angående förlängning av giltighetstiden för vissa tillägg stullar
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
1 Nr 189.
Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående förlängning av giltighetstiden för vissa tillägg stullar; given Stockholms slott den 19 mars 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet fråga örn förlängning av giltighetstiden för vissa tilläggstullar beträffande vadd av bomull, damhatlar, fajans- och porslinsvaror samt vattenmätare och anför därvid följande.
Gällande bestämmelser samt inkomna framställningar.
Vadd av bomull. Vadd, alla slag, kardad bomull härunder inbegripen, hänföres, med en tullsats av 10 kronor för 100 kilogram, i gällande tulltaxa till nr 397, som är uppdelat på statistiskt nr 916, omfattande vadd av bomull, kardad bomull härunder inbegripen, och statistiskt nr 917, omfattande annan vadd. Okardad bomull (tulltaxenr 395, stat. nr 901) liksom även bomullsavfall (tulltaxenr 395, stat. nr 909) med flera spånadsämnen i form av råvaror och avfall åtnjuta tullfrihet.
bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr ISO. 1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
I överensstämmelse med beslut av 1939 års lagtima riksdag utfärdade Kungl. Majit den 22 juni 1939 förordning (nr 347) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa, innefattande tilläggstulf för tiden 1 juli 1939—30 juni 1941 för vadd av bomull, kardad bomull härunder inbegripen, blekt. Sagda förordning har jämlikt beslut av 1941 års riksdag genom förordning den 20 juni 1941 (nr 431) erhållit fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1943. Tilläggstullen utgår med 15 kronor för 100 kg.
I skrivelse den 28 januari 1943 har Mölnlycke Väfveriaktiebolag hemställt om bibehållande av nämnda tilläggslull även efter den 30 juni 1943 och därvid anfört, att de skäl, som år 1941 föranledde förlängning av giltighetstiden för tilläggstullen, ännu kvarstodo.
Damhattar. För hattar, ej av pälsverk, även halvfärdiga, andra än med blommor eller plymer monterade damhattar, utgår enligt tulltaxerubrikerna nr 630—632 tull i enlighet med följande uppställning:
av annat ämne (än oljad vävnad eller vara, innehållande silke eller gulddragartråd):
630 ogarnerade; ävensom mössor, sydda av flätor, hänförliga
till nr 358, samt s. k. filtstumpar .................. 1 st. —: 50
andra slag:
631 försedda med garnering eller montering av varor, in-
nehållande silke .............................. 1 st. 1: —
632 andra .......................................... 1 st. —: 75.
I överensstämmelse med beslut av 1934 års riksdag utfärdade Kungl. Majit den 22 juni 1934 förordning (nr 371) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa, innefattande bland annat tilläggstullar för tiden 1 juli 1934—30 juni 1937 å vissa slag av garnerade och ogarnerade damhattar. Senast genom förordning den 26 april 1940, nr 282, ha jämlikt 1940 års lagtima riksdags beslut berörda tilläggstullar erhållit förlängd giltighet för tiden till och med den 30 juni 1943. Tilläggstullarna utgå enligt följande grunder.
Kungl. Ma):ts proposition nr 189.
3 I denna tabell ha de statistiska numren redovisats i enlighet med vissa ändringar i den statistiska uppdelningen inom varugruppen hattar, som vidtagits med giltighet från och med den 1 januari 1941.
I skrivelse den 26 januari 1943 har Sveriges damhatt fabrikanters förening anhållit om vidtagande av åtgärder för ytterligare förlängning av giltighetstiden för tilläggstullama å damhattar. Till stöd härför har föreningen anfört i huvudsak följande.
Tack vare ifrågavarande tilläggstullar har den inhemska damhattindustrien kunnat hävda sin ställning på den svenska marknaden trots den starka konkurrensen från utlandet. Ett fortsatt stöd genom tullskydd är fortfarande påkallat för att denna industri, som för närvarande sysselsätter betydligt över 3,000 arbetare, skall kunna upprätthålla sin verksamhet i nöjaktig utsträckning. De skäl, som legat till grund för genomförandet av tilläggstullama, kunna fortfarande i samma mån som tidigare åberopas för ett bibehållande av tullskyddet.
Fajans- oell porslinsvaror. Nu gällande tullar å de för den inhemska porslinsindustrien mest betydande tillverkningarna av fajans- och porslinsvaror utgå enligt följande grunder.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 189
Tilläggstullarna, vilka, såsom framgår av de anförda uppgifterna, endast avse artiklar för hushållsbruk, fastställdes i fråga örn varor av äkta porslin (stat. nr 1282 och 1284) enligt förordningen den 22 juni 1934 (nr 371) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa och beträffande fajansvaror (stat. nr 1286 och 1288) enligt kungörelsen den 31 maj 1935 (nr 226) angående tillägg till nämnda förordning till en början intill utgången av juni 1937 men ha, senast genom förutnämnda i överensstämmelse med beslut av 1940 års lagtima riksdag den 26 april 1940 utfärdade förordning, nr 282, erhållit fortsatt giltighet för tiden till och med den 30 juni 1943.
I skrivelse den 29 januari 1943 ha Gefle Porslinsfabriks Aktiebolag, Aktiebolaget Gustavsbergs Fabriks Intressenter, Hackefors Porslin Aktiebolag, Aktiebolaget Karlskrona Porslinsfabrik och Aktiebolaget Rörstrands Porslinsfabriker hemställt, att enär de förhållanden, som år 1940 åberopades för fortsatt giltighet av ifrågavarande tilläggstullar å porslin och fajans, alltjämt förelåge i huvudsak oförändrade samt ett upphävande av dessa tullar skulle medföra mycket allvarliga konsekvenser för den inhemska porslinsindustrien och dess arbetare, tullarna måtte förbliva i kraft även efter den 30 juni 1943.
Vattenmätare. Vattenmätare hänföras i tulltaxan till nr 1065 (stat. nr 1947), därest de ha en genomloppsöppning av högst 40 mm, och till nr 1067 (stat. nr 1950), örn genomloppsöppningen är större än 40 mm. I förra fallet utgår tull med 100 kronor för 100 kilogram, i senare fallet med 50 kronor för 100 kilogram.
Å vattenmätare med högst 40 ram genomloppsöppning utgår därjämte från och med den 1 juli 1939 tilläggslull med 200 kronor för 100 kilogram, vilken senast för tiden 1 maj 1940—30 juni 1943 fastställts genom den i överensstämmelse med beslut av 1940 års lagtima riksdag utfärdade förordningen den 26 april 1940 (nr 284) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa.
I skrivelse den 20 januari 1943 ha Aktiebolaget Svenska Metallverken, Aktiebolaget Zander & Ingeström och Aktiebolaget Imo-Industri hemställt örn utsträckning av giltighetstiden för denna tilläggslull och därvid anfört följande.
De synpunkter bolagen anfört i tidigare skrivelser, vilka föranlett åsättandet av ifrågavarande tilläggstull, och de skäl, som föranledde 1940 års lagtima riksdag att besluta om densamma, ägde alltjämt giltighet. Då det med säkerhet kunde förutsättas, att under de närmaste åren ingen ändring komme att inträda i de förhållanden, som föranledde tilläggstullens införande, borde förlängningen avse en tidrymd av minst två år. Dessutom hemställdes, att statistiskt nr 1947 omarbetades i syfte att förhindra, att delar till vattenmätare kunde införas till lägre tullar än själva vattenmätaren.
Yttranden.
över framställningarna ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen den 6 mars 1943 inkommit med infordrat gemensamt utlåtande och därvid fogat ett från statens industrikommission införskaffat yttrande.
Statens industrikommission, som ansett tilläggstullarna å vadd och damhattar f. n. sakna betydelse ur försörjningssynpunkt, har ej haft något att
Kungl. Maj.ts proposition ur 18!>. 1
erinra mot bifall till framställningarna örn förlängning av giltighetstiden för dessa tullar.
Beträffande frågan örn förlängning av giltighetstiden för lilläggstullarna å fajans- och porslinsvaror har kommissionen yttrat:
Tillverkningen av porslin är jämförelsevis bränslekrävande. Råvaran kaolin är vidare, åtminstone för vissa kvaliteter, ganska knapp. Ur ren försörjningssynpunkt skulle därför en mera avsevärd ökning av det utländska porslinets andel i den svenska förbrukningen f. n. vara önskvärd, framför allt därigenom att den skulle möjliggöra en minskad koltilldelning till porslinsindustrien. Handels- och industristatistiken på detta område visar emellertid, att importens volym under de senare åren gått starkt tillhaka och att — även om vissa beräkningar tyda på, att också konsumtionen minskat under kriget — jämväl importens andel i konsumtionen minskat. Sålunda utgjorde införseln av fältspatäkta porslin under de båda senaste krigsåren i kvantitet endast ~U av 1939 års import, medan införseln av fajans minskat alltsedan 1937 och under fjolåret endast utgjorde V» av 1937 års import. Denna utveckling kan dock ej sammanhänga med här ifrågavarande tilläggstullar, vilkas belopp varit oförändrade alltsedan 1934 resp. 1935. Tvärtom må framhållas, att porslinstullarnas utformning såsom vikttullar medfört, att tullskyddets relativa storlek under kriget starkt nedgått i samma mån som priset per kg stigit. Tilläggstullarna utgjorde sålunda 1942 endast 5 å 6 % av importvärdet. Det synes därför i och för sig mindre antagligt, alt deras borttagande skulle i högre grad påverka importutvecklingen. Därtill kommer, att en av de största importörerna av porslinsvaror för hushållsändamål på kommissionens förfrågan förklarat, att direkta leveranssvårigheter framträtt hos de utländska leverantörerna av sådant porslin. Ifrågavarande tilläggstullar kunna under sådana förhållanden knappast ha någon inverkan på försörjningsläget. Industrikommissionen, som ej sökt bedöma förevarande tullars önskvärdhet ur allmänna synpunkter, Ilar sålunda ur de synpunkter den närmast företräder ej någon erinran mot den begärda förlängningen av giltighetstiden.
Vad angår frågan örn förlängning av giltighetstiden för lilläggstullen ä vattenmätare har kommissionen anfört i huvudsak följande.
Beträffande denna vara har importen gått starkt tillbaka sedan förkrigstiden. Denna utveckling synes här stå i samband med tilläggstullen, som är omkring 20 % av varans importvärde och vars införande sammanfaller med importminskningens inträde. Visserligen utbröt världskriget ungefär samtidigt, men då den huvudsaklige utländske leverantören, Siemens, ej lär lia haft leveranssvårigheter, är tillbakagången knappast i fillsta hand att tillskriva krigsförliållandena. Det är ju ock bekant, alt i fråga örn denna vara ett häftigt priskrig länge rått och alltjämt råder mellan sökandena och Siemens, vilket förhållande på sin tid föranledde tilläggstullens införande.
Även örn det svenska fabrikatet, sorn är av annan konstruktion än del tyska, torde vara viii inarbetat hos flertalet förbrukare, är det sålunda antagligt, att en större förändring i tullskyddets storlek skulle påverka införselns omfattning. Detta kunde ur clearingsynpunkt vara önskvärt; kommissionen har emellertid i främsta rummet ansett sig böra bedöma saken ur mi aktuella försörjningssynpunkter. Då bristande lillgång på färdigvaran ej torde behöva befaras, blir det här närmast fråga örn materialtillgången. Valtenmätarna tillverkas i huvudsak av mässing, och en ökad import av mätare skulle sålunda minska den inhemska mässingförbrukningen. Emellertid möjliggör gällande överenskommelse i ämnet med Tyskland för detta land att
Departements-
chefen.
^ Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
erhålla kompensation för de kvantiteter koppar, sorn åtgå för framställning av vattenmätare, vilka utföras till Sverige. I den mån så sker uppstår vid import av mätare ingen kopparbesparing. Kommissionen, som ej ansett sig behöva ingå på omständigheterna i övrigt, har med hänsyn härtill ingen erinran mot den begärda förlängningen av tilläggstullens giltighetstid.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen lia anfört i huvudsak följande.
Ämbetsverken finna visserligen, att såsom förhållandena utvecklat sig här avsedda tilläggstullar, åtminstone i fråga om vissa artiklar, förlorat en del av sin tidigare betydelse. Med hänsyn till vad industrikommissionen anfört i frågan och då någon sänkning av tullskyddet för den inhemska tillverkningen av berörda varuslag icke lämpligen torde böra vidtagas under nu rådande ovissa förhållanden, anse ämbetsverken sig emellertid böra tillstyrka, att giltighetstiden för nämnda tilläggstullar utsträckes att gälla ytterligare under viss tid, förslagsvis två år, räknat från och med den 1 juli 1943.
I framställningen den 20 januari 1943 av Aktiebolaget Svenska Metallverken med flera ifrågasättes jämväl en omarbetning av tulltaxan i syfte att förhindra, att delar till vattenmätare kunna införas till lägre tullar än själva vattenmätare!!. I anledning härav vilja ämbetsverken förklara, att en sådan åtgärd icke torde vara av behovet påkallad. Ämbetsverken tillåta sig här erinra om, vad ämbetsverken rörande denna fråga anfört i sitt gemensamma utlåtande till statsrådet och chefen för handelsdepartementet den 9 februari 1940 i anledning av bolagens framställning i ämnet den 25 januari 1940. I anslutning härtill må framhållas, att särskilt inkommande inre delar till vattenmätare enligt av generaltullstyrelsen under år 1941 utfärdade anvisningar skola hänföras till tulltaxenummer 1073: 2 (statistiskt nummer 1963) och sålunda beläggas med en tull av 10 procent av värdet. Enligt de uppgifter, som föreligga beträffande dessa delar, skulle nämnda värdefull, åtminstone i vissa fall, motsvara en vikttull, som väsentligt överstiger den för de färdiga mätarna gällande tullen och tilläggstullen av tillhopa 300 kronor för 100 kilogram.
Ämbetsverken få sålunda tillstyrka, att giltighetstiden för de tilläggstullar, som avses i de remitterade framställningarna, förlänges från och med den 1 juli 1943 till och med den 30 juni 1945. Ämbetsverken vilja däremot avstyrka den gjorda hemställan, att tulltaxans bestämmelser i fråga örn delar till vattenmätare måtte omarbetas.
På de skäl kommerskollegium och generaltullstyrelsen åberopat förordar .jag en förlängning av giltighetstiden för ifrågavarande tilläggstullar till och med den 30 juni 1945. Vad angår frågan örn tullbehandlingen av delar till vattenmätare torde, med hänsyn till vad ämbetsverken anfört, särskilda åtgärder härutinnan icke erfordras.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att förordningarna den 22 juni 1939 (nr 347) och den 26 april 1940 (nr 284) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa skola äga fortsatt giltighet för tiden från och med den 1 juli 1943 till och med den 30 juni 1945;
dels ock såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa besluta,
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
att vid införsel från utlandet skall för tiden från och med den 1 juli 1943 till och med den 30 juni 1945 utöver enligt tulltaxan stadgad tull utgå tilläggstull på sätt nedan sägs:
Hattar, ej av pälsverk, andra än herrhattar,! även halvfärdiga:
-------------j
andra slag:
ur 630
ur 631
ur 632
ur 1194:3- 1196
1198: 3 ur 1199— 1200
ur 1201— 1203
av annat ämne:
ogarnerade, med undantag av s. k.
stråstumpar och capeliner.. 1 st. andra slag:
försedda med garnering eller montering av varor, innehållande silke.......... 1 st.
andra.................... 1 sl. \
Fajans- och porslinsvaror, ej särskilt nämnda:
—: 50
—: 75 —: 75
ur 693
ur 694
ur 695
ur 696 I 1288
andra slag:
av äkta porslin: vita eller enfärgade:
för hushållsbruk .............. N
två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilvrade eller på annat likartat sätt dekorerade:
för hushållsbruk............ N |
av fajans (oäkta porslin), härunder inbegripna krukmakargods och andra lervaror, ej särskilt nämnda; ävensom kakel och kakelugnsornament: vita eller enfärgade:
för hushållsbruk............. N
två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilvrade eller på annat likartat sätt dekorerade:
för hushållsbruk .......... N
15: —
15: —
10: --
9: —
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas lill riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.