angående försäljning av vissa lektorsprebendefastigheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

1 Nr 174.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående försäljning av vissa lektorsprebendefastigheter; given Stockholms slott den 5 mars 191$.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 191$.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anhåller att få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga örn försäljning av vissa fastigheter, vilket ärende synts böra föranleda framställning till riksdagen, samt anför härom följande.

I skrivelse till Kungl. Majit den 19 november 1941 har drätselkammaren i Linköping anhållit om tillstånd för Linköpings stad att förvärva äganderätten till den domkyrkosysslomannen därstädes på lön anslagna stadsägan nr 2235 i staden. Sedermera har drätselkammaren i skrivelse den 19 maj 1942 anhållit om tillstånd för staden att inköpa jämväl lektorsprebendefastigheterna stadsägorna nr 2236, 2237, 2238 och 2239 i Linköping. Till stöd för ifrågavarande framställningar har från stadens sida anförts, att staden vore i behov av tomtmark för exploatering för industriändamål.

Ifrågavarande fastigheter ha en areal, stadsägan nr 2235 av 85,800 kvadratmeter, stadsägan nr 2236 av 33,744 kvadratmeter, stadsägan nr 2237

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. hr 174- 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 174•

av 32,918 kvadratmeter, stadsägan nr 2238 av 33,294 kvadratmeter och stadsägan nr 2239 av 30,770 kvadratmeter eller tillhopa 216,526 kvadratmeter. Områdena äro belägna i stadens nordvästra del samt gränsa i väster till vägen Linköping—Tornby. Stadsplan är fastställd för större delen av stadsegorna nr 2236, 2237, 2238 och 2239. Förslag har framlagts till ändrad och utvidgad stadsplan, omfattande jämväl stadsägan nr 2235, som är det från stadskärnan mest avlägset belägna av ifrågavarande områden. Några andra byggnadsbestämmelser ha därvid ej angivits än att marken är avsedd att utnyttjas för industriändamål.

Fastigheternas senast fastställda taxeringsvärden äro för vardera av stadsägorna nr 2236 och 2237 7,200 kronor, för stadsägan nr 2238 10,000 kronor1 och för stadsägan nr 2239 6,600 kronor. För stadsägan nr 2235 är ett med stadsägan nr 1994 i staden gemensamt taxeringsvärde av 116,600 kronor fastställt.

De till försäljning ifrågasatta lektorsprebendefastigheterna äro samtliga utarrenderade till den 1 maj 1943, dock att av stadsägan nr 2238 ett område av 2,500 kvadratmeter är utarrenderat till den 1 maj 1948.

Värdering av domkyrkosysslomannens lönefastighet har verkställts av boställsnämnden den 9 januari 1942, därvid området åsatts ett värde av 300,300 kronor, motsvarande ett värde per kvadratmeter av 3 kronor 50 öre.

Sedermera har värdering av samtliga till inköp ifrågasatta områden efter förordnande av kammarkollegiet verkställts av byggnadsingenjören A. Nordström och kammarrådet S. Grönvall. I utlåtande den 28 juli 1942 hade värderingsmännen åsatt domkyrkosysslomannens lönefastighet ett försäljningsvärde av 219,400 kronor, motsvarande ett värde per kvadratmeter av 2 kronor 56 öre. Vid bestämmandet av områdets värde hade värderingsmännen utgått från en exploateringstid för området av fem år. I utlåtande den 30 november 1942 lia värderingsmännen framlagt förslag till värdering av lektorsprebendefastigheterna ävensom reviderat värderingsförslag rörande domkyrkosysslomannens lönefastighet. I detta utlåtande ha värderingsmännen framhållit, att en från stadens sida förebragt utredning angående stadens behov av tomtmark för industriändamål utvisade, att ett stort behov av mark för ändamålet förefunnes. Värderingsmännen lia vidare meddelat, att, såvitt de vid den tidigare värderingen av domkyrkosysslomannens lönefastighet kunnat bedöma, staden haft för avsikt att handha en tillämnad exploatering av de till inköp ifrågasatta fastigheterna sa, att denna komme att i första hand omfatta domkyrkosysslomannens lönefastighet. I samband med den senare värderingsförrättningen hade emellertid flan stadens sida framhållits, att stadens planer för det ifrågavarande totala industriområdets exploatering numera vore att låta exploateringen fortskrida

1 Därav 7,200 kronor jordbruksvärde och 2,800 kronor tomt- och industrivärde. Det senare värdet avser ett inhagnat område om 2,500 kvadratmeter jiimte ett därpå uppfört boningshus och

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 17Jihan lektors jordarnas sydöstra delar till de därifrån räknat mera perifera delarna av området. Därest staden förvärvade hela området, komme givetvis avgörandet av frågan i vilken ordning de särskilda delområdena skulle bli föremål för exploatering för industriändamål helt att ligga i stadens hand. Värderingsmännen hade emellertid funnit sig böra utgå ifrån att i fråga örn exploateringstid behandla domkyrkosysslomannens lönefastighet såsom en enhet för sig med en beräknad fortlöpande exploatering under en tid av tio år. Med hänsyn härtill föresloge värderingsmännen en nedsättning av det sistnämnda fastighet tidigare åsätta värdet, 219,400 kronor, till 152,142 kronor, motsvarande ett värde per kvadratmeter av 1 krona 77 öre. Vad beträffade lektorsprebendefastigheterna ansåge värderingsmännen dessa böra i avseende å exploateringstid betraktas såsom ett enda objekt med en fortlöpande exploatering under sju år. På grund härav funne sig värderingsmännen böra åsätta lektorsprebendefastigheterna ett sammanlagt försäljningsvärde av 351,210 kronor enligt följande:

stadsägan nr 2236 .................... kronor 89,986

» » 2237 .................... » 80,267

» » 2238 .................... » 97,530

» » 2239 .................... » 83,427

Vid ett sammanträffande mellan företrädare för kammarkollegiet samt representanter för staden uttalades från kammarkollegiets sida den meningen, att samtliga de fastigheter, vilka staden önskade förvärva, borde betraktas såsom ett enda komplex och sålunda göras till föremål för en gemensam uppgörelse mellan kronan och staden ävensom att vid sådant förhållande utsikter skulle förefinnas för en utjämning av de värden, som åsatts de olika områdena. Med anledning härav har drätselkammaren för samtliga de till inköp ifrågasatta områdena, vilka av värderingsmännen åsatts ett sammanlagt försäljningsvärde av 503,352 kronor, motsvarande ett genomsnittligt värde per kvadratmeter av 2 kronor 32 öre, erbjudit ett pris per kvadratmeter av 2 kronor 25 öre eller sålunda för domkyrkosysslomannens lönefastighet 193,000 kronor och för lektorsprebendefastigheterna sammanlagt 294,000 kronor.

Vederbörande prebendeinnehavare ha under vissa förutsättningar tillstyrkt eller förklarat sig icke ha något att erinra mot en försäljning av lektorsprebendefastigheterna.

Jämväl stiftsnämnden har tillstyrkt medgivande för staden att förvärva sistnämnda områden.

Skolöverstyrelsen har på anförda skäl förklarat sig icke vilja motsätta sig en överlåtelse till staden av lektorsprebendefastigheterna. Överstyrelsen funne det emellertid angeläget, att de behållna försäljningsmedlen efter överlåtelsen bibehölles och förvaltades såsom en särskild fond, vars handhavande torde böra uppdragas åt domkapitlet i Linköping. Fondens årliga avkastning borde tillkomma prebendeinnehavarna.

4 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 17/f.

Kammarkollegiet har beträffande lektorsprebendenas tillkomst och disposition yttrat bland annat.

I ett av kammarkollegiet och statskontoret den 20 oktober 1931 till Kungl. Maj :t avgivet utlåtande angående indragning till statsverket eller övertagande till förvaltning av statsverket av kronans donationer till de allmänna läroverken m. m. har utredning förebragts angående tillkomsten av ifrågavarande prebendefastigheter. Av denna utredning inhämtas bland annat.

Genom ett konung Gustaf II Adolfs brev i juni 1630 tillerkändes samtliga lektorer vid Linköpings gymnasium rätt att njuta, bruka och behålla den förut av teologie lektorn disponerade åkern under de villkor, teologie lektorn varit underkastad. Denna åker upptages å en av Johan Larsson Grot år 1639 upprättad karta med beskrivning över Linköpings stads ägor med en areal av 23 tunnland 2 % fjärdingsland. I beskrivningen är för figurerna 30, 44, 70, 86, 170 och 226 om tillhopa 7 tunnland 3 fjärdingsland antecknat »kronor» eller »kronojord». Av okänd anledning undergick jorden utvidgning och angavs i 1696 års prästverk omfatta 28 tunnland. Enligt en åren 1732—33 av Carl Jac. Wallberg upprättad karta omfattade åkern 27 tunnland 6 % kappland, varav 20 tunnland 2 Y> kappland angåvos som krono. För ägofiguren 70 enligt 1639 års numrering är antecknat: »Efter Biskop Johannes Åtvidi visitationsprotokoll och 1639 års karta kallas skolemästareåker, krono. Landssekreteraren Stenholm påstår denna åker hört till kronorusthållet Tornby, som emot de andre hemmanen felar ett åkerskifte i Höglyckan». Vid den 7 juni 1853 fastställt laga skifte å Linköpings stads jord utlades den av lektorerna innehavda jorden under benämningen Tornbylyckorna i ett sammanhang i sju lotter, litt. Fa—Fg, disponerade av respektive äldste, 2:e, 3:e, 4:e, 5:e och yngste lektorn samt gymnasiet.

Ämbetsverken uttalade vidare den meningen, att anteckningarna i 1639 och 1732—33 års kartbeskrivningar icke syntes utgöra tillräckligt skäl för antagandet, att ifrågavarande jordar vore i sin helhet av kronan anslagna. Vid sådant förhållande och då det ej kunnat utrönas huru stor del, som kunde äga sådan natur, syntes jorden icke böra behandlas såsom sådant anslag av kronan, som föll under det ämbetsverken lämnade utredningsuppdraget.

Ämbetsverken ansågo följaktligen, att löningsjordarna ifråga icke vore anslagna av kronan för avlöningsändamål på sådant sätt, att de utan vidare kunde till statsverket indragas. Såvitt utredningen gåve vid handen förelåge å andra sidan icke något hinder mot deras försäljning, under förutsättning att köpeskillingarna fonderades och ränteavkastningen å medlen komme vederbörande lektorer till godo.

Enligt gällande stat äger vederbörande lektor åtnjuta avkomsten av löningsjorden mot visst avdrag å lönen. Avdragens storlek och den nuvarande avkomsten av löningsjordarna framgår av följande sammanställning.

Stadsäga Löneavdrag Arrendeinkomst

nr 2236 ............ kronor 33: 52 kronor 500: —

» 2237 ............ » 35:— » 390: —

» 2238 ............ » 35:— » 460: —

» 2239 ............ » 35:— » 350: —

I fråga örn stadens behov av tomtmark samt värderingen av områdena har kollegiet anfört bland annat.

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

Av utredningen i ärendet framgår, att ett stort behov av tomtmark för industriella ändamål förefinnes i staden och att ifrågavarande områden genom sin belägenhet i närheten av hamn och järnvägsspår samt även genom sin beskaffenhet höra till de lämpligaste industritomterna i staden. En exploatering av områdena är därför otvivelaktigt till gagn för utvecklingen av stadens näringsliv. Den synes lämpligen böra verkställas i stadens regi. Trots de betänkligheter, som en omplacering från realkapital till penningkapital för närvarande måste ingiva med hänsyn till osäkerheten i prisnivå och penningvärde, anser kollegiet övervägande skäl tala för att stadens önskemål rörande områdenas exploatering tillmötesgås.

Med anledning av de ifrågasatta fastighetsöverlåtelserna ha generaldirektören Berglöf och t. f. kammarrådet Gavelius besökt Linköping och besett fastigheterna samt fört underhandlingar angående försäljningsvillkoren med drätselkammaren i staden. Dessa förhandlingar lia dock icke lett till någon enighet. De iakttagelser, som gjorts vid besöket i staden, giva vid handen, att domkyrkosysslomannens lönefastighet och lektorsprebendefastigheterna i exploateringshänseende utgöra en enhet. Vad beträffar priset å dessa fastigheter anser kollegiet med hänsyn till det omfattande behovet av industritomter i staden och ovissheten rörande den ordning, i vilka dessa intill varandra liggande jordar kunna bli föremål för framtida exploatering, icke så stor skillnad böra göras mellan exploateringstiden för stadsägan nr 2235 och de övriga stadsägorna, som av värderingsmännen ifrågasatts. I följd härav synes priset å stadsägorna böra till en viss grad utjämnas. Härvid har det synts kollegiet skäligt, att domkyrkosysslomannens lönefastighet åsättes det av staden för samtliga ifrågavarande stadsägor erbjudna genomsnittspriset av 2 kronor 25 öre för kvadratmeter, motsvarande i avrundat tal 193,000 kronor. Beträffande lektorsprebendefastigheterna har kollegiet åter med hänsyn till föreliggande förhållanden ansett en jämkning böra medgivas i den av värderingsmännen gjorda prissättningen motsvarande en nedsättning med sju procent. Priset för de olika stadsägorna skulle i enlighet härmed efter viss avrundning ställa sig på följande sätt.

stadsägan nr 2235 .................. kronor 193,000

» » 2236 » 83,700

» » 2237 » 74,700

» » 2238 » 90,600

» » 2239 » 77,500

Summa kronor 519,500.

Kammarkollegiet hemställer, att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att de ifrågavarande lektorsprebendefastigheterna få försäljas till staden för av kollegiet sålunda angivet pris eller 326,500 kronor, d. v. s. 2 kronor 50 öre för kvadratmeter. På anförda skäl anser kollegiet, att för försäljningen icke erfordras kyrkomötets samtycke. Vidare förutsätter kollegiet, att Kungl. Majit förordnar, att köpeskillingsmedlen för lektorsprebendefastigheterna överlämnas till domkapitlet i Linköping för att, fördelade i särskilda fonder för varje stadsäga, av domkapitlet göras räntebärande med rätt för vederbörande lektorer att tills vidare och intill dess annorlunda kan bli i laga ordning bestämt uppbära ränteavkastningen å fonderna. Därest en försäljning kommer till stånd, bli, framhåller kollegiet, ändrade bestämmelser angående

6 Kungl. Majlis proposition nr 174.

avdraget å prebendeinnehavarnas löner för avkomsten av prebendefastigheterna nödvändiga.

^ tsch^f" Innan jag nu gar att taga ställning till de föreliggande förslagen, erinrar men sc e en. jag; att de j ärendet omnämnda fastigheterna av skilda sakkunniga åsatts de värden, som framgå av följande sammanställning.

*) Gemensamt med stadsägan nr 1994.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår höra de ifrågavarande lektorsprebendefastigheterna, vilka nu huvudsakligen äro utarrenderade till jordbruk, genom sin belägenhet nära hamn och järnväg till de lämpligaste industritomterna i Linköping. Med hänsyn härtill och då ett omfattande behov av tomtmark för industriändamål för närvarande förefinnes i staden, önskar staden fa omradena disponibla för en bebyggelse, som otvivelaktigt kommer att vara till gagn för utvecklingen av stadens näringsliv. I likhet med alla i ärendet hörda myndigheter finner även jag, att staten bör tillmötesgå stadens önskan att förvärva områdena.

Vad angår fastigheternas försäljningspris lia meningsskiljaktigheter gjort sig gällande. Medan å ena sidan värderingsmännen åsatt lektorsprebendefastigheterna ett saluvärde av 351,210 kronor, har kammarkollegiet — under framhållande av att domkyrkosysslomannens lönefastighet och lelctorsprebendefastigheterna i exploateringshänseende utgjorde en enhet och att på grund härav dessa områden samtidigt borde göras till föremål för överlåtelse ansett sig böra föreslå, att vid ett samtidigt förvärv av samtliga fastigheter det pris, värderingsmännen åsatt lektorsprebendefastighetema, nedsattes till 326,500 kronor, motsvarande en reducering av det av värderingsmännen föreslagna priset med sju procent. Staden har för sin del förklarat sig beredd att för lektorsprebendefastighetema betala ett pris av 294,000 kronor. Jag biträder den av kammarkollegiet uttalade meningen, att domkyrkosysslomannens lönefastighet och lektorsprebendefastighetema icke böra göras till föremål för skilda uppgörelser mellan kronan och staden. Det försäljningspris, kammarkollegiet föreslagit skola åsättas lektorsprebendefastighetema vid en samtidig försäljning av samtliga till inköp ifrågasatta fastig-

7 Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

heter, synes mig böra godtagas. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter rörande försäljningen och dispositionen av försäljningsmedlen. Därest en försäljning kommer till stånd, torde de behållna försäljningsmedlen tills vidare böra fonderas. Frågan örn dessa medels disposition torde framdeles böra upptagas till behandling i sammanhang med en allmän reglering av jorddonationerna till de allmänna läroverken. Beträffande vederbörande lektorers rätt till å försäljningsmedlen uppkommande ränteavkastning lärer det få ankomma på Kungl. Majit att, med beaktande av stadgandet i 55 § 9 mom. 2. civila avlöningsreglementet, meddela erforderliga föreskrifter.

Lektorsprebendefastigheternas rättsliga natur synes oklar. Den av myndigheterna härutinnan förebragta utredningen får dock anses giva vid handen, att fastigheterna till en del äro av kronan anslagna. Vid sådant förhållande synes riksdagens samtycke till fastigheternas försäljning böra inhämtas. I likhet med kammarkollegiet anser jag kyrkomötets hörande icke vara erforderligt. Beträffande försäljningen av domkyrkosysslomannens lönefastighet äger Kungl. Majit ensam besluta.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att de inom Linköpings stad belägna lektorsprebendefastigheterna stadsägoma nr 2236, 2237, 2238 och 2239 må för ett sammanlagt pris, icke understigande 326,500 kronor, och på de villkor i övrigt, Kungl. Majit finner skäligt bestämma, försäljas till Linköpings stad.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.