('med förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsför\xad skottslag)',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 1

Nr 183.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsför­ skottslag); given Stockholms slott den 19 mars 1943. Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogat förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag).

GUSTAF.

Guston Möller.

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 183 och 184. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Förslag till

Lag

om förskottering ar underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevitt­ nat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad' underhållsskyldighet utgiva underhålllsbidrag till barnet, äger att, där fadern underlåter att be­ tala förfallet belopp, i den utsträckning och under de villkor som nedan sägs av allmänna medel erhålla förskott å underhållsbidraget (bidragsförskott). Vad sålunda stadgats skall icke äga tillämpning i fråga örn barn, vars mo­ der sammanbor med barnets fader, eller beträffande barn, som bor tillsam­ mans med sin fader.

2 §•

Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare och stadigvarande vistas här i riket; dock äger Konungen, under förutsätt­ ning av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat i fråga om tillämpning av denna lag å dess undersåtar. Bidragsförskott utgår icke för längre tid än till och med dagen före den, då barnet fyller sexton år.

3 §. Ansökning om bidragsförskott prövas av barnavårdsnämnden i den kom­ mun, där barnets moder är mantalsskriven vid den tidpunkt, då förskottet sökes. Är modem död eller icke mantalsskriven för året i fråga, prövas an­ sökningen av barnavårdsnämnden i den kommun, där modern senast varit mantalsskriven. Finnes icke mantalsskrivningsort som ovan sagts, prövas an­ sökningen av barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet stadigvarande vistas.

4 §.

Ansökning om bidragsförskott göres hos ordföranden i vederbörande bar­ navårdsnämnd av barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 3

finnes, av denne. Ansökning må göras jämväl av barnavårdsman, därest såd^n förordnats för barnet. Ansökning, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga upplysningar för utredande av barnets rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplys­ ningarna äro med sanningen överensstämmande. År sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med barnets och moderns förhållanden förtrogna personer. Vid ansökningen skola fogas prästbevis enligt fastställt formulär ävensom i huvudskrift eller styrkt avskrift rättens beslut eller avtal som i 1 § sägs, därest dessa handlingar icke annorledes äro tillgängliga för barnavårdsnämn­ den. Det åligger barnavårdsnämnd att på därom framställd begäran kostnads­ fritt tillhandahålla sökande erforderligt ansökningsformulär ävensom tillse, att nödigt biträde lämnas sökande vid formulärets ifyllande.

5 §. Sedan bidragsförskott sökts, skall, därest den underhållsskyldiges post­ adress är känd eller kan utrönas, omedelbart med posten till honom avsän­ das meddelande om ansökningen med föreläggande att, där han har något att anföra i anledning av densamma, inom viss kort tid muntligen eller skrift­ ligen yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stadgandet i 6 §. Meddelande som nyss sagts vare dock ej erforderligt, om bidragsför­ skott utgått för barnet under löpande kalenderår, ej heller örn den underhållsskyldige vistas utom riket.

6 §•

Bidragsförskott må ej beviljas, där den underhållsskyldige erlägger oguldna underhållsbidrag för tiden från och med andra månaden före den, under vilken förskottet sökts, samt tillika antingen ställer av barnavårdsnämnden godkänd pant eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under tid, som barnavårdsnämnden finner skälig, eller ock visar sannolika skäl att han skall framgent fullgöra sin underhållsskyldighet.

7 §• Bidragsförskott beviljas för tiden från och med den månad, under vilken förskottet sökts, samt, där den underhållskyldige häftar i skuld för tidi­ gare förfallet bidrag, jämväl för tid, varå sådant bidrag belöper, dock längst från och med andima månaden före den, under vilken förskottet sökts, och ut­ går, där ej rätten till förskott skall upphöra tidigare, till och med utgången av det statliga budgetår, som löper vid förskottets beviljande. Att under vissa förhållanden beviljat bidragsförskott kan innehållas under del av tid, för vilken förskottet beviljats, eller rätten till beviljat bidragsför­ skott helt upphöra före utgången av nämnda tid, därom stadgas i 11 g 2 mom. samt 12 § 1 och 2 mom.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

8 §•

1 morn. Där ej vad nedan stadgas till annat föranleder, utgår bidragsför­ skottet för år räknat med 252 kronor i ortsgrupp 1, 300 » » » 2 och 360 > » >3

eller, därest modem har vårdnaden om två eller flera till bidragsförskott be­ rättigade barn, med belopp enligt följande tabell: Antalet till bidragsförskott Bidragsförskott (för barn räknat). berättigade barn under moderns vårdnad. Ortsgrupp 1. Ortsgrupp 2. Ortsgrupp 3.

För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas bi­ dragsförskottet med ett årligt belopp av 60 kronor. 2 mom. överstiger moderns årsinkomst 1,000 kronor i ortsgrupp 1, 1,250 > » >2 och 1,500 » » >3

eller har modern, därest hon är gift och sammanlever med sin man samt denne är underhållsskyldig gentemot barnet, tillsammans med mannen en årsinkomst överstigande 1,400 kronor i ortsgrupp 1, 1,700 > » »2 och 2,000 > > > 3

skall, med undantag för fall som i 9 § 2 morn. sägs, från bidragsförskottet avdragas sex tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp. Har modern flera till bidragsförskott berättigade barn, minskas dock för­ skottet blott med så stor del av nämnda avdrag, som enligt fördelning efter huvudtalet belöper på varje barn. Hava makar som nyss sagts att försörja barn under sexton år, som icke är berättigat vare sig till barnbidrag enligt lagen om barnbidrag eller till bidragsförskott, skall det här ovan för veder­ börande ortsgrupp angivna inkomstbeloppet för makar ökas med 100 kro­ nor för varje sådant barn. Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall bidragsför­ skottet minskas med nämnda inkomst. 3 mom. Bidragsförskott utgår efter den i lagen om folkpensionering av­ sedda ortsgrupp, dit den kommun hänförts, vars barnavårdsnämnd enligt 3 § har att pröva ansökningen om förskott. Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör billigare ortsgrupp än mo­ dems mantalsskrivningsort, skall det enligt bestämmelserna i 1 och 2 mom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183. 5

beräknade bidragsförskottet minskas med 48 kronor, därest de båda orterna tillhöra ortsgrupperna 1 och 2 eller 2 och 3, samt med 96 kronor, därest de tillhöra ortsgrupperna 1 och 3. 4 mom. Där Konungen i fråga om ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrapp, jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen om folkpensionering förord­ nat örn förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantals­ skriven inom visst intill gränsen liggande område, äger Konungen på därom av vederbörande kommun gjord framställning förordna, att bidragsförskott, som beräknas med hänsyn till moderns mantalsskrivning inom området eller, där modern icke blivit mantalsskriven, till barnets vistelse inom området, skall förhöjas med 24 kronor, därest de båda orterna tillhöra ortsgrupperna 1 och 2 eller 2 och 3, samt med 48 kronor, därest de tillhöra ortsgrupperna 1 och 3. 5 mom. Överstiger det enligt bestämmelserna i 1—4 mom. beräknade bi­ dragsförskottet det belopp, som barnets fader jämlikt rättens beslut eller av­ tal är skyldig att utgiva till barnets underhåll, skall bidragsförskottet nedsät­ tas till nämnda belopp. Har moder under sin vårdnad två eller flera barn, som samtidigt beviljas bidragsförskott, och sker nedsättning som i första stycket sagts för något eller några av dem, skall belopp, varmed nedsättning skett, tillgodoräknas det eller de barn, som ej behövt vidkännas sådan nedsättning, med fördelning, därest de äro flera, efter huvudtalet. Därvid må dock icke något av sistnämnda barn erhålla högre belopp än barnet tillkommande underhållsbidrag eller som enligt bestämmelserna i 1—4 mom. skulle hava utgått till barnet, därest det icke stått under moderns vårdnad; skall på grund av vad sist sagts ned­ sättning ske för något eller några barn, skall belopp, varmed nedsättning skett, i sin tur tillgodoräknas övriga barn under tillämpning av ovan angivna grunder. 6 mom. Bidragsförskott skall icke utgå, därest beloppet av detsamma eller, där fråga är örn flera barn under moderns vårdnad, förskottens samman­ lagda belopp icke skulle uppgå till minst 60 kronor för år räknat.

9 §• 1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt 8 § 2 mom. första stycket skall läg­ gas till grund för beräknandet av bidragsförskott, anses det belopp, för vilket vederbörande blivit taxerad till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt vid den senaste taxeringen före barnavårdsnämndens beslut i ärendet. 2 mom. Uppgår den enligt 1 mom. beräknade inkomsten till sådant belopp, att med tillämpning av bestämmelsen örn avdrag i 8 § 2 mom. första stycket ansökningen skulle avslås eller bidragsförskottet minskas till ett i förhållan­ de till fullt förskott ringa belopp, må barnavårdsnämnden, därest vederbörandes ekonomiska förhållanden så avsevärt försämrats sedan beskattnings­ året, att ett sådant avgörande skulle vara uppenbart obilligt, på särskild framställning besluta, att bidragsförskott skall beräknas utan hänsyn till sagda bestämmelse. Sådant beslut skall för att bliva bindande underställas

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

länsstyrelsens prövning och fastställelse. Beslutet skall, jämte till ärendet hörande handlingar, av barnavårdsnämnden ofördröjligen översändas till länsstyrelsen.

10 §.

Sedan bidragsförskott beviljats, skall, därest den underhållsskyldiges post­ adress är känd eller kan utrönas, genom rekommenderat brev eller eljest be­ visligen tillställas honom skriftligt meddelande härom, därvid underrättelse tillika skall lämnas örn stadgandet i 16 §.

11 §• 1 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas, där ej nedan annorlunda stad­ gas, månadsvis till barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes, till denne; dock äger barnavårdsnämnden, därest barnet vistas hos annan än modern eller förmyndaren, att, då särskilda skäl därtill äro, för­ ordna, att bidragsförskott skall utbetalas till den, hos vilken barnet vistas, eh ler till annan lämplig person. Belopp, som i första stycket sägs, vare förverkat, om det ej lyfts inom sex månader efter den månad, under vilken detsamma förfallit till betalning. 2 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas icke för tid, under vilken kost­ naderna för barnets våld å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt bestridas av statsmedel. Under tid då barn från viss ort, vilka under löpande kalenderår fylla lägst sju och högst fjorton år, på grund av åläggande eller uppmaning, som avses i 3 § förordningen om utrymningshjälp, uppehålla sig å annan ort, ut­ betalas beviljat bidragsförskott icke till barn i angivna ålder, vilka äro från förstnämnda ort. Vad nu sagts gäller dock ej, därest den, till vilken bidrags­ förskottet skolat utbetalas, genom anmälan hos ordföranden i den barna­ vårdsnämnd, som beviljat bidragsförskottet, gör sannolikt, att barnet ej åt­ njuter utrymningshjälp. Sådan anmälan må ock göras hos ordföranden i annan barnavårdsnämnd, och har denne att om han på grund av den gjorda anmälan finner bidragsförskottet böra utgå därom omedelbart underrätta ord­ föranden i den barnavårdsnämnd, som beviljat bidragsförskottet. 3 mom. Beviljat bidragsförskott, som belöper å tid, under vilken barn är omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän be­ kostnad vårdas å anstalt i andra fall än förut i denna paragraf avses, skall minst en gång varje kalenderhalvår utbetalas till det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas må nämnda kostnad täc­ kas, varvid densamma skall beräknas efter de grunder, som angivas i 51 § lagen om fattigvården. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till bar­ nets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes, till denne. 4 mom. Har den underhållsskyldige, innan han erhållit meddelande som i 10 § sägs, helt eller delvis erlagt underhållsbidrag belöpande å tid, för vil­ ken bidragsförskott beviljats, skall vid utbetalning av förskottet vad sålun­ da erlagts först avräknas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 7

12 §.

1 mom. Sedan faderns skyldighet att utgiva underhållsbidrag till barndt upphört, skall beviljat bidragsförskott ej vidare utgå. Har dessförinnan för­ skott utbetalats för tid efter det nämnda skyldighet upphört, må sådant be­ lopp icke återkrävas från mottagaren. 2 mom. Beviljat bidragsförskott skall genom särskilt beslut indragas a) om sökanden åberopat oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka be­ slutet örn bidragsförskott, ehuru skäligen kunnat fordras, att uppgiften varit riktig; b) om, där barnet är fött utom äktenskap eller föräldrarnas äktenskap upplösts genom äktenskapsskillnad, föräldrarna sammanflytta; c) om barnet får bostad tillsammans med sin fader; eller d) örn barnet befinnes icke vidare vara svensk medborgare eller stadigva­ rande vistas här i riket samt bidragsförskottets indragande icke med hänsyn till omständigheterna prövas oskäligt. Beslut örn indragning av bidragsförskott meddelas av den barnavårds­ nämnd, som beviljat förskottet, samt avser tiden från dagen för beslutet. Har dessförinnan förskott utbetalats för tid efter sagda dag, må sådant belopp icke återkrävas från mottagaren. 3 mom. Beviljat bidragsförskott må ej jämkas under den tid, för vilken förskottet beviljats. 13 §. Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer barnet till godo. 14 §• Rätt till bidragsförskott kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för gäld. 15 §. För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit för­ skottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige. 16 §. Sedan den underhållsskyldige erhållit meddelande, som i 10 § sägs, har han att, så länge bidragsförskott utgår, till barnavårdsnämnden erlägga å för­ skottet belöpande andel av underhållsbidragen, allt eftersom dessa förfalla till betalning. Gentemot barnavårdsnämnden må icke åberopas betalning avunderhållsbidrag, som erlagts annorledes än nu sagts.

17 §. Del åligger barnavårdsnämnden att, där ej den underhållsskyldige efter förmåga fullgör den honom enligt 16 § åvilande betalningsskyldigheten, utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

När synnerliga skäl därtill föranleda, äger länsstyrelsen på framställning av barnavårdsnämnden eller av den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten skall eftergivas.

18 §. Barnavårdsnämnden äge rätt att utan kostnad för nämnden erhålla polis­ myndighetens biträde för efterforskande av underhållsskyldig, hos vilken nämnden har fordran på grund av utgivet bidragsförskott, ävensom för verk­ ställande av utredning rörande den underhållsskyldiges förmåga att återgälda förskottet.

19 §. Barnavårdsnämnden bör bereda modern eller annan, som äger föra talan för barnet, tillfälle att i samband med återkrävande av bidragsförskott ut­ kräva den del av oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsför­ skottets belopp.

20 §.

Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärde­ del av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.

21 §.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott sökes av barnavårds­ nämnden hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämndens kostnader för förskott som belöpa å visst budgetår (den 1 juli—den 30 juni), skall göras före utgången av därnäst följande budgetår. Konungen må dock, när skäl därtill äro, förordna, att ansökning skall av länsstyrelsen upptagas till pröv­ ning, ändå att den göres senare. Ansökning avfattas enligt fastställt for­ mulär. Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen samt genom sökanden inför­ skaffat eller själv latit införskaffa den ytterligare utredning, som må vara be­ hövlig, har länsstyrelsen att, i den mån bidragsförskotten befunnits beviljade och utbetalade i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag samt barna­ vårdsnämnden skäligen får anses hava fullgjort vad densamma ålegat i fråga om åtgärder för förskottens återkrävande, bevilja gottgörelse och utanordna beviljat belopp.

22 §.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden sökt gottgörelse av statsverket för visst bidragsförskott, av den underhållsskyldige uppburit ersättning för förskottet, aligger det nämnden att i samband med den ansökning om gott­ görelse för utgivna bidragsförskott, som näst därefter göres, till statsverket redovisa tre fjärdedelar av den uppburna ersättningen, dock högst vad nämn­ den uppburit i gottgörelse av statsverket för förskottet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 9

23 §. Har barnets moder ingått äktenskap med annan än barnets fader, skall, därest fadern avlidit, vad i denna lag sägs om fader gälla maken. Hava makar eller någon av dem adoptivbarn, skall vid tillämpningen av denna lag med barnets fader avses mannen och med barnets moder hustrun.

24 §. över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indrag­ ning av bidragsförskott må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos läns­ styrelsen inom trettio dagar från det han av beslutet erhållit del.

25 §. Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos Ko­ nungen i vederbörande statsdepartement före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.

26 §. De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas er­ forderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943, då lagen den 18 juni 1937 (nr 383) om förskottering av underhållsbidrag till barn skall upphöra att gälla. Beträffande ansökning om gottgörelse av statsverket för barnavårdsnämnds kostnader för bidragsförskott, som utgivits under år 1942, skola dock bestäm­ melserna i 21 § sistnämnda lag fortfarande äga tillämpning. Ansökning om gottgörelse av statsverket för barnavårdsnämnds kostnader för bidragsförskott, som utgivits under tiden den 1 januari—den 30 juni 1943 eller som belöper å nämnda tid, skall, där ej Konungen medgiver undantag, ingivas till länsstyrelsen senast den 30 juni 1944. Har ansökning örn bidragsförskott enligt lagen den 18 juni 1937 ingivits men ej hunnit slutbehandlas före nämnda lags upphävande, må förskott be­ viljas enligt den nya lagen på grundval av den ingivna ansökningen, komplet­ terad med erforderliga uppgifter. Har genom beslut enligt lagen den 18 juni 1937 bidragsförskott beviljats för tid efter den 30 juni 1943, skall sådant förskott utan hinder av sagda lags upphävande utgå med belopp och för period, som genom beslutet fastställts, men skola i övrigt den nya lagens bestämmelser tillämpas beträffande för­ skottet. Vad i föregående stycke sagts skall ej utgöra hinder för barnavårdsnämnd att, medan bidragsförskott för visst barn ännu utgår på grund av beslut enligt den upphävda lagen, pröva enligt den nya lagen gjord ansökning om bidragsförskott för samma barn. Befinnes därvid, att bidragsförskott skulle enligt den nya lagen utgå med högre månatligt belopp än det redan ut­

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

gående bidragsförskottet, skall nämnden förklara beslutet enligt den gamla lagen förfallet, i vad det avser tiden efter löpande månads utgång, samt på grundval av den nya ansökningen bevilja bidragsförskott för tiden från sagda tidpunkt. Har beslutet enligt den gamla lagen meddelats av annan barna­ vårdsnämnd än den, vilken träffar avgörande som nu sagts, skall den senare nämnden omedelbart underrätta den förra nämnden örn att det gamla be­ slutet förklarats förfallet. Där i lag eller särskild författning hänvisning skett till den upphävda lagen, skall hänvisningen anses avse den nya lagen, och där hänvisning skett till visst lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall sist­ nämnda bestämmelse i stället tillämpas.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Riksdagens revisorer hava i sin berättelse för tiden den 1 juli 1939—den 30 juni 1940 (del I sid. 57 ff.) underkastat användningen av de anslag, som av statsmedel beviljats för bidragsförskotten, granskning samt därvid fram­ hållit, bland annat, att barnavårdsnämnderna i en del kommuner syntes va­ ra alltför släpphänta mot försumliga barnafäder, att en påfallande ojämn­ het konstaterats i tillämpningen av reglerna örn barnavårdsnämnds möjlig­ het att eftergiva utgivna bidragsförskott samt att en del länsstyrelser varit väl släpphänta i sina krav på att vederbörande barnavårdsnämnd verkligen försökt att av den försumlige barnafadern återkräva förskotterade belopp. Revisorerna uttalade som slutomdöme, bland annat, att det kunde anta­ gas, att statsverkets kostnader för bidragsförskott, som dittills utgått i be­ tydligt mindre omfattning än vad som beräknats vid tillskapandet av denna hjälpform, skulle komma att stiga. På grund därav funne revisorerna det vara särskilt önskvärt, att regler utformades, vilka åstadkomme en riktig och ändamålsenlig användning av denna värdefulla sociala hjälpform. Vidare anfördes: Av den i ärendet lämnade redogörelsen framgår vidare att brister vidlåda handläggningen från både länsstyrelsernas och barnavårdsnämndernas sida av ärenden angående bidragsförskott. Att så är fallet torde i första hand bero därpå, att närmare föreskrifter angående ifrågavarande myndigheters skyl­ digheter och befogenheter i förevarande avseende saknas. Vad länsstyrelserna beträffar torde till en början föreskrifter angående re­ dovisningen av bidragsförskotten vara erforderliga. Viktigare är emellertid att en närmare reglering av länsstyrelsernas befogenheter och skyldigheter beträffande övervakandet av barnavårdsnämndernas verksamhet inom detta område kommer till stånd. Med den nuvarande bristen på föreskrifter synes nämligen länsstyrelsernas befattning med bidragsförskott i många fall in­ skränka sig till en rent formell granskning av inkomna ansökningar. Vad° därefter angår barnavårdsnämndernas befattning med bidragsförskot­ ten, så visar den av revisorerna förebragta utredningen att allvarliga brister härutinnan på många håll föreligga. Särskilt då det gäller åtgärder för åter­ krävande av utgivna bidragsförskott samt i fråga örn barnavårdsnämndernas befogenhet att eftergiva återkravsrätten måste det betecknas såsom ofrån­ komligt att föreskrifter utfärdas för att åstadkomma en bättre ordning.

Sedan yttranden avgivits i anledning av revisorernas berättelse (del II, sid. 99 ff.), anförde riksdagen i skrivelse den 26 juni 1941, nr 405: Den av revisorerna i ärendet förebragta utredningen synes giva vid han­ den, att länsstyrelsernas och barnavårdsnämndernas handläggning av ären­ den rörande bidragsförskott icke sker på fullt tillfredsställande sätt. Anled­ ningen härtill torde närmast vara att söka däri, att 1937 års lag örn förskottering av underhållsbidrag till barn är behäftad med vissa brister, vilket för­ svårat tillämpningen av densamma. Det synes riksdagen därför angeläget, att författningen i fråga förtydligas och kompletteras i syfte att åstadkomma en riktig och ändamålsenlig användning av bidragsförskotten och reglering av barnavårdsnämndernas och länsstyrelsernas skyldigheter och befogenhe­ ter på förevarande område. Riksdagen får anhålla, att Kungl. Maj:t ville i syfte att ernå klarare författningsföreskrifter låta föranstalta örn översyn av 1937 års lag örn förskottering av underhållsbidrag till barn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 13

Den 11 juli 1941 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att verkställa den översyn av bidragsförskottslagen, varom riksdagen sålunda hemställt, samt att avgiva de förslag, vartill översynen kunde föranleda. Sedan socialstyrel­ sen i skrivelse den 30 september 1941 anhållit om befrielse från nämnda upp­ drag, bley socialvårdskommittén den 17 oktober 1941 anbefalld att verk­ ställa berörda översyn. Till kommittén har sedermera — för att tagas i över­ vägande vid uppdragets fullgörande — från socialdepartementet överläm­ nats, bland annat, en av besparingsberedningen upprättad promemoria (ingi­ ven till departementet i september 1941) med yttrande och förslag angående kostnaderna för bidragsförskott. I promemorian uppräknades i tretton punk­ ter olika åtgärder, vilka borde tagas under övervägande. Socialvårdskommittén anhöll i skrivelse den 14 november 1941 till samt­ liga länsstyrelser att få del av den erfarenhet om lagens verkningar och brister, som framträtt vid behandlingen av bidragsförskottsärenden inom länsstyrelserna. Svarsskrivelser inkommo från i det närmaste samtliga läns­ styrelser. Upplysningar i ämnet inhämtades vidare av kommittén från barnavårdsdirektörerna i Göteborg och Malmö, sekreteraren i Gävleborgs läns barnavårdsförbund samt direktören i svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet. Socialvårdskommittén har därefter den 26 maj 1942 avlämnat betänkande IV med förslag till ändrad bidragsförskottslag m. m. (statens offentl. utredn. 1942: 29). Yttranden över socialvårdskommitténs betänkande hava, efter remiss, av­ givits av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet samt svens­ ka fattigvårds- och barnavårdsförbundet ävensom av Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, vilka bifogat yttranden av ett stort antal barna­ vårdsnämnder och barnavårdssammanslutningar.

Allmänna synpunkter rörande frågan om revision av bidragsförskottslagen.

Socialvårdskommittén.

Kommittén framhåller, att såsom allmänt omdöme örn bidragsförskotts­ lagen kunde uttalas, att den haft många goda verkningar. Till dessa hörde framförallt, att ogifta och frånskilda mödrar i knappa ekonomiska omstän­ digheter i stor utsträckning erhållit möjlighet att utan anlitande av fattig­ vården försörja sina barn. Lagen uppgåves även hava haft den verkan, att faderskap till barn utom äktenskap numera fastställdes i större omfattning än tidigare varit fallet. Frågan huruvida lagen haft till följd en ökad inbe­ talning av underhållsbidrag vore svårare att med bestämdhet besvara, enär tillförlitligt jämförelsematerial saknades och väl icke heller stöde att få. Det förcfölle dock sannolikt, att indrivningen numera lämnade ett icke oväsent­ ligt bättre resultat än tillförne. Till sist finge framhållas, att bidragsförskol-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

ten, vilka till större delen utginge av statsmedel, medfört en viss lättnad i kommunernas fattigvårdskostnader. Socialvårdskommittén påpekar emellertid, att lagen icke kunde anses helt tillfredsställande och anför: Erfarenheten av lagens tillämpning har visat, att den i såväl materiellt som formellt avseende är behäftad med en del svagheter och brister. Några av dessa torde vara ofrånkomliga med hänsyn till hjälpverksamhetens konst­ ruktion såsom ett förskotterande av visst fastställt underhållsbidrag. Här syftas framför allt på det förhållandet, att bidragsförskottet aldrig kan utgå med högre belopp än underhållsbidraget. I de fall, där detta fastställts till ett lågt belopp, inträffar därför -—- även under normala tider — att bidragsför­ skottet icke räcker till utan att fattigvård måste utgå vid sidan därav. Ett väsentligt syftemål med denna lagstiftning, att lämna bistånd åt de av den­ samma omfattade kategorierna barn i annan form än fattigvård, uppnås sålunda icke i de angivna fallen. I stället vållas i dessa fall ökat arbete och besvär genom att två olika samhällsorgan måste anlitas för hjälp ål ett och samma barn. Det är uppenbart, att antalet dylika fall, där fattigvård måste tillgripas vid sidan av bidragsförskott, ökar under en dyrtid som den nu rådande. — Det bör emellertid framhållas, att enligt vad som från skilda håll uppgivits underhållsbidragen under senare år sällan fastställas till så låga belopp, som förut stundom skett. I viss mån har nog bidragsförskotts­ lagens tillvaro medverkat till denna i och för sig mycket tillfredsställande ut­ veckling. De flesta ansökningar örn bidragsförskott bygga likväl alltjämt på domar och avtal av äldre datum. Det kan under dessa förhållanden och då bidragsförskotten i realiteten kommit att i rätt hög grad verka såsom en understödsform diskuteras, om man icke borde ersätta bidragsförskottslagen med en ren understödslag. Gränsen för en sådan lags tillämplighetsområde torde emellertid av praktiska skäl då knappast kunna dragas snävare, än att den finge omfatta — givetvis efter behovsprövning — alla barn till ogifta mödrar och till frånskilda eller därmed jämställda hustrur. En stor fördel vore onekligen, att man på detta sätt finge med även barn med okänd fader. Kommittén kan likväl icke förorda denna utväg. Det kan nämligen med fog göras gällande, att en stor del av de barn, vilka genom en sådan lag skulle få det allmännas hjälp, icke äro säm­ re ställda än barn i många barnrika familjer, där båda föräldrarna äro ar­ betsföra. En underslödslag av den omfattning som nyss antytts bör i varje fall icke komma i fråga, innan någon hjälpform skapats för barn av sist­ nämnda kategori. Det har även föreslagits, att man skulle, eventuellt genom en särskild för­ fattning vid sidan av bidragsförskottslagen, skapa möjlighet för barnavårds­ nämnderna att av medel utan fattigvårdskaraktär fylla i det belopp, varmed bidragsförskott i vissa fall måste nedsättas med hänsyn till det låga under­ hållsbidraget. Härigenom skulle emellertid barn, vars fader försummar sin underhållsskyldighet, kunna komma i bättre ställning än barn, vars fader ordentligt betalar honom åvilande underhållsbidrag. Ett sådant förhållande kan icke anses lyckligt. — Man kommer här in på ett område, som i viss mån omfattas även av lagen den 18 juni 1937 örn kommunala pensionstill­ skott m. m. Denna lag torde i flera avseenden vara i behov av omarbetning. Kommittén har dock icke ansett sig kunna upptaga frågan härom i föreva­ rande sammanhang. e Trots att bidragsförskottslagen sålunda till följd av sin konstruktion måste få en i viss män begränsad räckvidd, har den dock enligt socialvårdskommitténs mening så pass stora förtjänster, att den bör bibehållas i sina grund­

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 15

drag, åtminstone tills vidare. En omprövning av lagen, särskilt i organisa­ toriskt hänseende, lärer emellertid bli nödvändig i samband med en refor­ mering av socialvårdens organisation i allmänhet. Därvid bör bland annai övervägas, örn icke vissa grupper barn, för vilka bidragsförskott nu utgår, lämpligen böra överföras lill annan hjälpform, närmast då till barnbidragsverksamheten. Här åsyftas framförallt förskottsberättigade barn med inva­ lida fäder, av vilka de flesta icke kunna tänkas någonsin bli i stånd att åter­ betala ens någon del av utgivet förskott. Beträffande sådana barn blir bi­ dragsförskottet i själva verket ett år efter år fortlöpande understöd. Det kan i dessa fall med allt fog sägas vara ganska meningslöst att varje år upprepa hela proceduren med konstaterande av betalningsförsummelse, ansökan örn bidragsförskott, underrättelser till den underhållsskyldige, åtgärder för återkrav eller i varje fall undersökning om förutsättningarna härför, ansökan till länsstyrelsen om gottgörelse av statsverket och slutligen prövning av länsstyrelsen. Ett överflyttande av denna grupp redan i samband med före­ varande revision av bidragsförskottslagen har övervägts av socialvårdskommittén. Emellertid möta härvidlag en del svårigheter av organisatorisk art, vilka lämpligast kunna lösas i samband med socialvårdens allmänna omor­ ganisation. Frågan torde därför tills vidare böra anstå. Socialvårdskommittén har emellertid ansett sig nu böra föreslå åtskilliga ändringar i lagen, sammanfattade i det av kommittén framlagda lagförslaget. Kommittén framhåller, att de erinringar, som framkommit i de till kom­ mittén avgivna yttrandena, beaktats och föranlett ändringar och förtydliganden av mera formell art. Kommittén bade särskilt sökt tillmötesgå det från många håll framförda önskemålet att lagen måtte göras mera överskådlig och enklare att tillämpa, särskilt i fråga om uträkningen av bidragsförskot­ ten. Det hade icke kunnat undvikas, att lagtexten i några fall måst givas en annan utformning än motsvarande stadganden i den samtidigt med bidrags­ förskottslagen tillkomna och i viss mån närbesläktade lagen örn barnbidrag. Kommittén hade emellertid icke ansett sig böra ingå på frågan, huruvida sistnämnda stadganden i vissa avseenden borde underkastas liknande änd­ ringar eller jämkningar. Förutom den mera formella revisionen hade vissa ändringar av materiell betydelse ansetts böra framläggas inom lagstiftning­ ens ram.

Yttranden över kommitténs förslag.

Kommittéförslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran i princip i det stora flertalet yttranden. I åtskilliga yttranden uttalas stor tillfredsställelse med förslaget, varvid framhålles, alt svårigheterna beträf­ fande tolkningen och tillämpningen av gällande lag kunde anses hava blivit undanröjda. Socialstyrelsen anför sålunda, att föreslagna ändringar vore — så långt det vore möjligt inom ramen för ett provisorium — ägnade att främ­ ja det syfte, som avsetts med den av riksdagen begärda översynen. Genom denna .skulle man söka ernå klarare författningslöreskrifter; styrelsen gåve sin anslutning till föreslagna formella ändringar och åtgärder. Att social­ vårdskommittén icke stannat vid en rent formell revision av författningen utan liven framlagt vissa betydelsefulla ändringar av materiell art funne so­ cialstyrelsen riktigt. Det lage också i sakens natur, litt härslaget med hänsyn

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

till kommitténs pågående utredningsarbete på angränsande områden för barnhjälp icke kunnat göras mera genomgripande än det vore. I den form, i vilken förslaget förelåge, innebure det dock ökade möjligheter för beredande av stöd åt en kategori av barn och mödrar, som utan tvivel hörde till de i högsta grad hjälpbehövande. Länsstyrelsen i Stockholms län anför, att för­ slaget visserligen icke helt och hållet avhjälpte de bristfälligheter, som vid­ lådde gällande lag, ehuruväl det måste anses innebära en påtaglig förbätt­ ring. På grund härav och med hänsyn till att en omprövning av lagen i allt fall bleve nödvändig i samband med en reformering av socialvårdens orga­ nisation i allmänhet, ansåge sig länsstyrelsen kunna biträda förslaget. Läns­ styrelsen i Västmanlands län, som påpekar, att de frågor det här gällde i princip måhända borde upptagas till omprövning i ett större sammanhang, anser dock, att så pass mycket torde vara att vinna på den inslagna, de parti­ ella reformernas väg, att övervägande skäl kunde anses föreligga att beträda densamma. I ett antal yttranden tillst yrkes förslaget i princip men vissa invändningar göras. Länsstyrelsen i Jönköpings län fram­ håller, att syftet att bestämma bidragsförskottets belopp på ett matematiskt riktigt sätt i lagen tillgodosetts väl mycket på bekostnad av lagreglernas enkel­ het. Liknande synpunkter anföras av barnavårdsnämnden i Borgholm. Svens­ ka stadsförbundet anför: Förbundet har i olika sammanhang gång efter annan givit uttryck åt den meningen, att med justeringar i lagstiftningen på detta område borde i gör­ ligaste mån anstå, till dess socialvårdskommittén blivit färdig med själva grundritningen till den framtida socialvårdsorganisationen. Olägenheterna av ett motsatt förfarande belysas skarpt också i det föreliggande betänkandet. Gång efter annan nödgas kommittén på olika punkter konstatera, att en i och för sig önskvärd reform måste skjutas på framtiden. Det gäller därvid så viktiga frågor som hänförandet av visst klientel till andra hjälpformer än de nu praktiserade eller tillskapande av organ för en mera effektiv prövning än den som nu kan företagas. Betänkandet visar i eminent grad svårigheterna med ett fortsatt beträdande av de partiella reformernas väg. Ur allmännare synpunkter kunde goda skäl föreligga för ett uppskov. Vad bidragsförskotten speciellt beträffar, stå emel­ lertid bakom reformkraven så vitala samhälleliga intressen, att förbundet måste finna det angeläget, att reformer genomföras för att göra denna verk­ samhet så effektiv som möjligt. Upphovet till det föreliggande förslaget är också att söka i ett konstaterande av den relativt ringa användning anslagen till bidragsförskott fått. Det må vara att den relativa högkonjunkturen under de år verksamheten pågått gjort intresset för hjälpen mindre och att må­ hända också bristfällig upplysning verkat i samma riktning. Nativitetsproblemet står emellertid i vårt land just nu i förgrunden på ett skrämmande sätt och de närmaste åren torde hjälpbehovet för de mödrar det här gäller också bli betydligt mera framträdande. Under sådana förhållanden vill för­ bundet — sina nyss anförda betänkligheter till trots — tillstyrka, att lag­ stiftningen om bidragsförskotten undergår en överarbetning i syfte att göra densamma effektivare. Självfallet vill förbundet dock förutsätta, att därvid i största möjliga mån tillses, att den blivande socialvårdsorganisationen så litet som möjligt föregripes.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183. 17

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet uttalar till en början, att kommitténs förslag vore förtjänstfullt och att stora förbättringar utan tvivel skulle åstadkommas i många avseenden med förslagets antagande. Förbundet konstaterade även med tillfredsställelse, att en hel del spörsmål, som i prak­ tiken visat sig svåra att bemästra, även om desamma icke föranlett förslag om ändringar eller förtydliganden i lagen, dock genom uttalanden i betän­ kandet i många fall nu erhållit en sådan belysning, att oklarhet icke längre behövde råda i dessa avseenden. Av betänkandet kunde man emellertid ut­ läsa, att kommittén icke vore helt tillfredsställd med utformningen, särskilt i organisatoriskt hänseende, av den hjälpverksamhet, som bidragsförskotten utgjorde, samt att kommittén i ett blivande förslag till ordnandet av lan­ dets socialvård vore beredd att komma med nya och måhända väsentligt ändrade bestämmelser beträffande samhällets hjälp till de barn, som be­ rördes av bidragsförskottslagen. I avvaktan på socialvårdskommitténs ställ­ ningstagande till berörda spörsmål, syntes den frågan med visst berättigande kunna ställas, om det vöre lämpligt att överhuvud taget nu företaga stora ändringar i gällande lag om bidragsförskott. Härefter anföres: Man måste alltid hålla i minnet, att det kräver ganska avsevärd tid in­ nan lagändringar på socialvårdens område kunna smältas och vinna tilllämpning av de kommunala socialvårdsorganen, fattigvårdsstyrelser och barnavårdsnämnder landet runt. Förbundet, som under sin 35-åriga tillvaro bedrivit upplysningsverksamhet inom socialvårdens område, kan med stöd av sin erfarenhet intyga, att det förflyter rundlig tid, in­ nan insikten om innebörden av nya författningar inom detta område träng­ er ut till kommunernas organ. Dessutom bör i detta avseende icke förbises, att varje författning, hur väl den än är skriven, alltid lämnar en del be­ tydelsefulla problem olösta. Sådana spörsmål komma först så småningom att besvaras genom utslag i högsta instans. Rätt avsevärd tid från en lags antagande förflyter innan dessa prejudikat kunna vinnas. Även om förbundet av anförda skäl i princip vore motståndare till tätt återkommande, genomgripande ändringar i gällande socialvårdslagar, hade för­ bundet klart för sig, att nuvarande kristid måste föranleda betydande juste­ ring i den gällande lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn. Då justering sålunda ändock nu måste företagas samt föreslagna ändringar i många avseenden skulle medföra förbättringar av bestämmelserna, tillstyrkte förbundet i princip kommitténs förslag. I några andra yttranden ifrå g asättes mera bestämt lämplighe­ ten av att nu vidtaga ändringar i gällande lag. Barna­ vårdsnämnden i Gävle framhåller, att tillämpningen av olika stadganden i gällande lag till en början mötte svårigheter, enär en viss osäkerhet rådde angående lagstiftarens mening i en del fall. Sedan emellertid praxis löst de flesta av dessa tolkningsfrågor, syntes det nämnden som om lagen skulle kunna utan våda få stå kvar oförändrad åtminstone ännu några år, till dess ytterligare erfarenhet angående dess verkningar vunnits. Barnavårds­ nämnderna i Borås, Häverö och Ekeberga påpeka, att kommittén lämnat åt­ skilliga viktiga frågor olösta, samt ifrågasätta, örn det icke ur praktiska syn- Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 133 och 184. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

punkter vore lämpligast att låta hela frågan om ändringar i lagen vila. Skulle åtgärder nu vidtagas, boi'de enligt barnavårdsnämndens i Borås mening alla erforderliga åtgärder genomföras nu. Barnavårdsnämnden i Simrishamn ger den allmänna karakteristiken åt lagförslaget, att det innebure fördelar för de bidragssökande men ett tung­ rott arbete för barnavårdsnämnderna, vilkas rörelsefrihet och befogenheter inskränktes och vilkas arbetsbörda bleve ökad. Länsstyrelsen i Kristianstads lån genmäler emellertid häremot, att nämnda olägenheter mer än väl upp­ vägdes av den större tydlighet och stadga, som bestämmelserna erhållit i förslaget. I några yttranden anföres, att socialvårdskom mitten bort gå in för en radikalare lösning av problemen. Svenska fat­ tigvårds- och barnavårdsförbundet samt barnavårdsnämnderna i Skellefteå socken och Billeberga framhålla sålunda, att det varit önskvärt att till an­ nan hjälpverksamhet — närmast barnbidragsverksamheten — överförts de permanenta bidragsförskottsfallen, där på grund av vederbörande faders in­ validitet eller sjukdom icke något underhållsbidrag kunde erhållas och där bidragsförskottet i själva verket vore ett år efter år fortlöpande understöd.

Departements­ Den översyn av lagen örn förskottering av underhållsbidrag till barn, som chefen. socialvårdskommittén företagit, har tillkommit för att råda bot på vissa brister såväl i materiellt som formellt hänseende, med vilka lagen för närva­ rande är behäftad. Under sitt arbete har kommittén emellertid diskuterat åtskilliga spörsmål av större räckvidd, bland andra frågorna örn att utvidga gränserna för lagens tillämplighetsområde, att genom särskilda bestämmel­ ser skapa möjligheter för barnavårdsnämnderna att vid sidan av bidragsför­ skotten lämna understöd utan fattigvårds karaktär samt att rent utav er­ sätta bidragsförskottslagen med en understödslag. Kommittén har emellertid funnit, att sådana grundväsentliga ändringar nu icke borde vidtagas, därvid kommittén påpekat, att en omprövning av lagen, särskilt i organisatoriskt hänseende, i varje fall sedermera torde bliva nödvändig i samband med en reformering av socialvårdens organisation i allmänhet. Kommittén har där­ för inskränkt sig till att föreslå vissa mindre genomgripande ändringar i la­ gen, vilka ändringar dock icke äro enbart av formell utan även i åtskilliga hänseenden av materiell natur. I några yttranden har uttalats, att det måste anses tveksamt, om det icke vore lämpligast att nu ställa sig avvaktande och först senare, då tiden där­ för kunde anses vara inne, göra alla erforderliga ändringar på nu ifrågava­ rande lagstiftningsområde i ett sammanhang. Det överväldigande flertalet remissmyndigheter tillstyrker emellertid i princip kommitténs förslag, vilket i allmänhet ansetts böra genomföras. För egen del kan jag i det hela ansluta mig till de synpunkter, åt vilka so­ cialvårdskommittén givit uttryck, samt tillstyrker fördenskull, att kommit­ téns förslag i huvudsak genomföres. De ändringar i lagstiftningen, vilka jag i enlighet därmed föreslår, synas mig av värde ur den synpunkten, att de göra lagen mera effektiv och lättillämplig än hittills. De synas icke heller

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 19

behöva föregripa de ändringar, vilka i sinom tid kunna komma att genom­ föras i anledning av de förslag, som socialvårdskommittén kan väntas fram­ lägga under sitt fortsatta arbete. Det synes icke erforderligt att i förevarande sammanhang genomföra änd­ ringar i lagen örn barnbidrag för att vinna överensstämmelse i formellt hän­ seende mellan denna lag och bidragsförskottslagen.

Departementsförslaget till ny foidragsförskottslag.

Jag övergår härefter till behandling i detalj av förslaget till ny bidragsför­ skottslag. I det följande intagas, för att underlätta en jämförelse, i början av varje paragraf texterna till gällande lag och kommitténs förslag, därvid skiljaktig­ heter dem emellan kursiverats. Att märka är härvid att i kommittéförslaget bestämmelserna rörande ansökningsförfarandet och örn den tid, för vilken förskott skall beviljas (6—8 §§ och 9 § första stycket i gällande lag), flyttats framför bestämmelserna om uträknandet av förskottets belopp (4 § i gällan­ de lag). Kommittén har framhållit, att genom denna omflyttning det grund­ läggande stadgandet om den tidsperiod, för vilken bidragsförskott skulle be­ viljas, komme före detaljbestämmelsema örn uträknandet av förskottsbeloppet, något som syntes vara till fördel bland annat för överskådligheten. I det följande återgivas remissyttranden vid de olika paragraferna alle­ nast i de fall, då uttalanden rörande desamma uttryckligen gjorts i ytt­ randena.

Rubriken. Till den nuvarande rubriken »lag om förskottering av underhållsbidrag till barn» har kommittén gjort ett tillägg — inom parentes — av ordet »bidrags­ förskottslag» i syfte att även officiellt giva lagen den lätthanterligare benäm­ ning, som redan allmänt begagnades i praktiken.

Kommittéförslaget, mot vilket erinran icke framställts i yttrandena, har Departementsupptagits i departementsförslaget. chefen.

i §■ (Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 1 §■ 1 §• Barn, vars fader enligt rättens beslut eller Barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad un­ pliktig att till fullgörande av lagstadgad un­ derhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till derhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, äger att, sedan förfallodag för bi­ barnet, äger att, där fadern underlåter att draget förflutit utan att bidraget guldits, med betala förfallet belopp, i utsträckning och belopp och under villkor som nedan sägs av under villkor som nedan sägs av allmänna allmänna medel erhålla förskott å bidraget medel erhålla förskott å underhållsbidraget (bidragsförskott). (bidragsförskott). Vad sålunda stadgats skall icke äga till- Vad sålunda stadgats skall icke äga tilllämpning i fråga örn barn, vars moder sam­ lämpning i fråga om barn, vars moder sam­ manbor med barnets fader. manbor med barnets fader, eller beträffande barn, som bor tillsammans med sin fader.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Socialvårdskommittén.

Kommittén anmärker, att viss jämkning skett i första stycket i syfte att tydligare få fram, att den genom betalningsförsummelse med avseende å viss bidragspost uppkomna rätten till bidragsförskott av allmänna medel inne­ fattade rätt icke blott att utfå denna post utan även att i fortsättningen, med begränsning enligt särskilda stadganden, få bidragsposterna förskotterade, allt eftersom de förfölle. Beträffande vissa uttalanden av kommittén, att med »rätten» i första styc­ ket avsåges allenast svensk domstol, samt rörande frågor om likställande av beslut av vissa myndigheter i Danmark, Finland, Island och Norge med svensk domstols beslut och örn beviljande av bidragsförskott utan hinder av att rättens beslut eller utslag icke vunnit laga kraft må hänvisas till betän­ kandet (sid. 51—52). Kommittén anför vidare, att i andra stycket oförändrad intagits nu gällan­ de bestämmelse, att vad i första stycket stadgades icke ägde tillämpning i fråga om barn, vars moder sammanbodde med barnets fader. Därtill hade emellertid i kommittéförslaget fogats en ny bestämmelse, enligt vilken vad i första stycket stadgades ej heller skulle äga tillämpning beträffande barn, som bodde tillsammans med sin fader. Härom yttrar kommittén: Här åsyftas givetvis de fall, där icke även modern bor tillsammans med fadern. Att bidragsförskott icke bör utgå, då barnet vistas hos fadern och får sin huvudsakliga försörjning av denne, synes uppenbart. Detta har ock­ så fastslagits i ett avgörande i högsta instans. Det torde dock ytterst sällan förekomma, att bidragsförskott sökes i sådana fall. Oftare förekommande och mera vanskliga att avgöra äro däremot de fall då bidragsförskott sökes för barn. som vistas hos t. ex. farföräldrarna tillsammans med fadern, utan att denne kan sägas i högre grad — i var je fall direkt — bidraga till barnets försörjning. Särskilt inträffar detta i fråga om hemmasöner på landsbygden. Det har från flera håll anmärkts såsom ett alltmera förekommande missbruk av bidragsförskottsverksamheten, att farföräldrar, vilka tidigare aldrig gjort anspråk på någon särskild ersättning för att de haft barnet hos sig, nu för­ anstalta om att bidragsförskott sökes, i den förvissningen att förskottet icke kan uttagas av barnafadern, enär denne icke erhåller införselbar lön för sitt arbete på gården. Det synes kommittén bäst överensstämma med lagens syf­ te, att bidragsförskott icke beviljas i fall som nu sagts. Det är möjligt, att fall kunna förekomma, då bidragsförskott skäligen borde utgå, ehuru bar­ net vistas hos fadern. Då det emellertid torde ställa sig omöjligt att i lagen avgränsa dessa fall och desamma lära vara mycket fåtaliga i förhållande till antalet fall, i vilka bidragsförskott icke skäligen bör utgå, har kommittén stannat för den i förslaget intagna allmängiltiga bestämmelsen. Någon risk för att densamma skulle i nämnvärd utsträckning föranleda fäder, vilka bo tillsammans med barnet, att skilja barnet från sig, torde knappast föreligga.

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Mora och länsstyrelsen i Kopparbergs län anmärka på att det icke i första stycket uttryckligen föreskrives, att vittnena å avtal örn underhållsskyldighet skola vara ojäviga. Avtalet vöre ju eljest icke gil­ tigt. Det hade visat sig vara synnerligen vanligt, att barnavårdsmännen be­ vittnade genom deras förmedling ingångna avtal: flera fall hade förekom-

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 21

mit, då barnavårdsnämnd av sådan anledning ansett avtalet ogiltigt och väg­ rat bevilja bidragsförskott. I några yttranden beklagas, att socialvårdskommittén icke givit någon tolk­ ning av uttrycket »sammanbor» i andra stycket. Stockholms stads barna­ vårdsnämnd framhåller, att barnavårdsnämnderna nu tvingades till en restrik­ tiv tolkning för att ej riskera att få avslag vid sökande av gottgörelse av statsverket och sökandena uppmanades ofta att genom besvär söka vinna gehör för en mindre sträng uppfattning. Stockholms läns barnavårdsförbund och Sundbybergs barnavårdsnämnd anse ett förtydligande av bestämmel­ serna erforderligt med tanke på det fallet, då en barnafader, vilken samman­ bott med modern, blir omhändertagen t. ex. för alkoholistvård eller för att intagas å straffanstalt. Malmö stads barnavårdsnämnd anför, att socialvårdskommitténs uttalan­ de, att bidragsförskott icke borde utgå för barn, som vistades hos t. ex. far­ föräldrarna tillsammans med fadern utan att denne i högre grad bidroge till barnets försörjning, icke stöde i överensstämmelse med gällande praxis (RÅ 1940 not. S 237). För den händelse den av kommittén nu föreslagna formule­ ringen av andra stycket finge anses innebära ett avsteg från praxis hade nämnden icke något att erinra mot förslaget. Nämnden anför vidare, att då bestämmelserna i 1 § förutsatte, att barnets moder eller särskilt förordnad förmyndare hade vårdnaden örn barnet eller omvänt att annan än fadern hade den rättsliga vårdnaden, ett direkt angivande av denna förutsättning bort införas i lagtexten. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser detta barna­ vårdsnämndens förslag väl motiverat.

Den föreslagna jämkningen av ordalagen i första stycket synes ändamåls- Dep^iej^nt3' enlig. Vittnena å avtal om underhållsskyldighet skola givetvis vara ojäviga. Föreskrift därom synes emellertid icke hava sin plats i nu förevarande lag. Att i lagtexten införa en tolkning av uttrycket »sammanbor» synes mig icke låta sig göra; det torde böra överlåtas åt praxis att utforma innebörden av detsamma. Vad de av barnavårdsnämnden i Malmö omnämnda spörs­ målen beträffar torde genom den föreslagna lagbestämmelsen bliva klart, att barn, som vistas hos sin fader, under inga förhållanden äger rätt till bidragsförskott. Det synes icke vara erforderligt att i lagtexten utsätta den givna förutsättningen för tillämpningen av 1 §, att barnets moder eller sär­ skild förordnad förmyndare har vårdnaden om barnet.

2 §. (Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 2 §. 2 §. Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare och stadig­ varande vistas här i riket; dock äger Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat i fråga örn tillämpning av denna lag å dess under­ såtar. Bidragsförskott utgår icke för längre tid Bidragsförskott utgår icke för längre tid än till och med den månad, under vilken bär- än till den dag, då barnet fyller sexton år. net fyller sexton år.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Socialvårdskommittén.

Kommittén erinrar därom, att i 14 § andra stycket gällande lag stadgas, att bidragsförskott ej vidare skall utgå, sedan underhållsskyldigheten upp­ hört. Denna bestämmelse, vilken ju vore en följd av hjälpformens konstruk­ tion såsom en förskottering av underhållsbidrag, som fadern vore pliktig ut­ giva, motsvarades av en bestämmelse av samma innebörd i kommittéförsla­ get (12 § 1 morn.). Örn det genom dom eller avtal fastställda underhållsbi­ draget skulle utgå till dess barnet fyllde sexton år — ett mycket vanligt för­ hållande — skulle bidragsförskott sålunda icke beviljas för längre tid än till den dag barnet uppnådde nämnda ålder. I ett mycket stort antal fall hade emellertid barnavårdsnämnder feltolkat bestämmelserna i 2 och 14 §§ så, att de, i fall som nyss sagts, beviljat förskott till och med den månad, under vilken barnet fyllde sexton år. Till förhindrande av varje möjlighet till fel­ tolkning av bestämmelsen örn slutdag i dessa fall hade kommittén föreslagit, att förskott icke skulle få utgå för längre tid än till den dag, då barnet fyllde sexton år. Därmed vunnes även den fördelen, att man finge en enhetlig regel för båda kategorierna barn, d. v. s. de, vilkas rätt till underhållsbidrag upp­ hörde då de fyllde sexton år, och de, vilka tillförsäkrats underhållsbidrag även för senare ålder.

Yttrandena.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs lån, Malmö stads barnavårds­ nämnd och barnavårdsnämnden i Vetlanda anse den i andra stycket vidtag­ na ändringen ur praktisk synpunkt lämplig, då den förhindrade de feltolk­ ningar beträffande förskottets slutdag, till vilka den nuvarande lydelsen givit anledning. Ljusnarsbergs barnavårdsnämnd anser, att full klarhet skulle vinnas endast om andra stycket formulerades sålunda, att bidragsförskott icke utginge för längre tid än till och med dagen före den dag, under vilken barnet fyllde 16 år. Samma nämnd framhåller, att, då det visat sig, att olika beräkningsgrunder förekommit vid förskotts bestämmande, ett tillägg borde göras till 2 § av innehåll, att vid beräkning av bidragsförskott för kortare tid än hel månad varje månad skulle anses utgöra 30 dagar. Barnavårdsnämnden i Dala-Järna anser, att det vore enklare och mera överensstämmande med vad som i allmänhet tillämpades vid betalning av vårdkostnader för barn, som vore omhändertagna för samhällsvård, att bidragsförskott finge utgå till och med den månad, under vilken barnet fyllde 16 år. Jämväl länsstyrelsen i Västmanlands län finner det ur enkelhetens synpunkt lämpligare, om man i andra stycket räknade med jämn månad. Så hade barnavårdsnämnderna i länet i allmänhet gjort. Den kostnadsökning, som därigenom skulle uppstå, bleve ej betydande.

Departements- Med hänsyn till vad socialvårdskommittén anfört synes ett förtydligande chefen. av bestämmelsen i andra stycket erforderligt. För att undanröja varje möj­ lighet till missförstånd torde emellertid, i enlighet med vad i ett yttrande föreslagits, formuleringen böra bliva den, att bidragsförskott icke skall utgå

Kungl. Maj.ts proposition nr 183. 23

för längre tid än till och med dagen före den, då barnet fyller sexton år. Föreskrift om att månad skall anses utgöra 30 dagar torde vara överflödig.

3 §■ (Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 3 §. 3 §. Bidragsförskott beviljas av barnavårds­ Ansökning örn bidragsförskott prövas av nämnden i den kommun, där barnets moder barnavårdsnämnden i den kommun, där bar­ senast blivit mantalsskriven eller, om sådan nets moder är mantalsskriven dd förskottet mantalsskrivningsort ej finnes, den kommun, sökes. År modern avliden eller icke mantals­ där barnet stadigvarande vistas. skriven för året i fråga, prövas ansökningen av barnavårdsnämnden i den kommun, där modern senast varit mantalsskriven. Finnes icke mantalsskrivningsort som ovan sagts, prövas ansökningen av barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet stadigvarande vistas.

Socialvårdskommittén.

Beträffande denna paragraf anför kommittén: Enligt den föreslagna lydelsen utsäges uttryckligen, att, därest ^ modern lever och överhuvud taget är mantalsskriven, det avgörande för frågan örn behörig barnavårdsnämnd är, i vilken kommun hon är mantalsskriven vid den tidpunkt då ansökning om bidragsförskott göres. Även om besvär anförts över moderns mantalsskrivning i viss kommun och genom lagakraftvunnet utslag fastslås, att hon bort mantalsskrivas i annan kommun, bör därför an­ sökan, som gjorts innan lagakraftägande utslag föreligger, prövas av barna­ vårdsnämnden i förstnämnda kommun. Bestämmelsen torde vara nödvändig till förhindrande av att barnavårdsnämnd avsiktligt fördröjer ärendets av­ görande i fall, där det kan tänkas att moderns mantalsskrivning i kommunen kan komma att bli upphävd. Motsvarande gäller för övrigt sådana fall, da modern i slutet av ett kalenderår söker förskott i den kommun där hon är mantalsskriven för nämnda år, ehuru hon måhända redan blivit lör nästa år mantalsskriven i annan kommun. Också här är det nämnden i den förra kom­ munen, som skall bevilja förskottet, även örn beslutet ej fattas förrän efter års­ skiftet. Bestämmelsen innebär i huvudsak endast ett lagfästande av praxis, sådan den kommit till uttryck i olika rättsfall. Paragrafen har även i övrigt omformulerats något, i syfte att förhindra vissa feltolkningar, vilka stundom förekommit i tillämpningen. Det må anmärkas, att fall, där moder till förskottsberättigat barn varken har eller har haft mantalsskrivningsort, torde vara ytterligt sällsynta. Kommittén omnämner, att det föreslagits, att förskottsutbetalande kom­ mun skulle tilläggas rätt att, örn modern varit eller bort vara mantalsskriven i annan kommun under någon del av den tid, under vilken förskottet utgått, erhålla sina nettoutgifter för denna del av tiden ersatta av sistnämnda kom­ mun. Även om vissa skäl ur rättvisesynpunkt kunde tala för införandet av en sådan regressregel, syntes den dock böra undvikas med hänsyn till de praktiska olägenheter den skulle föra med sig. Ur vissa andra synpunkter vore det för övrigt också onekligen mest tilltalande, att den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljade förskottet, ansvarade för hela kommunandelen av kostnaderna.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Borås ifrågasätter, huruvida icke ytterligare för­ enkling och måhända även större rättvisa skulle ernås, om det stadgades, att bidragsförskott för barn, vars moder avlidit, alltid skulle sökas hos barna­ vårdsnämnden i den ort, där barnet stadigvarande vistades. Det kunde och komme i annat fall säkert att inträffa, att bidragsförskott under en lång följd av år skulle sökas hos barnavårdsnämnden i en kommun, med vilken barnet icke hade någon som helst samhörighet, endast därför att modern, kanske under endast ett år före sin död, varit mantalsskriven där, under det att barnet måhända stadigvarande vistades i annan kommun. Den i och för sig alltid stora svårigheten att övervaka, att bidragsförskottet komme barnet tillgodo, skulle därigenom åtminstone i någon mån minskas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner — särskilt ur den synpunkten, att barnavårdsnämnden i den kommun, där modern senast mantalsskrivits, i de flesta fall under moderns livstid handlagt ansökningar om bidragsförskott åt barnet — icke tillräckliga skäl föreligga att införa en bestämmelse av det innehåll barnavårdsnämnden i Borås föreslagit och detta så mycket mindre som normalfallet torde vara, att barnet fortfarande vistades å den ort, där modern senast mantalsskrivits. Länsstyrelsen i Västmanlands län och barnavårdsnämnden i Katrineholm föreslå i ytterligare förtydligande syfte mindre formella jämkningar av lag­ texten.

Departements­ Jag tillstyrker socialvårdskommitténs förslag med allenast smärre formella chefen. jämkningar.

4 §. (Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 6 §. 4 §. Ansökning örn bidragsförskott göres hos ordföranden i vederbörande barnavårdsnämnd av barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes, av denne. Ansökning må göras jämväl av bamavårdsman, därest sådan förordnats för barnet. Ansökning, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga upplysningar för utredande av barnets rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstäm­ mande. Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upp­ lysningarna intygas av två trovärdiga, med barnets och moderns förhållanden förtrogna personer. Vid ansökningen skola fogas prästbevis enligt fastställt formulär ävensom i huvud­ skrift eller styrkt avskrift rättens beslut eller avtal som i 1 § sägs, därest dessa handlingar icke annorledes äro tillgängliga för barnavårdsnämnden. Det dligger barnavårdsnämnden att på där­ om framställd begäran kostnadsfritt tillhan­ dahålla sökanden erforderligt ansökningsformulår ävensom tillse, att nödigt biträde läm­ nas sökanden vid formulärets ifyllande.

Socialvårdskommittén.

Kommittén omnämner, att det från flera håll förordats, att även barna­ vårdsnämnd, som omhändertagit barnet och haft utgift för detsamma, skulle

Kunql. Maj:ts proposition nr 183. 25

givas behörighet att söka bidragsförskott för barnet. Såsom skäl hade åbe­ ropats, att det förekommit fall, där modern inom sin vistelsekommun på­ verkats alt ej söka förskott, enär detta skulle medföra, att hon finge hem­ ortsrätt i vistelsekommunen. Även om sådana — i och för sig förkastliga — manipulationer någon gång kunde förekomma, syntes det dock enligt kom­ mitténs mening icke lämpligt att utsträcka behörigheten att söka bidragsför­ skott längre än enligt gällande lag. Det långt övervägande antalet barnavårdsnämnder torde, anför kommit­ tén vidare, redan nu tillämpa vad som utsädes i det nya sista stycket. Det hade emellertid förekommit, att barnavårdsnämnder ställt sig avvisande i nu ifrågakomna hänseende, varför bestämmelsen synts vara av behovet på­ kallad.

Yttrandena.

Sju barnavårdsnämnder yrka, att barnavårdsnämnd, som omhändertagit barn och hade att svara för dess underhåll, skulle givas rätt att göra ansökan örn bidragsförskott. Stockholms läns barnavårdsförbund anser, att ordföran­ den i sådan nämnd borde hava dylik rätt. Även svenska landskommunernas förbund upptager detta spörsmål till diskussion men kommer till annat re­ sultat. Förbundet anför: Under sin rådgivande verksamhet bland kommunerna har förbundet erhål­ lit kännedom örn ett flertal fall, där underlåtenhet att söka bidragsförskott orsakat vederbörande hemortskommun betydande utgifter för barns vård och uppfostran. Bidragsförskottsverksamheten har ju till ändamål att genom att utbetala det underhållsbidrag, som barnets fader lagligen är skyldig att lämna barnet men underlåter, förhindra att barnets hjälpbehov tillfredsställes genom tillämpning av fattigvårds- eller barnavårdslagen. Underlåtes an­ sökan om bidragsförskott till barnet, fastän rätt till sådant föreligger, måste alltså barnets vård och uppfostran i regel bekostas under sådana former, som vår sociallagstiftning numera i möjligaste mån sökt undvika. Underlåtenhe­ ten att söka bidragsförskott, ehuru rätt till sådant förelegat, torde i några fall berott på okunnighet eller försummelse från vederbörandes sida, men un­ derlåtenheten torde även i vissa fall berott på sådana omständigheter, som socialvårdskommittén anfört. Förbundet anser således, att de gällande bestämmelserna rörande rätten att ansöka om bidragsförskott böra ändras, men anser sig icke kunna förorda en sådan utsträckning av ansökningsrätten, som kommittén omnämnt, d. v. s. att rätt att göra ansökan skulle tillkomma även den omhändertagande bar­ navårdsnämnden. Skulle nämligen ansökningsrätt tillkomma sagda bar­ navårdsnämnd, borde sådan rätt även tillgodokomma fattigvårdsstyrelsen i vistelsekommunen, enär det ju icke alltid är blott vistelsekommunens barna­ vårdsnämnd, som haft utgift, vilken rätteligen bort täckas genom bidrags­ förskott. En sådan anordning, som att ansökningsrätt icke blott skulle till­ komma vistelsekommunens barnavårdsnämnd utan även dess fattigvårdsslyrelse, kan förbundet emellertid icke förorda av den anledningen, att det skulle kunna inträffa, att den barnavårdsnämnd, sorn skulle söka bidragsförskott, bleve samma nämnd, som skulle mottaga och handlägga ansökningen. Detta skulle komma alt inträffa i det fall, där barnets vistelsekommun och moderns senaste mantalsskrivningskommun sammanfölle. Givetvis kan icke samma myndighet såväl ansöka om som bevilja bidragsförskott. För övrigt torde det

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

kunna ifrågasättas, om ej blott vistelsekommunens utan jämväl hemorts­ kommunens barnavårdsnämnd och fattigvårdsstyrelse borde tillerkännas rätt att söka bidragsförskott, enär det ju ytterst är hemortskommunen, som har intresse av att bidragsförskott blir sökt. Samma intresse har ju icke vistelse­ kommunen, om den icke samtidigt är barnets hemortskommun. Förbundet har på grund av vad nu framhållits tänkt sig en annan utväg för att få ifrågavarande missförhållanden undanröjda. Förbundet vill näm­ ligen föreslå, att vid underlåtenhet från moderns eller särskilt förordnad för­ myndares sida att söka bidragsförskott det skulle åligga barnavårdsmannen att göra ansökan. En sådan anordning torde stå i naturlig konsekvens med barnavårdsmannens skyldighet enligt lagen örn barn utom äktenskap att vidtaga åtgärder för faderskapets fastställande samt tillförsäkrande av un­ derhåll åt barnet. Samma yrkande framställes även av Västernorrlands läns barnavårdsförbund, understött av länsstyrelsen i lånet. Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår, att, i analogi med bestämmel­ serna i 17 § barnavårdslagen, ansökan om bidragsförskott borde få göras icke allenast hos ordföranden i barnavårdsnämnden utan även hos nämnden så­ som sådan eller annan ledamot av nämnden eller den som nämnden kunde hava utsett att mottaga sådan ansökning. Barnavårdsnämnden i Nättraby anser, att prästbevis skall erfordras endast första gången bidragsförskott sökes å viss ort. Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår viss jämkning av fjärde stycket av den innebörd, att det skulle åligga vilken som helst barnavårdsnämnd, alltså ej allenast barnavårdsnämnden i den kommun, där modern vore mantalsskri­ ven, att lämna vederbörande erforderligt biträde. Barnavårdsnämnden i Mal­ mö anser bestämmelserna i fjärde stycket överflödiga.

Departements- Att utsträcka rätten att göra ansökning även till barnavårdsnämnd, som c ^en" omhändertagit barnet och haft utgift för detsamma, eller dess ordförande finner jag på skäl, som anförts av socialvårdskommittén och svenska lands­ kommunernas förbund, icke böra ifrågakomma. En hemställan från sådan nämnd till vederbörande barnavårdsman att ingiva ansökning torde med sä­ kerhet efterkommas av barnavårdsmannen. Jag finner därför ej heller er­ forderligt att i lagen införa bestämmelser om skyldighet för honom i sådant hänseende. Tillräckliga skäl för upptagande av de av länsstyrelsen i Västmanlands län och barnavårdsnämnden i Nättraby framlagda förslagen synas mig icke föreligga. Däremot tillstyrker jag den jämkning av ordalagen i fjärde styc­ ket, som föreslagits av länsstyrelsen i Gävleborgs län.

5 §■

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 7 §. 5 §. Sedan bidragsförskott sökts, skall, därest Sedan bidragsförskott sökts, skall, därest den underhållsskyldiges postadress är känd den underhållsskyldiges postadress är känd eller kan utrönas, omedelbart med allmänna eller kan utrönas, omedelbart med allmänna posten till honom avsändas meddelande om posten till honom avsändas meddelande om

Kungl. Maj.-ts proposition nr 183. 27

ansökningen med föreläggande att inom viss ansökningen med föreläggande att, där han kort tid muntligen eller skriftligen yttra sig har något att anföra i anledning av densam­ med anledning av densamma. ma, inom viss kort tid muntligen eller skrift­ ligen yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas under rättelse örn stadgandet i 6 §. Meddelande, som nyss sagts, vare dock ej erforderligt, såvida bidragsförskott utgått för barnet under löpande kalenderår, ej heller örn den under hälls sk yl dige vistas d utrikes ort.

Socialvårdskommittén.

Mot 7 § i gällande lag hade, altför kommittén, från flera håll anmärkts, att dess avfattning blivit alltför sträng. Särskilt hade framhållits det menings­ lösa i att år efter år sända meddelande om ansökningen till underhållsskyldig, örn vilken man — på grund av hans invaliditet eller dylikt —- på förhand visste, att han saknade varje möjlighet att betala. Kommittén delade uppfattningen, att stadgandet borde uppmjukas, och hade i sådant hänseende föreslagit, att meddelande om ansökningen ej skulle behöva avsändas i sådana fall, där bidragsförskott utgått för barnet under löpande kalenderår. Härmed åsyf­ tades framför allt att från huvudregeln undantaga det stora antal fall, där förskottet utginge praktiskt taget oavbrutet år efter år. Vidare hade kom­ mittén på förekommen anledning föreslagit, att meddelande ej skall vara erforderligt, därest den underhållsskyldige vistades å utrikes ort. Den förklaringstid, som måste utsättas om meddelande sändes, kunde nämligen i dylika fall i allmänhet icke sättas så kort, som av andra skäl vore önskvärt. Någon egentlig rättsförlust lede ju den underhållsskyldige icke genom att ej erhålla meddelande om ansökningen. Vidare hade — förutom en mindre jämkT ning av formuleringen -—- föreslagits det tillägget, att meddelandet skulle innehålla underrättelse örn stadgandet i 6 §. Sistnämnda stadgande innehölle redogörelse för vad den underhållsskyldige skulle prestera för att det sökta förskottet ej skulle beviljas.

Yttrandena.

Statskontoret gör erinran mot bestämmelsen att meddelande ej skulle vara erforderligt, såvida bidragsförskott utgått för barnet under löpande kalen­ derår, samt anför: Statskontoret befarar, att en dylik bestämmelse skulle komma att bidraga till ett ytterligare utsuddande av den redan förut tämligen oklara gränsen mellan här avsedda form av hjälpverksamhet och vanlig fattigvård. Det synes knappast överensstämma med lagstiftningens syfte att bevilja bidrags­ förskott i de fall, då det på förhand står klart, att den underhållsskyldige be­ finner sig i sådana omständigheter, att återbetalning ej kan ifrågakomma. Principiellt riktigare synes vara att i dylika fall söka utnyttja andra till buds stående hjälpformer, närmast genom en utvidgad tillämpning av lagen örn barnbidrag, som för ändamålet bör kunna i erforderlig utsträckning kom­ pletteras. Den i bilaga till betänkandet (sid. 77 ff) framlagda statistiken angående frekvensen av återbetalade bidragsförskott, enligt vilken av beviljade bi­ dragsförskott under år 1940 endast omkring en fjärdedel återbetalats, visar för övrigt klart det fiktiva i hela det — även av kommittén omfattade .

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

betraktelsesätt, som i bidragsförskottet vill se icke ett understöd utan ett förskotterande av barnets fordran hos den underhållsskyldige. Nämnda statistik i förening med de uppgifter, som kommittén i annat sammanhang (sid. 40 i betänkandet) lämnar som förklaring till att barnavårdsnämndernas återkravsverksamhet siffermässigt givit ett tämligen dåligt resultat, framhäver enligt statskontorets mening vikten av att icke formerna vid bidragsförskottens lämnande eftersättas och därigenom vidgade möjligheter för en slentrian­ mässig handläggning av förskottsärendena öppnas. Barnavårdsnämnderna i Enköping och Alingsås anse, att under undan­ tagsbestämmelserna i 5 § borde intagas även sådana kategorier underhållsskyldiga, vilka vore omhändertagna för stadigvarande vård. Barnavårds­ nämnden i Ljungby framhåller, att underrättelseskyldigheten utan olägenhet skulle kunna än ytterligare inskränkas. Den saknade praktisk betydelse. Er­ inringar eller över huvud taget några yttranden från den underhållsskyldige hade aldrig inkommit till nämnden. Meddelande till underhållsskyldig bör, enligt länsstyrelsen i Uppsala län, avsändas genom rekommenderat brev. Därigenom skulle ytterligare bevis­ ning angående delgivningen kunna undvaras. Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i tredje distriktet föreslår, att sista meningen i 5 § kompletteras med en bestämmelse örn förfaringssättet då bidragsförskott för ny period, beviljas av annan nämnd än den som beviljat bidragsförskottet för närmast, föregående period.

Departements Åtskilliga skäl tala visserligen för statskontorets mening. Jag finner emel­ chefen. lertid icke anledning att på grund därav frångå vad socialvårdskommittén föreslagit. Tillräckliga skäl att jämka på förslaget i anledning av vad barna­ vårdsnämnderna i Enköping, Alingsås och Ljungby anfört synas mig icke heller föreligga. Försändande av meddelandet med rekommenderat brev synes icke böra föreskrivas, då underrättelsen i och för sig icke torde böra tillmätas den betydelse, att sådant försändelsesätt skulle vara erforderligt. Meddelande jämlikt 10 § skall däremot tillställas den underhållsskyldige ge­ nom rekommenderat brev eller eljest bevisligen. Ändring av sista punkten i paragrafen i anledning av vad fattigvårds- och bamavårdskonsulenten i tredje distriktet anfört synes icke erforderlig.

6 §.

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)

8 §. 6 §.

Bidragsförskott må ej beviljas, där den Bidragsförskott må ej beviljas, där den underhållsskyldige betalar förfallet belopp underhållsskyldige erlägger oguldna under­ och tillika antingen ställer av barnavårds­ hållsbidrag för tiden från och med måna­ nämnden godkänd pant eller borgen för un­ den före den, under vilken förskottet söktes, derhållsskyldighetens fullgörande under tid, samt tillika antingen ställer av barnavårds­ som barnavårdsnämnden finner skälig, eller nämnden godkänd pant eller borgen för un­ visar sannolika skäl att han skall fullgöra derhållsskyldighetens fullgörande under tid, sin underhållsskyldighet. som barnavårdsnämnden finner skälig, eller ock visar sannolika skäl att han skall fram­ gent fullgöra sin underhållsskyldighet.

Kunql. Maj:ts proposition nr 183. 29

Socialvårdskommittén.

Kommittén erinrar om att enligt 8 § i gällande lag bidragsförskott ej finge beviljas, om den underhållsskyldige — bland annat — gäldade samtliga till betalning förfallna bidragsposter. Då den underhållsskyldige ofta resterade för betydande belopp, stundom för flera år tillbaka i tiden, torde det ofta vara en praktisk omöjlighet för honom att fylla kravet. Och även om han skulle kunna gälda tidigare förfallna belopp, torde nog utsikten att under en tid framåt få betala underhållsbidragen (eller del därav) till barnavårdsnämnden i stället för till barnets målsman knappast synas honom så oläglig, att den i och för sig föranledde honom att gälda de tidigare posterna. Skulle stadgandet över huvud taget få någon praktisk betydelse, måste det därför uppmjukas betydligt. Kommittén hade föreslagit, att bidragsförskott ej finge beviljas, om den underhållsskyldige erlade oguldna underhållsbidrag för tiden från och med månaden före den, under vilken förskottet söktes, samt dessutom givetvis, på sätt paragrafen ytterligare stadgade, ställde viss pant eller borgen eller ock visade sannolika skäl för att han skulle framgent fullgöra sin under­ hållsskyldighet. Sistnämnda föreskrift syntes utgöra ett tillräckligt hinder mot att den underhållsskyldige skulle söka utnyttja den föreslagna lagändring­ en till att i upprepade fall dröja med betalningen av underhållsbidrag till dess han finge meddelande örn att bidragsförskott sökts.

Yttrandena.

Den föreslagna uppmjukningen av bestämmelserna anse länsstyrelsen i Malmöhus län och barnavårdsnämnden i Malmö behövlig, om stadgandet överhuvud skulle få praktisk betydelse. Länsstyrelsen i Kalmar lån samt barnavårdsnämnderna i Häverö och Bergs kommun i Kronobergs län anse, att i 6 § borde stadgas, att bidragsförskott ej skulle få beviljas, där oguldna underhållsbidrag erlades för tiden från och med två månader före den må­ nad, under vilken bidragsförskott söktes. Även barnavårdsnämnden i Borås ifrågasätter, om icke stadgandet till skada för barnet uppmjukats för myc­ ket. Det kunde nämligen tänkas, att fadern besutte förmåga att gälda det förfallna underhållsbidraget för längre tid tillbaka än månaden näst före ansökningens ingivande men att han på grund av tredska underlåtit detta. Denna olägenhet syntes kunna elimineras därigenom, att det lades i barna­ vårdsnämndens hand att avgöra, hur stor del av skulden som fadern i det uppkomna läget skulle betala, för att bidragsförskott ej skulle beviljas, men att detta belopp ej finge sättas lägre än att det svarade mot minst en månads bidrag.

Socialvårdskonnnitténs förslag synes lämpligt och jag tillstyrker i princip Departementsdetsamma. I 7 § har jag för avsikt föreslå viss ändring av kommitténs för- chefen. slag; för att vinna den överensstämmelse mellan 6 och 7 §§, som synes erforderlig, föreslår jag den ändringen av 6 §, att bidragsförskott ej skall beviljas, där den underhållsskyldige erlägger oguldna underhållsbidrag för tiden från och med andra månaden före den, under vilken förskottet sökts.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

En bestämmelse av den innebörd barnavårdsnämnden i Borås ifrågasatt fin­ ner jag alltför vag. §■ (Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 9 § första stycket. 7 §. Bidragsförskott beviljas varje gång för ett Bidragsförskott beviljas för tiden från och år, där ej rätten till förskott upphör tidigare, med den månad, under vilken förskottet samt utgår ej för längre tid tillbaka än två söktes, elier, där den underhållsskyldige häf­ månader före den månad, under vilken för­ tar i skuld för bidrag som belöper d måna­ skottet söktes. den närmast dessförinnan, från och med sistnämnda månad samt, där ej stadgandet i 2 § andra stycket till annat föranleder, till utgången av det budgetår (den 1 juli—den 30 juni), som löper vid förskottets beviljande. Att under vissa förhållanden beviljat bi­ dragsförskott innehdlles under del av tid, för vilken förskottet beviljats, elter rätten till beviljat bidragsförskott helt upphör före utgången av nämnda tid, därom stadgas i 11 § 2 mom. samt 12 § 1 och 2 mom.

Socialvårdskommittén.

Kommittén omnämner, att enligt gällande bestämmelser i 9 § första stycket bidragsförskotten kunde såväl börja som sluta att löpa vid vilken tidpunkt som helst under året. Från åtskilliga håll hade man understrukit önskvärdheten av att i görligaste mån få en enhetlig bidragsförskottsperiod. Med hänsyn till att förutsättningarna för erhållande av förskott kunde in­ träda när som helst under året, kunde man tydligen icke gärna i lagen fast­ ställa någon bestämd begynnelsedag. Däremot läte det sig naturligtvis göra att bestämma en slutdag, då alla beviljade bidragsförskott skulle upphöra att utgå. Härigenom finge man i själva verket också för det stora flertalet fall — de i vilka förskottet utginge år efter år — en bestämd begynnelsedag. Det nya förskottet toge nämligen i dessa fall vid, där det gamla slutade. Från några håll hade föreslagits, att bidragsförskott skulle beviljas för kalenderår eller återstående del därav, från andra åter, att man i stället skulle välja budgetåret den 1 juli—den 30 juni såsom enhetsperiod. Genom en övergång till något av dessa system ansåge man sig vinna ökad ordning i och bättre översikt över förskottsverksamheten. Vidare skulle ernås den för­ delen, att ett och samma bidragsförskottsärende icke behövde redovisas mer än en gång till länsstyrelsen. Valdes budgetåret finge givetvis, för att det sist sagda skall vara riktigt, ändring ske även beträffande den tid, som ansökning örn statsbidrag skall omfatta. I fråga om fördelar och nackdelar hos de olika systemen anför kommittén: Mot båda systemen talar det förhållandet, att den första bidragsförskottsperioden — återstoden av året — ofta kan bli mycket kort. Detta skulle med­ föra, att en andra ansökan måste göras tätt efter den första, något som måste sägas vålla ökat besvär och arbete såväl för sökanden som vederbörande barnavårdsnämnd. En annan nackdel synes vara, att den stora massan av an­ sökningar kommer praktiskt taget på en gång, något som ur arbetssynpunkt måste vara olägligt, örn icke för alla så dock för många barnavårdsnämnder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S3. 31

En fördröjning av ärendenas avgörande torde därigenom lätt kunna bli följden. Vid jämförelse mellan kalenderår och budgetår synes det senare erbjuda fördelar framför det förra i två viktiga hänseenden. Dels finge man för det stora flertalet fall en jämförelsevis färsk inkomsluppgift att bygga på, efter­ som taxeringslängden skall vara justerad i länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni, och dels är frågan om rätt mantalsskrivnings­ ort — utom i de relativt fåtaliga fall där besvär anföras — i början av juli fullt klar, vilket ofta icke är fallet i början av januari. Ett kalenderårssystem har å sin sida den icke oväsentliga fördelen, att den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskottet, förblir mantalsskrivningskommun för modern under hela perioden. Vid övervägande av de olika skälen för och emot en övergång till enhetlig period för bidragsförskotten har kommittén kommit till den uppfattningen, att en sådan övergång vore att förorda. I valet mellan kalenderår och bud­ getår har kommittén stannat för det sistnämnda. Anledningen härtill vore framför allt, att man här — i motsats till vad som skulle gälla om kalender­ året valdes — i regel finge en jämförelsevis sen inkomstuppgift att bygga på. I samband med den nu föreslagna ändringen hade även föreslagits där­ av motiverade ändringar i bestämmelserna i 21 § rörande det år, som an­ sökning örn gottgörelse av statsverket för kostnader för utgivna förskott skulle avse, och den tidpunkt, då ansökning senast skulle göras. Kommittén anför vidare, att enligt dess förslag förskott icke kunde utgå för längre tid tillbaka än en månad — mot nu gällande två månader — fö­ re den månad, under vilken förskottet söktes. Den föreslagna tiden syntes fullt tillräcklig. Anledningen till den förordade ändringen vöre bland annat, att det stundom visat sig ofördelaktigt ur indxivningssynpunkt, att modem dröjt över två månader med sin ansökan och barnavårdsnämnden till följd därav ej fått taga hand om indrivningen, förrän tre månadsbelopp redan förfallit till betalning. Av den föreslagna formuleringen framginge, dels att barnet hade rätt att — om angivna förutsättningar vore uppfyllda — erhålla bidragsförskott retroaktivt och att det sålunda icke vore fråga blott örn en möjlighet för barnavårdsnämnden att efter eget skön tillämpa retroaktivregeln, dels ock att förskott skulle beviljas, såvida den underliållsskyldige häftade i skuld för någon av de månader — sålunda ej nödvändigt den löpande — som i och för sig kunde omfattas av beslutet om bidragsförskott. I båda dessa hänseenden hade den nuvarande formuleringen visat sig vålla tveksamhet. Att i sådana fall, där den underhållsskyldige erlagt underhållsbidragen för löpande och närmast föregående månad, bidragsförskolt icke finge sökas på grund av betalningsförsummelse med avseende å underhållsbidrag, som för­ fallit dessförinnan, syntes icke behöva direkt utsägas. Det har synts kommittén lämpligt alt i ett andra stycke av paragrafen göra hänvisning till 11 § 2 mom. och 12 § 1 och 2 morn., enligt vilka lag­ rum rätten till beviljat bidragsförskott under vissa förhållanden kunde, för viss tid eller helt, avbrytas redan före utgången av den tid, för vilken för­ skottet beviljats.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Yttrandena.

Förslaget att fastställa enhetlig slutdag för bidragsförskotten och att i så­ dant hänseende välja utgången av budgetår tillstyrkes i flertalet yttranden. Jämtlands läns barnavårdsförbund uttalar, nied instämmande av länsstyrel­ sen i länet, viss tveksamhet samt anför, att delade meningar kunde råda rö­ rande valet mellan kalenderår och budgetår. En fördel med kalenderåret så­ som förskottsperiod vore den, att barnavårdsnämnderna med lätthet kunde kontrollera vederbörandes inkomster å företedda debetsedlar. Örn perioden fastställdes till budgetår, måste inkomsterna kontrolleras direkt från taxe­ ringslängd, vilket givetvis vållade ett visst besvär. En olägenhet vöre även, att laxeringsarbetet i de större taxeringsdistrikten ofta icke hunne att avslutas förrän kort tid före budgetårets början. Fördelen att få inkomstuppgiften så aktuell som möjligt vore dock så betydande, att budgetåret såsom förskotts­ period vore att föredraga. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet be­ tonar den nackdel, som anordningen med budgetår som förskottsperiod med­ förde, nämligen att det stora flertalet ansökningar om bidragsförskott prak­ tiskt taget inkomme på en gång. För stora kommuner komme detta att med­ föra betydande svårigheter ur arbetssynpunkt. Då ändringen emellertid ur andra synpunkter medförde avsevärda fördelar, ansåge förbundet ändock, att den föreslagna reformen borde genomföras. Riksräkenskapsverket påpekar, att uttrycket budgetår lämpligen borde förtydligas till statligt budgetår. För kalenderåret såsom förskottsperiod uttala sig länsstyrelserna i Krono­ bergs samt Göteborgs och Bohus lån ävensom nio barnavårdsnämnder, bl. a. barnavårdsnämnderna i Göteborg, Ljungby och Arboga. Länsstyrelsen i Kro­ nobergs län framhåller, att därigenom vunnes den icke oväsentliga fördelen, att den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskott, förbleve mantalsskrivningsort för modern under hela perioden. Ur kommunal syn­ punkt torde kalenderåret som tidsperiod också vara att väsentligen föredraga framför budgetåret särskilt med hänsyn till den omständigheten, att kom­ munernas budgetår sammanfölle med kalenderår och barnavårdsnämnderna sålunda hade att uppgöra inkomst- och utgiftsstat för kalenderår. Vad kom­ mittén som skäl för sin ståndpunkt anfört därom, att frågan om rätt mantals­ skrivningsort vöre fullt klar i juli månad, syntes därjämte kunna tillmätas allenast ringa betydelse, då denna fråga utom i ett relativt fåtal fall vore klar redan i början av kalenderåret. Barnavårdsnämnden i Göteborg anser, att ett genomförande av budgetåret såsom förskottsperiod skulle medföra olägenhe­ ter såväl för barnavårdsnämnden som för den hjälpsökande allmänheten, bl. a. därigenom att en fördröjning av ärendenas avgörande uppstode. Pensionsstyrelsen erinrar om att i samtliga fall, då barnavårdsnämndens beslut fattades efter det taxeringsnämndens beslut justerats men före kronodebetsedlarnas utlämnande, alltså i det stora flertalet fall, inkomstuppgifterna mås­ te hämtas ur taxeringslängderna. Detta komme att medföra svårigheter för såväl sökande och barnavårdsnämnder som för dem som handhade taxe­ ringslängderna. — Om en enhetlig bidragsförskottsperiod genomfördes, kom­ me detta otvivelaktigt att för barnavårdsnämnderna medföra forcerat arbete

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 33

i början av varje sådan period. Det kunde möjligen med hänsyn därtill böra övervägas, huruvida icke den lättnaden kunde beredas barnavårdsnämnder­ na, att i fall, då bidragsförskott med stor sannolikhet kunde antagas komma att få karaktär av ett år efter år fortlöpande understöd, lagen lämnade öppen en möjlighet att fastställa längre förskottsperiod än ett år. Förslaget att bidragsförskott icke skall utgå för längre tid tillbaka än en månad — mot nu gällande två månader -—- före den månad, under vilken förskottet sökes, avstyrkes av länsstyrelsen i Kalmar län samt flera barna­ vårdsnämnder, bl. a. nämnderna i Stockholm. Malmö, Tranås, Vetlanda, Kalmar och Hässleholm. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att genom den föreslagna begränsningen barn i många fall skulle kunna gå miste örn del av underhållsbidrag. Detta gällde t. ex. i det fall, att talan om fastställande av faderskap påginge, men gällde även då barnamoder i brist på hjälp med uppsättande av ansökningshandlingar eller av annan orsak försutte tid att ansöka om förskott. I varje fall borde barnets behov av bidragsförskott icke eftersättas av hänsyn till indrivningsresultatet. Även Stockholms stads barna­ vårdsnämnd anser, att berörda begränsning i många fall komme att lända sökanden till nackdel samt yttrar härom: Då faderskapet fastställts genom domstols beslut eller utslag angående hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats, dröjer det ofta flera veckor, innan utdrag av protokollet kan erhållas och företes vid ansökan om bidrags­ förskott. I detta sammanhang må framhållas, att enligt 27 kap. 1 § rätte­ gångsbalken besvärstiden i vissa fall utgör 45 dagar. Vidare kan det inträffa, att i sådana ärenden, där införsel tidigare löpt i den underhållsskyldiges av­ löning, utmätningsmannen får underrättelse om att den underhållsskyldige slutat sin anställning, först sedan mer än en månad förflutit, efter det att införselmedlen bort redovisas av arbetsgivaren. I tro att hon skall erhålla införsel söker modern i sådant fall ej bidragsförskott. Därefter kan ännu någon tid förflyta, innan hon får vetskap örn att hon har möjlighet att få bidragsförskott. Skulle bidragsförskott endast få utgå retroaktivt för en må­ nad, går modern alltså miste om underhållsbidraget för denna tid. På denna punkt innebär förslaget således en försämring. Nämnden anser därför, att stadgandet i gällande bidragsförskottslag om att bidragsförskott retroaktivt kan beviljas för två månader tillbaka, räknat från den månad, under vilken ansökan göres, bör bibehållas. Barnavårdsnämnden i Malmö befarar, att den inskränkta tiden för retro­ aktivt bidrag skulle komma att medföra ett mycket stort antal bidragsförskottsärenden, vilka rätteligen icke borde hänföras dit. I avsikt att bevara rätten till retroaktivt bidrag sökte vederbörande redan då första underhålls­ bidraget utebleve, trots att en viss oregelbundenhet i avseende å liden för un­ derhållsbidragets erläggande redan tidigare förekommit. Med den kännedom barnavårdsnämnderna hade om svårigheterna att få ett bidragsiörskottsärende alt upphöra som sådant ärende måste den föreslagna bestämmelsen enligt nämndens uppfattning komma att medföra ett högst ökat antal bidragsförskottsärenden med ty åtföljande arbete för barnavårdsnämnderna och läns­ styrelserna. Den nuvarande bestämmelsen borde därför bibehållas. Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr IS3 neli 1S4. ii

34 Kungl. Majda proposition nr 183.

Barnavårdsnämnden i Borås ifrågasätter, huruvida icke bestämmelsen att bidragsförskott icke skulle utgå för längre tid tillbaka än en månad borde förenklas därhän, att bidragsförskott alltid skulle avse kalendermånad och alltså alltid börja utgå den 1 i en månad.

Departements - Vad i ärendet förekommit synes mig tala för alt förslaget att tillskapa eu chefen. enhetlig bidragsförskottsperiod bör godtagas. Visserligen kan härav, särskilt i större kommuner, föranledas en anhopning av ärenden på en gång. 1 så­ dana kommuner torde emellertid finnas avsevärda möjligheter att relativt snabbt behandla ärendena, vilka för övrigt i ej ringa utsträckning äro av tämligen enkel beskaffenhet. Huruvida kalenderår eller budgetår skall väl­ jas såsom period kan anses tveksamt. Båda utvägarna innebära såväl för­ delar som nackdelar, övervägande skäl synas mig emellertid tala för att valet bör falla på det statliga budgetåret, d. v. s. den 1 juli—den 30 juni. Den nu förordade linjen har föreslagits av socialvårdskommittén och tillstyrkts i det stora flertalet yttranden. Den av pensionsstyrelsen ifrågasatta möjligheten att i lagen införa en be­ stämmelse, som medgåve fastställandet av en längre förskottsperiod än ett år, synes mig värd att överväga. Spörsmålet torde böra upptagas av social­ vårdskommittén i samband med dess fortsatta utredning rörande reforme­ ring av socialvården. Socialvårdskommitténs förslag att förskott icke skall kunna utgå för längre tid tillbaka än en månad före den, under vilken förskott sökes, synes hava upptagits huvudsakligen med hänsyn till vissa fördelar ur indrivningssynpunkt, som skulle vara förenade därmed. Detta förslag finner jag icke till­ räckligt starkt motiverat. Fastmera har enligt min mening vägande skäl an­ förts för ett bibehållande av gällande bestämmelser med tvåmånaderstid i stället för enmånadstid. Härutinnan må hänvisas särskilt till vad som an­ förts av barnavårdsnämnderna i Stockholm och Malmö. Jag tillstyrker därför ändring av kommittéförslaget i nu angivna hänseende. Vad socialvårdskommittén i övrigt föreslagit beträffande 7 § synes mig lämpligt och jag finner ej skäl att i anledning av vad som förekommit under utredningen föreslå någon ändring därutinnan. Den i första stycket inskjutna satsen »där ej stadgandet i 2 § andra stycket till annat föranleder» synes emellertid böra jämkas. En situation liknande den som där avses inträder i de fall, då avtal om underhållsskyldighet ingåtts t. ex. för tid till dess bar­ net fyller 10 år, vilket torde förekomma i fall, då man ej velat binda bidrags­ beloppet för barnets hela uppväxttid. Jag föreslår därför en formulering, som omfattar båda de ifrågavarande fallen.

Kunql. Majlis proposition m 183. 35

S §■

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 4 §. 8 §.

1 mom. Bidragsförskott utgår, där ej ne­ 1 mom. Där ej efterföljande sladganden dan annorlunda stadgas, med ett årligt be­ till annat föranleda, utgår bidragsförskottet lopp au 240 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor för dr räknat med

i orlsgrupp 2 och 360 kronor i orlsgrupp 3 240 kronor i ortsgrupp 1, eller, där moder har vårdnaden om två el­ 300 > > > 2 och ler flera till bidragsförskott berättigade barn, 360 > « > 3 med följande ärliga belopp i nedan angivna

ortsgrupper: eller, därest modern har vårdnaden örn såväl Orts- Orts- Orts- barnet i fråga som ett eller flera andra till grupp 1 grupp 2. grupp 3. bidragsförskott berättigade barn, med be­

och för varje barn förskott berättigade räknat), däröver ytterligare 120 > 150 > ISO » barn under moderns Orts- Orts- Ortsvårdnad. grupp 1. grupp 2. grupp 3.

som bestämmes gemensamt för tvä eller fle­ Fyra eller flera .. 180 > 225 > 270 >

ra barn, för något eller några av dem till lägre belopp än den å barnet eller barnen För tiden till och med den månad, under efter huvudtalet belöpande andelen av det vilken barn fyller två år, ökas bidragsför­ belopp, varmed enligt första stycket av före­ skottet nied ett årligt belopp av 60 kronor. varande moment bidragsförskottet utgår, 2 moni. överstiger moderns årsinkomst skall skillnaden tillgodoräknas övriga barn, 1.000 kronor i ortsgrupp 1, därvid dock icke något av barnen må erhålla 1,250 kronor i ortsgrupp 2 och högre belopp än som skulle hava utgått till 1,500 kronor i ortsgrupp 3, barnet, därest bidragsförskottet ej bestämts gemensamt.

För tiden till och med den månad, under eller har modern, därest hon är gift och vilken barn fyller två år, ökas bidragsför­ sammanlever med sin man samt denne är skottet med ett årligt belopp av 60 kronor. underhållskyldig gentemot barnet, tillsam­ överstiger moderns årsinkomst 600 kro­ mans med mannen en årsinkomst översti­

nor i ort sgrupp 1, 800 kronor i orlsgrupp 2 gande och 1,000 kronor i ortsgrupp 3, eller har 1,500 kronor i ortsgrupp 1, modern, därest hon är gift, tillsammans med 1,700 kronor i ortsgrupp 2, och

sin make en årsinkomst överstigande 900 2.000 kronor i ortsgrupp 3,

kronor i ortsgrupp 1, 1,125 kronor i orts­

grupp 2 och 1,350 kronor i ortsgrupp 3, skall, med undantag för fall som i 9 § 2 mom. minskas bidragsförskottet med sju tionde­ sägs, från bidragsförskottet avdragas sex tion­

lar av årsinkomsten, i vad den överstiger delar av årsinkomsten, i vad den överstiger

sagda belopp. Hava makar som nyss sagts sagda belopp. Ilar modern flera till bidrags­ att försörja barn under sexton år, som icke förskott berättigade barn, minskas dock för­ är berättigat till vare sig barnbidrag enligt skottet blott med så stor del av nämnda av­ vad därom särskilt stadgas eller bidragsför­ drag, som enligt fördelning efter huvudta­ skott, skall det för vederbörande ortsgrupp let belöper på varje barn. Hava makar som

sist angivna inkomstbeloppet ökas med 100 nyss sagts att försörja barn under sexton år,

kronor för varje sådant barn. som icke är berättigat vare sig till barnbi­

2 morn. Bidragsförskott utgår efter den drag enligt lagen örn barnbidrag eller till bi­ i lagen örn folkpensionering avsedda orts­ dragsförskott, skall det här ovan för veder­

grupp, dit den ort hänförts, d vilken modern börande ortsgrupp angivna inkomstbelop­

senast blivit mantalsskriven. Finnes ej så­ pet för makar ökas med 100 kronor för varje

dan mantalsskrivningsort, utgår bidragsför­ sådant barn. skottet efter den ortsgrupp, dit den ort hän­ Har barn inkomst, som ej härrör från förts, å vilken barnet stadigvarande vistas, dess eget arbete, skall bidragsförskottet mins­ eller, dä modern har vårdnaden örn flera kas med nämnda inkomst.

till bidragsförskott berättigade barn och des­ 3 mom. Bidragsförskott utgår efter den

sa vistas å orter, som hänförts till olika orts­ i lagen örn folkpensionering avsedda orls­

grupper, efter den billigaste av dessa. Mo­ grupp, dit den kommun hänförts, vars bar­ der eller barn, som flyttat till ort i dyrare navårdsnämnd enligt 3 (j har att bevilja för­ ortsgrupp, skall dock hava tillhört sådan skottet.

ortsgrupp tre år, innan bidragsförskott må Vistas barn stadigvarande å ort, som till­ utgå enligt de för denna gällande reglerna, hör billigare ortsgrupp än moderns mantals-

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

såvida icke på grund av omständigheterna skrivningsort, skall det enligt tillämpliga be­ prövas skäligt i särskilt fall medgiva un­ stämmelser i 1 och 2 mom. beräknade bi­ dantag. dragsförskottet minskas med 50 kronor, Vistas barn stadigvarande å ort, som till­ därest de båda orterna tillhöra ortsgrupperna hör billigare ortsgrupp än moderns mantals­ l och 2 eller 2 och 3, samt med 100 kronor, skrivningsort, skall på detta barn belöpande därest de tillhöra ortsgrupperna 1 och 3. andel av bidragsförskott med hänsyn därtill 4 mom. Där Konungen i fråga om ort, nedsättas. vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp, 3 mom. Där Konungen i fråga om ort, jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp, folkpensionering förordnat örn förhöjning jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen om av tilläggspension till pensionstagare, vilken folkpensionering förordnat om förhöjning av är mantalsskriven inom visst intill gränsen tilläggspension till pensionstagare, vilken är liggande område, äger Konungen på därom mantalsskriven inom visst intill gränsen lig­ av vederbörande kommun gjord framställ­ gande område, äger Konungen på därom av ning förordna, att bidragsförskott, som be­ vederbörande kommun gjord framställning räknas med hänsyn till moderns mantals­ förordna, att bidragsförskott, som beräknas skrivning inom området eller, där modern med hänsyn till mantalsskrivning eller vis­ icke blivit mantalsskriven, till barnets vis­ telse inom området, skall förhöjas med hälf­ telse inom området, skall förhöjas med 25 ten av skillnaden mellan d ena sidan det be­ kronor, därest de båda orterna tillhöra orts­ lopp, vartill bidragsförskottet skulle uppgå, grupperna 1 och 2 eller 2 och 3, samt med örn mantalsskrivningen skett eller vistelsen 50 kronor, därest de tillhöra ortsgrupperna ägt rum d orten i den högre ortsgruppen, 1 och 3. samt å andra sidan det belopp, vartill bi­ 5 mom. överstiger det enligt tillämpliga dragsförskottet uppgår å orten i den lägre bestämmelser i 1 —4 mom. beräknade bi­ ortsgruppen. dragsförskottet det belopp, barnets fader Vad i 2 mom. första stycket sista punkten jämlikt rättens beslut eller avtal är skyldig stadgas angående bidragsförskott ävensom att utgiva till barnets underhåll, skall bi­ vad i 6 § 3 mom. tredje stycket lagen om dragsförskottet nedsättas till nämnda belopp. folkpensionering stadgas angående pensions- Har moder under sin vårdnad två eller förhöjning skall äga motsvarande tillämpning flera barn, som samtidigt beviljas bidrags­ d förhöjning, som avses i detta moment. förskott, och sker nedsättning, som i första 4 mom. Bidragsförskott md icke utgå stycket sagts, för något eller några av dem, med högre belopp än barnets fader enligt skall belopp, varmed nedsättning skett, till­ rättens beslut eller avtal är skyldig att ut­ godoräknas det eller de barn, som ej behövt giva till barnets underhåll. vidkännas sådan nedsättning, med fördel­ ning, därest de äro flera, efter huvudtalet. Bidragsförskott skall icke utgå, därest be­ Därvid md dock icke något av sistnämnda loppet av detsamma icke uppgår till 60 kro­ barn erhålla högre belopp än barnet tillkom­ nor för år räknat. mande underhållsbidrag eller som enligt till­ lämpliga bestämmelser i 1 —4 mom. skulle 5 §. hava utgått till barnet, därest det icke stått under moderns vårdnad; måste på grund av 2 mom. Har barn inkomst, som ej här­ vad sist sagts nedsättning ske för något el­ rör från dess eget arbete, skall den pä detta ler några barn, skall belopp, varmed ned­ barn belöpande andelen av bidragsförskottet sättning skett, i sin tur tillgodoräknas övriga minskas med nämnda inkomst. barn under tillämpning av ovan angivna grunder. 6 mom. Bidragsförskott skall icke utgå, (Beträffande 5 § 1 mom. se under 9 §.) därest beloppet av detsamma eller, där fråga är örn flera barn under moderns vård­ nad, förskottens sammanlagda belopp icke skulle uppgå till minst 60 kronor för år räknat.

Socialvårdskommittén. Kommittén framhåller, att de önskemål örn enklare och Marare bestäm­ melser i bidragsförskottslagen, som framställts från många håll, särskilt tagit sikte på reglerna i 4 § i gällande lag, som motsvarade 8 § i kommittéförslaget. Kommittén hade sökt att genom föreslagna ändringar i görligaste mån till­ mötesgå önskemålen.

1 momentet. Vad som i icke oväsentlig grad bidragit till uppkomsten av svårigheter vid uträkningen av bidragsförskott hade enligt kommitténs åsikt

Kimot. Alajits proposition nr 183. •37

varit det förhållandet, att bidragsförskottet, då det gällde flera barn under moderns vårdnad, bestämdes till ett gemensamt belopp för dem. Härigenom finge man i lagen att göra med Ire olika begrepp, nämligen bidragsförskott tor ensamt barn (varmed i detta avseende kunde likställas bidragsförskott för ett vart av flera barn, som icke stöde under moderns vårdnad), gemensamt bidragsförskott för flera barn under moderns vårdnad samt slutligen den på det enskilda barnet belöpande andelen av nämnda gemensamma bidrags­ förskott. Det bade visat sig svårt att i lagtexten konsekvent hålla isär dessa begrepp, vilket i sin tur vållat svårigheter i tillämpningen. Kommittén föresloge nu, att bidragsförskottet alltid skulle bestämmas till visst belopp för varje enskilt barn. Något för flera barn gemensamt bidragsförskott förekomme sålunda ej. Ett dylikt förfaringssätt förefölle även principiellt riktigare, eftersom det vore det enskilda barnets underhållsbidrag, som skulle förskotteras, helt eller delvis. Den reducering av förskottet, för barn räknat, som ansetts motiverad då modem bade vårdnaden om flera barn, kunde naturligtvis lika väl verkställas enligt det av kommittén före­ slagna systemet. Reglerna i 8 § avsåge uträkningen av förskottsbeloppet för helt år räknat. Även om bidragsförskott beviljades för annan tidsperiod, måste nämligen alltid ett tänkt årsbelopp först uträknas. Beloppet av det bidragsförskott, som skulle beviljas, erhölle man genom att dividera årsbeloppet med 12 och därefter multiplicera det erhållna månadsbeloppet med det antal månader, som omfattades av bidragsförskottet. Kommittén anför vidare, att det från flera håll anmärkts, att n o r m a 1beloppen för ett barn under rådande dyrtid visat sig vara alltför knappt tillmätta, samt yttrar härom: Utan tvivel förhåller det sig också så, att prisnivåns allmänna höjning med­ fört ökade svårigheter även för en moder, vilkens barn åtnjuter bidragsför­ skott med normalbeloppet — och sålunda icke behöver vidkännas nedsättning på grund av lågt underhållsbidrag —- att med hjälp av förskottet försörja barnet. Någon böjning av normalbeloppen i en eller annan form såsom kom­ pensation för de fördyrade levnadskostnaderna vore sålunda i och för sig önskvärd. Emellertid möter detta för närvarande svårigheter, delvis beroende på lagens konstruktion. Beträffande barnbidragen, vilkas normalbelopp äro desamma som bidragsförskottens, har man valt utvägen med särskilda dyrtidstillägg. Ett sådant tillvägagångssätt skulle lia ganska ringa och framför allt ojämn verkan i fråga om bidragsförskotten med hänsyn till dessas be­ gränsning uppåt genom det fastställda underhållsbidragets storlek. Samma olägenhet, ehuru icke lika framträdande, uppkommer vid en allmän höjning av normalbeloppen. I mångå fall skulle det låga underhållsbidraget förhindra ett tillgodogörande av höjningen. Särskilt betänkligt är, att just de, som redan förut äro sämst ställda, icke finge någon fördel av höjningen. Redan det an­ förda gör, att kommittén icke anser sig böra förorda någon allmän höjning av normalbeloppen. Härtill kommer emellertid dessutom, alt det knappast kan vara lämpligt att, innan en något så när stabiliserad prisnivå föreligger, lagfästa ändrade normalbelopp på grundval av det för tillfället rådande pris­ läget. Kommittén har även övervägt, huruvida man icke skulle kunna bryta ut bestämmelserna örn normalbeloppen ur själva lagen och låta dem ingå i en särskild författning, som lättare kumle ändras tid efter annan, men funnit ett

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

sådant förfaringssätt mindre lämpligt. Ofta förekommande ändringar av be­ loppen skulle för övrigt medföra vissa svårigheter i den praktiska tillämp­ ningen av lagen.

Vad beträffar gällande regel att normalbeloppet för barn, som vore under moderns vårdnad, bleve lägre för barn räknat ju större barnantalet vore, upplyser kommittén, att förslag framställts örn re­ gelns slopande samt anför härom: I 1937 års proposition förklarade departementschefen, att det av kost­ nadsskäl knappast läte tänka sig, att det för ett barn föreslagna normal­ beloppet skulle utgå för varje barn, samt att ett slopande av regeln därför måste föra nied sig en sänkning av del föreslagna normalbeloppet för ett barn, något som vöre mindre önskvärt. Att även under nuvarande förhål­ landen regelns bibehållande är att föredraga framför en sänkning av nor­ malbidraget för ett barn är uppenbart. Det förefaller emellertid som örn den kostnadsökning regelns slopande skulle medföra knappast behövde bli så stor, att den under normala förhållanden skulle behöva kompenseras med en sänkning av det gällande normalbidraget för ett barn. — Kommittén har övervägt ett från flera håll framfört förslag, att regeln i varje fall skulle slopas beträffande barn, som väl stöde under moderns rättsliga vårdnad men stadigvarande vistades hos annan. Det är onekligen riktigt, alt vissa sakliga skäl tala för detta förslag. Emellertid torde det ofta ställa sig svårt att i praktiken avgöra, om ett barn stadigvarande vistas hos annan än modern. Det vöre även risk för att modern skulle föranledas att skilja barnet från sig för att få högre bidragsförskott. Kommittén finner sig därför icke böra upp­ taga förslaget. — Å andra sidan har föreslagits, att reduktionsregeln skulle tillämpas även beträffande de barn, som icke stå under moderns rättsliga vårdnad. Såsom skäl härför har uppgivits, att det förekommer att modern, stundom påverkad av vederbörande kommuns förtroendemän, söker få vårdnaden örn sina barn överflyttad på annan person för att få högre bidrags­ förskott lör barnen. Kommittén känner sig dock icke övertygad örn att ett dylikt förfarande, vilket för sitt fullföljande kräver domstols medverkan, förekommer i sådan utsträckning, att det utgör tillräckligt motiv för den föreslagna ändringen, vilken säkerligen i de flesta fall skulle helt opåkallat verka försämrande för de berörda barnen.

Kommittén framhåller härefter, att kommittén emellertid, i anslutning till förut omförmälda principiella ändring i fråga örn bestämmandet av förskottsbelopp i fall, där modern har vårdnaden örn flera förskottsberättigade barn, föreslagit viss ändring av normalbeloppens storlek i två olika avseenden. Härom anföres: Den ena ändringen innebär en höjning av normalbeloppet för barn räknat i de fall, där modern har vårdnaden om två barn, från nu gällande 210 kro­ nor, 262 kronor 50 öre och 315 kronor (= hälften av resp. 420 kronor, 525 kronor och 630 kronor) till resp. 220 kronor, 275 kronor och 330 kronor. Så som skäl för denna ändring kan åberopas önskemålet att få en jämnare skala för nedsättningen av normalbeloppet allt efter ökat barnantal. I t. ex. ortsgrupp 1 utgör i ifrågavarande fall normalbeloppet enligt gällande lag, för barn räknat, 240 kronor då barnet är ensamt, 210 kronor då barnantalet är två, 200 kronor då antalet är tre och 180 kronor då antalet är fyra. Den ök­ ning av de utgivna förskottsbeloppens summa, som föranledes av den före­ slagna höjningen, blir mycket obetydlig. Den andra föreslagna ändringen be­ träffande normalbeloppens storlek innebär, att minimigräns införes i fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr 18Ö. 39

om barn under moderns vårdnad. Denna gräns bär satts vid ett belopp av 180 kronor i ortsgrupp 1, 225 kronor i ortsgrupp 2 och 270 kronor i ortsgrupp 3 samt medför sålunda — eftersom dessa belopp utgöra normalbelopp i de fall där antalet barn är fyra — att någon ytterligare reducering icke sker då barnantalet överstiger fyra. Den av kommittén valda utformningen av ifrågava­ rande bestämmelser nödvändiggör på sätt och vis en minimigräns. Däremot kan det ju diskuteras, var denna skall sättas. Det synes emellertid kommit­ tén, som örn starka materiella skäl tala för att ej underskrida de nyss angivna beloppen. 1 själva verket torde den föreslagna ändringen få jämförelsevis liten praktisk betydelse. Det torde nämligen vara ganska sällsynt, att ogift moder eller frånskild (eller därmed i förevarande hänseende likställd) hustru har flera än fyra förskottsberättigade barn. Med uttrycket »till bidragsförskott berättigade barn» omfattas även sådana till förskott berättigade barn, för vilka ansökan örn förskott icke gjorts. Upp­ gift örn antalet förskottsberättigade barn synes böra lämnas av sökanden. Någon plikt för barnavårdsnämnden att — om ej särskild anledning därtill förekommer — kontrollera uppgiftens riktighet föreligger givetvis icke.

2 momentet första stycket. Enligt kommitténs åsikt vore det ofrånkomligt, att de i gällande lag angivna beloppen för avdragsfri inkomst ganska väsentligt höjdes. Även för mer normala ekonomiska förhållanden syntes de vara väl knappt tilltagna. Redan av detta skäl vore en förhöjning motiverad. De ökade arbetslönerna, sedda i samband med de än mer höjda levnadskostnaderna, utgjorde ytterligare ett skäl för att en revision av beistämmelserna härutinnan nu komme till stånd. Efter att hava erinrat örn att kommittén hösten 1941 av samina skäl som nyss anförts hemställt örn höjning av motsvarande belopp enligt lagen om barnbidrag, därvid föreslagits, att dessa belopp, som varit desamma som be­ loppen för avdragsfri inkomst enligt bidragsförskottslagen, måtte för ensam­ stående försörjare höjas med 25 °/o eller till resp. 750, 1,000 och 1,250 kronor och för gift försörjare bestämmas 20 °/o högre än sistnämnda belopp eller sålunda till resp. 900, 1,200 och 1,500 kronor (förslagen hava sedermera ge­ nomförts enligt lag den 30 juni 1942, nr 483), anför kommittén, att, när det gällde att bestämma gränsen för avdragsfri inkomst enligt bidragsförskotts­ lagen, man icke syntes kunna stanna vid samma belopp som de i lagen örn barnbidrag upptagna. Härom yttrar kommittén: Vad först beträffar e n s a mstående mode r, måste hänsyn tagas till att det här till stor del rör sig om kvinnliga yrkesutövare med lön huvudsakli­ gen i form av naturaförmåner. Uppskattas dessa förmåner, såsom sker vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till eli relativt högt be­ lopp, utestängas i stor utsträckning denna kategori kvinnor från möjlighet att erhålla bidragsförskott. Väl har man i gällande lagstiftning sökt avhjälpa ett sådant förhållande genom att införa en särskild regel örn värdering av na­ turaförmåner. Denna regel har emellertid i praktiken ofta visat sig besvärlig att tillämpa. Den innebär också på sätt och vis en orättvisa i förhållandet mel­ lan dem som åtnjuta och dem som icke åtnjuta naturaförmåner. Det synes därför lyckligast, örn man kunde helt slopa denna regel och i .stället göra en ytterligare höjning av den avdragsfria inkomsten. Rent formellt skulle väl därigenom ogifta mödrar och frånskilda eller där­ med jämställda hustrur få en gynnsammare ställning än den änkor intaga

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

enligt lagen om barnbidrag. Denna gynnsammare ställning skulle emellertid i själva verket i stort sett vara endast skenbar, vilket förhållande samman­ hänger därmed, att uppskattningen av änkans årsinkomst sker efter de i lagen om folkpensionering angivna grunderna. Såsom hennes årsinkomst anses så­ lunda vad hon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta. Här finnes sålunda — i motsats till vad som är förhållandet enligt bidrags­ förskottslagen, där taxeringen av redan uppburen inkomst är helt avgörande — i allmänhet utrymme för en skälighetsbedömning, vilken i de flesta fall helt naturligt torde verka därhän att änkans antagna blivande årsinkomst uppskattas relativt sett ganska lågt. Det må även framhållas, alt värderingen av naturaförmåner jämlikt folkpensioneringslagen sker efter särskilt fast­ ställda regler, enligt vilka sådana förmåner åsättas förhållandevis låga vär­ den. En högre avdragsfri inkomst i fråga örn bidragsförskottslagen kail slut­ ligen motiveras därmed, att det här principiellt icke är fråga örn understöd i egentlig mening utan örn förskott, som återkräves av den underhållsskyldige. De praktiska olägenheter, som kunna uppstå genom förekomsten av olika inkomstgränser i de håda lagarna, förefalla ej att vara så betydande, att de böra få hindra en i och för sig lämplig avvägning av avdragsfria in­ komsten i förevarande fall. Med stöd av det anförda föreslår kommittén, att den avdragsfria inkomsten beträffande ensamstående moder höjes till resp. 1,000 kronor, 1,250 kronor och 1,500 kronor.

Även beträffande äkta makar syntes den avdragsfria inkomsten böra sättas högre än i lagen om barnbidrag, och höjningen torde böra göras rela­ tivt sett större än den höjning, som föresloges för ensamstående moder. Skä­ len härtill vore följande: Det är att märka, att när det gäller lagen örn barnbidrag den inkomst, som utgöres av invalids folkpension, icke skall avdragas. Någon motsva­ rande lättnad lämnas icke enligt bidragsförskottslagen. Även ur belolkningspolitisk synpunkt är det önskvärt, att den avdragsfria inkomsten är jämförelsevis hög, då modern ingått äktenskap med en arbetsför man. En alltför låg inkomstgräns är nämligen ägnad att motverka sådana i och för sig önskvärda äktenskaps ingående. Det har från flera håll uppgivits, att bi­ dragsförskottslagen redan i viss mån haft en mindre lycklig inverkan i an­ givna hänseende. Slutligen må påpekas, att i bidragsförskoltsfallen mannen icke är fader till barnet i fråga, något som däremot oftast är händelsen i de lall, där barnbidrag utgår till barn, vars moder är gift nied arbetsoförmögen man. Mannens underhållsskyldighet gentemot barnet måste anses vara av eli i viss mån annan och högre valör i de fall, där mannen är fader till barnet. - Med hänsyn till det anförda föreslår kommittén, att avdragsfria inkomsten beträffande makar höjes till resp. 1,400 kronor, 1,700 kronor och 2,000 kronor. I anslutning till förslagen om höjning av avdragsfria inkomsten föreslår kommittén, att den nu gällande bestämmelsen örn särskild värdering av na­ turaförmåner helt slopas. Genomföras de föreslagna höjningarna, synes näm­ ligen taxeringen av naturaförmåner för ovan omtalade kategori kvinnor icke längre utgöra hinder för dessa att i erforderlig utsträckning kunna kom ma i åtnjutande av bidragsförskott för sina barn.

Kommittén erinrar vidare om att den i sin framställning hösten 1941 före­ slagit, att i lagen om barnbidrag — enligt vilken liksom i bidragsförskotts­ lagen avdrag skall verkställas från förmån enligt lagen med ‘ho av årsinkomst, i vad den överstiger avdragsfri inkomst — avdragsregeln

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 41

borde mildras beträffande lägre inkomstbelopp sålunda, att avdrag skulle ske med 5/io av överskjutande beloppet, i den mån det icke överstege 400 kronor, med “/ io i den mån beloppet överstege 400 men icke 800 kronor och med i den mån det överstege 800 kronor. Enligt den förut omförmälda lagen den 30 juni 1942, nr 483, har bestämts en fast avdragsfaktor, nedsatt från 7/io till 6;,io. Kommittén förklarar sig visserligen vara av den uppfattningen, att det materiellt sett bästa resultatet skulle kunna vinnas genom en regel, enligt vil­ ken avdragsfaktom bestämdes relativt låg beträffande inkomstbelopp när­ mast över avdragsfria inkomsten för att därefter på visst sätt höjas alltefter inkomstbeloppets ökning. Därigenom skulle man möjliggöra större hjälp åt de sämst ställda utan att samtidigt alltför mycket höja den inkomstgräns, vars underskridande berättigade till bidragsförskott. Det vore dock otvivel­ aktigt, att en varierande avdragsfaktor i fråga om bidragsförskott skulle vålla barnavårdsnämnderna svårigheter i tillämpningen. Med hänsyn härtill och då fast avdragsfaktor bestämts beträffande barnbidragen, föreslår kom­ mittén, att en fast avdragsfaktor — 6/io - väljes även beträffande bidrags­ förskotten. Kommittén har vidare ingående behandlat vissa detaljspörsmål beträf­ fande 2 mom. första stycket. Jag anhåller att därutinnan få hänvisa till be­ tänkandet (sid. 57—59). 2 momentet andra stycket. Då stadgandet, som överensstämde med 5 § 2 mom. gällande lag, rörde själva uträkningen av förskottets belopp, anser kommittén dess rätta plats vara i förevarande pararaf. 3 momentet första stycket. Detta stycke motsvarar 4 § 2 mom. första stycket i gällande lag, vari stadgas, bland annat, att moder eller barn, som flyttat till ort i dyrare ortsgrupp, skall hava tillhört sådan ortsgrupp tre år, innan bidragsförskott får utgå enligt de för denna gällande reglerna, såvida icke på grund av omständigheterna prövas skäligt att i särskilt fall medgiva undantag. Kommittén anför rörande denna bestämmelse: Bestämmelsen har uppenbarligen — i likhet nied motsvarande bestämmel­ ser i andra författningar — tillkommit för att motverka, ait dyrortsgrupperingen skulle föranleda flyttning till dyrare ortsgrupp. Emellertid torde bestämmelsens betydelse i angivna hänseende vara ytterst ringa för de fall, som omfattas av bidragsförskottslagen. Man lärer sålunda knappast behöva befara, att dess slopande skulle medföra ökad flyttning till dyrare ortsgrupp. Det är å andra sidan obestridligt, att bestämmelsens tillämpning för dem, som flytta till sådan ortsgrupp av fullt lojala skäl — och detta gäller ju den långt övervägande delen — oftast får en mycket obillig verkan. Visserligen finnes en undantagsbestämmelse, men denna kan icke gärna tillgripas för alla de fall, varom här blir fråga. För bestämmelsens slopande lärer även tala det förhållandet, att det här i princip icke är fråga örn ett understöd utan om ett förskott, som beviljas för en jämförelsevis kort period åt gången. Socialvårdskommittén föreslår därför, att bestämmelsen om viss tids tillhörighet till dyrare ortsgrupp, innan de för denna gällande reglerna få tillämpas, måtte helt utgå. Kommittén tillägger, alt i gällande lag en särskild föreskrift funnes örn ortsgruppsbestömning för det fall, att modern varken hade eller hade haft

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

mantalsskrivningsort men under sin vårdnad hade två eller flera barn, vilka vistades å skilda orter, hänförda till olika ortsgrupper. Förskottet skulle enligt denna bestämmelse räknas efter den billigaste av dessa ortsgrupper. Enligt kommitténs förslag behövdes ingen särregel för detta fall, som för övrigt torde vara ytterligt sällsynt i verkligheten. 3 momentet andra stycket. Detta stycke motsvarar 4 § 2 mom. andra stycket i gällande lag. Sistnämnda stadgande hade, upplyser kommittén, vållat mycket stora svårigheter i tillämpningen och tolkats på skilda sätt. Det vanligaste syntes hava varit att göra avdrag med skillnaden mellan nor malbeloppet — eller, där förskottet skulle bestämmas gemensamt för flera barn under moderns vårdnad, barnets andel av normalbeloppet — i den högre ortsgruppen och motsvarande belopp i den lägre ortsgruppen. Tilläm­ pades denna metod på de av kommittén föreslagna normalbeloppen, bleve skillnadsbeloppet, då det gällde orter inom grupperna 1 och 2 eller 2 och 3, 60 kronor eller, örn modern hade vårdnaden örn två, tre eller flera barn. resp. 55 kronor, 50 kronor och 45 kronor. Hörde moderns mantalsskriv­ ningsort till ortsgrupp 3 och barnets vistelseort till ortsgrupp 1, bleve skill­ nadsbeloppet dubbelt så stort, eller resp. 120 kronor, 110 kronor, 100 kronor och 90 kronor. Till förenkling av uträkningen hade kommittén för ifråga­ varande fall föreslagit ett fast avdrag med 50 kronor, örn de båda orterna tillhörde ortsgrupp 1 och 2 eller 2 och 3, och med 100 kronor örn de till­ hörde ortsgrupp ema 1 och 3. A momentet. Detta moment motsvarar 4 § 3 mom. första stycket i gällande lag. Kommittén framhåller, att sistnämnda lagrum erbjudit vissa tolkningssvårigheter. Sålunda vore det icke fullt klart, örn lagrummet skulle — med avseende å barnets vistelseort — tillämpas även på sådana fall, som avsåges i 4 § 2 mom. andra stycket bidragsförskottslagen (motsvarande 8 § 3 mom. andra stycket i kommitténs förslag). Ehuru ordalagen närmast tydde på att så skulle ske, torde detta dock icke vara meningen. Enligt kommitténs förslag skulle stadgandet icke vara tillämpligt på ifrågavarande fall. Vidare kunde det vara föremål för tvekan, huruvida med ordet »belopp» i uttrycken »det belopp, vartill bidragsförskottet skulle uppgå, örn mantalsskrivningen skett eller vistelsen ägt rum å orten i den högre ortsgruppen» och »det belopp, vartill bidragsförskottet uppgår i den lägre ortsgruppen», avsåges de i 4 § 1 mom. första stycket bidragsförskottslagen angivna normalbeloppen eller i stället de belopp, som kvarstode, sedan tillämpliga normalbelopp minskats med hänsyn till den i det enskilda fallet föreliggande inkomsten. Ehuru del senare alternativet ur materiell synpunkt måhända finge anses såsom det mest tillfredsställande, hade dock kommittén, för att i görligaste mån för­ enkla uträkningen av bidragsförskottet, principiellt byggt sitt förslag på det förra alternativet, därvid kommittén likväl föreslagit fasta tilläggsbelopp. Kommittén påpekar vidare, att den på anförda skäl (sid. 60 i betänkan­ det) icke upptagit i sitt förslag den i gällande lag förekommande hänvis­ ningen till lagen örn folkpensionering. 5 momentet första stycket. Detta motsvarar 4 § 4 mom. första stycket i gällande lag.

Kunijl- Maj.ts proposition nr 183. 43

ö momentet andra stucket. Detta stycke motsvarar den år 1941 införda bestämmelsen i andra stycket av 4 § 1 mom. gällande lag. Kommittén anför, att bestämmelsen underkastats en formell omarbetning och kompletterats i vissa punkter, där den nuvarande formuleringen enligt kommitténs förme­ nande icke vore fullt uttömmande. Kommittén ville ej underlåta att fram­ hålla, att bestämmelsen rent formellt sett icke ginge så väl samman med den av kommittén föreslagna uppläggningen med beslut om särskilt bidrags­ förskott för varje enskilt barn ävensom att uträkningen av bidragsförskot­ tens belopp med tillämpning av bestämmelsen i fråga i vissa fall kunde bliva ganska besvärlig. 6 momentet. Detta morn., som motsvarar 4 § 4 mom. tredje stycket gäl­ lande lag, bär av kommittén omarbetats, dock endast i förtydligande syfte.

Yttrandena.

1 momentet. Kommitténs förslag att bidragsförskott skall bestämmas till visst belopp för varje särskilt barn har häl­ sats nied tillfredsställelse i yttrandena. Beträffande storleken av normalbeloppet för ett barn hava pensionsslyreisen. länsstyrelsen i Västernorrlands län, samma läns barnaoårdsfÖrlund, svenska stadsförbundet samt barnavårdsnämnderna i Stock­ holm, Härnösand, Umeå, Sundbyberg och Billeberga ifrågasatt höjning därav. Pensionsstyrelsen framhåller, alt en måttlig höjning av normalbeloppen torde komma att medföra en böjning av storleksnivån för de underhålls­ bidrag, som fastställdes efter lagändringens genomförande. På detta sätt skulle en höjning av normalbeloppen kunna komma att utnyttjas beträffande barn, som framdeles föddes. Vidare syntes det uppenbart, att redan fast­ ställda underhållsbidrag i många fall vöre av sådan storlek, att en allmän höjning av normalbeloppen skulle medföra högre bidragsförskott även för ifrågavarande barn, särskilt i de fall då modern i sin vårdnad hade mer än eli till bidragsförskott berättigat barn. Pensionsstyrelsen anför vidare: En jämförelse mellan normalbeloppen för bidragsförskott och de ur­ sprungligen lika men nu genom dyrtidstillägg höjda barnbidragsbeloppen visar, att skillnaden numera är ganska stor. För exempelvis ett utomäktenskapligt barn i ortsgrupp 1, vars fader lever men icke förmår utgiva fast­ ställt underhållsbidrag, utgår i bidragsförskott högst 240 kronor för år räk­ nat, och delta även örn fadern utfäst sig eller ålagts att betala mer än^ 20 kronor i månaden. Dör fadern, erhåller barnet däremot under budgetåret 1942/43 i högsta barnbidrag jämte dyrtidstillägg 330 kronor eller, om även modern avlidit, 400 kronor. Då inom överskådlig tid icke torde kunna för­ utses någon väsentlig allmän sänkning av levnadskostnadsnivån men väl fortsatt stegring av densamma så länge det nuvarande kriget pågår, synes det knappast rimligt att en så betydande och ur materiell synpunkt omoti­ verad skillnad nu tillätes bestå, i synnerhet som bidragsförskottslagens kon­ struktion icke torde lägga binder i vägen för en sänkning av normalbelop­ pen, örn en sådan åtgärd framdeles skulle befinnas önskvärd. Stockholms stads barnavårdsnämnd betonar, att erfarenheten visat, all nuvarande normalbelopp i ett mycket stort antal fall oj varit tillräckliga för barnens försörjning utan att fattigvård eller samhällsvård måst beredas bar­

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

nen eller tidigare beviljad samhällsvård måst bibehållas. Vidare yttrar nämnden: För Stockholms vidkommande är antalet ansökningar om bidragsförskott för barn i äktenskap i stadigt stigande. Beträffande en mycket stor del av dessa barn ligger det utdömda underhållsbidragets storlek betydligt över bidragsförskottets normalbelopp. I de under år 1941 till barnavårdsnämn­ den i Stockholm inkomna 3,782 ansökningarna gällde 2,343 barn i ortsgrupp 3. I dessa senare ärenden utgjorde det fastställda underhållsbidraget i ej mindre än 937 fall 35 kronor i månaden och däröver. Även beträffande barn, som stadigvarande vistas i ortsgrupperna 2 och 1, måste normalbelop­ pet anses vara alltför lågt under nuvarande kristid. Fosterlönerna på lands­ bygden för omhändertagna utackorderade barn ha också under senare år höjts avsevärt. På grund av det anförda synes det önskvärt, att de nuva­ rande normalbeloppen något höjas. Barnavårdsnämnden i Umeå anser, att normalbeloppens höjande med för­ slagsvis 5 kronor per månad skulle kunna försvaras även vid en återgång till 1937 års penningvärde och ökningen av statens kostnader skulle helt uppvägas av en minskning i kommunernas. Barnavårdsnämnden i Billeberga finner det önskvärt, att bestämmelserna örn normalbeloppen utbrytas ur lagen och intagas i särskild författning. Svenska stadsförbundet uttalar den meningen, att det ville förefalla som örn huvudsakligen tekniska svårig­ heter fått förhindra en höjning, vilken kommittén själv funnit motiverad och som i och för sig torde vara betydelsefullare än vissa justeringar i andra delar av lagen. Kommitténs förslag i vad det avser ett bibehållande av regeln att normalbeloppet för barn minskas, örn barnen är o flera, kritiseras av länsstyrelserna i Jönköpings och Västmanlands län, svenska fattigvårds- och barnavårds!örbundet, svenska stadsförbundet och Stockholms stads barnavårdsnämnd. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser, att reduktionsregelns slopande icke skulle komma att medföra någon bety­ dande kostnadsökning. Stockholms stads barnavårdsnämnd finner det både naturligt och riktigt, att hänsyn i reducerande syfte ej längre toges till örn det vore flera barn i samma familj, särskilt med hänsyn till kommitténs för­ slag att något för flera syskon gemensamt bidragsförskott ej längre skulle lörekomma. På denna väg skulle man även undgå risken att modern sökte skilja något av barnen från sig för att få högre bidragsförskott. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet framhåller, att socialvårdskommittén syntes anse, att den kostnadsökning, som reduktionsregelns slopande skulle medföra, knappast behövde bliva så stor, att den under normala förhållan­ den behövde kompenseras med en sänkning av normalbeloppet för ett barn. Någon beräkning av kostnadsökningens storlek syntes kommittén icke hava verkställt. Med hänsyn därtill vore det svårt att bilda sig någon uppfattning om huruvida ett frångående av regeln vore möjligt eller ej. Utan att bortse Irån det aktuella kravet på att i nuvarande tid hålla statens och kommu­ nernas kostnader nere ville förbundet, därest det här rörde sig örn en icke alltför stor kostnadsökning, ifrågasätta, örn det icke borde övervägas att

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 45

fastställa normalbeloppet till lika belopp för varje barn, oberoende av an­ talet barn, som vore under moderns vårdnad. Det förhållandet att bidragsunderhållet till beloppet fastställdes utan hänsyn till antalet barn, talade utan tvivel rent principiellt för en sådan ändring. De låga belopp, med vilka normalbeloppen fortfarande komme att utgå, syntes i dessa tider med stigande levnadskostnader göra den omförmälda reduktionen allt mindre be­ rättigad. Ett slopande av ifrågavarande regel skulle slutligen medföra för­ enklingar i lagen, vilka säkerligen av barnavårdsnämnderna skulle ses med tillfredsställelse. Barnavårdsnämnden i Malmö förklarar, att de för varje barn föreslagna bidragsförskottsbeloppen lede av den svagheten, att de icke vore jämnt del­ bara med 12. Vore så förhållandet skulle utbetalningsförfarandet i icke ovä­ sentlig grad underlättas. Då de av kommittén valda beloppen, enligt kom­ mitténs eget uttalande, vore mer eller mindre godtyckligt satta, förefölle hinder icke böra möta för att tillmötesgå krav på delbarhet. De för ortsgrupp 2 föreslagna beloppen för två eller flera barn, 275, 250 respektive 225 kronor, kunde ju sålunda med lika stor rättvisa sättas till exempelvis 276, 252 och 228 kronor, vilka alla belopp bleve jämnt delbara med 12. En dylik jämkning skulle även ur avdragssynpunkt medföra fördelar. 2 momentet första stycket. Kommitténs förslag örn höjning av be­ loppen för av dragsfri inkomst och om avskaffande av särskilda regler för värdering av naturaförmåner avstyrkes allenast av statskontoret, som icke blivit övertygat om lämpligheten av att därutinnan avvika från de grunder, som fastställts i lagen om barn­ bidrag. Den överensstämmelse med avseende å inkomstgränserna, som tidi­ gare varit rådande mellan barnbidrags- och bidragsförskottslagarna, syntes i stället nu böra återställas. Detta syntes emellertid förutsätta, att den i 5 § gällande bidragsförskottslag införda särskilda regeln örn värdering av na­ turaförmåner bibehölles, dock med en mot de förhöjda inkomstgränserna svarande höjning av de belopp, till vilka värdet av fri kost och bostad högst finge uppskattas inom olika ortsgrupper. Dessa värden syntes i enlighet där­ med böra bestämmas till 350 kronor i ortsgrupp 1, 500 kronor i ortsgrupp 2 och 650 kronor i ortsgrupp 3. Bestämmelse härom borde intagas såsom en ny punkt under 9 § 1 mom. Fem barnavårdsnämnder yrka, att beloppen för avdragsfri inkomst måtte höjas än ytterligare under det att barnavårdsnämn­ den i Umeå anser, att beloppen borde höjas beträffande äkta makar. Barna­ vårdsnämnden i Billeberga håller före, att inkomstbeloppen borde utbrytas ur bidragsförskottslagen och inlagas i särskild författning. Barnavårdsnämn­ den i Svedvi framhåller, att olikheterna i bidrag mellan olika dyrortsgrupper örn möjligt borde minskas. Beträffande avdragsf aktorns bestämmande anför länsstyrel­ sen i Malmöhus län, att kommitténs förslag syntes innebära ett steg i rätt riktning. Länsstyrelsen ville dock för sin del förorda införandet av ett rör­ ligt avdrag, relativt lågt beträffande belopp närmast över den avdragsfria inkomsten samt därefter höjt alltefter inkomstens ökning. Genom denna

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

glidande avdragsskala skulle större rättvisa kunna ernås. Ett varierande avdrag komme visserligen att medföra större svårigheter vid tillämpningen än ett fast sådant, men detta skäl syntes ej så vägande, att det borde få hind­ ra en i övrigt önskvärd ändring. Liknande synpunkter anföras av barna­ vårdsnämnden i Billeberga. Bestämmelserna örn höjning av inkomstgränserna nied hänsyn till bar n, som icke är berättigat till vare sig barnbidrag eller bidragsförskott, föreslås av Överståthållarämbetet samt fem barna­ vårdsnämnder skola ändras så, att höjning skall ske förslagsvis med 200 i stället för 100 kronor. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att sådan höj­ ning skall få ske även i fråga om ensam moders inkomst. Slutligen må nämnas, att länsstyrelsen i Uppsala län ingående behandlar önskemålet att icke alltför stora ojämnheter uppstå mellan olika slag av bidrag, närmast barnbidrag och bidragsförskott. 2 momentet andra stycket. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter örn icke detta stycke borde givas sådan lydelse, att den omständigheten att ett barn åtnjöte t. ex. studiestipendium eller understöd för hävande av invali­ ditet el. dyl. icke komme att utgöra hinder för erhållande av bidragsförskott. 3 momentet första stycket. Statskontoret förklarar sig icke kunna tillstyr­ ka ett slopande av treårsregeln vid flyttning till dyrare ortsgrupp, så länge en dyrortsgradering av bidragsförskotten bibehålies. Barnavårdsnämnden i Falun anför, att flyttningar icke alltid skedde av lojala skäl. 3 momentet andra stycket. Länsstyrelsen i Malmöhus län och barnavårds­ nämnden i Malmö anse, att de förenklade reglerna i detta stycke fyllde ett verkligt behov och barnavårdsnämnden i Borås framhåller, att deras infö­ rande måste anses särskilt tillfredsställande. Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i tredje distriktet anser det däremot tveksamt, örn något vunnes med ändringen. Barnavårdsnämnderna i Sundbyberg och Täby avstyrka den­ samma. 5 momentet andra stycket. Socialstyrelsen och fem barnavårdsnämnder anse, att stycket borde givas en enklare och mera lättförståelig formulering, under det att statskontoret, länsstyrelserna i Jönköpings, Älvsborgs och Kop­ parbergs län, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet samt barnavårds­ nämnderna i Borås och Falun förklara, att stadgandena i detta stycke bor­ de kunna uteslutas ur lagen, då de vore alltför invecklade och sällan till­ lämpliga.

Departements- Bestämmelserna i den av socialvårdskommittén föreslagna 8 § motsvara thelen, j huvudsak föreskrifterna i 4 § av gällande lag. Det är särskilt mot sist­ nämnda paragraf i lagen, som erinringar under dess tillämpning blivit fram­ ställda. Yrkanden hava därvid rests om förenklingar i form men därjämte om vissa ändringar i sak. Kommittén har sökt i görligaste mån tillgodose framställda önskemål. Dess förslag har också i det stora hela rönt ett gott

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 47

mottagande hos remissmyndigheterna. För egen del anser jag, att kommitténs förslag innebär en avsevärd förbättring av här ifrågavarande bestämmelser. Endast i ett par avseenden har jag funnit mig böra frångå kommittéförslaget. Vad först beträffar förslaget ilmo m., att bidragsförskott i princip skall bestämmas till visst belopp för varje barn, synes detsamma väl moti­ verat. I fråga örn normalbeloppens storlek har kommittén framhållit, att nå­ gon höjning därav i en eller annan form såsom kompensation för levnads­ kostnadsökningen i och för sig kunde anses önskvärd. Mot en sådan höjning talade emellertid i huvudsak, att de sämst ställda dock icke därigenom skulle få någon bättring samt att det, med hänsyn till det rådande labila prisläget, icke vöre lämpligt att nu fastställa nya normalbelopp. Kommittén har med hänsyn därtill icke i sitt förslag ändrat på normalbeloppen för ett barn; där­ emot har kommittén föreslagit vissa mindre jämkningar i fråga om de belopp som utgå, om de bidragsförskottsberättigade barnen äro två eller flera. För egen del kan jag, med vissa mindre avvikelser, som närmare angivas i det följande, ansluta mig till vad kommittén föreslagit. Med anledning av vissa i yttrandena gjorda jämförelser nied barnbidragen, vilka på grund av de å dem nu utgående dyrtidstilläggen äro högre än bidragsförskotten, må erinras, ali bidragsförskotten nied hänsyn till denna hjälpforms konstruktion prin­ cipiellt icke utan vidare kunna jämställas med barnbidragen. En allmän höj­ ning av bidragsförskottsbeloppen skulle dessutom föranleda avsevärda kostna­ der för statsverket. Även om detta i och för sig med hänsyn till det sociala syf­ tet med bidragsförskotten icke bör förhindra en höjning, torde därmed böra anstå till dess prisläget blivit mera stabiliserat, eftersom det knappast låter sig göra att såsom beträffande barnbidragen giva vissa procent i dyrtidstillägg. Den nu gällande principen, enligt vilken viss minskning äger rum be­ träffande bidragsförskottets storlek för barn räknat i det fall, då modern har vårdnaden om två eller flera barn, synes mig fortfarande kunna accepteras. I anledning av vad som anförts i åtskilliga yttranden föreslår jag mindre jämkningar i de av socialvårdskommittén föreslagna beloppen i syfte att de­ samma skola bliva jämnt delbara med 12, vilket ur praktiska synpunkter är lämpligt. Mitt förslag härutinnan innefattar även en höjning med 12 kro­ nor av normalbeloppet för ett barn i lägsta ortsgruppen. Förslaget på denna punkt, som närmast föranletts av önskemålet att erhålla lämpliga intervaller mellan bidragsförskottsbeloppen för olika antal barn, innebär jämväl ett till­ mötesgående i någon män av önskemålet örn en utjämning mellan dyrortsgrupperna. Den kostnadsökning, isom kan föranledas av sistnämnda förslag, synes kunna uppskattas till inemot 100,000 kronor. De av mig föreslagna bidragsförskottsbeloppen framgå av följande tabell: Antal till bidragsförskott Bidragsförskott (för barn räknat), berättigade barn under moderns vårdnad. Ortsgrupp 1. Ortsgrupp 2. Ortsgrupp 3.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Jag övergår härefter till bestämmelserna i 2 mom. av 8 § i förslaget. Den i ärendet verkställda utredningen synes mig utvisa, att de nu gällande belop­ pen för avdragsfri inkomst uppenbarligen äro för låga. Beträffande beloppens storlek finner jag vad socialvårdskommittén anfört bärande och kan helt an­ sluta mig till kommitténs förslag. Jag tillstyrker i samband härmed även för­ slaget, att särskilda regler för värdering av naturaförmåner icke längre skola upptagas i bidragsförskottslagen. Mot anmärkningen att bidragsförskotts­ lagen skulle — med hänsyn till bestämmelserna om avdragsfri inkomst — komma att bereda en moder eller hustru betydligt bättre ställning än den en änka har enligt bestämmelserna i lagen om barnbidrag synes kunna med fog invändas, att denna bättre ställning huvudsakligen är skenbar. Att märka är nämligen, att uppskattningen av en änkas inkomster enligt barnbidrags­ lagen sker efter för henne relativt sett mycket förmånliga regler. Några prak­ tiska olägenheter av betydelse synas mig icke föranledas därav, att olika in­ komstgränser komma att bliva gällande i barnbidrags- och bidragsförskottslagarna. Avdragsfaktorn synes, liksom i barnbidragslagen, böra vara enhetlig och torde även i nu förevarande lag böra bestämmas till 6/i0. En varierande fak­ tor skulle säkerligen för barnavårdsnämnderna bliva svår att bemästra. Tillräckliga skäl synas mig icke föreligga för ändring av bestämmelserna rörande ytterligare höjning av inkomstbeloppen med hänsyn till barn, som icke är berättigat till vare sig barnbidrag eller bidragsförskott. Treårsregeln i gällande lag rörande flyttning från billigare till dyrare ortsgrupp synes mig å ena sidan icke hava någon nämnvärd betydelse, då illojala flyttningar väl knappast förekomma, men å andra sidan medföra olägenhe­ ter för dem som flytta av fullt lojala skäl. I likhet med socialvårdskommittén anser jag därför, att regeln utan olägenhet kan utgå ur lagen. De i 3 m o m. andra stycket upptagna förenklade bestämmelserna örn minskning av bidragsförskott för det fall att barn stadigvarande vistas å ort, som tillhör billigare ortsgrupp än moderns mantalsskrivningsort, synas mig lämpliga. Beloppen synas dock för att bliva jämnt delbara med 12 böra minskas till 48 respektive 96 kronor. Övriga i 8 § av socialvårdskommitténs förslag upptagna bestäm­ melser torde böra inflyta i departementsförslaget, dock med jämkning i 4 mom. av beloppen 25 och 50 kronor till 24 respektive 48 kronor. De före­ slagna stadgandena i 5 mom. andra stycket äro invecklade, avse mera sällan förekommande fall samt innefatta ett brytande i viss mån av den principen i förslaget, att bidrag skall bestämmas särskilt för varje barn. Ur dessa synpunkter skulle kunna ifrågasättas att låta stycket utgå ur lagen. Med hänsyn till de skäl, som anfördes för införande i lagen av motsvarande bestämmelser, vilket skedde så sent som år 1941 (propositionen nr 22, sid. 19—22), torde de föreslagna stadgandena dock böra kvarstå. Ur formell synpunkt innebära de avsevärd förbättring i förhållande till gällande lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 49

9 §■

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)

5 § 1 mom. 9 §•

1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt 4 § 1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt skall läggas till grund för beräknande av 8 § 2 mom. första stycket skall läggas till bidragsförskott, anses det för vederbörande grund för beräknandet av bidragsförskott, senast till statlig inkomst- och förmögen­ anses det belopp, för vilket vederbörande hetsskatt taxerade beloppet. Härvid skall blivit taxerad till statlig inkomst- och för­ emellertid iakttagas, att därest i detta be­ mögenhetsskatt vid den senaste taxeringen lopp inräknats värdet av fri kost och fri före barnavårdsnämndens beslut i ärendet. bostad, sammanlagda värdet av dessa för­ 2 mom. Uppgår den enligt 1 mom. be­ måner icke md vid inkomstens beräkning räknade inkomsten till belopp, som med uppskattas högre än till 200 kronor i orts- tillämpning av bestämmelsen örn avdrag i grupp 1, 300 kronor i ortsgrupp 2 och 400 8 § 2 mom. första stycket skulle föranleda kronor i ortsgrupp 3. avslag å ansökningen eller minskning av bidragsförskottet till ett i förhållande till fullt förskott ringa belopp, må barnavårds­ nämnden, därest vederbörandes ekonomiska förhållanden så avsevärt försämrats sedan beskattningsåret, att ett sådant avgörande skulle vara uppenbart obilligt, på särskild framställning besluta, att bidragsförskott skall beräknas utan hänsyn till sagda bestäm­ melse. Sådant beslut skall för att bliva bin­ dande underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse. Beslutet skall, jämte till ärendet hörande handlingar, av barnavårds­ nämnden ofördröjligen översändas lill läns­ styrelsen.

Socialvår dskommittén.

1 momentet. Detta motsvarar 5 § 1 mom. första punkten i gällande lag. Kommittén framhåller (sid. 35—36 i betänkandet), att den gällande metoden för inkomstens beräknande, enligt vilken såsom inkomst skall anses det för vederbörande senast till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade be­ loppet, utsatts för mycken kritik. Den kunde leda till ytterst otillfredsstäl­ lande resultat men hade dock även sina klara fördelar. Kommittén disku­ terar dess ersättande med annan metod men stannar för att förorda, att gäl­ lande metod dock tillsvidare skall bibehållas såsom huvudregel. Dess ogynn­ samma verkningar torde för övrigt i ej obetydlig grad komma att lindras genom den ändring beträffande bidragsförskottsperioden, som kommittén föreslår. Beträffande detaljerna i 1 mom. anför kommittén, att taxeringsnämndens beslut rörande taxeringen finge anses föreligga först när dess beslut vore juste­ rat. Tveksamhet hade kommit till synes, huruvida enligt gällande lag ansökningsdagen eller dagen för barnavårdsnämndens beslut i ärendet vore den utgångspunkt, från vilken man hade att bedöma vilket som vore det senast taxerade beloppet. För de flesta fall saknade frågan betydelse, men det kunde naturligtvis i något fall inträffa, att taxeringslängdcn justerades under tiden mellan ansökningsdagen och den dag, då barnavårdsnämnden fattade sitt be­ slut. Eftersom man ju ville komma i tiden så nära den aktuella inkomsten som möjligt, syntes det riktigaste vara att utgå från dagen för barnavårdsnämn-

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 183 och 181. 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

dens beslut. För att undanröja all ovisshet om lagens tolkning i denna punkt hade kommittén föreslagit en mindre jämkning av lagtexten. — Att någon inkomst icke skulle beräknas för person, som vore avliden vid tiden för barnavårdsnämndens beslut, syntes ligga i sakens natur, varför någon sär­ skild bestämmelse därom syntes obehövlig. 2 momentet. För att möjliggöra för barnavårdsnämnderna att undvika vissa särskilt stötande resultat, till vilka den gällande metoden för beräkning av inkomst kunde leda, har socialvårdskommittén i 9 § 2 mom. föreslagit ett stadgande örn undantag från huvudregeln. Detta stadgande toge sikte på fall, där vederbörandes ekonomiska förhållanden avsevärt försämrats se­ dan beskattningsåret, d. v. s. den tid, som omfattades av taxeringen ifråga. Beträffande detta stadgande anför kommittén: För att undantagsbestämmelsen skall vara tillämplig måste — förutom att försämringen är avsevärd — två förutsättningar vara uppfyllda. För det första skall saken ligga så till, att en tillämpning av huvudregeln skulle, på grund av avdragsregeln i 8 § 2 mom. första stycket av kommittéförslaget (motsvarande 4 § 1 mom. fjärde stycket bidragsförskottslagen), föranleda antingen helt avslag å ansökningen eller också minskning av förskottet till ett i förhållande till fullt bidragsförskott ringa belopp. Att utsträcka undan­ tagsbestämmelsens tillämplighetsområde ännu längre är enligt kommitténs förmenande redan av praktiska skäl icke lämpligt. Om man åter inskränkte bestämmelsen till att endast omfatta fall, där huvudregeln skulle ge helt av­ slag såsom resultat, skulle detta faktiskt medföra uteslutning av en del fall, där huvudregelns tillämpning — ehuru endast medförande kraftig minskning av förskottet —• finge anses ge mera stötande resultat än vissa av de fall, där dess tillämpning skulle medföra avslag å ansökningen. Den andra förut­ sättningen för undantagsbestämmelsens tillämpning är, att försämringen av de ekonomiska förhållandena är sådan att det skulle te sig uppenbart obilligt att i det föreliggande fallet tillämpa huvudregeln. Äro de angivna förutsätt­ ningarna uppfyllda, må barnavårdsnämnden besluta, att bidragsförskottet skall beräknas utan hänsyn till avdragsregeln i 8 § 2 mom. första stycket. Undantagsbestämmelsen är avsedd att tillämpas endast i fall, där veder­ börandes ekonomiska läge vid tiden för ansökningens prövning och under någon, ej alltför kort tid framåt får anses sådant att, om detta läge rått under beskattningsåret, något avdrag icke skulle komma i fråga. Bestämmelsen skall tillämpas endast efter särskild framställning. Det ligger i sakens natur, att den som vill åberopa bestämmelsen har att förebringa av nämnden begärd ut­ redning om vederbörandes aktuella ekonomiska förhållanden. Av det anförda framgår, att barnavårdsnämnderna — när det gäller avgö­ randet, örn undantagsbestämmelsen är tillämplig — få företaga flera olika skälighetsbedömningar. Detta förhållande kan nog ur vissa synpunkter be­ traktas såsom en svaghet men torde icke kunna undvikas, örn en undantags­ bestämmelse i den föreslagna riktningen överhuvud taget skall införas. För att motverka en alltför släpphänt tillämpning av bestämmelsen med ty åt­ följande ökade kostnader för det allmänna ävensom med hänsyn till önsk­ värdheten av att få fram en något så när enhetlig praxis föreslås av kom­ mittén, att barnavårdsnämnds beslut, att bidragsförskott skall beräknas utan hänsyn till avdragsregeln i 8 g 2 mom. första stycket, skall underställas ve­ derbörande länsstyrelse för prövning och fastställelse. Beslutet .jämte till ären­ det hörande handlingar skola av barnavårdsnämnden ofördröjligen över­

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 51

sändas till länsstyrelsen. Det är givetvis av största vikt, att länsstyrelsens be­ slut i anledning av underställningen meddelas så snabbt som möjligt. Kommittén omnämner i detta sammanhang, att kommittén även övervägt att föreslå ett stadgande örn undantag från huvudregeln i andra riktningar, d. v. s. där förbättring inträtt i vederbörandes ekonomiska läge sedan be­ skattningsåret. Kommittén anför härom: Ett dylikt stadgande skulle formuleras ungefärligen så, att därest veder­ börandes ekonomiska ställning befunnes vara sådan att bidragsförskott up­ penbarligen icke vore av behovet påkallat, ansökan örn förskott skulle avslås, även om beloppet av den senast taxerade inkomsten icke i och för sig skulle utgöra hinder för beviljande av förskott. För avgörande av frågan, när behov av bidragsförskott skall anses föreligga, har man emellertid knappast annan ledning än som framgår av de i bidragsförskottslagen givna reglerna för minskning av förskottet på grund av inkomst. Barnavårdsnämnderna skulle därför bli nödsakade att i varje särskilt fall göra en uppskattning av den ak­ tuella inkomsten för att kunna undersöka, i vad mån densamma, beräknad för helt år, skulle enligt dessa regler medföra rätt till förskott. Härigenom införes emellertid på en bakväg för ett stort antal fall den metod för in­ komstuppskattning, som •— ehuru i och för sig den principiellt riktigaste — kommittén på tidigare anförda grunder icke ansett sig kunna förorda till införande under nuvarande organisation av socialvården. Härtill kommer, att ett stadgande av antydd beskaffenhet synes framtvinga en föreskrift om skyldighet för samtliga sökanden av bidragsförskott att lämna uppgifter örn vederbörandes aktuella ekonomiska ställning. Barnavårdsnämnderna måste nämligen ha tillgång till sådana uppgifter för att kunna avgöra, om stadgan­ det är tillämpligt eller ej. Detta skulle för det långt övervägande antalet fall vålla mycket besvär och arbete alldeles i onödan. Med anledning av vad nu sagts har kommittén funnit sig icke böra föreslå något stadgande om undan­ tag från huvudregeln i nu förevarande hänseende. Det förhållandet, att för­ skottet principiellt sett icke är ett understöd utan ett förskotterande av bar­ nets fordran hos den underhållsskyldige gör också, att anmärkningen om det stötande i att bidragsförskott kan utgå, utan att behov därav föreligger, i viss mån förlorar i vikt.

Yttrandena.

Socialvårdskommitténs förslag beträffande 1 mom. tillstyrkes eller läm­ nas utan erinran i så gott som alla yttranden. Svenska stadsförbundet intager en kritisk inställning och förklarar, att en rationell lösning förutsatte en in­ dividuell prövning av föreliggande fall. Åt en liknande uppfattning ger barnavårdsnämnden i Billeberga uttryck. För att undvika den tolkningen, att vederbörande skulle anses hava blivit taxerad först i och med att taxeringen blivit fastställd av länsprövningsnämnden, borde, framhåller länsstyrelsen i Gävleborgs län, i texten tilläggas, att såsom inkomst skulle anses det belopp, för vilket vederbörande blivit taxerad till statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt av årets taxeringsnämnd. Därjämte borde tilläggas bestämmelse för det fall, att länsprövningsnämnden vidtoge ändring i vederbörandes av taxerings­ nämnden åsätta taxering. De föreslagna nya bestämmelserna i 2 m o m. kritiseras i en del yttranden. Helt avstyrkande uttalanden avgivas av statskontoret, länsstyrelsen i Älvs­

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

borgs län, fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i tredje distriktet samt barnavårdsnämnderna i Spånga och Lidingö. Sistnämnda barnavårdsnämnd anför, att billighetsskäl visserligen talade för den modifikation av huvud­ regeln, som 2 mom. innehölle, men att dock allvarliga betänkligheter kunde anföras däremot. Härom yttrar nämnden: Med den vaga utformning undantagsbestämmelsen måst givas, kommer osäkerhet att råda i vilken omfattning bestämmelsen skall tillämpas. Med hänsyn härtill kan det också antagas, att ett stort antal framställningar örn stadgandets tillämpning komma att göras. Därvid måste särskild utredning verkställas rörande sökandens ekonomiska förhållanden under tiden mellan beskattningsårets slut och tiden för ansökningens ingivande. Det föreslagna underställningsförfarandet, som i och för sig torde vara nödvändigt för vin­ nande av enhetlig praxis, kommer att tynga handläggningen av dessa ärenden och medföra en ökad arbetsbelastning för länsstyrelserna framför allt med hänsyn till att ärendena fordra skyndsam handläggning. På grund av det anförda avstyrkes förslaget i denna del. Skulle likväl kommitténs förslag på denna punkt genomföras, kan ifrågasättas, om icke formuläret till ansök­ ningsblankett borde så avfattas, att framställning om tillämpning av ifråga­ varande stadgande kunde göras på samma blankett och härför erforderliga uppgifter om vederbörandes ekonomiska förhållanden lämnas på därför av­ sedd plats å blanketten. Barnavårdsnämnden i Spånga anför, att de fall, där vederbörandes ekono­ miska förhållanden starkt försämrats, borde hänvisas till fattigvården. Barnavårdsnämnderna i Hälsingborg och Uppsala anse det tveksamt, om bestämmelserna i 2 mom. böra införas i lagen. Statskontoret, pensionsstgrelsen, barnavårdsnämnderna i Malmö och öre­ bro samt länsstyrelsen i örebro län anse att, om föreslagna bestämmelser in­ fördes, föreskrifter borde meddelas, som toge sikte även på de fall, då eko­ nomin avsevärt förbättrats under beskattningsåret. Pensionsstgrelsen finner kommitténs motivering för att ej framlägga förslag av sådant innehåll knap­ past bärande. Å andra sidan uttalas direkt tillstyrkande av socialvårdskommitténs för­ slag i yttranden av länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Malmöhus och Gävleborgs län, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundel, Hallands och Gävleborgs läns barnavårdsförbund samt åtskilliga barnavårdsnämnder. — Barnavårdsnämnden i Billeberga anser t. o. m. att undantaget borde bliva hu­ vudregel. Barnavårdsnämnden i örebro och länsstyrelsen i örebro län föreslå, att undantagsregeln skulle utsträckas att omfatta även det fall, då den i 9 § 1 mom. avsedda taxeringen tillkommit utan att modern avgivit självdeklara­ tion och det taxerade beloppet uppenbarligen icke motsvarade hennes verk­ liga inkomst. Länsstyrelsen i Kalmar län kritiserar bestämmelserna örn underställning och anser, att barnavårdsnämnderna borde betros med att själva fatta beslut i nu förevarande hänseende. De två sista punkterna i 2 mom. borde därför utgå. Ät liknande synpunkter ger länsstyrelsen i Östergötlands län uttryck. Barnavårdsnämnderna i Borås och Ljusnarsberg samt länsstyrelsen i öre-

Kungl. Maj.ts proposition nr 183. 53

bro län anse, att bestämmelsen att prövning skulle ske först »på särskild framställning» borde utgå. Slutligen framhåller Stockholms stads barnavårdsnämnd, att den föreslagna underställningen kunde antagas komma att draga ut på tiden, under vilken vederbörande bleve i avsaknad av bidragsförskott. Stadgandet borde därför kompletteras med föreskrift om provisoriskt utgivande av bidragsförskott med lägre belopp, bestämt enligt den i 9 § 1 mom. angivna grund, i avvaktan på länsstyrelsens prövning av det underställda beslutet.

I likhet med socialvårdskommittén finner jag den i dess förslag upptagna Departementsmetoden för beräknandet av inkomst böra tills vidare bibehållas. Det synes chefen. onödigt att tynga lagtexten i enlighet med de förslag, som framlagts av läns­ styrelsen i Gävleborgs län. Även i fråga örn det i 2 mom. upptagna stadgandet om undantag från hu­ vudregeln, beträffande vilket önskemål om ändringar i olika riktningar fram­ ställts i yttrandena, ansluter jag mig helt till socialvårdskommittén. Jag vill betona vikten av att ärenden av det slag, varom nu är fråga, erhålla en snabb behandling hos länsstyrelserna.

10 §. (Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 10 §. 10 §. Sedan bidragsförskott beviljats, skall, där­ Sedan bidragsförskott beviljats, skall, där­ est den underhållsskyldiges postadress är est den underhållsskyldiges postadress är känd eller kan utrönas, genom rekommen­ känd eller kan utrönas, genom rekommen­ derat brev eller eljest bevisligen tillställas derat brev eller eljest bevisligen tillställas honom skriftligt meddelande härom, därvid honom skriftligt meddelande härom, därvid underrättelse tillika skall lämnas om stad­ underrättelse tillika skall lämnas om inne­ gandet i 18 § sista punkten. hållet av 16 §.

Denna paragraf har från kommittéförslaget med en mindre jämkning upp- Departementttagits i departementsförslaget. chefen.

11 §.

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)

11 8 . 11 §•

Bidragsförskott utbetalas månadsvis och 1 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas, md, förutom i det fall, som avses i .9 § där ej nedan annorlunda stadgas, månadsvis tredje stgcket, Igftas av barnets moder eller, till barnets moder eller, där särskilt för­ där särskilt förordnad förmyndare finnes, ordnad förmyndare finnes, till denne; dock av denne; dock äger barnavårdsnämnden, äger barnavårdsnämnden, därest barnet vis­ därest barnet vistas hos annan än modern tas hos annan än modern eller förmyndaren, eller förmyndaren, att, då särskilda skäl där­ alt, då särskilda skäl därtill äro, förordna, till äro, förordna, att bidragsförskott skall alt bidragsförskott skall utbetalas till den, utbetalas till den, hos vilken barnet vistas, hos vilken barnet vistas, eller lill annan lämp­ eller till annan lämplig person. lig person. Belopp, som ej Igftats inom tre månader Belopp, som i första stgcket sägs, vare efter den månad, under vilken detsamma för­ förverkat, örn det ej Igfts inom tre måna­ fallit lill betalning, vare förverkat. der efter den månad, under vilken detsam­ ma förfallit till betalning. 2 mom. Beviljat bidragsförskott utbeta­ 9 § andra, tredje och fjärde styckena. las icke för tid, under vilken kostnaderna För tid, under vilken barn är intaget d för barnets vård d anstalt eller för kost och allmän uppfostringsanstalt eller straffanstalt, bostad dt barnet helt bestridas av statsme­ utgår icke bidragsförskott. del.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Under tid, då barn från viss ort, vilka Under tid då barn från viss ort, vilka under löpande kalenderår fylla lägst sju oell under löpande kalenderår fylla lägst sju och högst fjorton år, på grund av åläggande högst fjorton år, på grund av åläggande eller eller uppmaning, som avses i 3 § förord­ uppmaning, som avses i 3 § förordningen ningen om utrymningshjälp, uppehålla sig å om utrymningshjälp, uppehålla sig å annan

annan ort, utgår ej bidragsförskott till barn ort, utbetalas beviljat bidragsförskott icke

i angivna ålder, vilka äro från förstnämnda till barn i angivna ålder, vilka äro från ort. Vad nu sagts gäller dock ej, därest den, förstnämnda ort. Vad nu sagts gäller dock lill vilken bidragsförskottet skolat utbetalas, ej, därest den, till vilken bidragsförskottet genom anmälan hos ordföranden i den bar­ skolat utbetalas, genom anmälan hos ordfö­ navårdsnämnd, som beviljat bidragsförskot­ randen i den barnavårdsnämnd, som be­ tet, gör sannolikt, att barnet ej åtnjuter ut­ viljat bidragsförskottet, gör sannolikt, alt rymningshjälp. Sådan anmälan må ock göras barnet ej åtnjuter utrymningshjälp. Sådan hos ordföranden i annan barnavårdsnämnd, anmälan må ock göras hos ordföranden i och har denne att om han på grund av den annan barnavårdsnämnd, och har denne att gjorda anmälan finner bidragsförskottet böra om han på grund av den gjorda anmälan utgå därom omedelbart underrätta ordfö finner bidragsförskottet böra utgå därom randen i den barnavårdsnämnd, som bevil­ omedelbart underrätta ordföranden i den jat bidragsförskottet. barnavårdsnämnd, som beviljat bidragsför­ Bidragsförskott, som belöper å tid, under skottet.

vilken barn är omhändertaget för skydds- 3 mom. Beviljat bidragsförskott, som be­

uppfostran eller samhällsvård eller på all­ löper å tid, under vilken barn är omhänder­ män bekostnad vårdas å anstalt i andra taget för skyddsuppfostran eller samhälls­ fall än förut i denna paragraf avses, utbe­ vård eller på allmän bekostnad vårdas å talas till det kommunala organ, som svarar anstalt i andra fall än förut i denna pa­

för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbeta­ ragraf avses, skall minst en gång varje ka­ las må nämnda kostnad täckas, varvid den­ lenderhalvår utbetalas till det kommunala

samma skall beräknas efter de grunder, som organ, som svarar för vårdkostnaden. Av angivas i 51 § lagen örn fattigvården. vad sålunda utbetalas må nämnda kostnad täckas, varvid densamma skall beräknas 4 § 4 mom. andra stycket. efter de grunder, som angivas i 51 § lagen

Ilar underhållsbidrag delvis erlagts, skall örn fattigvården. Uppkommer överskott, skall det först till betalning förfallna bidragsför­ delta redovisas till barnets moder eller, där skottet minskas med det sålunda erlagda be­ särskilt förordnad förmgndare finnes, till loppet. denne.

4 mom. Har den underhållsskgldige, innan lian erhållit meddelande som i 10 fj sägs, helt eller delvis erlagt underhållsbidrag be­ löpande å tid, för vilken bidragsförskott be­ viljats, skall vid utbetalning av förskottet vad sålunda erlagts först avräknas.

Socialvårdskommiilén. Beträffande 1 morn., som motsvarar 11 § gällande lag, hade — anför kom­ mittén — viss tveksamhet försports, huruvida det ålåge barnets målsman att avhämta bidragsförskottet eller om tvärtom nämnden vore skyldig att över­ sända beloppet, och närmare föreskrifter därom hade efterlysts. Enligt kom­ mitténs mening vore det mindre lämpligt att i lagen stadfästa regler härut­ innan, då det bästa resultatet torde ernås genom alt nämnderna finge ordna utbetalningen såsom efter de särskilda förhållandena vore mest praktiskt. Kommittén förutsatte dock härvidlag, alt förskottsbeloppet alltid sändes till vederbörande, då denne hade sin bostad å annan ort. Rörande 3 morn., som motsvarar 9 § fjärde stycket gällande lag, yttrar kom­ mittén : I fråga örn de bidragsförskott, som avses i detta moment, har från åtskilliga håll förordats en uppmjukning av den nu gällande föreskriften örn utbetal­ ning månadsvis ävensom av förverkandebestämmelsen. Det har därvid sär­ skilt anmärkts, att de täta utbetalningarna av ofta mycket små månadsbelopp vålla de kommunala organen, såväl de sändande som de mottagande, mycket besvär utan att erbjuda någon däremot svarande fördel. Kommittén har med

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 55

anledning av de framställda önskemålen föreslagit, att bidragsförskott i fall som här avses skall utbetalas minst en gång varje kalenderhalvår. Utbetal­ ningen torde stundom kunna ske i form av kreditering av mottagarens konto hos utbetalaren. Någon bestämmelse örn förverkande synes ej böra gälla för dessa fall. Det kan inträffa — ehuru förmodligen mera sällan — att vård­ kostnaden understiger bidragsförskottet. Något stadgande om hur i så fall skall förfaras med överskottet finnes icke i bidragsförskottslagen och tvek­ samhet har försports i frågan. Det riktiga lärer väl vara, att det överskjutande beloppet redovisas till barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes, till denne. Föreskrift härom har intagits i kommitténs förslag. När­ mare bestämmelser om redovisningen synas icke vara erforderliga. Beträffande vad kommittén i övrigt anfört rörande denna paragraf hänvisar jag till betänkandet (sid. 61—62).

Yttrandena.

Beträffande stadgandet il mom. andra stycket ifrågasätter svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, om det verkligen tjänade något berät­ tigat syfte. I vissa fall hade svårigheter visat sig föreligga att under angiven tidsfrist hinna utbetala beviljat bidragsförskott. Stockholms stads barnavårds­ nämnd samt barnavårdsnämnden i Sundbyberg yrka, att nämnda stycke skall utgå eller ock att tidsfristen ändras till sex månader. Statskontoret framhåller, att det vore enklare och principiellt riktigare, att under 3 mom. omförmält bidragsförskott innehölles i stället för att utbe­ talas till det kommunala organ, som svarade för vårdkostnaderna. Under alla förhållanden syntes det mindre lämpligt att redovisa eventuellt uppkom­ mande överskott till barnets moder eller till särskilt förordnad förmyndare, enär en sådan anordning kunde giva sken av att modem eller förmyndaren skulle kunna direkt tjäna på att samhället nödgades övertaga vårdnaden örn barnet under viss tid. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, om icke bidragsförskottet i stället borde i nu avsett fall reduceras till belopp motsvarande vårdkostnaden oell resterande belopp alltså innehållas av barna­ vårdsnämnden. Barnavårdsnämnden i Borås föreslår, nied instämmande av länsstyrelsen i Älvsborgs län, att det borde tillkomma barnavårdsnämnden att avgöra, hur överskottet skulle disponeras. Därest beloppet icke ansåges böra överlämnas till modern eller förmyndaren, borde det kapitaliseras för barnets räkning. Barnavårdsnämnden i Malmö vänder sig mot bestämmelsen, att ut­ betalning skulle ske »minst en gång varje kalenderhalvår». I stället borde före­ skrivas utbetalning halvårsvis eller på annat sätt.

Mot de av socialvårdskommittén i denna paragraf föreslagna bestämmel- Departementsserna hava anmärkningar framställts endast i några få yttranden. Jag finner chefen. ej tillräckliga skäl för ändring av bestämmelserna med det undantaget, att jag anser förverkandetiden i 1 morn. andra stycket lämpligen kunna ändras från tre till sex månader. Utbetalning enligt 3 moni. lill kommunalt organ synes böra ske i efterskott.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

12 §.

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 14 §. 12 §. Hava förfallna underhållsbidrag guldits, 1 mom. Sedan faderns skyldighet att ut­ och ställer den underhållsskyldige pant eller giva underhållsbidrag till barnet upphört, borgen, som i 8 § sägs, eller visar sanno­ skall beviljat bidragsförskott ej vidare utgå. lika skäl, att han skall fullgöra sin under­ Har dessförinnan förskott utbetalats för tid hållsskyldighet, skall bidragsförskott upp­ efter det nämnda skyldighet upphört, må så­ höra att utgå. dant belopp icke återkrävas från motta­ Sedan underhållsskyldigheten upphört, garen. skall bidragsförskott ej vidare utgå. 2 mom. Beviljat bidragsförskott skall ge­ nom särskilt beslut indragas 13 §. a) örn sökanden åberopat oriktig uppgift Har moder utan vederlag eller mot up­ av beskaffenhet att påverka rätten till bi­ penbarligen otillräckligt vederlag avhänt sig dragsförskott, ehuru skäligen kunnat ford­ eller barnet egendom i sådan myckenhet, att ras, att uppgiften varit riktig; avhändelsen avsevärt inverkar vid beräkning b) örn, där barnet är fött utom äktenskap av bidragsförskott, ehuru hon bort förutse, eller föräldrarnas äktenskap upplösts genom att avhändelsen skulle föranleda behov av skilsmässa, föräldrarna sammanflytta; dylikt förskott, eller har särskilt förordnad c) örn barnet får bostad tillsammans med förmyndare låtit sådant förfarande komma sin fader; och sig till last med avseende d myndlingens d) örn barnet befinnes icke vidare vara egendom, eller svensk medborgare eller stadigvarande vistas har i fråga örn moderns eller barnets in­ här i riket samt bidragsförskottets indragan­ komst eller egendom eller eljest åberopats de icke med hänsyn till omständigheterna oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka prövas oskäligt. rätten till bidragsförskott, ehuru skäligen Beslut örn indragning av bidragsförskott kunnat fordras att uppgiften varit riktig, meddelas av den barnavårdsnämnd, som be­ skall ansökning örn bidragsförskott avslås viljat förskottet, samt avser tiden från da­ eller redan beviljat förskott indragas; dock gen för beslutet. Har dessförinnan förskott att, där annat ej finnes påkallat, viss tid utbetalats för tid efter sagda dag, må så­ skall bestämmas, efter vars förlopp den om­ dant belopp icke återkrävas frän motta­ ständighet, som föranlett beslutet, icke skall garen. utgöra hinder mot bifall till ansökning örn 3 mom. Beviljat bidragsförskott må ej bidragsförskott. jämkas under den tid, för vilken förskottet beviljats.

12 §.

Befinnes barn, för vilket bidragsförskott utgår, icke vidare vara svensk medborgare eller stadigvarande vistas här i riket, skall förskottet indragas, såvida icke dettp med hänsyn till omständigheterna prövas oskä­ ligt.

Socialvårdskommittén.

1 momentet motsvarar 14 § andra stycket i gällande lag. Kommittén anför härom: Har bidragsförskott för viss månad redan utbetalats, då omständighet inträffar, på grund varav faderns skyldighet att utgiva underhållsbidrag upphör, borde strängt taget den del av månadsbeloppet återbetalas, som he­ mper å tiden därefter. Detta skulle emellertid ofta te sig obilligt, åtminstone då förskottet utbetalats till enskild person, och skulle i fall av sistnämnda slag därtill säkerligen möta praktiska svårigheter. Kommittén har därför före­ slagit en tilläggsbestämmelse av innebörd att återkrav från mottagaren i så­ dana fall ej skall ske. Att stadga undantag för de fall, där förskottet utbetalats till offentligt organ, har ej synts lämpligt. Då barnafadern naturligtvis ej heller kan krävas på ifrågavarande belopp, blir följden, a.tt stat och kom­ mun få helt svara för denna kostnad. Det rör sig dock här örn mycket små belopp. Skulle förskottet för den löpande månaden ännu icke lia utbetalts, då skyMigheten att utgiva underhållsbidrag upphör, skall givetvis avdrag ske för tiden därefter. -—- Förevarande moment får anses tillämpligt även för det

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 57

fall, att barnet antagits såsom adoptivbarn. Väl kan det tänkas, att den naturlige fadern framdeles åter kan bli skyldig bidraga till barnets under­ håll. Hans underhållsskyldighet har emellertid i varje fall upphört tills vidare. I 2 momentet hava av kommittén samlats de fall, där särskilt beslut skall fattas om indragning av beviljat förskott. Kommitténs närmare redogörelse för detta moment återfinnes å sid. 63 i betänkandet, vartill jag anhåller att få hänvisa. 3 momentet i 12 § innehåller en ultrycklig bestämmelse om att beviljat bi­ dragsförskott icke må jämkas. Kommittén diskuterar å sid. 64—67 i betän­ kandet ingående de fall, i vilka jämkning kunde tänkas skola ske, men kom­ mer på anförda skäl till det resultatet, att sådan jämkning icke i något fall bör tillåtas. Jag anhåller att även härutinnan få hänvisa till betänkandet.

Yttrandena.

Statskontoret finner av socialvårdskommitténs motivering till 1 m o m. framgå, att kommittén tänkt sig, att stat och kommun skulle få helt svara för den kostnad, som kunde föranledas av att för mycket utbetalats i bidrags­ förskott. Statskontoret finner emellertid försiktigheten bjuda, att det ekono­ miska ansvaret för att bidragsförskotten utbetalades i enlighet med givna bestämmelser helt lades på det utbetalande kommunala organet. Beträffande 2 mom. a) anmärker pensionsstyrelsen, att föreskrift sakna­ des därom, att ansökning, vari oriktig uppgift åberopats, skulle avslås. Vi­ dare saknades föreskrift, att i dylikt fall, där annat ej funnes påkallat, viss påföljdstid skulle bestämmas, varunder bidragsförskott ej kunde utgå. Lik­ nande anmärkningar framställas av länsstyrelsen i Älvsborgs län och barna­ vårdsnämnden i Borås. I fråga om vad under b) stadgas anföra Stockholms stads barnavårdsnämnd och barnavårdsnämnden i Sundbyberg att uttrycket »sammanflytta» erbjöde tolkningssvårigheter. I fråga om 3 mom. framhålla socialstyrelsen och barnavårdsnämnden i Valbo, alt jämkning borde få äga rum i de fall, då barnantalet ändrats. Även Stockholms stads barnavårdsnämnd anser vissa fall kunna föreligga, då jämkning borde få ske. — Å andra sidan betonas av Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Malmöhus län, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet och barnavårdsnämnden i Borås, att jämkning över huvud icke borde få äga rum. Överståthållarämbetet anför: Stockholms stads barnavårdsnämnd har visserligen framhållit, att fall fin­ nas, då en jämkning måste framstå som motiverad. På grund av de stora för­ delar, som man vinner vid lagens tillämpning genom att helt utesluta möjlig­ heten till jämkning, anser sig dock Överståthållarämbetet icke böra förorda några undantag från den av kommittén föreslagna bestämmelsen. Fall kunna emellertid tänkas, då barnavårdsnämnds beslut blivit oriktigt på grund av förbiseende av nämnden eller felaktiga uppgifter, som dock icke äro sådana, att de böra medföra förskottets indragning. I sådana fall torde barnavårds­ nämnden böra äga rätt att förordna om rättelse av redan meddelat beslut. Med hänsyn till det kategoriska förbudet mot jämkning kan emellertid be­ faras, att tvekan skall uppstå, huruvida en sådan rättelse skall kunna ske utan stöd av uttryckligt lagstadgande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet anser, att förbudet mot jämk­ ning — även om detsamma i vissa fall medförde, att barn under en kortare tid icke erhölle hela det förskottsbidrag, till vilket det med tillämpning av en jämkningsregel vöre berättigat — dock med hänsyn till vad socialvårdskommittén därom anfört och den betydande förenkling, som detsamma medförde, borde stadfästas.

DeVTd^ntS statskontoret har anfört, att den kostnad, som kunde föranledas av för * 5 en' mycket utbetalat bidragsförskott, helt borde falla på det utbetalande kommu­ nala organet. I sådana fall, där barnavårdsnämnden i enlighet med lagens föreskrift utbetalat förskott för viss månad men rätten till förskott genom en oförutsebar händelses inträffande sedermera upphört innan månadens ut­ gång, synes det emellertid icke motiverat, att nämnden skall stå för all kost­ nad. Beträffande 2 mom. synas mig föreskrifter utöver de av socialvårdskommittén föreslagna icke erforderliga. Vad slutligen angår förbudet mot jämkning i 3 mom. finner jag, med hän­ syn till vad som anförts av socialvårdskommittén, Överståthållarämbetet samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, icke skäl till ändring av kom­ mittéförslaget. Stadgandet torde emellertid icke utgöra hinder för rättelse av sådana direkt felaktiga beslut, om vilka Överståthållarämbetet talat.

13-16 §§. (Gällande lag.) {Kommittéförslaget.) 15 §• 13 §. Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer barnet till godo. 16 §. 14 § Rätt till bidragsförskott kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för gäld. 17 § första stycket. 15 §. För lämnat bidragsförskott inträder den För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, å barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt vederbörande kommuns vägnar i barnets till underhållsbidrag gentemot fadern. rätt till underhållsbidrag gentemot den un­ derhållsskyldige. 18 §. 16 §. Sedan den underhållsskyldige erhållit meddelande, som i 10 § sägs, har han att, så länge bidragsförskott utgår, till barnavårdsnämnden erlägga å förskottet belöpande andel av underhållsbidragen, allt eftersom dessa förfalla till betalning. Gentemot barnavårds­ nämnden må icke åberopas betalning av underhållsbidrag, som erlagts annorledes än nu sagts.

Departements- Kommitténs förslag såvitt angår 13—16 §§ hava oförändrade upptagits i c ejen. departementsförslaget.

17 §. (Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 17 § andra stycket. 17 §. Rätten att återkräva bidragsförskott md av Det åligger barnavårdsnämnden att, där barnavårdsnämnden eftergivas, där den un- ej den underhållsskyldige efter förmåga återderhållsskyldige genom att återbetala förskot- gäldar utgivet bidragsförskott, utan dröjs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 59

tet eller någon del därav kan antagas kom­ mål vidtaga erforderliga åtgärder för ford­ ma att sakna nödiga medel till underhåll för ringens indrivande. sig och de sina eller eljest sgnnerliga skäl När synnerliga skäl därtill föranleda, äger tala mot återkrävande av förskottet. länsstyrelsen på framställning av barnavårds­ nämnden eller av den underhållsskyldige be­ sluta, att återkravsrätten skall eftergivas.

Socialvårdskommittén.

Kommittén omnämner, att det från olika håll anmärkts, att barnavårds­ nämndernas verksamhet för utgivna bidragsförskotts återkrävande av de underhållsskyldiga bruste i effektivitet. Som bevis därför hade man framför allt pekat på det förhållandet, att en så stor del av bidragsförskotten icke indreves. Socialvårdskommittén kunde emellertid icke underlåta att framhålla, att det i och för sig knappast v-ore så anmärkningsvärt att resultatet av in­ drivningen siffermässigt visat sig tämligen dåligt. Man finge nämligen icke glömma, att förskotteringen i ganska stor utsträckning nödvändiggjorts icke av försummelse i egentlig mening från den underhållsskyldiges sida utan av hans oförmåga att fullgöra underhållsskyldigheten. En stor del av de underhållsskyldiga befunne sig i sådana omständigheter, att återbetalning helt enkelt ej kunde ifrågakomma. Man behövde endast såsom exempel härpå nämna sådana ingalunda fåtaligt representerade grupper som invalider, av fattigvården försörjda, sinnessjuka och fångar. Med det anförda ville kom­ mittén naturligtvis ej göra gällande annat än att indrivningen med all säker­ het borde kunna lämna bättre resultat. Kommittén ville endast varna för en överskattning av möjligheterna att här uttaga avsevärt större belopp än som nu skedde.

Beträffande återbetalningsfrekvensen må i detta sammanhang hänvisas till den vid betänkandet fogade bilagan 3 (sid. 77—82). Kommittén anför vidare: De brister som föreligga kunna bero antingen därpå, att barnavårdsnämn­ derna icke till fullo utnyttja de möjligheter lagen bjuder för framtvingande av underhållsskyldighetens fullgörande, eller också därpå, att dessa möjlig­ heter äro otillräckliga. Vad det förra beträffar, förhåller det sig otvivelaktigt så, att en del nämnder visat försumlighet i utnyttjandet av förefintliga möjlig­ heter. Till icke ringa del torde emellertid detta förhållande ha berott på bristande orientering om hur dessa för dem nya ärenden borde handläggas. I flera av de yttranden rörande bidragsförskottslagen, vilka inkommit till kom­ mittén från länsstyrelserna, har också uppgivits, att under de sista åren en viss förbättring inträtt i fråga om barnavårdsnämndernas sätt att bedriva återkravsverksamheten. Det är väl att förmoda, att denna förbättring kommer att fortsätta, allt eftersom nämnderna vinna ökad erfarenhet och vana vid verksamheten. Den vägledning de få i samband med länsstyrelsernas gransk­ ning av ansökningarna om statsbidrag har givetvis också sin stora betydelse. Det har föreslagits, att lill befrämjande av ett mera nitiskt uppträdande från barnavårdsnämndernas sida i fråga om återkravsverksamheten detal­ jerade föreskrifter borde meddelas rörande de åtgärder, som böra av dem vid­ tagas. Socialvårdskommittén finner det för sin del knappast lämpligt eller ens praktiskt möjligt att lagfästa sådana föreskrifter. Härför äro de fall, som möta, av allt för varierande beskaffenhet. Vilka åtgärder barnavårdsnämn­ derna lia att företaga får väl också anses vara i princip ganska klart. De sko­

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

la göra sig underrättade om den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden och, där det ej framgår att han saknar möjlighet att till någon del återbetala förskottet, vidtaga den för det särskilda fallet bäst lämpade tvångsåtgärden mot honom. Härutinnan skiljer sig verksamheten icke från den som tidigare bedrivits — och allt fortfarande i viss utsträckning bedrives — av mödrar och barnavårdsmän. I själva verket är det nog också främst i ett annat av­ seende, som ovisshet räder. Här syftas på frågan, huru ofta en barnavårds­ nämnd — för att ej riskera att gå miste örn statsbidrag —- skall behöva för­ anstalta om förnyade undersökningar och åtgärder beträffande en underhållsskyldig, mot vilken ingripande tidigare visat sig gagnlöst eller resultatlöst. Även här synes det emellertid ogörligt att i lagen lämna några närmare direk­ tiv. Fallen äro alltför olikartade. En viss, av vederbörande länsstyrelse god­ tagen praxis, åtminstone i fråga om de så att säga mera normala fallen, torde Nämligen snart utbilda sig. En olägenhet kan ligga däri, att denna praxis möjligen utvecklar sig olika inom de skilda länen. Måhända kunde det vara till fördel, örn de tjänstemän inom länsstyrelserna, som närmast svara för granskningen av ansökningarna om statsbidrag, bereddes tillfälle att sam­ manträffa för att överlägga örn denna fråga jämte andra med granskningen sammanhängande spörsmål. Kommittén anser sig, med hänsyn till det sålunda anförda, icke kunna för­ orda lagfästandet av några detaljerade regler rörande återkravsrättens be­ drivande, men förklarar sig dock vilja föreslå införandet av en allmän be­ stämmelse i första stycket av 17 §, enligt vilken barnavårdsnämnd ålägges att, där ej den underhållsskyldige efter förmåga återgäldar utgivet bidragsför­ skott, utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande. Detta syntes visserligen gälla även utan uttrycklig lagföreskrift, men före­ komsten av en sådan borde dock kunna vara av viss nytta. Vad angår bestämmelsen i 17 § andra stycket gällande lag, att barnavårds­ nämnd under vissa angivna förhållanden finge eftergiva rätten att av den underhållsskyldige återkräva lämnat bidragsförskott, framhåller socialvårdskommittén, att mycken tveksamhet därom rått bland såväl barnavårdsnämn­ der som länsstyrelser. Tillämpningen syntes också hava varit synnerligen ojämn. Somliga nämnder tillgrepe bestämmelsen i ganska stor utsträckning, andra utnyttjade den icke alls. Från många håll hade begärts en närmare reglering av dess tillämplighetsområde. Från några håll hade föreslagits, att bestämmelsen måtte helt slopas eller att rätten att tillämpa densamma måtte överföras å länsstyrelserna. Socialvårdskommittén vore för sin del av den uppfattningen, att man även i fortsättningen borde hava en bestämmelse om eftergiftsrätt, men att den borde tillämpas mycket restriktivt. Sålunda borde icke något särskilt beslut örn eftergift meddelas enbart av den anledningen, att den underhållsskyldige genom återbetalning av bidragsförskottet eller del därav skulle komma att sakna nödiga medel för försörjning av sig och de sina. I sådana fall förfores lämpligast så, att — där ej heller arbetsföreläg­ gande borde ifrågakomma -—- med tvångsåtgärder finge tills vidare anstå utan att något formellt beslut därom fattades. I lag fastställd eftergiftsrätt behövdes snarare för vissa fall, där den underhållsskyldige icke kunde anta­ gas komma att genom återbetalning sakna nödiga medel. Funnes icke någon

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 61

lagbestämmelse om eftergiftsrätt, bleve nämligen barnavårdsnämnden tvung­ en att i sådana fall under alla förhållanden tillgripa tvångsåtgärder. Någon gång kunde emellertid detta visa sig ur social synpunkt olyckligt eller ur mera personlig synpunkt uppenbart obilligt. Såsom exempel kunde nämnas det fall, där fadern till ett utomäktenskapligt barn hade egen familj, vars sam­ manhållning uppenbarligen skulle äventyras, om förskottet uttoges av honom. Med tanke på fall av angiven art syntes det vara tillrådligt att ej helt avskära möjligheten till uttryckligt beslut örn eftergift. En närmare bestämning av fallen i lagtexten mötte svårigheter med hänsyn till deras mycket olikartade beskaffenhet. Socialvårdskommittén föresloge därför ett allmänt avfattat stadgande av innehåll, att eftergift skulle kunna beviljas, när synnerliga skäl därtill föranledde. Kommittén ville emellertid understryka, att det här vore fråga örn undantagsfall, och att bestämmelsen därför borde tillämpas restrik­ tivt. Det torde sålunda säga sig självt, att det icke vore meningen att efter­ gift skulle beviljas endast därför, att den underhållsskyldige bildat egen familj. Det syntes lämpligast, att de avsedda besluten om eftergift meddelades av länsstyrelsen efter framställning för varje särskilt fall av vederbörande barnavårdsnämnd eller den underhållsskyldige. Ett av länsstyrelsen fattat be­ slut örn eftergift innebure, att den underhållsskyldige bleve för all framtid befriad från återbetalningsskyldighet med avseende å det utgivna förskott framställningen om eftergift avsett.

Yttrandena.

Spörsmålet i vilken ordning återkravsrätt skall få eftergivas har behandlats i åtskilliga yttranden. I det stora flertalet tillstyrkes socialvårdskommitténs förslag; direkt tillstyrkande yttranden beträffande 17 § andra stycket hava avgivits av bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus och Gävleborgs län samt barna­ vårdsnämnderna i Gävle och Umeå. I några yttranden anföres, att det vore onödigt att belasta länsstyrelserna med berörda spörsmål. Uttalanden i sådan riktning hava gjorts av länsstyrel­ serna i Jönköpings och Västmanlands län, barnavårdsnämnderna i Hjälmse­ ryd, Simrishamn och Valbo, Gävleborgs läns barnavärdsförbund samt fattig­ vårds- och barnavårdskonsulenten i tredje distriktet. Nödvändigheten av att överlämna beslutanderätten till länsstyrelserna ifrågasättes av barnavårdsnämnden i Malmö och svenska stadsförbundet.

Departement»■ Den allmänna bestämmelsen i första stycket synes, såsom socialvårdskomchefen. mittén framhållit, kunna bliva till nytta. Då möjligheterna till eftergift av återkravsrätten böra utnyttjas mycket restriktivt synas mig starka skäl tala för att beslut därom skall fattas av ve­ derbörande länsstyrelse på framställning av barnavårdsnämnden eller den underhållsskyldige. Jag tillstyrker därför socialvårdskommitténs förslag även beträffande andra stycket i 17 §.

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

18 §. (Kommiltéförslaget.) _ Barnavårdsnämnden åge rätt att utan kostnad för nämnden erhålla polismyndighetens biträde för efterforskande av underhållsskyldig hos vilken nämnden har fordran på grund av utgivet bidragsförskott, ävensom för verkställande av utredning rörande den underhållsskyldiges förmåga att återgälda förskottet. Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande lag.

Socialvårdskommittén.

Kommittén framhåller, att viss tvekan syntes råda i frågan, huruvida bar­ navårdsnämnd hade rätt att för återkravsverksamhetens bedrivande erhålla kostnadsfritt biträde av polismyndighet för underhållsskyldigs efterforskan­ de och hörande. I de flesta län torde sådant biträde lämnas, i andra däremot icke. Någon direkt lagbestämmelse i saken funnes ej. Eftersom barnavårds­ nämndernas ifrågavarande verksamhet på sätt och vis kunde sägas hava övertagits från barnavårdsmännen, vilka enligt särskilda stadganden i lagar­ na om barn i och utom äktenskap ägde rätt till polismyndighets biträde i nyssnämnt hänseende, förefölle det naturligt att tillerkänna barnavårdsnämn­ derna en liknande rätt. I kommitténs förslag hade intagits en bestämmelse därutinnan, vilken med hänsyn till framställda önskemål givits en något vi­ dare avfattning än motsvarande stadgande i omförmälda lagar.

Yttrandena.

I flera yttranden betonas, att polismyndigheterna böra ägna ärenden av förevarande art en snabb handläggning.

Departements­ Socialvårdskommitténs förslag har tillstyrkts i yttrandena och synes böra chefen. genomföras. I syfte att tillförsäkra polisman gottgörelse av statsmedel för vis­ sa resekostnader m. m. i anledning av begärt biträde i nu ifrågavarande hän­ seende torde — i enlighet med förslag av kommittén — ett tillägg böra göras till kungörelsen den 24 november 1932 angående vissa ersättningar åt befatt­ ningshavare vid polis- och åklagarväsendet m. m.

19 och 20 §§. (Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 19 §. 19 §. Barnavårdsnämnden bör bereda modern Barnavårdsnämnden bör bereda modern eller annan, som äger föra talan för bar­ eller annan, som äger föra talan för bar­ net, tillfälle att i samband med återkrävan­ net, tillfälle att i samband med återkrävan­ det av bidragsförskott utkräva den del av de av bidragsförskott utkräva den del av oguldna underhållsbidrag, som må över­ oguldna underhållsbidrag, som må över­ skjuta bidragsförskottets belopp. skjuta bidragsförskottets belopp.

20 §. 20 §.

Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.

Departements­ Socialvårdskommitténs förslag synas böra oförändrade upptagas i deparchefen. tementsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 63

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 21 §. 21 §. Gottgörelse av statsverket för utgivna bi­ Gottgörelse av statsverket för utgivna bi­ dragsförskott sökes av barnavårdsnämnden dragsförskott sökes av barnavårdsnämnden hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämn­ hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämn­ dens kostnader under visst kalenderår, skall dens kostnader för förskott som belöpa å göras före utgången av kalenderåret näst ef­ visst budgetår, skall göras före utgången av ter det, då förskottet utgivits. Konungen må därnäst följande budgetär. Konungen må dock, när skäl därtill äro, förordna, att an­ dock, när skäl därtill äro, förordna, att an­ sökning skall av länsstyrelsen upptagas till sökning skall av länsstyrelsen upptagas till prövning, ändå att den göres senare. prövning, ändå att den göres senare. An­ Vid ansökningen skola fogas följande sökning' avfattas enligt fastställt formulär. handlingar: Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen a) uppgift beträffande varje barn om samt genom sökanden införskaffat eller själv namn, födelsedag och vistelseort samt för­ låtit införskaffa den ytterligare utredning, äldrarnas namn och vistelseort; som må vara behövlig, har länsstyrelsen att, b) specificerad uppgift å nämndens kost­ i den män bidragsförskotten befunnits be­ nader för bidragsförskott med angivande viljade och utbetalade i överensstämmelse särskilt för varje barn av förskottets belopp med föreskrifterna i denna lag samt barna­ och tidpunkten för dess utbetalande; där vårdsnämnden skäligen får anses hava full­ uppgiften ej åtföljes av behöriga verifikatio­ gjort vad densamma ålegat i fråga örn åt­ ner, skall den vara till riktigheten stgrkt av gärder för förskottens återkrävande, bevilja ordföranden och annan ledamot i nämnden gottgörelse och utanordna beviljat belopp. eller, då kassaförvaltare finnes, av denne jämte ytterligare en ledamot; c) fullständig redogörelse för barnens och deras föräldrars ekonomiska ställning; samt d) redogörelse för de åtgärder, som vid­ tagits för bidragsförskottens återkrävande, jämte härutinnan meddelade utslag eller be­ slut ävensom, i fall där tvångsmedel mot den unde Thalis skyldige icke anlitats, uppgift örn anledningen härtill. De under c) och d) omförmälda redogö­ relserna skola vara till riktigheten styrkta av barnavårdsnämndens ordförande. Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen samt genom sökanden införskaffat eller själv låtit införskaffa den ytterligare utredning, som må vara behövlig, har länsstyrelsen att meddela beslut i ärendet samt att utanord­ na beviljat belopp.

Socialvårdskommittén.

Kommittén erinrar örn att enligt 21 § första stycket andra punkten i gäl­ lande lag ansökning, avseende barnavårdsnämndens kostnader under visst kalenderår skulle göras före utgången av kalenderåret näst efter det, då förskottet utgivits. Tvekan hade uppstått, huruvida den omständigheten, att på t. ex. december månad belöpande förskott av någon anledning ej ut­ betalats förrän under påföljande januari, skolat beträffande detta förskottsbelopp föranleda förlängning av ansökningstiden med ett år. Enligt kom­ mitténs uppfallning borde det avgörande vara, å vilket år förskottet be­ löpte. Med anledning härav hade en något ändrad formulering av stadgan­ det föreslagits. I samband därmed hade vidtagits några ändringar, som för­ anletts av övergången till budgetår såsom förskottsperiod. Kommittén hade vidare föreslagit införandet i 21 § av en bestämmelse, enligt vilken ansök­ ning om statsbidrag skulle, i likhet med vad redan nu stadgats rörande an­ sökning örn bidragsförskott, avfattas enligt fastställt formulär. De i den

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

gällande paragrafens andra och tredje stycken intagna detaljföreskrifterna syntes vara av sådan beskaffenhet, att de lämpligen borde, i vissa delar om­ arbetade, överflyttas lill tillämpningskungörelsen. Beträffande omfattningen av länsstyrelsernas skyldigheter och befogen­ heter i samband med granskningen av ansökningarna om statsbidrag hade, framhåller kommittén vidare, på några håll tvekan försports. Kommittén anför som sin mening följande: Gällande lags mening torde säkerligen vara, att länsstyrelserna ha att underkasta ansökningarna en allsidig prövning av såväl formell som ma­ te™6^ art. Det bör sålunda kontrolleras, att bidragsförskotten blivit beviljade och utbetalade i enlighet med bidragsförskottslagens föreskrifter — därvid länsstyrelsen dock givetvis saknar anledning framställa anmärkning örn att bidragsförskott utgått med för lågt belopp — ävensom att barna­ vårdsnämnderna fullgjort vad som skäligen kan fordras i fråga örn åtgär­ der för förskottens återkrävande av de underhållsskyldiga. Några detaljera­ de regler örn granskningen synas ej böra lagfästas. Däremot föreslår kom­ mittén införandet av en allmän bestämmelse av nyss antytt innehåll. Beträffande vissa av kommittén diskuterade spörsmål i samband med frågan om barnavårdsnämnds rätt att få gottgörelse av statsverket för bi­ dragsförskott anhåller jag få hänvisa till betänkandet (sid. 46—47).

Yttrandena. Barnavårdsnämnden i Täby samt fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i tredje distriktet anse, att ansökning örn gottgörelse borde avse kostna­ derna under ett visst budgetår, ej de kostnader som belöpa därå. Sistnämnda bestämmelse kunde föranleda onödigt besvär för barnavårds­ nämnderna. Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår, att en uttrycklig föreskiift skulle meddelas därom, att, innan ansökan örn gottgörelse för ut­ givet förskott slutligen behandlades, yttrande i ärendet borde inhämtas från fattigvårds- och barnavårdskonsulenten. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att det ur länsstyrelsernas arbetssynpunkt måhända vore lämpligt att begränsa tiden för ingivande av rekvi­ sitioner till ett halvt år efter bidragsförskottsperiodens slut eller alltså till senast den 31 december. Riksråkenskapsverket anför: Att ettårsfristen för ansöknings ingivande bibehålies efter det att bidragsperioden omlagts från kalenderår till budgetår synes komma att få den konsekvensen, att statsbidragen till sådana bidragsförskott, som belöpa exempelvis å budgetåret 1943/44, till stor del komma att belasta vederbö­ rande riksstatsanslag först för budgetåret 1945/46. Det är givetvis önskvärt, att statsbidrag, som avse bidragsförskott för visst budgetår, bliva redovisade i sa nära anslutning till detta budgetår som möjligt och under loppet av ett och samma budgetår. Enligt riksräkenskapsverlcets mening böra stats­ bidragen därför sökas före utgången av april månad året efter utgången av det budgetår bidragsförskotten avse, så att kostnaderna må hinna belastas vederbörande riksstatsanslag före utgången av påföljande juli månad. Att den kommunala revisionen i städerna ej är avslutad vid den nu föreslagna tidpunkten för ansöknings ingivande torde icke behöva utgöra något hinder härför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183. 65

Vad i yttrandena av barnavårdsnämnden i Täby och en fattigvårds- och Departementsbarnavårdskonsulent anförts synes mig icke böra föranleda ändring i social- chefen. vårdskommitténs förslag. Att länsstyrelserna höra fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna innan ansökning slutligen behandlas är visserligen enligt min mening lämpligt, men uttrycklig föreskrift därom torde icke vara er­ forderlig. För en ändring av tiden för ingivande av ansökning till länsstyrelsen tala onekligen vissa skäl. Ä andra sidan kan anföras, att barnavårdsnämnderna böra hava en icke altför kort tid på sig att ordna med ansökningarna. Efter vägande av skälen för och emot har jag stannat för att godtaga socialvårdskommitténs förslag.

22 §.

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)

22 §. 22 §.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämn­ Har barnavårdsnämnden, efter det nämn­ den mottagit gottgörelse av statsverket för den sökt gottgörelse av statsverket för visst bidragsförskott, av den underhållsskyldige bidragsförskott, av den underhållsskyldige uppburit ersättning för förskottet, åligger det uppburit ersättning för förskottet, åligger nämnden att i samband med den ansökning det nämnden att i samband med den ansök­ örn sådan gottgörelse, som näst därefter gö­ ning om gottgörelse för utgivna bidragsför­ res, till statsverket redovisa tre fjärdedelar av skott, som näst därefter göres, till statsver­ den uppburna ersättningen. ket redovisa tre fjärdedelar av den uppburna ersättningen, dock högst vad nämnden upp­ burit i gottgörelse av statsverket för för­ skottet.

Socialvårdskommittén.

Kommittén förklarar sig hava vidtagit vissa ändringar, föranledda därav att i 22 § gällande lag icke stadgats, huru det skulle förfaras med belopp, som barnavårdsnämnden uppburit av den underhållsskyldige efter det nämn­ den sökt gottgörelse av statsverket men före gottgörelsens utbetalande. Även dessa medel borde naturligtvis redovisas i samma utsträckning som de, vil­ ka inflöte efter det nämnden mottagit gottgörelsen. Man kunde naturligtvis tänka sig den utvägen, att nämnden omedelbart så att säga kompletterade sin under prövning liggande ansökning med uppgift örn inbetalningen. Det förefölle emellertid mera praktiskt att med dessa medel förfores på samma sätt som med de medel, vilka inflöte efter det gottgörelsen utbetalats. Be­ stämmelse härom hade upptagits i kommitténs förslag. Paragrafen hade även kompletterats med ett stadgande, enligt vilket barnavårdsnämnden behövde redovisa högst vad nämnden av statsverket uppburit i gottgörelse för det ifrågakomna förskottet. Delta med lanke på de fall, då länsstyrelsen icke alls eller endast till viss del beviljat av nämnden begärd gottgörelse.

Yttrandena.

Vissa erinringar, huvudsakligen av tonnell natur, mot den föreslagna para­ grafen hava framförts i några yttranden.

På de skäl socialvårdskommittén anfört har jag funnit mig böra föresi ^Departement* att dess förslag beträffande förevarande paragraf godtages. chefen. Bihang till riksdagens protokoll HUS. 1 sami. Nr 18S och 1X4. 5

66 Kungl. Maj-.ts proposition nr 183.

23 §.

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 23 §. 23 §. Har barnets moder ingått äktenskap nied annan än barnets fader, skall, därest fadern avlidit, vad i denna lag sägs om fader gälla maken. Hava makar eller någon av dem adoptivbarn, skall vid tillämpningen av denna lag med barnets fader avses mannen och med barnets moder hustrun.

Departements­ Gällande lags bestämmelser synas böra oförändrade bibehållas.

chefen.

24—26 §§.

24 §.

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.) 24 §. 24 §. Över barnavårdsnämnds beslut i ärende över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indragning av bi­ rörande beviljande eller indragning av bi­ dragsförskott eller rörande eftergivande av dragsförskott må den, som beslutet rörer, rätten att återkräva sådant förskott må den, anföra besvär hos länsstyrelsen inom tret­ som beslutet rörer, anföra besvär hos läns­ tio dagar från det han av beslutet erhållit del. styrelsen inom trettio dagar från det han av beslutet erhållit del.

25 §. 25 §. Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos Konungen i vederbö­ rande statsdepartement före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.

26 §. 26 §. De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Departements­ Nu ifrågavarande paragrafer, beträffande vilka i yttrandena allenast vissa

chefen.

påpekanden och förslag av huvudsakligen formell natur gjorts, torde böra inflyta i departementsförslaget i socialvårdskommitténs avfattning.

lkraftträdehe- och övergångsbestämmelser. Kommittéförslaget innehåller följande ikraftträdelse- och övergångsbestäm­ melser:

Denna lag träder i kraft den ... Genom lagen upphävas lagen den 18 juni 1937 (nr 383) örn förskottering av underhålls­ bidrag till barn och kungörelsen den 5 november 1937 (nr 924) med vissa bestämmelser an­ gående tillämpningen av sistnämnda lag. Har ansökning örn bidragsförskott enligt lagen den 18 juni 1937 ingivits men ej hunnit slutbehandlas före nämnda lags upphävande, må förskott beviljas enligt den nya lagen på grundval av den ingivna ansökningen, kompletterad med erforderliga uppgifter. Har genom beslut enligt lagen den 18 juni 1937 bidragsförskott beviljats för tid efter

belopp och för period, som genom beslutet fastställts, men skola i övrigt den nya lagens bestämmelser tillämpas beträffande förskottet. Vad i föregående stycke sagts skall ej utgöra hinder för barnavårdsnämnd att, medan bidragsförskott för visst barn ännu utgår på grund av beslut enligt den upphävda lagen, pröva enligt den nya lagen gjord ansökning örn bidragsförskott för samma barn. Befinnes därvid, att bidragsförskott skulle enligt den nya lagen utgå med högre månatligt belopp än det redan utgående bidragsförskottet, skall nämnden förklara beslutet enligt den gamla lagen förfallet, i vad det avser tiden efter löpande månads utgång, samt på grundval av den nya ansökningen bevilja bidragsförskott för tiden från sagda tidpunkt. Har beslutet enligt den gamla lagen meddelats av amian barnavårdsnämnd än den, vilken träffar av­ görande som nu sagts, skall den senare nämnden omedelbart underrätta den förra nämnden om att det gamla beslutet förklarats förfallet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183. 67

Där i lag eller särskild författning hänvisning skett till den upphävda lagen, skall hän­ visningen anses avse den nya lagen, och där hänvisning skett till visst lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall sistnämnda bestämmelse i stället tillämpas.

Socialvårdskommittén.

Kommittén anför härom: Har ansökning örn bidragsförskott ingivits men icke hunnit bliva slutbe­ handlad före den gamla lagens upphävande, må enligt förslaget förskott be­ viljas enligt den nya lagen på grundval av den ingivna ansökningen, even­ tuellt kompletterad med erforderliga ytterligare uppgifter. Tidigare beviljade bidragsförskott, som ännu icke utlöpt då den nya lagen träder i kraft, torde i princip böra utan hinder av den äldre lagens upphä­ vande utgå med belopp och för period, som ursprungligen beslutats. I övrigt synas bestämmelserna i den nya lagen böra tillämpas även på de tidigare bidragsförskotten. För att skapa möjlighet för de förskottsuppbärande barn, vilka därav kunna lia fördel, att så snart som möjligt efter den nya lagens ikraftträdande få förskottet omräknat efter den nya lagens bestämmelser, har kommittén emellertid föreslagit ett stadgande, enligt vilket ansökning må göras om bidragsförskott jämlikt den nya lagen, medan förskott jämlikt den gamla lagen alltjämt utgår. Befinnes vid prövning av sådan ansökning, att för­ skottet skulle, beräknat efter den nya lagens bestämmelser, utgå med högre månadsbelopp än det redan utgående förskottet, skall det gamla beslutet för­ klaras förfallet och nytt förskott beviljas på grundval av den nya ansök­ ningen. Av praktiska skäl bär föreslagits, alt i sådant fall det gamla förskot­ tet skall upphöra och det nya förskottet börja i och med utgången av den vid tiden för nämndens beslut löpande månaden. Det kan naturligtvis inträffa, att det gamla beslutet meddelats av annan barnavårdsnämnd än den, som prövat den nya ansökningen. Den senare nämnden skall då omedelbart lämna meddelande om sitt beslut till den förra nämnden. Har genom det gamla beslutet beviljats gemensamt bidragsförskott för flera barn, bör tyd­ ligen ansökningar enligt den nya lagen göras för samtliga dessa barn i ett sammanhang. Med det gamla förskottets månadsbelopp får då jämföras summan av barnens bidragsförskott, för månad räknat, enligt den nya lagen. Särskilda bestämmelser härom synas icke erforderliga. Då den underhållsskyldige underrättas örn del nya bidragsförskottets beviljande, bör lämpligen till undvikande av missförstånd meddelas, att detsamma träder i stället för det gamla förskottet. Ej heller härutinnan synes särskilt stadgan­ de erforderligt. Särskilda övergångsbestämmelser synas bliva nödvändiga beträffande an­ sökningar om statsbidrag men de torde böra utformas först sedan det av­ gjorts när den nya lagen skall träda i kraft.

Den nya bidragsförskottslagen synes böra träda i kraft den 1 juli 1943, Departem då nu gällande lag bör upphöra att gälla. Beträffande ansökning örn gott- ch^r" görelse av statsverket för barnavårdsnämnds kostnader för bidragsförskott, som utgivits under år 1942. torde dock bestämmelserna i 21 § av nu gällande lag fortfarande böra äga tillämpning. Av socialvårdskommittén föreslagna övergångsbestämmelser torde vidare böra kompletteras med ett stadgande, att ansökning örn gottgörelse av stats­ verket för barnavårdsnämnds kostnader för bidragsförskott under tiden den 1 januari—den 30 juni 1943 eller som belöpa å nämnda tid skall, där ej Ko­ nungen medgiver undantag, ingivas till länsstyrelsen senast den 30 juni 1944.

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Särskilda spörsmål.

J. Kostnaderna för bidragsförskotten.

Socialvårdskommittén omnämner, att förste aktuarien i pensionsstyrelsen Erik Lindh på kommitténs uppdrag verkställt vissa beräkningar beträffande de ökade kostnader, som kommitténs förslag till höjning av inkomstgrän­ serna och ändrad avdragsregel skulle medföra. Beräkningarna ingingo i en av Lindh upprättad promemoria, vilken på grund av sitt omfång icke tryckts i betänkandet. Kommittén framhåller, att dessa ökade kostnader vore synnerligen vansk­ liga att uppskatta. Åtskilliga på frågan inverkande faktorer vore nämligen ovissa och det statistiska material, som kunde läggas till grund för beräk­ ningarna, vore mycket ofullständigt. Lindh hade, under framhållande att man knappast kunde uppnå annat än att söka härleda vissa gränser, inom vilka ökningen kunde förväntas stanna, nått fram till det resultatet, att man, därest kommitténs förslag genomfördes, finge räkna med en kostnad för bidrags­ förskotten av 3.72 miljoner kronor på landsbygden och 3.7t miljoner kronor i städerna eller sålunda sammanlagt 7.43 miljoner kronor. År 1940 var kost­ naden, bortsett från återbetalningar från de underhållsskyldigas sida, på landsbygden 3.01 miljoner kronor och i städerna 2.72 miljoner kronor eller sålunda sammanlagt 5.73 miljoner kronor. I förhållande lill 1940 års siffror skulle alltså ökningen av bruttokostnaderna uppgå till 1.7 miljoner kronor, ökningen av nettokostnaderna, d. v. s. efter avdrag av återbetalningar, hade av Lindh beräknats uppgå till 1.23 miljoner kronor för hela riket. Av detta belopp skulle då statsverket få vidkännas s/4 eller omkring 0.92 miljoner kro­ nor och kommunerna 1[i eller omkring 0.31 miljoner kronor. Det resultat vartill Lindh kommit angåve en kostnadsökning, som syntes vara antaglig, och den beräknade summan borde kunna läggas till grund för anslagsbe­ räkning.

Departements­ Till de ökade kostnader, som enligt förste aktuarien Lindhs beräkningar chefen. kunna antagas komma att vid genomförande av socialvårdskommitténs för­ slag uppstå för statsverket — 920,000 kronor — torde böra läggas de kost­ nader, som kunna föranledas av de mindre jämkningar av normalbeloppen, som jag i det föregående föreslagit vid behandlingen av 8 §. Dessa kostnader kunna, såsom förut nämnts, uppskattas till inemot 100,000 kronor. De nu föreslagna ändringarna komma icke afl inverka på kostnadsberäk­ ningarna för budgetåret 1943/44.

II. övriga spörsmål.

Socialvårdskommittén har i sitt betänkande behandlat även vissa förslag till ändringar av gällande lagstadganden och införande av nya sådana, alla med syfte att befrämja återkravsrättens effektivitet. Jag anhåller att därutinnan få hänvisa till betänkandet (sid. 42—45). Bland annat hava därvid föreslagits vissa ändringar i och tillägg till införsellagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 09

Jag vill i detta sammanhang endast nämna, att åtskilliga med bidragsför­ skottslagen sammanhörande frågor torde komma att upptagas till behandling vid den utredning rörande ändringar i införsellagen, som enligt vad jag in­ hämtat överväges inom justitiedepartementet. Jag finner ej skäl att nu upp­ taga av kommittén diskuterade spörsmål till närmare behandling.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att inom .socialde­ partementet upprättat förslag till lag om förskoitering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag) måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande. Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Sven Bucht.

■