med förslag till förord¬ ning om viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsriskersättning för dr 1945
Kungl. Maj.ts proposition nr 187.
1 Nr 187.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsriskersättning för dr 1945; given Stockholms slott den 2 mars 1945.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till förordning om viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsriskersättning för år 1945.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 1S7.
I
2 Kungl. Maj.-ts proposition nr 187.
Förslag
till
förordning om viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsriskersättning för år 1945.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall femtio procent av det tillägg å hyran på grund av krigsrisk (krigsriskersättning), som för år 1945 utgått eller kan komma att utgå till befalhavaren eller den som tillhör besättningen på svenskt fartyg, icke utgöra skattepliktig inkomst. Vad sålunda stadgas skall gälla även i de fall, där krigsriskersättningen jämlikt punkt 9 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen icke är att hänföra till intäkt av tjänst.
Vad i första stycket sägs skall dock, där krigsriskersättningen för ifrågavarande år överstiger tiotusen kronor, icke gälla beträffande den överskjutande delen.
2 §.
Det åligger arbetsgivare, som för år 1945 utbetalat krigsriskersättning till hos honom anställd sjöman, att i uppgift, som i 33 § a) taxeringsförordningen avses, angiva huru stor del av den till sjömannen för nämnda år utbetalade ersättningen, som utgjort krigsriskersättning.
Vad i taxeringsförordningen stadgas angående påföljd för underlåtenhet att chon gen fullgöra i 33 § samma förordning föreskriven uppgiftsskyldighet skall aga motsvarande tillämpning beträffande arbetsgivares underlåtenhet att behörigen fullgöra uppgiftsplikt, varom i första stycket i denna paragraf
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dara meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 187.
3 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars
1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om fortsatt tillämpning av lagstiftningen örn viss skattefrihet for krigsriskersattmng till sjömän, m. m. samt anför därvid följande.
Särskilda regler rörande beskattning av krigsriskersättning till sjömän infördes genom förordningen den 30 juni 1943 (nr 491) örn viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän. Enligt nämnda förordning skall vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt femtio procent av det tillägg å hyran på grund av krigsrisk (kngsnskersattning) som för åren 1943 och 1944 utgått eller kan komma att utgå till befälhavaren eller den som tillhör besättningen på svenskt fartyg, icke utgöra skattepliktig inkomst; dock skall — där krigsriskersättningen for kalenderår överstiger tiotusen kronor — vad nyss sagts icke gälla beträffande den överskjutande delen. .. ... ,
I den proposition (nr 309), genom vilken förslag till nyssnämnda förordning framlades för 1943 års riksdag, lämnades vissa upplysningar rörande storleken av den krigsriskersättning, som utgick enligt då gällande avtal mellan Sveriges redareförening m. fl., å ena, samt Sveriges fartygsbefalsförening, svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges radiotelegrafistförening, svenska sjöfolksförbundet och svenska stewartsföreningen, å andra sidan. Enligt de nu gällande avtalen, vilka varit i tillämpning under tiden från och med den 12 juni 1944, utgår krigsriskersättning efter i huvudsak samma grunder som enligt de i 1943 års proposition omnämnda avtalen, dock att, bland annat, krigsriskersättningen för svensk kustfart i Östersjön söder örn 59° nordlig bredd höjts från 40 till 115 procent av månadshyran.
I detta sammanhang må erinras örn att genom lagen den 15 december 1939 (nr 856) om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän vissa inskränkningar meddelats i fråga örn rätten att förfoga över intjänad kngsnskersättning. Denna lag, som ursprungligen gällde krigsriskersättning belöpande å tiden till och med den 31 mars 1941, har sedermera successivt erhållit fortsatt tillämpning, senast genom lagen den 24 mars 1944 (nr 113), vilken av-
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 187.
ser krigsriskersättning för tiden till och med den 30 juni 1945. I propositionen nr 92 till innevarande års riksdag har på hemställan av chefen för justitiedepartementet framlagts förslag om utsträckning av 1939 års lag till att avse krigsriskersättning, som belöper å tiden till och med den 30 juni 1946.
Jag torde här vidare få nämna, att jag i anledning av en vid årets riksdag i andra kammaren framställd interpellation rörande tillämpningen av, bland annat, ifrågavarande förordning nied avseende å delägare i fraktskutor — vilken interpellation av mig besvarades den 21 sistlidne februari — inhämtat yttrande i ämnet från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen yttrade därvid följande:
Föiordningen örn viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän avser endast tillagg a hyra på grund av krigsrisk. I tillämpningen vid 1944 ars taxering uppkom pa grund härav tvekan om förordningen i vissa fall kunde anses tillämplig aven på den intäkt, vilken delägare f rederi uppbär som avlonmg och som enligt anvisningar till 32 § 9 st. i kommunalskattdagen skab hanforas till inkomstkällan rörelse. Detta var en fråga, som gällde icke endast skeppare och besättning ombord på fraktfartyg, dika de^gde eller van de agde del, utan den berörde även deltagare i fiskelag, soin§dela inkomsten i lotter. Fragan var sålunda av större principiell räckvidd än som Damgar av interpellationer Den kunde icke för fraktfararnas del bedömas
I bådadfaUl cn S6S aVCn / sammanhang med förhållandena inom fisket.
I bada fallen ar fråga om inkomst av rörelse, och krigsrisken torde för den senare kategorien i varje fall icke vara mindre än för den förra.
d tt^ i?rh!'?|ninge!1 °1Cke kullde, anse® Olämplig på fiskare syntes klart och
!S>rdaSröSetelÖ ^ ““ arte,e andel ‘
För folket ombord på fraktfartygen kunde förhållandena möjligen te sig twp?rlHnda’ SarsklH. 01.n ea besättningsmän endast ägde en ringa del i farlanrtö Han uppbar da kanske hyra liksom annan besättningsman enligt gällande avtal men därutöver del i vinsten för sin andel med förhållandevis
riW b ",PP-- ,uppdraga.nägon gräns mellan fall, där vinsten var större fd ., , dre 1 förhållande till hyran, kunde icke gärna ske, enär i varje fall intäkten i sin helhet mäste skattetekniskt behandlas som rörelseinkomst.
Provnmgsnamndens beslut i dessa ärenden, som fattades med tre röster Wiriilva’- mnebar0att yad salunda taxerades som inkomst av ifrågavarande ser — — anSagS falla under den nämnda förordningens bestämmel-
Huiuvida frågan lämpar sig att i lagstiftningsväg lägga till rätta för innevarande ars taxering kan givetvis vara förtjänt att överväga. Det må emellertiduppjysas örn att förordningen även i andra avseenden vållat tvekan i
aUt^f»ninÄen Vld• 1i944- arS ,taxering' Sålunda bar beträffande befälhavare tralfaityg, som icke ager del i fartyget men vars inkomst är bestämd såprovision i förhållande till fiskets resultat, uppkommit tvekan, huruvida]!?,md p -av *nkomstei? bör arnes hänförlig till krigsriskersättning och
sådLrfrålfnrtw mmel,Ser- Av,en för besättningen ombord på
.adaat fraifartyg har fragen örn krigsriskersättningens beräkning varit tvistig. Fragan gande dar, huruvida ett mellan Sveriges ångtrålareförenine och svenska sjöfolksförbundet den 31 januari 1944 träffat avtal skulle, i
Kungl. Maj:ts proposition nr 187.
enlighet med vad som påstods, äga retroaktiv giltighet för år 1943. Avtalet uppgavs ha träffats i direkt anslutning till ifrågavarande förordning örn viss skattefrihet och det innebar, att av den sammanlagda inkomst, som besättningsman för ett kalenderår uppburit, ett belopp av 4 000 kronor skulle utgöra lön och återstoden krigsriskersättning. Tidigare avtal innehöll föreskrift om vissa fasta lönebelopp jämte provision och att av den senare 7 kronor 50 öre per man och sjötjänstdag skulle betraktas som garanterad provision och utgöra krigsriskersättning. Förhållandet omnämnes här för att visa, huru förordningen kan giva möjlighet till att avtalsmässigt reglera skattefrihetens storlek, ett förhållande, som icke torde böra förbises i sam- 1 and med frågan om en eventuell omarbetning av författningen.
Slutligen torde jag i detta sammanhang få anmäla en från Sveriges fartggsbefälsförening inkommen, den 3 oktober 1944 dagtecknad skrift, däri föreningen — som numera representerar även den civila flygpersonalen — hemställt att frågan örn skattelindring för civil flygpersonals krigsriskersättning, vilken fråga berördes i propositionen nr 309 till 1943 års riksdag, måtte ånyo upptagas till prövning. Till stöd för sin hemställan Ilar föreningen anfört, att de skäl som ansetts tala för skattelindring för sjöfolk finge —• särskilt i fråga om riskerna till liv och lem i utövandet av tjänst i trafik på krigförande länder — fullt ut anses gälla även för den civila flygpersonalen.
De vid flygtrafik på krigförande länder förefintliga riskerna för personalen vöre av den karaktär, att de rättvisligen borde berättiga denna personal till samma välvilliga behandling från statsmakternas sida beträffande lindring av beskattningen av krigsriskersättningen, som redan tillkomme sjöfolket.
De billighetsskäl, som föranledde lagstiftningen örn viss skattefrihet för sjö- Departement. män med avseende å krigsriskersättning för åren 1943 och 1944, torde med cJietensamma styrka tala för att motsvarande förmån beredes dem för innevarande år. I enlighet härmed förordar jag, att ifrågavarande lagstiftning göres tilllämplig även beträffande sådan krigsriskersättning till sjömän, som utgått eller kan komma att utgå för år 1945.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har vid tillämpningen av 1943 års förordning fråga uppkommit, huruvida befälhavare eller besättningsman å fraktfartyg,som tillika är delägare i fartyget, må komma i åtnjutande av lindring i beskattningen av krigsriskersättning. Prövningsnämnden i Göteborgs och Bohus län har för sin del beslutat att, då inkomsten i dylikt fall i skattetekniskt hänseende skall behandlas såsom intäkt av rörelse, icke medgiva skattefrihet för denna kategori av sjömän.
Med hänsyn lill grunderna för den åt sjömännen medgivna skattefriheten —- främst krigsriskersättningens karaktär av premie för de risker lill liv och lem, för vilka sjömännen utsätta sig i och för sitt arbete — böra enligt min mening bestämmelserna örn skattefrihet gälla även i det fall att sjömannen är delägare i vederbörande handelsbolag, enkla bolag eller rederi. Avfatlningen av 1943 års förordning torde icke heller utesluta en sådan tolkning. Då erfarenheten emellertid visat, att avfattningen av nämnda förordning föranlett tvekan örn rätta innebörden av bestämmelserna i denna del, torde i
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 187.
den nya författningen i ämnet böra uttryckligen stadgas, att skattefrihet skall äga rum även i de fall, där krigsriskersättningen jämlikt punkt 9 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen icke är att hänföra till intäkt av tjänst.
I anledning av vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vidare anfört vill jag framhålla, att en förutsättning för tillgodonjutande av skattefriheten bör vara att vederbörande faktiskt uppburit hyra och krigsriskersättning. Det bör sålunda icke ifrågakomma att för besättningsman å fartyg, som erhållit ersättning för sitt arbete endast genom andel i vinsten, fingera att viss del av denna rörelseinkomst utgjort tillägg å hyra på grund av krigsrisk. Ä andra sidan torde taxeringsmyndigheterna vara oförhindrade att, därest omständigheterna i något fall skulle ådagalägga att större del av sjömannens ersättning av skatteskäl rubricerats som krigsriskersättning än som med hänsyn till de å honom förut tillämpade lönebestämmelserna och eljest gällande kollektivavtal är att anse såsom sådan ersättning, vägra avdrag beträffande den överskjutande delen.
Vad härefter angår fartygsbefälsföreningens hemställan att även civil flygpersonal måtte komma i åtnjutande av skattefrihet från krigsriskersättning, torde jag få erinra om mina uttalanden i denna fråga i den förut omnämnda propositionen nr 309 till 1943 års riksdag. Jag uttalade därvid, att en skattelindring för sjömännen vore motiverad med hänsyn till de speciella förhållanden, som förelåge i fråga om denna yrkesgrupp, men att någon motsvarande skattelindring för andra yrkesgrupper icke syntes böra komma ifråga. Någon sådan förändring av läget, som nu skulle kunna motivera ett annat ståndpunktstagande till frågan om beskattningen av civilflygarnas krigsriskersättning, torde icke ha inträtt. Jag anser mig därför ej heller nu böra tillstyrka, att lindringen i beskattningen av krigsriskersättning utsträckes att gälla den civila flygpersonalen.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet med det nu anförda upprättat förslag till förordning om viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsriskersättning för är 1945 måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet: Sven Åmark.
457389. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.