Doc 1944:1

KUNGL. MAJ:TS

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1944/45.

Jämlikt grundlagens bud avgiver Kungl. Maj:t härmed proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1944/45.

Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokoll angående statsverkspropositionen justering vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att godkänna i protokollet berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter i enlighet med följande förslag till riksstat och investeringsplan:

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 1 sand. Nr 1. Del 1.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Förslag till riksstat för

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter.........................

n. Uppbörd i statens verksamhet

in. Folkpensionsavgifter...........

IV. Diverse inkomster.............

2,537,600,000

58,932,000

62,000,000

52,000,000

Kronor

2,710,532,000

B. Inkomster av statens kapitalonder:

I. Statens affärsverksfonder .......

II. Riksbanksfonden ...............

III. Statens allmänna fastighetsfond.

IV. Försvarsväsendets fastighetsfond

V. Statens utlåningsfonder.........

VI. Fonden för låneunderstöd.......

VII. Fonden för statens aktier.......

VIII. Statens pensionsfonder .........

IX. Diverse kapitalfonder...........

279,000,000

10,000,000

17.655.000 18,152,700

7,700,000

16.601.000 35,173,000

600,000

395,871,700

Säger

3,106,403,700

Beräknat underskott d statsregleringen att avföras d statens budgetutjämningsfond ...................................................

Summa

667,421,200

3,778,824,900

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

budgetåret 1944/45.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1944/45.

Kronor

I. Statens affärsverksfonder:

Postverkets fond ............................ 6,251,000

Telegrafverkets fond......................... 31,115,000

Statens järnvägars fond...................... 51,237,500

Statens vattenfallsverks fond ................. 23,500,000

II. Luftfartsfonden...........................................

III. Statens allmänna fastighetsfond............................

IV. Försvarsväsendets fastighetsfond ...........................

V. Statens utlåningsfonder ...................................

VI. Fonden för låneunderstöd .................................

VII. Fonden för förlag till statsverket ..........................

VIII. Diverse kapitalfonder .....................................

Säger

Beredskapsstat för försvarsväscndet................................

Summa

112,103,500

350,000

811,100

100.075.000 100

393,064,700

20,000,000

413,064,700

Stockholms slott den 4 januari 1944.

GUSTAF.

Ernst Wigforss

Inkomster å riksstaten

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Specifikation av inkomsterna å riksstaten,

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

8 Kungl. Majtts proposition nr 1 år 1944,

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

11 Bilaga 1 till Specifikation av inkomsterna å riksstaten.

Förslag till stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret

1944/45.

12 Kungl. Majrts proposition nr 1 år 1944.

Kronor

7. Lunds universitets delfond...................... 51,000

8. Karolinska sjukhusets delfond.................... 1,000

9. Lotsstyrelsens » .................... 3,000 416,000

Summa 22,180,000

Utgifter.

A. Reparations- och underhållskostnader m. m.:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond....................

2. Utrikesdepartementets delfond:

a. Reparations- och underhållskostnader i

allmänhet m. m................... 162,000

b. Bränsle och lyse för vissa tjänstebostäder,

förslagsvis........................ 130,000

3. Medicinalstyrelsens delfond......................

4. Byggnadsstyrelsens » ......................

5. Generaltullstyrelsens > ......................

6. Uppsala universitets delfond:

a. Akademiska sjukhuset.............. 154,000

b. Övriga fastigheter.................. 255,000

7. Lunds universitets delfond ......................

8. Karolinska sjukhusets delfond:

a. Karolinska sjukhuset .............. 100,000

b. Serafimerlasarettet ................ 60,000

9. Lotsstyrelsens delfond ..........................

325,000

900.000 1,800,000

30,000

160,000

240,000

4,306,000

B. Avsättning till värdeminskningskonto:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis.......... 107,000

2. Utrikesdepartementets » , förslagsvis.......... 74,000

3. Medicinalstyrelsens > , förslagsvis.......... 1,168,000

4. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis.......... 1,038,000

5. Generaltullstyrelsens » , förslagsvis.......... 12,000

6. Uppsala universitets delfond:

a. Akademiska sjukhuset, förslagsvis.... 176,000

b. Övriga fastigheter, förslagsvis........ 277,000 453,000

7. Lunds universitets delfond, förslagsvis ............ 92,000

8. Karolinska sjukhusets » , förslagsvis ............ 479,000

9. Lotsstyrelsens » , förslagsvis............ 30,000

C. Hyres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden :

1. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis.......... 26,000

2. Utrikesdepartementets * , förslagsvis.......... 270,000

3. Medicinalstyrelsens > , förslagsvis.......... 25,000

4. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis.......... 2,900,000

5. Generaltullstyrelsens » , förslagsvis.......... 43,000

6. Uppsala universitets > , förslagsvis.......... 9,000

8. Karolinska sjukhusets » , förslagsvis.......... 75,000

9. Lotsstyrelsens » , förslagsvis.......... 33,000

3,453,000

3,381,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

13 Kronor

Överskott att tillföras riksslaten:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond.................... 345,000

2. Utrikesdepartementets » 240,000

3. Medicinalstyrelsens » 1,785,000

4. Byggnadsstyrelsens » 7,910,000

5- Generaltullstyrelsens » 30,000

6. Uppsala universitets » 170,000

7. Lunds universitets » 150,000

8. Karolinska sjukhusets » 325,000

9. Lotsstyrelsens » 35,000 | 10,990,000

Summa 22,130,000

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

Bilaga 2 till Specifikation av inkomsterna ä riksstaten.

Beräknat förslag till stat för försvarsväsendets fastighetsfond för

budgetåret 1944/45.

Utgifter å rik sstaten

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Egentliga statsutgifter.

I. Kungl. hov- och slottsstaterna.

Kronor

A. Kungl. hovstaten.

Kronor

Kungl. Maj:ts hovhållning.......................• ••

Förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning............................................

Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning och handpenningar för Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan.......................................

Förstärkning av anslaget till Hans Kungl. Höghet

Kronprinsens hovhållning m. m...................

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland.....

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke............

Ved och kol för de kungl. hoven...................

Täckande av motsedd brist å anslaget till ved och

kol för de kungl. hoven..........................

Underhåll och vård av möbler samt andra staten

tillhöriga inventarier i de kungl. slotten...........

Förstärkning av anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i

de kungl. slotten................................

Kungl. hovstallets utfodring........................

800,000

150,000

125.000 26,000 26,000

95.000 56,400

1,590,400

B. Kungl. slottsstaten.

Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl.

hoven upplåtna byggnader.......................

Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna

byggnader..................................... •

Polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid Stockholms slott.................................

40.000 33,750

Förstärkning av anslaget till polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid Stockholms slott.....

Underhåll m. m. av Drottningholms m. fl. kungl. slott,

reservationsanslag...............................

Vissa byggnadsarbeten vid Drottningholms slott, reservationsanslag ...................................

Summa

36,750

14,000

36,500

224,000

,814,400

sigiw »U IOH to H» s] 31 Ut » U to

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

17 Egentliga statsutgifter.

II. Justitiedepartementet.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sand Nr 1. Del 1. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

19 Beräknat belopp.

Knngl. Majds proposition ar 1 år 1944.

20 Egentliga statsutgifter.

III. Utrikesdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

* Beräknat belopp.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Egentliga statsutgifter.

IV. Försvarsdepartementet.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

23 Beräknat belopp.

24 Kungl. Ma,j:ts proposition nr 1 år 1944.

Beräknat belopp.

Knngl. Maj:t» proposition nr 1 år 1944.

25 Beräknat belopp.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

* Beräknat belopp.

28 Kungl. Maj tis proposition nr 1 år 1944.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

* Beräknat belopp.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

Egentliga statsutgifter.

V. Socialdepartementet.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

« Beräknat belopp.

32 Kungl. Maj:te proposition nr 1 år 1944.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 samt. Nr 1. Del 1. 3

34 Kungl. Majrts proposition nr 1 år 1944.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

37 Beräknat belopp.

38 Kiingl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

39 Egentliga statsutgifter.

VI. Kommunikationsdepartementet.

Beräknat belopp.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

43 Egentliga statsutgifter.

VII. Finansdepartementet

Beräknat belopp.

44 Kungi. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

45 Beräknat belopp.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Egentliga statsutgifter.

VIII. Ecklesiastikdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Kungl. Majrts proposition nr 1 år 1944,

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. i samt. Nr 1. Dell. 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

51 Beräknat belopp.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

53 Beräknat belopp.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

55 Beräknat belopp.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944. 57

* Beräknat belopp.

OO tO h* OO <1 Oi ^ co

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Egentliga statsutgifter.

IX. Jordbruksdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

63 Beräknat belopp.

64 Kungl. Maj:is proposition nr 1 år 1944.

Beräknat belopp.

Kungi. Majrts proposition nr 1 år 1944.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 1 sand. Nr 1. Del 1.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr i år 1044.

* Beräknat belopp.

68 Kungi. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Egentliga statsutgifter.

X. Handelsdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Kungl. Maj:Is proposition nr 1 år 1944.

71 Beräknat belopp.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

Egentliga statsutgifter.

XI. F olkhushållningsdepartementet.

Beräknat belopp.

Kungl. Majrts proposition nr 1 år 1944.

73 Beräknat belopp.

74 Kungi. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Egentliga statsutgifter.

XII. Pensionsväsendet.

Beräknat belopp.

Kungi. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

75 Beräknat belopp.

76 Kangl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Egentliga statsutgifter.

XIII. Oförutsedda utgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

77 Egentliga statsutgifter.

XIV. Riksdagen och dess verk in. m.

78 Eungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

79 Utgifter för statens kapitalfonder.

I. Luftfartsfonden.1

1 Stat för luftfartsfonden se Bilaga 1 till Utgifter för statens kapitalfonder, sid. 84.

2 Stat för riksgäldsfonden se Bilaga 2 till Utgifter för statens kapitalfonder, sid. 85.

ce ro

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

i

!

7 Utgifter för statens kapitalfonder.

III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

Beräknat belopp.

Kungi. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 saml. Nr 1. Del 1. 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

83 Utgifter för statens kapitalfonder.

IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsiörluster.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Bilaga 1 till Utgifter för statens kapital fonder.

Förslag till stat för luftfartsfonden för budgetåret 1944/45. * 1 2 3 4 5 6

Utgifter.

Kronor

1. Underhåll och drift av luftfartsleder, förslagsvis ..................

2. Förvaltningen av Bulltofta flygplats, förslagsvis...................

3. Förvaltningen av Torslanda flygplats, förslagsvis..................

4. Hyres- och arrendeavgifter m. m. för förhyrda lokaler och områden,

förslagsvis..................................................

5. Ersättning till telegrafverket för radiotjänst åt luftfarten, förslagsvis

6. Understöd av regelbunden luftfart..............................

Summa

397,400

10,000

485.000 487,500

,637,900

Inkomster.

1. Hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lokaler och områden i

2. Diverse inkomster ............................................i

3. Inkomster av Bulltofta flygplats................................

4. Inkomster av Torslanda flygplats...............................

5. Utdelning å aktier i aktiebolaget Aerotransport ..................

6. Ersättningar för väderleksobservationer..........................

25,000

25.000 150,000

50.000 228,200

8,000

Underskott att avföras å riksstaten................................j 1,151,700

Summa | 1,637,900

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

85 Bilaga 2 till Utgifter för statens kapitalfonder.

Förslag till stat för riksgäldsfonden för budgetåret 1944/45.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Av staten övertagna lån:

31. Ränta å Hälsingborg—Landskrona—Eslövs järnvägs-

aktiebolags lån den 6/s 1935 hos sparbanken i Hälsingborg................................ 1,600

32. Ränta å Kalmar nya järnvägsaktiebolags lån den 24/n

1934 hos Kalmar stads sparbank ............. 13,780

33. Ränta å Kalmar—Torsås järnvägsaktiebolags 3.4 f

lån av år 1935 hos Enskilda järnvägarnas pensionskassa .................................. 8,708

34. Ränta å Carlskrona—Wexiö jernvägsaktiebolags 5 %

lån av den 15/i 1928 hos Enskilda järnvägarnas pensionskassa............................... 47,722

35. Ränta å Malmö—Ystads järnvägsaktiebolags 31/* %

lån av den 25/io 1938 hos Kooperativa förbundet 52,439

36. Ränta å Ystad—Eslövs järnvägsaktiebolags 4 % lån

av den 85/& 1934 hos Brand- och Lifförsäkringsaktiebolaget Skåne .......................... 12,880

37. Ränta å A.B. Blekinge kustbanors 3 % obligationslån

av år 1938................................. 87,420

38. Ränta å lån hos systrarna Z. R. J. Sjöbergs väl-

görenhetsfond av den */* 1939 ................ 6,500

39. Ränta å Malmö järnvägars aktiebolags 37a % obliga-

tionslån av år 1935 ......................... 69,370

40. Ränta å lån hos Brand- och Livförsäkringsaktie-

bolaget Svea............................... 26,500

41. Ränta å lån hos Stockholms stadshypoteksförening,

förslagsvis ................................. 1,600

42. Ränta å lån hos Inteckningsbanken AB., förslags-

vis ........................................ 600

43. Ränta å övertagna vägdistriktslån, förslagsvis..... 1,200,000

övrig fonderad statsskuld:

44. Årsanslaget till Hans Maj:t Konungen........... 300,000

45. Ränta å köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kvar-

teret Lejonet i Stockholm.................... 90,000

46. Ränta å konung Carl XIILs hemgiftskapital...... 7,500

47. » » Göta kanals reparationsfond.......... 7,045

48. » » Bergsjö bredspårsfond................ 12,797

49. » » innehållna felräkningspenningar, förslagsvis 100

B. Räntor d den tillfälliga statsskulden:

1. Ränta å 1942 års 2 % lån..................... 7,500,000

2. » » skattkammarväxlar, förslagsvis.......... 13,000,000

3. y> > vissa till riksgäldskontorets förvaltning

överlämnade medel, förslagsvis .............. 8,000,000

C. Ränta d beräknad ny uppldning:

1. Ränta å beräknad ny upplåning, förslagsvis

Kronor

1,529,119

417,442

233,913,718

28,500,000

33,087,382

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

87 Kronor

i D. Kapitalrabatter m. in.:

1. Kapitalrabatter, förslagsvis.................... 1,000,000

2. Inlösningsprovisioner m. m., förslagsvis........... 80,000

3. Kursförluster, förslagsvis.......................100 1,080,100

Summa 296,581,200

I

A.

i

Inkomster.

Räntor:

1. Ränta å uppköpta statsobligationer

2. » » utlånade medel m. m.....

165,000

1,070,000

1,235,000

B. Uppgäld och kursvinster:

1. Uppgäld...................................

2. Kursvinster................................

C. Diverse inkomster:

1. Preskriberade obligationer och kuponger m. m

2. Depositionsavgifter för premieobligationslånen .

3. Övriga diverse inkomster

Underskott att avföras d riksstaten

226,000

20,000

100,000

100 Summa

226,100

120,100

295,000,000

296,581,200

Kapitalbudgeten

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Förslag till investeringsstater

med specifikation till investeringsplanen för budgetåret 1944/45.

I. Statens affärsverksfonder.

Postverkets fond.

Telegrafverkets fond.

Statens järnvägars fond.

Statens vattenfallsverks fond.

Kungi. Maj:ts proposition nr 1 år 1944. 91

II. Luftfartsfonden.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr i år 1944.

Kungi. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

93 VI. Fonden för låneunderstöd. •

VII. Fonden för förlag till statsverket.

VIII. Diverse kapitalfonder.

Fonden för statens reproduktionsanstalt.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Kapitalinvestering.

I. Statens affärsverksfonder.

* Beräknat belopp.

Kungi. Maj:ts proposition nr 1 år 1944,

* Beräknat belopp.

Cn co to >-*

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Kapitalinvestering.

II. Luf tf artsfonden.

Kommunikationsdepartementet:

Mark till landningsfält för flygplan................

Belysningsanläggningar för luftfartsleder...........

Radiofyrar för luftfarten.........................

Byggande och förbättring av flygplatser ............

Ersättningsanskaffning och ersättningsarbeten ......

Summa

Kungi. Maj:ts proposition nr 1 ir 1044.

97 Kapitalinvestering.

III. Statens allmänna fastighetsfond.

• Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 saml. Nr 1■ Dell.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Kapitalinvestering.

IV. Förs vars väsendets fastighetsfond.

I

V. Statens utlåningsfonder.

* Beräknat belopp.

05 Öl 4^ CO tO H^

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

99 Kapitalinvestering.

VI. Fonden för låneunderstöd.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1944.

Kapitalinvestering.

VII. Fonden för förlag till statsverket.

* Beräknat belopp.

VIII. Diverse kapitalfonder.

Beräknat belopp.

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 1 år 1944.

101 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Med åberopande av de beslut om förslag till riksdagen angående statsverkets inkomster och utgifter för budgetåret 1944/45, som Kungl. Maj:t på hemställan av vederbörande föredragande enligt statsrådsprotokollet för denna dag fattat, föredrager chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till proposition angående statsverkets tillstånd och behov under nämnda budgetår av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Departementschefen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna sistnämnda förslag, vid vilket fogats specifikationer av inkomsterna och utgifterna å statsbudgeten, och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter i enlighet med de i propositionen ingående förslagen till riksstat och investeringsplan.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att proposition skall i enlighet med förslaget avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Rolf Arfwedson.

Bilaga till

1944 års statsverksproposition.

Inkomster å riksstaten.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning finansplan och beräkning av inkomster å riksstaten för budgetåret 1944/45 jämte därmed sammanhängande frågor.

Härvid har jag att anmäla riksräkenskapsverkets skrivelse den 9 december 1943 med inkomstberäkning för nämnda budgetår (Bihang A).

Budgetarbetets allmänna förutsättningar.

Det ekonomiska läget. Den översikt över det ekonomiska läget, som lämnades vid anmälan av finansplanen i fjolårets statsverksproposition, avsåg närmast att sätta in den finansiella utvecklingen i dess sammanhang med övriga faktorer av betydelse för prisbildningen och de ekonomiska konjunkturerna. Något försök gjordes däremot icke att bedöma framtidsutsikterna och den kommande utvecklingens inflytande på det statsfinansiella läget. Ett sådant försök skulle varit av föga värde med hänsyn till omöjligheten att förutse den inverkan på konjunkturförhållandena som politiska faktorer kunde komma att utöva. Samma svårigheter göra sig givetvis alltjämt gällande, och jag torde därför i detta sammanhang få begränsa mig till att llihang till riksdagens protokoll 19H. 1 samt. Nr 1. Del 2.

2 Inkomsterna.

i korthet fullfölja den redogörelse som lämnades i fjol. För en översikt över de alternativa utvecklingsmöjligheter med vilka man har att räkna, om vapenstillestånd skulle inträda i Europa, kan jag hänvisa till en av sakkunniga inom riksbanken framlagd utredning som bifogas detta protokoll (Bihang B).

Landets försörjningsläge har sedan mitten av 1942 undergått en successiv förbättring. Denna har omfattat såväl tillgången på livsmedel som försörjningen med industriella råvaror och bränslen. De bägge senaste årens relativt gynnsamma skördar ha medfört en ökning icke endast av den vegetabiliska utan i betydande mån även av den animaliska produktionen. Den under denna period i huvudsak färdigställda utbyggnaden av ersättningsproduktionen har förstärkt råvaruunderlaget för industrien. Importen har under 1943 i huvudsak kunnat upprätthållas vid samma volym som under 1942.

Mot denna förbättring i försörjningsläget svarar dock icke en allmän ökning i produktion och sysselsättning. Inom vissa områden -— t. ex. textilindustrien — synes en förbättring i råvaruläget ha motverkats av en brist på arbetskraft, som särskilt gjorde sig märkbar under sommaren 1943 i samband med de ökade inkallelserna. Inom andra industrigrenar — t. ex. sko- och glasindustrierna — har råvaruläget väsentligt försämrats och framtvingat produktionsinskränkningar.

Vissa förändringar på efterfrågesidan, delvis förklarade av förväntningar om fred inom en ganska nära framtid, ha likaledes verkat i riktning mot ökad ojämnhet i produktionsläget. En framträdande försiktighet har sedan i våras gjort sig gällande icke endast i fråga om efterfrågan på direkta ersättningsvaror utan även vid inköp från industriens och handelns sida av bränslen, råvaror och fabrikat av mera reguljär natur. En viss utförsäljning från lager har medverkat till en ökning av det löpande utbudet, samtidigt som efterfrågan befunnit sig i sjunkande. Härigenom har en pristryckande tendens uppstått och produktionen inom vissa områden i någon mån hämmats.

Försämringen i exportmöjligheterna för skogsindustriernas produkter utgör en ytterligare förändring på efterfrågesidan, som under 1943 bidragit till att förändra konjunkturbilden. Nedgången i exporten av särskilt papper och pappersmassa har föranlett permitteringar av arbetskraft. De försämrade konjunkturerna för skogsindustrierna, som direkt återspeglats i sänkta pris och minskad efterfrågan vid årets skogsauktioner, ha återverkat på sysselsättningen inom skogsbruket. Bristen på arbetskraft har härigenom på detta område blivit mindre framträdande.

En kraftig uppgång av bostadsbyggandet under 1942 och 1943, som kunnat komma till stånd trots fortsatt materialbrist, har bidragit till att motverka den konjunkturförsämrande effekten av förut berörda faktorer. Investeringsverksamheten inom industrien, som mellan 1941 och 1942 undergick en betydande ökning, har under 1943 stabiliserats på 1942 års höga nivå.

Inkomsterna.

3 Såväl inkomsterna från jordbruket och skogsbruket som industriarbetarnas lönesummor synas ha undergått en viss, icke oväsentlig stegring. Den sedan krigsutbrottet utan avbrott fortgående prisstegringen har emellertid hejdats, närmast genom skärpningen i prispolitiken i samband med genomförandet av det temporära prisstoppet den 1 november 1942. Parallellt med förbättringen av försörjningsläget har alltså en ökning av de sammanlagda realinkomsterna för nämnda grupper kommit till stånd. Till följd av prisstoppet, som genomförts trots viss fortsatt stegring av kostnaderna, torde nettoinkomsterna inom industri och handel mellan 1942 och 1943 i varje fall icke ha visat en fortsatt ökning.

För bakgrunden till och förutsättningarna för pris- och lönestopp-politiken har jag närmare redogjort i fjolårets statsverksproposition. Prispolitikens framgång — levnadskostnaderna ha under ett år stabiliserats vid indextalet 239 — bottnar givetvis icke endast i den löpande priskontrollens effektivitet. Under året ha vissa, delvis icke förutsedda förhållanden i hög gra 4 underlättat prisstoppets genomförande. De lönejusteringar uppåt som kommit till stånd inom vissa områden ha icke haft någon allmänt prishöjande verkan. Det gynnsammare skörderesultatet under de bägge senaste åren har möjliggjort vissa prissänkningar på jordbruksprodukter. Även på andra områden har ett förbättrat försörjningsläge medfört kostnads- och prissänkningar. Förskjutningar i framtidsbedömningen ha utlöst efterfrågeförändringar vilka, såsom nyss framhållits, inom vissa områden orsakat en prisreducerande konkurrens och en ökad obenägenhet från köparnas sida att acceptera prishöjningar. Av betydelse är även, att vinstmarginalerna vid tidpunkten för prisstoppets genomförande inom flertalet produktionsgrenar voro relativt goda. Priskontrollnämnden har under beaktande av detta förhållande i betydande utsträckning kunnat avvisa framställningar om prishöjningar och dessutom varit i stånd att på vissa områden driva en aktiv prissänkningspolitik. En förutsättning för prisstoppets genomförande har slutligen varit den stabilisering av prisläget för viktiga importvaror, som emåtts främst genom avtal med Tyskland.

Den sedan hösten 1942 ernådda stabiliseringen av prisnivån innebär icke, att spänningen mellan inkomster och köpkraft å ena sidan och tillgången på varor och tjänster å andra sidan utjämnats. Det löpande, statliga budgetunderskottet har under 1943 varit av samma storleksordning som föregående år. Den privata investerings- och byggnadsverksamheten har snarast varit i växande. Betalningsbalansen kan vidare väntas visa ett överskott. Någon åtstramning av föreliggande betalningsmedelsförsörjning är under dessa förhållanden knappast att räkna med. De löpande inkomsterna i samhället överstiga alltjämt värdet av de varor och tjänster, som stå till den civila förbrukningens disposition. Även om överskottsköpkraften neutraliseras genom att den uppsamlas i mer eller mindre likvida reserver, kunna dessa dock vid tillfälle mobiliseras för en efterfrågeökning.

Den allmänna inkomstutvecklingen, liksom också rådande läge på penningoch kreditmarknaderna, kan sålunda fortfarande ge anledning till farhågor

4 Inkomsterna.

beträffande den framtida prisutvecklingen. Utrymme för en betydande prisstegring föreligger utan tvivel, i den mån eu större del av löpande inkomster skulle börja användas för utgifter för varor och tjänster. Samma effekt skulle uppstå, om nuvarande underlag för en kreditexpansion i högre grad utnyttjades eller allmänhetens stora innehav av betalningsmedel mobiliserades för efterfrågeökning. Under det senaste året har stabiliseringen av prisnivån bidragit till att minska trycket från efterfrågesidan. Förväntningar om stabila eller i en icke alltför avlägsen framtid fallande priser ha minskat risken för att de disponibla inkomsterna och penning- och kreditresurserna skola användas för en prisstegrande efterfrågeökning. Det är emellertid uppenbart, att denna situation är labil. Förändras framtidsutsikterna, t. ex. på grund av minskad och fördyrad import, kan det monetära trycket på prisbildningen åter stiga och föranleda svårigheter. En försämring av importläget skulle även med all sannolikhet komma att betyda ökade direkta kostnader för produktion och handel. Återhållsamhet ifråga om det allmännas utgiftspolitik och en neutralisering av köpkraftsöverskottet genom ett på längre sikt bundet sparande är under dessa omständigheter tydligen alltjämt av största vikt.

Även i händelse vapenstillestånd skulle inträda i Europa bli här berörda förhållanden av stor betydelse för den ekonomiska politiken. En kartläggning av de olika risker för en icke önskvärd ekonomisk utveckling och konjunkturbakslag som kunna aktualiseras under den kommande tidens påfrestningar för det svenska näringslivet, utgör tydligen en nödvändig förutsättning för erforderlig beredskap hos den ekonomiska politiken. Som bekant pågå för närvarande omfattande utredningar i syfte att ge de nödvändiga utgångspunkterna för eu diskussion av senast berörda spörsmål. I avvaktan på att resultaten av dessa undersökningar kunna framläggas, saknas anledning att gå närmare in på frågan om de konsekvenser som omställningen i samband med ett fredsslut skulle få i här behandlade hänseenden.

Den statsfinansiella utvecklingen under krigsåren. I fjolårets statsverks proposition lämnades en kort redogörelse för utvecklingen av olika utgiftsposter på budgeten under kriget. Av denna framgick, att utbetalningarna för försvarsändamål samt de egentliga krisutgifterna svarade för större delen av den sammanlagda utgiftsstegring som framträtt. Det hade alltså visat sig möjligt att hålla statsutgifterna i övrigt praktiskt taget oförändrade. För att närmare belysa innebörden härav ha fjolårets beräkningar nu fullföljts och kompletterats. Resultaten av de nya kalkylerna specificeras i Bihang C till detta protokoll (tab. 6 och 7).

Av den totala utgiftsökningen från 1938/39 till 1942/43 å 2,688 miljoner kronor föllo icke mindre än 1,907 miljoner kronor på försvarsväsendet och civila beredskapsåtgärder. För subventioner, rabatter och likartade krisutgifter (inkl. avskrivning av väsentligen krisbetingade statliga investeringar) inregistrerades en utgiftsstegring med 372 miljoner kronor. Kostnaderna för rörligt tillägg, dyrtids- och kristillägg stego med 131 miljoner kronor och rän-

Inkomsterna.

torna å statsskulden med 136 miljoner kronor. Väsentligen orsakad av krigsförhållandena är också ökningen av arbetslöshetsutgifterna med 68 miljoner kronor och stegringen av kostnaderna för förbättring av bostadsförhållandena med 8 miljoner kronor. För socialförsäkringarna samt för de statliga pensionerna framträder en i huvudsak automatisk utgiftsökning på 33 miljoner kronor. Häremot stå emellertid besparingar på vägbudgeten och för de under tionde huvudtiteln redovisade fonderna på sammanlagt 29 miljoner kronor. Samtliga bär ej särskilt angivna utgiftsposter utvisa under de fyra budgetår undersökningen avser en ökning på netto endast 62 miljoner kronor. Jämföres budgetutfallet 1942/43 med den ursprungliga, efter fredsförhållanden anpassade riksstaten för 1939/40, i stället för såsom här med budgetutfallet för 1938/39, blir resultatet praktiskt taget detsamma.

Att utgiftsökningen i angiven omfattning orsakats av krigsförhållandena betyder givetvis icke, att en motsvarande utgiftsminskning är att motse vid återgång till fredsförhållanden. Den beräknade kostnadsramen för försvarsväsendet enligt 1942 års försvarsbeslut ligger fram t. o. m. 1946/47 cirka 500 miljoner kronor över förkrigsnivån och sjunker därefter med 100 miljoner kronor. Om kalkylen, som haserats på 1941 års allmänna prisläge, kommer att hålla även vid den efter kriget rådande prisnivån, skulle ungefär 1,400 miljoner kronor av utgiftsökningen för försvarsändamål m. m. å 1,907 miljoner kronor kunna bortfalla. Till den kvarstående kostnadsstegringen för försvarsändamål bör läggas ökningen av räntorna på statsskulden, vilken icke heller kan väntas eliminerad. Även vissa andra av kriget orsakade utgiftsstegringar äro tydligen av sådan natur, att möjligheten av en återgång ter sig mycket oviss. Man har slutligen att beakta, att nya utgiftsbehov få väntas framträda och i viss utsträckning måste tillgodoses i samband med övergången till fredsförhållanden.

Statsinkomsternas utveckling från 1938/39 till 1942/43 karakteriseras främst av en stark skatteökning. Av en total inkomststegring på 1,262 miljoner kronor falla sålunda icke mindre än 1,060 miljoner kronor på olika skattetitlar. Av detta belopp hänföra sig 556 miljoner kronor till direkta skatter på inkomst och förmögenhet samt återstoden, eller 504 miljoner kronor, till olika slag av indirekt skatt. De nya inkomsttitlarna allmän omsättningsskatt, varuskatt, trafikskatt, tilläggsskatter å bensin, skatt å kaffe, omsättningsskatt å vin, skatt å läskedrycker samt statlig nöjesskatt svara sammanlagt för en inkomst av 416 miljoner kronor. Intäkterna av de äldre skatterna å rusdrycker samt tobaksskatten visa en sammanlagd ökning med 291 miljoner kronor. När den totala ökningen av de indirekta skatterna stannar vid ett väsentligt lägre belopp än summan av de två senast angivna skattestegringarna, förklaras detta främst av en minskning av automobilskatterna och tullmedlen, vilka blott mera indirekt belasta konsumtionen. Sistnämnda förhållande bör beaktas vid en jämförelse mellan stegringen av de direkta skatterna och den samtidiga ökningen av den indirekta beskattningen.

6 Inkomsterna.

Skatteökningen förklaras till en viss del av en uppgång i skatteunderlaget. För de direkta skatternas del har ett försök gjorts att beräkna betydelsen av sistnämnda faktor. Kalkylen, vars resultat redovisas i bihang G (tabell 8), ger vid handen, att den ökade skatteintäkten för fysiska personers del till den övervägande delen är att återföra på den under kriget genomförda skatteskärpningen. Inkomstunderlagets stegring har nämligen motvägts genom att inkomstfördelningen förändrats så, att en mindre del av inkomsterna faller på de högre och genom skattesatsernas progressivilet hårdare belastade inkomstskikten. Den av skatteskärpningen beroende stegringen av skatteintäkterna, vilka för fysiska personer ökades med sammanlagt 380 miljoner kronor, kan med utgångspunkt från inkomstfördelningen vid 1938 års taxering anges till 290 miljoner kronor. Med detta belopp skulle alltså ifrågavarande skatteintäkter ha ökat, om inkomstvolymen och inkomstfördelningen år 1942 varit densamma som år 1938. Av det anförda får icke dragas den slutsatsen, att eu återgång av inkomstvolymen till 1938 års nivå blott skulle medföra ett skattebortfall för fysiska personer på (380 — 290 =) 90 miljoner kronor. Detta kan tänkas bli fallet men förutsätter tydligen, att även 1938 års inkomstfördelning skulle i huvudsak återställas i samband med inkomstvolymens minskning.

1 nyssnämnda tabell redovisas, hur senast angivna belopp fördela sig på olika inkomstgrupper samt hur de direkta skatterna till stat och kommun påverkat den behållna inkomsten. Av tabellen framgår, att denna till följd av utvecklingen av ifrågavarande .skatter minskats med ungefär 2 procent av inkomstsumman för inkomster upp till 2,000 kronor taxerat belopp (under förutsättning av oförändrad inkomstfördelning) och för inkomster över 50,000 kronor taxerat belopp reducerats med i runt tal 20 procent. Mellan dessa värden visar inkomstreduktionen en relativt jämn progression.

De senast anförda siffrorna kunna icke ensamma bilda underlag för eu bedömning av skattetryckets utveckling, då denna i lika mån varit beroende av den starka stegringen av konsumtionsbeskattningen. Hela utvecklingen belyses närmare genom en särskild, inom finansdepartementet verkställd undersökning, till vilken jag torde få hänvisa (Bihang D). Icke heller denna undersökning ger emellertid en fullständig bild av den förda finanspolitikens inverkan på inkomstfördelningen. För en sådan skulle tydligen även krävas bland annat en utredning, som utvisade, hur utvecklingen av olika utgiftsposter på budgeten genom sina direkta och indirekta återverkningar på inkomstbildningen modifierat den direkta effekten av beskattningen. Möjligheter saknas icke endast att genomföra en sådan undersökning utan även att verkställa en likaledes önskvärd utredning rörande företagsbeskattningens incidens och skattepolitikens indirekta återverkningar bland annat genom förmedling av förändringar i sparande och kapitalbildning. I detta läge får man — med beaktande av de reservationer som följa av det anförda — stanna vid den belysning av utvecklingen som vunnits genom de olika, rent statistiska utredningar, vilka framläggas i de här åberopade bihangen till detta protokoll.

Inkomsterna.

7 Sammanställer man utvecklingen av utgifterna pa driftbudgeten med de samtidiga förändringarna av statsinkomsterna under krigsåren, erhålles för budgetåret 1939/40 ett verkligt underskott å 664 miljoner kronor. Under de tre följande budgetåren håller sig underskottet relativt konstant i närheten av ett genomsnitt av i runt tal 1,350 miljoner kronor. De vissa år betydande avvikelser från detta belopp, som de mot budgetutjämningsfonden avräknade, formella budgetunderskotten visa, förklaras av förändringar i storleken av utestående reservationer.

Om till de verkliga driftbudgetunderskotten lägges summan av nettoutbelalningarna på kapitalbudgeten, erhålles — efter korrigering för vissa betalningstransaktioner vid sidan av riksstaten — ett matt pa det sammanlagda överskott av utgifter utöver inkomster för vilket medel måste anskaffas genom upplåning eller förbrukning av kassatillgangar. I tabell 1 i bihang C framläggas balanser utvisande hur riksstatsutfallet skulle te sig, om över riksstaten redovisades samtliga statliga finanstransaktioner under de olika budgetåren. Den statliga upplåningen har därvid såsom inkomstkälla likställts med driftbudgetens inkomsttitlar, och kassamedelsförbrukningen har uppförts såsom saldopost mellan summan av alla statliga utbetalningar å ena sidan och totalbeloppet från marknaden såsom inkomster och lån indragna medel å den andra.

Av tabellen framgår bland annat, att kapitalutgifterna i likhet med det verkliga underskottet å driftbudgeten under de tre budgetåren 1940/43 visat blott obetydliga fluktuationer. Behovet av medel utöver löpande inkomster har därför under perioden ifråga hållit sig i stort sett konstant. Jag torde nu få övergå till en redogörelse för hur detta behov under årens lopp blivit täckt.

Statsutgifternas finansiering. Under budgetåren 1939/40 och 1940/41 speiade kassamedelsförbrukning en viss roll för finansieringen av det statliga utgiftsöverskottet (inklusive transaktioner vid sidan av riksstaten). Sålunda disponerades under de båda åren 114 respektive 176 miljoner kronor av statens kassatillgångar för ändamålet (jfr bihang C, tabell 1). Budgetåret 1941/ 42 förblev kassahållningen i stort sett oförändrad, och 1942/43 ökades kassatillgångarna med 106 miljoner kronor. Dessa siffror ge vid handen, att man under de första krigsåren icke bringade upp statens upplåning i nivå med behovet av medel. Utgifternas inverkan på betalningsmedclsförsörjningen liksom på kreditväsendets likviditet och allmänhetens köpkraft — lämnades i motsvarande mån oneutraliserad. Av anförda uppgifter framgår vidare, atl läget i här berörda hänseende senare förbättrats.

Upplåningens utveckling och fördelning belyses av tabell 2 i bihang C, vilken i tabell 3 kompletteras med en översikt över olika finansieringsformers relativa betydelse för de över riksstaten redovisade statsutgifternas täckning. Av dessa sammanställningar framgår, att slatens lånebehov icke i full utsträckning täckts i marknaden utan till eu del tillgodosetts genom reinvestering av medel tillhöriga statliga institutioner och fonder respektive genom

8 Inkomsterna.

krediter i riksbanken. Dessa finansieringsformer svarade budgetåret 1939/40 för täckningen av icke mindre än 21 procent av de totala utgifterna å riksstaten. Då riksbankens krediter lämnats i främmande valutor, vilka riksbanken ändå varit tvungen att överta från marknaden, lia de mot krediterna svarande statsutgifterna och sättet för deras finansiering, betraktade som en sammanhängande transaktion, icke övat något inflytande på försörjningen med betalningsmedel. Med avseende å de reinvesterade, statliga institutioner och fonder tillhöriga medlen är läget mera komplicerat. I den mån det här är fråga om egentliga fondtillgångar, tillhörande exempelvis pensionsfonder, är finansieringsformen att likställa med upplåning från marknaden av medel som eljest skulle ha sökt annan långfristig placering. Den utgiftsneutraliserande effekten är då uppenbar, i den mån de undanskjutna alternativa investeringarna icke komma till stånd. Om åter de reinvesterade medlen närmast ha karaktären av statsmyndigheter tillhöriga kassatillgångar, är finansieringsformen ur penningpolitik synpunkt att likställa med kassamedelsförbrukning. Det är omöjligt att i praktiken genomföra en klar gränsdragning. När de reinvesterade medlen placerats direkt i riksgäldskontoret äro de emellertid reguljärt av den förra typen. Reinvesterade medel, som inlånats genom riksbanken, äro av växlande karaktär och man kan därför tveka om huruvida de böra behandlas såsom jämförliga med lånemedel (så har i enlighet med riksgäldskontorets redovisning av statsskulden skett i tabellerna 2, 3 och 4 i bihang C) eller salderas mot kassamedelsförbrukningen (såsom skett i tabell 5).

Betydelsen av reinvesteringarna och valutakrediterna har under årens lopp starkt reducerats. Deras andel i täckningen av utgifterna å riksstaten har sålunda sjunkit från nyss angivna 21 procent 1939/40 till 5 procent 1942/43. Sammanföres på antytt sätt reinvesteringen av medel, inlånade genom riksbanken, med kassaförändringarna, visar det sig, att också betydelsen av dessa finansieringsformer tillsammantagna, som 1939/40 var avsevärd, 1942/43 blivit helt oväsentlig.

Parallellt med tillbakagången i kassarörelsernas, reinvesteringarnas och vaiutakrediternas betydelse för utgiftsfinansieringen har den egentliga upplåningens andel i denna ökat. För korta och långa lån i marknaden gemensamt har denna andel stigit från 14 procent 1939/40 till 36 procent 1942/43. Medan de långa lånen 1941/42 svarade för 32 procent av den totala utgiftsfinansieringen utgjorde motsvarande procenttal för år 1942/43 dock blott 24 procent. Förklaringen ligger i den förskjutning i upplåningens fördelning mellan korta och långa krediter som kom till stånd genom 1942 års 2 % obligationslån å 500 miljoner kronor, vars löptid är två år och ett kvartal.

De egentliga statsinkomsternas finansiella betydelse har från 1940/41, då den nådde sitt bottenläge — av de totala utgifterna på riksstaten täcktes detta år endast 53 procent av egentliga statsinkomster — successivt ökats. Budgetåret 1942/43 bidrogo dessa inkomster med 61 procent till utgiftsfinansieringen. Relationen från det första krigsåret, då motsvarande tal utgjorde 65 procent, är dock ännu ej återställd.

Inkomsterna.

9 Den här lämnade översikten visar, att finansieringsförhållandena ej oväsentligt förbättrats. Kassamedelsdisposition har förbytts i kassamedelsökning. Den relativa betydelsen av den kassamedelsförbrukningen delvis närstående reinvesteringen av statliga fondmedel, inlånade genom riksbanken, har starkt reducerats. Upplåningen i marknaden, som i varje fall till viss del medför en indragning av medel från denna, har samtidigt ökats. Och de egentliga statsinkomsternas andel i utgiftstäckningen, slutligen, visar även den en avsevärd stegring.

Såsom antytts, är den penningpolitiska verkan av utgiftsfinansiering genom upplåning emellertid icke utan vidare given. I den mån obligationerna och skattkammarväxlarna övertagas av riksbanken, är finansieringsformen med hänsyn till sin verkan på betalningsmedelsförsörjningen att likställa med kassamedelsförbrukning. En viss, ehuru starkt begränsad effekt i åtstramande riktning nås, om lånen placeras hos affärsbankerna. En neutralisering av utgiftsöverskotten av större räckvidd erhålles däremot, om i lånen placeras sparmedel som direkt eller indirekt ställas till förfogande av allmänheten och eljest skulle sökt annan placering.

I tabell 4 i bihang C ha uppgifter sammanställts som ge vissa hållpunkter, när det gäller att bedöma effekten av den statliga upplåningen. Tabellen visar, att riksbanken blott övergångsvis direkt tillskjutit medel till denna; de köp och försäljningar av statspapper som skett ha i huvudsak varit penningpolitiskt motiverade. Medan den totala fonderade upplåningen under de fyra budgetåren 1939/43 stigit med 3.9 miljarder kronor, beräknas affärsbankernas innehav av statsobligationer samtidigt ha ökats med sammanlagt endast drygt 0.5 miljard kronor; blott under budgetåret 1941/42 placerades långa statslån i större utsträckning hos affärsbankerna. De korta statslånen ha däremot till övervägande delen övertagits av dessa. I samband med upplåningens förskjutning över mot korta lån genom 1942 års 2 % obligationslån ha affärsbankerna även 1942/43 kommit att finansiera en väsentlig del av denna.

Sammanfattande kan sägas, att statsupplåningens finansiering i stigande grad övergått på affärsbankerna. För den slutliga värdesättningen av förut angivna förskjutningar i gynnsam riktning av formerna för utgiflsfinansieringen är detta förhållande av stor betydelse, eftersom avsedd neutralisering av statsutgifterna genom lån vinnes endast om dessa placeras på marknaden utanför affärsbankerna, övergången till relativt sett ökad låneplacering hos affärsbankerna minskar alltså värdet av alt den egentliga upplåningens andel i finansieringen av utgiftsöverskottet ökats.

Betalningsmedelsförsörjningen är beroende icke endast av riksbankens transaktioner med staten utan även av transaktionerna mot marknaden.

Den föregående framställningen har varit ägnad all belysa betydelsen av den förra gruppen transaktioner. Valutakrediterna kunna av angivna skäl i delta sammanhang lämnas åsido. Riksbankens köp av statspapper äro totalt sett icke av någon betydelse under perioden ifråga. Och kassarörel-

10 Inkomsterna.

serna — över vilka riksbanken tydligen saknar inflytande — jämte förmedlingen till riksgäldskontoret av för ^investering disponibla statsmedel, betraktade som en enhet, ha förlorat den betydelse som de tidigare ägt såsom källa för tillskott av köpkraft till marknaden.

För att man skall få en fullständig bild av sammanhanget mellan statsutgifternas finansiering och utvecklingen av försörjningen med betalningsmedel, bör översikten över statslånens placering och riksbankens transaktioner med staten kompletteras med en kort redogörelse för riksbankens transaktioner mot marknaden. Det är nämligen uppenbart, att en disposition av kassamedel och riksbankskrediter för statsutgifternas finansiering bör bedömas på ett annat sätt, om riksbankens transaktioner mot marknaden verka i åtstramande riktning, än om de äro ägnade att förstärka verkningarna av finansieringstekniken genom att tillföra marknaden ytterligare betalningsmedel. Och omvänt förminskas värdet av en mera restriktiv finansieringsteknik väsentligt, om nettoresultatet av bankens transaktioner mot marknaden är ett betydande tillskott av betalningsmedel. Det bör erinras om att riksbankens roll beträffande vissa av ifrågavarande transaktioner — t. ex. valutaköp och valutaförsäljningar, rediskonteringen samt insättningar på olika räkningar — är i allt väsentligt passiv och att dessa transaktioners återverkningar därför kunna brytas endast genom ett aktivt ingripande i marknaden från bankens sida genom köp och försäljning avvärdepapper och liknande åtgärder. Material till belysning av nu berörda förhållanden lämnas i tabell 5 i bihang C.

Under budgetåret 1939/40 översteg riksbankens valutaförsäljningar valutaköpen med i runt tal 800 miljoner kronor. Den resulterande åtstramningen av försörjningen med betalningsmedel översteg alltså vida den expansiva effekt, som statsutgifternas finansiering genom disposition av kassamedel och reinvestering av statliga fondmedel kan ha ägt. Skillnaden utjämnades dock genom en samtidig ökning av rediskonteringen och av riksbankens aktiva kreditgivning till marknaden, så att nettoresultatet av de olika transaktionerna blev ett visst tillskott till försörjningen med betalningsmedel. Trots att detta var av relativt obetydlig omfattning, steg sedelomloppet kraftigt. Detta var emellertid i huvudsak en konsekvens av stora uttag från allmänhetens sida och motvägdes genom en reduktion av bankernas checkmedel i riksbanken.

De båda följande budgetåren — 1940/41 och 1941/42 — uppgingo riksbankens valutaköp till netto 777 och 371 miljoner kronor. De betydande betalningsmedelstillskott, som blevo en följd härav, motvägdes i viss utsträckning genom kreditindragning från riksbanken och minskad rediskontering, men nettoresultatet av riksbankens passiva och aktiva transaktioner mot marknaden blev dock ett tillskott av betalningsmedel på tillhopa cirka en halv miljard kronor. Värdet ur penningpolilisk synpunkt av den åtstramning i den statliga utgiftsfinansieringen som, enligt vad tidigare visats, samtidigt kom till stånd förringades härigenom väsentligt. Sedelom-

Inkomsterna.

loppet ökades också under de båda åren med över 200 miljoner kronor, samtidigt som affärsbankernas kassatillgångar i riksbanken stego med ungefär 500 miljoner kronor. För balans på marknaden hade tydligen, med hänsyn till de expansivt verkande valutatransaktionernas omfattning, krävts en statsupplåning som avsevärt översteg statens löpande medelsbehov. En sådan politik skulle dock sannolikt varit påkallad först under loppet av år 1941, eftersom den expansiva ulvecklingen under hösten och vintern 1940 till en väsentlig del innefattade en korrigering av den föregående, ur vissa synpunkter alltför starka åtstramningen av penningmarknaden.

Budgetåret 1942/43, slutligen, visade valutatransaktionerna ett rätt obetydligt överskott av köp över försäljningar, som i sin verkan på betalningsmedelsförsörjningen motvägdes av andra transaktioner, så att nettoresultatet av riksbankens transaktioner mot marknaden detta år blev en viss indragning av betalningsmedel. Sedelmängden visade emellertid en fortsatt stegring, kompenserad genom en reduktion av bankernas kassamedel i riksbanken. Det ligger nära till hands att betrakta sistnämnda förskjutning mellan olika slag av betalningsmedel som ett uttryck för en ensidig återverkan av stalsupplåningen på bankernas kassahållning; sedelmängdens fortsatta uppgång är i så fall ett tecken på en fortsatt monetär expansion, som de vidtagna finansieringsåtgärderna varit otillräckliga att förhindra.

Utfallet av löpande statsreglering. Den av 1943 års riksdag fastställda riksstaten för budgetåret 1943/44 upptog inkomster å driftbudgeten å tillhopa 2,784 miljoner kronor och utgifter å 3,950 miljoner kronor, varav å beredskapsstat för försvarsväsendet 1,325 miljoner kronor. Staten utmynnade sålunda i ett underskott å 1,166 miljoner kronor. Beredskapsstaten har genom beslut den 30 juni 1943 fastställts att från och med den 1 juli 1943 lända till efterrättelse såsom förskottsstat. Regleringen av utgifterna å förskottsstaten är avsedd att ske i efterhand genom medelsanvisningar å tilläggsstat i anslutning till riksstaten.

I fråga om inkomsterna har riksräkenskapsverket i skrivelse den 9 decem ber 1943 framlagt en beräkning av utfallet för innevarande budgetår. Till grund för denna ligga de nu till sitt resultat kända taxeringarna till inkomstoch förmögenhetsskatt för år 1943 samt de räkenskapsmässiga uppgifterna rörande influtna inkomster under tiden juli—oktober samt vissa från vederbörande myndigheter infordrade upplysningar. Budgetårets första fyra månader visa ett inkomstresultat av 615 miljoner kronor mot 539 miljoner kronor föregående budgetår, ökningen, 76 miljoner kronor, fördelar sig i huvudsak på den allmänna omsättningsskatten, bensinskatterna, trafikskatten, omsätt nings- och utskänkningsskatten å spritdrycker samt överskotten från kommunikationsverken.

I förhållande till de i riksstaten upptagna inkomstbeloppen visa de beräknade utfallssiffrorna för budgetåret i dess helhet elt betydande överskott. Inkomst- och förmögenhetsskatten, värnskatten och krigskonjunkturskatten beräknas ge en merinkomst om 75 miljoner kronor. Denna förklaras av cn star-

12 Inkomsterna.

kare förskjutning av den allmänna inkomstnivån under år 1942 än som återspeglades i de preliminära inkomstuppgifter, vilka förelågo vid tidpunkten för riksstatens fastställande. För inkomsttitlarna varuskatt och tobaksskatt motses en merinkomst av respektive 17 och 55 miljoner kronor på grund av en bättre försörjning med tobak och råvaror för vissa industrier än vad man tidigare haft anledning räkna med. Inkomsterna av rusdryckshanteringen väntas uppgå till 34.S miljoner kronor utöver i riksstaten upptagna belopp, främst beroende på den starka stegringen av omsättningen. Merinkomsten å överskotten från statens affärsverk uppskattas till 16 miljoner kronor, varav 10 från statens järnvägar och 6 från postverket. Den allmänna omsättningsskatten beräknas ge 300 miljoner kronor eller 10 miljoner kronor mindre än vad som upptagits i riksstaten. De å vissa andra inkomsttitlar beräknade underskotten utgöra tillhopa 14 miljoner kronor.

De motsedda överskotten och bristerna i förhållande till inkomstberäkningarna i riksstaten resultera i ett nettoöverskott på 220 miljoner kronor. Det bör framhållas, att den i detta belopp inräknade merinkomsten av automobilskattemedel — 3.5 miljoner kronor — av skäl som i annat sammanhang närmare utvecklas är att likställa med en begränsning av belastningen av allmänna budgeten av motsvarande omfattning.

Inkomsterna å driftbudgeten för löpande budgetår beräknas i enlighet med det anförda till sammanlagt i runt tal 3,000 miljoner kronor.

Beträffande utfallet av riksstatens utgiftssida har riksräkenskapsverket verkställt en beräkning, enligt vilken de sammanlagda utgifterna uppskattas till i runt tal 4,200 miljoner kronor. Vid denna beräkning har verket tagit hänsyn jämväl till de utgifter som kunna ifrågakomma från de av fjolårets riksdag å tilläggsstat I samt allmän beredskapsstat uppförda anslagen. Av den totala beräknade utgiftssumman avse 1,650 miljoner kronor civila utgifter inklusive avskrivningar, 2,200 miljoner kronor förs var sutgifter, likaledes inklusive avskrivningar, 80 miljoner kronor pensionskostnader och 270 miljoner kronor räntekostnader.

Av nyssnämnda utgiftssumma å 4,200 miljoner kronor beräknar riksräkenskapsverket, att 300 miljoner kronor skola finansieras genom en under året inträdande minskning av reservationerna å driftbudgeten. Riksstaten för budgetåret 1943/44 skulle sålunda endast belastas med nettoutgifter om tillhopa 3,900 miljoner kronor eller, trots tillkomsten av tilläggsstat I och den allmänna beredskapsstaten, något mindre än enligt den fastställda riksstaten.

Härutöver tillkomma de utgifter, för vilka medel i annat sammanhang denna dag äskas i proposition nr 2 angående tilläggsstat II till årets riksstat. Utgiftssumman enligt propositionen uppgår till 51 miljoner kronor, vartill senare under riksdagen torde komma avskrivningsanslag å ungefär 5 miljoner kronor för nu äskade kapitalinvesteringar.

Inkomsterna.

13 En sammanställning av sålunda beräknade inkomster och utgifter ger vid handen, att det fo-rmella budgetunderskottet skulle uppgå till (3,900 + 56 — 3,000 =) i runt tal 1,000 miljoner kronor.

I jämförelse med budgetåret 1942/43, då det formella underskottet uppgick till nära 1,250 miljoner kronor, innebär detta en minskning med 250 miljoner kronor, vilken uppkommit på grund av det förbättrade inkomstutfallet.

Det verkliga underskottet — alltså skillnaden mellan inkomsterna och de faktiska utbetalningarna å driftbudgetens anslag — som förra budgetåret uppgick till något över 1,300 miljoner kronor, erhålles, om det formella underskottet ökas med den beräknade nettominskningen av anslagsreservationerna å driftbudgeten. Såsom nyss anförts, antages denna av riksräkenskapsverket komma att uppgå till cirka 300 miljoner kronor. Det verkliga underskottet kan sålunda väntas bliva av storleksordningen 1,300 miljoner kronor, eller densamma som under förra budgetåret.

Förslaget till statsbudget.

Statsbudgetens tekniska utformning. I fjolårets statsverksproposition erinrades om en senast vid 1938 års riksdag behandlad fråga om ändrade grunder för medelsanvisningen för investeringsändamål (För flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 10). Jag förklarade mig därvid ha för avsikt att föranstalta om en närmare utredning av frågan, som dittills av olika skäl fått vila, så att eventuellt förslag i ämnet skulle kunna föreläggas 1944 års riksdag.

Sedan det avsedda utredningsarbetet numera slutförts, framlägges vid anmälan av kapitalbudgeten i årets statsverksproposition förslag till komplettering av redovisningen av den statliga investeringsverksamheten, åsyftande att belysa dennas totala bruttoomfattning och den däremot svarande nettoinvesteringen av nya kapitalmedel. Enligt förslaget skall upprättas en särskild investeringsplan. På denna skall för varje kapitalfond redovisas det bemyndigande alt investera nya kapitalmedel (investeringsbemyndigande), som erfordras för genomförande av de av riksdagen beslutade utbetalningarna för olika investeringsändamål, vilka på vanligt sätt skola specificeras på skilda investeringsanslag. Till varje å investeringsplanen uppfört bemyndigande är knuten en investeringsstat, där storleken av det erforderliga bemyndigandet framräknas såsom saldot mellan å ena sidan summan av investeringsanslagen under fonden, å andra sidan å fonden för investeringsändamål disponibla avskrivningsmedel och övriga kapitalmedel. Specifikationen av de olika investeringsanslagen skall enligt förslaget i regel kompletteras med anslagsanvisningar även för sådana ändamål som hittills utan särskild prövning från riksdagens sida finansierats med likvida medel, reserverade i samband med avsättning till förnyelsefond. En redogörelse för den utredning som ligger till grund för förslaget framlägges i en särskild promemoria (Bihang E).

14 Inkomsterna.

Den föreslagna omläggningen av kapitalbudgeten bör medföra, att denna utbrytes ur riksstaten, som alltså efter förslagets genomförande bör omfatta endast driftbudgeten. Såsom sammanfattande benämning för den på angivet sätt begränsade riksstaten med därtill hörande inkomst- och anslagsspecifikationer samt kapitalbudgeten — omfattande investeringsplanen, jämte därvid fogade investeringsstater och anslagsspecifikationer — kan lämpligen användas beteckningen statsbudgeten.

Då kapitalbudgeten i årets statsverksproposition utformats efter de ändrade principer, vilkas huvudsakliga innebörd här angivits, har även den nya terminologien genomförts i propositionen. I enlighet härmed avses med riksstaten endast driftbudgeten samt betecknas denna och kapitalbudgeten gemensamt såsom statsbudgeten.

Statsbudgetens avgränsning. Vid höstsessionen av fjolårets riksdag godkändes en allmän beredskapsstat för innevarande budgetår. Å denna stat, som den 10 december 1943 med stöd av riksdagens bemyndigande fastställts att lända till efterrättelse såsom allmän förskottsstat, äro uppförda två anslag avseende finansieringen av åtgärder till förberedande av efterkrigspolitiken. Det ena anslaget är anvisat för bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete, det andra för planering av allmänna arbeten avsedda att komma till utförande under en eventuell fredskris.

Även för nästa budgetår föreligger behov av en allmän beredskapsstat. Förslaget till statsbudget har ansetts böra uppgöras under antagande av att nu rådande ekonomiska förhållanden skola komma att sätta sin prägel på utvecklingen också budgetåret 1944/45. Som i den inledande översikten över det ekonomiska läget och i den vid detta protokoll såsom bilaga fogade utredningen angående utgångspunkterna för penningpolitiken efter kriget framhålles, skulle emellertid ett vapenstillestånd i Europa kunna medföra en djupgående förändring i det ekonomiska läget, innefattande risker för en omfattande omställningsarbetslöshet men också vissa möjligheter för en något förbättrad materialförsörjning och därmed för en vidgad anläggningsverksamhet.

De undersökningar rörande vissa ekonomiska efterkrigsproblem som för närvarande pågå avse som bekant bland annat att närmare klarlägga omfattningen av föreliggande arbetslöshetsrisker samt att ge material för en planläggning av allmänna arbeten till mötande av en eventuell fredskris. En detaljplanering av sådana arbeten, som gör det möjligt att vid behov sätta i gång dessa utan dröjsmål, har påbörjats med stöd av det av fjolårets riksdag på den allmänna beredskapsstaten anvisade planeringsanslaget.

Den för nästa budgetår erforderliga allmänna beredskapsstaten synes böra omfatta anslag av tre olika typer.

Det är i första hand nödvändigt att även ifrågavarande budgetår förfoga över anslag för de båda ändamål som tillgodoses genom anslagen på årets beredskapsstat, alltså internationellt återuppbyggnadsarbete och detaljplanering av allmänna arbeten. Till samma anslagsgrupp bör även hänföras

Inkomsterna.

det nu å riksstaten uppförda anslaget till flyktinghjälp, som efter tillkomsten av en allmän beredsskapsstat lämpligen bör redovisas å denna, samt det av tjänstepliktslagen m. m. betingade anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft, vilket i år upptagits å försvarsberedskapsstaten men, enligt vad jag i annat sammanhang förordar, nästa budgetår bör överföras till allmän beredskapsstat.

Vidare böra anslag finnas för sådana angelägna anläggningsarbeten som nu måste skjutas åt sidan på grund av nödvändigheten att begränsa investeringsverksamheten men som böra komma till stånd, om marknadsläget skulle lätta.

Slutligen erfordras dels anslag för förstärkning av det å riksstaten anvisade anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. m., dels anslag till de allmänna arbeten som böra komma till utförande, om en omfattande arbetslöshet skulle hota. Sistnämnda anslag böra såvitt möjligt uppföras med sedvanlig detaljspecifikation men måste sannolikt delvis anvisas såsom kollektivanslag för visst arbetsområde.

Den första gruppen anslag böra tydligen omedelbart kunna få disponeras för avsedda ändamål. Anslagen äro att hänföra till beredskapsstaten endast därför, att de enligt numera tillämpade regler för statsbudgetens avgränsning icke avse sådana normala utgifter som falla under vanliga balanseringskrav. Anslagens sammanlagda belopp böra emellertid redovisas i riksstaten på samma sätt och av samma skäl som den totala medelsanvisningen å beredskapsstaten för försvarsväsendet (jfr 1943 års statsverksproposition, Inkomster å driftbudgeten, sid. 15).

Anslag hänförliga till den andra gruppen böra utan förnyad prövning från riksdagens sida stå till Kungl. Maj:ts förfogande, om en sådan lättnad i marknadsläget skulle komma till stånd, att det anses möjligt att utan åsidosättande av andra, mera väsentliga intressen låta de med anslagen avsedda arbetena komma till utförande.

Å riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisades ett antal anslag för anläggningsarbeten såsom s. k. B-anslag. Dessa anslag avsågo arbeten som visserligen i och för sig framstodo såsom angelägna men som likväl i rådande finansiella läge ansågos böra komma till stånd först om så syntes lämpligt även av arbetslöshetsskäl. I viss utsträckning ha dessa anslag sedermera utnyttjats. Åtskilliga av anslagen kvarstå emellertid orörda. De torde samtliga böra vid utgången av innevarande budgetår indragas och ersättas med anslag på allmän beredskapsstat eller -—- i ett fåtäl fall —- på den ordinarie kapitalbudgeten. I viss utsträckning torde de med ifrågavarande anslag avsedda arbetena vara av sådan natur, att de på beredskapsstaten böra hänföras till den här behandlade andra anslagsgruppen.

Såsom exempel på ändamål som lämpligen kunna tillgodoses genom anslag av samma typ kan i övrigt nämnas landsbygdens elektrifiering och bostadsförbättring på landsbygden.

Hinder torde ej böra möta att disponera ifrågavarande anslag på så sätt, att medel av Kungl. Maj:t beviljas för med anslagen avsedda företag, även om marknadsläget icke lättats, med förbehåll att tidpunkten för arbetenas

16 Inkomsterna.

igångsättande skall bli beroende på särskild prövning av Kungl. Maj:t. Denna dispositionsform •— som tydligen icke är lämplig för arbeten avsedda för arbetslöshetens bekämpande, vilka måste nära anpassas efter en på förhand oviss arbetslöshetssituation och äro av en förhållandevis något lägre angelägenhetsgrad — erbjuder den fördelen, att arbetena kunna komma till utförande utan den tidsutdräkt som eljest vore ofrånkomlig. Godtages den här karakteriserade dispositionsformen, bör möjlighet också föreligga att omedelbart anlita specialanslagen för eventuellt erforderliga utgifter i samband med detaljplanering av ifrågavarande arbeten. Det för hela beredskapsstaten gemensamma planeringsanslaget skulle alltså icke anlitas för detta ändamål.

Den tredje anslagsgruppen slutligen bör vara bunden vid den gemensamma förutsättningen, att dispositionsrätt skall inträda först om en sådan mera allmän arbetslöshet skulle framträda, som påkallar igångsättandet av allmänna arbeten. Sättes beredskapsstaten i kraft i denna del, bör riksdagens medgivande därtill inhämtas eller riksdagen, om den icke är samlad, likväl beredas tillfälle att inom viss begränsad tid taga ställning till åtgärden. Det allmänna anslag för åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m., som enligt vad tidigare anförts bör upptagas å beredskapsstaten och där hänföras till den tredje anslagsgruppen, synes dock böra få disponeras intill visst belopp utan riksdagens hörande.

Huvuddelen av de arbeten, som avses med den senast behandlade gruppen beredskapsanslag, är för närvarande föremål för prövning inom investeringsutredningen. Utredningens och övriga med arbetsinventeringen sysselsatta organs förslag komma senare att granskas genom de olika fackdepartementens försorg. Då förslag i ämnet kunna avlåtas till riksdagen först sedan den förberedande prövningen i vanlig ordning slutförts, har det icke varit möjligt att beträffande den här behandlade tredje anslagsgruppen upprätta förslag till allmän beredskapsstat för nästa budgetår samtidigt med utformningen av riksstatsförslaget. Det är emellertid önskvärt, att den allmänna beredskapsstaten framlägges i ett sammanhang. Förslag till sådan stat kommer med hänsyn till berörda förhållanden att först vid en senare tidpunkt kunna anmälas för Kungl. Maj:t i och för framställning till riksdagen.

De i det föregående angivna allmänna riktlinjerna för den allmänna beredskapsstatens utformning ha upptagits till preliminärt bedömande redan i detta sammanhang på grund av den betydelse staten äger för anslagsavvägningen inom den ordinarie statsbudgeten. Även vid den stränga bedömning av anslagsbehoven som läget påkallar är det nödvändigt att lämna visst utrymme för en jämkning i planerna eller för utnyttjandet av en lättnad i arbetsmarknadsläget eller materialförsörjningen. (Jfr 1943 års statsverksproposition, För flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 9.) Det därav betingade behovet av en viss marginal vid bestämmandet av ramen för de anläggningsarbeten, till vilka anslag anvisas å statsbudgeten, minskas tydligen och kan t. o. m. synas bortfalla om en allmän beredskapsstat av föreslagen utformning upprättas. Det ligger dock i sakens natur, att gränsen mellan

Inkomsterna.

företag, som falla inom marginalen på riksstaten och kapitalbudgeten, samt arbeten hänförliga till den nyss karakteriserade andra anslagsgruppen måste vara rätt obestämd. Hur gränsen dragés blir beroende på uppfattningen om olika arbetens angelägenhetsgrad. Med utgångspunkt från den strängast möjliga bedömningsgrunden komma alltid vissa anslag, som av praktiska skäl böra anvisas på statsbudgeten, att framstå såsom hänförliga till marginalen. Detta förhållande synes icke vålla någon olägenhet, så länge frågan om tidpunkten och sättet för utförandet av olika arbeten är föremål för särskild prövning med hänsyn till tillgången på arbetskraft och material.

Med hänsyn till att en viss marginal trots den allmänna beredskapsstatens tillkomst av angivna skäl kvarstår i förslaget till kapitalbudget för nästa budgetår må i detta sammanhang erinras om vikten av att anslagsanvisningarna för anläggningsarbeten icke tagas till intäkt för åtgärder från myndigheternas sida, som kunna begränsa utrymmet för en senare, eventuellt skärpt prövning av de olika företagens lämplighet med hänsyn till marknadsläget. För de å beredskapsstaten tillgodosedda arbetenas del måste givetvis Kungl. Maj:ts medgivande inhämtas till varje kostnadskrävande eller på något sätt för framtiden bindande förberedelse- eller verkställighetsåtgärd, även när det är fråga om arbeten, vilka äro hänförliga till vad som här betecknats som den andra gruppen och vilka alltså stå vissa å kapitalbudgeten tillgodosedda arbeten ur praktiska synpunkter mycket nära.

Anslagsavvägningen på statsbudgeten påverkas under nästföljande budgetår icke endast av tillkomsten av en allmän beredskapsstat. Liksom hittills under kriget måste hänsyn tagas även till de å beredskapsstat för försvarsväsendet uppförda beloppen.

I enlighet med den kostnadsfördelning mellan sistnämnda stat och statsbudgeten, som numera genomförts, skola samtliga poster, som äro hänförliga till den år 1942 beslutade försvarsorganisationen, redovisas över statsbudgeten. På denna böra uppföras anslag även till sådana andra försvarsändamål, som avse försvarets fredsbehov. Övriga, med beredskapsåtgärderna sammanhängande försvarsutgifter böra liksom hittills täckas från de å beredskapsstaten uppförda anslagen.

På försvarsberedskapsstaten upptagas även anslag för vissa civila ändamål, som stå i omedelbart sammanhang med krigsläget eller äro en förutsättning för åtgärder inom ramen av gällande beredskapslagstiftning. Gemensamt för dessa anslag är att de skola äga en sådan tillfällig karaktär, att de icke falla under det krav på balansering som i princip uppställts för de å statsbudgeten redovisade, normala utgifterna. Ett tidigare å försvarsberedskapsstaten uppfört anslag för förmalningsersättningar överfördes sålunda vid årets statsreglering till riksstaten, sedan det visat sig, att behov av detta anslag kvarstod, även sedan de omständigheter bortfallit som ursprungligen motiverat dess införande. Likartade överväganden ha föranlett förslag om att ett förskottsanslag till prisclearing för fodermedel in. in. från och med nästa budgetår skall förvandlas till riksstatsanslag.

Itihang till riksdagens protokoll 19U. 1 sam!. Nr 1. Del 2. '2

18 Inkomsterna.

Utgifter för försvarsväsendet. Enligt den femårsplan för försvarsväsendets utbyggnad som fastställdes av 1942 års riksdag skulle förs var skostnaderna under perioden 1942/47 i genomsnitt uppgå till i runt tal 755 miljoner kronor för budgetår för att därefter sjunka till 650 miljoner kronor för budgetår. Av årskostnaderna under uppsättningsperioden föllo enligt planen 32 miljoner kronor på avskrivningar av nya byggnader och 157 miljoner kronor på övriga engångskostnader. Dessa beräkningar grundades på prisläget den 1 juli 1941. Kostnader betingade av prisstegring utöver detta läge skulle få föranleda ett överskridande av ramen.

Försvarsplanens kostnader, vilka avsågo försvarsväsendets fredsorganisation, förutsattes uppförda å riksstaten, medan däremot kostnaderna för erforderlig försvarsberedskap skulle bestridas från förskottsstaten för försvarsväsendet.

Enligt inom försvarsdepartementet verkställda beräkningar, för vilka departementschefen lämnar en närmare redogörelse vid anmälan av fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition, synes kostnadsramen under budgetåren 1942/43 och 1943/44 komma att överskridas med sammanlagt 159 miljoner kronor. Av detta belopp motsvarar emellertid en summa av 42 miljoner kronor prisstegring utöver prisläget den 1 juli 1941. Då vidare i runt tal 115 miljoner kronor avse ändamål, som falla utanför försvarsbeslutets kostnadsram, har denna alltså under perioden ifråga i huvudsak hållits.

För nästa budgetår äskas å fjärde huvudtiteln sammanlagt 793 miljoner kronor. Härtill komma avskrivningsanslag å tillhopa 28 miljoner kronor. Genomsnittskostnaden per budgetår enligt försvarsbeslutet överskrides alltså formellt med (793 + 28 — 755 =) 66 miljoner kronor.

Överskridandet hänför sig till ett belopp av 44 miljoner kronor till prisstegringar. Denna summa skall alltså anses falla utom kostnadsramen.

Ytterligare 16 miljoner kronor av det sammanlagda överskridandet hänföra sig till ändamål som ligga vid sidan av 1942 års försvarsbeslut. Icke mindre än 7.5 miljoner kronor avse gäldandet av vissa från tolfte huvudtiteln överförda pensionskostnader m. in. För engångskostnader för byggnads- och reparationsberedskap äskas i riksstatsförslaget drygt 6 miljoner kronor. Iståndsättning och modernisering av pansarkryssaren Fylgia kräver ett anslag å något över 1 miljon kronor. Återstoden, eller omkring 1 miljon kronor, avser vissa merkostnader för remontering, viss materialanskaffning för marinen samt förbättring av tandvården inom försvarsväsendet.

Det egentliga överskridandet av de beräknade genomsnittskostnaderna under uppbyggnadsperioden uppgår efter hänsynstagande till här angivna kostnadsposter till (66 — 44 — 16 =) i runt tal 6 miljoner kronor, vilket belopp utgör saldot mellan en underbelastning av kostnadsramen för armén och flygvapnet samt för kapitalavskrivningar med sammanlagt 9 miljoner kronor och överskridanden av den beräknade årskostnaden för marinen med drygt 2 miljoner kronor och för gemensamma ändamål med över 13 miljoner kronor. Dessa differenser i förhållande till kostnadsramen spegla blott i relativt ringa utsträckning utgifter för helt nya ändamål. De viktigare av-

Inkomsterna.

stegen från försvarsbeslutet i årets statsverksproposition avse utbyggande av länslasarettet i Karlskrona (2.G miljoner kronor), utrustande av nya verkstäder vid armén (0.8 miljon kronor), årskostnader för byggnads- och reparationsberedskapen (0.4 miljon kronor) samt vissa anläggningar inom Bodens fästning (0.3 miljon kronor). För andra av chefen för försvarsdepartementet särskilt specificerade nya ändamål äskas sammanlagt något över 0.5 miljon kronor. I övrigt förklaras överskridandet av kostnadsramen genom den ursprungligen planlagda organisationens utbyggnad samt omorganisationen av försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter i enlighet med beslut vid fjolårets riksdag.

En jämförelse mellan försvarskostnadema enligt gällande riksstat och enligt statsverkspropositionen ger vid handen, att en ökning kommit till stånd på fjärde huvudtiteln med 7.5 miljoner kronor samtidigt som avskrivningskostnaderna sjunkit med närmare 3.5 miljoner kronor. En nettoökning med 4 miljoner kronor föreligger alltså.

Utgifter för civila ändamål. Vid anmälan av finansplanen i fjolårets statsverksproposition lämnades en redogörelse för de starkt restriktiva principer som i anslutning till de fastställda riktlinjerna för den ekonomiska politiken tillämpats vid prövningen av anslagsäskandena för civila ändamål. Samma principer ha ansetts böra i huvudsak fasthållas även under höstens budgetarbete. Det är emellertid givet, att trycket av olika, under krigsåren tillsvidare undanskjutna behov successivt ökas. Trots angelägenheten av sträng återhållsamhet måste därför medel efter en tids förlopp åter äskas i vidgad omfattning för att icke skadeverkningar skola framträda. Både av detta skäl och med tanke på de krav, som fredsberedskapen ställer, har det i årets statsverksproposition ansetts nödvändigt att räkna med utgifter för vissa ändamål som tidigare avvisats.

Ett särskilt problem resa de vilande lönefrågorna. Löneregleringsarbetet har under ett par år legat nere. I årets statsreglering har man med hänsyn till lönestoppsprincipen också underlåtit att verkställa eljest befogade korrigeringar av ojämnheter ifråga om den ersättning som utgår till olika personalgrupper. Trots de orättvisor som härigenom kommit att kvarstå och trots den konkurrens om arbetskraften från enskilda arbetsgivares sida, som i viss utsträckning framträtt, har det ansetts motiverat att ännu ett år uppskjuta lösningen av de olika lönefrågorna och avvisa förslag om löneförbättring utan samtidig förändring av arbetsuppgifterna. Från denna huvudregel har emellertid undantag gjorts för smärre, särskilt ogynnsamt ställda personalgrupper, där så kunnat .ske utan föregripande av prövningen av ännu öppna frågor av större räckvidd. Bland de löneregleringsspörsmål som icke heller under höstens budgetarbete upptagits till prövning men till vilka ställning bör tagas inom eu nära framlid vill jag särskilt nämna dels den av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga behandlade frågan om revision av tjänsteförteckningen för civilförvaltningen i vad angår byråchefs- och rådstjänster in. fl. befattningar, dels de likaledes av särskilda sakkunnigberedningar behandlade spörs-

20 Inkomsterna.

målen om revision av tjänsteförteckningen i vad avser statens sinnessjukhus m. fl. institutioner samt om löneställningen för vetenskapligt utbildad personal vid de s. k. lärda verken och för institutionsvaktmästare. En omprövning av utgående ersättningar för innehavare av arvodesbefattningar samt av frågan om överförande av viss personal å extraordinarie stat bör samtidigt komma till stånd.

Samtliga anslag ha beräknats med utgångspunkt från nuvarande priser och löneläge. Det förutsättes därvid, att eventuella kostnadsstegringar skola kunna bäras inom ramen av anvisade belopp genom rationaliseringar eller ökad sparsamhet med material m. m. Risk för anslagsöverskridanden föreligger dock givetvis med den angivna beräkningsmetoden.

Med avseende å anslagsfrågor som icke vid uppgörandet av riksstaten förelegat fullt utredda har i år tillämpats samma förfaringssätt som vid utarbetandet av fjolårets statsverksproposition. Nya ändamål, som eventuellt böra erhålla anslag men för vilka anslag ännu icke kunna definitivt äskas, ha sålunda förebådats genom uppförande av beräknade anslag endast i de fall, då ett preliminärt ståndpunktstagande kunnat ske med stöd av den utredning som förelegat. I den mån under budgetarbetet anmälda äskanden, som av angivna skäl ej förebådats, senare under riksdagen komma att föreligga fullt utredda och-därvid anses böra godtagas, komma förslag då att framläggas för riksdagen, oaktat medel ej beräknats i förslaget till statsbudget. Anslagsäskanden, som inkomma först efter budgetarbetets avslutning och alltså ej kunnat ens preliminärt prövas under detta, torde i regel icke komma att kunna bli föremål för framställning till riksdagen.

Trots den restriktiva anslagsprövning som även i år tillämpats har det icke kunnat undvikas, att en avsevärd sammanlagd utgiftsökning för civila ändamål uppkommit på budgeten. Denna uppgår till 120 miljoner kronor. Med denna utgiftsökning bör emellertid jämföras en helt automatisk stegring av anslagssumman, inklusive en överföring av utgifter från försvarsberedskapsstaten, på brutto ungefär 130 miljoner kronor. Differensen förklaras av väsentligen automatiska utgiftsreduktioner av sådan omfattning, att de lämna visst utrymme för nya utgifter.

De utgiftsförändringar som återspeglas i här angivna tal torde nu få belysas genom en närmare redogörelse för utvecklingen under de olika huvudtitlarna.

Under första huvudtiteln föreligga icke några mera väsentliga anslagsförändringar.

Andra huvudtiteln utvisar en ökning av omkring 0.9 miljon kronor, varav cirka 0.3 miljon kronor hänföra sig till en beräknad ökning till följd av förslag om höjda reseersättningar till nämndemän och omkring 0.3 miljon kronor faller på fångvårdsanstalterna.

Tredje huvudtiteln företer vid jämförelse med gällande riksstat den förändringen, att anslaget till förstärkning av utrikesrepresentationen och effektivisering av upplysningsverksamheten i Amerika å 0.9 miljon kro-

Inkomsterna.

nor bortfallit och beloppet fördelats på huvudtitelns olika anslag. Därutöver har inträtt en ökning med 0.6 miljon kronor, vilken dock till större delen är betingad av den utbyggnad av utrikesrepresentationen, som genomfördes under fjolåret ehuru anslagen då icke uppräknades.

Femte huvudtiteln visar en nettoökning av i runt tal 29 miljoner kronor. Huvudparten av denna ökning förklaras av automatiska utgiftsstegringar, fallande på en mångfald olika anslag. Särskilt betydande sådana stegringar föreligga för ett fåtal anslag på socialstaten, såsom bidragsanslagen till arbetslöshetskassor med 2 miljoner kronor, till folkpensioner och invalidunderstöd med 3 miljoner kronor och till sjukkassor med 3 miljoner kronor. För mödrahjälpsanslagen föreligger en ökning av i runt tal 3.5 miljoner kronor, varav omkring 1 miljon kronor kan beräknas vara hänförlig till en ändring av grunderna. Anslagen till länsstyrelserna ha höjts med i runt tal 2 miljoner kronor i anledning av den nya taxeringsorganisalionen. Anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering har preliminärt uppräknats med 9 miljoner kronor; denna ökning representerar dock icke en ökad medelstilldelning, enär höjningen motsvarar en vid ingången av löpande budgetår beräknad reservation å anslaget. Kostnaderna för arbetsmarknadskommissionens löner och omkostnader ha preliminärt beräknats höjda med tillhopa 1.5 miljoner kronor. För medicinalstaten samt hälso- och sjukvården föreligger en sammanlagd nettoökning på 5 miljoner kronor. Bidragen till drift av epidemisjukhus ha beräknats stiga med 0.6 miljon kronor, och för skyddsympning mot difteri har upptagits ett anslag av 0.3 miljon kronor. Vidare föreligga icke obetydliga ökningar för bidragsanslagen till eanföreanstalter och till avlöning åt distriktsbarnmorskor, nämligen med för vardera anslaget 0.5 miljon kronor. Sinnessjukhusens omkostnader ha beräknats stiga med 0.6 miljon kronor.

För sjukvård i Sverige åt invalider och barn från de nordiska grannländerna ha anslagen höjts med sammanlagt 2 miljoner kronor. Ett tidigare anslag till flyktingars uppehälle in. m. på 1 miljon kronor har bortfallit, då kostnaderna för ändamålet förutsatts skola bestridas från allmän beredskapsstat. Anslaget till främjande av bostadsbyggande på landsbygden har nedräknats med 2.5 miljoner kronor.

För sjätte huvudtiteln föreligger en minskning med omkring 4.8 miljoner kronor. I huvudtitelns slutsumma ingår bland annat anslag till ersättning till postverket för vissa portofria försändelser, vilka anslag på grundval av en nyligen företagen beräkning av antalet försändelser uppräknats med drygt 9 miljoner kronor. Ä andra sidan har minskning inträtt med omkring 15.3 miljoner kronor i fråga om anslagen till väg- och vattenbyggnadsväsendet, huvudsakligen beroende på att vissa kostnader vid övergången till den nya organisationen av vägväsendet bortfallit. Anslaget till försvarsberedskap vid statens järnvägar har föreslagits sänkt med omkring 0.2 miljon kronor. Huvudsakligen till följd av vägväsendets förstatligande ha kristillläggskostnaderna beräknats öka med 0.4 miljon kronor. I fråga om byggnadsväsendet har en ökning av inemot 0.3 miljon kronor inträtt. Ersällningsanslaget till allmänna fastighetsfonden, byggnadsstyrelsens delfond, har upp-

22 Inkomsterna.

räknats med närmare 0.2 miljon kronor. Till statens geotekniska institut ha för första gången upptagits anslag å tillhopa omkring 0.2 miljon kronor.

Sjunde huvudtiteln företer en nettominskning av inemot 2.6 miljoner kronor. Därvid har en minskning på icke mindre än 4 miljoner kronor upptagits i fråga om bidrag till skattetyngda kommuner, vartill kommer att anslagen till tullverket uppskattats till omkring 0.7 miljon kronor lägre belopp än för budgetåret 1943/44. Genom att medel beräknats för allmän fastighetstaxering har uppkommit en ökning med 1.7 miljoner kronor. Vidare har anslaget till kostnader för årlig taxering föreslagits höjt med 0.3 miljon kronor.

Åttonde huvudtiteln utvisar ökningar om sammanlagt över 6 miljoner kronor, varav 3.6 miljoner kronor belöpa på folkundervisningen, 1.3 miljoner kronor på yrkesundervisningen samt återstoden fördelar sig relativt jämnt över de olika ändamål, som tillgodoses under huvudtiteln. Genom nomadskolbyggnadernas överförande till kapitalbudgeten minskas huvudtitelns slutsumma med 0.5 miljon kronor, varför nettoökningen i förhållande till löpande riksstat begränsas till 5.7 miljoner kronor.

Nionde huvudtiteln utvisar en anslagsökning om icke mindre än 42.5 miljoner kronor, varav 31 miljoner kronor hänföra sig till den förut omnämnda överföringen från beredskapsstat av anslaget till prisclearing för fodermedel. Bland övriga större utgiftsökningar märkas höjningar — i enlighet med verkställda preliminära beräkningar av medelsbehovet — av anslagen för svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet och till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område med 7.5 resp. 1 miljoner kronor. I anledning av föreslagen uppräkning av inkomsterna av totalisatormedel med 1 miljon kronor företer vidare avsättningen till stuteriväsendets fond en ökning med samma belopp. Slutligen kan nämnas, att i riksstatsförslaget upptagits anslag om tillhopa 0.7 miljon kronor för bidrag till ladugårdsförbättringar och täckdikningar, medan innevarande budgetår för samma ändamål ett lika stort belopp utgår från budgetåret 1940/41 anvisade B-anslag.

Tionde huvudtitelns slutsumma har sänkts genom bortfall av vissa utgifter å drygt 2 miljoner kronor för åtgärder till minskande av minrisken för handelsfartygen. Däremot ha andra dylika utgifter å 0.3 miljon kronor tillkommit, samt en höjning av avsättningen till fonden för idrottens främjande med 0.5 miljon kronor föreslagits. Nettominskningen för huvudtiteln utgör sålunda endast 1.2 miljoner kronor.

Elfte huvudtiteln visar en ökning på 7.8 miljoner kronor, fördelad med 4.8 miljoner kronor på krisförvaltningen och 3 miljoner kronor på förmalningsersättningar.

Anslagen under tolfte huvudtiteln visa en helt automatisk ökning av utgifterna för pensioner med 7 miljoner kronor.

Fjortonde huvudtiteln företer en ökning med i runt tal 0.4 miljon kronor, vilken väsentligen betingas av utvidgningen av riksgäldskontorets verksamhet.

För de under utgifter för statens kapitalfonder uppförda titlarna föreligga ökningar med 0.1 miljon kronor för luftfartsfonden, 32 mil-

Inkomsterna.

joner kronor för räntor å statsskulden samt drygt 2.5 miljoner kronor för avskrivning av nya kapitalinvesteringar. Sistnämnda stegring förklaras i huvudsak av ökad medelsanvisning för lånestöd åt bostadsbyggnadsverksamheten.

Inkomstberäkningen. Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för nästa budgetår bygger på förutsättningen, att de under kriget beslutade skattehöjningarna och nya skatterna skola fortbestå. I jämförelse med de å riksstaten för löpande budgetår uppförda inkomsterna innebär riksräkenskapsverkets uppskattning, att statens intäkter skulle stiga med i runt tal 326 miljoner kronor. Inkomstökningen hänför sig huvudsakligen till ökade skatteintäkter.

Av den beräknade inkomststegringen motsvaras något över 200 miljoner kronor av det motsedda överskottet i inkomstutfallet redan för löpande budgetår. Den ökning utöver årets inkomstutfall å drygt 100 miljoner kronor, varmed riksräkenskapsverket räknar, motsvarar i huvudsak den merinkomst, som förutses uppkomma enbart å de inkomsttitlar, vilkas utfall betingas av de ekonomiska förhållandena under år 1943. De övriga inkomstiitlarna tillsammantagna, för vilka utfallet är beroende av den kommande ekonomiska utvecklingen, ha föreslagits uppförda med i stort sett samma belopp som de beräknas giva innevarande budgetår.

I jämförelse med de i riksstaten för löpande budgetår uppförda inkomsterna innebära riksräkenskapsverkets beräkningar höjningar över nästan hela linjen. För den direkta beskattningen förutses en fortsatt stegring av det taxerade beloppet vid 1944 års taxering, vilket föranlett riksräkenskapsverket att uppräkna inkomst- och förmögenhetsskatten med 90, värnskatten med 75, krigskonjunkturskatten med 15 och den särskilda skatten å förmögenhet med 1 miljoner kronor. För stämpelmedlen motses en ökning med 5 miljoner kronor. Automobilskattemedlens båda inkomsttitlar beräknas sammanlagt ge ett 2.5 miljoner kronor större belopp än för innevarande budgetår. Av ökningen falla 2 miljoner kronor på fordonsskatten och 0.5 miljon kronor på bensinskatten. Även för den indirekta beskattningens del räknar ämbetsverket med avsevärda stegringar. För varuskatt och trafikskatt förutses inkomsttillskott med respektive 15 och 2 miljoner kronor, medan däremot den allmänna omsättningsskatten beräknas ge ett 10 miljoner kronor mindre belopp än beräknat. Kaffeskatten och tobaksskatten ha beräknats ge respektive 3 och 60 miljoner kronor större inkomst än som uppförts i riksstaten för löpande budgetår. Inkomsterna av rusdrycksmedel ha uppräknats med sammanlagt 27 miljoner kronor, maltdrycksskatten och skatten å läskedrycker med respektive 3 och 2 miljoner kronor.

För affärsverksfonderna har beräknats en inkomstökning i förhållande till gällande riksstat med It) miljoner kronor, fördelad med 8 miljoner kronor på postverket och 2 miljoner kronor på statens vattenfallsverk.

Bland övriga mera betydande ändringar må nämnas en höjning av folkpensionsavgifterna och lotterimedlen med vardera 4 miljoner kronor samt av inkomsterna av statens aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag med

24 Inkomsterna.

2 miljoner kronor. Ränteinkomsterna under fonden för låneunderstöd och det för försvarsväsendets fastighetsfond beräknade överskottet ha ökats med vardera 3 miljoner kronor, vilket förklaras av de sista årens omfattande investeringar i fonderna. En ränteförlust å de finska krediterna medför en inkomstminskning med drygt 2 miljoner kronor under diverse kapitalfonder. För uppbörd i statens verksamhet motses en inkomstökning med sammanlagt 6 miljoner kronor.

Jag torde i det följande närmare få redogöra för de antaganden som ligga till grund för riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. Allmänt sett kan sägas, att riksräkenskapsverket icke ansett sig böra räkna med en fortsatt höjning av den allmänna pris- och inkomstnivån men å andra sidan icke heller lämnat någon marginal för återverkningarna av en ytterligare försämring av försörjningen. Av den följande översikten över beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna framgår, att jag ansett mig preliminärt böra godtaga ämbetsverkets uppskattningar med undantag för beräkningen av vissa av affärsverkens och av de båda fastighetsfondernas överskott, vilka justerats med hänsyn till kapitalbudgetens föreslagna omläggning. Mindre jämkningar ha även vidtagits av inkomsterna vid länsarkitektsinstitutionen och av övriga diverse inkomster i anledning av i statsverkspropositionen framlagda förslag.

Medan riksräkenskapsverkets inkomstberäkning ger till resultat en inkomstsumma å riksstaten av 3,111 miljoner kronor, förordar jag, att inkomsterna i riksstatsförslaget beräknas till sammanlagt 3,106 miljoner kronor. Jag förutsätter, att inkomstberäkningen med hänsyn till rådande ovissa förhållanden underkastas en allmän översyn i samband med det slutliga fastställandet av riksstaten.

Utgifter å beredskapsstaten för försvarsväsendet. Enligt av fjolårets riksdag godkända principer bör å riksstaten redovisas även utgiftssumman å den särskilda beredskapsstaten för försvarsväsendet. Denna summa som i år uppgår till 1,325 miljoner kronor beräknas preliminärt i förslaget till försvarsberedskapsstat till 1,025 miljoner kronor. Med avseende å de olika anslagen må här nämnas, att de löpande kostnaderna för försvarsberedskapen uppskattas till oförändrade belopp, medan däremot det för engångskostnader uppförda anslaget föreslås reducerat från 300 till 100 miljoner kronor. Anslagen till överflyttning av arbetskraft och till prisclearing för fodermedel å sammanlagt 90 miljoner kronor anvisas å den allmänna beredskapsstaten respektive riksstaten samt bortfalla alltså i detta sammanhang. Slutligen föreslås anslaget till prisreglerande åtgärder reducerat från 20 till 10 miljoner kronor.

Såsom tidigare anförts, bör senare framläggas förslag till allmän beredskapsstat för nästa budgetår. Möjlighet saknas ännu att beräkna, hur stora belopp som böra uppföras å denna stat. Det kan ej heller ännu avgöras, i vilken utsträckning anslagen å ifrågavarande stat böra redovisas å riksstaten.

Inkomsterna.

25 Vid bedömandet av den slutliga balansen på riksstaten böra här angivna förhållanden skänkas beaktande. Det må emellertid framhållas, att reduktionen av anslagssumman på försvarsberedskapsstaten, i den mån den icke betingas av en överföring av anslag till annan stat, väsentligen förklaras av en anpassning efter den väntade anslagsbelastningen under löpande budgetår och alltså icke speglar en förbättring i det finansiella läget i jämförelse med detta år.

Underskottets finansiering. Mot en beräknad inkomstsumma på 3,106 miljoner kronor stå utgifter, som antagas vara av mera bestående natur och till vilka medel därför anvisas å riksstaten, till ett belopp av 2,749 miljoner kronor. Inkomstöverskottet på 357 miljoner kronor försvinner emellertid och förbytes i ett underskott på cirka 668 miljoner kronor, när till den nämnda utgiftssumman lägges en försvarsberedskapsstat på 1,025 miljoner kronor och de samlade utgifterna stiga till 3,774 miljoner kronor. I riksstaten för innevarande budgetår är underskottet uppskattat till 1,166 miljoner kronor. Till det nu beräknade underskottet för nästa budgetår bör emellertid senare läggas ett belopp för utgifter å allmän beredskapsstat. Vid bedömningen av utvecklingen av finansläget har man även att beakta, att reduktionen av underskottet delvis förklaras av den förut angivna anpassningen av vissa anslag på försvarsberedskapsstaten efter den väntade belastningen under löpande budgetår. Med hänsyn till här nämnda förhållanden kan budgetläget nu sägas vara i stort sett detsamma, som då statsregleringen för innevarande budgetår fastställdes. De överväganden vartill den statsfinansiella utvecklingen ger anledning äro därför också av samma natur som för ett år sedan.

Det synes ofrånkomligt, så länge de av krigsläget föranledda beredskapsåtgärderna äga bestånd, att räkna med samlade statsutgifter av en storleksordning, som inte väsentligt avviker från den nu antagna. Vid oförändrade skattesatser och inkomster i övrigt uppstår ett underskott, vars finansiering måste bedömas icke blott från synpunkten av budgetbalans i trängre bemärkelse -— alltså jämvikt mellan driftsutgifterna och verkliga inkomster -— utan också med hänsyn till verkningarna på den finansiella balans i vidare bemärkelse, som består däri, att en ökning av statens utgifter motväges av en minskning i de enskilda medborgarnas utgifter, vare sig denna minskning kommer till stånd gepom beskattning, upplåning eller på annat sätt.

De skäl som tidigare anförts för en täckning av extraordinära, utgifter med hjälp av lånemedel, synas mig fortfarande bärande. Så länge de av kriget och kristiden förorsakade utgifterna rimligen kunna betraktas såsom övergående, torde kraven på balans i trängre bemärkelse icke kunna göras gällande med sådan styrka, att de övervinna betänkligheterna mot den höjning av skatteinkomsterna, som en dylik balans skulle göra nödvändig. De ogynnsamma verkningar, som en under avsevärd tid fortsatt lånefinansiering kan antagas medföra genom att stärka tendenserna till ojämnhet i förmögenhetsfördelningen, kunna emellertid icke lämnas ur räkningen och utgöra i och för sig motiv för att så långt det är möjligt nedbringa underskottets storlek.

26 Inkomsterna.

Lånefinansieringens inverkan på den ekonomiska balansen i vidare bemärkelse har ända sedan krigets början stått i medelpunkten för intresset. I strävan att vidmakthålla denna balans stå verkliga statsinkomster i form av skatter och statslån, som gäldas av medborgarnas löpande inkomster, bredvid varandra som likvärdiga medel att överföra enskildas köpkraft till det allmänna. Den nu verkställda utredningen av statsutgifternas finansiering under de gångna krigsåren lämnar en klarare bild av utvecklingen än den som förut kunnat vinnas. Den visar i vilken utsträckning strävandet krönts med framgång, men också var riskmomenten äro att söka. Den kortfristiga upplåningen genom bankernas förmedling torde icke innebära en sådan neutralisering av de enskildas köpkraft som är en av förutsättningarna för den eftersträvade finansiella balansen.

Vid de överläggningar, som under hösten 1942 ledde till programmet om prisstopp, lönestopp och stabilisering av penningvärdet, spelade frågan om »den överflödiga köpkraften» och sättet för dess uppsugning genom skatter och lån en icke oväsentlig roll. Om oron för den prisuppdrivande verkan av en köpkraftig efterfrågan är mindre nu, får detta i främsta rummet anses vara en följd av den psykologiska verkan, som framgången för stabiliseringsprogrammet utövat. Effektiviteten av de direkta regleringarna genom ransoneringar, priskontroll och överenskommelser mellan de stora grupperna av företagsägare och löntagare har hittills visat sig vara större än man på många håll vågade vänta.

Dessa erfarenheter röja inte undan de risker, som bristen på balans mellan tillgänglig köpkraft och tillgången på varor till gällande priser får anses innebära. Men det synes vara rimligt att ta hänsyn till dessa erfarenheter, då det gäller att mot varandra väga de olika åtgärder som stå till buds för vinnande av en bättre balans. Sedan utgiftsramen fixerats, kan frågan om balansen reduceras till att gälla, hur täckningen av utgifterna skall fördelas mellan skatter och olika former av lån. Att lånefinansieringen inte alltid fyllt sin uppgift att i tillräcklig grad neutralisera enskildas köpkraft har redan framhållits. Den närmast liggande slutsatsen lär vara, att ökad uppmärksamhet får ägnas frågan om de lämpligaste formerna för statens upplåning. Avgörande skäl för att i ökad utsträckning övergå till finansiering med skattemedel synas däremot knappast föreligga. Någon hemställan om ändring i nu utgående skatter ingår sålunda icke i budgetförslaget.

Beräkning av de särskilda inkomsttitlarna.

Allmänna förutsättningar. Riksräkenskapsverket redogör i sin skrivelse med förslag till inkomstberäkning för budgetåret 1944/45 inledningsvis för vissa sidor av den statsfinansiella utvecklingen under krigsåren samt preciserar i anslutning därtill de antaganden på vilka beräkningen grundats. Ämbetsverket framhåller, att inkomstutfallet hänför sig till c:a 40 procent till de

Inkomsterna.

ekonomiska förhållandena under kalenderåret 1943 men i övrigt till den nu mycket svårbedömbara utvecklingen därefter fram till slutet av budgetåret 1944/45.

I stort sett har verket, på samma sätt som under de senast förflutna åren, fått stanna vid att räkna upp de inkomsttitlar som bestämmas av utvecklingen under år 1943 med hänsyn till vad som är känt rörande denna samt att låta inkomstberäkningen för övriga titlar bestämmas av det sannolika utfallet under innevarande budgetår. Detta beräkningssätt framstår för närvarande som det mest naturliga. Teoretiskt berättigat är det dock givetvis endast under vissa bestämda förutsättningar, vilkas innebörd närmare utvecklats av riksräkenskapsverket.

Ämbetsverket erinrar om att förändringarna i fråga om varuförsörjningen under kriget framtvungit allt flera statsingripanden på skilda områden. Den militära och ekonomiska beredskapen har nödvändiggjort betydande omläggningar av produktion och konsumtion. Sedan handelsvägarna i stor utsträckning blivit spärrade, ha genomgripande omläggningar skett även i fråga om utrikeshandeln. Vid en inkomstberäkning efter nyss karakteriserade metod tages uppenbarligen ingen hänsyn till de förändringar av nu berörda förhållanden och därmed i den ekonomiska utvecklingen, som skulle inträffa, om kriget upphörde före utgången av den period beräkningen avser. Efter en erinran om de ökade statsbeställningarnas och den militära beredskapens återverkan på arbetsmarknaden och om den fortsatta varuknapphetens inflytande på produktionsinriktning och priser understryker ämbetsverket vidare inkomstutvecklingens beroende av en fortsatt stabilisering av den inhemska pris- och lönenivån.

Sammanfattningsvis angiver riksräkenskapsverket såsom sin arbetshypotes vid inkomstberäkningen, att den ekonomiska utvecklingen i Sverige i stort sett icke skall i ogynnsam riktning påverka statens inkomstförhållanden under den period beräkningen avser samt att pris- och lönenivån under samma tid icke skall undergå någon mera betydande förändring. Beträffande de enskilda inkomsttitlarna räknar ämbetsverket med att utvecklingen även under nästkommande budgetår skall komma att utvisa stora avvikelser från de linjer som tidigare betraktats som normala.

Under rådande förhållanden finner riksräkenskapsverket det naturligt, att inkomstberäkningen göres till föremål för en allmän översyn vid tiden för fastställandet av riksstaten för nästa budgetår.

Enligt nu verkställda beräkningar kommer inkomstutfallet under innevarande budgetår att bli väsentligt gynnsammare än som antogs så sent som i maj 1943. Detta förhållande förklaras i huvudsak av en starkare ökning av de taxerade inkomsterna, än då tillgängligt material gav riksräkenskapsverket anledning att räkna med. Utvecklingen är ägnad alt understryka den osäkerhet som för närvarande måste vidlåda inkomstberäkningarna. Dessa få på förut antytt sätt ske efter metoder vilka ur praktiska synpunkter framstå

28 Inkomsterna.

såsom välmotiverade men förutsätta en viss gestaltning av den ekonomiska och politiska utvecklingen om vars sannolikhet man saknar varje möjlighet att döma.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning tager icke hänsyn till möjligheten, att statsinkomsternas nuvarande, högt uppdrivna nivå kan komma att bli utsatt för allvarliga rubbningar, men förutsätter å andra sidan, att prisoch lönenivån även fortsättningsvis skall kunna hållas relativt stabil. Såsom framgår av vad jag redan anfört finner jag det av ämbetsverket tillämpade beräkningssättet erbjuda en naturlig lösning på svårigheterna. Jag vill dock ånyo understryka dess svagheter och förutsätter i likhet med verket, att inkomstberäkningen senare under riksdagen skall göras till föremål för en allmän översyn. De resultat till vilka ämbetsverket kommit ha underkastats sedvanlig granskning inom finansdepartementet, för vilken det emellertid i rådande läge saknas anledning att närmare redogöra. Jag torde därför få begränsa mig till ett fåtal punkter som av olika skäl förtjäna att särskilt uppmärksammas.

Vissa skatter på inkomst, förmögenhet och rörelse. För inkomst - och

förmögenhetsskatten redovisades för budgetåret 1942/43 en nettoinkomst av 491 miljoner kronor mot i riksstaten beräknade 460 miljoner kronor. I riksstaten för budgetåret 1943/44 är denna inkomsttitel uppförd med 545 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket beräknar nu, att därunder skall inflyta 580 miljoner kronor. Merinkomsten beror enligt riksräkenskapsverket i huvudsak på en underskattning av utvecklingen av inkomsterna för fysiska personer och svenska aktiebolag.

Vid beräkningen av utfallet av 1944 års taxering, som är avgörande för den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens belopp under budgetåret 1944/45, stödjer sig riksräkenskapsverket på en analys av skatteunderlagets utveckling från 1942 års till 1943 års taxering. Då någon uppdelning på olika inkomstkällor icke förekommer i statistiken över taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, begagnar sig ämbetsverket för denna analys av den uppdelning som finnes beträffande taxeringen till kommunal inkomstskatt. Det framgår härav, att inkomsten av jordbruksfastighet ökat med 13.9 procent och av annan fastighet med 28.4 procent. Då dessa inkomststegringar blott avse den del av inkomsten som överskjuter den kommunala garantiskatten (fyra procent av skogsvärdet och fem procent av fastighetsvärdet i övrigt), beräknar riksräkenskapsverket den häremot svarande stegringen av den till statsskatt uppskattade inkomsten av jordbruksfastighet till 10 procent, medan däremot ämbetsverket beträffande inkomsten av annan fastighet icke anser sig kunna draga någon slutsats om utvecklingen av den till statsskatt uppskattade inkomsten. Inkomst av rörelse m. m. steg för fysiska och juridiska personer sammanlagt med 13.7 procent, varvid dock är att märka, att stegringen för svenska aktiebolag endast utgjorde 7.7 procent. Inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, som är

Inkomsterna.

den dominerande skattekällan, steg med 16.1 procent och inkomst av kapital med 2.0 procent. Totalresultatet för den kommunala taxeringens del blev en stegring av den uppskattade inkomsten från 9,020 miljoner kronor vid 1942 års taxering till 10,371 miljoner kronor vid 1943 års taxering eller med 15.0 procent. För taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt svarade häremot en stegring av det taxerade beloppet från 8,720 till 10,016 miljoner kronor, eller med 14.9 procent.

Det påräkneliga utfallet av 1944 års taxering är väsentligen beroende av den ekonomiska utvecklingen under kalenderåret 1943. Med ledning av de beräkningar, som riksräkenskapsverket på grundval av tillgängligt statistiskt material gjort rörande sysselsättning och arbetslöshet inom industrien, utvecklingen av utrikshandeln, årets skörderesultat m. m., har riksräkenskapsverket ansett sig kunna räkna med en fortgående höjning av taxeringsresultaten i förhållande till 1943 års taxering, ehuru på grund av prisoch lönestoppet höjningen antagits bliva lägre än vid nästföregående taxering. Den vid 1943 års riksdags höstsession genomförda utbyggnaden av taxeringsorganisationen har även antagits komma att leda till en icke oväsentlig höjning av taxeringsresultaten vid 1944 års taxering.

För de olika i A-längden upptagna skattskyldiga, fysiska personer m. fl., beräknas förvärvskällan inkomst av jordbruksfastighet vid 1944 års taxering på grund av prissättningen å jordbruksprodukter och ökad inkomst av skogsprodukter redovisa ett belopp, som icke oväsentligt överstiger 1943 års nivå. Inkomst av annan fastighet beräknas däremot på det hela taget oförändrad.

Under förvärvskällan inkomst av rörelse räknas med en stegring med 8 procent beroende på inträdd ökning av handelsomsättningen och i någon mån på fortgående utförsäljning av inneliggande lager.

Inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet har, enligt vad riksräkenskapsverket framhåller, påverkats av en råd olika omständigheter under år 1943. Enligt uppgifter, som erhållits från socialstyrelsen, har antalet inom den egentliga industrien sysselsatta arbetare från år 1942 till år 1943 ökat med cirka 1 procent. Därjämte uppskattas den genomsnittliga årsförtjänsten per arbetare ha stigit med minst 1.7 procent. Med utgångspunkt härifrån och med ledning av socialstyrelsens lönestatistik för år 1942 uppskattas industriens till arbetarpersonalen under år 1943 utbetalade lönesumma till ett 5 procent större belopp än år 1942. Beträffande den privata husbyggnadsverksamheten räknar riksräkenskapsverket med en stegring av den sammanlagda lönesumman med cirka 12 procent. För övriga arbetare inom småindustri och hantverk beräknas löneökningen knappast ha varit mindre än inom den egentliga industrien. På grund av ökat antal arbetare och de starka lönestegringarna beräknas inkomstökningen inom skogsbruket ha fortsatt under år 1943; inkomstökningen uppskattas till högst 36 procent. Vid vägarbetena förutses, trots minskat antal arbetare, den totala lönesumman ligga högre än 1942 på grund av den till cirka 7.3 procent uppgående löneökningen. Inom jordbruket beräknas den kontanta lönesumman stiga med cirka 8 procent och värdet av naturaförmånerna med cirka 4 procent. För i

30 Inkomsterna.

allmän tjänst anställda befattningshavare m. fl., vilkas löner och pensioner tillsammantagna utgöra cirka eu sjättedel av den taxerade inkomsten av arbetsanställning, beräknas en viss inkomststegring ha inträtt på grund av att inom vissa områden antalet anställda ökats. För vissa grupper av i enskild tjänst anställd affärs- och kontorspersonal antages jämväl en stegring i löneinkomsterna ha ägt rum. Under hänsynstagande till dessa skiftande utvecklingstendenser och jämväl till inkallelserna til! militärtjänst och därmed följande förmåner i form av familjebidrag och hyresersättning m. m. har riksräkenskapsverket ansett sig kunna för de olika verksamhetsgrenarna tillsammantagna x-äkna med en inkomststegring vid 1944 års taxering av 7 å 8 procent.

Vad slutligen angår de fysiska personernas m. fl. inkomst av kapital, beräknas denna av riksräkenskapsverket vid 1944 års taxering komma att visa ungefär samma ökning som vid 1943 års taxering, 10 miljoner kronor eller 2.6 procent, varvid stegringen ansetts betingad av en viss ökning av det räntebärande kapitalet och en mindre ökning av aktieutdelningen. På grund av tillkomsten av kupongskatten undandrages emellertid från taxeringen till inkomst av kapital den utdelning, som drabbas av nämnda skatt. Den undandragna inkomsten uppskattas till 20 miljoner kronor. Den sammanlagda kapitalinkomsten beräknas för den skull vid 1944 års taxering visa en minskning med 10 miljoner kronor.

Med utgångspunkt från dessa antaganden och med viss hänsyn till den höjning av taxeringsresultaten, vartill en skärpt taxeringskontroll kan leda, beräknar riksräkenskapsverket den vid 1944 års taxering väntade stegringen av det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet för fysiska personer m. fl. till 8 å 9 procent, vilket ger ett totalt taxerat belopp för Alängden av 9,800 miljoner kronor.

Beträffande taxeringsutfallet för svenska aktiebolag understryker riksräkenskapsverket, att en bedömning avseende rörelseresultaten år 1943 icke kan läggas till grund för en säker beräkning av bolagens redovisade vinster, enär dessa bero även av de i samband med boksluten våren 1944 beslutade avskrivningarna. Under hänsynstagande till att vinstökningar inom vissa industrigrenar komma att motverkas av en försämring av rörelseresultatet inom andra industrigrenar, beräknar riksräkenskapsverket, som grundat sin uppskattning direkt på det taxerade beloppet, att detta skall vid 1944 års taxering uppgå till omkring 900 miljoner kronor.

För övriga grupper av skattskyldiga, vilka betyda relativt litet för utfallet, har riksräkenskapsverket räknat med något lägre belopp än vid 1943 års taxering, eller tillhopa 105 miljoner kronor.

Efter avdrag från det taxerade beloppet av utnyttjade ortsavdrag å tillhopa 4,700 miljoner kronor beräknas det beskattningsbara beloppet vid 1944 års taxering för fysiska personer m. fl. (A-längden) till 5,100 miljoner kronor. För övriga skattskyldiga äro de beskattningsbara beloppen lika med de taxerade, de beräknas salunda för svenska aktiebolag till 900 miljoner kronor,

Inkomsterna.

för övriga juridiska personer i B-längden till 75 miljoner kronor och för i C-längden redovisade skattskyldiga till 30 miljoner kronor. För samtliga skattskyldiga erliålles alltså ett beskattningsbart belopp å 6,105 miljoner kronor.

De debiterade skattebeloppen ha beräknats under antagande, att bottenskatten skall utgå för de i A- och C-längderna upptagna skattskyldiga efter 150 procent och för de i B-längden upptagna efter 200 procent av grundbeloppet, dock att för svensk försäkringsanstalt bottenskatten skall i viss omfattning utgå med 150 procent av grundbeloppet.

Medelskatteprocenten vid bottenskatten för de i A-längden upptagna skattskyldiga har antagits ligga på ungefär samma nivå som vid 1943 års taxering, eller vid 7.56 procent. På grund av att den under senare år inträdda inkomstökningen avsett främst de lägre beskattningsbara beloppen, har den uträknade tilläggsskatten vid de två senaste taxeringarna stigit långsammare än taxeringsunderlaget. Medelskatteprocenten för tilläggsskatten har därför sjunkit. Riksräkenskapsverket, som antager att denna utveckling skall ha fortsatt även under år 1943, ehuru i mindre utpräglad grad, beräknar medelskatteprocenten för tilläggsskatten vid 1944 års taxering till 1.30 mot 1.36 för år 1943. Beträffande i B- och C-längderna upptagna skattskyldiga har bottenskatten beräknats till 20 respektive 7.5 procent med de jämkningar, som föranledas av bestämmelserna i dubbelbeskattningsavtalet med Amerikas Förenta Stater och om uttagningsprocenten för svenska livförsäkringsanstalter.

På grundval av dessa förutsättningar har riksräkenskapsverket beräknat den år 1944 debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten till 648 miljoner kronor, varav för fysiska personer m. fl. 452 miljoner kronor, för svenska aktiebolag 180 miljoner kronor och för övriga skattskyldiga 16 miljoner kronor. Med en antagen inflytandeprocent av 98 och efter avdrag för restitutioner, uppskattade till 5 miljoner kronor, samt med tillägg av 4 miljoner kronor i kupongskatt, har riksräkenskapsverket kommit fram till en behållen inkomst av inkomst- och förmögenhetsskatt för budgetåret 1944/45 å 634 miljoner kronor, vilket belopp avrundats till 635 miljoner kronor.

Inkomsten av värnskatten uppgick för budgetåret 1942/43 till 375 miljoner kronor. Värnskatten för budgetåret 1943/44 utgår efter samma grunder som för budgetåret 1942/43 och har i riksstaten upptagits med 425 miljoner kronor. Enligt riksräkenskapsverkets preliminära uppskattning skulle för detta budgetår kunna beräknas inflyta i runt tal 450 miljoner kronor.

För budgetåret 1944/45 har riksräkenskapsverket med utgångspunkt från förut angivna förändringar av skatteunderlaget för inkomst- och förmögenhetsskatten beräknat, att en värnskatt, uttagen efter samma grunder som värnskatten för budgetåret 1943/44, skulle giva en intäkt av omkring 500 miljoner kronor.

K rigskonjunkt urskatten för år 1942 gav enligt budgetredovisningen 1942/43 en nettoinkomst av 34 miljoner kronor efter avdrag för den

32 Inkomsterna.

minskning av inkomsten av övriga direkta statsskatter, som debiteringen av krigskonjunkturskatt medfört. Bestämmelserna i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1943 ansluta sig i allt väsentligt till förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1942 och inkomsttiteln har i riksstaten för budgetåret 1943/44 uppförts med 35 miljoner kronor. Med ledning av vissa preliminära uppgifter beräknar riksräkenskapsverket skatteintäkten till ungefär 50 miljoner kronor.

För budgetåret 1944/45 har riksräkenskapsverket under antagande att krigskonjunkturskatt uttages efter oförändrade grunder och med hänsyn till svårigheterna att göra några närmare beräkningar uppfört inkomsttiteln med samma belopp som beräknas inflyta under löpande budgetår eller 50 miljoner kronor.

Trots det pris- och lönestopp som gällt under år 1943 torde den totala inkomstsumman detta år visa en icke oväsentlig stegring över 1942 års nivå. Olika faktorer få antagas ha samverkat till detta resultat, som är förenligt med principerna för den ekonomiska politiken i den mån det betingats av ökad produktion och sysselsättning men i övrigt lett till en icke önskvärd skärpning av spänningen mellan köpkraft och försörjningsmöjligheter.

Ur skattesynpunkt medför utvecklingen, att man har att räkna med en ytterligare ökning av intäkterna av olika direkta skatter. Inkomststegringens återverkan på skatterna minskas dock därigenom, att den torde ha koncentrerats till vissa lägre inkomstskikt. För bolagsbeskattningens del kommer den sannolikt icke att motvägas genom ökade avskrivningar i samma utsträckning som under tidigare år.

Ett väsentligt bättre underlag för beräkningen av de direkta skatternas avkastning kan väntas föreligga mot slutet av våren. Frågan om de belopp med vilka inkomsttitlarna i fråga kunna uppföras i statsbudgeten bör därför då upptagas till omprövning. Ehuru förutsättningarna för en bedömning av beskattningens utformning nu blott ofullständigt kunna angivas, finner jag mig av tidigare angivna skäl kunna tillstyrka, att förslag redan i detta sammanhang framlägges om uttagande av inkomst- och förmögenhetsskatt efter oförändrade grunder. Förslag till värnskatt och krigskonjunkturskatt komma senare att framläggas. Ej heller skalorna för dessa skatter torde böra förändras. Preliminärt torde ifrågavarande inkomsttitlar under dessa omständigheter kunna i budgetförslaget uppföras i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag.

Automobilskattemcdcl. I gällande riksstat ha intäkterna av fordonsskatten och bensinskatten upptagits till 25 respektive 3.5 miljoner kronor. För fordonsskattens del har riksräkenskapsverket ansett avkastningen under innevarande budgetår kunna beräknas till 28 miljoner kronor. Inkomsttiteln har av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för nästa budgetår föreslagits upptagen med 24 miljoner kronor, men riksräkenskapsverket har — under framhållande av beräkningarnas osäkerhet främst till följd av ovissheten i fråga om

Inkomsterna.

försörjningen med gummiringar — ansett skattens avkastning böra upptagas till 27 miljoner kronor. Intäkten av bensinskatten har med stöd av från vägocli vattenbyggnadsstyrelsen, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen erhållna uppgifter av riksräkenskapsverket uppskattats till 4 miljoner kronor för såväl innevarande som nästa budgetår.

Mot ämbetsverkets beräkning av intäkterna under ifrågavarande inkomsttitlar har jag intet att erinra. Lika litet som under de närmast föregående åren kommer det, såvitt nu kan bedömas, att bli möjligt att under nästa budgetår åstadkomma balans mellan automobilskattebudgetens inkomster och utgifter. Den beräknade avkastningen av automobilskattemedlen täcker för närvarande icke mer än en bråkdel av de kostnader för vägväsendet, som måste anvisas och som skola avräknas mot bilskattemedlen.

Sedan den vid krigsutbrottet förefintliga behållningen i automobilskattemedlens fond förbrukats, täckes numera bristen för specialbudgetstiteln över budgetutjämningsfonden. Detta sker automatiskt med tillämpning av nu gällande budgetsystem, i det att utgifter för vägväsendet, för vilka täckning saknas, direkt belasta sistnämnda fond. Vid utgången av budgetåret 1942/43 utgjordes, såsom framgår av budgetredovisningen, bristen i statens budgetutjämningsfond till icke mindre än 230 miljoner kronor av underskott å automobilskattemedlens specialbudget, vilka täckts från budgetuljämningsfonden. Den genom dylika underskott uppkomna bristen i budgetutjämningsfonden är att betrakta såsom ett förskott att framdeles täckas av automobilskattemedel. Under innevarande och nästföljande budgetår kan detta förskott beräknas komma att ökas med i runt tal 140 miljoner kronor till 370 miljoner kronor.

Vissa skatter å omsättningen. Vid beräkningen av intäkten av den allmänna omsättningsskatten för budgetåret 1943/44 förutsatte riksräkenskapsverket, att skatten till följd av stabiliseringen av pris- och lönenivån för senare delen av budgetåret skulle komma att ge i stort sett samma avkastning som under motsvarande månader under budgetåret 1942/43. Ämbetsverket framhåller, att den faktiska utvecklingen hittills under budgetåret mycket nära anslutit sig till den antagna. Skatteintäkterna per månad ha sålunda utvisat en allt mindre stegring i jämförelse med motsvarande siffror föregående år. Under november månad 1943 har inlevererats nästan exakt samma belopp som under samma tid 1942. Det synes ämbetsverket ovisst om det i riksstaten för innevarande budgetår uppförda inkomstbeloppet, 310 miljoner kronor, kan uppnås, och verket har i anledning härav ansett sig tills vidare böra förutsätta, att endast 300 miljoner kronor komma att inflyta under budgetåret. Till sistnämnda belopp har riksräkenskapsverket ansett inkomsttiteln böra upptagas även för nästa budgetår. I

I riksstaten för innevarande budgetår är inkomsttiteln varuskatt — härunder redovisas även den från och med den 1 juli 1943 utgående skatten

Ilihrmg till riksdagens protokoll 1 sand. Nr 1. Del

34 Inkomsterna.

å vissa pälsvaror — uppförd med 40 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen beräknar nu intäkten av skatten, i vad den avser inom riket tillverkade varor, till 55 miljoner kronor för nämnda budgetår, medan styrelsen ansett skatteinkomsten under budgetåret 1944/45 icke böra uppskattas till högre belopp än 50 miljoner kronor. Intäkten av skatten för till riket införda varor har av generaltullstyrelsen beräknats till 750,000 kronor för innevarande budgetår och 600,000 kronor för budgetåret 1944/45. Riksräkenskapsverket, som understrukit, att skattens avkastning i hög grad beror av omfattningen av råvarutilldelningen till choklad- och sötvaruinduslrien, har beräknat intäkten av skatten under budgetåret 1944/45 till 55 miljoner kronor.

I gällande riksstat bär inkomsttiteln tobaksskatt upptagis till 200 miljoner kronor. Detta belopp hade beräknats med beaktande av en på försommaren 1943 företagen nedskärning av tobaksransonerna. Emellertid kunde till följd av lejdtrafikens återupptagande en återgång till de tidigare ransonerna snart åter vidtagas och under hösten 1943 kunde vissa ytterligare lättnader i regleringen genomföras. Under förutsättning att råvaruförsörjningen icke ytterligare försämras, har tobaksmonopolet ansett avkastningen av skatten kunna beräknas till 255 miljoner kronor för innevarande budgetår och 260 miljoner kronor för budgetåret 1944/45. Riksräkenskapsverket, som betonat svårigheterna att bedöma den sannolika tillgången på råvaror, har tillstyrkt att inkomsttiteln för budgetåret 1944/45 upptages till 260 miljoner kronor.

Brännvinstillverkningsskatten är i årets riksstat upptagen till 18 miljoner kronor. Till följd av den under senare tid starkt minskade tillverkningen av potatisbrännvin ävensom de genom den skärpta handelsspärren avsevärt försämrade möjligheterna för export av sulfitmassa, som medfört en betydande minskning av tillverkningen av sulfitsprit, har kontrollstyrelsen numera beräknat intäkterna av skatten till endast 14 miljoner kronor för innevarande budgetår. Vad beträffar skattens avkastning under budgetåret 1944/45 har styrelsen, på grund av de stora svårigheterna att beräkna sprittillverkningens omfattning, ansett lämpligt att i likhet med föregående år angiva skatteinkomsten på grundval av den brännvinskvantitet, som anses svara mot ett ungefärligt årsbehov. Med utgångspunkt härifrån har kontrollstyrelsen beräknat skatten till 18 miljoner kronor för budgetåret 1944/45. Mot denna uppskattning har riksräkenskapsverket icke haft något att erinra.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. I riksstaten för löpande budgetår är förevarande inkomsttitel uppförd med 265 miljoner kronor. Den totala inleveransen av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker har i november 1943 av kontrollstyrelsen beräknats komma att under budgetåret uppgå till 278 miljoner kronor. För nästa budgetår har styrelsen, under antagande av någon minskning i spritkonsumtionen, ansett inkomsttiteln kunna beräknas till 275 miljoner kronor. Riksräkenskaps-

Inkomsterna.

verket, som funnit de av kontrollstyrelsen gjorda beräkningarna av inkomsterna väl låga, har ansett skatteintäkterna kunna beräknas till 285 miljoner kronor för innevarande budgetår samt till 280 miljoner kronor för budgetåret 1944/45.

Omsättnings- och utskänkningsskatten å vin är i årets riksstat upptagen till 11 miljoner kronor men torde, enligt av kontrollstyrelsen gjorda beräkningar, komma att uppgå till 20 miljoner kronor. Ett belopp av 4.5 miljoner kronor faller på den av 1943 års riksdag beslutade utskänkningsskatten; härav utgöra dock 1.5 miljoner kronor skatt å de vinlager, som vid skattens införande funnos å utskänkningsställena. Merinkomsten förklaras av en fortsatt stark stegring av vinförsäljningen, vilken emellertid under de senaste månaderna visat en avtagande tendens. Med hänsyn framför allt till de ovissa importmöjligheterna har kontrollstyrelsen ansett inkomsterna för nästkommande budgetår tillsvidare böra beräknas till 10 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har med hänsyn till lagerförhållandena och förefintliga importmöjligheter ansett denna beräkning alltför låg och förordat, att inkomsttiteln upptages med 15 miljoner kronor.

Statlig nöjesskatt. Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade upplysningar skulle intäkten av den statliga nöjesskatten kunna uppskattas till drygt 16 miljoner kronor under såväl innevarande som nästkommande budgetår. Inkomsttiteln är i årets riksstat uppförd med 16 miljoner kronor. Med hänsyn till bland annat den merinkomst, som kan motses genom den av 1943 års riksdag beslutade skatten å restaurangdans, har riksräkenskapsverket beräknat inkomsterna av skatten till 17 miljoner kronor under vartdera av budgetåren.

Inkomstutfallet under flertalet av de här behandlade omsättningsskattetitlarna för den gångna delen av löpande budgetår har haft till förutsättning ett fortsatt relativt gynnsamt försörjningsläge. En under de senaste månaderna stagnerande avkastning för flertalet inkomsttitlar kan tolkas såsom tecken på att den tidigare berörda stegringen av den totala inkomstvolymen i samhället under årets lopp brutits; till en del kan den dock också tänkas återspegla de väsentligen psykologiskt betingade efterfrågeförskjutningar som behandlats i översikten över det ekonomiska läget. Riksräkenskapsverkets uppskattningar för nästa budgetår ha verkställts med beaktande härav och ansluta sig därför nära till det med stöd av hittills vunna erfarenheter beräknade inkomstutfallet under innevarande budgetår. Såsom i det föregående framhållits, innebär detta beräkningssätt å andra sidan att hänsyn icke tagits till de risker för en väsentlig försämring av försörjningsläget, vilka kunna föreligga.

36 Inkomsterna.

Rusdrycksförsäljningsniedel. Inkomsttiteln för partihandelsbolag har för innevarande budgetår upptagits till 23 miljoner kronor, varav 21 miljoner kronor beräknats utgöra vinstmedel å aktiebolaget Vin- & spritcentralens rörelse och 2 miljoner kronor beräknats inflyta i räntor och amorteringar på de under fonden för förlag till statsverket beviljade lånemedlen till anläggningskapital för nya sulfitspritfabriker. Främst till följd av ökad total omsättning har bolaget nu beräknat nettovinsten å rörelsen för år 1943 till omkring 33 miljoner kronor, vari dock även ingår ett belopp av 2.33 miljoner kronor, utgörande vid försäljning av fastigheten Centralpalatset i Stockholm uppkommen vinst. Efter föreskriven utdelning skulle återstå något mer än 32 miljoner kronor att jämte räntor och amorteringar från sulfitspritfabrikerna inlevereras till statsverket under innevarande budgetår. Nämnda ränte- och amorteringsbelopp bär till följd av sulfitspritproduktionens nedgångav bolaget beräknats stanna vid omkring 1.5 miljoner kronor.

För år 1944 har bolaget ansett försiktigheten bjuda att icke beräkna nettovinsten till högre belopp än 28 miljoner kronor. De särskilda vinststegrande faktorer, som påverkat utfallet för år 1943, kunde enligt bolagets mening icke förväntas bliva lika verksamma år 1944, vartill komme vanskligheten att nu bedöma importmöjligheterna. Bolaget beräknar att under budgetåret 1944/45 efter föreskriven utdelning kunna av vinstmedel till statsverket inleverera något mer än 27 miljoner kronor. Till detta belopp vore att lägga beräknade räntor och amorteringar från sulfitspritfabrikerna, vilka bolaget icke ansett sig kunna beräkna till mer än 0.5 miljon kronor. Kontrollstyrelsen har anslutit sig till bolagets beräkningar, medan riksräkenskapsverket ansett inkomsterna för budgetåret 1944/45 böra upptagas till 30 miljoner kronor.

Inkomsttiteln för detaljhandelsbolag är i riksstaten för innevarande budgetår upptagen till 27 miljoner kronor, vilket belopp kontrollstyrelsen även beräknar komma att inlevereras. Då under hösten 1943 förekommit endast en mindre ökning av utminuteringen i jämförelse med 1942 medan utskänkningen under samma tid till och med något minskat, har kontrollstyrelsen, med hänsyn även till de osäkra importmöjligheterna, ansett ifrågavarande inkomster för nästa budgetår tills vidare icke böra upptagas till högre belopp än 25 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket bär framhållit, att de allmänna restaurangbolagens nettovinster under de senaste åren avsevärt överstigit de i vanlig ordningutdelade vinsterna, vilket medfört en stark ökning av de balanserade vinstmedlen. Under år 1943 har dock av dessa medel verkställts en extra inleverans till statsverket om 6 miljoner kronor. Enligt ämbetsverkets mening böra vinstmedel från restaurangbolagens rörelse, utöver vanlig aktieutdelning till detaljhandelsbolagen, mera regelbundet tillföras statsverket. Uppbörden å ifragavarande inkomsttitel har i anledning härav icke ansetts böra beräknas till lägre belopp än 28 miljoner kronor för såväl innevarande som nästkommande budgetår.

Inkomsterna.

37 Såsom av det anförda framgår, har spritcentralen år 1943 erhållit en vinst å 2.33 miljoner kronor vid försäljningen av Centralpalatset. Med hänsyn till vikten av att bolaget förfogar över tillräckligt belopp i egna medel för en förbättring av lagerställningen, när tillfälle därtill erbjuder sig, har Kungl. Maj:t medgivit, att nämnda belopp får disponeras för avskrivning å fastighctskontot. Skulle riksdagen finna lämpligt att motsvarande belopp inlevereras till statsverket, finnas emellertid möjligheter därtill.

1 likhet med riksräkenskapsverket finner jag, alt inkomsterna av rusdrycksmedel: partihandelsbolag böra upptagas något högre än som från bolagets sida föreslagits. Jag räknar därvid med möjligheten av att ränte- och amorteringsbetalningarna från sulfitspritfabrikerna bliva större än bolaget antagit.

Vad riksräkenskapsverket anfört angående inleveransen av vinstmedel från restaurangbolagen kan jag i princip biträda. En slutlig prövning av frågan synes dock böra anstå, till dess ståndpunkt fattats till det vilande förslaget till omorganisation av system- och restaurangbolagen.

Uppbörd i statens verksamhet. Å denna grupp inkomsttitlar inflöt för budgetåret 1942/43 ett belopp å i runt tal 64 miljoner kronor mot 53 miljoner kronor under nästföregående budgetår. I gällande riksstat ha inkomsterna ifråga beräknats till 53 miljoner kronor. De uppskattas nu av riksräkenskapsverket med ledning av vederbörande myndigheters beräkningar skola inflyta med 58 miljoner kronor. Anledningen till denna inkomstökning är i viss mån de höjningar av olika avgifter, vilka blevo följden av den i början av år 1942 påbörjade översynen över de taxor, som olika statliga myndigheter tillämpa vid utförandet av provningar, undersökningar och andra arbeten ävensom vid registreringar. Såsom i fjolårets statsverksproposition meddelades, har arbetet med taxerevisionen avbrutits i samband med införandet av prisstoppet.

Med utgångspunkt från den för innevarande budgetår uppskattade intäkten synas ifrågavarande inkomsttitlar i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag böra för budgetåret 1944/45 upptagas till sammanlagt i runt tal 59 miljoner kronor.

Inkomster vid län sarkitekt sorganisationen ha av riksräkenskapsverket beräknats till 500,000 kronor. Därvid har verket icke tagit hänsyn till den stegring av inkomsterna, som kunde uppkomma genom vidtagande av en föreslagen personalökning vid denna organisation. I annat sammanhang denna dag framlägger chefen för kommunikationsdepartementet förslag om utbyggnad av organisationen, varvid merkostnader å cirka 80,000 kronor beräknas för sådan biträdeshjälp å länsarkitektkontoren, som enligt principerna för organisationens finansiering bör kunna beräknas i huvudsak tillföra statsverket motsvarande inkomster. På grund härav böra inkomsterna uppräknas med 80,000 kronor och inkomsttiteln i statsbudgeten för nästa budgetår upptagas med 580,000 kronor.

38 Inkomsterna.

Inkomster vid tandlä karinstitutet ha av riksräkenskapsverket uppskattats till 250,000 kronor, varvid verket icke medräknat den inkomstökning a nära 50,000 kronor, som kan väntas inträda vid genomförande av ett i samband med frågan om omorganisation av tandläkarinstitutet väckt förslag om indragning av vissa kursavgifter. Dessa avgifter erläggas nu av de studerande vid tandläkarinstitutet till lärare vid karolinska institutet, men enligt förslaget skola de sammanslås med elevavgifterna till tandläkarinstitutet och sålunda inflyta’ till statsverket. Ersättningen till lärarna vid karolinska institutet skulle därefter utgå i form av arvoden å tandläkarinstitutets stat. Då ställning till frågan om den föreslagna omorganisationen ännu icke kunnat tagas, torde förevarande inkomsttitel preliminärt böra uppföras med det av riksräkenskapsverket förordade beloppet, 250,000 kronor.

Övriga diverse inkomster. Denna inkomsttitel har av riksräkenskapsverket beräknats till ett avrundat belopp av 4.5 miljoner kronor, därvid ämbetsverket anmärkt, att frågan huruvida någon disposition av totalisatormedel för allmänna budgetändamål kunde äga rum undandroge sig dess bedömande. Under ett vart av budgetåren 1941/42 och 1942/43 tillfördes förevarande inkomsttitel från stuteriväsendets fond 0.5 miljon kronor. Löpande budgetår avses jämväl 0.5 miljon kronor skola disponeras för samma ändamål. Enligt vad jag inhämtat torde från nämnda fond kunna för allmänna budgeten under 1944/45 tagas i anspråk ett belopp av 1 miljon kronor; även med denna belastning kan behållningen i fonden vid utgången av budgetåret 1944/45 väntas uppgå till närmare 5 miljoner kronor. Fondmedlen böra tillföras denna inkomsttitel, vilken med anledning härav torde i riksstatsförslaget böra upptagas med ett belopp av 5.5 miljoner kronor.

Statens affärsverksfonder. I riksstaten för löpande budgetår äro överskotten av statens affärsverksfonder upptagna till sammanlagt 273 miljoner kronor. Såsom redan nämnts vid redogörelsen för det beräknade utfallet av löpande statsreglering, väntar riksräkenskapsverket, att ett något högre belopp skall komma att inflyta. Sammanlagt motser ämbetsverket en stegring av inkomsterna från affärsverken till 289 miljoner kronor. Denna inkomstförbättring har vunnits trots betydande extraordinära avsättningar till förnyelsefonderna.

Den för löpande budgetår förutsedda omfattningen av verksamheten har antagits skola i stort sett kunna bibehållas under nästa budgetår. Dock emotses för statens järnvägars del en mindre nedgång av trafikinkomsterna, vilken förutses skola medföra en inkomstminskning med 10 miljoner kronor. Då emellertid riksräkenskapsverket räknar med en mindre ökning av överskotten för postverket och statens vattenfallsverk, har verket uppskattat det sammanlagda överskottet för statens affärsverksfonder under nästa budgetår till 283 miljoner kronor. Vid beräkningen av överskotten har beträffande affärsverkens utgifter för rörligt tillägg, dyrtidstillägg och kristillägg å löner och pensioner förutsatts, att dessa skola under nästa budgetår utgå efter de

Inkomsterna.

för sista kvartalet 1943 gällande grunderna, vilket för flertalet befattningshavare innebär ett till 15 procent maximerat rörligt tillägg och ett kristdlägg av 16 procent.

Postverket torde enligt generalpoststyrelsens beräkningar under budgetåret 1943/44 komma att till statsverket inleverera sammanlagt 42.6 miijoner kronor, däri inbegripet ett belopp av 1.7 miljoner kronor i vinstmedel från postsparbanken för år 1942. I riksstaten för löpande budgetår är inkomsttiteln uppförd med 37 miljoner kronor, b rankoteckensuppbörden, som utgör den övervägande delen av verkets inkomster, bar visat en ökning, som under tiden 1 januari—30 september 1943 uppgick till icke mindre än 6.7 procent i jämförelse med motsvarande tid år 1942. Under hela år 1942 uppgick ökningen i förhållande till nästföregående ar till 6.1 procent. Härvid är att märka, att uppbördssiffrorna för tiden 1 april 1943—31 mars 1943 reducerats med vad den från och med den 1 april 1942 inträdda höjningen av brevportot kan beräknas ha inbragt, samt att i beloppet för år 1943 icke ingår ersättning för befordran under tredje kvartalet sagda år av försändelser från kristidsnämnderna samt av enskildas försändelser i ransoneringsärenden, vilken ersättning från och med den 1 jidi 1943 utgår från särskilda anslag å riksstaten.

Beräkningen av inkomstöverskottet för budgetåret 1944/45 har generalpoststyrelsen, i likhet med vad tidigare skett i motsvarande fall, grundat på en uppskattning av postverkets driftsresultat under kalenderaret 1944. Styrelsen understryker emellertid, att en beräkning på grundval av rådande förhållanden uppenbarligen måste vara mycket osäker. Frankoteckensuppbörden vid postanstalterna, som för år 1942 utgjorde 91.4 miljoner kronor och för år 1943 beräknats till 100.3 miljoner kronor, har av styrelsen antagits sjunka till 98.8 miljoner kronor år 1944. En minskning på 3 miljoner kronor av frankoteckensuppbörden anses nämligen inträda genom omläggningen av ersättningen för ransoneringsförsändelserna in. fl. Det beräknade beloppet, 98.8 miljoner kronor, innefattar därför en uppskattad ökning av den återstående frankoteckensuppbörden med 1.5 miljoner kronor. För ersättningen för befordran av tjänsteförsändelser beräknas komma alt inträda eu stegring med 5.3 miljoner kronor därigenom att ersättningen kommer att utgå med 14 procent av frankoteckensuppbörden under 1944 mot 8 procent för år 1943. Den höjda ersättningen kommer dock att inflyta endast för tre kvartal under 1944, eftersom den debiteras i efterskott. Ersättningen från postgirorörelsen har beräknats stiga med 2 miljoner kronor och ersättningen från postsparbanksrörelsen med 1 miljon kronor. Vinstmedlen från postgirorörelsen ha beräknats till 3 miljoner kronor eller med 1.5 miljoner kronor lägre belopp än för år 1943. Huruvida någon vinst för år 1943 skall uppkomma å postsparbanksrörelsen för inleverering år 1944 har styrelsen icke ansett sig kunna bedöma.

Mot en sammanlagd summa bruttoinkomster på i runt tal 169 miljoner kronor stå, enligt ett sedermera fastställt förslag till driftkostnadsstat, utgifter

40 Inkomsterna.

på sammanlagt 126 miljoner kronor. Inkomstöverskottet skulle sålunda uppgå till 43 miljoner kronor. Detta belopp antages skola kunna inlevereras till statsverket under budgetåret 1944/45.

Riksräkenskapsverket, som förutsatt att även under nästa budgetår vinstmedel från postsparbanken skola kunna påräknas för statsregleringen, har förordat, att postverkets överskott för budgetåret 1944/45 upptages till i runt tal 45 miljoner kronor.

Telegrafverkets inlevererade överskott uppgick för budgetåret 1942/43 till 59 miljoner kronor och har i riksstaten för innevarande budgetår beräknats till 60 miljoner kronor. Telegrafstyrelsen har i november 1943 ansett sig kunna räkna med att detta belopp jämväl skall komma att inlevereras. Inkomsterna ha för år 1943 antagits uppgå till omkring 223 miljoner kronor, innebärande en ökning från år 1942 med 16 miljoner kronor eller med 7.8 procent. Till en del beror ökningen på de under år 1942 företagna taxehöjningarna. De sammanlagda driftkostnaderna ha antagits uppgå till 164 miljoner kronor, däri inräknat 8 miljoner kronor i extra avsättning till telegrafverkets förnyelsefond i enlighet med av styrelsen framlagt förslag.

För år 1944 har telegrafstyrelsen, med utgångspunkt från antagandet att vårt lands utrikespolitiska och ekonomiska läge förblir i huvudsak oförändrat, räknat med en mindre ökning av verkets rörelse än under år 1943. Inkomsterna har styrelsen beräknat till 230 miljoner kronor, motsvarande en ökning från 1943 med 7 miljoner kronor eller 3.2 procent. Driftkostnaderna ha, med utgångspunkt från antagandet att inga mer avsevärda prishöjningar el. dyl. skola inträda efter tidpunkten för beräkningarnas avgivande, enligt numera fastställd driftkostnadsstat kalkylerats till 163 miljoner kronor. Då verket räknat med en extra avsättning till förnyelsefond å 6 miljoner kronor, vilken ej ingår i staten, har överskottet för år 1944 beräknats tiil omkring 61 miljoner kronor. Med hänsyn till den osäkerhet, som måste vidlåda en förhandsbedömning av överskottet under första halvåret 1945, har styrelsen ansett sig för budgetåret 1944/45 böra räkna med ett överskott av cirka 60 miljoner kronor.

Av de beräknade inkomsterna för åren 1943 och 1944 utgöra inträdes-, anläggnings- och abonnemangsavgifterna, som år 1942 uppgått till nära 100 miljoner kronor, i runt tal 107 och 110 miljoner kronor, medan den andra stora huvudposten, samtalsavgifterna, som år 1942 utgjorde cirka 76 miljoner kronor, beräknats till 82 och 86 miljoner kronor. Telegrafinkomsterna ha antagits öka från 13.2 miljoner kronor år 1942 till 15.5 och 15.3 miljoner kronor under åren 1943 och 1944. Radiolicensavgifterna, som 1942 uppgingo till 16.1 miljoner, ha 1943 och 1944 antagits stiga till 16.8 och 17.3 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket, som för år 1943 förordat den begärda avsättningen till förnyelsefonden, har ansett överskottet för löpande budgetår böra beräknas till det av telegrafstyrelsen föreslagna beloppet, 60 miljoner kronor. För nästkommande budgetår har riksräkenskapsverket i nuvarande ovissa läge icke funnit anledning räkna med någon större fortsatt inkomststegring, varför verket föreslagit att överskottet skall upptagas med 60 miljoner kronor.

Inkomsterna.

41 Statens järnvägars till statsverket inlevererade överskott för budgetåret 1942/43 uppgick till 120 miljoner kronor. Därvid hade enligt Kungl. Maj:ts medgivande såsom extra avsättning för år 1943 till förnyelsefond disponerats ett belopp av i runt tal 30 miljoner kronor. För löpande budgetår har i riksstaten räknats med ett överskott av 120 miljoner kronor. Enligt av järnvägsstyrelsen numera framlagda beräkningar torde den behållna inkomsten för detta budgetår kunna beräknas till omkring 155 miljoner kronor, försåvitt någon extra avsättning till fömyelsefonden icke verkställes före budgetårets utgång. Enligt järnvägsstyrelsens uppfattning vore det emellertid önskvärt att, sedan för budgetåret 1943/44 inlevererats det i riksstaten upptagna beloppet, återstoden av de på budgetåret fallande överskottsmedlen finge disponeras som extra avsättning till förnyelsefonden.

Överskottets utveckling förklaras främst av att inkomsterna av såväl person- som godstrafiken ha fortsatt att stiga. Handelsavspärrningen i april 1940 medförde en ur järnvägarnas synpunkt gynnsam förskjutning i läget å transportmarknaden. Inkomsterna minskades visserligen genom nedgång i transporterna av export- och importvaror. Men denna minskning har helt motvägts genom att frakter tillförts järnvägarna från den beskurna biltrafiken, genom betydande transporter för försvarsberedskapen samt genom den provisoriska taxehöjning, som genomförts från och med den 1 juli 1940. Anpassningsåtgärderna inom näringslivet ha dessutom medfört ett flertal nya eller utvidgade transportuppgifter för järnvägarna. Vid bedömande av inkomst- och omslutningssiffrorna för statens järnvägar bör slutligen även beaktas, att statsbanenätet under de senaste fyra åren utvidgats genom införlivande av enskilda järnvägar med en sammanlagd längd av omkring 2,700 km.

I fråga om utsikterna för nästa budgetår har järnvägsstyrelsen, med betonande av de synnerligen ovissa antaganden, som en förhandsberäkning under rådande ekonomiska och politiska förhållanden måste bygga på, framhållit, att trafik och inkomster nu syntes ha nått sin kulmen och att i fråga om godstrafiken till och med en viss nedgång inträtt under hösten 1943. Enligt styrelsens mening syntes man för nästkommande budgetår därför ha att räkna med en viss minskning av såväl godstrafikinkomsterna som, ehuru i mindre grad, inkomsterna av persontrafik. Såsom förutsättningar för beräkningarna angiver järnvägsstyrelsen i övrigt bland annat, att Sveriges handelspolitiska läge i stort sett förblir oförändrat, att någon mera avsevärd nedgång i produktion och sysselsättning inom näringslivet icke uppkommer, att försvarsberedskapen upprätthålles i ungefär oförändrad omfattning, att någon ytterligare mera väsentlig prisstegring icke inträffar samt att nuvarande taxor bibehållas.

De sammanlagda bruttoinkomsterna för år 1944 har järnvägsstyrelsen uppskattat till 515 miljoner kronor mot 545 miljoner kronor år 1943 och 504 miljoner kronor år 1942. För persontrafiken ha inkomsterna därvid beräknats till 200 miljoner kronor mot 207 och 180 miljoner kronor under åren 1943 och 1942, medan godstrafiken (inklusive lapplandsmalmen) antagits ge 300 miljoner kronor mot 323 och 309 miljoner kronor under nyssnämnda år

42 Inkomsterna.

Å andra sidan ha utgifterna, som 1942 voro 381 miljoner kronor och för 1943 beräknats till 413 miljoner kronor, antagits stanna vid 402 miljoner kronor år 1944. Utöver ökade underhålls- och pensionskostnader räknar styrelsen med högre kostnader för bränsle och andxa driftförnödenheter ävensom med viss ökning av lönekostnaderna till följd av, bland annat, viss förbättring i befordringsgången för blivande extra ordinarie personal. Det löpande överskottet skulle i enlighet härmed kunna väntas sjunka från 132 miljoner kronor år 1943 till 113 miljoner kronor år 1944. Med hänsyn till det förut berörda avskrivningsbehovet — vilket år 1943 tillgodosetts genom en extra avsättning å drygt 30 miljoner kronor, som saknar motsvarighet i vinstkalkylen för år 1944 — och till de ovissa förhållandena i övrigt har det synts järnvägsstyrelsen lämpligt att för nästa budgetår åtminstone tills vidare icke räkna med högre inkomst av statens järnvägar än 100 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att den extra avsättningen til! statens järnvägars förnyelsefond hittills under krigsåren skett med det belopp, varmed det disponibla överskottet överstigit det i riksstaten beräknade. Då en dylik princip syntes föga rationell, har ämbetsverket förutsatt, att innan beslut fattas om ny extra avsättning utredning verkställes rörande storleken av det avsättningsbelopp, som ur driftsekonomiska synpunkter kan anses erforderligt. I avvaktan på resultatet av den föreslagna utredningen har ämbetsverket för innevarande budgetår räknat med en extra avsättning till förnyelsefonden av ungefär samma storlek som budgetåret 1942/43 eller cirka 30 miljoner kronor. Verket, som funnit järnvägsstyrelsens beräkning i övrigt väl försiktig, har för sin del icke velat beräkna överskottet för innevarande budgetår, sedan en avsättning av angiven omfattning skett, till lägre belopp än 130 miljoner kronor.

Beträffande järnvägsstyrelsens beräkning av överskottet för budgetåret 1944/45 har riksräkenskapsverket, med utgångspunkt från de till grund för inkomstberäkningen liggande allmänna förutsättningarna men med beaktande av styrelsens uttalande om den senare tidens utveckling av trafik och inkomster, ansett överskottet böra uppskattas till något lägre belopp än det för innevarande budgetår beräknade. Ämbetsverket förordar sålunda, att inkomsten av statens järnvägar i riksstaten för nästa budgetår upptages till 120 miljoner kronor.

Inkomsterna från statens vattenfallsverk, som för budgetåret 1942/43 utgjorde 30.04 miljoner kronor, äro i riksstaten för löpande budgetår upptagna till 33 miljoner kronor. Ungefär detta belopp torde också enligt vattenfallsstyrelsens beräkningar i november 1943 komma att inlevereras, varvid styrelsen förutsatt en extra avsättning till förnyelsefond med intill 5 miljoner kronor i enlighet med en hos Kungl. Maj:t härom gjord framställning.

Med understrykande av vanskligheterna i förutberäkningar under nuvarande förhållanden har vattenfallsstyrelsen för budgetåret 1944/45 uppskattat inkomstöverskottet till 33 miljoner kronor, varvid överskottet för kraftverken

Inkomsterna.

beräknats till 33.02 miljoner kronor och för fastighetsförvaltningen till 355,000 kronor, medan kanalverken till följd av avspärrningen beräknats ge ett underskott av 380,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har, bland annat med hänsyn till den fortgående elektrifieringen, ansett vattenfallsstyrelsens beräkning vara försiktig och för sin del förordat, att överskottet för nästa budgetår skall beräknas till 35 miljoner kronor.

Domänverkets överskott för år 1942 uppgick till drygt 26 miljoner kronor, varav 1 miljon kronor utgjorde utdelning på aktierna i aktiebolaget statens skogsindustrier. Med hänsyn till den tendens till lägre priser som framträtt vid kronoskogsauktionerna, beräknar domänstyrelsen, under antagande av i huvudsak oförändrade förhållanden, överskottet av rörelsen för såväl 1943 som 1944 till 22 miljoner kronor. Från aktiebolaget statens skogsindustrier har styrelsen under framhållande av önskvärdheten av ökad fondering för stärkande av bolagets finansiella ställning m. m. icke räknat med något tillskott genom utdelning av vinstmedel.

Riksräkenskapsverket, som godtagit styrelsens uppskattning såvitt rör inkomsten av domänverkets egen rörelse, har icke ansett någon extra fondering inom aktiebolaget statens skogsindustrier vara av behovet påkallad, varför ämbetsverket räknat med en inkomst av 1 miljon kronor årligen från denna källa. I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket uppfört inkomsttiteln för budgetåret 1944/45 med 23 miljoner kronor.

Vid bedömningen av affärsverkens rörelseresultat — i synnerhet om det är fråga om en jämförelse mellan inkomsterna av statens kapitalfonder och utgifterna för statsskuldens förräntning — bör uppmärksammas, att kommunikationsverken tillföras betydande inkomster från staten, som under rådande förhållanden i väsentligt vidgad omfattning tar deras tjänster i anspråk. Mot inkomsterna svara alltså avsevärda utgifter i synnerhet under fjärde och sjätie huvudtitlarna. Dessa mot inkomsterna balanserande utgiftsposter ha, för postverkets del, i riksstatsförslaget undergått en väsentlig ökning genom den i årets riksstat verkställda uppräkningen av ersättningen för tjänstebrevsrätten och de portofria ransoneringsförsändelserna.

Vad rör affärsverkens rörelseinkomster och driftutgifter ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets beräkningar. Jag vill dock erinra om vad jag i annat sammanhang uttalat angående förutsättningarna för verkets inkomstberäkning för nästa budgetår och om den stora felmarginal, som utfallet av denna nödvändigtvis måste utvisa, därest ändrade utrikespolitiska och ekonomiska förhållanden inträda.

När jag ansett mig nu böra godtaga riksräkenskapsverkets uppskattning av inkomsten av domänverket, har jag icke därmed tagit ställning till frågan om 1'onderingen inom aktiebolaget statens skogsindustrier, vilken synes påkalla ytterligare överväganden.

Extra avsättning till förnyelsefond har, såsom av det anförda framgått,

44 Inkomsterna.

under en följd av år vidtagits för flera av de affärsdrivande verken. Riksräkenskapsverket räknar med ytterligare sådana avsättningar. Vid genomförande av den i annat sammanhang förordade omläggningen av kapitalbudgeten är emellertid avsikten att verkställa en reglering av verkens tillgångsoch förnyelsefonds (värdeminsknings-) bokföring till bättre överensstämmelse med de faktiska förhållandena. Därvid bör givetvis även frågan om den fortsatta behövligheten av den extra avsättningen upptagas till prövning. Inkomstberäkningen bygger alltså i denna del på ovissa förutsättningar. I avvaktan på den ifrågasatta omprövningen av avskrivningspolitiken har i investeringsplanen för budgetåret 1944/45 preliminärt räknats med avsättningar i anslutning till nuvarande normala avskrivningskvoter. En för inkomstberäkningen och investeringsplanen gemensam avskrivningskalkyl bör givetvis tillämpas, när läget senare bättre kan överblickas.

På grund av den föreslagna omläggningen av kapitalbudgeten måste dock nu en annan korrigering vidtagas av de beräknade överskotten. De av affärsverken hos riksgäldskontoret insatta förnyelsefonds- och pensionsfondsmedlen skola nämligen enligt detta förslag salderas mot verkens i riksgäldskontorets böcker redovisade kapital, varigenom den hittillsvarande ränteinkomsten bortfaller. Denna ränteinkomst har uppskattats till: för postverket 2 miljoner kronor, för telegrafverket 1 miljon kronor, för statens järnvägar 7 miljoner kronor, för statens vattenfallsverk 2.5 miljoner kronor samt för domänverket 0.3 miljon kronor. Affärsverkens överskott torde principiellt böra nedräknas med dessa belopp, varvid samtidigt motsvarande minskning av de beräknade utgifterna för riksgäldsfonden bör vidtagas. För statens järnvägars och telegrafverkets del torde dock — med hänsyn till sättet för beräkningen av verkets överskott och till vad jag anfört om de extra avsättningarna till förnyelsefond — någon nedräkning av överskottet i detta sammanhang icke böra vidtagas. Överskotten för affärsverken torde därför för budgetåret 1944/ 45 böra upptagas med följande belopp.

Milj.

kr.

postverket .......................... 43

telegrafverket........................ 60

statens järnvägar .................... 120

statens vattenfallsverk................ 33

domänverket ........................ 23

Summa 279

Riksbanksfonden. Denna inkomsttitel är i årets riksstat uppförd med 10 miljoner kronor. Beloppet avser statens beräknade andel i riksbankens vinst för år 1943. Fullmäktige i riksbanken ha nu i skrivelse till riksräkenskapsverket preliminärt beräknat denna vinst till omkring 9.5 miljoner kronor. Det ankommer på 1944 års lagtima riksdag att på förslag av bankoutskottet fatta beslut, hur stor del av den i riksbankens bokslut framkommande vinsten som skall inlevereras till statsverket.

Inkomsterna.

45 För nästkommande budgetår ha bankofullmäktige räknat med en vinst på riksbankens rörelse av 6 miljoner kronor. Med hänsyn till svårigheterna att i nuvarande läge beräkna inkomsten av riksbanksfonden har riksräkenskapsverket förordat, att denna inkomst för budgetåret 1944/45 upptages till samma belopp som i gällande riksstat eller 10 miljoner kronor. Beräkningen torde böra godtagas trots det avsevärt ogynnsammare resultat som bankofullmäktiges beräkningar visa. De mycket ovissa förutsättningarna för uppskattningen av inkomsten motivera nämligen, att denna i riksstatsförslaget uppföres med ett rent formellt belopp som kan antagas ge ett sannolikt mått på den vinst varmed man i genomsnitt bör kunna räkna.

Enligt vad jag inhämtat ha bankofullmäktige vid de verkställda vinstberäkningarna förutsatt fortsatt tillämpning av den behandling i bokföringshänseende av framkommande vinst och förlust å handeln med guld, för vilken jag redogjorde vid anmälan av inkomstberäkningen i 1941 års statsverksproposition. Jag får i anledning därav erinra om vad jag i nämnda sammanhang anförde angående innebörden ur statsverkets synpunkt av detta bokföringssäft.

Statens allmänna fastighetsfond. Fastighetsfondens överskott för nästa budgetår har av riksräkenskapsverket uppskattats till 11,985,000 kronor. Vid anmälan i annat sammanhang denna dag av förslag till stat för fonden för budgetåret 1944/45 bär jag framhållit, att vid genomförande av kapitalbudgetens föreslagna omläggning de olika delfondernas kapital komma att minskas med beloppet av de hos riksgäldskontoret insatta likvida medel, vilka uppkommit i samband med avsättning till värdeminskningskonto. Den totala kapitalminskningen för fastighetsfonden uppgår till 26.1 miljoner kronor, av vilket belopp 9.5 miljoner kronor hänföra sig till byggnadsstyrelsens delfond. Då överskotten för samtliga delfonder utom byggnadsstyrelsens beräknas till 4 procent å envar delfonds kapital, inträder därigenom en minskning av de å dessa delfonder redovisade överskotten med i runt tal 650,000 kronor. För byggnadsstyrelsens delfond inträder en minskning av överskottet å i runt tal 350,000 kronor. Överskottet för nästa budgetår för fastighetsfonden i dess helhet bör därför upptagas till ett omkring 1 miljon kronor lägre belopp än vad riksräkenskapsverket föreslagit eller till 10,990,000 kronor, med den fördelning på de olika delfonderna, som framgår av den i det följande framlagda specifikationen av inkomsterna å riksstaten.

Jag vill framhålla, att ifrågavarande inkomstbortfall motsvaras av en lika stor utgiftsminskning å riksgäldsfonden.

Försvarsväsendcts fastighetsfond. Även för denna fastighetsfond bör en nedräkning ske av överskotten med hänsyn till den saldering av särskilt avsatta värdeminskningsmedel mot delfondernas kapital, som skall ske vid genomförande av kapitalbudgetens omläggning. Då denna fastighetsfond är relativt nyinrättad, uppgå de sammanlagda avsättningarna —- och därigenom även den vid omläggningen inträdande kapitalminskningen —- icke till hög-

46 Inkomsterna.

re belopp, än att minskningen av de till 4 procent på kapitalbehållningen beräknade överskotten för nästa budgetår begränsas till 320,000 kronor. Det av riksräkenskapsverket till 17,975,000 kronor beräknade överskottet för försvarsväsendets fastighetsfond bör därför uppföras med 17,655,000 kronor, med den fördelning på de tre delfonderna som framgår av den i det följande framlagda specifikationen av inkomsterna å rikssfaten.

Statens utlånings!onder. Vid 1943 års riksdags höstsession godkändes ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag angående regleringen av räntan å lån från statens utlåningsfonder. Den sålunda beslutade ränteregleringen ansluter sig nära till de räntesatser, som tidigare gällt för de olika fonderna, och påverkar sålunda endast i obetydlig utsträckning beräkningen av överskotten å utlåningsfonderna, vilka därför kunna upptagas i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag.

Å kapitalbudgeten för 1944/45 äskas anslag till förstärkning av olika lånefonder. Vid bifall till de framlagda förslagen äro vissa inkomstökningar att emotse i förhållande till de av riksräkenskapsverket angivna beloppen. Därest till följd härav några justeringar i riksräkenskapsverkets uppskattningar kunna anses motiverade, torde dessa böra vidtagas i samband med den allmänna översyn av inkomstberäkningen vid en senare tidpunkt, vilken jag tidigare förordat.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende torde få fogas

Bihang A. Riksräkenskapsverkets skrivelse den 9 december 1943 med inkomstberäkning för budgetåret 1944/45;

Bihang B. Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget;

Bihang C. P. M. angående den statsfinansiella utvecklingen m. m.;

Bihang D. P. M. angående skattetrycket för olika inkomstklasser år 1943; samt

Bihang E. P. M. angående förslag till omläggning av kapitalbudgeten.

Under åberopande av det anförda och med hänvisning jämväl till riksräkenskapsverkets skrivelse med inkomstberäkning för nästa budgetår hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att bottenskatt enligt 18 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall — med iakttagande av vad i 20 §, andra stycket samma förordning stadgas — för år 1944 utgå med 150 procent av grundbeloppet för skattskyldiga, som avses i 18 § 2 mom. a) och c) nämnda förordning, samt med 200 procent av grundbeloppet för skattskyldiga, som avses i samma moment b);

dels ock, i avvaktan på framläggandet av vissa i det föregående berörda skatteförslag, upptaga inkomsterna å riksstaten för budgetåret 1944/45 enligt följande

Inkomsterna.

47 Specifikation av inkomsterna å riksstaten.

48 Inkomsterna.

Inkomsterna.

50 Inkomsterna.

Inkomsterna.

52 Inkomsterna.

Bilaga 1 till Specifikation av inkomsterna ä riksstaten.

Förslag till stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret

1944/45.

Inkomsterna.

53 Utgifter.

A. Reparations- och underhållskostnader m. m.:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond..................... 325,000

2. Utrikesdepartementets delfond:

a. Reparations- och underhållskostnader

i allmänhet m. m.................. 162,000

b. Bränsle och lyse för vissa tjänstebostäder, förslagsvis.................... 130,000 292,000

3. Medicinalstyrelsens delfond.................... 900,000

4. Byggnadsstyrelsens » 1,800,000

5. Generaltullstyrelsens » 30,000

6. Uppsala universitets delfond:

a. Akademiska sjukhuset............. 154,000

b. Övriga fastigheter................. 255,000 409,000

7. Lunds universitets delfond...................... 150,000

8. Karolinska sjukhusets delfond:

a. Karolinska sjukhuset............... 100,000

b. Serafimerlasarettet................. 60,000 160,000

9. Lotsstyrelsens delfond.......................... 240,000

B. Avsättning till värdeminskningskonto:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis.......... 107,000

2. Utrikesdepartementets » , förslagsvis.......... 74,000

3. Medicinalstyrelsens » , förslagsvis.......... 1,168,000

4. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis.......... 1,038,000

5. Generaltullstyrelsens » , förslagsvis.......... 12,000

6. Uppsala universitets delfond:

a. Akademiska sjukhuset, förslagsvis . .. 176,000

b. Övriga fastigheter, förslagsvis....... 277,000 453,000

7. Lunds universitets delfond, förslagsvis.......... 92,000

8. Karolinska sjukhusets » , förslagsvis.......... 479,000

9. Lotsstyrelsens » , förslagsvis.......... 30,000 1

C. Hgres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden:

Kronor

4,306,000

3,453,000

1. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis.......... 26,000

2. Utrikesdepartementets » , förslagsvis.......... 270,000

3. Medicinalstyrelsens » , förslagsvis.......... 25,000

4. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis.......... 2,900,000

5. Generaltullstyrelsens » , förslagsvis.......... 43,000

6. Uppsala universitets » , förslagsvis.......... 9,000

8. Karolinska sjukhusets » , förslagsvis.......... 75,000

9. Lotsstyrelsens » , förslagsvis.......... 33,000 3,381,000

överskott att tillföras riksstalen:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond.................... 345,000

2. Utrikesdepartementets » .................... 240,000

3. Medicinalstyrelsens » .................... 1,785,000

4. Byggnadsstyrelsens » .................... 7,910,000

5. Generaltullstyrelsens » .................... 30,000

6. Uppsala universitets » .................... 170,000

7. Lunds universitets » .................... 150,000

8. Karolinska sjukhusets » .................... 325,000

9. Lotsstyrelsens » .................... 35,000 10,990,000

22,130,000

Summa

54 Inkomsterna.

Bilaga 2 till Specifikation av inkomsterna å riksstaten.

Beräknat förslag till stat för försvarsväsendets fastighetsfond för

budgetåret 1944/45.

Inkomsterna.

55 Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt och föreslagit i avseende å beräkningen av statens i det föregående omförmälda inkomster och därmed sammanhängande ämnen behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 1

Bihang A.

Till KONUNGE N.

Enligt den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen åligger det detta ämbetsverk att årligen till Kungl. Maj:t avlämna förslag till beräknande av statsverkets inkomster vid nästföljande statsreglering ävensom Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 samt. Nr !■ Del 2.

2 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

meddela upplysningar rörande förhållanden i övrigt av beskaffenhet att böra bringas till Kungl. Maj ds kännedom i och för uppgörande av proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.

Då riksräkenskapsverket nu har att avgiva förslag till beräkning av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1944/45, vill ämbetsverket inledningsvis lämna en översikt av utfallet av driftbudgeten under budgetåret 1942/43. Närmare uppgifter härutinnan inhämtas i en härvid såsom bilaga A fogad sammanställning. I denna sammanställning angivas såväl i riksstaten beräknade som i budgetredovisningen redovisade inkomst- och utgiftsbelopp å budgetens olika huvudtitlar ävensom i riksstaten beräknat och i budgetredovisningen redovisat underskott att avföras å budgetutjämningsfonden samt i budgetredovisningen redovisad minskning av utestående anslagsreservationer. Av tabellen framgår, att utgifterna under nämnda budgetår hava belöpt sig till 4,037 miljoner kronor och inkomsterna till 2,704 miljoner kronor. Budgeten har sålunda utfallit med ett underskott av 1,333 miljoner kronor. Detta underskott kommer till uttryck däri, att budgetutjämningsfondens behållning nedgått med 1,234 miljoner kronor, under det att beloppet för utestående reservationer minskat med 99 miljoner kronor.

Av tabellen framgår vidare, att det i riksstaten beräknade underskottet att avföras å statens budgetutjämningsfond, 1,587 miljoner kronor, i budgetredovisningen stannat vid 1,234 miljoner kronor, innebärande en med 353 miljoner kronor minskad belastning av budgetutjämningsfonden. Då den under budgetåret inträdda minskningen av kvarstående reservationer, såsom nyss nämnts, uppgått till 99 miljoner kronor, har budgetutfallet i förhållande till beräkningen i riksstaten medfört en kassamässig förbättring i budgetläget om 254 miljoner kronor. Sistnämnda belopp motsvarar skillnaden mellan nettomerinkomsten å riksstatens inkomsttitlar om 342 miljoner kronor och nettomerutgiften å riksstatens utgiftstitlar om 88 miljoner kronor.

Av den å driftbudgetens inkomstsida uppkomna merinkomsten hänföra sig 322 miljoner kronor till allmänna budgetens inkomsttitlar. Enbart skatterna svara för en nettomerinkomst av 262 miljoner kronor. Betydande överskott hava lämnats av inkomst- och förmögenhetsskatten, värnskatten, fordonsskatten, tullmedlen, allmänna omsättningsskatten, varuskatten, tobaksskatten, rusdrycksförsäljningsmedlen av detaljhandelsbolag samt omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker. Det till statens kapitalfonder hänförliga inkomstöverskottet, 30 miljoner kronor, sammanhänger närmast med utfallet å statens järnvägar, domänverket och riksbanksfonden.

Den allmänna budgetens utgiftssida utvisar en nettomerutgift om 84 miljoner kronor. Å femte och nionde huvudtitlarna redovisas nettomerutgifter om respektive 41 och 45 miljoner kronor; för riksgäldsfonden föreligger en merutgift om 16 miljoner kronor. Betydande nettobesparingar hava uppkommit på fjärde huvudtiteln och huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar. Mot den samlade nettomerutgiften å 84 miljoner kronor bör emellertid ställas minskningen i utestående reservationer å 97 miljoner kro-

Riksräkenskapsvcrkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 3

nor. Största delen av denna minskning hänför sig till fjärde och nionde huvudtitlarna med respektive 30 och 46 miljoner kronor.

Å specialbudgeternas inkomsttitlar har uppstått en nettomerinkomst å 19 miljoner kronor, huvudsakligen hänförlig till automobilskattemedlen. I fråga om den till automobilskattemedlen hänförliga specialbudgeten torde här i övrigt endast behöva erinras, att det redan i riksstaten beräknade underskottet å specialbudgeten, 75 miljoner kronor, genom utfallet reducerats till 58 miljoner kronor, vilket underskott tills vidare täckes från statens budgetutjämningsfond. Även under tidigare budgetår hava motsvarande brister täckts i enahanda ordning, och den samlade bristen i berörda avseende belöper sig vid utgången av budgetåret 1942/43 till 230 miljoner kronor.

Närmare uppgifter rörande avkastningen av de särskilda inkomsttitlarna under budgetåret 1942/43 lämnas i tabellbilagan B, i vilken jämväl intagits motsvarande uppgifter om inkomsttillflödet under budgetåren 1938/39— 1941/42 i enlighet med den för budgetåret 1942/43 gällande riksstatsuppställningen.

Riksräkenskapsverket övergår härefter till en undersökning av möjligheterna att vid nuvarande tidpunkt fälla ett omdöme rörande utfallet av statsregleringen för budgetåret 1943/44.

Beträffande först inkomstutvecklingen under det löpande budgetåret föreligga ännu räkenskapsmässiga uppgifter endast för tiden juli—oktober. Driftbudgetens inkomster hava under denna tidsperiod uppgått till 615 miljoner kronor mot 539 miljoner kronor under motsvarande tid nästföregående budgetår. Stegringen i inkomsttillflödet beror främst på ökade inkomster från allmänna omsättningsskatten, bensinskatterna, trafikskatten samt omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker ävensom på höjda inleveranser från postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

I närslutna bilaga C har riksräkenskapsverket intagit en av ämbetsverket med ledning av från vederbörande myndigheter infordrade uppgifter upprättad sammanställning över det beräknade utfallet av riksslatens inkomstsida för innevarande budgetår. Enligt denna beräkning skulle de i riksstaten uppförda inkomsttitlarna kunna väntas lämna en inkomst å 3,004 miljoner kronor mot beräknat 2,784 miljoner kronor, innebärande en merinkomst av 220 miljoner kronor. De i riksstaten uppförda mot budgetutjämningsfonden reglerade inkomsttitlarna beräknas härvid lämna en nettomerinkomst att tillföras nämnda fond å 216 miljoner kronor. Till den del berörda merinkomst hänför sig till inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt samt krigskonjunkturskatt torde merinkomsten i huvudsak bero på en underskattning av utvecklingen av inkomsterna för fysiska personer och svenska aktiebolag. Tobaksskattens och varuskattens utveckling bar underskattats på grund av de svårigheter, som förelågo för ett halvår sedan att bedöma möjligheten av försörjning med tobak och råvaror för sötämnesindustrien. Utvecklingen beträf-

4 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

fande inkomsterna av rusdryckshanteringen betingas främst av den oväntat starka stegringen av omsättningen.

Driftbudgetens utgiftssida slutar enligt riksstaten på en summa av 3,950 miljoner kronor, varav 1,325 miljoner kronor hänföra sig till förskottsstaten för försvarsväsendet. Under hösten 1943 hava framlagts dels en proposition om tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår, slutande för driftbudgetens del å 66 miljoner kronor, dels en proposition med förslag till allmän beredskapsstat, innefattande anslag å 10 miljoner kronor till planering av allmänna arbeten och å 100 miljoner kronor till bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete. Beträffande flertalet av de i förstnämnda proposition äskade anslagen har riksdagen redan fattat beslut i enlighet med propositionen; och har riksdagen tillika bifallit de i propositionen om allmän beredskapsstat framlagda förslagen. Storleken av de utgifter, som komma att verkställas under innevarande budgetår, kan ännu icke med någon större grad av säkerhet beräknas. Med hänsyn till vad hittills är känt rörande den sannolika utgiftsbelastningen under budgetåret 1943/44 och med stöd jämväl av särskilt införskaffade uppgifter uppskattar riksräkenskapsverket — med starkt understrykande av beräkningens osäkerhet — utgifterna till ett belopp av 4,200 miljoner kronor. Vid beräkningen har ingen hänsyn tagits till eventuella ytterligare anslag å tilläggsstat utöver dem, som redan äskats eller beviljats eller som erfordras för reglering av förskottsstater.

Mot detta utgiftsbelopp på 4,200 miljoner kronor står såsom förut beräknats en inkomstsumma av i avrundat tal 3,000 miljoner kronor. Utfallet av driftbudgeten för innevarande budgetår skulle alltså resultera i ett underskott av cirka 1,200 miljoner kronor eller något mindre än underskotten under vart och ett av de tre föregående budgetåren. Riksräkenskapsverket har tillika sökt beräkna, huru budgetuifallet kan komma att fördelas i sina komponenter, d. v. s. belastningen å budgetutjämningsfonden och förändringen i utestående reservationer. Denna beräkning, som innefattar betydade osäkerhetsmoment, synes leda till att budgetutjämningsfonden skulle erhålla en belastning av 900 miljoner kronor, samtidigt som reservationerna skulle förete en minskning av 300 miljoner kronor.

Då det slutliga utfallet av driftbudgeten för innevarande budgetår, särskilt vad angår utgiftssidan, är beroende av mycket svårbedömbara faktorer, måste den av riksräkenskapsverket nu gjorda beräkningen givetvis betraktas som mycket osäker.

Till den i det föregående lämnade analysen av utfallet av statsregleringen för budgetåret 1942/43 och beräkningen rörande statsregleringens utfall för budgetåret 1943/44 torde riksräkenskapsverket få foga en orienterande översikt av utfallet av driftbudgeten från och med budgetåret 1938/39. Uppgifterna, vilka sammanfattats i efterföljande tabell, avse för vart och ett av budgetåren 1938/39—1942/43 de enligt budgetredovisningarna redovisade inkomsterna och utgifterna och för budgetåret 1943/44 de av riksräkenskapsverket i det föregående angivna resultaten av beräkningarna rörande utfal-

Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 5

let av inkomsterna och utgifterna å driftbudgeten för innevarande budgetår; sistnämnda resultat hava i tabellen angivits med avrundade belopp. Inkomsterna hava därvid fördelats på följande grupper, nämligen: 1) Inkomst- och förmögenhetsskatter, 2) Övriga skatter, 3) Uppbörd i statens verksamhet, folkpensionsavgifter och diverse inkomster samt 4) Inkomster av statens affärsverksfonder m. fl. kapitalfonder. De skatter, som ingå i gruppen inkomst- och förmögenhetsskatter, äro angivna i en not till tabellen. Utgifterna hava fördelats på följande grupper, nämligen: 1) Civila utgifter (även avskrivningar för civila ändamål), 2) Försvarsutgifter (fjärde huvudtiteln och avskrivningar för försvarsändamål), 3) Pensionskostnader för civila och militära ändamål (tolfte huvudtiteln) samt 4) Räntor å statsskulden m. m. (underskott å riksgäldsfonden). Skillnaden mellan redovisade inkomster och redovisade utgifter betecknas i tabellen såsom utfallet av driftbudgeten, och budgetutfallet upplöses i tabellen i sina komponenter, d. v. s. de förändringar i avseende å budgetutjämningsfondens behållning och beloppet av utestående reservationer, till vilka budgetutfallet givit upphov.

Driftbudgetens utfall under budgetåren 1938 39—1943/44.1

Miljoner kronor.

1 För budgetåren 1938/39—1942/43 enligt budgetredovisningarna, för budgetåret 1943/44 enligt riksräkcnskapsverkets beräkning.

2 Inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å aktiebolags inkomst, utjämningsskatt, värnskatt, krigskonjunkturskatt, särskild skatt å förmögenhet, utskiftningsskatt och ersättningsskatt ävensom mantalspenningar.

6 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Av tabellen framgår, att inkomsterna å driftbudgeten under ifrågavarande period mer än fördubblats. Inkomst- och förmögenhetsskatterna hava stigit med 743 miljoner kronor eller något mera än 200 procent, medan stegringen för övriga skatter stannat vid 583 miljoner kronor eller 79 procent. Relationen mellan inkomst- och förmögenhetsskatter, å ena sidan, samt övriga skatter, å den andra, har sålunda starkt förskjutits under perioden. För budgetåret 1938/39 utgjorde inkomst- och förmögenhetsskatterna 33 procent av samtliga skatter, medan motsvarande procenttal enligt beräkningen för budgetåret 1943/44 stigit till 46 procent. Ökningen för inkomst- och förmögenhetsskatterna beror till den större delen på stegrade skattesatser och tillkomsten av nya skatter och till den mindre delen på stegring i skatteunderlaget. Utvecklingen för övriga skatter har i huvudsak bestämts av, å ena sidan, nya och höjda skatter samt, å andra sidan, bortfall av betydande belopp, särskilt för bensinskatt och tullmedel. Inkomsterna av statens affärsverksfonder in. fl. kapitalfonder hava praktiskt taget fördubblats under perioden; av ökningen å 202 miljoner kronor falla 42 procent på statens järnvägar.

Enligt tabellen å sid. 5 uppgå samtliga utgifterna för budgetåret 1943/44 till ett mer än tre gånger så stort belopp som för budgetåret 1938/39. Av ökningen på 2,851 miljoner kronor falla 699 miljoner kronor på gruppen civila utgifter, vilka vuxit med omkring 74 procent, samt 1,952 miljoner kronor på försvarsutgifterna, vilkas summa för budgetåret 1943/44 är nära nio gånger så stor som under budgetåret 1938/39. Erinras må, att huvudparten av stegringen för vad som här betecknats såsom civila utgifter hänför sig till kostnader, som direkt eller indirekt sammanhänga med krigsförhållandena. Pensionskostnader för civila och militära ändamål hava jämväl i stort sett stigit under perioden; den motsedda stagnationen under budgetåret 1943/44 sammanhänger med ändrad redovisning av vissa pensionskostnader. Räntor å statsskulden m. m. hava stigit till tre gånger så stort belopp för budgetåret 1943/44 som för budgetåret 1938/39. De civila utgifterna representerade under budgetåret 1938/39 70 procent av samtliga utgifter men för budgetåret 1943/44 blott 39 procent. Försvarsutgifterna utgjorde under förstnämnda budgetår endast 18 procent av de totala utgifterna men beräknas för budgetåret 1943/44 komma att uppgå till 52 procent av den totala utgiftssumman. Om man slutligen sammanställer räntorna å statsskulden m. m. med inkomsterna av statens affärsverksfonder m. fl. kapitalfonder, befinnes ett överskott av inkomster föreligga å 107 miljoner kronor vid periodens början och 130 miljoner kronor vid dess slut. För detta resultat har utfallet av statens järnvägars rörelse varit utslagsgivande.

Driftbudgeten för budgetåret 1938/39, det sista fredsåret, utföll med ett överskott av 93 miljoner kronor. Detta överskott fördelade sig jämnt på en ökning i budgetutjämningsfondens behållning och en ökning i beloppet av utestående reservationer. De påföljande åren karakteriseras budgetutfallet av underskott, vilka under budgetåren 1940/41—1942/43 stigit till ett nära konstant belopp av cirka 1.35 miljarder kronor, medan för budgetåret

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 7

1943/44 skulle motses ett något lägre underskott om 1.20 miljarder kronor. Under de första krigsåren har belastningen å budgetutjämningsfonden blivit avsevärt större än det belopp, som motsvarar skillnaden mellan redovisade utgifter och redovisade inkomster; i stället har beloppet av utestående reservationer starkt ökat till och med budgetåret 1941/42, medan för budgetåret 1942/43 en minskning inträtt, vilken antagits i ökad grad fortgå även för budgetåret 1943/44.

Om de i tabellen å sid. 5 angivna beloppen för redovisade inkomster och utgifter samt driftbudgetens utfall och dess olika komponenter sammanfattas för budgetåren 1939/40—1943/44, erhållas följande resultat för tiden efter det andra världskrigets utbrott:

Milj. kr.

Redovisade inkomster.............................................. 11,858

Redovisade utgifter................................................ 17,768

Utfallet av driftbudgeten (underskott)................................ 5,910

Förändring i budgetutjämningsfondens behållning (minskning)........... 6,700

Förändring i beloppet av utestående reservationer (nettoökning)......... 790

Då vid ingången av budgetåret 1939/40 behållningen i budgetutjämningsfonden utgjorde 165 miljoner kronor och beloppet av utestående reservationer uppgick till 180 miljoner kronor, skulle alltså enligt förestående uppgifter och beräkning budgetutjämningsfonden vid utgången av budgetåret 1943/ 44 utvisa ett negativt belopp på cirka 6,535 miljoner kronor, samtidigt som utestående reservationer skulle redovisas med cirka 970 miljoner kronor.

Det budgetutfall, för vilket nu redogjorts, tager sikte enbart på de transaktioner, som redovisas över riksstatens driftbudget. Vid sidan av denna förekomma emellertid inbetalningar och utbetalningar av statsmedel eller av andra medel under statsmyndigheternas förvaltning. De transaktioner, om vilka här är fråga, hänföra sig i huvudsak till finansieringen av kapitalbudgeten ävensom av vissa ändamål, vilkas utgifter regleras över särskilda diversemedelsfonder. Då kapitalbudgetens anslag till huvudsaklig del finansieras med kapitalmedel, avse ifrågavarande transaktioner främst statens upplåning. I nuvarande läge, som framtvingat en underskottsbalansering och en finansiering även av löpande utgifter med upplånta medel, påkallar den kassamässiga medelsanvändningen särskild uppmärksamhet.

I syfte att klarlägga sambandet mellan utfallet av driftbudgeten och den kassamässiga medelsanvändningen har efterföljande sammanställning uppgjorts. Den innehåller uppgifter om det genom realiserandet av driftbudgeten uppkomna underskottet å denna budget, belastningen pa investeringsanslagen samt motsvarande avskrivningsanslag, varav neltobelastningen för investeringsändamål erhålles, den totala medelsanvändningen för de i statsbudgeten angivna ändamålen samt slutligen nettoinkomsten av statslån. Differensen mellan den totala medelsanvändningen för budgetändamål och nettoinkomsten av statslån betingas av förändringarna å statsverkets och riks-

8 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

gäldskontorets checkräkningar samt övriga bankräkningar m. m. ävensom i behovet av kontanta medel för reglering av vissa förskott, diversemedelstitlar, avräkningskonton m. m. För budgetåren 1939/40—1942/43 grunda sig siffrorna på räkenskaperna; de för budgetåret 1943/44 beräknade siffrorna äro självfallet mycket osäkra.

Jämförelse mellan nettobelastning å statsbudgeten och nettoinkomst av statslån

under budgetåren 1939 40—1943 44.

Miljoner kronor.

På grund av förekomsten vid sidan av statsbudgeten av utgifter för reglering av förskott m. m. kan från de för de särskilda budgetåren i denna tabell anförda siffrorna någon slutsats icke dragas om förändringarna å statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar samt övriga bankräkningar m. m.

Realiserandet av statsregleringarna för budgetåren 1939/40—1943/44 har enligt tabellen medfört en samlad nettobelastning å driftbudgeten och kapitalbudgeten om 7.8 miljarder kronor utöver löpande inkomster, för vars täckande erfordrats en upplåning om 7.7 miljarder kronor. Finansieringen av statsutgifterna under krigsåren kan beräknas leda till att statsskulden, som vid ingången av budgetåret 1939/40 uppgick till 2.6 miljarder kronor, vid utgången av budgetåret 1943/44 torde komma att röra sig omkring 10.5 miljarder kronor.

Det viktigaste underlaget för statens finanser utgöres av de enskilda fysiska och juridiska personernas inkomster. Av väsentlig betydelse för bedömande av utvecklingen av statens inkomster är därför att analysera, hur de enskildas inkomster utvecklat sig i förfluten tid. I anslutning till den sammanfattning av krigsårens statsfinansiella utveckling, som lämnats i det föregående, torde riksräkenskapsverket fördenskull här få meddela en återblick på utvecklingen av de enskildas inkomster, sådana dessa komma till uttryck i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. För sådant ändamål hava i efterföljande tabell till en början sammanställts uppgifter om det taxerade beloppet och dess förändringar för olika grupper av skattskyldiga vid taxeringarna åren 1939—1943 enligt uppgifter i publikationen »Skattetaxeringarna» och, vad angår taxeringsåret 1943, enligt preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån.

Riksräkenskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 9

Utvecklingen av taxerat belopp för olika grupper av skattskyldiga vid taxeringarna åren 1839—1943.

Av tabellen framgår, att det totala taxerade beloppet sedan taxeringsåret 1939, som motsvarar inkomståret 1938, undergått eu kraftig stegring på sammanlagt 38 procent, vilken stegring dock blivit starkt markerad först för taxeringsåren 1942 och 1943. Inkomstutvecklingen är emellertid väsentligt olikartad för fysiska personer (inklusive oskifta dödsbon och familjestiftelser) samt svenska aktiebolag. Den förra gruppen, som starkt överväger till sitt absoluta belopp, visar praktiskt taget samma utveckling som det taxerade beloppet i dess helhet, medan svenska aktiebolag förete en avsevärt mindre stegring av det taxerade beloppet. Medan det taxerade beloppet för fysiska personer stigit med 39 procent, har stegringen för svenska aktiebolag begränsats till 21 procent. Utvecklingen av det taxerade beloppet för aktiebolagen bör ses i belysning därav, att, sedan den fria avskrivningsrätten införlivats med skattesystemet, det taxerade beloppet i hög grad bestämmes av bolagens avskrivningspolitik och sålunda kan avvika från den verkliga inkomsten.

Av det taxerade beloppet för fysiska personer utgör inkomsten av arbetsanstälining över 80 procent. Under ifrågavarande tid har inkomst av arbetsanställning stigit från 5,285 miljoner kronor till 7,631 miljoner kronor eller med 45 procent. Vid jämförelse med stegringen av det totala taxerade beloppet för fysiska personer framgår, att inkomst av tjänst numera utgör en något större anparc av det taxerade beloppet än närmast före kriget.

En inom riksräkenskapsverket verkställd statistisk undersökning utvisar, att den ökning av det taxerade beloppet för fysiska personer, som inträtt såväl i städerna som på landsbygden, varit väsentligt starkare på landsbygden än i städerna, vilket alltså medfört en viss förskjutning i fördelningen av det totala taxerade beloppet, så att större andel av detta kommer på landsbygden vid periodens slut än vid dess början. För städernas vidkommande har stegringen i det taxerade beloppet varit avsevärt mindre i envar av städerna Stockholm, Göteborg och Malmö än i övriga städer tillsammantagna. Vad landsbygden angår, har en förskjutning iakttagits i förhållandet mellan landskommuner av olika yrkeskaraktär, sålunda att inkomstutvecklingen i allmänhet utvisar större stegring i kommuner med mera utpräglad jordbrukskaraktär än i övriga landskommuner.

Vid sidan av de nu skildrade förändringarna i de taxerade beloppen för

10 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

fysiska personer under krigsåren ligger emellertid också en annan förskjutning, vars iakttagande är av väsentlig betydelse för analys och förutbedömande av utvecklingen av statens inkomster. Här avses den förskjutning, som ägt rum i det taxerade beloppets fördelning på olika inkomstklasser. För belysande av denna förskjutning kan material hämtas från en inom finansdepartementet verkställd, den 5 oktober 1943 dagtecknad utredning angående skattetrycket för olika inkomstklasser år 1943. Ur denna utredning hava i efterföljande tabell sammanställts dels antalet taxerade personer fördelade i inkomstklasser efter taxerade belopp taxeringsåren 1938 och 1942, dels det sammanlagda taxerade beloppet för respektive inkomstklasser vid taxeringarna samma år. Dessa år överensstämma sålunda icke med början och slutet av den förut undersökta perioden, men något material från 1939 och 1943 års taxeringar har icke stått till buds. Vid utnyttjandet av tabellen bör erinras, att de båda inkomstfördelningarna delvis grunda sig på approximativa beräkningar. I någon mån störes jämförbarheten mellan de båda årens sifferserier därav, att det taxerade beloppet vid 1938 års taxering inrymmer en förmögenhetsdel av en sextiondedel, medan motsvarande förmögenhetsdel i det taxerade beloppet vid 1942 års taxering utgör en hundradedel.

Fördelning på olika inkomstklasser av antalet taxerade fysiska personer m. fl. och deras sammanlagda taxerade belopp vid 1938 och 1942 års taxeringar.

Enligt denna tabell har det totala antalet taxerade ökat med 5 procent under ifrågavarande tid, samtidigt som det totala taxerade beloppet vuxit med 27 procent. Denna olikhet i stegringstalen sammanhänger med en betydande förskjutning i inkomstfördelningen från såväl de lägsta som de högsta inkomstskikten mot mellanskiktet 5,000—8,000 kronor. I sistnämnda skikt hava antalet taxerade och deras sammanlagda taxerade belopp mer än fördubblats, medan ökningen för närmast under och över detta skikt liggande inkomstklasser stannat vid något över 50 procent. För inkomstklassen 2,000—3,000 kronor är ökningen något över 20 procent, medan en icke fullt lika stor minskning inträtt för den lägsta inkomstklassen. För inkomstklasserna 12,000 —20,000 kronor och 20,000—50,000 kronor har stegringen begränsats till cirka 40 respektive 10 procent, medan för den högsta inkomstklassen antalet

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 11

taxerade reducerats med 36 procent och inkomstklassens sammanlagda taxerade belopp minskats med 20 procent.

Vid utnyttjande av de här meddelade uppgifterna om taxeringsresultatets utveckling bör ihågkommas, att desamma avse det taxerade beloppet och sålunda, på grund av bristfälligheter i taxeringsförfarandet, endast ofullkomligt återgiva de verkliga inkomsternas utveckling. Uppgifterna äro likväl av värde, då det gäller att beräkna statens inkomster under nästa budgetår med utgångspunkt från det ekonomiska läget under den tidsperiod, som är bestämmande för nämnda inkomster.

För bedömande av inkomstutfallct för budgetåret 1944/45 erfordras en överblick av den ekonomiska utvecklingen under tiden 1 januari 1943 30

juni 1945, d. v. s. under en period av två och ett halvt år. För utfallet av inkomst- och förmögenhetsskatten, värnskatten, krigskonjunkturskatten, den särskilda skatten å förmögenhet samt folkpensionsavgifterna äro nämligen de ekonomiska förhållandena under det snart tilländalupna kalenderåret eller vid dess utgång av avgörande betydelse. I fråga om stämpelmedlen samt tullmedlen och flertalet acciser äro däremot förhållandena under budgetåret 1944/45 i huvudsak utslagsgivande för inkomsttitlarnas avkastning. Undantag bilda rusdrycksförsäljningsmedlen av partihandelsbolag och av detaljhandelsbolag, då dessa titlars avkastning beror på utfallet av bolagens verksamhet under kalenderåret 1944. Med undantag för domänverket beror inleveransen av affärsverkens överskott under budgetåret 1944/45 väsentligen av rörelsens utveckling under nämnda budgetår; för domänverket bestämmes inleveransen av resultatet av rörelsen under kalenderåret 1944. I stort sett kan sägas, att ungefär 40 procent av driftbudgetens inkomster under budgetåret 1944/45 hänföra sig till de ekonomiska förhållandena under kalenderåret 1943 och återstoden till tiden därefter fram till slutet av budgetåret 1944/45. I krislägen sådana som det föreliggande innebär detta givetvis en styrka. I fråga om den ekonomiska utvecklingen intill utgången av oktober månad innevarande år får riksräkenskapsverket anföra följande.

Efter krigsutbrottet 1939 har den ekonomiska utvecklingen varit mycket oenhetlig. Svårast drabbades husbyggnadsverksamheten. Sedan exportmöjligheterna minskats genom att flertalet handelsvägar spärrats, har exportindustriens produktion nedgått. Produktionsinskränkningen har dock delvis kunnat motvägas genom ökad produktion för inhemska, speciellt militära ändamål.

Årets skörderesultat kan, om alla grödor sammanfattas, till kvantiteten betecknas som något under medelmåttan. Totalskörden för brödsäd, som år 1942 uppgick till cirka 920,000 ton, skulle enligt verkställda beräkningar efter tre olika metoder ge 928,000, 942,000 eller 914,000 ton. För fodersäden, där 1942 års skörd uppgick till 1,675,000 ton, redovisas nu enligt de olika metoderna 1,556,000, 1,594,000 eller 1,562,000 ton. I jämförelse med fjolåret visa potatis och sockerbetor ökade skördesiffror. Animalieproduktionen, som utgör jordbrukarnas viktigaste inkomstkälla, har under loppet av år 1943 successivt stigit.

12 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Under de senaste åren har prissättningen på jordbrukets produkter åsyftat en sådan avvägning av priserna, att jordbruket, taget såsom en helhet, vid normala väderleksbetingelser skulle erhålla full täckning för den efter krigsutbrottet inträffade kostnadsökningen. Prissättningen har ägt rum med ledning av vissa beräkningar rörande förändringarna i jordbrukets inkomster och kostnader sedan produktionsåret 1938/39. Enligt dessa beräkningar har ökningen i den totala inkomsten, inklusive kapitalförändringar, uppgått till

11.4, 17.8, 24.3, 36.3 och 36.1 procent för produktionsåren 1939/40, 1940/41, 1941/42, 1942/43 och 1943/44 i jämförelse med basåret, och ökningen i kostnader har för samma år utgjort respektive 9.8, 18.2, 31.1, 32.8 och 36.0 procent. För enbart försäljningsinkomsten har inträtt en stegring från 1942/43 till 1943/44, vilken sammanhänger med att den animaliska produktionen beräknas komma att stiga till följd av den fortgående ökningen i djurantalet, medan i fråga om den vegetabiliska produktionen de beräknade förskjutningarna från 1942/43 äro mindre omfattande. Ökningen i kreaturskapitalet beräknas emellertid bliva mindre år 1943/44 än 1942/43. Jordbrukets kostnadsökning från 1942/43 till 1943/44 beror till största delen på de ökade kvantiteter av vissa slag av köpgödsel och köpfodermedel, som beräknas kunna ställas till jordbrukets förfogande under det nu löpande produktionsåret.

Situationen på bränslemarknaden har under de senare åren medfört betydande skogsavverkningar. Belysande äro de siffror, som avse taxeringarna till skogsaccis. Enligt skattestatistiken utgjorde det taxerade accispliktiga rotvärdet 263 miljoner kronor år 1939, 163 miljoner kronor år 1940, 244 miljoner kronor år 1941, 263 miljoner kronor år 1942 och 329 miljoner kronor år 1943, sistnämnda uppgift enligt preliminär sammanställning av statistiska centralbyrån. Till belysning av utvecklingen under innevarande år torde böra nämnas, att de nu avslutade kronoskogsauktionerna i Norrland och Dalarna visa en minskning i försäljningen från 12.4 miljoner kronor år 1942 till 9.1 miljoner kronor år 1943, medan utvecklingen från 1941 till 1942 innefatiade en ökning från 10.9 miljoner kronor till 12.4 miljoner kronor.

Enligt Sveriges industriförbunds säsongutjämnade produktionsindex med basåret 1935 visade den industriella produktionen under år 1940 och till och med augusti 1941 en svagt fallande tendens. Generalindex för de i beräkningen ingående industrigrenarna — som i genomsnitt för år 1939 låg vid 124 och år 1940 vid 113 samt för januari 1941 utvisade siffran 106 — nedgick under år 1941 till 100 under juli och augusti månader; för hela år 1941 utgjorde generalindex i genomsnitt 104. Efter augusti 1941 var indextalet på det hela taget sakta stigande till 111 för november och december 1942; under år 1942 uppnåddes siffran 108 i medeltal. Från att i början av innevarande år växlat mellan 110 och 111 har indextalet från och med juni till och med augusti sjunkit till 106 men därefter åter stigit; för oktober registreras siffran 108 (för oktober 1942 110). Indextalet under oktober månad för de olika industrigrupperna utgjorde för massa- och pappersindustri 47 (för oktober månad 1942 65), för järn- och stålindustri 136 (139), för maskin-

Riksräkenskapsvcrkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 13

industri 162 (161), för livsmedelsindustri 101 (103), för textil- och sömnadsindustri 102 (107) och för annan konsumtionsvaruindustri 115 (121).

Antalet sysselsatta arbetare inom industrien har, enligt socialstyrelsens beräkningar, under innevarande år varit obetydligt större än år 1942. Arbetstillgången har varit i stigande under åren 1942 och 1943. Totalantalet hjälpsökande arbetslösa, som vid utgången av oktober månad åren 1939, 1940 och 1941 var respektive 12,183, 16,122 och 12,610, hade vid utgången av oktober 1942 nedgått till 6,377 och vid utgången av sistlidna oktober till 5,434. Uppgifterna rörande arbetslösheten inom fackförbunden äro för tredje kvartalet innevarande år icke ovänsentligt gynnsammare än för år 1942. Det bör erinras, att uppgifterna rörande arbetslösheten under åren 1940—1943, bland annat på grund av inkallelserna till beredskapstjänst, icke äro direkt jämförbara inbördes eller med motsvarande uppgifter för tidigare år. Några mera betydande arbetskonflikter hava icke förekommit under året.

Godstrafiken å statens järnvägar har sedan år 1939 visat stark fortgående ökning. Den å statens järnvägar transporterade godsmängden uppgick under januari—september månader 1943 till 16.4 miljoner ton mot 8.5 miljoner ton år 1939, 10.7 miljoner ton år 1940, 12.6 miljoner ton år 1941 och 15.0 miljoner ton år 1942.

För den godstransport, som ombesörjes i beställningstrafik med lastautomobil, hava fraktavgifterna för de senaste tolv månader, för vilka körrapporter föreligga, utgjort sammanlagt 212 miljoner kronor. För bedömande av omfattningen av denna trafik torde till jämförelse böra nämnas, att bruttoinkomsterna av godstrafiken å statens järnvägar (exklusive Lapplandsmalm) under samma tid utgjort 287 miljoner kronor.

Sjöfartens omfattning har under kriget starkt beskurits. Det ankommande lastade tonnaget, som under tiden januari—oktober 1939 uppgick till 16.4 miljoner nettoton, har under motsvarande tid de följande åren utgjort 7.1 miljoner nettoton år 1940, 6.5 miljoner nettoton år 1941, 5.8 miljoner nettoton år 1942 och 5.9 miljoner nettoton år 1943. Det avgående lastade tonnaget visar en motsvarande, ehuru icke lika stark minskning. Mot 16.4 miljoner nettoton under tiden januari—oktober 1939, svarar för motsvarande tid år 1940 8.7 miljoner nettoton, år 1941 9.1 miljoner nettoton, år 1942 7.7 miljoner nettoton och år 1943 7.4 miljoner nettoton.

Utrikeshandeln, som efter år 1939 gått starkt tillbaka, har under år 1943 utvecklat sig sålunda, att importen fortsatt att något stiga, medan exporten ytterligare nedgått. Sålunda uppgick under tiden januari—okober år 1943 importen till 1,535 miljoner kronor mot respektive 1,958, 1,696, 1,377 och 1,452 miljoner kronor åren 1939, 1940, 1941 och 1942 samt exporten till 991 miljoner kronor mot respektive 1,544, 1,093, 1,109 och 1,008 miljoner kronor åren 1939, 1940, 1941 och 1942.

För belysande av utvecklingen av den inre handelsomsättningen inom ett betydande område torde här få angivas storleken av omsättningen av de varuslag och prestationer, vilka äro belagda med allmän omsättningsskatt. Enligt föreliggande siffror från taxeringarna åren 1942 och 1943 beräknas,

14 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

att den med sådan skatt belagda omsättningen uppgått till 4,481 miljoner kronor under år 1941 och till 5,337 miljoner kronor under år 1942 och alltså mellan dessa år stigit med 19 procent. På grundval av uppgifter om inflytande omsättningsskatt, vilka dag för dag ingå till riksräkenskapsverket från postgirokontoret, kan beräknas, att motsvarande omsättning under år 1943 torde komma att uppgå till cirka 5,730 miljoner kronor och alltså förete en stegring utöver 1942 års omsättning med 7.4 procent. Den månatliga omsättningen av de med allmän omsättningsskatt belagda varorna och prestationerna har under förra delen av år 1943 legat avsevärt högre än under motsvarande tid år 1942, men under sommaren och hösten 1943 har månadsomsättningen alltmera närmat sig fjolårets siffror för att för oktober månad visa praktiskt taget samma omsättning som under oktober 1942.

Partiprisnivån enligt kommerskollegii index för grosshandelspris (1935 = 100) utgjorde i medeltal för åren 1939, 1940, 1941 och 1942 respektive 115, 146, 172 och 189. För oktober 1942 uppgick indextalet till 193, steg därefter till februari 1943 till 197, vid vilket tal index kvarstod till och med juni 1943, för att därefter falla tillbaka till 195 i oktober eller en obetydlighet högre än indextalet ett år tidigare. Riksbankens konsumtionsprisindex (1931 = 100) utgjorde i medeltal för åren 1939, 1940, 1941 och 1942 respektive 108.1, 123.0, 142.2 och 155.5. I oktober 1942 hade index uppnått siffran 159.2 och i oktober 1943 158.8 eller obetydligt lägre än indextalet ett år tidigare.

De för år 1943 träffade avtalsuppgörelserna inom industrien hava — bortsett från smärre lönejusteringar i enstaka fall — i regel gått ut på prolongation av tidigare gällande avtal med endast den ändringen, att bestämmelserna om dyrtidstillägg i det nya ramavtalet av den 19 december 1942 skulle tillämpas. Enligt en inom socialstyrelsen verkställd, såsom försiktig betecknad uppskattning skulle den genomsnittliga årsförtjänsten per arbetare under år 1943 stigit med minst 1.7 procent sedan år 1942. För de lantarbetare, vilkas löner äro reglerade genom kollektivavtal, beräknas lönestegringen enligt avtalet för år 1943 till cirka 7 procent för män och 10 procent för kvinnor. Socialstyrelsens årliga statistik angående skogsarbetarnas löneförhållanden utvisar för vintern 1942/43 en medelförtjänst per dag för huggare och för körare, som ligger 18 respektive 15 procent över motsvarande förtjänst vintern 1941/42. Även vid vägarbetena hava timförtjänsterna ökats.

Den utveckling beträffande priser och löner, som här antytts, ger i förening med uppgifterna om förändringarna i omsättningen av med allmän omsättningsskatt belagda varor och prestationer sammanfattningsvis till resultat, att de strävanden att stabilisera pris- och lönenivån inom landet, vilka tagit fastare form genom de i statsrådsprotokollet över finansärenden för den 13 november 1942 fastställda riktlinjerna för den ekonomiska politiken, hittills i stort sett krönts med framgång.

Under det pågående kriget har den ekonomiska utvecklingen inom landet bestämts icke av i vanlig mening konjunkturella faktorer utan väsentligen av politiska avgöranden. De av krigstillståndet föranledda omkastning-

Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. lä

arna i fråga om varuförsörjningen hava framtvungit allt flera statsingripanden på skilda områden. Den militära och ekonomiska beredskapen har nödvändiggjort betydande förskjutningar av produktion och konsumtion, vilka medfört ett allt intimare samarbete mellan staten och det enskilda näringslivet. Sedan genom krigföringen flertalet handelsvägar för vårt lands del blivit spärrade, hava genomgripande omläggningar av utrikeshandeln och folkförsörjningen blivit ofrånkomliga. Någon mera betydande arbetslöshet till följd av exportens nedgång har hittills icke blivit märkbar, huvudsakligen beroende på ökade statsbeställningar, främst för försvarets räkning, samt inkallelser till militärtjänst. Produktionskapaciteten har utnyttjats för tillgodoseende av varubehovet inom landet, och varuutbytet med utländska marknader har kunnat hållas i viss omfattning öppet för svensk handel. Handelsavspärrningen har medfört knapphet på vissa varor med därav följande återverkningar i fråga om produktionens inriktning och prisutvecklingen.

För bedömande av den framtida ekonomiska utvecklingen saknas i nuvarande läge säkra hållpunkter. Vid föreliggande inkomstberäkning utgår riksräkenskapsverket emellertid från att nu rådande ekonomiska förhallanden i huvudsak komma att fortbestå. Ämbetsverket förutsätter sålunda särskilt, att sysselsättningsgraden samt pris- och lönenivån icke skola undergå några mera betydande förändringar, vilket bland annat innebär, att de rörliga lönetilläggen vid affärsverken kunna antagas skola utgå efter nu gällande grunder.

Med utgångspunkt härifrån har riksräkenskapsverket ansett sig böra uppställa den arbetshypotesen för inkomstberäkningen, att de inkomsttitlar, vilka bero av den ekonomiska utvecklingen under kalenderåret 1943 — huvudsakligen inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt — skola visa stegrad avkastning under budgetåret 1944/45 i jämförelse med budgetåret 1943/44, men att övriga inkomsttitlar skola förete i stort sett stagnerande avkastning.

Även om det nuvarande ekonomiska läget kommer att bestå under budgetåret 1944/45, är det emellertid uppenbart, att denna inkomstberäkning -— liksom inkomstberäkningarna för de närmast föregående budgetåren — är grundad på mycket osäkra och svårbedömbara faktorer samt att den därför måste anses mycket approximativ. Varje förändring i detta läge kommer att medföra avsevärda rubbningar i inkomsltillflödet.

Därest vapenstillestånd skulle inträda före utgången av budgetåret 1944/ 45, kommer detta att medföra betydande omläggningar av produktion och handel med stora återverkningar på statsinkomsterna. Avkastningen å vissa inkomsttitlar skulle i så fall icke nå upp till den nivå, som bär beräknats; särskilt gäller detta överskotten å vissa affärsverk. Däremot skulle i ett sådant läge större avkastning än som nu antagits vara att påräkna å andra inkomsttitlar, främst tullmedel och bensinskatt. Det torde härvid kunna förutsättas, att de bortfallande inkomstbeloppen skulle i avsevärd mån motvägas av nya inkomsttillskott.

16 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Under sålunda angivna förhållanden finner riksräkenskapsverket det naturligt, att den inkomstberäkning, som på grundval av verkets här föreliggande förslag kommer att framläggas i statsverkspropositionen, göres till föremål för en allmän översyn vid tidpunkten för fastställandet av riksstaten för budgetåret 1944/45, då säkrare hållpunkter för bedömande av den framtida inkomstutvecklingen kunna erhållas.

Resultatet av riksräkenskapsverkets inkomstberäkning återgives i den härvid fogade tabellen (bilaga D) med specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1944/45. Beträffande de i denna tabell för de särskilda inkomsttitlarna beräknade beloppen får riksräkenskapsverket härefter anföra följande.

Å. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter.

1. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse.

Av de under denna rubrik för de tio senast förflutna budgetåren redovisade skatterna kunna följande lämpligen sammanföras till en grupp, nämligen inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å aktiebolags inkomst, utjämningsskatt, värnskatt, krigskonjunkturskatt, särskild skatt å förmögenhet samt utskiftningsskatt och ersättningsskatt. Till denna grupp kan ock hänföras den tidigare utgående personella skatten mantalspenningar. Till belysande av förändringarna i de beräknade och behållna inkomsterna å hithörande inkomsttitlar lämnas närmare uppgifter i efterföljande sammanställning, varvid redovisningen anpassats till nu gällande skatteformer.

Inkomst- och Utskift-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 17

Vid bedömande av utvecklingen å titlarna för inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt samt särskild skatt å förmögenhet måste viss hänsyn tagas till beloppet av krigskonjunkturskatten för år 1940. Sistnämnda skatt skulle nämligen till sitt debiterade belopp avdragas från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och föranledde därigenom en nedsättning i såväl denna skatt som värnskatten. Nedsättningen utgjorde för inkomstoch förmögenhetsskatten 4.37 miljoner kronor och för värnskatten 2.26 miljoner kronor. Beträffande krigskonjunkturskatten för år 1941 och följande år har däremot, i stället för avräkning från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, avdrag gjorts direkt å krigskonjunkturskatten.

Enligt förordning den 6 juni 1941, nr 337, ägde vissa värnpliktiga, som under år 1940 tjänstgjort vid krigsmakten, åtnjuta avdrag å dem på grund av taxering år 1941 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt. Skatteavdraget utgjorde fem kronor för varje hel vecka, varmed den sammanlagda tjänstgöringstiden under år 1940 överstigit sex veckor och skulle verkställas i första hand å den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten och, i den mån avdraget uppginge till högre belopp än denna, å värnskatten. Detta avdrag utgjorde 6.49 miljoner kronor å inkomst- och förmögenhetsskatten samt 2.32 miljoner kronor å värnskatten. Något motsvarande avdrag har icke tillämpats beträffande nämnda skatter vid de följande årens taxeringar.

Inkomst- och förmögenhetsskatt.

Den vid 1938 års riksdag beslutade nya inkomst- och förmögenhetsskatten är uppdelad i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt. Bottenskatten omfattar dels en progressiv inkomst- och förmögenhetsskatt å fysiska personer, oskifta dödsbon samt familjestiftelser, dels en proportionell inkomstskatt å svenska aktiebolag och övriga juridiska personer m. fl. Den fasta tilläggsskatten, som åvilar allenast fysiska personer och med dem jämställda skattskyldiga med högre inkomster, är starkt progressiv.

Enligt förordning den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt skola i utlandet bosatta och vissa med dem likställda aktieägare erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt i form av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag. Kupongskatten utgår med 20 procent av utdelningen. Skatten innehålles vid utdelningens lyftande och inbetalas av bolagen till ett under överståthållarämbetet lydande organ, benämnt kupongskattekontoret. Den redovisas under inkomsttiteln inkomst- och förmögenhetsskatt. Förordningen i ämnet trädde i kraft den 1 mars 1943. Under budgetåret 1942/43 inflöt ett belopp av 1.29 miljoner kronor i kupongskatt.

Vid beräkningen av utfallet av 1944 års taxering till inkomst- och. förmögenhetsskatt har man att utgå från de uppnådda taxeringsresultaten vid motsvarande taxeringar åren 1942 och 1943. För en närmare analys av taxeringsresultaten är härvid en uppdelning av den vid taxeringen uppskattade totala inkomsten på olika inkomstkällor av betydelse. I taxeringslängdema och i den på dessas uppgifter grundade taxeringsstatistiken föreligger emellertid

Bihang till riksdagens protokoll t9U. 1 samt. Nr 1. Del 2. 2

18 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Utfallet av taxeringarna till kommunal Inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åren 1942 och 1943.

sådan uppdelning allenast beträffande den vid taxeringen till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten. I avsaknad av en på direkta taxeringsuppgifter grundad motsvarande uppdelning av den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt uppskattade inkomsten har fördenskull den i det följande verkställda beräkningen rörande det väntade utfallet av 1944 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt genomförts med ut-

Riksräkenskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 19

Debiterade inkomst- och lörmögenhetsskattebelopp enligt taxeringarna

&ren 1942 och 1943.1

gångspunkt från den vid taxeringen till kommunal inkomstskatt för olika inkomstkällor uppskattade inkomsten.

I tabellsammanställningarna å föregående och denna sida redovisas dels ut-

1 För de i B- och C-längderna upptagna skattskyldiga avvika de verkliga genomsnittliga procenttalen för debiterad bottenskatt och grundbelopp något från de här redovisade, i skatteförfattningarna fastställda procenttalen, vilket sammanhänger med förekomsten av eftertaxeringar, skattelättnader enligt avtal med främmande makter eller feldebiteringar. För svensk försäkringsanstalt utgår vid 1943 års taxering bottenskatten i viss omfattning med 150 procent av grundbeloppet.

20 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

fallet av taxeringarna till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt åren 1942 och 1943, dels ock debiterade inkomst- och förmögenhetsskattebelopp enligt samma års taxeringar till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. I båda tabellerna redovisas — utom uppgifter avseende samtliga skattskyldiga — särskilda uppgifter för dels i A-längden upptagna skattskyldiga (fysiska personer, oskifta dödsbon samt familjestiftelser), dels i B-längden upptagna svenska aktiebolag, dels i samma längd upptagna skattskyldiga i övrigt (svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag, sparbanker samt utländska juridiska personer), dels slutligen i C-längden upptagna skattskyldiga (staten, kommuner, ideella föreningar m. fl.).

Vad först angår tabellen å sid. 18, återfinnas i denna särskilda uppgifter för den vid taxeringen till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten från olika inkomstkällor. Erinras må, att de för inkomst av jordbruksfastighet och för inkomst av annan fastighet meddelade uppgifterna avse allenast inkomst, som överskjuter fem procent av jordbruksfastighets jordbruksvärde, tomt- och industrivärde, fyra procent av jordbruksfastighets skogsvärde och fem procent av värdet av annan fastighet; enahanda avdrag verkställas ock från inkomst av rörelse med avseende å fastighet, som nyttjas i rörelsen. En bearbetning av uppgifter ur skattestatistiken för taxeringsåren 1939—1943 visar, att vid jordbruksfastighet det mot garantiskatten svarande inkomstbeloppet varit praktiskt taget konstant, då någon allmän fastighetstaxering icke förekommit under perioden, samt att den kommunalskattetaxerade inkomsten vid 1939 års taxering var ungefär lika stor som garantibeloppet, men att den vid 1943 års taxering stigit till dubbla garantibeloppet. Den till statsskatt taxerade inkomsten av jordbruksfastighet, vars storlek utrönts genom särskilda av 1938 års jordbruksutredning och statens livsmedelskommission verkställda undersökningar, har visat sig under senare år endast obetydligt understiga summan av kommunalskattetaxerad inkomst och garantibeloppet; differensen beror på att icke alla deklaranter kunnat utnyttja garantien helt eller till någon del. Vid sådant förhållande kan numera med utgångspunkt från förändringen i den kommunalskattetaxerade inkomsten av jordbruksfastighet en relativt säker slutsats dragas rörande utvecklingen av den till statsskatt taxerade inkomsten av sådan fastighet. I fråga åter om annan fastighet understiger den verkliga inkomsten väsentligt summan av den kommunalskattetaxerade inkomsten och garantibeloppet, varför någon slutsats om hur den till statsskatt uppskattade inkomsten av sådan fastighet utvecklat sig icke kan dragas ur kännedomen om förändringen i den kommunalskattetaxerade inkomsten.

Av tabellen framgår, att den enligt kommunalskattelagen uppskattade inkomsten av jordbruksfastighet vid 1943 års taxering utvisat en betydande stegring; ökningen uppgick till 13.9 procent. Med ledning av berörda undersökning beräknas, att mot denna ökning torde svara en stegring av den till statsskatt uppskattade nettointäkten av jordbruksfastighet på cirka 10 pro-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 21

cent. Den kommunalskattetaxerade inkomsten av annan fastighet utvisar ävenledes en stegring, belöpande sig till 28.4 procent. Såsom nyss nämnts, kan dock icke härav beräknas, hur den till statsskatt uppskattade inkomsten av annan fastighet utvecklat sig från 1942 till 1943 års taxering.

Den sammanlagda inkomsten av rörelse m. m. enligt A-längden och av annan förvärvsverksamhet enligt B- och C-längderna har vid 1943 års taxering höjts med 13.7 procent. För de i A-längden redovisade skattskyldiga uppgick inkomstökningen till 21.5 procent, medan ökningen för svenska aktiebolag utgjorde endast 7.7 procent. I B-längden upptagna andra skattskyldiga än svenska aktiebolag och i C-längden redovisade skattskyldiga utvisade vid 1943 års taxering respektive inkomstminskning om 0.7 procent och inkomstökning om 17.8 procent.

Inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet —- vilken i sin helhet redovisas i A-längden — höjdes vid 1943 års taxering med 16.1 procent.

Beträffande inkomst av kapital slutligen förelåg vid 1943 års taxering en inkomststegring om 2.0 procent. För enbart de i A-längden upptagna skattskyldiga redovisades en stegring om 2.6 procent.

De vid 1943 års taxering inträdda förändringarna i de till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt för olika grupper skattskyldiga taxerade beloppen framgå av efterföljande sammanställning.

A-längden ....................

B-längden:

Svenska aktiebolag...........

Svenska ekonomiska föreningar Svenska försäkringsanstalter, som

icke äro aktiebolag........

Sparbanker.................

Utländska juridiska personer ..

C-längden.....................

Tillsammans 8,719.7 10,016.1 +1,296.4 +14.9

Taxerat belopp

Stegring ( + ) minskning (—)

För närmare belysning av utvecklingen av det taxerade beloppet får riksräkenskapsverket hänvisa till dels den inledningsvis lämnade översikten av denna utveckling och dels den detaljredovisning, som meddelas i en den 27 november 1943 dagtecknad redogörelse av statistiska centralbyrån.

I tabellen å sid. 19 lämnas uppgifter om dels debiterad skatt för såväl bottenskatten som tilläggsskatten, dels bottenskattens grundbelopp, dels de procenttal av grundbeloppet med vilka bottenskatten uttagits, dels slutligen uträknade medelskatteprocent. Av tabellen inhämtas såsom särskilt anmärkningsvärt, att beträffande i A-längden redovisade skattskyldiga medelskatteprocenten för tilläggsskatten vid 1943 års taxering nedgått väsentligt, var-

22 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

emot medelskatteprocenten för bottenskatten icke undergått någon nämnvärd förändring. Såsom framgår av riksräkenskapsverkets tidigare inkomstberäkningar, har en likartad utveckling av medelskatteprocenten för tilläggsskatten konstaterats vid 1940—1942 års taxeringar. De förskjutningar i inkomstfördelningen, på vilka denna utveckling häntyder och som närmare belysts i inledningen till föreliggande inkomstberäkning (sid. 10), synas sålunda hava fortsatt under verksamhetsåret 1942.

Den på grundval av 1943 års taxering debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten uppgår enligt tabellen å sid. 19 till 595.26 miljoner kronor. Under budgetåret 1943/44 beräknas inflyta 98 procent av det debiterade skattebeloppet. Härtill kommer kupongskatt, som av överståthållarämbetet uppskattats till 4 miljoner kronor. Från den sålunda beräknade bruttoinkomsten avgå restitutioner, vilka riksräkenskapsverket uppskattat till 5 miljoner kronor. I enlighet härmed skulle uppbörden å titeln inkomst- och förmögenhetsskatt för budgetåret 1943/44 uppgå till i avjämnat belopp 580 miljoner kronor.

Det påräkneliga utfallet av 1944 års taxering är väsentligen beroende av den ekonomiska utvecklingen under kalenderåret 1943. Med ledning av de antaganden rörande denna utveckling, som gjorts i det föregående, har riksräkenskapsverket ansett sig kunna räkna med en fortgående höjning av taxeringsresultaten i förhållande till 1943 års taxering, ehuru på grund av pris- och lönestoppet den av den ekonomiska utvecklingen föranledda höjningen måste antagas bliva lägre än den vid sistnämnda taxering konstaterade. Den omorganisation av taxeringsväsendet i syfte att skärpa taxeringskontrollen, som nu är underställd riksdagens prövning, lärer också vara ägnad att redan vid 1944 års taxering leda till en viss höjning av taxeringsresultaten.

Med utgångspunkt från de i tabellen över utfallet av taxeringarna till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åren 1942 och 1943 för sistnämnda års taxering redovisade taxeringsresultaten får riksräkenskapsverket framlägga följande beräkning rörande 1944 års taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Rörande grunderna för beräkningen av resultatet av taxeringen till inkomst och förmögenhetsskatt avseende i A-längden redovisade fysiska personer, o skifta dödsbon samt familjestiftelser må anföras följande.

Inkomsten av jordbruksfastighet beräknas vid 1944 års taxering komma att stiga icke oväsentligt över den nivå, som uppnåddes vid 1943 års taxering. Denna stegring betingas av de vid prissättningen å jordbruksprodukter tillämpade principerna. Till stegringen bidrager även en ökad inkomst av skogsprodukter i år. Beträffande inkomst av annan fastighet räknar riksräkenskapsverket däremot med ett på det hela taget oförändrat taxeringsresultat vid 1944 års taxering.

Förvärvskällan inkomst av rörelse in. in. inrymmer i huvudsak handel,

Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 23

hantverk och småindustri samt byggnadsverksamhet ävensom samfärdsel (åkerirörelse etc.) men omfattar även de fria yrkenas utövare (advokater, konstnärer, läkare in. fl.). Beträffande handeln torde här få erinras, att, enligt vad förut nämnts, den del av handelsomsättningen, som drabbas av allmän omsättningsskatt, beräknas stiga med 7 å 8 procent från år 1942 till år 1943. Vid sådant förhållande torde en viss ökning av vinstresultaten kunna emotses. Till en ökning av vinstresultaten torde även bidraga en fortgående utförsäljning från inneliggande lager. Utvecklingen kan dock för vissa affärsgrenar hava gått i motsatt riktning. För husbyggnadsverksamheten och därmed förenade arbetsområden torde man kunna räkna med ett väsentligt tillskott till inkomsten under år 1943 i jämförelse med år 1942. Även beträffande andra kategorier av yrkesutövare antager riksräkenskapsverket, att de skola komma att uppvisa ökade resultat. Riksräkenskapsverket har ansett sig kunna uppskatta den vid 1944 års taxering motsedda stegringen av rörelseinkomsten till omkring 8 procent.

Inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet har under innevarande år påverkats av en rad olika omständigheter. Enligt från socialstyrelsen inhämtade uppgifter skulle antalet sysselsatta arbetare inom den egentliga industrien år 1943 hava ökat med cirka 1 procent i förhållande till år 1942. Den genomsnittliga årsförtjänsten per arbetare under år 1943 uppskattas hava stigit med minst 1.7 procent med hänsyn främst till verkningarna av det s. k. ramavtalet mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Med utgångspunkt härifrån har socialstyrelsen beräknat, att industriens lönesumma till arbetarpersonalen år 1943 stigit med 5 procent. I fråga om den privata husbyggnadsverksamheten och därmed förenade arbetsområden torde den sammanlagda lönesumman hava stigit med cirka 12 procent. För övriga arbetare inom småindustri och hantverk torde löneinkomstökningen knappast hava varit mindre än inom den egentliga industrien. Inom skogsbruket har inkomstökningen fortsatt även under år 1943 på grund av ökat antal arbetare och de starka löneökningarna; inkomstökningen uppskattas till högst 36 procent. Vid vägarbetena torde den totala lönekostnaden under år 1943 trots minskat antal arbetare ligga högre än år 1942 på grund av den till cirka 7.3 procent uppgående löneökningen. I fråga om jordbruket har, å ena sidan, antalet lantarbetare i år minskat, å andra sidan beräknas eu lönestegring enligt kollektivavtalet för år 1943 med cirka 7 procent för män och 10 procent för kvinnor. Den kontanta lönesumman beräknas härav stiga med cirka 8 procent och värdet av naturaförmånerna med cirka 4 procent; den totala lönesumman skulle härigenom uppbringas med 6 ä 7 procent.

Den sålunda konstaterade utvecklingen inom vissa verksamhetsgrenar torde emellertid, enligt riksräkenskapsverkets mening, leda till en för låg uppskattning av den totala lönesummans förändring. Ämbetsverket räknar vida.re med betydande tillskott under innevarande år till den samlade inkomsten av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet från ar-

24 Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

betsområden, som icke berörts i de från socialstyrelsen inhämtade uppgifterna. Ämbetsverket syftar härvid bland annat på till statliga och kommunala befattningshavare utgående avlöningar och pensioner, vilka utgöra en betydande andel, cirka en sjättedel, av den taxerade inkomsten av arbetsanställning. Under innevarande år torde dessa inkomster hava stigit i huvudsak beroende på att inom vissa områden antalet anställda ökats. För vissa grupper av i enskild tjänst anställd affärs- och kontorspersonal har jämväl stegring i löneinkomsterna ägt rum. Vid bedömande av utvecklingen av löneinkomsterna under år 1943 måste hänsyn slutligen tagas till de förmåner, familjebidrag, hyresersättningar m. m., som utbetalats till de till militärtjänst inkallade.

Under hänsynstagande till de i det föregående angivna utvecklingstendenserna har riksräkenskapsverket ansett sig kunna för de olika verksamhetsgrenarna tillsammantagna räkna med en väsentlig stegring av inkomsten av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet vid 1944 års taxering samt uppskattat inkomststegringen till 7 å 8 procent. Ett visst stöd för denna uppskattning torde ligga däri, att, enligt vad som framgår av inledningsvis lämnade uppgifter, den del av handelsomsättningen, som drabbas av allmän omsättningsskatt, beräknas skola stiga med 7.4 procent från år 1942 till år 1943.

Vad slutligen angår inkomst av kapital, synas, att döma av en utav Industriens utredningsinstitut verkställd bearbetning av boksluten från ett antal industriföretag, aktieutdelningarna under innevarande år hava legat vid en något högre nivå än under år 1942. En viss ökning i det räntebärande kapitalet torde hava inträtt såsom följd av lagerrealisering och tillkomsten av nya sparmedel. Om än räntegottgörelsen i vissa fall, såsom beträffande större bankinsättningar, begränsats, torde dock någon ökning av intäkten av dylikt kapital kunna motses. I och för sig skulle man sålunda hava att räkna med en ökning i den sammanlagda kapitalinkomsten vid 1944 års taxering, vilken ökning kunde uppskattas till ungefär det belopp, cirka 10 miljoner kronor eller 2.6 procent, sojn stegringen i samma inkomst från 1942 års taxering till 1943 års taxering utgör. På grund av tillkomsten av kupongskatten undandrages emellertid från taxeringen till inkomst av kapital den utdelning, som drabbas av nämnda skatt och som torde kunna angivas till cirka 20 miljoner kronor. Den sammanlagda kapitalinkomsten torde fördenskull vid 1944 års taxering komma att visa en minskning av cirka 10 miljoner kronor eller 2.6 procent.

Med utgångspunkt från de av riksräkenskapsverket sålunda gjorda antagandena angående de under innevarande år inträdda förskjutningarna av de olika inkomstkällornas avkastning och med viss hänsyn jämväl till den höjning av taxeringsresultatet, vartill en skärpt taxeringskontroll kan leda, har riksräkenskapsverket beräknat den vid 1944 års taxering väntade stegringen av det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet till 8 å 9 procent. För i A-längden upptagna skattskyldiga skulle fördenskull det vid 1944 års taxering taxerade beloppet kunna beräknas till omkring 9,800 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 25

Beträffande därefter 1944 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt avseende de i B-längden redovisade svenska aktiebolagen får riksräkenskapsverket framhålla, att en beräkning vid denna tidpunkt möter betydande svårigheter. Man kan visserligen söka verkställa uppskattningar av vinstutvecklingen för aktiebolagen inom skilda näringsgrenar, men det verkliga utfallet av taxeringen beror även på de av bolagen vid bokslutens upprättande under våren 1944 beslutade avskrivningarna. Dessa avskrivningar bestämmas i stor utsträckning av hur framtidsutsikterna för bolagens rörelse komma att bedömas. Sedan den fria avskrivningsrätten införlivats med skattesystemet, kan till följd härav det slutliga taxeringsutfallet komma att visa väsentliga avvikelser från de antaganden, som gjorts vid upprättandet av riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. Osäkerheten i beräkningen av taxeringsutfallet för bolagen framgår härav med tydlighet.

Den inledningsvis lämnade översikten över utvecklingen under år 1943 av skilda näringsgrenar tyder på, att man för aktiebolagen för innevarande år icke har att räkna med någon mera avsevärd ökning av de samlade vinstresultaten. Stegrade vinstresultat av 1943 års rörelse kunna dock förväntas av bank- och försäkringsrörelse, bruksrörelse, bryggerier och vattenfabriker, elektricitets- och kraftverk, sten-, ler- och annan jordindustri samt varuhandel. Försämrade vinstresultat torde däremot komma att redovisas av läder-, skinnvaru- och beklädnadsindustrien samt pappers- och massaindustrien ävensom sågverk. Vad åter angår själva taxeringsresultaten, påverkas dessa emellertid av den omfattning, i vilken bolagen, på sätt nyss nämnts, kunna vidtaga avskrivningspolitiska åtgärder för reglering av detta resultat. För större företag torde denna möjlighet utnyttjas i syfte att ernå relativt små förändringar i taxeringsresultaten. För de små bolagen, som icke hava samma möjlighet till sådan reglering, räknar riksräkenskapsverket med en avsevärd stegring även i taxeringsresultatet. För samtliga bolag tillsammantagna har riksräkenskapsverket, som grundat sina beräkningar direkt på det taxerade beloppet, sålunda räknat med att vid 1944 års taxering skall uppnås ett taxerat belopp av omkring 900 miljoner kronor.

Vad angår i B-längden redovisade andra juridiska personer än svenska aktiebolag, beräknar riksräkenskapsverket det vid 1944 års taxering beskattningsbara beloppet för samtliga ifrågavarande juridiska personer till ungefär samma belopp som vid årets taxering eller i avrundat tal 75 miljoner kronor. Slutligen torde de i C-längden redovisade skattskyldiga böra upptagas med ett i jämförelse med 1943 års taxering nedåt avrundat belopp av 30 miljoner kronor.

Med utgångspunkt från de sålunda för olika grupper skattskyldiga uppskattade, till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppen vid 1944 års taxering har riksräkenskapsverket på sätt närmare framgår av efterföljande tabellsammanställning beräknat de vid nämnda års taxering utnyttjade ortsavdragen, beskattningsbara beloppen och debiterade skattebeloppen.

Beräkningen av de enligt 1944 års taxering debiterade skattebeloppen har

26 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Beräkning av utiallet av taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

vid 1944 års laxering.

Taxerat belopp......................

Utnyttjade ortsavdrag ..............

Beskattningsbart belopp Debiterad skatt:

Bottenskatt ......................

Tilläggsskatt......................

Summa skatt

verkställts under den förutsättningen, att bottenskatten — liksom skett enligt 1943 års taxering — skall utgå för de i A- och C-längderna upptagna skattskyldiga efter 150 procent och för de i B-längden upptagna skattskyldiga efter 200 procent av grundbeloppet, dock att i fråga om svensk försäkringsanstalt bottenskatten skall i viss omfattning utgå med 150 procent av grundbeloppet.

Vad angår de i A-längden upptagna skattskyldiga, uppgick medelskatteprocenten vid 1943 års taxering till 7.56 procent för bottenskatten och till 1.36 procent för tilläggsskatten. Vid 1944 års taxering beräknar riksräkenskapsverket en medelskatteprocent för bottenskatten av 7.56, vilket ger en bottenskatt av 385.6 miljoner kronor. Den genomsnittliga procentsatsen för tilläggsskatten har under de senare åren starkt sjunkit, vilket sammanhänger med den förskjutning i inkomstfördelningen, som inledningsvis belysts. Riksräkenskapsverket antager, att denna utveckling fortsatt även under år 1943 om än i mindre utpräglad grad, och beräknar på grund härav medelskatteprocenten för tilläggsskatten vid 1944 års taxering till 1.30 procent av det antagna beskattningsbara beloppet. Beträffande de i B- och Clängderna upptagna skattskyldiga skulle skatteprocenten för bottenskatten under nyss angivna förutsättning bliva 20 respektive 7.5 procent av de beskattningsbara beloppen med de jämkningar, som föranledas av bestämmelserna i dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater samt om uttagningsprocenten för svenska livförsäkringsanstalter.

Enligt förestående beräkning skulle den år 1944 debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten uppgå till 647.9 miljoner kronor, därav bottenskatt 581.6 miljoner kronor och tilläggsskatt 66.3 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket beräknar, att under budgetåret 1944/45 skola inflyta 98 procent av den debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten. Vid fixerandet av nämnda procentsats har riksräkenskapsverket förutsatt, att den i år beslutade lagstiftningen rörande skatteförmedlingskassor och an-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 27

mälningsplikt beträffande anställning av arbetstagare samt eu skärpning av ämbetsverkets kontroll över indrivningen av skatterestantier skola visa sig äga en gynnsam effekt å uppbördsresultatet. Till det sålunda inflytande beloppet kommer kupongskatt, av överståthållarämbetet uppskattad till 4 miljoner kronor. Från den influtna bruttoinkomsten avgå däremot restitutioner, vilka riksräkenskapsverket beräknat till 5 miljoner kronor. I enlighet härmed skulle den behållna inkomsten å förevarande titel utgöra 633.9 miljoner kronor, vilket belopp med hänsyn till skattens storleksordning synes böra avrundas till 635,000,000 kronor.

Värnskatt.

Värnskatt har utgått från och med budgetåret 1939/40.

Den enligt 1939 års taxering debiterade värnskatten utgick med hälften av det till inkomst- och förmögenhetsskatt debiterade beloppet.

Värnskatten för budgetåret 1940/41 utgick å det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet enligt självständigt fastställda skattesatser. För skattskyldiga fysiska personer, oskifta dödsbon samt familjestiftelser gällde en särskild progressiv skatteskala. Värnskatt skulle härvid även gäldas av vissa fysiska personer, för vilka till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp icke fastställts, och i fråga om sådana skattskyldiga utgå med ett belopp av 5 kronor. För svenska aktiebolag och vissa andra juridiska personer utgick värnskatten med 10 procent och för skattskyldiga upptagna i C-längden med 5 procent av det beskattningsbara beloppet. Såsom förut nämnts, skulle emellertid den enligt dessa grunder debiterade värnskatten för budgetåret 1940/41 nedsättas på grund av påförd krigskon junkturskatt.

Värnskatten för budgetåret 1941/42 utgick efter samma grunder som värnskatten för budgetåret 1940/41. Däremot tillämpades, såsom tidigare omnämnts, icke någon nedsättning av skatten för budgetåret 1941/42 på grund av påförd krigskonjunkturskatt. Vid bedömande av skattens utfall måste emellertid beaktas, att avdrag å debiterade beloppet skulle ske på grund av militärtjänstgöring under år 1940 enligt de grunder, som angivits i det föregående.

Den vid 1942 års riksdag beslutade värnskatten för budgetåret 1942/43 innebar i fråga om fysiska personer samt oskifta dödsbon och familjestiftelser en höjning av skatteskalan över hela linjen, dock något starkare i högre inkomstlägen; beträffande aktiebolag in. fl. juridiska personer beslöts en höjning av skattesatsen från 10 till 12 procent och för andra skattskyldiga en höjning av skatten från 5 till 6 procent av det beskattningsbara beloppet. Såsom förut nämnts skulle icke å värnskatten för budgetåret 1942/43 tillämpas avdrag på grund av inkallelse till militärtjänstgöring.

Värnskatten för budgetåret 1943/44 utgår efter samma grunder som värnskatten för budgetåret 1942/43.

28 Riksräkenskaps verkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

I fråga om de belopp, med vilka värnskatten influtit under budgetåren 1939/40—1942/43, får riksräkenskapsverket hänvisa till den i det föregående intagna tablån (sid. 16). I riksstaten för budgetåret 1943/44 har värnskatten beräknats till 425 miljoner kronor. Enligt av statistiska centralbyrån meddelade preliminära uppgifter har värnskatten debiterats med 464.11 miljoner kronor. Härav beräknar riksräkenskapsverket nettouppbörden av värnskatt under budgetåret 1943/44 till i runt tal 450 miljoner kronor.

För budgetåret 1944/45 anser riksräkenskapsverket, med utgångspunkt från sin beräkning av skatteunderlaget för inkomst- och förmögenhetsskatten, att en värnskatt, uttagen efter samma grunder som värnskatten för budgetåret 1943/44, bör i riksstaten upptagas till 500,000,000 kronor.

Krigskonjunkturskatt.

I enlighet med beslut av 1940 års urtima riksdag utfärdades förordning den 19 augusti 1940 (nr 764) om krigskonjunkturskatt för år 1940. Skatten avsåg inkomstökning — huvudsakligen å rörelse —• som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och som kunde antagas hava berott på av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur föranledda förhållanden. Skatten skulle utgå beträffande rörelse med lägst 50 och högst 70 procent av den enligt särskilda regler beskattningsbara merinkomsten och beträffande andra inkomstslag med 50 procent av den beskattningsbara merinkomsten. Under vissa i förordningen angivna förutsättningar skulle skatten påföras allenast provisoriskt. Slutligen bör erinras, att, såsom förut nämnts, på grund av taxering till krigskonjunkturskatt det debiterade beloppet av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten skulle nedsättas enligt vissa grunder.

Krigskonjunkturskatten för år 1941, enligt förordning den 30 maj 1941 (nr 359), hade utsträckts att gälla även inkomst av jordbruk och skogsbruk. Skattesatserna voro desamma som för krigskonjunkturskatten för år 1940. Med stöd av dessa skattesatser beräknades skattens grundbelopp. Krigskonjunkturskatten skulle utgöra detta grundbelopp efter avdrag av de belopp, varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet för den skattskyldige skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

Förordningen den 19 juni 1942 (nr 409) om krigskonjunkturskatt för år 1942 överensstämde i huvudsak med den för krigskonjunkturskatten för år 1941 gällande förordningen. Bland mera väsentliga ändringar må nämnas införandet av ett s. k. utjämningsavdrag, innebärande att vid fastställande av den taxerade inkomsten hänsyn skulle i viss i förordningen närmare angiven omfattning tagas till höjning av den allmänna prisnivån från utgången av augusti 1939 till beskattningsårets slut. Vidare innefattade den nya förord-

Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 29

ningen lättnad i fråga om skogsbrukets krigskonjunkturbeskattning. Slutligen hade från skattskyldighet undantagits fysisk person, därest det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet ej överstege 6,000 kronor.

Bestämmelserna i förordningen den 17 juni 1943 (nr 399) om krigskonjunkturskatt för år 1943 anslöto sig i allt väsentligt till förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1942. Det sistberörda undantaget hade dock borttagits.

I fråga om de belopp, med vilka krigskonjunkturskatt influtit under budgetåren 1940/41—1942/43, hänvisas till tablån å sid. 16.

Krigskonjunkturskatten är i riksstaten för budgetåret 1943/44 upptagen med 35 miljoner kronor. Någon uppgift om beloppet av den krigskonjunkturskatt, som kan bliva debiterad under nämnda budgetår, är ännu icke tillgänglig. Vissa från länsstyrelserna införskaffade uppgifter rörande det sannolika beloppet av den beskattningsbara merinkomsten vid den nu pågående taxeringen till krigskonjunkturskatt synas tyda på, att intäkten av denna skatt under innevarande budgetår skall komma att uppgå till ungefär 50 miljoner kronor.

Att beräkna storleken av den krigskonjunkturskatt, som kan komma att debiteras för år 1944, under förutsättning att sådan skatt för detta år uttages efter samma grunder som krigskonjunkturskatten för år 1943, erbjuder stora svårigheter. Även om man nu kunde göra beräkningar rörande de inkomstökningar, som må hava uppstått för vissa näringsgrenar, är det omöjligt att bedöma, i vilken omfattning dessa inkomstökningar komma att bliva föremål för krigskonjunkturbeskattning eller i vad mån provisoriskt erlagd krigskonjunkturskatt kan komma att restitueras under innevarande och nästkommande budgetår. Med full insikt om svårigheten att nu beräkna denna skatteintäkt har riksräkenskapsverket fördenskull uppskattat krigskonjunkturskatten för budgetåret 1944/45 till samma belopp som nu beräknats inflyta under löpande budgetår eller 50,000,000 kronor.

Särskild skatt å förmögenhet.

Å denna inkomsttitel redovisas den särskilda skatt å förmögenhet, som jämlikt beslut vid 1938 års riksdag tillämpas från och med 1939 års taxering. Skatten, som åvilar fysiska personer, oskifta dödsbon, vissa utländska juridiska personer samt familjestiftelser, är uppbyggd efter samma allmänna grunder som den tidigare utgående förmögenhetsskatten, vilken vid 1938 års taxering omlades i samband med förenkling av skattesystemet. Underlaget för den särskilda skatten å förmögenhet, den beskattningsbara förmögenheten, utgöres i regel av den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenheten. I vissa fall reduceras dock den skattepliktiga förmögenheten vid taxeringen, nämligen om den för annan skattskyldig än familjestiftelser eller utländskt bolag överstiger 25 gånger det enligt förordningen

30 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, i vilket fall den beskattningsbara förmögenheten utgör ett belopp motsvarande 25 gånger det taxerade beloppet. Den särskilda förmögenhetsskatten drabbar beskattningsbara förmögenheter över 20,000 kronor och utgår enligt en progressiv skala, börjande med 1 promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 20,000 men icke 40,000 kronor, dock lägst 1 krona, och stigande till 6 promille för den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 1 miljon kronor. Förmögenhetsgränsen för skattskyldighetens inträdande utgjorde enligt den tidigare i ämnet gällande förordningen 50,000 kronor, och jämväl reduktionsregeln var en annan än den nu gällande.

I efterföljande tabell hava beloppen för den beskattningsbara förmögenheten vid 1939—1943 års taxeringar sammanställts med den på grund av samma års taxeringar debiterade förmögenhetsskatten, varjämte angivits den genomsnittliga skattebelastningen. Uppgifterna för 1943 års taxering, vilka tillhandahållits riksräkenskapsverket av statistiska centralbyrån, äro preliminära.

Beskattningsbar Debiterad

Taxeringsår förmögenhet skatt

miij. kronor milj. kronor

1939 ................ 13,178 29.51

1940 ................ 12,354 25.92

1941 ................ 12.697 26.34

1942 ................ 13,462 28.23

1943 ................ 14,301 30.26

Debiterad skatt i promille av beskattningsbar förmögenhet

2.24 2.10 2.0 7 2.io

2.12 Uppgifter rörande den under budgetåren 1939/40—1942/43 influtna förmögenhetsskatten återfinnas i tabellen å sid. 16. Under innevarande budgetår beräknas skatten giva en nettoinkomst av 30 miljoner kronor.

I syfte att belysa den förändring, som den beskattningsbara fömögenheten undergått under senare tid, har inom riksräkenskapsverket verkställts en statistisk undersökning rörande fördelningen av den till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara förmögenheten vid 1942 års taxering. Materialet för denna undersökning har utgjorts av uppgifter i den särskilda förmögenhetslängden, och metoden för bearbetningen har närmare angivits i 1940 års finansstatistiksakkunnigas betänkande angående finansstatistikens effektivisering (sid. 225). En motsvarande undersökning, avseende den beskattningsbara förmögenheten vid 1938 års taxering enligt då gällande förordning om särskild skatt å förmögenhet, har tidigare verkställts inom finansdepartementet. För att möjliggöra en jämförelse mellan de båda förmögenhetsfördelningarna hava resultaten av sistnämnda undersökning, som ju avsett endast beskattningsbara förmögenheter över 50,000 kronor, kompletterats genom beräkning av antal och förmögenhetsbelopp inom förmögenhetsklasserna 20,000—30,000 kronor och 30,000—50,000 kronor; sistnämnda beräkning är givetvis osäker. Jämväl de förmögenhetssummor, som ingå i förmögenhetsklasser under 500.000 kronor grunda sig på approximativ beräk-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 31

ning. Skillnaden mellan de totala förmögenhetsbeloppen enligt dessa beräkningar och de belopp, som redovisas i skattestatistiken, är emellertid mycket obetydlig. I efterföljande tabell hava resultaten från dessa undersökningar sammanställts.

Fördelning av beskattningsbar förmögenhet vid 1938 och 1942 års taxeringar.

Av denna tabell framgår, att den totala beskattningsbara förmögenheten ökat från 11.5 till 13.3 miljarder kronor. Bakom denna ökning ligger emellertid en väsentlig förskjutning i fördelningen av förmögenheterna mellan olika förmögenhetsklasser, sålunda att förmögenheterna under 500,000 kronor ökat, medan minskning inträtt för förmögenheter över nämnda gräns. Det är denna förskjutning i förmögenhetsfördelningen, som ger sig tillkänna i den i tablån å sid. 30 meddelade serien av promilletal för den genomsnittliga skattesatsen för förmögenhetsskatten till och med 1941 års taxering. Ännu tydligare framträder denna nedgång, om man på grundval av den här förut angivna förmögenhetsfördelningen vid 1938 års taxering beräknar den genomsnittliga skattesats, som då skulle hava framkommit, om man nämnda år hade haft den nu gällande förmögenhetsskatten. En sålunda beräknad genomsnittlig skattesats uppgår nämligen till cirka 2.5 promille.

Det betydande fallet i den genomsnittliga skattesatsen från 1938 till 1941 års taxering har därefter förbytts i någon stegring vid 1942 och 1943 års taxeringar. Detta skulle tyda på att den mycket starka ökningen i den beskattningsbara förmögenheten vid 1942 och 1943 års taxeringar tillika inneburit någon förskjutning av förmögenhetsfördelningen i riktning motsatt den som framträtt under tiden mellan 1938 och 1941 års taxeringar. Stegringen i den totala beskattningsbara förmögenheten under de två senare åren torde kunna återföras till ett flertal i samma riktning verkande faktorer. De taxerade värdena å fastighetsskattepliktig fastighet hava stigit. Även aktievärdena hava visat en betydande stegring. En utförsäljning av varor från lager torde hava medfört, att verkställda nedskrivningar framträtt i form av vinst och åtminstone i viss utsträckning besparats i form av likvida medel, i den mån återanskaffning ej kunnat äga rum. Något mera betydande netto-

32 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

tillskott av nya kapitalmedel lärer däremot icke hava förekommit. I avsevärd mån torde slutligen till stegringen av den beskattningsbara förmögenheten vid 1942 och 1943 års taxeringar — liksom vid 1939 års taxering — hava medverkat, att de till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppen starkt stigit vid de båda senaste taxeringarna, såsom framgår av tabellen på sid. 9, samt att sistnämnda stegring medfört, att den vid den särskilda förmögenhetstaxeringen gällande reduktionsregeln fått mindre effekt än förut; den konstaterade stegringen i den till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara förmögenheten torde alltså icke hava motsvarats av en relativt sett lika stor stegring i den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenheten. Detta omdöme torde vinna stöd däri, att den beskattningsbara förmögenheten ökat starkare å landsbygden än i städerna samt att, enligt en av riksräkenskapsverket verkställd statistisk undersökning av förändringen i den beskattningsbara förmögenheten inom landskommuner avolika yrkeskaraktär, ökningen varit något högre i kommuner med mera utpräglad jordbrukskaraktär än i andra kommuner.

De faktorer, som under åren 1941 och 1942 verkat till stegring av den beskattningsbara förmögenheten, torde även under år 1943 i viss mån hava fortsatt i riktning av att ytterligare höja underlaget för taxeringen till särskild skatt å förmögenhet. Riksräkenskapsverket har vid sådant förhållande ansett sig böra beräkna särskild skatt å förmögenhet för budgetåret 1944/45 till 31,000,000 kronor.

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt.

Utskiftningsskatt, som tidigare utgick efter 5 procent, höjdes från och med år 1938 till 12 procent och från och med år 1940 till 30 procent. Under budgetåret 1942/43 hava dessa skatter lämnat en behållen inkomst av 1.53 miljoner kronor. Vid 1943 års taxering har enligt uppgift från statistiska centralbyrån utskiftningsskatt debiterats med 1.23 miljoner kronor samt ersättningsskatt med 0.13 miljon kronor eller sammanlagt 1.36 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket bär upptagit utskiftningsskatt och ersättningsskatt för budgetåret 1944/45 till 1,000,000 kronor.

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

De under denna titel redovisade inkomsterna uppgingo under budgetåret 1942/43 till 75,062 kronor. För de tolv månaderna november 1942—oktober 1943 har uppbörden utgjort 81,044 kronor. För juli—oktober månader av löpande budgetår hava inkomsterna stigit med cirka 21 procent i jämförelse med inkomsterna för motsvarande tid under föregående budgetår. Med hänsyn till den stigande tendensen hos uppbörden beräknar riksräkenskapsverket bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter för budgetåret 1943/44 till 90,000 kronor och för budgetåret 1944/45 till 100,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 33

Stämpelmedel.

Förändringarna i de beräknade och behållna inkomsterna av stämpelmedel under de tio senast förflutna budgetåren framgå av nedanstående sammanställning.

beräkning.

Enligt i statistiska centralbyrån utarbetade uppgifter å beloppen av de stämplar, som använts till nedan angivna slag av handlingar, hava dessa belopp under åren 1940—1942 utgjort:

Den huvudsakliga uppbörden å förevarande inkomsttitel utgöres av stämpelmedel, som av postverket inbetalas till statskontoret. Denna uppbörd utgjorde — efter avdrag av restitutioner m. m. genom postverket — 56.95 miljoner kronor för budgetåret 1941/42 och 63.26 miljoner kronor för budgetåret 1942/43. Härförutom redovisade länsstyrelserna den uppbörd av arvs- och gåvoskatt jämte ränta, som influtit i de fall, då anstånd med skattens erläggande medgivits. Nu berörda uppbörd har under budgetåren 1941/42 och 1942/43 uppgått till 0.84 respektive 0.41 miljon kronor. De av länsstyrelserna utbetalade restitutionerna uppgingo under samma tider till 0.66 respektive 0.42 miljon kronor. Av statskontoret hava restituerats stämpelmedel om 0.03 respektive 0.08 miljon kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. / samt. Nr 1. Del 2. 3

34 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 november 1943 har generalpoststyrelsen rörande stämpelmedlens beräkning för budgetåren 1943/44 och 1944/45 anfört bland annat följande:

»Statsverkets inkomster av stämpelmedel äro i riksstaten för budgetåret 1943/44 upptagna till 65 miljoner kronor och hava för budgetåret 1942/43 varit uppförda till 60 miljoner kronor. Statsverkets behållna stämpelmedelsinkomst från postverket under sistnämnda budgetår har utgjort 63.3 miljoner kronor. Uppbörden har under budgetåren 1941/42 och 1942/43 fördelat sig sålunda:

Såsom framgår av sammanställningen, ha stämpelavgifterna för bouppteckningar (arvsskatten) under budgetåret 1942/43 nedgått med 4.2 miljoner kronor i jämförelse med uppbörden under budgetåret 1941/42. Nedgången torde bero på att den vid 1941 års riksdag antagna förordningen om arvs- och gåvoskatt först från och med ingången av budgetåret 1942/43 i full utsträckning kommit att inverka på stämpeluppbördens resultat.

ökningen av lagfarts- och inteckningsskatten synes vara att tillskriva det å fastighetsmarknaden rådande konjunkturläget.

Lotterivinstskattens kraftiga ökning beror på att den särskilda skatten å vissa lotterivinster från och med den 1 juli 1942 utgår dels med 20 procent av vinstens belopp i stället för tidigare med 10 procent, dels ock jämväl å vinst i annat lotteri än penninglotteriet, i fall då vinsten utgöres av värdepapper.

I efterföljande tablå1 äro månad för månad angivna de stämpelmedelsbelopp, som av generalpoststyrelsen inlevererats till statskontoret under år 1942 samt under månaderna januari—oktober 1943; dessutom lämnas i tablån uppgift om det belopp, som generalpoststyrelsen kommer att leverera under november 1943.

Såsom framgår av tablån, är generalpoststyrelsens leverans av stämpelmedel till statskontoret under tiden januari—november 1943 omkring åtta miljoner kronor mera än motsvarande leverans under år 1942. Om de två

1 Se sid. 35 överst.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 35

i anmärkningskolumnen3 upptagna arvsskattebeloppen frånräknas, utvisar jämförelsen, att uppbörden under innevarande år ökats med 5.37 miljoner kronor.

Under den hittills förflutna delen av budgetåret 1943/44 (juli—november) fördela sig statsverkets inkomster av stämpelmedel vid jämförelse med motsvarande tid av förra budgetåret på följande sätt:

36 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Arvsskattebelopp i en post om 1 miljon kronor eller därutöver synes, enligt här förda anteckningar, icke ha förekommit under budgetåren 1941/42 och 1942/43. Arvsskatteuppbördens ökning under den hittills förflutna delen under budgetåret 1943/44 torde i viss mån vara beroende av att arvsskatt i september erlagts av Martina Lundgrens i Göteborg dödsbo med 1,931,188 kronor. Frånräknas detta belopp, utvisar arvsskatten en minskning av omkring Va miljon kronor.

Ökningen uti uppbörden av »omedelbar stämpelbeläggning» torde i första hand bero på att lösen- och kommissionärsavgifterna vid domsagorna från och med den 1 juli 1943 uttagas såsom stämpelavgifter.

Antalet lottsedlar i varje dragning i penninglotteriet har successivt ökats från 625,000 i juli 1942 till 775,000 i oktober 1943. Varje ökning av antalet lotter med 25,000 stycken medför en ökning av vinstskatten med 26,000 kronor. Detta är en av anledningarna till vinstskattens fortsatta stegring. En annan är den, att skatten å tippningsvinster ökat, med i runt tal 250,000 kronor vid jämförelse med samma tid förra året.

Såsom grund för beräknandet av stämpeluppbörden genom postverket under budgetåret 1943/44 torde kunna läggas uppbörden under den hittills förflutna delen av år 1943. Vid beräkningarna uppdelas uppbörden dels i normal uppbörd, d. v. s. totala stämpeluppbörden med frånräknande av tillfällig uppbörd av stora skattebelopp i boupptecknings-, gåvo- och lagfartsärenden, vilka belopp var för sig överstiga 100,000 kronor, samt stämpelavgifter över 50,000 kronor för en och samma aktie- eller obligationsemission ävensom vinstskatt å tippningsvinster, dels ock ifrågavarande uppbörd av mer tillfällig natur.

Den normala uppbörden har under tiden januari—november 1943 belöpt sig till 50.7 miljoner kronor. I medeltal per månad har den sålunda utgjort 4.6 miljoner kronor. Med ungefär enahanda medeltalsbelopp synes man kunna räkna för budgetåret 1943/44.

Vad den tillfälliga uppbörden av större stämpelmedelsbelopp angår, hava under tiden juli—november influtit 5.7 miljoner kronor (under motsvarande tid föregående år var beloppet 3.5 miljoner kronor). Av beloppet 5.7 miljoner kronor utgöra 0.7 miljon kronor vinstskatt från A/B Tipstjänst och 1.9 miljoner kronor arvsskatt i Martina Lundgrens dödsbo. Om dessa två belopp frånräknas, uppgår den tillfälliga uppbörden till 3.1 miljoner kronor eller 0.62 miljon kronor per månad.

Under den förflutna delen av innevarande kalenderår har i stämpelskatt å tippningsvinster inbetalats 1.6 miljoner kronor. För motsvarande tid förra året uppgick samma skatt till 0.71 miljon kronor. För innevarande budgetår synes enligt från A/B Tipstjänst lämnad uppgift statsverkets inkomst av denna stämpelskatt approximativt kunna beräknas uppgå till 1.5 miljoner kronor.

Första vinstutlottningen i 1943 års premieobligationslån, som ersätter 1933 års lån, skall äga rum i mars 1944. Vinstskatten uppgår då till 484,300 kronor. Vinstskatten vid varje utlottning i 1933 års lån utgjorde 301,000 kronor. Stämpeluppbörden för budgetåret 1943/44 bör ökas med skillnaden mellan 484,300 och 301,000 kronor eller med 183,300 kronor.

Från och med novemberdragningen har antalet lotter i penninglotteriet tills vidare utökats till 800,000 st., med vilket antal man torde kunna räkna under resten av budgetåret. I anledning av denna utökning bör vinstskatten för budgetåret 1943/44 ökas med ett belopp av 730,000 kronor.

I anslutning till vad ovan anförts kan stämpeluppbörden genom postverket för budgetåret 1943/44 beräknas på följande sätt:

Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 37

I. normal uppbörd (12X4.6).............................. 55.2 milj. kronor

ökad vinstskatt i anledning av 1943 års premieobligationslån

och ökat antal lotter i penninglotteriet ................ 0.9 » »

II. tillfällig uppbörd:

större belopp (12 X 0.6 2)........................... 7.4 » s

skatt å tippningsvinster........................... 1.5 8.9 » »

III. engångsuppbörd (Martina Lundgren)..................... 1.9 » »

tillhopa 66.9 milj. kronor.

Stämpelmedelsuppbörden genom postverket under budgetåret 1943/44 kan således i runt tal beräknas till 67 miljoner kronor. Lägges härtill det belopp av omkring 1 miljon kronor, som plägar inflyta genom länsstyrelserna, erhålles den summa, 68 miljoner kronor, vartill stämpelmedelsuppbörden i dess helhet under budgetåret 1943/44 enligt generalpoststyrelsens mening anses kunna beräknas.

Det torde icke finnas anledning att för budgetåret 1944/45 beräkna den normala stämpelmedelsuppbörden genom postverket till lägre belopp än för innevarande budgetår eller sålunda till 56.1 miljoner kronor.

Vad beträffar beräkningen av den tillfälliga uppbörden synes den böra beräknas till 0.6 miljon kronor per månad eller för ifrågavarande budgetår till 7.2 miljoner kronor. Vinstskatten å tippningsvinster synes böra upptagas med oförändrat belopp eller 1.5 miljoner kronor.

Stämpelmedelsuppbörden genom postverket under nästkommande budgetår torde därför för närvarande kunna uppskattas till

I. normal uppbörd....................................... 56. i milj. kronor

II. tillfällig uppbörd

a) större belopp.................................... 7.2

b) skatt å tippningsvinster........................... 1.5 8.7 » »

tillhopa 64.8 milj. kronor

eller avrundat 65 miljoner kronor.

Med inräknande av uppbörden genom länsstyrelserna skulle således inkomsterna av stämpelmedlen för budgetåret 1944/45 kunna upptagas i riksstaten till 66 miljoner kronor.»

Sedan beloppet av de stämpelmedel, som av generalpoststyrelsen komma att inlevereras till statskontoret under december månad, numera är till siffran känt, kan den under första hälften av innevarande budgetår inflytande totala stämpelmedelsuppbörden fastställas med relativt stor noggrannhet. För att möjliggöra en direkt jämförelse mellan den sålunda påräkneliga stämpelmedelsuppbörden under juli—december 1943 och den för varje halvår sedan den 1 juli 1938 redovisade stämpelmedelsuppbörden lämnas i efterföljande sammanställning närmare uppgifter rörande stämpelmedelsuppbörden under månaderna juli—december och januari—juni för vart och ett av budgetåren 1938/39—1942/43 samt för juli—december 1943. Den sammanlagda stämpeluppbörden under kalenderåret 1943 skulle enligt tablån uppgå till omkring 66.80 miljoner kronor och sålunda överstiga det under kalenderåret 1942 influtna beloppet med 7.95 miljoner kronor.

38 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Inkomsttiteln stämpelmedel omfattar flera olika slag av stämpelskatter, av vilka vissa äro konjunkturbetonade. För bedömande av stämpelmedlens avkastning är det därför av intresse att söka erhålla stämpeluppbörden fördelad på skilda slag av stämplar. Uppgifter i dylikt hänseende framläggas i generalpoststyrelsens skrivelse dels för budgetåren 1941/42 och 1942/43 och dels för juli—november månader åren 1941, 1942 och 1943. På grundval av uppgifter, som fortlöpande tillhandahållas riksräkenskapsverket av generalpoststyrelsen, har upprättats nedanstående tabell, utvisande fördelningen av stämpeluppbörden hos postverket månadsvis under tiden 1 januari 1941—31 oktober 1943 på olika stämpelslag. Uppgifterna äro i vissa fall approximativa.

Postverkets stämpeluppbörd månadsvis,

(Tusental

Av denna tabell framgår, att stämplar å bouppteckningar och gåvobrev, som utvisade en avsevärd minskning under tiden januari—oktober 1942 jämfört med motsvarande tid under år 1941, för tiden januari—oktober 1943 visa en stegrad uppbörd; denna stegring kan dock helt föras tillbaka till den exceptionellt stora uppbörden under september 1943 beroende bland annat av det i generalpoststyrelsens skrivelse omnämnda arvsskattebeloppet å 1.93

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 39

miljoner kronor. Månadsuppbörden av dessa stämplar är överhuvud taget mycket oregelbunden. Beträffande lagfartsstämplar konstateras mycket kraftig stegring under år 1942 jämfört med år 1941, medan stegringen från tiden januari—oktober 1942 till motsvarande tid år 1943 är ringa. En likartad utveckling förete inteckningsstämplarna, ehuru ökningen från år 1942 till år 1943 fortfarande är betydande. Emissionsstämplar för aktier och obligationer visa även kraftig ökning under år 1942 i jämförelse med år 1941, men i år har uppbörden väsentligt minskat. Gruppen lottsedelsstämplar och lotterivinstskatt utvisar fortgående ökning, beroende i huvudsak på stegrat lottantal i penninglotteriet, vinstskatt å det nya premielånet av år 1942 samt höjning av skattesatsen för lotterivinstskatten från 10 till 20 procent.

I fråga om beräkningen av stämpelmedlens avkastning under budgetåren 1943/44 och 1944/45 får riksräkenskapsverket anföra följande.

Arvs- och gåvoskatten har under senare åren visat en i stort sett sjunkande tendens, även om man bortser från den skattelindring, som beslöts år 1941. Denna utveckling kan i första hand synas märklig i belysning av att, enligt förut meddelade uppgifter, den till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara förmögenheten ökat starkt under motsvarande tid. Med hänsyn främst till bristen på en statistik över den arvfallna förmögenhetens fördelning på

fördelad på skilda slag av stämplar.

kronor.)

storleksklasser men även till att arvsskattens avkastning stundom påverkas av exceptionellt stora arvsskattebelopp, kan anledningen till denna olikhet i utvecklingen icke närmare jtreciseras. Man kan emellertid peka på vissa omständigheter, som kunna hava medverkat till det antydda resultatet. Ökningen av den beskattningsbara förmögenheten är, såsom förut framhållits, till viss del beroende på en minskad effekt av den s. k. reduktionsregeln, vadan ök-

40 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

ning av den beskattningsbara förmögenheten kan hava inträtt utan motsvarande ökning av den skattepliktiga förmögenheten. Denna omständighet torde hava gjort sig gällande särskilt beträffande lägre förmögenhetsbelopp. Vidare har ökningen av den beskattningsbara förmögenheten icke varit jämn över alla storleksklasser utan inneburit, å ena sidan, en ökning av förmögenheter under 500,000 kronor och, å andra sidan, en minskning av förmögenhetsbelopp över nämnda gräns, vilket medfört en nedgång i den genomsnittliga skattesatsen för förmögenhetsskatten. Förskjutningen i förmögenhetsfördelningen kan antagas vid arvfall hava orsakat en motsvarande förskjutning i den arvfallna förmögenhetens fördelning på storleksklasser och en sänkning av den genomsnittliga arvsskatten. Såsom generalpoststyrelsen påpekat, hava exceptionellt stora arvsskattebelopp på 1 miljon kronor eller mera icke förekommit under budgetåren 1941/42 och 1942/43 samt hittills under budgetåret 1943/44 endast i ett fall. Slutligen torde böra framhallas, att de ar 1941 beslutade skattelindringarna i huvudsak kommo mottagare av mindre arvslotter till del. Då nu förmögenhetsökningen till en övervägande del avser mindre och medelstora förmögenheter, uppkommer därav ett relativt mindre tillskott till arvsskatten än som skolat uppstå, därest lindringarna icke beslutats.

Med utgångspunkt från de senare budgetårens uppbördssiffror för arvsoch gåvoskatten och med hänsyn tagen till den minskning, som föranletts av de ar 1941 beslutade skattelindringarna, beräknar riksräkenskapsverket arvs- och gåvoskatten för vart och ett av budgetåren 1943/44 och 1944/45 till 28 miljoner kronor.

Övriga stämpelmedel, som under budgetåret 1942/43 gåvo 38 miljoner kronor, torde kunna förväntas lämna något högre avkastning under budgetåret 1943/44 än under budgetåret 1942/43. Sålunda stiger lotterivinstskattens avkastning på grund av ökat lottantal samt tillkomsten av ytterligare vinstskatt för premielånet av år 1942. En ökning i stämpelintäkterna inträder vidare på grund av omvandling till stämpelavgifter av häradshövdingarnas lösenavgifter, indragning av häradshövdingarnas stämpelprovision och omvandling till stämpelavgifter av kommissionärsarvodena i domsagorna. Riksräkenskapsverket beräknar uppbörden av andra stämpelmedel än arvs- och gåvoskatt till 42 miljoner kronor för budgetåret 1943/44. Jämväl för nästkommande budgetår torde motsvarande uppbörd kunna beräknas till 42 miljoner kronor.

Med åberopande av vad ovan anförts beräknar riksräkenskapsverket stämpelmedlen för budgetåret 1943/44 till 70 miljoner kronor och föreslår, att inkomsttiteln stämpelmedel i riksstaten för budgetåret 1944/45 upptages till likaledes 70,000,000 kronor.

2. Automobilskattemedel.

Förändringarna i de beräknade och behållna inkomsterna av automobilskattemedel under de tio senast förflutna budgetåren framgå av efterföljande sammanställning.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 41

beskattningen. Dessa ändringar inneburo i huvudsak, att gummiringsskatten avskaffades samt att intäkten av denna skatt ersattes genom ökning av såväl skatterna å drivmedel som fordonsskatten. I samband härmed medgavs rätt till restitution i viss utsträckning av erlagd skatt för automobilgummiringar.

Beträffande beräkningen av inkomsterna av fordonsskatt och bensinskatt för nu löpande budgetår och budgetåret 1944/45 får riksräkenskapsverket anföra följande.

Fordonsskatt.

Beträffande grunderna för fordonsskatten får riksräkenskapsverket hänvisa till 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, senast ändrad genom förordningen den 20 december 1940 (nr 1019). För automobil, som är inrättad för och drives med generatorgas framställd av inhemskt bränsle, utgick tidigare skatt med hälften av de i 5 § stadgade skattesatserna. Denna skattelindring blev genom nämnda förordning upphävd från och med den 1 juli 1941. Genom förordning den 19 juni 1942, nr 403, har från och med den 1 juli 1942 viss skattelindring stadgats för lastautomobil, som försetts med boggianordning för bruk av personbilringar. Enligt förordning den 19 november 1943 (nr 778) skall skatt för automobil med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk, under förutsättning att ringarna äro av typ som blivit av statens trafikkommission godkänd, utgå enligt de grunder, vilka gälla beträffande skatt för automobil med ringar av mjuk kautschuk. Denna skattelindring skall gälla från och med den 1 juni 1943 till och med den 31 december 1945.

Å automobil eller släpvagn, som enligt vad därom är särskilt föreskrivet skall införas i ett centralt militärt fordonsregister, äger förordningen om automobilskatt icke tillämpning. För dylika fordon tillföres inkomsttiteln fordonsskatt från och med budgetåret 1941/42 ersättning med belopp motsvarande automobilskatten för fordonen, beräknad enligt vissa summariska grunder (1941 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, punkt 160), vilken ersättning utgår från ett under fjärde huvudtiteln uppfört särskilt anslag.

42 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

I en till riksräkenskapsverket den 8 november 1943 avlåten skrivelse har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat den under budgetåret 1943/44 inflytande fordonsskatten till 24 miljoner kronor. Då enligt styrelsens uppfattning allt för många oberäkneliga faktorer spelade in vid beräkning av denna inkomst för budgetåret 1944/45 och beräkningen därför skulle få grundas på mer eller mindre lösa antaganden och sålunda bleve skäligen värdelös, har styrelsen ansett, att inkomsten av fordonsskatt för budgetåret 1944/45 borde upptagas med samma belopp som för budgetåret 1943/44 eller 24 miljoner kronor.

Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtadie uppgifter beräknas uppbörden av fordonsskatt under budgetåren 1943/44 och 1944/45 till respektive 23.77 och 22.74 miljoner kronor.

Under fjärde huvudtiteln har å riksstaten för budgetåret 1943/44 upptagits ett anslag å 2 miljoner kronor i ersättning för automobilskatt, avseende försvarsväsendet tillhöriga motorfordon och släpvagnar. För nästkommande budgetår har arméförvaltningen äskat 2.50 miljoner kronor för ifrågavarande ändamål.

Såsom framgår av här meddelade uppgifter, har fordonsskatten under budgetåret 1942/43 givit en behållen inkomst av 28.02 miljoner kronor. För bedömande av uppbörden av fordonsskatt under innevarande och nästa budgetår hava inom riksräkenskapsverket verkställts beräkningar rörande fördelningen på särskilda fordonsslag av den fordonsskatt, som influtit under sistlidet budgetår. Dessa beräkningar, vilka utförts på grundval av uppgifter från det centrala civila automobilregistret om fordonens gruppering efter tjänstevikt, hava givit till resultat, att på civila personbilar, bussar och lastbilar kunna anses belöpa respektive cirka 20, 10 och 60 procent av den totala skatteuppbörden, medan återstoden avser civila motorcyklar och släpvagnar samt krigsmakten tillhöriga fordon. Uppgifter rörande utvecklingen av fordonsbeståndet utvisa, att antalet i civila automobilregistret införda motorfordon utvisar stegring från den 1 januari till den 1 september 1943 för att därefter förete en fallande tendens. Med stöd av dessa uppgifter anser riksräkenskapsverket, att avkastningen av fordonsskatten under innevarande budgetår kan beräknas till ungefär samma belopp som influtit under budgetåret 1942/43 eller 28 miljoner kronor. Vad angår budgetåret 1944/45 blir beräkningen givetvis mera osäker med hänsyn särskilt till svårigheterna att i nuvarande läge bedöma utsikterna till försörjning med gummiringar. Med beaktande av den nu inledda nedgången i antalet motorfordon får riksräkenskapsverket förorda, att fordonsskatten för budgetåret 1944/45 upptages till något lägre belopp än det, som beräknas inflyta under budgetåret 1943/44, eller till 27,000,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 43

Bensinskatt.

De vid 1938 års riksdag beslutade ändringarna av automobilbeskattningen inneburo bland annat höjning av skatten å bensin och brännoljor, samtidigt som den tidigare skatten å gummiringar slopades. De nya skattesatserna för bensin och brännoljor trädde i kraft den 1 juli 1938. Enligt dessa bestämmelser utgår bensinskatt för bensin, som till riket införes eller här tillverkas, med 12 öre för liter. För motorsprit skall erläggas särskild skatt av 6 öre för liter. Sistnämnda skatt är emellertid för närvarande suspenderad. Skatt å brännolja, som användes för drivande av automobil, utgår med 9 öre för liter.

Med stöd av uppgifter, som riksräkenskapsverket erhållit från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen i skrivelser av respektive den 8, 12 och 13 november 1943, uppskattar riksräkenskapsverket inkomsterna av bensinskatt för ett vart av budgetåren 1943/44 och 1944/45 till 4,000,000 kronor.

3. Tullar och acciser. Tullmedel.

Förändringarna i de beräknade och behållna inkomsterna av tullmedel under de tio senast förflutna budgetåren framgå av efterföljande sammanställning. I

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 november 1943 har generaltullstyrelsen beträffande beräkningen av tullmedelsinkomstema under innevarande och under nästkommande budgetår inledningsvis framhållit, att vid beräkningen bortsetts från de ändringar i gällande tullsatser, som kunna bliva genomförda under den tid, uppgifterna avse. Härefter har generaltullstyrelsen anfört följande:

»Bruttouppbörden av tullmedel, som under budgetåret 1941/42 belöpte sig till 105.4 miljoner kronor, steg under budgetåret 1942/43 till 117.5 miljoner kronor. För de fyra första månaderna av de båda budgetåren voro sammanlagda uppbördsbeloppen respektive 40.6 och 41.2 miljoner kronor, medan för motsvarande månader av innevarande budgetår uppbördssumman var

44 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

allenast 36.7 miljoner kronor. Den ökning i uppbörden, som gav sig till känna under budgetåret 1942/43, hänförde sig till åtta av årets månader; de två sista månaderna av budgelåret utvisade respektive 2.4 miljoner och

1.9 miljoner kronor lägre siffror än samma månader av budgetåret 1941/42. Första månaden av innevarande budgetår visar ungefär lika uppbördsbelopp som motsvarande månad av budgetåret 1942/43, varemot-envar av de tre därpå följande månaderna av löpande budgetår företer en nedgång i uppbörden i förhållande till samma månader av nästlidna budgetår.

Tullmedelsuppbörden, som under större delen av budgetåret 1942/43 något förbättrades, synes således åter vara stadd i försämring. Huruvida de senaste sex månadernas mindre goda uppbördsresultat utgör inledningen till en fortgående nedgång i uppbörden under innevarande budgetår är tydligen icke möjligt att med någon grad av visshet förutsäga. Det är nämligen å ena sidan att märka, att den senast tilländagångna månadens uppbörd icke så väsenligt understiger uppbörden för motsvarande månad i fjol, att dess storlek kan anses utgöra ett mera osvikligt tecken på fortsatt uppbördsminskning. Vidare är att iakttaga, att behållningarna å tullagren och i frihamnarna för närvarande äro, ehuru som helhet betraktade av mindre omfattning än vid motsvarande tid år 1942, likväl i fråga om flera varuslag, som vid införtullning få jämförelsevis stor inverkan på tulluppbörden, större än vid samma tidpunkt förlidet år. Men å andra sidan får icke förbises, att det skärpta krisläget kan leda till ökade svårigheter med avseende å importhandelns bedrivande. Under sådana förhållanden synes det vara rådligt att för innevarande budgetår icke räkna med lika hög uppbörd som den, vilken belöpt å nästlidna budgetår utan hellre stanna vid det därförut gångna budgetårets lägre uppbördsbelopp. I sådant fall skulle bruttouppbörden av tullmedel under budgetåret 1943/44 kunna här upptagas till i runt tal 105 miljoner kronor.

För bedömandet av huru tullmedelsuppbörden för budgetåret 1944/45 kan komma att gestalta sig saknas varje hållpunkt. Styrelsen är därför hänvisad till att här angiva denna uppbörd med samma belopp, vartill den upptagits för innevarande budgetår, eller 105 miljoner kronor.

Restitutionerna av tullmedel uppgingo under budgelåret 1941/42 till omkring 5 miljoner kronor och under budgetåret 1942/43 till omkring 4 miljoner kronor. För de fyra första månaderna av nämnda budgetår belöpte desamma sig till respektive 1.8 miljoner och 1.4 miljoner kronor, under det att restitutionerna för samma månader av innevarande budgetår stannade vid ett belopp av 1.3 miljoner kronor. Med hänsyn härtill och till ovanstående beräkning av tullmedelsuppbörden under innevarande och nästkommande budgetår torde restitutionerna för vartdera av budgetåren 1943/44 och 1944/45 kunna upptagas till 5 miljoner kronor.

Det belopp, som anses kunna angivas såsom nettouppbörd av tullmedel under vartdera av budgetåren 1943/44 och 1944/45, utgör således 100 miljoner kronor.» I

I efterföljande tabell lämnas i sammandrag av generaltullstyrelsen utarbetade översikter av den debiterade tulluppbörden under budgetåren 1934/35— 1942/43, med särskilt angivande av de varuslag, för vilka tullen under något av nämnda år uppgått till mera betydande belopp.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 45

Debiterad tulluppbörd för olika varugrupper.

Miljoner kronor.

Enligt av generaltullstyrelsen likaledes meddelade uppgifter har den debiterade tulluppbörden för varje månad från och med budgetåret 1934/35 till och med november månad 1943 uppgått till följande belopp:

Debiterad tulluppbörd månadsvis.

Miljoner kronor.

46 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Såsom framgår av förestående tabell har efter handelsavspärrningen i april 1940 den sammanlagda debiterade tulluppbörden starkt nedgått. Under budgetåret 1941/42 har den debiterade tulluppbörden utgjort i genomsnitt 8.8 miljoner kronor för månad, under budgetåret 1942/43 9.8 miljoner kronor för månad och under de tolv månaderna december 1942—november 1943 9.4 miljoner kronor för månad.

På grund av att tullmedelsuppbörden under den senaste tiden företer en nedgång i förhållande till uppbörden under samma tid av nästlidna budgetår, torde för innevarande budgetår icke böra beräknas en högre nettouppbörd av tullmedel än 105 miljoner kronor. Men då nedgången kan antagas vara av tillfällig natur, anser sig riksräkenskapsverket kunna för budgetåret 1944/45 förorda, att inkomsttiteln tullmedel upptages till samma belopp som i riksstaten för innevarande budgetår eller till 110,000,000 kronor.

Allmän omsättningsskatt.

Den allmänna omsättningsskatten infördes genom förordning den 13 december 1940, nr 1000, som trädde i kraft den 1 januari 1941. Skattepliktiga transaktioner enligt denna förordning äro främst yrkesmässig försäljning av varor från butik eller annat därmed likartat försäljningsställe samt yrkesmässig försäljning i restaurang-, pensionat-, kafé- och konditorirörelse. Skatteplikten gäller även vissa slag av tjänsteprestationer. I stort sett är det detaljhandeln och hantverket, som drabbas av skatten. I fråga om den objektiva skatteplikten gäller, att vissa betydelsefulla varor undantagas från beskattningen. Undantagen avse bland annat vete, råg, korn och havre, ved och vissa andra bränslen, för förtäring avsedda rusdrycker samt tobaksvaror ävensom mjölk, grädde, smör och margarin, potatis samt de slag av mjöl, gryn och bröd, som Kungl. Maj:t bestämmer. Allmän omsättningsskatt utgår med 5 procent av den skattepliktiga omsättningen, där ej beträffande vissa varor eller varugrupper annan skattesats finnes särskilt stadgad. Genom en förordning den 25 maj 1941, nr 252, som trädde i kraft påföljande dag, har skattesatsen för den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa varor bestämts till 20 procent. Därutöver hava vissa detaljändringar vidtagits i förordningen om allmän omsättningsskatt; bland annat hava vissa varor undantagits från beskattningen. Sålunda må nämnas, att vissa pälsvaror, vilka varit belagda med skärpt omsättningsskatt, utbrutits från denna beskattningsform och i stället gjorts till föremål för en särskild tillverkningsskatt; förordning i ämnet har utfärdats den 30 juni 1943 (nr 477); den nya skatten redovisas under inkomsttiteln varuskatt. Genom proposition nr 351 till 1943 års riksdag har framlagts förslag om ändringar i förordningen om allmän omsättningsskatt, syftande i huvudsak till en skärpt kontroll över skatten m. m.

Den allmänna omsättningsskatten inbetalas i regel successivt under året månadsvis för den skattepliktiga omsättningen under närmast föregående kalendermånad. Denna skattebetalning är allenast en provisorisk förskotts-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 47

betalning, vilken skall efterföljas av taxering till allmän omsättningsskatt i samband med den årliga inkomstskattetaxeringen.

För varje länsstyrelse är upplagt ett särskilt postgirokonto, å vilket allmän omsättningsskatt skall inbetalas. Från postgirokontoret lämnas dag för dag till riksräkenskapsverket uppgifter om sammanlagda beloppet av den för varje dag å varje länsstyrelses postgirokonto inbetalda allmänna omsättningsskatten; dessa uppgifter registreras hos riksräkenskapsverket i ett kortsystem. I följande tablå hava sammanställts uppgifter ur berörda register för tiden februari 1941—november 1943.

Av tablån framgår, att den allmänna omsättningsskatten för budgetåret 1940/41, då den skatt skulle redovisas som belöpte på månaderna januari— maj 1941, inflöt med 74.20 miljoner kronor. För budgetåret 1941/42 uppgick uppbörden till 250.98 miljoner kronor och för budgetåret 1942/43 till 289.10 miljoner kronor. Uppbörden av allmän omsättningsskatt under tiden juli—november 1943 har uppgått till 124.42 miljoner kronor mot 116.01 miljoner kronor och 98.92 miljoner kronor under motsvarande tid av åren 1942 och 1941. Stegringen i uppbörden under angivna månader utgör alltså 17.3 procent från 1941 till 1942 och 7.2 procent från 1942 till 1943.

Enligt från statistiska centralbyrån erhållna uppgifter har vid 1943 års taxering påförts allmän omsättningsskatt efter 5 procent med 266.86 miljoner kronor och skärpt skatt efter ytterligare 15 procent med 10.76 miljoner kronor eller sammanlagt med 277.62 miljoner kronor. Häremot svarar sålunda en total skattepliktig omsättning under år 1942 av 5,337.2 miljoner kronor, varav 71.7 miljoner kronor fastställts såsom skattepliktig omsättning för beskattning med skärpt omsättningsskatt. Tillika har statistiska centralbyrån uppgivit, att antalet skattskyldiga till allmän omsättningsskatt vid nämnda taxering uppgår till 157,346.

överståthållarämbetet och länsstyrelserna hava beräknat inkomsten av den allmänna omsättningsskatten för innevarande budgetår till 292.40 miljoner kronor och för nästkommande budgetår till 291.35 miljoner kronor.

48 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

I den skrivelse av den 7 maj 1943, varigenom riksräkenskapsverket till Kungl. Maj:t överlämnade anbefalld ny beräkning av statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna för budgetåret 1943/44, anförde ämbetsverket i fråga om beräkningen av den allmänna omsättningsskattens avkastning, att vid bedömandet av skattens utveckling i fortsättningen hänsyn borde tagas till de strävanden att stabilisera priser och löner, vilka betecknats såsom prisstopp och lönestopp, och vilka deklarerats från senhösten 1942. Utfallet av allmänna omsättningsskatten vore, förutom av varutillgång och prisnivå, i hög grad betingat av inkomstutvecklingen för konsumenterna och sålunda främst av den allmänna lönenivåns utveckling och av sysselsättningen. Det vore anledning antaga, att omsättningsskatten komme att under förra delen av budgetåret 1943/44 hålla sig på en nivå, som icke oväsentligt överstege siffrorna för motsvarande månader under budgetåret 1942/43, samt att skatten för senare delen av budgetåret 1943/44 komme att relativt nära ansluta sig till de siffror, som utvisades av månaderna under senare delen av budgetåret 1942/43. Olika antaganden kunde givetvis göras om graden av anslutningen till det då löpande budgetårets siffror. Med utgångspunkt från de allmänna förutsättningar, vilka låge till grund för riksräkenskapsverkets berörda inkomstberäkning, föreslog ämbetsverket, att allmänna omsättningsskatten för budgetåret 1943/44 beräknades till 310 miljoner kronor. Detta blev också riksdagens beslut.

Av de i ovan intagna tabell ingående siffrorna för omsättningsskatteuppbörden framgår, att omsättningsskattens utveckling under förra delen av innevarande budgetår mycket nära motsvarat den i riksräkenskapsverkets förberörda inkomstberäkning antagna utvecklingen, i det att uppbördssiffrorna under de fem senast förflutna månaderna i stort sett successivt närmat sig motsvarande månadssiffror för föregående budgetår; november månads uppbörd (oktober månads försäljning) uppvisar praktiskt taget samma siffra som motsvarande månad föregående budgetår. Detta resultat lärer vara att tillskriva den omständigheten, att det, såsom framgår av inledningsvis meddelade uppgifter, varit möjligt att i praktiken genomföra det uppställda programmet för prisstopp och lönestopp. Om man förutsätter, att denna politik kan fullföljas och att omsättningen av de skattebelagda varorna kommer att bibehållas vid ungefär den nivå, som motsvarat utvecklingen under de senast förflutna tolv månaderna, skulle ett belopp av omkring 300 miljoner kronor komma att inflyta under innevarande budgetår. Med utgångspunkt från de allmänna antaganden, vilka ligga till grund för riksräkenskapsverkets förevarande inkomstberäkning för budgetåret 1944/45, förutsätter ämbetsverket vidare, att avkastningen av den allmänna omsättningsskatten även i fortsättningen kommer att uppvisa en relativ stabilitet omkring sistnämnda belopp. I enlighet härmed beräknar riksräkenskapsverket inkomst av allmän omsättningsskatt för budgetåret 1944/45 till 300,000,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 49

Varuskatt.

Genom beslut av 1941 års riksdag har införts en ny skatt, benämnd varuskatt. Förordning i ämnet utfärdades den 25 maj 1941, nr 251, och trädde i kraft påföljande dag. Enligt denna förordning skall varuskatt erläggas för vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, därest den tillverkas yrkesmässigt, inom riket för avsalu eller för vidare bearbetning eller ock införes till riket; skatten utgår icke för vara, som å apotek beredes för försäljning enligt recept av läkare, veterinär eller tandläkare. Skatten skall för vara, som tillverkas inom riket, erläggas av tillverkaren och för vara, som införes till riket, av den för vars räkning införseln äger rum. Skatten utgår med det procenttal av varans beskattningsvärde, som angives i förteckningen; dock skall den, som inom riket tillverkar skattepliktig vara, erlägga varuskatt med lägst 50 kronor för varje månad, varunder han ägt bedriva rörelsen. Den vid förordningen fogade förteckningen omfattar dels choklad och sötvaror, för vilka skattesatsen utgör 40 procent av beskattningsvärdet, dels ock vissa tekniska preparat, för vilka skattesatsen utgör i regel 20 procent men 75 procent såvitt angår essenser och extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga drycker, puder, med undantag av ströpuder, samt smink, läppstift härunder inbegripna. Tillverkningen inom riket av ifrågavarande varor står under statens kontroll, som utövas av kontrollstyrelsen. Tillverkaren skall under månaden efter varje kalenderkvartals utgång hos kontrollstyrelsen deklarera beskattningsvärdet av tillverkade varor och samtidigt erlägga enligt deklarationen upplupen skatt. För skattepliktig vara, som införes till riket, skall skatten erläggas till tullverket samtidigt med tullen.

Varuskatten lämnade en behållen uppbörd av 40.25 miljoner kronor för budgetåret 1941/42 och 56.60 miljoner kronor för budgetåret 1942/43.

Å riksstaten för budgetåret 1943/44 har varuskatten beräknats till 40 miljoner kronor. Under denna titel redovisas, såsom förut nämnts, jämväl den skatt, som inflyter enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 november 1943 har kontrollstyrelsen beräknat inkomsten av varuskatt, i vad avser inom riket tillverkad vara, under budgetåren 1943/44 och 1944/45 till respektive 55 miljoner och 50 miljoner kronor. Till stöd för denna beräkning anföres i en vid skrivelsen fogad promemoria följande:

»I riksstaten för budgetåret 1943/44 har varuskatten upptagits med ett belopp av 40 miljoner kronor, vilket belopp innefattar såväl kontrollstyrelsens som tullverkets uppbörd av denna skatt.

Under den gångna delen av budgetåret har till kontrollstyrelsen inbetalats varuskatt med ett belopp av i runt tal 27 miljoner kronor. Då de skattskyldiga som regel åtnjuta en månads anstånd med erläggande av den under varje kalenderkvartal upplöpande skatten, beräknas skatteinkomsten för återstoden av innevarande budgetår endast för tiden 1 oktober 1943—31 mars 1944. Försäljningen av choklad och sötsaker har uppvisat någon minskning under tredje kvartalet år 1943 i förhållande till motsvarande

Jlihang till riksdagens protokoll t9ii. 1 sand. Nr 1. Del 2. 4

50 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

kvartal år 1942. De debiterade skattebeloppen för dessa varor utgjorde för sagda kvartal 11.7 respektive 12.3 miljoner kronor. Det kan antagas, att jämväl övriga kvartal under innevarande budgetår komma att uppvisa något lägre skattebelopp än under nästföregående budgetår. Tillverkningen och försäljningen av tekniska preparat, belagda med varuskatt, kan däremot förutsättas försiggå i ungefär samma omfattning som tidigare. Inflytande varuskatt synes på grund av vad sålunda anförts kunna beräknas uppgå till, för fjärde kvartalet 1943 — innefattande julförsäljningen — omkring 15 miljoner kronor och för första kvartalet 1944 omkring 12 miljoner kronor. Enligt dessa beräkningar skulle den under budgetåret 1943/44 inflytande varuskatten, avseende inom riket tillverkade varor, uppgå till (27 + 15+12 =) 54 miljoner kronor. Till detta belopp bör läggas inkomsten av den skatt, som enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) inflyter för inom riket yrkesmässigt beredda lösa pälsskinn (pälsvaruskatten). Nämnda skatt, vilken redovisas under titeln »Varuskatt», började utgå från och med den 1 juli 1943. Såvitt nu kan bedömas, torde kontrollstyrelsens uppbörd av pälsvaruskatten tills vidare kunna beräknas till omkring 0.5 miljon kronor per kvartal. Med hänsyn till vissa förhållanden i samband med övergången närmast efter skattens ikraftträdande samt därtill, att uppbörden under första budgetåret allenast omfattar tre kvartal, torde nämnda uppbörd för budgetåret 1943/44 allenast komma att uppgå till omkring 1.2 miljoner kronor. I sin helhet synes alltså varuskatten, i vad avser inom riket tillverkade varor, kunna för innevarande budgetår beräknas till 55 miljoner kronor.

Storleken av varuskatteinkomsten under budgetåret 1944/45 är synnerligen vansklig att beräkna, då densamma är helt beroende av i vad mån tillverkarna kunna erhålla för tillverkningen erforderliga råvaror, såsom socker, glykos, kakaobönor, mandel, kärnor, sprit och oljor av olika slag. Under förutsättning att någon mera betydande minskning i råvaruförsörjningen icke kommer att inträda och att nuvarande prisnivå kan bibehållas någorlunda konstant ävensom att någon mera avsevärd förändring i beskattningens omfattning och dess skattesatser icke vidtages, synes inkomsten av varuskatt, i vad avser inom riket tillverkad vara, inbegripet kontrollstyrelsens uppbörd av pälsvaruskatt, lämpligen kunna uppskattas till ett avrundat belopp av 50 miljoner kronor för nästa budgetår.»

Vidare har generaltullstyrelsen i skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 november 1943 beräknat inkomsterna av varuskatt, som inflyter genom tullverket, till 750,000 kronor för budgetåret 1943/44 och 600,000 kronor för budgetåret 1944/45, av vilka belopp 300,000 kronor för vartdera budgetåret beräknas utgöra tullverkets uppbörd av pälsvaruskatt.

Uppbörden av varuskatt har under tiden december 1942—november 1943 utgjort 56.7 miljoner kronor eller ungefär samma belopp som under budgetåret 1942/43. Med hänsyn härtill och till den ökning i uppbörden, som föranledes av pälsvaruskatten, synes inkomsten av varuskatten för budgetåret 1943/

44 kunna beräknas till 57 miljoner kronor. Då varuskattens avkastning i hög grad beror av möjligheterna till råvarutilldelning åt sötämnesindustrien och svårighet föreligger att bedöma de framtida utsikterna härför, förordar riksräkenskapsverket, att inkomsttiteln varuskatt i riksstaten för budgetåret 1944^

45 upptages med ett till 55,000,000 kronor avrundat belopp.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 51

Trafikskatt.

Vid 1942 års riksdag har införts eu ny skatt, benämnd trafikskatt, i syfte att tillgodose behovet av en ökning av statsinkomsterna. Enligt förordningen den 19 juni 1942 (nr 375) om trafikskatt skall sådan skatt utgöras enligt följande huvudsakliga grunder. Trafikskatt skall utgå vid befordran å järnväg, som begagnas för allmän trafik, av personer och resgods, cyklar och sparkstöttingar däri inbegripna, samt hundar och andra djur, för vilka frakt erlägges såsom för resande eller resgods. Skatten utgör 10 procent av befordringsavgiften. Trafikskatt utgår icke å avgift för månadsbiljett eller dylik under viss tid gällande biljett, å avgift för rabattkort eller å avgift för befordran å sträcka icke överstigande 50 kilometer av sparkstötting eller ensitsig, tvåhjulig cykel utan motor. Trafikskatt erlägges av järnvägens innehavare, såvitt angår staten tillhörig järnväg av järnvägsstyrelsen. På trafiken vid statens järnvägar belöpande skatt skall av järnvägsstyrelsen för varje kalendermånad senast inom tre månader efter månadens utgång inlevereras till statsverket. Innehavare av enskild järnväg, vid vilken skattepliktig trafik förekommer, skall för varje kalendermånad senast inom tre månader efter månadens utgång till järnvägsstyrelsen avlämna uppgift angående influtna, å nämnda trafik belöpande befordringsavgifter. Samtidigt med insändandet av sådan uppgift skall järnvägsinnehavaren inbetala upplupen skatt å järnvägsstyrelsens postgirokonto. Till järnvägsstyrelsen sålunda inbetald skatt skall senast inom en vecka efter utgången av den för skattens erläggande stadgade tiden inlevereras till statsverket. Författningen i ämnet trädde i kraft den 1 juli 1942.

I riksstaten för budgetåret 1942/43 beräknades inkomsten av trafikskatten till 16 miljoner kronor. Skatten lämnade för nämnda budgetår en behållen inkomst av 19.93 miljoner kronor, vilket belopp med hänsyn till de meddelade bestämmelserna om skattens inlevererande till statsverket torde motsvara allenast omkring tre fjärdedelar av skattebeloppet för helt år.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 30 november 1943 har järnvägsstyrelsen beräknat den behållna inkomsten av trafikskatten för ett vart av budgetåren 1943/44 och 1944/45 till i runt tal 27 miljoner kronor.

Trafikskatten, som för de tolv månaderna november 1942—oktober 1943 lämnat en uppbörd av 27.3 miljoner kronor, torde för budgetåret 1943/44 kunna beräknas inflyta med 27.5 miljoner kronor. För budgetåret 1944/45 beräknar riksräkenskapsverket inkomsten av trafikskatt i anslutning till järnvägsstyrelsens förslag till 27,000,000 kronor.

Tilläggsskatter d bensin.

Jämlikt beslut av 1939 års urtima riksdag genomfördes från och med den 1 januari 1940 en extra beskattning av motortrafikens drivmedel. Under budgetåret 1939/40 redovisades å förestående titel intäkterna av dels en tilläggsskatt å bensin av 4 öre och en tillfällig skatt å bensin av likaledes 4 öre för liter, dels en tilläggsskatt å vissa brännoljor av 2 öre för liter. På grund av

52 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

den strängt begränsade tillgången på motorbränsle höjdes i enlighet med beslut av 1940 års lagtima riksdag skattesatserna å motorbränsle från och med den 1 juli 1940 avsevärt för att motverka en eljest ofrånkomlig minskning av avkastningen av dessa skatter. Enligt särskilda förordningar den 21 juni 1940, nr 561—563, om tilläggsskatt å bensin, om tillfällig skatt å bensin som fanns i riket den 1 juli 1940 samt om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor skall tilläggsskatt å bensin utgå med 25 öre för liter, tillfällig skatt å bensin med 21 öre för liter samt tilläggsskatt å vissa brännoljor med 16 öre för liter.

Nettoinkomsten av tilläggsskatter å bensin har under nedannämnda budgetår uppgått till följande belopp:

Budgetår Milj. kr. Budgetår Milj. kr.

1939/40 .................... 10.51 1941/42 .................... 6.50

1940/41 .................... 29.02 1942/43 .................... 5.81

Riksräkenskapsverket har i anslutning till ämbetsverkets tidigare beräkning av bensinskatt uppfört tilläggsskatter å bensin för budgetåret 1944/45 med 8,000,000 kronor.

Acciö å silke.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 november 1943 har generaltullstyrelsen beträffande beräkningen av accis å silke meddelat, att de debiterade silkeaccismedlen, som under budgetåret 1941/42 belöpt sig till 3.0 miljoner kronor, under budgetåret 1942/43 hade uppgått till 3.8 miljoner kronor. Under, tiden juli—oktober av nästlidna och innevarande budgetår hade bruttouppbörden utgjort 1.8 respektive 1.7 miljoner kronor. Med hänsyn till de sålunda föreliggande uppbördssiffrorna och därjämte till under hand inhämtade upplysningar angående omfattningen av den väntade inhemska konstsilkeproduktionen har generaltullstyrelsen beräknat uppbörden av silkeaccis för budgetåret 1943/44 till 3.4 miljoner kronor och för budgetåret 1944/45 till 3.5 miljoner kronor.

I enlighet med generaltullstyrelsens förslag uppskattar riksräkenskapsverket accis å silke för budgetåret 1944/45 till 3,500,000 kronor.

Accis å margarin och vissa andra fettvaror.

Nu gällande bestämmelser rörande dessa skatter hava meddelats i förordningarna den 7 juni 1935, nr 259, och den 30 juni 1942, nr 517, samt i kungörelserna den 30 juni 1942, nr 518, och den 16 april 1943, nr 193.

Tillverkning och försäljning av margarin m. m. har under år 1943 i likhet med föregående år varit underkastad särskild reglering. Försäljningen av enligt margarinaccisförordningen accispliktiga fettvaror har innefattat hushållsmargarin, bagerimargarin, matolja samt fettemulsion med fetthalt understigande 17 procent, för vilka varor accis för närvarande utgår med 30 öre respektive 39 öre, 100 öre och 44 öre per kilogram.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 53

För budgetåret 1942/43 bär margarinaccisen influtit med 17.56 miljoner kronor.

Att i nuvarande läge verkställa en närmare beräkning rörande den framtida avkastningen av denna inkomsttitel är vanskligt på grund av ovisshet beträffande såväl accissatserna som tillverkningens volym under den tid, för vilken skatt inflyter under budgetåret 1944/45. Riksräkenskapsverket, som från kontrollstyrelsen och statens livsmedelskommission med skrivelser den 13 respektive 9 november 1943 erhållit vissa uppgifter rörande inkomsttillflödet å denna inkomsttitel, får i anslutning till dessa uppgifter förorda, att accis å margarin och vissa andra fettvaror för budgetåret 1944/45 uppföres med 12,000,000 kronor.

Skatt å kaffe.

Skatten å kaffe har införts genom beslut av 1939 års urtima riksdag och utgår enligt förordning den 22 december 1939, nr 877, som trält i kraft den 27 december 1939, med 65 öre för kilogram orostat kaffe och 80 öre för kilogram rostat kaffe samt kaffesurrogat med tillsats av kaffe. Avkastningen av skatten utgjorde för budgetåret 1941/42 7.37 miljoner kronor och för budgetåret 1942/43 5.13 miljoner kronor. I riksstaten för nu löpande budgetår har inkomsten av skatt å kaffe beräknats till 5 miljoner kronor.

Generaltullstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 november 1943 rörande beräkningen av avkastningen av skatten å kaffe meddelat, att den debiterade uppbörden av kaffeskalt utgjort under budgetåret 1941/42 6.1 miljoner kronor och under budgetåret 1942/43 5.1 miljoner kronor samt under månaderna juli—oktober av nästlidna och innevarande budgetår respektive 1.6 och 2.6 miljoner kronor. I anslutning härtill har generaltullstyrelsen i nämnda skrivelse anfört följande:

»Uppbörden har således under nästlidna budgetår varit icke oväsentligt lägre än under budgetåret därförut men under de gångna månaderna av innevarande budgetår nått betydligt högre belopp än uppbörden för motsvarande månader av budgetåret 1942/43 och utgjort ej mindre än omkring hälften av uppbörden för hela sistnämnda budgetår. Denna uppbördsstegring synes vara att tillskriva den omständigheten, att på senaste tiden tonnageutrymme i lejdbåtarna till riket kunnat beredas för flera större kaffepartier. De kvantiteter kaffe, som sålunda blivit tillförda lagren inom landet, hava möjliggjort tillämpning av eu ransoneringsplan, som i visst hänseende varit något förmånligare än den därförut gällande och medfört ökade förtullningar av kaffe, såväl direkta som från tullager och frihamnar. Därjämte hava icke oväsentliga tillskott till lagerbehållningarna å tullager och i frihamn kunnat ske, varigenom utsikterna för en fortsatt tillämpning i icke alltför mycket beskuret skick även under nästinslundande budgetår av den senaste ransoneringsplanen kunna förutsättas hava förbättrats. Fn sådan tillämpning skulle nödvändiggöra införtullning av eu sannolikt något mindre kvantitet kaffe, än som motsvarade uppbörden av kaffeskatt under innevarande budgetår. Med nu angivna utgångspunkter bär bruttouppbörden av kaffeskatt ansetts kunna för budgetåret 1943/44 beräknas till 7 miljoner kronor och för budgetåret 1944/45 till 6 miljoner kronor.

54 Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Restitutionerna av kaffeskatt hava hittills uppgått till så relativt obetydliga belopp, att nämnda bruttouppbörd kan här angivas även såsom nettouppbörd.»

Generaltullstyrelsen har beräknat avkastningen av skatt å kaffe för innevarande budgetår till 7 miljoner kronor. Med stöd av särskilt inhämtade uppgifter anser sig riksräkenskapsverket emellertid kunna antaga, att en uppbörd av 8 miljoner kronor skall kunna uppnås för detta budgetår. Med hänsyn till omöjligheten att redan nu bedöma, i vilken omfattning framdeles en fortsatt import av kaffe kan komma att äga rum, föreslår riksräkenskapsverket, att inkomsterna å titeln för budgetåret 1944/45 upptagas till samma belopp som det, vilket nu beräknas inflyta under innevarande budgetår, eller 8,000,000 kronor.

T obaksskatt.

Förändringarna i de beräknade och behållna inkomsterna av tobaksskatt under de tio senast förflutna budgetåren framgå av efterföljande sammanställning.

Enligt gällande bestämmelser utgår tobaksskatten dels med viss procent av varans priskurantpris eller varans värde, dels ock med visst efter varans myckenhet bestämt belopp. Skattesatserna återfinnas i 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. Denna lag innebar i huvudsak, att monopolrättigheten, som tidigare avsett endast tillverkningen av tobaksvaror, utsträcktes att, med vissa undantag, omfatta jämväl importen av tobaksvaror. Någon ändring i de vid lagens tillkomst gällande skattesatserna ägde dock icke rum, men dessa skattesatser hade under åren 1939—1942 blivit föremål för jämkning vid flera olika tillfällen, senast genom förordning den 27 mars 1942, nr 126, vilken trätt i kraft den 1 april 1942. Ransonering av tobaksvaror infördes från och med den 1 juni 1942.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 27 november 1943 har aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet beträffande beräkningen av tobaksskatt anfört följande:

»Som utgångspunkt för den verkställda beräkningen av tobaksskatten har valts omsättningen under tiden oktober 1942—juni 1943, under vilken tid den ransonerade tilldelningen av tobaksvaror till de enskilda förbrukarna var konstant och icke några händelser inträffade, som kunna anses ha inverkat nämnvärt förändrande på omsättningens storlek.

Riksriikenskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 55

Omsättningen utgjorde under nämnda tid 27.14 miljoner kronor i genomsnitt per månad.

Efter utgången av den valda grundperioden ha hittills följande förändringar trätt i kraft, vilka i olika riktningar inverkat eller beräknas inverka på omsättningens storlek och sammansättning av olika varuslag.

1. Från och med denna dag kommer tilldelningen tills vidare att utgöra 72 poäng per period om 21 dagar, vilket innebär en ökning av tilldelningen med 6.7 procent i förhållande till tilldelningen under ovannämnda grundperiod.

2. Från och med den 14 september 1943 sänktes poängtalet å cigarretter utan fast pappersmunstycke från 5 till 4 poäng för 10 cigarretter, vilket innebär en höjning av tilldelningen av dessa cigarretter med 25 procent.

3. Från och med den 2 oktober 1943 sänktes poängtalet för röktobak från 30 till 24 poäng för 50 gram, innebärande en höjning av röktobaksransonen med 25 procent.

4. Från och med denna dag har poängtalet för cigarrer höjts med 2 enheter för cigarrer tillhörande grupp 1, med 3 enheter för cigarrer i grupp 2 och med 2 enheter för cigarrer i grupp 3, vilket i genomsnitt innebär en minskning av cigarransonen med 18 procent.

Med utgångspunkt från antagandet att de medgivna lättnaderna i ransoneringen skulle till fullo utnyttjas för ökade inköp samt dessutom föranleda vissa förskjutningar i konsumtionen mellan de olika varuslagen, har en verkställd beräkning givit till resultat, att de ovan nämnda förändringarna skulle inverka höjande på omsättningen med 12.7 procent i förhållande till omsättningen under den ovan valda grundperioden och att samtidigt tobaksskatten skulle i genomsnitt stiga från 72.9 procent till 73.2 procent.

Månadsomsättningen skulle enligt denna beräkning komma att öka från 27.14 till 30.59 miljoner kronor, eller för helt budgetår till 367 miljoner kronor. Tobaksskatten å detta belopp, efter en genomsnittsprocent av 73.2, utgör 268.6 miljoner kronor.»

Med hänsyn till de osäkra faktorer, som ingå i förestående beräkningar, samt under beaktande av att livsmedelskommissionens statistik utvisar, att antalet utdelade tobakskort sjunkit för varje period, hade det synts bolaget riktigast att i riksstaten för budgetåret 1944/45 räkna med en inkomst av tobaksskatt å 260 miljoner kronor.

Då det gällde att verkställa beräkningen för innevarande budgetår måste —- anför bolaget vidare — ihågkommas, att konsumtionen och skatteresultatet endast under viss del av året påverkas av ovanstående förändringar i ransoneringshänseende, varjämte hänsyn även finge tagas till den extra tilldelning, som försäljningen av Kungafondscigarretten medförde för detta budgetår. Med utgångspunkt från dessa faktorer hade bolaget för budgetåret 1943/44 stannat vid att beräkna inkomsten av tobaksskatt till 255 miljoner kronor.

Slutligen har bolaget understrukit, att beräkningarna vore byggda på den förutsätlningen, att råtobakstillgången skulle möjliggöra en framtida tilldelning av tobaksvaror i samma utsträckning som för närvarande samt att nu gällande genomsnittspriser å de olika varuslagen och skattesalserna icke skulle komina att undergå förändring under ifrågavarande tidsperiod.

56 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Närmare uppgifter rörande kvantitet och värde å totalförsäljningen av tobaksvaror under kalenderåren 1933—1942 ävensom den på respektive år belöpande tobaksskatten lämnas i efterföljande tabell.

Totalförsäljningen av tobaksvaror (värde och kvantitet) samt därå belöpande

tobaksskatt.

Av sammanställningen framgår, att storleken av de omsatta totala varukvantiteterna under åren 1933—1939 visat en fortskridande icke obetydlig stegring av omsättningen om sammanlagt 10.1 procent. Därefter har en nedgång ägt rum under åren 1940—1942 på sammanlagt 7.7 procent. Under redovisningsperioden har en anmärkningsvärt stor förskjutning ägt rum i fråga om förbrukningen av de olika varuslagen. Särskilt framträdande är minskningen av snusförbrukningens andel av den totala konsumtionen eller från 58.9 procent år 1933 till 45.3 procent år 1941 och 46.7 procent år 1942. Mot denna minskning av snusförbrukningen svarar emellertid en ökning av cigarrettkonsumtionen, vars andel av den totala förbrukningen ökats från 16.9 procent år 1933 till 29.2 procent år 1940 för att år 1941 visa någon tillbakagång, nämligen till 27.8 procent, och år 1942 ännu starkare nedgång eller till 21.7 procent. Konsumtionen av röktobak, som år 1933 uppgick till 14.3 procent av den totala omsättningen, svarar år 1942 för 23.1 procent av detta års totala omsättning. Den fortgående förskjutningen mellan de olika varuslagen har verksamt bidragit till ökningen av såväl den totala tobaksförsäljningens värde som skatteavkastningens storlek. Försäljningsvärdet exklusive skatt, vilket år 1933 uppgick till 60.1 miljoner kronor, har därefter stadigt stigit till 85.9 miljoner kronor för år 1941 och 85.4 miljoner kronor år 1942 eller sammanlagt för 10årsperioden med cirka 43 procent.

Den till statsverket inlevererade tobaksskatten, efter avdrag av utgiven gottgörelse för inköpt svensk tobak, för varje månad från och med budgetåret 1934/35 framgår av efterföljande tabell, i vilken jämväl intagits det belopp, som enligt preliminär uppgift kommer att inlevereras under december 1943.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. ;>7

Till statsverket inlevererad tobaksskatt.

Miljoner kronor.

Under första hälften av innevarande budgetår skulle tobaksskatten alltså uppgå till 120.36 miljoner kronor mot 119.98 miljoner kronor under motsvarande tid nästföregående budgetår. Vid denna jämförelse bör beaktas, att ransoneringen av tobaksvaror infördes från och med den 1 juni 1942, men att Tobaksmonopolet nödgats under den närmaste tiden efter ransoneringens ikraftträdande lämna återförsäljarna erforderlig förskottstilldelning som ingångslager, varigenom försäljningen i avsevärd grad överstigit ransoneringsplanen.

Vid de av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet verkställda beräkningarna av tobaksskattens avkastning under innevarande och nästa budgetår har som utgångspunkt valts den under tiden oktober 1942—juni 1943 uppnådda genomsnittliga månadsomsättningen av tobaksvaror om 27.14 miljoner kronor, varefter verkan av hittills ikraftträdda ändringar i ransoneringsplanen bedömts så, att för framtiden en stegring av omsättningen med 12.7 procent i förhållande till omsättningen under den valda grundperioden kunde beräknas. Med utgångspunkt härifrån skulle tobaksskattens belopp för helt budgetår kunna beräknas uppgå till 268.6 miljoner kronor. Av skäl, som angivas i bolagets skrivelse, har föreslagils, att inkomsten i riksstaten för budgetåret 1944/45 skulle upptagas med ett till 260 miljoner kronor begränsat belopp. För innevarande budgetår beräknar bolaget en uppbörd av 255 miljoner kronor.

En beräkning av tobaksskattens avkastning under budgetåren 1943/44 och 1944/45 är förenad med flera osäkerhetsmoment. Under förulsättning, såsom bolaget framhåller, att råtobakstillgången i fortsättningen skall möjliggöra en tilldelning av tobaksvaror i samma utsträckning som för närvarande samt att nu gällande genomsnittspriser å de olika varuslagen och skattesatserna icke skola komma åt! undergå förändring under ifrågavarande tidsperiod, bar riksräkenskapsverket ansett sig kunna godtaga bolagets beräkning av tobaksskattens avkastning. Riksräkenskapsverket får sålunda tillstyrka, att in-

58 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

komsttiteln tobaksskatt för budgetåret 1944/45 i riksslaten upptages till 260,000,000 kronor.

Brännvinstillverkningsskatt.

Kontrollstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 november 1943 uppskattat statsverkets inkomst av brännvinstillverkningsskatt under budgetåret 1943/44 till 14 miljoner kronor och under budgetåret 1944/45 till 18 miljoner kronor. I en av kontrollstyrelsen samtidigt överlämnad, till grund för beräkningen liggande promemoria anföres bland annat följande:

»I riksstaten för budgetåret 1943/44 är brännvinstillverkningsskatten upptagen med ett belopp av 18 miljoner kronor. Utfallet av brännvinstillverkningsskatten har under kristiden väsentligt understigit vad densamma tidigare tillfört statsverket per budgetår, vilket i allmänhet utgjort 18 å 20 miljoner kronor. Detta förhållande belyses närmare av följande uppgifter rörande i riksstaten beräknad och i verkligheten influten inkomst av nämnda skatt:

Beräknat belopp Intlutet belopp

Budgetåret 1940/41........................... 12.o milj. kr. 14 2 milj. kr.

» 1941/42........................... 10.0 2 » 7.1 > »

» 1942/43........................... 14.0 » » 12.9 » »

Nedgången i inkomsten av brännvinstillverkningsskatten sammanhänger med de förändrade produktionsförhållanden inom spritindustrien, som inträtt till följd av krisläget. För tillgodoseende av livsmedelsförsörjningen har potatisskörden under senare tid måst så mycket som möjligt reserveras för dithörande ändamål, varigenom tillverkningen av potatisbrännvin i hög grad inskränkts eller ock helt inhiberats, såsom fallet varit under tillverkningsåret 1942/43. Aktiebolaget Vin- & spritcentralen har på grund härav föranletts att i nuvarande läge tills vidare väsentligen grunda sin framställning av förtäringssprit å sulfitsprit i stället för å potatissprit. På grund av den relativt goda tillgång å sulfitsprit, som var för handen vid tiden för närmast föregående inkomstberäkning, ansåg man sig då kunna räkna med att spritcentralen skulle kunna bedriva sina inköp av råsprit för förtäringsändamål i ungefär normal omfattning, varför vid beräkningen av inkomsten av brännvinstillverkningsskatten för budgetåret 1943/44 till grund lades eu kvantitet av 30 miljoner normalliter brännvin, medförande efter avdrag av skatterestitutioner en behållen inkomst av cirka 18 miljoner kronor. Emellertid ha de genom den skärpta handelsspärren starkt försämrade möjligheterna för export av sulfitmassa medfört, att tillverkningen av sulfitsprit på sistone undergått en avsevärd minskning. Visserligen kommer å andra sidan potatisbrännvinstillverkningen i viss omfattning att återupptagas under innevarande tillverkningsår, men tillverkningskvantiteten är åtminstone tills vidare bestämd till en så begränsad myckenhet som 5 miljoner liter. Huruvida spritcentralen vid nu angivna förhållanden kan bli i tillfälle att upphandla den avsedda kvantiteten råsprit om 30 miljoner normalliter, ter sig sålunda ovisst. Enligt upplysningar, som under hand inhämtats hos spritcentralen, kunna leveranserna av sprit för beskattat ändamål i sin helhet för närvarande antagas bliva av sådan omfattning, att brännvinstillverkningsskatten kan beräknas tillföra statsverket en behållen inkomst av 14 miljoner kronor för budgetåret 1943/44.

Vad angår inkomsten av brännvinstillverkningsskatten för budgetåret 1944/45, är en beräkning av densamma förbunden med stora vanskligheter,

Riksriikenskapsvcrkcls inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

då intet nu är känt rörande de förhållanden, som kunna påverka produktionen av sprit och dispositionen härav så långt framåt i tiden. I likhet med vad som skedde vid motsvarande inkomstberäkning föregående år, har det ansetts lämpligt att angiva skatteinkomsten på grundval av den brännvinskvantitet, som spritcentralen enligt uppgift anser svara mot ett ungefärligt årsbehov för framställning av förtäringsbrännvin, eller cirka 30 miljoner normalliter. Å denna kvantitet skulle efter avdrag av restitutioner belöpa en behållen inkomst av brännvinstillverkningsskatt av 18 miljoner kronor.»

Mot kontrolLstyrelsens kalkyl har riksräkenskapsverket intet att erinra och beräknar alltså brännvinstillverkningsskatten för budgetåret 1944/45 till 18,000,000 kronor.

Rusdrycksförsäljningsmedel.

Inkomsterna från partihandelsbolag hänföra sig j första hand till aktiebolaget Vin- & spritcentralen jämte vissa agentbolag. Därjämte redovisas å inkomsttiteln ifråga ränta och amortering på de under fonden för förlag till statsverket beviljade medlen till anläggningskapital för nya sulfitspritfabriker. I skrivelse till kontrollstyrelsen den 9 november 1943 har aktiebolaget Vin- & spritcentralen beräknat förevarande inkomsttitel till 31.5 miljoner kronor för budgetåret 1943/44 och till 28 miljoner kronor för budgetåret 1944/45 samt rörande beräkningen anfört följande:

»I riksstaten för budgetåret 1943/44 har inleveransen från Spritcentralen i överensstämmelse med bolagets beräkningar upptagits till 23 miljoner kronor, varav 21 miljoner kronor av bolagets rörelse och 2 miljoner kronor till fonden för förlag till av statsverket beviljade medel till anläggningskapital för nya sulfitspritfabriker.

Liksom under närmast föregående år har rörelsen även under 1943 nått en större omfattning än man vågade antaga, när dessa beräkningar gjordes. Närmare belyses detta förhållande av nedanstående relationstal angående omsättningens volym för hela krigsperioden. Av siffrorna framgår, att uppåtgången varit mycket betydande under andra kvartalet för såväl viner som spritdrycker samt under hela året hittills för vinerna. En följd av den ökade försäljningen har blivit en avsevärt ökad vinst. Till dess stegring har även bidragit, att bolaget gjort en bokvinst i samband med avyttrandet under året av sin fastighet Centralpalatset i Stockholm. Denna vinst uppgår till

2,331,000 kronor och har bolaget under övervägande att, under förutsättning av Kungl. Maj:ts medgivande, i årets bokslut använda beloppet för nedskrivning av fastighetskontot.

Omsättningsvolymen kvartalsvis åren 1939—1943.

1938 = 100.

60 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Med utgångspunkt från de bokslutssiffror, som nu föreligga och som avse ställningen vid tredje kvartalets slut, kan beräknas, att nettovinsten på 1943 års rörelse kommer att uppgå till 33 miljoner kronor. Med avdrag av 752,000 kronor, som erfordras för aktieutdelning, skulle något mer än 32 miljoner kronor återstå för inleverans på riksstaten 1943/44. Erhålles tillstånd till ovannämnda nedskrivning, blir leveransbeloppet omkring 30 miljoner kronor.

Om således denna inleverans blir väsentligt högre än den i riksstaten beräknade, så blir däremot avsättningen till fonden för sulfitspritfabrikerna mindre på grund av produktionens nedgång under senare hälften av kalenderåret, en utveckling, som synes komma att fortsätta. Leveransen från denna källa kan därför icke beräknas till mer än 1.5 miljoner kronor.

Inleveransen under budgetåret 1944/45 är beroende av rörelsens gestaltning år 1944. Självfallet är det i det närmaste omöjligt att i nuvarande läge göra någon prognos för hur förhållandena i detta avseende komma att te sig. För vinstresultatet är ej endast omsättningens storlek utslagsgivande utan även prisrörelserna samt möjligheten att överhuvud anskaffa de varor, som försäljas av bolaget. Med undantag av den skattefria spriten, som säljes utan handelsvinst, uppgick bolagets försäljningsvärde år 1942 till 96 miljoner kronor. Av denna summa kom drygt 40 miljoner kronor på varor, som importerades. Det är uppenbart, att i nu rådande världspolitiska situation varje antagande angående vinsten av en rörelse, som i så hög grad är baserad på varutillförsel från utlandet, måste bli av ringa värde.

Om likväl som en arbetshypotes antages, att omsättningen blir av samma storleksordning som år 1943, men att de särskilda vinststegrande faktorer, vilka detta år bidragit till den höga vinsten, icke längre bli verksamma i samma utsträckning, kan med iakttagande av nödig försiktighet och med bortskärande av den från fastighetsförsäljningen år 1943 härrörande bokvinsten möjligen antagas, att nettovinsten av rörelsen år 1944 kommer att uppgå till 28 miljoner kronor. Från sulfitspritfabrikerna våga vi ej räkna med större bidrag än 0.5 miljon kronor till fonden för anläggningskapitalets amortering och förräntning.

Efter avdrag för utdelning på aktier skulle således den totala inleveransen från Spritcentralen för 1944/45 års riksstat bli ungefär 28 miljoner kronor.»

Mot ifrågavarande beräkningar har kontrollstyrelsen icke haft något att erinra.

Enligt Spritcentralens beräkning skulle nettovinsten av bolagets egen rörelse under år 1943 komma att uppgå till 33 miljoner kronor, och för inleverans till statsverket under budgetåret 1943/44 skulle alltså efter avdragför vederbörlig aktieutdelning återstå något mer än 32 miljoner kronor. Häri ingår ett belopp av 2.33 miljoner kronor, utgörande en vid försäljning av fastigheten Centralpalatset i Stockholm uppkommen vinst. Enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat, har Kungl. Maj:t på framställning av bolaget medgivit, att sistnämnda belopp må användas för nedskrivning av fastighetskontot. Mot beräkningen av vinsten å bolagets egen rörelse till omkring 30 miljoner kronor har riksräkenskapsverket intet att erinra. Till detta belopp komma ränta och amortering å vissa till anläggningskapital för nya sulfitspritfabriker av statsverket utlämnade lån, vilka medel av bolaget beräknats till 1.5 miljoner kronor. På grund härav beräknar riksräkenskapsverket inkomsten å titeln rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag för innevarande budgetår

Kiksriikcnskapsvcrkcts inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. ÖL

till 31.5 miljoner kronor. 1 riksstaten för budgetåret 1944/45 torde samma inkomsttitel böra i nuvarande ovissa läge upptagas med ett nedåt avrundat belopp av 30,000,000 kronor.

1 fråga om detalj handelsbolagens vinst å försäljning av rusdrycker bär kontrollstyrelsen i förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket beräknat rusdrycksförsäljningsmedlen från detaljhandelsbolagen till 27 miljoner kronor för budgetåret 1943/44 och till 25 miljoner kronor för budgetåret 1944/45. Rörande grunderna för beräkningen anföres i eu av kontrollstyrelsen samtidigt överlämnad promemoria följande:

»Nämnda medel äro i riksstaten för budgetåret 1943/44 upptagna med

27.00 miljoner kronor. Statsverkets behållna inkomst av samma medel var under budgetåret 1942/43 33.02 miljoner kronor, varav 6.00 miljoner kronor utgjorde inleverans från de allmänna restaurangbolagen, mot endast 15.00 miljoner kronor i riksstaten beräknade.

Huru stor inleveransen till statsverket kommer att bliva under budgetåret 1943/44 kan ännu ej med någon större säkerhet beräknas. Enligt från systembolagen införskaffade uppgifter skulle densamma komma att uppgå till cirka 26.75 miljoner kronor. Då å ena sidan behovet av utskylds- m. fl. reservationer och avskrivningar ännu ej kan till fullo överblickas samt någon extra inleverans från de allmänna restaurangbolagen i form av höjd utdelning ej torde vara att påräkna under förra hälften av år 1944 men å andra sidan systembolagens kalkyler som regel visat sig vara hållna i underkant, torde för närvarande nettovinsten till statsverket under budgetåret 1943/44 böra upptagas med det av systembolagen beräknade beloppet, avrundat uppåt till 27.Q0 miljoner kronor. Nämnda belopp överensstämmer med det i riksstaten upptagna.

Vid den inom kontrollstyrelsen verkställda uppskattningen av vinstmedlen från systembolagen å 27.00 miljoner kronor har räknats med en av systembolagen angiven nettovinst före medelsreservationer och avskrivningar å något över 36.00 miljoner kronor. Försäljningen av spritdrycker har inom kontrollstyrelsen beräknats till 31.3 miljoner liter. År 1942 stannade ifrågavarande nettovinst vid 34.71 miljoner kronor och försäljning vid 29.90 miljoner liter. Stegringen av nettovinsten förklaras av den ökade omsättningen. Att nettovinsten å systembolagens rörelse det oaktat kommer att stanna vid ungefär samma belopp som under det närmast föregående året, förklaras i huvudsak dels av de ökade utskyldsreservationer, som i 1943 års bokslut måste verkställas i anledning av skatteunderlagets starka stegring från taxeringsåret 1942 till taxeringsåret 1943, dels av att utskänkningen, där vinstpåläggen äro väsentligt större än inom utminuteringen, år 1943 jämfört med år 1942 märkbart minskat, medan utminuteringen ökat.

Med hänsyn till att den blivande konjunkturutvecklingen nu mindre än någonsin kan förutses, möta stora svårigheter att beräkna inleveransen till statsverket under budgetåret 1944/45. Utminuteringen av spritdrycker bär under januari—oktober 1943 jämfört med samma tid år 1942 ökat 7.0 procent. Mot eu stegring å 10.6 procent under januari—maj (d. v. s. före höjningen med 1 krona lör liter av omsättningsskattens grundavgift) svarar emellertid en stegring å endast 3.7 procent under juni—oktober. Utskänkningen visar däremot vid liknande jämförelse en nedgång under januari—oktober å 0.9 procent, och mot en ökning under januari—maj å 7.3 procent svarar eu nedgång å 7.5 procent under juni—oktober, d. v. s. under de fem första månaderna efter utskänkningsprisernas höjning med 5 kronor för liter. Den totala sprit-

62 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

drycksförsäljningen har under januari—oktober ökat med 5.9 procent men mot en ökning å 10.2 procent under januari—maj svarar en ökning å endast 2.1 procent under juni—oktober. Jämväl den totala försäljningen av vin, vilken under de tio första månaderna 1943 jämfört med samma tid år 1942 ökat med 15.8 procent, har under de senaste månaderna visat en avtagande stegring. Den blivande utvecklingen är i fråga om vinet närmast beroende av varutillgången, d. v. s. av möjligheten till fortsatt import. Närmast torde man under år 1944 vid ungefär oförändrat konjunkturläge ha att räkna med sjunkande spritdrycks- och vinkonsumtion. Då som en följd härav bruttovinsten å rusdrycker kommer att nedgå och behovet av medelsreservationer och avskrivningar ej torde mera avsevärt komma att minskas, synes nettovinsten till statsverket för år 1944, d. v. s. rusdrycksfönsäljningsmedlen från detaljhandelsbolagen under budgetåret 1944/45, såvitt nu kan bedömas, tillsvidare böra upptagas med 25.00 miljoner kronor.»

Såsom framgår av förestående promemoria, hava under budgetåret 1942/ 43 å titeln rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag inlevererats, förutom 27.02 miljoner kronor av bolagens egna vinstmedel, jämväl 6 miljoner kronor vinstmedel från de såsom dotterbolag till vissa systembolag bildade s. k. allmänna restaurangbolagen. Någon motsvarande inleverans från restaurangbolagen skulle enligt promemorian ej vara att påräkna under förra hälften av år 1944. Av den utav kontrollslyrelsen utgivna berättelsen angående rusdrycksförsäljningen m. m. år 1942 har riksräkenskapsverket inhämtat, att de allmänna restaurangbolagens nettovinst utgjort i runda tal år 1939 4.08 miljoner kronor, år 1940 2.30 miljoner kronor, år 1941 3.21 miljoner kronor och år 1942 7.36 miljoner kronor, samt att vinstbalansen vid utgången av sistnämnda år uppgått till 12.62 miljoner kronor, varav 6 miljoner kronor i år disponerats för den förut nämnda extra utdelningen. Restaurangbolagen hava övertagit flertalet av de utskänkningsrörelser, som tidigare bedrivits av systembolagen, och mer än en tredjedel av restaurangbolagens omsättning hänför sig till utskänkning av rusdrycker. I betraktande härav anser riksräkenskapsverket rimligt, att vinstmedel från restaurangbolagens rörelse, utöver vanlig aktieutdelning till detaljhandelsbolagen, mera regelbundet tillföras statsverket. Riksräkenskapsverket finner därför icke anledning beräkna uppbörden å titeln rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag till lägre belopp än 28 miljoner kronor för såväl innevarande som nästkommande budgetår. Riksräkenskapsverket får alltså föreslå, att titeln i fråga i riksstaten för budgetåret 1944/45 upptages till 28,000,000 kronor.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker.

Förändringarna i de beräknade och behållna inkomsterna av omsättnings och utskänkningsskatt å spritdrycker under de tio senast förflutna budgetåren framgå av efterföljande sammanställning.

För att i nuvarande krisläge tillföra statskassan ökade inkomster beslöt 1939 års urtima riksdag en avsevärd höjning av den skatt, som från och med den 1 juli 1920 upptagits för omsättning och utskänkning av spritdrycker. Den höjda beskattning, som enligt riksdagens beslut från och med den

ltiksräkenskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 63

1 november 1939 pålades spritkonsumtionen, innebar i fråga om omsättningsskatten, att dennas grundavgift höjdes med 3 kronor för liter, eller från förutvarande 2 kronor till 5 kronor, under det att den procentuella delen av omsättningsskatten bibehölls oförändrad. Från och med den 16 mars 1942 höjdes grundavgiften till 6 kronor för liter och från och med den 1 juni 1943 till 7 kronor för liter. Den procentuella delen av omsättningsskatten utgår sålunda fortfarande med 60 procent av det belopp, som, skatten oberäknad, betingas vid inköp av dryckerna i buteljerat skick. I fråga om sprit för tekniska, industriella med flera ändamål innebar den år 1939 vidtagna skärpningen av omsättningsskatten, att grundavgiften för sprit avsedd för tillverkning av essenser och extrakter för beredning av alkoholhaltiga drycker höjdes från 1 krona 40 öre till 10 kronor för liter; denna höjning bortföll vid varuskattens införande. Omsättningsskatt å vin, som tidigare tillgodoförts denna titel, redovisas från och med budgetåret 1939/40 å en särskild inkomsttitel, numera benämnd omsättnings- och utskänkningsskatt å vin. Beträffande utskånkningsskatten å spritdrycker vidtogs vid 1939 års urtima riksdag ingen ändring i tidigare gällande skattesatser, utan denna skatt utgick intill den 1 juni 1943 med 2 kronor för liter egentligt brännvin och 4 kronor för liter av andra spritdrycker; renat egentligt brännvin av högst 40 procent alkoholhalt var fritt från utskänkningsskatt. Från och med nyss angivna dag belädes emellertid sistnämnda slag av brännvin med utskänkningsskatt av 4 kronor för liter och höjdes skattesatsen för övriga spritdrycker med 4 kronor för liter till respektive 6 kronor och 8 kronor för liter.

Kontrollstyrelsen har i sin skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 november 1943 beräknat omsättnings- och utskånkningsskatten å spritdrycker till sammanlagt 278 miljoner kronor för budgetåret 1943/44 och 275 miljoner kronor för budgetåret 1944/45. I en till grund för denna beräkning liggande promemoria anföres:

»Nämnda medel äro i riksstalen för budgetåret 1943/44 upptagna med

265.00 miljoner kronor. Statsverkets behållna inkomst av samma medel var under budgetåret 1942/43 242.12 miljoner kronor mot 200.00 miljoner kronor i riksstaten beräknade. Orsaken till den ansenliga merinkomsten är främst den oväntat starka stegringen av omsättningen samt en mycket stark

64 Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

förskjutning inom konsumtionen från det vanliga 40-procentiga brännvinet till de dyrare bränn vinssorterna.

Inleveransen för juni—oktober, d. v. s. statsverkets behållna inkomst under juli—november 1943, jämfört med inleveransen under motsvarande tid år 1942, framgår av sammanställningen här nedan:

Omsättningsskatt för tekniska m. fl. ändamål.......

Utskänkningsskatt, exklusive skatt å lager d. 1/« 1943 Utskänkningsskatt å utskänkningsställenas lager d. 1 e 1943.........................................

Den med juni 1943 genomförda höjningen från 6 till 7 kronor för liter av omsättningsskattens grundavgift, vilken höjning påverkade inleveransen från och med juli månad, uppgick till 16.7 procent av förutvarande skattesats. I fråga om utskänkningsskatten, för vilken alltsedan år 1923 skattesatserna varit oförändrade, återinfördes den 1 juni 1943 en dylik skatt med 4 kronor för liter å renat egentligt brännvin av högst 40 procent alkoholhalt och höjdes skattesatsen å övriga spritdrycker med 4 kronor för liter.

Till grund för beräkningen av de belopp, som kunna förväntas inflyta under budgetårets sju sista månader, måste tagas den myckenhet spritdrycker, som kan beräknas komma att försäljas under månaderna november 1943—maj 1944. Det kan förväntas, alt försäljningen för konsumtionsändamål under dessa månader blir något mindre än under månaderna november 1942—maj 1943. Någon nedgång i konsumtionen torde komma att märkas redan under de allra närmaste månaderna och nedgången kommer sannolikt att tilltaga mot slutet av budgetåret, då jämförelse anställes med de höga siffrorna av våren 1943. Med hänsynstagande till alla nu kända faktorer synes man kunna räkna med en total försäljning för konsumtionsändamål under månaderna november 1943—maj 1944 å cirka 17.0 miljoner liter mot 18.29 miljoner liter under november 1942—maj 1943. Då grundavgiften är 7 kronor för liter, skulle häremot svara en inkomst av denna avgift å 119.0 miljoner kronor. Svårare är att beräkna inkomsten av procentavgiften. Denna har starkt ökat genom den utomordentligt starka förskjutningen det senaste året inom konsumtionen från det vanliga 40procentiga brännvinet till dyrare varuslag — andelen av det förstnämnda varuslaget utgjorde i november 1942 hela 41.53 procent men i oktober 1943 endast 5.25 procent av totalomsättningen. Mot 1.39 kronor för liter i oktober 1942 svarade sålunda ett belopp av 1.50 kronor för liter i oktober 1943 och genomsnittet för månaderna juni—oktober har stigit från 1.39 kronor år 1942 till 1.49 kronor år 1943. Då emellertid förskjutningen i fråga det senaste året närmast är betingad av att potatisbrännvinet utgått ur marknaden och genom bränningens återupptagande dylikt brännvin åter kommer att saluföras under de båda sista månader, för vilka inleverans kommer att ske under budgetåret 1943/44, torde med säkerhet kunna förväntas, att procentavgiften vid sistnämnda tid mycket starkt kommer att nedgå. Den pågående förskjutningen inom konsumtionen från utskänkta till utminuterade spritdrycker kommer vidare att medföra en minskning av de dyrare

lliksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 65

varuslagens andel av totalkonsumtionen. Av anförda skäl torde den genomsnittliga inkomsten av procenlavgiften för de sju sista månaderna av innevarande budgetår näppeligen kunna beräknas högre än till 1.40 kronor för liter. Mot den beräknade försäljningen skulle alltså för dessa månader svara en procentavgift av 23.8 miljoner kronor.

Omsättningsskatten å spritdrycker för tekniska m. fl. ändamål, vilken under budgetårets fem första månader inbringat 0.57 miljon kronor mot 0.53 miljon kronor motsvarande månader förra budgetåret, torde under budgetårets sju sista månader kunna beräknas inflyta med 1.00 miljon kronor mot 0.80 miljon kronor motsvarande tid budgetåret 1942/43.

Utskänkningsskatten, exklusive dylik å det den 1 juni 1943 å utskänkningsställena inneliggande lagret, har för juni—oktober influtit med 10.73 miljoner kronor. Då häremot svarande utskänkt kvantitet är 1.71 miljoner liter, har alltså efter skattehöjningen den 1 juni 1943 utskänkningsskatt influtit med 6.27 kronor för liter. Med hänsyn främst till den mot slutet av budgetåret beräknade starka förskjutningen i konsumtionen från de dyrare brännvinssorterna, å vilka utskänkningsskatten utgör 6 kronor för liter, till det vanliga 40-procentiga brännvinet, å vilket utskänkningsskatten är endast 4 kronor för liter, kan berörda genomsnittstal under återstoden av budgetåret beräknas nedgå till cirka 6.00 kronor för liter. Då den utskänkta kvantiteten för motsvarande tid kan anslås till ungefär 2.0 miljoner liter, kan följaktligen utskänkningsskatt för november 1943—maj 1944 upptagas med cirka

12.00 miljoner kronor.

Sammanlagt synes alltså omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker under återstoden av löpande budgetår kunna beräknas inflyta med (119.0 + 23.8 + 1.0 + 12.0 =) 155.8 miljoner kronor. Då inleveransen under juli—november 1943 utgör 122.26 miljoner kronor, skulle alltså den totala inleveransen av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker under budgetåret 1943/44 komma att uppgå till 278.06 miljoner kronor, eller avrundat 278.00 miljoner kronor.

Att för närvarande med någon säkerhet beräkna, med vilket belopp omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1944/45, synes ogörligt. Närmast torde man ha anledning att förmoda, att spritdrycksförsäljningen kommer att nedgå. I avvaktan på den allmänna översyn av inkomstberäkningen, som väl sannolikt kommer att verkställas vid tidpunkten för riksstatens fastställande, synes omsättningsoch utskänkningsskatten å spritdrycker under budgetaret 1944/45 tillsvidare kunna upptagas med ett till 275.00 miljoner kronor avrundat belopp.»

Med utgångspunkt från de faktiska förutsättningar, som riksräkenskapsverket finner kunna för närvarande läggas till grund för en uppskattning av inkomsterna av de skatter, om vilka här är fråga, finner ämbetsverket de av kontrollstyrelsen gjorda beräkningarna av inkomsterna å titeln under innevarande och nästa budgetår vara väl låga. I anslutning till de allmänna grunder, på vilka riksräkenskapsverkets inkomstberäkning vilar, beräknar ämbetsverket omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker för budgetåret 1943/44 till 285 miljoner kronor och föreslår, att titeln i fråga i riksstaten för budgetåret 1944/45 upptages till 280,000,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll I9ii. 1 sand. Nr 1. Del 2.

66 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin.

Eu inkomsttitel omsättningsskatt å vin uppfördes första gången å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 och omfattade avkastningen avdels den gamla omsättningsskatten å inhemskt vin — som utgick för mousserande viner eller viner med en alkoholhalt överstigande 14 volymprocent med 70 öre för liter och för andra viner med 35 öre för liter — dels en av 1939 års urtima riksdag beslutad, från och med den 22 oktober 1939 tillämpad, särskild omsättningsskatt å alla slag av viner utgående med 50 procent av det belopp, som —• denna skatt oberäknad — betingades vid systembolagens inköp av viner i buteljerat skick. För vin med en alkoholhalt över 14 volymprocent utgick den särskilda omsättningsskatten dock med lägst 2 kronor för helbutelj och 1 krona för halvbutelj samt i fall då vinet tillhandahölles på andra buteljstorlekar med 3 kronor för liter räknat. Genom beslut vid 1943 års riksdag har vinbeskattningen skärpts genom införande av en utskänkningsskatt å vin, normerad i förhållande till priset å den beskattade varan med en viss minimibeskattning i fråga om starkvin. Skattesatserna äro desamma, som gälla för den särskilda omsättningsskatten, d. v. s. 50 procent av inköpspriset (med inräknande för svenskt vin av omsättningsskatten men oberäknat den särskilda omsättningsskatten), för starkvin dock lägst 3 kronor för liter, 2 kronor för helbutelj och 1 krona för halvbutelj. Bestämmelserna om vinbeskattningen hava i samband med denna skatteskärpning sammanförts i en den 28 maj 1943 utfärdad förordning (nr 259) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å vin, vilken förordning trätt i kraft den 1 juni 1943.

Nettoinkomsten av omsättningsskatten å vin uppgick för budgetåret 1940/ 41 till 8.21 miljoner kronor, för budgetåret 1941/42 till 11.51 miljoner kronor och för budgetåret 1942/43 till 15.20 miljoner kronor.

Å riksstaten för budgetåret 1943/44 har omsättnings- och utskänkningsskatten å vin beräknats till 11 miljoner kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 november 1943 har kontrollstyrelsen beräknat inkomsterna av omsättnings- och utskänkningsskatten å vin till 20 miljoner kronor för budgetåret 1943/44 och till 10 miljoner kronor för budgetåret 1944/45. I en till grund för denna beräkning liggande promemoria anföres:

»Nämnda skattetitel är i riksstaten för budgetåret 1943/44 upptagen med

11.00 miljoner kronor. Den behållna inkomsten av skattetiteln, vilken då innefattade endast omsättningsskatt å vin (omsättningsskatt å inhemskt vin och särskild omsättningsskatt å vin), var under budgetåret 1942/43 15.20 miljoner kronor mot endast 6.00 miljoner kronor i riksstaten beräknade. Den ansenliga merinkomsten förklaras av den fortsatta, och mycket starka, återhämtningen i försäljningen, vilken möjliggjordes av att varutillgången blivit mycket bättre än vad som kunnat förutses.

Av föreliggande uppgifter synes säkert, att inkomsten å skattetiteln även under budgetåret 1943/44 kommer att bliva väsentligt större än riksstatsbeloppet. Inleveransen för juni—oktober, d. v. s. statsverkets behållna inkomst under juli—november 1943, utgör cirka 8.64 miljoner kronor. Av inleveran-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 67

sen belöpa 0.18 miljon kronor å grundavgiften, 5.71 miljoner kronor å procentavgiften och cirka 2.75 miljoner kronor å den nyinförda utskänkningsskatten, varav 1.50 miljoner kronor dylik skatt å de vinlager, som vid förordningens ikraftträdande den 1 juni funnos å ulskänkningsställena. Motsvarande inleverans av omsättningsskatt stannade under tiden juni—november 1942 vid 5.07 miljoner kronor, varav 0.14 miljon kronor belöpte å den dåvarande omsättningsskatten å inhemskt vin (grundavgiften) och 4.93 miljoner kronor å den särskilda omsättningsskatten å vin (procentavgiften).

Totalförsäljningen av vin, som under januari—maj 1943 jämfört med samma tid 1942 ökat med 20.2 procent, har under juni—oktober legat endast 11.1 procent över fjorårsläget. För den under juli—november 1943 inlevererade omsättningsskatten har däremot, såsom av i det närmast anförda siffror framgår, ökningen i år jämfört med förra året varit större, eller hela

16.1 procent. Detta förklaras i huvudsak av lagex-ökning samt av en förskjutning inom omsättningen från billigare till dyrare varuslag.

Utslagsgivande för beräkningen av de belopp, som kunna förväntas inflyta under budgetårets sju sista månader, är försäljningens antagliga storlek, enär varutillgången torde kunna antagas vara tryggad för här ifrågavarande lid. Då den ännu under föråret 1943 starka stegringen i föi-säljningen jämfört med fjorårsläget nu sedan flera månader är i märkbart avtagande, synes man för tiden november 1943—maj 1944 knappast kunna räkna med en större försäljning än under november 1942—maj 1943, eller med en myckenhet av i runt tal 3.00 miljoner liter. Under antagande att procentavgiften liksom under de senare månaderna kommer att utgöra i genomsnitt 3.15 kronor för liter, skulle enligt denna kalkyl procentavgiften under återstoden av budgetåret komma att inbringa 9.45 miljoner kronor. Av den i detta fall till beloppet oansenliga grundavgiften kan inkomsten under samma tid anslås till 0.30 miljon kronor.

I fråga om utskänkningsskatten märkes, att densamma, skatten å de inneliggande lagren frånräknad, för juni—oktober influtit med cirka 1.25 miljoner kronor. Då den häremot svarande utskänkta kvantiteten uppgår till ej fullt 0.36 miljon liter, har den genomsnittliga inkomsten av denna skatt hitintills utgjort något över 3.50 kronor för liter. Utskänkningen av vin, eller rättare systembolagens utlämning till egen utskänkning och försäljning till övrig utskänkning, har under juni—oktober 1943 jämfört med år 1942 minskat med 16.9 procent. Då motsvarande utlämning och försäljning under november 1942—maj 1943 var 0.60 miljon liter, torde man böra räkna med att högst 80 procent av denna myckenhet, eller avrundat 0.50 miljon liter, komma att beläggas med utskänkningsskatt under november 1943—maj 1944. Under antagande, att den genomsnittliga utskänkningsskatten även i fortsättningen kommer att bliva cirka 3.50 kronor för liter, skulle följaktligen utskänkningsskatten för återstoden av budgetåret kunna beräknas till 1.75 miljoner kronor.

Sammanlagt synes alltså omsättnings- och utskänkningsskatten å vin under december 1943—juni 1944 kunna beräknas inflyta med (9.45 + 0.30 + 1.75 =) 11.50 miljoner kronor. Då inleveransen under juli—november 1943 utgör cirka 8.04 miljoner kronor, skulle således den totala inleveransen av omsättnings- och utskänkningsskatt å vin under budgetåret 1943/44 komma att uppgå till 20.14 miljoner kronor, eller avrundat till 20.00 miljoner kronor.

Då vinförsäljningen under senare delen av år 1944 och förra delen av år 1945, särskilt med hänsyn till de osäkra importmöjligheterna, icke kan med någon säkerhet beräknas, torde omsättnings- och utskänkningsskatten å vin under budgetåret 1944/45 tillsvidare böra i riksstalen beräknas till 10.00 miljoner kronor.:»

68 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Emot den a v kontrolls tyrelsen gjorda beräkningen av omsättnings- och utskänkningsskatten å vin för budgetåret 1943/44 har riksräkenskapsverket intet att erinra. Ämbetsverket finner däremot kontrollstyrelsens beräkning av skattens avkastning under nästkommande budgetår vara alltför låg. Med hänsyn till föreliggande lagerförhållanden och då man torde även i fortsättningen kunna påräkna viss import av sådana viner, som spela en framträdande roll i konsumtionen, anser riksräkenskapsverket, att inkomsten i fråga för nästa budgetår icke behöver beräknas till lägre belopp än 15 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår fördenskull, att omsättnings- och utskänkningsskatten å vin i riksstaten för budgetåret 1944/45 upptages till 15,000,000 kronor.

M altdrycksskatt.

Enligt beslut av 1939 års urtima riksdag har från och med den 1 januari 1940 den tidigare utgående maltskatten ersatts av en maltdrycksskatt. Maltdrycksbeskattningen hade tidigare formen av en råämnesskatt, vilken åvilade det viktigaste råämnet för maltdrycksberedning, maltet, under det att maltdrycksskatten är en skatt, som normeras efter den färdiga produkten och icke efter råvaran. Allt efter alkoholstyrkan och stamvörts tyr kan indelas maltdryckerna i tre klasser. Första klassen omfattar svagdricka och maltdricka, som ej innehåller mer än 1.8 viktprocent alkohol. Andra klassen omfattar sådana till första klassen icke hänförliga maltdrycker, som ej innehålla mer än 3.2 viktprocent alkohol, och tredje klassen omfattar alkoholstarkare maltdrycker. Enligt förordning den 15 december 1939, nr 887, utgår maltdrycksskatten med 30 öre för liter för maltdrycker av andra klassen och med 54 öre för liter för maltdrycker av tredje klassen. Enligt övergångsbestämmelser skall dock skatten för maltdrycker av andra klassen intill utgången av tillverkningsåret 1941/42 utgå med allenast 27 öre för liter för de första 6,500 hektoliterna av ett bryggeris årstillverkning och med 28,5 öre för nästa 6,500 hektoliter. Skatten för dessa kvantiteter skall därefter för varje tillverkningsår höjas med 0.5 öre successivt upp till 30 öre för liter. Undantagna från maltdrycksskatt äro hemtillverkade maltdrycker samt maltdrycker av första klassen.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 november 1943 har kontrollstyrelsen beräknat inkomsten av maltdrycksskatten för vart och ett av budgetåren 1943/44 och 1944/45 till 37 miljoner kronor. I en till grund för beräkningen liggande promemoria anföres bland annat följande:

»I riksstaten för budgetåret 1942/43 upptogs den behållna inkomsten av maltdrycksskatten till 32 miljoner kronor men inflöt under budgetåret med 38.0 miljoner kronor. För budgetåret 1943/44 är inkomsten å denna skattetitel upptagen med 35 miljoner kronor.

Konsumtionen av skattepliktiga maltdrycker har under senare tillverkningsår (1 oktober—30 september) uppgått till:

1937/38 ............ 161 milj. litei 1940/41 ............ 128 milj. liter

1938/39 ............ 172 » » 1941/42 ............ 123 s> >

1939/40 ............ 154 » » 1942/43 ............ 134 » »

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1044/45. 00

Fluktuationerna kvartalsvis i nämnda konsumtion, uttryckt i procent av siffrorna för motsvarande kvartal under tillverkningsåret 1938/39, belysas av följande sammanställning:

Som synes var nedgången i maltdryckskonsumtionen mest framträdande under tillverkningsåren 1940/41 och 1941/42. En iätt markerad återhämtning inträdde dock under senare delen av sistnämnda år, vilken fortsatte att göra sig gällande till omkring mitten av år 1943. De senast förflutna månaderna utvisa en icke obetydlig konsumtionsminskning, vilket torde sammanhänga dels med den kvalitetsförsämring, som inträtt genom den av försörjningsläget påkallade ytterligare sänkningen av inbryggningsstyrkan hos maltdryckerna av klass II, dels förmodligen även med försvårade transportförhållanden genom inskränkningar i bildriflen. Då dessa konsumtionshämmande faktorer kunna antagas bestå jämväl under återstående delen av budgetåret, synes maltdrycksskatten för innevarande budgetår knappast böra beräknas medföra fullt så hög inkomst som under det nästförflutna budgetåret eller 38.0 miljoner kronor. Närmast synes skatten böra beräknas på en konsumtion av 75 procent av försäljningen av skattepliktiga maltdrycker under tillverkningsåret 1938/39. Med denna beräkningsgrund och med hänsyn tagen till den inkomstökning av cirka 0.3 miljon kronor, som automatiskt inträder genom skattedegressionens successiva avveckling, kan maltdrycksskatten för budgetåret 1943/44 antagas komma att inflyta med 37 miljoner kronor.

Vad beträffar inkomsten av maltdrycksskatten för budgetåret 1944/45, synes densamma i rådande ovissa läge böra upptagas till samma belopp, som ovan beräknats för innevarande budgetår, eller 37 miljoner kronor.»

I efterföljande sammanställning har upptagits den månadsvis influtna uppbörden av maltdrycksskatt under såväl budgetåren 1939/40—1942/43 som under det nu löpande budgetårets fem första månader.

Maltdrycksskatt månadsvis. Miljoner kronor.

70 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Maltdrycksskatten, som under budgetåret 1942/43 inbragt 38.05 miljoner kronor, har för de tolv månaderna december 1942—november 1943 nått beloppet 38.45 miljoner kronor. Under innevarande budgetårs första fem månader ligger uppbörden något högre än under motsvarande tid av föregående budgetår. Under hänsynstagande jämväl till den inkomstökning, som automatiskt inträder genom skattedegressionens avveckling, finner riksräkenskapsverket, även med beaktande av de utav kontrollstyrelsen angivna konsumtionshämmande faktorerna, ej anledning beräkna avkastningen av maltdrycksskatten för budgetåret 1943/44 till lägre belopp än 38 miljoner kronor.

Under nuvarande förhållanden är det vanskligt att med någon större säkerhet beräkna inkomsterna av maltdrycksskatten under nästa budgetår. Med hänsyn härtill föreslår riksräkenskapsverket, att maltdrycksskatten i riksstaten för budgetåret 1944/45 upptages till samma belopp, som verket nu beräknat komma att inflyta under budgetåret 1943/44, eller till 38,000,000 kronor.

Skatt å läskedrycker.

Skatten å läskedrycker, som införts genom beslut av 1939 års urtima riksdag, utgår jämlikt förordningen den 22 december 1939, nr 919, vilken trädde i kraft den 1 januari 1940. Skattesatsen utgjorde från början 10 öre för liter, dock lägst 50 kronor för månad av varje tillverkare. Genom förordning den 25 maj 1941, nr 253, har skatten höjts från 10 till 12 öre för liter.

Nettoinkomsten av skatten å läskedrycker har under nedannämnda budgetår uppgått till härefter angivna belopp:

Budgetår Milj. kr. Budgetår Milj. kr.

1939/40 ...................... 1.9.5 1941/42 ...................... 7.39

1940/41 ...................... 6.59 1942/43 ...................... 8.09

I riksstaten för budgetåret 1943/44 har ifrågavarande skatt upptagits till 8 miljoner kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 november 1943 har kontrollstyrelsen beräknat inkomsten av skatt å läskedrycker för budgetåret 1943/44 till 10 miljoner kronor och för budgetåret 1944/45 till 8 miljoner kronor. I en till grund för beräkningen liggande promemoria, som överlämnats med skrivelsen, anföres följande:

»I riksstaten för budgetåret 1943/44 har inkomsten av läskedrycksskatten upptagits med ett belopp av 8 miljoner kronor. Skatten,'som uppbäres månadsvis i efterskott, har under månaderna juli—oktober 1943 inbringat i runt tal 4.4 miljoner kronor. Under samma tid föregående år inflöt skatten med 3.2 miljoner kronor. Frånsett den inverkan, som den relativt gynnsamma väderleken under den sista sommaren haft på läskedryckskonsumtionen, kan en tendens till ökning av förbrukningen av i synnerhet söta läskedrycker numera påvisas. En med hänsyn härtill verkställd överslagsberäkning rörande skatteintäkten för återstående del av budgetåret giver vid handen, att densamma skulle uppgå till cirka 6 miljoner kronor, motsvarande något över 10 miljoner kronor för budgetåret i sin helhet. Inkomsten av läskedrycksskatten för budgetåret 1943/44 synes därför böra beräknas till 10 miljoner kronor.

Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 71

Vad angår inkomsten av läskedrycksskatten under budgetåret 1944/45 är densamma beroende av de produktionsbetingelser, som då komma att råda. Enligt inhämtade upplysningar torde man kunna räkna med att industrien skall erhålla råvaror i samma omfattning som för närvarande. Distributionen av läskedrycker verkställes som regel med bil, och en ytterligai e inskränkning i tillverkarnas rätt att använda detta transportmedel är ägnad att medföra minskad försäljning. Det har vidare under senare tid uppstått vissa svårigheter att fylla behovet av glasflaskor. Därest situationen på detta område skulle förvärras, måste även detta leda till viss minskning i försäljningsvolymen. Med hänsyn till nu berörda förhallanden synes inkomsten av läskedrycksskatten för budgetåret 1944/45 icke böra beräknas till högre belopp än 8 miljoner kronor.»

Läskedrycksskatten, som under budgetåret 1942/43 influtit med 8.09 miljoner kronor, har under de tolv månaderna december 1942 november 1943 avkastat 9.35 miljoner kronor. Med hänsyn till den av kontrollstyreisen påpekade tendensen till ökning i läskedryckskonsumtionen anser riksräkenskapsverket, att inkomsten av läskedrycksskatten under budgetåret 1943/44 kan beräknas till 10 miljoner kronor. I nuvarande ovissa läge torde jämväl för budgetåret 1944/45 läskedrycksskatten böra beräknas till 10,000,000 kronor.

Statlig nöjesskatt.

Enligt förordningen den 14 juni 1940 (nr 478) om nöjesskatt skall för nöjestillställning, till vilken allmänheten hav tillträde mot avgift, kommun, inom vars område tillställningen hålles, uttagas en särskild avgift, benämnd nöjesskatt, vilken fördelas mellan staten och kommunen. Det åligger därvid kommun att till statsverket inleverera hälften av influten nöjesskatt. Nöjesskatten upptages i form av skatt på biljett och beräknas i förhållande till bruttopriset för varje biljett, inberäknat skatten, samt utgår enligt tre olika taxor med lägst 15 procent och högst 30 procent av biljettpriset eller del därav. Enligt förordning den 26 november 1943, nr 786, som träder i kraft den 1 januari 1944, har förordnats om uttagande i vissa fall av nöjesskatt å den s. k. restaurangdansen.

För budgetåren 1940/41, 1941/42 och 1942/43 har den statliga nöjesskatten inbragt resp. 10.75, 12.50 och 15.95 miljoner kronor. I riksstaten för innevarande budgetår är ifrågavarande skatt upptagen till 16 miljoner kronor.

Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter beräknas inkomsten å titeln statlig nöjesskatt komma att uppgå till 16.02 miljoner kronor under budgetåret 1943/44 och till 16.21 miljoner kronor under budgetåret 1944/45.

Inkomsten av nöjesskatten, som för budgetåret 1942/43 uppgick till 15.95 miljoner kronor, har för de tolv månaderna november 1942—oktober 1943 stigit till 16.56 miljoner kronor. Stegringen av uppbörden under innevarande budgetår är dock i avtagande i jämförelse med utvecklingen under föregående budgetår. I anslutning till nu meddelade uppgifter och med hänsyn lagen jämväl till den merinkomst, som kan motses genom beskattningen av

72 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

den s. k. restaurangdansen, beräknar riksräkenskapsverket inkomsterna av statlig nöjesskatt under budgetåret 1943/44 till 17 miljoner kronor. Även för nästa budgetår torde man icke våga räkna med högre inkomst av nöjesskatten, vilken sålunda bör i riksstaten uppföras med 17,000,000 kronor.

II. Uppbörd i statens verksamhet.

Beträffande samtliga de under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet» upptagna inkomsttitlarna, utom vattendomstolsavgifter, har riksräkenskapsverket hos vederbörande myndigheter anhållit om uppgifter å de belopp, med vilka inkomsterna å titlarna i fråga kunde beräknas inflyta under vart och ett av budgetåren 1943/44 och 1944/45. Av de utav myndigheterna i anledning av denna anhållan lämnade uppgifterna har riksräkenskapsverket hämtat ledning vid sin beräkning av utfallet av de särskilda uppbördstitlarna under budgetåren 1943/44 och 1944/45. På detaljerna i denna beräkning torde riksräkenskapsverket här ej behöva ingå. Allenast beträffande följande inkomsttitlar liar riksräkenskapsverket funnit anledning göra särskilda uttalanden.

Inkomster vid statens sinnessjukhus. I en av medicinalstyrelsen med skrivelse till riksräkenskapsverket den 29 oktober 1943 överlämnad promemoria har den behållna uppbörden å förevarande titel för budgetåret 1944/45 beräknats till 16.60 miljoner kronor på sätt framgår av nedanstående sammanställning (kronor):

Patientavgifter................................................. 13,120,000

Bränsle, lyse och vatten in. m................................... 375,000

Tvätt och renhållning........................................... 126,000

Utspisning .................................................... l,47ö’oOO

Linne, gång- och sängkläder..................................... 445,000

Underhållsbidrag från Danviks hospital........................... 14,000

Övriga uppbördsmedel.......................................... 485,000

Överskott av trädgårds- och jordbruksdriften...................... 560,000

Summa 16,600,000.

Mot den sålunda framlagda beräkningen har riksräkenskapsverket intet att erinra och beräknar sålunda inkomster vid statens sinnessjukhus för budgetåret 1944/45 till 16,600,000 kronor.

Inkomster vid statens geotekniska institut. Under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet» bör — på sätt förutsatts i propositionen nr 333 till 1943 års riksdag angående inrättande av statens geotekniska institut m. in., vilken proposition bifallits av riksdagen — upptagas en ny inkomsttitel för redovisning av inkomsterna i institutets verksamhet, vilken titel torde böra benämnas »Inkomster vid statens geotekniska institut». Med ledning av under hand inhämtade uppgifter beräknar riksräkenskapsverket dessa inkomster för budgetåret 1944/45 till 200,000 kronor.

Riksräkenskapsverkels inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 7o

Inkomster vid länsarkitektsorganisationen. Inkomsterna vid länsarkitektsorganisationen redovisas å riksstatens inkomstsida under titeln »Inkomster vid länsarkitektsinstitutionen». För vinnande av överensstämmelse med rubriceringen av anslagen till ifrågavarande förvaltningsorgan föreslår riksräkenskapsverket, att inkomsttitelns benämning ändras till »Inkomster vid länsarkitektsorganisationen». Vid beräkning av inkomsterna under denna titel för budgetåret 1944/45 har riksräkenskapsverket icke ansett sig böra taga hänsyn till den stegring i inkomsttillflödet, som kunde uppkomma vid bifall till den av byggnadsstyrelsen vid äskande av anslag för budgetåret 1944/45 till länsarkitektsorganisationen gjorda framställningen om ökning av personalen vid länsarkitektskontoren. Riksräkenskapsverket har fördenskull beräknat inkomster vid länsarkitektsorganisationen för budgetåret 1944/45 till samma belopp, som av byggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket beräknats inflyta under innevarande budgetål', eller till 500,000 kronor.

Inkomst av myntning och justering. Å denna inkomsttitel hava under budgetåren 1937/38—1942/43 influtit härefter angivna belopp:

Budgetår 1937/38 1938 39 1939,40

Milj. kr. . 3.36 . 4.44 . 9.49

Budgetår

1940/41

1941/42

1942/43

Milj. kr. 5.54 2.65 . 10.12

I riksstaten för budgetåret 1943/44 har inkomst av myntning och justering beräknats till 5 miljoner kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 27 oktober 1943 har mynt- och justeringsverket anfört, att verket, med hänsyn till inkomsterna å förevarande titel under de fyra första månaderna av innevarande budgetår och till den fortfarande synnerligen stora efterfrågan på skiljemynt, beräknade, att inkomst av myntning och justering icke komme att understiga 8 miljoner kronor för budgetåret 1943/44. Vad angår budgetåret 1944/45, har verket ansett, att måhända samma inkomstbelopp kunde uppnås, men har nu liksom tidigare understrukit ovissheten av ifrågavarande inkomstkällas avkastning.

Riksräkenskapsverket finner sig kunna godtaga den av mynt- och justeringsverket gjorda uppskattningen av inkomsten av myntning och justering under budgetåret 1943/44. Med hänsyn till svårigheten att i nuvarande krisläge på förhand bedöma behovet av skiljemynt och förutsättningarna för att tillgodose detta behov föreslår riksräkenskapsverket, att inkomst av myntning och justering för budgetåret 1944/45 upptages till samma belopp som det, vilket sålunda beräknas inflyta under innevarande budgetår, eller till 8,000,000 kronor.

Bidrag till bank- och fondinspektionen. Å denna titel redovisas dels bankaktiebolagens bidrag till bankinspektionens verksamhet, dels fondkommissionäremas avgifter till fondinspektionens verksamhet, dels ock jordbrukskasserörelsens bidrag till jordbrukskassetillsynen genom bank- och fondinspektionen.

74 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Bank- och fondinspektionen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 23 oktober 1943 beräknat inkomsterna å ifrågavarande inkomsttitel till sammanlagt 155,000 kronor, därav 80,000 kronor i bidrag till bankinspektionen,

15.000 kronor i bidrag till fondinspektionen och 60,000 kronor i bidrag till jordbrukskassetillsynen.

Beträffande bidraget till jordbrukskassetillsynen må framhållas, att jordbrukskasserörelsen för innevarande budgetår bidrager med allenast 40,000 kronor av tillsynskostnaden, medan återstoden, beräknad till 20,000 kronor, gäldas från särskilt anslag under sjunde huvudtiteln. För nästa budgetår förutsätter riksräkenskapsverket, att jordbrukskasserörelsens bidrag, vilket avses skola successivt växa, bestämmes till 45,000 kronor. Med iakttagande av denna ändring i bank- och fondinspektionens förslag beräknar riksräkenskapsverket bidrag till bank- och fondinspektionen för budgetåret 1944/45 till i avrundat tal 140,000 kronor.

Inkomster vid tandlåkarinstitutet. I samband med avgivande av anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 har tandlåkarinstitutet beräknat inkomsterna vid institutet för budgetåret 1944/45 till 298,000 kronor. Institutet har härvid föreslagit, att de avgifter, som de studerande för tandläkarkandidatexamen hittills erlagt till lärare vid karolinska institutet, vilka giva vissa undervisningskurser för nämnda examen, skola bortfalla och att eleverna även under studieåret för denna examen skola erlägga terminsavgifter till tandläkarinstitutet. Under förutsättning av bifall till detta förslag skulle inkomsterna av elevavgifter vid tandlåkarinstitutet komma att ökas med omkring

48.000 kronor för år; till denna ökning har institutet tagit hänsyn vid beräkningen av inkomsterna för nästa budgetår. I avbidan på slutlig prövning av vad sålunda föreslagits har riksräkenskapsverket upptagit inkomsten vid tandläkarinstitutet för budgetåret 1944/45, utan avseende å berörda inkomstökning, till 250,000 kronor.

Inkomster vid karolinska sjukhuset och inkomster vid serafimerlasarettet. I skrivelser till riksräkenskapsverket den 20 och 29 oktober 1943 har direktionen för karolinska sjukhuset meddelat, att inkomsterna vid karolinska sjukhuset och vid serafimerlasarettet för budgetåret 1944/45 preliminärt beräknats till respektive 4,727,000 och 2,374,000 kronor. Den närmare beräkningen av inkomsterna framgår av följande, med ledning av under hand inhämtade uppgifter gjorda sammanställning (kronor):

Karolinska Serafimer-

sjukhuset lasarettet

Vårdavgifter för intagna patienter................... 3,500,000 1,862,000

Vårdavgifter för polikliniskt behandlade patienter..... 700,000 305,000

Av befattningshavare erlagd gottgörelse för vissa naturaförmåner samt andra ersättningsmedel............. 526,000 145,150

Bidrags- och räntemedel........................... — 56,850

Övriga inkomster (försålt köksavfall, lump, skrot m. m.) 1,000 5.000

Summa 4,727,000 2,374,000.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 75

A riksstaten är för närvarande upptagen en särskild inkomsttitel, benämnd »Avgifter för kontroll å radiologiskt arbete». Dessa avgifter, som uppbäras av karolinska sjukhuset, i vars regi kontrollen ifråga verkställes, torde lämpligen böra sammanföras med övriga inkomster vid sjukhuset under titeln »Inkomster vid karolinska sjukhuset». Direktionen för karolinska sjukhuset har beräknat uppbörden av nämnda avgifter för budgetåret 1944/ 45 till 105,000 kronor.

Med iakttagande härav och med lämplig avrundning beräknar riksräkenskapsverket inkomsterna vid karolinska sjukhuset och inkomsterna vid serafimerlasarettet för budgetåret 1944/45 till respektive 4.850,000 och

2,400,000 kronor.

Fyr- och båkmedel. Generaltullstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 november 1943 angående beräkningen av fyr- och båkmedel inledningsvis meddelat, att den debiterade uppbörden av sådana medel för de senaste fem budgetåren belöpt sig till respektive 3.8, 3.9, 2.4, 2.0 och 1.9 miljoner kronor. Tillika har styrelsen upplyst, att under de fyra första månaderna av budgetåren 1942/43 och 194344 de debiterade fyr- och båkmedlen uppgått till 0.7 respektive 0.4 miljon kronor. I anslutning till dessa uppgifter har generaltullstyrelsen anfört följande:

»Under de tre senaste budgetåren av femårsperioden har uppbörden således varit i avtagande, och siffran för de gångna månaderna av innevarande budgetår ger anledning till antagande, att denna nedgång i uppbörden icke är avstannad. Försiktigheten torde därför bjuda att här beräkna bruttouppbörden av fyr- och båkmedel för budgetåret 1943/44 till något lägre belopp än det, som uppburits under det sistförflutna budgetåret, eller till 1.5 miljoner kronor. Beloppet torde ock kunna angivas såsom bruttouppbörd av ifrågavarande medel för budgetåret 1944/45.

Restitutionerna av fyr- och båkmedel hava hittills uppgått till så låga belopp, att hänsyn till desamma icke behöver tagas vid här ifrågavarande uppbördsberäkning. Ovannämnda bruttouppbörd gäller således även såsom beräknad nettouppbörd under de båda budgetåren.»

I efterföljande sammanställning har upptagits den månadsvis debiterade uppbörden av fyr- och båkmedel under såväl budgetåren 1938/39—1942/43 som det nu löpande budgetårets fem första månader.

76 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Den debiterade uppbörden av fyr- och båkmedel, som under budgetåret 1942/43 utgjorde 1.93 miljoner kronor, har för de tolv månaderna december 1942—november 1943 uppgått till 1.60 miljoner kronor. För de fem första månaderna av innevarande budgetår utgör den debiterade uppbörden endast 61 procent av uppbörden under motsvarande tid av föregående budgetår. I betraktande härav och med hänsyn till de svårbedömbara faktorer, som inverka på utfallet av ifrågavarande inkomsttitel, har riksräkenskapsverket funnit sig kunna godtaga generaltullstyrelsens beräkning av fyr- och båkmedel under innevarande budgetår till 1.6 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket, som förutsätter, att inkomsttiteln fyr- och båkmedel för budgetåret 1944/45 icke kommer att lämna lägre avkastning än under innevarande budgetår, har — i överensstämmelse med generaltullstyrelsens beräkning — för nästkommande budgetår beräknat uppbörden av fyr- och båkmedel till 1,500,000 kronor.

Lotspenningar. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 3 november 1943 har lotsstyrelsen lämnat nedanstående sammanställning över den månadsvis redovisade inkomsten av lotspenningar under budgetåren 1938/39—1942/43 samt — efter senare skedd komplettering — de fem första månaderna av

Vid bedömande av dessa siffror bör beaktas, att den för en var månad redovisade inkomsten hänför sig om ej uteslutande så dock i alldeles övervägande grad till lotsningar under närmast föregående månad.

I anslutning till sammanställningens uppgifter har lotsstyrelsen angående beräkningen av inkomsten av lotspenningar i skrivelsen anfört bland annat följande:

»Av de lämnade siffrorna framgår, att inkomsten av lotspenningar under de senare åren undergått betydande växlingar. Variationerna i lotsningsfrekvensen och därmed i lotspenninginkomsten bero, förutom av sjöfartens omfattning, av de omläggningar av sjötrafiken, som måst företagas med hänsyn till förhållanden, sammanhängande med det utrikespolitiska läget.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 77

Den betydande inkomsten i lotspenningar under budgetåren 1941/42 och 1942/43 hänför sig väsentligen till lotsningar under senare kalenderhalvåren 1941 och 1942. Inkomsten under de fyra första månaderna under innevarande budgetår, för vilket budgetår inkomsttiteln i riksstaten upptagits till 5,000,000 kronor, uppgår till 2,143,000 kronor, vilket belopp med 1,724,000 kronor understiger inkomsten under motsvarande tid år 1942. En uppskattning av lotspenninginkomsten under återstående delen av budgetåret är synnerligen vansklig att verkställa med hänsyn till svårigheten att i förväg bedöma de faktorer, av vilka lotsningsfrekvensen på sätt nyss nämnts är beroende. Därest inkomsten under sistnämnda tid skulle bliva av samma storlek som under motsvarande tid budgetåret 1942/43, skulle erhållas en total lotspenninginkomst av i runt tal 7,390,000 kronor för hela budgetåret 1943/44. Styrelsen nödgas emellertid räkna med en betydande nedgång i lotsningsfrekvensen även under den återstående delen av budgetåret 1943/44 i jämförelse med lotsningsfrekvensen under motsvarande tid nästföregående budgetår. På grund härav anser sig styrelsen icke kunna beräkna inkomsten av lotspenningar under hela innevarande budgetår till högre belopp än 5,000,000 kronor eller alltså det belopp, varmed inkomsttiteln upptagits i riksstaten.

Vad angår budgetåret 1944/45 får styrelsen erinra, att styrelsen i sin skrivelse den 31 augusti 1943 angående anslag till lotsverket för sagda budgetår anförde, att det självfallet icke vore möjligt att med någon som helst grad av säkerhet hedöma, huru förhållandena under budgetåret komme att gestalta sig på sjöfartens område. Styrelsen ansåge sig emellertid — om ock med viss tvekan — böra vid beräkningen av anslagsbehoven för budgetåret 1944/45 räkna med att lotsningsfrekvensen och därmed lotspenninginkomsten även under detta budgetår komme att bliva större än under normala förhållanden, och syntes enligt styrelsens förmenande såsom utgångspunkt för beräkningen av anslag, stående i mer direkt relation till lotspenninginkomsten, kunna tagas ett inkomstbelopp av 5,000,000 kronor. Styrelsen finner sig -— i anslutning till vad styrelsen sålunda anfört och föreslagit — böra förorda, att lotspenninginkomsten för budgetåret 1944/45 uppskattas till nämnda belopp 5,000,000 kronor.»

Såsom framgår av den förut intagna sammanställningen över den månadsvis redovisade inkomsten av lotspenningar, uppgick denna inkomst för budgetåret 1942/43 till 9.11 miljoner kronor samt för de tolv månaderna december 1942—november 1943 till 6.73 miljoner kronor. För de fem första månaderna av innevarande budgetår belöper sig uppbörden till endast 53 procent av uppbörden under motsvarande tid av föregående budgetår. I betraktande av den successiva nedgång i uppbörden, som dessa siffror registrera, beräknar riksräkenskapsverket i likhet med lotsstyrelsen uppbörden av lotspenningar under innevarande budgetår till i avjämnat tal 5 miljoner kronor.

Av vad lotsstyrelsen anfört framgår, att den avsevärda stegringen av lotspenninginkomsterna under senare budgetår berott av särskilda med det nuvarande krigsläget sammanhängande förhållanden. För nästkommande budgetår anser riksräkenskapsverket, under hänvisning till vad lotsstyrelsen anfört, att uppbörden av lotspenningar bör beräknas till samma belopp, som antages komma att uppnås under budgetåret 1943/44, eller till 5,000,000 kronor.

78 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Vissa licensavgifter m. m. Enligt från statens handelskommission, statens trafikkommission, statens bränslekommission och valutakontoret erhållna uppgifter beräknas inkomsterna under förevarande titel för budgetåret 1944/ 45 till sammanlagt 2,690,000 kronor på sätt framgår av följande samman-

ställning (kronor):

Statens handelskommission........................... 2,040,000

Statens trafikkommission............................ 130,000

Statens bränslekommission .......................... 70,000

Valutakontoret..................................... 450.000

Summa 2,690,000.

Även övriga i krisorganens verksamhet inflytande inkomster av här angiven natur böra redovisas över riksstaten och tillgodoföras denna inkomsttitel.

Med utgångspunkt från den i det föregående gjorda uppskattningen av förevarande inkomster och med hänsyn tagen till den osäkerhet, som måste vidlåda beräkningen, anser riksräkenskapsverket, att inkomsterna å titeln »Vissa licensavgifter m. m.» för budgetåret 1944/45 böra upptagas till i avrundat tal 2,700,000 kronor.

Inkomsterna under »Uppbörd i statens verksamhet» hava för budgetåret 1944/45 upptagits på sätt framgår av tabellbilagan (bilaga D) till sammanlagt 58,852,000 kronor. III.

III. Folkpensionsavgifter.

Under denna titel har för innevarande budgetår beräknats ett belopp av 58 miljoner kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 25 november 1943 har pensionsstyrelsen funnit inkomsterna under förevarande titel kunna beräknas till 60 miljoner kronor för budgetåret 1943/44 och till 61.5 miljoner kronor för budgetåret 1944/45. I en med skrivelsen överlämnad promemoria upplyses i fråga om beräkningarna av inkomsterna å titeln till en början, att summan av påförda pensionsavgifter utgjort år 1942 58.5 miljoner kronor och år 1943 — enligt en av statistiska centralbyrån lämnad preliminär uppgift — cirka 63.3 miljoner kronor. Summan av de pensionsavgifter, som komme att påföras år 1944, uppskattades med ledning härav förslagsvis till

65.0 miljoner kronor.

På grundval av uppgifter i en vid pensionsstyrelsens promemoria fogad tabell över påförda och influtna folkpensionsavgifter hava upprättats följande tvenne sammanställningar. I den första sammanställningen sättes det under visst budgetår inflytande avgiftsbeloppet i relation till det påförda avgiftsbeloppet för det kalenderår, som slutar under respektive budgetår; det i denna tabell angivna influtna beloppet omfattar givetvis även restantier från tidigare debiteringar.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 79

Debiterade oeh influtna folkpensionsavgifter åren 1938—1944 respektive budgetåren

1938/39—1944/45.

Den andra sammanställningen avser att visa, hur uppbörden av de ett visst kalenderår påförda folkpensionsavgifterna fördelar sig på skilda budgetår.

Relativ fördelning på budgetåren 1938/39—1944 45 av influtna folkpensionsavgifter,

påförda åren 1938—1944.

Av den sist intagna tabellen framgår, att förhållandet mellan den del av påförda avgifter, som inflyter under första budgetåret, och hela det påförda avgiftsbeloppet varit i sjunkande under budgetåren 1939/40 och 1940/41 men sedan åter utvecklat sig i stigande riktning. Dessa förskjutningar av uppbörden i förening med den stigande siffran för påförda avgifter torde förklara de växlingar i relationen mellan påförda och influtna belopp, som redovisas i den förra av de båda sammanställningarna.

Mot de av pensionsstyrelsen framlagda beräkningarna av avkastningen av folkpensionsavgifterna för budgetåret 1944/45 bar riksräkenskapsverket ingen annan erinran, än att beloppet ifråga synes böra avjämnas till 62,000,000 kronor.

1 Beräknad siffra.

80 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

IV. Diverse inkomster.

Bötesmedel. Under budgetåret 1942/43 utgjorde uppbörden å denna titel 3.72 miljoner kronor. Enligt av riksräkenskapsverket från överståthållarämbetet och länsstyrelserna infordrade uppgifter beräknas inkomsterna av bötesmedel för budgetåren 1943/44 och 1944/45 till respektive 3.78 och 3.72 miljoner kronor. För de tolv månaderna november 1942—oktober 1943 belöpte sig emellertid uppbörden till 4.04 miljoner kronor, och för de fyra första månaderna av innevarande budgetår är uppbörden å titeln 32 procent större än för motsvarande tid under föregående budgetår. Med utgångspunkt härifrån beräknar riksräkenskapsverket bötesmedlen för vart och ett av budgetåren 1943/44 och 1944/45 till 4,500,000 kronor.

Totalisatormedel. Inkomsten av totalisatormedel uppgick under budgetåret 1941/42 till 1.74 miljoner kronor och under budgetåret 1942/43 till 2.65 miljoner kronor.

Enligt vad som framgår av en av lantbruksstyrelsen med skrivelse till riksräkenskapsverket den 18 oktober 1943 överlämnad promemoria har styrelsen i sin underdåniga skrivelse den 31 augusti 1943 angående anslag för budgetåret 1944/45 till stuteriväsendet beräknat statens inkomst av totalisatormedel under budgetåret 1944/45 till 2,000,000 kronor.

Under de tolv månaderna november 1942—oktober 1943 bär under förestående titel influtit ett belopp av 2.91 miljoner kronor. Med hänsyn härtill och då uppbörden under de fyra första månaderna av innevarande budgetår visar en högst betydande ökning i jämförelse med uppbörden under motsvarande tid av föregående budgetår, synes ett belopp av i runt tal 3 miljoner kronor kunna beräknas såsom uppbörd å titeln under budgetåret 1943/44. I anslutning härtill beräknar riksräkenskapsverket inkomsterna av totalisatormedel jämväl för budgetåret 1944/45 till 3,000,000 kronor.

Tipsmedel. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 27 oktober 1943 har aktiebolaget Tipstjänst meddelat, att bolagets nettoinkomst under dess räkenskapsår 1 juli 1943—30 juni 1944 — för inleverans till statsverket under budgetåret 1944/45 — approximativt syntes kunna beräknas till 7,000,000 kronor.

Denna beräkning har riksräkenskapsverket funnit sig böra godtaga. Riksräkenskapsverket beräknar alltså uppbörden å inkomsttiteln tipsmedel för budgetåret 1944/45 till 7,000,000 kronor.

Lotterimedel. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 19 oktober 1943 har Svenska penninglotteriet aktiebolag meddelat, att bolaget -— under antagande att lottförsäljningen må kunna under hela budgetåret 1943/44 fortgå i ungefär samma omfattning som efter den 1 juli i år — beräknar kunna under budgetåret 1943/44 inleverera ett belopp av i runt tal 31.8 miljoner

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 81

kronor att tillgodoföras inkomsttiteln lotterimedel. Vad beträffar budgetåret 1944/45 anför bolaget, att inkomsttiteln då skulle tillföras enahanda belopp, under förutsättning att eif oförändrat antal lotter kunde säljas. Då man emellerid hade anledning räkna med att en så hög avsättningssiffra icke kunde hållas annat än under sådana speciella förhållanden som nu rådde, syntes försiktigheten bjuda, alt man räknade med ett något mindre lottantal. Förslagsvis har bolaget beräknat kunna under budgetåret 1944/45 inleverera omkring 28 miljoner kronor att tillgodoföras inkomsttiteln lotterimedel.

Riksräkenskapsverket finner sig kunna godtaga den av bolaget verkställda beräkningen av inkomsten av lotterimedel för innevarande budgetår med jämkning av beloppet till 32 miljoner kronor. För nästa budgetår anser ämbetsverket med utgångspunkt från de förutsättningar, på vilka förevarande inkomstberäkning vilar, att inkomsttiteln bör i riksstaten upptagas till det belopp, vilket sålunda beräknas inflyta under innevarande budgetår, eller till 32,000,000 kronor.

Övriga diverse inkomster. För budgetåret 1942/43 redovisades å demia titel 5.85 miljoner kronor, av vilket belopp emellertid 0.50 miljon kronor hänförde sig till i anspråk tagen behållning å stuteriväsendets fond och 0.44 miljon kronor till fonderade examensmedel vid läroverken, vilka såsom en engångsinkomst tillförts denna titel, sedan redovisningen av student- och realexamensavgifter omlagts. För innevarande budgetår är titeln upptagen i riksstaten med 4.10 miljoner kronor; uppbörden å titeln beräknas av riksräkenskapsverket till 5.20 miljoner kronor, av vilket belopp 0.50 miljon kronor hänföra sig till i anspråk tagen behållning å stuteriväsendets fond.

I efterföljande sammanställning hava upptagits vissa större, regelbundet inflytande uppbördsmedel under förevarande inkomsttitel med angivande av dels uppbörden under budgetåret 1942/43 och dels de belopp, som riksräkenskapsverket beräknar kunna motses för budgetåren 1943/44 och 1944/ 45 (tusental kronor):

Det torde böra nämnas, att inkomsterna av indragna sportler av överståthållarämbetet och länsstyrelserna för innevarande och nästkommande budgetår beräknats till respektive 1.88 ocli 1.87 miljoner kronor.

Övriga under förevarande inkomsttitel redovisade inkomster anser sig Bihang till riksdagens protokoll 194i. 1 samt. Nr 1■ Del 2.

(i

82 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

r i k s r ä k e n s k a p s v e r k e t kunna för budgetåret 1944/45 uppskatta till i runt tal

1.300.000 kronor.

Huruvida något belopp av stuteriväsendets fond kan disponeras under budgetåret 1944/45 undandrager sig riksräkenskapsverkets bedömande. Upplysningsvis vill riksräkenskapsverket meddela, att behållningen å stuteriväsendets fond vid utgången av budgetåret 1942/43 utgjorde 2.55 miljoner kronor, samt att denna behållning kan förväntas ökad till omkring 6 miljoner kronor intill utgången av budgetåret 1944/45, under förutsättning att utgifterna för stuteriväsendet erhålla ungefär samma storlek som under senare budgetår samt att fonden under budgetåret 1944/45 icke till någon del tages i anspråk för allmänna budgetändamål.

I anslutning till vad sålunda anförts har riksräkenskapsverket beräknat inkomsttiteln övriga diverse inkomster för budgetåret 1944/45 till avrundat

4.500.000 kronor.

B. Inkomster av statens kapitalfonder.

I. Statens affärsverksfonder.

Vid beräkning av överskotten under budgetåret 1944/45 å statens affärsverk har riksräkenskapsverket utgått från den nuvarande ordningen för affärsverkens redovisning å kapitalbudgeten och sålunda icke tagit hänsyn till de förändringar i de särskilda fondernas kapital och inkomster, som skulle inträda, därest ämbetsverkets i skrivelse den 12 juni 1943 framlagda förslag till ändi-ad utformning av kapitalbudgeten bleve genomfört från och med nämnda budgetår.

Postverket.

De till statsverket inlevererade samt i räkenskaperna och i rikshuvudboken redovisade överskotten för postverket för den senaste 10-årsperioden framgå av nedanstående uppställning (miljoner kronor):

lliksräkenskaps verkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 83

Generalpoststyrelsen bär i underdånig skrivelse den 9 november 1943 med förslag till beräkning av det inkomstöverskott av postverkets rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1944/45 anfört följande:

»Postverkets inkomstöverskott är i riksstaten för budgetåret 1943/44 upptaget till 37 miljoner kronor, däruti inberäknade vinstmedel från postsparbanken avseende år 1942 med ett belopp av 1.73 miljoner kronor.

Under den hittills gångna delen av innevarande år har poströrelsen, liksom under år 1942, visat en stark ökning. Inkomsterna av frankoteckensförsäljningen samt av avgifterna för frankostämpling, mass- och gruppkorsband ha sålunda under tiden 1 januari—30 september 1943 ökats med cirka 4.1 miljoner kronor eller med 6.7 procent. Under hela år 1942 uppgick ökningen till omkring 4.5 miljoner kronor motsvarande 6.1 procent. Härvid är att märka, att uppbördssiffrorna för tiden 1 april 1942—31 mars 1943 reducerats med vad den från och med den 1 april 1942 inträdda höjningen av brevportot kan beräknas ha inbragt, samt att i beloppet för år 1943 icke ingår ersättning för befordran under tredje kvartalet sagda år av försändelser från kristidsnämnderna samt av enskildas försändelser i ransoneringsärenden. Ersättningen för befordran av dessa försändelser, vilken lör sagda kvartal uppgår till cirka 0.45 respektive 0.84 miljon kronor, utgår nämligen från och med den 1 juli innevarande år från särskilda anslag å riksstaten samt bokföres från och med sagda dag i postverkets räkenskaper under andra inkomsttitlar än här ifrågavarande, nämligen ersättning för befordran av tjänsteförsändelser respektive ransoneringsförsändelser. Även under fjärde kvartalet torde man kunna räkna med någon ökning av frankoteckensuppbörden.

Såvitt nu kan bedömas, torde postverkets inkomster för år 1943, frånsett postsparbankens vinstmedel, komma att uppgå till cirka 161.1 miljoner kronor. Den betydande ökningen av poströrelsen har emellertid även föranlett ökade kostnader, särskilt för personal. Utgifterna kunna nu beräknas uppgå till omkring 120.2 miljoner kronor. Därest beräkningarna visa sig hållbara, skulle överskottet för år 1943 sålunda komma att uppgå till 40.9 miljoner kronor.

Av sagda överskott ha 3.5 miljoner kronor inlevererats till statskassan under budgetåret 1942/43. Återstoden, omkring 37.4 miljoner kronor, torde jämte 3.5 miljoner kronor av 1944 års överskott kunna tillföras statskassan under budgetåret 1943/44. Härtill komma 1.7 miljoner kronor av postsparbankens vinstmedel för år 1942. Hela det statskassan tillkommande beloppet för budgetåret 1943/44 skulle alltså nu kunna beräknas komma att uppgå till 42.0 miljoner kronor.

Vid beräkningen av det inkomstöverskott av postverkets rörelse, som skulle kunna upptagas i riksstaten för budgetåret 1944/45, har styrelsen, i likhet med tidigare tillämpat förfaringssätt, grundat detsamma på postverkets driftresultat under kalenderåret 1944. På grund av rådande förhållanden är den beräkning, som nu verkställts, givetvis mycket osäker. Varje större förändring i det politiska eller ekonomiska läget kan självfallet komma att medföra avsevärda förskjutningar, särskilt beträffande inkomsterna för befordran av militärbrev, tjänsteförsändelser och enskildas försändelser i ransoneringsärenden.

I efterföljande tabell finnas upptagna de inkomstbelopp, som beräknats inflyta under år 1944. För jämförelse upptager tabellen jämväl inkomsterna för år 1942 och de beräknade inkomsterna för innevarande år.

Beträffande beräkningen av inkomstposterna får generalpoststyrelsen anföra följande.

Av den nu kalkylerade ökningen av frankoleckensuppbörden under år

84 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

1943, 8.9 miljoner kronor, beräknas ett belopp av cirka 3.8 miljoner kronor hänföra sig till den från och med den 1 april 1942 vidtagna portohöjningen. Denna medför emellertid under år 1944 icke någon ytterligare höjning av frankoteckensuppbörden. 1 stället har man att under nästa år räkna med viss minskning av den egentliga frankoteckensuppbörden. I denna ingår nämligen under innevarande år ett belopp av cirka 3 miljoner kronor, utgörande ersättning för befordran under första halvåret 1943 av kristidsnämndernas post och av försändelser i ransoneringsärenden. Då ersättning för befordran av ifrågavarande postförsändelser, såsom ovan nämnts, från och med den 1 juli 1943 bokföres under titlarna ersättning för befordran av tjänsteförsändelser respektive ransoneringsförsändelser, bör vid beräkning för år 1944 av inkomsterna genom frankoteckensförsäljning den till grund för sagda beräkning liggande uppbörden för år 1943 minskas med förenämnda belopp 3 miljoner kronor. Efter den sålunda verkställda reduceringen kommer det belopp, 98.8 miljoner kronor, vartill frankoteckensuppbörden för år 1944 upptagits, att innefatta en ökning i förhållande till innevarande års uppbörd av cirka 1.5 miljoner kronor. Med någon större ökning anser sig styrelsen i nuvarande tidsläge icke böra räkna.

- Ersättningen för befordran av tjänsteförsändelser beräknas komma att ökas avsevärt under år 1944, beroende på att den ersättning, som statskontoret jämlikt 2 § i tjänstebrevsförordningen har att gälda för befordran under sagda år av tjänsteförsändelser i allmänhet, kommer att utgå med 14 procent av frankoteckensuppbörden mot för närvarande 8 procent. Den högre ersättningen kommer emellertid under år 1944 att debiteras i postverkets räkenskaper endast för under första, andra och tredje kvartalen

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 85

samma år befordrade dylika försändelser. Vidare kommer under år 1944 ersättning att inflyta under här ifrågakommande titel för befordran under fyra kvartal av kristidsnämndens post, medan dylik ersättning innevarande år inflyter under samma titel endast för ett kvartals post.

Huruvida i postverkets överskott för nästa år kunna komma att ingå vinstmedel från postsparbanksrörelsen under innevarande år, är generalpoststyrelsen icke för närvarande i tillfälle att bedöma.

Mot här ovan upptagna sammanlagda inkomstsumma av 169.2 miljoner kronor svara utgifter, vilka i samtidigt härmed avgivet förslag till driftkostnadsstat för år 1944 upptagits till 126.2 miljoner kronor. Inkomstöverskottet kan alltså beräknas till 43 miljoner kronor.

I anslutning till vad ovan anförts föreslår styrelsen, att inkomstöverskottet av postverkets rörelse i riksstaten för budgetåret 1944/45 upptages till 43 miljoner kronor.»

Enligt postverkets räkenskaper för år 1942 och generalpoststyrelsens förestående beräkningar för åren 1943 och 1944 skulle postverkets bokförda respektive beräknade inkomster, utgifter och överskott för vart och ett av åren 1942—1944 kunna sammanföras sålunda (miljoner kronor) :

Postverkets överskott har under åren 1942 och 1943 starkt ökats på grund av den höjning av postavgifterna, som trädde i kraft den 1 april 1942. Postverkets överskott har emellertid även påverkats av den stegring i posttrafiken, som blivit en följd av bland annat ransoneringsåtgärderna och de s. k. militärbreven. Mot postverkets beräkning av överskottet för budgetåret 1943/44 har riksräkenskapsverket icke funnit anledning till annan erinran än att beloppet avrundats till 43 miljoner kronor.

För budgetåret 1944/45 har generalpoststyrelsen beräknat överskottet av postverket till 43 miljoner kronor. Häri ingå icke några vinstmedel från postsparbanken. Riksräkenskapsverket anser sig böra godtaga beräkningen av överskottet å postverket, bortsett från leverering av vinstmedel från postsparbanken, men förutsätter, att även under nästa budgetår sådana vinstmedel kunna påräknas för statsregleringen. Ämbetsverket förordar fördenskull, att postverkets överskott för budgetåret 1944/45 upptages till i avrundat tal 45,000,000 kronor.

T eleyruj verket.

De till statsverket inlevererade samt i räkenskaperna och i rikshuvudboken redovisade överskotten för telegrafverket för den senaste 10 årsperioden framgå av efterföljande uppställning (miljoner kronor):

86 Riksräkenskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 18 november 1943 har telegrafstyrelsen beräknat, att under budgetåret 1943/44 skulle komma att inlevereras ett överskott av telegrafverkets rörelse å omkring 60 miljoner kronor.

Telegrafstyrelsen liar vidare i underdånig skrivelse den 16 november 1943 avgivit förslag i fråga om beräkning av det inkomstöverskott av telegrafverkets rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1944/45. Styrelsen har i skrivelsen anfört följande:

»Storleken av telegrafverkets inkomster och deras stegring under den senaste tioårsperioden framgår av efterföljande tablå:

Den särskilt starka inkomstökningen från år 1941 till år 1942 beror på de taxehöjningar, som företogos vid början av eller under det sistnämnda året.

För år 1943 beräknar telegrafstyrelsen enligt närslutna bilaga inkomsterna till omkring 222,500,000 kronor, innebärande en ökning från år 1942 med

16,181,000 kronor eller med 7.8 procent. Till en del beror den stora ökningen på de taxehöjningar, som företogos den 1 april och i början av augusti året förut.

Vid beräkningen av inkomsterna för år 1944 har telegrafstyrelsen visserligen utgått från förutsättningen att någon större förändring icke under detta år kommer att inträda i vårt lands utrikespolitiska och ekonomiska läge, men styrelsen har likväl med hänsyn till de tecken på försämring av de inhemska konjunkturerna, som ha visat sig under innevarande höst, ansett sig böra räkna med att inkomstökningen kommer att bli mindre än tidigare. Styrelsen har dessutom förutsatt, att nu gällande höjda taxor skola förbli i kraft under hela år 1944. Med dessa förutsättningar har styrelsen beräknat inkoms-

Riksräkenskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 87

terna för år 1944 till 229,600,000 kronor, motsvarande en ökning från inne-

varande år med 7,100,000 kronor eller med 3.2 procent.

Driftkostnaderna för år 1943 upptogos i den av Kungl. Maj:t fastställda driftlcostnadsstaten till sammanlagt 147,500,000 kronor. Därvid medtogs dock icke någon motsvarighet till den extra avsättning till telegrafverkets förnyelsefond, som hade gjorts för år 1942 utan meddelade Kungl. Maj:t sig framdeles på förnyad framställning från telegrafstyrelsen vilja meddela beslut rörande extra avsättning för år 1943. Sådan framställning har också denna dag i särskild skrivelse ingivits av telegrafstyrelsen, som därvid hemställt om bemyndigande att för innevarande år göra en extra avsättning till telegrafverkets förnyelsefond med 8,000,000 kronor. Under förutsättning av bifall till denna framställning skulle de sammanlagda beräknade driftkostnaderna för år 1943 komma att uppgå till 155,500,000 kronor. Med samma förutsättning hava de verkliga driftkostnaderna nu blivit beräknade till

164.440.000 kronor, ökningen utöver det tidigare beräknade beloppet beror i huvudsak därpå, att telegrafverkets rörelse ökats avsevärt mera än styrelsen föregående höst vågade räkna med.

I det förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader, som samtidigt härmed avgives och i vilket telegrafstyrelsen utgått från förutsättningen, afl inga mera avsevärda prishöjningar skola inträda efter tidpunkten för beräkningarnas avgivande samt att nu utgående rörliga tillägg, dyrtidstillägg och kristillägg skola förbli oförändrade, ha driftkostnaderna blivit beräknade till

163.485.000 kronor. Därvid har telegrafstyrelsen emellertid icke medräknat någon extra avsättning till telegrafverkets förnyelsefond för år 1944 utan har förutsatt, att denna fråga först nästkommande höst skall upptagas till prövning. Under förutsättning att det därvid skall visa sig möjligt att göra en extra avsättning till förnyelsefonden med 6,000,000 kronor kunna de totala driftkostnaderna för år 1944 beräknas till 169,485,000 kronor.

överskottet av telegrafverkets rörelse har under de senaste tio åren utgjort:

Den starka ökningen av överskottet från år 1941 till år 1942 beror främst på de tidigare omnämnda taxehöjningarna.

Enligt ovan gjorda beräkningar över inkomster och driftkostnader samt förhandsberäkningar rörande den sannolika storleken av det i medeltal disponerade kapitalet skulle överskotten för åren 1943 och 1944 bliva:

År

Kronor

Procent av i medeltal disponerat kapital

1943 ........................ 58,000.000 10.84

1944 ......'.................. 00,115,000 10.89

88 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Storleken av de överskottsmedel, som telegrafstyrelsen kommer att kunna inleverera under budgetåret 1944/45, måste tydligen även bero på det överskott, som kan påräknas under första halvåret 1945. Med hänsyn såväl till den osäkerhet, som i nuvarande läge med en eventuellt hotande fredskris måste vidlåda ett förhandsbedömande av den ekonomiska utvecklingen i landet, som till den omständigheten att vissa av telegrafverkets inkomster äro direkt betingade av nuvarande krisförhållanden, anser sig telegrafstyrelsen icke nu kunna räkna med större överskott för budgetåret 1944/45 än för kalenderåret 1944 och får därför föreslå, att telegrafverket i riksstaten för budgetåret 1944/45 upptages sålunda:

B. Inkomster av statens kapitalfonder.

Statens affärsverksfonder:

Telegrafverket .................................. 60,000,000 kronor.»

I den uti skrivelsen åberopade bilagan har telegrafstyrelsen angivit telegrafverkets inkomster för åren 1942—1944 sålunda (miljoner kronor):

Riksräkenskapsverket, som i annat sammanhang tillstyrkt telegrafstyrelsens hemställan om extra avsättning till telegrafverkets fömyelsefond, har intet att erinra mot att inkomstöverskottet för telegrafverket för budgetåret 1943/44 beräknas till 60 miljoner kronor. För nästkommande budgetår har riksräkenskapsverket i nuvarande ovissa läge icke funnit anledning räkna med någon större fortsatt inkomststegring. Ämbetsverket förordar därför, att inkomsten av telegrafverket även för budgetåret 1944/45 upptages till i runt tal 60,000,000 kronor.

Statens järnvägar.

De till statsverket inlevererade samt i räkenskaperna och i rikshuvudboken redovisade överskotten för statens järnvägar för den senaste 10-årsperioden framgå av nedanstående uppställning (miljoner kronor):

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 30 november 1943 har järnvägsstyrelsen anfört, att, såvitt nu kunde bedömas, den behållna inkomsten av statens järnvägar för innevarande budgetår syntes kunna beräknas till 155 miljoner kronor, därest någon extra avsättning till förnyelsefonden icke verkställdes före budgetårets utgång. Med hänsyn till den starka förslitningen av

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 89

fasta anläggningar och rullande materiel under nuvarande kristider syntes det emellertid bliva nödvändigt att verkställa dylik extra avsättning även under nu löpande budgetår. Styrelsen hade därför för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t, att, sedan för budgetåret 1943/44 inlevererats det i riksstaten upptagna beloppet, 120 miljoner kronor, återstoden av de på budgetåret fallande överskottsmedlen måtte få disponeras som extra avsättning till förnyelsefonden.

Järnvägsstyrelsen har vidare i underdånig skrivelse den 30 november 1943 med förslag till beräkning av den behållna inkomsten av statens järnvägar för budgetåret 1944/45 anfört följande: I

»Till en början torde härvid få lämnas eu sammanställning rörande dels bokförda inkomster, utgifter och överskott under åren 1938—1942, dels beräkningsbara inkomster, utgifter och överskott under innevarande kalenderår, för vilket månadsresultaten hittills äro kända till och med oktober.

I förestående utgiftsbelopp ingå de extra avsättningar till förnyelsefonden å 3.9, 3.8, 10.0, 16.8, 24.0 och 30.2 miljoner kronor, som verkställts under respektive år efter bemyndiganden av Kungl. Maj:t.

Såsom framgår av anförda uppgifter ha inkomsterna av såväl person- som godstrafik sedan krigsutbrottet 1939 undergått en oavbruten, kraftig stegring. Denna är framför allt att tillskriva förhållanden, sammanhängande med det sedan september 1939 pågående världskriget. Sålunda ha statens järnvägar genom den därav föranledda liandelsavspärrningen erhållit betydande transporter av olika ersättningsvaror, varjämte den svenska upprustningen och försvarsberedskapen medfört ökad trafik. Genom de successivt skärpta inskränkningarna i biltrafiken och de stränga vintrarna 1940- 1942

'.'O Riksräkcnskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

har läget på transportmarknaden ytterligare förskjutits till statens järnvägars förmån. Till en ökning i trafikinkomsterna bär vidare bidragit den fr. o. in. 1 juli 1940 genomförda taxehöjningen ävensom den ökade omslutning, som statens järnvägar erhållit under de senaste åren. Sålunda införlivades med statens järnvägar fr. o. in. den 1 juli 1940 enskilda järnvägar med en sammanlagd längd av 1,486 km samt den 1 juli 1941, den 1 juli 1942 och den I juli 1943 ytterligare dylika järnvägar om tillsammans resp. 605 km, 205 km och 420 km.

Vad angår handelsavspärrningen hade denna till omedelbar föijd eu kraftig minskning i transporterna av export- och importvaror. Den härav fölanledda minskningen i trafikinkomsterna — liksom ock de stegrade driftutgifterna — har emellertid mer än kompenserats genom överflyttningen av trafik från landsväg till järnväg, stora transporter för försvarsberedskapen samt den fr. o. m. den 1 juli 1940 genomförda provisoriska taxehöjningen. Vidare ha de anpassningsåtgärder av olika slag, som företagits inom näringslivet för att möta den nuvarande krissituationen, medfört en kraftig ökning av statens järnvägars transportuppgifter. I den mån knappheten på utländska råvaror skärpts ha transporterna av inhemska ersättningsprodukter tilltagit i omfattning. Trots de starkt ökade driftutgifterna ha statens järnvägar därför, tack vare den successivt stegrade trafiken och inkomstgivningen, kunnat redovisa mycket tillfredsställande och år från år förbättrade ekonomiska resultat.

Att döma av för innevarande år tillgängliga uppgifter vill det emellertid synas, som om trafik och inkomster nu nått sin kulmen, och som om i fråga om godstrafiken t. o. m. någon tillbakagång skulle ha inträtt. Denna ändring i den förutvarande utvecklingstendensen är till en del en följd av den under sistlidna augusti månad upphörda tyska militära transitotrafiken. Även i andra hänseenden och av andra orsaker torde järnvägskonjunkturen emellertid särskilt i fråga om godstrafiken nu ha nått och kanske även passerat sin toppunkt.

De senaste årens och månadernas trafik- och ekonomiska förhållanden utgöra under sådana förhållanden en mycket osäker grund för uppskattning av inkomstgivningen under nästkommande kalender- och budgetår. Därtill kommer att inga mera tillförlitliga hållpunkter för närvarande föreligga för bedömande av det allmänna konjunkturläget och transportsituationen under ifrågavarande framtidsperiod.

Det enda man har att hålla sig till är att tidpunkten för återinträdet av fredliga förhållanden nu ligger närmare, än då styrelsen senast stod inför uppgiften att söka bedöma storleken av den behållna inkomsten, och att eu sådan ändring i den militärpolitiska situationen otvivelaktigt kommer att medföra en radikal ändring i det nu rådande konjunktur- och försörjningsläget. Däremot är det omöjligt att nu förutse, både när sådana ändrade förhållanden kunna komma att inträda, och på vad sätt och med vilken styrka desamma kunna komma att återverka på statens järnvägars trafik och inkomstgivning.

Under ovan angivna omständigheter anser sig styrelsen icke ha annat val än att för den tidsperiod, som förevarande beräkning avser, antaga att nuvarande handelspolitiska förhållanden skola förbliva i stort sett oförändrade, att en mera avsevärd nedgång i produktion och sysselsättning inom näringslivet icke uppstår, att försvarsberedskapen kommer att upprätthållas i ungefär nuvarande omfattning, att gällande pris- och lönestoppsbestämmelser komma att bestå, och att till följd härav någon ytterligare, mera väsentlig prisstegring icke inträffar samt att någon ändring icke heller inträder i nu gällande taxor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 1*1

Vid ovan antagna förhållanden synes även i fortsättningen vara att förutse relativt betydande transporter för landets försvarsberedskap. I fråga. om den civila trafiken torde några ytterligare, mera väsentliga förändringar icke vara att emotse. Transporter av bränsleved, torv m. fl. inhemska ersättningsprodukter kunna sålunda under dessa förutsättningar förväntas få ungefär samma omfattning som under innevarande år. Den återhämtning, som inträtt i byggnadsverksamheten, ävensom planerade arbeten för mötande av en eventuell arbetslöshet böra vidare kunna medföra något ökade transporter av byggnadsvaror. Å andra sidan har industriproduktionen under den senaste tiden visat en nedåtgående tendens, vilket förhållande kan komma att återverka på godstrafiken. Det ånyo inträffade avbrottet i lejdbåtstrafiken kommer likaledes, därest det blir bestående, att medföra viss försämring i råvarusituationen särskilt för konsumtionsindustrien och därmed någon avmattning i godstrafiken.

Vad slutligen angår läget på transportmarknaden torde järnvägarna, liksom hittills, till föijd av knappheten på smörjmedel och gummiringar tå ombesörja en stor del av de transporter, som under förkrigstiden verkställdes av biltrafiken. o

Med hänsyn till ovan angivna förhållanden torde vara att förutse, att såväl godstrafikinkomstema som även, ehuru i relativt mindre grad persontrafikinkomsterna under ifrågavarande tidsperiod komma att bli något lägre än under innevarande år.

Vad angår utgifterna är trots alt gällande löne- och prisstoppsbestämmelser antagas komma att äga fortbestånd en viss ytterligare stegring att motse beroende på viss förbättring i befordringsgången för blivande extra ordinarie personal samt på löneförhöjning åt tillfällig personal, ökade pensionsoch underhållskostnader samt högre konsumtionspris för vissa slag av driftsförnödenheter. Till belysande av sistnämnda förhållanden må framhållas, att i nu föreliggande förslag till kostnadsstat för nästkommande ar ansetts böra räknas med ett konsumtionspris för lokved, torv och lokolja av respektive 23 kronor per kbm, 65 kronor per ton och 2.25 kronor per kg mot under år 1943 tillämpat genomsnittligt konsumtionspris av respektive 20, 60 och 2 kronor.

Med ledning vad inkomsterna angår av ovan angivna uppgifter och överväganden samt för utgifternas del av nyssnämnda kostnadsförslag har lör nästkommande kalenderår ansetts kunna räknas med följande inkomster, utgifter och överskott.

Inkomster

Miljoner kronor

Persontrafik.................................

Posttrafik..................................

Godstrafik inkl. lapplandsmalm....................

Övriga inkomster........................

Summa

200 It

515 Utgifter................... 402

Överskott................. 113 I

I ovan angivna utgifter för kalenderåret 1944 ingår icke någon extra avsättning till förnyelsefond. Dylika avsättningar ha såsom ovan nämnts efter framställning av järnvägsstyrelsen medgivits för vart och ett av åren 1937— 1943. För år 1943 medgav Kungl. Maj:t sålunda att som extra avsättning till förnyelsefond finge disponeras ett belopp av i runt tal 30 miljoner kronor.

92 ltiksrukcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

På grund av det intensiva utnyttjandet under nuvarande kristider av statens järnvägars rullande materiel och anläggningar torde det bliva nödvändigt att verkställa dylik extra avsättning även före utgången av budgetåren 1943/44 och 1944/45. Med hänsyn härtill ävensom till osäkerheten i de grundläggande antagandena för den nu verkställda beräkningen torde i varje fall på detta stadium för budgetåret 1944/45 böra räknas med ett lägre överskott än det som framgått av förestående sammanställning, förslagsvis med 100 miljoner kronor.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får järnvägsstyrelsen föreslå, att i 1944 års statsverksproposition som inkomst av statens järnvägar för nästkommande budgetår upptages ett belopp av 100 miljoner kronor.»

Enligt järnvägsstyrelsens beräkning skulle överskotten av statens järnvägar, oavsett extra avsättning till förnyelsefond, för budgetåren 1943/44 och 1944/45 kunna beräknas till 155 respektive 113 miljoner kronor. Efter avdrag för sådan avsättning skulle de till statsverket inlevererade överskotten enligt järnvägsstyrelsens föi-slag uppgå till 120 respektive 100 miljoner kronor. Styrelsen räknar härvid med att bruttoinkomsterna, som för år 1943 beräknas till 545 miljoner kronor, år 1944 skola sjunka med 30 miljoner kronor till 515 miljoner kronor. Samtidigt beräknas de normala utgifterna komma att stiga.

Den extra avsättningen till statens järnvägars förnyelsefond har hittills under krigsåren skett med det belopp, varmed det disponibla överskottet överstigit det i riksstaten beräknade beloppet. En sådan princip för utmätande av avsättningen synes emellertid vara föga rationell. Riksräkenskapsverket förutsätter därför, att, innan beslut fattas om den extra avsättningen, utredning verkställes rörande avvägningen av det avskrivningsbelopp, som ur driftsekonomiska synpunkter verkligen erfordras. I avvaktan på utredning härom beräknar riksräkenskapsverket den extra avsättningen till förnyelsefonden under budgetåret 1943/44 till samma belopp som motsvarande avsättning under budgetåret 1942/43 eller cirka 30 miljoner kronor. Då järnvägsstyrelsens beräkning för innevarande budgetår därtill synes vara försiktig, har riksräkenskapsverket för sin del icke velat beräkna överskottet av statens järnvägar under budgetåret 1943/44 till lägre belopp än 130 miljoner kronor.

Vid beräkningen av avkastningen av statens järnvägar under budgetåret 1944/45 har riksräkenskapsverket, med utgångspunkt från de inledningsvis angivna allmänna förutsättningarna för inkomstberäkningens utförande men med beaktande av järnvägsstyrelsens uttalande om den senaste tidens utveckling av trafik och inkomster, ansett sig böra uppskatta överskottet av statens järnvägar till något lägre belopp än det för budgetåret 1943/44 beräknade. Riksräkenskapsverket förordar, att inkomsten av statens järnvägar i riksstaten för budgetåret 1944/45 upptages till 120.000.000 kronor.

Statens vattenfallsverk.

De till statsverket inlevererade samt i räkenskaperna och i rikshuvudboken redovisade överskotten för statens vattenfallsverk för den senaste 10årsperioden framgå av efterföljande uppställning (miljoner kronor):

Riksräkenskapsvcrkcts inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 93

Beträffande statsverkets inkomster av statens vattenfallsverk under budgetåret 1943/44 har vattenfallsstyrelsen i skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 november 1943 erinrat om sin i underdånig skrivelse den 18 oktober 1943 gjorda framställning om medgivande att öka avsättningen till förnyelsefond med ett belopp av intill 5 miljoner kronor utöver det i driftkostnadsstaten upptagna beloppet och tillika anfört, att om denna framställning beviljades, driftöverskottet för innevarande budgetår syntes kunna beräknas till ungefär 33 miljoner kronor.

I underdånig skrivelse den 15 november 1943 angående beräkning av det inkomstöverskott å statens vattenfallsverks rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1944/45, har vattenfallsstyrelsen anfört följande:

»Då något beslut om överflyttande av Södertälje kanalverk till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning ännu icke meddelats, har vid beräkningarna förutsatts, att någon sådan överflyttning icke kommer att ske före den 1 januari 1945.

Vattenfallsstyrelsen har beräknat statens vattenfallsverks driftöverskott för kalenderåret 1944 på följande sätt:

Kraftverk ........ Kronor

Kanalverk.

i Trollhätte kanalvcrk ; Södertälje »

Summa kronor Fastighetsförvaltning.

Diverse fastigheter......

Fastigheter vid Göta älv.

Summa kronor Totalsumma kronor

Såsom tidigare framhållits, erbjuder förutberäkningen av inkomster och driftkostnader under nuvarande förhållanden vissa vanskligheter. En för-

94 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

sämring av landets ekonomiska läge kommer att medföra minskning av inkomsterna. Även om det i slutet av är 1942 genomförda prisstoppet i stort sett stabiliserat prisnivån, bär dock knappheten på vissa för kraftverksdriften och anläggningsunderhållet erforderliga förnödenheter samt de genom ålderstillägg ökade personalkostnaderna medfört en kontinuerlig höjning av driftkostnaderna utöver den höjning, som betingas av kraftverksrörelsens tillväxt. Kraftinkomsterna hava beräknats under förutsättning, deis att styrelsens normala krafttaxor i stort sett bibehållas oförändrade, dels att nuvarande konjunkturläge i fråga om kraftavsättningen kvarstår. Även kanaltaxorna hava antagits komma att bibehållas vid samma nivå som nnder innevarande år.

I n k o m s t e r n a.

Beträffande kraftverken ha kraftinkomsterna för år 1944 beräknats höjda med 10,375,000 kronor i förhållande till den för innevarande år gjorda beräkningen. Tilläggsavgifterna på grund av hög levnadskostnadsindex ha baserats på ett antaget indexmedelvärde av 239, varvid de beräknas uppgå till totalt 5,525,000 kronor. Tilläggsavgifterna på grund av högt kolpris ha beräknats för kolpriset 51 kronor per ton och torde därvid komma att uppgå till sammanlagt 4,715,000 kronor. Tillhopa uppgå kristilläggen till 10,240,000 kronor, vilket är omkring 14.5 procent av kraftavgifterna exklusive tillägg. Kraftavsättningen har, frånsett tilläggsavgifterna, beräknats komma att inbringa 9,495,000 kronor mera än enligt beräkningen för innevarande år. Beräkningen är baserad på den förutsättningen, att utvecklingen av kraftkonsumtionen kommer alt fortgå i samma takt som enligt de senare årens erfarenheter, ostörd av konjunkturomslag och kraftransonering. Kraftverkens övriga inkomster hava minskats med 370,000 kronor, huvudsakligen beroende på att ränteavkastningen å förnyelsefonderna beräknas komma att utfalla lägre.

För kan al verken har med hänsyn till den alltjämt rådande avspärrningen till följd av kriget räknats med ungefär samma trafikmängd som för åren 1942 och 1943, Då de vid beräkningen av inkomsten av kanaltrafiken för innevarande år förutsatta höjningarna av kanaltaxorna icke blivit av Kungl. Maj:t medgivna, har inkomsten för år 1944 beräknats till praktiskt taget samma belopp som för år 1942, eller till 1,530,000 kronor, vilket är

100.000 kronor mindre än för 1943. Då samtidigt utgifterna på grund av vissa kostnadsstegringar ökats med 110,000 kronor, har resultatet blivit ett beräknat underskott av 330,000 kronor vid Trollhätte kanal och 50,000 kronor vid Södertälje kanal eller tillhopa 380,000 kronor emot 170,000 kronor för år 1943.

Fastighetsförvaltningens inkomster beräknas komma att ökas med 75.000 kronor och dess utgifter med 30,000 kronor, varför överskottet blivit 45,000 kronor högre än för innevarande år.

Driftkostnaderna.

I sitt förslag till driftkostnadsstat för statens vattenfallsverk under år 1944 har vattenfallsstyrelsen beräknat driftkostnaderna för nämnda år till

55.850.000 kronor, innebärande en ökning av 8,420,000 kronor i förhållande till den för innevarande år fastställda driftkostnadsstaten.

Härvid ha kraftverkens driftkostnader beräknats ökade med

8.280.000 kronor. Kostnaderna för drift och underhåll av särskilda förvaltningsobjekt ha ökats med 1,210,000 kronor, huvudsakligen beroende på ökad omfattning av anläggningarna.

Kostnaderna för från främmande kraftverk inköpt energi ha minskats med

500.000 kronor, vilket sammanhänger med att vattenfallsverkets egen krafttillgång ökats genom utbyggnad av nya vattenkraftstationer.

Riksräkenskapsverkets inkoms tberäkning för budgetåret 1944/45. 95

Kraftverkens allmänna omkostnader ha ökats med 1,605,000 kronor. Härav hänföra sig 565,000 kronor till vatlenfallsverkets gemensamma driftkostnader, inberäknat pensionskostnader, 195,000 kronor till lokalförvaltningarnas administrationskostnader och 35,000 kronor till utskylder. Vidare har kostnaden för avskrivning av inventarier ökats med 160,000 kronor och kostnaderna för försvarsberedskap, inklusive civillekniska luftskyddsåtgärder, med 320,000 kronor, beroende på nytillkomna kraftanläggningar. Posten för diverse kostnader och oförutsedda utgifter har upptagits till ett med 330,000 kronor förhöjt belopp, huvudsakligen beroende på ökad kostnad för frekvensomläggning vid Trollhätte kraftverk. Kraftverkens avsättning till förnyelsefond "bär ökats med 5,965,000 kronor. Därav utgöra 965,000 kronor normal ökning på grund av kraftanläggningarnas större omfattning och ökad ränteformig avsättning, under det att 5,000,000 kronor utgör en föreslagen extra avsättning utöver den sedvanliga ramen, avsedd alt i någon mån nedbringa den framtida förränlningsskyldigheten för de under kristiden utförda, i höggrad fördyrade anläggningarna med utnyttjande av det nuvarande, till följd av flera kristidsförhållanden gynnsamma ekonomiska utbytet av verksamheten i syfte att framtida höjningar av krafttaxorna skola kunna undvikas eller begränsas. Skulle en försämring av det ekonomiska läget inträda under år 1944, kan den extra avsättningen minskas i motsvarande mån.

Kanalverkens och fastighetsförvaltningens driftkostnader ha, som ovan nämnts, ökats med 110,000 respektive 30,000 kronor.

överskottet för budgetåret 1944/4 5.

Någon ökad inleverans av överskottsmedel från kraftverken under första halvåret 1945 i förhållande till motsvarande inleverans under år 1944 torde icke kunna påräknas, varför överskottet under budgetåret 1944/45 blir detsamma som för kalenderåret 1944. Detta gäller emellertid endast under förutsättning, att deponeringen av fondmedel hos riksgäldskontoret kvarstår. Därest den av riksräkenskapsverket föreslagna omläggningen av kapitalbudgeten blir genomförd från och med budgetåret 1944/45, bortfaller från inkomsterna ett helt års ränta på de deponerade medlen, det vill säga ett belopp av ungefär 2,500,000 kronor. Det överskott, som kan inlevereras till statsverket, minskas med samma belopp. Överskottsminskningen kompenseras av en motsvarande nedgång i det förräntningspliktiga kapitalet.

I enlighet med vad sålunda anförts får vattenfallsstyrelsen i underdånighet föreslå, att det inkomstöverskott å statens vattenfallsverks rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1944/45, beräknas till 33,000,000 kronor.»

Den av vattenfallsstyrelsen verkställda beräkningen av överskottet av statens vattenfallsverk under budgetåret 1943/44 till 33 miljoner kronor anser sig riksräkenskapsverket kunna godtaga.

Vidkommande beräkningen av överskottet å vattenfallsverken under nästa budgetår vill riksräkenskapsverket framhålla, alt detta affärsverk visat sig i inkomsthänseende vara mindre konjunkturkänsligt än övriga affärsverk. Variationen i tillgången på vattenkraft har här ofta varit av större betydelse än konjunkturväxlingarna. Med hänsyn till den fortgående elektrifieringen är vidare en stigande avkastning att emotse. Vid sådant förhållande synes vattenfallsstyrelsens beräkning av överskottet för budgetåret 1944/45, 33 miljoner kronor, vara väl försiktig. Beräkningen påverkas ej av frågan om änd-

96 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

rad redovisning av Södertälje kanalverk. Riksräkenskapsverket förordar, att överskottet av statens vattenfallsverk för nästa budgetår beräknas till i runt tal 35,000,000 kronor.

Domänverket.

De bokförda inkomsterna och utgifterna för domänverket, efter avdrag av vissa interna likvider m. in., samt överskotten för de senaste tio kalenderåren jämte de i rikshuvudboken redovisade och de till statsverket inlevererade överskotten för motsvarande budgetår framgå av nedanstående uppställning (miljoner kronor): I

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 november 1943 har domänstyrelsen rörande beräkningen av ifrågavarande titel för budgetåren 1943/44 och 1944/45 yttrat följande:

»Domänverkets inkomster utgöras i huvudsak av inkomster från statsskogarna samt arrendemedel. Under det att de senare äro jämförelsevis konstanta år från år, kunna däremot de förra växla betydligt allt efter utvecklingen av läget på marknaden för skogsindustriens produkter.

Domänverkets skogsindustriella rörelse har från och med 1942 överförts till aktiebolaget statens skogsindustrier. Domänverkets inkomster från bolaget utgöras — förutom av inkomster av till bolaget försålt rundvirke — av den utdelning, som bolagets aktier kunna komma att ge.

Inkomsterna å riksstatstiteln 'Domänverket’ komma därför att omfatta dels domänverkets egen rörelse, dels ock inkomsterna av domänstyrelsens aktier i nämnda bolag.

Överskottet av domänverkets egen rörelse för 1942 utgjorde i runt tal

25.440.000 kronor, vartill kommer från aktiebolaget statens skogsindustrier

990.000 kronor, utgörande 4 V2 procent utdelning å aktiekapitalet, 22,000,000 kronor.

Beträffande överskottet av domänverkets rörelse för 1943 må framhållas att detta överskott i riksstaten för budgetåret 1943/44 upptagits till 23 miljoner kronor, varav 1 miljon kronor som utdelning å domänverkets aktier i bolaget.

Med hänsyn till nuvarande krigsförhållanden och dess inverkan på avsättningen, respektive priserna på skogsindustriens produkter är det vansk-

Riksräkenskapsvcrkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 97

ligt att förutsäga, hur det slutliga resultatet blir av skogsbruket och skogsindustrierna under 1943.

Ett visst utslag för det antagliga resultatet giva emellertid de årligen återkommande kronoskogsauktionerna. Dessa auktioner äro visserligen icke ännu helt avslutade för året men att döma av det hittills visade resultatet kommer auktionsvirket att giva ett lägre resultat än 1942 års.

Å andra sidan torde 1943 års leveransvirke komma att inbringa något högre inkomster än 1942 års.

Med beaktande av, bland annat, nu nämnda faktorer har domänstyrelsen kommit till det antagandet, att överskottet av domänverkets egen rörelse för 1943 bör kunna antagas komma att uppgå till 22 miljoner kronor.

Vad beträffar utdelningen å aktierna i aktiebolaget statens skogsindustrier hänvisar domänstyrelsen till---bolagets skrivelse den 9 dennes.

överskottet för 1943 å riksstatstiteln 'Domänverket’ uppskattar domänstyrelsen till 22 miljoner kronor, vilket belopp skulle komma att inlevereras till statsverket under budgetåret 1943/44.

Vad beträffar resultatet av domänverkets rörelse under 1944 får styrelsen framhålla, att det givetvis är mycket vanskligt att under nuvarande förhållanden beräkna resultatet av rörelsen under nästkommande år. Under hänvisning till vad ovan anförts angående resultatet för 1943 beräknar emellertid styrelsen att rörelsen för 1944, under antagande av i huvudsak oförändrade förhållanden, bör lämna ett överskott av 22 miljoner kronor. Berörda belopp, 22 miljoner kronor, torde alltså kunna antagas komma att inlevereras till statsverket under budgetåret 1944/45.»

I en vid domänstyrelsens skrivelse fogad tablå hava domänverkets bokförda respektive beräknade inkomster, utgifter och överskott för vart och ett av åren 1942—1944 sammanställts sålunda (miljoner kronor):

Biliang till riksdagens protokoll 10H. 1 samt. Nr 1. Del 2. 7

98 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

I dessa siffror ingå icke uppgifter om domänverkets skogsindustriella rörelse.

I den av domänstyrelsen åberopade skrivelsen den 9 november 1943 från aktiebolaget statens skogsindustrier har bolaget anfört, att de osäkra avsättningsförhållandena för skogsindustriens produkter tills vidare ej möjliggjorde en uppskattning av det ekonomiska resultatet av 1943 års verksamhet, respektive den aktieutdelning, som därå kunde bliva möjlig. Den i förhållande till övriga skogsindustriella företag särskilt stora belastning i pensionshänseende, som påvilade bolaget, ävensom önskvärdheten av att bolagets finansiella ställning i största möjliga grad stärktes, syntes även tala för att det överskott, som uppkomme på 1943 års rörelse, i första hand reserverades för pensionsavsättningar respektive avskrivningar. Det ekonomiska resultatet av 1944 års verksamhet bleve i så hög grad beroende av den politiska utvecklingen i Europa, att bolaget för närvarande ej kunde göra något uttalande därom.

Den minskning av överskottet å domänverket i förhållande till år 1942, varmed domänstyrelsen räknar, svarar ungefär mot det försämrade resultatet av kronoskogsauktionema. Den inträffade minskningen sammanhänger med det sänkta priset för icke avverkad skog, medan priset för avverkad skog hittills kunnat upprätthållas. Köparna synas alltså bedöma den framtida utvecklingen med viss försiktighet. Riksräkenskapsverket lämnar domänstyrelsens beräkning av överskottet för år 1943 till 22 miljoner kronor utan erinran. Då domänstyrelsen nu räknat med samma överskott för år 1944 som för år 1943, kan denna beräkning, med hänsyn till vad nyss anförts, anses vara optimistisk. Riksräkenskapsverket har likväl funnit sig böra godtaga styrelsens beräkning i vad avser domänverkets egen rörelse.

Vad styrelsen för aktiebolaget statens skogsindustrier anfört rörande avkastningen av bolagets verksamhet kan riksräkenskapsverket icke acceptera. Bolagets ställning synes icke vara sådan, att några extra-ordinära avsättningar för pensioner och avskrivningar erfordras. Genom bolagsbildningen avsågs icke, att staten skulle undandragas normal avkastning av skogsindustriernas verksamhet. Riksräkenskapsverket anser därför, att man även i fortsättningen bör räkna med utdelning å aktierna, så länge icke försäljningsresultatet skulle försämras i sådan grad, att förlust å verksamheten uppkommer.

I anslutning härtill har riksräkenskapsverket beräknat inkomsten av domänverket för vart och ett av budgetåren 1943/44 och 1944/45 till 23 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår alltså, att inkomsten av domänverket för budgetåret 1944/45 uppföres med 23,000,000 kronor.

II. Riksbanksfonden.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 18 november 1943 hava fullmäktige i riksbanken beräknat bankens nettovinst för år 1943 till omkring 9.5 miljoner kronor och för år 1944 till omkring 6 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 99

Med hänsyn till svårigheten att i nuvarande läge med större säkerhet göra en beräkning av inkomsterna av riksbanksfonden förordar riksräkenskapsverket, att dessa inkomster för budgetåret 1944/45 upptagas till samma belopp som i riksstaten för innevarande budgetår eller 10,000,000 kronor.

III. Statens allmänna fastighetsfond.

Statens allmänna fastighetsfond omfattar nio delfonder, nämligen fångvårdsstyrelsens, utrikesdepartementets, medicinalstyrelsens, byggnadsstyrelsens, generaltullstyrelsens, Uppsala universitets, Lunds universitets, karolinska sjukhusets och lotsstyrelsens delfonder. Allmänna fastighetsfonden tillkommande ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler skall i vad avser byggnadsstyrelsens delfond fastställas med ledning av de kalkylerade hyresvärdena för olika fastigheter, varefter överskottet beräknas såsom skillnaden mellan de å delfondens stat upptagna inkomsterna och utgifterna för delfonden. Beträffande övriga delfonder gäller däremot, att ifrågavarande ersättning skall bestämmas så, att ett överskott erhålles motsvarande full förräntning av det å respektive delfonder disponerade statskapitalet.

I skrivelse den 30 november 1943 har riksräkenskapsverket avgivit utlåtande över de av de särskilda förvaltningsmyndigheterna avgivna förslagen till stater för de olika delfonderna av allmänna fastighetsfonden samt därvid framlagt förslag till stat för fonden för budgetåret 1944/45. I enlighet med detta förslag skulle överskotten å de särskilda delfonderna upptagas till de i efterföljande sammanställning angivna beloppen. Vid denna beräkning har hänsyn icke tagits till de förändringar i de särskilda delfondernas kapital och inkomster, som skulle inträda, därest riksräkenskapsverkets i skrivelse den 12 juni 1943 framlagda förslag till ändrad utformning av kapitalbudgeten bleve genomfört från och med budgetåret 1944/45. Om berörda förslag genomfördes från nämnda tidpunkt, skulle överskotten å de särskilda delfonderna bliva de i sammanställningen inom parentes angivna beloppen. Överskotten för de särskilda delfonderna under nu nämnda båda alternativa förutsättningar uppgå sålunda till (kronor):

Fångvård^styreselns deltond....................... 380.000

Utrikesdepartementets delfond..................... 270,000

Medicinalstyrelsens delfond........................ 2,175,000

Byggnadsstyrelsens delfond........................ 8,240,000

Generaltullstyrelsens delfond...................... 35.000

Uppsala universitets delfond...................... 275.000

Lunds universitets delfond........................ 170,000

Karolinska sjukhusets delfond .................... 400,000

Lotsstyrelsens delfond............................ 40,000

(345.000)

(240.000) (1,785,000) (7,910 000)

(30.000)

(170.000)

(150.000)

(325.000)

(35.000)

Summa 11,985,000 (10,990,000)

I avbidan på ställningstagande till frågan om kapitalbudgetens utformning föreslår riksräkenskapsverket nu, att överskottet å statens allmänna fastighetsfond i riksstaten för budgetåret 1944/45 upptages till 11,985,000 kronor med den fördelning på delfonder, som angives i bilaga D.

100 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

IV. Försvarsväsendets fastighetsfond.

Försvarsväsendets fastighetsfond är uppdelad på tre delfonder, av vilka en avser fastigheter under arméförvaltningens förvaltning, en fastigheter under marinförvaltningens förvaltning och en fastigheter under flygförvaltningens förvaltning. Fonden tillkommande ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler skall bestämmas så, att ett överskott erhålles motsvarande full förräntning å det av fonden disponerade statskapitalet.

Liksom i fråga om allmänna fastighetsfonden har riksräkenskapsverket beräknat överskottet å försvarsväsendets fastighetsfond för budgetåret 1944/ 45 såväl under förutsättning av nuvarande former för kapitalredovisningen som ock under antagande att riksräkenskapsverkets förslag till ändrad utformning av kapitalbudgeten genomföres. I efterföljande sammanställning hava de sålunda beräknade överskotten å delfonderna av försvarsväsendets fastighetsfond sammanställts, därvid inom parentes utsatts de belopp, som borde beräknas, därest kapitalbudgetens utformning ändrades i enlighet med berörda förslag (kronor):

Arméförvaltningens delfond....................... 9,625,000 (9,510,000)

Marinförvaltningens delfond ...................... 4,000,000 (3.960,000)

Flygförvaltningens delfond........................ 4,350,000_(4,185,000)

Summa 17,975,000 (17,655,000)

Riksräkenskapsverket har, i avbidan på ställningstagande till frågan om

kapitalbudgetens utformning, upptagit överskottet å försvarsväsendets fastighetsfond för budgetåret 1944/45 till 17,975,000 kronor med den fördelning på delfonder, som angives i bilaga D. V.

V. Statens utlåningsfonder.

I en den 8 oktober 1943 dagtecknad proposition, nr 343, har Kungl. Maj:t för riksdagen framlagt förslag angående regleringen av räntan å lån från statens utlåningsfonder. Denna proposition har bifallits av riksdagen. Den sålunda beslutade regleringen av räntorna för utlåningsfonderna innebär en så nära anslutning som möjligt till de faktiska räntesatser, som för närvarande gälla vid de olika fonderna. Under sådana förhållanden torde beräkningen av överskotten å statens utlåningsfonder under nästa budgetår kunna byggas på de nu gällande räntebestämmelserna.

I särskilda skrivelser till riksräkenskapsverket hava statskontoret, egnahemsstyrelsen, riksbanken och riksgäldskontoret uppskattat inkomsterna från de av dem förvaltade hithörande fonderna för budgetåret 1944/45 till respektive 6,352,300 kronor, 9,813,200 kronor, 1,051,000 kronor och 745,500 kronor eller till sammanlagt. 17,962,000 kronor.

Mot de sålunda framlagda beräkningarna har riksräkenskapsverket ej funnit anledning till annan erinran, än att överskotten å lånefonden för främ-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 101

jande av bostadsbyggande på landsbygden och å egnahemslånefonden — av egnahemsstyrelsen beräknade till respektive 467,000 kronor och 9,342,000 kronor — torde böra upptagas med uppåt avrundade belopp om respektive

500,000 kronor och 9,500,000 kronor. Härjämte har verket vidtagit vissa smärre jämkningar i myndigheternas beräkningar samt tillagt formella belopp för fonder, beträffande vilka någon avkastning icke med säkerhet kan påräknas. Riksräkenskapsverket uppskattar sålunda överskotten från statens utlåningsfonder för budgetåret 1944/45 till sammanlagt 18,152,700 kronor. Beträffande överskottens fördelning å de olika fonderna hänvisar riksräkenskapsverket till tabellbilagan (bilaga D).

VI. Fonden för låneunderstöd.

Enligt beslut vid 1940 års lagtima riksdag uppdelades fonden för låneunderstöd å två delfonder för de av statskontoret och riksgäldskontoret redovisade lånen. Från och med budgetåret 1943/44 hava ur riksgäldskontorets delfond utbrutits de låneunderstöd, som förvaltas av egnahemsstyrelsen och riksbanken, och dessa låneunderstöd hava upptagits till redovisning å två nya delfonder av fonden för låneunderstöd, benämnda egnahemsstyrelsens delfond och riksbankens delfond. Enligt inhämtade upplysningar hava nämnda myndigheter uppskattat avkastningen av respektive delfonder för budgetåret 1944/45 till härefter angivna belopp, nämligen (kronor):

Statskontorets delfond............................................ 3,875,000

Egnahemsstyrelsens delfond....................................... 290,000

Riksbankens delfond............................................. 90,000

Riksgäldskontorets delfond........................................ 3,420,700.

Mot förestående beräkningar har riksräkenskapsverket intet annat att erinra, än att de för de särskilda delfonderna angivna beloppen torde böra avjämnas till respektive 3,900,000, 300,000, 100,000 och 3,400,000 kronor. Riksräkenskapsverket beräknar alltså inkomsterna under fonden för låneunderstöd för budgetåret 1944/45 till 7,700,000 kronor med den fördelning på delfonder, som angives i tabellbilagan (bilaga D). VII.

VII. Fonden för statens aktier.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Under budgetåren 1940/41, 1941/42 och 1942/43 har bruttoinkomsten å denna inkomsttitel utgjort respektive 15.00, 15.00 och 15.05 miljoner kronor. Titeln har emellertid belastats med statsverket påförda kommunalutskylder för staten tillkommande royalty, så att nettointäkten från bolaget utgjort respektive 12.97, 13.72 och 13.66 miljoner kronor. Med utgångspunkt från en bruttoinkomst jämväl innevarande budgetår om 15 miljoner kronor samt utgifter för kommunalutskylder om cirka 1 miljon kronor beräknar riksräkenskapsverket nettouppbörden å titeln för budgetåret 1943/44 till 14 miljoner kronor. I nuvarande ovissa han-

102 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

delspolitiska läge har riksräkenskapsverket ansett sig böra upptaga inkomsten å titeln för budgetåret 1944/45 till enahanda belopp eller 14,000,000 kronor.

Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 27 november 1943 har aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet beräknat den staten under budgetåret 1944/45 tillkommande utdelningen å stamaktiekapitalet till 1,595,000 kronor.

Riksräkenskapsverket beräknar i enlighet härmed för budgetåret 1944/45 förevarande inkomsttitel till 1,595,000 kronor.

Aktiebolaget Jordbrukarbanken. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 1 november 1943 har aktiebolaget Jordbrukarbanken meddelat, att överskottet av dess rörelse för år 1943, såvitt nu kan bedömas, beräknas kunna medgiva en utdelning till aktieägarna av 4 procent å aktiekapitalet, 25,000,000 kronor. Då 1944 års bolagsstämma kommer att avgöra, om och i vad mån utdelning skall utgå till aktieägarna, och då förslag från styrelsens sida till dylik utdelning icke kan framkomma förrän efter bokslutet, har banken för närvarande icke kunnat uttala sig om utdelningens storlek. Beträffande överskottet av 1944 års rörelse anser sig banken på nuvarande stadium icke kunna göra något uttalande.

Riksräkenskapsverket har för sin del beräknat inkomsten av Jordbrukarbanken för nästkommande budgetår till 1,000,000 kronor.

Övriga aktiebolag. Å fonden för statens aktier voro vid utgången av budgetåret 1942/43 bokförda — förutom statens aktieinnehav i här förut nämnda bolag — jämväl av staten ägda aktier i följande aktiebolag, nämligen: Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen, Aktiebolaget Industrikredit, Svenska spannmålsaktiebolaget, Svenska penninglotteriet aktiebolag, Aktiebolaget Svensk torvförädling, Svenska gengasaktiebolaget, Norrbottens järnverk aktiebolag, Svenska skifferoljeaktiebolaget, Aktiebolaget träkolsbriketter, Aktiebolaget Transitotrafik, Aktiebolaget Tipstjänst och Ruotivare gruvaktiebolag. Under innevarande budgetår hava tillkommit de av staten förvärvade aktierna i Aktiebolaget Ceaverken.

Av dessa å fonden för statens aktier bokförda aktieinnehav torde avkastning kunna emotses endast från Svenska penninglotteriet aktiebolag och Aktiebolaget Tipstjänst med, enligt inhämtade uppgifter, respektive 3,980 kronor och 2,230 kronor. För redovisning av dessa inkomster torde under titeln »Övriga aktiebolag» böra för budgetåret 1944/45 beräknas ett belopp av i avjämnat tal 6,000 kronor.

VIII. Statens pensionsfonder.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 25 november 1943 har pensionsstyrelsen beräknat inkomsten av folkpensioneringsfonden för budgetåret 1943/ 44 till 30.2 miljoner kronor och för budgetåret 1944/45 till 30 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 103

I särskilda skrivelser till riksräkenskapsverket den 9 respektive 8 november 1943 hava statskontoret och riksgäldskontoret beräknat inkomsterna av övriga statens pensionsfonder för budgetåret 1944/45 till respektive 5,150,000 kronor och 23,000 kronor.

I anslutning till ovanstående beräkningar uppskattar riksräkenskapsverket inkomsterna från statens pensionsfonder under budgetåret 1944/45 till följande belopp, nämligen från folkpensioneringsfonden 30,000,000 kronor, från civila tjänstepensionsfonden 1,250,000 kronor, från militära tjänstepensionsfonden

150,000 kronor, från allmänna familjepensionsfonden 3,750,000 kronor samt från pensionsfonden för vissa riksdagens verk 23,000 kronor.

IX. Diverse kapitalfonder.

Beträffande avkastningen av de under denna rubrik redovisade kapitalfonderna får riksräkenskapsverket framhålla följande.

Statens reproduktionsanstalt har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 november 1943 beräknat inkomsten av fonden för statens reproduktionsanstalt för budgetåret 1944/45 till 110,000 kronor.

Egnahemsstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 november 1943 beräknat inkomsten av arrendeegnahemsfonden för budgetåret 1944/45 till 225,000 kronor.

Överskottet å den av riksgäldskontoret förvaltade fonden för förlag till statsverket har av riksgäldskontoret i skrivelse till riksräkenskapsverket den 8 november 1943 för budgetåret 1944/45 beräknats till 192,500 kronor. I samma skrivelse angives, att fonden för anordnande av spannmålslagerhus och kylhus beräknas lämna ett överskott för nämnda budgetår av 45,000 kronor. Fonden för varukredit, vilken likaledes förvaltas av riksgäldskontoret, beräknas icke lämna någon avkastning under nästkommande budgetår.

Riksräkenskapsverket förutsätter, att överskotten av postsparbanksfonden och postgirofonden fortfarande skola regleras över postverkets fond.

Med stöd av förestående uppgifter har riksräkenskapsverket beräknat inkomsttiteln diverse kapitalfonder för budgetåret 1944/45 till i avjämnat tal

600,000 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts får riksräkenskapsverket föreslå, att driftbudgetens inkomster i förslaget till riksstat för budgetåret 1944/45 upptagas på sätt framgår av den härvid såsom bilaga D fogade specifikationen.

Slutresultatet av riksräkenskapsverkets beräkningar rörande driftbudgetens inkomster för budgetåret 1944/45 har i efterföljande tablå sammanställts med de redovisade inkomsterna för budgetåret 1942/43 och de av ämbetsverket nu uppskattade inkomstbeloppen för budgetåret 1943/44.

104 Rlksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Nettoökning

Nettoökning

Av denna sammanställning framgår till en början, att inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1943/44 enligt den beräkning av utfallet, som riksräkenskapsverket verkställt, uppgå till 3,004 miljoner kronor och sålunda utvisa en ökning i förhållande till utfallet för budgetåret 1942/43, 2,704 miljoner kronor, om 300 miljoner kronor eller 11.1 procent. Av ökningen falla 273 miljoner kronor på egentliga statsinkomster och 27 miljoner kronor på inkomster av statens kapitalfonder.

Sammanställningen utvisar vidare, att enligt riksräkenskapsverkets föreliggande inkomstberäkning för budgetåret 1944/45 skulle uppnås en total inkomstsumma för driftbudgeten av 3,111 miljoner kronor, vilket i förhållande till det av ämbetsverket beräknade utfallet av inkomstsidan för budgetåret 1943/44, 3,004 miljoner kronor, innebär en nettoökning av 107 mil-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 105

joner kronor eller 3.6 procent. Denna nettoökning är helt att hänföra till de egentliga statsinkomsterna, medan inkomsterna av statens kapitalfonder utvisa en praktiskt taget oförändrad siffra. Inkomststegringen mellan budgetåren 1943/44 och 1944/45 är sålunda såväl absolut som relativt taget avsevärt lägre än stegringen mellan budgetåren 1942/43 och 1943/44. En närmare analys av förändringen i inkomsttillflödet från budgetåret 1943/44 till budgetåret 1944/45 utvisar, att de inkomsttitlar, vilkas avkastning väsentligen hänför sig till de ekonomiska förhållandena under kalenderåret 1943 — inkomst- och förmögenhetsskatten, värnskatten, krigskonjunkturskatten, den särskilda förmögenhetsskatten och folkpensionsavgifterna — förete en stegring av 108 miljoner kronor, medan övriga inkomsttitlar tillsammantagna utvisa minskning av 1 miljon kronor. Det nu framlagda slutresultatet av inkomstberäkningen för budgetåret 1944/45 torde sammanstämma med de inledningsvis uppställda förutsättningarna i avseende å denna utveckling under den tidsperiod av två och ett halvt år från den 1 januari 1943, som är bestämmande för inkomstutfallet under sistnämnda budgetår.

I handläggningen av delta ärende har, förutom undertecknade, tillförordnade byråchefen Murray deltagit.

Stockholm den 9 december 1943.

Underdånigst P. S. Runemark.

Gunnar W. Sjögren.

106 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Utfallet av driftbudgeten

Miljoner

Allmänna budgeten.

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter..............................

II. Uppbörd i statens verksamhet........

III. Folkpensionsavgifter..................

IV. Diverse inkomster...................

Säger för egentliga statsinkomster

B. Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder ................

II. Riksbanksfonden........................

III. Statens allmänna fastighetsfond ..........

IV. Försvarsväsendets fastighetsfond..........

V. Statens utlåningsfonder ..................

VI. Fonden för låneunderstöd ...............

VII. Fonden för statens aktier ...............

VIII. Statens pensionsfonder...................

IX. Diverse kapitalfonder....................

Säger för inkomster av statens kapitalfonder Säger för allmänna budgeten Minskning av reservationer..........................

Underskott att avföras å statens budgetutjämningsfond..

Summa

Specialbudgeterna.

1. Automobilskattemedel...........................

2. Bidrag till bank- och fondinspektionen ..........

3. Bidrag till sparbanksinspektionen................

4. Bidrag till försäkringsinspektionen...............

5. Totalisatormedel utöver 858,400 kronor...........

Säger för specialbudgeterna Minskning av reservationer (automobilskattemedel)......

Underskott å automobilskattemedlens specialbudget att tills vidare täckas frän statens budgetutjämningsfond..

Summa

Sammanlagda driftbudgeten.

Inkomster...............................

Minskning av reservationer................

Underskott att avföras ä statens budgetutjämningsfond..

Tillsammans

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 107

för budgetåret 1942/43.

Bilaga A.

kronor.

108 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Bilaga B.

Inkomster å driftbudgeten budgetåren 1938/39—1942/43.

Tusental kronor.

1 För budgetåret 1938/39 hava inräknats mantalspenningar, inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å aktiebolags inkomst samt utjämningsskatt.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 109

no Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45,

Denna titel motsvaras i nksstaterna för budgetåren 1941/42 och 1942/43 av titlarna Folkpensionsavgifter och Statens pensionsfonder: Folkpensioneringsfonden. a Jfr not 1.

Biksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 111

Jfr not 1 å sid. 110.

112 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Bilaga C.

Beräkning rörande utfallet av driftbudgetens inkomstsida för budgetåret 1943/44.

A. Egentliga statsinkomster.

! I. Skatter:

1. Skatt på inkomst, förmögenhet och

rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt,

bevillning ..................

b. Värnskatt, bevillning..........

c. Krigskonjunkturskatt, bevillning

d. Särskild skatt å förmögenhet, be-

villning ....................

e. Utskiftningsskatt och ersättnings-

skatt, bevillning ............

f. Bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, bevillning ....................

g. Stämpelmedel, bevillning ......

2. Automobilskattemedel:

a. Fordonsskatt, bevillning ......

b. Bensinskatt, bevillning ........

3. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning..........

b. Allmän omsättningsskatt, bevill-

ning .......................

c. Varuskatt, bevillning..........

d. Trafikskatt, bevillning.........

e. Tilläggsskatter å bensin, bevill-

ning .......................

f. Accis å silke, bevillning........

g. Accis å margarin och vissa andra

fettvaror, bevillning.........

h. Skatt å kaffe, bevillning ......

i. Tobaksskatt, bevillning........

j. Brännvinstillverkningsskatt, be-

villning ....................

k. Rusdrycksförsäljningsmedel, be-

villning:

a. Partihandelsbolag........

fi. Detaljhandelsbolag.......

l. Omsättnings- och utskänknings-

skatt å spritdrycker, bevillning

m. Omsättnings- och utskänknings-

skatt å vin, bevillning.........

n. Maltdrycksskatt, bevillning ....

o. Skatt å läskedrycker, bevillning

p. Statlig nöjesskatt, bevillning....

Säger för skatter

Riksräkcnskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 113

II. Uppbörd i statens verksamhet:

t. Vattendomstolsavgifter...........

2. Inkomster vid fångvården........

3. Inkomster vid statens uppfostrings-

anstalt å Bona.................

4. Inkomster vid sjökarteverket.....

5. Inkomster vid garnisonssjukhusen.

6. Inkomster vid militärapoteket ....

7. Bidrag till riksförsäkringsanstalten

och försäkringsrådet............

8. Bidrag till pensionsstyrelsen......

9. Inkomster vid statens tvångsarbets-

och alkoholistanstalter..........

10. Inkomster vid statens skyddshem.

11. Inkomster vid statens bakteriolo-

giska laboratorium.............

12. Inkomster vid statens rättskemiska

laboratorium...................

13. Inkomster vid statens farmacev-

tiska laboratorium..............

14. Inkomster vid statens sinnessjukhus

15. Inkomster vid statens uppfostrings-

anstalter för sinnesslöa.........

16. Inkomster vid statens anstalt för

fallandesjuka...................

17. Inkomster vid statens institut för

folkhälsan.....................

18. Avgifter för besiktning av motor-

fordon .........................

19. Avgifter för registrering av motor-

fordon .........................

20. Bidrag till statens bränslekontrol-

lerande verksamhet.............

21. Inkomster vid länsarkitektsinstitu-

tionen.........................

22. Avgifter för kontroll å handeln

med skattefri sprit m. m........

23. Inkomst av myntning och justering

24. Kontrollstämpelmedel............

25. Bidrag till bank- och fondinspek-

tionen .........................

26. Bidrag till sparbanksinspektionen .

27. Bidrag för tillsyn över sparbankerna

28. Inkomster vid tandläkarinstitutet

29. Inkomster vid karolinska sjukhuset

30. Avgifter för kontroll å radiologiskt

arbete ........................

Rihang till riksdagens protokoll 1944. 1 samt.

114 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 115

fonder.

I.

Statens affärsverksfonder:

1. Postverket, bevillning............

2. Telegrafverket..................

3. Statens järnvägar ..............

4. Statens vattenfallsverk..........

5. Domänverket ..................

Säger för statens affärsverksfonder

Nettomerinkomst

215,628,000

116 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Bilaga D.

Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1944/45.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 117

118 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45. 119

120 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1944/45.

439045. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

1 Bihang B.

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

Till herrar fullmäktige i Sveriges Riksbank.

Fullmäktige beslöto den 6 maj 1943, att särskilda sakkunniga skulle verkställa en undersökning rörande frågan om utgångspunkterna för en reglering av den svenska kronans internationella värde efter ett vapenstillestånd. Betydelsen av olika målsättningar för landets penningpolitik borde härvid bli föremål för diskussion med särskild hänsyn till den allmänna prisnivån. Vid undersökningen borde även beaktas i utlandet föreliggande planer beträffande regleringen av de internationella valutaförhållandena.

Till sakkunniga utsågos t. f. bankrådet Klas Böök, statssekreteraren Dag Hammarskjöld, professorerna Erik Lindahl och Arthur Montgomery samt riksbankschefen Ivar Rooth. Såsom ordförande vid de sakkunnigas överläggningar har undertecknad Hammarskjöld fungerat. Sekreterare har varit amanuensen Mats Lemne.

En av undertecknad Montgomery utarbetad översikt av fredskrisen i Sverige 1919—1921 och dess internationella bakgrund bifogas.

De sakkunniga ha i ämnet samrått med representanter för praktisk och teoretisk ekonomisk sakkunskap.

Undersökningen av de i fullmäktiges beslut angivna penningpolitiska problemen är infogad inom ramen av de utredningar om de ekonomiska efterkrigsproblemen, som för närvarande pågå jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1943. Åtskilliga av de ovisshetsmoment, som de sakkunniga nedan måst redovisa, kunna väntas bli närmare belysta genom de undersökningar som bedrivas parallellt med den åt de sakkunniga anförtrodda utredningen. Med hänsyn härtill ha några specialundersökningar icke ansetts böra utföras genom de sakkunnigas försorg. Framställningen har sålunda — i avvaktan på slutförandet av sagda utredningar och den ökade kunskap om arbetsförutsättningarna, som utvecklingen successivt även i övrigt måste medföra — begränsats till att avse endast mera allmänna problemställningar.

Resultatet av hithörande överväganden blir i viss grad beroende av vilken tidrymd de avse. Den följande framställningen tager i främsta rummet sikte på de år, som följa närmast efter det europeiska krigets avslutande.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 samt. Nr 1. Del 2.

2 Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

Inledning.

Målet för den ekonomiska politiken under den första efterkrigstiden kan allmänt sett angivas vara att snabbast möjligt återställa en tillfredsställande försörjningsstandard och bibehålla full sysselsättning vid en produktionsinriktning, som ger gynnsammast möjliga förutsättningar för det svenska näringslivets framtida utveckling. En på dylikt sätt formulerad målsättning är emellertid för obestämd för att kunna tjäna såsom norm vid det ekonomiskt-politiska handlandet. Målet ifråga kan nämligen nås på väsentligt olika vägar.

För att erforderlig precisering skall kunna vinnas, fordras å ena sidan en viss kännedom om de yttre betingelser, under vilka efterkrigstidens ekonomiska utveckling kan komma att formas. Å andra sidan måste man söka bilda sig en mening om de inre krafter, som äro av vikt för gestaltningen av denna utveckling, och om dessas inflytande under olika förutsättningar och vid de olika alternativ för den ekonomiska politiken, som äro förenliga med den grundläggande målsättningen. Genom att sammanföra dessa olika faktorer till en totalbild av det ekonomiska läget efter kriget, skapas förutsättningar för en sådan utmejsling av den ekonomiska politikens målsättning att ett närmare fastställande av dess inriktning och medel möjliggöres. På grund av osäkerheten vid bedömningen av flera av de faktorer, som äro av betydelse härvidlag, får man emellertid tills vidare nöja sig med att söka precisera problemställningarna och angiva huvudlinjerna för det ekonomiskt-politiska handlandet i olika utvecklingsalternativ. 1

1. Den ekonomiska efterkrigspolitikens förutsättningar: den allmänna konjunkturbilden.

Det ekonomiska läge, som kommer att råda vid det europeiska krigets upphörande, då av allt att döma de viktigaste avgörandena beträffande den svenska ekonomiska politiken måste träffas, synes lämpligast kunna bedömas med utgångspunkt från den nu rådande situationen. Det kan nämligen antagas, att efterkrigsläget till en tid kommer att uppvisa större likheter med krigsårens ekonomi än med det ekonomiska läge, som rådde under de sista fredsåren. Vissa av de ekonomiska faktorer, som bestämma det nuvarande läget, kunna med en tämligen hög grad av sannolikhet antagas förbliva i stort sett oförändrade efter fredsslutet, även om deras betydelse för den ekonomiska utvecklingen i dess helhet kan väntas undergå en förändring till följd av förskjutningen av övriga förutsättningar. Beträffande andra faktorer åter kommer krigstillståndets upphörande att medföra förändringar, som kunna förutsägas med en sådan säkerhet, att goda hållpunkter kunna erhållas för bedömandet av dessa faktorers utveckling och återverkan därav på den allmänna ekonomiska situationen under den närmaste efterkrigstiden. Slutligen återstå emellertid vissa led i den ekonomiska efterkrigsutvecklingen, vilka framstå som i särskilt hög grad svårbedömbara. Det blir därför nödvändigt att vid försöken att bedöma bakgrunden till efterkrigs-

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

tidens ekonomiska politik införa olika alternativ beträffande det läge, i vilket de ekonomisk-politiska avgörandena måste träffas. Då de faktorer, som måste karakteriseras såsom ovissa, äro av stor vikt för utvecklingen av det allmänna ekonomiska läget, blir osäkerheten vid angivandet av förutsättningarna för den ekonomiska politiken under efterkrigstiden betydande.

Stor sannolikhet finnes för att man under den närmaste tiden efter det att kriget i Europa upphört måste, trots en partiell förbättring av införselmöjligheterna, räkna med en i betydelsefulla avseenden kvantitativt otillräcklig import till Sverige samt en huvudsakligen därav betingad varuknapphet av samma typ som den nu rådande. Inom stora delar av kontinenten komma att föreligga varubehov av en mycket betydande omfattning. I vilken utsträckning det med hänsyn härtill blir möjligt att efter hand uppnå en förbättring av vårt lands importmöjligheter med avseende på väsentliga produktionsförnödenheter kommer att delvis vara betingat av politiska faktorer. Utvecklingen blir givetvis även beroende av i vilken mån den industriella produktionskapacitet, som kan utnyttjas för fredsproduktion, ökats under kriget. En bedömning av hithörande förhållanden erbjuder dock mycket stora svårigheter, bland annat till följd av de av kriget förorsakade förskjutningarna inom produktionen mellan olika branscher. Ej heller beträffande transportmöjligheterna föreligga för närvarande tillräckliga uppgifter för ett säkert omdöme om utsikterna, men man torde ha att räkna med, att liksom efter förra kriget svårigheter åtminstone till en början komma att göra sig gällande på detta område.

Ovan angivna karakteristik kan behöva modifieras i den mån reservlager och förråd i och med krigets upphörande kunna ställas till förfogande för förbrukning eller eljest komma att tillföras den svenska marknaden. Betydande lager av råvaror torde sålunda förefinnas framför allt i de transoceana länderna. Särskilt på grund av förväntningar om stegrade importmöjligheter kan vidare på den svenska marknaden en plötslig utbudsökning uppstå av ersättningsvaror och surrogatartiklar. Effekten av en dylik likvidering av lager kan emellertid komma att i avsevärd grad motverkas av de exportkrav, som omedelbart efter fredsslutet torde komma att anmäla sig i samband med hjälpaktioner till av kriget drabbade länder.

Varuknappheten på världsmarknaden samt den i vissa länder starkt ansträngda valutasituationen torde komma att medföra, att under kriget rådande förhållanden i stor utsträckning bliva bestående under den närmaste efterkrigstiden även på det handelspolitiska området. Man måste sålunda, i varje fall i ett flertal länder, räkna med en fortsatt reglering av utrikeshandeln, förbunden med bibehållen kontroll av den inhemska varuförbrukningen och prisbildningen. I

I samband med krigets upphörande torde situationen på den svenska arbetsmarknaden komma att undergå en förändring. Den militära beredskapens behov av personal minskas. Under förutsättning av en förbättrad import kommer vidare en del av den i skogsarbete sysselsatta arbetskraften att frigöras och avvecklingen av krigs- och ersättningsproduktionen att ytter-

4 Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

ligare lätta arbetsmarknaden. Undersökningar angående omfattningen av denna friställning pågå inom arbetsmarknadskommissionen och industriens utredningsinstitut. Vid bedömningen av omställningens konsekvenser för arbetsmarknaden måste hänsyn jämväl tagas till den svenska exportens avsättningsmöjligheter. Till detta spörsmål återkommer framställningen nedan.

På det finanspolitiska området synes man ha att räkna med, att statsutgifterna även under tiden närmast efter kriget komma att förbli på en mycket hög nivå. Fortsatta militära utgifter av betydande storlek torde vara ofrånkomliga vid fullföljande av försvarsprogrammet, och även avvecklingen av försvarsberedskapen kan antagas komma att draga med sig vissa kostnader en tid efter vapenstilleståndet. Internationella hjälpåtgärder komma att erfordras och kunna väntas medföra en belastning av budgeten. För att undvika friktioner vid övergången från krigs- till fredshushållning blir det sannolikt nödvändigt att igångsätta offentliga arbeten. A andra sidan torde möjligheterna att vinna ökade statsinkomster vara små under en tid, då anpassningen till ett förändrat läge ställer stora krav på näringslivet.

Hur återgången till fredliga förhållanden kommer att inverka på penningmarknaden beror väsentligen på utrikeshandelns utveckling och på om försörjningsläget medgiver igångsättandet av en mera omfattande investeringsverksamhet. Om ovan anförda uppfattning beträffande den närmaste efterkrigstidens varuförsörjning är riktig, komma attraktiva placeringsmöjligheter icke omedelbart efter krigets slut att öppnas för det kapital, som under krigstiden samlats i mer eller mindre likvid form. Emellertid föreligger risk för att den potentiella köpkraft, som för närvarande finnes hos såväl företag som enskilda, gör sig gällande såsom en ökad efterfrågan på varumarknaden och därigenom framkallar en allmän tendens till prisstegring.

Till följd av bland annat importsvårigheterna och den ökade produktionen för försvarsändamål har en förskjutning av den inhemska konsumtionens inriktning framtvingats under kriget. Man kan förutse, att en återgång till mera normal konsumtionsinriktning kommer till stånd efter hand som förhållandena det tillåta. Detta bör få en stimulerande inverkan på den svenska hemmamarknadsproduktionen, samtidigt som det återverkar på importen. Närmare uppgifter för bedömande av härmed sammanhängande förhållanden komma att erhållas sedan en av industriens utredningsinstitut ledd undersökning rörande de under kriget eftersatta konsumtionsbehoven slutförts. Den takt, i vilken ifrågavarande behov komma att utlösas i efterfrågan, blir beroende av å ena sidan regleringarnas fortsatta bestånd och omfattning, å andra sidan utvecklingen av realinkomsten samt förhållandet mellan sparande och konsumtion. Frågan om industriens fredsinvesteringar vid en återgång till mera normala förhållanden undersökes genom kommerskollegium och industriens utredningsinstitut. De speciella förhållanden som kunna väntas råda inom bostadsproduktionen äro även föremål för en särskild undersökning.

Ett avgörande, ehuru ännu mycket svårbedömbart inflytande på efterkrigskonjunkturen kommer att utövas av den internationella prisutvecklingen.

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

5 Beträffande importvarornas priser kan med relativ visshet sägas, att krigsriskernas bortfallande och transportvägarnas förkortning — samt eventuellt en internationellt genomförd fraktreglering — böra föranleda en minskning av fraktkostnaderna, som påverkar cifpriserna i sänkande riktning. I övrigt kommer dock utvecklingen av importpriserna — med de modifikationer som betingas av handels- och valutapolitiska faktorer — att bestämmas av prisutvecklingen på den internationella marknaden. Lageruppbyggnaden och den starka varuefterfrågan för rekonstruktionsändamål kunna —- med reservation för den inverkan internationella regleringsåtgärder kunna ha — till en början väntas medföra en prisstegring. Den i alla länder betydande likviditeten lämnar ett vidsträckt utrymme för denna, och prishöjningen kan bl. a. med hänsyn därtill i vissa länder temporärt komma att antaga en inflatorisk karaktär. Prisnivån bör dock så småningom pressas nedåt av det stigande utbud av vissa varor, med vilket man till följd av den starkt ökade produktionskapaciteten i olika transoceana länder har att räkna.

En sänkning av fraktkostnaderna kommer även att utöva inflytande på exportpriserna. Avgörande blir dock jämväl för dessa prisers vidkommande nyssnämnda internationella marknadsförhållanden. Vid bedömandet av såväl import- som exportprisernas utveckling måste erinras om möjligheten att vissa av de länder, med vilka Sverige kommer att upprätthålla sina viktigaste handelsförbindelser, komma att tillämpa en handelspolitik med bilateral inriktning. Priserna på de huvudvaror, som ingå i varuutbytet, kunna härigenom komma att ömsesidigt bindas eller bli föremål för central reglering.

Omedelbart efter krigets upphörande torde man, som redan antytts, ha att räkna med extraordinär utförsel av sådana varor, med vilka Sverige kan bidraga vid återuppbyggnadsarbetet efter kriget. I proposition nr 365 till innevarande års riksdag har i samband med äskande av anslag för angivna ändamål närmare utvecklats förutsättningarna för den export, som sålunda kan komma i fråga. Som i nämnda proposition framhålles, kommer omfattningen av den svenska hjälpverksamheten att i hög grad bli beroende av importens utveckling. Exporten kan i övrigt antagas komma att omfatta dels en varuutförsel i samband med det i ett stort antal länder nödvändiga rekonstruktionsarbetet, dels en export för tillgodoseende av mera normala varubehov. Perspektiven äro i nu berörda hänseenden ännu mycket oklara.

Följande typfall representera de två huvudalternativ, mellan vilka utvecklingen kan väntas förlöpa. Vid det första alternativet kommer en kraftig export till stånd strax efter kriget på grund av stark efterfrågan på svenska varor såväl för hjälpverksamhet och återuppbyggnadsändamål som för normala behov. Importen når relativt snabbt en omfattning, som skapar förutsättningar för vidmakthållande av exporten. Då det sannolikt delvis blir fråga om leveranser på gåvobasis eller i varje fall utan anspråk på full likvid i vanlig kommersiell mening eller på kredit, samt då vidare en ökning av importen av bl. a. färdigvaror kan medföra, att det åtminstone till att börja med icke blir möjligt att nå balans mellan de löpande export- och imporlbetalningarna, skulle eu dylik utveckling i valutaavscende leda till, att en del av

6 Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

Sveriges likvida valutabehållningar förbrukades eller bundes i krediter till utlandet. I det andra typfallet förblir införseln av för den svenska försörjningen viktiga varor under en avsevärd tid efter fientligheternas upphörande helt otillräcklig. Till följd av återverkningarna härav på det svenska näringslivet blir exporten fortsättningsvis begränsad. Sannolikheten talar för att valutaställningen i detta fall förblir mera likvid. Mellan dessa båda alternativ ligga såsom antytts en rad olika utvecklingsmöjligheter. Vilka av dessa möjligheter som komma att realiseras, blir i en utsträckning som tillsvidare icke kan förutsägas beroende av handelspolitiska faktorer.

2. Prisnivåns och löneutvecklingens betydelse vid den ekonomiska politikens utformning.

Den prisnivå, som kommer att bliva mer eller mindre fast etablerad efter kriget som ett resultat av den ekonomiska utvecklingen och den ekonomiska politikens inriktning, blir av väsentlig betydelse för förmögenhetsfördelningen sådan denna framgår ur förskjutningarna under kriget. Den kommer även att — tillsammans med den delvis av prisutvecklingen betingade löneutvecklingen — påverka inkomstfördelningen i samhället. Relationen mellan priser och löner blir vidare en väsentlig faktor för produktionens omfattning och inriktning och därmed för sysselsättningens utveckling. Såväl denna relation som den svenska prisnivåns höjd i jämförelse med prisläget i andra länder påverkar — delvis indirekt genom konsekvenserna för den svenska exportindustriens konkurrenskraft på de utländska marknaderna — vårt lands valutasituation och den svenska kronans internationella läge. Slutligen är löneutvecklingen av vikt även för den totala inkomstsummans förändringar och därmed för den ur penningpolitisk synpunkt betydelsefulla balansen mellan varuefterfrågan och försörjningen.

Om den under kriget uppnådda prisnivån bibehålies eller om en ytterligare stegring äger rum, betyder detta att den förskjutning av förmögenhetsfördelningen, som framgått ur utvecklingen under kriget, fastlåses eller skärpes. Den förlust som genom sänkningen av penningvärdet drabbat dem som inneha penningfordringar sedan förkrigstiden eller sedan krigstidens början kvarstår sålunda, medan däremot gäldenärerna göra motsvarande vinster. I den mån en förbättrad varuförsörjning inträder och priserna ändå bibehållas oförändrade, blir konsekvensen för samtliga fordringsägare, oavsett tidpunkten för fordringens uppkomst, att förbättringen helt kommer andra tillgodo. För att detta senare resultat skall undvikas, fordras att priserna falla allteftersom försörjningsläget förbättras ända till den punkt, då försörjningen åter nått det före kriget rådande läget och krigstidens knapphetsprisstegring helt avvecklats. Härefter skulle återstå en viss prisstegring jämfört med förkrigstiden, som kan återföras på andra orsaker än den under kriget minskade varutillgången. Innehavarna av fordringar från förkrigstiden skulle då alltjämt lida en viss förlust, motsvarande den bestående penningvärdesförsämringen. Vid ett fullt återställande av dessa fordringars reala värde genom en

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget. 7

reduktion av priserna ned till förkrigsnivån skulle en förmögenhetsförskjutning uppkomma för en annan kategori än den senast berörda, i det att innehavarna av de under kriget uppkomna fordringarna då skulle erhålla en vinst på gäldenärernas bekostnad.

Ur synpunkten av inkomsternas fördelning är prisnivåproblemet betydligt mera komplicerat. Vad som med en förhållandevis hög grad av säkerhet kan sägas om utvecklingen under krigstiden i detta avseende är, att inkomsterna av kapital med fast förräntning stått tillbaka för övriga inkomstkategorier. En prissänkning skulle medföra en höjning av realvärdet av dylika kapitalinkomster upp mot förkrigsnivån. Omfattningen av denna reala inkomstökning blir beroende av den utsträckning, i vilken förkrigstidens prisnivå återställes.

Hur inkomstfördelningen i övrigt påverkas av olika alternativ beträffande prisutvecklingen efter kriget blir i hög grad beroende av den samtidiga löneutvecklingen. Om man som arbetshypotes antager att det under kriget uppnådda löneläget inom industrien innebär full kompensation för den prisstegring, som kan återföras på andra orsaker än den försämrade försörjningen, skulle ett av knapphetens övervinnande framkallat prisfall vid oförändrade penninglöner återställa det före kriget rådande reallöneläget.

Av stor betydelse för inkomstfördelningen efter kriget är emellertid även jordbrukets framtida ställning. I den mån detta skall bibehålla den i varje fall relativa förbättring, som det erhållit under kriget, ändras förutsättningarna för inkomstfördelningens partiella återställande på ovan angivet sätt. En förbättring av vårt lands försörjningsläge utöver förkrigsnivån kan i så fall bli ett villkor för att förkrigstidens reallöneläge inom industrien återställes.

Det är .icke möjligt att på förhand avgöra, i vilken utsträckning den förbättring av reallönerna, som ett av en rikligare försörjning orsakat prisfall inom landet vid oförändrade penninglöner medför, kan fortgå utan att prisfallet som sådant innebär risker för en depression inom näringslivet. Ett försök till forcering av reallöneförbättringen genom en nominallönestegring medför i varje fall risker för en depressiv utveckling till följd av stegrade kostnader, vilken dock motverkas genom en med lönehöjningen förbunden uppbromsning av prisfallet; om det penningpolitiska läget skulle inrymma risker för en inflatorisk utveckling är lönehöjningen ägnad att förstärka dessa. En sänkning av nominallönenivån leder å ena sidan till sänkta kostnader, vilket bör ha ett gynnsamt inflytande på produktionen, men kan å andra sidan antagas medföra en inskränkning av konsumenternas köpkraft, vilket kan påskynda prisfallet och medföra depressiva återverkningar; om läget på arbetsmarknaden är sådant att någon nämnvärd ökning av sysselsättningen icke kan komma till stånd, ökas härigenom riskerna för att de depressiva tendenserna taga överhanden. Nominallöneförändringarnas inflytande på prisnivån kan i extrema fall tänkas bidraga till att utlösa en reallöneförändring i motsatt riktning mot nominallöneförändringen. På samma sätt kunna verkningarna på sysselsättningen av olika nominallöneförändringar komma att ga i motsatt riktning mot dem som man närmast skulle vänta sig. Mycket blir

8 Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

därvid beroende på det sätt, varpå krigs- och ersättningsproduktionen avvecklas.

I vilken grad försörjningen efter kriget kan förbättras och i vilken takt en dylik förbättring kan äga rum sammanhänger väsentligen med importsituationens utveckling, som tidigare diskuterats. Styrkan av det tryck på den inhemska prisnivån, som importen kan komma att utöva, sammanhänger åter dels med prisutvecklingen på de internationella marknaderna, som får betraktas såsom en av de yttre förutsättningar under vilka den ekonomiska efterkrigspolitiken har att arbeta, dels med utvecklingen av den svenska kronans internationella värde. Möjligheterna att i det senare avseendet genom valutapolitiken utöva inflytande behandlas i följande avsnitt.

Den svenska exportindustriens avsättningsbetingelser, vilka äro av stor betydelse för att realisera programmet om full sysselsättning, bero företrädesvis på förhållandet mellan de inhemska kostnaderna, bland vilka arbetslönerna spela en dominerande roll, och prisläget för de viktigaste svenska exportvarorna på de internationella marknaderna. Ur den svenska ekonomiska politikens synpunkt är detta prisläge att betrakta som en av yttre omständigheter bestämd utgångspunkt. Förbindelsen mellan dessa båda faktorer förmedlas av valutapolitiken. Vid bedömandet av exportutsikterna har man även att beakta importländernas betalningsförmåga och exportindustriens möjligheter att lämna kredit.

3. Valutapolitiken.

t

Hur de ekonomiska förbindelserna mellan Sverige och utlandet komma att inverka på den svenska prisutvecklingen, sedan de i normal utsträckning återupptagits, blir i första hand beroende av det utgångsläge som föreligger efter krigets slut med avseende på den svenska prisnivåns förhållande till det internationella prisläget och de samtidigt rådande växelkurserna. Vissa undersökningar rörande här berörda förhållanden verkställas genom konjunkturinstitutets försorg. Av betydelse blir vidare dels prisutvecklingen på de för Sverige betydelsefulla internationella marknaderna, dels den växelkurspolitik som föres.

Om priserna i Sverige efter kriget vid då rådande växelkurser skulle framstå som låga i jämförelse med de utländska priserna, eller om en väsentlig prisstegringstendens skulle framträda i utlandet, skulle såväl på grund av de gynnsamma prisbetingelserna för exporten som genom den av importen förmedlade prisspridningen från utlandet ett prishöjande inflytande komma att utövas på den svenska marknaden. För att motverka en dylik utveckling kan en höjning av den svenska kronans internationella värde vara motiverad.

Om å andra sidan ett prisfall skulle inträffa utomlands, vilket genom förmedling av försämrade betingelser för den svenska exporten och ökad konkurrens från importen utövade ett depressivt tryck på det svenska näringslivet, skulle bl. a. till följd av det hot mot vår valutaställning och den

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

risk för omfattande arbetslöshet, som en dylik utveckling skulle framkalla, en depreciering av den svenska valutan kunna framstå som en lämplig åtgärd.

Valutapolitikens utformning kan emellertid ej bedömas utan att hänsyn tages till de betydande hinder av olika slag, som av allt att döma komma att föreligga mot de avsedda förändringarna av växelkurserna. Härvid torde sådana hinder av intern karaktär, som spelade en avsevärd roll för de valutapolitiska besluten under senare delen av 1930-talet, icke längre behöva tillmätas större betydelse. Någon bundenhet för den svenska exporten vid långt fram i tiden gällande leveranskontrakt med i utländsk valuta fixerade priser torde sålunda under den första tiden efter kriget icke vara att räkna med. Skulle sedermera en dylik bundenhet uppkomma, uppstå för exportörerna icke några olägenheter härav, i den män de få tillfälle att säkra sig mot riskerna för växelkursförändringar. Vidare äro möjligheterna att i spekulativt syfte utnyttja väntade växelkursförändringar tills vidare i huvudsak eliminerade genom valutaregleringen. Kvar står emellertid det allmänna önskemålet att vidmakthålla stabila växelkurser, vilket dock icke ensamt torde få anses som tillräckligt vägande för att man skulle acceptera prisförändringar av mera betydande omfattning och underlåta att föra en av den inhemska pris- och sysselsättningsutvecklingen motiverad växelkurspolitik.

Av väsentligt mera svårbedömbar art äro de begränsningar för genomförandet av en självständig växelkurspolitik, som kunna komma att föreligga till följd av avtal med främmande makter eller förhållanden på den internationella valutamarknaden. Betalningsöverenskommelser mellan Sverige och utlandet kunna sålunda lägga hinder i vägen för förändringar av kurserna mellan den svenska kronan och vissa utländska valutor, med mindre enighet härom kan uppnås efter förhandlingar mellan berörda parter. Härigenom kan en avsevärd del av de valutamässiga förbindelserna med utlandet komma att under en kortare eller längre tid bliva ställd utanför det inflytande, som en växelkursförändring vore avsedd att åvägabringa.

Vilka konsekvenser den handelspolitiska utvecklingen kan komma att få för valutapolitikens gestaltning är ovisst. På vissa håll framträda inom handelspolitiken tendenser i riktning mot att utnyttja valutarestriktioner såsom handelspolitiskt vapen samt att reglera de kommersiella förbindelserna länderna emellan på bilateral grund med kontingenteringar och prisbindningar. Det föreligger risk för att dessa tendenser skola bli av praktisk betydelse även under efterkrigstiden. I detta fall skulle utrymmet för och räckvidden av valutapolitiska åtgärder avsevärt inskränkas. Samtidigt skulle emellertid vissa möjligheter öppnas alt på annat sätt åstadkomma en inverkan på den inhemska prisnivån i önskad riktning.

Slutligen påverkas möjligheterna alt i samband med eller efter krigets avslutande vidtaga de förändringar av den svenska kronans internationella värde, som på nyss angivet sätt kunna bliva motiverade med hänsyn till önskvärdheten av inhemsk prisstabilitet, i hög grad av den internationella

10 Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

valutapolitikens utformning och av de mellanstatliga betalningsförbindelsernas organisation. Gränserna för den svenska valutapolitikens rörelsefrihet bli beroende av å ena sidan den form som det internationella samarbetet på valutaområdet kommer att taga, å andra sidan den utsträckning i vilken Sverige kommer att deltaga i eller bliva bunden av detta samarbete.

Som möjliga utvecklingslinjer i det förra avseendet av särskild betydelse för den svenska valutapolitiken framstå ett återupplivande i någon form av det gamla sterlingblocket samt en stabilisering av kursen mellan pund och dollar. Om utvecklingen skulle komma att följa dessa linjer förefaller det icke sannolikt, att en formell bindning av den svenska kronans internationella värde blir nödvändig. En avvägning mellan de olika faktorer, till vilka hänsyn under dylika förhållanden måste tagas vid valutapolitikens utformning, kan emellertid giva vid handen, att en de facto tillämpad stabilisering av på lämpligt sätt avvägda växelkurser mellan kronor och pund eller dollar bör komma till stånd och vidmakthållas, under förutsättning att mera allvarliga rubbningar i prisutvecklingen på Sveriges internationella marknader icke framträda. Skulle åter det internationella samarbetet taga sådana former som förutsättas i de offentliggjorda planerna för en internationell valutaorganisation, skulle av de till organisationen anslutna staterna krävas en formell, i tekniska termer tämligen noggrant definierad bindning av valutorna. Avgörande för den svenska valutapolitiken blir i ett sådant läge Sveriges ställning i förhållande till eller, eventuellt, inom denna organisation. Om Sverige står utanför organisationen, uppkommer i huvudsak samma problemställning i valutapolitiskt hänseende som nyss skisserats i anslutning till det tänkta fallet, att kursen mellan pund och dollar stabiliseras. Vid valutapolitikens utformning bör hänsyn tagas även till önskvärdheten av ett särskilt samarbete mellan de nordiska länderna, vilket torde behöva avse också vissa för den interna ekonomiska politiken grundläggande faktorer. I rådande läge saknas möjlighet och anledning att ingå på ett närmare bedömande av här antydda alternativ.

Skulle förhållandena på det internationella valutaområdet bliva sådana, att en självständig växelkurspolitik icke ifrågakommer som medel för att uppnå de för den interna ekonomiska politiken utstakade målen vid en för de svenska stabiliseringssträvandena ogynnsam utveckling utomlands, kan detta nödvändiggöra att andra medel få övervägas för att inom den ram, som vårt lands internationella förpliktelser eventuellt skapa, realisera dessa mål. De möjligheter, som härvid stå till buds, äro dock i allmänhet av sådan art att de böra komma i fråga endast då försök att justera växelkurserna strandat. Det läge man i detta avseende närmast har att taga sikte på är ett sådant prisfall eller en sådan prisstegring på de internationella marknaderna, som vid bundna växelkurser kan i första hand äventyra den svenska prispolitiken, i andra hand rubba förutsättningarna för det svenska näringslivets harmoniska utveckling. Vid en allmän prisstegring utomlands kan det sålunda bliva nödvändigt att tillgripa åtgärder liggande utanför den egentliga valutapolitikens område för att förhindra å ena sidan en över-

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

driven stegring av exportpriserna och en härav framkallad inflatorisk ökning av totalinkomsterna i samhället, å andra sidan att höga importpriser, uttryckta i svensk valuta, leda till prisstegringar och till en kvantitativt otillräcklig införsel. Vid ett utländskt prisfall åter komma närmast medel ifråga, vilka syfta till att motverka en depression inom exportindustrien med därav följande sysselsättningssvårigheter samt att hindra en så stark ökning av importen, att denna vid ett krympande internationellt utrymme blir en tyngre börda än vad den svenska valutan förmår bära. I båda fallen synes det erforderligt att upprätthålla en sådan kontroll av betalningarna mellan Sverige och utlandet, att extrema kapitalrörelser, vilka enligt vad erfarenheten visar ha en tendens att uppkomma då en valuta internationellt sett framstår som under- eller övervärderad, kunna förhindras. Även i övrigt torde ett vidmakthållande av vissa delar av de under kriget införda regleringsåtgärderna under dylika omständigheter vara nödvändigt i högre grad än vad som eljest skulle vara fallet. De olägenheter som äro förbundna med den här skisserade utvecklingen kunna vara sådana, att en anpassning av den svenska prisnivån kan vara att föredraga, trots de skadeverkningar varmed den i de antagna fallen skulle vara förenad. Vikten av att en viss rörelsefrihet i valutapolitik! hänseende bibehålies, belyses av de med en ovillkorlig bindning av växelkurserna förbundna riskerna.

4. Den egentliga penningpolitiken.

Det framtida läge på penningmarknaden, med hänsyn vartill penningpolitiken måste utformas, kommer att bestämmas av dels valutasituationen, dels statsutgifternas finansiering, dels ock förhållandet mellan det monetära sparandet och de krav på marknaden, som ställas av staten och av enskilda, i sista fallet framför allt för att tillgodose investeringsverksamhetens kapitalbehov. Det krav som under alla förhållanden bör ställas på penningpolitiken, är att den bör förhindra, att dessa tre faktorer kombinerade få en sådan inverkan på ränteläge och betalningsmedelsförsörjning, att den allmänna ekonomiska politiken försvåras. Därutöver kunna i vissa lägen penningpolitiska åtgärder, samordnade med övriga ekonomiskt-politiska ingripanden, utgöra ett stöd vid genomförandet av ett fastställt ekonomiskt program.

De problem för efterkrigstidens penningpolitik, som förändringar i valutasituationen kunna komma att ställa, kunna lämpligen bedömas i anslutning till i föregående avsnitt antydda alternativ. Komma växelkurserna att i stort sett vara anpassade efter den utländska pris- och kostnadsstruklurens förhållande till den svenska, sådan denna med hänsyn till den penningpolitiska målsättningen gestaltas -— huruvida detta kommer att förutsätta en förändring av den svenska kronans nuvarande internationella värde kan ännu ej bedömas — synes i här diskuterat avseende penningpolitiken väsentligen kunna inriktas på att motverka de kortfristiga kastningar i marknadssituationen, som kunna framkallas av in- eller utströmning av valutor till eller

12 Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

från riksbanken, exempelvis i samband med växlingar i exporten eller importen. Kommer prisutvecklingen utomlands att leda till att den svenska kronan, vid de växelkurser som då föreligga, framstår såsom undervärderad och kunna växelkurserna ej anpassas efter läget, bör av penningpolitiken krävas åtgärder, som i största möjliga utsträckning neutralisera sådana expansiva verkningar på penningmarknaden av en valutainströmning, som strida mot målsättningen för Sveriges ekonomiska politik. Samma krav ställas, i den mån likartade verkningar göra sig gällande till följd av en mera omfattande, på kreditgivning till utlandet baserad export. Skulle slutligen en internationellt sett övervärderad krona giva upphov till allmänt kontraktiva tendenser på penningmarknaden med depressiva återverkningar, kan det jämsides med åtgärder av tidigare antytt slag visa sig önskvärt, att de penningpolitiska strävandena inriktas mot en utvidgning av kreditunderlaget på marknaden.

Den inverkan statsutgifterna ha på penningmarknaden sammanhänger huvudsakligen med budgetpolitikens och den statliga upplåningspolitikens utformning. Det är sålunda här fråga om en faktor, som borde kunna centralt behärskas och dirigeras, låt vara att dess utveckling i stor utsträckning är bestämd av institutionella och politiska förhållanden som förhindra dess fria användning som ett ekonomiskt-politiskt hjälpmedel. Vid en strävan att påverka marknaden i restriktiv riktning böra de penningpolitiska åtgärderna kompletteras med en utformning av budgeten vid vilken de verkliga inkomsterna såvitt möjligt överstiga samtliga statsutgifter, eller, om en sådan överbalansering icke är möjlig, genom att erforderlig statlig upplåning förlägges till marknaden utanför riksbanken och affärsbankerna.

Den hänsyn till utbuds- och efterfrågeförhållandena på kreditmarknaden, som måste tagas vid de penningpolitiska övervägandena, komplicerar dessa och kan nödvändiggöra modifikationer i de ovan anförda slutsatserna. Man har här att beakta å ena sidan de tendenser, som utgå från den under krigstiden uppnådda kreditstrukturen, å andra sidan de nya impulser, som utlösas av den närmaste efterkrigstidens ekonomiska utveckling.

I förstnämnda hänseende kan med säkerhet förutses, att situationen kommer att utmärkas av stor labilitet, huvudsakligen sammanhängande med den ansamling av penningfordringar, som kännetecknat den monetära utvecklingen hittills under kriget. I utgångsläget har man sålunda att räkna med mycket betydande kapitalreserver — exempelvis i form av insättningar i kreditinstituten och statspapper, delvis med kort återstående löptid — vilka kunna på kort tid förvandlas från potentiell till aktiv köpkraft. En sådan omdisposition av medel skulle sannolikt nödvändiggöra penningpolitiska åtgärder syftande till att hindra en icke önskvärd åtstramning på penningmarknaden. Samtidigt skulle emellertid aktiviseringen av köpkraft, som vid en fortsatt otillräcklig varutillgång medför risker för en ohämmad prisstegring, motivera en restriktiv penningpolitik. Ställes penningpolitiken inför ett dylikt dilemma, synes den lämpligaste utvägen vara en differentiering av densamma. Å ena sidan bör sålunda penningmarknadens kreditbehov tillgodoses

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget. 13

genom stödåtgärder från riksbankens sida. En i huvudsak bibehållen räntestabilitet på den långfristiga marknaden bör därvid eftersträvas, vilket icke utesluter att en viss höjning av diskontot och övriga korta räntesatser kan visa sig vara motiverad. Samtidigt bör å andra sidan penningpolitiken med stöd av framför allt finanspolitiken inriktas på att hindra, att den hos allmänheten och näringslivet förefintliga aktiva köpkraften leder till en prisuppdrivande efterfrågeökning.

På något längre sikt måste utvecklingen av sparandet och av de ekonomiska verksamhetsgrenar, som äro särskilt beroende av ränteläget, givetvis utöva starkt inflytande på utformningen av penningpolitiken. Den roll, som ett friställande av genom tidigare sparbeslut bundna medel — ett negativt sparande — på kort sikt kan komma att utöva, har nyss antytts. Även om sparandets storlek endast i mindre grad skulle röna inflytande av variationer inom vissa gränser av räntans höjd, måste dock räntepolitiken föras så, att icke incitamenten till sparande starkt försvagas. Framträder en tendens till en överexpansion inom näringslivet, kan ett bibehållande eller en åtstramning av räntesatserna utgöra ett värdefullt stöd för övriga ekonomiskt-politiska åtgärder. Å andra sidan kan sysselsättningssituationen vara sådan, att den motiverar strävanden att åstadkomma den stimulans för investeringarna, som en sänkning av räntenivån utgör. Denna synpunkt har särskilt framträtt vid diskussionen av byggnadsverksamheten efter kriget. Det har dock icke vid denna diskussion gjorts sannolikt, att man efter kriget och om nuvarande subventionering borttages har att räkna med en så ogynnsam relation mellan priser och kostnader på detta verksamhetsområde, att en produktion av önskad omfattning och inriktning icke kan vinnas genom andra medel än en räntesänkning. Då en räntereduktion med hänsyn till de monetära förhållanden som nyss berörts kan antagas bliva mindre lämplig eller ohållbar, kan emellertid ifrågavarande möjlighet icke bliva avgörande för penning politikens utformning med mindre en räntesänkning visas vara ur produktionspolitisk synpunkt nödvändig. Vid en bedömning av dessa frågor bör ej förbises, att en politik, som innebär en minskad användning av räntevariationer som penningpolitiskt hjälpmedel, i vissa lägen kan komma att nödvändiggöra mera direkta kontrollmetoder om vilkas lämplighet meningarna kunna vara delade.

5. Den ekonomiska politiken i sitt historiska sammanhang.

Vid målsättningen för den ekonomiska politiken under efterkrigstiden bör anslutning sökas till de tidigare uppställda penningpolitiska programmen. En kort överblick av dessa och deras genomförande, sedan kronans anslutning till guldet år 1931 övergavs, är därför motiverad.

I samband med att Sverige lämnade guldmyntfoten uppställdes som riktpunkt för penningpolitiken, att kronans värde i konsumenternas händer skulle bibehållas oförändrat. Under intryck av den fortgående depressionen inom näringslivet sköts emellertid under följande år intresset för en ökad syssel-

14 Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

sättning i förgrunden, och det penningpolitiska programmet kompletterades därför med kravet, att en viss återhämtning av partiprisnivån borde eftersträvas. Under de följande åren kom partiprisnivån att visa en uppgång, samtidigt som konsumtionsprisnivån hölls i huvudsak stabil. Denna utveckling förklaras i första hand av den internationella prisstegring, som inträdde under ifrågavarande år och som förmedlades till Sverige genom att kronan bands vid pundet från och med sommaren 1933. Under dessa förhållanden kom huvudintresset att i praktiken knytas till valutastabiliseringen. Genom den fortsatta och förstärkta prisstegringen på de internationella marknaderna under 1936 och 1937 uppstod emellertid en konflikt mellan kraven på intern och extern stabilisering av den svenska kronan. Då den starka internationella prisstegringen visade sig vara i huvudsak spekulativt betonad och blev av kort varaktighet, kom denna konflikt dock icke att tillspetsas. Man accepterade sålunda en fortsatt valutastabilitet och en stegring av den inhemska konsumtionsprisnivån.

Efter krigsutbrottet och särskilt efter avspärrningen västerut i april 1940 blev kravet på en intern stabilisering åter det för den svenska penningpolitiken praktiskt avgörande. Härvid kunde anknytning vinnas till en redan vid tidigare programförklaringar framförd tankegång, enligt vilken stegrade kostnader för varuimporten icke borde föranleda en strävan att pressa ned de av dessa kostnader oberoende priserna inom landet i en sådan grad, att den genomsnittliga konsumtionsprisnivån bibehölls oförändrad. En dylik strävan skulle nämligen utlösa ett ur sysselsättningssynpunkt ogynnsamt deflationstryck. En stegring av konsumtionsprisnivån inom rimliga gränser till följd av höjda importpriser ansågs därför kunna godtagas. Denna tankegång utvecklades nu därhän, att ekonomiskt-politiska åtgärder i syfte att motverka sådana fluktuationer i prisnivån, som stodo i omvänd proportion till förändringar i varuförsörjningen, icke borde tillgripas. En prisstegring, som berodde på en ökad knapphet i försörjningen inom landet — varunder inbegripas höjda importkostnader — skulle sålunda tolereras, i den mån den kom till uttryck i höjda direkta produktionskostnader. Det penningpolitiska programmets innebörd kom härigenom i praktiken att förskjutas från att avse en stabilisering av konsumtionsprisnivån till att gälla en stabilisering av produktion och sysselsättning, i den mån detta mål kunde realiseras utan en inkomstinflation.

Utvecklingen under kriget, särskilt de oundgängliga utgifterna i samband med den militära beredskapen, de av avspärrningen och importprisstegringen framkallade indirekta inkomstökningarna — i synnerhet har man att beakta de höjda nominallönerna och ökade inkomster inom jordbruket — samt behovet av stimulans för viss produktion i syfte att lätta försörjningssvårigheterna, har emellertid medfört, att det sålunda formulerade, penningpolitiska programmet endast delvis kunnat genomföras. Inkomstnivån har sålunda undergått en ökning, vilken motsvaras av en prisstegring utöver vad som betingas av förändringarna i varuförsörjningen. Man kan därför utgå ifrån att det vid krigets slut kommer att i jämförelse med förkrigsläget föreligga en prisstegring,

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

som — om man bortser från effekten av den skärpta beskattningen — är att återföra dels på den försämrade försörjningen, dels på en stegring av de totala inkomsterna i samhället. På grund av det ömsesidiga orsakssammanhanget mellan priser, kostnader, varutillgång och inkomstvolym är det givetvis icke möjligt att annat än inom mycket vida gränser avgöra, i vilken mån prisstegringen på olika områden är betingad av den ena eller den andra av dessa båda faktorer. Däremot kan det måhända finnas vissa möjligheter att bilda sig en uppfattning om dessa faktorers betydelse för den samlade prisstegringen på grundvalen av det material, som konjunkturinstitutet anfört vid sitt försök att statistiskt verifiera vissa led i den monetära utvecklingen (Meddelanden från konjunkturinstitutet, Ser. B: 2).

6. Programmet för den ekonomiska efterkrigspolitiken.

De sakkunniga ha i det föregående sökt angiva utgångspunkterna för diskussionen av penningpolitikens inriktning efter kriget. Med hänsyn till ovissheten både om vissa grundläggande ekonomiska data och om det politiska läge, som kan föreligga efter ett vapenstillestånd, har framställningen fått begränsas till att avse sannolika alternativ ifråga om utvecklingen av de förhållanden, som äro av särskild vikt i förevarande sammanhang. Avslutningsvis vilja de sakkunniga angiva de slutsatser, till vilka en tillämpning av den hittills godtagna målsättningen för penningpolitiken synes leda i den situation, som kan väntas råda i Sverige efter ett vapenstillestånd. Det bör framhållas att dessa slutsatser icke innefatta en rekommendation av en viss, av den faktiska utvecklingen oberoende målsättning för den ekonomiska politiken.

Om den penningpolitiska målsättningen efter kriget formuleras i anslutning till det från år 1931 tillämpade, allmänna programmet för penningpolitiken, sådant detta under årens lopp utbyggts och nyanserats, innebär detta att såsom norm för penningpolitiken uppställes en stabilisering av prisnivån inom de gränser, som betingas av fluktuationerna i varuförsörjningen i den mån dessa sammanhänga med växlingar i den inhemska produktiviteten eller i bytesrelationerna med utlandet. Det kan emellertid ifrågasättas, om detta program bör anknytas till läget vid krigets slut, vilket skulle innebära att den prisstegring, som betingats av inkomstnivåns höjning under kriget, skulle tillåtas fortbestå. Alternativt kunde man genom en parallell sänkning av inkomster och priser genomföra en sådan reduktion av inkomstvolymen, att prisnivån från tiden före kriget återställdes om varuförsörjningen åter nådde förkrigsläget. Kompromisser mellan dessa alternativ äro givetvis tänkbara.

En med monetära medel dirigerad och genom en lönesänkning underbyggd deflationsprocess, åsyftande att i högre grad än vad som sker genom förbättringen av varuförsörjningen återställa förkrigstidens penningvärde, skulle vara förbunden med en omställning av arbetsmarknaden med åtföljande arbetslöshet, vars omfattning bleve beroende av den intensitet, med vilken deflationspolitiken skulle bedrivas. Den skulle därigenom komma i konflikt med kravet på vidmakthållande av full sysselsättning, vilket ingår som ett

16 Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

väsentligt led i det penningpolitiska programmet sådant detta under det förflutna årtiondet utvecklats.

Från angivna utgångspunkter kan i prispolitiskt hänseende hävdas, att en konsekvent tillämpning av den hittillsvarande allmänna målsättningen för penningpolitiken — med bortseende från de internationella komplikationer som kunna föreligga och vilka behandlas nedan — leder till att en till följd av förändringar av produktiviteten inom landet eller gynnsammare bytesrelationer med utlandet förbättrad varuförsörjning borde helt få slå igenom i prisbildningen men att å andra sidan tillsvidare inga åtgärder borde vidtagas, som syftade till att eliminera den prisstegring i jämförelse med förkrigsläget, som vid den förhöjda inkomstnivån kunde väntas komma att kvarstå även sedan varuförsörjning och importkostnader eventuellt återgått till förkrigsläget. Den härav följande förskjutningen i relationen mellan gäldenärer och borgenärer skulle sålunda få godtagas. Med hänsyn till svårigheten att vid den praktiska tillämpningen av detta program utgå från distinktionen mellan sådana prisförändringar som sammanhänga med varutillgångens växlingar och sådana som betingas av fluktuationer i inkomstnivån, blir det för politikens utformning i det konkreta fallet avgörande kriteriet, huruvida prissänkningen utlöser sådana depressiva tendenser inom näringslivet som hota att leda till en mera allmän arbetslöshet. Skulle så vara förhållandet framstår det som motiverat att tillgripa åtgärder i syfte att förebygga ett vidare prisfall.

I lönepolitiskt avseende bleve innebörden närmast, att förändringar j den vid tidpunkten för vapenstilleståndet rådande nominallönenivån icke skulle eftersträvas av penningpolitiska skäl; detta omdöme innefattar tydligen icke något ståndpunktstagande till frågan, huruvida en ändring av lönesättningen eller av löneavvägningen olika grupper emellan kan motiveras ur andra synpunkter än de här berörda. En förbättring av försörjningen skulle under sådana förhållanden giva upphov till motsvarande höjning av reallönenivån. Av vad som tidigare anförts framgår, att försök att under den första tiden efter kriget genom en nominallönehöjning påskynda en förbättring av reallönenivån — liksom strävanden att sänka nominallönerna i syfte att reducera produktionskostnaderna — ha en oviss inverkan på den faktiska utvecklingen av reallönerna och sysselsättningen.

I den mån den angivna inriktningen av penningpolitiken skulle medföra, att den svenska kronan internationellt komme att framstå såsom under- eller övervärderad, skulle en förändring av växelkurserna behöva vidtagas för att åstadkomma en normal relation mellan priserna på de varor som ingå i utrikeshandeln och priserna på de egentliga hemmamarknadsvarorna. Om en dylik växelkursändring av förut antydda grunder icke skulle kunna genomföras, ställes man inför valet att antingen modifiera målsättningen och låta den inhemska prisnivån anpassa sig efter den internationella prisrörelsen, varvid en motsvarande förskjutning av den inhemska nominallönenivån skulle framstå som befogad, eller att söka nå det för prispolitiken uppställda målet genom att tillgripa andra medel, som äro förenliga med Sveri-

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget,

ges valutapolitiska åtaganden. I sistnämnda fall kan en reglering av bytesförhållandena med utlandet bli oundviklig. Skulle ett dylikt val aktualiseras, måste olägenheterna av en sådan reglering — som lätt skulle kunna få en mera permanent karaktär — vägas mot de ogynnsamma verkningarna av en allmän förskjutning av den svenska pris- och lönenivån, vare sig denna förskjutning ginge i inflatorisk eller deflatorisk riktning.

Stockholm den 22 november 1943.

DAG HAMMARSKJÖLD

KLAS BÖÖK

ERIK LINDAHL

ARTHUR MONTGOMERY

IVAR ROOTH

/

Mats Lemne

liihnng till riksdagens protokoll 19ii. 1 samt. Nr 1■ Del 2.

Bilaga.

Fredskrisen i Sverige 1919—1921 och dess internationella

bakgrund.

Av Arthur Montgomery.

1. Utvecklingen i Sverige till hosten 1919.

Under augusti och september 1918 började västmakternas militära framgångar sätta tydliga spår på valutamarknaden i Stockholm. I fortsättningen fick utvecklingen en ganska nervös karaktär, allteftersom de politiska utsikterna växlade. Också kursen på riksmark förbättrades till en början i någon mån, men detta blev endast en kortvarig episod, som snart avlöstes av ett fortgående kursfall. I fråga om dollar och pund däremot blev stegringen mera omfattande och varaktig. Genomsnittskursen för dollar hade i augusti 1918 utgjort 2'82. I november var den uppe i 3'57. Medelkursen för 1919 blev 3 96, för 1920 492 och för 1921 446. I fråga om pundet var genomsnittssiffran för augusti 1918 13’40 och för november 16'90. Årsgenomsnittet för 1919 blev 17 45, för 1920 17 93 och för 1921 1712.

Det var klart, att denna stegring av växelkurserna måste få återverkninga r på prisutvecklingen och tendera att motverka ett prisfall. Men också andra faktorer voro verksamma här och delvis i motsatt riktning.1 Faktiskt väntade man ganska allmänt ett avsevärt prisfall efter krigets slut. Man motiverade detta därmed, att prisstegringen i ganska betydande grad berodde på varubristen och de försvårade transportförhållandena med höga frakter och krigsförsäkringar. När utrikeshandeln återgick i mera normala gängor, borde ett kraftigt prisfall inträda, så mycket mer som tillgänglig prisstatistik visade, att priserna i England och ännu mer i Förenta staterna lågo på en lägre nivå än i Sverige jämfört med förkrigstiden. På en del håll betonade man emellertid, att en betydande del av prisstegringen berodde på inflation, och i den mån inflationen hade varit mera framträdande i Sverige än i Förenta staterna, eventuellt också England, kunde man icke utan vidare räkna med att växelkurserna på dessa länder skulle bli stående vid den gamla parinivån och priserna sjunka i motsvarande grad. Det förelåg tvärtom, menade man, en avsevärd risk för en fortsatt stegring av växelkurserna. På alla håll väntade man dock en återgång i priserna, även om meningarna växlade rörande omfattningen av denna återgång.

1 Jfr för den följande utvecklingen i Sverige särskilt E. Heckscher: Penningväsende och penningpolitik från krigsutbrottet till den internationella guldmyntfotens återställelse 1914—1925 (i Bidrag till Sveriges ekonomiska och sociala historia under och efter världskriget, utg. av E. Heckscher, II, Sthlm 1926).

2 Ingångspunkter för penningpolitiken efter kriget. Diagram 1.1

•gj .— ExportSverskott. ililnij ,— Xnportöverakctt. Metehllijodchavanden i jörhéilcnde till utlcndct. A — riksbankens (inkl. quldbehiilning) .

3 en riksbankens och cjjärsbonkemco .

Faktiskt var det också lätt att konstatera, att varubristen i Sverige var mycket betydande. Jordbruksproduktionen hade lidit av krigsförhållandena, och åren 1917 och 1918, särskilt det förstnämnda, hade givit dåliga skörderesultat. Byggnadsverksamheten hade reducerats i mycket kännbar grad. Vad den industriella produktionen beträffar, visar kommerskollegii indexberäkningar, att den år 1918 låg vid siffran 76, om 1913 års nivå betecknas med 100. Vid krigskonjunkturens toppunkt, år 1916, hade siffran varit så hög som 109. Särskilt hårt drabbade voro födoämnes- och textilindustrierna. Samtidigt med att produktionen på detta sätt reducerats, hade utrikeshandeln utvecklat sig i en riktning, som innebar en ytterligare försvagning av varutillgången i Sverige. Under hela krigstiden förelåg ett exportöverskott, som 1917 enligt den officiella statistiken utgjorde inte mindre än 591 miljoner kronor. Visserligen sjönk det sedan kraftigt, men även 1918 visade dock ett överskott på 117 miljoner. Handelsbalansens ställning hade visserligen påverkats i rätt hög grad av förskjutningarna i export- och importpriser och förhållandet dem emellan, men även om man söker räkna fram en siffra för utrikeshandelns volym, kommer man till det resultatet, att exporten år 1918 låg på en högre nivå, jämfört med 1913, än importen. Detta utesluter ej, att såväl export som import år 1918 lågo avsevärt under förkrigsnivån. Men även om man således

1 Uppgifterna för affärsbankerna inkludera icke enskilda personers tillgodohavanden.

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

kunde räknu med att varubristen satte mycket tydliga spår i prisutvecklingen och att dessa spår skulle ha varit ännu mer framträdande, om icke regleringen utav vissa varumarknader, speciellt livsmedelsmarknaden, hade existerat, kunde det icke heller förnekas, att obestridliga tecken visade på en stark expansion av köpkraften.

Diskussionen rörande inflationsproblemen under denna tid fäste i mycket hög grad uppmärksamheten vid förändringarna i sedelcirkulationen. Vid slutet av 1918 låg sedelcirkulationen mellan tre och fyra gånger högre än fem år tidigare. I fråga om den kortfristiga inlåningen hos affärsbankerna var ökningen ännu kraftigare. Det låg nära till hands att av dessa siffror dra den slutsatsen, att inflationen hade nått en mycket stark omfattning. Det är visserligen intet tvivel om att man på många håll överskattade sedelcirkulationens tillförlitlighet såsom mätare utav inflationsläget. Men det fanns faktiskt knappast något annat kriterium, som var lika användbart. Beräkningar angående nationalinkomsten saknades. De kalkyler, som senare kommit till stånd, tyda på att nationalinkomsten ökade i något långsammare tempo än sedelcirkulationen, att del med andra ord förelåg en eftersläpning här. Men under 1920 tycks nationalinkomsten dock ha varit drygt tre gånger så hög som 1913. De officiella siffrorna rörande förändringarna i arbetslönerna ge på det hela taget en liknande bild. De visa, att år 1918 arbetsförtjänsterna per dag såväl inom jordbruket som inom industrien hade åtminstone fördubblats sedan 1913, medan skogsarbetarelönerna omkring fyrdubblats. I fråga om jordbruk och industri fortsatte stegringen under 1919 och 1920, och under sistnämnda år synas dagslönerna ha nått upp till ungefär tredubbla fredsnivån. Det kan således icke vara något tvivel om att inflationen hade nått en mycket betydande omfattning.

Prisstegringen synes i början ha varit speciellt markerad i fråga om importvarorna för att sedan sprida sig till exporten. Men under 1916 torde exportprisen snarast ha spelat en ännu större roll i prisstegringen än importprisen. I varje fall fick krigskonjunkturen tillsvidare i hög grad karaktären av en exportkonjunktur, som dock redan under 1917 befann sig i avmattning. Under återstoden av kriget visade exportprisen tecken att stagnera, medan däremot importprisen visade fortsatt kraftig stegring. Detta var en naturlig följd av skärpningen i handelskriget, som resulterade i en starkare avspärrning av Sverige. Möjligen påverkades exportprisen också av en ökad obenägenhet från Sveriges sida att bevilja kredit åt utlandet.

Slutresultatet för hela krigstiden blev att importprisen visade en avgjort starkare fördyring än exportprisen. Enligt eu beräkning avseende november 1919, således en tidpunkt då differensen mellan de båda sifferserierna undergått en viss reduktion, beräknades importprisen stå vid 406 (1913 = 100), medan motsvarande tal för exportprisen var 282.1

Det genom krigsförhållandena framkallade exportöverskottet jämte en del andra transaktioner med utlandet innebar en omfattande kreditgivning från

1 Kommersiella meddelanden 1920 s. 214. Siffrorna måste emellertid användas med försiktighet. Bl. a. är importprisindexen starkt påverkad av en speciell varugrupp, stenkol och koks.

4 Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

Diagram 2.

—— införsel per manod

- Infor sel p *

— E.p«lpri5in^l(Si0}

---Import pri sindfuj

Ulforseloverskott

Inforjelovfrskolt

'\m *

' ‘ |1l4 * ‘ ‘ IMO

svensk sida, som i hög grad bidrog att ge fart åt inflationen. Utan stödet av en stram reglering av den svenska exporten och en restriktiv kontroll av kreditgivningen till utlandet voro utsikterna att med diskontopolitiska åtgärder bemästra situationen mycket osäkra. Till en viss grad motverkades prisstegringen och exportkonjunkturen genom nedgången i växelkurserna, men nedgången begränsades genom den pågående kapitalexporten. De regleringsåtgärder som vidtogos synas i det hela knappast ha varit mycket effektiva och de kommo också delvis för sent. De hämmades dessutom i vissa fall genom utrikespolitiska svårigheter. Den priskontroll som förekom var föga systematisk. Men det måste medges, att en priskontroll av samma art som den som kommit till tillämpning under det nuvarande kriget knappast skulle ha varit möjlig att genomföra med de ekonomiska och organisatoriska förutsättningar som då rådde. Inom politiska kretsar var man för övrigt ganska främmande för tanken på en sådan systematisk kontroll, och även den nationalekonomiska diskussionen rörde sig mestadels i helt andra banor.

Under krigets slutskede bidrog det statsfinansiella läget att framkalla en fortsatt kreditexpansion. Den fonderade statliga upplåningen växte visserligen under 1918 endast med inte fullt 90 miljoner kronor. Men den tillfälliga statsskulden, som delvis stod i samband med finansieringen av kristidskom-

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget. 5

Diagram 3.

A » PoriiprijinJt» (Silverslolpt) .juli 1913 * juni MIM = 100

B - " (Kooimtrjkolleqiuin). 111J ” 100

C---Ltvnodikotlnodfinde* (SocialtlyrtUen), juli HIM “ 100

missionerna, växte med över 400 miljoner. Med hänsyn till att kapitalexporten, om också i förminskad skala, alltjämt fortgick, gjorde sig de statsfinansiella kraven betydligt mera kännbara än eljest skulle ha varit fallet.

Vid tiden för vapenstilleståndet räknade man emellertid som sagt allmänt med att den dittillsvarande prisstegringen skulle avlösas av prisfall, låt vara att åsikterna divergerade rörande prisfallets omfattning. Faktiskt inträdde också en nedgång i priserna. Men denna nedgång kom att bli mindre än vad man allmänt hade räknat med, och den avlöstes inom en rätt kort tid av en ny prisstegring, något som man i allmänhet icke alls hade väntat. Enligt Silverstolpes grosshandelsindex föllo priserna i Sverige fram t. o. m. oktober 1919, men nedgången stannade vid IW2 procent, och fortfarande var prisnivån så hög som omkring tre gånger förkrigsnivån. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex visade en ännu mycket svagare justering nedåt under tiden från januari 1919 till oktober samma år, en justering på endast c:a 4 procent. Möjligen skulle siffran ha blivit något högre, om man kunnat eliminera inflytandet av maximipriser vid det tidigare tillfället. Det var främst importprisen som gingo ner, och här märktes bl. a. en reduktion för animaliska livsmedel samt vidare för metaller och andra varor av speciell betydelse för krigföringen.

Nedgången i importprisen rönte inflytande av att sjöfraktema började falla. Fraktutvecklingen är visserligen rätt svår att överblicka, men det är uppenbart att för Sveriges vidkommande nedgången från 1918 till 1919 var betydande. Särskilt gällde detta infrakterna. Kolfraktema från engelsk öst-

6 Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

kusthamn till Sveriges västkust utgjorde under november och december 1918 endast omkring en fjärdedel av toppsiffroma från juli och augusti detta år.1 Fortfarande rådde dock stor knapphet på tonnage, och under senare delen av 1919 synes fraktnivån snarast ha visat tendens att i någon mån stabilisera sig, fortfarande på en hög nivå, högre än bottenläget från slutet av 1918 och förra delen av 1919. Vid mitten av 1919 var världshandelsflottan några få procent större än vid motsvarande tid 1914. Den växte hastigt under det följande året. Flera omständigheter bidrogo emellertid att länge upprätthålla eu betydande knapphet på tonnage. Transportorganisationen fungerade dåligt, och fartygen tvingades till långa uppehåll i hamnarna. Detta betonades också i Stockholms handelskammares översikt över affärsläget 1919,

»I vissa hamnar, särskilt engelska och franska, hava fartygen i regel fått vänta på kajplats i veckotal, och mångenstädes hava de nödgats stanna 5 å 6 veckor. Enbart lossningen av exempelvis trälast i en och samma hamn har sålunda kunnat taga lika lång tid som samma fartyg före kriget behövde för att lasta sin trälast i Norrland, lossa den i England, lasta kol därstädes, återvända till Sverige och lossa sin kollast i svensk hamn. Härtill kommer, att strejker bland hamnarbetarne eller järnvägsmännen jämte exportförbud på bunkerkol m. m. förorsakat oberäkneliga uppehåll av fartygen.»

I alla händelser var dock nedgången i frakterna så betydande, att den satte spår i prisutvecklingen i Sverige. Alla tecken tydde också på att varubristen kraftigt minskades under 1919 och 1920. Detta berodde endast delvis på ökning av den inhemska produktionen. Jordbruksproduktionen under dessa båda år var visserligen åter rikligare än under de sista krigsåren, men bostadsbyggandet visade ett mycket ogynnsamt resultat, ungefär lika dåligt som under det sista krigsåret, d. v. s. cirka hälften av 1913 års siffra. Den industriella produktionen ökades visserligen, och enligt Kommerskollegii index var siffran för 1919 84, men fortfarande låg man långt under fredsnivån och ännu längre under siffran från 1916.

En mycket viktig roll i fråga om förbättringen av varuförsörjningen spelade utrikeshandeln. Det inträdde nu en stark omkastning med ett mycket omfattande importöverskott, som år 1919 steg till 958 miljoner kronor och 1920 nådde ett ännu högre belopp nämligen 1 036 miljoner. Också om man försöker sig på eu beräkning av utrikeshandelns volym, visar det sig, att expansionen var mycket kraftigare i fråga om importen än beträffande exporten.

Prisfallet blev emellertid icke särdeles långvarigt. Såsom redan nämnts, började priserna mot slutet av 1919 återigen röra sig uppåt, till eu början långsamt, sedan hastigare. I viss mån bidrog den fortsatta stegringen av växelkurserna till att främja en sådan tendens och motverka prisfallet. Men den väsentliga orsaken till omslaget i prisutvecklingen var dock att söka i utlandet, närmast Förenta staterna, såsom av det följande skall framgå. Afl

1 Siffrorna enligt Heckscher, a. a. s. 94 ff., 108 ff. Kolfrakterna stodo i augusti 1918 cirka 40 gånger så högt som före kriget. Stegringen i träfrakterna var däremot betydligt svagare och kulminerade redan under 1917.

Utgångspunkter för penningpolitiken efter kriget.

7 Diagram 4.

A_Bank c} Englands officiella diskonto.

B <«» Sveriges Riksbonks officiella diskonto .

Sedelcirkulation i Sverige .

milj.kr.

SOU

700 ÉOO

en ny prisstegring stod för dörren, hade man som sagt i allmänhet icke räknat med. Riksbanken hade tvärtom funnit situationen påkalla eu viss reduktion av diskontot från 7 till 6 °/o, en reduktion som ägde rum i två repriser, den 25 april och den 13 juni, och också omfattade returdiskontot. Inom affärskretsar tycks man ha ansett, att sänkningen var synnerligen väl motiverad och att man snarast kunde ha skäl att vänta en ännu starkare reduktion. »Affärsvärlden» kommenterade den 30 april riksbankens politik på följande sätt: »Sedan företagsamheten alldeles klavbundits genom nu rådande allmänna depressionsmoment, fanns synbarligen ingen anledning bibehålla det höga diskontot, som tillkommit just för att hejda en förut rådande okritisk spekulationslust». Och den 18 juni hette det: »Den nu rådande återhållsamheten i affärslivet är i och för sig av den art, att den brukar sammanfalla med än lägre räntesatser.»

Situationen på fondbörsen hade också ända till inemot slutet av året en utpräglad depressionskaraktär och kännetecknades av starka kursfall. »Fondmarknaden har ända från 1919 års första hörsdag stått i den fortgående baissens tecken», heter det i Svensk Handelstidnings börsöversikt för 1919 (23 januari 1920). överhuvud taget var hörsläget under denna tid synnerligen