angående åtgärder till stödjande av odlingen av vissa kulturväxter

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

1 Nr 199.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående åtgärder till stödjande av odlingen av vissa kulturväxter; given Stockholms slott den 25 februari 19 U.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

.4. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 19AA.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och lölkhushållningsdepartementen anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, fråga örn åtgärder till stödjande av odlingen av vissa oljeväxter samt bruna bönor och anför därvid.

Åtgärder till stödjande av odling av oljeväxter.

För stödjande av odlingen av vissa kulturväxter, nämligen sojabönor, obelin, lin samt raps och hampa, beviljades av 1939 års lagtima riksdag (prop. nr 243; r. skr. nr 303) för budgetåret 1939/40 ett anslag av 80 000 kronor. Genom beslut av 1940 års lagtima riksdag (IX H. T. p. 94; r. skr. nr 9) anliihanq till riksdagens protokoll 1944. 1 samt. Nr 199. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

visades för samma ändamål för budgetåret 1940/41 ytterligare ett anslag av 100 000 kronor. Sistnämnda riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) medgav, att stöd för odlingen av lin, raps, vallmo, sojabönor och oljelin finge ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet uppdragna riktlinjer, samt bemyndigade därjämte Kungl. Maj:t att förordna att vid tillverkning av margarin vegetabiliskt fett av inhemskt ursprung skulle användas i av Kungl. Majit bestämd proportion till den vid tillverkning använda mängden utländskt fett ävensom att vid framställning av linolja viss del av den använda kvantiteten linfrö skulle utgöras av svenskt frö.

Genom beslut av 1941 års riksdag (prop. nr 29; r. skr. nr 66) lämnades ytterligare stöd till odlingen av oljeväxter samt sojabönor under år 1941. Enligt detta beslut avsåg stödet följande oljeväxter, nämligen lin, vallmo, raps, vitsenap, hampa och solros. Genom riksdagens beslut medgavs tillika, att de förut omförmälda för budgetåren 1939/40 och 1940/41 anvisade anslagen å tillhopa 180 000 kronor finge disponeras av statens livsmedelskommission för bestridande av kostnaderna för stödåtgärdernas upprätthållande samt för upplysningsverksamhet och övervakning av odlingarna. Av dessa medel skulle därjämte ett belopp av högst 18 000 kronor få användas för fortsättning av vissa förädlingsarbeten med oljeväxter m. m.

1941 års riksdag (prop. nr 345; r. skr. nr 526) medgav även att stöd skulle få lämnas ifrågavarande odlingar under år 1942. Beslutet avsåg samma växtsorter som år 1941 samt därjämte vårraps. Tillika skulle av behållningen å förut berörda anslag för stödjande av odlingen av vissa kulturväxter ett belopp av högst 10 000 kronor få användas såsom bidrag till oljeväxtodlareföreningar och hushållningssällskap för bestridande av deras kostnader för propaganda och försöksverksamhet samt anordnande av föreläsningar jämte konsulterande verksamhet på området. Ett belopp av 18 000 kronor skulle även få användas för fortsättande av förut berörda förädlingsarbeten med oljeväxter m. m.

Även för år 1943 har stöd lämnats odlingen av oljeväxter. Enligt beslut av 1943 års riksdag (prop. nr 177; r. skr. nr 177) avsåg stödet raps, vallmo, vitsenap, oljelin, sojabönor, hampa och solros. Genom stödet tillförsäkrades odlarna följande av staten garanterade priser, nämligen

för vårraps .......... kronor 0: 85 (0: 90) per kilogram

» vallmo........... » 1:20 (1:25) »

» vitsenap.......... » 0: 70 (0:75) »

» lin............... » 0: 95 (1: 00) »

» sojabönor........ » 1:45 (1:50) »

» hampa........... » 1: 10 (1:15) »

» solros............ » 1:20 (1:25) »

(Beloppen inom parentes avse priset vid leverans efter den 9 september 1943.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

3 Garantipriset för vinterraps av 1944 års skörd, vilket enligt riksdagens beslut icke finge överstiga 85 öre per kilogram, har sedermera bestämts till 80 öre per kilogram.

1943 års riksdag anvisade även till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter ett anslag av 65 000 kronor. Av anslaget avsågs ett belopp av högst 25 000 kronor för bestridande av vissa hushållningssällskaps samt oljeväxt- och fröodlareföreningars kostnader för propaganda och försöksverksamhet m. m. på ifrågavarande område samt ett belopp av högst 18 000 kronor till fullföljande av förenämnda förädlingsarbeten med oljeväxter m. m. I övrigt skulle anslaget få disponeras för bestridande av Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader i samband med ifrågavarande odling.

Genom beslut den 11 juni 1943 har Kungl. Majit bemyndigat livsmedelskommissionen att från den inom kommissionen inrättade clearingkassan för fettvaror täcka förlust å den inhemska odlingen av oljeväxter under år 1943.

I skrivelse den 9 februari 1944 har statens livsmedelskommission, med överlämnande av två inom kommissionen upprättade promemorior angående odlingen av oljeväxter under år 1944 samt rörande finansieringen av inköpen av svenskt oljeväxtfrö, hemställt, att dels den i promemorian framlagda planen för stödjande av oljeväxtodlingen under år 1944 godkändes, dels åt statens livsmedelskommission uppdroges att fastställa garanti priser i huvudsaklig överensstämmelse med i promemorian angivet förslag, dels oljeväxtodlingen undantoges från krigskonjunkturbeskattning, dels ock för budgetåret 1944/45 till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter anvisades ett reservationsanslag av 65 000 kronor. Vid livsmedelskommissionens framställning fanns förutom förenämnda två promemorior fogad en promemoria angående kostnaderna för framställning av olja ur inhemskt oljeväxtfrö i jämförelse med kostnaden för importerade oljor m. m. Sistberörda promemoria torde i vissa delar såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.

Till belysande av omfattningen av oljeväxtodlingen under åren 1 940—4 3 har i förstnämnda promemoria upptagits följande sammanställning.

Ar Areal Antal odlare

1940 ..................... 400 hektar 250

1941 ..................... 8 600 » 2 800

1942 ..................... 18 500 » 5 000

1943 ..................... 29 500 » 7 000. 1

1 promemorian har vidare upptagits följande tablå rörande d e n o mfattning odlingen av ifrågavarande växter år 194 3 haft inom olika 1 ä n.

4 Kungl. Majlis proposition nr 199.

1943 års oljeväxtareal i hektar enligt odlingskontrakt nied Svenska spannmålsaktiebolaget.

I anslutning till tablån har i promemorian anförts följande.

Såsom framgår av tablån lia oljeväxtodlingar år 1943 förekommit inom samtliga län i Svea- och Götaland med undantag av Värmlands län. Visserligen har större delen av odlingarna förekommit i Kristianstads och Malmöhus län, men betydande arealer ha även funnits i Gotlands, Hallands och Östergötlands län. Då fröleveranserna till spannmålsbolaget ännu icke avslutats, kan resultatet av 1943 års oljeväxtodling icke exakt angivas. Hittills gjorda erfarenheter visa emellertid, att vinterrapsodlingarna lämnat ett mycket gott resultat. Orsaken härtill är, att de klimatiska förhållandena under året varit synnerligen gynnsamma. Tack vare den blida vintern förekoinmo inga nämnvärda vinterskador. Därtill kom, att våren 1943 inträdde ovanligt tidigt, varigenom vinterrapsen snabbt började växa. Till följd härav uppstodo icke heller några skador av rapsbagge, trots att detta skadedjur senare på våren uppträdde mycket allmänt, överhuvud taget förekom ingen skadegörelse genom insekter av betydelse, vilket starkt bidragit till att förbättra skörderesultatet.

De vårsådda oljeväxterna ha icke haft så gynnsamma betingelser som vinterrapsen, varför skördeutbytet av dessa blivit förhållandevis sämre. Försommartorkan och svåra angrepp av särskilt rapsbaggar ha flerstädes förorsakat en betydande nedsättning av skördarna av vårraps och vitsenap. Trots detta synes man enligt beräkningar, som utförts med ledning av hittills verkställda leveranser av vårraps- och vitsenapsfrö, kunna räkna med att erhålla ungefär normalskörd av dessa båda fröslag. Vårrapsen har

1 Ursprungligen kontrakterad areal 4 900 62 hektar, varav upplöjts 56'39 hektar.

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

i medeltal lämnat något högre fröavkastning per hektar än vitsenapen. Vallmon har även under år 1943 i allmänhet haft tämligen normalt bestånd och icke angripits av svamp, vilket vissa år varit fallet. Man torde därför även av detta växtslag kunna påräkna ungefär samma fröskörd som föregående år. Under år 1943 har av obelin huvudsakligen odlats sådant av La Platatyp, s. k. egentligt ol,jelin. Därav torde man kunna påräkna något högre skörd än föregående år.

På grund av det gynnsamma skördeutfallet för vinterraps var intresset för odling härav mycket stort hösten 1943, trots att garantipriset sänktes från 1 krona till 80 öre per kilogram. Odlingen härav ökade också från cirka 4 900 hektar hösten 1942 till över 13 700 hektar eller med icke mindre än 280 procent.

Rörande inriktningen av odlingen av hår i f r å g a v arande växter har i promemorian anförts följande.

Oljeväxtodling har nu bedrivits i Sverige så länge, att man hunnit förvärva viss erfarenhet rörande vilka jordar, som bäst lämpa sig för de olika växterna, samt om odlingsteknik o. dvl. Behovet av särskilt högt pris för att stimulera till odling av oljeväxter bör därför numera vara avsevärt mindre än vad fallet var under de första år, sådan odling förekom. Den redan påbörjade successiva sänkningen av garantipriserna synes därför böra fortsättas även under år 1944. Prissänkningen bör dock för ar 1944 icke bliva alltför stor, ty i sådant fall kan risk föreligga, att odlingen av oljeväxter blir mindre än önskvärt vore.

Under år 1943 bibehöll vitsenapen sin dominerande ställning, även om vårrapsodlingen ökade högst väsentligt. En ännu kraftigare ökning av sistnämnda växtslag på vitsenapens bekostnad är emellertid önskvärd, särskilt sedan man nu konstaterat, att vårraps lämnat något högre medelhektaravkastning än vitsenap, trots de svåra påfrestningar i form av angrepp av rapsbaggar och andra skadedjur, för vilka vårrapsen under år 1943 utsatts. Då oljehalten i vårrapsfrö är avsevärt högre än i vitsenapsfrö, måste vårraps därför anses vara betydligt värdefullare än vitsenap såsom oljeväxt. Även om vårraps och vitsenap i första hand böra ifrågakomma till odling bland vårsådda oljeväxter, är odling av vallmo och obelin dock på vissa arealer önskvärd, särskilt med hänsyn till att dessa båda oljeväxter med fördel kunna odlas inom större delen av Svea- och Götaland, medan vårraps och lill viss grad även vitsenap huvudsakligen odlas i sydligaste delarna av Götaland samt på Öland och Gotland.

Beträffande de priser, som böra gälla för 1944 års odlingar bär i promemorian anförts följande.

1 betraktande av den större erfarenhet, jordbrukarna nu vunnit angående oljeväxtodlingens praktiska utförande m. m., bör en ytterligare sänkning av priset på frö av de vårsådda oljeväxterna vara motiverad. I fråga örn vitsenap bör denna prissänkning dock icke bliva lika .stor som för de övriga, eftersom det senast tillämpade priset på frö av vitsenap i förhållande till produktionskostnaden är lägre än priset för övriga oljeväxter.

För att under år 1944 kunna få till stånd en oljeväxtodling, som tillsammans med vinterraps blir av minst samma omfattning som år 1943, synas i anslutning till det anförda följande garantipriser för vårsådda oljeväxter vara lämpligt avvägda, nämligen för vårrapsfrö 75 öre per kilogram, för vitsenapsfrö 65 öre per kilogram, för vallmofrö 1 krona 10 öre per kilogram.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

för linfrö 80 öre per kilogram och för liampfrö 1 krona 5 öre per kilogram. Även örn någon nämnvärd odling av sojabönor och solros icke kan påräknas, synas dock garantipriser böra fastställas jämväl för dessa växtslag liksom fallet varit under de senaste åren. För sojabönor föreslås ett pris av 1 krona 40 öre per kilogram och för solrosfrö 1 krona 10 öre per kilogram.

De för år 1944 föreslagna prisgarantierna för olika fröslag i jämförelse med 1941—43 års priser framgå av följande sammanställning.

I anslutning till sammanställningen har i promemorian framhållits följande.

Såsom äv sammanställningen framgår, ha garantipriserna föreslagits sänkta med 10 å 15 öre per kilogram. I detta sammanhang bör anmärkas, att de för 1944 års vårodling föreslagna priserna avses skola gälla frö med 18 procent vattenhalt, d. v. s. samma vattenhalt som låg till grund för de på hösten 1943 fastställda priserna på vinterraps.

Hittills ha några nämnvärda partier hampfrö icke använts för framställning av olja, utan hela den myckenhet, som producerats inom landet, har åtgått till utsäde och de sämre kvaliteterna till fågelföda. Därest hampodlingen skulle komma att öka år 1944, kunna emellertid vissa kvantiteter hampfrö antagas komma till användning för oljeutvinning. Garantipris för hampfrö synes därför önskvärt även för år 1944. Med hänsyn till hampans låga fröavkastning (200 å 300 kilogram per hektar) och förhållandevis höga produktionskostnader synes garantipriset för år 1944 böra fastställas till 1 krona 5 öre per kilogram.

För innevarande regleringsår ha gällt två olika garantipriser, av vilka det ena tillämpats vid leverans av fröet före och det andra fr. o. m. den 10 september. Därmed avsågs att förlänga leveranstiden så, att icke alltför stora kvantiteter frö skulle komma att levereras på en gång, då i så fall risk förelåg, att fröets torkning icke skulle medhinnas så snabbt som erfordras. Emellertid har torkningskapaciteten numera utbyggts så kraftigt, att någon dylik risk icke föreligger, därest oljeväxtodlingen år 1944 skulle få ungefär samma omfattning som under år 1943. De motiv, som föranlett tillämpandet av lägre garantipriser före den 10 september, kunna alltså icke längre åberopas, och det synes därför lämpligt, att nu endast ett garantipris fastställes för varje fröslag. Ett mindre antal odlare bär hittills varje år brukat lägga in sin skörd av oljeväxter otröskad i lador för tröskning under vintern. Fröet från dylika odlingar blir av bättre kvalitet, varför utsädesbeho-

Kungl. Maj.ts proposition nr 199. ‘

vel av respektive fröslag i stor utsträckning täckts nied dylikt frö. lid ar därför önskvärt, att en del av oljeväxtskörden även i fortsättningen inbärgas i lada. Då emellertid skördens tillvaratagande på detta sätt fordrar en del extra arbete och kostnader utöver de vid gängse skördesätt — tröskning på fältet -—• normala, synes det skäligt, att ett visst pristillägg, förslagsvis 5 öre per kilogram, får tillämpas för vara, som levererats efter ett viss datum på hösten. Detta datum bör väljas så sent på året, att man bar garanti för att oljeväxterna verkligen blivit inbärgade.

Beträffande priset på vinterraps, har i promemorian framhållits, att då möjlighet ännu icke förelåge att bilda sig någon bestämd uppfattning örn behovet av vinterrapsodling för produktionsåret 1944—45, det icke vöre lämpligt att redan nu definitivt fastställa priset på frö av sådan raps. I stället borde — liksom fallet var år 1943 —- endast fastställas det högsta garantipiis föi vinterrapsfrö, som kunde komma att tillämpas leir 1944 ars höstodling. Enär det avsåges, att den under år 1943 bildade Sveriges oljeväxtodlares centi alförening skulle övertaga Svenska spannmalsaktiebolagets hittillsvarande uppgifter att från odlarna uppköpa oljeväxtfrö samt ombesörja torkning av fröet m. m., borde kostnaderna för detta arbete, vilka beräknats uppgå till 7 öre per kilogram nedtorkad och till oljefabrikerna levererad vara, inräknas i garantipriset. Med beaktande härav och da betydligt större erfarenhet numera vunnits örn rapsodlingens utförande än tidigare, samt medelhektarskördarna under de båda sista åren blivit högre än beräknat, syntes högsta priset kunna fastställas till 95 öre per kilogram till 9 procent vattenhalt nedtorkad och till oljefabrikerna levererad vara. Ifrågavarande högsta pris av 95 öre per kilogram, vilket i realiteten motsvarade 77 öre per kilogram för frö med en vattenhalt av 13 procent och enligt den hittills tillämpade prissättningsmetoden, torde böra gälla endast lör den händelse matfettssituationen, då kontraktsteckningen bleve aktuell under sommaren 1944, till följd av skärpning i det allmänna läget bedömdes sådan, att en ytterligare utökning av oljeväxtodlingen tedde sig önskvärd. Skulle däremot en dylik skärpning vid nämnda tidpunkt icke vara för handen, borde priset på vinterraps avvägas i relation till det nu föreslagna vårrapspriset.

I fråga örn de ifrågasatta priserna har i promemorian vidare anförts.

Samtliga föreslagna priser med undantag av priset för vinterraps avse fröer med en vattenhalt av 18 procent och i övrigt av viss bestämd kvalitet, normalkvalitet. Fastställandet för de olika fröslagen av normalkvaliteter och prisregleringsskalor med hänsyn till lägre eller högre vattenhalt än 18 procent och med hänsyn till renhetsgrad torde böra få ankomma på livsmedelskommissionen.

I promemorian har härjämte framhållits, att de föreslagna priserna, förutom normal riskersättning, endast innelaltade obetydlig mei inkomst i förhållande till produktionskostnaden. Med hänsyn härtill borde den fortsatta oljeväxtodlingen lämpligen undantagas från krigskonjunkturbeskaltning. Det vöre nämligen eljest att befara att den relativt höga krigskonjunkturskatt, sorn odlarna påförts för tidigare odlingar och som beräknats på grundval av de äldre, relativt höga priserna, i annat fall bomme att medföra icke önsk-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

varda verkningar på omfattningen av 1944 års odling. På samma sätt som föregående år borde det åligga vederbörande organ att tillse, att oljeväxtodlingen icke finge sådan omfattning att den inkräktade på odlingen av andra för landets försörjning betydelsefulla produkter.

Vad angår organisationen av odlingen av bär ifrågavarande kulturväxter har i promemorian anförts följande.

Hittills bar Svenska spannmålsaktiebolaget årligen fått i uppdrag att teckna kontrakt nied odlaresammanslutningar eller nied odlare direkt örn odling av vederbörande oljeväxtslag på viss i kontraktet angiven areal. Vidare har spannmålsbolaget ombesörjt torkning, mottagning lii. m. av fröet vid torkanläggningarna samt viss del av transporten till dessa anläggningar jämte liela transporten från torkanläggning till oljefabrik. Detta arrangemang har varit synnerligen ändamålsenligt under oljeväxtodlingens första år och har fungerat oklanderligt. Emellertid torde oljeväxtodlingen böra organiseras på annat sätt under normala förhållanden. Därför kan det vara av vikt att påbörja omorganisationen redan från och nied år 1944. Man hade från början tänkt sig organisationen av oljeväxtodlingen efter mönster från sockerbetsodlingen på så sätt, att oljefabriken^ upprättade en gemensam organisation med uppgift att teckna kontrakt nied odlarna samt att handhava mottagning och torkning av fröet o. s. v. Då emellertid oljefabrikerna ännu icke torde vara benägna alt uppbygga härför erforderlig organisation, bär livsmedelskommissionen i stället sökt kontakt med Sveriges oljeväxtodlares centralförening, som även förklarat sig villig övertaga spannmålsbolagets hittillsvarande uppgifter rörande oljeväxtodlingen. Ett avtal härom torde lämpligen böra upprättas mellan livsmedelskommissionen och centralföreningen. Ifrågavarande förenings arbetsuppgifter torde enligt detta avtal böra fastställas sålunda:

1) Centralföreningen tecknar kontrakt med odlarna örn odling av oljeväxter i den omfattning, statsmakterna anse önskvärt. Föreningen äger liksom föregående år av odlare uttaga 1 krona 50 öre för varje påbörjat halvt hektar odlade oljeväxter såsom ersättning för kontraktsteckningen. Kontraktsformulär upprättas av centralföreningen i samråd med livsmedelskommissionen.

2) Centralföreningen uppköper från vederbörande odlare allt skördat frö till fastställda priser med reglering efter kvalitet.

3) Centralföreningen ombesörjer bland annat torkning av det inköpta fröet ned lill den vattenhalt, som högst bör få förekomma vid lagring av fröet, och träffar avtal om torkning med lämpliga torkfirmor.

4) Centralföreningen försäljer det torkade fröet till oljefabrikerna efter av livsmedelskommissionen uppgjord plan för fröets fördelning på olika oljefabriken Fröet levereras fritt ombord tork eris närmaste kajplats eller fritt å järnvägsvagn torkeris närmaste järnvägsstation. Hamnavgift erlägges av köparen. Oljefabrik betalar fröet efter samma priser, som skola gälla vid uppköpen från odlare av frö av normal kvalitet med tillägg av dels den överenskomna ersättningen för arbetet med torkning av fröet m. m., och dels ersättning för kvalitetsförbättring av fröet enligt de fastställda prisregleringsskalorna för vattenhalt och renbet.

5) Oljefabrikerna böra, liksom fallet varit innevarande regleringsår, av kommissionens clearingkassa för fettvaror erhålla ersättning för den förlust, sorn uppkommer genom att de få betala ett högre pris för fröet än som motsvarar det fastställda clearingpriset på olja.

Ersättning till Sveriges oljeväxtodlares centralförening för nämnda åtaganden med avseende å torkning av fröet m. m. torde böra bestämmas till 7 öre per kilogram nedtorkad, till oljefabrikerna levererad frömängd. Denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

ersättning motsvarar i tillämpliga delar Svenska spannmålsaktiebolagets hittillsvarande kostnader härför.

Från och med produktionsåret 1944/45 torde föreningens kostnader för torkning, transport o. dyl. böra ingå i produktionskostnadskalkylen för oljeväxtfrö och sålunda inräknas i det garantipris, som enligt statsmakternas beslut skall erläggas av oljefabrikerna.

Därest centralföreningen på grund av oförutsedda omständigheter icke kan fullgöra berörda arbetsuppgifter för år 1944, synes Svenska spannmålsaktiebolaget såsom hittills varit fallet böra handhava oljeväxtodlingens organisation under överinseende av livsmedelskommissionen.

I promemorian rörande finansieringen av inköpen av svenskt oljeväxtfrö har anförts bland annat följande.

Hittills har Svenska spannmålsaktiebolaget inköpt oljeväxtfröet från odlarna och enligt bestämmelse i odlingskontrakten betalat fröet inom 30 dagar efter fullgjord leverans. Därefter har fröet torkats och så småningom levererats till oljeslagerierna för bearbetning. Då under år 1941 fröet levererades till oljeslagerierna försåldes det icke till dessa, utan det endast bearbetades av oljeslagerierna för spannmålsbolagets räkning. Spannmålsbolaget finansierade följaktligen hela verksamheten till den tidpunkt, då likvid för de ur fröet framvunna och försålda produkterna redovisades till bolaget av oljeslagerierna och då livsmedelskommissionen slutligen genom clearingkassan för fettvaror ersatte bolaget för dess förlust på verksamheten. Under åren 1942 och 1943 har systemet ändrats så tillvida, att äganderätten till fröet —- i varje fall formellt — genom försäljning av fröet till oljeslagerierna överflyttats på dessa. Spannmålsbolaget har nämligen under ifrågavarande bägge år enligt överenskommelse utfärdat fakturor till oljeslagerierna å det lill dem levererade fröet. Då det genom oljeväxtodlingens ökning kommit att röra sig om betydande försäljningsbelopp och dessutom försörjningsläget beträffande fettvaror tillåtit en viss beredskapslagring har överenskommelse samtidigt träffats mellan livsmedelskommissionen och oljeslagerierna med innebörd, att oljeslagerierna erhålla förskott ur clearingkassan för fettvaror i och för likvidering av de från spannmålsbolaget mottagna fakturorna. Härigenom har finansieringen av inköpskostnaderna för fröet kunnat ske, utan att oljeslagerierna nödgats anskaffa härför erforderligt kapital, varjämte räntekostnaderna och därmed statens förlust på verksamheten kunnat nedbringas. De i clearingkassan tillgängliga medlen lia emellertid icke räckt till täckande av samtliga spannmålsbolagets fakturor till oljeslagerierna.

Den antydda utvecklingen nödvändiggör, att för finansieringen av 1944 års oljeväxtskörd andra anordningar måste träffas än de hittills tillämpade. Härvid har man, enligt kommissionens mening, att välja mellan tre alternativ.

1) Clearingkassan för fettvaror erhåller statsmedel till rörelsekapital i den utsträckning, som erfordras för likvidering av hela värdet av oljeväxtskörden. Örn man för år 1944 räknar nied ungefär lika stor skörd som under år 1943 niell med de av kommissionen föreslagna reducerade garantipriserna, skulle för likvidering av hela skörden erfordras ett betydande belopp. Rörelsekapitalet är avsett alt återbetalas i den mån likvid ingår till clearingkassan för värdet av de försålda produkterna ur fröet.

2) Fröet överföres i Svenska spannmålsaktiebolagets ägo intill den tidpunkt, då del kan bearbetas av oljeslagerierna.

3) överenskommelse träffas med oljeslagerierna, all dessa själva finansiera inköpen.

10 Kungl. Maj-.ts proposition nr 199.

Ur principiell synpunkt vore det, enligt kommissionens mening, att föredraga att överlåta finansieringen åt oljeslagerierna, ty därigenom skulle man redan nu ernå en lösning av problemet, vilken framför allt vid en eventuellt fortsatt odling av oljeväxter efter kriget skulle vara den mest naturliga. Oljeslagerierna ha dock redan investerat betydande belopp i importerade råvaror, och även om de trots detta skulle kunna anskaffa tillräckliga medel för täckande av inköpskostnaden för det svenska oljeväxtfröet, torde härvid icke kunna undvikas, att räntekostnaderna bliva högre, än om medlen ställas till förfogande av staten. Emellertid ha underhandlingar upptagits med representanter för de största oljeslageriintressena angående en eventuell finansiering genom oljeslageriernas försorg av den svenska oljeväxtskörden under år 1944. Härvid har kommissionen ställt i utsikt en förräntning av det investerade kapitalet med högst 4 procent.

I fråga om de två första alternativen torde den lösningen ligga närmast till hands, att Svenska spannmålsaktiebolaget, som handhar inköp och lagring av spannmål m. m., även vid finansieringen av oljeväxtskörden representerar statsverket. Ur andra praktiska synpunkter skulle det däremot vara att föredraga, att kommissionen, som genom clearingkassan för fettvaror övervakar redovisningen beträffande fröets bearbetning m. m. och beräkningen av de förluster på verksamheten, som skola täckas av clearingkassan, även sattes i stånd att finansiera fröinköpen, örn nu detta skall behöva ske med tillhjälp av statsmedel.

Om det blir verklighet av den framförda tanken på en omorganisation, syftande till att Sveriges oljeväxtodlares centralförening under år 1944 skall övertaga spannmålsbolagets hittillsvarande uppgifter rörande oljeväxtodlingen, kommer detta ur finansiell synpunkt dessutom att medföra, att ifrågavarande förening under en viss period hösten 1944 behöver rörelsekapital för att kunna likvidera odlarnas fakturor inom föreskriven tid. I odlingskontrakten beträffande den under år 1943 sådda höstrapsen har nämligen liksom tidigare intagits den bestämmelsen, att odlarnas fakturor skola likvideras inom 30 dagar efter fullgjord leverans. Beträffande vårodlingen 1944 kunna däremot betalningsvillkoren fastställas till exempelvis 60 dagar, varigenom tillräcklig tid skulle vinnas att låta torka fröet, leverera det till oljeslagerierna och erhålla betalning för det, innan betalningsskyldigheten till odlarna skall fullgöras.

Livsmedelskommissionen bär i sin förenämnda skrivelse i anslutning till vad i berörda promemorior anförts uttalat i huvudsak följande.

Med hjälp av de stödåtgärder, som vidtagits från statens sida lia oljeväxtodlingarna under år 1943 ökat med cirka 70 procent till nära 30 000 hektar. Även under år 1944 torde en oljeväxtodling av ungefär samma omfattning vara önskvärd. För åstadkommande härav är stöd från statens sida erforderligt. De föreslagna odlarpriserna lia avvägts så, att oljeväxtodlingen beräknas kunna bibehållas i ungefär samma omfattning som under innevarande regleringsår. Av skäl som anförts i promemorian angående odlingen av oljeväxter under 1944 torde oljeväxtodlingen i fortsättningen böra undantagas från krigskonjunkturbeskattning. Skulle den ifrågasatta omorganisationen för år 1944 av handhavandet av oljeväxtodlingen kunna genomföras, måste Sveriges oljeväxtodlares centralförening beredas ersättning för sitt arbete med och sina kostnader för torkning, transporter m. m. av fröet. Denna ersättning torde böra bestämmas till 7 öre per kilogram nedtorkad, till oljefabrikerna levererad kvantitet frö. Ersättningen motsvarar Svenska spannmålsaktiebolagets beräknade kostnader för samma ändamål vid hittillsvarande organisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

11 I fråga örn m edelsbehovet under budgetåret 1 944/45 har i skrivelsen framhållits följande.

För finansiering av inköpen av oljeväxtfrö från odlarna synes kommissionen böra bemyndigas att, i den mån så prövas erforderligt, ställa förskott till förfogande från clearingkassan för fettvaror. Emellertid bör spannmålsbolaget, örn så befinnes lämpligt, för att underlätta finansieringen, kunna temporärt övertaga vissa hos oljefabrikerna lagrade partier oljeväxtfrö. Vid sådant förhållande synes någon medelsanvisning lil! förstärkning av clearingkassan icke erforderlig.

linder de senaste åren har Kungl. Maj:t årligen ställt medel lill förfogande för bestridande av viss del utav kostnaderna för Svenska spannmålsaktiebolagets arbete med oljeväxtodlingen, vissa hushållningssällskaps och fröodlareföreningars försöksverksamhet och propaganda på området samt till försöksverksamhet nied oljeväxter m. m. viel Sveriges utsädesförening i Svalöv. Även för budgetåret 1944/45 erfordras vissa medel för nämnda ändamål. Medelsbehovet detta år kommer givetvis att bliva beroende av hur oljeväxtodlingarna komma att organiseras. Örn spannmålsbolaget fortfarande skall handhava odlingen, erfordras cirka 35 000 kronor till bestridande av viss del av administrationskostnaderna för dess oljeväxtavdelning. Skulle däremot i promemorian föreslagen omorganisation kunna genomföras från och med våren 1944, bortfaller detta medelsbehov. Enligt livsmedelskommissionens uppfattning bör emellertid för budgetåret 1944/45 nämnda belopp av 35 000 kronor anvisas, enär det ännu icke är fullt säkert, om omorganisationen kan genomföras. Till växtförädlingsverksamhet vid Sveriges utsädesförening, erfordras fortfarande lägst 18 000 kronor och till försöksverksamhet och propaganda genom oljeväxtodlareföreningar synes ett anslag av 10 000 kronor böra utgå. För budgetåret 1944/45 skulle sålunda erfordras ett anslag av tillhopa cirka 63 000 kronor eller i runt tal 65 000 kronor.

Beträffande den förlust, som kan uppkomma på 1944 års oljeväxtodling, finner kommissionen det lämpligast, att denna, liksom fallet varit innevarande regleringsår, täckes med anlitande av clearingkassan för fettvaror.

Statens priskontroll nämnd har i utlåtande den 25 februari 1944 förklarat, att nämnden med hänsyn till osäkerheten i det allmänna försörjningsläget icke funnit skäl ifrågasätta en sänkning av de av livsmedelskommissionen föreslagna garantipriserna å inhemskt oljeväxtfrö. Härjämte har nämnden framhållit, att livsmedelskommissionens förslag att överflytta den av Svenska spannmålsaktiebolaget hittills ombesörjda organiseringen av oljeväxtodlingen till Sveriges oljeväxtodlares centralförening syntes sammanhänga med frågan örn den framtida oljeväxtodlingen i landet. I den mån detta vore fallet, ansåge sig nämnden icke kunna taga ställning till sagda spörsmål men ifrågasatte örn, med hänsyn till de uppgifter, som lämnats i den kommissionens skrivelse bilagda promemorian angående odlingen av oljeväxter under år 1944, tillräckliga skäl förelåge att från Svenska spannmålsaktiebolaget överflytta de bolaget i samband med oljeväxtodlingen åliggande uppgifterna. Mot övriga av kommissionen framförda förslag har nämnden icke haft något att erinra.

Ledamoten i priskontrollnämnden, lantbrukaren B. S. B. Norup, har uttalat skiljaktig mening i vad avser vissa delar av nämndens beslut i förevarande ärende och därvid anfört alt del utan ställningstagande till den framtida

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

oljeväxtodlingen — syntes riktigt att, då en odlareförening på detta område under synnerligen osäkra framtidsutsikter bildats, denna borde tilldelas rätten att handhava kontrakteringen av odlingen, torkningen och transporteringen av frö till fabrik. Denna förening vore särskilt lämpad härför, då den stöde i direkt kontakt med odlarna och åtagit sig att fullgöra de ifrågavarande tjänsterna till samma ersättning som Svenska spannmålsaktiebolaget hittills betingat sig.

Vidare har statens livsmedelskommission i skrivelse den 22 februari 1944 hemställt om bemyndigande att, i den mån så funnes önskvärt, föranstalta om inlösen av frö av andra oljeväxter än de i kommissionens skrivelse den 9 februari 1944 omförmälda till ett pris som med hänsyn till oljehalten i fröna motsvarar högst garantipriset för vårraps. Till stöd för denna hemställan har kommissionen framhållit, att en ny senapsväxt tillhörig arten Brassica juncea L införts till Sverige. I anledning härav hade inom kommissionen igångsatts vissa utredningar. Dessa torde dock ej kunna avslutas så snart, att resultatet av desamma kunde underställas årets riksdag i samband med prövningen av stöd åt odlingen av de i nyssnämnda skrivelse den 9 februari 1944 åsyftade oljeväxterna. Det syntes emellertid kommissionen önskvärt, att denna omständighet ej skulle behöva föranleda, att odlingen av ifrågavarande senapsart, därest densamma i och för sig funnes värd att stödja, skulle behöva lämnas utan stöd under innevarande år.

Jag torde här få anmäla, att lantbruksstgrelsen i skrivelse den 9 oktober 1943 i samband med äskande av medel till bidrag till Sveriges utsädesförening tillika hemställt örn anvisande av ett belopp av 18 000 kronor för fortsättande av förut berörda förädlingsarbeten med oljeväxter m. m.

Åtgärder för stödjande av odling av bruna bönor.

Vid 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) beslöts att odlingen av bruna bönor skulle stödjas genom s. k. kontraktsodlingar. Statens livsmedelskommission skulle genom Svenska spannmålsaktiebolaget träffa överenskommelse med innehavare av utsäde örn odling, därvid odlarna skulle förbinda sig att mot ett pris av 75 öre per kilogram överlåta skörden till staten. Under år 1941 erhöll odlingen av bruna bönor icke stöd i annan form än att införseln reglerades i anslutning till produktionskostnaderna. Bestämmelser om importen av bruna bönor finnas upptagna i kungörelse den 14 mars 1941 (nr 21).

För stödjande under år 1942 och 1943 av odlingen av bruna bönor fastställdes (prop. nr 138/1942 och nr 177/1943; r. skr. nr 158/1942 och nr 177/ 1943) ett inlösningspris av 90 kronor per deciton.

I skrivelse den 26 november 1943 har statens livsmedelskommission anfört följande.

Tack vare den fastställda prisgarantien har odlingen av bruna bönor successivt ökat från en obetydlig omfattning före krigsutbrottet till omkring 2 000 hektar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

13 Med hänsyn lill bruna bönornas betydelse ur folkförsörjningssynpunkt på grund av deras boga balt av äggvita synes om möjligt ytterligare ökning avodlingen härav böra åstadkommas. Därför synes inlösningspris för bruna bönor böra fastställas även för 1944 års skörd. Med hänsyn till den osäkerhet beträffande skörderesultatet, som fortfarande råder beträffande fältmässig odling av bruna bönor, synes någon sänkning av inlösningspriset icke motiverad. För denna produkt bör alltså garantipriset även för år 1944 uppgå till 90 kronor per deciton. Anmärkas må, att bruna bönor av innevarande års skörd lagts under beslag, varvid priserna vid överlåtelse från odlarna enligt regleringsbestämmelserna fastställts till 100 kronor per deciton.

Med stöd av det anförda hemställes, att åtgärder vidtagas för stödjande under år 1944 av odlingen av bruna bönor i huvudsaklig överensstämmelse med den under år 1943 gällande inlösningsgarantien. Inlösningspriset synes böra fastställas till 90 kronor per deciton, dock att Kungl. Maj:t synes böra äga befogenhet att justera nämnda inlösningspris, därest så skulle visa sig erforderligt med hänsyn till en eventuell ökning eller minskning av produktionskostnaderna.

Statens priskontrollnämnd tiar i avgivet utlåtande den 11 december 1943 tillstyrkt den gjorda framställningen om garantipris på bruna bönor.

Under den nu pågående krisen lia statsmakterna i flera olika avseenden DeparUmeruslämnat odlingen av oljeväxter ett kraftigt stöd. Detta stöd har bidragit till 'Wailit inom landet uppkommit en omfattande odling av oljeväxter, vilken i icke oväsentlig grad underlättat försörjningen med fettämnen och kraftfodermedel. Även under år 1944 synes det nödvändigt att upprätthålla stödåtgärder av i huvudsak samma natur som de hittills tillämpade. Sålunda synes jämväl i fråga örn den odling som kommer till stånd under år 1944 böra garanteras ett visst pris per kilogram vårodlat oljeväxtfrö medan i fråga om vinterrapsfrö bör fastställas ett högsta garantipris. I enlighet med livsmedelskommissionens förslag torde i garantipriset för vinterraps av 1945 års skörd böra inräknas kostnaderna för torkning av fröet m. m. Vad angår garantiprisernas storlek torde såsom livsmedelskommissionen föreslagit vissa njedsättningar i dessa vara befogade i betraktande av den större erfarenhet, som odlarna nu vunnit beträffande oljeväxtodlingens praktiska utförande m. m. Såsom jag framhöll i propositionen till 1943 års riksdag angående åtgärder till stödjande av oljeväxtodlingen synes önskvärt, att priserna så småningom anpassas till de vid andra odlingar gällande priserna så att om möjligt även under normala förhållanden odlingar av ifrågavarande kulturväxter kunna upprätthållas. I fråga örn prissänkningen på vitsenap torde denna dock icke böra bliva av motsvarande storlek som för övriga oljeväxter med hänsyn till att det senast tillämpade priset på frö av vitsenap i förhållande till produktionskostnaderna är lägre än priset för andra oljeväxter. I anslutning lill vad kommissionen föreslagit torde endast ett garanlipris böra fastställas för varje växtslag. Det skäl som förra året föranledde fastställandet av två olika garantipris, nämligen den bristande torkningskapaciteten hos mottagarna av fröleveranserna, torde numera icke föreligga, sedan torkningskapaciteten väsentligt utvidgats. Ett pristillägg av förslagsvis 5 öre per kilogram frö synes dock av den av kommissionen åberopade anledningen böra få utgå

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

vid leverans efter visst datum. I fråga örn garantiprisernas storlek kan jag ansluta mig till kommissionens förslag. Garantipriserna per kilogram vårsått frö med 18 procent vattenhalt torde alltså böra fastställas till 75 öre för frö av vårraps, 65 öre för frö av vitsenap, 1 krona 10 öre för frö av vallmo, 80 öre för frö av lin, 1 krona 5 öre för frö av hampa, 1 krona 40 öre för sojabönor samt 1 krona 10 öre för frö av solros. Garantipriset för frö av vinterraps synes icke böra överstiga 95 öre per kilogram till 9 procent vattenhalt nedtorkad och till oljefabrik erna levererad vara. Statens livsmedelskommission torde vidare böra bemyndigas att, i den mån så finnes önskvärt, föranstalta om inlösen av frö av andra oljeväxter än de förut nämnda till ett pris som med hänsyn till oljehalten i fröna motsvarar högst garantipriset för vårraps. Även under innevarande år torde statsmakterna böra tillse, att odlingen av oljeväxter icke får sådan omfattning att den inkräktar på odlingen av andra för landets försörjning betydelsefulla produkter. Frågan huruvida oljeväxtodlingen bör undantagas från krigskonjunkturbeskattning torde i annat sammanhang komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Organisationen av oljeväxtodlingarna synes i enlighet med kommissionens förslag om möjligt böra handhavas av Sveriges oljeväxtodlares centralförening. Till bestridande av föreningens kostnader för torkning och transport av fröet lii. m. synes föreningen böra erhålla en ersättning av 7 öre per kilogram nedtorkad, lill oljefabriken^ levererad frömängd, vilken ersättning motsvarar Svenska spannmålsaktiebolagets beräknade kostnader för samma ändamål. Denna ersättning är inräknad i det föreslagna garantipriset för vinterraps men icke i garantipriserna för de vårodlade oljeväxterna. Därest föreningen icke skulle kunna fullgöra nyssnämnda uppgifter, synes organisationen av odlingen på sätt hittills skett tillsvidare böra även under år 1944 handhavas av Svenska spannmålsak ti ebolage t.

Vad angår medelsanvisningen för ifrågavarande ändamål har livsmedelskommissionen hemställt, att för budgetåret 1944/45 måtte anvisas ett anslag av 65 000 kronor till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter. Med hänsyn till att det ännu är ovisst huruvida den av mig förordade organisationen av oljeväxtodlingen skall kunna genomföras redan innevarande år anser jag mig kunna tillstyrka att ett belopp av omkring 35 000 kronor även för nästa budgetår beräknas för bestridande av viss del av kostnaderna för Svenska spannmålsaktiebolagets oljeväxtavdelning. Liksom föregående år torde från ifrågavarande anslag ett belopp av 18 000 kronor få ställas till Sveriges utsädesförenings förfogande för försöksverksamheten med oljeväxter m. m. Därjämte torde ett belopp av omkring 10 000 kronor få anvisas för försöksverksamhet och propaganda genom oljeväxtodlareföreningar. I enlighet med vad sålunda anförts torde förevarande anslag upptagas till samma belopp som för löpande budgetår eller 65 000 kronor. För finansiering av inköpen av oljeväxtfrö från odlarna torde livsmedelskommissionen böra bemyndigas att, i den mån så prövas erforderligt, ställa förskott till förfogande från clearingkassan för fettvaror. I enlighet med vad

Kungl. Majlis proposition nr 199.

kommissionen anfört synes spannmålsaktiebolaget för att underlätta finansieringen av inköpen av svenskt oljeväxtfrö böra i mån av behov temporärt övertaga vissa hos oljefabrikerna lagrade partier oljeväxtfrö. Någon förstärkning av clearingkassan torde under sådana förhållanden icke vara behövlig. Såsom kommissionen framhållit torde den förlust, som kan komma att uppstå i anslutning till 1944 års oljeväxtodling, böra, liksom fallet varit under år 1943, täckas med anlitande av kommissionens clearingkassa för fettvaror.

Beträffande odlingen av bruna bönor biträder jag livsmedelskommissionens förslag, att ett inlösningspris av 90 kronor per deciton fastställes. Såsom kommissionen föreslagit torde dock Kungl. Maj:t böra äga befogenhet att justera nämnda inlösningspris, därest så skulle visa sig erforderligt med hänsyn till ökning eller minskning i produktionskostnaderna.

Bemyndigande torde böra inhämtas av riksdagen att vidtaga åtgärder för stödjande av odlingen av här ifrågavarande kulturväxter i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag nu förordat. Jag förutsätter, att, därest några större förskjutningar i krisläget skulle inträffa, Kungl. Maj:t må äga befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, att stöd för odling av de i det föregående omförmälda kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med av mig uppdragna riktlinjer;

2) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av od-

lingen av vissa kulturväxter för budgetåret 1944/45 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av ................................ kronor 65 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Per Eldin.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Bilaga.

P. M.

angående kostnaderna för framställning av olja ur inhemskt oljeväxtfrö i jämförelse med anskaffningskostnaden för importerade

oljor m. m.

I kostnaden för framställning av oljor ur inhemskt oljeväxtfrö ingå följande element:

a) inköpskostnad för fröet,

b) kostnad för fröets torkning, rensning, transport till torkerier och oljeslagerier etc.,

c) kostnad för bearbetning,

d) avdrag för värdet av fodermjöl eller foderkakor, som framkomma, då oljan extraheras eller pressas ur fröet.

Kostnaden för olja ur olika växtslag varierar dessutom med det procentuella innehållet olja i fröet, på grund av att det framkomna fodret har ett lägre försäljningsvärde än oljan. I de kalkyler, som ligga till grund för nedan angivna framställningskostnader för olja ur svenskt frö, har på grundval av de erfarenheter, som vunnits vid tidigare bearbetning av olika fröslag, det procentuella oljeinnehållet i frö, som nedtorkats till cirka 9 procent vattenhalt, antagits utgöra följande:

rapsfrö.................................. 37’5 procent

vitsenapsfrö.............................. 26'5 >

vallmofrö................................ 35 »

linfrö.................................... 30 »

Fodervärdet har beräknats efter 50 öre per kilogram, d. v. s. samma pris, som Svenska spannmålsaktiebolaget enligt överenskommelse erlagt till oljeslagerierna för foder ur svenskt oljeväxtfrö av 1943 års skörd. Kalkylerna, vilka begränsats till de viktigaste oljeväxterna, nämligen raps, vitsenap, vallmo och oljelin, ha vidare baserats på de garantipriser, som föreslagits av livsmedelskommissionen för under år 1944 vårsådda oljeväxter, och vilka för olika frösorter med 18 procent vattenhalt utgöra följande:

rapsfrö.......................... 75 öre per kilogram

vitsenapsfrö..................... 65 » » »

vallmofrö....................... 110 » » »

linfrö .......................... 80 » » »

Under nu angivna förutsättningar, kan kostnaden för framställning av olja ur svenskt oljeväxtfrö beräknas till följande belopp:

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

rapsolja.................... Kronor 1: 94 per kilogram

vitsenapsolja................ » 2: 10 » »

vallmoolja.................. » 3: 18 > »

linolja...................... » 2:51 » »

Kostnaden för import västerifrån under år 1943 av jämförbara importerade flytande oljor för margarinfabrikation (solrosolja, cottonolja, jordnötsolja etc.) samt för inom landet framställd dylik olja ur importerade råvaror (solroskärnor, jordnötter etc.) kan genomsnittligt beräknas till 1 krona 38 öre per kilogram. Värdet av det ur råvarorna framkomna fodret har härvid ansetts utgöra 30 öre per kilogram, vilket motsvarar vad Svenska spannmålsaktiebolaget erlagt och alltjämt erlägger för foder, som framkommer vid extraktion eller pressning av importerade margarinråvaror. Örn man, för att ernå bättre jämförelse med kostnaden för svensk olja, i stället för 30 öre per kilogram för fodret även beträffande de importerade råvarorna räknade med 50 öre per kilogram, skulle den genomsnittliga kostnaden för importerad olja och olja ur importerade råvaror reduceras till 1 krona 24 öre per kilogram.

En viss del av råvarorna för hushållsmargarinet utgöres för kvalitetens skull av importerade icke flytande produkter, såsom kokosolja, babassuolja och palmkämolja. Även om dessa varuslag i kvalitetshänseende icke kunna ersättas av inhemsk olja, lämnas här uppgift om anskaffningskostnaden. För importen under år 1943 av dylika oljor och av oljor ur råvaror för dessa (copra, babassukärnor och palmkämor), kan den genomsnittliga anskaffningskostnaden per kilogram olja beräknas till 1 krona 59 öre. Vid ett antaget fodervärde av 50 öre per kilogram, skulle den genomsnittliga kostnaden reduceras till 1 krona 47 öre per kilogram olja.

Importen av linolja är ytterst obetydlig. Importen sker så gott som uteslutande i form av linfrö. Kostnaden för linolja ur frö, importerat under år 1943, utgjorde cirka 1 krona 37 öre per kilogram. Värdet av de vid pressningen framkomna linkakorna har härvid beräknats till 25,5 öre per kilogram, vilket motsvarar priset vid försäljning av linkakor till Svenska spannmålsaktiebolaget. Vid ett antaget fodervärde av 50 öre per kilogram skulle kostnaden per kilogram linolja reduceras till 85 öre.

De här ovan gjorda kostnadsberäkningarna gälla rå olja. Hänsyn har sålunda icke tagits till kostnader för raffinering och eventuell härdning av råoljan. Icke heller har inberäknats kostnader för lagring, räntor, transporter från oljeslagerier till margarinfabriker etc. Ur jämförelsesynpunkt äro nämligen dessa kostnader icke av intresse, enär de i ungefär samma omfattning drabba såväl importerade som inhemska produkter.

Stockholm den 9 februari 1944.

Statens livsmedelskommission Byrån för prisclearing m. m.

NILS ENG

Bihang till riksdagens protokoll Idit. 1 sami. Nr 199.