angående dgrtidshjälp m. m. åt vissa pensionärer och understödstagare
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
1 Nr 147.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående dgrtidshjälp m. m. åt vissa pensionärer och understödstagare; given Stockholms slott den 5 mars 1943.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet, såvitt angår punkten l:o), och med cheferna för justitie- och socialdepartementen, såvitt angår punkten 2:o), anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss.
l:o).
Enligt beslut senast av 1942 års riksdag (prop. nr 125, skriv, nr 144) har särskild dyrtidshjälp beviljats åt sådana tjänste- och familjepensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar, som icke enligt gällande författningar ägt åtnjuta dyrtidstillägg av statsmedel å dem tillkommande pensioner eller Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 samt. Nr 147. 1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
understöd. Bestämmelser i ämnet ha utfärdats genom kungörelser den 28 juni 1941 (nr 648) och den 24 april 1942 (nr 212).
Dyrtidshjälpen har utgått under första halvåret 1941 med 10 procent och under budgetåret 1941/42 med 15 procent samt utgår under löpande budgetår med 20 procent av särskilda tilläggsunderlag, beräknade i enlighet med föreskrifterna i kungörelserna den 18 juni 1925 (nr 275) och den 15 juni 1923 (nr 267). Tilläggsunderlagen äro så utformade, att de sämst ställda erhålla en relativt större förbättring -—- vid en dyrtidshjälp utgående efter 20 procent uppgå sålunda de faktiska tilläggen till 32 procent av de lägsta pensions- eller understödsbeloppen — och att dyrtidshjälp ej beräknas å högre pensionsbelopp än 400 kronor för månad.
Berättigade till nämnda dyrtidshjälp äro: 1) f. d. befattningshavare, som med pension eller därmed jämförligt understöd avgått från tjänst vid den enskilda järnvägen, innan denna övertagits av staten, eller som övergått i statens järnvägars tjänst i samband med övertagandet utan att ha erhållit befattning å aktiv stat och sedermera med pension eller understöd avgått från nämnda tjänst; 2) änkor, barn och övriga anhöriga till sådana f. d. befattningshavare, i den mån dessa anhöriga äga åtnjuta pension eller därmed jämförligt understöd i anledning av anställningen vid den enskilda järnvägen; samt 3) änkor, barn och övriga anhöriga till befattningshavare, som avlidit innan järnvägen övertagits av staten, i den mån dessa anhöriga äga åtnjuta sådan pension eller sådant understöd.
Dyrtidshjälp utgår dock icke till tjänste- och familjepensionärer, vilkas pensioner eller understöd uppgå till eller överstiga de sammanlagda förmåner, som vid samma tidpunkt tillkomma motsvarande pensionärer från statens järnvägar, och den utgående dyrtidshjälpen skall alltid begränsas så, att den icke tillika med vederbörandes pension eller understöd överstiger de motsvarande sammanlagda förmånerna för statens järnvägars pensionärer.
I skrivelse den 8 februari 1943 har svenska järnvägsmannaförbundet gjort framställning om att ifrågavarande pensionärer och understödstagare måtte erhålla dyrtidshjälp även under nästa budgetår.
Departements- När ifrågavarande tjänste- och familjepensionärer vid av staten övertagna chefen. enskilda järnvägar enligt beslut av 1941 och 1942 års riksdagar bereus viss lindring i dyrtidens tryck har det avgörande skälet därtill varit, att dessa pensionärer ansetts böra erhålla sådant stöd, att de i vart fall icke kunde sägas ha kommit i ett försämrat läge genom förstatligandet av vederbörande järnväg. Samma motiv gör sig gällande även för nästa budgetår.
Dyrtidshjälpen har under budgetåren 1941/42 och 1942/43 utgått efter 15 respektive 20 procent. De så bestämda understöden torde vara högre än vad de enskilda järnvägarna hittills i allmänhet beviljat sina pensionärer men ha ansetts skäliga som kompensation för prisstegringen efter krigsutbrottet. Som ett bidragande skäl för höjningen i fjol anfördes, att motsvarande pensionärsgrupper vid statens järnvägar erhållit ökade kristillägg på grund av levnadskostnadsstegringen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
3 Jämväl för nästa år vill jag förorda, att dyrtidslijälp utgår till ifrågavarande pensionärer. Dyrtidshjälpen torde tills vidare böra utgå med samma procentsats som för innevarande budgetår. Jag vill erinra om att kristillägg under budgetåret 1941/42, då dyrtidshjälpen var 15 procent, i genomsnitt utgick med 10.5 procent, och att man för löpande budgetår, då dyrtidshjälpen uppgår till 20 procent, torde kunna räkna med kristillägg av i genomsnitt 16 procent. Enligt i propositionen nr 77 framlagt förslag skola kristilläggen tills vidare under kommande regleringsperiod utgå efter oförändrad procentsats, men för den händelse levnadskoslnadsindex skulle stiga till eller över talet 160 i 1935 års serie, ökas med ett ytterligare tillägg på 5 procent. Det synes mig skäligt, att därest en sådan stegring av kristilläggen inträder, dyrtidshjälpen för ifrågavarande pensionärer höjes från 20 till 25 procent. Höjningen bör erhållas respektive, vid nedgång av levnadskostnadsindex, bortfalla vid samma tidpunkt som kristilläggsförhöjningen för statens pensionärer.
Dyrtidshjälpen bör i övrigt utgå efter samma grunder som innevarande budgetår. Därest ytterligare vissa enskilda järnvägar skulle övertagas av staten under loppet av nästa budgetår, synes skäligt att jämväl pensionärerna vid dessa komma i åtnjutande av dyrtidslijälp. Därvid böra dock i möjligen förekommande fall avräknas de bidrag av motsvarande karaktär, som enligt utfästelse av den enskilda järnvägen kunna komma att utgå för tiden efter övertagandet.
Kostnaderna för den av mig förordade dyrtidshjälpen under nästa budgetår, vilka vid oförändrad procentsats torde kunna uppskattas till i runt tal 800,000 kronor, böra bestridas av statens järnvägars trafikmedel.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att dyrtidshjälp enligt av mig förordade grunder må under budgetåret 1943/44 av trafikmedel utbetalas till de i det föregående angivna pensionärsgrupperna vid av staten övertagna enskilda järnvägar.
2:o).
Enligt ett av Kungl. Majit den 5 maj 1939 godkänt avtal mellan medicinalstyrelsen och styrelsen för Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka rörande statens övertagande av anstalten från och med den 1 juli 1939 förband sig Kungl. Majit och kronan att till sju av anstalten pensionerade befattningshavare årligen intill deras död utbetala dem beviljade pensioner. Pensionsbeloppen växlade mellan lägst 300 kronor och högst 1,000 kronor för år och uppgingo sammanlagt till 4,660 kronor (förutom vissa naturaförmåner till en pensionär). Sedan en av pensionärerna numera avlidit, uppgå de kontanta pensionsbeloppen till 3,660 kronor per år.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
Departements-
chefen.
Enligt Kungl. Maj:ts brev den 5 maj 1939 angående regleringen för budgetåret 1939/40 av utgifterna under riksstatens elfte huvudtitel skola kostnaderna för ifrågavarande pensioner bestridas från förslagsanslaget Diverse pensioner och understöd m. m. Tillika föreskrevs att dyrtidstillägg icke skulle utgå å berörda pensioner.
I anledning av framställning från direktionen för statens anstalt för fallandesjuka har medicinalstyrelsen i skrivelse den 14 april 1942 hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att viss dyrtidshjälp må kunna utbetalas åt förenämnda pensionärer.
Styrelsen har till stöd för förslaget anfört i huvudsak följande.
Enligt medicinalstyrelsens mening synes skäligt, att förenämnda f. d. befattningshavare beredas någon kompensation på grund av levnadskostnadsstegringen efter krigsutbrottet. Styrelsen vill erinra om den av 1941 års riksdag beviljade dyrtidshjälpen åt vissa pensionärsgrupper vid av staten övertagna enskilda järnvägar. Styrelsen ifrågasätter, huruvida icke i huvudsak samma grunder som de, enligt vilka denna dyrtidshjälp utgår, kunde tilllämpas i nu föreliggande fall.
Statskontoret har i utlåtande den 21 juli 1942 uttalat, att ämbetsverket icke hade något att erinra mot bifall till framställningen.
Kungl. Majit har genom beslut den 13 november 1942 föreskrivit, att ifrågavarande pensionärer må under budgetåret 1942/43 åtnjuta dyrtidstillägg med 20 procent av respektive pensionsbelopp samt att kostnaderna härför skola bestridas från femte huvudtitelns anslag till extra utgifter.
Vid övertagandet av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka år 1939 förband staten sig enligt avtal med anstaltsstyrelsen att svara för utbetalningen av vissa pensionsbelopp, som tidigare beviljats åt förutvarande befattningshavare. Den efter krigsutbrottet inträffade prisstegringen har väsentligt minskat värdet av de sålunda utfästa pensionsbeloppen. Ehuru i avtalet icke nämnts något om dyrtidstillägg å pensionerna, synes mig skäligt att ifrågavarande pensionärer till lindring av dyrtidens tryck dock tillerkännas ett procentuellt tillägg å dem tillkommande pensionsbelopp. Under innevarande budgetår har Kungl. Majit på föredragning av chefen för socialdepartementet beviljat sådant tillägg med 20 procent, att utgå av femte huvudtitelns anslag till extra utgifter. Jag vill föreslå, att nämnda procentuella tillägg må utgå jämväl under nästa budgetår. En höjning till 25 procent bör dock få ske under samma villkor, som gäller för förhöjning av den i föregående punkt äskade dyrtidshjälpen till pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar.
I samma läge som pensionärerna från Vilhelmsroanstalten befinna sig vissa förutvarande befattningshavare vid skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall och efterlevande till sådana befattningshavare, vilka pensionerats av föreningen till minne av Konung Oskar I och Drottning Josephine, redan innan staten ar 1939 övertog egendomen Hall. På ifrågavarande pensioner och understöd örn tillhopa 2,700 kronor utgår enligt beslut av 1939 års lagtima riksdag icke dyrtidstillägg (jfr prop. nr 281; skriv, nr 398). Jag vill föreslå, att jämväl
Kungl. Maj:ts proposition nr 147. 5
dessa pensionärer erhålla samma procentuella tillägg som pensionärerna från Vilhelmsroanstal ten.
Kostnaderna för tilläggen åt båda grupperna, beräknade efter 20 procent, uppgå till ej fullt 1,300 kronor för år och torde få bestridas av förslagsanslaget Diverse pensioner och understöd m. m.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att procentuella tillägg enligt av mig förordade grunder må under budgetåret 1943/44 utgå till vissa pensionärer från Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka och från skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall.
Vad departementschefen under punkterna 1:o) och2:o) hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.