta värnpliktiga med privat eller kommunal anställning i det civila, ha inkomsterna under militärtjänstgöringen sammanställts med uppgifterna angående den tidigare inkomsten. Det framgår därav bland annat, att såväl de värnpliktigas behållna inkomst av den civila anställningen som de anhörigas inkomst genomgående är betydligt större, både absolut och relativt taget, i de högre inkomstklasserna än i de lägre. Trots att krigsfamiljebidraget utgår med lägre belopp till de högre inkomsttagarna, blir dessas sammanlagda familjeinkomst under militärtjänstgöringen avsevärt större än familjeinkomsten för de lägre inkomsttagarna. Skillnaden mellan olika inkomstgrupper med avseende på familjeinkomsten under militärtjänstgöringen är likväl icke så stor som under normala förhållanden, om man i familjeinkomsten inräknar mannens krigslön och värdet av hans kost. Medan för de högre inkomsttagarna militärtjänstgöringen genomgående medfört en betydande reduktion av familjeinkomsten, har för värnpliktiga med en inkomst av 200 ä 300 kronor per månad familjeinkomsten undergått endast en jämförelsevis obetydlig minskning. För inkallade värnpliktiga i ortsgrupp lil och för anställda i jordbruk och skogsbruk synes, vad de lägsta inkomstklasserna beträffar, till och med någon ökning av familjeinkomsten lia inträtt.

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Genomsnittlig inkomst per månad bland gifta, anställda värnpliktiga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

167 INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Förslag till förordning om familjebidrag åt värnpliktiga linder krigstjänst-

göring m. m. (krigsfamiljebidragsförordning) .............................. 2

Förslag till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring

i fredstid (fredsfamiljebidragsförordning) .................................. 1H

Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

31 augusti 1940 (nr 824) örn värnpliktsl&n ................................ 20

Förslag till förordning angående upphävande av 10 § andra stycket förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp.................. 22

Utdrag av statsrådsprotokollet den 22 maj 1942 .................................. 23

A. Krigsfamiljebidragsförordningen ........................................ 24

I. Gällande bestämmelser ............................................ 24

II. Allmän motivering.................................................. 31

1. Allmänna synpunkter .......................................... 31

2. Krigsfamiljebidragen ............................................ 38

a) Behovsprövning .............................................. 38

b) Hänsynstagande till krigslön m. m......................... 44

c) Familjepenning .............................................. 45

d) Näringsbidrag................................................ 51

• e) Begravningsbidrag............................................ 55

f) Krigsfamiljebidragens bestridande .......................... 55

3. Hemortslönen.................................................... 59

III. Speciell motivering.................................................. 64

Allmänna bestämmelser...............................*........... 65

Örn familjepenning och bostadsbidrag .......................... 77

Örn näringsbidrag................................................ 94

Om sjukbidrag.................................................... 96

Örn begravningsbidrag............................................ 96

Om hemortslön .................................................. 97

Om skyldighet att taga arbete.................................. 102

Om familjebidragsnämnd ........................................ 103

Örn familjebidragens bestridande m. m......................... 103

Besvär m. m..................................................... 107

Särskilda bestämmelser.......................................... 108

Övergångsbestämmelser .......................................... lil

B. Fredsfamiljebidragsförordningen ........................................ 120

I. Gällande bestämmelser.............................................. 120

II. Förslag till ny fredsfamiljebidragsförordning...................... 121

C. Ändringar i förordningen örn värnpliktslån ............................ 123

I. Gällande bestämmelser.............................................. 123

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Sid.

TT. Förslag till ändringar i förordningen om värnpliktslån .......... 124

1. Värnpliktslån till studenter .................................... 124

2. Mindre jämkningar och förtydliganden i förordningen........ 125

3. Förslag till omorganisation av låneverksamheten.............. 127

D. Upphävande av 10 § andra stycket förordningen örn utrymningshjälp 130

E. Kostnadsberäkningar .................................................... 131

F. Anslagsfrågor ............................................................ 132

Departementschefens hemställan................................................ 134

Bilagor.

A. Förslag till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under krigs-

tjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordningen) .............. 135

B. Förslag till kungörelse med närmare bestämmelser angående tillämp-

• ning av krigsfamiljebidragsförordningen (krigsfamiljebidragskungörelsen) ................................................................ 146

C. Förslag till kungörelse om undantag i vissa fall från rätt till bidrag

enligt 9 § 2 mom. samt 15 och 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen ................................................................ 155

D. Förslag till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under tjänst-

göring i fredstid (fredsfamiljebidragsförordningen).................. 155

E. Förslag till kungörelse med närmare bestämmelser angående tillämp-

ningen av fredsfamiljebidragsförordningen (fredsfamiljebidragskungörelsen) ................................................................ 158

F. Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 31 augusti 1940 (nr 824) örn värnpliktslån .................... 160

G. Sammanställning av undersökning rörande inkallade värnpliktigas

ekonomiska förhållanden m. m....................................... 162

Stockholm 2942. K. L. Heck muns Boktryckeri.