angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

1 Nr 246.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.; given Stockholms slott den 30 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) , förordning om tillverkning av potatismjöl;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift;

3) förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift;

4) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg och vete;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 246.

2 Kungl. Majlis proposition nr 246.

Förslag

till

Förordning om tillverkning av potatismjöl.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) annorledes än till förbrukning i eget hushåll må icke äga rum utan tillstånd av statens livsmedelskommission.

2 §•

Livsmedelskommissionen äger föreskriva de villkor, under vilka tillstånd varom i 1 § sägs må tillgodonjutas, så ock återkalla tillstånd när skäl därtill äro.

3 §•

Bryter någon mot det i 1 § stadgade förbudet eller mot villkor, som föreskrivits jämlikt 2 §, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

4 §•

Fälles någon till ansvar för förseelse, varom i 3 § förmäles, skall vad i kungörelsen den 5 juni 1942 (nr 308) angående särskilda påföljder vid överträdelser av vissa ransoneringsförfattningar är stadgat äga tillämpning.

5 §•

Husbonde ansvarar för förseelse, varom i 3 § förmäles, som begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

6 §•

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

7 §•

Livsmedelskommissionen äger meddela de ytterligare föreskrifter som må erfordras för tillämpning av denna förordning, så ock meddela undantag från det i 1 § stadgade förbudet.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1943.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

3 Förslag

till

Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 juni 1941 angående mjölkavgift skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli 1943 tills vidare.

Förslag

till

Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 7 juni 1935 angående slaktdjursavgift skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli 1943 tills vidare.

Förslag

till

Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg och vete.

Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1937 angående utförselbevis för råg och vete skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 september 1943 tills vidare.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, frågan arn åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition beräkna för budgetåret 1943/44 dels (punkten 108 i nionde huvudtiteln) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 93,000,000 kronor, dels ock (punkten 109) till Kostnader i samband med svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av 25,000,000 kronor.

Jag torde få erinra därom, att livsmedelskommissionen i skrivelse den 15 mars 1943 framlagt förslag angående prissättningen å jordbrukets produkter. Vid denna skrivelse fanns fogat utlåtande i ärendet från statens priskontrollnämnd. I anledning av livsmedelskommissionens framställning har Kungl. Majit meddelat beslut i prisfrågan den 19 mars 1943.

I skrivelse den 3 april 1943 har statens livsmedelskommission därefter framlagt förslag om prisreglerande åtgärder i övrigt på jordbrukets område.

Jag torde nu få underställa Kungl. Majit denna fråga.

Översikt över hittills vidtagna åtgärder.

Beträffande de regleringsåtgärder, som från statsmakternas sida företagits till och med år 1941, hänvisas, utöver vad i det följande anföres, för tiden till och med år 1940 till propositionen nr 278 till 1941 års riksdag samt för år 1941 till propositionen nr 319 till 1942 års riksdag.

Mjölkregleringen. Den i propositionen nr 278/1941 omförmälda förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift har upphört att gälla i och med utgången av juni 1941. Från och med den 1 juli 1941 gäller i stället förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift. Enligt denna förordning, vilken genom förordning den 30 juni 1942 förlängts att gälla till och med den 30 juni 1943, skall, i den mån Kungl. Majit så förordnar, viss avgift (mjölkavgift) upptagas å inom riket saluförd mjölk och grädde ävensom å mjölk, som kommer till användning för beredande hos mjölkprodu-

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

centen av smör eller ost för avsalu. Avgiften skall utgå med det belopp, högst 3 öre per kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, som Kungl. Maj:t bestämmer. Avgiften skall erläggas, såvitt fråga är örn avgiftspliktig vara, som av mjölkproducent levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av den, som från mjölkproducenten mottagit varan, samt beträffande annan avgiftspliktig vara av mjölkproducenten. Underlåter innehavare av mejeri eller mjölkhandlare att erlägga mjölkavgift, kan avgiftsskyldigheten under viss förutsättning överflyttas å mjölkproducenten. Då särskilda förhållanden därtill föranleda, må, enligt de föreskrifter Kungl. Majit meddelar, mjölkavgift kunna efterskänkas.

Något förordnande om uttagande av mjölkavgift enligt sistnämnda förordning har hittills icke meddelats av Kungl. Majit.

Enligt förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror, vilken ändrats genom förordningen nr 474/1937, äger Kungl. Majit förordna om uttagande av accis å margarin, konstister, matolja, annat ersättningsmedel för smör eller flott än något av de förut nämnda samt fettemulsion. Denna befogenhet, som ursprungligen gällt endast för varor, som levererats intill utgången av juni månad 1937, har vid olika tillfällen — senast genom förordningen den 30 juni 1942 (nr 517) — förlängts, och gäller nu beträffande varor, som levereras intill utgången av juni månad 1943. Accisen må utgå med högst 60 öre för kilogram av varas nettovikt. 1940 års lagtima riksdag bemyndigade Kungl. Majit att under budgetåret 1940/41 förordna om uttagande av tilläggsaccis å nämnda varor med ett belopp av högst en krona 50 öre per kilogram av varans nettovikt. Motsvarande bemyndigande har Kungl. Majit av 1941 års riksdag erhållit för budgetåret 1941/42 samt av 1942 års riksdag för budgetåret 1942/43.

I fråga örn tillämpningen av nyssnämnda förordning under tiden efter 1941 års utgång torde följande få framhållas. För margarin med en smältpunkt understigande + 36° G (hushållsmargarin) har under tiden till och med den 20 juli 1942 utgått accis med 47 öre per kilogram och därefter till och med den 21 april 1943 med 40 öre per kilogram. Från och med den 22 april 1943 utgår denna accis med 30 öre per kilogram. Någon tilläggsaccis å hushållsmargarin har ej utgått efter den 30 september 1941. För annat margarin än hushållsmargarin utgår från och med den 3 februari 1941 accis med 39 öre per kilogram. För vissa ersättningsmedel för smör och flott, nämligen konstister av visst slag, matolja, sådan vara, som i förenämnda förordning den 7 juni 1935 betecknas såsom annat ersättningsmedel för smör eller flott och som håller mera än en procent vatten eller, ändå att så ej är fallet, är till konsistensen smör- eller isterliknande, sådant kokosfett, som är avsett att användas i stället för smör, flott, margarin eller konstister, samt fettemulsion, har under hela nu ifrågavarande tid utgått accis med 60 öre per kilogram, med undantag för fettemulsion med en fetthalt av högst 17 procent, för vilken accisen från och med den 1 juli 1942 utgått med 44 öre per kilogram. Härjämte har under samina tid utgått viss tilläggsaccis å samtliga sist nämnda varor med undantag för sådan fettemulsion, som har en fetthalt av högst 17 procent. Tilläggsacciscns belopp är 98 öre per kilogram för konst-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

ister, 10 öre per kilogram för sådan vara, som här förut betecknats såsom annat ersättningsmedel för smör eller flott, därest varan håller minst 40 procent vatten, annars 98 öre per kilogram, 40 öre per kilogram för matolja, 10 öre per kilogram för kokosfett och 65 öre per kilogram för fettemulsion med högre fetthalt än 17 procent. Accisen och tilläggsaccisen å konstister utgår från och med den 1 juli 1941 å konstister, vari ingår annat fett än sådant, som framställts ur mjölk eller hämtats från hästar, svin eller idisslande djur.

Tull å margarin och konstister har under tiden efter 1941 års utgång utgått med belopp, motsvarande accisen och tilläggsaccisen å dessa varor med tillägg av 15 öre per kilogram.

Från och med den 1 januari 1940 tillföras samtliga margarinaccismedel budgeten enligt beslut vid urtima riksdagen 1939 (skr. nr 109).

Till de redogörelser för mjölkregleringen, som återfinnas i propositionerna nr 278/1941 och 319/1942, må här göras följande tillägg, avseende de förändringar denna bidragsverksamhet undergått efter den tid, nyssnämnda redogörelser avse.

Den i propositionen nr 278/1941 omförmälda kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 631) angående prisutjämningsbidrag och pristillägg för mjölk upphörde att gälla den 1 juli 1941, då kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 619) angående prisutjämningsbidrag för mjölk m. m. trädde i kraft. Sistnämnda kungörelse gällde i sin tur till den 1 december 1941, då den ersattes av kungörelsen den 28 november 1941 (nr 894) angående pristillägg för mjölk m. m. vilken alltjämt gäller. De bidrag, som utgingo enligt kungörelsen den 28 juni 1941, voro prisutjämningsbidrag, konsumtionsmjölktillågg, lantsmörsbidrag och producentbidrag. I kungörelsen den 28 november 1941 ha prisutjämningsbidraget och konsumtionsmjölktillägget sammanförts till ett gemensamt tilllägg, benämnt mjölkpristillågg.

Enligt kungörelsen den 28 november 1941 utgår mjölkpristillågg till mejeri med visst av livsmedelskommissionen för varje kalendermånad bestämt belopp för varje kilogram av den myckenhet fett, som innehålles i den vid mejeriet under månaden från mjölkproducenter invägda mjölken. Mjölkpristillägg utgår dock endast därest mejeriet under månaden för beredande till avsalu av smör, ost eller annan mejeriprodukt använt mjölk och till mjölk omräknad grädde till en myckenhet, innehållande minst 100 kilogram mjölkfett. Den tidigare gjorda indelningen av riket i olika prisutjämningsdistrikt ävensom de i de tidigare kungörelserna intagna bestämmelserna om särskilda tillägg till norrlandsdistrikten ha slopats i den nya kungörelsen. Livsmedelskommissionen kan emellertid bestämma, att mjölkpristillägg skall utgå med olika belopp i olika delar av landet. Vidare äger livsmedelskommissionen föreskriva, att mjölkpristillägg ej skall utgå för mjölkfett i sådan mjölk och till mjölk omräknad grädde, som av mejeriet försålts för visst ändamål eller av detsamma använts för beredande av viss mejeriprodukt. Mjölkpristillägg utbetalas för kalendermånad till det mejeri, vid vilket mjölken invägts från producenterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

7 Bestämmelserna om lantsmörsbidrag i den nya kungörelsen överensstämma helt med motsvarande bestämmelser i kungörelsen den 28 juni 1941. De av livsmedelskommissionen med stöd av sistnämnda kungörelse meddelade närmare föreskrifterna angående grunderna för utbetalande av lantsmörsbidrag ha även bibehållits oförändrade efter ikraftträdandet av den nya kungörelsen.

I fråga örn producentbidrag föreskrives i den nya kungörelsen, att dylikt bidrag utgår till mjölkproducent för varje brukningsdel, varå mjölk produceras, med visst av Kungl. Majit bestämt belopp för varje kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, som från brukningsdelen sålts till mejeri, berättigat till mjölkpristillägg, eller, därest producenten själv driver sådant mejeri, i mejerirörelsen försålts eller använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt till avsalu. Producentbidrag utgår dock för varje brukningsdel ej för större myckenhet mjölk och till mjölk omräknad grädde än Kungl. Majit för viss tidsperiod bestämmer.

Vad angår storleken av de belopp, med vilka de här förut omförmälda bidragen till mjölkproduktionen utgå, gäller följande.

Det enligt kungörelsen den 28 november 1941 utgående mjölkpristillägget, vilket bidrag såsom förut nämnts ersatt såväl prisutjämningsbidrag som konsumtionsmjölktillägg, har under tiden december 1941-—maj 1942 utgått med 42 öre för kilogram mjölkfett i genomsnitt för hela riket för all invägd mjölk samt utgår från och med juni 1942 med 28 öre för varje kilogram mjölkfett, som innehålles i all den vid mejeriet invägda mjölken, samt härutöver med 14 öre för varje kilogram mjölkfett, som innehålles i sådan mjölk och till mjölk omräknad grädde, som av mejeriet försålts annorledes än till annat mejeri (konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde). Till de nu nämnda beloppen göras för Norrlands vidkommande särskilda tillägg, avsedda att ersätta de förut utgående norrlandsbidragen. Dessa särskilda tillägg ha fastställts till följande belopp, nämligen för Gävleborgs län med undantag för landskapet Gästrikland ävensom för Västernorrlands och Jämtlands län till 40 öre samt för Västerbottens och Norrbottens län till 60 öre, allt för kilogram mjölkfett.

Producentbidragets storlek har i fråga om tiden efter ikraftträdandet av kungörelsen den 28 november 1941 bestämts genom särskilt av Kungl. Majit meddelat beslut. Genom detta har Kungl. Majit föreskrivit, alt producenlbidrag tills vidare skall utgå för varje brukningsdel, varå mjölk produceras, med 3 öre för varje kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, som från brukningsdelen sålts till mejeri, berättigat till mjölkpristillägg, eller, därest producenten själv driver sådant mejeri, i mejerirörelsen försålts eller använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt till avsalu. Genom samma beslut har Kungl. Majit vidare föreskrivit, att producentbidrag för varje månad skulle utbetalas för en myckenhet av 650 kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde eller den mindre kvantitet, som kunde ha sålts eller använts på sätt nyss nämnts, ävensom att producentbidrag för halvåret juli—december 1941 finge utgå för sammanlagt 3,900 kilogram mjölk

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

och till mjölk omräknad grädde för varje brukningsdel samt därefter för varje kalenderår för sammanlagt 7,800 kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde.

I enlighet med riksdagens beslut har Kungl. Majit medgivit utbetalande till mejerierna under innevarande budgetår av vissa bidrag å tillhopa högst

6,000,000 kronor för täckande av de av produktionsminskningen föranledda kostnaderna för mjölktillförseln till de större konsumtionsorterna. I sådant syfte utgå dels de s. k. merfraktsbidragen, dels s. k. regleringskostnadstilllägg till vissa mjölkorganisationer i Stockholm och Göteborg, dels viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk vid några mejerier, som leverera mjölk till Stockholm, dels ock bidrag till uppehållande av mejeriernas körlinjer inom de områden, där på grund av den minskade mjölkproduktionen transportkostnaderna per kilogram mjölk äro särskilt höga. Livsmedelskommissionen har beslutat att sistnämnda bidrag skall månadsvis utgå under tiden 1 oktober 1942—31 maj 1943 till mejeri, för vilket kostnaden för intransport av mjölk till mejeriet under månaden överstiger 1.2 öre för kilogram. Bidraget skall för varje månad utgå med ett belopp motsvarande hälften av den summa varmed sagda kostnad under månaden överstiger 1.2 öre för kilogram. Kungl. Majit har erhållit befogenhet förordna, att ifrågavarande belopp å 6,000,000 kronor må användas för tillgodoseende av annat ändamål än förut nämnts' som är av särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande under rådande kristid.

Efter överläggningar den 16 och 17 december 1942 mellan ledamöter av statsrådet, å ena sidan, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet landsbygdens folk, å andra sidan, har Kungl. Majit den 18 december 1942 bemyndigat livsmedelskommissionen att av medel, som stå till kommissionens förfogande för upprätthållande av jordbruksregleringen, till svenska mejeriernas riksförening u. p. a. utbetala intill 3,500,000 kronor. Beloppet skall av riksföreningen enligt dess bestämmande användas för utbetalande — utöver mjölkpristilläggen — av differentieringstillägg i Norrland och vissa delar av mellersta Sverige under tiden till och med den 31 augusti 1943. I enlighet härmed utbetalas av riksföreningen från och med den 1 januari 1943 t. o. m. maj 1943 kalendermånadsvis -—- utöver mjölkpristilläggen — följande differentieringstillägg per kilogram invägd mjölk:

öre/kg

Inom invägd

mjölk

Norrbottens län och Västerbottens läns lappmark ................ 2.5

Västerbottens län i övrigt ...................................... 2.0

Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län utom Gästrikland . . 1.5

Gästrikland med Gävleortens mejeriföreningsområde i övrigt, Kopparbergs län med Dalarnas mejeriföreningsområde i övrigt, Värmlands län samt Tossbo och Vedbo härader och Åmåls stad i Älvsborgs län .................................................. 1.0

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och örebro län . . 0.5

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

9 Genom beslut den 18 december 1942 har vidare Kungl. Majit, med anledning av en av livsmedelskommissionen verkställd utredning rörande den inkomstminskning för mejerierna som blivit en följd av att grädden underkastats ransonering, bemyndigat kommissionen att av de medel, som stå till kommissionens förfogande för upprätthållande av jordbruksregleringen, använda högst 1,500,000 kronor för att efter samråd med svenska mejeriernas riksförening u. p. a. bereda ersättning för sagda förlust inom områden, som äro i behov därav och som ej kunna anses kompenserade i annan ordning. Detta belopp är numera fördelat.

Vad slutligen beträffar lantsmör gälla följande bestämmelser. Enligt kungörelse den 18 oktober 1940 (nr 907) skall mejeri, för att erhålla prisutjämningsbidrag, på villkor, som livsmedelskommissionen bestämmer, från producent mottaga lantsmör, som uppfyller av kommissionen fastställda kvalitetsfordringar. Enligt bestämmelser, utfärdade av livsmedelskommissionen (eirk. nr 152) skall mejeri för sådant smör betala ett grundpris, som för gott lantsmör (klass I) skall vara 10 öre lägre, för mindre gott lantsmör (klass II) 20 öre lägre och för dåligt lantsmör (klass III) en krona lägre än svensk riksnotering å runmärkt smör. Till nämnda grundpris skall göras ett pristillägg (lantsmörsbidrag) med 30 öre per kilogram smör, som produceras i Stockholms—Göteborgs, Skånes och Värmland—Dalarnas prisutjämning;sdistrikt, samt med 55 öre per kilogram smör, som produceras inom övriga prisutjämningsdistrikt. Mejeri är vidare skyldigt att inom sitt uppköpsområde förordna ombud att för mejeriets räkning inköpa lantsmör. Mejeri är dock ej skyldigt att, självt eller genom ombud, inköpa lantsmör från producent av vilken det skäligen kunnat påfordras, att han lämnat den mjölk, varav smöret bereus, till mejeri.

Genom kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 660), ändrad genom kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 566), angående reglering av införseln av mjölk och mjölkprodukter har förbud meddelats mot införsel till riket av mjölk, grädde, smör och ost utan tillstånd av livsmedelskommissionen. I den mån Kungl. Majit så föreskriver, skall importör av nu nämnd vara erlägga införselavgift för densamma med belopp, som Kungl. Majit bestämmer. Örn särskilda förhållanden därtill föranleda, kan Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majlis bemyndigande, livsmedelskommissionen medgiva befrielse från erläggande av införselavgift eller återbäring av sådan avgift.

Genom kungörelsen den 10 januari 1941 (nr 23) angående reglering av införseln av vissa fettvaror m. m. har förbud meddelats att utan tillstånd av livsmedelskommissionen införa jordnötter, kopra, sojabönor och andra icke ätbara oljehaltiga frön och frukter ävensom fett och oljor av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung.

De under konsumtionsåren 1940/41 och 1941/42 vidtagna åtgärderna i syfte att upprätthålla smörproduktionen ävensom att reglera konsumtionen av matfett och ost, örn vilka förmäles i de i propositionerna nr 278/1941 och 319/1942 lämnade redogörelserna, lia bibehållits. Förbudet mot tillverkning av ost med en fettlialt av 30 procent eller däröver har likaledes bibehållits.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Slaktdjursrcgleringen. Jämlikt bernyndiganden av 1937 och 1939 års lagtima riksdagar, vilka bemyndigande!! även omfatta reglering av införseln av kött och fjäderfä, har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 30 juni 1937 (nr 648), vilken ändrats genom kungörelserna nr 527/1938, 54 och 99/1939 samt 568/1941 och jämlikt sistnämnda kungörelse gäller tills vidare, förordnat, att levande nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur och får, kött av häst, fläsk — torrsaltat amerikanskt fläsk likväl undantaget — samt konserver av dylikt kött eller av fläsk icke må införas till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission. Vid införsel av fårkött har sedan 1936 utgått en avgift, vars belopp under våren och försommaren utgjort 15 öre för kilogram och under övriga delar av året 30 öre för kilogram. Från och med den 1 april 1941 utgår nämnda avgift med 15 öre för kilogram. Sedan den 16 juli 1938 utgår införselavgift för saltat hästkött och från och med den 15 mars 1938 även för konserver av nöt- och fårkött. Sistberörda avgifter ha under hela tiden varit 15 öre för kilogram. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, kan Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, livsmedelskommissionen medgiva befrielse, helt eller delvis, från införselavgift eller återbäring av sådan avgift.

Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift, vilken enligt förordning den 30 juni 1942 (nr 491) gäller tills vidare till och med den 30 juni 1943, skall, därest Kungl. Majit så förordnar, för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur och slakteriprodukter, upptagas viss avgift, slaktdjursavgift. Sådan avgift skall utgå för kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst, som godkänts vid besiktning å offentlig köttbesiktningsbyrå, offentligt slakthus eller kontrollslakteri. Avgiftens belopp bestämmes av Kungl. Majit under iakttagande av att den högst får utgöra, räknat för hel kropp, beträffande nötkreatur, som efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram, och häst 3 kronor, svin 2 kronor samt övriga djur 1 krona. Kungl. Majit äger medgiva undantag från avgiftsskyldighet där så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt. Närmare bestämmelser rörande ordningen för slaktdjursavgiftens erläggande och indrivande ävensom i avseende å förordningens tillämpning i övrigt ha meddelats i kungörelsen den 20 juni 1935 (nr 363). Efter det att under tiden 1 juli 1937—30 juni 1939 ingen slaktdjursavgift utgått, förordnades genom kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 405) att sådan avgift skulle tills vidare från och med den 1 juli 1939 utgå för svin med 2 kronor per djurkropp och för spädgris — eller svin med en slaktvikt understigande 15 kilogram — med 1 krona. Enligt kungörelse den 21 juni 1940 (nr 635) utgår från och med den 1 juli 1940 ingen slaktdjursavgift.

Den genom Kungl. Majits kungörelse den 28 mars 1941 (nr 173) genomförda regleringen av förbrukningen av köttvaror äger alltjämt bestånd. Sagda kungörelse har undergått vissa förändringar, senast genom kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 412). De gjorda ändringarna innebära i huvudsak, att handeln med levande djur underkastats reglering ävensom att djurupp-

Kungl. Majlis proposition nr 246.

födare och personer, som yrkesmässigt inköpa och försälja levande djur, ålagts viss antecknings- och redovisningsskyldighet, varjämte förordnats örn särskilda kontrollorgan, de s. k. slaktgodemännen. Genom kungörelsen den 30 april 1942 (nr 210) har regleringen av förbrukningen av köttvaror utvidgats till att omfatta även blod av de djurslag, som avses i kungörelsen. Slutligen kan nämnas att i kungörelsen den 29 januari 1943 (nr 59) förordnats om beslag å samt reglering av handeln med tarmar, m. m., varjämte i kungörelse samma dag (nr 60) meddelats föreskrifter angående reglering av införseln av tarmar. Enligt den sistnämnda kungörelsen må tarmar icke införas till riket utan tillstånd av livsmedelskommissionen.

Äggregleringen. Enligt kungörelsen den 23 februari 1934 (nr 24) angående reglering av införseln av ägg, jämförd med kungörelserna nr 283/1935, 789/ 1939 och 569/1941, må ägg ej införas till riket utan tillstånd av statens livsmedelskommission eller den kommissionen bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel. Livsmedelskommissionen har vidare berättigats föreskriva, att för sådant tillstånd skall utgå licensavgift enligt de grunder, som Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämmer. Vad sålunda stadgats skall jämlikt kungörelsen den 5 oktober 1934 (nr 490) angående utsträckt tilllämpning av förstnämnda kungörelse tillämpas jämväl i fråga om flytande äggvita samt beträffande äggula, som icke uteslutande är avsedd för beredning av läder.

Enligt kungörelsen den 6 oktober 1939 (nr 692), jämförd med kungörelsen nr 789/1939, må vidare utförsel av hönsägg icke äga rum utan tillstånd av livsmedelskommissionen eller, efter kommissionens bemyndigande, av Sveriges äggintressenters förening u. p. a., därvid skall tillses, bland annat, att utförselkvantiteten fördelas mellan exportörerna enligt skäliga grunder och på sådant sätt, att en möjligast jämn utförsel åstadkommes.

Äggintressentföreningen har efter bemyndigande av livsmedelskommissionen intill den 1 oktober 1941 utövat de befogenheter i avseende å beviljande av införsel- eller utförseltillstånd samt fastställande av licensavgift och utförselavgift, som enligt ovan anförda författningar tillkommit kommissionen. Efter utgången av september 1941 utövar kommissionen själv dessa befogenheter.

Den i september 1941 införda ransoneringen av äggförbrukningen är fortfarande gällande.

Fodermedclsregleringen. Beträffande de regleringsåtgärder i fråga om fodermedel, vilka utfärdats till och med första kvartalet 1942 rörande bland annat skatt å oljekakor och vissa slag av fodermedel, införsel av samt införselavgift å havre och majs, tillverkningsprocent för havre, beslag å samt reglering av handeln med samtliga slag av fodermedel tillåter jag mig hänvisa till den i propositionen nr 319/1942 meddelade redogörelsen härför. Bland annat följande åtgärder lia därefter vidtagits.

Som i nyssnämnda redogörelse omtalats, blev 1941 års foderskörd myc-

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

ket svag, och betydande inskränkningar i tilldelningen av olika slags fodermedel måste verkställas. Under nämnda år voro praktiskt taget samtliga fodermedel under beslag samt föremål för handelsreglering.

1942 års skörd av fodermedel blev av betydligt bättre beskaffenhet än de båda närmast föregående årens, vilket förhållande genast gjorde sig märkbart i form av betydande lättnader i fodertilldelningen. Sålunda kunde bestämmelsen, att fodersädstilldelningen skulle baseras på ett reducerat antal nötkreatur, svin och höns slopas. Bestämmelserna om tilldelningens storlek återfinnas för september 1942 i livsmedelskommissionens cirkulär nr 914, för tiden 1 oktober—31 december 1942 i cirkulär nr 959, för tiden 1 januari— 14 mars 1943 i cirkulär nr 1113 samt för tiden efter sistnämnda dag i cirkulär nr 1259.

Sedan Kungl. Maj:t i kungörelse den 19 juni 1942 (nr 446) meddelat bestämmelser angående beslag å spannmål samt vissa rotfrukter av 1942 års skörd, utfärdade livsmedelskommissionen med giltighet från och med den 16 oktober 1942 (eirk. nr 911) närmare bestämmelser angående spannmålsregleringen under regleringsåret 1942/43 ävensom bestämmelser rörande avståendet av fodersäd under samma regleringsår (eirk. nr 960, 1059, 1098, 1162 och 1241).

I fråga om stråfoder må erinras örn att 1941 års höskörd var ännu sämre än samma års skörd av fodersäd. Även tillgången på halm var till följd av den felslagna spannmålsskörden synnerligen knapp. Av denna orsak måste bestämmelserna rörande handeln med och tilldelningen av stråfoder göras mycket snäva. Från och med den 17 april 1942 gällde sålunda (eirk. nr 713), att stråfoder ej ens mot inköpslicens fick överlåtas direkt från jordbrukare. Även under 1942 vidtogos genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1942 och den 19 juni samma år vissa åtgärder åsyftande tillvaratagande av vass.

Sedan 1942 års hö- och halmskörd visat sig bli betydligt större än föregående års skörd, kunde vissa lättnader i stråfoderregleringen genomföras. Sålunda slopades nyssnämnda bestämmelser örn förbud för försäljning av stråfoder direkt från jordbrukare från och med den 25 juni 1942 (eirk. nr 794), och från och med den 26 augusti 1942 har stråfoder fått fritt försäljas (eirk. nr 878). Från och med sistnämnda dag har det tidigare gällande förbudet mot användning av stråfoder såsom strömedel för klavbundna nötkreatur upphört att gälla.

Vad beträffar den allmänna tilldelningen av oljekraftfoder och kli må nämnas, att denna under regleringsåret 1942/43 verkställts efter i huvudsak samma grunder som under närmast föregående regleringsår (eirk. nr 935). Likaså har särskild tilldelning av oljekraftfoder medgivits odlare av oljeoch spånadsväxter (eirk. nr 611, 935, 1099 och 1161). Såsom en nyhet har tillkommit den tilldelning av oljekraftfoder, som medgivits såsom kompensation för ökade konsumtionsmjölkleveranser (eirk. nr 935 och 1128). Denna senare tilldelning har på uppdrag av livsmedelskommissionen verkställts av vederbörande mejeriföretag i omvänd proportion till mjölkleverantörernas återtagning av skummjölk.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

13 Den förbättrade situationen i fråga om inhemska fodermedel har tagit sig uttryck i vissa extra tilldelningar av fodermedel framförallt till svin. Sålunda medgavs för tiden 1 juni—31 augusti 1942 en extra tilldelning av 50 kilogram vetekli till modersuggor i samband med varje graning, dock för högst 2 suggor per brukningsdel (eirk. nr 758). Redan från och med juli 1942 slopades begränsningen efter antalet suggor per brukningsdel (eirk. nr 798), och från och med augusti 1942 höjdes den extra tilldelningen av vetekli till 80 kilogram per grisning (eirk. nr 886). Denna tilldelning har sedan förnyats efter utgången av augusti 1942. Dessutom ha för samtliga modersuggor (utom ungsuggor) och tjänstgörande galtar från och med den 15 januari 1943 medgivits en extra tilldelning av 25 kilogram rågkli (eirk. nr 1112) samt från och med den 19 februari en engångstilldelning av 50 kilogram majs, rågkli eller fodersäd (eirk. nr 1245). Vidare ha för svin, vägande under 20 kilogram, för vilka tilldelning av fodersäd tidigare ej medgivits, från och med den 1 oktober 1942 lämnats tilldelning av fodersäd i samma ordning som för tyngre svin, dock endast under förutsättning att svinen inköpts för uppfödning (eirk. nr 1000).

Vidare förtjänar nämnas, att havrekli fått fritt försäljas under tiden 15 juni—30 september 1942 (eirk. nr 783, 845, 899 och 945). Från och med den 6 november 1942 är försäljningen av havrekli åter fri liksom även försäljningen av kornkli (eirk. nr 1035).

Den knappa fodertillgången under produktionsåret 1941/42 föranledde — såsom närmare framgår av den redogörelse härom, som lämnats i proposition nr 319/1942 — vissa ingripanden från statsmakternas sida i fråga örn handeln med fodercellulosa. Sålunda förordnades i kungörelse den 21 november 1941 (nr 880) örn beslag å samt reglering av handeln med fodercellulosa. Enligt de tillämpningsföreskrifter, som livsmedelskommissionen i anledning härav meddelade (eirk. nr 526), fick fodercellulosa av kommissionär eller återförsäljare försäljas till förbrukare endast mot skriftlig rekvisition samt för högst en månads behov. Från och med april 1942 skärptes dessa föreskrifter såtillvida, som för inköp av fodercellulosa därefter skulle erfordras av vederbörande kristidsnämnd utfärdad inköpslicens. Sedan fodersituationen under sommaren 1942 betydligt lättats och efterfrågan på fodercellulosa därigenom sjunkit, meddelades vissa bestämmelser avseende att stimulera förbrukarna att redan under sommaren verkställa inköp av fodercellulosa för det kommande förbrukningsåret (eirk. nr 748 och 910). Från och med den 21 oktober 1942 kunde handeln med fodercellulosa göras helt fri (eirk. nr 1003).

Tillika må här erinras att Kungl. Majit genom beslut den 19 juni 1942 bemyndigat livsmedelskommissionen att uppdraga åt svenska spannmålsaktiebolaget att inköpa alla till bolaget före den 1 april 1943 hembjudna partier timotej-, alsikeklöver- och rödklöverfrö av 1942 års produktion och därvid betala följande priser, nämligen för timotejfrö 2 kronor för kilogram, för alsikeklövcrfrö 3 kronor 25 öre för kilogram och för rödklöverfrö 4 kronor för kilogram. För rödklöverfrö skulle dessutom lämnas ett tillägg av 1 kro-

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

na för kilogram för sådana partier av sen rödklöver, för vilka bindande garantier i fråga om typ kunde lämnas av fröodlareförening, frökontrollanstalt eller i annan ordning. För på dylikt sätt garanterat rödklöverfrö, odlat i Norrland samt Kopparbergs eller Värmlands län, skulle dessutom utgå ytterligare tillägg med 50 öre för kilogram.

Brödsädsregleringen. I fråga örn de regleringsåtgärder med avseende på brödsäd, som företagits under tiden till och med första kvartalet år 1942, tillåter jag mig hänvisa till redogörelsen över vidtagna regleringsåtgärder i propositionen 319/1942. Härutöver må anföras följande.

Beträffande den förmalningsersättning, som enligt Kungl. Maj:ts brev den 31 augusti 1940 utbetalas till kvarnföretag, som bedriva handelsförmalning i egentlig mening, kan nämnas, att densamma vid ingången av år 1942 utgick med 2 kronor 65 öre för deciton vid förmälning av brödsäd av 1939 års eller äldre skörd, förvärvad före den 1 september 1940, med 5 kronor 15 öre för deciton vid förmälning av brödsäd av 1939 års eller äldre skörd, förvärvad under tiden 1 september—15 oktober 1940, och vid förmälning av brödsäd av 1940 års skörd, förvärvad före den 16 oktober 1940, samt med 8 kronor 15 öre för deciton vid förmälning av all brödsäd, som förvärvats efter den 15 oktober 1940. Sistnämnda förmalningsersättning har utgått jämväl för korn, förmalt tillsammans med råg eller vete eller till kornmjöl för att tillsättas förmalningsprodukter av råg och vete samt för potatisflingor, använda för tillsättning i mjöl av råg eller vete. Från och med den 1 mars 1942 har samma ersättning utgått vid handelsförmalning av majs till majsmjöl, avsett till inblandning i rågmjöl.

Den 18 december 1942 beslöt Kungl. Maj:t, att den förmalningsersättning, som av livsmedelskommissionen under tiden 1 april—31 augusti förskottsvis utbetalats, skulle vara att anse såsom definitiv, dock att för handelsförmalning under nämnda tid av vårvete av 1941 års eller äldre skörd därjämte skulle enligt beslut av Kungl. Maj:t den 29 maj 1942 utgå ersättning med 1 krona 25 öre för deciton. För tiden 1 september—15 oktober 1942 fastställdes en förmalningsersättning för spannmål av 1941 års eller äldre skörd av 7 kronor 25 öre för deciton samt för spannmål av 1942 års skörd av 5 kronor 55 öre för deciton. För tiden 16 oktober—31 december 1942 fastställdes en förmalningsersättning av 5 kronor 25 öre för deciton, oavsett till vilken skörd spannmålen vore att hänföra. Slutligen bestämdes för tiden från och med den 1 januari 1943 tills vidare till och med den 31 augusti 1943 en förmalningsersättning av 5 kronor 80 öre för deciton.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 december 1942 har svenska spannmålsaktiebolaget till kvarn, som den 16 oktober 1942 innehade spannmål av 1941 års eller äldre skörd, utbetalat gottgörelse för skillnaden mellan de för regleringsåret 1941/42 gällande normalpriserna och motsvarande normalpriser för regleringsåret 1942/43 med följande belopp, nämligen för vårvete 2 kronor, för liöstvete 1 krona, för råg 2 kronor och för korn 3 kronor, allt per deciton.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 246.

15 De för enhetsvetemjöl respektive grahamsmjöl från och med den 1 april 1942 fastställda priserna vid försäljning från kvarn av respektive 38 och 27 kronor för deciton gällde oförändrade under återstoden av år 1942 men sänktes från och med den 1 januari 1943 till respektive 36 kronor 55 öre och 26 kronor 20 öre för deciton. Priset på rågsikt, som under större delen av år 1942 ej fått tillverkas, har varit 30 kronor 50 öre för deciton fram till den 16 oktober 1942, då tillverkningen av rågsikt upphörde och ersattes med tillverkning av samsikt, vilket åsattes ett pris av 28 kronor 25 öre för deciton. Detta pris sänktes sedan från och med den 1 januari 1943 till 28 kronor 15 öre för deciton. Priset på sammalet rågmjöl, som under hela år 1942 varit 25 kronor 25 öre för deciton, sänktes från och med den 1 januari 1943 till 24 kronor 45 öre för deciton.

Nu nämnda bestämmelser om förmalningsersättning och mjölpriser återfinnas i livsmedelskommissionens cirkulär nr 699, 909, 913. 1002 och 1152.

Vid löneförmalning utgår från och med den 1 september 1941 en förmalningsersättning med 2 kronor för deciton (eirk. nr 413). Från och med den 16 oktober 1941 utgår samma förmalningsersättning jämväl för korn, som förmales mot förmalningskort (eirk. nr 618).

Genom kungörelse den 4 juli 1941 (nr 622) meddelades beslag å bland annat 1941 års skörd av matärter och bönor samt genom kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 446) jämväl å 1942 års skörd av matärter och bönor. Den allmänna tilldelning av ärter och bönor till enskilda hushåll, som utgått från och med den 19 november 1941, upphörde den 22 april 1942 (eirk. nr 692). Från och med den 23 april 1942 sammanfördes ransoneringen av ärter och bönor med mjöl- och brödransoneringen (eirk. nr 717). Till följd av att 1942 års skörd av matärter blev god, kunde en allmän tilldelning av matärter till enskilda hushåll åter medgivas från och med den 2 november 1942. Denna tilldelning omfattade ej bönor (eirk. nr 1007). Dessförinnan hade emellertid en viss tilldelning av ärter till enskilda hushåll medgivits, nämligen till innehavare av inköpskort U, det s. k. speciella beredskapskortet. Denna tilldelning medgavs från och med den 8 oktober 1942.

Vidare må erinras om att i kungörelse den 1 augusti 1940 (nr 755) förordnats, att matärter icke må införas till riket utan tillstånd av livsmedelskommissionen, och att Kungl. Maj:t äger belägga import av dylika ärter med införselavgift. Liknande förordnande har meddelats rörande bönor genom kungörelse den 14 mars 1941 (nr 217). Något förordnande om införselavgift har emellertid icke utfärdats.

I detta sammanhang bör nämnas att enligt det avtal, som med godkännande av Kungl. Maj:t den 28 augusti 1942 slutits mellan staten och svenska spannmålsaktiebolaget för tiden 1 september 1942—31 augusti 1943, det åligger bolaget, att, i den omfattning och på de villkor Kungl. Majit eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, livsmedelskommissionen bestämmer, inköpa svenskt vete och svensk råg ävensom inom landet odlade matärter av viss beskaffenhet. Bolaget har, i anslutning till tidigare omnämnda beslag av brödsäd, fodersäd och stråfoder, av livsmedelskommissionen erhållit bemyndiga!!-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

de att inköpa beslagtagen vara samt att även försälja sådan vara enligt de närmare bestämmelser, som utfärdats av livsmedelskommissionen.

Regleringen av konsumtionen av mjöl, bröd och gryn gäller alltjämt. Till följd av 1941 års mycket svaga brödsädsskörd måste en nedskärning av den allmänna tilldelningen till enskilda bushåll av mjöl, bröd och gryn företagas från och med den 29 januari 1942. Denna lägre grundtilldelning är alltjämt gällande. Däremot har 1942 års förbättrade skörderesultat medfört, att vissa andra lättnader kunnat genomföras. Sålunda har tilläggstilldelningen till kroppsarbetare samt barn av vissa åldrar kunnat ökas rätt väsentligt, och vidare har utanför den egentliga mjöl- och brödransoneringen kunnat medgivas en viss allmän tilldelning av havre- och komgryn samt kornmjöl.

Potatisregleringen. Tillverkningen och avsättningen av potatismjöl har från och med den 1 september 1933 varit föremål för fullständig statlig reglering. Bestämmelserna härom återfinnas i förordningen den 26 juni 1933 (nr 389), vilken senast genom kungörelse den 21 mars 1940 (nr 165) förlängts att gälla till och med den 30 september 1943. För att handhava denna reglering tillsatte Kungl. Majit en särskild nämnd, statens potatismjölsnämnd, för vilken instruktion utfärdades i kungörelse den 15 augusti 1933 (nr 515). Enligt kungörelse den 30 juni 1942 (nr 564) överfördes statens potatismjölsnämnds befogenheter på statens livsmedelskommission.

Enligt kungörelsen den 15 augusti 1933 (nr 514) med tillämpningsföreskrifter till förenämnda förordning den 26 juni 1933 gäller bland annat följande. Tillstånd att vid viss anläggning bedriva sådan tillverkning, som avses i förordningen (tillverkningslicens), meddelas av statens potatismjölsnämnd (numera statens livsmedelskommission). Tillverkningslicens meddelas för tillverkningsår, som räknas från och med den 1 oktober till och med den 30 september nästföljande år. Den som erhållit tillverkningslicens är skyldig att under den tid licensen avser: a) vid tillverkningen uteslutande använda svensk potatis; b) vid inköp av potatis och försäljning av potatisstärkelse tillämpa den prissättning, som Kungl. Majit efter förslag av statens potatismjölsnämnd fastställer; c) underkasta sig de föreskrifter i avseende å leveranser och inköp av potatis samt tillverkning och försäljning av potatisstärkelse, som nämnden må meddela; samt d) därest nämnden så påfordrar, till av Kungl. Majit efter förslag av nämnden fastställt pris helt eller delvis ställa årstillverkningen av potatisstärkelse, inneliggande lager inbegripet, till förfogande för nämnden, med undantag dock för vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer, varvid nämnden, så vitt angår ny tillverkning, äger påkalla leverans av otorkad vara.

Kungl. Majit laar vidare för varje tillverkningsår fastställt det pris, som innehavare av tillverkningslicens har att erlägga till leverantör för potatis, som inköpes för framställning av stärkelse och är av för fabriksändamål normal kvalitet.

Vidare har för varje tillverkningsår upprättats ett avtal mellan statens potatismjölsnämnd (numera livsmedelskommissionen), å ena sidan, och Sve-

Kungl. Majlis proposition nr 246.

riges stärkelseproducenters förening u. p. a., å andra sidan, vilket avtal underställts Kungl. Maj:t för godkännande. Viss del av avtalet har därjämte av Kungl. Majit förelagts riksdagen för godkännande. Enligt detta avtal har förenämnda förening utfäst sig att inköpa den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst en för varje tillverkningsår fastställd kvantitet potatis, med undantag för vad som erfordrats till husbehov för tillverkaren och dennes leverantörer. A andra sidan har potatismjölsnämnden (kommissionen), under förutsättning av statsmakternas godkännande, åtagit sig att vidtaga eller föranstalta om åtgärder från statens sida för att bereda föreningen möjlighet att erhålla minst ett visst i avtalet angivet pris per deciton för vid tillverkningsårets slut inneliggande lager av potatismjöl med avdrag av viss kvantitet ävensom ersättning för ränte- och lagringskostnader i avseende å inneliggande lager, med visst avdrag, under tre månader, räknat från och med utgången av respektive tillverkningsår.

Bestämmelserna för tillverkningsåret 1942/1943 återfinnas i Kungl. Majits brev den 25 september 1942.

Enligt förordning den 2 mars 1934 (nr 34), som genom kungörelse den 20 september 1940 (nr 832) förlängts att gälla till och med den 30 september 1943, har föreskrivits, att vid införsel av varor av följande slag skall, utöver enligt tulltaxan stadgad tull, utgå tilläggstull med följande belopp:

I kungörelse den 5 december 1941 (nr 922) förordnade Kungl. Majit örn beslag å samt reglering av handeln med potatisflingor, potatismjöl med flera produkter av potatis. I anslutning härtill föreskrev livsmedelskommissionen (eirk. nr 563), att tillverkare av potatisflingor skulle äga försälja potatisflingor endast till svenska spannmålsaktiebolaget, varjämte kommissionen meddelade bestämmelser örn ransonering av potatisprodukter med giltighet från och med den 14 december 1941.

Potatisflingor och potatismjöl har även kommit till användning för utdragning av brödsädstillgången genom inblandning i mjöl. Bestämmelser härom ha ulfärdats av livsmedelskommissionen och gällt under tiden 1 januari—31 augusti 1942.

Vissa bestämmelser ha även ulfärdats innebärande inskränkning i rätten att använda potatis för olika ändamål. Sålunda utfärdade Kungl. Majit kungörelse den 19 december 1941 (nr 956) innebärande förbud från och med den 24 december 1941 tills vidare mot alt för utfodringsändamål koka potatis vid mejeri, bränneri, stärkelsefabrik eller annan industriell anläggning

Bihang till riksdagens protokoll 1943 1 sami. Nr 240. 2

18 Kungl. Maj:t$ proposition nr 246.

eller medelst anga, alstrad med ånglokomobil eller eljest med högtrycksångpanna. Vidare har i kungörelse den 16 januari 1942 (nr 5) förordnats, att potatis icke utan tillstånd får vid industriell eller därmed jämförlig anläggning användas för tillverkning eller beredning av varor till avsalu. Nu nämnda kungörelse äger icke tillämpning å brännvinstillverkning av potatis, ej heller å tillverkning av sådana potatisprodukter, som avses i kungörelsen den 5 december 1941 (nr 922) angående beslag å samt reglering av handeln med potatismjöl m. m.

Genom kungörelse den 2 oktober 1942 (nr 806] har förordnats om beslag å potatis jämte viss reglering av rätten att yrkesmässigt köpa och sälja potatis, innebärande bland annat, att handel med potatis får utövas endast av person eller företag, som erhållit särskilt tillstånd därtill (auktorisation). Bestämmelserna i nämnda kungörelse innebära dessutom bland annat förbud mot att utfodra annan potatis än sådan, som är uppenbart oduglig till människoföda och ej heller kan användas för tillverkning av potatismjöl, potatisflingor eller liknande produkter. Ävenledes stadgas skyldighet för den, som bedriver yrkesmässig tillverkning av varor till avsalu, att ansöka om tillstånd att använda potatis för nämnda tillverkning. I anslutning till de befogenheter, som enligt nyssnämnda kungörelse tillkomma livsmedelskommissionen, har kommissionen medgivit vissa undantag från utfodringsförbudet.

Vidare må nämnas, att Kungl. Majit i beslut den 30 januari 1942 uppdrog åt svenska spannmålsaktiebolaget att under april 1942 inköpa all matpotatis av* fullgod beskaffenhet, som hembjöds bolaget senast den 15 mars 1942. Även för 1942 års odling av matpotatis har garantipris fastställts. Sålunda har livsmedelskommissionen, i enlighet med Kungl. Majits bemyndigande den 1 april 1942, uppdragit åt svenska spannmålsaktiebolaget att under april 1943 inköpa all matpotatis av fullgod beskaffenhet, som av odlare hembjudits bolaget senast den 15 mars 1943.

Clearing. Utöver vad som i propositionen nr 319/1942 meddelats rörande clearing, kan nämnas, att livsmedelskommissionen genom Kungl. Majits brev den 6 november 1942 erhållit bemyndigande att från clearingkassan för fettvaror täcka förlust å den inhemska odlingen av oljeväxtfrö under år 1942.

I brev den 7 augusti 1942 har Kungl. Majit förordnat, att inom livsmedelskommissionen skall inrättas en särskild clearingkassa för reglering av marknadspriserna å ost. Denna kassa har hittills endast tagits i anspråk för utbetalningar av vissa lagringsersättningar för ost. Kostnaderna härför täckas genom en clearingavgift på försåld ost, vilken avgift infördes samtidigt med att ostpriset höjdes i motsvarande grad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

19 Produktionsutvecklingen på jordbrukets område.

Livsmedelskommissionen har vid sin skrivelse den 15 mars 1943 fogat vissa tabellsammanställningar rörande produktionsutvecklingen under 1941 och 1942 samt januari 1943. Dessa sammanställningar torde såsom särskild tabellbilaga få fogas vid statsrådsprotokollet. Följande uppgifter rörande produktionsutvecklingen äro i huvudsak hämtade från kommissionens skrivelse.

Marknaden för mjölk och mejeriprodukter. (Jfr tah. 2—5.) Mjölkinvägningen vid mejerierna uppgick under år 1942 till 2,520,000 ton mot 2,660,000 ton året förut. Detta innebär en nedgång med 5.3 procent. År 1939 nådde mjölkinvägningen 3,210,000 ton. Jämfört härmed låg 1942 års invägning 21.5 procent lägre. Vid denna jämförelse har ingen hänsyn tagits till ökningen i antalet mejerileverantörer, vilken från 1939 till 1942 varit avsevärd. En korrigering härvidlag skulle ge vid handen, att nedgången i mjölkproduktionen varit ej oväsentligt större än vad ovannämnda relativtal utvisa.

Av invägningen under år 1942 kommer 1,740,000 ton på produktmjölken, vilket innebär en minskning från föregående år med 10.3 procent. Däremot visar mjölkförsäljningen från mejerierna en mycket kraftig ökning, nämligen från 610,000 till 860,000 ton eller 40.1 procent. Härvid är emellertid att märka, att försäljningen under 1942 avsett standardiserad mjölk men under 1941 huvudsakligen mjölk av medelfetthalt, d. v. s. omkring 3.6 procent. Omräknas den standardiserade mjölken till mjölk av medelfetthalt, stannar ökningen i försäljningen från 1941 till 1942 vid 19.8 procent. En viss del av ökningen i mejeriernas mjölkförsäljning måste vidare tillskrivas de i samband med mjölkstandardiseringen hösten 1941 införda försäljningsföreskriftema ifråga örn konsumtionsmjölk, vilka inneburit en begränsning av producenternas direktförsäljning till konsumenterna, och utgör alltså icke en reell konsumtionsstegring.

Smörproduktionen uppgick under år 1942 till drygt 71.900 ton mot 77,700 ton året förut. Detta innebär en nedgång med 7.4 procent. Att nedgången i smörproduktionen stannat i 7.4 procent, medan kvantiteten produktmjölk nedgått med 10.3 procent förklaras av de åtgärder, begränsning av ostens fetthalt, ransonering av grädde samt mjölkstandardisering, vilka vidtagits för att hålla smörproduktionen uppe.

Ostproduklionen stannade år 1942 i 15.000 ton mot 22,400 ton året förut och 43,700 ton år 1939. Detta innebär för år 1942 en nedgång med 33.0 procent jämfört med året förut och med 65.7 i jämförelse med år 1939.

Margarintillverkningen, som under åren närmast före krigsutbrottet uppgått lill i det närmaste 60,000 ton årligen, minskades år 1940 till 38.700 ton och är 1941 lill 26,200 ton för att år 1942 åter ökas till 40.800 ton.

Slaktdjursniarknaden. (Jfr tab. 6 och 7.) Antalet besiktigade svinkroppar, som år 1939 uppgick till 1,600.000. hade år 1941 sjunkit till 1.000.000. Un-

20 Kungl. Majlis proposition nr 246.

der år 1942 fortsatte denna nedgång och för sistnämnda år redovisas en besiktigad svinslakt av endast 600,000 djur. Jämfört med 1939 års besiktigade svinslakt innebär detta för 1942 en nedgång med icke mindre än 63 procent, medan nedgången år 1941 stannade i 35 procent.

Med ledning av statistiken över antalet betäckta suggor i Svealand och Götaland kan man göra sig en viss föreställning örn hur den totala tillgången på fläsk kommer att gestalta sig under återstoden av år 1943.

I medeltal per år under 5-årsperioden 1934/38 uppgick antalet suggbetäckningar till 267.200. År 1941 hade detta antal nedgått till 192,400 eller med 28 procent och år 1942 till 167,500 eller med 37 procent. Då i medeltal mellan betäckning och slakt förflyta cirka 12 månader, innebär detta, att man för hela år 1943 Ilar att räkna med ett antal slaktsvin, som med 37 procent understiger motsvarande antal under 5-årsperioden 1935/39 och som ligger 13 procent lägre än under 1942. Då man torde kunna utgå ifrån, att den s. k. hemslakten under år 1943 kommer att bli av minst samma storlek som under år 1942, torde alltså den saluförda kvantiteten fläsk under år 1943 sammanlagt komma att bli något mindre än under år 1942.

Till följd av 1940 och 1941 års svaga foderskördar skedde under senare delen av nämnda år en betydande utslaktning av nötkreatur. Sedan nötkreaturstammen till följd härav omkring årsskiftet 1941/42 till synes nedbringats till en i förhållande till fodertillgångarna lämplig storlek, har slakten av storboskap från och med februari 1942 visat en kraftig tillbakagång. Till denna nedgång har givetvis även det jämfört med åren 1940 och 1941 förhållandevis goda skördeutfallet år 1942 bidragit. Under hela år 1942 besiktigades sålunda endast 235,600 storboskap mot 397,000 år 1939 och mellan 540,000 och 550,000 åren 1940 och 1941. Jämfört med 1939 innebär 1942 års slakt av storboskap en nedgång med icke mindre än nära 41 procent.

Slakten av större kalv, som under år 1941 låg betydligt lägre än året förut, visade under år 1942 en fortsatt och ännu kraftigare nedgång än under 1941. Sistnämnda år besiktigades sålunda endast 212,000 större kalvar mot 401,000 år 1941 och 506,000 år 1940.

Slakten av mindre kalv, som under åren 1940 och 1941 hållit sig väl uppe med ett besiktigat antal av respektive 516.000 och 507,000, sjönk under 1942 till 425,000 djur.

Importen av kött och köttkonserver har under år 1942 sammanlagt uppgått till endast 195 ton. Däremot har fläskimporten under nämnda år uppgått till 4,500 ton, vilket är den högsta siffran sedan år 1925, då importen uppgick till 5,000 ton. Någon export av nötkreaturskött eller fläsk har ej ägt rum under år 1942. Däremot ha sammanlagt 646 ton annat kött än nötkreaturskött exporterats, därav 344 ton häst- och renkött till Norge i utbyte mot fisk.

Äggmarknaden. Den normala äggproduktionen har för åren närmast före krigsutbrottet uppskattats till 50,000 ton. Denna uppskattning torde ligga i underkant. För produktionsåret 1942/43 har beräknats en produktion av

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

30,000 ton eller samma som för produktionsåret 1941/42. Under det sistnämnda produktionsåret redovisades en försäljning av ägg mot inköpskuponger och inköpslicenser, uppgående till 15,800 ton. Till belysning av produktionsutvecklingen sedan äggransoneringens början meddelas i den här nedan intagna sammanställningen uppgifter örn de auktoriserade partihandlamas inköp av ägg.

Fodermedelsmarknaden. (Jfr tab. 8.) Den inhemska förbrukningen av oljekraftfoder, som för produktionsåret 1938/39 beräknats till 240,000 ton, minskades under år 1941/42 till 125,000 ton. Under år 1942/43 beräknas cirka 100,000 ton kunna tilldelas producenterna.

Förbrukningen av kli beräknas under året närmast före krigsutbrottet ha uppgått till drygt 195,000 ton. Under produktionsåret 1941/42 minskades denna kvantitet till 151.000 ton och för år 1942/43 beräknas en ytterligare nedgång till något över 115,000 ton.

Beträffande den inhemska foderskörden kan följande tablå vara av intresse. Uppgifterna lia hämtats ur statistiska centralbyråns officiella skördestatistik. Uppgifterna för 1942 äro preliminära.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Som av tablån framgår visar skörderesultatet för år 1942 en betydande förbättring jämfört med år 1941, i fråga örn hö även i förhållande till år 1949. Jämför man med åren närmast före krigsutbrottet företer dock även 1942 betydligt lägre siffror såväl i fråga örn fodersäd som foderrotfrukter och hö.

Vid den arealinventering, omfattande Svealand och Götaland samt Gävleborgs län, som företogs i oktober 1942, infordrades även uppgifter rörande de arealer av bland annat fodersäd och potatis, som odlarna ämnade beså våren 1943. I följande tablå redovisas dessa arealer jämte skördade arealer av samma växtslag dels år 1942, dels i genomsnitt åren 1938/39, för området Svealand och Götaland samt Gävleborgs län, uttryckt i hektar.

En jämförelse mellan den avsedda odlingen våren 1943 och medelarealerna 1938/39 visar en betydande ökning av blandsädsarealen, en mindre ökning ifråga om korn samt någon minskning av havrearealen. Arealen avpotatis är i det närmaste oförändrad. En motsvarande jämförelse med 1942 års skördade arealer visar nästan oförändrad kornareal, en avsevärd ökning av havrearealen samt en icke obetydlig ökning av blandsädsarealen. Däremot visar potatisarealen nedgång. Den sammanlagda fodersädsarealen skulle enligt denna redovisning år 1943 bli 6.1 procent större än under 1942 och 2.6 procent större än i genomsnitt under 1938/39.

Brödsädsmarknaden. (Jfr tab. 2.) Beträffande de under senare år skördade brödsädsarealerna i Sverige hänvisas till följande sammanställning ur den officiella statistiken. Uppgifterna äro uttryckta i hektar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

23 Den nedgång i höstvetearealen, som kan konstateras för åren 1940 och 1941, har fortsatt under år 1942. Däremot redovisas för vårvete under år 1942 större areal än något tidigare år. Denna ökning är dock mindre än nedgången i höstvetearealen, varför den totala vetearealen under år 1942 visar fortsatt minskning. Arealen av höstråg, som under år 1941 visat en icke obetydlig ökning, har under år 1942 företett en fortsatt och kraftig uppgång samt är större än under något av de övriga redovisade åren. Detta gäller även örn den sammanlagda arealen av höst- och vårråg, ökningen i rågarealen är så avsevärd, att den totala brödsädsarealen, trots nedgången i vetearealen, visar en ökning jämfört med år 1941 med 7.1 procent samt är större än under något av de övriga redovisade åren med undantag för år 1933.

Från och nied år 1940 ha arealinventeringar företagits såväl på sommaren som på hösten. Vid sommarinventeringarna ha uppgifter lämnats rörande skördad areal, varemot vid höstinventeringarna uppgifter lämnats om den areal, som vid inventeringstillfället besåtts med höstsäd ävensom rörande de arealer som under påföljande vår avsåges komma att besås med olika angivna sädesslag. Resultatet av dessa inventeringar i vad beträffar brödsäd redovisas i nedanstående tablå för Svealand och Götaland.

Preliminära uppgifter.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Då man genom de dubbla inventeringarna erhåller uppgifter rörande såväl besådd som skördad areal, kan man erhålla en uppfattning om hur höstsäden övervintrat de olika åren. Som av ovanstående tablå framgår, ägde en mycket stor utvintring av höstvete rum under vintern 1940/41. Av hösten 1940 besådda 230,216 hektar skördades år 1941 endast 176,386 hektar, vilket innebär en utvintring av 53,830 hektar eller 23.4 procent av den besådda arealen.

Även under vintern 1941/42 skedde en betydlig utvintring av höstvete. Av hösten 1941 besådda 189.701 hektar skördades år 1942 163,412 hektar, innebärande en minskning med 26,289 hektar eller 13.9 procent av den besådda arealen. Denna utvintring ägde huvudsakligen rum i Halland samt i västra och nordvästra Skåne.

Av de under vintern 1941/42 utvintrade höstvetearealerna omsåddes en betydande del med vårvete. Av tablån framgår nämligen, att man vid inventeringen hösten 1941 hade för avsikt att våren 1942 beså 94,084 hektar med vårvete. År 1942 skördades emellertid — enligt sommarinventeringen samma år 113,109 hektar vårvete, vilket innebär en ökning jämfört med förstnämnda siffra med 19,025 hektar. Denna ökning torde till allra största delen härröra sig från höstvetefält, vilka omsåtts med vårvete.

Liksom under närmast föregående år visade sig under vintern 1941/42 höstrågen övervintra betydligt bättre än höstvetet. Av besådda 250,332 hektar utvintrade sålunda endast 10,268 hektar eller 4.1 procent.

Enligt inventeringen i oktober 1942 besåddes sagda höst 156,651 hektar med höstvete och 220,978 hektar med höstråg. Detta innebär en betydande minskning jämfört med den besådda arealen året förut, nämligen 33,050 hektar eller 17.4 procent för höstvete och 29,354 hektar eller 11.7 procent för höstråg.

Enligt samma inventering har redovisats en areal av vårvete, avsedd att besås våren 1943, som är mindre än den år 1942 skördade arealen av detta sädesslag. Den sammanlagda brödsädsarealen för skörd år 1943 skulle härigenom enligt inventeringsuppgiftema komma att bli 29,905 hektar, d. v. s. 5.7 procent, lägre än den år 1942 med brödsäd skördade arealen.

Den avsevärda minskning, som hösten 1942 inträtt i fråga örn med höstsäd besådd areal, torde närmast förklaras av att 1942 års skörd var mycket sen och att höstbruket dels på grund därav och dels på grund av otjänlig väderlek på många håll måste uppskjutas till långt fram på hösten. I fråga örn höstvete torde dessutom den svåra utvintring av detta sädesslag, som ägt rum under de tre senaste vintrarna, i viss mån ha avskräckt från odling härav.

Beträffande de brödsädesskördar, som erhållits under en följd av år, kunna följande siffror, hämtade ur statistiska centralbyråns officiella skördestatistik. vara av intresse. Uppgifterna för år 1942 äro preliminära. Kvantiteterna äro uttryckta i ton.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

25 Ovanstående tabell ger uttryck för den kraftiga nedgång i brödsädesskörden, som inträffade åren 1940 och 1941. Särskilt höstvetet visar en mycket kraftig minskning, delvis beroende på den tidigare omnämnda utvintringen av nämnda sädesslag, och delvis även på synnerligen låga hektarskördar. Jämfört med 1939 års brödsädesskörd visa 1940 och 1941 års totala brödsädesskördar en nedgång med respektive 43 och 50 procent. För höstvetet enbart blir nedgången icke mindre än respektive 62 och 74 procent.

1942 års brödsädesskörd företer en avgjord förbättring jämfört med de närmast föregående två åren. Jämfört med år 1941 visar 1942 års skörd en ökning med 47.5 procent för höstvete och med 57.5 procent för höstråg. Den totala brödsädesskörden 1942 är 46.8 procent större än 1941. En jämförelse med år 1939 visar för 1942 års skörd en avsevärd nedgång för höstvete samt en viss ökning för vårvete och en rätt betydande sådan för höstråg. Nedgången för höstvete är dock så stor, att den sammanlagda brödsädesskörden år 1942 är 318,222 ton eller 26.2 procent lägre än år 1939.

Potatismarknaden. (Jfr tab. 2.) Den inhemska skörden av potatis år 1942 jämte skörden linder de närmast föregående åren redovisas (för 1942 preliminära tal) i nedanstående tablå. Därjämte redovisas de med potatis besådda arealerna under motsvarande år i hektar jämte skörden per hektar i kilogram.

Av tablån framgår, att 1942 års potatisskörd varit större än skörden i genomsnitt under 5-årsperioden 1935/39, närmare bestämt 5.5 procent större, men mindre jin skördarna linder 1940 och 1941. vilka år utbytet per hektar

1 Preliminära uppgifter.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

blev betydligt bättre än under den redovisade 5-årsperioden liksom även jämfört med 1942.

Enligt den arealinventering, som företogs under oktober 1942, varvid uppgifter inhämtades bland annat rörande de arealer, som odlarna avsåge att beså med potatis våren 1943, skulle en mindre nedgång i potatisarealen vara att vänta. Inventeringen, som omfattade Svealand och Götaland samt Gävleborgs län, redovisade för nämnda område en areal, avsedd att besås med potatis våren 1943, om 122,904 hektar. År 1942 skördades inom samma område en areal av 127,299 hektar eller 3.6 procent mer.

Beträffande konsumtionen av matpotatis föreligger ingen statistisk redovisning. Med ledning av socialstyrelsens konsumtionsundersökningar kan man emellertid verkställa vissa uppskattningar rörande storleken av denna konsumtion. Dessa uppskattningar redovisas nedan i ton för olika konsumtionsår.

1938/39......... 755,000 1941/42 ........ 975,000

1939/40......... 755,000 1942/431 ........ 1,050,000

1940/41......... 810,000

De anförda siffrorna innebära som synes en avsevärd ökning av konsumtionen av matpotatis, närmare bestämt med icke mindre än 39 procent från 1938/39 till 1942/43.

Förbrukningen av fabrikspotatis, som under konsumtionsåret 1938/39 uppgick till 260,000 ton, har till följd av den ökade förbrukningen av matpotatis måst avsevärt inskränkas. Sålunda stannade denna förbrukning år 1941/42 vid 202,000 ton samt har för år 1942/43 beräknats komma att uppgå till endast 150,000 ton. Denna minskning bär framför allt drabbat användningen av potatis till spritframställning.

Inkomst- och kostnadsutvecklingen inom jordbruket under de

senaste åren.

Till belysning av förändringarna i jordbrukets ekonomiska läge bär livsmedelskommissionen under de senaste åren genom en särskild delegation låtit undersöka utvecklingen av jordbrukets inkomster och kostnader fr. o. m. produktionsåret 1938/39. Sistlidna år lät kommissionen vidare, efter bemyndigande av Kungl. Maj:t, genom sin statistiska byrå företaga en på självdeklarationer grundad representativ undersökning rörande jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter under åren 1938 och 1940. Sistnämnda undersökning anslöt sig beträffande såväl material som metod till en av 1938 års jordbruksutredning för åren 1932, 1935 och 1937 utförd undersökning.

I enlighet med de för 1942 års jordbrukskommitté givna direktiven har kommittén genom en särskild delegation låtit pröva grunderna för förstnämnda inkomst- och kostnadsberäkningar. I den rapport, som denna de-

1 Prognos, verkställd på hösten 1948.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

legation avlämnat och som i allt väsentligt godkänts av kommittén, uttalades, att det vöre önskvärt att ett mera direkt mått på jordbrukets läge under olika år kunde erhållas, så att det bleve möjligt att bedöma icke endast förändringarna i relationen mellan inkomster och kostnader utan även dessas absoluta storlek. Samtidigt framhölls emellertid, att någon möjlighet att erhålla ett dylikt mått på jordbrukets räntabilitet, som kunde utgöra ett tillförlitligt underlag för prissättningen på jordbruksprodukter, åtminstone tills vidare icke förelåge. Däremot företogos vissa ändringar i fråga örn beräkningarna av särskilda inkomst- och kostnadsposter ävensom vissa kompletterande undersökningar.

Jordbrukskommittén har nu avlämnat en P. M. rörande jordbrukets inkomster och kostnader 1938/39—1942/43, i vilken ovan nämnda ändringar och kompletteringar av beräkningarna vidtagits, så långt hittills medhunna utredningar medgivit. Denna promemoria torde såsom bilaga 1 böra fogas till detta protokoll.

Den nu föreliggande undersökningen rörande jordbrukets inkomster och kostnader 1938/39—1942/43 ansluter sig tämligen nära till tidigare motsvarande undersökningar. Densamma avser sålunda att belysa de procentuella förskjutningarna i å ena sidan inkomsterna och å andra sidan kostnaderna för jordbruksnäringen som helhet i jämförelse med produktionsåret 1938/39. Endast inkomster och kostnader för den egentliga jordbruksdriften äro, såvitt möjligt, medtagna. Jordbrukets inkomster av skogsbruk och köksväxtodling samt av körslor utanför jordbruket falla sålunda utanför inkomstberäkningen. Likaså äro sådana kostnader, som icke avse den egentliga jordbruksdriften, i möjligaste mån uteslutna. Helt har detta dock icke kunnat ske. Kostnaderna för hästarna ingå sålunda i beräkningarna, även i den mån desamma användas för skogskörsler eller annat arbete utanför den egentliga jordbruksdriften. Likaså ingå arbetskostnaderna för av jordbrukarna bedriven köksväxtodling. Då kostnaderna sålunda äro fullständigare redovisade än inkomsterna, kan någon jämförelse icke göras mellan inkomst- och kostnadssumma för vart och ett av de undersökta åren. Följaktligen kan icke heller något omdöme örn jordbrukets lönsamhet, absolut taget, fällas med utgångspunkt från de i denna undersökning redovisade inkomst- och kostnadssummorna. Då den ojämförligt största delen av såväl inkomsterna som kostnaderna ingå i beräkningarna, synes man däremot berättigad att antaga, att desamma på ett i stort sett tillförlitligt sätt belysa de relativa förändringarna i jordbrukets inkomster å ena och kostnader å andra sidan.

Beträffande grunderna för beräkningarna bör ytterligare nämnas den förändrade metod, som vid detta beräkningstillfälle införts beträffande redovisningen av slakten av storboskap, samt införandet i beräkningarna av förändringarna i jordbrukets kreaturskapital och varuförråd. Vid tidigare motsvarande undersökningar har den utslaklning av storboskap, sorn ägt inlin utöver antalet slaktade djur 1938/39, betraktats som kapitalrealisation och följaktligen icke medräknats bland jordbrukets inkomster. Emellertid har under tiden t. o. m. 1941/42 inträffat en betydande nedgång i djurantalet

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

även på grund av minskad uppfödning. Dessutom torde under samma tid jordbrukarnas reserver av fodermedel lia tämligen fullständigt förbrukats. Då dessa sistnämnda förändringar icke kommit till uttryck vid de tidigare utförda beräkningarna, ha de senare tydligen givit en alltför gynnsam bild av jordbrukets ekonomiska läge under nämnda år. Å andra sidan torde man numera under förutsättning av normala väderleksbetingelser kunna räkna med såväl en återhämtning av kreatursantalet som ett återuppbyggande i viss utsträckning av jordbrukarnas lager av fodermedel (hö och halm). Den förbättring i jordbrukets läge, som härigenom kommer till stånd, tar sig emellertid omedelbart endast delvis uttryck i stegrade försäljningsinkomster. Vid en fortsatt tillämpning av den tidigare begagnade metoden för beräkningarna skulle dessa till följd härav komma att undervärdera den inträdda inkomstökningen. Kommittén har därför funnit, att en mera rättvisande bild av förändringarna i jordbrukets ekonomi under krigsåren erhålles, då å ena sidan slakten av storboskap för samtliga undersökta år införes till sitt verkliga värde och å andra sidan förskjutningarna i fråga örn jordbrukets kreaturskapital och varuförråd upptagas såsom en särskild post.

På uppdrag av jordbrukskommittén har direktör A. H. Stensgård företagit en undersökning rörande jordbrukets totala arbetskostnader samt förändringarna i arbetskraftsåtgången. I sistnämnda hänseende synes denna undersökning närmast stödja det vid tidigare beräkningstillfällen gjorda antagandet örn en genomsnittlig årlig minskning av arbetareantalet med 1 procent, varför kommittén — dock utan att ännu ha kunnat taga definitiv ståndpunkt i denna fråga — i de nu framlagda beräkningarna ävenledes utgått från detsamma. Beträffande den totala arbetskostnaden inom jordbruket synes den anförda utredningen ge vid handen, att densamma skulle vara väsentligt större än tidigare beräknats. Kommittén har emellertid ännu icke varit i tillfälle att mera ingående behandla denna del av utredningsmaterialet, men har för avsikt att upptaga detta spörsmål i samband med resultaten av pågående utredningar rörande jordbrukets inkomster av dels skogskörsler, dels köksväxtodlingar. Det bör framhållas, att det för den indexmässiga stegringen av jordbrukets kostnader är av förhållandevis ringa betydelse, örn man utgår från den tidigare begagnade eller den genom ovannämnda utredning framkomna högre siffran för arbetskostnaderna.

Jordbrukskommittén har vidare beslutat godkänna dels att vid uppskattning av kostnaderna för jordbrukets byggnader den alternativa kalkyl skulle användas, som av livsmedelskommissionen tillämpats vid dess förslag till prissättning på jordbruksprodukterna för år 1942/43 och dels att någon ändring beträffande hittills tillämpade avskrivningsprinciper i fråga örn jordbrukets maskinbestånd icke skulle företagas.

Resultaten av den framlagda inkomst- och kostnadsberäkningen kan sammanfattas på följande sätt:

Kungl. Maj.ts proposition nr 246. 29

För år 1942/43 beräknas sålunda jordbrukets inkomster komma att med 34.7 procent överstiga det för produktionsåret 1938/39 angivna inkomstbeloppet, under det att kostnaderna samtidigt beräknas stiga med 32.0 procent. Inkomststegringen beräknas med andra ord bliva något starkare än som skulle erfordras för att bevara en i jämförelse med basåret oförändrad relation mellan inkomster och kostnader. Det enligt beräkningen uppkommande

. , „ 1.350.4 x 132.0

»inkomstoverskottet» uppgår till 1,818.5—---------------== 36 milj. kronor.

I den nu anförda beräkningen äro samtliga redovisade inkomstposter medtagna till sitt fulla belopp. Jordbrukskommittén har emellertid beslutat uttala sig för att stimulanspriser, avsedda att befrämja i förhållande till förkrigstiden nya specialodlingar eller extraordinär produktionsinriktning, icke i sin helhet skola inräknas i inkomstkalkylen, utan att beträffande dessa avdrag skola göras för den ökning av nettoinkomsten som beräknas uppkomma, utöver vad eljest ifrågavarande grödor skulle giva, samt att odlingspremier under samma förutsättningar skola behandlas på ett i princip likartat sätt. Livsmedelskommissionen har i enlighet härmed ansett sig böra från inkomstsumman för 1942/43 göra avdrag med 3.5 milj. kronor för merinkomst av olje- och spånadsväxter samt med 7 milj. kronor för de på våren 1942 beslutade odlingspremierna för vårvete och korn. Härigenom reduceras det beräknade »inkomstöverskottet» för 1942/43 til! 25.5 milj. kronor.

Vid bedömandet av detta »inkomstöverskott» bör beaktas, att av det redovisade totala inkomstbeloppet för år 1942/43 utgöras icke mindre än 73.7 milj. kronor av en beräknad ökning i jordbrukets kreaturskapital och varuförråd. Sistnämnda belopp är i det närmaste dubbelt så stort som det för 1942/43 beräknade »inkomstöverskottet».

För samtliga de år beräkningarna omfatta kan innebörden av de erhållna resultaten sammanfattas på följande sätt:

För åren 1939/40 och 1940/41 har stegringen av jordbrukets fönsäljningsinkomster varit tillräcklig för att motsvara såväl den uppkomna kostnads-

30 Kungl. Majlis proposition nr 246.

ökningen som den under dessa år inträffade betydande minskningen i jordbrukets kreaturskapital och varuförråd. För det förstnämnda året har även ett visst överskott uppkommit. Däremot redovisas för år 1941/42 ett inkomstunderskott, som är något större än den för samma år beräknade minskningen i kreaturskapitalets och varuförrådens värde.

De nu anförda beräkningarna avse, såsom redan framhållits, jordbruksnäringen såsom en helhet och äro dessutom i stort sett — beträffande inkomsterna helt — begränsade till den egentliga jordbruksdriften. Bl. a. med hänsyn till önskvärdheten av att få olikheterna i utvecklingen mellan jordbruk inom olika områden och olika storleksgrupper belysta lät livsmedelskommissionen sistlidna år företaga en på självdeklarationer grundad representativ undersökning av jordbrukarnas kontanta inkomster och kostnader under åren 1938 och 1940. Livsmedelskommissionen har nu genom sin statistiska byrå låtit utföra en motsvarande undersökning rörande 1941 års inkomster och utgifter. Denna undersökning föreligger i en särskild promemoria, vilken torde såsom bilaga 2 böra bifogas detta protokoll.

Utvecklingen av produktionskostnaderna för olika grödor.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse den 15 mars 1943 upptagit vissa uppgifter rörande produktionskostnadernas utveckling enligt vissa genom 1942 års jordbrukskommitté verkställda undersökningar. Produktionskostnadernas relativa utveckling enligt dessa undersökningar beträffande samtliga grödor med undantag för oljeväxter och sockerbetor framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

31 Såsom av tabellen framgår föreligga mellan de olika sädesgrödorna och potatis inga större skiljaktigheter i kostnadsutvecklingen, örn man bortser från utsädet.

Med utgångspunkt från de anförda relativtalen för kostnaderna har genom jordbrukskommittén gjorts en beräkning av de priser, som för olika år skulle erhållas, därest förkrigsprisema uppräknades med produktionskostnadsindex. Härvid har företagits två alternativa kalkyler. I den ena har prisläget 1938/39 ansetts representera förkrigsnivån, i den andra har såsom »förkrigspriser» begagnats medelpriserna för 1937/38—1939/40. Orsaken härtill har varit, att prisläget år 1938/39 till följd av 1938 års stora skörd synes ha varit alltför lågt för att ge ett fullt rättvist uttryck för det »normala» prisläget under åren närmast före krigsutbrottet. Å andra sidan ha medelpriserna för åren 1937/38—1939/40 givetvis påverkats av de prishöjningar, som ägt rum under året närmast efter krigsutbrottet. Resultatet av dessa beräkningar framgår av följande sammanställning. I

Förkrigsårens priser uppräknade med produktionskostnadsindex.

I anslutning till sammanställningen har livsmedelskommissionen anfört.

Anmärkas bör att priserna för år 1938/39 avse 1938 års skörd. I totalkalkylen tillämpas beträffande vegetabilieproduktionen den principen, att kostnaderna under ett visst produktionsår, vilka i stor utsträckning gälla den kommande skörden, skola erhålla täckning av inkomsterna från skörden under de kalenderår, då produktionsåret börjat. I produktionskostnadskalkylen avse diiremot kostnaderna under ett visst produktionsår den kommande skörden. De beräknade kostnaderna för år 1942/43 äro sålunda att betrakta som kostnader för 1943 års skörd.

Sammanställningarna visa att för brödsäden relativt små avvikelser föreligga mellan prisstegring och kostnadsstegring. Däremot är kostnadsstegringen för havre enligt de anförda siffrorna icke obetydligt större än prisstegringen, vilket dock till en del är att tillskriva den omständigheten, att

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

två av de i treårsmaterialet ingående jämförelseåren, nämligen 1937/38 och 1939/40, hade att uppvisa i förhållande till andra grödor höga havrepriser. Beträffande matärter och potatis är prisstegringen avsevärt större än kostnadsökningen.

De absoluta produktionskostnaderna per deciton sockerbetor ha beräknats till följande belopp per deciton, varvid beträffande vissa viktiga kostnadsposter (bl. a. arbetskostnaderna) uppgifter från odlarna legat till grund.

Även för sockerbetor har det varit möjligt att använda de framräknade relativtalen för kostnadsutvecklingen. I följande av livsmedelskommissionen återgivna tablå har dels grundpriset, dels priset inklusive tillägg för högre sockerhalt för år 1938/39 (här = priset för 1939 års skörd) uppräknats med nyss anförda kostnadsindex. Till jämförelse må i tablån meddelas de faktiska priser med och utan tillägg för högre sockerhalt, som varit rådande under åren 1938/39—1941/42 (d. v. s. priserna på sockerbetor av 1939—1942 års skördar).

Beträffande oljeväxter har framkommit följande absoluta kostnader.

Kommissionen har i anslutning härtill yttrat.

De för produktionsåret 1941/42 beräknade kostnaderna avse oljeväxter av 1942 års skörd. Till jämförelse kan nämnas, att följande inlösningspriser detta år tillämpats för oljeväxtfrö av normalkvalitet:

raps.......................... 100: — kr/dt

vitsenap....................... 85: — »

vallmo........................ 125: — »

oljelin ........................ 100: — »

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

33 Av hittills tillgängliga uppgifter att döma synas odlarna till följd av kvalitetsreglering ej ha helt uppnått de fastställda priserna för raps och vitsenap, under det att desamma för vallmo och oljelin synas ha något överskridits.

Till belysning av frågan, i vad mån priset på oljeväxter innefattar ett sådant stimulanstillägg, för vilket avdrag bör göras, har kommissionen upptagit följande sammanställning.

Härefter har kommissionen anfört.

Det inkomstbelopp, som skulle erhållits vid ett pris motsvarande den beräknade produktionskostnaden, utgör 75 procent av det belopp som hade erhållits örn de för oljeväxter av normalkvalitet fastställda priserna varit gällande. I enlighet härmed bör det för oljeväxtodlingen redovisade inkomstbeloppet sänkas till 16,700,000 kronor. Göres samma procentuella reduktion för spånadsväxterna erhålles för dessa 2,300,000 kronor. För olje- och spånadsväxter sammanlagt räknas sålunda med ett inkomstbelopp av 19,000,000 kronor.

Redogörelse för nu gällande priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov.

I anslutning till en av livsmedelskommissionen i dess skrivelse den 15 mars 1943 intagen redogörelse må följande uppgifter angående nu gällande priser på jordbruksprodukter samt vissa förnödenheter för jordbrukets behov anföras.

Mjölk och mejeriprodukter. Riksnoteringen på runmärkt smör, vilken är grundläggande för prisregleringen på mjölk och mejeriprodukter, har under innevarande regleringsår utgjort 4 kronor 5 öre per kilogram. Härutöver utgår till mejerierna mjölkpristillägg med visst av livsmedelskommissionen bestämt belopp för varje kilogram av den myckenhet fett, som innehålles i den vid mejerierna invägda mjölken. För tiden intill den 31 augusti 1943 har Kungl. Majit bemyndigat livsmedelskommissionen att till svenska mejeriernas riksförening utanordna ett belopp av intill 3,500,000 kronor att användas för utbetalande av vissa differenlieringstillägg inom Norrland och delar av mellersta Sverige. För s. k. lantsmör utbetalas av statsmedel ett Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 7 sami. Nr 240. 3

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

bidrag av 30 öre per kilogram smör inom södra och mellersta Sverige. Inom de norrländska länen utom Gästrikland är bidraget 55 öre per kilogram.

För ost gälla normalpriser, som ligga i paritet med smörpriset.

Priset på konsumtionsmjölk är reglerat genom normalprissättning. Medelpriset på konsumtionsmjölk vid försäljning till förbrukare utgör för närvarande 29 öre per liter. Till mejerierna i vissa städer utgår därjämte viss ersättning för utebliven prishöjning å konsumtionsmjölken.

Till täckande av de av produktionsminskningen föranledda extra kostnaderna för mjölktillförseln till mejerierna och till de större konsumtionsorterna utgå för närvarande vissa bidrag, nämligen dels de s. k. merfraktsbidragen, dels s. k. regleringskostnadstillägg, dels viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk vid några mejerier, dels ock bidrag till uppehållande av mejeriernas körlinjer.

Slutligen utgår till samtliga mejerileverantörer producentbidrag.

Kött och fläsk. I avseende på kött och fläsk utfärdade statens livsmedelskommission prisbestämmelser att gälla från och med den 5 maj 1941 vid försäljning från slakteritillståndsinnehavare av hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap och svin. Sedermera utvidgades dessa prisbestämmelser till att omfatta även kroppar av större kalv och häst.

Genom beslut den 24 april 1942 bemyndigade Kungl. Majit livsmedelskommissionen att i samråd med statens priskontrollnämnd fastställa normalpriser å sådana varor, som omfattas av gällande reglering av handeln med köttvaror. Med stöd av detta bemyndigande fastställdes normalpriser på hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap, större kalv, häst och svin att gälla från och med den 19 maj 1942. De därvid fastställda priserna överensstämde i huvudsak med de priser, som kommissionen tidigare utfärdat att gälla vid försäljning från slakteritillståndsinnehavare.

Normalprisbestämmelserna vid försäljning av hela, halva och fjärdedels kroppar utvidgades att omfatta spädkalv från och med den 29 juni 1942 samt får och lamm från och med den 15 februari 1943.

Efter utfärdandet av berörda normalpriser ha några prisändringar icke företagits annat än för fläsk. För att stimulera till uppfödning av svin med högre slaktvikt beslöt livsmedelskommissionen att från och med den 27 juli 1942 höja normalpriset på fläsk med 5 öre per kilogram för svin med en slaktvikt av minst 80 kilogram och med ytterligare 5 öre per kilogram för svin med en slaktvikt av minst 90 kilogram.

Från och med den 1 februari 1943 höjdes normalpriserna på fläsk med 8 öre per kilogram för svin, vägande minst 70 men mindre än 80 kilogram, och med 13 öre per kilogram för svin, vägande minst 80 kilogram.

Från och med den 27 april 1943 har vidtagits en ytterligare höjning av normalpriserna på gödsvin med en vikt av minst 70 kilogram.

Av följande uppställning framgå de normalpriser, som för närvarande gälla vid försäljning av hela och halva kroppar av nötkreatur, får, lamm,

Kunni. Maj:ts proposition nr 246.

häst, unghäst, föl och svin. Priserna avse vissa representativa klasser inom första prisområdet, vilket omfattar Malmöhus och Kristianstads län.

Inom övriga prisområden få uttagas priser, som med 1—12 öre per kilogram, beroende på avståndet från Skåne, överstiga priserna i första prisområdet.

| 1 Normalpriser & hela och halva kroppar^av nötkreatur, får och lamm,'häst, unghäst, föl och svin Inom första prisområdet (öre per ikilogram).

Ägg. Normalpriser på ägg gälla från och med den 24 september 1941. Vid 1942 års början utgjorde producentpriset 2 kronor 50 öre per kilogram inom första prisområdet, omfattande Kronobergs län, Kalmar läns södra kristidsstyrelseområde av Kalmar län, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Skaraborgs län ävensom Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län med undantag av Göteborg med omnejd. I enlighet med av Kungl. Maj:t enligt brev den 9 oktober 1942 lämnat bemyndigande för livsmedelskommissionen höjdes förenämnda pris säsongmässigt till 3 kronor per kilogram från och med den 15 samma månad. I samma brev föreskrev Kungl. Majit att livsmedelskommissionen vid prisavvägningen för hela konsumtionsåret skulle utgå ifrån samma årsmedelpris, som var rådande under 1941/42. För att sagda årsmedelpris under produktionsåret 1942/43 skall kunna hållas eller i varje fall icke nämnvärt överskridas, är det nödvändigt att äggpriset under någon del av återstoden av produktionsåret sättes lägre än årsmedelpriset. Från och med den 27 april 1943 lia normalpriserna på ägg undergått en allmän säsongmässig sänkning med 50 öre per kilogram.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Spannmål. Vid försäljning av spannmål från odlare gälla följande normalpriser per deciton, nämligen för vårvete 27 kronor, för höstvete 26 kronor, för råg 25 kronor, för korn 23 kronor, för stråblandsäd 20 kronor 50 öre, för vithavre 19 kronor, för svarthavre 18 kronor 50 öre, för vicker och foderärter 38 kronor, för gula matärter 45 kronor, för gröna matärter 50 kronor och för matbönor 100 kronor. De angivna priserna avse vara av normalkvalitet. För vara av annan kvalitet än normalkvalitet verkställes prisreglering enligt vissa regler. För den händelse spannmålen säljes till användning såsom utsäde, gälla icke de angivna priserna utan prisbildningen är fri.

Stråfoder. Vid försäljning av stråfoder äger jordbrukare betinga sig följande priser per deciton, nämligen för hö av vallväxter 12 kronor, för grönfoderhö 10 kronor, för råg- och vetehalm 4 kronor, för korn- och blandsädshalm 5 kronor, för havrehalm 6 kronor, för trindsädshalm 7 kronor och för fröhalm av vallväxter 7 kronor. Priserna avse med järntråd bunden pressad vara av fullgod beskaffenhet. För opressad vara är priset minst 1 krona lägre.

Kraftfodermedel. För nedan angivna slag av kraftfodermedel gälla följande priser per deciton vid försäljning till förbrukare, nämligen för oljekraftfoder (innehållande 45 procent råprotein och fett) 33 kronor, för råg- och vetekli 18 kronor, för havre- och kornkli 12 kronor, för oriven fodercellulosa 12 kronor, för cellfor S 15 kronor, för cellfor MM 15 kronor 25 öre, för vanlig standardiserad hönsfoderblandning 30 kronor, för vitaminiserad hönsfoderblandning 31 kronor 50 öre, för vanlig standardiserad kycklingfoderblandning 31 kronor, för vitaminiserad kycklingfoderblandning 32 kronor 50 öre, för blodmjöl 45 kronor, för dikalciumfosfat 67 kronor, för foderbenmjöl i prisklass I 27 kronor och i prisklass II 25 kronor, för köttfodermjöl och valmjöl i prisklass I 40 kronor, i prisklass II 35 kronor och i prisklass III 30 kronor, för luzernmjöl (vanlig handelsvara) 25 kronor, för luzernmjöl med garanti för proteinhalt 27 kronor, för luzernmjöl av spannmålsbolagets särskilt vitaminrika kvalitet 34 kronor 50 öre, för fälttorkat hömjöl 16 kronor, för maltgroddar 19 kronor, för fodersirap (klass III) 23 kronor, för melass 16 kronor, för sockersnitsel och torkad betmassa 30 kronor, för våt betmassa 1 krona, för ensilerad betmassa 2 kronor, för majs 25 kronor, för majseftermjöl 22 kronor och för vetefodermjöl 22 kronor. Till samtliga nu angivna priser, vilka avse leverans å viss angiven plats (tariffhamn, kvarnplats etc.), komma tillägg för transport av varan från leveransorten till den ort, där varan avhämtas av köparen.

Konstgödsel. Priserna på konstgödselmedel vid försäljning till förbrukare framgå av följande uppställning.

Kungl. Majlis proposition nr 246.

37 Potatis. Den 10 oktober 1942 fastställde livsmedelskommissionen enligt bemyndigande av Kungl. Majit normalpris å potatis. Normalpriset är differentierat för olika prisområden och utgjorde till den 1 februari 1943 11 öre per kilogram i första prisområdet, omfattande Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Hallands län, vid försäljning från odlare till auktoriserad handlande fritt järnvägsvagn odlarens närmaste järnvägsstation eller fritt ombord å fartyg odlarens närmaste hamn. Nämnda pris avser potatis av fullgod beskaffenhet och innefattar ersättning för emballage i form av vävd papperssäck, vilken ersättning vid normalprisets fastställande beräknats till 1.5 öre per kilogram. Från och med den 1 februari är normalpriset höjt med 1 öre per kilogram.

Jämlikt bemyndiganden av Kungl. Majit har kommissionen uppdragit åt svenska spannmålsaktiebolaget att till vissa garantipriser under april 1943 inköpa all från odlare före den 15 mars 1943 hembjuden potatis, som uppfyller vissa kvalitetsfordringar. Garantipriset utgör i Skåne och Blekinge 11 öre per kilogram för såväl matpotatis som fabriks- och foderpotatis. I övriga delar av landet varierar garantipriset mellan 12 och 15 öre per kilogram matpotatis, medan priset på fabriks- och foderpotatis är 12 öre per kilogram. Priset gäller inklusive emballage fritt av spannmålsbolaget anvisat uppsamlingsställe.

Kungl. Majit har för tillverkningsåret 1942/43 fastställt de priser, som tillverkare av potatisstärkelse eller brännvin har att vid inköp av potatis av för fabriksändamål normal kvalitet erlägga till leverantören, till under tiden från kampanjens början till och med den 31 oktober 1942 28 öre, under tiden 1 november—31 december 1942 29 öre, under tiden 1—31 januari 1943 30 öre och under tiden 1 februari 1943 till kampanjens slut 31 öre, allt räknat per stärkelseprocent och hektoliter fritt fabrik.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Utlåtande av 1942 års jordbrukskommitté rörande grunderna för prissättningen under 1943/44.

I livsmedelskommissionens skrivelse den 15 mars 1943 har lämnats följande redogörelse för ett av 1942 års jordbrukskommitté avgivet utlåtande angående grunderna för prissättningen under 1943/44.

Till ledning för jordbrukskommitténs behandling av frågan, vilken metod för prissättning på jordbruksprodukter, som borde förordas för produktionsåret 1943/44, har legat en på uppdrag av kommitténs arbetsutskott upprättad promemoria. I denna promemoria har framhållits, att förutsättningarna för fastställande av absoluta priser redan på våren torde vara betydligt gynnsammare nu än tidigare under kriget. Sedan prisstopp proklamerats bör man numera kunna utgå ifrån, att jordbrukets kostnader under nästa regleringsår icke skola behöva undergå några större ändringar. Det förut rådande hindret för en vårprissättning, att kostnaderna befunnit sig i en ständig stegring, föreligger därför icke längre. Vidare synes en viss stabilisering i de under kriget rådande produktionsbetingelserna lia inträtt. I promemorian framhålles vidare, att det ur jordbrukets synpunkt synes vara en fördel, att priserna fastställas redan på våren. I den mån så sker, kan jordbrukaren nämligen redan vid planläggningen av sin odling beräkna den absoluta inkomst, som varje särskild gröda kommer att lämna honom vid en viss antagen hektarskörd. Man torde vidare lia rätt att förvänta, att jordbrukarna i gemen vid en vårprissättning skola bliva särskilt intresserade av att nå ett så högt produktionsresultat som möjligt, eftersom vårprissättningen måste innebära, att sådana förbättringar i produktionsresultaten, som kunna åstadkommas genom jordbrukarnas egna ansträngningar, icke skola föranleda någon sänkning av priserna. Ur vissa synpunkter skulle det enligt promemorian kunna tänkas vara till fördel att vid en vårprissättning någon prisjustering ej heller skulle äga rum, därest skörden på grund av goda eller dåliga väderleksförhållanden bleve särskilt god eller särskilt dålig. En dålig skörd det ena året skulle i detta fall få utjämnas av en god skörd ett annat år. Med hänsyn bl. a. till att jordbrukarnas möjligheter att själva bidraga till en utjämning av produktionsresultatet till följd av kriget äro mycket mindre nu än under normala år, förordades emellertid i promemorian, att på våren satta priser borde avse en på förhand beräknad normproduktion och att variationer i produktionsresultatet, vilka icke med mer än 4 procent över- eller understege normproduktionen, icke skulle föranleda rubbning av prissättningen, medan justering skulle företagas, om avvikelsen bleve större än 4 procent. I sistnämnda fall borde justering vidare ske endast för det procenttal, varmed avvikelsen överstege 4 procent. Innebörden av denna regel (nedan benämnd 4 %-regeln) skulle bliva, att jordbruket under alla förhållanden skulle få bära en viss på förhand begränsad risk, respektiv^ få taga en viss likaledes på förhand begränsad chans, medan den del av produktionsvolymen i förhållande till normproduktionen, som läge utanför gränserna, skulle föranleda justering av priserna.

Jordbrukskommittén har enhälligt beslutat förorda, att priserna på jordbrukets produkter under 1943/44, i den utsträckning så är möjligt med hänsyn till försörjningsläget, skola fastställas redan i vår och att därvid skola tillämpas de principer, som angivits i berörda promemoria, däri inbegripet den i promemorian förordade s. k. 4 %-regeln. Vad beträffar den produktionsvolym, som bör läggas till grund för prissättningen, har kommittén

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

enats om ett förslag, enligt vilket prissättningen skall avse den produktionsvolym, som för år 1942/43 nu framräknats av kommittén. Jämväl beträffande kostnaderna har man enats örn att utgå från den nu framlagda inkomstoch kostnadskalkylen. Innebörden härav är att man för 1943/44 i stort sett räknar med samma produktionsvolym och samma kostnadsvolym som under 1942/43. Till stöd härför har inom kommittén anförts, att det är en ganska utbredd uppfattning bland jordbrukarna, att 1942 års skörd var god och att det ej är sannolikt att 1943 års skörd skall bliva så mycket bättre. Det bär vidare förulsatts, att hänsyn icke skall tagas till att inkomst- och kostnadskalkylen för 1942/43 visar ett mindre överskott (med överskott resp. underskott förstås här det belopp, som skall avdragas resp. tilläggas å kalkylens inkomstsida för att index för inkomsterna skall överensstämma med index för kostnaderna). Ifrågavarande överskott skulle, därest man på koslnadssidan för hela produktionsåret räknat med nu gällande arbetslöner och priser på förnödenheter av olika slag, i huvudsak bortfalla. I detta sammanhang torde liven böra anmärkas att av de i kalkylen upptagna inkomsterna nära 74 miljoner kronor motsvara ökning av kreaturskapital och varuförråd.

Jordbrukskommittén har förutsatt, att omprövning av vårpriserna, i syfte att avgöra om 4 °/o-regeln skall träda i tillämpning, skall äga rum, så snart statistiskt material föreligger för en beräkning av skörderesultatet, d. v. s. i augusti 1943. Avsikten är att på samma sätt som föregående år en prognos vid denna tidpunkt skall uppgöras rörande jordbrukets inkomster och kostnader under 1943/44. Vid uppgörandet av denna prognos bör på inkomstsidan ingå de skördekvantiteter resp. den animaliska produktion, som kan beräknas på grundval av skördeuppskattningen i juli och husdjursinventeringen i början av juni. Kostnaderna böra på sedvanligt sätt beräknas med utgångspunkt från de. priser på tjänster och förnödenheter, som fastställts att gälla för 1943/44 eller, där sådant fastställande icke ägt rum, som tillämpas vid tiden för prognosens uppgörande.

Såsom förut nämnts redovisas i den av jordbrukskommittén för 1942:43 framlagda inkomst- och kostnadskalkylen på inkomstsidan ett sammanlagt inkomstbelopp av i runt tal 1,800,000,000 kronor. Därest kommitténs förslag beträffande vårprissättningen godtages. skulle de på våren satta priserna kvarstå i stort sett oförändrade under produktionsåret, såvida ej den i augusti uppgjorda prognosen för inkomster och kostnader visar ett överskott eller underskott motsvarande 4 procent av jordbrukets inkomster enligt normkalkylen, d. v. s. i runt tal 70,000,000 kronor. Vid en större marginal än nu sagts skulle däremot justering äga ruin på sådant sätt, att marginalen nedbringas till 70,000,000 kronor. I princip bör denna justering i första hand gå ut över de grenar av produktionen, som verksammast bidragit till överskottet eller underskottet. För bedömande av i vilken utsträckning detta varit fallet bör 4 %>-regeln kunna komma till användning. Vid en tillämpning av denna regel för särskilda grödor bör man enligt kommittén för värjo gröda lämpligen kunna utgå från en normheklarskörd, motsvarande 90 procent av den genomsnittliga hektarskörden åren 1931—40. För mjölkproduktionen bör normproduktionen anses motsvara den av jordbrukskommittén nu beräknade mjölkproduktionen under 1942/43.

Såsom utgångspunkt för vårprissättningen bör gälla, att jordbruket som helhet betraktat skall vid de antagna produktions- och kostnadsvolymerna erhålla full täckning för inträdda kostnadsstegringar sedan krigsutskottet. Eftersom inkomst- och kostnadskalkylen för 1942/43, vilken valts såsom normkalkyl, visar endast obetydligt överskott, från vilket man av förut anförda skäl i detta sammanhang bör bortse, bör enligt jordbrukskommitténs förslag

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

den i vår fastställda prisnivån för 1943/44 års produktion uppenbarligen i stort sett överensstämma med den nu rådande produktprisnivån. Därest det i vår befinnes önskvärt att i någon riktning vidtaga ändring av vissa av de nu gällande priserna, förutsätter förslaget att ändring i motsatt riktning skall ske beträffande andra priser, så att kalkylens totalsumma bibehålies oförändrad. En höjning av priset på en produkt bör i dylikt fall alltså kompenseras genom sänkning av priset på en eller flera andra produkter. Härvid bör man utgå från de produktionsvolymer, som finnas angivna i 1942/43 års kalkyl. Likaledes bör man vid prissättningen i vår utgå från i stort sett oförändrade priser på sådana förnödenheter, som äro föremål för statlig prissättning. För den händelse det skulle befinnas erforderligt eller lämpligt att nu föreslå höjda priser exempelvis på konstgödsel för nästa produktionsår, torde därför, i enlighet med förut omförmälda principer, denna prishöjning böra kompenseras genom en sänkning av priset på någon annan förnödenhet eller genom motsvarande höjning av inkomsterna. En ändring av den i kostnadskalkylen upptagna volymen för förnödenheterna bör däremot ej vid oförändrat prisläge föranleda särskild kompensation. Man måste nämligen förutsätta, att exempelvis en ökad användning av konstgödsel eller oljekakor skall medföra minst lika stor ökning av inkomsterna (genom ökad produktion).

Som förut nämnts har jordbrukskommittén utgått ifrån att de i vår fastställda priserna icke skola bli föremål för justering, med mindre den i augusti uppgjorda prognosen för 1943 44 års produktion ger till resultat ett inkomstöverskott eller inkomstunderskott av i runt tal 70,000,000 kronor. Från denna regel torde emellertid vissa avvikelser få göras. Det kan ju nämligen av försörjningspolitiska eller andra skäl bli erforderligt att vidtaga vissa smärre justeringar av priserna, även om över- eller underskottet är mindre än

70,000,000 kronor. Vid verkställandet av dylika justeringar, utan att förutsättning för 4 %-regelns tillämpning föreligger, bör man, oberoende av vid vilken tidpunkt justeringarna äga rum, utgå ifrån den såsom norm valda inkomst- och kostnadskalkylen för 1942/43, och justeringarna böra avvägas så, att relationen mellan utgifter och inkomster i nämnda kalkyl förbli oförändrade.

Vad beträffar den justering av priserna, som skall äga rum, därest den i augusti uppgjorda prognosen skulle visa ett överskott eller underskott av

70,000,000 kronor, har i den av jordbrukskommittén behandlade promemorian uttalats, att ifrågavarande justering givetvis ej bör ske efter rent mekaniska grunder, utan att hänsyn bör tagas jämväl tili försörjningssynpunkter m. m. På grund av mjölkproduktionens dominerande betydelse kail det befinnas lämpligt att, då prissänkning skall äga ruin, låta denna i mindre utsträckning gå ut över mjölkpriset. På samma sätt kan man, då prishöjning skall ske, låta mjölken få något större andel av det totalbelopp, varmed kalkylen skall förbättras.

Eftersom det är svårt att i augusti med någon större grad av säkerhet bedöma inkomst- och kostnadsutvecklingen, har det inom kommittén ifrågasatts, att kalkylen skulle kunna bli föremål för efter justering längre fram på året- Därest detta skulle befinnas önskvärt, har såsom lämpliga tidpunkter för en ny omräkning av kalkylen angivits tiden omkring den 1 januari och tiden omkring den 1 maj. Självfallet kunna dessa senare omräkningar icke leda till ändring av spannmålspriserna, men möjlighet finnes att med ledning av desamma ändra animaliepriserna.

Av psykologiska skäl torde en sänkning av det i augusti satta mjölkpriset ej lämpligen böra ske under vintern. Därest kalkylen räknemässigt skulle motivera en sänkning av mjölkpriset, bör denna därför om möjligt icke vidtagas förrän längre fram på våren, då mjölkproduktionen mera påtagligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

börjar stiga. Vid denna tidpunkt blir sänkningen ej heller så märkbar, eftersom jordbrukarnas totalinkomster av mjölken då äro i stigande. Visar kalkylen däremot ett underskott, synes det riktigt att låta detta redan på vintern taga sig uttryck i ett högre mjölkpris. I sistnämnda fall gäller, att höjningen per kilogram mjölk kan göras större, då den företages på vintern än då den sker på våren.

Livsmedelskommissionens förslag rörande grunderna för

prissättningen.

Livsmedelskommissionen har i skrivelsen den 15 mars 1943 uppgivit att vid sammanträde med livsmedelskommissionens råd den 12 mars 1943 rådet enhälligt beslutat förorda en vårprissättning med tillämpning av de utav jordbrukskommittén förordade grunderna. Godsägaren Gösta Liedberg i sin egenskap av ordförande i styrelsen för Sveriges lanlbruksförbund och landstingsmannen Bernh. Ekström i sin egenskap av ordförande i styrelsen för riksförbundet landsbygdens folk hade inför rådet meddelat, att lantbruksförbundets styrelse och riksförbundets förtroenderåd jämväl enhälligt beslutat giva sin anslutning till jordbrukskommitténs principförslag. I fråga om detaljerna hade godsägare Liedberg, med instämmande av flera jordbruksrepresentanter, dock understrukit de olägenheter, som skulle följa, därest vid en eventuell efterjustering av priserna i januari eller maj ett konstaterat överskott inom vegetabilieproduktionen skulle få taga sig uttryck i sänkta priser på mjölken. Landstingsman Ekström hade i anslutning till jordbrukskommitténs behandling av prisfrågorna framhållit, att en förutsättning för nyssnämnda förtroenderåds anslutning till förslaget varit att inom den godkända kalkylen utrymme bereddes för en i viss mån förbättrad ställning för de sämst ställda producentgrupperna.

Livsmedelskommissionen har i detta sammanhang anmärkt, att jordbrukskommittén hos livsmedelskommissionen hemställt, att inom kommissionen måtte verkställas en undersökning rörande möjligheten att företaga en sådan omläggning av producentbidragsanordningen, att de svagaste jordbruken erhölle största möjliga hjälp. Därmed hade i första rummet åsyftats en omläggning för att möjliggöra en differentiering av mjölkpriset icke endast med hänsyn till brukningsdelarnas storlek utan även med hänsyn till de skiftande produktionsförutsättningarna i olika landsdelar. Kommissionen har vidare anfört, att en undersökning därom för närvarande påginge inom kommissionen och samråd ägde därvid rum med svenska mejeriernas riksförening. Kommissionen hade för avsikt att underställa Kungl. Maj :t resultatet av undersökningen i samband med avgivande av förslag rörande det tekniska regleringssystemets utformande under nästa regleringsår. Jämväl livsmedelskommissionen hade, enligt vad i skrivelsen anförts, anslutit sig till uppfattningen, att de priser å jordbrukets produkter, som skulle tilllämpas under regleringsåret 1943/44, borde fastställas snarast möjligt. I fråga örn grunderna för prissättningen biträdde kommissionen vad kommittén för-

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

ordat. I enlighet därmed borde de priser, som skulle fastställas, i stort sett överensstämma med den rådande produktprisnivån samt avse en produktionsvolym av ungefär samma storlek som den, vilken av kommittén framräknats för 1942/43. I augusti 1943 borde vidare en prognos uppgöras för inkomsterna och kostnaderna under 1943/44. Därest denna prognos resulterade i ett inkomstöverskott eller inkomstunderskott, som vore större än cirka 70,000,000 kronor, borde de fastställda priserna undergå justering med tillämpning av 4 %-regeln. En omräkning av inkomst- och kostnadskalkylen torde vidare böra ske omkring den 1 januari 1944 och omkring den 1 maj 1944, därest ej särskilda förhållanden ansåges föranleda bindning av priserna redan i augusti. Visade någon av dessa omräkningar över- eller underskott av nyss angiven storlek, borde justering av priserna äga rum enligt de grunder, som angivits av kommittén. Givetvis borde dock därvid beaktas de olägenheter, som ur produktions- och andra synpunkter kunde vara förenade med en sådan justering. Kommissionen har vidare förklarat sig dela den av jordbrukets representanter inom livsmedelskommissionens råd uttalade uppfattningen, att man i största möjliga utsträckning borde tillse, att vid en eventuell justering av priserna ett konstaterat överskott inom vegetabilieproduktionen icke komme att taga sig uttryck i sänkta priser på mjölken. Det bästa sättet att undvika sådan olägenheter, som här antytts, vore enligt kommissionens mening att, därest prognosen i augusti gåve vid handen, att 4 %-regeln skulle eller vid en senare justering kunde väntas komma träda i tillämpning, vegetabiliepriserna underkastades en sådan justering, att en eventuell underskattning av skördens storlek icke komme att inverka på mjölkpriset. Givetvis borde i dylikt fall den säkerhetsmarginal, som härigenom framkomme, icke omedelbart konsumeras genom höjning av andra priser. Därest omräkningen av kalkylen i januari skulle visa, att säkerhetsmarginalen ej eller endast delvis varit erforderlig, borde emellertid tydligen marginalen utjämnas genom en prishöjning på andra produkter.

Livsmedelskommissionen har meddelat, att enligt överenskommelse mellan livsmedelskommissionen och statens priskontrollnämnd hade förevarande ärende behandlats i samråd med nämnden, som haft tillfälle att undan för undan följa dess handläggning och deltaga i kommissionens förberedande överläggningar. Priskontrollnämndens råd hade i anslutning härtill haft att yttra sig över samma promemoria, som i ärendet förelagts livsmedelskommissionens råd. Vid sammanträde den 15 mars 1943 hade priskontrollnämndens råd i princip givit sin anslutning till en vårprissättning i enlighet med de grunder, som förordats av 1942 års jordbrukskommitté.

Priskontrollnämnden har sedermera avgivit utlåtande i frågan i överensstämmelse med den inom rådet uttalade uppfattningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

43 Livsmedelskommissionens förslag och Kungl. Maj:ts beslut i fråga om priser på jordbrukets produkter under regleringsåret

1943/44 m. m.

Livsmedelskommissionen har i sin förenämnda skrivelse den 15 mars 1943 framlagt förslag rörande prissättningen. Beträffande de allmänna utgångspunkterna för prissättningen har kommissionen i anslutning till vad tidigare uttalats anfört, att de absoluta produktpriserna borde avvägas så, att jordbrukets inkomster vid den i normkalkylen angivna produktionsvolymen och oförändrade priser på sådana förnödenheter, som vore föremål för statlig prisreglering, komme att överensstämma med kalkylens totala inkomstsumma. Därest det befunnes önskvärt att i någon riktning ändra vissa av de gällande produktpriserna, borde därför, enär de gällande priserna inginge i normkalkylen, ändringar i motsatt riktning vidtagas beträffande andra priser, så att kalkylens totalsumma bibehölles oförändrad. På samma sätt borde en eventuell prisändring på någon av de förnödenheter, som ovan omförmälts, kompenseras genom en prisändring i motsatt riktning på någon annan sådan förnödenhet eller genom en prisändring i samma riktning beträffande en eller flera på inkomstsidan upptagna produkter. I fråga örn vissa produkter gällde garantipriser, innebärande att staten förbunde sig att inlösa produkterna till de fastställda priserna. De produkter, som därvid avsåges, vore ärter, bönor, oljeväxter, spånadsväxter, matpotatis samt fabriks- och foderpotatis. För vissa av dessa produkter, nämligen ärter, bönor och potatis, hade normalpriser fastställts, vilka läge högre än garantipriserna. Vid prissättningen våren 1943 syntes man i nyssnämnda fall böra inskränka sig till att fastställa garantipriser. Normalprissättningen torde däremot böra anstå till hösten, då skörderesultatet kunde överblickas. Det borde emellertid omnämnas, att normalpriserna inginge i kalkylen och att följaktligen,om normalpriserna skulle sänkas hösten 1943, möjlighet borde finnas att i gengäld höja priset på någon annan produkt. Detta gällde dock endast under förutsättning att sänkningen ej toges i anspråk för att motväga ett eventuellt inkomstöverskott, som läge utanför ramen för 4 %-regeln. Upplysningsvis kunde meddelas, att skillnaden mellan normal- och garantipriset motsvarade ett inkomstbelopp av i fråga örn ärter 1,350,000 kronor och i fråga om malpotatis minst 10,500,000 kronor.

Rörande priserna för vegetabilier har kommissionen yttrat.

På våren 1942 fastställde Kungl. Maj:t till ledning för jordbrukarnas planering en relationsskala för de viktigaste grödorna. Ifrågavarande skala återfinnes här nedan.

Svarthavre, grundpris ................ = s öre/kg

Vithavre............................. = s + 0.6

Blandsäd............................ = s 4- 2

Korn................................ = s + 5

Råg................................. = s -f 8

Höstvete............................ =s + 8

Vårvete............................. =s + 9

Hö.................................. =0.7 s

44 Kungl. Alaj:ts proposition nr 246.

I vårvetepriset ingår vårvetetillägg med 1 öre för kilogram. Utöver de i skalan angivna priserna för vårvete och korn utbetalades en odlingspremie av för vårvete 40 kronor för hektar och för korn 50 kronor för hektar.

De gällande priserna avvika från prisskalan i följande hänseenden. Priset på havre ligger 0.5 öre för kilogram högre än det skulle ha gjort enligt skalan. Rågen har satts 1 öre för kilogram lägre i pris än höstvetet. Höpriset är slutligen lägre än det skulle ha varit enligt skalan.

Uti en inom livsmedelskommissionens kansli upprättad promemoria, vilken förelagts livsmedelskommissionens och priskonlrollnämndens råd, har förordats, att fastställandet av absoluta priser på vegetabiliska produkter i vår borde äga rum med utgångspunkt från en prisskaia av följande utseende.

Svarthavre, grundpris

Vithavre............

Blandsäd...........

Korn...............

Råg................

Höstvete............

Vårvete............

Hö.................

I vårvetepriset ingår vårvetetillägg med 2 öre för kilogram. 1 öre av detta tillägg har betraktats såsom extra stimulans. Enligt denna skala skulle priserna på blandsäd och havre sänkas med 0.5 öre för kilogram, vilket innebure en återgång till de fodersädspriser, som enligt den av 1942 års riksdag fastställda relationsskalan skulle ha tillämpats i år. Vidare skulle hö- och halmpriserna sänkas, de förra med 2 öre för kilogram och de senare med 1 öre för kilogram. Prissänkningen på fodersäd motiverades med att det vore önskvärt att dels få fram en tillräcklig vårvete- och havreodling, dels erhålla gynnsammare relation mellan fodersädspriset, å ena, samt fläsk- och äggpriserna å andra sidan.

Den hösten 1942 genomförda prisskillnaden mellan höstvete och höstråg skulle enligt skalan bibehållas. Som skäl därför anfördes i promemorian, att höstvetet på lämpliga jordar ger större avkastning än rågen och att det med hänsyn därtill syntes önskvärt att i någon mån stimulera höstveteodlingen, särskilt som denna odling till följd av de föregående missväxtåren gått tillbaka.

Till motivering av prissänkningen på hö åberopades, att relationsprjset för hö i den gamla skalan var alltför gynnsamt och att jordbrukarna i många fall ej kunnat få ut det i år gällande höpriset.

Beträffande den aktuella frågan örn en särskild stimulans för vårvete- och kornodlingen föreslogs i promemorian, att odlingspremier i år icke skulle utgå vare sig för vårvete eller för korn. Vårveteodlingen borde i stället stimuleras genom den i skalan vidtagna höjningen av vårvetetillägget från 1 öre för kilogram till 2 öre för kilogram. Det framhölls i promemorian, att anledningen till att man föregående år valde att lämna stimulansen till vårveteodlingen i form av odlingspremie närmast var, att man då på grund av det mycket bekymmersamma läget med avseende på brödsäd önskade få vårveteodlingen i viss omfattning utsträckt även till sådana jordar, å vilka vårvete vanligen ej brukar förekomma. Eftersom försörjningsläget i år är väsentligt bättre, kunde en sådan utsträckning av odlingen nu knappast anses önskvärd. Snarare borde man våren 1943 odla de spannmålsgrödor, som på respektive jordar lämnade den största avkastningen. Från vissa ledamöter inom jordbrukskommittén hade visserligen sympatier uttalats för att man

= s öre/kg

= s + 0.5 »

- S -f- 2 y>

= s 4- 5 »

= s + 7 »

= s + 8 »

= s + 10 »

= 0.5 s d

Kunni. Maj-.ts proposition nr 246.

även i år borde bestämma sig för odlingspremier, enär dessa vore till fördel för de mindre brukningsdelarna, vilka i regel lia sämre jord och därmed även lägre hektaravkastning än de större brukningsdelarna. Denna synpunkt syntes emellertid icke böra få vara avgörande.

För kornodlingen syntes enligt promemorian någon extra stimulans icke erforderlig utöver den, som läge däri att fodersädspriserna enligt den föreslagna skalan skulle sänkas till överensstämmelse med de för fodersäd i 1942 års relationsskala upptagna relationspriserna.

Det förutsattes vidare i promemorian, att garantipriserna för matpotatis skulle förbliva oförändrade. I fråga om fabriks- och foderpotatis syntes den jämkningen böra vidtagas, att garantipriset på dessa produkter komme att helt motsvara de priser, som odlare innevarande år erhållit vid leverans till stärkelsefabrik. Vidare borde sistnämnda garantipris göras enhetligt för hela landet.

Inom livsmedelskommissionens råd gjordes endast ett fåtal erinringar mot de konkreta prisförslag, som framlagts i ovannämnda promemoria. Den enda punkt beträffande vilken någon egentlig meningsskiljaktighet förelåg, var frågan örn havreprisets sänkning. Jordbrukarerepresentanterna uttalade starka betänkligheter mot en sänkning av det nuvarande havrepriset. Som skäl härför åberopades, att havreodlingen i stor utsträckning förekomme å mossoch sandjordar i mellersta Sverige, vilka icke lämpade sig för odling av någon annan gröda. En sänkning av havrepriset kunde därför enligt jordbrukarerepresentanternas mening icke utöva någon större effekt på produktionsinriktningen. Däremot finge sänkningen till resultat, att vissa områden inom mellersta Sverige, vilka redan nu vore missgynnade i inkomsthänseende, erhölle relativt ännu lägre inkomster än förut. Mot vad från jordbrukarnas sida sålunda anförts invändes av andra ledamöter i rådet, att statistiken syntes utvisa, att havre- och blandsädsodlingen under senare år ökat på bekostnad av brödsädsodlingen.

Livsmedelskommissionen har för sin del anslutit sig till den prisavvägning, som i förut omförmälda promemoria framlagts för livsmedelskommissionens råd. Beträffande priset på havre har kommissionen dock med hänsyn till vad inom rådet anförts icke ansett sig böra föreslå någon sänkning av det nu gällande priset. Den i promemorian föreslagna sänkningen av blandsädspriset bör däremot enligt kommissionens mening genomföras.

I anslutning till vad nyss anförts anser emellertid kommissionen att i händelse av en mycket god spannmålsskörd anledning kan finnas att på en eller annan punkt överväga nedsättning av spannmålspriserna, också om förutsättningarna för 4 %-regelns tillämpning icke helt föreligga. Givetvis bör i en sådan fråga samråd äga rum med jordbrukets organisationer.

Priskontrollnämnden och dess råd har i sin helhet tillstyrkt de i promemorian framlagda förslagen.

Beträffande prisregleringen på spannmål har svenska spannmålsaktiebolaget i skrivelse den 26 februari 1943 bland annat anfort följande synpunkter.

De för spannmålsmarknadsregleringen under verksamhetsåret 1942/43 tilllämpade anordningarna lia under rådande förhållanden varit i stort sett ändamålsenliga, dock att den i fråga örn regleringen av transportkostnaderna Ulllämpade anordningen i åtskilliga avseenden visat sig vara trögarbetad såväl för bolagets som för handelns del. Därest det icke befunnes möjligt att övergå till friare regleringsystem, ville bolaget frångå bibehållandet av nu gällande regleringsanordningar för det kommande verksamhetsaret, dock med vissa ändringar. Med stöd av erfarenheterna under nu löpande verksamhetsår ville bolaget sålunda understryka det ur marknads- och handelssynpunkt lämpliga i, att i fråga om brödsäd prissättningen baserades på ett viii avvägt

46 Kungl. Majlis proposition nr 246.

prisortssystem, innebärande Iliand annai att prisorterna fastställdes före regleringsårets ingång samt att antalet prisorter icke senare utökades annat än om alldeles särskilda omständigheter förelåge. Beträffande den sedan hösten 1940 tillämpade prissättningen med ett fast under hela regleringsåret lika pris ville bolaget framhålla, att vid sådan tillgång på spannmål, att beräknad skörd jämte tillgängligt reservlager väl syntes täcka behovet, den anordningen borde kunna tillämpas i avseende å brödsäden — däri inräknat korn — att det fastställda priset under regleringsåret tillätes stiga med belopp ungefärligen svarande mot ränte- och lagringskostnader. Bolaget ville föreslå en stegring i priset från den 1 september till den 31 maj med ett belopp av 1/2 öre för 100 kg och dag. Vid överläggningen inom bolagets styrelse hade dock från vissa håll föreslagits ett något högre belopp, enär det ifrågasatts om nyssnämnda belopp vore tillräckligt för sitt ändamål. Den tidigare tillämpade anordningen med ett för hela regleringsåret lika högt pris vöre dikterad av nödvändigheten att vid låg spannmålsskörd snarast möjligt bringa denna under effektiv kontroll och att således prissättningen anordnades så att odlarna icke hade anledning att av ekonomiska skäl dröja med försäljningen. Vid mera normal spannmålstillgång förlorade dessa synpunkter sin betydelse, vartill komme lämpligheten av sådant prissystem att regleringsorganet ej nödgades tidigt omhändertaga skörden med åtföljande lagringssvårigheter och därmed förbundna kostnader. Därest det befunnes möjligt att — såsom önskvärt vore — uppmjuka regleringsbestämmelserna torde den lämpligaste anordningen vara, att odlarna och andra innehavare av spannmål tillförsäkrades visst garantipris för sitt brödsäds- och fodersädsinnehav i den ordningen att bolaget till fastställt pris inlöste all till spannmålsbolaget vid viss tidpunkt t. ex. den 31 maj 1944 hembjuden spannmål. För marknadsregleringen hade bolaget att företaga stödköp eller försäljning. Inlösenpriset skulle för såväl brödsäd och fodersäd gälla fritt vissa särskilt angivna prisorter. För nödig kontroll över spannmålshandeln skulle dock alltjämt beslag och handelsreglering ävensom utfodringsförbud för brödsäd — inbegripet korn — gälla.

Statens livsmedelskommission ville i stort sett ansluta sig till de av spannmålsbolaget framförda synpunkterna. Sålunda är det uppenbart, att det under innevarande konsumtionsår tillämpade systemet beträffande brödsäden vållat såväl spannmålsbolaget som handeln mycket extra arbete och i onormal grad medfört belastning av statsmedel genom utbetalande av spannmålsfrakter. Kommissionen vill därför förorda en återgång till ett prisortssystem beträffande brödsäden. Härvid förutsätter kommissionen, att man från och med nästkommade konsumtionsår tillsvidare i södra och mellersta Sverige likställer kom med vete och råg. Spannmålsbolaget har uttalat, att prisortssystemet måste vara viii avvägt. Enligt kommissionens mening innebär detta alt antalet prisorter icke får göras för stort eller att prisorter införas å ur spannmålsdistribuiionssynpunkt olämpliga platser. Iakttager man icke i detta hänseende stor återhållsamhet, vinner man nämligen icke mycket på prisortssvstemets införande. Såsom prisorter böra ur berörda synpunkter utväljas de större kvarnplatserna såsom de mest betydelsefulla konsumtionsorterna. Vidare böra såsom prisorter uttagas ett begränsat antal större utförselorter för brödsäd så belägna, att de äro lämpliga såsom utlastningsplatser för vidare transport. Däremot böra icke ur nu berörda synpunkter mindre betydelsefulla orter göras till prisorter även örn å desamma finnas spannmålshandlare eller föreningar med tor lagring lämpliga utrymmen. Såvitt man av inom spannmålsbolaget inhämtade uppgifter kan döma, skulle ett införande av ett på detta sätt restriktivt antaget prisortssystem medföra att jordbrukarna genomsnittligt finge bära ungefär 50 öre för deciton i fraktkostnader, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

spannmålsbolaget enligt nuvarande anordningar fått bära. Det är under sådana omständigheter rimligt, att priset till jordbrukarna i samband med ett införande av prisortssystem höjes med nämnda belopp. Kommissionen delar vidare bolagets uppfattning om att man i händelse av en tillfredsställande skörd bör införa under konsumtionsåret successivt stigande priser. En sådan stigande prisskala bör emellertid under samma förutsättning tillämpas icke endast å brödsäd inklusive korn, utan även å fodersäd. Kommissionen anser vidare, att priserna böra successivt stiga från och med oktober månad 1943 lill och med april månad 1944 och att denna prisstegring bör omfatta 20 öre per månad, varvid dock månaden bör uppdelas på ett lämpligt antal perioder, exempelvis fyra perioder, med en stegring av 5 öre för deciton och period. Genom en dylik anordning kommer det genomsnittliga priset till jordbrukarna att bliva ungefär 50 öre högre än det ingångspris, som skulle tilllämpas under september månad. Detta belopp är beträffande brödsäd och korn lika stort som det nyssnämnda tillägget i samband med införande av ett prisortssystem. Man kan sålunda beträffande brödsäd och korn såsom ingångspris tillämpa de nuvarande spannmålspriserna. Beträffande fodersäd böra emellertid ingångspriserna sänkas med 50 öre för deciton i förhållande till de genomsnittspriser, som jordbruket eljest skulle erhålla.

Såsom bolaget framhållit, är det i hög grad angeläget, att de prisorter för brödsäd och korn, som man eventuellt kommer att införa, fastställas i god tid före det nya konsumtionsårets början. Kommissionen har också för avsikt att i samband med att medel äskas för spannmålsbolagets verksamhet under budgetåret 1943/44 lämna ett detaljerat förslag över de prisorter, som lämpligen böra ifrågakomma.

I fråga örn spannmålsbolagets uttalande rörande införande av friare regleringsformer å spannmålsmarknaden har kommissionen för avsikt att återkomma i samband med avgivande av förslag rörande det tekniska regleringssystemet på jordbrukets område.

I anslutning till vad ovan anförts förordar kommissionen, att med de förbehåll, som förut angivits, vid ingången av konsumtionsåret 1943/44 följande priser skola gälla vid försäljning från odlare av nedan angivna slag av spannmål, nämligen

Kronor per I

deciton

Vårvete .............................. 28: —

Höstvete.............................. 26: —

Råg.................................. 25: —

Korn ................................ 23: —

Stråblandsäd.......................... 19: 50

Vithavre.............................. 18: 50

Svarthavre............................ 18: —

I enlighet med jordbrukskommitténs förslag torde av vårvetepriset 1 öre per kilogram betraktas som extra stimulans och icke inräknas i inkomstkalkylen.

Samtliga priser böra från och med den 1 oktober 1943 successivt stiga, så att de den 1 maj 1944 komma att ligga 1 krona 40 öre högre än ingångsprisct.

Priserna avse spannmål av normalkvalitet. Beträffande brödsäd och korn böra priserna gälla fritt vid av köparen anvisat magasin å närmaste prisort.

För hö och hahn böra vidare under regleringsåret 1943/44 gälla priser, som med 2 respektive 1 öre per kilogram understiga de för innevarande regleringsår fastställda priserna å samma produkter.

De för 1942 års odling fastställda garantipriserna för matpotatis böra gälla

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

jämväl under produktionsåret 1943/44. Likaså torde priset på stärkelse- och bränneripotatis vid leverans till stärkelsefabrik för tillverkningsåret 1943/44 böra fastställas till samma belopp som för tillverkningsåret 1942/43. För fabriks- och foderpotatis torde därjämte böra fastställas ett garantipris att tillämpas vid spannmålsbolagets inlösen av sådan potatis. Sistnämnda pris föreslås till 10 öre per kilogram, vilket belopp i stöld sett svarar mot de priser, som odlare av stärkelse- och bränneripotatis skulle komma att erhålla vid leverans till stärkelsefabrik.

Beträffande ärter och bönor har kommissionen i en tidigare ingiven framställning föreslagit oförändrade garantipriser.

De föreslagna garantipriserna å ärter, bönor och potatis ligga lägre än nu gällande normalpriser. Huruvida förhållandet bör vara detsamma under nästa regleringsår, torde i anslutning till vad ovan anförts böra avgöras först på hösten 1943, då produktionsresultatet kan överblickas. För den händelse en sänkning av normalpriserna finnes kunna vidtagas, bör denna lämpligen gå i kompensation mot höjningar på ägg och fläsk.

I fråga om priserna å mjölk- och mejeriprodukter har kommissionen anfört.

I anslutning till de av kommissionen angivna grunderna för prissättningen förutsätter kommissionen, att i stort sett oförändrade priser på mjölk och mejeriprodukter skola gälla under nästa regleringsår. Detta innebär bland annat, att smörpriset och konsumtionsmjölkpriset skola förbli oförändrade, att mjölkbidragen skola utgå med i huvudsak oförändrade belopp, och att det särskilda anslaget å 3,500,000 kronor till Norrland och vissa andra landsdelar skall återkomma även för 1943/44.

Beträffande övriga animalier uttalades i den promemoria, som behandlades inom livsmedelskommissionens och priskontrollnämndens råd, att det ur försörjningssynpunkt syntes önskvärt, att äggproduktionens och fläskproduktionens lönsamhet i någon mån kunde förbättras. På grund härav förordades en höjning av genomsnittspriset på ägg med 15 öre per kilogram och en viss höjning av priset på fläsk.

Inom livsmedelskommissionens råd undeströko jordbrukets representanter önskvärdheten av att priserna på ägg och fläsk något höjdes. Därvid uttalades även, att en dylik prishöjning borde ske omedelbart. Enighet var emellertid rådande därom, att eventuella prishöjningar för dessa produkter under nästa konsumtionsår skulle kompenseras genom sänkningar på andra produkter. Med avgörande av frågan, vilka produkter, som härvidlag borde göras till föremål för sänkning i kompensationssyfte, ansågs kunna anstå till hösten, då möjligheter förefunnes att överblicka produktionsresultatet. Såsom lämpliga kompensationsobjekt ansågos — förutom hö och halm — matpotatis, ärter och hästkött kunna ifrågakomma.

Priskontrollnämnden och dess råd har förklarat sig icke ha något att erinra mot en mindre prishöjning till hösten för ägg och fläsk, därest detta vid nämnda tidpunkt bedömes lämpligt ur försör jningssynpunkt och prishöjningen sker inom den fastställda ramen för den totala kalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader och kompenseras genom mot densamma svarande prissänkningar på andra jordbruksprodukter av direkt betydelse för konsumenterna.

Livsmedelskommissionen finner för sin del önskvärt, att producentpriset på ägg höjes med i genomsnitt för år 15 öre per kilogram, därest kompensation mot prissänkningar för andra varor finnes lämpligen kunna ske. Sagda höjning motsvarar i inkomstkalkylen ett inkomstbelopp av 4,500,000 kro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 24G.

nor. Detta belopp uppväges delvis av de föreslagna inkomstsänkningarna för hö och halm, vilka sammanlagt motsvara 2,500,000 kronor. En del av det återstående beloppet eller 700,000 kronor synes lämpligen kunna erhållas genom en sänkning av priset på hästkött med 10 öre per kilogram. Därest skörden av matärter blir av tillfredsställande storlek, synes vidare kunna övervägas att i kompensationssyfte sänka normalpriset på ärter ned till garantiprisnivån, i vilket fall inkomsterna av ärter skulle komma att nedgå med

1,350,000 kronor.

Kommissionen finner det vidare angeläget, att fläskpriset under nästa konsumtionsår kommer att ligga cirka 15 öre per kilogram högre än för närvarande. Med anledning av en framställning från Sveriges slakteriförbund pågå för närvarande vissa undersökningar rörande möjligheterna att redan nu höja fläskpriset till producenterna utan att därigenom levnadskostnadsindex nämnvärt påverkas. Därest dessa undersökningar leda till ett högre fläskpris, torde man kunna utgå ifrån att detta högre pris skall komma att kvarstå jämväl under nästa produktionsår, såvida ej foderskörden blir osedvanligt dålig, i vilket fall man förmodligen ej bär råd att utöka svinuppfödningen. Det torde vara för tidigt att nu uttala sig om på vad sätt den inkomstökning, som genom prishöjningen uppkommer för jordbruket, skall kompenseras. Här må endast erinras om att som nyss sagts man vid en god skörd av potatis torde kunna sänka priset på potatis något, dock givetvis ej längre ned än till garantiprisnivån.

Beträffande priserna å kraftfoder och konstgödsel har kommissionen yttrat följande.

Kommissionen förutsätter, att nu gällande priser på konstgödsel och kraftfoder under regleringsåret 1943/44 skola bibehållas oförändrade. Eftersom anskaffningskostnaderna för sagda förnödenheter, såvitt nu kan bedömas, komma att för nämnda regleringsår ställa sig högre än motsvarande kostnader under innevarande år, innebär nämnda förutsättning en höjning av den nu utgående statssubventionen för konstgödsel och kraftfoder. En sänkning av priset på superfosfat har varit föremål för diskussion inom kommissionen, vilken diskussion emellertid lett till att kommissionen icke ansett sig böra avgiva något förslag härom. Den närmaste anledningen till denna ståndpunkt är att en sänkning av superfosfatpriset dels medför en ytterligare stegring av statssubventionen och dels, enligt förut omförmälda principer, måste kompenseras genom en höjning av priset på andra av staten prissatta förnödenheter eller genom motsvarande prissänkning på jordbrukets produkter.

Livsmedelskommissionen har därefter hemställt örn Kungl. Maj:ts beslut i enlighet med vad kommissionen sålunda anfört och förordat.

Genom beslut den 19 mars 1943 har Kungl. Majit bemyndigat kommissionen dels att vid reglering av priserna på jordbrukets produkter samt på konstgödsel och kraftfodermedel under regleringsåret 1943/44 utgå från de av kommissionen i skrivelsen den 15 mars 1943 föreslagna grunder, dels alt uppdraga åt svenska spannmålsaktiebolaget att inom samma tider och på samma villkor, sorn av Kungl. Majit angivits för inlösen av potatis av 1942 års skörd, under regleringsåret 1943/44 inköpa potatis av 1943 års skörd, dock att inköpspriset å fabriks- och foderpotatis av fullgod beskaffenhet inom hela riket bör utgöra 10 kronor för decilon, dels ock att för tillverkningsåret 1943/44 fastställa det pris, sorn tillverkare av potatisstärkelse eller brännvin skall erlägga till leverantören vid inköp av potatis av för fabriksändamål

liihang lill riksdagens protokoll 194.3. 1 sami. Nr 216.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

normal kvalitet, till samma belopp, som varit gällande för tillverkningsåret 1942/43.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 april 1943 har livsmedelskommissionen bemyndigats att vidtaga åtgärder för höjning av fläskpriset, därvid normalpriserna å gödsvin finge höjas med 6 öre för kilogram för svinkroppar i viktsklassen 70—80 kilogram, med 15 öre för kilogram i viktsklassen 80—90 kilogram samt med 18 öre för kilogram beträffande svinkroppar med en vikt av minst 90 kilogram.

Jag torde i detta sammanhang även få erinra om dels Kungl. Maj:ts beslut den 12 mars 1943, enligt vilket Kungl. Maj:t bemyndigat livsmedelskommissionen att uppdraga åt svenska spannmålsaktiebolaget att under april månad 1944 inlösa alla till bolaget före den 1 april samma år hembjudna partier vitkålfrö och morotfrö av 1943 års inhemska produktion och därvid betala för vitkålfrö 18 kronor för kilogram och för morotfrö 5 kronor för kilogram, dels ock Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1943, enligt vilket Kungl. Maj:t bemyndigat statens reservförrådsnämnd att utan ersättning utdela 1942 års inhemska skörd av nikotinoljetobak till odlare för användning av däri innehållen nikotin till bekämpande av skadedjur å växter, ävensom ej mindre anbefallt livsmedelskommissionen att utbetala högst 108,000 kronor till reservförrådsnämnden, som ägde använda beloppet för bestridande av nämndens i samband med den inhemska odlingen av nikotinoljetobak under år 1942 uppkomna kostnader, än även bemyndigat kommissionen att uppdraga åt spanmålsaktiebolaget att inköpa all av aktiebolaget svenska tobaksmonopolet under år 1943 inom landet i försökssyfte odlad nikotinoljetobak.

Livsmedelskommissionens förslag till övriga regleringsåtgärder

för regleringsåret 1943/44.

Såsom förut nämnts innefattar statens livsmedelskommissions förenämnda skrivelse den 3 april 1943, vilken skrivelse även underställts kommissionens råd, förslag till fortsatta regleringsåtgärder på jordbrukets område utöver de i skrivelsen den 15 mars 1943 behandlade. I samband med utarbetande av sina förslag har kommissionen haft till övervägande ett flertal framställningar avseende ifrågavarande område. Bland dessa må nämnas en från svenska spannmålsaktiebolaget den 26 februari 1943, vilken framställning, torde såsom bilaga 3 få fogas vid detta protokoll.

Allmänna riktlinjer.

Livsmedelskommissionen har inledningsvis framhållit att man torde böra räkna med nödvändigheten av att nu gällande handels- och förbrukningsreglering i stort sett borde bibehålies. Kommissionen har förutsatt, att dylika åtgärder under nästa regleringsår komme att bliva erforderliga i ungefär samma omfattning som för närvarande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

51 Efter att ha erinrat om innehållet i vissa delar av kommissionens skrivelse den 15 mars 1943 har kommissionen rörande frågan om stödjande av det svagare jordbruket anfört följande.

Såsom anförts i livsmedelskommissionens förenämnda skrivelse den 15 mars 1943 har 1942 års jordbrukskommitté haft under behandling frågan örn möjligheterna att på ett mera effektivt sätt än för närvarande stödja det svagare jordbruket. Kommittén har också enats örn den uppfattningen, att förslag snarast borde framläggas örn en sådan omläggning av producentbidragen på mjölk, som möjliggör ett bättre stöd åt de svagare jordbruken. I detta sammanhang torde böra nämnas, att de åtgärder i nämnda syfte, som av kommissionen kunna finnas motiverade och lämpliga, skola rymmas inom ramen för omförmälda normkalkyl. Detta innebär i stort sett, att en förbättring av de svagare jordbrukens ställning icke kan ske på annat sätt än genom en inkomstminskning för andra grupper av jordbrukare. Förutom nyssnämnda omläggning av producentbidraget på mjölk har i enahanda syfte ifrågasatts införandet av producentbidrag jämväl å fläsk, eventuellt i förening med slaktavgift, samt upptagande av en allmän mjölkavgift. Med hänsyn till de olägenheter, som visat sig följa med ett producentbidrag på fläsk respektive upptagande av en allmän mjölkavgift, förordas i det följande, att den önskvärda utjämningen mellan svagare och bättre jordbruk i huvudsak skall äga rum genom en viss omläggning av producentbidraget på mjölk.

Kommissionen har föreslagit att med hänsyn till det rådande läget och svårigheten att bedöma den kommande utvecklingen Kungl. Maj:t även för nästa regleringsår borde erhålla vidsträckta befogenheter med avseende å jordbruksregleringen. Nu gällande regleringsfullmakt gällde beträffande spannmålsregleringen tiden intill den 1 september 1943 och i fråga örn potatisregleringen tiden intill den 1 oktober 1943 samt i övrigt tiden intill den 1 juli 1943. Eftersom inkomst- och kostnadskalkylen avsåge tiden från och med den 1 september 1943 till och med den 31 augusti 1944, har det synts kommissionen lämpligt, att Kungl. Maj:ts regleringsfullmakt finge omfatta samma tid. I överensstämmelse härmed har kommissionen föreslagit att Kungl. Maj:t borde äga att utan hinder av meddelade beslut eller gjorda uttalanden handha jordbruksregleringen under nämnda tid samt vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Det torde emellertid i enlighet med riksdagens uttalande böra förutsättas, att Kungl. Maj:t icke i vidare mån än för närvarande borde äga utan riksdagens hörande frångå de nu beslutade grunderna för prissättningen eller vidtaga ändringar i regleringsåtgärderna, då sådant hörande utan olägenhet kunde ske.

Ehuru flertalet av de regleringsförfattningar, som gällde vid krigets utbrott, icke varit i praktisk tillämpning under de senaste åren, har kommissionen ansett lämpligt att bibehålla desamma även under nästa regleringsår. Av nämnda författningar hade förordningen den 28 juni 1941 angående mjölkavgift samt förordningen den 7 juni 1935 angående slaktdjursavgift förlänats fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1943, medan förordningen den 11 juni 1937 angående utförselbevis för råg och vete samt reglcringsförfaltningarna på potatismarknadens område gällde till och med

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

den 31 augusti respektive den 30 september 1943. Kommissionen har förordat, att samtliga nämnda författningar ävensom andra av riksdagen lämnade speciella bemyndiganden på jordbruksregleringens område, i den mån deras giltighet utginge under innevarande år, förlängdes att gälla tills vidare.

Jag torde härefter få övergå till att redogöra för kommissionens ställning till vissa speciella frågor, berörande de olika områdena av jordbruksregleringen.

Mjölk- och matfettsrcgleringen. Kommissionen har ansett att de statliga regleringsåtgärderna beträffande matfett, mjölk och ost m. m., vilka avsåge att reglera handeln med och förbrukningen av nämnda varor, tills vidare borde bibehållas i stort sett oförändrade. Det borde ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till utvecklingen av försörjningsläget avgöra om deras fortsatta bestånd eller eventuella omläggningar av desamma. I detta sammanhang har kommissionen framhållit, att, örn man för återstoden av krisen icke skulle ha att räkna med andra utländska fettråvaror än som för närvarande funnes inom landet, man syntes få överväga vissa speciella åtgärder för utdrygning av vår försörjning med matfett, därest man ville vara beredd på att krisen kunde fortsätta under vintern 1944/45. Härvid hade bland annat diskuterats att i utdrygningssyfte höja vattenhalten i smör och margarin, framför allt bagerimargarin. För att så skulle kunna ske erfordrades vissa ändringar i nu gällande förordning den 30 juni 1932 angående kontroll av tillverkningen av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion samt konstister m. m. Kommissionen har ansett, att Kungl. Majit med hänsyn härtill ur beredskapssynpunkt borde erhålla bemyndigande av riksdagen att vidtaga av försörjningsläget betingade ändringar i nämnda förordning. Såsom ett annat alternativ har framhållits, att det under samma förutsättning kunde bliva aktuellt att ytterligare i någon mån sänka konsumtionsmjölkens fetthalt. Härför erfordrades emellertid icke särskilt bemyndigande av riksdagen.

Såsom förut nämnts har övervägts viss omläggning av det nuvarande bidragssystemet på mjölkregleringens område i syfte att bereda det svagare jordbruket ett ytterligare stöd.

Kommissionen har framhållit, att det icke torde kunna bestridas att produktionsbetingelserna vid framställning av mjölk vore mycket olikartade inom olika delar av landet. Enligt kommissionen berodde detta delvis på att brukningsdelarna inom vissa områden av landet vöre mycket små och icke medgåve en fullt rationell produktion och delvis på den omständigheten att jordmån och klimatiska förutsättningar starkt varierade mellan olika landsdelar. Det vore för att utjämna dessa olikheter i fråga om produktionsbetingelser som de s. k. Norrlandstilläggen och producentbidragen kommit till. Anledningen till att man, då de sistnämnda bidragen infördes, hade beslutat sig för att utbetala bidragen till samtliga mejerileverantörer hade närmast varit svårigheten att på ett tillfredsställande sätt lösa de gränsproblem, som all-

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

tid måste uppstå, då man sökte inskränka ett mjölkbidrag endast till leverantörer av en viss storleksordning.

Livsmedelskommissionen har i anslutning till jordbrukskommitténs förut anförda önskemål i samråd med svenska mejeriernas riksförening verkställt vissa undersökningar rörande möjligheten av en sådan omläggning av producentbidragen, att dels de minsta jordbruken kunde erhålla en något bättre inkomst av mjölkproduktionen än för närvarande och dels från bidragens totalsumma, vilken i inkomst- och kostnadskalkylen för 1942/43 upptagits till 44 miljoner kronor, skulle kunna frigöras ett visst belopp för att användas till ytterligare lokal differentiering av mjölkpriserna. Resultatet av dessa undersökningar föreligger i form av ett förslag, till vilket såväl riksföreningen som livsmedelskommissionen och dess råd enhälligt anslutit sig. Förslaget innebär att en höjning av bidragen till de minsta leverantörerna och en successiv sänkning av bidragen till de större leverantörerna skulle ske. Leverantörer med en viss större mejeriinvägning per år borde helt uteslutas från delaktighet i bidragsanordningen. Enligt förslaget skulle bidraget för en grundkvantitet invägd mjölk av 200 kilogram per månad utgöra 4 öre per kilogram. För en tillskottskvantitet av 300 kilogram per månad skulle bidraget utgöra 3 öre, för en därpå följande tillskottskvantitet av 300 kilogram per månad 2 öre och för en därpå följande tillskottskvantitet av 300 kilogram per månad 1 öre, allt räknat per kilogram invägd mjölk. Levererade producenten ytterligare 300 kilogram mjölk per månad, bortfölle sistnämnda bidrag å 1 öre per kilogram, vid en ytterligare leverans av 300 kilogram per månad 2-öresbidraget och vid en ytterligare leverans av 300 kilogram per månad 3-öresbidraget. Vid en ytterligare leverans av 300 kilogram per månad sänktes bidraget för grundkvantiteten till 3 öre per kilogram, vid en ytterligare leverans av 300 kilogram sänktes sistnämnda bidrag till 2 öre per kilogram, vid en ytterligare leverans av 300 kilogram per månad sänktes samma bidrag till 1 öre per kilogram och vid en ytterligare leverans av 300 kilogram per månad bortfölle det helt. Enligt förslaget skulle samtliga mejerileverantörer med en invägning av högst 1,525 kilogram per månad genom omläggningen erhålla en förbättring, som för de minsta leverantörerna motsvarade 1 öre per kilogram invägd mjölk och som sjönk med stigande invägning. Leverantörer med en invägning av mer än 1,525 kilogram mjölk per månad finge en försämring, högst utgörande 0.61 öre per kilogram invägd mjölk. Enligt nu gällande bestämmelser för producentbidraget ha de mindre leverantörerna rätt att erhålla s. k. efterreglering vid kalenderårets utgång. Denna reglering har införts för alt bereda de mindre leverantörerna möjlighet att för utfyllnad av de lägre leveranserna under vintern tillgodoräkna sig de högre leveranserna under sommaren. Enligt det nu framlagda förslaget skulle ifrågavarande efterreglering bli till större delen obehövlig. Kommissionen har nämligen framhållit, att vid detta förslag en viss reglering skedde automatiskt, i det att bidraget bleve större ju mindre invägningen vore. På grund härav och då en efterreglering vore mycket svår att tekniskt genomföra vid en differentiering av producentbidraget, har kommissionen ansett, att nuvarande efterregle-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

ring borde slopas i samband med ett eventuellt genomförande av förslaget. Det vore vidare lämpligt att i samband med omläggningen införa en arealspärr för producentbidraget. Denna spärr, vilken lämpligen syntes kunna sättas vid en åkerareal av 40 hektar, skulle avse att förhindra att mejerileverantörer, vilka hade en mycket stor konsumtionsmjölkförsäljning eller vilkas jordbruk vore inriktat enbart eller huvudsakligen på vegetabilisk produktion, skulle få del av bidraget. Därest förslaget genomfördes, borde till ledning för mejeriernas uträkning av producentbidraget i enskilda fall uppgöras en särskild tabell, angivande bidragets storlek vid olika invägningskvantiteter.

Till belysande av sitt förslag bar kommissionen vid sin skrivelse fogat tre tablåer, vilka såsom bilaga 4 torde få fogas vid detta protokoll.

Rörande de ekonomiska konsekvenserna av förslaget har kommissionen anfört.

Enligt verkställda beräkningar inbesparas genom nämnda omläggning av producentbidraget 12,300,000 kronor per år, och kostnaderna för bidragsanordningen i dess nya utformning kunna därför beräknas till 31,700,000 kronor per år. Ett belopp, motsvarande besparingen eller 12,300,000 kronor, torde böra anvisas till lokal differentiering under nästa budgetår, dock att på sätt i det följande föreslås viss mindre del av detta belopp synes böra få tagas i anspråk för utbetalande av differentieringsbidrag i Norrland för mjölk, som inväges under juni månad 1943.

Såsom förutsatts i kommissionens skrivelse den 15 mars 1943 torde det på hösten 1942 anvisade anslaget å 3,500,000 kronor för lokal differentiering av mjölkpriset i vissa landsdelar böra utgå jämväl under nästa budgetår. Sammanlägges detta anslag med förenämnda belopp av 12,300,000 kronor, skulle därefter 15,800,000 kronor stå till förfogande för lokal differentiering.

Vad angår fördelningen av sistnämnda belopp synes i första hand området för de nuvarande extra mjölkpristilläggen böra utökas till att omfatta jämväl Gästrikland, Gävleortens mejeriförenings område i Uppsala och Västmanlands län, Dalarnas mejeriförenings mejeriområde, Värmlands län, örebro läns bergslag samt Tossbo och Vedbo härader och Åmåls stad inom Älvsborgs län. Inom den utökade delen av området torde böra utgå ett extra mjölkpristillägg å all invägd mjölk av 20 öre per kilogram mjölkfett, motsvarande 0.72 öre per kilogram mjölk. Extra mjölkpristillägg skulle härefter komma att utgå i Norrbotten och Västerbotten med 60 öre per kilogram mjölkfett, i Norrland i övrigt med 40 öre per kilogram mjölkfett och i det nya området med 20 öre per kilogram mjölkfett. Förenämnda utvidgning av området för det extra mjölkpristillägget kan beräknas draga en kostnad av 1,450,000 kronor per år.

Vid förhandlingar, som på hösten 1942 fördes mellan olika organisationer på jordbrukets område i samband med fördelningen av det för innevarande regieringsår anvisade anslaget av 3,500,000 kronor, ställdes i utsikt, att mjölkproduktionen i Norrland även under sommarmånaderna skulle få bibehålla de differentieringsbidrag, som för närvarande utgå från samma anslag. Som skäl härför åberopades bland annat, att mjölkinvägningen i Norrland vore lika låg på sommaren som på vintern och inom vissa områden till och med lägre. Då emellertid anslaget icke förslog för utbetalande av bidrag för tiden efter maj månads utgång, tänkte man sig ursprungligen att upptaga en frivillig mjölkavgift för bestridande av kostnaderna för ett fortsatt bidrag i Norrland under månaderna juni—augusti. Vid de överläggningar, som kommissionen i samband med förberedandet av nu förevarande framställning haft med svenska mejeriernas riksförening, har sedermera det förslaget väckts,

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

att berörda kostnader skulle täckas av medel, som frigöras genom omläggningen av producentbidraget. Det har förutsatts, att producentbidragsanordningen i dylikt fall skulle omläggas redan från och med den 1 juli 1943. Genom denna ordning för kostnadernas täckande vinnes, bland annat, att man nu slipper göra ändring på mer än en bidragsanordning och dessutom undviker den irritation bland producenterna, som en sänkning av det allmänna mjölkpristillägget otvivelaktigt skulle medföra. Kommissionen har för sin del kunnat ansluta sig till nämnda förslag, och då jordbruksrepresentanterna inom kommissionens råd jämväl förklarat sig tillstyrka förslaget, förordar kommissionen att detsamma genomföres. Kostnaden för utbetalandet av här avsedda differentieringsbidrag i Norrland för månaderna juni—augusti 1943 belöper sig på sammanlagt 1,200,000 kronor.

Det extra mjölkpristillägget inom Gästrikland—Värmland—Dalarna m. m. å 20 öre per kilogram matfett torde böra utgå från och med den 1 juli 1943. Sedan kostnaderna för detta mjölkpristillägg under budgetåret 1943/44 samt för differentieringsbidragen inom Norrland under juni—augusti 1943 blivit täckta, återstår av det här förut nämnda beloppet på 15,800,000 kronor 13,200,000 kronor. I anslutning till vad förut anförts bör denna återstod komma till användning för utbetalande av lokala differentieringsbidrag under regleringsåret 1943/44. Det synes av flera skäl icke lämpligt att redan nu fastlägga grunderna för utanordnandet av sistnämnda bidrag, utan prövningen härav synes böra anstå till i höst, då man har större möjlighet att överblicka produktionen och produktionsförhållandena inom de olika landsdelarna. Det torde emellertid böra förutsättas, att under hela 1943/44 inom Norrland skola utgå differentieringsbidrag av ungefär samma storleksordning som för närvarande. Kostnaderna för dessa norrländska bidrag ha beräknats till 4,570,000 kronor per år. För lokal differentiering inom landet i övrigt skulle således för tiden intill budgetårets utgång stå till förfogande omkring 8,600,000 kronor. Det torde böra ankomma på livsmedelskommissionen alt efter förslag av svenska mejeriernas riksförening besluta om användningen av här avsedda medel.

I anslutning till det anförda har kommissionen föreslagit att anslaget till producentbidrag under nästa budgetår skulle upptagas till 31,700,000 kronor. Kostnaderna för utbetalande av mjölkpristillägg kunde beräknas till samma belopp som för ändamålet anvisats för innevarande budgetår eller 34,000,000 kronor. De extra mjölkpristilläggen torde efter förut föreslagna utvidgning av bidragsområdet komma att draga en kostnad av 6,000,000 kronor. För lokal differentiering i övrigt borde slutligen anvisas runt 14,500,000 (15,800,000 —1,450,000) kronor.

Under de senaste åren ha för täckande av de av produktionsminskningen föranledda ökade kostnaderna för mjölktillförseln till de större konsumtionsorterna utbetalats dels s. k. merfraktsbidrag, dels s. k. regleringskostnadstilllägg till vissa mjölkorganisationer i Stockholm och Göteborg, dels viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk vid några mejerier, som leverera mjölk till Stockholm, dels ock bidrag till uppehållande av mejeriernas körlinjer inom de områden, där på grund av den minskade mjölkproduktionen transportkostnaderna per kilogram mjölk äro särskilt höga. För innevarande regleringsår har för berörda ändamål anvisats ett anslag av 6,000,000 kronor. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande utgå vidare till mejeriorganisationerna på vissa orter bidrag såsom ersättning för utebliven prishöjning på

56 Kungl. Majlis proposition nr 246.

konsumtionsmjölk. Under innevarande regleringsår torde i sådana bidrag komma att utbetalas sammanlagt 1,200,000 kronor.

Samtliga nu nämnda bidrag och tillägg har kommissionen ansett böra bibehållas. Bidraget till upprätthållande av mejeriernas körlinjer har föreslagits skola utgå i Norrland under hela året och i övriga delar av landet under liden obtober—maj. Med hänsyn till svårigheten att på förhand beräkna medelsåtgången för varje särskilt ändamål har kommissionen ansett, att bidragen, i likhet med vad som skett för innevarande budgetår, böra sammanslås till ett anslag. Kommissionen har uppgivit, att enligt en preliminär, inom svenska mejeriernas riksförening gjord uppskattning kostnaderna förde olika ändamålen skulle komma att uppgå till följande belopp, nämligen 3,500,000 kronor för merfrakter, 1,000,000 kronor för regleringskostnadstillägg, 1,000,000 kronor för behandling av konsumtionsmjölk, 2,200,000 kronor för körlinjebidrag och 1,200,000 kronor för kompensation för utebliven prishöjning. Storleken av nyssnämnda anslag borde med ledning härav bestämmas till 9,000,000 kronor. Liksom hittills borde enligt kommissionens mening Kungl. Majit äga befogenhet förordna, att anslaget finge användas även för tillgodoseende av annat ändamål än förut nämnts, som vore av särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande under rådande kristid.

Gällande bestämmelser rörande pristillägg för lantsmör har kommissionen föreslagit skola gälla även under nästa regleringsår. Statsverkets kostnader för dessa pristillägg och för omhändertagandet av lantsmör har kommissionen — med hänsyn till hittills under innevarande budgetår för ifrågavarande ändamål gjorda utbetalningar — beräknat till 1,000,000 kronor.

Reglering av andra animaliska produkter än mjölk. Kommissionen har förordat, att det nuvarande regleringssystemet beträffande kött och fläsk skulle bibehållas i huvudsak oförändrat under nästa regleringsår. Enligt kommissionens mening hade man under nämnda år, under förutsättning av en normal foderskörd, att emotse en fortsatt undernormal nedslaktning av storboskap och som följd härav alltjämt en knapphet på kött. Kommissionen hade därför ansett en utökning av fläskproduktionen önskvärd, i den mån fodersituationen det medgåve. För åstadkommande av en dylik ökning hade kommissionen under nämnda förutsättning och under förutsättning av motsvarande prissänkning på andra produkter förordat en höjning av priset på fläsk, så att det under nästa konsumtionsår komme att ligga omkring 15 öre per kilogram högre än för närvarande. Denna kommissionens uppfattning hade godkänts av Kungl. Majit.

På grund av vikten att stimulera de mindre brukningsdelarna till största möjliga leveranser av fläsk har inom kommissionen övervägts införande av ett system med producentbidrag för fläsk. Dylikt bidrag skulle utgå med visst belopp per kilogram fläsk för en viss årsleverans. Kommissionen har emellertid under hänvisning till verkställd utredning framhållit, att ett producentbidrag skulle komma att omfatta en så betydande del av fläskproduktionen, att det ur stimulanssynpunkt måste anses lämpligare med en allmän höjning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

lläskpriset. Samtliga jordbrukarrepresentanter i kommissionens råd ha, enligt vad kommissionen upplyst, bestämt avstyrkt en sådan anordning. På grund härav har kommissionen ansett något producentbidragssystem för fläsk för närvarande icke böra genomföras.

Rörande äggregleringen har kommissionen i nu förevarande skrivelse anfört följande.

Den utomordentligt klena foderskörden under år 1941 gjorde det nödvändigt att vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma en mycket kraftig begränsning av användningen av fodersäd och annat kraftfoder inom hönsskötseln. Följden härav blev en reduktion av hönsstammen. Medan antalet äldre höns inom riket enligt husdjursräkningen den 3 juni 1941 uppgick till cirka

8,200,000, var motsvarande tal enligt räkningen den 1 juni efterföljande år cirka 5,800,000. Minskningen utgör 29.4 procent. Nedgången i antalet kycklingar och unghöns var emellertid ännu mera framträdande; från omkring

2,500,000 i juni 1941 till omkring 1,150,000 vid samma tid följande år, d. v. s. en minskning med ej mindre än 53.6 procent.

Under sommaren 1942 sammankallade livsmedelskommissionen representanter från av ägghandelsregleringen berörda näringsorganisationer till diskussion angående nämnda reglering. Därvid behandlades bland annat frågan, huruvida ägghandelsregleringen borde kvarstå eller om förutsättningar förelåge för dess upphävande. Från intet håll framlades förslag örn slopande av regleringen. Ej heller tillstyrktes, att man skulle gå en medelväg, d. v. s. upphäva själva handelsregleringen men låta normalprisbestämmelserna kvarstå. Vid ifrågavarande tillfälle diskuterades de ändringar, som borde vidtagas i det då rådande regleringssystemet. Huvudpunkten härvidlag utgjorde kontrollen över äggproducenternas äggförsäljning. Det framhölls därvid, att den effektivaste åtgärden för att befrämja den legala handeln vöre, att fodertilldelningen, som lämnas i förhållande till de i den legala handeln saluförda myckenheterna ägg, hölles så stor som möjligt. Andra frågor, som behandlades vid detta tillfälle, voro bland annat kontrollen över de auktoriserade ägguppköparna, ägguppköparnas och partihandlarnas leveransskyldighet samt ransoneringssystemet i egentlig mening.

Med ledning av vad som framkommit vid ifrågavarande diskussion ha genomförts bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med de därvid framlagda förslagen. Sålunda ha bland annat producenterna närmare knutits till de ägguppköpande handlandena, varigenom bättre möjligheter erhållits att kontrollera att äggen säljas inom regleringens ram. Vidare erhålla numera endast sådana personer, som icke inneha höns, äggkort i motsats till vad tidigare varit förhållandet.

På grund av det förhållandevis goda skördeutfallet under sommaren 1942 lia förutsättningarna för upprätthållandet av äggproduktionen undergått en väsentlig förbättring. Fodertilldelningen har sålunda från och med hösten 1942 kunnat avsevärt ökas i jämförelse med tidigare.

På grund av den förut omtalade nedskärningen av hönsstammen har äggproduktionen under den gångna delen av regleringsåret 1942/43 givetvis dock icke kunnat hålla sig vid samma nivå som under närmast föregående regleringsår. En nedgång i produktionen föreligger sålunda beträffande sista kvartalet 1942 i jämförelse med samma kvartal året dessförinnan. Vissa gynnsamma omständigheter, däribland det förhållandevis höga producentpriset samt den rikliga fodertilldelningen, lia bidragit till att nedgången i handelns tillförsel av ägg varit mindre än som kunnat förväntas med hänsyn till den förut omtalade minskningen av hönsantalet. Under första kvartalet innevarande

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

år har tillförseln till handeln t. o. m. varit avsevärt större än samma tid år 1942. Härtill har dock i väsentlig mån bidragit de hittills under innevarande år för äggproduktionen gynnsamma väderleksförhållandena.

Det är möjligt att på grundval av gjorda redovisningar angiva handelns totala omsättning av ägg under första regleringsåret. Denna omsättning har uppgått till sammanlagt omkring 16,000 ton, varav cirka 75 procent gått genom partihandeln.

För närvarande undersökas inom livsmedelskommissionen förutsättningarna för att genom en skärpt kontroll kunna vid rådande produktion öka tillförseln av ägg till handeln.

Reglering av potatis m. m. Sedan Kungl. Majit genom kungörelse den 30 juni 1942 (nr 564) förordnat om överflyttande å livsmedelskommissionen av de uppgifter, som tillkomma statens potatismjölsnämnd, ankommer numera på livsmedelskommissionen att handhava ledningen av den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av försörjningen med potatis och potatisprodukter. Kommissionen har uttalat, att det icke kunde avgöras i vilken omfattning det under nästa regleringsår kunde bli erforderligt att bibehålla nu nämnda regleringsåtgärder förrän kännedom vunnits om storleken av 1943 års potatisskörd.

Genom förordning den 26 juni 1933 (nr 389) har tillverkningen av potatismjöl blivit föremål för en fullständig statlig reglering. Enligt sagda författning, vilken trätt i kraft den 1 september 1933 och efter förlängning senast genom kungörelsen den 21 mars 1940 (nr 165) gäller t. o. m. den 30 september 1943, må tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) annorledes än till förbrukning i eget hushåll icke äga rum utan tillstånd av Kungl. Majit eller den, åt vilken rätten att meddela dylikt tillstånd av Kungl. Majit överlåtes. Närmare föreskrifter angående de villkor, under vilka tillstånd må åtnjutas, meddelas av Kungl. Majit ävensom, enligt Kungl. Majits bemyndigande och i samband med tillståndets lämnande, av den, åt vilken rätten att lämna tillstånd må hava överlåtits. Tillsyn över efterlevnaden av denna förordning utövas numera av livsmedelskommissionen. Ifrågavarande reglering har kommissionen föreslagit i sin nuvarande form böra bibehållas tills vidare. I anslutning härtill har kommissionen framhållit, att ny förordning om tillverkning av potatismjöl, vilken avsåge att ersätta förordningen av den 26 juni 1933 borde antagas av riksdagen.

Efter framställning av livsmedelskommissionen har Kungl. Majit den 25 september 1942 godkänt ett mellan kommissionen och Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. den 9 september 1942 upprättat avtal, avseende inköp och försäljning av potatisstärkelse under innevarande tillverkningsår. Avtalet, som godkänts av Kungl. Majit under förbehåll, bland annat, att i 9 § av kommissionen gjord utfästelse vinner riksdagens godkännande, innebär, att föreningen inköper den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst 400,000 deciton, med undantag av vad som må användas till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt 9 § i avtalet åtager sig kommissionen under förutsättning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

statsmakternas godkännande och om avtalet icke skulle komma att förnyas för tillverkningsåret 1943/44 att vidtaga eller föranstalta örn åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla minst 58 kronor per deciton för den 1 oktober 1943 inneliggande lager av potatisstärkelse, dock med avdrag av 30,000 deciton. Dessutom åtager sig kommissionen under angivna förutsättning och om avtalet icke skulle förnyas att vidtaga eller föranstalta om åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna grunder i avseende å inneliggande lager av potatisstärkelse, utom 30,000 deciton, under tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1943. Vid godkännandet av ifrågavarande avtal har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja göra framställning hos riksdagen om godkännande av den i avtalets § 9 av kommissionen gjorda utfästelsen. Kommissionen hemställer nu, att dylikt godkännande inhämtas.

I samband med förslaget om förlängning av bestämmelserna i förordningen angående tillverkning av potatismjöl har kommissionen erinrat därom att enligt förordning den 2 mars 1934 (nr 34), som ändrats senast genom kungörelse den 25 maj 1941 (nr 262) samt efter förlängning senast genom kungörelsen den 20 september 1940 (nr 832) gällde t. o. m. den 30 september 1943, föreskrivits, att vid införsel av bland annat dextrin och stärkelseklister skulle, utöver enligt tulltaxan utgående tull, utgå tilläggstull med 5 kronor för 100 kilogram. Kommissionen har framhållit att den genom förordningarna den 2 mars 1934 (nr 34) och den 25 maj 1941 (nr 262) pålagda tilläggstullen borde erhålla förlängd giltighet tillsvidare.

Brödsädsregleringen. Livsmedelskommissionen har uttalat att det under de förhållanden, med vilka man nu hade att räkna, bleve erforderligt att i princip bibehålla anordningarna för reglering av handeln med brödsäd jämväl under nästkommande konsumtionsår. Vissa jämkningar har kommissionen emellertid ansett böra företagas i de nu gällande regleringsbestämmelserna. I detta sammanhang har kommissionen erinrat om att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1943 skall i händelse av en tillfredsställande skörd för all spannmål tillämpas en anordning med under regleringsåret successivt stigande priser. Från och med oktober månad 1943 till och med april månad 1944 skola sålunda priserna stiga med 20 öre per deciton och månad, varvid varje månad uppdelas på fyra perioder med en stegring av 5 öre per deciton och period. Detta medför, att såsom ingångspris måste bestämmas ett pris, som med 50 öre per deciton understiger det medelpris för konsumtionsåret, som man avser att uppehålla.

Kommissionen har föreslagit, att, för den händelse skörden bleve av sådan storleksordning att den måste anses såsom god, normalpriser å brödsäd och kom icke fastställdes utan att i stället odlare och andra innehavare därav tillförsäkrades visst garantipris för sitt brödsädsinnehav i den ordning, att svenska spannmålsbolaget till fastställt pris inlöste all till bolaget vid viss tidpunkt, t. ex. den 31 maj 1944, liembjuden spannmål. Skulle skörden icke

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 246-

bliva särlan att den kunde anses såsom god, borde enligt kommissionens uppfattning däremot den nuvarande anordningen med normalpriser bibehållas. Såsom stöd för förslaget har kommissionen anfört.

Det kan icke förnekas, att tillämpningen av normalprisbestämmelserna på spannmål visat sig vara förenad med vissa olägenheter. Sålunda har hos spannmålsbolaget erfordrats en vidlyftig kontrollorganisation, som kommit att draga betydande kostnader. Vidare har handeln betungats med delvis ganska invecklade föreskrifter örn kvalitetstillägg och kvalitetsavdrag vid inköp från jordbrukare, frakttillägg o. s. v. Ett system med ett inlösningsförfarande vid slutet av regleringsåret synes ändamålsenligt för avhjälpande av de nu nämnda olägenheterna. Därtill kommer, att odlarna vid tillämpning av nämnda system i vissa fall kunna, utan att detta medför någon höjning av mjölpriserna eller någon ökad kostnad för statsverket, till följd av konkurrensen olika avnämare emellan, erhålla något högre priser för sin spannmål än vid det nu gällande systemet. Skulle emellertid spannmålspriset tendera att, med mer än visst belopp, överstiga den normalprisnivå som eljest skulle gälla, torde åtgärder böra vidtagas för att förhindra fortsatt stegring. I dylikt syfte kan spannmålsbolaget verkställa försäljning till kvarnarna från statens lager. Det kan även befinnas lämpligt att i ett dylikt läge återinföra normalpriserna.

Mot garantiprissystemet har å andra sidan invänts, att det kan medföra den konsekvensen, att odlarna i förhoppning om att framdeles kunna erhålla ett högre pris hålla inne sin spannmål alltför länge. Denna invändning synes, vad angår brödsäd och korn, bärkraftig endast i händelse av en medelmåttig eller dålig skörd. I sådant fall är det nämligen erforderligt, att så mycket som möjligt av skörden snarast bringas under statlig kontroll. Skulle skörden däremot bliva verkligt god, gör sig sistnämnda krav ej gällande med samma styrka.

Kommissionen anser sig på grund av det anförda kunna förorda en omläggning av det nuvarande systemet beträffande brödsäd och korn för den händelse skörden blir av sådan storleksordning, att den måste anses såsom god. Skulle detta icke bliva fallet, bör den nuvarande anordningen med normalpriser bibehållas. Därest berörda omläggning finnes böra äga rum, torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av kommissionen utfärda närmare bestämmelser härom.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut skall från och med den 1 september 1943 inom södra och mellersta Sverige en återgång ske till det förut praktiserade prisortssystemet i fråga om brödsäd. Ett av spannmålsbolaget avgivet förslag till prisorter vore enligt vad kommissionen uppger för närvarande föremål för granskning och översyn inom kommissionen. Kommissionen har uttalat att den ämnade vid denna granskning följa den principen, att såsom prisorter borde fastställas dels de större kvarnplatserna dels ock orter, varå fullgoda mottagnings- och lagringsmöjligheter för spannmål funnes och vilka vore så belägna, att spannmål i större omfattning under nämnda förhållanden brukat och i fortsättningen kunde beräknas komma att utlastas från desamma för vidare befordran till konsumtion. Beträffande andra orter än kvarnplatser toges hänsyn jämväl därtill, att dessa orter icke finge vara så belägna, att de förhindrade ur distributionssynpunkt ändamålsenliga spannmålstransporter. Å andra sidan finge givetvis tillses, att producenterna inom avlägset belägna

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Cl

trakter kunde vinna avsättning för sin brödsäd utan att behöva belastas med orimligt höga transportkostnader. Därvid kunde enligt kommissionens mening exempelvis under vissa förutsättningar ifrågakomma att efter ansökan undantaga dylika producenter från den allmänna leveransplikten för brödspannmål, varigenom de skulle kunna, med vederbörlig licens, avyttra sin spannmål på det ekonomiskt mest fördelaktiga sättet. En tillämpning av dessa principer för granskningen torde komma att leda till att de av bolaget föreslagna prisorterna utökades med ytterligare ett mindre antal sådana orter. Kommissionen har anmält sin avsikt att sedan granskningen slutförts till Kungl. Maj:t ingiva ett definitivt förslag angående prisorter.

I anslutning till livsmedelskommissionens uttalande angående prisorterna ha ledamöterna av kommissionens råd godsägaren C. G. Liedberg och direktören K. J. O. Lindström avgivit särskilda yttranden. Godsägaren Liedberg har uttalat, att antalet prisorter borde bestämmas med hänsyn till att maximalfrakterna icke skulle bliva betungande för vissa producenter och att antalet sålunda borde utökas till avsevärt flera än vad livsmedelskommissionen avsett. Enligt direktören Lindströms mening vöre det ett rättfärdighetskrav, att jordbrukarna så långt möjligt finge likartade frakter. Vid bestämmandet av prisorternas antal måste därför hänsyn tagas såväl till de av kommissionen framförda synpunkterna om kvarnplatser och orter med fullgoda lagringsmöjligheter, där spannmål vanligen funne avsättning och som vore välbelägna ur distributionssynpunkt, som ävenledes till avstånden och därav följande fraktkostnader som drabbade jordbrukarna.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser må kom användas för utfodring i norra Sverige. Till norra Sverige hänföras därvid, förutom hela Norrland, socknarna Ore, Orsa, Våmhus, Mora, Älvdalen, Venjan, Särna, Idre, Transtrand, Lima, Malung, Äppelbo, Järna och Säfsnäs i Kopparbergs län samt Nyskoga, Norra Finnskoga, Södra Finnskoga, Norra Ny, Dalby, Fryksände, Lekvattnet, Östmark och Vitsand i Värmlands län. Kommissionen har förordat, att motsvarande bestämmelser tillämpas jämväl under regleringsåret 1943/44. De delar av landet, där utfodringsförbud av korn ej skulle gälla, borde emellertid utökas med Nås socken i Kopparbergs län.

Vid försäljning av vete, råg och korn från auktoriserad spannmålshandlare, auktoriserad utsädeshandlare eller spannmålsbolaget till kvarnindustrien har under det nu löpande konsumtionsåret tillämpats det vid försäljning från odlare fastställda normalpriset med ett tillägg av 50 öre per deciton. Detta tillägg är till en del avsett att utgöra gottgörelse för en viss lids lagring. Utöver delta tillägg har spannmålsbolaget till partihandlare utbetalat en extra ersättning av 35 öre per deciton för spannmål, som från annan spannmålshandlare levererats till partihandlaren och intagits på dennes magasin samt därifrån vidareförsänts till kvarn.

Kommissionen har framhållit, att därest anordningen med successivt stigande priser komme till stånd, spannmålshandeln genom de stigande priserna erhölle gottgörelse för lagringskostnaderna. Man kunde därför enligt kommissionens mening ifrågasätta att något sänka förenämnda tillägg örn 50

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

öre per deciton. Kommissionen har emellertid förordat, att tillägget jämväl under nästkommande regleringsår bibehölles vid sitt nuvarande belopp, detta bland annat på den grund, att tillägget inom vissa delar av landet hittills ansetts snarast vara något för lågt tilltaget. Ett ytterligare skäl att bibehålla tillägget oförändrat läge däruti, att kommissionen sett sig föranlåten att undersöka möjligheterna för ett slopande av förut omförmälda tillägg om 35 öre per deciton till partihandlare, som intoge spannmål på magasin. Av nämnda belopp utgjorde omkring 20 öre lagringsersättning. Erfarenheten hade vidare visat, att det praktiskt taget varit omöjligt att effektivt kontrollera, huruvida spannmål, som vidareförsänts till kvarn, varit intagen på den säljande partihandlarens magasin. Kommissionen har under sådana omständigheter ansett att ersättningen i fråga borde om möjligt bortfalla.

Kommissionen har vidare framlagt vissa förslag avseende att förhindra onödig omgång vid spannmålshandeln. Kommissionen har härom anfört följande.

Vid kvarns inköp av spannmål direkt från odlare har kvarnen hittills haft att erlägga samma grundpris till odlaren som spannmålshandlaren vid dess inköp från odlare. Enär skyldighet förefunnits för såväl kvarnarna som spannmålshandeln att inlösa från odlare liembjuden spannmål efter det fastställda grundpriset, har det för odlaren varit likgiltigt, om försäljningen skett till kvarn eller spannmålshandlare. Detta har i sin tur haft till följd, att en del spannmål, som egentligen bort gå direkt till kvarn, i stället först passerat en eller två spannmålshandlare, varigenom ej endast en onödig fördyring av spannmålen uppstått utan även transportväsendet belastats i onödigt stor omfattning. Det måste givetvis framstå såsom ett önskemål, att spannmål, som skall förmalas, i största möjliga utsträckning söker sig vägen direkt till kvarn utan fördyrande mellanled. Det synes fördenskull önskvärt, att vid sidan av prisortssystemet även andra anordningar vidtagas för ernående av en dylik utveckling. Ett system, varigenom kvarnarna och spannmålshandeln beredas möjlighet till en viss konkurrens om spannmålen från odlarna, torde härvidlag kunna övervägas. Skulle en anordning med ett inlösningsförfarande per den 31 maj 1944 komma till stånd, löser sig givetvis ifrågavarande problem av sig självt, enär detta system förutsätter en dylik fri konkurrens. I motsatt fall vill kommissionen förorda, att möjlighet till konkurrens skapas genom ett medgivande, att normalpriserna vid inköp direkt från odlare få överskridas, dock högst med ett belopp, motsvarande det tillägg, som kvarnindustrien har att betala vid sina inköp från spannmålshandeln, eller 50 öre per deciton. Ett sådant system skulle säkerligen medföra en ökad direkt försäljning till kvarnarna. A andra sidan torde, med hänsyn till kvarnarnas begränsade lagringsutrymmen, det icke behöva befaras, att några avsevärda kvantiteter komma att undandragas spannmålshandeln. I de fall, där den handeln tillerkända marginalen örn 50 öre på grund av de lokala förhållandena är mer än tillräcklig, torde vidare, såsom tidigare antytts, konkurrensen komma att medföra, att denna marginal minskas till förmån för odlarna.

Livsmedelskommissionen har härefter till behandling upptagit fragan om förmätningen och förmalningsersättningen under det kommande konsumtionsåret. I detta hänseende har kommissionen anfört följande.

Förmalningen vid kvarnarna måste på grund av de under konsumtionsåret 1941/42 mycket knappa spannmålstillgångarna undergå en betydande om-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

läggning under nämnda konsumtionsår. Sålunda förbjöds förmälning av rågsikt och dessutom bestämdes, att av vetemjöl finge framställas endast ett hushålls- och ett bagerimjöl. I såväl råg- och vetemjöl påbjöds inblandning av potatismjöl och potatisflingor samt viss inmalning av korn och majs, varjämte föreskrifter meddelades örn inmalning av råg i vetemjölet. Vidare fann sig kommissionen nödsakad såväl att minska mjöl- och brödransonerna som att genom skärpta ransoneringsbestämmelser öka användningen av sammalet rågmjöl för att spara vetemjöl. Det förhållandevis goda skördeutfallet år 1942 öppnade emellertid möjlighet att något lätta på de tidigare inskränkningarna. Under innevarande konsumtionsår har man därför kunnat utöka brödransonerna dels generellt genom särskilda tilldelningar av havregryn m. m., vilka varor tidigare måst inköpas på de för inköp av mjöl och bröd gällande kupongerna, dels för vissa befolkningskategorier nämligen en del barn och personer med tungt kroppsarbete. Dessutom har allmänheten kunnat tillhandahållas ett siktat rågmjöl, benämnt samsikt, som visserligen icke är av samma höga kvalitet som den tidigare förekommande rågsikten men vars förekomst likväl innebär en betydande lättnad för busmödrarna vid bakningen i hemmen. I avsikt att hushålla med tillgångarna av vete och råg inblandas emellertid alltjämt korn till i genomsnitt 13 procent i de olika mjölerna, varjämte i vetemjölet inblandas 10 procent rågmjöl.

Den jämförelsevis rikliga spannmålsskörden år 1942 möjliggjorde vid avvägningen mellan jordbrukets inkomster och kostnader en sänkning av spannmålspriserna. Därvid sänktes priset å höstvete från 27 till 26 kronor, priset å vårvete från 29 till 27 kronor, priset å råg från 27 till 25 kronor samt priset å korn från 26 till 23 kronor, allt per deciton. I juni månad 1942 anhöll livsmedelskommissionen hos statens priskontrollnämnd, att mallönen inom kvarnindustrien måtte göras till föremål för en mer ingående undersökning, detta i avsikt bl. a. att få utrönt, huru förmalningsersättningen skäligen borde avvägas. Sedan denna undersökning under hösten 1942 fullgjorts, blev det möjligt att slutgiltigt fastställa förmalningsersättningen ej endast för det nya konsumtionsåret, som börjat den 1 september 1942, utan även för tiden 1 april—31 augusti 1942. I avvaktan på slutgiltigt besked i denna angelägenhet hade kommissionen förskottsvis låtit utbetala förmalningsersättning för tiden 1 april—31 augusti 1942 med 7 kronor 25 öre per deciton och för tiden 1 september—30 november 1942 med 5 kronor för deciton. I enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 18 december 1942 bestämdes, att för tiden 1 april—31 augusti 1942 den förskottsvis utbetalade förmalningsersättningen om 7 kronor 25 öre per deciton skulle anses såsom definitiv. Därjämte skulle under samma tid enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1942 för vårvete av 1941 års eller äldre skörd utgå ersättning med 1 krona 25 öre per deciton. För tiden 1 september—15 oktober 1942 skulle förmalningsersättningen för spannmål av 1941 års eller äldre skörd fortfarande utgå med 7 kronor 25 öre per deciton och för spannmål av 1942 års skörd med 5 kronor 55 öre per deciton. Den 16 oktober 1942 företogs en reglering av priserna å spannmål av 1941 års eller äldre skörd, varför förmalningsersättningen för tiden 16 oktober—31 december 1942 kunde fastställas till ett enhetligt belopp örn 5 kronor 25 öre per deciton. Från och med den 1 januari 1943 sänktes utförsäljningspriserna från kvarnarna på olika slag av mjöl, vilka prissänkningar ansågos böra komma detaljhandeln lill godo. Slutligen fastställdes förmalningsersättningen för tiden 1 januari— 31 augusti 1943 till 5 kronor 80 öre per deciton. Fönnalningsersättning vid löneförmalning har under hela konsumtionsåret utgått nied 2 kronor per deciton. Sammanlagt beräknas förmalningsersättningen under det nu löpande konsumtionsåret komma att utbetalas med cirka 34,000,000 kronor.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Även om 1943 års brödsädsskörd skulle bliva lika stor som skörden år 1942, är det enligt kommissionens uppfattning uppenbart, att nian fortfarande måste räkna nied en restriktiv hushållning med brödsädstillgångarna och då i synnerhet nied vetetillgångarna. På grund av att de hösten 1942 besådda höstsädesarealerna voro avsevärt mindre än normalt, är det emellertid snarast att befara, att årets skörd av vete och råg icke skall nå upp till samma storlek som motsvarande skörd år 1942. På grund härav anser kommissionen, att man under konsumtionsåret 1943/44 måste bibehålla ungefär motsvarande inblandnings- och utmalningsbestämmelser och att nian alltså icke vågar räkna med några förbättrade mjölkvaliteter. Å andra sidan torde man med hänsyn till befintliga ingångslager vara berättigad att nu utgå ifrån, att under konsumtionsåret 1943/44 skall, även vid en svag skörd, för handelsförmalning kunna disponeras lika mycket spannmål som under nu löpande konsumtionsår eller cirka 550,000 ton. Vid beräknande av det belopp, som för konsumtionsåret 1943/44 kan erfordras för utbetalande av förmalningsersättning, har kommissionen därför utgått från nämnda kvantitet och ungefär oförändrade förmalningsförhållanden i avseende å inblandning och utmatning. Kommissionen har vidare räknat nied de spannmålspriser, som på grund av Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 19 mars 1943 torde komma att fastställas av kommissionen. Dessa innebära en höjning av vårvetepriset med 1 krona per deciton men överensstämma i övrigt i princip nied nu gällande priser. Odlarna skola emellertid erhålla kompensation för prisortssystemets införande med 50 öre per deciton brödspannmål. Till följd av nämnda omständigheter får kvarnindustrien erlägga ett med motsvarande belopp förhöjt pris för den inköpta brödsäden. Härtill kommer, att man bör räkna med en höjning av vårvetepriset i förhållande till det under innevarande år gällande priset på grund av pristillägg för proteinhalt. Vårvetet av 1942 års skörd hade nämligen osedvanligt låg proteinhalt. Slutligen må även anföras, att den nu utgående förmalningsersättningen, 5 kronor 80 öre per deciton, redan vid oförändrade spannmålspriser med sannolikhet måste justeras uppåt från och med den 1 september 1943 för att en höjning av mjölpriserna skall kunna undvikas.

Av det anförda framgår, att kvarnindustriens kostnader för brödspannmålen komma att öka under instundande regleringsår. Det torde kunna förutsättas, att dessa ökade kostnader med hänsyn till den fastslagna prispolitiken icke få taga sig uttryck i förhöjda mjölpriser. I stället måste då den nu utgående förmalningsersättningen höjas. De medel, som erfordras för utbetalning av en sålunda förhöjd förmalningsersättning, ha vid en handelsförmalning av 55,000 ton beräknats uppgå till omkring 40,000,000 kronor. Skulle mjölpriserna tilllåtas stiga och förmalningsersättningen alltså bibehållas oförändrad, stannar medelsbehovet vid omkring 34,000,000 kronor.

Fodersädsregleringen. Livsmedelskommisionen har till en början uttalat, att den frågan väckts, huruvida man icke till nästkommande år kunde genomföra vissa lättnader i regleringsanordningarna i fråga örn fodersäd, framför allt då det gällde handeln med denna jordbrukare emellan. Avgörandet av denna fråga kunde emellertid enligt kommissionens mening först ske sedan storleken av 1943 års fodersädsskörd med någon säkerhet kunde bedömas. Kommissionen har dock ansett, att, därest årets fodersädsskörd bleve mycket god, kommissionen ville förorda, att man upptoge till övervägande att väsentligt lätta på de handelsreglerande anordningarna och om möjligt endast bibehålla bestämmelserna om fodersädsavstående och normalprisbestämmelserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246. 65

I händelse av en knapp fodersädssituation bortfölle givetvis de nu antydda möjligheterna.

Vad beträffar fodersädsavståendet har kommissionen framhållit att detta under innevarande regleringsår varit förenat nied åtskilliga besvärligheter. En av de främsta anledningarna härtill hade enligt kommissionens uppfattning varit svårigheten att på ett tillfredsställande sätt kunna erhålla fullt tillförlitliga uppgifter angående skördeutfallet. Framför allt hade den i augusti månad anordnade individuella skördeuppskattningen på brukningsdelar med en åkerareal av 10 hektar och däröver icke givit det utbyte, varmed man räknat. I anledning härav har kommissionen ansett, att man finge söka sig fram på delvis nya vägar, varvid man bl. a. borde överväga en viss komplettering av den officiella skördestatistiken. Livsmedelskommissionen hade för avsikt att inom den närmaste tiden inkomma med särskild framställning i denna del.

Komissionen har vidare uttalat, att, då kornet under nästkommande konsumtionsår borde hänföras till brödsäd, det egentliga fodersädsavståendet borde omfatta endast havre och blandsäd. Till undvikande av en del svårigheter, som visat sig uppkomma under innevarande år, borde till fodersäd även hänföras matärter, som odlats tillsammans med vårstråsäd'. I detta sammanhang har kommissionen framhållit, att odlare, som på grund av gällande bestämmelser komme att få avstå sitt korn, givetvis skulle äga möjlighet att inköpa annan fodersäd till sina husdjur.

Beträffande kvantiteterna fodersäd som böra avstås har kommissionen anfört följande.

Vid fastställandet av de kvantiteter fodersäd, som skola avstås till det allmänna, bör man -— med hänsyn till önskvärdheten av att stödja animalieproduktionen och därvid främst fläsk- och mjölkproduktionen — framgå med största möjliga försiktighet. Vid en god fodersädsskörd torde man kunna beräkna, att för tillgodoseende av de behov, som skola täckas genom fodersädsavståendet, erfordras en totalkvantitet av omkring 300,000 ton. Av nämnda kvantitet utgör 75,000 ton havre till havregrynskvarnarna, 70,000 ton fodersäd till armén och skogs- och åkerhästar, 100,000 ton fodersäd till det mindre jordbrukets behov av tilldelning av fodersäd samt 50,000 ton utsäde, vilka båda sistnämnda kvantiteter sålunda gå tillbaka till jordbruket. Avståendet av ifrågavarande totalkvantitet torde vid en god fodersädsskörd kunna ordnas ganska enkelt. Den önskade myckenheten kan nämligen sannolikt erhållas genom att från kristidsnämnderna införskaffas uppgifter om de kvantiteter, sorn — sedan jämförelsevis rikliga mängder reserverats för utfodring och utsäde — kunna avstås inom nämndsområdena. Tänkbart är härvid, att de sålunda erbjudna kvantiteterna ej helt och hållet behöva tågås i anspråk. Skulle emellertid skördeutfallet bliva mera svagt, torde man däremot få tillgripa den under de senaste regleringsåren tillämpade metoden, nämligen att först inom relativt knappa gränser fastställa de myckenheter, som envar jordbrukare skall äga behålla, och därefter kräva avstående av hela den återstående kvantiteten.

Uppenbart är, att jordbrukarna så snart som möjligt höra få kännedom örn de kvantiteter fodersäd, som skola avstås. Under gynnsamma förhållanden bör avståendet kunna fastställas på grundval av skörderapporterna per den 31 augusti, d. v. s. under senare delen av september månad, och uppgifter örn

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 246. f>

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

detsamma vara jordbrukarna tillhanda under loppet av oktober månad. I en ogynnsam situation kan det emellertid bliva nödvändigt att uppskjuta beskeden angående leveranserna till dess att skördeutfallet i slutet av oktober månad kan mera tillfredsställande överblickas.

Under innevarande konsumtionsår lia de förbrukare, som erhållit tillstånd att från spannmålshandlare inköpa fodersäd, haft att erlägga ett högre pris för säden än det pris, som handlanden erlagt vid sitt inköp från odlare. Prisskillnaden per deciton har därvid varit 1 krona i södra och mellersta Sverige samt 2 kronor 25 öre i norra Sverige. Denna skillnad har utgjort handelns marginal. Erforderliga transportkostnader ha däremot burits av svenska spannmålsaktiebolaget. Kommissionen har förordat, att ifrågavarande anordningar bibehölles under det kommande regleringsåret, bland annat av den anledningen att inköp och försäljningar jordbrukare emellan därigenom uppmuntrades.

Fodercellulosa. Kommissionen har ansett, att för nästa regleringsår icke borde anskaffas fodercellulosa, då tillgången härå för närvarande syntes tillräcklig för att täcka behovet under kommande år, även örn foderutfallet skulle bliva svagt.

Kommissionen har härom anfört följande.

På grund av 1941 års svaga skördeutfall kom under konsumtionsåret 1941/ 42 fodercellulosa till användning såsom ersättningsfoder i mycket stor utsträckning. Enligt uppgifter från svenska spannmålsaktiebolaget torde sålunda under sagda konsumtionsår jordbruket lia tillförts icke mindre än cirka

437,000 ton fodercellulosa, säkerligen ett ovärderligt tillskott under dåvarande förhållanden. Med hänsyn härtill och med tanke på de svårigheter, som under nämnda konsumtionsår yppade sig beträffande framför allt rivningen men även i fråga om distributionen, upptogos tidigt på våren 1942 överläggningar rörande leveranserna från cellulosafabrikerna av fodercellulosa under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943. Därvid utgick man från att för nämnda tid behövde tillverkas en grundkvantitet fodercellulosa om 550,000 ton. Denna kvantitet skulle, beroende på skördeutfallet, kunna ökas eller minskas. 1942 års skörd blev emellertid som redan anförts jämförelsevis god beträffande såväl fodersäd som stråfoder. Med anledning härav träffades med cellulosafabrikerna avtal om reducering av ovannämnda grundkvantitet till cirka 340,000 ton, därav en avsevärd del av beskaffenhet att jämväl kunna finna avsättning för papperstillverkning. Av fodercellulosa, inköpt på grund av tidigare avtal, återstod den 1 juli 1942 omkring 70,000 ton.

Försäljning av fodercellulosa sedan juli månad 1942 till och med utgången av februari månad 1943 har icke uppgått till mer än 69,000 ton. Kommissionen beräknar, att under nu löpande stallfodringsperiod icke mer än ytterligare cirka 10,000 ton fodercellulosa komma att försäljas. Av de tillgängliga kvantiteterna ha tidigare exporterats 30,000 ton och förhandlingar pågå för närvarande om export av ytterligare 20,000 ton. För den inhemska konsumtionen kan alltså av redan kontrakterade kvantiteter före ingången av nästkommande konsumtionsår beräknas återstå cirka 280,000 ton. Under dessa omständigheter anser kommissionen, att man icke för närvarande har någon anledning att vidtaga anstalter för tillverkning och inköp av ytterligare myckenheter. Även om skördeutfallet år 1943 skulle bliva svagt, torde jordbruket likväl icke komma att efterfråga fodercellulosa i samma utsträckning som

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

under konsumtionsåret 1941/42, delvis beroende på att jordbruket under innevarande regleringsår kunnat upplägga en del foderreserver. Skulle efterfrågan bliva livligare än väntat, finns givetvis möjlighet att till konsumtion under årets senare del få till stånd en betydande nytillverkning.

Beträffande utförsäljningspriset på fodercellulosa bar kommissionen ansett, att detta såsom jämförelsevis väl avpassat efter fodervärdet borde bibehållas oförändrat, oaktat detta innebure, att staten alltjämt finge taga på sig betydande kostnader i mellanavgift. Kommissionen har dock ifrågasatt örn icke särskilda anstalter borde vidtagas för att befrämja en ökad användning av fodercellulosa. Härutinnan har kommissionen emellertid icke ansett sig böra avgiva något förslag, förrän utfallet av årets skörd kunde överblickas.

Oljekraftfoder och kli. Kommissionen har rörande tillgången på oljekraftfoder uppgivit följande.

Under konsumtionsåret 1941/42 tillfördes jordbruket i runt tal 125,000 ton oljekraftfoder, d. v. s. en kvantitet, som uppgick till nära hälften av den årliga förbrukningen åren närmast före krigsutbrottet. Under nu löpande konsumtionsår uppgår den sammanlagda tilldelningen av oljekraftfoder till inemot 100,000 ton, vilket visserligen är alltför litet men dock mera än man för ett år sedan vågade räkna med. Sistnämnda kvantitet oljekraftfoder har i övervägande grad kommit till användning för direkt stödjande av mjölkproduktionen. Det oljekraftfoder, som utdelats i form av tillskottsfoder till fodercellulosa, har nämligen på grund av den ringa försäljningen av fodercellulosa, icke uppgått till några större kvantiteter. Extra tilldelning av oljekraftfoder har kunnat verkställas för att underlätta de supplementära mjölkleveranserna.

Såvitt man nu kan bedöma, måste man räkna med att tillgången på oljekraftfoder under konsumtionsåret 1943/44 på grund av de försvårade importmöjligheterna blir ännu sämre än tidigare.

Kommissionen har under hänvisning till den knappa tillgången på kraftfoder framhållit angelägenheten av att det oljekraftfoder, som kunde tilldelas jordbruket, användes för upprätthållande av mjölkproduktionen på mest ändamålsenliga sätt. Härvid borde givetvis tagas hänsyn till tillgången inom olika delar av landet på eget ur ägg vitesynpunkt tillfredsställande foder. Hittills hade visserligen oljekraftfoder åtminstone i mindre mängder kunnat tillföras samtliga delar av riket. Mångenstädes hade dock därvid tilldelningen av oljekraftfoder, i den mån den räknats per ko, blivit så ringa, att den ur produktionssynpunkt varit nästan värdelös. Kommissionen har därför ansett, att i nuvarande situation det bleve nödvändigt att från tilldelning av oljekraftfoder utesluta sådana delar av landet, där tillgången på hö vore jämförelsevis riklig. Även i andra landsdelar kunde det befinnas lägligt att begränsa tilldelningen till de mest högmjölkande besättningarna. Utförsäljningspriserna på oljekraftfoder har kommissionen i anslutning till vad kommissionen anfört i sin skrivelse den 15 mars 1943 trots väsentligt ökade importkostnader ansett böra bibehållas oförändrade.

Beträffande handeln med kli Ilar kommissionen erinrat örn att havre- och kornkli under senare delen av innevarande regleringsår fått försäljas fritt.

68 Kungl. Mcij:ts proposition nr 246.

Ifråga om vete- och rågkli har kommissionen ansett sig för närvarande kunna räkna med en årsproduktion vid handelskvarnarna av tillhopa 70,000 till

75,000 ton. Under konsumtionsåret 1941/42 hade kvarnarna endast framvunnit obetydliga mängder rågkli, vilket i stor utsträckning inblandats i vetekliet. Sedan man numera börjat tillverka samsikt, hade de framvunna kvantiteterna rågkli blivit större. Det hade emellertid, bland annat på grund av att råg- och vetekli åsatts samma pris, 18 kronor per deciton, yppat sig vissa svårigheter att avsätta rågkliet. Kommissionen har därför ansett, att man borde överväga att under det kommande konsumtionsåret differentiera priserna på råg- och vetekli. Kommissionen har föreslagit att vetekliet därvid borde betinga ett pris av 18 kronor 25 öre per deciton och rågkliet ett pris av av 17 kronor 50 öre per deciton. Såsom komplement till denna åtgärd har kommissionen ansett böra tagas under omprövning en jämkning i tilldelningsbestämmelserna av innebörd, att förbrukarna mot inköpsbevisen erhölle en förhållandevis större tilldelning av rågkli än av vetekli eller att förbrukarna förklarades skyldiga att uttaga viss del av sin tilldelning i form av rågkli.

Vid försäljning av råg- och vetekli till förbrukare utbetalar spannmålsaktiebolaget viss fraktgottgörelse, beroende på att klitillgångarna inom riket äro ojämnt fördelade i förhållande till de områden, inom vilka huvudmängden av kliet förbrukas. Dessutom har spannmålsaktiebolaget tid efter annan, då överskott av kli framkommit, måst avlasta kvarnindustrien dessa överskott. Kommissionen har förklarat sig för närvarande överväga, huruvida icke en ändring i bestämmelserna om utbetalning av fraktgottgörelse borde kunna komma till stånd utan större nackdel för jordbruket. Därest några framkomliga vägar i berörda hänseende icke funnes, vilket för närvarande undersöktes av kommissionen, borde enligt kommissionens mening den nuvarande anordningen bliva bestående.

Konstgödselregleringen. Handeln med konstgödselmedel är underkastad beslag och handelsreglering. Kommissionen har icke ansett, att någon ändring i fråga om handelsregleringen och beslaget å konstgödselmedel borde ske. För reglering av priserna på de olika konstgödselmedlen hade träffats särskilda clearingavtal mellan livsmedelskommissionen, å ena, samt fabrikerna och importörerna, å andra sidan, vilka avtal gällde intill utgången av juni månad 1944. Kommissionen har i anslutning till sin skrivelse den 15 mars 1943 uttalat, att nu gällande priser på konstgödsel under regleringsåret 1943/44 borde bibehållas oförändrade, även om detta skulle medföra ökade anspråk på statssubvention.

Försörjningen med konstgödselmedel har kommissionen, såvitt nu kunde bedömas, ansett kunna upprätthållas i minst samma omfattning som för närvarande, därest importen av kali- och kvävegödselmedel kunde fortgå oförhindrat. Beträffande superfosfat förelåge för närvarande möjligheter till en avsevärt förbättrad försörjning i förhållande till den nuvarande. Tillverknings- och importkostnaderna komme emellertid beträffande flera konstgödselmedel att stiga. Till belysande av dels storleken av de kvantiteter kommis-

69 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

sionen beräknade att under nästkommande gödselår kunna ställa till jordbrukets förfogande dels ock det medelsbehov, som uppstode för clearingkassan, därest de nu gällande utförsäljningspriserna skulle bibehållas vid sin nuvarande nivå, har kommissionen upprättat följande sammanställning.

Kommissionen har sålunda beräknat, att utgifterna från clearingkassan för konstgödselmedel komme att överstiga inkomsterna till kassan med

11,270,000 kronor. Clearingkassan borde därför under de angivna förutsättningarna tillföras ett belopp av i runt tal 12,000,000 kronor.

Kostnaderna för svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet. Kommissionen har beräknat dessa kostnader till i runt tal 72,000,000 kronor. Rörande dessa kostnader har kommissionen under hänvisning till förenämnda skrivelse i ämnet från spannmålsaktiebolaget den 26 februari 1943 (bilaga 1) anfört följande.

Livsmedelskommissionen har, tillsammans med spannmålsaktiebolagets ledning, verkställt en närmare granskning av en av bolaget i skrivelse den 26 februari 1943 gjord beräkning av bolagets kostnader. Nämnda granskning bar föranlett följande erinringar. Under nästkommande regleringsår bör icke utgå någon särskild ersättning till spannmålshandeln i de fall, då spannmål inköpes av partihandlare från annan spannmålshandlare och intages på den köpande partihandlarens magasin. Med hänsyn till att korn i fortsättningen skall behandlas i samma ordning som brödsäd torde de kostnader, som komma att drabba bolaget för omflyttning av brödsäd och korn mellan olika delar av landet, böra beräknas efter en myckenhet av 450,000 ton till ett sammanlagt belopp av 5,625,000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för omsättning av brödsäd (och korn) komma i anslutning till det sagda att uppgå till nämnda belopp, 5,625,000 kronor.

Av kommissionens förslag rörande fodersädsavståendet följer, att den myckenhet fodersäd, som av spannmålshandeln kommer att inköpas från odlare, icke bör beräknas till mer än 300,000 ton. Av denna myckenhet torde

70 Kungl. Maj.ts proposition nr 246-

en kvantitet av omkring 125,000 ton komma att omsättas i den ordning, att den inköpes av partihandlare från icke-partihandlare och intages på partihandlarens magasin. I motsats till motsvarande förhållande beträffande brödsäd bör då fråga är örn fodersäd en särskild ersättning utgå för partihandlarens besvär och omkostnader i samband med omhändertagandet av sådan fodersäd. Ersättningen torde emellertid icke behöva bestämmas till högre belopp än 25 öre per deciton, varav följer, att det sammanlagda beloppet av dessa ersättningar kommer att utgöra 312,500 kronor. Den myckenhet fodersäd, som måste överflyttas från överskotlsområden till underskottsområden, bör vidare icke upptagas till mer än 50,000 ton. Den för bolaget uppkomna kostnaden för utbetalande av ersättning till den, som verkställer försäljningen till förbrukaren, kommer alltså att uppgå till omkring 250,000 kronor. De transportkostnader, som komma att uppstå i samband med partihandlares inköp från odlare och från icke-parlihandlare, böra enligt av bolaget angiven grund beräknas efter en myckenhet av 200,000 ton eller alltså till sammanlagt 1,000,000 kronor. Omflyttning av fodersäd inom södra och mellersta Sverige kan beräknas ske av en sammanlagd myckenhet om 50,000 ton med en kostnad av 1 krona 50 öre per deciton eller med tillhopa 750,000 kronor. Motsvarande kostnader för överföring av fodersäd till Norrland bör beräknas efter en myckenhet av 30,000 ton eller till 900,000 kronor. Några transportkostnader för bolaget i samband med spannmålshandlarnas försäljning av korn lill kvarn beräknas icke komma att uppstå. De sammanlagda kostnaderna för omsättning av fodersäd kunna förty uppskattas till 4,337,500 kronor.

Vid beräkningen av kostnaderna i samband med försäljning av fodercellulosa har bolaget utgått från sammanlagd kvantitet cellfoder av 300.000 ton. Såsom nämnts torde emellertid av denna kvantitet komma att exporteras

20.000 ton. Exporten torde reducera bolagets medelsbehov med 500,000 kronor.

Vad angår kostnaderna för spannmåisbolagets lagringsverksamhet torde bolagets beräkningar kunna godtagas med allenast den jämkningen, att bolagets egna inköp av fodersäd med hänsyn till det minskade fodersädsavståendet icke böra uppskattas till mer än 25.000 ton. De totala kostnaderna för lagring bliva vid sådant förhållande reducerade till 7,227,500 kronor.

Det av spannmålsbolaget för kostnader och prisskillnad vid försäljning av diverse varor angivna beloppet torde av försiktighetsskäl böra höjas till

7.500.000 kronor. Nämnda belopp avser att täcka, bland annat, bolagets kostnader i samband med inlösen av olika varor såsom köksväxter m. m.

Med de av livsmedelskommissionen nu förutsatta jämkningarna komma de beräknade kostnaderna för spannmåisbolagets verksamhet under regleringsåret 1943/44 att uppgå till ett sammanlagt belopp av 71,890,000 kronor, eller i runt tal 72,000,000 kronor.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla att svenska spannmåls aktiebolaget i skrivelse den 28 oktober 1942 hemställt örn restitution av vissa tullavgifter med tillhopa 492,877 kronor 95 öre. Bolaget har i skrivelsen anfört följande.

Enligt erhållna direktiv har svenska spannmålsaktiebolaget medverkat till visst utbyte mellan Sverige och Finland på så sätt, att finska statens folkförsörjningsministerium genom finska legationens inköpsbyrå enligt avtal den 10 februari 1942 och den 16 mars 1942 till svenska spannmålsaktiebolaget levererat vissa kvantiteter råg i utbyte mot häremot svarande kvantiteter råg och rågmjöl. För de kvantiteter råg, som svenska spannmålsaktiebolaget en-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

ligt nyssnämnda avtal infört till landet, sammanlagt 11,278,248 kilogram, har bolaget i tullavgifter erlagt tillhopa 417,295 kronor 20 öre.

Vidare har svenska spannmålsaktiebolaget enligt erhållna direktiv medverkat till visst utbyte av råg mellan Sverige och Norge på så sätt, att statens kornforretning i Oslo enligt avtal den 15 april 1942 till bolaget levererat 2,042,732 kilogram råg i utbyte mot häremot svarande kvantiteter rågmjöl, nämligen 2,001,850 kilogram rågmjöl. För ovannämnda till svenska spannmålsaktiebolaget levererade rågparti har bolaget i tullavgifter erlagt tillhopa 75,582 kronor 75 öre.

Då ifrågavarande tullavgifter, tillhopa 492,877 kronor 95 öre, rätteligen icke böra åvila spannmålsbolaget, som endast handlat enligt av myndigheterna givna order, får bolaget hemställa, att sålunda utlagda belopp genom tullmyndigheternas försorg måtte till bolaget återbetalas.

Generaltullstyrelsen har i utlåtande den 15 december 1942 avstyrkt framställningen, då i ärendet upplysta omständigheter uppenbarligen icke vore sådana att tullrestitution eller tullfrihet kunde ifrågakomma med stöd av de av Kungl. Maj:t med riksdagen utfärdade tullrestitutions- eller tulltaxeförordningarna.

Anslagsäskanden m. m. Enligt de beräkningar, som livsmedelskommissionen framlagt rörande kostnaderna för de av kommissionen föreslagna åtgärderna, uppgå dessa kostnader sammanlagt till i runt tal 221,000,000 kronor. Kommissionen har upprättat följande sammanställning angående fördelning-

en av detta belopp på olika regleringsåtgärder.

Producentbidrag ................................ kronor 31,700,000

Mjölkpristillägg .................................. » 34,000,000

Extra mjölkpristillägg ............................ * 6,000,000

Differentieringsbidrag för mjölk .................... » 14,500,000

Särskilda mjölkbidrag (merfraktsbidrag m. m.) ...... » 9,000,000

Pristillägg för lantsmör m. m....................... » 1,000,000

Förmalningsersättning ............................ * 40,000,000

Prisclearing för konstgödselmedel .................. » 12,000,000

Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ........ » 72,000,000

Kronor 220,200,000.

Utöver nämnda belopp om i runt tal 221,000,000 kronor har kommissionen ansett, liksom föregående år, böra anvisas ett belopp av 2,000,000 kronor för bestridande av diverse kostnader. Enligt vad kommissionen uppgivit vöre ifrågavarande belopp bland annat avsett att täcka utgående ersättning till svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringen sammanhängande uppgifter.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket

i Norrland m. m.

För åstadkommande av mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet i det nordliga delarna av riket har av jordbrukets prisregleringsfond för budgetåren 1937/38—1939/40 anvisats, bland annat, respektive 500,000,

600.000 och 900,000 kronor till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt de delar av Kopparbergs och Värmlands län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad med den i Norrland. För vartdera av budgetåren 1940/41—1942/43 har medgivits att ett belopp av

900.000 kronor för ändamålet finge utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Medlen ha av Kungl. Maj:t fördelats mellan hushållningssällskapen i nyssnämnda landsdelar.

I skrivelse den 31 augusti 1942 har lantbruksstyrelsen hemställt, att för budgetåret 1943/44 måtte till bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland och vissa andra delar av landet beräknas samma belopp som under löpande budgetår eller 900,000 kronor. Styrelsen har utgått från att beloppet komme att inräknas i anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Vid lantbruksstyrelsens skrivelse fanns fogad en framställning den 23 augusti 1942 från styrelsen för svenska vall- och mosskulturföreningen, däri hemställts om ett statsanslag av 33,000 kronor från nyssberörda medel att användas till fortsättande av föreningens studiegårdsverksamhet i landets fyra nordligaste län. Lantbruksstyrelsen har i anledning av framställningen — under erinran att från ifrågavarande medel tidigare anvisats vissa belopp — uttalat, att även under nästa budgetår erforderliga medel torde få tilldelas valloch mosskulturföreningen för dess studiegårdsverksamhet i Norrland. Styrelsen har förklarat sig ha för avsikt att sedermera till Kungl. Maj :t inkomma med förslag i ämnet. I

I skrivelse den 17 november 1942 har statens livsmedelskommission hemställt att Kungl. Maj:t måtte ej mindre föreslå riksdagen, att för möjliggörande av försäljning till ett pris av 650 kronor per styck av 200 ogrässprutor, lämpade jämväl för besprutning mot potatisbladmögel, bevilja ett anslag av 80,000 kronor, än även uppdraga åt svenska spannmålsaktiebolaget att i enlighet med i skrivelsen upptaget förslag och enligt närmare anvisningar av kommissionen inköpa och försälja dels nämnda sprutor, dels ock snarast möjligt intill 1,200 ton kopparsulfat.

Till stöd för framställningen har kommissionen anfört i huvudsak följande.

För bekämpande av bladmögel på potatis ha olika bekämpningsmedel använts med växlande framgång. Särskilt besprutning av potatisplantorna med kopparhaltiga preparat har visat sig effektiv. Livsmedelskommissionen anser det därför vara av vikt, att denna metod i största möjliga utsträckning kommer till användning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

73 Förutsättningen för en mera allmänt genomförd besprutning av detta slag är, att tillgång finnes på såväl lämpliga sprutor som besprutningsmedel. På förslag av livsmedelskommissionen uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 24 juli 1942 åt svenska spannmålsaktiebolaget att dels inköpa 100 ogrässprutor, lämpade jämväl för besprutning mot potatisbladmögel, för försäljning enligt anvisningar av livsmedelskommissionen till priser som högst finge understiga bolagets självkostnader med 30 procent, dels ock under tiden intill den 1 september 1942 inköpa högst 500 ton kopparsulfat för en sammlagd kostnad av högst 325,000 kronor för försäljning till självkostnadspris efter anvisningar av livsmedelskommissionen. Dessa sprutor ha under 1942 försålts genom förmedling av hushållningssällskapen.

Livsmedelskommissionen har hos hushållningssällskapen inhämtat uppgifter om erfarenheterna av förenämnda sprutor och örn intresset för ytterligare inköp av körsprutor under år 1943. Av de inkomna svaren framgår, att köparna av dessa sprutor varit mycket belåtna med resultatet av^besprubringen mot bladmögel, enär densamma haft en gynnsam inverkan på potatisskördens storlek innevarande höst. Av rapporterna framgår även, att intresse förefinnes för inköp under våren 11)43 av ytterligare ett visst antal körsprutor, örn försäljningen sker på i huvudsak samma villkor som under år 1942.

Med hänsyn till den stora betydelsen av att bladmögel på potatisen kan bekämpas i så stor omfattning som möjligt, anser livsmedelskommissionen önskvärt, att inköp verkställes under år 1943 av 200 körsprutor, och alt dessa försäljas till nedsatt pris. Även örn ett så stort antal sprutor som 200 icke skulle kunna försäljas på ett år, är det önskvärt, att detta antal finnes disponibelt, örn svårare angrepp av bladmögel skulle uppstå under år 1943. Livsmedelskommissionen skulle därigenom få möjlighet att sända sprutor till vissa områden för att bidraga till att skydda potatisskörden. Eventuellt överblivna sprutor kunna sannolikt försäljas följande år, ty ju mer odlarna komma underfund med betydelsen av rationell besprutning av potatisodlingarna, desto större blir intresset för anskaffande av dylika sprutor. Örn inköpspriset å sprutorna jämte spannmålsbolagels omkostnader beräknas till sammanlagt

1.000 kronor per styck, skulle erfordras en nedsättning med 35 procent av inköpspriset för möjliggörande av försäljning utav desamma till samma pris som år 1942 eller 650 kronor per styck. För försäljning av 200 sprutor till detta pris skulle alltså erfordras ett anslag av 70,000 kronor. Då emellertid någon bindande offert ännu icke erhållits från tillverkaren av sprutorna och eventuellt vissa erforderliga förbättringar å desamma kunna komma att medföra något ökat inköpspris, synes för ändamålet böra beräknas ett anslag av högst 80,000 kronor.

Som förut nämnts erfordras även speciella besprutningsmedel. För närvarande undersökas möjligheterna att importera Kopparkalk Bayer från Tyskland. Detta preparat har nämligen visat sig mest lämpligt för ändamålet. Skulle import därav icke komma till stånd, anser statens växtskyddsanstalt sig icke kunna förorda andra svenska bekämpningsmedel än bordeauxvätska. För framställning härav åtgår bl. a. kopparsulfat.

örn en hästdriven spruta antages kunna användas för besprutning av högst 100 hektar potatis per säsong, .skulle alltså 200 .sprutor kunna användas till

20.000 hektar. Då 100 dylika sprutor försålts under år 1942 och antalet därutöver förefintliga sprutor kan uppskattas lill cirka 100, skulle sammanlagt högst 400 sprutor kunna antagas komma lill användning för ändamålet år 1943 och en totalareal av 40,000 hektar kunna besprutas. Häri kan inräknas jämväl den potatisareal, som kommer att besprutas med ryggsprutor o. d. Till besprutning av nämnda areal åtgå 1,200 lon koppar.sid fat, motsvarande 300 ton ren koppar. Kopparsulfat tillverkas för nävarande endast av Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag, som anser sig kunna tillverka hela den er-

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

forderliga kvantiteten, under förutsättning att bolaget garanteras avsättning för de tillverkade mängderna. Då ifrågavarande produktion måste igångsättas snarast möjligt, för att förenämnda myckenheter skola hinna tillverkas i god tid före bekiimpningssäsongens början, synes svenska spannmålsaktiebolaget böra erhålla i uppdrag att jämväl inköpa högst 1,200 ton kopparsulfat att försäljas till självkostnadspris, liksom fallet varit under innevarande år. Kostnaderna härför kunna beräknas till sammanlagt 780,000 kronor och torde kunna bestridas av till spannmålsbolagets förfogande stående medel. Skulle möjligheter senare yppa sig för import av Kopparkalk Bayer, torde vissa myckenheter kopparsulfat lämpligen kunna lagras till följande år.

I enlighet med riksdagens medgivande ställde Kungl. Maj:t den 31 juli 1942 från det för budgetåret 1942/43 till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisade anslaget ett belopp av 16,500 kronor till förfogande för forsknings- och försöksverksamhet i fråga om bekämpande av ogräs. Detta belopp fördelades sedermera så att till försök av föreståndaren för tekniska högskolans institution för jordbrukslära dokt. phil. A. Åslander skulle utgå ett belopp av 4,500 kronor, till försök av professorn i växlodlingslära vid lantbrukshögskolan Hugo Osvald ett belopp av 7,500 kronor och till försök av föreståndaren för joixlbruksförsöksanstalten professorn Gustav Sundelin ett belopp av 4,500 kronor. I skrivelse den 25 november 1942 har doktor Åslander hemställt om ett anslag av 9,700 kronor för fortsatta praktiskt-vetenskapliga undersökningar rörande ogräsets bekämpande. Över framställningen ha yttranden avgivits av lantbrukshögskolans försöksnämnd och styrelse samt av statens livsmedelskommission. I sitt yttrande har lantbrukshögskolans styrelse anmält, att till styrelsen ingivits två ansökningar om statsbidrag för forsknings- och försöksverksamhet i fråga om bekämpande av ogräs, nämligen dels en ansökning av professorn Osvald, däri anhålles att styrelsen måtte göra framställning hos Kungl. Majit örn ett anslag för budgetåret 1943/44 å 12,600 kronor för fortsättande av de vid högskolans institution för växtodlingslära bedrivna forskningarna rörande kampen mot ogräsen, dels ock en ansökning av professorn Sundelin, däri liemställes att styrelsen måtte ingå till Kungl. Majit med begäran om att för jordbruksförsöksanstaltens räkning 6,000 kronor måtte ställas till förfogande under samma budgetår till fullföljande av anstaltens verksamhet för ogräsens bekämpande. Högskolans styrelse har tillstyrkt, att för ifrågavarande ändamål måtte ställas till förfogande från anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för professor Osvalds försök 7,800 kronor och för professor Sundelins försök 4,500 kronor eller således tillhopa 12,300 kronor. Med hänsyn särskilt till att något samarbete hittills icke kunnat åvägabringas mellan doktor Åslander, å ena, samt professorerna Osvald och Sundelin, å andra sidan, har styrelsen hemställt, att Åslanders framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Statens livsmedelskommission har biträtt lantbrukshögskolans styrelses framställning örn anslag av sammanlagt 12,300 kronor samt därutöver förordat statsbidrag till doktor Åslanders försök med 4,500 kronor. Sistnämnda bidrag skulle emellertid enligt livsmedelskommissionens uttalande endast utbetalas under förutsättning att lantbrukshögskolan godkände plan för berörda verksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

75 Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt har i skrivelse den 28 januari 1943 hemställt, att anstalten för planerad kontroll över utsädespotatis finge överskrida sina anslag med 50,000 kronor fördelade å budgetåren 1942/ 43 och 1943/44. I skrivelsen har frökontrollanstalten erinrat, att statens livsmedelskommission med skrivelse den 12 januari 1943 överlämnat ett av en inom kommissionen tillsatt kommitté utarbetat förslag till utvidgad kontroll över utsädespotatis. Som skäl för åtgärder i berört syfte torde enligt vad frökontrollanstalten anfört kunna angivas den minskning i hektarskördarna å potatis, som orsakades av vissa växtsjukdomar. Med hänsyn därtill vore det av största vikt att åstadkomma god tillgång på sjukdomsfritt potatisutsäde. Enligt förslag framlagt genom livsmedelskommissionen skulle, vid sidan av den redan befintliga, av frökontrollanstalten utförda statsplomberingen med kontrollodlingsbevis, införas en lägre kontrollform för utsädespotatis. Denna kontrollform skulle åtminstone under innevarande år endast bestå i fältbesiktning utan någon officiell plombering. För genomförande av den enklare kontrollen borde landet indelas i 32 distrikt och inom varje distrikt anställas en besiktningsman (exempelvis lantbruks- eller lantmannaskolelärare). Besiktningsmännen skulle först genomgå en cirka åtta dagars kurs, fördelad på två perioder, vid frökontrollanstalten och statens växtskyddsanstalt. Arbetet genom besiktningsmännen torde i viss utsträckning böra kontrolleras genom frökontrollanstalten. Besiktningsmännen skulle åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass III E samt dessutom dagarvode örn 20 kronor. Kostnaderna för verksamheten skulle enligt livsmedelskommissionen kunna beräknas sålunda.

Annonskostnader ...................................... kronor

Kostnader för kurs:

Resekostnader för besiktningsmän 2 X 32 resor å c:a 40 kronor.................. kronor 2,600

Traktamente för 32 besiktningsmän under

10 dagar (inkl. resedagar) å 16 kronor » 5,120

Dagarvode under 8 kursdagar å 20 kronor » 5,120

Diverse kostnader...................... » 625 »

Fältbesiktningsverksamheten:

Tryckningskostnader (anmälningssedlar, be-

siktningsbevis, märksedlar m. m.) ...... kronor 2,870

Resekostnader i medeltal 10 kronor per odling ................................ » 10,000

Dagarvoden för 340 arbetsdagar å 20 kronor ................................ * 6,800

Helt traktamente för 170 arbetsdagar å 16

kronor .............................. » 2,720

Endast traktamente för 170 arbetsdagar å 10

kronor .............................. » 1,700

Rese- och traktamentsersättning till centrala frökontrollanstaltens tjänstemän för övervakning av besiktningsmännens arbete . . »_2,000 »

1,000

13,465

26,090

Summa kronor 40,555.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Då emellertid den odlare, som anmälde sig till deltagande i föreliggande kontroll, skulle i förhållande till odlingens storlek betala en viss avgift, som i genomsnitt beräknats till 15 kronor per odling, skulle efter ett beräknat antal av 1,000 odlingar avgå ett belopp av 15,000 kronor, varför det erforderliga beloppet enligt kommitténs beräkningar skulle uppgå till cirka 25,000 kronor.

Frökontrollanstaltens styrelse har i anslutning till kostnadsberäkningen anfört följande.

Styrelsen har ej någon annan erinran att göra mot anförda utgiftsberäkning än att det till besiktningsmännen beräknade dagarvodet synes väl högt, men man måste dock beakta, att det gäller att erhålla för sitt uppdrag väl kvalificerade personer. Hela kostnadskalkylen är emellertid baserad på 1,000 anmälda odlingar, men huruvida detta antal i verkligheten kommer att uppnås är naturligtvis omöjligt att på förhand avgöra.

Förutom förut anförda kostnader måste nödvändigtvis också frökontrollanstalten vidkännas vissa ökade utgifter. Den framlagda verksamhetsplanens genomförande kommer närmast att påvila anstaltens fältkontrollavdelning men dennas mera kvalificerade personal är redan förut så fåtalig, att densamma med den ökning i dess ordinarie arbetsuppgifter, som alltjämt äger rum, icke kan åtaga sig de arbetsuppgifter, som den planerade potatiskontrollen i olika avseenden måste komma att medföra, såvida ej dess personal ökas med tvenne assistenter samt minst ett kontorsbiträde. Under första året torde kostnaden för dessa assistenter kunna beräknas efter 450 kronor per månad till 10,800 kronor och för kontorsbiträdet till cirka 2,500 kronor eller tillsammans 13,300 kronor.

Enligt 1941 års riksdags beslut (prop. nr 316; r. skr. nr 415) anvisades under nionde huvudtiteln å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 till Lantbrukshögskolan: Undersökning rörande sambandet mellan mineralgödsling och vitaminproduktion hos växterna ett reservationsanslag av 12,400 kronor.

I skrivelse den 29 januari 1943 ha föreståndaren för lantbrukshögskolans växtfgsiologiska institution och föreståndaren för tekniska högskolans institution för jäsningslära hemställt om ett ytterligare anslag å 6,000 kronor för genomförande av berörda försök. Beloppet avser huvudsakligen ersättningar till tillfälliga arbetskrafter. Styrelsen för lantbrukshögskolan har i yttrande den 25 februari 1943 förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till framställningen. I

I skrivelse den 26 mars 1943 har föreståndaren för jordbruksförsöksanstalten hemställt örn ett anslag av 2,000 kronor för möjliggörande vid anstalten av en fortsatt försöksverksamhet med sötlupin under år 1943. Av beloppet är 1,500 kronor avsett att användas för inköp av utsäde och återstoden för kostnader för analyser av skördeprodukterna. Livsmedelskommissionen har i yttrande den 30 mars 1943 tillstyrkt, att ett anslag av 1,500 kronor för inköp av utsäde anvisades. Återstående belopp har kommissionen ansett böra bestridas av anstaltens egna medel. Lantbrukshögskolans lärarråd har i yttrande den 7 april 1943 tillstyrkt bifall till föreståndarens framställning, under

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

det att styrelsen för lantbruk shög skolan i utlåtande samma dag intagit samma ståndpunkt som livsmedelskommissionen.

Det försörjningspolitiska utgångsläget vid början av nästa regleringsår synes komma att bliva bättre än vid motsvarande tidpunkt föregående år. Emellertid är det med hänsyn till försörjningssituationen uppenbarligen alltjämt angeläget att jordbruksproduktionen i möjligaste mån upprätthålles och utvidgas.

Enighet torde råda därom att i första hand största möjliga brödsädsproduktion bör eftersträvas. Härvid kommer produktionen av vete och råg i främsta rummet. På grund av den minskade höstsädsarealen är en ökning av vårveteodlingen önskvärd. Å vissa jordar, särskilt lämpade för odling av korn, torde ur försörjnjngssynpunkt kornet främst böra komma i fråga. Vid en normal foderskörd under nästa produktionsår torde böra eftersträvas att få till stånd icke blott en ökad kreatursstam utan även en utvidgad fläskoch äggproduktion. Särskilt torde en ökad fläskproduktion böra komma till stånd med hänsyn till att man torde få räkna med en fortsatt undernormal nötboskapsslakt till följd av den pågående återhämtningen av kreatursstammen.

Under de senaste åren har från jordbrukarhåll framställts krav på att priserna på jordbrukets produkter skulle bestämmas på våren innan sådden verkställdes. Särskilt har framhållits önskvärdheten av att jordbrukarna redan vid planläggningen av sin odling kunna beräkna den inkomst som varje särskild gröda kommer att lämna vid en viss antagen hektarskörd. Av flera skäl, framför allt på grund av svårigheterna att kunna överblicka utvecklingen av det allmänna ekonomiska läget har en dylik prissättning under tidigare år icke kommit till stånd utan man har i stället nöjt sig med att uppgöra en prisskala för de viktigaste grödorna utvisande prisrelationerna mellan dessa. Emellertid ha förutsättningarna i år varit betydligt gynnsammare för fastställande redan under våren av absoluta priser på jordbruksprodukterna. Sedan prisstopp beslutats, torde man kunna utgå från, att jordbrukets kostnader under nästa produktionsår icke skola undergå några större förskjutningar. Såsom livsmedelskommissionen framhållit föreligger därför icke längre det förut rådande hindret för en prissättning under våren, nämligen att kostnaderna befunnit sig i ständig stegring. Produktionsbetingelserna synas även numera ha erhållit en viss stabilitet. Med hänsyn härtill har Kungl. Maj :t funnit sig kunna meddela beslut rörande prissättningen på jordbrukets produkter under nästa regleringsår, vilket såsom framgår av vad förut anförts skett den 19 mars 1943 Till grund för prissättningen ligger en genom 1942 års jordbrukskommitté upprättad kalkyl rörande jordbrukets kostnader och inkomster under regleringsåret 1942/43. Man har härvid utgått från att till grund för prissättningen skall läggas den produktionsvolym som enligt kalkylen framräknats för sistnämnda regleringsår. Även i fråga örn kostnaderna har man utgått från nämnda inkomst- och kostnadskalkyl. Detta innebär, att man för regleringsåret 1943/44 i stort sett räknar med samma

Departements-

chefen.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

produktionsvolym och samma kostnadsvolym som under löpande regleringsår. Anledningen härtill är att det bland landets jordbrukare synes förefinnas en utbredd uppfattning att 1942 års skörd var god och att det ej är sannolikt att årets skörd blir mycket bättre. Prisbeslutet innebär att de nu rådande priserna för jordbrukets produkter i stort sett skola bibehållas oförändrade, såvida ej produktions- och kostnadsbetingelserna skulle utveckla sig på ett sådant sätt att för jordbruket i dess helhet kommer att enligt de fastslagna grunderna för beräkningssättet uppstå ett kalkylmässigt överskott eller underskott motsvarande mer än 4 procent av jordbrukets samlade inkomster enligt den uppgjorda inkomst- och kostnadskalkylen. Med en beräknad inkomst för jordbruket av i runt tal 1,800 miljoner kronor kan alltså en variation av omkring 70,000,000 kronor äga rum utan att förändring i prisläget skall komma till stånd. Vid en större förändring än nu sagts skall däremot justering äga rum på sådant sätt att marginalen nedbringas till

70,000,000 kronor. I princip bör denna justering i första hand gå ut över de grenar av produktionen, som mest föranlett överskottet eller underskottet. Den förenämnda regeln, 4-procentregeln, medför att jordbruket under alla förhållanden måste bära en viss på förhand begränsad risk, respektive får taga en viss likaledes på förhand begränsad vinstmöjlighet. Såsom 1942 års jordbrukskommitté i sitt utlåtande framhållit torde kunna förväntas, att jordbrukarna genom tillämpningen av dessa grunder för prissättningen skola bliva särskilt intresserade av att nå ett så högt produktionsresultat som möjligt, eftersom sådana förbättringar av produktionsresultaten, som kunna åstadkommas genom jordbrukarnas egna ansträngningar, icke gärna kunna komma att föranleda någon sänkning av priserna.

För att utröna huruvida anledning finnes att tillämpa 4-procentregeln har förutsatts att omprövning av vårpriserna skall äga rum så snart statistiskt material föreligger för beräkning av skörderesultatet, d. v. s. i augusti 1943. Till ledning härför skall vid denna tidpunkt uppgöras en prognos beträffande såväl inkomsterna som kostnaderna under regleringsåret 1943/44. Därest av denna prognos skulle framgå, att justeringar böra komma till stånd, böra dessa givetvis ej ske efter rent mekaniska grunder, utan hänsyn bör tagas jämväl till försörjningssynpunkter m. m. På grund av mjölkproduktionens dominerande betydelse kan det befinnas lämpligt att, örn prissänkning skall äga rum, låta denna endast i mindre utsträckning gå ut över mjölkpriset. På samma sätt torde man, då prishöjning kan ifrågakomma, böra låta mjölken få något större andel av det totalbelopp, varmed kalkylen bör förbättras. Om det i augusti 1943 ej befinnes lämpligt att binda priserna för hela året, vilket torde bli beroende av med vilken säkerhet man anser sig kunna bedöma skördens storlek, bör en omräkning av den i augusti gjorda inkomstoch kostnadskalkylen äga rum omkring den 1 januari 1944 och omkring den 1 maj 1944. Visar någon av dessa omräkningar över- eller underskott av mer än 70,000,000 kronor bör justering av priserna äga rum med tillämpning av 4-procentregeln. Emellertid bör i största möjliga utsträckning tillses, att vid en eventuell efterjustering ett konstaterat överskott inom vegetabiliepro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

duktionen icke kommer att taga sig uttryck i sänkta priser på mjölken. Det bästa sättet att undvika detta torde vara att, om prognosen i augusti giver vid handen att 4-procentregeln skall eller vid en senare justering kan väntas komma att träda i tillämpning, vegetabiliepriserna vid en god spannmålsskörd underkastas en sådan jämkning, att en eventuell underskattning i augusti av spannmålsskördens blivande storlek icke kommer att inverka på mjölkpriset. Givetvis bör i sådant fall den säkerhetsmarginal, som härigenom uppkommer, icke redan vid samma tidpunkt konsumeras genom höjning av andra priser. Därest det sedan vid omräkningen av kalkylen i januari eller maj 1944 skulle visa sig, att säkerhetsmarginalen ej eller endast delvis varit erforderlig, bör emellertid såsom kommissionen framhållit uppenbarligen marginalen utjämnas genom en prishöjning på andra produkter.

Såsom framgår av vad förut anförts har man utgått från att de nu fastställda priserna icke skola bli föremål för justering, med mindre den i augusti uppgjorda prognosen för 1943/44 års produktion giver till resultat ett inkomstöverskott eller inkomstunderskott överstigande i runt tal 70,000,000 kronor. Från denna regel torde emellertid vissa avvikelser få göras. Det kan nämligen av försörjningspolitiska eller andra skäl bli erforderligt att vidtaga vissa smärre justeringar av priserna, även örn över- eller underskottet är mindre än 70,000,000 kronor. Vid verkställandet av dylika justeringar, utan att förutsättning för 4-procentregelns tillämpning föreligger, bör man, oberoende av vid vilken tidpunkt justeringarna äga rum, utgå från den såsom norm valda inkomst- och kostnadskalkylen för 1942/43, och justeringarna böra avvägas så att relationen mellan utgifter och inkomster i nämnda kalkyl förblir oförändrad.

Beträffande avvägningen av priserna för de olika produkterna innebär Kungl. Maj:ts förenämnda beslut att, med de förbehåll beträffande justering som förut angivits, nu gällande priser å såväl vegetabiliska som animaliska produkter skola kvarstå jämväl under nästa regleringsår med följande ändringar.

Priset på blandsäd sänkes med 50 öre per deciton. För vårvete skall utöver det nu gällande grundpriset utgå ett tillägg av 2 kronor per deciton, därav 1 krona per deciton utgör extra stimulans för en ökad vårveteodling och icke skall inräknas i inkomstkalkylen. Några odlingspremier eller arealbidrag komma icke att utgå.

I anslutning till ett förslag av svenska spannmålsaktiebolaget avses att från och med nästa konsumtionsår det tidigare gällande systemet med prisorter skall i södra och mellersta Sverige återinföras för spannmålsbolagets inköp av råg, vete och kom. Under förutsättning att spannmålsskörden blir av tillfredsställande storlek skola vidare samtliga spannmålspriser från och med oktober 1943 till och med april 1944 successivt stiga med ett sammanlagt belopp av 1 krona 40 öre per deciton, vilket belopp ungefärligen svarar mot ränta och lagringskostnader. Priserna vid regleringsårets början bli under nämnda förutsättning för stråblandsäd 19 kronor 50 öre per deciton, för vithavre 18 kronor 50 öre per deciton och för svarthavre 18 kronor per deci-

so

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

ton. Slutpriserna bli som förut nämnts 1 krona 40 öre högre. För brödsäd och kom bli i södra och mellersta Sverige ingångspriserna däremot lika med de nu gällande priserna, vilket sammanhänger med att jordbrukarna genom prisortssystemets återinförande i dessa landsdelar själva få betala vissa frakter, som under innevarande konsumtionsår erlagts av spannmålsbolaget. I norra Sverige, där prisortssystemet ej skall gälla, bli ingångspriserna 50 öre lägre per deciton.

För hö och halm skola under det nya regleringsåret gälla priser, som med 2 kronor respektive 1 krona per deciton understiga de för samma produkter nu fastställda priserna.

De för 1942 års odling av matpotatis fastställda garantipriserna komma att gälla jämväl under regleringsåret 1943/44. Likaså komma priserna på stärkelse- och bränneripotatis vid leverans till stärkelsefabrik att bibehållas oförändrade. För fabriks- och foderpotatis skall ett garantipris av 10 kronor per deciton tillämpas vid spannmålsbolagets inlösen av sådan potatis. Sistnämnda garantipris svarar i stort sett mot de priser, som odlare av stärkelse- och bränneripotatis erhålla vid leverans till stärkelsefabrik.

Priset på ägg till producenterna förutsättes böra höjas med i genomsnitt för år 15 öre per kilogram i förhållande till det medelpris varmed räknats i inkomst- och utgiftskalkylen för 1942/43, därest kompensation mot prissänkningar för andra varor finnes lämpligen kunna ske. Jämväl beträffande fläsk förutsättes en prishöjning av omkring 15 öre per kilogram från prisläget i mars 1943, såvida ej foderskörden skulle bli osedvanligt dålig. Såsom framgår av vad förut anförts har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 april 1943 en höjning av fläskpriset kommit till stånd.

Vad angår fastställandet av riktlinjerna för jordbruksregleringen i övrigt under nästa regleringsår torde man såsom livsmedelskommissionen anfört böra räkna med nödvändigheten av att gällande handels- och förbrukningsregleringar i stort sett bibehållas.

Under utarbetandet inom livsmedelskommissionen av förslaget rörande prissättningen å jordbrukets produkter har från skilda håll uttalats önskemålet, att ett mera effektivt stöd än för närvarande lämnas det svagare jordbruket. Även jag finner detta önskvärt. Det lämpligaste sättet att nå detta syfte torde vara en omläggning av producentbidraget på mjölk. Livsmedelskommissionen har framlagt förslag härtill. I det följande torde jag närmare få återkomma till detta spörsmål.

I anslutning till vad som gällt under den tid, som förflutit sedan krigets utbrott, förordar jag även nu, att Kungl. Maj :t erhåller befogenhet att handhava jordbruksregleringen samt vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle härvid finnas påkallat att vidtaga mera genomgripande ändringar i regleringsåtgärderna, förutsätter jag emellertid, att riksdagen höres, då detta utan olägenhet kan ske. Med hänsyn till att den förut berörda inkomst- och kostnadskalkylen avser tiden från och med den 1 september 1943 till och med den 31 augusti 1944, torde på sätt livsmedelskom-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

missionen föreslagit Kungl. Maj:ts nyssnämnda befogenheter böra gälla lill och med sistnämnda dag.

Då några som helst möjligheter att bedöma det nuvarande kristillståndets varaktighet icke förefinnas, anser jag lämpligast, att liksom hittills skett nu gällande regleringsanordningar på ifrågavarande område bibehållas, även om en del av dem icke kan tillämpas under den tid kriget pågår. Jag förordar därför, att de grundläggande av riksdagen antagna regleringsförfattningarna, vilkas giltighet utgår med imievarande regleringsår, förlängas. Hittills har denna förlängning varje år skett endast för följande regleringsår. På sätt kommissionen föreslagit torde det vara lämpligast att författningarna förlängas att gälla tills vidare. Övriga av riksdagen lämnade bemyndiganden, vilkas giltighet utgår med innevarande regleringsår, torde däremot liksom hittills, där ej annat särskilt angives, böra förlängas endast för ytterligare ett regleringsår.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande regleringsspörsmålen torde jag få övergå till att angiva de grunder, som i fortsättningen böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen. I fråga om de åtgärder, som i prisrabatterande syfte kunna finnas påkallade, framlägger chefen för folkhushållningsdepartementet denna dag förslag för Kungl. Majit.

Mjölk- och matfettsregleringen.

De mest betydelsefulla regleringsåtgärderna äro de som beröra mjölk och mejeriprodukter. I fråga örn bestämmelserna örn mjölkregleringen har livsmedelskommissionen icke föreslagit några mera genomgripande förändringar.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse berört frågan örn vilka åtgärder, som böra vidtagas för den händelse under återstoden av krisen andra utländska fettråvaror än de som för närvarande finnas inom landet icke skulle bliva tillgängliga. Inom kommissionen har härvid diskuterats olika möjligheter. Att i nuvarande läge taga ståndpunkt till denna fråga synes icke erforderligt. Emellertid torde i beredskapssyfte på sätt kommissionen föreslagit riksdagens bemyndigande böra inhämtas att vidtaga behövliga jämkningar i förordningen den 30 juni 1932 (nr 355) angående kontroll av tillverkningen av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion samt konstister m. m. i syfte att, örn så blir nödvändigt, möjliggöra en viss höjning av vattenhalten i margarin, framför allt bagerimargarin.

Det av livsmedelskommissionen framlagda förslaget rörande ändrade grunder för producenlbidraget avser att bättre tillgodose syftet nied detta bidrag såsom ett stöd åt det mindre jordbruket. Ehuru jag ansett det önskvärt, att någon ytterligare förbättring kunnat lämnas även de grupper av jordbruk, som innefatta de verkliga familjejordbruken, kan jag likväl godkänna kommissionens förslag, då någon utväg icke kunnat utfinnas som tillgodoser båda nu berörda syftemål, samtidigt som de besparingar genomföras, vilka äro behövliga för att erhålla medel för stödjande av det svagare jordbruket, däri inbegripet även svagare familjejordbruk. För närvarande utgår produ-

Bihamj till riksdagens protokoll 1943. t sami. Nr 240.

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

centbidraget med 3 öre för kilogram mjölk för högst 650 kilogram per månad eller 7,800 kilogram per år och tillkommer alla mjölkproducenter oberoende av invägningarnas storlek. Enligt det av mig nu tillstyrkta förslaget skall å ena sidan en höjning av bidragen till de minsta leverantörerna komma till stånd samt å andra sidan en sänkning av bidragen till de större leverantörerna äga rum. Sålunda skall enligt förslaget bidraget för en grundkvantitet invägd mjölk av 200 kilogram per månad utgöra 4 öre för kilogram. För en tillskottskvantitet av 300 kilogram per månad skall bidraget utgöra 3 öre, för en därpå följande tillskottskvantitet av 300 kilogram per månad 2 öre och för en ytterligare följande tillskottskvantitet av 300 kilogram per månad 1 öre, allt räknat per kilogram invägd mjölk. För den händelse producenten levererar ytterligare 300 kilogram mjölk per månad, bortfaller sistnämnda bidrag å 1 öre för kilogram, vid en leverans därutöver av 300 kilogram per månad bortfaller 2-öresbidraget och vid en leverans därutöver av 300 kilogram per månad 3-öresbidraget. Vid en ytterligare leverans av 300 kilogram per månad avses bidraget för grundkvantiteten skola sänkas till 3 öre för kilogram, vid en ytterligare leverans av 300 kilogram sänkes sistnämnda bidrag till 2 öre för kilogram och vid en ytterligare leverans av 300 kilogram per månad sänkes samma bidrag till 1 öre för kilogram, för att slutligen vid en ytterligare leverans av 300 kilogram per månad helt bortfalla. Ett genomförande av förslaget medför att samtliga mejerileverantörer med en invägning av högst 1,525 kilogram per månad erhålla en förbättring, som för de minsta leverantörerna motsvarar 1 öre för kilogram invägd mjölk och som sjunker med stigande invägning. Leverantörer med en invägning av mer än 1,525 kilogram mjölk per månad få däremot någon försämring. Såsom livsmedelskommissionen framhållit bör det nya systemet i fråga om producentbidragets beräknande kunna medföra att den s. k. efterregleringen vid kalenderårets utgång icke vidare behöver bibehållas. En viss arealspärr för producentbidraget synes, såsom kommissionen även föreslagit, böra komma till stånd. Dylikt bidrag bör sålunda icke utgå till mjölkproducenter med en åkerareal av över 40 hektar.

Genom den nu föreslagna anordningen av producentbidraget beräknas en besparing av 12,300,000 kronor kunna ske. Tillsammans med det belopp av

3,500,000 kronor, som, i anslutning till vad kommissionen anfört, även under nästa regleringsår torde böra anvisas för lokal differentiering av mjölkpriset i vissa landsdelar, står alltså till förfogande för stödjande av det svagare jordbruket ett belopp av 15,800,000 kronor. Såsom kommissionen uttalat synes vid fördelning av detta belopp i första hand området för de nuvarande extra mjölkpristilläggen böra utökas att omfatta jämväl Gästrikland, Gävleortens mejeriförenings område i Uppsala och Västmanlands län, Dalarnas mejeriförenings mejeriområde, Värmlands län, Örebro läns bergslag samt Tossbo och Vedbo härader och Åmåls stad inom Älvsborgs län. Inom den utökade delen av området torde böra från och med den 1 juli 1943 utgå ett extra mjölkpristillägg å all invägd mjölk av 20 öre för kilogram mjölkfett motsvarande 0.72 öre för kilogram mjölk. Extra mjölkpristillägg skall alltså

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

härefter komma att utgå i Norrbotten och Västerbotten med 60 öre för kilogram mjölkfett, i Norrland i övrigt med 40 öre för kilogram mjölkfett och i det nya området med 20 öre för kilogram mjölkfett. Livsmedelskommissionen har beräknat kostnaderna för förenämnda utvidgning till 1,450,000 kronor.

Vad angår kommissionens förslag att täcka ett fortsatt utbetalande av det för närvarande utgående differentieringsbidraget i Norrland under tiden juni —augusti, vartill det anvisade beloppet om 3,500,000 kronor icke torde räcka, med medel, som erhållas genom omläggning av mjölkproducentbidraget, har jag intet att erinra. I så fall torde omläggningen av producentbidraget böra ske från och med den 1 juli 1943. Såsom kommissionen framhållit vinnes härigenom den fördelen, att ändring ej behöver göras på mer än en bidragsanordning. Kostnaderna för detta förslags genomförande ha av kommissionen upptagits till 1,200,000 kronor.

Såsom framgår av vad jag förut anfört bör återstående belopp av i runt tal

13,200,000 kronor användas för utbetalande av lokala differentieringsbidrag under regleringsåret 1943/44. I likhet med livsmedelskommissionen anser jag icke lämpligt att redan nu fastställa grunderna för utanordnandet av dessa bidrag utan frågan härom torde böra få anstå till i höst, då större möjligheter finnas att överblicka produktionen och produktionsförhållandena i de olika landsdelarna. Emellertid är jag enig med livsmedelskommissionen även därutinnan att under hela regleringsåret 1943/44 inom Norrland bör utgå differentieringsbidrag av ungefär samma storlek som för närvarande. Med utgångspunkt från den av livsmedelskommissionen gjorda beräkningen att de norrländska bidragen föranleda en kostnad av 4,570,000 kronor återstå för lokala differentieringsbidrag i övrigt för tiden intill regleringsårets utgång i runt tal 8,600,000 kronor.

I överensstämmelse med det anförda torde medelsbehovet till producentbidrag under nästa budgetår böra beräknas till 31,700,000 kronor. Kostnaderna för mjölkpristillägg synas böra upptagas med oförändrat belopp eller 34,000,000 kronor. De extra mjölkpristilläggen torde under hänsynstagande till den förut förordade utvidgningen av bidragsområdet komma att uppgå till omkring 6,000,000 kronor. För lokala differentieringsbidrag i övrigt torde vidare böra beräknas (15,800,000 — 1,450,000 =) omkring 14,500,000 kronor.

Liksom hittills torde även under nästa regleringsår böra utgå dels s. k. merfraktbidrag, dels s. k. regleringskostnadstillägg till vissa mjölkorganisationer i Stockholm och Göteborg, dels viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk vid vissa mejerier, som leverera mjölk till Stockholm, dels ock bidrag till uppehållande av mejeriernas körlinjcr inom områden, där på grund av den minskade mjölkproduktionen transportkostnaderna för kilogram mjölk äro särskilt höga. Ytterligare bör liksom för närvarande beräknas medel för bidrag lill mejeriorganisationerna å vissa orter såsom ersättning för utebliven prishöjning. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma medelsbehovet för de olika ändamålen torde bidragen, på sätt skett under löpande budgetår,

84 Kungl. Majlis proposition nr 246.

böra sammanföras till ett anslagsbelopp. Detta anslagsbelopp torde på sätt kommissionen beräknat böra upptagas till 9,000,000 kronor. Kungl. Maj:t torde böra äga möjligheter att disponera ifrågavarande anslag även för tillgodoseende av annat ändamål än förut berörts, som är av särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande under rådande kristid. Motsvarande befogenhet tillkommer för närvarande Kungl. Majit.

Nu gällande bestämmelser rörande pristillägg för lantsmör torde böra äga tillämpning även under nästa regleringsår. Kostnaderna för dessa pristillägg och för omhändertagandet av lantsmör böra i enlighet med livsmedelskommissionens beräkning upptagas till 1,000,000 kronor.

Reglering av andra animaliska produkter än mjölk.

Livsmedelskommissionen har i fråga om fläsk- och köttregleringen icke framfört några nya förslag. Inom kommissionen bär visserligen övervägts införande av producentbidrag för fläsk i syfte att stimulera fläskproduktionen å de mindre brukningsdelarna, men av olika anledningar har en dylik anordning ansetts olämplig.

Icke heller i fråga om äggregleringen har kommissionen föreslagit några nya åtgärder. Kommissionen har emellertid framhållit, att förutsättningarna för upprätthållande av äggproduktionen undergått en väsentlig förbättring på grund av det förhållandevis goda skördeutfallet under år 1942. Fodertilldelningen har till följd härav successivt kunnat avsevärt ökas från och med hösten 1942.

Jag biträder i dessa delar kommissionens uppfattning.

Potatisregleringen.

Enligt beslut förra året övertogos de uppgifter, som tidigare åvilat statens potatismjölsnämnd, från och med den 1 juli 1942 av livsmedelskommissionen. Kommissionen föreslår nu icke några mera betydande ändringar i de hittills tillämpade regleringsåtgärderna på detta område. I överensstämmelse med vad kommissionen förordat synes den nu gällande förordningen den 26 juni 1933 (nr 389) örn tillverkning av potatismjöl, varigenom tillverkningen av potatismjöl blivit föremål för fullständig statlig reglering, böra huvudsakligen ur formell synpunkt underkastas omarbetning. Inom jordbruksdepartementet har upprättats förslag till ny förordning i ämnet, vilket förslag torde böra underställas riksdagen för antagande.

Jag torde här få erinra därom, att Kungl. Majit den 25 september 1942 godkänt ett mellan kommissionen och Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. den 9 september 1942 upprättat avtal, avseende inköp och försäljning av potatisstärkelse under innevarande tillverkningsår. Avtalet som godkänts av Kungl. Majit under förbehåll, bland annat, att i 9 § av kommissionen gjord utfästelse vinner riksdagens godkännande, innebär, att föreningen inköper den

/

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst 400,000 deciton, med undantag av vad som må användas till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt 9 § i avtalet åtager sig kommissionen under förutsättning av statsmakternas godkännande och örn avtalet icke skulle komma att förnyas för tillverkningsåret 1943/44 att vidtaga eller föranstalta om åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla minst 58 kronor per deciton för den 1 oktober 1943 inneliggande lager av potatisstärkelse, dock med avdrag av 30,000 deciton. Dessutom åtager sig kommissionen under angivna förutsättning och örn avtalet icke skulle förnyas att vidtaga eller föranstalta örn åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna grunder i avseende å inneliggande lager av potatisstärkelse, utom 30,000 deciton, under tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1943. De enligt 9 § av kommissionen gjorda åtagandena torde nu böra underställas riksdagen.

Brödsäds- och fodermedelsregleringen.

Även under nästa regleringsår är det nödvändigt att i princip bibehålla den nuvarande regleringen av handeln med brödsäd. Emellertid synas såsom livsmedelskommissionen framhållit vissa jämkningar böra företagas i gällande regleringsbestämmelser.

Livsmedelskommissionen har upptagit till övervägande frågan om en övergång från det nuvarande systemet med normalpriser på spannmål till ett system med inlösen av spannmålen till fastställda garantipriser. Såsom kommissionen påpekat torde vissa olägenheter otvivelaktigt vara förknippade med den nuvarande anordningen med normalpriser. För dess genomförande fordras sålunda en kontrollorganisation som drager icke obetydliga kostnader. För handeln medför anordningen besvär genom de ganska invecklade föreskrifter örn kvalitetstillägg och kvalitetsavdrag vid inköp från jordbrukare samt frakttillägg, som måst utfärdas. Därest skörden blir medelmåttig eller dålig medför emellertid, såsom kommissionen jämväl framhållit, även garantiprissystemet vissa olägenheter. Vid övervägande av förevarande spörsmål har jag funnit mig böra biträda kommissionens förslag, att en omläggning av det nuvarande systemet bör ske beträffande råg, vete och korn för det fall att skörden blir sådan att den måste anses såsom god. Därest detta icke skulle bliva förhållandet, torde den nuvarande anordningen med normalpriser böra bibehållas. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, därest omläggningen finnes böra ske, utfärda närmare bestämmelser i ämnet.

I detta sammanhang torde jag något få beröra den av kommissionen behandlade frågan om prisorterna. Såsom framgår av vad förut anförts, har genom Kungl. Majlis beslut den 19 mars 1943 föreskrivits, att från och med den 1 september 1943 inom södra och mellersta Sverige en återgång skall ske till det förut tillämpade prisortssystemet i fråga örn brödsäd. I anledning av

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

kommissionens uttalande rörande de principer som böra gälla vid bestämmandet av prisorterna vill jag understryka vikten av att systemet genomföres på sådant sätt att producenterna inom avlägset belägna trakter kunna vinna avsättning för sin brödsäd utan att behöva belastas med allt för höga transportkostnader.

Det av kommissionen framförda förslaget att även inom Nås socken i Kopparbergs län korn må användas för utfodring föranleder icke någon erinran från min sida.

Likaså kan jag biträda kommissionens förslag om bibehållande under nästa regleringsår av det tillägg av 50 öre för deciton, som för närvarande utgår såsom en viss lagringsersättning utöver normalpriset vid försäljning av vete, råg och korn från auktoriserad spannmålshandlare, auktoriserad utsädeshandlare eller spannmålsaktiebolaget till kvarnindustrien. Däremot torde, såsom kommissionen jämväl ifrågasatt, det tillägg å 35 öre för deciton, som spannmålsaktiebolaget under vissa förhållanden utbetalat till partihandlare, örn möjligt böra bortfalla.

Kommissionens förslag att, i syfte att förhindra onödig omgång vid spannmålshandeln, normalpriset för spannmål skulle få överskridas med ett belopp, motsvarande det tillägg som kvamindustrien nu har att betala vid sina inköp från spannmålshandeln, eller 50 öre för deciton, finner jag kunna godtagas. Därest såsom ifrågasatts ett inlösningsförfarande kommer att tilllämpas, erfordras givetvis icke en dylik anordning.

Vad angår fodersädsregleringen synes, på sätt livsmedelskommissionen förordat, för den händelse årets fodersädsskörd skulle bliva mycket god, väsentliga lättnader i regleringen kunna genomföras. Under sådana förhållanden torde böra övervägas att såvitt så låter sig göra endast bibehålla bestämmelserna om fodersädsavstående och normalpris. Givet är att vid en svag foderskörd en dylik förändring av regleringen icke kan ifrågakomma. Då kornet under nästa regleringsår avses skola hänföras till brödsäd, kommer det egentliga fodersädsavståendet att omfatta endast havre och blandsäd. Emellertid torde, i enlighet med vad kommissionen förordat, för undvikande av vissa svårigheter till fodersäd även böra hänföras matärter, som odlats tillsammans med vårstråsäd. Odlare, som på grund av gällande bestämmelser måste avstå sitt korn, skall givetvis äga möjlighet att inköpa annan fodersäd till sina djur, då avstående av korn är att jämställa med avstående av fodersäd.

Det är av vikt, att man vid fastställandet av de kvantiteter fodersäd, som skola avstås till det allmänna, framgår med största möjliga försiktighet. Vad livsmedelskommissionen härutinnan anfört kan jag biträda. Vid fastställandet av de kvantiteter, som skola avstås, bör man, därest skörderesultatet så medgiver, undvika att uttaga fodersäd på orter, där försäljning av fodersäd i vanliga fall ej förekommer. Jag vill även understryka betydelsen av att jordbrukarna så snart som möjligt få kännedom om de kvantiteter fodersäd, som de skola avstå. Såsom kommissionen framhållit bör under gynnsamma förhållanden avståendet kunna fastställas på grundval av skörderap-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

portema per den 31 augusti, d. v. s. under senare delen av september månad, och uppgifterna örn leveranserna vara jordbrukarna till handa under loppet av oktober månad. Vid en ogynnsam situation lärer det dock måhända bliva nödvändigt att uppskjuta beskeden om leveranserna till dess skördeutfallet i slutet av oktober säkrare kan överblickas.

I enlighet med vad kommissionen föreslagit synes den marginal, som för närvarande upprätthålles vid inköp av fodersäd från spannmålshandlare, även under nästa regleringsår böra bibehållas. Härigenom uppmuntras inköp och försäljningar av fodersäd jordbrukare emellan.

Av den av kommissionen lämnade redogörelsen för tillgången på fodercellulosa framgår, att för den inhemska konsumtionen torde före ingången av nästa konsumtionsår av redan kontrakterade kvantiteter finnas tillgängliga cirka 280,000 ton. Under sådana förhållanden finner jag i likhet med kommissionen anledning för närvarande saknas att vidtaga särskilda åtgärder för tillverkning och inköp av ytterligare mängder cellulosa. Även med ett svagt skördeutfall under innevarande år torde jordbruket icke komma att ha behov av fodercellulosa i samma omfattning som under konsumtionsåret 1941/42 med hänsyn till att vissa foderreserver under innevarande regleringsår kunnat uppläggas. Möjligheter finnas alltid att, för den händelse större efterfrågan å cellulosa än väntat skulle uppkomma, igångsätta ny tillverkning. Skulle å andra sidan skördeutfallet bliva så gott, att hela förenämnda kvantitet icke behöver tagas i anspråk för foderändamål, finnes möjlighet att försälja återstoden såsom pappersmassa.

Vad angår utförsäljningspriset å fodercellulosa torde detta i enlighet med vad kommissionen föreslagit böra bibehållas oförändrat, oaktat staten härigenom alltjämt ikläder sig betydande kostnader för täckande av skillnaden mellan statens försäljningspris och dess inköpspris.

Det torde, i varje fall för närvarande, vara ofrånkomligt att under nästa regleringsår räkna med att tillgången på oljekraftfoder på grund av de försvårade importmöjligheterna blir ännu sämre än tidigare. Det är därför av allra största betydelse att de för jordbruket tillgängliga kvantiteterna oljekraftfoder användas på det mest ändamålsenliga sätt för mjölkproduktionens upprätthållande. Såsom kommissionen framhållit måste härvid hänsyn tagas till tillgången inom olika delar av landet på eget ur äggvitesynpunkt tillfredsställande foder. Man torde sålunda bliva nödsakad att på sätt kommissionen föreslagit från tilldelning av oljekraftfoder utesluta sådana delar av landet, där tillgången på annat mjölkdrivande foder är jämförelsevis god.

I anslutning till vad som anförts i kommissionens skrivelse den 15 mars 1943 synes utförsäljningspriset på kraftfoder böra bibehållas oförändrat. I

I fråga örn handeln med kli anser jag i likhet med kommissionen det böra övervägas huruvida icke en differentiering av priserna på råg- och vetekli under nästa regleringsår bör åvägabringas för alt därigenom underlätta avsättningen av rågkli. Velekliet synes därvid böra åsättas ett pris av 18 kronor 25

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

öre för deciton och rågkliet ett pris av 17 kronor 50 öre för deciton. Även en jämkning av tilldelningsbestämmelserna torde kunna komma i fråga för vinnande av nyssberörda syfte. Vad kommissionen anfört beträffande vissa fraktersättningar till förbrukare av råg- och vetekli föranleder icke någon erinran från min sida.

Konstgödselregleringen.

Icke heller beträffande konstgödselregleringen har kommissionen föreslagit några förändringar. Gällande priser på konstgödsel torde såsom kommissionen anfört böra under regleringsåret 1943/44 bibehållas oförändrade, även om detta skulle föranleda ökade anspråk på statsbidrag. Enligt kommissionens beräkningar torde clearingkassan för täckande av förluster på konstgödselförsäljningen böra tillföras i runt tal 12,000,000 kronor.

Kostnaderna för svenska spannmålsaktiebolaget.

Livsmedelskommissionen har beräknat kostnaderna för svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet till i runt tal 72,000,000 kronor. Av detta belopp utgöra 28,000,000 kronor kostnader för regleringen av handeln med oljekraftfoder och 2,500,000 kronor kostnader i samband med försäljningen av cellulosa samt återstoden bolagets övriga kostnader.

Av det förut anförda framgår, att spannmålsaktiebolaget anhållit om restitution av erlagda tullavgifter med tillhopa 492,877 kronor 95 öre. Såsom generaltullstyrelsen anfört torde någon restitution enligt gällande bestämmelser icke kunna ske. Under sådana förhållanden torde beloppet få täckas från anslaget till Kostnader i samband med svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i

Norrland m. m.

Under de senaste budgetåren ha vissa belopp ställts till förfogande för produktionsfrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt de delar av Kopparbergs och Värmlands län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad med den i Norrland. För ett vart av de tre senaste budgetåren medgavs, att ett belopp av 900,000 kronor finge för berörda syfte utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att även för nästa budgetår bör från nämnda anslag få disponeras samma belopp.

Under de senaste två budgetåren ha från de medel som avsetts för produktionsfrämjande åtgärder i Norrland anvisats vissa belopp till den av svenska vall- och mosskulturföreningen bedrivna studiegårdsverksamheten i Norr-

Kungl. Maj.ts proposition nr 246. 89

land. Även för nästa budgetår synas medel för detta ändamål böra ställas till förfogande.

För vissa arbeten avseende bekämpandet av ogräs ha under de senaste två budgetåren olika belopp utanordnats från de medel som av livsmedelskommissionen avsetts till diverse kostnader. För fortsättande av dessa arbeten lia ytterligare medel begärts för nästa budgetår. I enlighet med vad livsmedelskommissionen tillstyrkt torde ett belopp av 16,800 kronor av de till diverse utgifter avsedda medlen böra få användas för ifrågavarande ändamål. För de av livsmedelskommissionen föreslagna åtgärderna för bekämpande av potatisbladmögel torde erforderligt belopp få disponeras av de medel, som ställas till spannmålsaktiebolagets förfogande. Från medel, som ställas till livsmedelskommissionens förfogande för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, synas böra bestridas kostnaderna för inköp av utsäde för verkställande av de i det föregående omförmälda försöken med sötlupin, vilka kostnader beräknats till 1,500 kronor, ävensom kostnaderna för slutförandet av förberörda vitaminundersökningar, vilka kostnader uppskattats till 6,000 kronor.

Det av styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt framförda förslaget örn utvidgad kontroll över produktionen av utsädespotatis finner jag böra genomföras med hänsyn till vikten av att i nuvarande läge få fram sjukdomsfritt potatisutsäde. För ändamålet synes ett belopp av högst 40,000 kronor under nästa budgetår vara erforderligt. Hinder torde icke böra möta att även ifrågavarande belopp gäldas från de medel som ställas till förfogande för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Anslagsäskanden m. m.

Kostnaderna för genomförandet av de av livsmedelskommissionen framförda förslagen uppgå till sammanlagt 223,000,000 kronor. Av denna summa belöpa 31,700,000 kronor på producentbidrag, 34,000,000 kronor på mjölkpristillägg, 6,000,000 kronor på extra mjölkpristillägg, 14,500,000 kronor på differentieringsbidrag för mjölk, 9,000,000 kronor på särskilda mjölkbidrag såsom merfraktsbidrag m. m., 1,000,000 kronor på pristillägg för lantsmör m. m., 40,000,000 kronor på förmalningsersättning, 12,000,000 kronor på prisclearing för konstgödselmedel och 72,000,000 kronor på svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet samt 2,000,000 kronor på diverse kostnader. Sistnämnda belopp är enligt vad livsmedelskommissionen upplyst i första hand avsett att användas för ersättning till svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringen sammanhängande uppgifter. Dessa medel torde även i fortsättningen få anlitas för täckande av kostnaderna för 1942 års jordbrukskommitté. Beträffande medel som erfordras till förmalningsersättningar kommer chefen för folkhushållningsdepartementet att framlägga förslag. Jag torde få erinra därom, att spannmålsbolagets kostnader för anskaffande av oljekraftfoder och fodercellulosa ävensom kostnaderna för prisclearing för konstgödselmedel hittills finansierats från förskottsstaten för försvarsväsendet. Av berörda 72,000,000

90 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

kronor till bolaget utgöra 28,000,000 kronor kostnader, som beräknats för anskaffande av oljekraftfoder, samt 2,500,000 kronor kostnader i samband med försäljningen av fodercellulosa. För bolaget synes alltså nu böra äskas ett reservationsanslag av 41,500,000 kronor. Beträffande övriga kostnader med undantag av kostnaderna för förmalningsersättningar har jag icke anledning att för närvarande frångå de av livsmedelskommissionen gjorda beräkningarna. Till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område torde alltså i anslutning härtill böra anvisas ett reservationsanslag av tillhopa 99,000,000 kronor.

På sätt jag förut anfört böra hittills gällande bestämmelser rörande jordbruksregleringen hållas vid makt, även örn de i viss utsträckning icke för närvarande komma att tillämpas. Giltigheten av vissa av dessa bestämmelser utgår den 1 juli eller den 1 september 1943. I anslutning härtill har inom jordbruksdepartementet uppgjorts förslag till dels förordning Gm tillverkning av potatismjöl, dels förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift, dels förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift, dels ock förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg och vete, vilka förslag torde böra underställas riksdagen för antagande. Chefen för finansdepartementet kommer att anmäla förslag örn ytterligare utsträckning av Kungl. Maj:ts befogenhet att fastställa accis å margarin och vissa andra fettvaror att gälla tills vidare, övriga bestämmelser på ifrågavarande område, vilkas giltighet utlöper under nästkommande regleringsår, torde Kungl. Majit äga att på administrativ väg giva fortsatt tillämpning. Sedan riksdagen fattat ståndpunkt till nu framlagda förslag, torde jag ånyo få upptaga frågan härom för Kungl. Maj :ts övervägande.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda fyra författningsförslag,

dels ock

1) medgiva Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering för nästkommande regleringsår av produktionsoch avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående angivna riktlinjer; samt

2) för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett

reservationsanslag av..................kronor 99,000,000;

b) till Kostnader i samband med svenska spannmålsaktie-

bolagets verksamhet ett reservationsanslag av.............................. kronor 41,500,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

91 Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sune Wisén.

BILAGOR

>' i ■

f

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

95 Bilaga 1.

P. M.

rörande jordbrukets inkomster och kostnader 1938/39—1942/43.

De beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåren 1938/39—1942/43, som härmed framläggas, avse i likhet med motsvarande tidigare undersökningar att giva ett mått på den procentuella förändring, som inkomsterna resp. kostnaderna undergått sedan produktionsåret 1938/39. Liksom tidigare avser undersökningen endast inkomsterna av och kostnaderna för den egentliga jordbruksdriften. Jordbrukets inkomster av skogsbruk och köksväxtodling samt av körslor utanför jordbruket falla sålunda utanför inkomstberäkningen. Likaså ha sådana kostnader, som icke beröra den egentliga jordbruksdriften, så långt möjligt frånskilts. Denna regel har dock icke kunnat fullföljas beträffande kostnaderna för hästarna, i det att dessa ingå i beräkningarna, även i den mån hästarna användas för skogskörsler eller annat arbete utanför det egentliga jordbruket. Likaså ingå arbetskostnaderna för av jordbrukarna bedriven köksväxtodling. Då kostnaderna sålunda äro fullständigare redovisade än inkomsterna, kan någon direkt jämförelse mellan inkomst- resp. kostnadssumma under de undersökta åren icke göras. Kompletterande material kommer emellertid att inom den närmaste tiden erhållas genom de undersökningar rörande jordbrukets inkomster av köksväxtodling samt av skogskörsler, som för närvarande på jordbrukskommitténs uppdrag företagas, den förstnämnda genom livsmedelskommissionens statistiska byrå, den sistnämnda genom särskilda sakkunniga.

Vid tidigare beräkningstillfällen har hänsyn tagits endast till förändringarna av jordbrukets inkomster av försålda produkter, däri inräknat även värdet av jordbrukarnas egen konsumtion av hemmaproducerade livsmedel. Förändringarna av jordbrukets kapitaltillgångar ha beaktats endast i så måtto, att den utslaktning av storboskap, som ägt rum utöver 1938/39 års slakt, betraktats såsom kapitalrealisation och sålunda icke medräknats bland inkomsterna. Redan vid tidigare undersökningstillfällen har emellertid framhållits, att de förändringar, som under krigsåren ägt rum ifråga om jordbrukets varuförråd och nyrekryteringen av kreatursbeståndet, borde tagas i beaktande vid ett bedömande av förändringarna i jordbrukets ekonomiska läge. I anslutning till den granskning av metoderna för inkomst- och kostnadsberäkningarna, som sommaren 1942 företogs av lia delegationen inom 1942 års jordbrukskommitté, uttalade kommitténs arbetsutskott, att en kompletterande beräkning rörande slakten av storboskap skulle företagas, i vilken hänsyn toges även till kreaturskapitalets förändringar. Likaså uttalades önskvärdheten av en sådan komplettering av beräkningarna, att ev. förändringar i jordbrukets lagerhållning av egna produkter och inköpta jordbruksförnödenheter bleve beaktade. Sedan i överensstämmelse härmed undersökningar verkställts rörande förändringarna i jordbrukets kreaturskapital och varuförråd, har 1942 års jordbrukskommitté på förslag av kommitténs l:a

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

delegation och arbetsutskott beslutat att fr. o. m. detta beräkningstillfälle i inkomst- och kostnadskalkylerna införa även nämnda kapitalförändringar.

Vid utförandet av inkomstberäkningarna för år 1942/43 ha statistiska uppgifter rörande försålda kvantiteter stått till buds endast för tiden t. o. m. december 1942 eller januari 1943. För beräkningen av den totala försäljningen och hemmaförbrukningen under året ha olika metoder fått användas för olika produkter. Kvantiteten vegetabiliska produkter har beräknats med utgångspunkt från skördestatistiken och livsmedelskommissionens försörjningsplaner. För den animaliska produktionen ha prognoser utarbetats med ledning av den t. o. m. december resp. januari redovisade försäljningen samt tillgängliga uppgifter om djurantalet.

Beräkningarna av kostnaderna grunda sig på motsvarande sätt på prismaterial, som omfattar tiden t. o. m. januari 1943. Kostnadsberäkningen för 1942/43 ger sålunda närmast uttryck för kostnaderna vid det prisläge, som varit rådande under första hälften av produktionsåret. Detta innebär, att eventuella prisförändringar på olika produktionsmedel under den återstående delen av året komma att medföra motsvarande förändringar i den beräknade kostnadssumman.

Vid beräkningarna ha de av jordbrukskommitténs arbetsutskott med anledning av den förut nämnda granskningen beslutade ändringarna beaktats, så långt erforderliga utredningar hunnit verkställas. Innebörden av desamma framgår av den följande redogörelsen för de olika inkomst- och kostnadsposterna.

Jordbrukets inkomster.

Brödsäd.

Enligt uppgifter från spannmålsbolaget rörande inköpen av brödspannmål samt rapporterna rörande löneförmalningen ha saluöverskott och löneförmalning av brödsäd under produktionsåret 1941/42 uppgått till följande

Beträffande kvarnarnas inköp av vete har antagits, att desamma fördelat sig på höst- och vårvete i samma proportioner som odlarnas försäljning till övriga köpare. Löneförmalningen av vete har antagits i sin helhet bestå av höstvete.

Inköpen av brödsäd från odlare under tiden september—december 1942 ha enligt uppgifter från spannmålsbolaget uppgått till följande kvantiteter:

Inköp genom lagerhus, aukt. spannmålshandlare m. fl. ton

Kvarnarnas

inköp

ton

höstvete.................... 146,000 14,000

vårvete.................... 57,000 —

råg........................ 203,000 17,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i6. 97

Löneförmalningen har under samma tid uppgått till 17,600 ton vete och 14,600 ton råg. Om kvarnarnas inköp av vete antages fördela sig på höstoch vårvete på samma sätt som försäljningarna från odlare till övriga köpare, och om vidare löneförmalningen antages i sin helhet bestå av höstvete, skulle den sammanlagda försäljningen och löneförmalningen under dessa månader ha uppgått till följande kvantiteter:

höstvete ........................ 174,000 ton

vårvete .......................... 61,000 »

råg ............................ 235,000 >

Dessa siffror redovisa emellertid endast försäljning från odlare samt löneförmalning t. o. m. december 1942. Vid ingången av år 1943 kvarlågo förhållandevis betydande kvantiteter spannmål hos odlarna, vilka på grund av den knappa tillgången på lagringsutrymmen erhålla viss ersättning för lagring av spannmålen.

Med hänsyn härtill måste en beräkning av jordbrukets inkomster av brödsäd tills vidare grundas på en uppskattning av skördeutfallet. Enligt statistiska centralbyråns preliminära skördeuppskattning (redovisad i Årsväxten

Skörden av brödsäd skulle enligt den nu anförda beräkningen uppgå till sammanlagt 896,000 ton och summan av saluöverskott och löneförmalning till 696,000 ton. Den skördeuppskattning, som tjänat såsom utgångspunkt för kalkylen, bygger på uppgifter örn hektarskördamas storlek. Det är emellertid känt, att dessa f. n. underskatta skördens storlek. En beräkning av skördeutfallet på grundval av de samtidigt (den 15 oktober) meddelade s. k. konditionstalen ger ett väsentligt högre resultat, nämligen

höstvete ........................ 288,000 ton

vårvete ......................... 195,000 »

råg ...............„....... 482,000__»

summa brödsäd 965,000 »

Möjligen är dock denna beräkning väl hög. Såvitt nu kan bedömas synes skörden närmast kunna uppskattas till en kvantitet, som ungefär motsvarar genomsnittet av de båda beräkningarna. I samråd med livsmedelskommissionens spannmålssektion bar den totala skörden av brödsäd år 1942 därför beräknats till 930,000 ton, enligt följande fördelning:

höstvete ........................ 280,000 ton

vårvete .......................... 190,000 »

råg ............................. 460,000 »

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 246. 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Med utgångspunkt från dessa skördekvantiteter kan summan av saluöverskott och löneförmalning beräknas på följande sätt:

Skörd ................................

Avgår: lagringsförlust 2 %..............

avrens 8 % för vete, 10 % för råg

utsäde ........................

Återstår: saluöverskott och löneförmalning ........................

Denna beräkning får stöd av det förhållandet, att odlarnas försäljningar av spannmål under höstmånaderna trots den sena tröskningen varit förhållandevis stora såsom närmare belyses av följande sammanställning av spannmålsbolagets uppgifter örn inköpen september—december 1941 resp. 1942.

Mot en försäljning från odlare (exkl. kvarnarnas inköp) av 250,000 ton brödsäd september—december 1941 svarar en kvantitet av 406,000 ton under samma tid 1942. Dessa kvantiteter motsvara 54 resp. 56 procent av den beräknade summan av saluöverskott och löneförmalning under resp. år. Kalkylen innebär sålunda, att trots den förhållandevis sena tröskningen i år en ungefär lika stor del av totalförsäljningen ägt rum under höstmånaderna som fallet var 1941/42.

Saluöverskott och löneförmalning av vete och råg under hela den undersökta perioden framgå av följande sammanställning:

1938/39 . 1939/40 . 1940/41 . 1941 42 . 1942/43 .

Vete, 1,000 ton Beräknat Löneför.

saluöverskott

målning

Summa

Därav:

Höst.vete Vårvete

Råg, 1,000 ton Beräknat saluöverskott

Löneför-

malning

Summa

Enligt meddelande från Svenska kvarnföreningen ha kvarnarna under den gångna delen av produktionsåret erlagt i genomsnitt följande priser för brödsäden: för höstvete 26.68 kr/dt, för vårvete 28.22 kr/dt samt för råg 25.26 kr/dt. Härifrån bör emellertid dragas dels förmedlingsavgiften till handeln, dels av kvarnarna burna fraktkostnader, av kvarnföreningen beräknade till sammanlagt 0.70 kr/dt. Priser till odlare för brödsäden har sålunda varit för höstvete 25.98 kr/dt, för vårvete 27.52 kr/dt samt för råg 24.56 kr/dt.

I detta sammanhang må nämnas, att avskaffandet av prisortsystemet medfört vissa ekonomiska fördelar för jordbruket år 1942/43 i jämförelse med föregående år. Då det hittills ej varit möjligt att erhålla uppgifter, som äro fullt jämförbara för hela undersökningsperioden, har emellertid något belopp härför ej upptagits.

99 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Vid beräkningen av inkomsterna av brödsäd under basåret ha de förut begagnade, på noteringarna grundade prisuppgifterna ersatts med de uppgifter, som erhållits vid en av jordbrukskommitténs första delegation företagen specialundersökning.

Korn.

För år 1941/42 uppgingo de av spannmålsbolaget och kvarnarna redovisade inköpen av korn för förmalnings- och bryggeriändamål till 68,000 ton. Härtill kom husbehovsförmalningen av korn i Norrland, vilken uppskattats till 25,000 ton. Den i inkomstkalkylen för detta år upptagna kvantiteten korn uppgår sålunda till 93,000 ton.

År 1942 uppgick skörden av kom enligt Årsväxten år 1942 till 222,000 ton, därav 154,000 ton inom Svea- och Götaland samt 68,000 ton i Norrland. (Enligt konditionstalen skulle skörden stiga till 228,000 ton.) Till direkt förbrukning och industriella ändamål beräknas för konsumtionsåret 1942/43 följande kvantiteter komma att erhållas:

till framställning av kornmjöl och korngryn ................ 25,000 ton

inblandning i mjöl (inkl. reserv) .......................... 75,000 >

bryggeriändamål ........................................ 20,000 »

Summa 120,000 ton.

Denna kvantitet motsvarar vad som återstår av kornskörden i Svea- och Götaland, sedan från densamma dragits utsäde (c:a 16,000 ton) samt slösäd, avrens och lagringsförluster, uppskattade till sammanlagt c:a 12 procent av skörden eller 18,000 ton.

Till den angivna kvantiteten för saluöverskottet av korn i Svea- och Götaland bör läggas husbehovsförmalningen av korn i Norrland, vilken liksom tidigare torde kunna uppskattas till 25,000 ton. Den sammanlagda i inkomstkalkylen för år 1942/43 redovisade kvantiteten uppgår sålunda till

145,000 ton.

För hela den tid inkomstberäkningarna omfatta redovisas följande kvantiteter :

1938— 1939- 1940— 1941 - 1942 —

1939 1940 1941 1942 1943

„... c .... . 1, 0 0 0 ton

lillframställning av kornmjöl och korngryn

(inkl. husbehovsförmalning i Norrland).. 45 45 40 37 50

Till inblandning i brödsäd (inkl. reserv).. — — — 45 75

Till bryggerier och brännerier .......... 51 45 34 11 20

Summa 96 90 74 93 145

, Livsmedelskommissionen Ilar för 1942/43 fastställt ett pris av 23 kr/dt. Enligt en inom Svenska kvarnföreningen utförd undersökning synas emellertid jordbrukarna på grund av spannmålens vattenhalt ej ha utfått ett högre genomsnittspris än 22.83 kr/dt.

Arealtillägg.

Under år 1941/42 har arealtillägg utgått med 60 kr/hektar för höstvete och 45 kr/hektar för höstråg, dock med sammanlagt högst 800 kronor per brukningsdel. I prop. 319/1942, bilaga 2, beräknades arealtilläggen komma att uppgå till 21.5 milj. kronor. Det utdelade beloppet har emellertid stannat vid 19.9 milj. kronor.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Till de för år 1942/43 fastställda priserna på vårvete och korn ha kommit de odlingspremier, som enligt beslut av Kungl. Majit utgått för dessa grödor. Odlingspremierna ha utgått för korn med 50 kr/hektar inom de områden, där utfodringsförbud å korn stadgats, och för vårvete med 40 kr/hektar. Summan av dessa odlingspremier kan nu beräknas till 7.0 milj. kronor.

Havre, hö och halm.

I enlighet med principen att beräkningarna skola avse inkomsterna för jordbruket betraktat som ett enhetligt företag, varav följer att den inre omsättningen inom näringsgrenen icke medtages i beräkningarna, upptagas av havre, hö och halm endast de kvantiteter, som beräknats bliva försålda till köpare utanför jordbruket. Beräkningarna under denna rubrik avse sålunda havre till grynförmalning samt havre, hö och halm till armén, åkerier och skogskörsler. Sistnämnda post införes i avvaktan på resultatet av den utredning rörande jordbrukarnas samtliga inkomster av skogskörsler, som på jordbrukskommitténs uppdrag utföres av särskilda sakkunniga. Under innevarande år beräknas vidare en viss upplagring av havre komma att äga rum hos spannmålsbolaget. Värdet av densamma uppföres bland jordbrukets inkomster. I den mån denna havre framdeles kommer att försäljas till jordbrukarna, får den härvid uppkommande kostnaden införas i beräkningarna.

Enligt meddelande från livsmedelskommissionens spannmålssektion kommer under år 1942/43 75,000 ton havre att disponeras för framställning av havregryn.

Rörande försäljningen av havre, hö och hahn till armén och åkerier samt åtgången av dessa fodermedel vid skogskörsler ha uppgifter lämnats av livsmedelskommissionens spannmålssektion. Vid dessa beräkningar har hänsyn även tagits till förbrukningen av fodercellulosa. Kvantiteterna redovisas i följande sammanställning:

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43

Havre, ton:

Förmälning.......... 40,000 43,000 25,000 45,000 75,000

Armén ...".......... 25,000 45,000 40,000 30,000 30,000

Åkerier.............. 15,000 20,000 10,000 10,000 15,000

Skogskörslor ........ 50,000 50,000 35,000 25,000 30,000

Upplagring hos spannmålsbolaget ........ — — — — 30,000

Summa 130,000 158,000 110,000 110,000 180,000

Hö, ton:

Armén.............. 10,000 60,000 45,000 20,000 20,000

Åkerier.............. 20,000 20,000 15,000 10,000 15,000

Skogskörslor ........ 40,000 50,000 45,000 30,000 60,000

Summa 70,000 130,000 105,000 60,000 95,000

Halm, ton:

Armén.............. 10,000 100,000 85,000 15,000 30,000

Åkerier.............. 10,000 10,000 10,000 5,000 10,000

Skogskörslor ........ 20,000 30,000 20,000 15,000 20,000

Summa 40,000 140,000 115,000 35,000 60,000

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

101 Priset på havre har av livsmedelskommissionen fastställts till 19 kr/dt för vithavre och 18.50 kr/dt för svarthavre. I beräkningarna har ett enkelt medeltal av dessa priser — 18.75 kr/dt ■—- använts.

Priset på hö har av livsmedelskommissionen fastställts till 12 kr/dt för vallhö och 10 kr/dt för grönfoderhö. Härvid avses med järntråd bunden, pressad vara av fullgod beskaffenhet. För opressad eller löspressad vara skall priset vara minst en krona lägre per deciton, varjämte prisavdrag skall verkställas för hö, som är sent skördat eller mindre väl bärgat. Med hänsyn till höets fördelning på olika kvalitetsklasser har priset i samråd med livsmedelskommissionens spannmålssektion beräknats till 10.50 kr/dt.

För halm lia följande priser gällt:

råg- och vetehalm ........................ 4 kr/dt

korn- och hlandsädshalm ................ 5 »

havrehalm .............................. 6 »

trindsädshalm .......................... 7 »

fröhalm av vallväxter ....................7 »

Även dessa priser avse med järntråd bunden, pressad vara. För opressad eller löspressad vara skall priset var minst en krona lägre per deciton, varjämte prisavdrag skall verkställas för mindre väl bärgad vara. Med hänsyn härtill har priset i samråd med livsmedelskommissionens spannmålssektion beräknats till 3.75 kr/dt.

Leveranspremie för fodersäd.

Under 1941/42 utgick för sådan spannmål av korn, havre ocbJ blandsäd av 1941 års skörd, som före den 15 december 1941 levererades till Svenska spannmålsbolaget, auktoriserad spannmålshandlare eller utsädeshandlare eller till kvarn, en leveranspremie av 1 kr/dt. Det för delta ändamål utbetalade beloppet uppgår till 2.4 milj. kronor.

Ärter.

Vid beräkningen av kvantiteten matärter har man tidigare utgått från det antagandet, att av den totala ärtskörden två tredjedelar utgjorts av matärter och en tredjedel av foderärter. Denna fördelning grundade sig på resultatet av beslagsinventeringen på hösten 1939. Numera föreligga emellertid för såväl 1941 som 1942 särskilda uppgifter rörande arealen av dels matärter, dels foderärter, genom vilka för dessa år en direkt beräkning av kvantiteten matärter möjliggjorts. Kalkylerna framgå av följande sammanställning:

rÅr 1941/42

Areal matärter.......................... 20,587 hektar

Skörd per hektar........................ 1,170 kg

Totalskörd.............................. 24,100 ton

Avgår: lagringsförlust.................... 240 »

10 % avrens...................... 2,400 »

Kvarstår .............................. 21,460 »

Utsäde t. 24,800 hektar med 225 kg/har .. 5,580 »

Återstår till konsumtion.................. 15,880 » I

År 1942/48 24,800 hektar 1,490 kg 36,950 ton 370 »

3,700 »

32,880 »

5,580 »

27,300 »

I inkomstberäkningarna avrundas kvantiteterna till 16,000 resp. 27,000 ton.

Till jämförelse må nämnas, att de av Svenska spannmålsbolaget redovisade inköpen av ärter från odlare under tiden x/7 1941—31/„ 1942 uppgingo till en kvantitet av 11,300 ton, vilken så gott som helt torde vara ali hänföra

102 Kungl. \laj:ts proposition nr 246.

till produktionsåret 1941/42. För tiden september 1942—januari 1943 redovisas inköp av c:a 23,000 ton. Hela saluöverskottet av matärter 1942/43 beräknas av livsmedelskommissionens spannmålssektion komma att uppgå till 25,000 ton.

Vid bedömandet av de anförda kvantiteterna bör beaktas, att matärter och matbönor få till en myckenhet av högst 10 kilogram per hushållsmedlem användas för tillgodoseendet av husbehovet hos odlare eller den som av honom åtnjuter kost, födoråd eller liknande förmån. Likaså få inom ramen av gällande anställningsavtal ärter och bönor tillhandahållas statare eller därmed jämförliga, hos odlaren anställda personer till en kvantitet av 10 kilogram per hushållsmedlem eller den högre kvantitet, vartill mottagaren enligt gällande kollektivavtal kan vara berättigad.

Priset har av livsmedelskommissionen fastställts till 45 kr/dt för gula och 50 kr/dt för gröna matärter. I samråd med livsmedelskommissionens spannmålssektion har medelpriset beräknats till 46 kr/dt.

Oljeväxter.

Svenska spannmålsbolaget har meddelat dels en beräkning över av bolaget

P'rån de sålunda beräknade inkomstbeloppen avgå kostnader för utsäde med 0.350 resp. 1.126 milj. kronor. I sammandragstabellen införes sålunda denna inkomstpost med 9.2 milj. kronor för år 1941/42 och 19.6 milj. kronor för år 1942/43.

Spånadsväxter.

Från lin- och hampodlareföreningarna samt AB Svensk hampberedning ha uppgifter erhållits rörande det beräknade utbytet av lin- och hampodlingarna. Siffrorna äro med nödvändighet osäkra, enär leveranserna av spånadsväxterna till beredningsverken vid undersökningens utförande ännu voro långt ifrån avslutade. Med ledning av uppgifter rörande areal, beräknad avkastning per hektar av halm och frö samt priserna har inkomsten av spånadsväxter beräknats till 2.9 milj. kronor, därav 2.4 milj. kronor för lin och 0.5 milj. kronor för hampa.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

103 Matpotatis.

I bilaga 2 till prop. 319/1942 beräknades förbrukningen av matpotatis under åren 1938/39—1941/42 till följande kvantiteter:

1938/39 750,000 ton

1939/40 750,000 »

1940/41 800,000 »

1941/42 925,000 »

Härvid bortsågs från den del av potatisförbrukningen, som tillgodoses genom odlingar utanför jordbruket, vilken för basåret uppskattades till en kvantitet av 30,000 ton. — Med hänsyn till att potatisförbrukningen inom landsbygdshushåll enligt socialstyrelsens konsumtionsundersökningar visade sig ha stigit mera än tidigare antagits höjdes kvantiteten för år 1941/42 i samband med utarbetandet av förkalkylen för år 1942/43 till 975,000 ton, varjämte därutöver tillädes 30,000 ton till bagerier, charkuterifabriker m. m. För sistnämnda ändamål räknades samtidigt med en förbrukning av 5,000 ton åren 1938/39 och 1939/40 samt 10,000 ton år 1940/41.

För en beräkning av potatiskonsumtionens förändringar under krigsåren ge socialstyrelsens fortlöpande undersökningar av förbrukningen av vissa livsmedel inom dels konsumenthushåll, dels småbrukare- och lantarbetarehushåll vissa utgångspunkter. För tiden september 1941 till augusti 1942 erhållas följande kvantiteter (kg per person och 14-dagarsperiod)1:

Konsument- Småbrukar- Lantarbetar-

hushåll hushåll hushåll

4.88 5.88 7.10

Emellertid omfattar gruppen »konsumenthushåll» blott bushåll i städer och industriorter. Siffran kan därför icke utan vidare användas för potatisförbrukningen i konsumenthushåll på den egentliga landsbygden. Socialstyrelsens levnadskostnadsundersökning för år 1933 har visat att potatiskonsumtionen är större i de mindre orterna. Än större kan konsumtionen antagas vara på den egentliga landsbygden, där även den egna potatisproduktionen torde ha långt större omfattning än i städerna. I själva verket kan man förmoda, att större delen av de 30,000 ton, som enligt tidigare beräkningar antogos odlade utanför jordbruket under basåret, produceras av landsbygdshushållen. Det har därför antagits, att icke-producenternas potatisförbrukning på landsbygden ligger mitt emellan tätorts- och jordbrukarehushållens förbrukningssiffror (5.35 kg per person och 14-dagarsperiod). Årsförbrukningen blir med utgångspunkt från dessa antaganden följande (kg):

Konsumenthushåll

I städer och industriorter

126.9 På landsbygden

139.1 Småbrukar-

hushåll

152.9 Lantarbelar-

hushåll

184.6 Antalet konsumenter i dessa kategorier kan uppskattas med ledning av

folkräkningens uppgifter.

År 1930

Jordbruksbefolkningen ............................ 2,346,000 personer

därav: jordbruks- och trädgårdsarbetare ............ 325,000 »

Befolkningen utanför jordbruket .................. 3,796,000 »

Summa 6,142,000 personer.

Enkla medeltal av kvartalsuppgifterna.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Totalbefolkningen bär till år 1941 stigit till 6,405,000 personer. Det kan antagas, att hela stegringen kommit den icke-jordbrukande befolkningen till del samt att befolkningen inom jordbruket sedan folkräkningstillfället nedgått till 2.1 milj. personer. Nedgången antages ha fördelat sig jämnt för jordbruksarbetare och den övriga jordbruksbefolkningen.

En uppdelning av konsumenthushållen på städer och övriga tätorter å ena sidan samt den egentliga landsbygden å andra sidan kan erhållas ur 1940 års folkräkning. Antalet personer inom olika kategorier skulle sålunda fördela sig på följande sätt:

1. Städer och övriga tätorter .................................... 3.6 milj.

2. Icke jordbrukande befolkning utanför tätorter.................. 0.7 »

3. Befolkning i jordbruk med binäringar utom lantarbetare........ 1.8 »

4. Lantarbetare ................................................ 0.3 »

Summa 6.4 milj.

En multiplikation med den ovan kalkylerade per capita-konsumtionen av potatis ger följande resultat:

Grupp 1.................................. 456,800 ton

» 2.................................. 97,400 »

* 3.................................. 275,200 »

» 4.................................. 55,400 »

Totalt 884,800 ton

Den sammanlagda husliållsförbrukningen av potatis skulle enligt denna beräkning uppgå till 885,000 ton. Härtill bör läggas det svinn, som uppkommer inom handeln och i hushållen. Beräknas detta till 5 procent av den ursprungliga kvantiteten, erhålles 45,000 ton. Potatisförbrukningen inom bagerier, charkuterifabriker m. m. under produktionsåret 1941/42 har uppskattats till 30,000 ton. Den totala potatiskonsumtionen under nämnda år kan sålunda beräknas till 960,000 ton. Härifrån bör avdrag göras för den kvantitet, som härrör från odlingar utanför jordbruket. För år 1938/39 har denna uppskattats till 30,000 ton och år 1941/42 torde densamma ha stigit något, uppskattningsvis till 40,000 ton. Saluöverskottet och hemmaförbrukningen av inom jordbruket odlad potatis skulle enligt dessa beräkningar år 1941/42 lia uppgått till 920,000 ton. Sannolikt är dock denna siffra väl låg i jämförelse med den för basåret beräknade kvantiteten. För de tre första kvartalen 1942 redovisa konsumtionsundersökningama en ökning av potatisförbrukningen med i genomsnitt c:a 40 procent, jämfört med samma tid 1940. Accepteras siffran 920,000 ton för 1941/42 skulle däremot stegringen från 1938/39 stanna vid 23 procent. Med hänsyn härtill framstår en förbrukning av 975,000 ton under år 1941/42 såsom sannolikare i förhållande till den för basåret beräknade kvantiteten.

Under år 1942/43 torde en fortsatt stegring av potatisförbrukningen komma att äga rum. För fjärde kvartalet 1942 redovisas i socialstyrelsens konsumtionsundersökning för städer och industriorter en förbrukning, som med nära 14 procent överstiger förbrukningen samma kvartal 1941. Jämföres däremot den för fjärde kvartalet 1942 redovisade konsumtionen med konsumtionen under andra och tredje kvartalen samma år, framträder en viss minskning, såsom framgår av följande sammanställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

105 Tages hänsyn härtill torde stegringen av potatisförbrukningen under år 1942/43 i jämförelse med 1941/42 ej kunna beräknas högre än till 10 procent. Odlingarna på under året tillkomna kolonilotter torde kunna beräknas till c:a 20,000 ton. Utifrån dessa överväganden synes kvantiteten 1,050,000 ton vara mest sannolik.

I syfte att erhålla en noggrannare beräkning av det genomsnittliga priset på potatis under de undersökta åren har livsmedelskommissionens statistiska byrå på jordbrukskommitténs anmodan företagit en representativ undersökning av potatisförsäljningens fördelning på olika månader under åren 1940/41 och 1941/42. Resultatet av denna undersökning, till vilken uppgifter erhållits från c:a 12,000 jordbrukare, framgår av följande sammanställning:

Procentuell fördelning ov kvantiteten försåld matpotatis.

Sammanvägas de av Lantbruksförbundet beräknade producentpriserna å matpotatis (Stockholmsnoteringen med avdrag för mellanhandsmarginal samt kostnader för frakter och säckar) med de anförda uppgifterna om försäljningens fördelning på olika delar av året, erhållas följande medelpriser (öre/kg):

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42

5.72 10.08 8.62 16.12

Den beräknade procentuella fördelningen av 1940/41 års potatisförsäljning har härvid begagnats även för åren 1938/39—1940/41.

För år 1942/43 har priset med utgångspunkt från Stockholmsnoteringen beräknats till i genomsnitt 11.75 öre/kg.

Fabrikspotatis.

Förbrukningen under år 1941/42, som i bilaga 2 till prop. 319/1942 beräknades lill 206,000 ton, har stannat vid 202,000 ton.

Enligt meddelande från livsmedelskommissionens produktionsavdelning torde under 1942/43 150,000 ton potatis komma att tagas i anspråk för industriella ändamål. Hittills ha licenser utfärdats för följande kvantiteter:

22,500 ton stärkelse, motsvarande 126,000 ton potatis, samt 4,500 ton flingor, motsvarande 21,600 ton potatis.

Härtill kunna komma ytlerligare vissa mindre kvantiteter, varför totalkvantiteten avrundats till 150,000 ton.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Priset beräknas enligt följande:

Enligt meddelande från produktionsavdelningen har avverkningen av fabrikspotatis t. o. m. december månad haft följande omfattning:

—al/io l/u—S°/ll 1/l2-31/l2

577,345 hektoliter = 40,414 ton 552,248 » = 38,657 »

396,664 » = 27,766 »

Av återstående licenser beräknas den större delen ha utnyttjats under januari månad. Med ledning av dessa uppgifter (obetydligt avrundade) har inkomstberäkningen företagits på följande sätt:

Skörden av sockerbetor år 1942 uppgick enligt meddelande från Svenska Sockerfabriks AB till 1,734,649 ton. Den genomsnittliga sockerhalten beräknas till 16.89 procent.

Priset på sockerbetor har varit 4.50 kr. per deciton för betor med 16 procent sockerhalt och med ett tillägg av 1/i60 av grundpriset eller 2.8125 öre för varje tiondels procent ökning i sockerhalten. Med den nyss angivna medelsocker halten kommer priset att uppgå till 4.75 kr. per deciton. Jordbrukets inkomster av sockerbetor blir följaktligen 82.4 milj. kr.

Mjölk.

Genom SMR:s statistik över invägningen vid mejerierna, försäljningen av konsumtionsmjölk och grädde (omräknad till oskummad mjölk) samt användningen av mjölk till produktberedning är den del av mjölkproduktionen, som omsättes genom mejerierna, väl känd. Sedan försäljningen av lantsmör lagts under mejerierna, föreligger statistik även över denna. Användningen av mjölk inom producenthushållen, tillverkningen av lantsmör och lantost för egen förbrukning samt försäljningen av mjölk direkt från producenter till konsumenter och till mjölkhandel ha däremot måst uppskattas. Till ledning för dessa uppskattningar ha tjänat dels statistiken över antalet mejerileverantörer och av SMR utförda undersökningar rörande de nytillkomna mejerileverantörernas mjölkleveranser, dels vissa undersökningar rörande den totala mjölkproduktionens omfattning och mjölkens fördelning på olika användningssätt. Resultaten av en dylik undersökning, avseende år 1937/38, vilken utförts inom 1938 års jordbruksutredning, har lagts till grund för beräkningen av direktförsäljningen och hemmaförbrukningen av konsumtions-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246. 107

mjölk samt mjölkåtgången för lantsmör och lantost under basåret. Av en motsvarande undersökning för år 1941/42, som på uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté företagits av livsmedelskommissionens statistiska byrå, föreligga hittills endast vissa preliminära resultat, vilka emellertid i viss utsträckning kunnat tjäna till ledning för de i det följande framlagda beräkningarna.

Omsättningen av mjölk vid mejerierna har under åren 1938/39—1941/42 varit av följande omfattning:

Vid bedömande av dessa siffror har man att taga hänsyn till den ökning av antalet mejerileverantörer, som ägt rum. Månadsuppgifter rörande antalet mejerileverantörer föreligga först fr. o. m. juli 1939. För tidigare år föreligga endast uppgifter örn det totala antal leverantörer, som vid något tillfälle under året levererat mjölk till mejeri. Sistnämnda antal utgör för år 1938 195,923 och för år 1940 208,734. Månadssiffrorna fr. o. m. konsumtionsåret 1939/40 återgivas i tabellen här nedan. Den ökning av antalet leverantörer, som framgår av dessa siffror, måste i och för sig ha medfört en icke obetydlig nedgång i kvantiteten utanför mejeri försåld k-mjölk och tillverkningen av lantsmör och lantost. Likaså har uppenbarligen kvantiteten fodermjölk minskat, enär uppfödningen av gödkalv till mycket stor del sker hos producenter, som icke leverera mjölk till mejeri. Däremot torde det icke finnas anledning att antaga, att producenternas hushållsförbrukning av konsumtionsmjölk nämnvärt påverkats av anslutningen till mejeri.

Antal mjölkleverantörer.

I tidigare inkomstundersökningar (se prop. 319/1942, bilaga 2) beräknades

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Bortsett från beräkningen av fodermjölken, som grundade sig på uppgifter örn djurantalet och en uppskattning av åtgången av oskummad mjölk per djur (kalvar och smågrisar), användes härvid som utgångspunkt följande preliminära resultat från jordbruksutredningens förut nämnda undersökning rörande mjölkproduktionens omfattning och mjölkens fördelning år 1937/38.

Hemmaförbrukning av k-mjölk .......... 515,000 ton

K-mjölk försåld utanför mejeri .......... 280,000 »

Lantsmörmjölk ........................ 460,000 »

Den nämnda kvantiteten utanför mejeri försåld k-mjölk utgjordes av

145,000 ton, som enligt SMR:s statistik försålts inom mjölkregleringen men utanför mejeri, samt en beräknad kvantitet av 135,000 ton, som försålts utanför mjölkregleringen. Kvantiteten lantsmörmjölk motsvaras av en beräknad kvantitet lantsmör av 18,400 ton.

Enligt nu föreliggande definitiva resultat av den nämnda undersökningen, vilken grundade sig på uppgifter från c:a 17,700 jordbruk inom olika storleksklasser och olika delar av landet, har emellertid mjölkproduktionen under tiden x/7 1937—30/6 1938 fördelat sig på följande sätt:

1,000 ton

Levererat till mejeri .......................................... 3,021

Sålt till mjölkhandel och konsumenter .......................... 251

förbrukat i hushållet och utlämnat till födoråd och stat .......... 544

Utfodra t ..................................................... 304

Använt till smör och ostberedning .......................... 477

Summa oskummad mjölk 4,597.

Av dessa siffror kan uppgiften örn leveranserna till mejeri kontrolleras. Enligt SMR:s statistik uppgingo dessa under .ifrågavarande tid till 2,973,000 ton. Den av jordbruksutredningen beräknade siffran överstiger sålunda den verkliga med 1,6 procent, vilket torde få anses vara en god överensstämmelse. En viss övervärdering av mejerileveranserna var i själva verket att vänta, dels på grund av att mejerileverantörerna vörö något överrepresenterade i materialet, dels emedan detta i stort sett torde representera något gynnsammare produktionsförhållanden än genomsnittsjordbruket. Med hänsyn till att den beträffande mejerileveranserna konstaterade avvikelsen från den verkliga siffran är så pass obetydlig, har något försök till en —- under alla förhållanden osäker — justering av övriga siffror ej ansetts påkallat. De följande beräkningarna utgå sålunda från jordbruksutredningens nyss nämnda resultat för 1937/38.

Vid tidigare inkomstberäkningar (prop. 319/1942, bilaga 2) beräknades kvantiteten utanför mejerier försåld konsumtionsmjölk på grund av ökningen i antalet mejerileverantörer sjunka med c:a 20,000 ton per år under 1938/ 39 och 1939/40. Med hänsyn till den fortsatta stegringen i leverantörsantalet under år 1940/41 samt till den samtidiga nedgången i den totala mjölkproduktionen räknade man för nämnda år med en nedgång av 35,000 ton. För 1941/42 antogs preliminärt en minskning av 70,000 ton. Hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk per individ antogs vara konstant, och totalkvantiteten reducerades sålunda med c:a 1 procent om året, motsvarande den beräknade minskningen av folkmängden inom jordbruk med binäringar. Förändringarna i lantsmörsproduktionen uppskattades med ledning av den

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

fr. o. m. 1941 kända försäljningen av lantsmör samt uppgifter om jordbrukarnas återtagning av mejerismör och en uppskattning av deras förbrukning av margarin. De vid dessa kalkyler med utgångspunkt i de förut anförda preliminära uppgifterna för år 1937/38 erhållna resultaten kunna sammanfattas på följande sätt (jfr prop. 319/1942):

Hemmaförbrukning av k-mjölk K-mjölk försåld utanför mejeri Lantsmörmjölk ..............

Som tidigare nämnts har nu livsmedelskommissionens statistiska byrå på uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté företagit en undersökning av mjölkproduktionens omfattning och mjölkens fördelning på olika användningssätt under tiden V* 1941—30/6 1942. Till densamma ha uppgifter infordrats från samma jordbrukare, som lämnade uppgifter till 1938 års jordbruksutrednings förut refererade undersökning. För den preliminära bearbetning av materialet, som hittills föreligger, ha emellertid endast uppgifter från 11,619 jordbrukare stått till förfogande. De vid denna bearbetning erhållna resultaten framgå av följande sammanställning:

Levererat till mejeri ..........................

Sålt till mjölkhandel och konsumenter..........

Förbrukat i hushållet och utlämnat till födoråd

och stat....................................

Utfodrat......................................

Använt till smör- och ostberedning..............

Redan den mindre tillslutningen till denna undersökning ger anledning att förmoda, att densamma är mindre representativ än den motsvarande tidigare undersökningen. Den erhållna siffran för leveranserna till mejeri visar också otvetydigt, att resultatet vid denna undersökning blivit mindre rättvisande. Densamma överstiger nämligen med icke mindre än 10.6 procent den verkliga mjölkinvägningen vid mejerierna under undersökningsperioden. Sammanställes den vid nu ifrågavarande undersökning beräknade mjölkinvägningen med motsvarande siffra enligt undersökningen för 1937/38, erhålles en nedgång i invägningarna med endast 8.0 procent, under det att densamma i verkligheten uppgått till 15.5 procent, d. v. s. nära det dubbla. Orsaken till denna missvisning torde vara, att vid den skedda sammankrympningen av materialet mejerileverantörerna kommit att bli i betydande grad överrepresenterade. Vad en dylik förskjutning i verkligheten betytt kan endast belysas genom en fortsatt bearbetning i samband med en uppdelning av de inkomna uppgifterna på mejerileverantörer och övriga, vilken ännu icke medhunnits.

Av de övriga posterna synes den redovisade nedgången i direktförsäljningen av konsumtionsmjölk vara alltför liten med hänsyn till den överflyttning av denna försäljning till mejerierna, som ägt rum bl. a. i samband med standardiseringen. Ä andra sidan torde överrepresenlationen av mejerileverantörer medföra, att kvantiteterna fodermjölk och mjölk lill smör- och ostberedning lia blivit för lågt beräknade.

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Med hänsyn till vad som nu anförts ha de vid undersökningen erhållna resultaten icke ansetts kunna direkt läggas till grund för en beräkning av mjölkproduktionen. Sannolikt tyda de dock på att direktförsäljningen av konsumtionsmjölk år 1941/42 i tidigare inkomstundersökningar varit för lågt beräknad, under det att motsatsen gäller beträffande kvantiteten lantsmörmjölk.

Beträffande åren 1938/39—1940/41 har minskningen i direktförsäljningen av konsumtionsmjölk samt lantsmörmjölken tidigare beräknats på följande sätt (prop. 319/1942, bilaga 2):

Sedan dessa kalkyler utfördes torde icke något nytt material ha framkommit, som ger anledning att ändra beräkningen av den sammanlagda nedgången i dessa båda poster. Såsom tidigare framhållits, synes däremot nedgången i direktförsäljningen ha något överskattats, medan motsatsen gäller beträffande lantsmörmjölken.

För år 1941/42 har tidigare direktförsäljningen av konsumtionsmjölk beräknats till 135,000 och kvantiteten lantsmörmjölk till 268,000 ton, vilket innebär en nedgång i förhållande till de för 1940/41 beräknade kvantiteterna med sammanlagt 127,000 ton. Härvid har räknats dels med att nytillkomna mejerileverantörer under 1941/42 skulle tillföra mejerierna 70,000 ton mjölk, dels med nedgången i den totala mjölkproduktionen. Senare undersökningar göra det emellertid sannolikt, att nedgången i verkligheten varit något mindre.

De nytillkomna mejerileverantörernas leveranser ha av SMR undersökts för månaderna januari, maj och juli 1942. Resultatet av dessa undersökningar framgår av följande sammanställning:

Samtidigt med mjölkstandardiseringens ikraftträdande den 21 november 1941 infördes förbud mot försäljning av oskummad mjölk till konsument, där standardiserad mjölk finnes att tillgå inom ett avstånd av c:a 1,000 meter. I samband härmed har tydligen skett en nyanslutning till mejerierna av relativt stora leverantörer, varigenom leveransen per nyansluten leverantör stigit. Med utgångspunkt härifrån torde följande arbetshypotes kunna uppställas beträffande de nyanslutna leverantörernas andel i de totala mjölkleveranserna 1941/42:

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

lil

1941, september..........

oktober............

november..........

december ..........

1942, januari ............

februari............

mars ..............

april ..............

maj................

juni................

juli................

augusti ............

Summa

Enligt denna kalkyl skulle mjölkinvägningen från nytillkomna leverantörer år 1941/42 ha uppgått till c:a 65,000 ton. Minskas den totala invägningen — 2,524,000 ton — med denna kvantitet återstår 2,459,000 ton. År 1940/41 uppgick mjölkinvägningen till 2,746,000 ton. Frånräknas leveranserna från de under 1941/42 nytillkomna leverantörerna, uppgår sålunda minskningen i invägningen sistnämnda år till 287,000 ton eller 10.5 procent. Under förutsättning att de icke mejerianslutna producenterna fått vidkännas en lika stor procentuell minskning i kvantiteten mjölk till avsalu och lantsmörtillverkning som nedgången i de äldre leverantörernas invägning kan följande kalkyl göras:

1940/41

K-mjölk försåld utanför mejerier samt lantsmörmjölk........ 518,000 ton

1941/42

Nedgång på grund av produktionsminskning................ 54,000 »

Överfört till mejeri .......................................65,000 »

Summa 119,000 ton

Återstår ................................................ 399,000 »

Beträffande fördelningen av den utanför mejerier försålda eller till smöroch ostberedning använda mjölken på konsumtionsmjölk och lantsmörmjölk föreligga — utom de förut nämnda representativa undersökningarna — uppgifter endast om försäljningen av lantsmör. Denna visar under senare år en betydande sammankrympning, såsom framgår av följande sammanställning:

1937/38 .................. 8,800 ton

1938/39 .................. 7,500 »

1939/40 .................. 6,300 »

1940/41 .................. 5,000 »

1941/42 .................. 2,300 »

Några alltför bestämda slutsatser beträffande förändringarna i den totala kvantiteten lantsmör kunna dock icke dragas ur dessa siffror. Någon säker grund för ett bedömande av kvantiteten hemmaförbrukat lantsmör finnes knappast. Att en betydande nedgång ägt rum framgår av ökningen i antalet

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

mejerileverantörer och bestyrkes även av den förut nämnda undersökningen rörande mjölkproduktionens fördelning.

Enligt denna undersökning skulle, såsom framgått av det föregående, kvantiteten utanför mejeri försåld konsumtionsmjölk år 1941/42 ha uppgått till

208.000 ton och den till lantsmör- och lantostberedning använda mjölkmängden till 143,000 ton. Såsom även tidigare framhållits är den förstnämnda siffran säkerligen något för hög, under det att den sistnämnda synes innebära en betydande underskattning. Kvantiteten utanför mejerier försåld konsumtionsmjölk har därför ansetts böra upptagas till 180,000 ton för år 1941/42, varvid samtidigt utvecklingen i denna försäljning sedan år 1937/38 beräknats på följande sätt:

1937/38 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42

1.000 ton............ 251 240 225 210 180

För den till beredning av lantsmör och lantost använda kvantiteten erhålles då med utgångspunkt från vad som tidigare anförts följande siffror:

1937/38 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42

1,000 ton............ 477 420 375 308 219

Hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk beräknades av 1938 års jordbruksutredning för år 1937/38 till 544,000 ton. Av livsmedelskommissionens statistiska byrå har densamma för år 1941/42 beräknats till 516,000 ton, vilken siffra använts för inkomstberäkningen. Nedgången har antagits äga rum kontinuerligt med 7,000 ton om året.

Åtgången av oskummad mjölk till utfodring har inom Lantbruksförbundet beräknats på följande sätt:

De verkställda beräkningarna kunna sammanfattas i följande tabell.

1 Denna kvantitet avser endast basåret. För de följande åren har med hänsyn till den knappa tillgången på mjölk och de kända förändringarna i slaktvikterna räknats med mindre kvantiteter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

113 För år 1942/43 föreligga uppgifter rörande mjölkinvägningen t. o. m. januari månad. Jämfört med samma tid 1941/42 har densamma uppgått till följande kvantiteter:

Index:

1941/42 1942/43 motsvarande

ton ton månad 1941 =

100 September.................... 232,600 234,600 101

Oktober...................... 206,300 198,200 96

November .................... 169,700 171,600 101

December .................... 184,400 182,800 99

Januari ...................... 187,700 191,800 102

Summa 980,700 979,000 100

Invägningen har sålunda under september och november månader överstigit invägningen under samma tid föregående år med 1 procent och under januari med 2 procent men under oktober och december understigit densamma med 4 resp. 1 procent. För hela 5-månadersperioden är invägningen i det allra närmaste lika stor som under samma tid 1941/42.

Vid ett försök att av dessa siffror draga några slutsatser rörande mjölkproduktionens omfattning 1942/43 är det nödvändigt att beakta de förändringar i koantalet, som kunna beräknas äga rum under året. Vid de längre fram i denna promemoria återgivna, av direktör A. H. Stensgård utförda undersökningarna rörande kreaturskapitalets förändringar har koantalet be-

räknats på följande sätt:

15/s> 1941 ................ 1,750,000

15/a 1942 ................ 1,698,000

15/9 1943 ................ 1,771,000

Medelkoantal 1941/42 ................ 1,672,000

» 1942/43 1,735,000

Härvid har räknats med en slakt av 250,000 storboskap under 1942/43. Enligt Stensgårds beräkningar har koantalet under hösten t. o. m. oktober månad varit lägre än motsvarande tid 1941. Från och med december beräknas det överstiga antalet under motsvarande månader ett år tidigare samt från och med februari ligga 6 å 7 procent högre.

På grundval av beräkningarna över koantalet och den totala mjölkproduktionen erhålles följande mjölkmängd per ko under åren 1938/39—1941/42:

Medel- Mjölk- Mjölkkoantal produktion produktion Index

1,000 st. 1,000 ton per ko i kg

1938/39 .................. 1,920 4,714 2,455 100.0

1939/40 .................. 1,894 4,596 2,427 99

1940/41 .................. 1,809 4,086 2,259 92

1941/42 .................. 1,672 3,661 2,190 89

Beträffande mjölkproduktionens utveckling år 1942/43 må följande framhållas. Under september månad 1942 synes mjölkproduktionen per ko av invägningen alt döma lia varit högre än i september 1941. I oktober sjönk densamma däremot ned på en nivå som låg något lägre än samma tid föregående år. Orsaken härtill torde bl. a. vara att betesförhållandena vid slutet av betesperioden 1941 voro ovanligt gynnsamma, under det att motsatsen var fallet 1942. Den säsongmässiga nedgången i mjölkproduktionen i sam- Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 246. 8

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

band med inställningen av djuren kom därför år 1942 tidigare och blev även starkare och långvarigare än vanligt. Vid en jämförelse mellan hosten 1941 och hösten 1942 bör även beaktas, att under det förstnämnda året på grund av utslaktningen antalet sinlagda kor torde ha varit förhållandevis lågt, varför de mjölkande korna utgjort en ovanligt stor del av hela kobeståndet. Till den långsamhet, med vilken återhämtningen av mjölkproduktionen skett, har tydligen knappheten på oljekraftfoder bidragit. Även för den återstående delen av stallfodringsperioden kommer säkerligen denna att utgöra en begränsande faktor för mjölkproduktionen. Med hänsyn till att foderknappheten föregående år torde ha varit mycket utpräglad under vårmånaderna, under det att fodertillgången i år, bortsett från kraftfodret, blir riklig, förefaller det å andra sidan rimligt att räkna med att kornas kondition blir bättre på våren och försommaren i år än vad fallet var 1942. Med hänsyn härtill torde det också vara berättigat att för tiden mars—juni räkna med något högre produktion per ko än föregående år. Däremot är det icke troligt att produktionen per ko under juli och augusti månader i år kan bli större än förra året, då betesförhållandena voro gynnsamma.

Med utgångspunkt från ovan anförda överväganden har mjölkinvägningen vid mejerierna beräknats på följande sätt:

Enligt denna beräkning skulle mjölkinvägningen under 1942/43 uppgå till

2,638,000 ton.

Under tiden sept. 1942—jan. 1943 har försäljningen av k-mjölk fran mejeri uppgått till 310,000 ton oskummad mjölk. Med hänsyn till att en viss ehuru begränsad fortsatt stegring i försäljningen synes sannolik räknas för februari—augusti med en försäljning, som ligger c:a 10 procent högre än försäljningen av konsumtionsmjölk samma tid 1942. Härvid erhålles för dessa månader 460,000 ton oskummad mjölk. Tillsammans med den redovisade försäljningen för september 1942—december 1943 ger detta 770,000 ton konsumtionsmjölk.

Försäljningen av grädde, omräknad till mjölk, har under september 1942 —januari 1943 uppgått till 25,000 ton. För hela året antages densamma av SMR beräknats komma att uppgå till 54,000 ton. Den sammanlagda kvantiteten konsumtionsmjölk och till mjölk omräknad grädde blir sålunda 824,000 ton.

Till produktberedning återstår enligt dessa beräkningar 1,855,000 ton.

Hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk har såsom förut nämnts beräknats till 539,000 ton 1937/38 och 516,000 ton 1941/42. För år 1942/43 har

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

densamma med hänsyn till den fortsatta knappheten på vissa andra livsmedel och den stigande tillgången på mjölk antagits förbli oförändrad.

Närmare kännedom om förändringarna i försäljningen av konsumtionsmjölk utanför mejeri och i tillverkningen av lantsmör och lantost saknas. Olika tendenser verka i motsatt riktning. Å ena sidan har antalet mejerileverantörer fortsatt att stiga, ehuru väsentligt mindre än år 1941/42. Å andra sidan torde man få räkna med en viss ökning av koantalet även hos ickemejerileverantörer. Vidare får man räkna med att den fortsatta knappheten på olika livsmedel medför en ökad efterfrågan på mjölk även inom sådana områden, där mejeri icke finnes att tillgå. Möjligheten av en viss ökning av hemmaförbrukningen av lantsmör och lantost kan icke heller i och för sig uteslutas. Med hänsyn till de synpunkter, som här anförts, har det ansetts riktigast att beträffande såväl försäljning av konsumtionsmjölk utanför mejeri som användningen av mjölk till smör- och ostberedning för år 1942/ 43 räkna med samma kvantiteter som för 1941/42.

Användningen av mjölk till utfodring år 1942/43 har av Lantbruksförbundet beräknats på följande sätt:

Djurslag och mjölkåtgång

Kalvar till rekrytering, 300 kg/djur

Gödkalvar, 400 kg/djur .........

Spädkalvar, 30 kg/djur...........

Smågrisar, 2 kg/djur.............

Antal djur Förbrukning 1,000 st. 1,000 ton

. 393 117.9

. 250 100.0

. 850 25.5

— _276

246.0 Den totala mjölkproduktionen år 1942/43 har sålunda beräknats på föl-

jande sätt:

Konsumtionsmjölk vid mejeri .............................. 824,000 ton

» försåld utanför mejeri.................... 180,000 »

» till hemmaförbrukning.................... 516,000 »

Produktmjölk vid mejeri .................................. 1,814,000 »

Mjölk till hemmaproduktion av smör och ost................ 219,000 »

Fodermjölk................................................ 246,000 »

Summa 3,799,000 ton.

Med ett medelkoantal under året av 1,735,000 innebär detta en genomsnittlig mjölkproduktion per ko av 2,190 kg, d. v. s. en praktiskt taget oförändrad kvantitet mjölk per ko i jämförelse med år 1941/42.

Beträffande priserna på mjölk ha följande beräkningar utförts inom Sveriges lantbruksförbund.

1. Frän mejerier saluförd oskummad konsumtionsmjölk.

Minutpris per liter enligt SMR:s statistik Avgår detaljhandelsmarginal...........

Återstår..............................

» efter korrigering för svinn

Avgår mejerikostnader ................

» extrafrakter ....................

Producentpris i öre per liter ..........

Omräknat till kg......................

Tillkommer mjölkpristillägg ...........

Producentpris, öre per kg............

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

11. Från mejerier saluförd standardiserad mjölk.

1941/42 1942/43

/II /■

Minutpris per liter enligt SMR:s statistik............ 28.44 28.64

Avgår detaljhandelsmarginal........................ 3.62 3.61

Återstår.................. ;...................... 24.82 25.03

» efter korrigering för svinn ................ 24.33 24.54

Avgår mejerikostnader inkl. standardiseringskostnader 5.33 5.59

Avgår extrafrakter................................ 0.59 0.59

Producentpris i öre per liter ...................... 18.41 18.36

Omräknat till kg.................................. 17.87 17.83

Tillkommer mjölkpristillägg omräknat till standardiserad mjölk...................................... 1.39 1.42

Producentpris i öre per kg standardiserad mjölk .... 19.26 19.25

III. Utanför mejerier försåld konsumtionsmjölk.

På grund av osäkerhet rörande försäljningspriset efter standardiseringens genomförande har någon beräkning för 1941/42 och 1942/43 ej verkställts. Det har ansetts riktigast att hålla producentpriset oförändrat sedan 1940/41.

IV. Produktmjölk vid mejerier.

Kvot mellan smörpris och använd mjölkmängd per

kg smör........................................

Tillkommer nettoprisutjämningsbidrag resp. mjölkpristillägg ..........................................

Allmänt tillägg (mejerikostnadsbidrag) ..............

Avgår mejerikostnader ............................

Producentpris per kg..............................

V. Hemmaförbrukad k-mjölk.

P-mjölkspris.....

Skummjölksvärde

Pris å hemmaförbrukad k-mjölk

21.39 21.30

Jordbrukets inkomster av vid mejeri försåld konsumtionsmjölk ha med ledning av det föregående beräknats på följande sätt:

1941/42

Oskummad mjölk och till mjölk omräknad

grädde V9—20/u 1941 ..................

Till oskummad mjölk omräknad grädde 2i/n_3i/8 1942 ........................

Standardiserad mjölk 21/u 1941—31/s 1942..

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

117 Den redovisade kvantiteten 638,000 ton standardiserad mjölk motsvarar enligt statistiken 535,000 ton oskummad mjölk. Den totala kvantiteten vid mejeri försåld konsumtionsmjölk, räknad såsom oskummad mjölk, kommer sålunda att uppgå till 169,000 + 53,000 + 535,000 == 757,000 ton och medelpriset per kilogram till 22.31 öre.

försäljning av 377,000 ton standardiserad mjölk, motsvarande 310,000 ton oskummad mjölk. För tiden februari—augusti 1943 har, såsom ovan anförts, antagits en försäljning av 460,000 ton oskummad mjölk, d. v. s. 545,000 ton standardiserad mjölk (relationen mellan oskummad och standardiserad mjölk har antagits bli densamma som under motsvarande månader föregående år). Totalt erhålles sålunda för 1942/43 en försäljning av 922,000 ton standardiserad mjölk, vilken kvantitet enligt anförda beräkningsgrund motsvarar

770,000 ton oskummad mjölk. Genomsnittspriset på all genom mejeri försåld konsumtionsmjölk och grädde, räknade i oskummad mjölk, blir då 22.89 öre/kg.

Beträffande beräkningen av inkomsterna av utanför mejerier försåld konsumtionsmjölk, konsumtionsmjölk till hemmaförbrukning samt produktmjölk vid mejeri torde inga ytterligare kommentarer erfordras.

För lantsmör har under 1941/42 betalats följande priser i öre per kilogram:

‘/,-*7i. 1941

Norrland Övriga Sverige

Klass I .......................... 425 400

Klass II .......................... 415 390

22 10 1941—»'/, 1942

Klass I .......................... 450 425

Klass II .......................... 440 415

Ett enkelt medeltal av priserna på klass I och klass II har begagnats. En undersökning av den geografiska fördelningen av lantsmörsförsäljningen har visat, att 28 procent av densamma har kommit på Norrland och återstående 72 procent på övriga Sverige. Sammanvägas de nämnda medelpriserna enligt denna proportion och tages hänsyn till den tid, under vilken de nämnda priserna varit gällande, erhålles ett medelpris på lantsmör för år 1941/42 av 423.5 öre/kg. Genom att dividera detta smörpris med 25 erhåller man ett medelpris av 16.94 öre/kg för lantsmörmjölken.

Under år 1942/43 ha priserna varit oförändrade. Priset på lantsmörmjölken blir för detta år 17.08 öre/kg.

Merinkomst av gräddförsäljning.

Från SMR har erhållits följande beräkning.

1941/42. Den försålda grädden uppgick till 14,396,355 kg, varav 14,080,274 kg tunn och 316,081 kg tjock, motsvarande en försåld k-mjölkmängd av 78,244,757 kg (79,841,589 7. 2 procent).

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Inkomsten av gräddförsälj ningen

14,080,274 kg x 145.3 öre/kg

316,081 kg x 259.7 öre/kg vilket motsvarar ett utvunnet pris på mjölken av 21,279,500: 48

= 21,279,500: 48 kronor

78,244,757

= 27.20 öre/kg = 28.02 öre/lit.

1942/43. Den försålda grädden beräknas uppgå till c:a 10,500,000 kg (de faktiska siffrorna för de fyra första månaderna ökade med 8 ggr medelförsäljningen under samma månader) varav 10,400,000 kg tunn och 100,000 kg tjock, motsvarande en försåld k-mjölkmängd av c:a 53,500,000 kg.

Inkomsten av gräddförsäljningen

10,400,000 kg x 145.7 öre/kg

100,000 kg x 259.7 öre/kg vilket motsvarar ett utvunnet pris på mjölken av

= 15,412,500 kronor

15,412,500: — 53,500,00(T

= 28.81 öre/kg = 29.67 öre/lit.

Merinkomsten av gräddförsäljning beräknas på följande sätt:

Skummjölk till ost.

Under år 1941/42 tillverkades 16,850 ton ost. Kvantiteten skummjölk har beräknats på följande sätt. 100 kg ystmjölk ger 7.53 kg ost med en fetthalt av 27 + och är sammansatt av 63.8 kg skummjölk och 36.2 kg 3.6 procentig mjölk. För varje kg ost åtgår sålunda 8.47 kg skummjölk. 16,850 ton ost motsvarar enligt denna beräkning 143,000 kg skummjölk.

För år 1942/43 har provisoriskt antagits en tillverkning av 12,000 ton ost, under månaderna september—december har tillverkningen stannat vid 3,300 ton. Med stigande mjölkproduktion förefaller emellertid en viss ökning sannolik. Den antagna kvantiteten innebär en förbrukning av 102,000 ton skummjölk.

Priset på den till ost använda skummjölken har av SMR för 1941/42 beräknats till 5.12 öre/kg. Samma pris har tillsvidare begagnats för 1942/43.

Producentbidrag.

Producentbidrag har under år 1941/42 utbetalats med 40.8 milj. kronor. För år 1942/43 beräknas detsamma av SMR komma att uppgå till 44.0 milj. kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 246.

119 Diverse mjölkbidrag.

Följande mjölkbidrag, om vilka uppgift erhållits från SMR, ingå icke i mjölkpriserna:

1941/42 1942/43

Differentieringstillägg........................... 20.0 —

Regleringskostnadstillägg........................ 0.5 1.0

Merfrakttillägg................................. 1-9 3.5

Kompensation för utebliven prishöjning......... 1.2 1.2

Särskilda bidrag till norra Sverige.............. JhO_«b5

24.6 9.2

Som bidrag till uppehållande av vissa körlinjer har för 1941/1942 beräknats 975,000 kronor och för 1942/43 1.3 milj. kronor.

Ägg.

Möjligheterna att nöjaktigt bestämma äggproduktionens omfattning äro alltjämt synnerligen begränsade. Sedan oktober 1941 redovisas dock utgående leveranser av ägg till detaljhandlare, baserade på omsättningsrapporterna för ransonerade varor. För produktionsåret 1941/42 ge dessa siffror en totalförsäljnnig av 15,800 ton. Jordbrukarnas egen konsumtion av ägg är svår att uppskatta. Utgår man ifrån det antagandet, att densamma under basåret svarat emot jordbrukarebefolkningens andel av totalbefolkningen, samt att densamma under åren därefter hållit sig oförändrad, erhåller man en kvantitet av 16,700 ton. Med hänsyn till att sistnämnda siffra torde vara väl högt beräknad kan summan av den redovisade försäljningen och hemmaförbrukningen av ägg år 1941/42 uppskattas till 30,000 ton.

Någon försäljning av ägg utanför regleringen har i brist på godtagbart material icke redovisats. Den underskattning av den totala kvantiteten, som härigenom torde ha ägt rum, uppväges emellertid därav, att även den för basåret angivna kvantiteten ägg med säkerhet är väl lågt uppskattad.

Ett visst stöd för ovanstående kalkyl erhålles, då man utgår ifrån hönsantalet och den antagna äggproduktionen per höna. Hönsantalet i september 1939 har uppskattats till 8.2 milj. och i september 1942 till 5.6 milj. djur. Antalet vid dessa tidpunkter har antagits representera det genomsnittliga antalet värphöns under närmast föregående produktionsår. Under förutsättning att produktionen per djur varit av samma storlek som under sista fredsåret erhålles för 1941/42 en äggproduktion av 34,000 ton. Denna siffra torde emellertid vara för hög, ty dels rådde foderbrist under vissa delar av produktionsåret, dels lia vissa undersökningar tydligt givit vid handen, att äggproduktionen nedgått avsevärt under de exceptionellt kalla vintermånaderna 1942. En produktion av 30,000 ton förefaller sålunda även enligt denna alternativa beräkningsmetod vara den mest sannolika.

1942/43. Äggproduktionens storlek under innevarande produktionsår kan blott uppskattas med ledning av det sannolika hönsantalet under året. Dir. Stensgård uppskattar antalet äldre höns den 1 september 1942 till 5.6 milj. djur samt antager med hänsyn till det ringa antalet kycklingar en nedgång under året med 600,000 djur. Under förutsättning att äggproduktionen per djur är av samma storlek som under sista förkrigsåret skulle den totala äggproduktionen uppgå till drygt 30,000 ton. Inga avdrag lia för år 1942/43 gjorts för minskad fodertillgång eller ogynnsamma väderleksbetingelser.

År 1941/42 har priset på ägg uppgått till 2.49 kr/kg. För år 1942/43 har räknats nied ett genomsnittspris av 2.60 kr/kg.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Slaktdjur.

Produktionsåret 1941/42.

Uppgifter rörande den besiktigade slaktens omfattning redovisas för hela produktionsåret månadsvis i »Jordbruksekonomiska uppgifter». Den hos stämplingskontrollanter stämplade slakten har erhållits ur den veckostatistik, som sammanställes av livsmedelskommissionens konsumtionsavdelning. Även medelslaktvikten för de olika djurslagen har framräknats ur den sistnämnda statistiken. Hemslakten under produktionsåret har beräknats med utgångspunkt från antalet redovisade slaktlicenser. För år 1942 redovisas för hemslakten såväl djurantalet som den totala slaktvikten. Medelslaktvikten för hela produktionsåret har beträffande hemslakten antagits vara densamma som under perioden januari—augusti 1942.

Större kalv.

I fråga örn större kalv har i de tidigare beräkningarna antagits, att ingen hemslakt ägt rum. Den hemslakt av kalv, som ägt rum under tidigare år och för vilken sedan april 1941 slaktlicenser redovisas, har förutsatts bestå helt av mindre kalv. Genom en ändring av redovisningsmetoden för hemslakten under år 1942 — efter viktgrupper i stället för olika djurslag — har det emellertid framkommit, att en icke obetydlig slakt förekommit jämväl i gruppen 31—99 kg slaktvikt, d. v. s. av större kalv. En dylik slakt redovisas under kalenderåret 1942 till ett antal av 10,500 djur med en sammanlagd slaktvikt av 480 ton. Det kan förmodas, att hemslakt av större kalv förekommit även under tidigare år samt att densamma minskat under krisåren. I brist på uppgifter för de föregående åren har denna slakt uppskattats till 500 ton årligen. Motsvarande korrigering har genomförts för åren 1938/39 —1940/41.

Mindre kalv.

Hemslakten av mindre kalv samt av får och getter redovisas år 1941 under rubrikerna kalv resp. annat djur. År 1942 däremot torde båda dessa djurslag ingå i gruppen »djur med en slaktvikt av 30 kg och därunder». Svårigheten har sålunda varit, att för månaderna januari—augusti särskilja hemslakten av de båda djurslagen. I detta syfte har för månaderna april—dec. 1941 framräknats den del av totala slakten av kalv, får och getter, som kalv-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

slakten utgjort, samt med ledning härav uppskattats motsvarande proportioner för månaderna januari—mars. Dessa proportioner ha tillämpats på de för år 1942 redovisade slaktlicenserna, varefter djurantalet multiplicerats med medelslaktvikten för den besiktigade slakten. Den felkälla som ligger i tilllämpningen av den besiktigade slaktens medelvikter på husbehovsslakten har med tillgängligt statistiskt material icke kunnat elimineras.

Får och getter.

Hemslakten för får och getter har erhållits som en restkvantitet enligt licensstatistiken, sedan antalet mindre kalvar kalkylerats fram på sätt som ovan redovisats.

Antalet djur

Besiktigad slakt................... 103,109

Stämplad slakt.................... 4,736

Medelslaktvikt

(kg)

14.8 Totala slaktvikten (ton) 1,670 70

Summa avsaluslakt 107,845 16.1

1,740

Hemslakt

14,638 16.1 236

122,483 1,976

Häst. Antalet djur

Besiktigad slakt.................. 38,119

Stämplad slakt................... 2,419

Medelslaktvikt

(kg)

252.2 Totala slaktvikten (ton)

10,521

40,538 274.6

11,131

Ingen hemslakt av häst antages ha förekommit. Under produktionsåret 1941/42 ha sålunda följande slaktkvantiteter redovisats (till jämförelse medtagas även de siffror som anförts i prop. 319/1942):

1, 0 0 0 ton

Produktionsåret 1942/43.

Uppgifter rörande den besiktigade slaktens omfattning under produktionsåret 1942/43 föreligga hittills blott för månaderna september—december 1942. Detsamma gäller beträffande statistiken för utlämnade slaktlicenser, d. v. s. den s. k. hemslakten. Det möter dock betydande svårigheter att med ledning av dessa siffror företaga några uppskattningar av slakten under återstoden av produktionsåret. En jämförelse med höstmånaderna 1941 blir i hög grad missvisande till följd av den av foderbristen betingade exceptionellt höga utslaktningen under denna tid, varefter följde en snabb och lika exceptionell nedgång under vår- och sommarmånaderna nästföljande år. Men icke

1 Jfr prop. 319/42, sid. 128.

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

heller en normal fördelning av slakten över årets olika delar — t. ex. med ledning av slaktkvantiteterna under basåret 1938/39 — torde kunna tagas som utgångspunkt för en uppskattning av slakten år 1942/43. Vid god fodertillgång har man anledning att räkna med en avsevärd nyrekrytering av djurbeståndet, varigenom slakten hålles på en lägre nivå än under mera normala år.

Det har därför ansetts riktigare att basera uppskattningen av slakten under produktionsåret i huvudsak på de beräkningar om djurantalet vid årets början och slut, som framlagts av direktör Stensgård i en särskild promemoria. Härvid har det givetvis icke kunnat undvikas, att siffrorna i vissa fall blivit tämligen osäkra. Tillvägagångssättet ger dock med all sannolikhet resultat, som överensstämma bättre med den verkliga utvecklingen av slakten än beräkningar, som grundas på den hittills redovisade slakten.

Vissa antaganden ha även måst göras beträffande medelslaktvikten. Denna har kunnat exakt fastställas blott för perioden september—december 1942. Emellertid finnes anledning att räkna med en variation av medelslaktvikten under produktionsårets olika avsnitt. En närmare undersökning av medelslaktvikten enligt Slakteriförbundets kvartalsstatistik under åren 1938/41 ger vid handen, att slaktvikterna äro påtagligt säsongvariabla för storboskap, större kalvar, får och lamm samt hästar, medan dylika variationer icke kunna påvisas för mindre kalvar och svin. Å följande tabell äro uppgifterna sammanställda i indexform.

Medelslaktvikten för olika djurslag enligt Slakteriförbundets kvartalsstatistik.

Index: 4:e levart. = 100.

Siffrorna torde vara användbara blott fram till andra kvartalet år 1940. Vid denna tidpunkt började den dåliga foderskörden få verkningar på medelslaktvikten som för flera djurslag sjönk kraftigare än säsongmässigt. Me-

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

delslaktviklerna under de följande åren äro i hög grad påverkade av förändringarna i fodertillgången, men säsongvariationerna äro icke desto mindre fullt tydliga. Uppskattningarna för slaktviktens variationer under innevarande produktionsår (sista kolumnen i omstående tabell) ha nära anslutits till variationerna under sista fredsåret. Härvid har förutsatts:

a) att Slakteriförbundets siffror äro representativa för den totala besiktigade slakten; och

b) att inga sådana förändringar av fodertillgången komma att inträffa under produktionsåret, som medföra rubbningar av slaktviktens normala säsongvariationer.

Som ovan visats har slakten för vissa djurslag under produktionsåret 1938/ 39 fördelat sig något ojämnt över olika delar av produktionsåret, med en viss anhopning av slakten under kalenderårets senare hälft. De enligt omstående variationskoefficienter erhållna medelslaktvikterna borde följaktligen rätteligen sammanvägas med de slaktkvantiteter, som normalt kunna förväntas under olika delar av produktionsåret. Av nedanstående sammanställning framgår emellertid, att den på angivet sätt företagna vägningen ger resultat, som blott högst obetydligt avvika från ett aritmetiskt genomsnitt.

Medelslaktvikt per djur (kg).

Storboskap .. Större kalv .. Mindre kalv.. Får och lamm

Häst ........

Svin ........

Inga motsvarande beräkningar ha utförts för den stämplade slakten, emedan några uppgifter för medelslaktviktens förskjutningar under tidigare år icke äro tillgängliga. Icke heller beträffande hemslakten ha några beräkningar av detta slag utförts. Eftersom det i fråga om den icke besiktigade slakten rör sig om antingen jämförelsevis obetydliga kvantiteter eller om relativt små skillnader mellan slaktvikterna, har på nuvarande stadium samma slaktvikt tillämpats på den totala uppskattade slakten.

Storboskap.

Uppskattningarna av nötkreatursbeståndets utveckling under produktionsåret 1942/43 bygga på antagandet, att slakten av storboskap under året kommer att uppgå till omkring 250,000 djur. Denna siffra överensstämmer väl med den slakt som hittills redovisats under produktionsåret. Under månaderna september—december 1942 redovisas 80,700 besiktigade och 6,400 stämplingskontrollerade djur samt en obetydlig hemslakt av storboskap. Denna produktion skulle motsvara en månatlig slakt av omkring 22,000 djur och en årsslakt av inemot 265,000 djur. Emellertid är slakten ju störst under höstmånaderna — normalt slaktas 36 procent av årsslakten av storboskap under tiden september—december — och slakten under produktionsåret torde följaktligen icke komma att överstiga 250,000 djur. Slaktvikten bär med ledning av den hittills under året redovisade slakten uppskaltats till 190 kg per djur. Den totala slaktkvantiteten av storboskap för år 1942/43 har sålunda antagits uppgå lill 47,500 ton.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Större och mindre kalv.

För uppskattningen av kalvslakten har den s. k. kalvningsproeenten, d. v. s. antalet under året födda kalvar per 100 kor, lagts till grund.

Vid skilda tillfällen har från jordbrukarhåll uttalats, att den dåliga fodertillgången under senare år medfört en försämring av kornas dräktighet. Jordbrukskommittén har därför uppdragit åt statskonsulent H. Ryde att införskaffa närmare uppgifter härom. Statskonsulent Ryde har i detta syfte tillskrivit samtliga husdjurskonsulenter och överkontrollassistenter i riket. Professor Nils Lagerlöf har vidare vänt sig till samtliga distriktsveterinärer och anmodat dessa att avge yttranden om kornas dräktighetsförhållanden under de två senaste foderåren, jämfört med förkrigsåret 1938/39. Enkäterna synas ge vid handen, att steriliteten icke nämnvärt ökat i södra Sveriges bästa jordbruksdistrikt samt i Norrland, medan däremot en viss ökning i sterilitetsfrekvensen kunnat påvisas i de delar av mellersta och södra Sverige, där jordmånen är mindre god. Med hänsyn härtill har kalvningsproeenten för år 1942/43 antagits sjunka från 87 procent till 85 procent. Tillämpas denna kalvningsprocent, kan antalet under produktionsåret födda kalvar uppskattas till i runt tal 1.5 milj. Efter avdrag för livkalvar erhålles för kalvslakten siffran 1.1 miljon. Det har antagits, att denna slakt fördelar sig med 250,000 på större kalvar och 850,000 på mindre kalvar. Tillämpas viktsiffrorna 49 resp. 20 kg, kan slakten av större kalv under år 1942/43 uppskattas till 12,250 ton och av mindre kalv till 17,000 ton.

Får och getter.

Beträffande^ får och getter föreligga inga uppskattningar av förändringarna i djurbeståndet. Eftersom den alldeles övervägande delen av slakten av får brukar äga rum under höstmånaderna ge siffrorna för den under tiden september—december 1942 redovisade slakten en viss fingervisning rörande totala slakten under produktionsåret. Under de nämnda månaderna redovisas en besiktigad slakt av 69,000 djur och en stämplingsslakt av 3,000 djur. Därjämte torde en icke obetydlig hemslakt av får ha förekommit, som med ledning av licensstatistiken kan uppskattas till drygt 11,000 djur. Förutsatt att slakten under återstoden av produktionsåret blir av samma omfattning som under närmast föregående år — 32,000 djur — kan slakten av får och getter förgår 1942/43 uppskattas till 115,000 djur. Den totala slaktkvantiteten av får har sålunda i inkomstkalkylen upptagits med 1,840 ton.

Häst.

Även beträffande hästslakten ligger en mycket betydande del av totala årsslakten normalt i början av produktionsåret. För innevarande produktionsårs första fyra månader redovisas en besiktigad slakt av i det närmaste

10,000 hästar och en stämplingsslakt av 650 hästar. Örn slakten under resten av året får samma storlek som år 1941/42, skulle den totala slakten av häst år 1942/43 uppgå till 25,000 djur. Antages en medelvikt av 281 kg, kan slaktkvantiteten uppskattas till 7,000 ton.

Svin.

1941142. Avsaluslakten av svin kan beräknas med ledning av uppgifterna över den redovisade slakten. Tillvägagångssättet har varit detsamma som vid uppskattningen av de övriga slaktkvantiteterna, d. v. s. kvantiteterna lia beräknats enligt månadsstatistiken och medelslaktvikten med utgångspunkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

från veckostatistiken. Ifråga örn medelslaktvikten har det dock varit nödvändigt att företaga en korrigering för spädgrisslakten. Enligt uppgift från Slakteriförbundet har under höstmånaderna 1941 en spädgrisslakt av omkring 40,000 djur ägt rum, som icke medtagits i besiktningsstatistiken. För att erhålla en slaktvikt, som svarar mot det redovisade antalet besiktigade svin, har smågrisslakten dragits ifrån de i veckorapporterna redovisade slaktsiffrorna. Det har härvid antagits, att smågrisarnas medelslaktvikt uppgått till 10.5 kg. För hemslakten föreligga uppgifter örn antalet under produktionsåret beviljade slaktlicenser. Dylika utlämnades under produktionsåret till ett antal av 475,800. Inga säkra uppgifter äro tillgängliga örn hushållsgrisarnas slaktvikt. För basåret har man räknat med en slaktvikt för saluförda slaktsvin av 70.5 kg och för hemslaktade svin av 83 kg per djur. Om samma proportion varit rådande år 1941/42, skulle medelslaktvikten för hushållsgrisar legat vid 88 kg per djur. En i februari 1943 bland ett stort antal slaktgodemän genomförd enkät har emellertid givit en jämförelsevis låg slaktvikt för hushållsgrisar, nämligen 88 kg medan medelslaktvikten för den besiktigade slakten vid samma tidpunkt torde kunna beräknas till 83 kg. En betydande utjämning av viktskillnaderna mellan avsalu- och hushållsgrisar synes sålunda ha ägt rum under senare år. För år 1941/42 har anta-

Avdrag bör dock göras för svinslakten utanför jordbruket, som uppskattats till 4,000 ton, samt för dubbelräknad slakt av hushållsgriser inom jordbruket med 1,000 ton. Den fläskkvantitet som kommit till användning i inkomstkalkylen har sålunda antagits uppgå till 90,000 ton.

Under produktionsåret ägde som ovan nämnts viss slakt av spädgrisar rum. som bör upptagas i inkomstkalkylen. Enligt uppgift från slakteriförbundet uppgick denna slakt till 40,000 djur, varav 36,000 under höstmånaderna 1941 och resten på våren 1942. Uppköpen skedde till statligt fastställda garantipriser, nämligen 150 öre per kg levande vikt vid kontrollslaklerier i Götaland under hösten 1941 och 225 öre per kg levande vikt vid konirollslakterierna i Svea- o'ch Götaland under april/juni 1942. Omräknas priserna till att gälla slaktvikt, erhålles resp. 250 och 375 öre per kg. Medelslaktvikten har av slakteriförbundet uppgivits till 10.5 kg per djur. Inkomsten från smågrisslakten under produktionsåret kan sålunda beräknas till 4.1 milj. kronor.

Det avdrag som ovan gjorts för slakten av hushållsgrisar utanför jordbruket har sin motsvarighet i försäljningen av smågrisar till icke-jordbrukare. Emellertid inköpas dessa smågrisar i regel på våren under det produktionsår som föregår slaktårct. 1941/42 års smågrisförsäljningar böra sålunda beräknas med ledning av slakten hos icke-jordbrukare under det följande

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

produktionsåret. Denna slakt kan uppskattas till 6,000 ton. Tillämpas slaktvikten 88 kg, erhålles siffran 68,000 djur för smågrisförsäljningen år 1941/ 42. Priset per kg levande vikt har enligt uppgifter från Lantbruksförbundet uppgått till 2.90 kr. Medelvikten för till uppfödningsändamål försålda smågrisar antages uppgå till 17 kg. Jordbrukarnas inkomster från smågrisförsäljningen kunna sålunda under produktionsåret beräknas till 3.4 milj. kronor. Motsvarande belopp ha beräknats även för tidigare år.

1942/43. För en uppskattning av fläskproduktionen under produktionsåret 1942/43 kan blott betäckningsstatistiken komma till användning, eftersom slakten under tiden september—december 1942 ger föga ledning för ett bedömande av produktionsutvecklingen under återstoden av produktionsåret.

En enkät bland husdjurskonsulenterna rörande deras uppfattning örn den genomsnittliga slaktåldern har givit till resultat, att intervallet mellan betäckning och slakt i genomsnitt för hela riket i februari 1943 låg vid 12 1/2 månader. Det har antagits, att slaktåldem vid produktionsårets början varit 12 1/2 månader samt att den under årets lopp kommer att stiga till 13 månader.

Antalet betäckta suggor i Svea- och Götaland under tiden 15

aug. 1941—31 juli 1942 .................................. 166,953

Uppskattat antal slaktsvin i hela landet, sept. 1942—aug. 1943 .. . 1,255,487.

Slaktvikten har enligt veckostatistiken för tiden 31/s—21/i2 1942 beräknats till 83 kg. Eftersom inga entydiga säsongvariationer för medelslaktvikten kunnat observeras under föregående år har denna vikt ansetts representativ för hela produktionsåret. För hushållsgrisarna har en i februari 1943 bland slaktgodemännen företagen enkät givit en medeLslaktvikt av 88 kg. I den följande kalkylen har vikten för hushållsgrisar antagits vara 88 kg per djur. Det har vidare antagits, att slakten under år 1942/43 kommer att bestå av ungefärligen hälften marknadsförd och hushållsslakt. Medelslaktvikten för den totala slakten har därför beräknats som medelvärde av dessa vikter eller 85.5. Den totala fläskproduktionen under år 1942/43 kan därför uppskattas till 107,000 ton. Härifrån ha avdragits slakt av hushållsgrisar utanför jordbruket 6,000 ton. Sålunda kvarstå 101,000 ton. I inkomstkalkylen för år 1942/43 har fläskproduktionen upptagits med 101,000 ton.

I likhet med vad som skett under föregående år böra jordbrukarnas försäljningar av smågrisar till icke-jordbrukare upptagas som inkomst. Någon ytterligare ökning av svinuppfödningen hos icke-jordbrukare under innevarande produktionsår förefaller icke sannolik. Priset har av Lantbruksförbundet uppgivits vara oförändrat 2.90 kr. per kg levande vikt. På inkomstsidan har sålunda för år 1942/43 uppförts samma belopp för jordbrukarnas inkomster från försäljningen av smågrisar till uppfödningsändamål eller 3.4 milj. kr. Någon spädgrisslakt torde man däremot icke behöva räkna med under innevarande produktionsår.

Lantbruksförbundet har lämnat följande prisuppgifter (öre/kg):

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43^

Storboskap ................ 105 122 146 179 187

Större kalv ................ 151 163 205 233 231

Mindre kalv................ 98 105 137 160 160

Får........................ 174 196 241 303 340

Häst ...................... 44 61 76 108 134

Svin ................... 135 146 187 204 ' 216

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

127 Samtliga priser äro nu liksom vid tidigare undersökningar vägda med hänsyn till slaktens fördelning på olika månader. Dessutom lia emellertid numera priserna på storboskap, större kalv och häst vägts även med hänsyn till fördelningen på olika kvalitetsklasser. Härigenom komma desamma för åren 1938/39—1940/41 att avvika från de i tidigare undersökningar lämnade uppgifterna.

Jordbrukets inkomster av slakten.

Vid beräkningen av jordbrukets inkomster av storboskap har i tidigare inkomstkalkyler räknats med »normal» slakt av storboskap. Härvid har antalet slaktade djur år 1938/39 betraktats såsom normal slakt, medan den utslagning, som därutöver ägt rum, betraktats såsom kapitalrealisation och följaktligen icke medräknats bland jordbrukets inkomster. Beloppet av denna kapitalrealisation framgår av följande sammanställning:

I den P. M. rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåren 1938/39—1942/43, som utarbetades i augusti 1942, upptogs såsom inkomst av slakt av storboskap år 1942/43 ett belopp av 152.0 milj. kronor. Detta belopp motsvarade värdet av den s. k. normala slakten eller 438,600 djur. Såsom i nämnda promemoria framhölls uppskattades emellertid den verkliga slakten av storboskap under året till endast 250,000 djur eller en kvantitet av 48,500 ton. Med det då beräknade priset motsvarade denna slakt ett värde av 85.8 milj. kronor. Någon beräkning av den under de föregående åren företagna kapitalrealisationens omfattning förelåg icke i detta sammanhang.

Vid behandlingen inom livsmedelskommissionens råd av frågan örn prissättningen på jordbrukets produkter för året 1942/1943 framhölls, att återhämtningen av kreaturskapitalet enligt nyss anförda beräkningar belastade kalkylen för 1942/43 med ett belopp av c:a 60 milj. kronor, och att under förutsättning av oförändrad slakt samma storlek skulle komma att belasta även kalkylen för 1943/44. Denna beräkning grundade sig på antagandet att den övernormala slakten under de föregående åren uppgått till sammanlagt c:a 300,000 djur. Med hänsyn till att återhämtningen av kreaturskapitalet ej kunde väntas äga rum på två år utan torde komma att ske under en 3-årsperiod borde, framhölls det, det vid nyssnämnda beräkning framkomna beloppet av 120 milj. kronor ävenledes fördelas på en 3-årsperiod. I inkomstkalkylen för år 1942/43 borde sålunda det utöver värdet av den verkliga slakten ingående beloppet minskas från i runt tal 60 till 40 milj. kronor. Å andra sidan förklarade sig jordbrukets representanter i rådet villiga att, örn så skedde, godkänna, att ett lika stort belopp, d. v. s. 40 milj. kronor, skulle på inkomstsidan införas såsom värdet av den fortgående återhämtningen av kreaturskapitalet. Eftersom detta åtagande, framhölls det, i själva verket innebure en »skuldförbindelse från jordbruket till vederbörande prisreglerande institution», vore det berättigat att medräkna detsamma i förevarande sammanhang. I rådets enhälliga beslut rörande förslaget till prissättning på jordbruksprodukter för 1942/43 upptogs även detta förslag.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Såsom framgår av vad tidigare anförts stannar emellertid den s. 1c. kapitalrealisationen, för vilken avdrag gjorts vid tidigare inkomstberäkningar, vid c:a 158,300 djur med ett värde av 41.1 milj. kronor. Anledningen till ' den betydande skillnaden mellan denna beräkning å ena och den vid ovannämnda rådssammanträde skisserade kalkylen å andra sidan torde vara att söka i det förhållandet, att antalet storboskap under åren efter krigsutbrottet minskats icke blott genom en övernormal utslagning utan även genom minskad uppfödning. Antalet oxar, tjurar och kor beräknas sålunda ha sjunkit med 225,000 från den 15/g 1939 till den 15/s 1942. Härtill kommer ytterligare under samma tid en beräknad minskning i antalet ungnöt med 93,000. Totalt föreligger sålunda en nedgång i antalet storboskap med 318,000.

Vid ett beaktande av dessa förändringar i samband med frågan om prissättningen på jordbruksprodukter torde emellertid en bestämd skillnad böra göras mellan å ena sidan de beräkningsgrunder, som tillämpats vid tidigare inkomstkalkyler för jordbruket, och å andra sidan en kalkyl, i vilken de totala förändringarna i jordbrukets kreaturskapital införas. I förstnämnda fall bör, sedan slakten av storboskap sjunkit under den såsom normal angivna kvantiteten, utöver den verkliga slakten upptagas det antal djur, som förut avdragits såsom kapitalrealisation. I sistnämnda fall åter bör för samtliga de år beräkningarna omfatta bland inkomsterna upptagas värdet av den slakt, som verkligen ägt rum, och något avdrag för övernormal slakt sålunda icke företagas. Samtidigt bör emellertid i kalkylen även införas de värdeförändringar, som jordbrukets kreaturskapital undergått. Härvid kommer sålunda hela den under de föregående åren genom dels utslaktning, dels minskad uppfödning inträdda minskningen av kreaturskapitalet att avdragas från jordbrukets inkomstsumma, under det att den numera inträffade ökningen av djurkapitalet får läggas till inkomstsumman. I sin Rapport rörande beräkningar av och prognoser för jordbrukets inkomster och kostnader föreslog jordbrukskommitténs första delegation, att en alternativ beräkning av denna innebörd skulle företagas. En sådan har numera på kommitténs uppdrag verkställts av dir. A. H. Stensgård, och en preliminär redogörelse för resultatet föreligger. I anslutning till densamma har inom jordbrukskommittén till prövning upptagits frågan, vilken av de båda beräkningsgrunderna, som i fortsättningen bör tillämpas vid dessa kalkyler. Kommittén har härvid på förslag äv l:a delegationen och arbetsutskottet beslutat, att fr. o. m. detta beräkningstillfälle tillämpa den metod, enligt vilken även förändringarna i jordbrukets kreaturskapital och varuförråd komma till uttryck i beräkningarna. Det bör måhända i detta sammanhang erinras örn att LK-delegationen vid överlämnandet till livsmedelskommissionen av sin P. M. rörande jordbrukets inkomster och kostnader 1941/42 framhöll, att vissa förändringar i jordbrukets ekonomiska läge kunde ha inträffat, som ej varit tillgängliga för statistisk analys, varvid man bl. a. framhöll minskningen av ungdjursbeståndet. Sådana omständigheter syntes enligt delegationen ej kunna lämnas ur räkningen vid ett bedömande av förändringarna i jordbrukets ekonomiska situation.

Med tillämpning av den förut begagnade metoden för inkomstberäkningen erhålles följande resultat beträffande storboskap:

Kvantitet Pris Värde

1,000 ton öre/kg milj. kronor

1938 39.............. 89.0 105 93.5

1939/40.............. 84.1 122 102.6

1940/41.............. 81.1 146 118.4

1941/42.............. 77.3 179 138.4

1942 43.............. • • 129.9

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

129 Såsom inkomst för år 1942/43 har härvid upptagits dels värdet av den beräknade verkliga slakten under året, d. v. s. 47,500 ton och 88.8 milj. kronor, dels värdet av det antal djur, som tidigare avräknats såsom kapitalrealisation. Sagda antal uppgår, som tidigare nämnts, till 158,300 djur, vilka vid realisationstillfällena värderas till 41.1 milj. kronor. Härigenom erhålles det i ovanstående sammanställning upptagna beloppet 129.9 milj. kronor.

Med tillämpning av den av kommittén godtagna metoden att å ena sidan för varje år såsom inkomst redovisa hela den slakt, som ägt rum, och å andra sidan såsom en särskild post upptaga förändringarna i jordbrukets kreaturskapital, erhållas följande värden för inkomsterna av storboskap:

Kvantitet Pris Värde

1,000 ton öre/kg milj. kronor

1938/39.............. 89.0 105 93.5

1939/40.............. 91.4 122 111.5

1940/41.............. 102.3 146 149.4

1941/42.............. 78.0 179 139.6

1042/43.............. 47.5 187 88.8

Förändringarna i fråga om jordbrukets kreaturskapital redovisas i ett särskilt avsnitt längre fram i denna promemoria.

Beträffande inkomsterna av slakten av övriga djurslag än storboskap hänvisas till sammandragstabellen.

Inkomster för försäljning av hästar till militärt ändamål.

1, 000 kronor

Ull.

Kvantiteten ull har i tidigare beräkningar för samtliga år angivits till 700 ton. Med stöd av uppgifterna i husdjursräkningen den V* 1942 rörande antalet får har kvantiteten bibehållits oförändrad t. o. m. år 1941/42 men för år 1942/43 höjts till 800 ton.

Priset är 5 kr/kg.

Export av levande djur.

Enligt uppgifter från lantbruksstyrelsen har värdet av exporterade hästar uppgått till 11.5 milj. kronor år 1941/42 och 2.8 milj. kronor 1942/43.

Förändringar i jordbrukets kreaturskapital och varuförråd.

I anslutning till första delegationens rapport rörande beräkningar av och prognoser för jordbrukets inkomster och kostnader beslöt jordbrukskommitténs arbetsutskott att låta utföra en »kompletterande beräkning rörande slakten av storboskap med fråndrag av kapitalrealisation». I enlighet härmed har, såsom redan i annat sammanhang omnämnts, framlagts en av direktör A. H. Stensgård verkställd beräkning av jordbrukets inkomster och kostnader, i vilken å ena sidan slakten av storboskap för samtliga år redo- Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 246. y

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Kreatursantalet den 15 sept. nedanstående år.

visas till sin verkliga storlek och å andra sidan förändringarna i jordbrukets kreaturskapital och varuförråd medtagits i beräkningarna.

Värdet av djurkapitalet 15 sept. varje år (det datum, då kreatursräkningar i vanliga fall pläga företagas), har beräknats till förkrigspriser, vilka tillämpats även för alla krigsåren. Därvid konstaterad värdeminskning från ett år till nästa har avdragits från inkomsterna. Realisationsvinster uppkomna genom prisstegring å försålda djur komma sålunda att helt ingå i inkomsterna, medan å realisationerna influtna belopp, i den mån de endast motsvara förkrigspriserna, fråndraga. Större delen av minskningen av kreatursbeståndet beror på att uppfödningen av djur under krigsåren haft mindre omfattning än normalt och mindre än den försäljning, som ägt rum, även örn den senare endast varit av normal omfattning eller ännu mindre. Metoden innebär att inkomster av försålda djur, i den mån försäljningen överstigit uppfödningen (produktionen) under respektive år, inräknas endast med de belopp, varmed uppnådda priser överstiga förkrigspriserna. På motsvarande sätt inräknas ökning av kreaturskapitalet (under 1942/43) på grund av större 1 2

1 Ej möjligt att beräkna med större grad av säkerhet, men avsevärd minskning av antalet föreligger sedan 1939.

2 Räkningar finnas endast för vissa år. Dessa visa en viss ökning under senare år, men den na är utan nämnvärd betydelse med hänsyn till kapitalförändringarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246. 131

Värdet av förestående kreatursantal beräknat efter 1938/39 års priser.

uppfödning än försäljningen såsom inkomst till belopp, motsvarande förkrigspriserna.

Motsvarande justeringar ha företagits för ändring av jordbrukets lager av fodermedel, i den mån sådana beräkningar kunnat verkställas.

Det bör dock observeras, att avdrag på sätt ovan sagts icke gjorts för minskning av gödsvinsbeståndet, ehuru denna minskning varit mycket betydande. Å andra sidan har tillägg ej gjorts för ökning av fårstocken, vilken dock varit av tämligen ringa omfattning.

Försäljningsvärdet av slaktat fjäderfä borde ha inräknats som inkomst, men erforderlig undersökning härom har icke medhunnits. Dess värde är dock förhållandevis lågt och understiger säkerligen betydligt de värdeminskningar, som uppkommit för jordbruket i andra avseenden såsom i form av ej beaktade lagerrealisationer och minskning av näringsförrådet i jorden genom försämrad gödsling.

Resultaten av beräkningarna rörande kreaturskapitalets förändringar framgå av tabellerna å sid. 130 och 131

Någon värdeförändring å kreaturskapitalet har ej beräknats för året 1938/ 39, enär djurbeståndet under åren närmast före krigsutbrottet var mycket stabilt. Mindre nedgång beträffande hästar uppväges av uppgång för andra djurslag såsom svin. En beräkning över värdeförändringarna under år 1938/ 39 torde därför vara betydelselös.

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Preliminärt sammandrag av jord-

Förändringarna i värdet av jordbrukets varuförråd.

Före kriget hade vid jordbruket samlats betydande lager av olika produktionsmedel, främst fodermedel men även motorbränsle och gödselmedel m. m., varjämte även brödsäd plägade i viss utsträckning lagras från ett år till ett annat. Dessa förråd ha under kriget uttömts. Utnyttjandet av motorbränslet har beaktats vid de förut verkställda beräkningarna och är sålunda upptaget som kostnad på resp. år, i den mån tillgången på dylika bränsle-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

brukets inkomster 1938/39—1942/43.

förråd kunnat uppskattas. Någon undersökning om brödsädsförrådens och gödselmedelsförrådens storlek har icke kunnat verkställas, varför det icke kan närmare bedömas i vad mån försäljningen resp. utnyttjandet av desamma inverkat på de under krigsåren erhållna inkomsterna. Otvivelaktigt är dock, att realiserandet av dylika förråd bidragit att höja de redovisade inkomsterna under de första krigsåren.

Realiserandet av fodermedelsreserverna, som representera de största värde-

134 Kungl. Majlis proposition nr 246.

na, har icke förut beaktats vid beräkningarna. De ur dem genom husdjursskötseln erhållna slutprodukterna ingå sålunda bland inkomsterna till krigsårens försäljningspris, medan något avdrag icke gjorts för minskning av lagervärdet. Nedan göres en försiktig beräkning av förändringarna i dessa lagervärden beräknade efter förkrigspriser. Då beräkningarna över inkomsterna avse en jämförelse mellan 1938/39 och de följande åren, är det nödvändigt att vid dessa beräkningar även taga i betraktande förändringar, som kunna ha inträffat under 1938/39, eftersom dessa inverka på inkomstberäkningen för detta år. Som året 1938 gav en osedvanligt god skörd (betydligt över normal) är det otvivelaktigt, att en betydande uppläggning av foderförråd ägde rum detta år. Den rikliga skörden föranledde sänkta priser för många produkter, ett hänsynstagande till lagerökningen höjer emellertid den inkomstsumma, som beräknats på grundval av försäljningen. De från 1938 års skörd reserverade foderförråden togos säkerligen i anspråk för utfodring såväl under år 1939/40, enär 1939 års skörd var betydligt sämre, som under 1940/41, då på grund av missväxten 1940 återstående förråd helt borde ha tagits i anspråk. Man känner icke närmare huru stora foderförråd, som sålunda upplagrats under 1938/39 och ej heller huru stora förråd som i sin helhet tagits i anspråk de följande åren. Den enda direkta vägledning, man i detta hänseende äger, äro uppgifter som hösten 1941 insamlades genom livsmedelskommissionen från hushållningssällskapen. Med ledning av dessa uppgifter verkställdes en grov beräkning, enligt vilken den hösten 1940 befintliga foderreserven skulle uppgå till följande storlek och värde enligt 1938/39 års priser.

Foderreserv, befintlig hösten 1940 och tagen i anspråk år 1940/41.

Kv ant

ton

Hö .................. 264,000

Halm ................ 642,600

Fodersäd ............ 69,500

Oljekaksfoder ........ 27,300

Kli .................. 7,300

Summa

Avrundat

Som nämnts har säkerligen också under 1939/40 äldre lagerbehållningar tagits i anspråk, men då inga uppgifter föreligga rörande omfattningen härav, upptages i dessa beräkningar tills vidare inget avdrag för lagerminskning detta år, ehuru så rätteligen borde ha skett. Såsom inkomst 1938/39 för lagerökning torde minst få uppföras värdet av de lager av hö, halm och fodersäd, som realiserades 1940/41, sålunda i runt tal 30 milj. kronor. Av oljekaksfoder och kli torde normalt ha funnits vissa lager vid jordbruket från år till år (genomgångslager), varför man icke kan säga, att det anförda uppkommit just 1938/39 eller något annat år. Något tillägg å 1938/39 års inkomster för lagerökning av dessa fodermedel torde därför icke vara motiverat. Däremot bör avdrag för realisationen givetvis göras det år, då lagret realiserades.

Ar 1941/42 kan någon lagerförändnng av betydelse icke ha ägt rum. Däremot har 1942 års skörd beräknats komma att medföra en lagerreserv av

1 Uppnått realisationspris i ladugårdsskötsel enligt räkenskapsresultaten för svenska jordbruk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

hö och halm på c:a 300 milj. fe, vilket efter förutnämnda förkrigspris (9 öre pr fe) ger ett värde av 27 milj. kronor. Priskontrollnämnden har ansett att denna lagerökning bör upptagas såsom inkomst, vilket givetvis också är en logisk konsekvens av föregående. Följande värdeförändringar i lantbrukarnas foderlager beräknas sålunda hava uppkommit:

1938/39 ökning med 30 milj. kronor.

1939/40 minskning med okänt belopp.

1940/41 minskning med 37 milj. kronor.

1941/42 ingen ändring.

1942/43 ökning med 27 milj. kronor.

Jordbrukets kostnader.

1. Köpgödsel och jordbrukskalk.

Förbrukningen av konstgödselmedel liksom priser och värdesummor för inköpta gödselmedel framgå av sammanställningen å nästa sida. Däri anförda uppgifter om förbrukningen grunda sig på livsmedelskommissionens beräkningar, medan priserna basera sig på uppgifter örn de vid försäljning till jordbrukare allmänt tillämpade priserna i det s. k. standarddistriktet.

Vad jordbrukskalk beträffar, grunda sig kvantitetsuppgifterna på en inom lantbruksförbundet verkställd undersökning för åren 1938/41. De anförda kvantiteterna avse försäljningen av olika kalkslag, omräknade till ren kalk (CaO). Priserna utgöra ett genomsnitt per deciton ren kalk.

2. Kostnad för inköpt utsäde.

Våren 1941 omsåddes 16,000 och våren 1942 21,000 ha utvintrad höstsäd med vårvete. Den för detta ändamål använda utsädesmängden, som betraktas såsom återköpt av i inkomstkalkylen upptagna kvantiteter, uppgår till 33,600 respektive 44,100 dt. Priset per dt har under 1941 utgjort 38 kronor och 1942 37 kronor, vilket medfört en totalkostnad av:

1940/41 1941/42

Milj. kronor ...................... 1.28 1.63

Härtill komma ytterligare förädlingskostnaderna och handelsmarginalen för det utsäde, som jordbruket inköpt från handeln. Denna kostnadspost kan enligt uppgifter från livsmedelskommissionens spannmålssektion beräknas på följande sätt:

Kostnadsberäkning för köpgödsel och jordbrukskalk.

co

05 Chilesalpeter......

Kalksalpeter......

Kalkkväve........

Svavels, ammoniak Ljungasalpeter ....

Källsalt, 40 %......

Superfosfat.......

Benmjöl..........

Thomasfosfat......

Jordbrukskalk

Summa

Summa milj. kronor

Index

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

3. Köpfodermedel.

Produktion, nettoimport och förbrukning av kli.

Siffrorna för de tre första åren ha framräknats med ledning av handelsstatistiken samt industristatistikens uppgifter om kliutbytet vid förmälning. Uppgifterna för 1941/42—1942/43 grunda sig på livsmedelskommissionens beräkningar.

Förbrukning av fodercellulosa.

Förbrukningen av fodercellulosa under 1940/41 och 1941/42 liksom beräknad förbrukning under 1942/43 uppgår till nedanstående kvantiteter enligt uppgifter från svenska spannmålsaktiebolaget och livsmedelskommissionen.

1 Vete, råg- och kornkli.

8 Vete- och rågkli.

8 Härav beräknas gå till armé- och åkerihästar år 1940/41 17,500 ton, 1941/42 35,000 ton och 1942/43 11,500 ton.

138 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Kvantitetsuppgifterna för åren 1940/41 och 1941/42 basera sig på försäljningsuppgifter från spannmålsaktiebolaget. 1942/43 års siffror äro beräknade av livsmedelskommissionen.

Beräkning av fodercellulosaåtgången vid skogskörsler.

För att fastställa hur mycket fodercellulosa, som använts i jordbruket, har en beräkning gjorts rörande åtgången till skogskörsler enligt nedanstående. Med de framräknade kvantiteterna åren 1940/41, 1941/42 och 1942/43 ha sedan de i ovanstående tabell erhållna summorna minskats.

Det antages att åtgången av foder för skogskörsler utvecklats på samma sätt som virkesuttaget ur skogen. Ovan beräknade fodermängder av havre, hö och halm skulle under sådana förhållanden behöva kompletteras med

Fabriksavfall.

Kvantiteterna fabriksavfall från socker-, stärkelse- och potatisindustrien i efterföljande kostnadstablå äro upptagna efter bruttobeloppen. Det tämligen stora svinn, som plägar räknas å dessa fodermedel, torde nämligen uppstå hos förbrukarna. Kvantiteterna melass grunda sig för åren 1938/39—1941/42 på sockerbolagens försäljningar med avdrag av användning till annat industriellt ändamål (jästtillverkning) och för inblandning i fodercellulosa. Beträffande sockersnilsel och betmassa grunda sig uppgifterna för åren 1938/39—1942/43 på verkliga försäljningar. För år 1942/43 äro kvantiteterna fabriksavfall beräknade på grundval av de uppgifter om skörd, industriell produktion och därur erhållet avfall, som sammanställts såsom underlag för beräkningen av den animaliska produktionens storlek. För åren 1941/42 -—1942/43 ingår sockersnitsel under rubriken betmassa. Priserna på fabriksavfall ha erhållits från företrädare för resp. industrier för åren 1938/39— 1942/43. Bland fabriksavfallet ingår även pulpa, men denna har ej medtagits i kalkylen, ehuru den under de sista produktionsåren torde ha betingat ett pris av 20 å 25 öre per hl. Den extrainkomst, som fabrikerna därigenom erhållit, torde nämligen i huvudsak återföras till jordbrukare, som äro delägare i fabrikerna. Då denna inkomst ej redovisats i inkomstkalkylen, kan ej heller motsvarande utgift upptagas i kostnadskalkylen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

139 Foder av animaliskt ursprung.

I anslutning till sin granskning av inkomst- och kostnadsberäkningarna har jordbrukskommitténs första delegation uttalat, att vid beräkningen av kostnaderna för animaliskt foder hänsyn skulle tagas till kvantitetsförändringarna beträffande ifrågavarande fodermedel, i den mån dessa vore kända. Jordbrukskommittén beslöt sedan i enlighet härmed.

Livsmedelskommissionen har sammanställt efterföljande tillverkningssiffror. Huruvida dessa grunda sig på lika fullständig statistik som industri- och handelsstatistiken, på vilken de tidigare årens förbrukningssiffror grunda sig, är tills vidare obekant.

Vid kostnadsberäkningen användas första periodens siffror såsom gällande för produktionsåret 1941/42. Därvid har en sammanslagning skett av vissa poster i de nu erhållna uppgifterna. Sålunda redovisas fisk- och sillmjöl som »fiskmjöl». Fiskavfall, köttfoderkakor, köttmjöl, benblodmjöl, blodmjöl och blodfoder redovisas under rubriken köttmjöl m. m. Fiskensilage har icke medtagits i beräkningen utan förutsättes finna användning framförallt vid rävuppfödning.

Mineralfodertillverkningen 1941/42 har helt åtgått till inblandning i fodercellulosa och upptages därför icke särskilt i följande kostnadsberäkning.

För år 1942/43 ha vissa uppskattningar över tillverkningen verkställts inom livsmedelskommissionen. Sedan de kvantiteter avdragits, som beräknats bliva inblandade i cellulosa och kraftfoderblandningar, kvarstå vissa kvantiteter, vilka upptagas särskilt i den efterföljande kostnadsberäkningen.

Priserna på fiskmjöl, köttmjöl, foderbenmjöl och tran ha erhållits från olika firmor fram till den 5 juni 1942. Därefter gälla av staten fastställda priser.

Beträffande fodermedel, som tidigare redovisats under rubriken »andra ej spec.» och som huvudsakligen bestå av diverse vegetabiliska fodermedel, hönsfodermjöl, snäckskal m. m., ha några uppgifter örn kvantiteter och värden ej kunnat erhållas efter år 1940/41, varför denna post helt uteslutits ur beräkningarna.

Återinköpt fodersäd.

Livsmedelskommissionen beräknar att under 1942/43 c:a 150,000 ton av den fodersäd, som jordbrukarna komma att avstå, skall återförsäljas till andra

Kostnadsberäkning för fodermedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Kostnadsberäkning för fodermedel (forts.).

1 Fyra mån. 1938 och 8 mån. 1939. — 2 1939 års värde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 246. Sammandrag för allt köpfoder, milj. kronor.

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43

Kraftfoder.............. 90.53 94.93 65.54 61.41 51.18

Fodercellulosa .......... — — 11.34 50.01 5.97

Fabriksavfall............ 7.67 8.57 8.83 5.20 6.58

Animaliskt foder ........ 4.58 5.10 5.44 5.31 3.79

Återinköpt fodersäd...... — —_—_—_1-50

Summa 102.78 108.60 91.15 121.93 69.02

Avgår fodermedelsrabatter —_—_6.78_—_—

Summa milj. kronor 102.78 108.60 84.37 121.93 69.02

Index 100.0 105.6 82.1 118.6 67.1

jordbrukare. Till skillnad från föregående år uttages därvid ett pris, som med 1 krona per dt överstiger det pris, lantbrukarna erhållit vid försäljningen. Härför uppkommer sålunda en kostnad av 1.5 milj. kronor.

4. Maskiner och redskap.

Kostnaderna för maskiner och redskap ha hittills beräknats under antagande av en årlig inköpsvolym, motsvarande genomsnittsinköpen under åren 1935—37. Kostnadssumman för denna inköpsvolym har beräknats med användande av de under respektive år gällande priserna och betraktats såsom erforderlig för att vidmakthålla det under 1938/39 befintliga maskinbeståndet. Härtill har lagts kostnaden för underhåll genom reparationer. Metoden överensstämmer med det vid taxering av inkomst av jordbruk tillämpade förfaringssättet, att ersättningsinköp av maskiner upptagas som utgift för respektive år. Jordbrukskommitténs första delegation har i samband med sin granskning av beräkningsgrunderna hänvisat till att industriföretag vid den nuvarande priskontrollen icke få räkna med en höjning av avskrivningarna, som svarar mot prisstegringen, samt ansett, att de för andra näringsgrenar tillämpade avskrivningsprinciperna böra följas även vid beräkningen av jordbrukets kostnader. Delegationen har mellertid icke för närvarande ansett sig kunna taga ställning till vilken beräkningsmetod, som därvid bör förordas, utan beslutat att tills vidare godtaga den hittills tillämpade.

Till belysande av metodfrågan anföres i det följande en sammanställning av resultaten enligt olika beräkningsgrunder, nämligen dels uppgifter ur den av livsmedelskommissionen verkställda undersökningen av jordbrukets kontanta inkomster och utgifter på basis av självdeklarationer (bil. 3 till Kungl. Maj:ts proposition nr 319/1942), dels resultaten av inom lantbruksförbundet på basis av handels- och industristatistiken (import, export samt inhemsk tillverkning) gjorda beräkningar över jordbrukets kostnader för inköp av maskiner och redskap jämte underhållskostnader, dels resultaten av de hittillsvarande beräkningarna och dels slutligen en beräkning, vari avskrivningskostnadema för varaktigare maskinslag beräknats med tillämpande av 10-årig avskrivningsperiod.

Den förstnämnda undersökningens resultat är ej direkt jämförbart med de övriga, enär däri ingå kostnaderna för vissa maskinslag, främst traktorer, vilka icke äro medtagna i de övriga beräkningarna; särskild beräkning har nämligen företagits beträffande avskrivnings- och underhållskostnaderna för traktorer. Vidare bör från kostnadssumman avdragas inkomst av jordbrukarnas egen försäljning av maskiner och redskap. Även örn dessa juste-

Kostnader för maskiner och redskap.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

00 CO

CO CO

O 0*

CM (M

<x» co

»O OS CO »O CO o

CO CM

'COCOC^CMHH

CO CD CD CO CO CD CO

CO T-t

js ’ss

CO Q-CO ro ro ro

■3 fjM

X- V- rr>

144 Kungl. Majlis proposition nr 246.

ringar vidtagas, vilket här icke kunnat ske, torde kostnaderna enligt deklara tionsundersökningen likväl komma att ligga högre än enligt de övriga beräkningarna. Deklarationsundersökningen visar även den starkaste relativa stegringen, om genomsnittsinköpen under åren 1935 och 1937 tagas till utgångspunkt för en jämförelse (se indextalen). Den på industri- och handelsstatistiken grundade beräkningen (B) ger ej värden, som för de olika åren motsvara jordbrukarnas inköp, enär man icke känner fabrikanternas och försäljarnas lagerhållningar. Beräkningen av kostnaderna med 10-årig avskrivning å inköpta maskiner ger de lägsta kostnadsbeloppen under den tid undersökningen omfattar. Detta beror dels på att tillgänglig statistik icke medgivit medtagande av alla maskinslag i denna beräkning, varför beloppen i sin helhet äro för låga, dels på att maskininköpen under depressionsåren i början av 1930-talet voro synnerligen låga. Den 10-åriga avskrivningsmetoden medför en stark eftersläpning, och kostnadsstegringen på grund av de ökade maskininköpen under de senaste åren kommer vid denna beräkningsmetod icke fullt till synes, förrän stegringen av inköpen upphört eller förbytts i nedgång.

En jämförelse mellan den sistnämnda beräkningsmetoden och den hittills vid kostnadsberäkningarna tillämpade visar sålunda från 1938/39 en mindre kostnadsstegring under åren fram t. o. m. 1942/43. Det är emellertid tydligt, att den hittills använda beräkningsmetoden, grundad på fast genomsnittlig inköpsvolym, icke tager nöjaktig hänsyn till den fortgående ökningen av maskininköpen eller med andra ord till jordbrukets fortskridande mekanisering. På längre sikt torde därför en omläggning av beräkningarna vara erforderlig, så att kostnadsstegringama genom ökade inköp bliva beaktade. Detta blir så mycket mera påkallat, om minskningen av arbetsåtgången genom rationalisering skall noggrant beaktas. Då emellertid en dylik omläggning kräver ytterligare komplettering av statistiken och övervägande av metoden samt då kostnadsstegringen för år 1942/43 enligt hittills gjorda undersökningar blir i stort sett densamma vid tillämpande av avskrivningsmetoden som vid den hittills tillämpade metoden, har den tidigare beräkningsgrunden här bibehållits. Enligt denna erhålles följande resultat:

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43

milj. kronor........... 72.81 83.20 94.32 101.09 105.56

index................. 100.0 114.3 129.5 138.8 145.0

5. Traktorkostnader.

Traktorbeståndet 1940/41 och 1941/42 har beräknats på grundval av traktorinventeringarna åren 1937 och 1940 samt uppgifter om årliga försäljningar till jordbruket av nya traktorer och utrangering av gamla. För året 1942/43 har en försiktig uppskattning skett. En ny traktorräkning har företagits 1942, vilken visat väsentligt större traktorbestånd än tidigare räkningar och större än det nedan anförda, nämligen omkring 27,000 traktorer. Då nu nämnda räkningsresultat icke anses vara jämförligt med de tidigare räkningarna (traktorbeståndet kan icke ha undergått sådan ökning sedan 1940), ha vi emellertid funnit oss tillsvidare icke kunna använda den senaste räkningens resultat för våra beräkningar.

1940/41 1941/42 1942/43

Antal traktorer......... 20,240 19,840 20,000

» dragbilar........ 4,500 3,500_3,500

24,740 23,340 23,500

Kungl. Maj.ts proposition nr 246. 145

Traktorerna beräknas liksom tidigare vara till hälften av lätt och till hälften av tung typ.

Vid 1942 års utgång vörö c:a 12,000 traktorer avstängda från tilldelning av brännoljor. Denna avstängning drabbar i främsta rummet tunga traktorer. Därför räknas i det följande med att brännolja tilldelas endast lätta traktorer. Enligt uppgifter, som inhämtats från statens industrikommission över antalet till lantbrukstraktorer levererade gengasaggregat, skulle samtliga de från brännoljetilldelning avstängda traktorerna nu ha försetts med gengasaggregat. Detta framgår av följande sammanställning över antalet till lantbrukstraktorer försålda aggregat.

Under år 1940............................. 2,674 st.

» » 1941 ............................. 3,287 »

» första halvåret 1942.................. 2,569 > g,530 st. till 1/t 1942.

» tredje kvartalet 1942 ......................... 2,409 >

» fjärde kvartalet 1942 ......................... 1,160 >

Summa försålda aggregat fr. o. m. 1940 t. o. m. 1942 12,099 st.

I dessa summor ingå icke aggregat som tillverkats vid mindre fabriker, ej heller hemtillverkade aggregat.

Med ledning av dessa uppgifter angående påmonterade aggregat har det genomsnittliga antalet gengasdrivna traktorer i lantbruket under produktionsåren 1940/41 och 1941/42 beräknats. Ett obetydligt tillägg har gjorts för hemtillverkade aggregat. Hänsyn har tagits till den tidpunkt på året, vid vilken aggregaten påmonterats. 3/6 av en traktors årliga användning har beräknats äga rum under vår- och sommararbete samt 2/o i höstarbelet. De traktorer, som försetts med gengasaggregat på vintern, ha därför räknats som 3/5 gengastraktor o. s. v. En viss fortsatt övergång till gengasdrift under första kvartalet 1943 har förutsatts. Genom detta förfaringssätt lia följande siffror erhållits.

Antal gengastraktorer i lantbruket 1941—42 ......................... 7,600

» » 1942—43 ......................... 12,800

Till vår- och sommararbetet 1943 beräknas 13,400 lantbrukstraktorer vara försedda med gengasaggregat. Av dessa beräknas 10,000 vara av tung och 3,400 av lätt typ. Antalet dragbilar förutsättes oförändrat eller 3,500 st. Även totala antalet traktorer antages bli oförändrat.

Traktoranvändningen 1941/42 och 1942/43 skulle sålunda ha följande omfattning:

1941/42 1942/43

Oljedrivna tunga traktorer i bruk....... 1,735 —

» lätta » , > 9,920 7,200

Gengasdrivna tunga » » » 7,600 10,000

» lätta » » » — 2,800

Dragbilar................................ 3,500 3,500

Oljedrivna traktorer ej i bruk (tunga)...... 585 —

23,340 23,500

Tilldelningen 1941/42 utgjorde förutom startbensin sammanlagt 17,400 m3 traktorfotogen och brännolja. Dessutom antages, att jordbrukarna förbrukat c:a 1,000 m3 ur egna lager. Tillsammans räcker detta till 300 timmars körning per traktor och 160 timmar per dragbil. 1942/43 beräknas tilldelningen

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 246. 10

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

komma att utgöra c:a 12,000 m3 motyl, svarande mot c:a 8,000 m3 motorfotogen, samt 3,100 m3 brännolja. Kvantiteten beräknas räcka för en körning av 250 timmar per traktor och 180 timmar per dragbil.

För gengasdrivna traktorer räknas med en användningstid av 700 timmar per år under 1941/42 samt med endast 600 timmar per traktor och år under 1942/43. Montering av gengasaggregat torde i början lia skett i huvudsak på större traktorer, tillhörande stora gårdar, där traktorerna kunnat utnyttjas intensivt. Numera monteras gengasaggregat i allt större utsträckning även på mindre traktorer, vilka ofta tillhöra små gårdar, där man ej kan utnyttja traktorerna under lika stort antal timmar som vid storbruken. En sänkning av antalet beräknade körtimmar per år från 700 till 600 kan därför

anses motiverad.

Antalet driftstimmar per år blir enligt det föregående

olj edrivna tunga traktc » lätta »

gengasdrivna tunga »

» lätta »

Kostnaderna för traktordriften bestå i avskrivnings- och underhållskostnader samt kostnader för driv- och smörjmedel.

De i det följande använda normerna för beräknande av kostnaderna för avskrivning och underhåll ha uppgjorts efter samråd med jordbrukstekniska föreningen.

1. Avskrivningskostnader.

1941/42

1942/43

--------- ~ 1 ----o

Gengasdrivna traktorer, lätta

För oljedrivna i bruk varande traktorer har använts den avskrivningsprocent, som gäller vid »normal» användningstid, d. v. s. c:a 450 timmar per år. En viss ehuru låg avskrivning har räknats även för traktorer, som ej äro i bruk. Någon förslitning av dessa sker givetvis ej, men det måste tagas hänsyn till att en traktors värde nedgår ej enbart på grund av förslitning utan även därigenom, att den blir gammal och omodern. För gengasdrivna traktorer har räknats med en större avskrivning, dels emedan användningstiden per år är hög, dels därför att förslitningen av motorn är avsevärt större vid drift med gengas än med oljebränsle. Dessutom tillkommer avskrivning på aggregaten, vilka med den användningstid per år, det här är fråga om, måste avskrivas på 3 år. Denna kostnad behandlas i nästa punkt av beräkningarna.

2. Underhållskostnad.

Underhållskostnaden beräknas uppgå till följande belopp i kronor per driftstimme:

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

147 Vid olj edrift

tung traktor...........

lätt traktor och dragbil Gengasdriven traktor____

1941/42 1942/43

För gengasdrivna traktorer blir den sammanlagda kostnaden för amortering och ränta på aggregat samt underhåll och skötsel av detsamma i genomsnitt 805 kronor för de traktorer, som voro i bruk under 1941/42. För år 1942/43 beräknas motsvarande kostnad till 808 kronor.

3. Driv- och smörjmedelskostnad.

1941/42 ,,Sufma

' milj. kronor

Av livsmedelskommissionen beräknad kostnad för tilldelad motorfotogen, brännolja och bensin................................... 10.60

Jordbrukarnas eget lager 1,000 m3 å 0.617 kr/liter.................. 0.62

Årskostnad för gengasved, 462 hl. å 1.80 kr = 832 kr/traktor........ 6.32

Smörjolja, 0.30 liter/traktortimme å 1.70 kr/liter.................... 4.78

Summa kronor 22.32.

1942/43

11,000 m3 »motyl 85> å 0.78 kr/liter................................ 8.58

1,000 m3 »motyl 50» å 0.89 kr/liter................................ 0.89

3,100 m3 brännolja å 1.23 kr/liter................................ 3.81

Årskostnad för gengasved, 396 hl/traktor å 3.10 kr/hl............... 15.71

Smörjolja, 0.22 liter/traktortimme å 2.35 kr/liter.................... 5.23

34.22.

Sammandrag av kostnader för traktorer.

1941/42 1942/43

milj. kronor milj. kronor

Avskrivning:

lätta traktorer i bruk, oljedrivna................ 2.38 1.74

tunga, oljedrivna traktorer i bruk .............. 0.65 —

tunga oanvända traktorer...................... 0.12 —

gengastraktorer, tunga.......................... 5.82 7.73

» , lätta .......................... — 1.30

dragbilar...................................... 0.56 0.56

Underhållskostnad:

oljedrivna lätta traktorer och dragbilar.......... 0.85 0.61

oljedrivna tunga traktorer...................... 0.19 —

gengastraktorer................................ 2.39 3.69

kostnader för gengasverk ...................... 6.12 10.34

Driv- och smörjmedelskostnad .................. 22.32 34.22

Summa milj. kronor 41.40 60.19

Index (1938/39: 18.07 milj. kronor = 100) 229.1 333.1

6. Diverse kostnader.

Beräkningsgrunderna för vissa av de i detta avsnitt redovisade kostnadsposterna ändrades hösten 1942. Sålunda har kostnaden för mjölkfrakter varit föremål för en speciell utredning. Ändrade beräkningsgrunder ha även till-

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

lämpats beträffande posterna AlV-syra, elkraft, torvströ, allmänna omkostnader och mjölkkontroll.

AB Syrafoder har lämnat uppgifter örn kvantiteter av och priser på försåld AlV-syra under respektive år.

För elkraft har gjorts en specialundersökning, varvid som ledning tjänat uppgifter örn elektrifieringens omfattning och utveckling, administrationskostnader och kraftkostnader. De härvid framräknade kostnaderna för elkraften äro genomgående väsentligt högre än enligt tidigare beräkningar, vilket bland annat beror på att i beräkningen nu även medtagits kostnaderna för gårdsnäten samt installationskostnaderna för lyse och motorer. Härigenom har en brist i de hittillsvarande beräkningarna nu avhjälpts. Även i övrigt är den nu verkställda beräkningen mera fullständig. I prognosen för 1942/43 har man utgått från att nyanläggningarna bliva av samma omfattning som år 1941/42. Detta bestyrkes av elektrifieringsberedningen, som beräknar, att nyanläggningarna 1942/43 på grund av de nu genomförda lättnaderna i koppartilldelningen skola uppgå till sådan omfattning, att kostnaderna för desamma bliva i stort sett oförändrade jämfört med kostnaderna 1941/42.

Tidigare ingick under rubriken »kraft och lyse» såväl elkraft som bränsle till stationära motorer samt fotogen för belysningsändamål. Under benämningen »elkraft» ingår nu endast kostnaderna för elektrisk energi. För de båda övriga posterna ha beräkningar påbörjats, men på grund av svårighet att insamla ett tillförlitligt material ej hunnit slutföras. Dessa poster ha därför helt utelämnats ur beräkningarna.

Uppgifter om torvströförbrukningen respektive år ha erhållits från livsmedelskommissionens planlägéningsavdelning. För tidigare framlagda beräkningar har en fast kvantitet legat till grund. För posterna »allmänna omkostnader» och »mjölkkontroll» har någon utredning ej hunnit verkställas utan här har i enlighet med beslut av jordbrukskommittén räknats med vissa procentuella höjningar, nämligen för 1939/40 med 5 procent, för 1940/41 med 10 procent samt för 1941/42 och 1942/43 med 15 procent stegring.

De erhållna resultaten beträffande diverse kostnader redovisas i följande

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

7. Ekonomibyggnader.

a) Vanliga byggnader.

Jordbrukskommitténs första delegation föreslog år 1942 i anslutning till sin granskning av beräkningarna, att kostnaderna för underhåll av ekonomibyggnader skulle omräknas, så att den verkliga kostnadsstegringen bättre redovisades, vilket förslag också biträddes av jordbrukskommittén. Härvid åsyftades bl. a., att den ökade förekomsten av ackordsarbeten på landsbygden skulle beaktas vid beräkningarna.

Såsom framgått av andra utredningar medför tillämpandet av ackordspriser vid byggnadsarbete inom lantbruket högre kostnader än tillämpandet av timlöner. Uppenbarligen skulle därför ett hänsynstagande till den successiva övergången till ackordsprissystemet medföra en starkare stegring av byggnadskostnaderna än som framkommit vid hittillsvarande beräkningar. Det har emellertid icke för närvarande visat sig vara möjligt att erhålla ett något så när riktigt mått på den kostnadsökning, som blivit följden av denna övergång, enär erforderligt material saknas rörande den omfattning, i vilken ackordspriser resp. timlöner kommit till tillämpning under olika år. En omläggning av beräkningarna enligt de anförda grunderna torde därför få anstå, till dess härför erforderligt material kan framskaffas.

Vid behandlingen av denna fråga har emellertid övervägts en omläggning av beräkningarna på annat sätt, varigenom byggnadskostnaderna torde komma till uttryck på ett riktigare sätt än hittills varit fallet. Omläggningen består i att en större del av de totala kostnaderna för byggnader beräknas såsom underhåll och sålunda göres rörlig, medan en mindre del beräknas såsom avskrivning och hålles vid oförändrad nivå. En dylik omläggning är i och för sig motiverad av att underhållet i verkligheten utgör en större del av de sammanlagda kostnaderna för byggnaderna än som förutsatts i de tidigare beräkningarna. Den torde emellertid också i viss mån kunna eliminera den påtalade bristen, att ackordslönekostnaderna ej kunnat beaktas i beräkningarna. Till frågans belysande skall följande anföras.

Hittillsvarande kostnadsberäkningar grunda sig på en undersökning om de genomsnittliga kostnaderna för nybyggnad och underhåll av ekonomibyggnader under åren före kriget. Den sammanlagda kostnadssumma, som härvid erhölls, fördelades på nybyggnadskostnad (avskrivning) med ett belopp, som motsvarade den enligt beräkningen erforderliga ny- och ombyggnadsvolymen i genomsnitt per år eller, annorlunda uttryckt, avskrivningskostnaden på det erforderliga byggnadsbeståndet, beräknat efter nyvärde. Återstoden av kostnadssumman upptogs som underhållskostnad. Denna kom härvid att motsvara endast 0.56 procent av det totala nybyggnadsvärdet. Tilllämpandet av en så låg underhållsprocent ansågs försvarlig, dels enär kostnaderna för mera genomgripande omändringar av byggnader inkluderades i nybyggnadskostnaderna (avskrivningarna), dels enär underhållsarbeten till icke ringa del ansågos kunna utföras av jordbrukets egen arbetskraft. Större delen eller nära '6U av de totala, särskilt betalda byggnadskostnaderna kom härigenom att hänföras till avskrivning, medan en mindre del hänfördes till underhåll (år 1938/39 62.21 resp. 22.44 milj. kronor). Fördelningen är av mindre betydelse, så länge såväl avskrivningskostnaderna som underhållskostnaderna behandlas såsom rörliga. Då någon höjning av avskrivningskostnaderna nu emellertid av kända skäl icke får beräknas, torde det vara av vikt, att underhållskostnaderna upptagas till belopp, som bättre motsvara de faktiska förhållandena. De hittills tillämpade grunderna äro mera tillämpliga, ela fråga är om ett relativt ungt byggnadsbestånd och då förnyelse skor i förutsatt omfattning. Jordbrukets byggnadsbestånd är emel-

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

lertid genomsnittligt tämligen gammalt och förnyelsen torde under senaste årtionde icke haft en omfattning som motsvarat behoven. Underhållet blir därför i stället mera omfattande och kostsamt. Följande uppgifter om byggnadsunderhåll och nybyggnad, hämtade från de av livsmedelskommissionen med hjälp av självdeklarationerna företagna undersökningarna, giva i detta hänseende viss vägledning.

Jordbrukets utgifter för byggnader, milj. kronor.

1932 1935 1937 1938 1940

Underhåll av byggnader ........ 33.9 45.9 60.6 70.0 69.6

Ny-, till- och ombyggnad........ 15.1 28.3 30.1__39^1_ 18.0

Summa 49.0 74.2 90.7 109.1 87.6

Vid bedömandet av ovanstående utgifter får beaktas, att desamma omfatta även bostadsbyggnader somt att kostnaderna för ny-, till- och ombyggnad torde vara ofullständigt redovisade, enär de icke få avdragas vid inkomsttaxeringen. Tydligt är emellertid, att underhållskostnaderna i verkligheten äro större än de i kalkylerna över jordbrukets inkomster och kostnader förut upptagna. Enligt uppgifter från fackmän bör man icke räkna med lägre underhållskostnad än 1 procent av nybyggnadskostnaden.

Med stöd av ovanstående har utarbetats en kalkyl, i vilken underhållskostnaden för 1938/39 beräknats efter 1 procent av nybyggnadskostnaden samma år och för de följande åren höjts med stegringen av timlöner och materialpriser. Samtidigt har avskrivningskostnaden för 1938/39 sänkts med motsvarande belopp. Det kunde möjligen anses riktigast att bibehålla den senare delen av kostnaden oförändrad, även om underhållskostnaden höjes. Då emellertid den hittillsvarande beräkningen hänför sig till ett modernt byggnadsbestånd, medan det förefintliga beståndet i verkligheten är ganska gammalt, synes för närvarande kunna räknas med avskrivningskostnader, som hänföra sig härtill. I detta sammanhang må påpekas att de vid jordbrukets beskattning tillämpade värdeminskningsavdragen för byggnader (inklusive bostadsbyggnader) i regel utgöra 1 procent av taxeringsvärdet, minskat med skogsmarkens värde. Detta motsvarar för hela jordbruket icke mera än c:a 45 milj. kronor per år. Å andra sidan får beaktas, att detta belopp, som med all sannolikhet väsentligt understiger kostnaderna för normal förnyelse av byggnadsbeståndet, näppeligen kan läggas till grund för dessa beräkningar.

Enligt den vid tidigare beräkningar tillämpade fördelningen av byggnadskostnaderna på avskrivningar och underhållskostnader skulle följande resulto.t erhallas *

1938/39 1939/40 1940 41 1941/42 1942/43

Avskrivning, milj. kronor.. 62.21 62.21 62.21 62.21 62.21

Underhåll, » » .. 22.44 25.93 28.28 31.56 34.41

Summa 84.65 88.14 90.49 93.77 96.62

Index 100.0 104.1 106.9 110.8 114.1

Med utgångspunkt från den i det föregående motiverade omläggningen ha

byggnadskostnaderna beräknats på följande sätt:

Kungl. Maj:ts proposition nr 246-

151 Mot denna beräkning kan erinras, att byggnadsunderhållet för närvarande torde eftersättas och att de faktiska utgifterna av detta skäl icke stegrats i den grad, som beräkningen utvisar. Denna erinran har givetvis betydelse i den mån det kan förutsättas, att det för tillfället uppskjutna underhållet senare kan utföras till lägre kostnad. Å andra sidan får ihågkommas, att hänsyn icke tagits till ackordsprissystemets fördyrande inverkan och icke heller till kostnadsstegringen för nybyggnader.

b) Silosanläggningar m. m.

Jordbrukskommitténs första delegation hade även föreslagit, att kostnaderna för AlV-silos, gödselstäder, gödselvattenbrunnar och vattenledningar såvitt möjligt skulle beräknas. En sådan beräkning framlägges nedan beträffande silosanläggningar. Rörande övriga ovannämnda anläggningar har någon motsvarande beräkning tills vidare icke kunnat verkställas för de olika åren.

Antalet i bruk befintliga silos av viss beskaffenhet och storlek (gropsilos) har för olika år beräknats med hjälp av uppgifter om försäljningen av AIVsyra. Därigenom har också antalet under olika år nyuppförda silos kunnat approximativt beräknas. Sedan anläggningskostnaden för dessa beräknats, har årskostnaden erhållits genom att utgå ifrån en 7-årig avskrivningsperiod, vilken anses motsvara livslängden. Någon särskild underhållskostnad har icke ansetts böra upptagas.

De beräknade avskrivningskostnadema för silosanläggningar äro följande:

8. Grundförbättringar.

Kostnaderna för grundförbättringar ha uppdelats på underhåll och avskrivning, varvid avskrivningskostnadema hållits oförändrade sedan 1938/ 39. Avskrivningen avser uteslutande täckdiken, för vilka däremot inget underhåll beräknats. Denna senare kostnadspost hänför sig till öppna diken. Följande årliga kostnader lia erhållits:

9. Arbetskostnader.

I de på våren 1942 framlagda inkomst- och kostnadsberäkningarna redovisades två alternativ beträffande arbetskostnaderna. Enligt det ena avräknades hela den arbetslcraftsbesparing, som beräknats uppkomma på grund av

152 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

minskad skörd, på resp. skördeår (1940 och 1941). Enligt det andra fördelades denna arbetskraftsbesparing med lika belopp på detta och följande år. I här föreliggande beräkningar har det sistnämnda förfaringssättet tillämpats.

Inom jordbrukskommittén ha principerna för arbetskostnadsberäkningarna prövats bl. a. i anslutning till en rapport rörande de hittills tillämpade metoderna för inkomst- och kostnadsberäkningarna, som avgivits av kommitténs första delegation. Härvid ha vissa ändringar i beräkningssättet företagits. I naturalönen inräknas sålunda potatis med en kvantitet av 900 kg mot 1,000 kg vid föregående kalkyler. Denna reduktion har företagits, enär det ansetts befogat att bättre anpassa kvantiteten till familjens verkliga konsumtion. Vedkvantiteten har höjts från 12 till 20 m3. Värdet av bostadsförmån har tills vidare upptagits med oförändrat belopp för samtliga undersökta år (175 kronor).

I anslutning till vissa undersökningar rörande förändringarna i jordbrukets arbetskraftsvolym infördes i den i augusti 1942 utarbetade preliminära kostnadskalkylen för 1942/43 två alternativa beräkningar av arbetskostnaderna. Dessa skilde sig från varandra på så sätt, att den genomsnittliga nedgången i arbetarantalet i den ena beräknades till 1 procent och enligt den andra till 1.5 procent örn året. Då nu tillgängligt material emellertid ger ett svagare stöd åt det sistnämnda antagandet än de vid nämnda tillfälle föreliggande undersökningarna, har kommittén — utan att ännu ha kunnat taga definitiv ståndpunkt till frågan — ansett sig böra utesluta detsamma ur de här framlagda kalkylerna.

Den individuella löneutvecklingen belyses av följande uppgifter örn kontant- och naturalönen respektive år.

Vid beräkningen av totala lönekostnaden ha följande resultat erhållits, varvid räknats med 1 procent årlig minskning av arbetskraftsvolymen:

Efter justering för den arbetskraftsbesparing, som antagits inträda under åren 1940 och 1941 på grund av det låga skördeutfallet dessa år, erhålles:

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

153 På uppdrag av kommittén har direktör A. H. Stensgård utarbetat en särskild promemoria rörande arbetskraftsvolymen och arbetskostnaderna inom jordbruket samt deras förändringar. Enligt där gjorda beräkningar, som gälla året 1940/41, erhålles en något större arbetsvolym än den, som utgjort underlag för hittillsvarande arbetskostnadsberäkningar. Med tillämpande av nämnda undersökningsresultat skulle också erhållas en något starkare procentuell stegring av jordbrukets samtliga kostnader än den som erhållits vid den hittills vid beräkningarna använda arbetsvolymen. Ifrågavarande undersökningsresultat ha emellertid angivits vara preliminära. Kommittén, som ännu icke heller ansett sig kunna taga ställning till resultaten av denna undersökning, har för avsikt att upptaga densamma till en mera ingående behandling i samband med de undersökningar rörande jordbrukets inkomster av skogskörslor och köksväxtodlingar, som f. n. på kommitténs uppdrag utföras.

Kommittén har även beslutat att låta undersöka förskjutningarna i numerären av olika arbetarkategorier i och för ev. omräkning av löneindex. Dessa undersökningar ha emellertid ännu icke avslutats.

10. Kapitalkostnader.

Enligt kommitténs undersökning bör vid beräknandet av jordbrukets räntekostnader hänsyn tagas till de förskjutningar i kapitalets storlek, som ägt rum, särskilt beträffande djurkapital och maskinkapital. Utredningar ha igångsatts för att klarlägga dessa frågor, men beräkningarna ha ännu icke kunnat slutföras. Sannolikt medför ett hänsynstagande till uppkomna förändringar i kapitalets storlek dock icke större justeringar av den beräknade kapitalkostnaden. Räntekostnaderna för det i jordbruket investerade kapitalet har därför nu liksom tidigare beräknats på ett sedan 1938/39 oförändrat kapitalbelopp, varvid följande resultat erhållits:

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/13

Milj. kronor____ 202.30 213.48 218.64 208.88 200.27

Index.......... 100.0 105.5 108.1 103.3 99.0

Jordbrukets kostnader i sammandrag.

154 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Bilaga 2.

P. M.

rörande jordbrukets kontanta inkomster och utgifter 19S8—1941.

Inledning.

I syfte att närmare belysa jordbrukets produktionsbetingelser lät 1938 års jordbruksutredning företaga en undersökning rörande jordbrukets driftsförhållanden, vilken grundade sig på uppgifter från nära 18,000 brukningsdelar med mera än 2 hektar åker. I anslutning härtill bearbetades även självdeklarationerna för åren 1932, 1935 och 1937 från de jordbrukare, vilka lämnat uppgifter till nämnda undersökning. Av olika anledningar kom emellertid det bearbetade deklarationsmaterialet att begränsas till 7,951 av ägaren själv brukade egendomar. Denna undersökning fullföljdes sedermera för åren 1938 och 1940 av statens livsmedelskommission, varvid självdeklarationer från sammanlagt 10,513 på samma sätt utvalda egendomar bearbetades. En redogörelse för de härvid erhållna resultaten ingår såsom Bilaga 3 i Kungl. Maj :ts prop. 319 till 1942 års riksdag.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit har livsmedelskommissionen nu genom sin statistiska byrå låtit företaga en motsvarande undersökning för år

1941. För densamma ha från länsstyrelserna infordrats självdeklarationerna för de brukningsdelar, som ingingo i 1938 års jordbruksutrednings driftsundersökning. Liksom vid de båda föregående deklarationsundersökningarna har det emellertid visat sig omöjligt att från länsstyrelserna erhålla deklarationerna för samtliga dessa egendomar, varjämte även vid detta tillfälle ett icke obetydligt antal måste utgallras på grund av ändringar i brukningsförhållandena och andra omständigheter. Det bearbetade materialet omfattar emellertid 11,691 av ägaren själv brukade gårdar eller ett något större antal än vid tidigare undersökningar. Genom anknytningen till jordbruksutredningens och livsmedelskommissionens tidigare undersökningar har ett i stort sett enhetligt material kunnat bearbetas för en relativt lång period, varigenom en säkrare grund erhållits för ett bedömande av utvecklingstendenserna än fallet skulle varit vid en fristående undersökning för endast något eller några år.

Då i detta sammanhang förändringarna under de senaste åren i jämförelse med tiden närmast före kriget främst torde vara av intresse, har den följande redogörelsen i stort sett begränsats till tiden 1938—1941. För utvecklingen under de tidigare undersökta åren hänvisas till den förut nämnda bilagan till prop. 319/1942.

I anslutning till redogörelsen för deklarationsundersökningen lämnas även en kort sammanfattning av en undersökning rörande inkomstutvecklingen inom olika kommuntyper, som företagits av statistiska centralbyrån på grundval av taxeringarna till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åren 1939—

1942. Likaså sammanställas de vid deklarationsundersökningen erhållna resultaten på vissa punkter med de undersökningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader, som företagits av 1942 års jordbrukskommitté, samt med lantbruksstyrelsens av professor L. Nanneson bearbetade fortlöpande undersökning rörande jordbrukets lönsamhet (Räkenskapsresultat för svenska jordbruk).

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

155 Material och metod.

Såsom redan nämnts har beräkningen av jordbrukets kontanta inkomster och utgifter år 1941 kunnat grundas på en bearbetning av självdeklarationerna från sammanlagt 11,691 av ägaren själv brukade egendomar med en åkerareal av mer än 2 hektar. Vid den för åren 1938 och 1940 företagna undersökningen omfattade materialet endast 10,513 brukningsdelar. Den utvidgning som skett sammanhänger med att ett något större antal deklarationer vid detta tillfälle kunnat erhållas från länsstyrelserna, varjämte den på grund av ändringar i brukningsförhållandena och andra omständigheter nödvändiga utgallringen vid den senaste undersökningen föranlett uteslutning av ett mindre antal egendomar än tidigare. Trots den utökning av materialet, som sålunda ägt rum, består detsamma till den ojämförligt största delen av egendomar, som vid båda tillfällena deltagit i undersökningen, vilket givetvis i hög grad ökar jämförbarheten mellan de för olika år erhållna resultaten.

Fördelningen av det vid livsmedelskommissionens båda deklarationsundersökningar bearbetade materialet på områden och storleksklasser framgår av tabell 1.

Tab. 1. Antal i deklarationsundersökningarna ingående brukningsdelar.

Av siffrorna framgår, att den utökning av materialet, som ägt rum vid den senaste undersökningen, fördelar sig på praktiskt taget alla storleksgrupper inom de tre huvudområdena. Inom södra och mellersta Sveriges slättbygder torde för samtliga grupper antalet bearbetade uppgifter vid båda undersökningarna vara fullt tillräckligt för att medge tämligen säkra slutsatser. För södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder ingå däremot i undersökningarna endast 15 resp. 16 egendomar med över 100 hektar åker. För norra Sverige har beträffande 1938 och 1940 bearbetats självdeklarationer för endast 4 och beträffande 1941 för 7 egendomar med en åkerareal av 30—50 hektar, varjämte vid den första undersökningen även förelågo

156 Kungl. Majlis proposition nr 246.

uppgifter från en brukningsdel i gruppen 50—100 hektar. Detta material är tydligen alldeles för litet för att ur detsamma några slutsatser skulle kunna dragas beträffande utvecklingen inom vederbörande storleksgrupp. Beräkningen av de totala inkomst- och utgiftsbeloppen för storleksgrupper med över 30 hektar åker i norra Sverige har i stället skett med utgångspunkt från materialet för egendomarna om 20—30 hektar åker.

I tabell 2 redovisas den procentuella fördelningen av antalet undersökta brukningsdelar på olika storleksgrupper, varjämte till jämförelse medtagits motsvarande uppgifter för samtliga brukningsdelar med över 2 hektar åker enligt 1937 års jordbruksräkning.

Tab. 2. Procentuell fördelning av antalet brukningsdelar på olika storleksgrupper.

Det framgår av denna sammanställning, alt småbruken äro i hög grad underrepresenterade vid båda de av livsmedelskommissionen företagna deklarationsundersökningarna, medan å andra sidan de större brukningsdelarna äro i motsvarande mån överrepresenterade. Såsom tidigare framhållits torde emellertid även antalet undersökta brukningsdelar inom de lägsta storleksklassema i och för sig vara fullt tillräckligt för en statistisk bearbetning. Den ojämnhet i materialet, som belyses av tabell 2, kommer för övrigt icke att förrycka resultatet av en uppräkning av deklarationsuppgifterna till totala inkomst- och utgiftssummor, då denna såsom nedan närmare beröres ägt rum särskilt för varje storleksgrupp och område.

De ur självdeklarationerna hämtade primäruppgifterna beträffande jordbrukets inkomster och utgifter ha vid bearbetningen omräknats dels till siffror per hektar jordbruksjord, varvid ängsmarken reducerats till åker med led-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

ning av den officiella jordbruksstatistikens uppgifter om avkastningens storlek, dels till totalsiffror för riket. Denna sistnämnda omräkning har skett på så sätt, att uppgifterna i deklarationsmaterialet uppräknats i enlighet med förhållandet mellan den totala åkerarealen vid samtliga brukningsdelar inom respektive storleksgrupp och produktionsområde å ena sidan och den sammanlagda åkerarealen vid de undersökta brukningsdelarna inom samma storleksgrupp och område å andra sidan. De på detta sätt erhållna resultaten lia därefter summerats på storleksgrupper och dessa uppgifter i sin tur lagts samman till totalsiffror för landets tre stora naturliga huvudområden (södra och mellersta Sveriges slättbygder, södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder samt norra Sverige).

För att en dylik uppräkning skall kunna ge ett rättvisande resultat erfordras givetvis, att det insamlade materialet är till fullo representativt för jordbruket i dess helhet. Örn så icke är fallet, komma de erhållna resultaten att ge en felaktig bild av jordbrukets ekonomiska läge. Till belysning av de svårigheter, som i detta hänseende föreligga, må i detta sammanhang följande nämnas.

Som förut framhållits, äro de bearbetade självdeklarationerna hämtade från de gårdar, från vilka uppgifter lämnats tili den av 1938 års jordbruksutredning företagna driftsundersökningen. Vid insamlingen av materialet till denna inskärptes starkt betydelsen av att uppgifter insamlades från såväl bättre som sämre skötta egendomar samt att de mindre brukningsdelarna bleve i tillräcklig omfattning representerade. Emellertid föreligga vid dylika undersökningar alltid betydande svårigheter i dessa hänseenden. Det är i regel lättare att erhålla uppgifter från bättre än från sämre egendomar och likaså lättare att erhålla sådana från större än från mindre brukningsdelar. De jämförelser, som kunnat göras mellan jordbruksutredningens driftsundersökning å ena och annat tillgängligt material å andra sidan, ha också givit vid handen, att de i nämnda undersökning ingående egendomarna representera en rationellare drift och en något större produktionsförmåga än genomsnittsjordbruket. Härtill kommer ytterligare att de självdeklarationer, som måst utgallras såsom ofullständiga eller uppenbart felaktiga, till övervägande del synas härröra från sämre skötta jordbruk. Härigenom har en ytterligare förskjutning över genomsnittsjordbrukets nivå ägt rum inom det för här ifrågavarande undersökning bearbetade materialet. Till följd härav kan man vänta, att de på grundval av detsamma framräknade totalsiffrorna beträffande såväl inkomster som utgifter för varje särskilt år äro något för höga. Då materialet emellertid för hela den undersökta perioden är av enhetlig beskaffenhet, bör detsamma däremot bättre avspegla de från år till år inträffade förändringarna i jordbrukets inkomster å ena och utgifter å andra sidan. Detta sistnämnda gäller dock endast under den förutsättningen, alt jordbruket i sin helhet kunnat anpassa sig efter de ändrade produktionsbetingelserna på samma sätt som de i undersökningen ingående brukningsdelarna. Man synes emellertid icke kunna bortse från den möjligheten, att dessa egendomar, vilka efter allt att döma äro förhållandevis väl skötta och, såsom redan förut sagts, representera en något rationellare drift än genomsnittsjordbruket, kunna lia haft större möjligheter att genomföra den anpassning och omläggning av produktionen, som föranletts av krisförhållandena. Örn så är fallet, kommer materialet alt även beträffande utvecklingen från år till år ge en något fördelaktigare bild, än som svarar mot de verkliga förhållandena. Vi återkomma i det följande lill en närmare diskussion av här berörda spörsmål.

Vid bedömandet av undersökningsresultatet bör ytterligare beaktas, att brukningsdelar med mindre än 2 hektar åker icke ingå i det bearbetade materialet. Likaså bör hänsyn tågås till att vid upprättande av självdeklaration

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

den s. k. kontantprincipen tillämpas. I deklarationen upptages sålunda jämte värdet av naturaförmånerna allt som influtit eller utgivits kontant, vare sig inkomsterna respektive utgifterna avse beskattningsårets verksamhet eller icke. Det kan sålunda inträffa, att om ett års spannmålsskörd försäljes först under nästkommande beskattningsår ingen inkomst för spannmål kommer att deklareras för det första året, under det att följande år tvenne års skördar försäljas och inkomsten därav upptages i deklarationen. Då hänsyn sålunda icke tages till eventuella lagerbehållningar vid beskattningsårets början och slut, kan nettointäkten av jordbruksfastighet enligt deklarationsuppgifterna växla mera från år till år än vad som svarar mot de verkliga förändringarna i egendomens ekonomiska ställning. Detta förhållande medför givetvis en viss osäkerhet vid en undersökning, som grundas på självdeklarationer. Det kan dock antagas, att olikheter av detta slag skola i stor utsträckning utjämnas, då materialet är av så stor omfattning, som vid dessa undersökningar varit fallet.

Produktions- och prisutveckling 1938—1941.

I syfte att något belysa bakgrunden till de förändringar i jordbrukets kontanta inkomster och utgifter, som redovisas i det följande, meddelas i tabell 3 vissa indextal över areal, skörd och priser under åren 1940 och 1941 med år 1938 såsom bas. Att detta år valts till basår beror uteslutande på att detsamma bildar utgångspunkten för de här redovisade inkomst- och utgiftsberäkningarna. Ur andra synpunkter är detsamma mindre lämpligt såsom utgångspunkt för en produktions- och prisindex. Å ena sidan var skörden år 1938 synnerligen god, å andra sidan lågo priserna på vissa produkter relativt lågt. I detta sammanhang gäller det emellertid endast att belysa förändringarna under de år undersökningen omfattar.

Såsom framgår av tabell 3 ha förändringarna i arealens fördelning på olika odlingar varit av förhållandevis ringa omfattning. Ansträngningarna att utvidga brödsädsarealen ha motverkats av den ogynnsamma väderleken, så att en obetydlig arealminskning ägt rum i jämförelse med 1938. Å andra sidan har arealen fodersäd (häri inräknat korn) ökats något. Potatis- och sockerbetsodlingarna ha utvidgats, medan odlingen av foderrotfrukter gått något tillbaka.

Tab. 3. Förändringarna i areal, skörd och priser åren 1938—1941.

Indextal 1938 = 100.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

159 I indextalen över skörden, angiven i skördeenheter, framträder starkt den betydande minskning av spannmåls- och höskördarna, som ägde rum 1940 och i ännu högre grad 1941. Totalskörden utgjorde, i skördeenheter räknat, år 1940 68 procent och år 1941 57 procent av 1938 års skörd, vilken dock, såsom redan antytts, var en osedvanligt god skörd.

Indextalen över priserna på vissa jordbruksprodukter grunda sig på uppgifter från livsmedelskommissionens utredningsavdelning. Den starkaste prisstegringen föreligger för produktmjölk, vit foderhavre, slaktdjur och ägg, medan prisuppgången på svin, vete och konsumtionsmjölk varit förhållandevis mindre betydande. De meddelade indextalen över vissa viktigare kostnadsposter inom jordbruket ha erhållits genom en omräkning av lantbruksförbundets index. Bland de medtagna posterna intaga traktorkostnaderna en särställning med en stegring av icke mindre än 168 procent. För övriga grupper är kostnadsökningen jämnare, lägst för köpfodermedel med 23 procent och högst för ekonomibyggnader med 34 procent.

Jordbrukets kontanta inkomster.

Resultaten av den uppräkning, som verkställts i enlighet med de metoder, för vilka redogjorts i det föregående, framgå beträffande jordbrukets inkomster av tabellerna 4 och 5. I dessa redovisas för riket och de tre huvudområdena de framräknade inkomsterna, i anslutning till A-bilagans uppställning fördelade på följande poster: spannmål och frövaror, sockerbetor, potatis jämte rotfrukter, grönsaker och trädgårdsprodukter, hö, halm och grönfoder, hästar och nötkreatur, svin och grisar, fjäderfä och ägg, mjölk och produkter därav, dels vid leverans till mejeri, dels vid försäljning till enskilda personer, diverse produkter (får och getter, fisk och vilt, lin, ull, hudar och skinn m. m.), inkomster av skogsbruk samt diverse inkomster (körslor och uthyrning av maskiner, dragare eller annan arbetskraft, försäljning av döda yttre inventarier samt av sten, grus, torv etc., ersättning för vägunderhåll och andra ej annorstädes upptagna inkomstposter) samt arrenden, hyror och avgälder.

Medan jordbrukets kontanta inkomster enligt självdeklarationerna kunna beräknas till 1,506.7 milj. kronor år 1938, hade desamma år 1940 stigit till 1,717.8 milj. kronor och år 1941 till 2,011.5 milj. kronor, ökningen uppgick till 14.0 procent från 1938 till 1940 och 17.1 procent från 1940 till 1941 eller sammanlagt 33.5 procent från 1938 till 1941.

Såsom redan framhållits bör vid ett bedömande av siffrorna beaktas, att det undersökta materialet i stort sett torde representera en rationellare och intensivare drift än genomsnittsjordbruket, varför de absoluta inkomstbeloppen torde vara något för höga.

De nyss anförda siffrorna avse jordbrukets sammanlagda kontanta inkomster, sålunda inkomsterna icke endast av den egentliga jordbruksdriften utan även av skogsbruk, körslor utanför jordbruket m. m. (»diverse inkomster»). Båda dessa sistnämnda inkomstposter visa för 1940 en minskning i förhållande till år 1938, skogsinkomsterna med 12.7 procent oell »diverse inkomster» med 7.2 procent. Från 1940 till 1941 föreligger däremot en ökning av inkomsterna från skogsbruk med 33.5 procent och av »diverse inkomster» med 11.2 procent. Då dessa poster tillsammans svara för en förhållandevis stor del av jordbrukets samtliga konlantinkomster (år 1938 c:a 22 procent och år 1941 c:a 19 procent), spelar deras utveckling en betydande roll för den totala inkomstutvecklingen inom jordbruket.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Tab. 4. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1938—1941, milj. kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246. 161

Tab. 4 (forts.). Jordbrukets kontanta inkomster åren 1938—1941, mill. kronor.

Inkomsterna av försålda jordbruksprodukter, som enligt undersökningen uppgingo till 1,161.1 milj. kronor år 1938, stego år 1940 till 1,408.2 milj. kronor eller med 21.3 procent och år 1941 till 1,618.5 milj. kronor eller i förhållande till år 1940 med ytterligare 14.9 procent. Den sammanlagda ökningen av dessa inkomster från 1938 till 1941 enligt självdeklarationerna uppgår för riket i dess helhet till 39.4 procent. Härvid föreligger emellertid en tydligt framträdande skillnad mellan inkomsterna av vegetabiliska produkter å ena och av animaliska produkter å andra sidan. Från 1938 till 1940 var inkomstökningen ungefär dubbelt så stark för animaliska som för vegetabiliska produkter (24.3 resp. 12.8 procent). Från 1940 till 1941 har utvecklingen varit av rakt motsatt karaktär, i det att mellan dessa båda år redovisas en inkomstökning av vegetabiliska produkter med 28.4 procent, medan

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 246. 11

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Tab. 5. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1338—1941. Indextal.

inkomsterna av animalier stigit med endast 10.6 procent. För hela perioden 1938—1941 är denna olikhet i inkomstutvecklingen icke så stor men dock fullt tydlig. För vegetabilier uppgår nämligen mellan dessa år inkomstökningen till 44.8 procent, under det att densamma för animaliema stannar vid 37.4 procent.

För de olika huvudområdena har utvecklingen gestaltat sig något olika. Såväl 1940 som 1941 ha inkomsterna av försålda jordbruksprodukter stigit procentuellt starkast i norra Sverige och minst inom södra och mellersta Sveriges slättbygder, såsom framgår av följande sammanställning, i vilken förändringarna anges genom indextal med närmast föregående undersökningsår såsom bas:

1940 1941

1938 = 100 1940 = 100

Södra och mellersta Sveriges slättbygder............... 117.5 114.1

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder...... 123.8 115.3

Norra Sverige........................................ 147.3 120.1

Hela riket........................................... 121.3 114.9

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

163 Talj. 6. Jordbrukets inkomster av vegetabiliska respektive animaliska produkter i procent av Inkomster av samtliga försålda produkter åren 1932, 1938, 1940 och 1941.

Skillnaderna äro särskilt stora år 1940, vilket torde sammanhänga med att inkomstökningen detta år var betydligt starkare för animaliska än för vegetabiliska produkter. Även från 1940 till 1941 då det motsatta förhållandet var rådande, ökades emellertid inkomsterna av försålda jordbruksprodukter något starkare i skogs- och dalbygderna samt i norra Sverige än inom slättbygdsområdet. Slättbygdsområdets andel av det svenska jordbrukets sammanlagda försäljningsinkomster har med andra ord minskat något örn än obetydligt, medan en viss ökning inträffat för de båda övriga områdena, tydligast för norra Sverige, såsom framgår av följande sammanställning över den procentuella fördelningen på olika områden av jordbrukets kontanta inkomster av försålda jordbruksprodukter:

1938 1940 1941

Södra och mellersta Sveriges slättbygder........... 64.7 62.7 62.3

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder. 28.8 29.4 29.5

Norra Sverige................................... 6.5 7.9 8.2

Hela riket ...................................... 100.0 100.0 100.O

164 Kungl. Maj-.ts proposition nr 246.

Såsom framgår av de anförda siffrorna innebär den nämnda förskjutningen likväl ingen mera betydande förändring i fråga om dessa inkomsters fördelning på de olika områdena. Över tre femtedelar av den totala försäljningsinkomsten kommer alltjämt på slättbygdsområdet, medan skogs- och dalbygdernas andel stannar vid knappa tre tiondelar och norra Sverige vid mindre än en tiondel.

För jordbrukarna i norra Sverige spela emellertid inkomsterna av skogsbruk samt »diverse inkomster» (huvudsakligen av körslor utanför jordbruket) en minst lika stor roll som inkomsterna av försålda jordbruksprodukter. År 1938, som visserligen var ett ovanligt gott år för skogsbruket, uppgingo sålunda skogsinkomsterna och »diverse inkomster» tilisammantagna till ett mer än dubbelt så stort belopp som försäljningsinkomsterna av jordbruksprodukter (162.7 resp. 75.6 milj. kronor). Under de följande åren ha inkomsterna av försålda jordbruksprodukter stigit avsevärt inom detta område, medan de båda andra inkomstposterna legat väsentligt lägre än 1938. Likväl ha skogsinkomsterna och »diverse inkomster» såväl 1940 sorn 1941 uppgått till ungefär samma belopp som inkomsterna av försålda jordbruksprodukter. Starkast ha växlingarna varit i fråga om skogsinkomsterna. Från år 1938 till år 1940 sjönkö dessa i norra Sverige med c:a 45 milj. kronor eller 36.3 procent, tydligen sammanhängande med att de ökade vedavverkningarna icke motsvarade den samtidiga starka minskningen i avverkningarna av gagnvirke. Från år 1940 till 1941 redovisas däremot en inkomstökning med 23.9 procent. Även sistnämnda år lågo dock jordbrukarnas skogsinkömster i norra Sverige av självdeklarationerna att döma något mer än 20 procent lägre än 1938. Härvid är dock att märka, att såsom redan förut anförts år 1938 var ett för skogsbruket osedvanligt gynnsamt år.

Inom de båda övriga områdena har däremot en betydande stegring av skogsinkomsterna inträffat efter 1938. I slättbygdsområdet ha desamma sålunda stigit från 40.0 milj. kronor år 1938 till 62.5 milj. kronor år 1941 eller med 56.1 procent. Stegringen är icke mycket mindre inom skogs- och dalbygderna, där denna inkomstpost år 1938 uppgick till 91.9 milj. kronor och år 1941 till 137.5 milj. kronor, vilket innebär en ökning med 49.6 procent Inom slättbygdsområdet fördelar sig denna inkomstökning tämligen jämnt på 1940 och 1941, under det att densamma inom skogs- och dalbygderna huvudsakligen ägt rum under år 1941.

Jordbrukets kontanta utgifter.

Jordbrukets kontanta utgifter ha vid bearbetningen av deklarationsmaterialet sammanförts i följande poster: arrenden och kontanta undantagsförmån^ arbetslöner, inköp av spannmål och frövaror, kraftfoder och betmassa, potatis och rotfrukter, hö, halm m. fl. fodermedel samt gödselmedel och torvströ, inköp av levande och av döda inventarier, underhåll av inventarier och av byggnader, diverse driftkostnader (bl. a. elektrisk ström, brännolja och gengasbränsle för driften) samt räntor. I anslutning till dessa poster redovisas även utgifterna för nyuppsättning av inventarier samt för ny-, till- och ombyggnad. Dessa sistnämnda utgifter torde dock j självdeklarationerna vara ofullständigt upptagna, enär desamma ej äro avdragsgilla. Siffrorna för dem torde därför få anses vara mindre säkra än övriga poster.

Resultatet av bearbetningen framgår för hela riket och de tre stora huvudområdena av tabellerna 7 och 8.

Liksom om inkomsterna gäller om utgifterna, att desamma i vissa fall torde vara väl högt beräknade på grund av att de undersökta brukningsde-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246. 165

Tab. 7. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1938—1941, milj. kronor.

166’ Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Tab. 7 (forts.). Jordbrukets kontanta utgifter åren 1938—1941, mili. kronor.

larna representera en i förhållande till genomsnittsjordbruket intensivare drift. Å andra sidan får vid ett bedömande av siffrorna hänsyn tagas till att brukningsdelar med mindre än 2 hektar åker icke ingå i undersökningen. Dessa små brukningsdelar torde inköpa ej obetydliga kvantiteter fodermedel, vilka sålunda icke ingå i de här redovisade utgiftsbeloppen.

För år 1938 beräknas jordbrukets kontanta utgifter ha uppgått till 1,090.0 milj. kronor. År 1940 hade desamma stigit till 1,229.0 milj. kronor och år 1941 till 1,425.5 milj. kronor. I förhållande till 1938 innebär detta en ökning med 12.8 procent år 1940 och 30.8 procent år 1941.

Dessa siffror avse utgiftsutvecklingen för hela riket. Mellan de olika områdena föreligga emellertid betydande skiljaktigheter. Stegringen har varit starkast i södra och mellersta Sveriges skogsbygder och svagast i norra Sverige. År 1940 redovisas för sistnämnda område t. o. m. en visserligen obetydlig utgiftsminskning, under det att för skogs- och dalbygderna och slättbygderna beräknas en ökning med 16.5 resp. 14.3 procent. Utgiftsminskningen i norra Sverige beror på dels minskade löneutgifter, dels en minskning av inköpen av inventarier samt av underhållet av inventarier och byggnader. Att löneutgifterna reducerats torde sammanhänga med de minskade skogsavverkningarna. Minskningen av inventarieinköpen och underhållet har sannolikt sin förklaring i den inkomstminskning, som detta år redovisas för norra Sverige och som tvingat till begränsning av dessa utgifter. Från 1940 till 1941 har däremot utgiftsökningen varit starkast i norra Sverige (jämfört med 1938 är ökningen dock även 1941 betydligt mindre i norra Sverige än i de övriga områdena).

Av de olika utgiftsposterna ha från 1938 till 1941 inköpen av inventarier och förnödenheter samt underhållet av inventarier och byggnader stigit starkast. För skogs- och dalbygdsområdet ha dock löneutgifterna stigit ännu starkare än dessa poster, sannolikt beroende på den starkt ökade omfattningen av vedavverkningarna. Den minsta stegringen uppvisa i södra och mellersta Sverige ränteutgifterna och i norra Sverige arbetslönerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Tab. 8. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1938—1941. Indextal.

167 I tabell 7 redovisas även kostnaderna för nyuppsättning av inventarier samt för ny-, till- och ombyggnader. Enligt dessa siffror skulle utgifterna för nyuppsättning av inventarier ha sjunkit avsevärt såväl 1940 som 1941. För nybyggnader etc. redovisas år 1940 en nedgång till ungefär hälften av 1938 års siffra, varefter en ökning emellertid sker till 1941, då denna post likväl stannar vid 28.3 milj. kronor mot 39.3 milj. kronor år 1938. Såsom redan framhållits äro likväl dessa siffror väsentligt osäkrare än övriga undersökningsresultat. Sannolikt avspegla de dock i stora drag utvecklingstendensen beträffande dessa utgiftsposter.

168 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Tab. 9. Arbetslönernas och ränteutgifternas procentuella andel av Jordbrukets samtliga kontanta utgifter åren 1932, 1938, 1940 och 1941.

Inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord. Inkomst- och kostnadsutvecklingen inom olika storleksklasser av jordbruksjord. I

I tabell 10 meddelas en sammanställning av de kontanta inkomsterna och utgifterna per hektar jordbruksjord inom olika storleksgrupper och områden. På grundval av denna kunna jämförelser göras såväl mellan de olika storleksgrupperna och områdena för varje särskilt år som mellan de olika år, som undersökningen omfattar.

En jämförelse mellan inkomsterna inom olika områden visar följande. År 1938 voro inkomsterna per hektar jordbruksjord högst i norra Sverige för samtliga storleksgrupper beträffande vilka uppgifter för detta område föreligga. För småbruk med upp till 10 hektar åker redovisades även inom skogsoch dalbygderna större inkomster per hektar än inom slättbygderna, under

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

169 Tab. 10. Inkomster och utgifter av Jordbruksfastighet Inom olika storleksgrupper

och områden åren 1938—1941. Kronor per ha JordbruksJord.

det att motsatsen gällde beträffande medelstora och större egendomar. År 1940 voro däremot inkomsterna per hektar nästan genomgående högst inom slättbygdsområdet. År 1941 voro inkomsterna per hektar vid de minsta brukningsdelarna störst inom skogs- och dalbygderna och lägst i slättbygdsområdet, under det desamma vid medelstora och större egendomar voro högst inom sistnämnda område. Dessa förskjutningar sammanhänga främst med växlingar i skogsinkomsternas storlek inom de olika områdena. Dessa förskjutningar torde även avspegla sig i de olikheter mellan områdena, som kun-

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Tab. 11. Inkomster av Jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden

åren 1938—1941. Kronor per ha jordbruksjord.

na iakttagas beträffande utgifternas storlek. År 1938 redovisas sålunda för tre storleksgrupper av fyra den största utgiftssumman per hektar i norra Sverige, under det att år 1940 utgifterna per hektar voro högst inom slättbygdsområdet. Detsamma var fallet även 1941, då likväl olikheterna mellan områdena i detta hänseende voro något mindre framträdande.

Av den anförda tabellen framgår även den förändring från år till år, som inkomster resp. utgifter undergått, räknat i kronor per hektar jordbruksjord. I södra och mellersta Sverige ha såväl inkomster som utgifter stigit, inkomsterna dock icke obetydligt starkare än utgifterna. I norra Sverige inträdde däremot från 1938 till 1940 en minskning av inkomsterna inom tre och av utgifterna inom två av de fyra redovisade storleksgrupperna.

Från 1940 till 1941 föreligger även inom detta område en ökning av inkomsterna. Från 1938 till 1941 räknat är emellertid utgiftsökningen något starkare än inkomstökningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

171 Tub. 11. Utgifter av Jordbruksfastighet Inom olika storleksgrupper och om-

råden åren 1938—1941. Kronor per ha JordbruksJord.

De viktigaste inkomstposternas ekonomiska betydelse för brukningsdelar av olika storlek och inom olika områden belysas närmare i tabell 11, i vilken inkomsterna av försålda vegetabiliska och animaliska produkter samt av skogsbruk redovisas i kronor per hektar jordbruksjord. På samma sätt redo-

172 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Tab. 13 a. Förändringarna i Jordbrukets kontanta inkomster och utgifter frän

år 1938 tili år 1941. Indextal.

Tab. 13 b. Förändringarna i Jordbrukets kontanta inkomster och utgifter från

år 1940 till år 1941. Indextal.

Kungl. Majds proposition nr 246.

visas i tabell 12 arbetslöner, utgifterna för kraftfoder och gödselmedel saint räntorna i kronor per hektar jordbruksjord (jfr i detta sammanhang även tabellerna 6 och 9).

Inkomsterna av vegetabiliska produkter stiga genomgående med ökad egendomsstorlek. Mest betyda de för de större egendomarna inom slättbygdsområdet och minst för småbruken i norra Sverige. Även vid storbruken i slättbygdsområdet äro dock inkomsterna av animaliska produkter, räknat i kronor per hektar jordbruksjord, något större än inkomsterna av vegetabilier. Vid de minsta brukningsdelarna inom skogs- och dalbygderna samt i norra Sverige äro inkomsterna av animalier mer än 10 gånger så stora som inkomsterna av vegetabilier.

Löneutgifterna per hektar jordbruksjord äro, borisett från de största egendomarna, genomgående högst i norra Sverige och lägst inom slättbygdsområdet. Förklaringen härtill torde främst ligga i det förhållandet, att arbetskostnaderna för skogsbruket ingå i de redovisade beloppen. Sistnämnda omständighet är också anledningen till den minskning av denna utgiftspost, som i norra Sverige inträffade år 1940.

Utgifterna för kraftfoder äro genomgående störst i slättbygdsområdet. Beträffande inköpen av konstgödsel äro skillnaderna mellan slättbygderna och skogs- och dalbygderna varken särskilt betydande eller fullt enhetliga. Däremot äro dessa utgifter i norra Sverige genomgående lägre än i södra och mellersta Sverige.

I detta sammanhang skall även inkomst- och utgiftsutvecklingen från 1938 till 1940 och 1941 inom olika storleksgrupper och områden något beröras. I tabell 13 a och b meddelas indextal över jordbrukets kontanta inkomster och utgifter inom olika storleksgrupper och områden år 1941 med dels 1938, dels 1940 såsom bas. Det framgår av dessa uppgifter, att inom slättbygdsområdet inkomsterna genomgående stigit starkare än utgifterna från 1938 till 1941. Utvecklingen synes emellertid av självdeklarationerna att döma ha varit gynnsammast vid de mindre brukningsdelarna och därnäst vid de största egendomarna. För södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder visa siffrorna för samtliga storleksgrupper med ett undantag en starkare ökning av inkomsterna än av utgifterna. Differensen mellan inkomst- och utgiftsindex är inom detta område störst vid de största egendomarna och därnäst vid småbruken, under det att densamma här liksom i slättbygdsområdet är minst vid de medelstora gårdarna — för gruppen 50—100 hektar redovisas t. o. m. en starkare stegring av utgifter än av inkomster. I norra Sverige föreligger för samtliga storleksgrupper en starkare ökning av utgifterna än av inkomsterna, örn år 1938 tages till utgångspunkt för jämförelsen. Som redan tidigare framhållits och såsom ytterligare belyses av här ifrågavarande tabeller beror detta emellertid icke på att inkomstökningen av försålda jordbruksprodukter här varit svagare än inom de övriga områdena. Dessa inkomster ha från 1938 lill 1940 tvärtom stigit procentuellt starkast inom norra Sverige, men denna stegring har varit otillräcklig för att uppväga den betydande nedgången i andra inkomstposter. Det bör kanske dock i detta sammanhang erinras örn att inkomsterna av skogsbruket år 1938 lågo ovanligt högt i norra Sverige.

Av tabell 13 b framgår, att i södra och mellersta Sverige inkomsterna på det hela taget stigit starkare än utgifterna även från 1940 till 1941. Undantag utgöra dock härvidlag inom slättbygdsområdet egendomar med 30—100 hektar åker och i skogs- och dalbygderna egendomar med över 50 hektar åker. I norra Sverige synas även mellan dessa år utgifterna i stort sett lia stigit mer än inkomsterna.

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Jämförelse mellan inkomst- och kostnadsutveckling. Jordbrukets nettointäkter och jordbrukarefamiljernas arbetsinkomster.

Huvudresultatet av de i det föregående återgivna beräkningarna kunna sammanfattas i följande indextal över jordbrukets kontanta inkomster resp. utgifter åren 1940 och 1941 (1938 = 100): * i

Inkomstindex......................

Utgiftsindex........................

Relation mellan inkomst- och utgiftsindex ...........................

Inom de båda områdena i södra och mellersta Sverige ha inkomsterna från 1938 till 1940 stigit starkare än utgifterna och därefter har en ytterligare förbättring av relationen mellan inkomsterna och utgifternas utveckling ägt rum till 1941. I norra Sverige har förhållandet varit det motsatta, i det att utgifterna där från 1938 till 1940 sjunkit mindre än inkomsterna. Därefter har visserligen en inkomstökning inträffat år 1941 men utgiftsökningen har varit betydligt starkare, varför relationen mellan inkomst- och utgiftsindex ytterligare försämrats.

Förändringarna i jordbrukets ekonomiska läge under de undersökta åren belysas ytterligare genom den beräkning av nettointäkterna, som framlägges

i tabell 14. Det framgår av densamma, att nettointäkterna av jordbruksfastighet beräknats stiga från 587.7 milj. kronor år 1938 till 811.1 milj. kronor 1941 eller med 38.0 procent. Utvecklingen har emellertid varit ganska olikartad för å ena sidan södra och mellersta Sverige och å andra sidan norra Sverige. Starkast är stegringen inom slätlbygdsområdet, där den uppgår till

47.0 procent mot 43.3 procent i skogs- och dalbygderna samt endast 11.9 procent i norra Sverige. För 1940 föreligger för norra Sverige en minskning i förhållande till 1938 med 1.2 procent, under det att slättbygderna uppvisa en ökning med 25.7 procent och skogs- och dalbygderna med 19.8 procent.

Jordbrukarnas ekonomiska förhållanden belysas ytterligare genom de beräkningar av jordbrukarfamiljernas arbetsinkomster, som framläggas i tabell 15. Dessa ha verkställts på det sättet, att till nettointäkterna av jordbruksfastighet ha lagts de utbetalade skuldräntorna, varefter den erhållna summan minskats med de »normala ränteanspråken». Dessa utgöra förräntningen av det bland tillgångarna redovisade värdet av jordbruksfastighet, levande och döda inventarier samt inneliggande lager. Vid beräkningen av de normala ränteanspråken ha två olika vägar följts. Vid den ena har förräntningen beräknats å resp. års värde på tillgångarna och efter växlande räntesatser, nämligen 3.75 procent år 1938 samt 4.25 procent åren 1940 och 1941. I det andra fallet har begagnats dels ett fast värde på jordbruksfastigheter, dels en oförändrad räntefot, 4 procent. Samtliga framräknade belopp avse den genomsnittliga arbetsinkomsten per brukningsdel.

Resultaten av de båda beräkningarna skilja sig mest från varandra för de större egendomarna med deras stora kapital. Tendensen framträder emeller-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246. 175

Tab. 14. Jordbrukets nettointäkter åren 1938—1941, mili. kronor.

tid på samma sätt, vilket av de båda beräkningssätten som än användes. För södra och mellersta Sverige föreligger inom samtliga storleksgrupper en stegring av arbetsinkomsten såväl 1940 som 1941. I norra Sverige inträffade däremot år 1940 en minskning av densamma i jämförelse med år 1938. För år 1941 redovisas även för detta område en ökning i förhållande till år 1940, men i jämförelse med år 1938 är stegringen i de tre lägsta storleksgrupperna förhållandevis liten och för egendomar med 20—30 hektar åker låg arbetsinkomsten även 1941 lägre än 1938. I södra och mellersta Sverige har den på förut angivet sätt beräknade arbetsinkomsten stigit betydligt starkare vid de större egendomarna än vid småbruken.

1 Häri ingå förutom nettointäkter av jordbruksfastighet, tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet samt kapital även intäkter av övriga förvärvskällor. Särskild kolumn upptagande enbart intäkter av övriga förvärvskällor har icke medtagits, enär intäkterna ifråga dels synas variera starkare och mera oregelbundet från ett år till ett annat — även hos enstaka jordbrukare — än övriga i bearbetningen ingående poster, dels äro så fåtaligt förekommande, att ett angivande av de till totalsiffror uppräknade siffervärdena lätt skulle kunna föranleda felaktiga slutsatser.

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Tab. 15. Familjens arbetsinkomst åren 1938—1941 per brukningsdel, 1 kronor.

Andra undersökningar rörande jordbrukets ekonomiska läge.

Vid sidan av de representativa undersökningar av jordbrukarnas självdeklarationer, för vilka en redogörelse lämnats i det föregående, ha under de senaste åren vissa andra undersökningar utförts rörande förändringarna i jordbrukets ekonomiska läge. På grund av olikheterna i uppläggning och material är en direkt jämförelse mellan dessa å ena och deklarationsundersökningen å andra sidan knappast möjlig. En sammanställning av huvudresultaten torde dock vara av ett visst intresse.

Närmast till hands ligger en jämförelse med en av statistiska centralbyrån verkställd undersökning rörande taxeringsresultaten inom olika kommuntyper under åren 1939—1942. Kommunerna ha därvid efter befolkningens yrkeskaraktär indelats i följande grupper:

A = kommuner med minst 75 procent av befolkningen inom jordbruk med binäringar,

B = kommuner med 50—75 procent av befolkningen inom denna huvudgrupp,

G = kommuner med mindre än 50 procent inom densamma,

D = kommuner med minst två tredjedelar agglomererad befolkning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

177 Huvudresultaten av undersökningen kunna sammanfattas i följande indextal avseende det taxerade beloppet per invånare:

1942 Från 1940 till 1941 föreligger en ökning av det taxerade beloppet per invånare inom A-kommunema med c:a 11 procent. Enligt deklarationsundersökningen skulle jordbrukarnas samtliga nettointäkter inom riket i dess helhet ha stigit med 16 procent mellan de nämnda åren. De båda siffrorna kunna tydligen icke direkt jämföras med varandra, då förändringar kunna ha inträffat i fråga om dels de s. k. allmänna avdragen, dels den behållna förmögenheten. Dessutom kan det givetvis inverka, att även inom A-kommunerna en större eller mindre del av det sammanlagda taxerade beloppet hänför sig till andra än jordbrukare. De anförda uppgifterna tyda dock på, att deklarationsmaterialet representerar en inkomstutveckling, som är något gynnsammare än utvecklingen inom jordbruket som helhet.

I samma riktning synes en jämförelse mellan deklarationsundersökningen och de av 1942 års jordbruksutredning företagna inkomst- och kostnadsberäkningarna peka. I följande tablå sammanställas resultaten av de båda undersökningarna, varvid de av jordbrukskommittén framräknade inkomsterna anföras utan den korrigering för förändringar i kreaturskapital och varuförråd, som kommittén företagit:

Deklarationsundersökningen. Kontanta inkomster av försålda

jordbruksprodukter..........

Kontanta utgifter..............

1942 års jordbrukskommitté. Försäljningsinkomster (inkl. värdet av egen konsumtion).....

Kostnader ....................

Fullständig överensstämmelse mellan de båda undersökningarna kan på grund av olikheterna i deras uppläggning och innebörd icke väntas, överensstämmelsen förefaller dock vara bättre för 1940 resp. 1939/40 och 1940/41 än för 1941 resp. 1940/41 och 1941/42. Särskilt den vid deklarationsundersökningen för år 1941 beräknade inkomstökningen är betydligt starkare än den av jordbrukskommittén för motsvarande produktionsår beräknade. Med all reservation för vanskligheterna vid en dylik jämförelse torde densamma tyda på att de i deklarationsundersökningen deltagande egendomarna representera en gynnsammare inkomstutveckling än genomsnittsjordbruket. I detta sammanhang bör erinras örn att skördeutfallet såväl 1940 som 1941 var synnerligen ojämnt, vilket givetvis i hög grad bidrager till svårigheterna att erhålla ett material, som är fullt representativt för den genomsnittliga inkomstulvecklingen inom jordbruket.

Ytterligare jämförelsematerial föreligger i den av professor L. Nanneson bearbetade serien Räkenskapsresultat för svenska jordbruk. Denna grundar sig från och med 1939/40 på det utvidgade och mera representativa material,

Bihang till riksdagens protokoll 19A3. 1 sami. Nr 246. 12

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

som erhållits genom lantbruksstyrelsen jordbruksekonomiska undersökning. Detta material har vid bearbetningen grupperats dels på storleksgrupper enligt den officiella statistikens indelningsgrunder, dels på följande fem områden:

1. Ssl-området= Skåne-Hallands slättbygder.

2. Smb-området = Sydsvenska mellanbygden.

3. Msl-området = mellersta Sveriges slättbygder omfattande Öland, Gotland, Östgötaslätten, Vänerslätten samt Målar- och Hjälmarbygden.

4. Msk-området = södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder enligt statistiska centralbyråns indelning.

5. N-området = norra Sverige, d. v. s. hela Norrland (utom Gästrikland) samt mellanbygden och fjällbygden i Kopparbergs län.

För de tre år, som räkenskapsresultaten i sitt nuvarande skick omfatta, redovisas följande ekonomiska resultat av lanthushållningen (siffrorna för 1941/42 äro preliminära):

I den redovisade bruttoavkastningen ingå icke endast inkomster av försålda produkter utan även värdet av den egna förbrukningen samt förändringar i kreatursvärde och förråd under resp. år. Likaledes upptagas bland driftskostnaderna ersättning för arbetet icke endast åt den lejda arbetskraften utan även åt jordbrukarna själva och deras familjemedlemmar. De av professor Nanneson redovisade resultaten torde därför närmast vara jämförbara med jordbrukskommitténs beräkningar av inkomst- och kostnadsutvecklingen inom jordbruket med hänsyn tagen till förändringarna i kreaturskapital och varuförråd. Vid dessa ha följande resultat erhållits:

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42

Inkomster, index....................... 100.0 111.4 117.8 124.3

Kostnader, index....................... 100.0 109.8 117.7 129.1

Från 1939/40 till 1940/41 har enligt denna undersökning en viss försämring i relationen mellan inkomster och kostnader inträffat i förhållande till 1939/ 40, under det att prof. Nannesons räkenskapsresulat år 1940/41 utvisa en något högre förräntningsprocent än 1939/40. Från 1940/41 till 1941/42 visa däremot såväl räkenskapsresultaten som jordbrukskommitténs beräkningar en tydlig försämring av jordbrukets ekonomiska läge. Härvid är dock att märka, att driftskostnadernas stegring mellan dessa år i ej obetydlig grad sammanhänger med ökade arbetskostnader, vilket bl. a. innebär ökade arbetsin-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

kemister för jordbrukarna själva och deras familjemedlemmar. Särskilt vid småbruken, där den största delen av arbetet utföres av dessa, spelar detta förhållande en betydande roll. Prof. Nanneson redovisar för de tre år, som undersökningarna i sitt nuvarande skick omfatta, följande nettoinkomster i kronor per familj och år:

Dessa siffror äro tydligen icke jämförbara med de på grundval av deklarationerna framräknade arbetsinkomsterna, vilka redovisats i annat sammanhang i denna promemoria. Överhuvud taget torde en jämförelse mellan räkenskapsresultaten å ena och deklarationsundersökningen å andra sidan på grund av undersökningarnas olika uppläggning knappast vara möjlig utan en omfattande omräkning av materialet.

Stockholm den 15 mars 1943.

Statens livsmedelskommission Statistiska byrån.

OTTO ZETTERBERG.

Helmer Olsson.

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

SVENSKA SPANNMÅLSAKTIEBOLAGET

Bilaga 3.

Till Statens livsmedelskommission, Stockholm.

Statens livsmedelskommission har i skrivelse den 29 januari 1943 anmodat Svenska spannmålsaktiebolaget inkomma med yttrande i frågan, i vad mån ändringar av sådan beskaffenhet, att de böra underställas den nu samlade riksdagen, finnas påkallade i nu gällande regleringsanordningar inom spannmålsbolagets verksamhetsområde.

Sedan ovannämnda fråga varit föremål för behandling inom bolagets styrelse, vill bolaget meddela följande. Samtidigt översänder bolaget i bilaga till denna skrivelse beräkning över bolagets kostnader för verksamhetsåret 1943/ 44, slutande å ett belopp av i runt tal 72.5 miljoner kronor. Bolagets kapitalbehov under samma tid synes bolaget täckt genom de lånemöjligheter om intill 180 miljoner kronor, som av Kungl. Maj:t föreslagits i propositionen nr 2/1943 till riksdagen, och under förutsättning att bolaget beredes möjlighet att fortlöpande ur beviljade anslag erhålla täckning för upplupna kostnader.

I jämförelse med de förhållanden, som i fråga om av bolagets verksamhet berörda varor rådde under regleringsåret 1941/42, har under regleringsåret 1942/43 en viss lättnad inträtt beträffande försörjningsläget. Sålunda beräknas 1942 års spannmålsskörd fylla behovet vid nuvarande ransoner och därutöver lämna ett visst överskott. Stråfoderskörden torde i fråga om halm för landet i dess helhet giva ett ansenligt överskott, under det att höskörden ungefärligen täcker behovet. I fråga om importerade fodermedel gäller, att bolaget kommer att vid ingången av regleringsåret 1943/44 disponera ett reservlager av oljekakor. Slutligen må i detta sammanhang framhållas, att åtgången av fodercellulosa under regleringsåret 1942/43 på grund av ovan anförda relativt lyckliga skördeutfall blivit avsevärt lägre än beräknat. Bolaget beräknar att den 1 september 1943 disponera en myckenhet fodercellulosa örn c:a 300,000 ton. Ehuru det givetvis ej låter sig göra att redan nu bedöma storleken av 1943 års skörd, har bolaget vid sina beräkningar utgått från den hypotesen, att kärn- och stråfoderskörden hösten 1943 icke kommer att bliva mera avsevärt lägre än skörden hösten 1942. Utsikterna för tillförsel utifrån av importfodermedel under regleringsåret 1943/44 kunna för närvarande icke överblickas.

Det ovan anförda skulle kunna giva vid handen, att av bolaget under regleringsåret 1942/43 tillämpade regleringsanordningar skulle kunna uppmjukas, ett alternativ vartill bolaget återkommer här nedan.

Spannmålssektionens verksamhet.

Av den verksamhet, som bolagets spannmålssektion bedriver, beröres här endast frågan om spannmålsmarknadens reglering. Övrig av spannmålssektionen bedriven verksamhet är av ringa omfattning och torde icke behöva upptagas till diskussion i detta sammanhang.

De av bolaget för spannmålsmarknadens reglering under verksamhetsåret 1942/43 tillämpade anordningarna lia under rådande förhållanden i stort sett varit ändamålsenliga, dock att, såsom väntat, den i fråga om regleringen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

transportkostnaderna tillämpade anordningen i åtskilliga avseenden visat sig vara tungarbetad såväl för bolagets som för handelns del.

Därest det icke befinnes möjligt att på sätt nedan sägs övergå till friare regleringssystem, vill bolaget föreslå bibehållande av nu gällande regleringsanordningar för det kommande verksamhetsåret, dock med följande ändringar.

I fråga om prissättningen på brödspannmål framhöll bolaget i sin skrivelse till kommissionen den 4 maj 1942, att det under verksamhetsåren 1940/41 och 1941/42 tillämpade prisorlssystemet alltfort borde bibehållas. Bolaget vill, med stöd av erfarenheterna under nu löpande verksamhetsår, än ytterligare understryka det ur marknads- och handelssynpunkt lämpliga, att i fråga om brödsäd prissättningen baseras på ett väl avvägt prisortssystem, innebärande bl. a. att prisorterna fastställas före regleringsårets ingång samt att antalet prisorter icke senare utökas annat än örn alldeles särskilda omständigheter föreligga. Vad bolaget nu anfört innebär emellertid icke någon prövning av frågan, huruvida det av andra skäl kan finnas önskvärt bibehålla det för innevarande år tillämpade systemet, vilket bl. a. medför en stor och kostsam kontrollapparat, men bolaget har ansett sig böra understryka fördelarna såväl för bolaget såsom regleringsorgan som för handeln av en återgång till prisortssystemet.

I fråga om prissättningen å fodersäd torde, därest en i viss mån med hänsyn till transportkostnader differentierad prisbildning vid jordbrukarnas inköp av fodersäd icke kan accepteras, den från hösten 1940 tillämpade anordningen alltfort böra i huvudsak äga bestånd, innebärande bl. a. att det fastställda priset gäller fritt vid av köparen anvisat magasin. Vid nuvarande anordning gäller även å detta område, att de nu gällande bestämmelserna medföra en betydande belastning å bolagets arbetsbörda och kostnader för staten.

Beträffande den likaledes sedan hösten 1940 tillämpade prissättningen med ett fast under hela regleringsåret lika pris vill bolaget framhålla, att vid sådan tillgång på spannmål, att beräknad skörd jämte tillgängligt reservlager väl synes täcka behovet, den anordningen bör kunna tillämpas i avseende å brödsäden (däri inräknat korn), att det fastställda priset under regleringsåret tillåtes stiga med belopp ungefärligen svarande mot ränta och lagringskostnader. Bolaget vill föreslå en stegring i priset från den 1 september till den 31 maj med ett belopp av 1j2 öre för 100 kg och dag. Vid överläggningen inom bolagets styrelse bär dock från vissa håll föreslagits ett något högre belopp, enär det ifrågasatts örn nyssnämnda belopp vöre tillräckligt för sitt ändamål. Den tidigare tillämpade anordningen med elt för hela regleringsåret lika högt pris var dikterad av nödvändigheten av att vid låg spannmålsskörd snarast möjligt bringa denna under effektiv kontroll och att således prissättningen anordnades så att odlarna icke hade anledning att av ekonomiska skäl dröja med försäljningen. Vid mera normal spannmålstillgång förlora dessa synpunkter sin betydelse vartill kommer lämpligheten av sådant prissystem att regleringsorganet ej nödgas tidigt omhändertaga skörden med åtföljande lagringssvårigheter och därmed förbundna kostnader.

Beträffande prissättningen med hänsyn till kvaliteten vill bolaget hemställa, att i fråga örn korn förutom nu gällande bestämmelser beträffande reglering för rymdvikt och vattenhalt, ävenledes införas bestämmelser angående prisreglering för mältningsgrad och inblandning av främmande sädesslag, därest korn alltfort skall finna användning för förmälning till människoföda.

Vad beträffar frågan örn försäljning av fodersäd till förbrukare i Norrland för utfodringsändamål har bolaget innevarande år tillämpat den anordningen att bolaget för från mellan-Sverige överförd fodersäd bestridit transporlkost-

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

naderna till envar ort där auktoriserad spannmålshandlare bedrivit rörelse, oavsett om denna ort varit järnvägstrafikplats eller ej. Genom denna anordning, som ej har motsvarighet på annat område, ha olika pris kommit att tillämpas allteftersom varan köpes från auktoriserad handlande eller annan. Hela denna anordning är därjämte synnerligen svårkontrollerbar. För att åvägabringa en ur marknadssynpunkt nödvändig förbättring i detta icke tillfredsställande förhållande vill bolaget föreslå, att bolaget under det kommande regleringsåret icke i något fall bestrider transportkostnader för fodersäd, som från mellan-Sverige överföres till Norrland, längre än till den järnvägstrafikplats eller hamnplats, som ligger närmast den ort, där varan utlämnas till förbrukaren.

Därest det befinnes möjligt att — såsom önskvärt är — uppmjuka regleringsbestämmelserna, torde den lämpligaste anordningen vara, att odlarna och andra innehavare av .spannmål tillförsäkras visst garantipris för sitt brödsäds- och fodersädsinnehav i den ordningen att bolaget till fastställt pris inlöser all till bolaget vid viss tidpunkt, t. ex. den 31 maj 1944, hembjuden spannmål. För marknadens reglering har bolaget att företaga stödköp eller försäljning. Inlösenpriset skulle för såväl brödsäd som fodersäd gälla fritt vissa särskilt angivna prisorter. För nödig kontroll över spannmålshandeln skulle dock alltjämt beslag och handelsreglering ävensom utfodringsförbud för brödsäd (inbegripet korn) gälla; således skulle odlare icke vara berättigade att försälja spannmål till annan än aukloriserad handlande eller kvarn eller köpare, som innehade licens.

Beträffande fastställandet av det pris odlarna skola erhålla för spannmål vill bolaget slutligen framhålla önskvärdheten av att de prisreglerings- och kvalitetsbestämmelser, som skola tillämpas för det kommande regleringsåret, kungöras i god tid innan spannmålen börjar marknadsföras, då i annat fall avsevärda svårigheter uppstå för handeln, och i allt fall prisregleringsbestämmelserna kungöras samtidigt med att priset fastställes.

Erfarenheterna under regleringsåret 1042/43 hava givit vid handen, att för odlares försäljning särskilt pris bör fastställas för foderärter och vicker, som äro dugliga till utsäde, och ett lägre pris, anpassat efter varans fodervärde, för till utsädesändamål icke lämplig dylik vara.

Frågan om anskaffandet av lagringsutrymmen beröres närmare nedan.

Sektionens för stråfoder, utsäde och diverse varor verksamhet.

I fråga örn den verksamhet, sorn bedrives av denna sektion, vill bolaget meddela följande.

Tillgången inom landet av halm synes bolaget så stor, att, därest halmskörden instundande höst blir någorlunda normal, gällande anordning med normalpris synes kunna upphävas och handeln lämnas fri. Därest så anses erforderligt, torde beslaget dock böra fortbestå. Yrkesmässig handel med halm skulle då endast få bedrivas av auktoriserad stråfoderhandlare. Beträffande handeln med hö synes det bolaget lämpligt att de i detta hänseende regleringsåret 1942/43 gällande anordningarna äga fortbestånd.

De av bolaget innevarande regleringsår tillämpade anordningarna för reglering av handeln med arter och bönor synes böra bibehållas regleringsäret 1943/44.

I fråga om regleringen av handeln med spannmålsutsäde och frö vill bolaget framhålla, att de innevarande regleringsår tillämpade anordningarna torde kunna bibehållas under regleringsåret 1943/44, dock synes hembudstiden i fråga om den för frö tillämpade anordningen med garantipris böra fram-

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

flyttas till den 1 maj. Det har emellertid visat sig, att distribution av utsäde från auktoriserade utsädeshandlare till förbrukarna är relativt dyrbar. Kostnaderna för försäljning oell distribution äro i Norrland, Dalarna och Värmland, där brukningsdelarna äro små och bebyggelsen gles, särskilt höga. Detta gäller såväl när varorna försäljas genom agenter från utsädesfirmor i södra Sverige direkt till odlare som genom handlande, centralföreningar och lokalföreningar, vilka arbeta såsom mellanhänder. Med hänsyn till de sålunda föreliggande stora variationerna i berörda kostnader kan ifrågasättas, om det icke vore lämpligt att för iordningställd utsädesvara av spannmål olika normalpriser fastställdes för olika delar av landet. I första hand bör övervägas, om icke olika priser för utsäde kunna fastställas för å ena sidan Norrland, Dalarna och Värmland samt å andra sidan övriga delar av landet.

Beträffande bolagets inlösen av färska köksväxter vill bolaget framhålla, att det redan nu kan förutses, att fullgörandet av ifrågavarande inlösensskyldighet kommer att vara förknippad med stora svårigheter. Huruvida den innevarande regleringsår i detta hänsende tillämpade anordningen är den lämpligaste respektive huruvida densamma skulle kunna utformas på annat sätt, kan emellertid icke bedömas förrän någon tid efter inlösenstidens utgång den 15 instundande mars.

Fodermcdelssektionens verksamhet.

I fråga om de anordningar, som gälla för verksamheten inom denna sektion, vill bolaget framhålla, att det, så länge det icke blir möjligt att låta importen av fodermedel ombesörjas av de inom branschen verksamma företagen själva, de för närvarande gällande anordningarna alltjämt böra tilllämpas i vad avser såväl lagringen som bearbetningen och distributionen till förbrukare av de av bolaget importerade, och i vissa fall inom landet framställda fodermedlen. Bolaget torde för nästa år höra äga befogenhet importera vad som erfordras för landets försörjning med oljekraftfoder, i den mån sådan import blir möjlig.

Beträffande frågan om avsättningen av bolaget tillhörig fodercellulosa, vid utgången av regleringsåret 1942/43 beräknad till omkring 300,000 ton sammanlagt för sulfit- och sulfatmassa, vill bolaget framhålla nödvändigheten av att ställning tages till frågan, huruvida bolaget skall behålla denna vara i lager eller huruvida genom lämplig prissättning eller eventuellt genom kombination med försäljning av andra fodermedel avsättningen lill utfodringsändamål inom landet skall påskyndas.

I fråga örn bolagets innehav av sulfatcellulosa, vid utgången av regleringsåret 1942/43 beräknad till omkring 120,000 ton, vill bolaget erinra örn möjligheten att använda densamma för andra ändamål än utfodring, i vilket fall varan torde kunna avsättas till inköpspriset. Bolaget vill för sin del föreslå, att sulfitcellulosan säljes till utfodring i mån av efterfrågan och att sulfatcellulosan i huvudsak bibehålies i lager såsom foderreserv lill dess storleken av innevarande års skörd kan bedömas.

Lagringsutrynimesfrågnn.

Anskaffande av lagringsutrymmen för spannmål och fodermedel har under innevarande verksamhetsår vållat åtskilliga svårigheter. Tillgången på utrymmen inom landet är tämligen stor, men har fördelningen av desamma icke helt sammanfallit med behovet därav innevarande verksamhetsår inom olika delar av landet utan har i vissa delar utrymmena väl

184 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Täckt till, under det att i andra delar av landet utrymmesbrist förelegat. Den enligt ovan föreslagna åtgärden med ett för brödsäd och korn under regleringsåret stigande pris torde komma att i viss mån minska behovet av lagringsutrymmen för bolaget, då det torde kunna förutses, att odlarna i viss utsträckning uppskjuta försäljningen för att erhålla det vid senare leverans gällande högre priset. Å andra sidan kan vid en god skörd ökat behov av lagringsutrymmen uppstå. Med hänsyn bl. a. till situationen på arbets- och byggnadsmarknaden synes det bolaget, att nybyggnad av magasinsutrymmen icke bör genom särskilda bolagets åtgärder stimuleras, utan torde redan befintliga, för dylik lagring icke använda utrymmen, i den mån de äro lämpliga därför, kunna tagas i anspråk.

Bestämmelser för auktoriserade handlandes verksamhet.

De för auktoriserade handlandes verksamhet givna reglerna hava i vissa fall meddelats av Statens livsmedelskommission, varmed följer att overt! ädelse av sålunda givna regler är straffbar. Ifråga om övriga för auktoriserade handlande gällande regler och föreskrifter, vilka enbart meddelats av bolaget gäller däremot, att bolaget icke har annan möjlighet att trygga efterlevnaden av dem än hot om indragning av meddelad auktorisation. Detta förhållande synes bolaget icke tillfredsställande med hänsyn dels till hårdheten för näringsidkaren av åtgärden dels till allmänhetens behov av att tillgå viss handlande. Bolaget vill därför föreslå den anordningen, att för auktoriserade handlandes verksamhet gällande regler i större utsträckning än hittills varit fallet meddelas med sådant stöd av livsmedelskommissionens beslut, att överträdelsen blir straffbar.

Anordning vid ändring av normalpriser.

I vissa fall har under bolagets hittillsvarande verksamhet handeln beretts ersättning för genom fastställandet av nya normalpriser uppkommande prisfall å av bolagets verksamhet berörda varor. Bolaget vill ifrågasätta, om det i dylika fall icke vore lämpligare och enklare att handeln beredes ersättning beräknad med prisfallsbeloppet för den myckenhet av varan, som handeln visar sig äga, än att ersättning gottgöres i den formen, att bolaget skall av handeln först formligen inköpa ifrågakommande vara till det tidigare gällande högre priset och därefter försälja varan till det efter prisändringen gällande lägre priset. Den sistnämnda anordningen synes bolaget därjämte förenad med vissa risker, som följa av att bolaget uppträder som köpare respektive säljare av ifrågakommande varor.

Riktlinjer för bolagets verksamhet.

Slutligen vill bolaget beröra den frågan, i vad mån bolaget skall anses ha rätt att för genomförande av åtgärd, som anbefallts av kommissionen, vidtaga de anordningar och ådraga sig de därmed förbundna kostnader som bolaget finner lämpliga och ändamålsenliga, utan att bolaget för varje särskilt fall inhämtar kommissionens godkännande. Bolaget har härvid närmast i åtanke åtgärder av sådant slag som överenskommelse med handeln om ersättningar och villkor vid lagring av spannmål och fodermedel och om ersättningar för omsättning av handelsreglerade varor Iler genomföran-

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

18B

det av inköp av fodermedel från utlandet, allt givetvis i den mån icke kommissionen i samband med anbefallandet av viss åtgärd lämnar närmare direktiv angående åtgärdens verkställande. I allt fall bör från Kungl. Maj:ts eller kommissionens sida uttryckligen angivas de gränser, inom vilka bolaget äger självständigt fatta beslut.

I slutbehandlingen av denna skrivelse ha deltagit samtliga styrelsens ordinarie ledamöter och suppleanter med undantag av herr Rehnby.

Herrar Jansson och Forsman hava reserverat sig mot i stycket 9 under »spannmålssektionens verksamhet» föreslagen anordning till uppmjukade regleringsbestämmelser, då enligt deras mening en dylik anordning icke komme att fungera tillfredsställande.

Stockholm den 26 februari 1943.

Svenska spannmålsaktiebolaget

CARL MANNERFELT G. KUYLENSTJERNA

Bilaga: Beräkning av bolagets kostnader för verksamhetsåret 1943/44. Bilaga A och B.

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

SVENSKA SPANNMÅLSAKTIEBOLAGET

Bilaga A.

Beräkning av Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader för verksamhetsåret x/9 1943—31/s 1944.

A, Spannmälssektionen.

1) Kostnader för omsättning ao brödsäd:

600.000 ton

med en beräknad kostnad av................................ 4,450,000

2) Kostnader för omsättning ao fodersäd:

500.000 ton

med en beräknad kostnad av................................ 7,425,000

3) Kostnader för lagerhyror m. m................................ 7,867,500 19,742,500

B. Fodermedelssektionen.

1) Kostnader och prisskillnad vid försäljning av oljekraftfoder:

Omsättning av 100,000 ton oljekraftfoder.

Kostnader och prisskillnad enligt nedan...................... 28,000,000

Inköpspris..................... kr. 550: —/ton

Kostnader..................... » 60:—/ » = 610; —/ton

Försäljningspris................ kr. 330: —/ton

Förlust....................... » 280:—/ » = 610: —/ton

2) Kostnader i samband med försäljning av 300,000 ton cellfor:

Kostnadsökning gentemot under 1942/43 beräknade kostnader:

Kr. 10: —/ton............................................ 3,000,000

3) Kostnader och prisskillnad vid försäljning av diverse varor....... 5,000,000 36,000,000

C. Sektionen för stråfoder, utsäde och diverse varor.

Kostnader och prisskillnad vid försäljning av diverse varor................. 5,000,000

D. Allmänna omkostnader.

Personal, kontrollanter och kontor........................................ 2,500,000

E. Räntor:

Räntekostnad efter 3 % räknat å ett genomsnittligt kapitalbehov av kr. 140,000,000: —..................................................... 4,200,000

F. Eventuella kostnader för särskild omflyttning av varor........................ 5,000,000

Kronor 72,442,500

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

187 Bilaga B.

Specifikation över beräkning av Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader för verksamhetsåret 1/9 1943—1n/s 1944.

A. Spannmålssektionen.

1. Kostnader för omsättning av brödsäd.................................... 4,450,000

Under denna rubrik ha medtagits sådana kostnader, som uppstå för bolaget i samband med auktoriserade spannmålshandlares handel med brödsäd.

Desamma äro beräknade enligt följande:

a) Av den myckenhet om 600,000 ton brödsäd, som auktoriserade spannmålshandlare beräknas komma att inköpa från odlare, räknar bolaget med att */»> 200,000 ton, kommer att omsättas i den ordning, att sistnämnda myckenhet inköpes av partihandlare från ickepartihandlare och intages på partihandlarens magasin. För dylikt inköp räknar bolaget med en ersättning till partihandlaren av

kr. 0: 35 för 100 kg, i allt.................................... 700,000

b) Av den totala myckenhet, som auktoriserade spannmålshandlare be-

räknas komma att inköpa från odlare, räknar bolaget med att kostnader för omflyttning mellan olika delar av landet komma att drabba bolaget för halva myckenheten, 300,000 ton, med ett genomsnittligt belopp av kr. 1: 25 för 100 kg, i allt...................... 3,750,000 4 450 000

Ovan angivna beräkning är gjord under förutsättning att prissättningen för brödspannmål vid odlares försäljning baserar sig på ett prisortssystem av i stort sett samma utformning som under regleringsåret 1941/42.

2. Kostnader för omsättning av fodersäd.................................... 7,425,000

Under denna rubrik ha medtagits sådana kostnader, som uppstå för bolaget i samband med auktoriserade spannmålshandlares handel med fodersäd.

Desamma äro beräknade enligt följande:

a) Av den myckenhet om 500,000 ton fodersäd, som bolaget beräknar att auktoriserade spannmålshandlare komma att inköpa från odlare, räknar bolaget med att omkring 200,000 ton komma att omsättas i den ordning att sistnämnda myckenhet inköpes av partihandlare från icke-partihandlare och intagas på partihandlarens magasin. För dylikt inköp räknar bolaget med en ersättning till partihandlaren

av kr. 0: 35 för 100 kg, i allt................................. 700,000

b) Bolaget räknar med att auktoriserade spannmålshandlare i mellersta

och södra Sverige komma att till förbrukare för utfodringsändamål försälja omkring 200,000 ton fodersäd. Av denna myckenhet räknar bolaget med att hälften, 100,000 ton, måste överflyttas från överskottsområden till underskottsområden, varvid för bolagets del uppkommer en kostnad i form av ersättning till den, som verkställer försäljningen till förbrukare, med kr. 0: 50 för 100 kg, i allt....... 500,000

c) Bolaget räknar med att följande transportkostnader komma att uppstå i samband med auktoriserade spannmålshandlares omsättning av fodersäd:

1) I samband med partihandlares inköp av spannmål från odlare och från icke-partihandlare räknar bolaget med att transportkostnader komma att uppstå för en

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

myckenhet om 300,000 ton med ett genomsnittligt

belopp av kr. 0: 50 för 100 kg., i allt.............. 1,500,000

Vid beräkningen av denna kostnad har bolaget utgått från att prissättningen för fodersäd vid odlares försäljning kommer att utformas på samma sätt som under de hittills gångna regleringsåren.

2) Under b) ovan angiven omflyttning av fodersäd inom södra och mellersta Sverige, beräknad till en myckenhet av 100,000 ton, beräknas medföra transportkostnader

för bolaget med ett belopp av kr. 1: 50 för 100 kg, i allt 1,500,000

3) Bolaget räknar med överföring av en myckenhet foder-

säd till Norrland av 20,000 ton. Transportkostnaderna härför beräknas komma att belöpa sig till i genomsnitt kr. 3: — för 100 kg, i allt................... 600,000

4) Bolaget räknar med att transportkostnader komma att uppstå för en myckenhet korn om 75,000 ton i samband med spannmålshandlarnas försäljning därav till kvarn med en beräknad genomsnittlig frakt av kr. 2: — för

100 kg, i allt.................................... 1,500,000

5) I samband med spannmålshandlamas försäljning till kvarn av 75,000 ton havre beräknar bolaget att transportkostnader uppstå med i genomsnitt kr. 1: 50 för

100 kg., i allt.................................... 1,125,000 6,225,000 7,425,000

3. Kostnader för lagerhyror m. m.......................................... 7,867,500

Bolaget räknar under verksamhetsåret med följande lagerrörelser i vad avser

av bolaget ägd spannmål och beräknar bolaget härför nedan angivna kostnader:

Brödsäd ton Fodersäd ton

Lager den >/, 1943

Inköp ...........

Försäljning.......

Lager S1/g 1944 . ..

185.000 40,000

195.000 65,000

75,000 25,000

>305,000 >80,000

a) Lagringskostnader:

1) för inköp. Engångsersättning med kr. 0: 25 för 100 kg, kostnader för torkning med kr. 0: 70 för 100 kg. för brödsäd och kr. 0: 85 för 100 kg för fodersäd, i allt .. 2,567,500

2) för försäljning. Utlastningsersättning med kr. 0: 35 för

100 kg, i allt................................... 350,000

3) för lagring. Av det genomsnittliga lagret av brödsäd, uppgående till 245,000 ton räknar bolaget med att

100.000 ton komma att vara inlagrade å s. k. långtidsavtal, vilka draga en fast lagerhyra av omkring kr.

1,000,000 för år.

Resterande del av det genomsnittliga brödsädslagret,

145.000 ton, räknar bolaget med att upplägga å korttidsavtal, dragande en lagerhyra av omkring kr. 0: 75 för 100 kg och år. * *

> Denna myckenhet är beräknad med utgångspunkt från normalskörd och oförändrad tilldelning till konsumenter.

* Därest, såsom möjligt är, försäljningen av fodersäd blir större än den angivna, blir det utgående lagret av fodersäd givetvis mindre.

Kungl. Majlis proposition nr 246.

189 Det genomsnittliga fodersädslagret, 60,000 ton, räknar bolaget med att lagra på korttidsavtal med en lagerhyra av c:a kr. 1: — för 100 kg och år.

De totala kostnaderna för lagring (jmf dock b) nedan) beräknas således till i allt........................ 2,678,500 5^05,000

b) Kostnader för anlitande av extrautrymmen:

Bolaget räknar med att kostnader för transport i samband med lagring av spannmål i extrautrymmen uppstår för en myckenhet av omkring 85,000 ton med ett belopp av

kr. 0: 60 för 100 kg, i allt.......................... 500,000

Bolaget räknar vidare med att sådana kostnader för pappersemballage vilka icke kunna återfås i samband med försäljningen, vid lagring i extrautrymmen uppstå för en myckenhet om 35,000 ton med ett belopp av kr. 0: 75 för 100 kg, i allt...................................... 262,500 762,500

c) Transportkostnader:

För den myckenhet spannmål, som bolaget enligt ovan beräknar sälja,

100,000 ton, räknar bolaget med att transportkostnader uppstå med

ett belopp av kr. 1: 50 för 100 kg, i allt...................... 1,500,000

B. Fodermedelssektionen.

1. Kostnader och prisskillnad vid försäljning av olfekraftfoder.................

a) Inköp. Bolaget räknar med att av den beräknade inköpskvantiteten om 100,000 ton omkring hälften kan komma att erhållas från Balkan och omkring hälften från Sydamerika. Inköpspriset för vara från Balkan räknar bolaget till kr. 850: — för ton eif svensk hamn, under det att inköpspriset för vara från Sydamerika beräknas till kr. 250: — för ton eif svensk hamn: genomsnittligt inköps-

pris således kr. 550: — för ton.

b) Kostnader vid försäljning av olfekraftfoder, kr. 60: — per ton, beräknas enligt följande:

Kr./ton

1) lossning i samband med uppläggning i magasin.............. 5: —

2) lagring................................................... 6: —

3) lagringsemballage m. m.................................... 2: 50

4) bearbetning av oljekaksblandning........................... 13: 50

5) försäljningsprovision....................................... 17: —

6) transportkostnader........................................ 16: —

Kr. 60: —

Beträffande beräkning av kostnaden för lagring enligt 2) ovan gäller, att bolaget räknar med ett genomsnittligt lager av c:a 60,000 ton oljekraftfoder med en beräknad kostnad av kr. 10: — för ton och år, för hela den beräknade omsättningen örn 100 ton således en kostnad per ton och år av kr. 6: —.

Såsom försäljningspris har bolaget utgått från nu gällande normalpris vid försäljning av oljekaksblandning till förbrukare, kr. 33: — för 100 kg.

2. Kostnader i samband med försäljning av 300,000 lon cellfor.................

Bolaget har vid beräkning av kostnaderna för verksamhetsåret 1942/43 medtagit samtliga kostnader för inköp, rivning och försäljning av hittills kontrakterade myckenheter fodercellulosa. Försäljningspriset har i nämnda kalkyl beräknats till kr. 15: 25 för 100 kg. cellfor MM.

Av de kontrakterade myckenheterna fodercellulosa beräknar bolaget att

300,000 ton komma att kvarligga i lager den 31/« 1943. Vid angivande av kostnaderna för rivning, blandning, transportlagring och försälj ningsprovi-

7,867,500

28,000,000

3,000,000

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

sion har bolaget i kostnadsberäkningen för verksamhetsåret 1942/43 räknat med ett belopp av i allt kr. 62: 60 per ton. Denna kostnad torde emellertid böra höjas med ett belopp av kr. 10: — för ton enligt följande:

Kr./ton

rivning och blandning......................................... 32: 50

transportkostnader............................................ 22: 50

försäljningsprovision........................................... 11: —

lagringskostnader (genomsnittligt).............................. 6: 50

Kr. 72:50

För den myckenhet om 300,000 ton, som överbalanseras till verksamhetsåret 1943/44, uppkommer således en kostnadsökning, därest densamma kommer att finna avsättning till utfodringsändamål till ovan angivna pris av

kr. 15: 25 för 100 kg, uppgående till i allt...............................

Av det ovan anförda framgår således, att bolagets beräknade lager av fodercellulosa vid ingången av verksamhetsåret 1943/44, 300,000 ton, i bolagets kostnadsberäkning åsatts ett värde av kr. 15: 25 för 100 kg och att kostnader avsatts för nämnda myckenhets försäljning till utfodringsändamål.

I den mån t. ex. sulfatcellulosa kan finna avsättning för annat ändamål än utfodring, uppkommer en vinst för bolaget bestående av dels skillnaden mellan det verkliga försäljningspriset och bolagets kostnadspris kr. 15: 25 för 100 kg,

dels ock inbesparad kostnad för rivning, blandning etc., kr. 7: 25 för 100

kg.

Kostnadsökning resp. kostnadsminskning för bolaget vid varans försäljning till utfodringsändamål till annat än för närvarande gällande pris skall räknas med utgångspunkt från bolagets kostnadspris vid denna försäljning, kr. 15: 25 för 100 kg.

F. Eventuella kostnader för särskild omflyttning av varor.

Därest det av särskilda skäl befinnes erforderligt företaga omflyttningar eller undanforslingar av spannmål m. m., torde härför komma att erfordras ytterligare belopp, vilket av bolagets direktion förslagsvis uppskattats till i runt tal 5 miljoner kronor.

3,000,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

191 Bilaga 4.

Beräkningar angående producentbidraget.

Besparing 12.3 miljoner kronor.

In vägning per ko beräknas uppgå till 6 kg/dag eller 2,190 kg/år.

TABELLBILAGA

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. t sami. Nr 246.

’• r

Tab. 1. Vissa jordbruksnäringen berörande prisindextal.

1 Sänkningen sammanhänger med fetthaltsstandardiseringen. Tages hänsyn till mjölkens genom standardiseringen minskade kalorivärde, blir indextalet 146. — 2 Minskas priset med livsmedelsrabatterna, som före höjningarna i december 1942 voro 10 öre per liter mjölk och l 50 kr. per kg matfett, bli indextalen 88 för mjölk och 114 för smör. Efter höjningen till 15 öre per liter resp. 2 kr. per kg bli talen 65 resp. 95. Då mjölkrabatten vanligen icke räcker till ett hushålls hela förbrukning, blir sänkningen i mjölkpriset i verkligheten mindre. För »indexhushållet» beräknades sålunda rabatten sänka mjölkprisindex (134) till 118 vid 10 öres rabatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Tab. 2. Priser i öre/kg å nedanstående varuslag.

1 Pris till producent för 3'5 % 1 :a klass mjölk, fritt mejeri, inkl. tuberkulostillägg samt vid ett skummjölksvärde av under tiden juli 1939—dec. 1941 2.0 öre/kg och därefter 4.5 öre/kg. — a Socialstyrelsens detaljpris för 49 orter. — 9 Beräknat pris till producenter efter avdrag av mejerikostnader samt tillägg av under respektive perioder utgående bidrag samt exkl. skummjölksvärde. — 4 Svensk äggnotering. — 6 Fr. o. m. 24 september 1941 gälla av staten fastställda priser. Se L. K. eirk. nr 446.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246. 197

Tab. 2 (forts.). Priser (notering) i öre/kg å nedanstående varuslag.

1 Partipris i Stockholm för lia välsorterad matpotatis. — * Fr. o. m. den 25 september 1941 pris å 45 % kraftfoderblandning. — 3 Inlösningspris fr. o. m. den 1 februari 1941. — • Inlösningspris fr. o. m. 1 mars 1941. — 5 Inlösningspris före den 1 september 1942. — 8 Av Kungl. Maj:t fastställda priser för 1942 års skörd. — 7 Fr. o. m. denna månad angives ett med ledning av fr. o m. 12 oktober 1942 fastställda normalpriser inom lantbruksförbundet sammanställt engrospris i Stockholm, jämförbart med tidigare noteringar.

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Tab. 3. Invikning av mjölk samt tillverkning av smör och ost, i ton.

1 Fr. o. m. standardiseringsbestämmelsernas ikraftträdande den 21 november 1941 redovisas i denna kolumn kvantiteten försåld standardiserad mjölk. Av denna anledning blir summan av produktmjölk, konsumtionsmjölk och grädde större än den redovisade kvantiteten invägd mjölk, alldenstund den genomstandardi seringen erhållna grädden, omräknad till helmjölk, redovisas under produktmjölk.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246,

199 Tab. 4. Försäljning av smör, ost, margarin, konstlster och kokosfett, 1 ton.

200 Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Tab. 5. Import av mjölk, grädde, smör och ost samt import och export av

margarin, i ton.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

201 Tab. 6. Import av tår-, häst- och nötkött samt fläsk, i ton.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 246. 14

202 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Tab. 7. Vid slakthus, kontrolislakterier och köttbeslktningsbyråer undersökta

slaktdjur m. m.

1 Årssumman för 1942 samt alla månadssummorna preliminära tal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

203 Tab. 8. Inhemsk försäljning och import av vissa skattepliktiga fodermedel

m. m., i ton.