angående anslag till statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

1 Nr 99.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter; given Stockholms slott den 18 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GGUSTAF.

Axel Hubbestad.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför föredraganden, statsrådet Rubbestad:

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, p. 73 och 74) föreslogs, att forslagsanslagen till avlöningar och omkostnader för statens fattigvårdsoch barnavårdskonsulenter i avbidan på särskild proposition skulle upptagas med allenast beräknade belopp, nämligen med 66 800 och 40000 kronor, motsvarande de för löpande budgetår anvisade anslagsbeloppen.

Sedan trugan om möjligheterna att bereda nämnda konsulenter familje- Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 99. sxs u

2 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

pensionsrätt nu varit föremål för närmare prövning, anhåller jag att få återkomma till ifrågavarande anslagsäskanden.

1. Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter: Avlöningar, förslagsanslag.

Kungl. Majit har den 5 maj 1939 fastställt följande avlöningsstat för statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Lön, tjänstgöringspenningar och i förekommande fall ortstillägg, förslagsvis.......... kronor 41 150

Avlöningsstat-

Anm. 1. Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare

OOU iSAUUUl. .

2. För det fall. att konsulent åtnjuter håda de för befattningen uppförda ålderstillaggen, skall det pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor och således avlöningen, oberäknat i förekommande fall utgående ortstillägg, till honom utgå med 5 300 kronor.

3. Ortstillägg utgår till konsulenterna i första (Stockholm), femte (Göteborg), åttonde (Östersund) och nionde (Luleå) distrikten.

b. Åldersfcillägg, förslagsvis .................... kronor 6 000

c. Yikariatsersättningar m. m., förslagsvis.... * 5 450 kronor 52 600

2. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie

tjänstemän:

a. Expensersättningar, förslagsvis ............ » 4 500

b. Tillfällig löneförbättring ........... » 9 700 » 14 200

Summa förslagsanslag kronor 66 800

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

I samband med fastställandet av ifrågavarande avlöningsstat lia meddelats vissa särskilda bestämmelser angående tillämpningen av staten (se statsliggaren s. 215).

Rörande den tillfälliga löneförbättringen för fattigvårds- oell barnavårdskonsulenterna har i kungl, brev den 7 maj' 1943 föreskrivits, att sådan löneförbättring utgår till den statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent, som är stationerad i Stockholm, med 1 320 kronor (varav 920 kronor skola anses såsom lön och 400 kronor såsom tjänstgöringspenningar), till vardera av de i Östersund och Luleå stationerade konsulenterna med 1 200 kronor (varav 840 kronor skola anses såsom lön och 360 kronor såsom tjänstgöringspenningar) samt till envar av övriga konsulenter med 1 000 kronor (varav 700 kronor skola anses såsom lön och 300 kronor såsom tjänstgöringspenningar).

Till de nu angivna avlöningsförmånerna kommer dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare vid oreglerade verk gällande grunderna samt kristillägg. Inklusive dyrtidstilläggen och andra tillägg kunna ersättningarna till konsulenterna jämte vikariatsersättningar för närvarande beräknas till sammanlagt omkring 91 000 kronor, kristilläggen oberäknade.

Befattningarna såsom statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter äro icke förenade med tjänste- eller familjepensionsrätt. Dock har tjänstepension genom framställningar till riksdagen (prop. nr 49/1932, 259/1937, p. 8, 262/1941, p. 1, och 65/1942, p. 1; riksd. skr. nr 227/1932, p. 39, 245/1937, 323/1941 och 88/1942) plägat utverkas åt konsulenter, som avgått från tjänsten efter uppnådd pensionsålder, 65 år. Yid bestämmandet av dylik pension har — i anslutning till vad som skulle ha gällt, därest befattningarna varit uppförda å ordinarie stat — såsom pensionsunderlag räknats med ett belopp av 4 752 kronor, motsvarande summan av grundlön och ålderstillägg, 4 000 kronor, efter omräkning till nyreglerad pension. För hel pension har brukat krävas 65 levnads- och 25 tjänstår. Befattningshavarna ha tillika såsom tjänstår plägat tillgodoräknas, utom tjänstetiden såsom fattigvårdsoch barnavårdskonsulenter, jämväl intill två tredjedelar av tid, varunder de före tillträdet av statstjänst utfört arbete i fattigvårdens och barnavårdens tjänst.

Riksdagen har även i några fall, där behov av understöd ansetts föreligga, beviljat pension åt änkor efter avlidna fattigvårds- och barnavårdskonsulenter (prop. nr 148/1930, p. 6; mot. I: 128 och 11:280/1934 och prop. nr 49/1941, p. 4; riksd. skr. nr 371/1930, p. 6, 276/1934 och 16/1941.) Pensionsbeloppen lia därvid fastställts till 900 kronor.

I en till chefen för socialdepartementet ställd V. P. M. den 19 juni 1943 har t. f. generaldirektören i socialstyrelsen K. J. Höjer hemställt örn övervägande av vilka åtgärder som kunde vidtagas för en förbättring av fattigvårds- och barnavårdskonsulenternas familjepensionsförliållanden och därvid bland annat framhållit följande.

Då i nuvarande situation icke torde kunna tagas något initiativ för placering av konsulenterna på ordinarie eller extra ordinarie stat, syntes deli enda utvägen vara att konsulenternas efterlevande genom ett allmänt ut-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

talande av riksdagen tillförsäkrades rätt till pension, oberoende av den ekonomiska ställningen. Den nu förekommande behovsprövningen borde alltså bortfalla och pensionsbeloppen vidare fixeras efter vissa grunder. Det vore ett uppenbart missförhållande, att befattningshavare med konsulenternas ställning och ansvar icke hade tryggheten att veta, att deras efterlevande med säkerhet kunde erhålla pension av statsmedel. Det syntes vara enastående att befattningar av ifrågavarande natur under så lång tid lämnats oreglerade. Det vore dessutom ett direkt statens intresse, att konsulenternas pensionsfråga snarast ordnades, så långt som detta för närvarande rimligen kunde ske. Socialstyrelsen hade sig bekant, att särskilt det ovissa läget i fråga örn familjepensionen föranlett kvalificerade krafter att ställa sig tvekande, huruvida de borde taga vikariat eller söka här ifrågavarande befattningar. Jämförbara kommunala befattningar på socialvårdens område syntes genomgående vara förenade med rätt till tjänste- och familjepension.

I utlåtande den 13 juli 1943 över denna framställning har statskontoret, föreslagit, att densamma icke måtte föranleda någon åtgärd. Det borde enligt ämbetsverkets mening icke komma i fråga att vid sidan av det statliga pensionssystemet tillskapa en särskild pensioneringsform, som i detta fall dessutom skulle komma att omfatta en ytterst fåtalig befattningshavargrupp.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria har sedermera frågan örn fattigvårds- och barnavårdskonsulenternas pensionsfrågor upptagits till närmare behandling. I promemorian anföres härom i huvudsak följande.

Frågan örn beredande av tjänste- och familjepensionsrätt åt fattigvårdsoch barnavårdskonsulenterna har tidigare varit föremål för övervägande, men spörsmålet örn ändrad anställningsform för konsulenterna har därvid ansetts icke böra upptagas till prövning i avbidan på slutförandet av utredningar rörande den sociala hjälpverksamhetens ordnande. Hinder torde dock icke i och för sig behöva möta mot att provisoriskt ordna pensionsförhållandena för nu berörda befattningshavare. Detta torde kunna göras utan att prövningen av deras framtida ställning inom socialvården därigenom föregripes. En dylik pensionsreglering synes lämpligen kunna ske enligt något av följande två alternativ.

Den ena möjligheten är att utan någon egentlig förändring av befattningshavarnas avlöningsförhållanden inordna dem under allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena. Detta kan ske genom beslut av Kungl. Majit med stöd av bestämmelserna i 1 § 2 mom. förstnämnda reglemente. Därvid erfordras, att befattningshavarna i fråga örn pensionsunderlag och pensionsavdrag hänföras till viss lönegrad. För bedömande av vilken lönegrad, som i så fall bör komma ifråga, må nämnas, att hel pension enligt de hittills av riksdagen för konsulenterna tillämpade pensioneringsgrunderna för närvarande uppgår till 6 922 kronor 56 öre för år. Örn befattningarna i pensionshänseende hänföras till någon av lönegraderna Eo 22 eller Eo 23, skulle tjänstepensionen för närvarande uppgå till 6 712 kronor 20 öre respektive 7 121 kronor 40 öre. Familjepensionsunderlaget i nämnda lönegrader är 2 040 respektive 2 148 kronor. Vidare må framhållas, att för nämnda lönegrader äro fastställda tjänstepensionsavdrag å 243 respektive 267 kronor och familjepensionsavdrag å 234 respektive 249 kronor. En lösning av pensionsfrågan enligt nu angivna riktlinjer skulle endast påkalla en ändring i avlöningsstaten med avseende å det nuvarande avdraget å lönen för pensionsavgift motsvarande belopp. Möjligen kunde därutöver övervägas, huruvida någon höjning av lönen borde genomföras för undvikande av kontant löneminsk-

5 Kungl. Maj-.ts proposition nr 99.

ning på grund av att pensionsavdragen skulle överstigao den hittillsvarande reduktionen med pensionsavgift motsvarande belopp. Å andra sidan skulle konsulenterna ju erhålla en betydande förbättring i avseende å familjepensionsrätten, en förmån, som ekonomiskt överstege höjningen av avdragen.

Det andra alternativet för provisoriskt lösande av konsulenternas pensionsfråga är att genomföra en lönereglering av deras tjänster på så sätt, att dessa ombildas till extra ordinarie befattningar och inordnas under civila icke-ordinariereglementet. Genom en sådan åtgärd bli befattningshavarna automatiskt underkastade bestämmelserna i allmänna tjänste- och familjepension sreglementena. En dylik lönereglering förutsättes emellertid erhålla provisorisk karaktär i avvaktan på resultatet av pågående utredningar örn socialvården, vilka kunna beröra konsulentorganisationen. Ett inordnande under nyssnämnda avlöningsreglemente bör följaktligen ske med utgångspunkt från att befattningshavarna inplaceras i den lönegrad, som närmast motsvarar deras nuvarande löneställning. Någon höjning av lönerna för ifrågavarande befattningshavare synes nämligen i nuvarande läge icke böra ifrågasättas. Yid övervägande av frågan örn lämplig lönegrad för konsulenterna vid inordnande under civila icke-ordinariereglementet torde även böra beaktas de uppgifter beträffande pensionsförhållandena, som lämnats i det föregående.

En jämförelse mellan begynnelse- och slutlöner enligt nuvarande bestämmelser samt löneställningen vid en inplacering i lönegraderna Eo 22 och Eo 23, vilka närmast syntes kunna komma ifråga, har gjorts i följande, till promemorian fogade sammanställning.

A. Begynnelselön.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

I anslutning till dessa sammanställningar anföres vidare i promemorian. Därest konsulenttjänsterna hänföras till någon av nj^ssnämnda lönegrader, uppkommer i en del lönelägen kontant löneminskning. Den gjorda sammanställningen ger dock icke en fullständig bild härav, enär densamma endast utvisar begynnelse- och slutlöner. Hänsyn har sålunda icke tagits till det förhållandet, att konsulenterna för närvarande allenast erhålla två ålderstillägg, det första efter 5 och det andra efter 10 år, medan enligt civila ickeordinariereglementet skulle förekomma tre löneklassuppflyttningar, nämligen efter 3, 6 och 9 år. Vid ett inordnande av konsulenterna under nämnda reglemente torde få övervägas, i vad mån befattningshavarna skola äga uppbära personliga lönetillägg för undvikande av löneminskning. Beträffande detta spörsmål må helt allmänt framhållas, att kontant löneminskning, som beror på att befattningshavarna få vidkännas pensionsavdrag, i och för sig motsvaras av den betydande förmånen att erhålla en verklig tjänste- och familjepensionsrätt.

Över berörda promemoria ha yttranden avgivits av socialstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden och socialvårdskommittén.

Av de i promemorian framställda alternativen förordar socialstyrelsen ombildning av konsulenttjänsterna till extra ordinarie befattningar och inordnande av dem under civila icke-ordinariereglementet. Placering i lägre lönegrad än den ifrågasatta Eo 23 bör enligt styrelsens mening icke ifrågakomma. Vid sitt tillstyrkande av denna lösning har styrelsen utgått ifrån att denna lönegradsplacering icke skall vara bindande för framtiden.

Socialvårdskommittén framhåller, att intet av de i promemorian angivna alternativen föregriper en framtida omprövning av dessa befattningshavares ställning inom socialvårdssystemet. Däremot böra de icke göras till ordinarie tjänstemän. Kommittén förordar alternativet att konsulentbefattningarna ombildas till extra ordinarie tjänster och därvid inplaceras i lönegraden Eo 23. Härigenom skulle, anför kommittén, konsulenterna erhålla en fastare ställning i lönehänseende och rättvisa göras åt dessa tjänstemän, som alltför länge fått kvarstå på oreglerad stat.

Statskontoret avstyrker alternativet att göra tjänsterna till extra ordinarie och framhåller bland annat följande.

En inplacering av konsulenterna i det gällande lönesystemet såsom extra ordinarie tjänstemän syntes — även örn en sådan lönereglering gåves endast provisorisk karaktär — knappast kunna genomföras utan bindande verkan för framtiden. Då sålunda härigenom resultatet av de pågående utredningarna om socialvården skulle komma att föregripas, borde konsulenternas pensionsfråga enligt ämbetsverkets mening icke lösas i denna ordning.

Beträffande utvägen att inordna konsulenterna under allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementena genom beslut av Kungl. Majit med stöd av bestämmelserna i 1 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet erinrar statskontoret, att ämbetsverket vid upprepade tillfällen hävdat den uppfattningen, att pensionsrätt enligt gällande pensionsreglementen i regel icke borde beviljas tjänstemän med annan anställningsform än som generellt vore förenad med sådan rätt. Därest emellertid slutförande av pågående utredningar om socialvården kunde antagas komma att draga ut på tiden, syntes det som örn sådana särskilda skäl för beredande av pensionsrätt åt här ifrågavarande befattningshavare förelåge, vilka kunde motivera ett undantag

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

frän den av ämbetsverket sålunda hävdade principen. För sådant fall ville statskontoret ej heller göra någon erinran mot att en lösning av pensionsfrågan komme till stånd enligt detta alternativ.

Då för de nu i tjänst varande konsulenterna någon minskning av de beräknade tjänstepensionsförmånerna icke skäligen syntes böra äga rum, anser sig statskontoret vid en sådan lösning — med hänsyn tagen jämväl till att efter 1932, då de nu tillämpade grunderna i fråga örn konsulenternas tjänstepensionering fastställdes, pensionsförmånerna för statens befattnigshavare undergått väsentliga förbättringar — böra förorda, att såsom pensionsunderlag respektive pensionsavdrag tillämpas de belopp, som gälla för extra ordinarie tjänsteman i 23 lönegraden. Någon gottgörelse till de redan utnämnda konsulenterna för att kompensera den löneminskning, som uppkomme genom skyldigheten att vidkännas pensionsavdrag enligt angivna grunder, borde icke ifrågakomma, i synnerhet som denna minskning väl uppvägdes av den erhållna förmånen av familjepensionsrätt.

För att de nu i tjänst varande fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna icke genom en dylik pensionsreglering i tjänstepensionshänseende skola komma i sämre ställning än örn pensionen beviljats enligt hittills tillämpade grunder, ifrågasätter ämbetsverket en föreskrift, att pensionen enligt allmänna tjänstepensiousreglementet jämte utgående tilläggsförmåner i förekommande fall icke må understiga vad som skulle tillkommit vederbörande enligt nyssnämnda grunder.

Allmänna lönenämnden anför i huvudsak följande.

Uppkommande frågor örn egen pension till konsulenterna och örn understöd till deras efterlevande torde enligt löneniimndens mening utan större olägenheter kunna tills vidare, liksom hittills, regleras genom beslut från fall till fall. Om emellertid en omreglering av fattigvårds- och barnavårdskonsulenternas avlönings- och pensionsförliållanden finnes nu böra vidtagas, anser lönenämnden detta böra ske genom deras inplacering i lämplig lönegrad i civila icke ordinariereglementet. Lönenämnden anser sig emellertid icke kunna tillstyrka högre lönegradsplacering än Eo 22 samt erinrar i detta sammanhang, att skyddskonsulenterna inom fångvården tillhöra lönegrad Eo 21.

Vid ett hänförande till lönegrad Eo 22 torde fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna enligt nämndens mening böra inplaceras i den löneklass, i vilken avlöningen, minskad med tjänstepensionsavdrag, närmast motsvarar den nu i olika fall utgående. Örn härvid löneminskning skulle uppstå, synes kompensation böra medgivas i form av personlig lönefyllnad. Vid dennas utmätande torde, liksom i fråga örn löneklassplaceringen, hänsyn icke böra tagas till förekomsten av familjepensionsavdrag.

Fattigvårds- och harnavårdsTcmisulmterna ha i en den 15 februari 1944 dagtecknad framställning anfört i huvudsak följande.

Det är med synnerlig stor tillfredsställelse vi observerat, att åtgärder nu komma att vidtagas för att ordna konsulenternas pensionsförliållanden. Ehuru vi finna det särskilt anmärkningsvärt, att våra tjänster efter att hava varit inrättade sedan den 1 januari 1919 icke nu kunna anses motsvara ett sådant permanent behov, att de böra ordinariesättas, få vi hemställa, att tjänsterna åtminstone införas i civila icke-ordinariereglementet. Därvid anse vi i likhet med socialstyrelsen och socialvårdskommittén synnerligen betydelsefullt, att tjänsterna inplaceras i lönegrad Eo 23. Det bör uppmärksammas, att alltsedan 1919 konsulentinstruktionen vid olika tillfällen högst betydligt utvidgats och att konsulenterna ålagts nya, stora och betydelse-

Föredragande!t.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

fulla uppgifter oell att såväl fattigvårdsstyrelsernas som barnavårdsnämndernas verksamhet under senare år blivit alltmera krävande.

Jämväl med en sådan lönesättning som Eo 23 torde minskningar av avlöningsbeloppen komma att äga rum i vissa dyrortsgrupper. Då denna minskning, åtminstone vad det gäller begynnelselönerna, synes hålla sig inom ramen för kostnaderna för familjepensionsavdraget, torde någon berättigad erinran mot denna lönesättning för närvarande icke kunna göras. I den mån avdraget överstiger kostnaderna för familjepensionsavdraget, anse vi dock att personliga lönetillägg böra förekomma.

Dessutom få vi hemställa, att samtliga konsulenter för erhållande av löneklassplacering tillerkännas rätt att räkna tjänstetid dels fr. o. m. den tid de utnämnts av Kungl. Majit dels också för den tid de av socialstyrelsen varit förordnade såsom vikarier eller innehaft förordnande på vakanta konsulenttjänster.

Utan att längre avvakta socialvårdsreformen har jag ansett mig nu böra till övervägande upptaga frågan örn möjligheterna att bereda statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter en säkrare ställning i familjepensionshänseende. Örn dessa befattningar, som tillkommo för omkring 25 år sedan, hade nyinrättats någon gång efter tillkomsten av det nuvarande civila ickeordinariereglementet, är det sannolikt, att tjänsterna åtminstone upptagits på vanlig extra ordinarie stat och att befattningshavarna sålunda utan vidare erhållit sin tjänste- och familjepensionering ordnad. Vid övervägande av frågan har jag utgått ifrån att endast en sådan lösning kan ifrågakomma, som icke föregriper prövningen av dessa befattningars ställning inom den framtida socialvårdsorganisationen. En ordinariesättning är redan för don skull utesluten.

I valet mellan de båda provisoriska lösningar, som angivits i förenämnda departementspromemoria, har flertalet remissmyndigheter, socialstyrelsen, socialvårdskommittén, och allmänna lönenämnden, ansett en ombildning av tjänsterna till extra ordinarie vara att föredraga, medan statskontoret avstyrkt denna linje såsom alltför bindande för framtiden. För den händelse utredningarna örn socialvårdsreformen kunna antagas draga långt ut på tiden har statskontoret däremot icke velat rikta erinran mot att tjänste- och familjepensionsreglementena gjordes tillämpliga å konsulenterna genom ett beslut av Kungl. Maj:t med stöd av 1 § 2 mom. tjänstepensionsreglementet. Med hänsyn till socialvårdskommitténs uttalande att en extraordinariesättning av tjänsterna icke föregriper en framtida omprövning av dessas ställning inom socialvårdssystemet anser jag mig emellertid oförhindrad att tillstyrka att tjänsterna ombildas till extra ordinarie, en lösning, som synes principiellt mera tilltalande. Beträffande inplaceringen i lönegrad står valet mellan Eo 23 och Eo 22. Även örn, på sätt allmänna lönenämnden framhållit, skäl kunna anföras för den lägre lönegradsplaceringen, har jag dock, med beaktande av vad statskontoret anfört örn att tjänstepensionen för dessa befattningshavare icke bör bli till beloppet lägre än de pensioner, som riksdagen sedan början av 1930-talet plägat bevilja, ansett mig böra biträda förslaget om inplacering i lönegraden Eo 23. Uppkommande frågor örn över-

9 Kungl. Majlis proposition nr .9.9.

gängsan ordningar beträffande inplaceringar i löneklass böra under beaktande av de nu utgående avlöningsförmånerna prövas i den ordning, som avses i civila icke-ordinariereglementet.

Med nu angivna utgångspunkter kunna nettolönerna till konsulenterna beräknas till sammanlagt i runt tal 70 000 kronor, vilket belopp synes böra jämte medel till vissa i det följande angivna utgifter upptagas under en förslagsvis beräknad anslagspost, benämnd Avlöningar till icke-ordinarie personal.

Jämväl de till vikarier för konsulenterna utgående avlöningsförmånerna torde böra bestämmas i viss anslutning till de nya grunderna för konsulenternas avlöning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, där vikarien icke åtnjuter lön enligt de civila avlöningsreglementena, fastställa den lön lian må åtnjuta. En viss höjning av det för vikariatsersättningar m. m. beräknade beloppet torde vara erforderlig, dels på grund av den förlängning av semestern, som för flertalet konsulenter följer med löneregleringen, dels ock på grund av vikariatsarvodenas uppräkning till den levnadskostnadsnivå, vid vilken det statliga lönesystemet är reglerat. Den av sistnämnda omständighet betingade höjningen är endast formell, eftersom den innebär en motsvarande avlastning från dyrtidstilläggsanslaget. Till vikariatsersättningar synes sålunda böra beräknas ett från 5 450 till 8 000 kronor förhöjt belopp, vilket bör anvisas under förenämnda anslagspost till Avlöningar till icke-ordinarie personal.

Under samma anslagspost böra vidare i enlighet med eljest tillämpade regler (jämför kungörelsen nr 534/1941) upptagas medel dels till lokalersättningar ä 500 kronor för år till konsulenter, åt vilka icke kan beredas arbetsrum med telefon i av staten upplåtna lokaler, dels ock till vissa ersättningar för kostnader, som konsulenterna haft i tjänsten för skriv- och expeditionsarbete. Liksom för löpande budgetår torde de förra kostnaderna böra beräknas till 4 500 kronor och de senare, vartill medel tidigare anvisats under omkostnadsanslaget, på sätt jag vid äskande av detta anslag förordat, till 6 800 kronor. Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal skulle sålunda uppgå till sammanlagt (70 000 + 8 000 + 4 500 + 6 800) 89 300 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg synes kunna beräknas till 11700 kronor.

Avlöningsanslaget skulle sålunda uppgå till ett sammanlagt belopp av 101 000 kronor mot för löpande budgetår 66 800 kronor. Denna anslagshöjning på omkring 34 000 kronor motsvaras till ett belopp av något över 25 000 kronor av en besparing å femte huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg och till ett belopp av 6 800 kronor av en överflyttning från omkostnadsanslaget.

Från anslaget för nästa budgetår torde jämväl få bestridas vissa mindre övergångskostnader, vilka icke synas behöva föranleda en uppräkning av anslagsbeloppet. Enligt nu gällande bestämmelser utanordnas nämligen konsulenternas lön, ålderstillägg och ortstillägg vid början av varje månad

10 Kungl. Maj-.ts proposition nr 99.

med därå belöpande andel, medan tjänstgöringspenningar och expensersättning utbetalas vid eller efter slutet av den månad, varunder de intjänats. För att konsulenterna icke vid övergången till det nya lönesystemet, vilket innefattar efterskottsbetalning för samtliga avlöningsförmåner, skola komma i försämrad ställning, torde på sätt skett vid andra löneregleringar till dem få vid ingången av juli månad utbetalas lönefyllnadsbelopp, som motsvara vad de eljest skulle ägt uppbära förskottsvis för denna månad. Dessa kostnader torde, därest riksdagen icke gör någon erinran däremot, få bestridas från den förslagsvis beräknade anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie personal.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.

9 fattigvårds- och barnavårdskonsulenter................ Eo 23;

dels godkänna följande avlöningsstat för statens fattigvårdsoch barnavårdskonsulenter, att tillämpas tills vidare fran och med budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis ........................................ kronor 89 300

2. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... * U 700

Summa förslagsanslag kronor 101 000;

dels ock till Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulmter : Avlöningar för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av ................................................. kronor 101 000.

2. Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1942/43 ............................ 30 000 35 250

1943/44 ............................ 40 000 —

1944/45 (förslag) .................. 33 500

För användningen av det för innevarande budgetår anvisade anslaget har Kungl. Majit genom beslut den 7 maj 1943 fastställt omkostnadsstat, upptagande en post till reseersättningar å 30 000 kronor och en post till expenser å 10000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1943 har socialstyrelsen föreslagit, att anslaget för nästa budgetår skulle höjas till 50 400 kronor, därvid posten till rese-

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

ersättningar upptagits till oförändrat belopp, medan medelsbeliovet för expenser beräknats böjt från 10 000 kronor till 20 400 kronor.

Denna ökning betingas till större delen, 9 400 kronor, av en föreslagen höjning till 1 800 kronor om året av ersättningen till åtta av konsulenterna för de kostnader, som dessa vederbörligen styrkt sig lia haft för anlitande av biträde till skriv- och expeditionsarbete. Sådan ersättning utgår från och med innevarande budgetår med högst 625 kronor utom till konsulenten i åttonde distriktet, som sedan åtskilliga år ägt uppbära dylik ersättning med högst 1 800 kronor.

Av en av styrelsen upprättad sammanställning framgår, att skillnaderna emellan antalet utgående skrivelser i de olika distrikten under de senast förflutna fem åren i allmänhet i någon mån utjämnats, så att konsulenten i åttonde distriktet ingalunda står i sådan särställning som tidigare i detta avseende. Med hänsyn till denna utjämning ock under framhållande av att samtliga konsulenters skriv- och expeditionsgöromål numera vore mycket omfattande har styrelsen föreslagit nyssnämnda höjning för de övriga konsulenterna.

Vidare betingas ökningen av en föreslagen höjning från 2 000 kronor till 3 000 kronor av det sammanlagda belopp, som må utgå till konsulenterna i gottgörelse för interurbana telefonsamtal i tjänsten från bostadsorten. Det för närvarande utgående beloppet, som höjts till nuvarande nivå från och med budgetåret 1942/43, vore enligt styrelsens mening icke till fyllest.

Beträffande socialstyrelsens förslag att höja den till konsulenterna utgående ersättningen för betald biträdeshjälp från 625 till 1 800 kronor per år vill jag stryka under, att sådan ersättning över huvud taget icke förrän från och med innevarande budgetår utgått, örn man bortser från konsulenten i Östersund. Den av styrelsen gjorda sammanställningen för åren 1933— 1942 rörande antalet från konsulenterna utgångna skrivelser — vilken avser att belysa den utjämning mellan olika distrikt, som ägt rum under senare tid —• giver tillika vid handen, att antalet skrivelser totalt sett snarast minskats under de sista tio åren. Med hänsyn härtill och under beaktande jämväl av det förhållandet, att konsulenterna numera kunna erhålla viss lättnad i sitt arbete genom hjälp från de sedan den 1 juli 1942 till socialstyrelsen anknutna barnavårdsombuden ute i länen, anser jag tillräckliga skäl icke förebragta för att den åsyftade utjämningen mellan distrikten skall ske genom en höjning av nu utgående ersättningar. Trots de skäl, som lämna föreligga för en utjämning nedåt, anser jag mig dock kunna tillstyrka, att oförändrade belopp må utgå även under nästa budgetår. På sätt under föregående anslagspunkt anförts böra emellertid medel till dessa ersättningar anvisas under avlöningsanslaget. Från förevarande omkostnadsanslag bör således överflyttas ett belopp av 6,800 kronor.

I nuvarande läge anser jag mig icke böra biträda förslaget om en ökning av det relativt nyss höjda beloppet för telefonutgifter. Anslagsposten till expenser skulle sålunda kunna beräknas till (10 000—-6 800) 3 200 kronor.

Med hänsyn till den under föregående anslagspunkt föreslagna extraordinariesättningen för konsulenterna bör en post till bestridande av sjukvård m. m. för dem upptagas å omkostnadsstaten, förslagsvis med 300 kronor.

Före-

draganden.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Omkostnadsstaten skulle sålunda erhålla följande utseende:

1. Reseersättningar, förslagsvis.................................. kronor 30 000

2. Expenser, förslagsvis .......................................... » 3 200

3. Sjukvård m. m., förslagsvis.................................... » 300

Summa förslagsanslag kronor 33 500

På grund härav hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Statens fattigvårds- och b amana r dskons u l en ter: Omkostnader för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av.................................................... kronor 33 500.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

N. O. Aurelius.

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.