angående förlängning av giltighetstiden för vissa tilläggstullar
Kungl. Majis proposition nr 168.
1 Nr 168.
Kungl. Majis proposition till riksdagen angående förlängning av giltighetstiden för vissa tilläggstullar; given Stockholms slott den 2 mars 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Bertil Ohlin.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maji Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ohlin, anmäler efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet fråga örn förlängning a\ giltighetstiden för vissa tilläggstullar beträffande vadd av bomull, damhattar, fajans- och porslinsvaror samt vattenmätare och anför därvid följande.
Gällande bestämmelser samt inkomna framställningar.
Vadd av bomull. Vadd, alla slag, kardad bomull härunder inbegripen, hänföres, med en tullsats av 10 kronor för 100 kilogram, i gällande tulltaxa till nr 397, som är uppdelat på statistiskt nr 91G, omfattande vadd av bomull, kardad bomull härunder inbegripen, och statistiskt nr 917, omfattande annan vadd. Okardad bomull (tulltaxenr 395, stat. nr 901) liksom även bomullsavfall (tulltaxenr 395, stat. nr 909) med liera spånadsämnen i form av råvaror och avfall åtnjuta tullfrihet.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 168. ^
2 Kungl. Maj.ts proposition nr 168.
I överensstämmelse med beslut av 1939 års lagtima riksdag utfärdade Kungl. Majit den 22 juni 1939 förordning (nr 347) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa, innefattande tilläggstull för tiden 1 juli 1939—30 juni 1941 för vadd av bomull, kardad bomull härunder inbegripen, blekt. Sagda förordning har sedermera erhållit förlängd giltighet, senast genom förordning den 4 juni 1943 (nr 291), varigenom jämlikt 1943 års riksdags beslut giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1945. Tilläggstullen utgår med 15 kronor för 100 kg.
I skrivelse den 9 januari 1945 har Mölnlycke Väfveriaktiebolag hemställt örn bibehållande av nämnda tilläggstull under ytterligare två år till och med den 30 juni 1947 och därvid anfört, att de skäl, som hittills föranlett förlängning av giltighetstiden för tilläggstullen, ännu kvarstodo.
Damhattar. För hattar, ej av pälsverk, även halvfärdiga, andra än med blommor eller plymer monterade damhattar, utgår enligt tulltaxerubrikerna nr 630—632 tull i enlighet med följande uppställning:
av annat ämne (än oljad vävnad eller vara, innehållande silke eller gulddragartråd):
ogarnerade; ävensom mössor, sydda av flätor, hänförliga
till nr 358, samt s. k. filtstumpar ........... t st
andra slag:
försedda med garnering eller montering av varor, innehållande silke ..........................’ i st
andra ......................................... 1 st. —: 75.
I överensstämmelse med beslut av 1934 års riksdag utfärdade Kungl. Majit den 22 juni 1934 förordning (nr 371) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa, innefattande bland annat tilläggstullar för tiden 1 juli 1934—30 juni 1937 å vissa slag av garnerade och ogarnerade damhattar. Senast genom förordning den 4 juni 1943, nr 292, ha jämlikt 1943 års riksdags beslut berörda tilläggstullar erhållit förlängd giltighet för tiden till och med den 30 juni 1945. Tilläggstullarna utgå enligt följande grunder.
1: —
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
3 I skrivelse den 10 januari 1945 har Sveriges dcimhattfubrikanters förening anhållit om vidtagande av åtgärder för ytterligare förlängning av giltighetstiden för tilläggstullama å damhattar och därvid — under åberopande av de skäl föreningen vid tidigare tillfällen anfört för tilläggstullama — framhållit, att ifrågavarande tullskydd fortfarande vore påkallat för damhattindustrien, som sysselsatte ett icke obetydligt antal arbetare.
Fajans- och porslinsvaror. Nu gällande tullar å de för den inhemska porslinsindustrien mest betydande tillverkningarna av fajans- och porslinsvaror utgå enligt följande grunder.
Tilläggstullama, vilka, såsom framgår av de anförda uppgifterna, endast avse artiklar för hushållsbruk, fastställdes i fråga örn varor av äkta porslin (stat. nr 1282 och 1284) enligt förordningen den 22 juni 1934 (nr 371) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa och beträffande fajansvaror (stat. nr 1280 och 1288) enligt kungörelsen den 31 maj 1935 (nr 226) angående tillägg till nämnda förordning till en början intill utgången av juni 1937 men ha, senast genom förutnämnda i överensstämmelse med beslut av 1943 års riks-
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 16S.
dag den 4 juni 1943 utfärdade förordning, nr 292, erhållit fortsatt giltighet för tiden till och med den 30 juni 1945.
I skrivelse den 12 januari 1945 ha Gefle Porslinsfabriks Aktiebolag, Aktiebolaget Gustavsbergs Fabriker, Hackefors Porslin Aktiebolag, Aktiebolaget Karlskrona Porslinsfabrik och Aktiebolaget Rörstrands Porslinsfabriker hemställt, att enär de förhållanden, som förelågo då nu gällande tilläggstullar bestämdes, i huvudsak vore oförändrade samt ett upphävande av dessa tullar skulle medföra mycket allvarliga konsekvenser för den inhemska porslinsindustrien och dess arbetare, tullarna måtte förbliva i kraft även efter den 30 juni 1945.
Vattenmätare. Vattenmätare hänföras i tulltaxan till nr 1065 (stat. nr 1947), därest de ha en genomloppsöppning av högst 40 mm, och till nr 1067 (stat. nr 1950), om genomloppsöppningen är större än 40 mm. I förra fallet utgår tull med 100 kronor för 100 kilogram, i senare fallet med 50 kronor för 100 kilogram.
Ä vattenmätare med högst 40 mm genomloppsöppning utgår därjämte från och med den 1 juli 1939 tilläggstull med 200 kronor för 100 kilogram, vilken senast för tiden 1 juli 1943—30 juni 1945 fastställts genom den i överensstämmelse med beslut av 1943 års riksdag utfärdade förordningen den 4 juni 1943 (nr 293) örn fortsatt giltighet av förordningen den 26 april 1940 (nr 284) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa.
I skrivelse den 12 januari 1945 ha Aktiebolaget Svenska Metallverken, Aktiebolaget Zander & Ingeström och Aktiebolaget Imo-1'ndustri hemställt örn utsträckning av giltighetstiden för denna tilläggstull och därvid anfört följande.
De synpunkter bolagen anfört i tidigare skrivelser, vilka föranlett åsättandet av ifrågavarande tilläggstull, och de skäl, som föranledde 1943 års riksdag att besluta om densamma, ägde alltjämt giltighet. Då det med säkerhet kunde förutsättas, att under de närmaste åren ingen ändring komme att inträda i de förhållanden, som föranledde tilläggstullens införande, borde förlängningen avse en tidrymd av minst två år. Dessutom hemställdes, att statistiskt nr 1947 omarbetades i syfte att förhindra, att delar till vattenmätare kunde införas till lägre tullar än själva vattenmätaren.
Yttranden.
över framställningarna ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen den 15 februari 1945 avgivit infordrat gemensamt utlåtande samt därvid fogat från textilrådet och statens industrikommission införskaffade yttranden.
Textilrådet, som endast yttrat sig beträffande frågan örn förlängning av giltighetstiden för tilläggstullen å vadd av bomull, har förklarat sig icke hava något att erinra mot den begärda förlängningen.
Statens industrikommission har förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till framställningarna om förlängning av giltighetstiden för tilläggstullarna å vadd och damhattar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
5 Beträffande frågan om förlängning av giltighetstiden för tilläggstullarna å fajans- och porslinsvaror har kommissionen yttrat:
Tillverkningen av porslin är jämförelsevis bränslekrävande. Knapphet råder vidare för närvarande på leror, vilka utgöra råvaror för tillverkningen, samt — i än större utsträckning -— på vissa för produktionen nödvändiga förnödenheter. Man torde kunna befara, att dessa produktionssvårigheter i större eller mindre omfattning komma att bestå, för det första under den tid kriget i Europa fortfar men även en obestämd tid därefter. Ur försörjningssynpunkt skulle därför import av porslinsvaror vara önskvärd i större utsträckning än hittills. Möjligheterna för en dylik import torde dock under en avsevärd tid framöver vara små. Det är sålunda icke osannolikt, att under en relativt lång tid framåt den inhemska efterfrågan på porslinsvaror kominer att bliva större än den inhemska produktionen plus möjlig import. I en dylik situation torde tilläggstullen icke tjäna något skyddsändamål, eftersom då både den svenska varan och den eventuellt billigare importerade torde vinna avsättning. Tillläggstullen skulle givetvis under sådana förhållanden icke heller verka hindrande på importen, och en förlängning av dess giltighetstid skulle sålunda icke ha någon direkt försörjningshindrande effekt.
Tilläggstullarnas betydelse lia även minskats därigenom att de äro utformade som vikttullar, vilkas relativa höjd nedgått i samma mån som importpriserna på porslin stigit. I nedanstående tabell angivas för de fyra berörda taxerubrikerna 1938 års och 1943 års genomsnittspriser enligt handelsstatistiken samt procenttal, utvisande förhållandet mellan tilläggstullar och pris de båda åren.
12821 12841
1288)
Som en sammanfattning av vad ovan anförts får kommissionen anföra, att kommissionen i dagens läge icke kan finna skälen för ett förlängande av ifrågavarande tilläggstullar övertyeande men icke heller finner hinder ur försörjningssynpunkt mot att de förlängas. Med hänsyn till ovissheten om den kommande utvecklingen torde ett eventuellt förlängande emellertid böra avse endast ett år.
Vad angår frågan örn förlängning av giltighetstiden för tilläggstullen å vattenmätare har kommissionen anfört följande.
Knapphet råder för närvarande på vissa råvaror och detaljer för den inhemska tillverkningen av vattenmätare, flit höra t. ex. ebonit, urverk, koppar och zink. Import av färdiga mätare skulle därför ur försörjningssynpunkt vara önskvärd. Importmöjligheter torde dock för närvarande nästan helt saknas. För en tid framöver torde därför gälla, att tullskyddets storlek saknar betydelse.
Kommissionen kan därför i dalens läge icke finna skälen för förlängning av tilläggstullen övertygande men finner icke heller hinder ur försörjningssynpunkt mot att de förlängas. Med hänsyn till ovissheten örn den kommande utvecklingen torde ett eventuellt förlängande emellertid böra avse endast ett år.
6 Kungl. Majlis proposition nr 168.
Departements-
chefen.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen ha sagt sig visserligen hysa den uppfattningen, att här avsedda tilläggstullar i nuvarande handelspolitiska läge förlorat en väsentlig del av sin tidigare betydelse. Enligt ämbetsverkens mening torde emellertid, såsom även framhållits i ämbetsverkens utlåtande den 2 mars 1943 i anledning av då föreliggande liknande framställningar, någon sänkning av tullskyddet för den inhemska tillverkningen av berörda varuslag icke lämpligen böra vidtagas under nu rådande ovissa förhållanden. Ämbetsverken ansåge sig därför böra tillstyrka, att giltighetstiden för samtliga nu nämnda tilläggstullar liksom år 1943 förlängdes med ytterligare två år.
I vad framställningen från Aktiebolaget Svenska Metallverken med flera avsåge en omarbetning av tulltaxan i syfte att förhindra, att delar till vattenmätare kunde införas till lägre tullar än själva vattenmätaren, ha ämbetsverken framhållit, att en sådan åtgärd icke torde vara av behovet påkallad. Nu berörda fråga hade närmare behandlats i ämbetsverkens gemensamma utlåtanden den 9 februari 1940 och den 2 mars 1943 i anledning av då gjorda framställningar i ämnet.
På de skäl kommerskollegium och generaltullstyrelsen åberopat förordar jag en förlängning av giltighetstiden för ifrågavarande tilläggstullar till och med den 30 juni 1947. Vad angår frågan om tullbehandlingen av delar till vattenmätare torde, med hänsyn till vad ämbetsverken anfört, särskilda åtgärder härutinnan icke erfordras.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att besluta,
att förordningarna den 22 juni 1939 (nr 347), den 26 april 1940 (nr 284) och den 4 juni 1943 (nr 292) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa skola äga fortsatt giltighet för tiden från och med den 1 juli 1945 till och med den 30 juni 1947.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Lindenbaum.
457Sa7. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.