med förslag till förord¬ ning om rätt att använda obligationer med 3 procent ränta tillhörande svenska statens tredje försvarslån såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt

Kungl- Maj:ts proposition nr 43.

1 Nr 43. ,

Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om rätt att använda obligationer med 3 procent ränta tillhörande svenska statens tredje försvarslån såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt; given Stockholms slott den 6 februari 1942.

..Ijtf *'■ l '■ *. ' - . iU i.’- '-'.'-i

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om rätt att använda obligationer med 3 procent ränta tillhörande svenska statens tredje försvarslån såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

t ii hunn tilt riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 43.

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 43.

Förslag

till

förordning om rätt att använda obligationer med 3 procent ränta tillhörande svenska statens tredje försvarslån såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 4 oktober 1940 (nr 860) om rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt, m. m. är stadgat beträffande obligation tillhörande svenska statens försvarslån av den 1 maj 1940 skall gälla jämväl sådan till svenska statens tredje försvarslån av den 15 augusti 1942 hörande obligation, som löper med 3 procent ränta.

Denna förordning träder i kraft den 15 augusti 1942.

Kungl. Majits proposition nr 43.

3 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Enligt förordningar den 4 oktober 1940, nr 860, och den 28 mars 1941, nr 164, skall obligation tillhörande svenska statens försvarslån av den 1 maj

1940 eller sådan till svenska statens andra försvarslån av den 15 januari

1941 hörande obligation, som löper med 4 procent ränta, till nominella kapitalbeloppet gälla såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt, dock högst för det belopp vartill skatten av myndighet, som verkställer stämpelbeläggning eller eljest uppbär arvsskatt, beräknas uppgå. Enligt kungörelser, utfärdade den 4 oktober 1940, nr 861, och den 28 mars 1941, nr 165, skall vid erläggande av arvsskatt i dödsboet efter någon, som blivit i statsskuldboken inskriven såsom ägare till försvarsobligation av 1940 års emission eller till obligation med 4 procent ränta tillhörande andra försvarslånet, av riksgäldskontoret utfärdat certifikat över inskrivningen under vissa förutsättningar gälla lika med själva obligationen.

Med anledning av att ett tredje försvarslån nyligen utbjudits har inom finansdepartementet upprättats en den 27 januari 1942 dagtecknad promemoria, vari anförts bland annat följande:

Såsom skäl för införande av rätt att erlägga arvsskatt medelst försvarsobligationer anfördes vid framläggandet av den proposition (nr 8) till 1940 års urtima riksdag, som låg till grund för förordningen den 4 oktober 1940, nr 860, i huvudsak följande. Med hänsyn till den stora spridning, som försvarsobligationerna vunnit hos allmänheten, vore det berättigat antaga, att de skulle finnas bland tillgångarna i flertalet av de dödsbon, som hade att erlägga arvsskatt. I många av dessa dödsbon komme försvarsobligationerna att utgöra en förhållandevis stor del av de likvida tillgångarna. För bodelägarna skulle det därför vara av stor betydelse att få betala arvsskatten, helt eller delvis, med försvarsobligationer, örn dessa därvid finge gälla för nominella värdet, vartill de ju i regel inköpts. Rätten att erlägga arvsskatt medelst försvarsobligationer borde emellertid icke begränsas till obligationer, som funnes i dödsboet, utan betalning borde få ske jämväl med obligationer, som av bodelägarna uppköptes från annat håll. Funnes bland tillgångarna i dödsbo icke försvarsobligationer eller försloge icke befintliga försvarsobligationer till arvsskatten, skulle bodelägarna därför, om obligationerna noterades under pari, finna med sin fördel förenligt att söka förvärva sådana för att använda

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 43.

deni vid skattens erläggande. Genom denna efterfrågan, som kunde förväntas Idiva ganska stor, skulle kursen å försvarsobligationer få ett avsevärt stöd.

T den proposition (nr 69) till 1941 års riksdag, som låg till grund för förordningen den 28 mars 1941, nr 164, framhölls att de ovan återgivna skälen vore i full utsträckning tillämpliga jämväl å de obligationer tillhörande 1941 års försvarslån vilka löpa med 4 procent ränta. Beträffande ater de i sistnämnda emission ingående obligationerna med 3 procent ränta och vmstutlottning skulle en tillämpning å dem av de i förordningen den 4 oktober 1940 meddelade föreskrifterna medföra vissa tekniska svårigheter, vartill komme, bland annat, att för dessa obligationer kursen torde i mindre grad än beträffande obligationerna nied 4 procent ränta vara i behov av stöd genom åtgärder av förevarande slag. .

Då numera utbjudits ett nytt försvarslån — svenska statens tredje försvarstal! av den 15 januari 1942 — synes det böra tågås under övervägande huruvida icke jämväl till detta lån hörande obligationer eller vissa av dem borde få användas för betalning av arvsskatt på samma villkor som gälla i fråga om 1940 års försvarsobligationer och 1941 års försvarsobligationer med 4 procent ränta. 1942 års emission omfattar obligationer av tre typer, dels 40-åriga obligationer med 37» procent ränta, dels 5-åriga obligationer med 3 procent ränta, dels ock s. k. sparobligationer. De sistnämnda obligationerna försäljas till lägre pris än nominella beloppet, till vilket de inlösas etter 6 7 år. Vid inlösen dessförinnan erhålles det lägre belopp som å obligationen angives för det år varunder inlösen sker. Skillnaden mellan inlösningsvärdet och inköpspriset utgör ränta. Högsta ränteavkastningen, nämligen 31/2 procent för år, ernås om inlösen sker först efter 6V2 år. En och samma person äger icke innehava sparobligationer till ett högre sammanlagt nominellt belopp än 2,000 kronor.

Vad först de 40-åriga obligationerna beträffar synes knappast finnas anledning att förläna dem egenskapen av betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt. En sådan anordning skulle icke låta sig väl förena med den långa löptiden, vilken föranlett en högre räntesats än den för de 5-åriga obligationerna fastställda. De 40-åriga obligationerna äro f. ö. uppenbarligen huvudsakligen av intresse sorn placeringsobjekt för penningvårdande institut.

Det nyss anförda äger icke tillämpning å sparobligationerna. Emellertid kan det icke ifrågakomma att låta dessa användas som likvid för arvsskatt på samma villkor som obligationer ur de tidigare emissionerna. Härför lägger bland annat den begränsade rätten till innehav av sparobligationer hinder i vägen. Bestämmelsen härom medför dessutom vissa tekniska svårigheter att överhuvud taget för dessa obligationers vidkommande genomföra en reglering i nu avsett syfte, vilka svårigheter delvis sammanhänga med att vederbörande arvinge eller testamentstagare är skyldig att erlägga den å hans lott belöpande arvsskatten, som dock i regel förskjutes av dödsboet. Även obligationernas tekniska konstruktion talar emot att de skulle få användas för arvsskattelikvid.

De 5-åriga obligationerna i 1942 års emission åter måste anses vara av sådan beskaffenhet att de i nu berörda hänseende böra likställas med 1940 års obligationer och 1941 års obligationer med 4 procent ränta. Här kan emellertid det spörsmålet resas, huruvida icke i så fall en .sådan likställighet bör förlänas jämväl de av svenska staten den 15 december 1941 utgivna 5-åriga obligationerna med 3 procent ränta. Såsom skäl för en dylik åtgärd kan åberopas lämpligheten av att statsobligationer med samma räntesats och nära sammanfallande löptider hava samma kursvärde. Ifrågasättas kan å andra sidan, huruvida icke de även för den stora allmänheten avsedda försvarsobligationerna böra bibehålla sin särställning i nu förevarande hänseende. Måhända väger dock det förra skälet tyngre än det senare.

Kungl. Majds proposition nr 43. 5

Vid promemorian fanns fogat ett med ledning av det sålunda anförda upprättat, så lydande

Utkast

till

förordning om rätt att använda vissa statsobligationer såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 4 oktober 1940 (nr 860) örn rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt, m. m. är stadgat beträffande obligation tillhörande svenska statens försvarslån av den 1 maj 1940 skall gälla jämväl sådan till svenska statens obligationslån av den 15 december 1941 eller till svenska statens tredje försvarslån av den 15 januari 1942 hörande obligation, som löper med 3 procent ränta.

Denna förordning träder i kraft den 16 maj 1942.

Den i utkastet föreslagna tiden för förordningens ikraftträdande motiverades i promemorian därmed, att försäljningen av de 5-åriga försvarsobligationerna skulle vara avslutad senast den 16 maj 1942.

Över promemorian och det därvid fogade utkastet lia efter remiss utlåtanden avgivits av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Fullmäktige i riksbanken ha förklarat sig icke hava något att erinra mot det remitterade författningsförslaget.

Fullmäktige i riksgäldskontoret lia anfört:

Fullmäktige vilja för sin del tillstyrka, att de 5-åriga obligationerna av tredje försvarslånet må kunna användas som likvid för arvsskatt på samma villkor som obligationerna av första försvarslånet och 4 procent obligationerna av andra försvarslånet.

Däremot anse fullmäktige det ej böra ifrågakomma att med berörda försvarslåneobligationer i förevarande hänseende likställa 3 procent obligationerna av den 15 december 1941. Tillräckliga skäl föreligga enligt fullmäktiges mening icke för införande av en extra förmån för nyssberörda obligationer, vilka numera äro slutsålda. Den skillnad i kurssättning, som kan uppkomma, därest endast de nya 3 procent försvarsobligationerna men ej motsvarande obligationer av den 15 december 1941 skulle få användas som likvid för arvsskatt, torde ej bliva av någon nämnvärd betydelse.

1 utkastet till förordning bör vidare den ändringen vidtagas, att datum å tredje försvarslånet ändras till den 15 augusti 1942, vilken dag de till lånet hörande obligationerna komma att dateras. Den förordning, som kommer att utfärdas, synes lämpligen böra träda i kraft först nyssnämnda dag och ej, såsom i förslaget angivits, den 16 maj 1942.

Rihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 43.

6 Kungl. Mattts proposition nr 43.

Departements-

chefen.

I enlighet nied det därutinnan av fullmäktige i såväl riksbanken som riksgäldskontoret förordade förslaget torde obligationer med 3 procent ränta tillhörande tredje försvarslånet böra få användas såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt. Det har tillika ifrågasatts, huruvida icke samma förmån borde gälla beträffande statsobligationer med 3 procent ränta av emissionen den 15 december 1941. Med hänsyn till vad häremot anförts i promemorian och av riksgäldsfullmäktige vill jag dock icke förorda införandet av bestämmelser av sådan innebörd.

I anslutning till det anförda och under beaktande av övriga av riksgäldsfullmäktige gjorda erinringar har inom finansdepartementet upprättats förslag till förordning örn rätt att använda obligationer med 3 procent ränta tillhörande svenska statens tredje försvar slån såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt.

i

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att förenämnda författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

427283. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.