med förslag till avlöning sr eglemente för personal vid krigsmakten under krig stjänstgöring (krig savlöning sreglemente)

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

t

tfr 65.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till avlöning sr eglemente för personal vid krigsmakten under krig stjänstgöring (krig savlöning sreglemente); given Stockholms slott den 16 februari 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels att godkänna härvid fogade förslag till avlöningsreglemente för personal vid krigsmakten under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente) med tillhörande tjänsteförteckning, angivande de särskilda krigslöneklasser, till vilka personal vid krigsmakten enligt krigsavlöningsreglementet hänföres,

dels ock att bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

V

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 65.

77 45

2 Kungl. Majlis proposition nr 65.

Förslag

till

AVLÖNINGSREGLEMENTE

för personal vid krigsmakten under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente).

I avd. Allmänna bestämmelser.

1 §■

Reglementeis tillämpning.

1 mom. Detta reglemente skall, i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar, tillämpas under krigstjänstgöring.

Krigstjänstgöring anses vara för handen under tid, då värnpliktiga äro inkallade i kraft av 28 § värnpliktslagen.

För den, som inrycker till tjänstgöring sedan reglementet satts i tillämpning eller utrycker innan tillämpningen upphört, skall krigstjänstgöring anses pågå från och med inryckningsdagen, respektive till och med utryckningsdagen. Härvid förstås med inryckningsdag den dag, då vederbörande inställer sig till tjänstgöring, och med utryckningsdag den dag, då tjänstgöringen upphör.

2 mom. I den mån förmåner utgå enligt detta reglemente, skola för fred gällande avlönings- och pensionsbestämmelser tillämpas allenast i den utsträckning reglementet stadgar. Vad nu sagts gäller icke bestämmelser örn reservpension eller däremot svarande engångsbelopp.

Med för fred gällande avlönings- och pensionsbestämmelser avses i detta reglemente endast avlöningsbestämmelser samt bestämmelser örn tjänste- och familjepensionsavdrag och örn tjänste- och familjepensionsförmåner, som äga tillämpning å vederbörande i den egenskap, vari han hänföres under reglementet.

2 §■

Under reglementet hänförlig personal.

1 mom. Detta reglemente gäller med de undantag, som framgå av 2 mom. och 3 §, för följande personal:

a) fast anställd personal, varmed i reglementet förstås militär och civilmilitär personal på aktiv stat, över stat, på civilanställnings stat, avgångsstat, disponibilitetsstat, övergångsstat och reservstat samt i reserven och i vägoch vattenbyggnadskåren, ävensom civilmilitär personal med avlöning enligt militära icke-ordinariereglementet;

b) värnpliktiga, varmed i reglementet förstås värnpliktiga, som icke enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 3

a) äro hänförliga till fast anställd personal eller enligt c) räknas såsom krigsfrivilliga; samt

c) krigsfrivilliga, varmed i reglementet förstås icke värnpliktiga samt från värnpliktens fullgörande frikallade och från värnpliktstjänstgöring helt befriade, vilka såsom frivilliga anställts i befattning, upptagen i gällande sammansättningsplaner (mobiliseringstabeller) för krigsmakten.

2 mom. Hemvärnskretsbefälhavare, hemvärnsområdesbefälhavare, hemvärnsmän, driftvärnsdistriktsbefälhavare, driftvärnsförbandschef och driftvärnsmän ävensom musikelever och indelt manskap hänföras under reglementet endast örn och i den mån Kungl. Majit så förordnar.

Den som fullgör tjänstgöring enligt lagen om tjänsteplikt hänföres icke under reglementet.

3 §•

Särskilda föreskrifter för viss personal.

1 mom. För civil anställningshavare i statens tjänst, vilken placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem, som åligga honom i fredstid, skola, i den mån Kungl. Majit ej annorlunda förordnar, tillämpas för den civila befattningen gällande avlöningsbestämmelser.

2 mom. Beordras värnpliktig att fullgöra krigstjänstgöring vid inrättning eller företag, som underställts krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse eller central militär förvaltningsmyndighet, skall beträffande honom tillämpas vad i 24 § detta reglemente föreskrives samt i övrigt, där ej Kungl. Majit eller enligt Kungl. Majits bestämmande särskild myndighet annorlunda förordnar, vad som gäller i fråga örn avlöning för den vid inrättningen eller företaget anställda personalen i motsvarande befattning.

Kungl. Majit äger förordna, att vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande värnpliktig, som beordras fullgöra tjänstgöring vid annan inrättning eller annat företag än där sägs.

4§-

Avlöningsförmåner m. m.

1 mom. Den personal, å vilken detta reglemente är tillämpligt, äger med de undantag, som angivas i 19—21 §§, under krigs t jänstgöring uppbära krigslön. Kungl. Majit bestämmer, örn och i vad mån krigslön skall utgå även för tid efter tjänstgöringens slut.

Krigslönen utgöres för fast anställd personal av månadslön och terminslön. För värnpliktiga utgöres krigslönen av terminslön ävensom, i fall som avses i 12 § 2 morn., av månadslön.

Krigsfrivilliga avlönas såsom värnpliktiga:, där ej Kungl. Majit för viss personal annorlunda förordnar.

2 mom. I den mån i detta reglemente så medgives, åtnjuter personalen flygtraktamente, gottgörelse för tjänsteresa och viss tjänstgöring, ersättning för resa vid inryckning till och utryckning från krigs t jänstgöring, ersätt-

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

liing för resa i samband med krigsledighet, ersättning för flyttningskostnad, krigsutrustningsbidrag samt ersättning för dykeriarbete m. m. Till avliden löntagares dödsbo utgår begravningshjälp m. m.

3 mom. Enligt föreskrifter, som Kungl. Maj:t meddelar, äger personalen åtnjuta förplägnad, inkvartering, utrustning och sjukvård ävensom viss fribrevsrätt.

4 mom. Envar, för vilken detta reglemente gäller, hänföres till viss mot hans tjänstegrad eller tjänsteklass svarande krigslöneklass enligt en till reglementet hörande tjänsteförteckning; Kungl. Majit dock obetaget att hänföra aspiranter och kadetter till annan krigslöneklass.

2 avd. Krigslön.

I kap. Månadslön.

5 §•

Allmänna föreskrifter om månadslön.

Månadslön utgöres för fast anställd personal av lön, fasta lönetillägg m. m., rörligt tillägg och dyrtidstillägg ävensom lönefyllnad, som i 15 § sägs, samt för värnpliktiga av fasta lönetillägg, varom förmäles i 12 § 2 mom.

Månadslönen utbetalas månadsvis i efterskott.

6 §•

Lönegrader och löneklasser.

1 mom. Lönen utgår för månad räknat med belopp motsvarande en tolftedel av årslönen enligt militära avlöningsreglementet, manskapsavlöningsreglementet eller militära icke-ordinariereglementet. Därest icke vad i 2 mom. och 7—9 §§ stadgas till annat föranleder, skall härvid iakttagas följande.

a) Personal på aktiv stat med undantag av sådan, som omförmäles under

b) här nedan, ävensom manskap över stat och på civilanställningsstat samt civilmilitär icke-ordinarie personal erhålla lön efter den lönegrad och löneklass, vederbörande enligt för fred gällande avlöningsbestämmelser tillhör.

b) Bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden, marinläkarstipendiater och flygläkare av 2. graden erhålla lön efter lägsta löneklassen av den för bataljonsläkare bestämda lönegraden samt bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren efter lägsta löneklassen av den för bataljonsveterinär bestämda lönegraden.

c) Innehavare av för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar erhålla lön efter den löneklass, till vilken arvodesbefattningen är hänförd.

d) Personal på avgångsstat och disponibilitetsstat erhåller, i andra fall än under c) sägs, lön efter den lönegrad och löneklass, enligt vilka vederbörande vid tjänstgöring enligt för fred gällande bestämmelser uppbär lön.

e) Personal, som tvångsvis överförts till övergångsstat, ävensom från sådan stat pensionsavgången, reserven tillhörande personal erhålla, i andra fall än

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

under c) sägs, lön efter lönegrad och löneklass motsvarande dem, enligt vilka vederbörande uppbär eller omedelbart före inträdet i reserven uppbar lön på övergångsstat.

f) Personal, som frivilligt överförts till övergångsstat, ävensom från sådan stat pensionsavgången, reserven tillhörande personal erhålla, i andra fall än under c) sägs, lön efter lönegrad och löneklass motsvarande dem, enligt vilka vederbörande uppbär eller omedelbart före inträdet i reserven uppbar lön på övergångsstat.

g) Officerare, underofficerare och civilmilitär personal på reservstat ävensom från sådan stat pensionsavgången, reserven tillhörande personal erhålla, i andra fall än under c) och h) sägs, lön efter lönegrad och löneklass motsvarande dem, enligt vilka vederbörande uppbär eller omedelbart före inträdet i reserven uppbar lön på reservstat, varvid generalmajor anses tillhöra lönegrad och löneklass Ob 2.

h) Från reservstat före den 1 juli 1936 avgången, reserven tillhörande personal erhåller, i andra fall än under c) sägs, lön efter lönegrad och löneklass enligt följande:

generalmajor efter lönegrad och löneklass Ob 2, överste efter lönegrad Oa 6, löneklass 15,

major (kommendörkapten av 2. graden) efter lönegrad Oa 4, löneklass 12, kompaniofficer, högsta löneklassen, efter lönegrad Oa 3, löneklass 10, kompaniofficer, mellersta löneklassen, efter lönegrad Oa 3, löneklass 8, kompaniofficer, lägsta löneklassen, efter lönegrad Oa 2, löneklass 5, underofficer, högre löneklassen, efter lönegrad UO 2, löneklass 7, underofficer, lägre löneklassen, efter lönegrad UO 1, löneklass 4, fältläkare efter lönegrad öa 28, löneklass 30, samt regementsläkare efter lönegrad Ca 26, löneklass 28.

i) Furirer på reservstat vid Gotlands trupper erhålla lön efter lönegrad Ma 3, löneklass 9, samt från sådan stat avgångna, reserven tillhörande furirer lön efter lönegrad Ma 3, löneklass 10.

j) Personal, som efter erhållet avsked såsom lönlös kvarstår i regemente eller kår, i flottan, i kustartilleriet eller i flygvapnet, erhåller lön efter den lönegrad och löneklass vederbörande skolat tillhöra, därest han kvarstått i beställning på aktiv stat, dock att. tid efter erhållet avsked må tagas i beräkning för löneklassuppflyttning endast i den mån vederbörande därunder fullgjort tjänstgöring.

k) Reserven tillhörande, från aktiv stat, avgångsstat eller disponibilitetsstat pensionsavgången personal erhåller, i andra fall än under c) sägs, lön efter den lönegrad och löneklass eller lönegrad och löneklass motsvarande dem, vederbörande omedelbart före inträdet i reserven tillhörde eller, såvitt angår från disponibilitetsstat pensionsavgången personal, omedelbart före övergången till dylik stat tillhörde eller enligt vilka vederbörande vid tjänstgöring å disponibilitetsstat senast uppburit lön.

l) Reserven tillhörande förtidsavgången, reservanställd, reservutnämnd, värnpliktsavgången, aspirantanställd och övergångsanställd personal samt

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

annat underbefäl i reserv än sist sagts ävensom officerare i väg- och vattenbyggnadskåren erhålla, i andra fall än under b) och c) sägs, lön efter den lönegrad och löneklass, som vederbörande enligt för fred gällande avlöningsbestämmelser tillhör.

2 mom. I 1 mom. e)—g) omförmäld personal, som tillhör eller omedelbart före inträdet i reserven tillhörde någon av lönegraderna O 1, O 2, Oa 2, OaRs2, Uo 1, UO 1, UORs 1 och Uo 2 och som innehar respektive före inträdet i reserven innehade högre tjänstegrad än som svarar mot lönegraden i fråga, erhåller lön efter den löneklass inom högst lönegraden Oa 3 eller UO 2, vartill vederbörande skolat hänföras, därest hans befordran till den högre tjänstegraden berättigat till lön efter den mot tjänstegraden svarande lönegraden.

I 1 mom. h) omförmäld kompaniofficer, lägsta löneklassen, och underofficer, lägre löneklassen, som före avgången från reservstat befordrats till kapten (ryttmästare), respektive till fanjunkare (motsvarande), erhålla lön efter lönegrad Oa 3, löneklass 7, respektive efter lönegrad UO 2, löneklass 5.

I 1 mom. j) omförmäld personal, som innehar högre tjänstegrad än som svarar mot senast innehavd beställning på aktiv stat, erhåller lön efter den lönegrad och löneklass, vartill vederbörande skolat hänföras, därest hans befordran till den högre tjänstegraden berättigat till lön efter den mot tjänstegraden svarande lönegraden.

7 §•

Vissa föreskrifter om löneklassuppflyftning.

I 6 § 1 mom. b) samt f)—i) omförmäld personal må erhålla lön efter högre löneklass än i nämnda paragraf sägs jämlikt de för motsvarande personal på aktiv stat gällande bestämmelserna örn rätt till löneklassuppflyttning. Vid tillämpning härav skall dock iakttagas, att endast tjänstgöring, fullgjord efter tidpunkt, som av Kungl. Majit bestämmes, må tagas i beräkning, att sådan tjänstgöring, i den mån densamma icke fullgjorts i beställning på aktiv stat, skall anses motsvara tjänstgöring under dubbelt så lång tid i dylik beställning, att uppflyttning icke må äga rum, förrän tre år eller, då fråga är örn uppfattning till löneklass Ma 10, ett år förflutit från det vederbörande placerats eller beräknas hava placerats i den löneklass, varifrån uppflyttning skall ske, samt att vad örn hinder mot uppflyttning efter pensionsålders uppnående är stadgat ej skall äga tillämpning.

Vid tillämpning av föreskrifterna i 6 § 1 mom. 1) skall iakttagas, att efter tidpunkt, som av Kungl. Majit bestämmes, fullgjord tjänstgöring i reserv, på reservstat eller såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden, marinläkarstipendiat, flygläkare av 2. graden eller bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren, skall anses motsvara fredstjänstgöring under dubbelt så lång tid, dock att löneklassuppflyttning icke må äga rum, förrän tre år eller, då fråga är örn uppflyttning till löneklasserna Ma 2—10, ett år förflutit från det vederbörande placerats eller beräknas hava placerats i den löneklass, varifrån uppflyttning skall ske.

7 Kungl. Majlis proposition nr 65.

8 §•

Löneklassplacering vid konstituering m. m.

1 mom. Fast anställd personal, som konstitueras till högre tjänstegrad eller tjänsteklass än som svarar mot den lönegrad vederbörande tillhör, erhåller lön efter den lägsta löneklass inom den mot den högre tjänstegraden eller tjänsteklassen svarande lönegraden för beställningshavare på aktiv stat, som för honom medför högre lön än den, vartill han enligt detta reglemente eljest varit berättigad.

2 mom. Till beställningshavare på aktiv stat utgår vikariatslön med tillämpning av härom för fred gällande bestämmelser.

9 §•

Uppskov med löneklassuppflyftning.

Kungl. Majit äger föreskriva, att uppfattning till högre löneklass av annan anledning än befordran icke skall äga rum under krigstjänstgöring.

Har dylik föreskrift meddelats, skall löntagaren, sedan föreskriften upphört att gälla, gottgöras för den inkomstminskning, som han i följd av föreskriften vidkänts.

10 §.

Lönens bestämmande med hänsyn till ortsgrupp.

Lönen utgår, där densamma är beroende av löntagarens placering i ortsgrupp, till personal, som omförmäles i 6 § 1 mom. a) och c), efter den ortsgrupp, vederbörande löntagares fredsförläggningsort tillhör, samt till övrig personal efter den ortsgrupp, till vilken den ort, där vederbörande senast mantalsskrivits, är att hänföra. För personal, som är stationerad eller bosatt utom riket, utgår lönen efter ortsgrupp I.

Kungl. Majit äger förordna, att ombyte av förläggnings- eller mantalsskrivningsort under krigstjänstgöring icke skall föranleda ändring beträffande den ortsgrupp, efter vilken lönen skall beräknas.

11 §.

Förening av reservpension med krigslön.

Har militär eller civilmilitär personal på aktiv stat eller reservstat eller från sådan stat pensionsavgången, reserven tillhörande personal eller innehavare av för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning kommit i åtnjutande av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp, beror på Kungl. Majits prövning, örn och i vad män av sådan anledning avdrag å lönen skall ske.

12 §.

Fasta lönetillägg m. m. .

1 mom. Kallortstillägg, hyres- och ortstillägg, ersättning för inkvartering, arvode såsom förhöjning a,v lönen, arvode utöver lön för uppehållande, på

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

grund av förordnande eller kommendering, av vissa befattningar, som ej äro uppförda såsom särskilda beställningar, arvode för särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid sidan av egen befattning, felräkningspenningar, bidrag till representationskostnader, lönetillägg till riktare, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri eller avståndsobservatör ävensom barntillägg utgå, i den mån ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, till personal, som enligt för fred gällande avlöningsbestämmelser är berättigad till dylik förmån, med tillämpning av samma bestämmelser.

2 mom. Flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg utgå till personal, som enligt för fred gällande bestämmelser är berättigad till dylik förmån, med tillämpning av samma bestämmelser.

13 §.

Rörligt tillägg och dyrtidstillägg.

Körligt tillägg och dyrtidstillägg utgå under samma förutsättningar och enligt enahanda grunder, som i fredstid gälla för personal på aktiv stat.

14 §.

Pensionsavdrag m. m.

Icke pensionsavgången personal, som är underkastad bestämmelser örn tjänste- och familjepension, skall, där ej annat följer av bestämmelsen i nästföljande stycke, å månadslönen vidkännas pensionsavdrag enligt därom för fred gällande bestämmelser.

Fensionsavgången personal ävensom icke pensionsavgången personal, som innehar för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning, skola å månadslönen vidkännas avdrag med belopp, motsvarande summan av de enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena bestämda tjänste- och familjepensionsavdragen för beställningshavare på aktiv stat i den lönegrad, efter vilken vederbörande erhåller lön eller, vad angår innehavare av nyss omförmäld arvodesbefattning, den lönegrad arvodesbefattningen anses motsvara.

15 §.

Lönefyllnad för personal på avgångs- och disponibi/itetsstat.

Uppgår månadslönebeloppet för beställningshavare på avgångsstat eller disponibilitetsstat, vilken innehar för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning, icke till det belopp vederbörande ägt uppbära såsom avlöning på avgångsstat, respektive såsom disponibilitetsarvode jämte därå belöpande tilläggsförmåner, skall månadslönebeloppet ökas med skillnaden.

2 kap. Terminslön.

16 §.

• Allmänna föreskrifter om terminslön.

Terminslön utgår för lönetermin. Varje månad uppdelas i tre löneterminer med början respektive den 1, den 11 och den 21 dagen i månaden.

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Terminslönen bestämmes med hänsyn till förhållandena å första tjänstgöringsdagen av löneterminen och röner ej inverkan av förändringar, som inträffa senare. Även om tjänstgöring fullgjorts endast del av lönetermin, utgår terminslön för hela terminen, där ej annat följer av bestämmelserna, i 20 och 21 §§ eller Kungl. Majit annorlunda förordnar.

Terminslönen utbetalas, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, i förskott eller efterskott.

17 §.

Terminslönetariffer.

Med de undantag, som framgå av 18 §, utgår terminslönen till fast anställd personal enligt den lägre och till värnpliktiga enligt den högre av de i nedanstående tabell upptagna tarifferna.

18 §.

Terminslön under sjötjänstgöring.

1 mom. För personal, som fullgör sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv, utgör terminslönen ett belopp, motsvarande summan av vad som enligt för fred gällande avlöningsbestämmelser skulle hava utgått i form av sjöt i Hägg, ersättning för uppbörd, sjötjänstbidrag, mässpenningar, servisbidrag och representationspenningar, allt för tio dagar.

Yid tillämpning härav skall iakttagas följande.

a) I terminslönen må icke inräknas sådan förhöjning av sjötillägget, varom förmäles i 24 § 5 mom. manskapsavlöningsreglementet, ej heller sjötillägg, som omförmäles i 24 § 6 mom. sista stycket samma reglemente.

b) För marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiat beräknas sjötillägget till samma belopp som för officer av motsvarande tjänstegrad.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

c) Rätt till sjötjänstbidrag skall anses föreligga för värnpliktig, som hänförts till högre krigslöneklass än 1 krigslöneklassen.

d) För personal vid kustartilleriet, vilken för tjänstgöring är inmönstrad å fartyg, bemannat av kustartilleriet tillhörande eller för dess räkning förhyrd personal, skall tjänstgöringstraktamente anses utgöra mässpenningar.

e) För personal, som icke åtnjuter mässpenningar, skall i terminslönebeloppet inräknas ett belopp motsvarande terminslön enligt den i 17 § intagna lägre tariffen.

f) I den män Kungl. Majit ej annorlunda förordnar, skall från den del av terminslönebeloppet, som motsvarar mässpenningar, avdragas ett belopp motsvarande värdet av tillhandahållen förplägnad.

2 mom. Uppgår icke det enligt 1 mom. beräknade terminslönebeloppet för fast anställd personal vid tjänstgöring med stationär förläggning eller tjänstgöring i sjöreserv till minst samma belopp som terminslön enligt den i 17 § intagna lägre tariffen samt för fast anställd personal vid tjänstgöring med rörlig förläggning och för värnpliktiga till minst samma belopp som terminslön enligt den i nyssnämnda paragraf intagna högre tariffen, skall terminslönebeloppet ökas med skillnaden.

3 kap. Krigslön under särskilda förhållanden.

19 §.

Krigslön vid krigsledighet.

Under ledighet på grund av sjukdom bibehålies krigslön, i den mån ej Kungl. Majit annorlunda förordnar.

I fråga örn krigslön under annan krigsledighet gäller vad Kungl. Majit därom förordnar.

20 §.

Krigslön vid avstängning från tjänstgöring m. m.

1 mom. Den, som undergår arreststraff med förbud att tjänstgöra, äger icke åtnjuta på strafftiden belöpande terminslön.

Den, som undergår annat frihetsstraff än arrest, är avstängd från tjänstgöring eller hålles häktad för brott, må icke uppbära å sådan tid belöpande krigslön, dock att på vederbörande krigsförvaltningsmyndighets prövning skall bero, huruvida någon del av månadslönen må åtnjutas.

Prövas undergånget arreststraff icke böra räknas vederbörande till last, finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av krigslönen innehållits till vederbörande utbetalas.

Vad här stadgas i fråga örn den, vilken hålles häktad för brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för brott, dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages eller vederbörande efter häktning frikännes, han skall äga utfå å tiden för kvarhållandet belöpande krigslön.

2 mom. Den, som förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittas spridning, äger därunder uppbära krigslön.

11 Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

21 §.

Krig slön vid krigsfångenskap m. m.

1 mom. Under krigsfångenskap så ock under internering hos främmande makt bibehålies rätt till månadslön.

2 mom. Den, som anmälts såsom saknad, är icke berättigad till krigslön, som belöper på tiden för frånvaron. Är ej uppenbart att den saknade rymt, må dock, därest ban har försörjningsplikt mot anhöriga, månadslön enligt vederbörande krigsförvaltningsmyndighets prövning utgå till och med den dag, då två månader förflutit från det han anmälts såsom saknad. Yisas förfall, som av vederbörande krigsförvaltningsmyndighet godkännes, må vederbörande tillgodonjuta de löneförmåner, vartill han skulle ha.va varit berättigad, örn anledningen till frånvaron varit känd.

3 avd. Särskilda ersättningar.

22 §.

Flygt rak törnen te.

Kungl. Majit äger förordna, att i flygning deltagande personal må uppbära flygtraktamente enligt därom för fred gällande bestämmelser.

23 §.

Gottgörelse för tjänsteresa och viss tjänstgöring.

1 mom. Vid tjänsteresa utgår resekostnadsersättning samt ersättning för inkvarterings- och förplägnadskostnader, i den man icke transportmedel, inkvartering eller förplägnad tillhandahålles av staten.

Resekostnadsersättning utgår med de verkliga utgifternas belopp. Därest icke med hänsyn till resans ändamål eller 'andra omständigheter särskilda skäl prövas föreligga, må dock ersättningen icke uppgå till högre belopp än som skulle hava utgått vid tillämpning av allmänna resereglemente! med därtill hörande tilläggsbestämmelser såvitt angår resväg, färdsätt och reseklass. Personal, för vilken reseklass icke finnes angiven, skall därvid anses tillhöra den reseklass, till vilken beställningshavare på aktiv stat i motsvarande tjänstegrad eller tjänsteklass är hänförd.

Ersättning för inkvarterings- och förplägnadskostnader utgår med nedanstående belopp, dock att ersättning för enstaka måltider under ett dygn må utgå med sammanlagt högst för helt dygn angivet belopp.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

2 mom. Vid tjänstgöring utom krigsförläggningsorten under sådana förhållanden att kvarteret på krigsförläggningsorten eller vederbörandes vanliga kvarter i fredstid icke kan användas såsom nattkvarter utgår, i den mån ej inkvartering och förplägnad på tjänstgöringsorten tillhandahållas av staten, ersättning för sådan förmån enligt i 1 mom. tredje stycket angivna grunder.

Fortgår tjänstgöringen å en och samma ort under längre tid än femton dygn i en följd, utgår ersättningen från och med sextonde dygnet med hälften av de i 1 mom. tredje stycket angivna beloppen.

24 §.

Ersättning för resa vid inryckning till och utryckning från krigs tjänstgöring.

1 mom. Vid inställelse till krigstjänstgöring utgår ersättning för färd inom riket fran vistelseorten till inställelseorten enligt i 23 § 1 mom. angivna grunder. Där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, utgår ersättning dock icke för färd understigande 20 kilometer med annat transportmedel än järnväg, fartyg eller omnibus.

Till omnibus hänföres automobil i regelbunden persontrafik ( s. k. linjetrafik) .

Vid färd utom riket äger inkallad, som är boende utrikes eller inmönstrad å fartyg, med vilket resan till hemlandet icke kan företagas, uppbära dels ersättning för de verkliga resekostnaderna i den mån dessa icke överstiga kostnaderna för sådan färd, som närmast motsvarar resa i reseklass III enligt allmänna resereglementet utan anlitande av sovvagn, dels och ersättning för inkvartering och förplägnad enligt i 23 § 1 mom. angivna grunder. Till den, som vid inkallelse till krigstjänstgöring vistas å utrikes ort utan att vara där bosatt, må, därest försvarets civilförvaltning så prövar skäligt, utgå ersättning enligt nyss angivna grunder under förutsättning, att vistelsen utrikes icke föranletts av tjänsteresa i statens ärende.

2 mom. Vid hemförlovning från krigstjänstgöring utgår, med tillämpning av de grunder som i 1 mom. angivas, ersättning för färd från tjänstgöringsorten till ort inom eller utom riket, varest den hemförlovade är mantalsskriven eller före tjänstgöringen haft sin bostad eller huvudsakliga verksamhet.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må hemförlovad, som har för avsikt att efter utryckningen förlägga sin verksamhet till annan ort än före tjänstgöringens början eller som vid utryckningen saknar bostad, erhålla ersättning för färd inom riket från tjänstgöringsorten till den nya verksamhetsorten eller till ort, varest han eljest avser att mera stadigvarande vistas.

25 §.

Ersättning för resa i samband med krigs/edighet.

Vid krigsledighet må ersättning för resa utgå enligt de närmare bestämmelser Kungl. Majit utfärdar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

26 §.

Ersättning för flyttningskostnad.

Ersättning för flyttningskostnad utgår, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, enligt för fred gällande bestämmelser.

27 §.

Krigsutrustningsbidrag.

För fullständigande av egen personlig krigsutrustning äger personal, som enligt för fred gällande bestämmelser är skyldig att hålla sig med uniformspersedlar, utöver i fredstid utgående ekiperingshjälp, åtnjuta krigsutrustningsbidrag med belopp, som Kungl. Maj :t bestämmer, dock högst 300 kronor.

I den mån förhållandena därtill giva anledning, må Kungl. Majit medgiva personal som nyss sagts antingen förnyade krigsutrustningsbidrag eller ock erforderlig komplettering av krigsutrustningen genom statens försorg.

28 §.

Ersättning för dykeriarbete m. m.

Ersättning för utförande av dykeriarbete utgår, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, enligt för fred gällande bestämmelser.

I den mån Kungl. Majit så förordnar, utgår ersättning för deltagande i minsvepningsarbete samt — i vad rör värnpliktiga — ersättning för tjänstgöring å undervattensbåt enligt av Kungl. Majit och riksdagen fastställda grunder för sådan ersättning.

29 §.

Begravningshjälp m. m.

Begravningshjälp och ersättning för kostnader för transport av avlidens stoft till hemorten utgå enligt därom för fred gällande bestämmelser, där ej Kungl. Majit finner gott förordna örn inskränkning i nämnda förmåner. Personal, vars efterlevande icke enligt för fred gällande föreskrifter äro berättigade till begravningshjälp och ersättning för transportkostnader, likställes i förevarande avseende med motsvarande personal på aktiv stat.

Yad i första stycket sägs skall icke äga tillämpning i avseende å begravningshjälp, därest sådan utgår på grund av civil statsanställning, som den avlidne innehaft.

4 avd. Tillämpningsföreskrifter.

30 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av detta reglemente, meddelas av Kungl. Majit.

14 Kungl. Maj-.ts proposition nr 65.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1945, då krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 278) upphör att gälla. För löneklassplacering efter detta reglementes ikraftträdande skall så anses som örn reglementets bestämmelser även dessförinnan ägt tillämpning.

Utan hinder av vad i den till detta reglemente hörande tjänsteförteckningen angives skall menig värnpliktig, som vid reglementets ikraftträdande uppbär eller uppburit terminslön enligt andra krigslöneklassen, högre tariffen, så ock 3. klass sjöman, som före reglementets ikraftträdande uppflyttats till andra krigslöneklassen, hänföras till samma krigslöneklass. Yad sålunda stadgats skall dock gälla endast under nu rådande förstärkt försvarsberedskap ävensom vid krigstillstånd, som i anslutning därtill kan komma att inträda,

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

15 Tjänsteförteckning

angivande de särskilda krigslöneklasser, till vilka personal vid krigsmakten enligt krigsavlöningsreglementet hänföres.

Anmärkning.

Den, som innehar tjänsteklass motsvarande viss militär tjänstegrad, hänföres till samma krigslöneklass som innehavaren av t.jänstegraden.

Med värnpliktstjänstgöring likställes militär tjänstgöring, som fullgjorts på grund av annan fast anställning vid krigsmakten än såsom volontär (motsvarande) över stat, ävensom av värnpliktig såsom medlem av frivillig försvarsorganisation fullgjord tjänstgöring vid försvarsväsendet.

Vapenfri värnpliktig, född år 1920 eller senare, må icke hänföras till högre krigslöneklass än 1. krigslöneklassen, förrän han fullgjort tjänstgöring under sammanlagt 520 dagar.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Utdrag av protokollet över försvar sär euderia hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 felmari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehbsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Bubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet följande.

De grundläggande bestämmelserna angående avlöning åt personal vid krigsmakten under krigstjänstgöring återfinnas i krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 278) med däri sedermera vidtagna ändringar. Genom kungörelse den 3 september 1939 (nr 655) med däri sedermera vidtagna ändringar ha utfärdats vissa tillämpningsföreskrifter till krigsavlöningsreglementet. Dessa föreskrifter kunna sägas utgöra en motsvarighet till de tilläggsbestämmelser, vilka reglera tillämpningen av vederbörliga för fred gällande avlöningsreglementen. Vidare ha genom kungörelse den 19 januari 1940 (nr 51) — omtryckt den 6 december 1940 (nr 985) — med däri sedermera vidtagna ändringar utfärdats särskilda bestämmelser angående tillämpningen av krigsavlöningsreglementet. Sistnämnda bestämmelser avse närmast att klargöra reglementets tillämplighet under nu rådande förstärkta försvarsberedskap. I övrigt ha för den närmare tillämpningen av krigsavlöningsreglementet erforderliga bestämmelser meddelats i olika kungl, brev, genom föreskrifter utfärdade av vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter! samt genom i orderväg givna föreskrifter.

Krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 278) i dess efter vidtagna ändringar gällande lydelse torde få såsom Bilaga 1 fogas vid statsrådsprotokollet.

De erfarenheter, som under den hittillsvarande beredskapstiden vunnits rörande tillämpningen av krigsavlöningsreglementet, ha ådagalagt behovet av en allmän översyn av reglementets bestämmelser. Detta förhållande sammanhänger icke minst med att reglementet utformats närmast med tanke på verkliga krigsförhållanden. Med utgångspunkt från förhållandena i krig torde några mera vägande erinringar knappast vara att framställa mot de allmänna principer, som varit grundläggande vid reglementets utformning. Vad angår förhållandena under förstärkt försvarsberedskap och vid mobilisering har däremot avlöningssystemet visat sig fungera mindre tillfredsställande.

Jag får erinra, att Kungl. Maj:t den 5 juni 1942 beslöt tillkalla särskilda

17 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

utredningsmän med uppdrag att inom försvarsdepartementet verkställa en allmän översyn av avlöningsbestämmelsema för personal vid försvarsväsendet under beredskaps- och krigs!]änstgöring. Utredningsmännen, vilka antogo benämningen 1942 års krigs avlönings saltkunniga, avgåvo den 13 februari 1943 utlåtande med förslag till krigsavlöningsreglemente jämte följ dförfattningar. Förslaget innebar i vissa avseenden långt gående förändringar och omläggningar i förhållande till gällande grunder för krigsavlöningens bestämmande. Den sakligt sett viktigaste ändringen utgjorde förslaget, att viss personal i försvarsväsendets reserver under krigs tjänstgöring skulle avlönas i likhet med värnpliktiga. I denna del rönte förslaget allvarliga gensagor från praktiskt taget samtliga hörda myndigheters och personalsammanslutningars sida. Med hänsyn till de anmärkningar mot förslaget, som yppats under remissbehandlingen, ansåg jag detsamma icke böra läggas till grund för en framställning i ämnet till riksdagen.

På min hemställan beslöt emellertid Kungl. Majit den 12 november 1943, att frågan örn revision av krigsavlöningsreglementet skulle inom försvarsdepartementet göras till föremål för fortsatt handläggning genom särskilt tillkallade sakkunniga. Därvid skulle beaktas såväl 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag jämte däröver avgivna yttranden som i övrigt vissa på Kungl. Maj :ts prövning beroende framställningar med förslag till ändringar på förevarande område. Att såsom sakkunniga inom departementet biträda med ifrågavarande utredningsarbete tillkallades sekreteraren i allmänna lönenämnden H. Edsberg och regementskassören A. Almroos.

Såsom ett första led i utredningsarbetet framlade de sakkunniga — i det följande benämnda utredningsmännen — i en i februari 1944 dagtecknad promemoria förslag till vissa ändringar i krigsavlöningsreglementet, huvudsakligen avseende reglering av avlöningsförmånerna under krigstjänstgöring för personal på övergångsstat och reservstat samt från nämnda stater avgången, reserven tillhörande personal ävensom för viss personal i krigsmaktens reserver. I viss anslutning till de i promemorian avgivna synpunkterna samt med beaktande av i remissväg framkomna erinringar framlades härefter genom ■proposition till riksdagen den 25 februari 1944, nr 232, förslag i berörda hänseenden. Förslaget bifölls av riksdagen (skrivelse 426), varefter kungörelse örn ändring i vissa delar av krigsavlöningsreglementet utfärdades den 30 juni 1944 (nr 446).

Den 29 april 1944 lia utredningsmännen avgivit utlåtande nied förslag till avlöningsreglemente för personal vid krigsmakten under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente) jämte förslag till förordning om ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsför ordningen den 30 juni 1942 (nr 521).

Över ifrågavarande förslag lia, till följd av remiss, utlåtanden avgivits av cheferna för armén, marinen och flygvapnet, chefen för försvarsstaben, chefen för sjökarteverket, försvarets civilförvaltning, statens arbetsmarknadskommission, statskontoret samt försvarsväsendets lönenämnd. Vidare ha svenska officersförbundet, centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden, svenska under of floer sförbundet, svenska reservunderoffloer sförbundet, för-

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 65. n 45 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

svarsväsendets underbefälsförbund, civilmilitära tjänstemannaföreningen, riksförbundet Sveriges lottakårer samt värnpliktiga officerares riksförbund begagnat sig av erhållet tillfälle att yttra sig över förslaget.

Härefter ha utredningsmännen den 30 juni 1944, respektive den 31 augusti 1944 avgivit utlåtanden med förslag till chds kungörelse angående tillämpning av krigsavlöningsreglementet under tid, då riket icke befinner sig i krig, dels ock kungörelse angående tillämpning av krigsavlöningsreglementet under tid, då riket befinner sig i krig. Jämväl över ifrågavarande kungörelseförslag ha, efter remisser, utlåtanden avgivits av vederbörande myndigheter och personalorganisationer.

Efter att ha tagit del av utredningsmännens förslag till nytt krigsavlöningsreglemente jämte däröver avgivna utlåtanden har jag funnit mig böra förorda, att detsamma lägges till grund för proposition i ämnet till innevarande års riksdag. Det är min avsikt att, därest förslaget vinner riksdagens bifall, i sinom tid underställa Kungl. Maj :ts prövning frågan örn erforderliga tillämpningsföreskrifter till reglementet på grundval av föreliggande förslag i ämnet.

Spörsmålet örn vissa ändringar i krigsfamiljebidragsförordningen upptages i annat sammanhang.

Slutligen bör meddelas, att frågan örn en reglering av avlöningsförmånerna för viss civil personal, vilken utan att krigsavlöningsreglementet vinner tilllämpning å densamma tages i anspråk för tjänstgöring vid krigsmakten under förstärkt försvarsberedskap eller i krig, för närvarande är föremål för närmare utredning inom försvars- och finansdepartementen.

Allmänna synpunkter.

Såsom inledningsvis anförts, har den hittillsvarande tillämpningen av krigsavlöningsreglementet givit vid handen, att reglementet behöver förtydligas och kompletteras i vissa hänseenden. Under förstärkt försvarsberedskap och mobilisering har sålunda avlöningssystemet visat sig vara mindre tillfredsställande. Tillämpningen av bestämmelserna har varit förenad med svårigheter i olika hänseenden och givit anledning till anmärkningar på åtskilliga punkter.

De nu antydda förhållandena torde i icke ringa grad få tillskrivas de omständigheter, under vilka krigsavlöningsreglementet tagits i bruk, samt det successiva ikraftträdandet av skilda föreskrifter i reglementet. Sålunda gjordes tillämpningen av reglementet under första tiden efter försvarsberedskapens intagande beroende av örn krigs tjänstgöringen fullgjordes vid »såsom neutralitetsvakt organiserat förband», medan man i övrigt rörde sig med begreppen mobilisering och förstärkt försvarsberedskap. Till följd härav blev det nödvändigt att meddela särskilda förtydligande bestämmelser örn neutralitetsvaktens omfattning, vilka i sin tur visade sig svårtillämpliga och föranledde oformligheter i avlöningshänseende för personal vid ett och samma förband. Förhållandena ledde efterhand till att krigsavlöningsreglementet gjordes tilllämpligt å personalen vid krigsmakten i dess helhet.

Med anledning härav har i olika sammanhang ifrågasatts, örn icke krigs-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 65. 19

avlöningsbestämmelserna borde uppdelas på två särskilda reglementen, det ena avsett att tillämpas under beredskapstjänstgöring och det andra under krig. Under framhållande av att krigsavlöningsreglementet avfattats närmast med tanke på krigsförhållanden uttalade jag sålunda i direktiven till 1942 års krigsavlöningssakkunniga bland annat följande.

Krigsavlöningsreglementets tillämpning under rådande beredskapstillstånd kan på visst sätt anses såsom en nödfallsutväg. Då förstärkt försvarsberedskap får betraktas såsom ett mellanläge i förhållande till fredstillstånd och krig, synes det vara tveksamt om avlöningsbestämmelsema vid beredskapstjänstgöring, åtminstone örn den äger rum under mer avsevärd tid, i princip böra ansluta sig till krigsavlöningsbestämmelserna. I vart fall bör övervägas, om icke i avlöningshänseende särskilda regler böra gälla för beredskapstjänstgöring och särskilda för krigstjänstgöring. I båda fallen gäller, att bestämmelserna med hänsyn till de förhållanden, varunder de skola användas, böra göras enkla och därmed lätta att tillämpa.

Föreliggande utredning.

Under erinran örn nyss återgivna uttalande ha utredningsmännen funnit sig böra överväga möjligheterna av att utforma krigsavlöningsbestämmelserna på det sätt, att skilda föreskrifter bliva gällande under å ena sidan beredskapstjänstgöring och å andra sidan tjänstgöring i krig. Härom anföra utredningsmännen följande.

För förverkligande av detta syfte äro olika utvägar tänkbara. 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag i detta hänseende innebar, att i ett krigsavlöningsreglemente, avsett att tillämpas både vid beredskap och i krig, intoges vissa grundläggande bestämmelser, vilka i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gällde i avseende å andra statliga avlöningsreglementen skulle fastställas av Kungl. Majit och riksdagen, medan erforderliga detaljföreskrifter borde sammanföras i särskilda av Kungl. Majit meddelade tilläggsbestämmelser. Ett av de sakkunniga utarbetat förslag till tilläggsbestämmelser avsåg att jämte krigsavlöningsreglementet reglera förhållandena under en beredskapsperiod av i huvudsak samma karaktär som den nuvarande. Något förslag till tilläggsbestämmelser för krig framlades icke av de sakkunniga. Av motiveringen till de sakkunnigas betänkande framgår emellertid, att vissa särskilda tilläggsbestämmelser synts de sakkunniga erforderliga vid en skärpning avläget.

Såsom ett alternativ till krigsavlöningssakkunnigas förslag skulle kunna tänkas, att krigsavlöningsbestämmelserna uppdelades på två särskilda reglementen, avsedda det ena för beredskaps- och det andra för krigsförhållanden. Även vid en dylik lösning torde det emellertid bliva ofrånkomligt att i särskilda kungörelser intaga erforderliga tillämpningsbestämmelser till respektive reglementen. Ur enkelhetens synpunkt måste det anses vara mindre tilltalande, att krigsavlöningsbestämmelserna på dylikt sätt uppdelas på icke mindro än fyra författningar.

Mot bakgrunden av det nu anförda vill det fördenskull synas, att över vägande skäl tala för den av krigsavlöningssakkunniga föreslagna anordningen med ett krigsavlöningsreglemente, avsett att tillämpas vid såväl beredskap som krig. I detta reglemente torde böra uttömmande angivas de olika slag av förmåner, som kunna tillkomma personalen under beredskap och i krig.

Då emellertid vissa av förmånerna i fråga utgöras av sådana, beträffande vilkas åtnjutande skilda regler böra gälla vid å ena sidan beredskap och å

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

andra sidan krig, förutsätter nyssnämnda anordning, att åt Kungl. Maj:t nily mmes befogenhet att avgöra, i vad mån desamma ina åtnjutas i det ena eller det andra fallet. Även i vissa andra hänseenden torde reglementets tillämplighet lämpligen böra få bli beroende av Kungl. Maj ris avgörande. De närmare föreskrifter, som sålunda erfordras för reglementets tillämpning med hänsyn till förhandenvarande omständigheter, synas böra uppdelas på två särskilda kungörelser, att tillämpas den ena vid verkliga krigsförhållanden och den andra vid beredskapstjänstgöring. I dessa kungörelser böra i största möjliga utsträckning inarbetas av Kungl. Majit vid sidan av nuvarande krigsavlöningsreglemente och tillämpningsföreskrifter utfärdade särskilda avlöningsföreskrifter, i den mån dessa anses böra äga tillämpning under förstärkt försvarsberedskap respektive vid krig.

I enlighet med det anförda ha utredningsmännen utarbetat ett förslag till avlöningsreglemente för personal vid krigsmakten under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente), vilket, är avsett att tillämpas under såväl krigssom beredskapsförhållanden. Reglementsförslaget skiljer sig icke blott i fråga örn uppställningen från nuvarande krigsavlöningsreglemente. Även i sakligt hänseende innebär förslaget åtskilliga ändringar i förhållande till vad nu gäller. Den närmare innebörden av reglementsförslaget framgår av den i det följande lämnade specialmotiveringen.

Såsom inledningsvis omnämnts, ha utredningsmännen numera framlagt förslag jämväl till särskilda tillämpningskungörelser till krigsavlöningsreglementet, avsedda att tillämpas den ena vid beredskapstjänstgöring och den andra under verkliga krigsförhållanden.

Avgivna yttranden.

Såsom vid den i det följande lämnade redogörelsen för den närmare innebörden av det föreliggande reglementsförslaget kommer att beröras, ha en del av de över förslaget hörda myndigheterna och personalsammanslutningama funnit detsamma giva anledning till sakliga erinringar på vissa punkter. Som allmänt omdöme om förslaget har emellertid från flertalet av de hörda myndigheternas sida uttalats, att förslaget synts innebära en av behovet påkallad översyn av gällande krigsavlöningsbestämmelser, varigenom de brister som vidlåda det nuvarande systemet i huvudsak avhjälpts. Den föreslagna anordningen med ett krigsavlöningsreglemente avsett att tillämpas under såväl beredskap som krig samt särskilda tillämpningskungörelser för beredskap respektive krig har vunnit allmänt gillande från myndigheternas sida.

Vissa av personalsammanslutningarna ha rest invändningar mot tanken på en mera allmän revision av krigsavlöningsbestämmelserna på nuvarande stadium av beredskapen samt ifrågasatt, huruvida icke en mera rationell lösning vore att i första hand vidtaga vissa av utredningen betingade partiella ändringar i gällande bestämmelser och därefter i samråd med de berörda personalorganisationerna ånyo utreda det föreliggande problemet i hela dess vidd.

Ur de avgivna yttrandena ina följande mera allmänna omdömen rörande det föreliggande förslaget här återgivas.

Chefen för armén: I allt väsentligt vore intet att erinra mot det framlagda förslaget.

21 Kungl. Maj-.ts proposition nr 65.

Chefen för marinen: Förslaget syntes innebära en av behovet påkallad översyn och omredigering av nu gällande krigsavlöningsreglemente, varigenom uppställningen blivit redigare och de liesta brister, som vidlådde det nuvarande reglementet, avhjälpts. I stort sett kunde därför förslagets genomförande tillstyrkas.

Chefen för flygvapnet: Den föreslagna anordningen med ett krigsavlöningsreglemente gällande såväl under förstärkt försvarsberedskap som i krig samt en tillämpningskungörelse för beredskapstjänstgöring och en för verkliga krigsförhållanden syntes lämplig.

Chefen för försvarsstaben: lie viktigaste av de ändringar, som överbefälhavaren föreslagit i yttrande över 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag, hade redan genomförts efter beslut av 1944 års riksdag. Det nu framlagda förslaget innebure därutöver vissa smärre väl motiverade förbättringar i förhållande till nuvarande bestämmelser. Yad överbefälhavaren anfört i nyss nämnda yttrande hade därvid i huvudsak beaktats. Det föreslagna krigsavlöningsreglementets uppställning vore överskådlig och den formella utformningen god. Förslaget tillstyrktes därför i huvudsak. Under åberopande av vad överbefälhavaren i sitt yttrande över 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag anfört ville försvarsstabschefen framhålla nödvändigheten av att även tillämpningskungörelsen för krig utfärdades samtidigt som övriga hithörande författningar.

Försvarets civilförvaltning: Den föreslagna anordningen med ett krigsavlöningsreglemente, avsett att tillämpas vid såväl beredskap som krig, samt två särskilda kungörelser, att tillämpas den ena vid verkliga krigsförhållanden och den andra vid beredskapstjänstgöring, funne civilförvaltningen vara ägnad att göra avlöningsbestämmelserna på hithörande område mera överskådliga och mera lättillämpliga än för närvarande. Vid genomförande av utredningsmännens förslag skulle det rådande förhållandet med krigsavlöningsbestämmelserna utspridda på ett flertal författningar, nådiga brev, generalorder m. m. komma att försvinna.

Civilförvaltningen ville framhålla angelägenheten av att de för krigstillstånd avsedda tillämpningsföreskrifterna funnes fastställda redan i fredstid. Det syntes nämligen såväl med hänsyn till erfarenheterna från nuvarande beredskap som i betraktande av den snabbhet med vilken krigshändelser numera utvecklade sig vara oundgängligen nödvändigt, att de avlöningsbestämmelser, som vore avsedda att gälla för verkliga krigsförhållanden, funnes utarbetade i fredstid, så att den personal, som skulle handhava tillämpningen av desamma, redan i förväg kunde taga del av bestämmelserna och sätta sig in i deras till lämpning.

Yad beträffade det föreliggande förslaget till krigsavlöningsreglemente funne civilförvaltningen författningsförslagets uppställning ändamålsenlig. Vidkommande dess sakliga innehåll innebure detsamma i förhållande till nuvarande krigsavlöningsreglemente i dess vid tidpunkten för förslagets avgivande gällande lydelse ett flertal väsentliga ändringar. Till en del hade dessa ändringar redan godkänts av riksdagen (skrivelse 1944: 426) och satts i kraft från och med den 1 juli 1944. Beträffande de sålunda utfärdade nya bestämmelsernas tillämpning hade civilförvaltningen självfallet ännu icke hunnit bilda sig någon uppfattning. Vad författningsförslaget i övrigt beträffade hade civilförvaltningen i stort sett icke funnit anledning till erinran gentemot detsamma.

Statskontoret: Ämbetsverket, som ansett sig sakna anledning att ingå på en närmare detaljgranskning av förslaget, hade emellertid, så långt detsamma kunnat bliva föremål för bedömande, funnit, det innebära vissa obestridliga förbättringar samt vara ägnat att — på längre sikt — medföra förenklingar i

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

tillämpningen. Såsom en svaghet i förslaget framstode, att tillämpningen av de uppställda reglerna i ett stort antal fall icke gjorts ovillkorligt bindande

,.an 1 /runS.' Maj;ts liand lagts möjlighet att meddela beslut örn avvikelser eller att utlärda särskilda föreskrifter. Ämbetsverket hade likväl icke något att i princip erinra mot en revision av krigsavlöningsreglementet i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmännens förslag.

Förs veu sväs endels lönenämnd: Lönenämnden biträdde förslaget örn krigsavlöningsbestämmelsernas ujipdelning å ett av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt, fastställt krigsavlöningsreglemente, innefattande vissa grundläggande bestämmelser, samt tva särskilda av Kungl. Majit utfärdade kungörelser, avsedda att tillämpas den ena vid verkliga krigsförhållanden och den andra vid beredskapstjänstgöring.

. Svenska officersförbundet: Förbundet funne, att det föreslagna krigsavlöningsreglementet givits en överskådlig uppställning, i det att det uppdelats efter sakinnehåll i allmänna bestämmelser, krigslön, särskilda ersättningar samt tillämpnings föreskrifter. Ett så avfattat reglemente fyllde bättre de anspråk på enkelhet och reda, som ställdes på avlöningsföreskrifter, avsedda att tillämpas oftast av icke ständigt tjänstgörande personal.

Svenska under officers förbundet: Det föreliggande förslaget vore i stort sett en överarbetning av 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag. De av myndigheter och institutioner avgivna yttrandena över detta hade i viss ornfattning påverkat den nya utformningen, varjämte beredskapstidens erfarenheter tillåtits att i avsevärd utsträckning bestämma utformningen. Sistnämnda inverkan syntes i många avseenden vara så kraftig, att det kunde ifrågasättas, huruvida det nu föreliggande förslaget verkligen tillgodosåge behovet av ett väl utformat krigsavlöningsreglemente. Utredningsmännen hade funnit det angeläget att prestera bestämmelser, som i sin utformning nära anslöte sig till fredslönebestämmelserna. Reglementets fältmässighet syntes dock därigenom ha gått förlorad. När reglementet såsom nu vore fallet förutsattes i flertalet avsnitt endast bliva en grund för av Kungl. Majit utfärdade tillämpningsföreskrifter —- olika under beredskap och krig — bleve de tillsammanstagna bestämmelserna omfattande och svåra att överblicka. Förbundet ville för sin del ifrågasätta, örn icke utformandet av ett nytt krigsavlöningsreglemente lämpligen bolde anstå till dess erfarenheterna på detta område från pågående krig bleve tillgängliga och uppbyggnaden av ett mera verklighetsbetonat reglemente kunde genomföras med stöd av dessa,

Svenska reservunder officersförbundet: Förbundet ifrågasatte, huruvida vid denna tidpunkt av den förstärkta beredskapen det kunde anses nödvändigt att antaga nya krigsavlöningsbestämmelser, vilka måhända icke komme till tillämpning under innevarande beredskap. En rationellare lösning syntes vara att företaga vissa av utredningen betingade ändringar i nu gällande bestämmelser samt att efter återställande av förhandlingsrätten i samråd med de berörda personalorganisationerna ånyo utreda frågan örn nya bestämmelser i hithörande ämne.

Försvarsväsendets underbefälsförbund: Det föreliggande förslaget syntes närmast ha karaktären av en formell överarbetning och redaktionell omdisponering av gällande krigslönebestämmelser. Härvid hade dock i betydande omfattning lagts i Kungl. Majits hand att via tillämpningsbestämmelserna avgöra, huruvida i olika lägen den ena eller andra förmånen skulle utgå eller örn vissa inskränkningar skulle äga rum. Även om denna anordning ansåges medföra praktiska fördelar, medförde den dock osäkerhet för den berörda personalen i fråga om de ekonomiska villkoren under olika slag av krigstjänstgöring. Det vore följaktligen också vanskligt att ur personalsynpunkt avgiva något säkert omdöme örn dylika krigslönebestämmelsers lämplighet.

23 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Med hänsyn till anförda omständigheter funne förbundet det lämpligare, att krigsavlöningsbestämmelserna uppdelades på två särskilda reglementen, avsedda det ena för beredskaps- och det andra för krigsförhållanden. Även örn detta icke uteslöte behovet av tillämpningsbestämmelser, borde dock härigenom en säkrare grundval för personalens förmåner under skilda förhållanden kunna skapas.

Förbundets i yttrande över 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag anförda synpunkter syntes icke ha tillmätts betydelse vid utformandet av det nu föreliggande förslaget. Ej heller hade, såsom förbundet i sitt berörda yttrande framställt önskemål om, tillfälle beretts personalrepresentanter att medverka vid utredningen. Förbundet kunde icke finna utfärdandet av helt nya krigslönebestämmelser vara en så brådskande angelägenhet, att icke eljest tillämpad ordning vid utredningar av lönefrågor skulle kunnat iakttagas. Vid detta sitt ställningstagande hade förbundet icke förbisett, att krigsavlöningsbestämmelserna vore i behov av förenkling och ökad överskådlighet. Arbetet härmed syntes dock böra förenas med en grundlig realprövning av de ekonomiska förmånernas storlek, varvid också från personalhåll tillkännagivna principuppfattningar borde komma under bedömande.

Civilmilitära tjänstemannaföreningen: Föreningen hade icke något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna.

Värnpliktiga officerares riksförbund: Värnpliktiga officerare fullgjorde i stort sett samma tjänst och utövade enahanda befäl som exempelvis reservofficerare. Det kunde under sådana omständigheter icke sakligt motiveras, att de värnpliktiga officerarna skulle avlönas i annan ordning — och därtill oftast sämre — än övriga officersgrupper. För att motverka minskat försvarsintresse efter det nu pågående krigets slut och för att stimulera till deltagande i den förutsatta nödvändiga frivilliga utbildningen, borde man erbjuda de värnpliktiga officerarna sådana förmåner, som kunde verka lockande och stimulerande i det frivilliga utbildningsarbetet. Riksförbundet hemställde därför, att de värnpliktiga officerarna måtte avlönas efter i huvudsak samma grunder som reservofficerarna och att förslaget på denna punkt bleve föremål för förnyad utredning, varvid riksförbundet borde beredas tillfälle att göra sin mening hörd.

Utredningsmännens förslag innebär, att krigsavlöningsbestämmelserna Departements skola uppdelas på dels ett krigsavlöningsreglemente, upptagande samtliga de chefen. förmåner, som kunna ifrågakomma under krigstjänstgöring, dels en tillämpningskungörelse avseende förhållandena under beredskap, dels ock en tilllämpningskungörelse avseende verkliga krigsförhållanden. Denna indelningsgrund, som rönt allmän anslutning från de hörda myndigheternas sida, finner även jag vara ägnad att skapa önskvärd reda och klarhet ur systematisk synpunkt.

Såsom inledningsvis erinrats, ha efter beslut vid 1944 års riksdag vissa delvis betydelsefulla ändringar vidtagits i gällande krigsavlöningsreglemente, huvudsakligen i vad rör grunderna för avlönande av personal på övergångsstat och reservstat samt från nämnda stater avgången, reserven tillhörande personal ävensom viss personal i krigsmaktens reserver. Dessa ändringsföreskrifter lia med i sak oförändrat innehåll intagits i utredningsmännens förslag. I övrigt innefattar förslaget åtskilliga ändringar av såväl saklig som formell innebörd i förhållande till nu gällande bestämmelser. Vid dessa örn-

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

läggningar Ilar behörig hänsyn tagits till de erfarenheter, som vunnits under den hittillsvarande tillämpningen av krigsavlöningsreglementet. Likaså ha utredningsmännen i görligaste män skänkt beaktande åt de synpunkter och erinringar beträffande de nuvarande krigsavlöningsbestämmelserna, som under den gångna beredskapstiden i skilda sammanhang yppat sig.

I anledning av de från vissa personalsammanslutningar framförda erinringarna — vilka delvis ytterligare understrukits i yttrandena över förslagen till tillämpningskungörelser till krigsavlöningsreglementet — vill jag framhålla, att det är av vikt, att nya bestämmelser på förevarande område utformas och fastställas, medan erfarenheterna från beredskapstiden ännu äro levande. Givetvis framstår det även såsom önskvärt, att bestämmelserna bliva enkla och lätta att tillämpa. Ehuru jag för egen del gärna sett, att de bestämmelser, om vilkas godkännande jag i det följande gör hemställan, kunnat ytterligare förenklas, har jag å andra sidan blivit övertygad örn att så icke lämpligen kan ske utan att andra intressen trädas för nära, I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner jag förslaget kunna i princip förordas. Vissa jämkningar i förslaget ha emellertid befunnits påkallade med hänsyn till under remissbehandlingen framkomna erinringar. Härtill återkommer jag i det följande.

Statskontoret, som i princip förordat bifall till föreliggande förslag, har likväl funnit en svaghet i förslaget vara, att tillämpningen av de uppställda reglerna i ett stort antal fall icke gjorts ovillkorligt bindande utan i Kungl. Maj:ts hand lagts möjlighet att meddela beslut örn avvikelser eller a.tt utfärda särskilda föreskrifter. Vad statskontoret sålunda anfört synes i och för sig riktigt. En granskning av det föreliggande förslaget giver emellertid vid handen, att de föreslagna bemyndigandena för Kungl. Majit i stor utsträckning avse sådana förmåner, beträffande vilka det enligt vederbörliga fredsavlöningsreglementen lagts i Kungl. Majis hand att utfärda erforderliga föreskrifter. Bemyndigandena i övrigt böra ses mot bakgrunden av de extraordinära förhållanden under vilka krigsavlöningsreglementet tillämpas och torde få anses betingade av att i viss mån skiljaktiga bestämmelser avses skola gälla vid å ena sidan beredskap och å andra sidan krig. Erfarenheten under det hittillsvarande beredskapstillståndet har sålunda visat, att det icke är möjligt att i lika hög grad som under rena fredsförhållanden låsa de olika förmånerna vid ett av Kungl. Majit och riksdagen fastställt avlöningsreglemente. För att giva en föreställning örn hur det föreslagna avlöningssystemet avses skola fungera under å ena sidan beredskapstillstånd och å andra sidan verkliga krigsförhållanden, lämnas i härvid fogade Bilaga 2 en sammanställningav huvudinnehållet i de av utredningsmännen framlagda förslagen till tillämpningsföreskrifter till reglementet, jämförda med gällande bestämmelser i ämnet. Härvid har befunnits lämpligt att jämväl återgiva under remissbehandlingen framkomna mera väsentliga ändringsyrkanden beträffande de föreslagna bestämmelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

25 Viss omläggning av värnpliktigas avlöning.

Enligt 4 § 1 mom. första stycket gällande krigsavlöningsreglemente utgår krigslön till värnpliktiga i form av månadslön och terminslön, dock att för värnpliktiga tillhörande 1—3 krigslöneklasserna krigslönen utgår endast i form av terminslön.

Föreliggande utredning.

I sitt förslag till krigsavlöningsreglemente m. m. anförde 1942 års krigsavlöningssakkunniga i fråga örn månadslön för värnpliktiga i huvudsak följande.

Såsom framgår av direktiven framhöll föredragande departementschefen vid anmälan i statsrådet av frågan örn framläggande av proposition med förslag till krigsfamiljebidragsförordning, att det icke syntes uteslutet, att tillkomsten av hemortslönen, möjligen efter revision av de belopp, som i propositionen föresloges, skulle kunna åtminstone i viss mån ersätta månadslönen, medan denna i övrigt ersattes genom att terminslönebeloppen för de värnpliktigas del underginge justeringar. I samband med detta spörsmål förtjänade även övervägas, örn och i så fall på vilket sätt garantier skulle skapas för att viss del av värnpliktigs krigslön verkligen komme den värnpliktiges familj till godo. . .

Vid sina överväganden av berörda frågor lia de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att anledning icke föreligger att utbetala någon del av de värnpliktigas krigslön i den ordning, som hittills gällt i fråga örn månadslön. Det synes de sakkunniga föga rationellt, att värnpliktigas löneförmåner i många fall skola utbetalas av icke mindre än frenne skilda myndigheter, nämligen krigskassaavdelningen, där den värnpliktige vistas, krigskassaavdelningen, där den värnpliktige är liemortsredovisad, och familjebidragsnämnden i hemorten. Övervägande skäl torde tala för att den värnpliktige genom de militära myndigheternas försorg får uppbära allenast så stor del av löneförmånerna, som kan vara behövlig för hans personliga utgifter å tjänstgöringsorten, medan återstoden ställes till förfogande för familjen i hemorten genom familjebidragsnämnden. Härigenom vinnes, förutom bättre garantier för att erforderliga belopp komma familjen till godo, att allenast en krigskassaavdelning vid varje tillfälle belastas med löneutbetalningsbestyr för en och samma värnpliktige. Då den del av krigslönen, som i enlighet härmed skulle utbetalas av familjebidragsnämnden, alltjämt torde böra utgå utan behovsprövning, synes det naturligt, att denna del inräknas i hemortslönen. Visserligen kommer familjebidragsnämndernas arbete att härigenom i någon mån kompliceras med hänsyn till att en sådan anordning medför, att hemortslönen måste graderas för olika tjänstegrader. Någon mera betydande ökning av familjebidragsnämndernas arbetsbörda torde gradersen av hemortslönen emellertid knappast kunna medföra.

Samtliga över förslaget hörda myndigheter förklarade sig antingen till styrka förslaget i denna del eller lämna detsamma utan erinran. Statens arbetsmarknadskommission, som fann de av de sakkunniga anförda skälen fölen omläggning av systemet för de värnpliktigas avlöning vara ur åtskilliga synpunkter bärande, förklarade sig under vissa angivna förutsättningar icke

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

lia något att erinra mot att det skulle ankomma på familjebidragsnämnderna att utbetala månadslönen (av de sakkunniga benämnd »befälslön»). De av kommissionen angivna förutsättningarna inneburo i huvudsak, att 7 § krigsfamiljebidragskungörelsen skulle sättas i kraft, varigenom nämnderna skulle erhålla underlag för bestämmande av befälslönen, samt att föreskrifter om skyldighet för truppregistreringsmyndigheterna att hålla familj ebidragsnämnderna underrättade örn befordringar m. m. skulle intagas i krigsfamiljebidragskungörelsen. Försvarsväsendets lönenämnd tillstyrkte förslaget under följande motivering:

Yad de sakkunniga föreslagit i fråga örn sättet för utbetalning av den nuvarande månadslönen för värnpliktiga synes böra genomföras, även örn nuvarande bestämmelser i övrigt bibehållas. Genom månadslönens inräknande i hemortslönen vinnas enligt lönenämndens mening flera fördelar. I första hand skapas viss garanti för att ifrågavarande del av den nuvarande krigslönen verkligen kommer den värnpliktiges familj tillgodo. Vidare kommer utbetalningsförfarandet att betydligt förenklas såväl för krigskassaavdelningarna som för postverket. Krigskassaavdelningarna skulle sålunda helt befrias från arbetet med utbetalning av månadslön till värnpliktiga. Vid tillkomsten av det nuvarande stadgandet, att månadslönen för värnpliktiga skall insättas å sparkonto i postsparbanken för vederbörande löntagares räkning, torde tanken ha varit, att de insatta medlen skulle sparas till krigst jänstgöringens slut eller få disponeras av löntagarens hemmavarande anhöriga. Enligt vad lönenämnden har sig bekant, lärer emellertid den nuvarande anordningen väsentligen ha föranlett en onödig omgång vid utbetalningen. Numera erhåller varje till månadslön berättigad värnpliktig ett anmälningskort, varå han har att till postgirokontoret meddela, om han önskar få månadslönen översänd till sig själv eller annan adressat i stället för att lönen insättes å sparkonto i postsparbanken. För värnpliktiga, som icke insända dylikt anmälningskort, sker insättning av månadslönen å sparkonto. Enligt upplysningar från postgirokontoret lära omkring hälften av de månadslöneberättigade värnpliktiga ha insänt anmälan örn direkt utbetalning. Även om sålunda hälften av månadslönerna insättas å sparkonto, har det emellertid visat sig, att det övervägande antalet värnpliktiga uttaga för dem insatta belopp omedelbart efter det insättningen verkställts. Enligt uppgift från postsparbanken ha av under år 1942 insatta medel endast omkring 7 % bibehållits insatta och sålunda utgjort verklig besparing; övriga insatta medel ha uttagits omedelbart eller kort tid efter insättningen.

Efter tidpunkten för avgivandet av krigsavlöningssakkunnigas förslag har sättet för utbetalningen av värnpliktigs månadslön ändrats. Månadslönen utbetalas numera av vederbörande militära myndigheter antingen kontant vid det förband, där den värnpliktige erhåller terminslön, eller ock genom posten av krigskassaavdelningen vid den depå, där den värnpliktige är hemortsredovisad.

Utredningsmännen ha såsom sin uppfattning uttalat, att grundtanken i krigsavlöningssakkunnigas förslag, att den värnpliktiges krigslön — med undantag av den del därav, som åtgår för täckande av hans personliga utgifter å tjänstgöringsorten — skulle ställas till förfogande för familjen i hemorten eller utbetalas till den värnpliktige i samband med tjänstgöringens

27 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

upphörande syntes ur principiell synpunkt vara bärande, och detta oaktat den tidigare tillämpade, onödiga omgången vid utbetalningen numera bortfallit genom ändrat utbetalningsförfarande. Ett inarbetande av de värnpliktigas månadslön i hemortslönen skulle nämligen vara ägnat att skapa en viss garanti för att ifrågavarande del av den nuvarande krigslönen verkligen komme den värnpliktiges familj tillgodo. Stadgandet i 5 § 2 mom. första stycket gällande krigsavlöningsreglemente har med anledning av det anförda uteslutits i utredningsmännens förslag.

Avgivna yttranden.

Under erinran örn innehållet i sitt över 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag avgivna yttrande har statens arbetsmarknadskommission förklarat sig fortfarande icke ha något att erinra mot att utbetalningen av de värnpliktigas månadslöner överflyttades på familjebidragsnämnderna under förutsättning likväl att nämnderna bereddes erforderligt underlag för lönens bestämmande och att truppregistreringsmyndigheternas uppgiftsskyldighet utvidgades att avse jämväl förändringar i fråga örn de värnpliktigas tjänstegrad eller tjänsteställning. Försvarets civilförvaltning har anslutit sig till utredningsmännens uppfattning, att ett inarbetande av de värnpliktigas månadslön i hemortslönen skulle vara ägnat att skapa en viss garanti för att ifrågavarande del av den nuvarande krigslönen verkligen komme den värnpliktiges familj till godo. Slopande av månadslönen för de värnpliktiga skulle därjämte medföra en avsevärd nedgång av antalet månadslönekonton med ty åtföljande lättnad i arbetsbördan för de utbetalande myndigheterna. Försvarsväsendets lönenämnd har — under hänvisning till sitt förberörda utlåtande över 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag — lämnat utredningsmännens förslag på förevarande punkt utan erinran.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har den av 1942 års krigsavlöningssakkunniga framförda tanken på en omläggning av sättet för utbetalande av de värnpliktigas avlöningsförmåner under krigstjänstgöring vunnit anslutning från de hörda myndigheternas sida. När nu utredningsmännen upptagit detta förslag finnes från min sida så mycket mindre anledning till principiell erinran mot ett genomförande av detsamma som statens arbetsmarknadskommission vidhållit sin tidigare intagna ståndpunkt i denna fråga och således anser det vara möjligt att pålägga familjebidragsnämnderna bestyret med utbetalande av den del av de värnpliktigas avlöning, som för närvarande utgår i form av månadslön.

Emellertid torde svårigheter föreligga att fullt konsekvent genomföra principen med ett inarbetande i hemortslönen av månadslönen för de värnpliktiga. Jag syftar härvid på de under flygtjänstgöring utgående särskilda förmånerna av flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg. Såsom i det följande närmare beröres, har jag icke ansett mig kunna biträda ett av utredningsmännen framlagt förslag därom, att i tcrminslönen för flygtjänstgörande värnpliktiga skulle inräknas nämnda förmåner. Att belasta familjebidragsnämn-

Departementschefen .

28 Kungl. Maj-.ts proposition nr 65.

denia nied utbetalningen av flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg till värnpliktiga torde å andra sidan ställa sig komplicerat med hänsyn till att åtnjutandet av dessa förmåner är avhängigt av under månaden fullgjord flygtjänstgöring och att kontrollen härvidlag skulle förutsätta en vidlyftig kontinuerlig rapportgivning från de militära myndigheterna till familjebidragsnämnderna, vilket ur olika synpunkter bör undvikas. Såsom vid behandlingen av 4 § 1 mom. nedan beröres, förordar jag därför, att ifrågavarande förmåner alltjämt skola utgå i form av månadslön.

Specialmotivering.

Reglementets uppställning.

I överensstämmelse med utredningsmännens förslag har åt reglementet givits en uppställning, som delvis avviker från det nuvarande reglementets utformning. Härvid har eftersträvats en ökad anpassning till den systematik, som kommit till användning i vederbörliga fredsavlöningsreglementen. Keglementsförslaget har uppdelats på fyra avdelningar: allmänna bestämmelser, krigslön, särskilda ersättningar och tillämpningsföreskrifter. Med denna indelningsgrund har åsyftats att göra avlöningsreglerna överskådligare och därmed mera lättillämpliga än vad fallet är i gällande krigsavlöningsreglemente.

Allmänna bestämmelser.

1 §. Reglementets tillämpning.

1 inom. Det nuvarande krigsavlöningsreglementet träder, enligt föreskrift i 1 §, i den mån Kungl. Majit icke annorlunda förordnar, automatiskt i tillämpning första mobiliseringsdagen å under reglementet hänförlig personal, som tillhör mobiliserad del av försvarsväsendet, och skall fortsätta att tillämpas å sådan personal till och med tionde dagen efter den, då demobilisering börjat. Sker annorledes än genom mobilisering inkallelse av personal för ändamål, som omförmäles i 28 § 1 mom. värnpliktslagen (28 § 1 mom. och 36 § 2 mom. i 1936 års värnpliktslag), är det förbehållet Kungl. Majit att pröva, örn och i vad mån stadgandena i reglementet skola gälla i fråga om tjänstgöring även vid icke mobiliserade delar av krigsmakten.

Såsom en följd av dessa bestämmelser kommo vid början av det nuvarande beredskapstillståndet, då vissa åtgärder angåvos avse mobilisering, andra åter förstärkt försvarsberedskap, skilda avlöningsbestämmelser att tilllämpas vid olika delar av krigsmakten, även om några väsentliga skiljaktigheter i tjänstgöringsförhållandena för den till respektive delar hörande personalen icke förelågo. Anförda förhållanden ledde så småningom till att krigsavlöningsreglementet förklarades tillämpligt för hela krigsmakten.

Utredningsmännen, som funnit det vara otillfredsställande, att krigsavlöningsreglementets tillämplighet skall kunna bliva beroende av uttryckssätten vid ordergivning i kommandoväg, ha utgått från att det under alla förhållanden bör ankomma på Kungl. Majit — i statsrådet — att besluta, örn

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

och i vad mån reglementet skall tillämpas. En förutsättning för ett sådant beslut är givetvis, framhålla utredningsmännen, att förhållandena föranleda intagande av en viss grad av försvarsberedskap. Anledning att bringa krigsavlöningsreglementet i tillämpning kan föreligga först, då inkallelse av värnpliktiga enligt 28 § värnpliktslagen befunnits påkallad. Därmed är dock icke sagt, att värnpliktsinkallelser enligt nämnda författningsrum undantagslöst böra föranleda, att krigsavlöningsreglementet sättes i tillämpning.

För att i fortsättningen undanröja de olägenheter i avlöningshänseende, vartill avfattningen av 1 § av det nuvarande reglementet givit upphov, bör enligt utredningsmännens mening Kungl. Maj:ts beslut i fråga örn reglementets tillämpning principiellt omfatta ali den personal, för vilken reglementet kan gälla, oavsett var tjänstgöringen äger rum. Möjlighet bör dock hållas öppen för Kungl. Majit att, då förhållandena därtill föranleda, från reglementets tillämpning undantaga viss personalkategori, liksom även att besluta, att tillämpningen skall avse allenast vissa delar av reglementet.

I övrigt ha utredningsmännen i förevarande sammanhang anfört huvudsakligen följande.

För personal, som befinner sig i tjänstgöring vid de tidpunkter, då reglementet enligt Kungl. Majits bestämmande skall börja, respektive upphöra att tillämpas, skall reglementet givetvis automatiskt börja respektive upphöra att tillämpas vid nämnda tidpunkter. Med tanke på personal, som inrycker till eller utrycker från tjänstgöring under tid, då reglementet är tillämpligt —- d. v. s. icke ständigt tjänstgörande personal — torde emellertid, i anslutning till stadgande i 1 § 1 mom. andra stycket gällande krigsavlöningsreglemente, böra föreskrivas, att krigstjänstgöringen skall för sådan personal anses taga sin början inryckningsdagen samt upphöra utryckningsdagen. Någon föreskrift motsvarande bestämmelsen i nuvarande krigsavlöningsreglemente, att i krigstjänstgöringen icke i något fall inräknas hemförlovningstid, har icke intagits i det föreliggande reglementsförslaget. Med den föreslagna lydelsen av tredje stycket av förevarande moment, enligt vilken krigs tjänstgöring skall anses pågå endast till och med utryckningsdagen, är en dylik föreskrift icke erforderlig.

För närvarande saknas definitioner av begreppen in- och utryckningsdagar, varför sådana definitioner ansetts böra intagas i förevarande moment,

I enlighet med det anförda ha utredningsmännen under förevarande moment intagit föreskrifter därom, att reglementet skall, i den mån Kungl. Majit därom förordnar, tillämpas under krigstjänstgöring, att krigstjänstgöring skall anses vara för handen under tid, då inkallelser ske enligt 28 § värnpliktslagen, samt att för den, som inrycker till tjänstgöring, sedan reglementet satts i tillämpning, eller utrycker innan tillämpningen upphört, krigstjänstgöring skall anses pågå från och med inryckningsdagen eller till och med utryckningsdagen, varvid med inryckningsdag skall förstås den dag, då vederbörande inställer sig å tjänstgörings- eller utrustningsorten, och med utryckningsdag den dag, då hemförlovning sker.

Försvar s-väsendets lönenämnd, som icke funnit anledning till saklig erinran mot de under förevarande moment intagna bestämmelserna, har emellertid förordat sådan ändrad avfattning av desamma, att krigstjänstgöring skall an-

Departements-

chefen.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ses vara för handen under tid, då värnpliktiga äro inkallade till tjänstgöring i kraft av 28 § värnpliktslagen, samt att med inryckningsdag skall förstås den dag, då vederbörande inställer sig till tjänstgöring, och med utryckningsdag den dag, då tjänstgöringen upphör.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden har funnit det vara otillfredsställande, att reservofficer, som vid inryckning till krigstjänstgöring måste lämna hemorten före inställelsedagen eller vid utryckning från tjänstgöring kan nå hemorten först efter utryckningsdagen, kan komma att gå förlustig en del av lönen å sin civila tjänst utan att bliva berättigad till motsvarande förmån i fråga örn krigsavlöning. I anslutning härtill har centralstyrelsen hemställt, att i krigsavlöningsreglementet måtte intagas föreskrift därom, att månadslön skall utgå jämväl för dag, varunder inkallad reservofficer på grund av resa till eller från inställelseorten icke kan upprätthålla sin civila tjänst. Liknande synpunkter ha anförts av svenska underofficersförbundet och svenska reservunderofficersförbundet, vilka föreslagit, att definitionerna av begreppen in- och utryckningsdagar ändras att avse dag då inryckningsresa påbörjas, respektive dag då utryckningsresa avslutas.

Till utredningsmännens uppfattning, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t -— i statsrådet — att besluta örn och i vad mån krigsavlöningsreglementet skall tillämpas, finner jag mig böra giva min anslutning. I likhet med utredningsmännen förutsätter jag vidare, att Kungl. Maj:ts beslut i fråga om reglementets tillämpning principiellt bör omfatta all den personal, för vilken reglementet kan gälla, oavsett var tjänstgöringen äger rum. Detta utesluter emellertid icke, att det kan visa sig lämpligt att med hänsyn till tjänstgöringsförhållanden eller dylikt från krigsavlöningsreglementets tilllämplighet undantaga viss personal — exempelvis försvarsattachéer och militärassistenter — eller att sätta reglementet i tillämpning allenast i vissa delar. Bestämmelser härom böra emellertid lämpligen utfärdas vid sidan av krigsavlöningsreglementet. I övrigt anser jag mig böra med av försvarsväsendets lönenämnd förordade formella jämkningar godtaga de av utredningsmännen under förevarande moment intagna bestämmelserna. Jag finner sålunda icke skäl tillstyrka från personalhåll framställda yrkanden, att med in- och utryckningsdagar må förstås dag då inryckningsresa påbörjas, respektive dag då utryckningsresa avslutas, eller att månadslön må utgå för dag före inryckningsdag, respektive för dag efter utryckningsdag, varunder inkallad på grund av resa till eller från inställelseorten hindras upprätthålla sin civila tjänst. Med av mig förordade definitioner av begreppen in- och utryckningsdagar kan visserligen inträffa, att inkallad för dag före inställelsedagen, som helt åtgår för resa, går förlustig sin civila lön utan att därvid bli berättigad till månadslön enligt krigsavlöningsreglementet. För det fall att exempelvis inryckningsresa anträtts vid sådan tidpunkt på dagen, att den inkallade kunnat fullgöra sin civila tjänst, skulle å andra sidan en lösning i av personalorganisationerna förordad riktning leda till att den inkallade för en och samma dag bomme i åtnjutande av såväl civil lön som månadslön en-

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ligt krigsavlöningsreglementet. Vad i övrigt begreppet inryckningsdag beträffar, torde få förutsättas att, därest inkallad till följd av fientliga operationer nödgas ansluta sig till annat förband än det, till vilket han inkallats, inryckningsdagen räknas från och nied den dag, då han inträffar vid förstnämnda förband. Likaså bör, därest på grund av kommunikationsförhållanden eller fientliga operationer inställelsen å anbefalld plats avsevärt fördröjts, såsom inryckningsdag anses den dag, då den inkallade under normala förhållanden bort inträffa å nämnda plats.

2 mom. Enligt föreskrift i 1 § 3 mom. gällande krigsavlöningsreglemente skola, i den mån reglementet vinner tillämpning, i fredstid gällande avlönings- och pensionsbestämmelser för militär och civilmilitär personal tilllämpas allenast i den utsträckning reglementet stadgar.

Utredningsmännen ha till en början framhållit, att med avseende å rätten till familjepension ifrågavarande stadgande tillämpats så, att pension medgivits utgå från och med dagen näst efter den, då vederbörande avlidit, oaktat jämlikt 9 § 6 mom. krigsavlöningsreglementet dödsboet är berättigat till månadslön till och med kalendermånaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat. I motsats till vad fallet är i fredstid utgå sålunda under viss tid efter dödsfallet såväl lön som familjepension. Då detta enligt utredningsmännens mening knappast kan anses sakligt befogat, ha utredningsmännen i första stycket av förevarande moment intagit en föreskrift av innehåll, att i den mån förmåner utgå enligt krigsavlöningsreglementet, för fred gällande avlönings- och pensionsbestämmelser skola tillämpas allenast i den utsträckning reglementet stadgar. I förtydligande syfte har därjämte i andra stycket av förevarande moment intagits en föreskrift, att med för fred gällande avlönings- och pensionsbestämmelser i krigsavlöningsreglementet endast avses bestämmelser, som äga tillämpning å personal i den egenskap denna hänföres under reglementet. Med en dylik föreskrift ha utredningsmännen icke funnit erforderligt att i första stycket särskilt angiva, att där omförmälda avlönings- och pensionsbestämmelser avse militär och civilmilitär personal.

Med av utredningsmännen sålunda föreslagen formulering skulle hinder icke möta att utbetala pension till familjepensionsberättigad efter avliden civil befattningshavare, vilken exempelvis såsom reservofficer varit inkallad till krigstjänstgöring, även för tid, varunder lön utgår enligt krigsavlöningsreglementet. Huruvida en dylik åtskillnad med avseende å förmånerna olika befattningshavare emellan är sakligt befogad kan — framhålla utredningsmännen — givetvis diskuteras. Oavsett huru med vederbörandes förmåner på grund av civil tjänst bör förhållas för tid, varunder avlöning åtnjutes enligt krigsavlöningsreglementet, torde emellertid enligt utredningsmännens mening föreskrifter härom icke ha sin plats i nämnda reglemente utan vara av beskaffenhet att böra meddelas i särskild ordning.

Enligt för fred gällande bestämmelser utgår reservpension eller däremot svarande engångsförmån oavkortad, oberoende av annan statlig anställning, dock att avdrag å lönen av nu nämnd anledning må ske för militär och civil

Departements-

chefen.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

militär beställningshavare på aktiv stat eller reservstat. Motsvarande avdragsskyldighet finnes icke i fredstid föreskriven för civil befattningshavare (beställningshavare) i statens tjänst. Med hänsyn härtill och i betraktande av den s. k. minimiregeln har det synts utredningsmännen skäligt att den, som vid tjänstgöring å civil befattning i fredstid utöver lönen uppbär reservpension, medgives bibehålla sistnämnda förmån även vid krigstjänstgöring.

1 anslutning härtill ha utredningsmännen såsom andra punkt i första stycket av förevarande moment intagit ett stadgande av innebörd, att för fred gällande bestämmelser angående pensionsförmåner åt personal i krigsmaktens reserver samt i väg- och vattenbyggnadskåren skola äga tillämpning även för tid, varunder avlöning åtnjutes enligt krigsavlöningsreglementet. I överensstämmelse med för fred gällande bestämmelser har emellertid beställningshavare på aktiv stat eller reservstat, som kommit i åtnjutande av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp, om och i den mån Kungl. Majit så förordnar, ansetts böra vara skyldig att vidkännas avdrag å krigslönen. Föreskrift härom har intagits under 11 § av utredningsmännens förslag.

Yad utredningsmännen i förevarande moment föreslagit har icke givit mig anledning till saklig erinran. Då andra i för fred gällande pensionsreglementen meddelade föreskrifter än bestämmelser örn pensionsavdrag och pensionsförmåner böra, utan att föreskrifter härom meddelas i krigsavlöningsreglementet, tillämpas även för tid, varunder förmåner utgå enligt samma reglemente, har momentets andra stycke givits en med hänsyn härtill ändrad avfattning. I anledning av vad utredningsmännen anfört beträffande frågan örn utbetalande av familjepension till efterlevande efter avliden civil befattningshavare för tid, varunder avlöning utgår enligt krigsavlöningsreglementet, finner jag mig böra uttala, att jag i likhet med utredningsmännen anser, att denna fråga bör lösas utom ramen för krigsavlöningsreglementets bestämmelser. Utredning beträffande åtnjutande av såväl här avsedd förmån som tjänstepension för civil statstjänst under tid, då avlöning uppbäres enligt krigsavlöningsreglementet, pågår för närvarande inom finansdepartementet.

2 §. Under reglementet hänförlig personal.

1 mom. Enligt 2 § 1 mom. gällande krigsavlöningsreglemente äger reglementet med vissa i 3 § angivna undantag tillämpning å följande personal, nämligen militär och civilmilitär personal på aktiv stat, över stat, på civilanställningsstat, övergångsstat, avgångsstat, disponibilitetsstat och reservstat samt i reserven, officerare i väg- och vattenbyggnadskåren, värnpliktiga, varmed i reglementet avses endast värnpliktiga, som icke äro fast anställda vid krigsmakten, samt annan personal, som utan att på grund av värnpliktslagens föreskrifter eller eljest vara krigstjänstgöringsskyldig antagits såsom frivillig eller anställts i särskild befattning.

Utredningsmännen ha under förevarande moment upptagit en motsvarighet till berörda stadgande i gällande krigsavlöningsreglemente. Momentet har

33 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

emellertid delvis i förtydligande syfte givits en ändrad avfattning. Den personal, å vilken krigsavloningsreglementet är avsett att tillämpas, har sålunda indelats i tre särskilda grupper, nämligen fast anställd personal, värnpliktiga och krigsfrivilliga.

Den fast anställda personalen har definierats på samma sätt som i gällande krigsavlöningsreglemente.

Till gruppen värnpliktiga ha utredningsmännen hänfört samtliga värnpliktiga, vilka icke äro att räkna såsom fast anställd personal eller krigsfrivilliga, således även värnpliktiga, som efter eget åtagande fullgöra i värnpliktslagen avsedd tjänstgöring. Enär sistnämnda värnpliktiga för närvarande erhålla krigsavlöning i likhet med enligt värnpliktslagen inkallade, innebär den ifrågasatta bestämmelsen icke någon saklig förändring i förhållande till vad som för närvarande gäller.

I fråga örn kategorien krigsfrivilliga ha utredningsmännen anfört i huvudsak följande.

Det synes böra föreskrivas, att icke värnpliktiga ävensom från värnpliktens fullgörande frikallade och från värnpliktstjänstgöring helt befriade skola för att kunna hänföras under krigsavloningsreglementet vara anställda i befattning, upptagen i gällande sammansättningsplaner (mobiliseringstabeller) för krigsmakten. Vidare bör stadgas, att personal tillhörande frivilliga försvarsorganisationer hänföres under krigsavloningsreglementet endast vid placering till tjänstgöring i befattning, som enligt vederbörliga sammansättningsplaner (mobiliseringstabeller) är avsedd att besättas med sådan personal. Även värnpliktig tillhörande frivillig försvarsorganisation, exempelvis svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper, skall vid placering i nämnd befattning hänföras till gruppen krigsfrivilliga.

I remissyttrandena ha framställts vissa erinringar beträffande de under förevarande moment intagna bestämmelserna.

Chefen för försvarsstaben har ansett sig icke kunna godtaga den av utredningsmännen föreslagna definitionen på krigsfrivilliga, Särskilt otillfredsställande har synts nämnde chef vara, att vissa värnpliktiga inordnats bland de krigsfrivilliga.

Försvarets civilförvaltning, som funnit definitionen av begreppet krigsfrivilliga vara alltför restriktiv, har i sådant hänseende anfört följande.

Med den avfattning bestämmelserna i nu berörda del erhållit skulle ett stort antal frivilliga, exempelvis s. k. B lottor, vilka tagas i anspråk för krigstjänstgöring i andra befattningar än sådana som finnas upptagna i sammansättningsplaner, komma att ställas utanför krigsavlöningsreglementets tilllämplighet. En utväg vore visserligen att dylik personal genom bestämmelser vid sidan av krigsavloningsreglementet förklarades skola avlönas i likhet med övriga krigsfrivilliga, vilka tjänstgöra i mobiliseringsbefattning. En annan utväg vore, att sammansättningsplanerna omarbetades allteftersom ytterligare frvillig personal behövde tagas i anspråk. Intetdera alternativet synes emellertid ändamålsenligt. Civilförvaltningen vill vid angivna förhållanden föreslå, att nu avhandlade spörsmål regleras i förevarande författningsrum och att alltså åt de av utredningsmännen föreslagna bestämmelserna i nu berörda del gives en vidgad innebörd.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 65.

77 45 3

Departements-

chefen.

34 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 65.

Försvarsväsendets lönenämnd Ilar beträffande förevarande moment anfört i huvudsak följande.

Från värnpliktiga i reglementets mening skola enligt utredningsmännens förslag undantagas till frivilliga försvarsorganisationer hörande värnpliktiga, vilka placeras till tjänstgöring i befattningar,, som enligt gällande sammansättningsplaner (mobiliseringstabeller) för krigsmakten äro avsedda att besättas med personal från vederbörande frivilliga försvarsorganisation. Härmed torde utredningsmännen ha avsett att hålla möjlighet öppen för avlönande såsom fast anställda av värnpliktiga medlemmar av sjövärnskåren eller svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper, i den mån dessa medlemmar i fredstid konstituerats (förordnats) till officers eller underofficers tjänsteställning (jfr 1 § 2 mom. tillämpningskungörelsen till nu gällande krigsavlöningsreglemente). Uppmärksammas må emellertid, att med nuvarande bestämmelser rörande hemortslön stadgandet i den föreslagna lydelsen torde kunna medföra, att de till nämnda frivilliga försvarsorganisationer hörande värnpliktigas rätt till hemortslön sättes i fråga även i de fall, då de icke erhålla lön som fast anställda.

Enligt av utredningsmännen avgivna förslag till tillämpningskungörelser till krigsavlöningsreglementet skola samtliga manliga medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer avlönas såsom värnpliktiga. Lönenämnden, som är av den uppfattningen, att anledning icke föreligger att avlöna värnpliktiga medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer annorledes än såsom värnpliktiga, biträder utredningsmännens förslag i denna del. Lönenämnden vill därför föreslå, att under c) i förevarande moment såsom krigsfrivilliga endast upptagas icke värnpliktiga samt från värnpliktens fullgörande frikallade och från värnpliktstjänstgöring helt befriade, vilka såsom frivilliga anställts i befattning, upptagen i gällande sammansättningsplaner (mobiliseringstabeller) för krigsmakten.

Chefen för armén, chefen för marinen och riksförbundet Sveriges lottakårer ha föreslagit, att jämväl medlemmar av lottaorganisationen, som för mera tillfällig tjänstgöring tagas i anspråk i befattningar utöver i vederbörliga sammansättningsplaner (mobiliseringstabeller) upptagna, hänföras till i reglementet avsedd krigsfrivillig personal.

På av chefen för försvarsstaben och försvarsväsendets lönenämnd anförda skäl finnér jag mig i likhet med dessa myndigheter icke kunna biträda utredningsmännens förslag, att till krigsfrivilliga skulle hänföras värnpliktiga tillhörande frivilliga försvarsorganisationer. Det må även framhållas, att utredningsmännen i numera framlagda förslag till tillämpningskungörelser till krigsavlöningsreglementet förutsatt, att samtliga manliga medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer skola avlönas såsom värnpliktiga. Till utredningsmännens förslag, att frivillig personal för att hänföras under krigsavlöningsreglementet principiellt bör vara anställd i befattning, upptagen i gällande sammansättningsplaner (mobiliseringstabeller) för krigsmakten, finner jag mig kunna giva min anslutning. Pör i annan än nu nämnd befattning anställd personal torde det lämpligen böra ankomma på Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, försvarets civilförvaltning att utfärda erforderliga bestämmelser rörande avlöningsförmåner. Härvid bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 35

givetvis hinder icke möta att, därest så befinnes lämpligt, helt eller delvis tillämpa bestämmelserna i krigsavlöningsreglementet.

Jag förordar således — i likhet med försvarsväsendets lönenämnd — att såsom krigsfrivilliga i krigsavlöningsreglementets bemärkelse upptagas allenast icke värnpliktiga samt från värnpliktens fullgörande frikallade och från värnpliktstjänstgöring helt befriade, vilka såsom frivilliga anställts i befattning, upptagen i gällande sammansättningsplaner (mobiliseringstabeller) för krigsmakten.

1 övrigt har jag icke funnit anledning till annan erinran mot utredningsmännens förslag än att, i enlighet med påpekande av försvarsväsendets lönenämnd, såsom fast anställd personal ansetts böra redovisas jämväl civilmilitär personal med avlöning enligt militära icke-ordinariereglementei.

2 mom. För undanröjande av tvekan, huruvida dels under krigsavlöningsreglementet eljest hänförlig personal vid tjänstgöring såsom hemvärnskretsoch hemvärnsområdesbefälhavare samt hemvärnsman eller under tjänstgöring vid driftvärnet, dels ock musikelever och indelt manskap skola vara underkastade reglementet, ha utredningsmännen i förevarande moment intagit föreskrift därom, att ifrågavarande personalkategorier hänföras under reglementet, endast om och i den mån Kungl. Majit så förordnar. Vidare har utsagts, att den som fullgör tjänstgöring enligt lagen om tjänsteplikt icke hänföres under reglementet.

Till närmare motivering av ifrågavarande bestämmelser ha utredningsmännen anfört följande.

Såsom regel torde få förutsättas, att anledning ej föreligger att låta krigsavlöningsreglementet bliva tillämpligt å personal tillhörande hemvärnet och driftvärnet. Emellertid torde under krig kunna inträffa, att personalen i fråga får helt lämna sin civila sysselsättning i den mån dess förband vid inträffande fientligheter komma att tagas i anspråk för försvarsåtgärder under en längre tid. För sådana fall kan det förefalla skäligt, att personalen beredes enahanda förmåner som övriga frivilliga. Möjlighet bör med hänsyn härtill hållas öppen för Kungl. Majit att förordna om krigsavlöningsreglementets tillämplighet även å ifrågavarande personal.

Vid försvarsväsendet finnes en personal grupp, vilken icke omnämnes i nuvarande krigsavlöningsreglemente och som icke lämpligen kan hänföras till vare sig fast anställd personal, värnpliktiga eller krigsfrivilliga, nämligen musikelever. Under fredstid åtnjuter musikelev enligt Kungl. Majits brev den 30 juni 1942 — förutom inkvartering, beklädnad, förplägnad och sjukvård eller ersättning för dylik förmån på sätt för manskap finnes stadgat — kontant ersättning, beräknad efter 360 kronor för år. Då tvekan varit rådande, huruvida musikeleverna under försvarsberedskap må uppbära krigslön, synes det påkallat, att ett klarläggande härutinnan sker. I betraktande av att ersättning för musikelever i fred reglerats helt vid sidan av gällande avlöningsreglementen, synes det icke vara lämpligt, att krigsavlöningsreglementet utan vidare göres å dem tillämpligt. Endast örn och i den mån Kungl. Majit så förordnar torde musikelevema böra hänföras under reglementet.

Vidare saknas för närvarande bestämmelser örn avlöning under krigstjänstgöring beträffande den indelta personalen. Icke heller denna personalkate-

36 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

gori synes därvid utan vidare böra vara underkastad krigsavlöningsreglementet. Dock synes möjlighet böra hållas öppen för Kungl. Maj:t att förordna, örn och i vad mån reglementet skall å denna personal tillämpas under försvarsberedskap eller mobilisering och i krig.

Slutligen torde böra föreskrivas, att den, som fullgör tjänstgöring enligt lagen örn tjänsteplikt, icke hänföres under reglementet.

Yad utredningsmännen föreslagit i förevarande moment har icke föranlett något uttalande från de hörda myndigheternas eller personalsammanslutningarnas sida. För egen del biträder jag förslaget.

3 §. Särskilda föreskrifter för viss personal.

1 mom. Enligt föreskrift i 3 § 1 mom. gällande krigsavlöningsreglemente skola för civil anställningshavare i statens tjänst, vilken vid mobiliserad del av försvarsväsendet placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem, som åligga honom i fredstid, tillämpas i fred gällande avlöningsbestämmelser jämte de ytterligare föreskrifter, som kunna varda meddelade.

Under förevarande moment ha utredningsmännen upptagit en motsvarighet till nämnda stadgande. Därvid har emellertid förordats sådan ändrad avfattning, att för anställningshavare i statens tjänst, vilken placeras i samma befattning som i fredstid, skola tillämpas för den civila befattningen gällande avlöningsbestämmelser jämte de ytterligare föreskrifter, som Kungl. Majit meddelar.

Såsom motivering ha utredningsmännen anfört i huvudsak följande.

I föreliggande reglementsförslag lia föreskrifterna örn den personal, för vilken reglementet är avsett att gälla, ansetts böra avfattas så, att därav tydligt framgår, att reglementet icke skall äga tillämpning å civila befattningshavare, som i för fredstid vanlig ordning vunnit eller vinna anställning vid försvarsväsendet. Anledning synes även saknas att till tjänstgöring å egen civil befattning inkalla befattningshavare, som samtidigt innehar militär eller civilmilitär anställning, exempelvis i reserven, eller som är värnpliktig. Emellertid har i åtskilliga fall förekommit, att civil anställningshavare, vilken tilllika innehar anställning i reserven och som inkallats till tjänstgöring i denna sin egenskap, beordrats utföra de med hans civila befattning förenade åliggandena. Med hänsyn härtill och då anledning saknas att göra krigsavlöningsreglementet tillämpligt å den, som inkallas till krigstjänstgöring och därvid placeras i samma befattning som han innehar i fredstid, synes en*bestämmelse av i huvudsak nuvarande innebörd lämpligen böra bibehållas i reglementet. Stadgandet bör emellertid uttryckligen begränsas att avse civil anställningshavare, vilken vid inkallelse till krigstjänstgöring placeras i samma befattning, som han innehar i fredstid. Det kan nämligen knappast anses vara motiverat, att exempelvis en inkallad värnpliktig skulle äga bibehålla de med hans civila befattning förenade avlöningsförmånerna av den anledningen, att de arbetsuppgifter han beordras utföra motsvara dem, som åligga honom i berörda befattning. Det torde för övrigt i många fall vara vanskligt att avgöra, huruvida de arbetsuppgifter, vilka åläggas exempelvis vid vissa staber och inrättningar placerad personal, kunna anses motsvara dem, som ankomma på vederbörande i hans civila befattning. Även örn de nuvarande bestämmelserna veterligen icke tillagts en dylik vidsträckt innebörd, synes ett förtydligande på denna punkt vara välmotiverat.

Kungl. Majds proposition nr 65.

37 Under remissbehandlingen ha gentemot utredningsmännens förslag på förevarande punkt vissa erinringar framställts. Ur de avgivna yttrandena må följande återgivas.

Chefen för flygvapnet: Gentemot utredningsmännens motivering må erinras, att det vid flygvapnet kan vara både nödvändigt och lämpligt att till tjänstgöring å egen civil' befattning inkalla befattningshavare, som samtidigt innehar militär eller civilmilitär anställning eller som är värnpliktig. Såsom exempel må anföras trafikledarna, som utgöras av flygförarutbildade reservofficerare eller värnpliktiga flygförare. Det är ofta lämpligt och på grund av personalbrist understundom nödvändigt att använda trafikledare även för rent militära uppgifter, som icke åvila honom i fred, t. ex. i dagbefälstjänsteller vid försvar av flygplats. I dylikt fall måste vederbörande äga befälsrätt, vilket han kan erhålla endast därest han inkallas till militärtjänstgöring. Den i reglementsförslaget intagna bestämmelsen, att för den civila befattningen gällande avlöningsföreskrifter skola tillämpas i ifrågavarande fall, skulle för vissa befattningshavare komma att medföra obilliga konsekvenser. En trafikledare, som tillika är kapten i flygvapnets reserv (flygförarutbildad) och som av ovan anförda skäl måste inkallas å egen civil befattning, torde sålunda vara skyldig att bära uniform utan att erhålla krigsutrustningsbidrag härför. Han kommer också att erhålla en i avlöningshänseende ogynnsammare ställning än en flygutbildad löjtnant i flygvapnets reserv, som inkallats och placerats i trafikledarbefattning, för vilken han är kvalificerad t. ex. genom anställning som flygledare vid civil flygplats. Chefen för flygvapnet får därför föreslå, att reglementets bestämmelser i fråga örn krigsutrustningsbidrag, rätt till inkvartering och förplägnad, sjukvård, krigsledighet, flygtraktamente samt gottgörelse för tjänsteresa göras tillämpliga jämväl på sådan civil anställningshavare i statens tjänst, som krigsplaceras i samma befattning som i fredstid.

Chefen för. försvarsstaben: Stadgandet i 3 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet gäller icke endast krigsmaktens civila personal utan även t. ex. värnpliktiga posttjänstemän, vilka icke placeras i samma befattningar som i fred utan i krigsbefattningar med motsvarande arbetsuppgifter som fredsbefattningarna. Det torde icke ha varit utredningsmännens mening, att sådana värnpliktiga framdeles skola avlönas såsom värnpliktiga och därigenom erhålla sämre förmåner än för närvarande. Något skäl för en sådan ändring synes icke heller finnas. Bestämmelsen torde därför böra ändras därhän, att den omfattar civila befattningshavare i statens tjänst, vilka placeras i samma befattning som i fred eller i befattning med i stort sett samma arbetsuppgifter som i fred.

Försvarets civilförvaltning: Stadgandet i 3 § 1 mom. gällande krigsavlöningsreglemente är icke tillfredsställande. Sålunda har det i många fall visat sig vara vanskligt att avgöra, huruvida vederbörandes arbetsuppgifter kunna anses motsvara dem som ankomma på honom i hans civila befattning. Fall ha även förekommit, där arbetsuppgifterna visserligen motsvarat dem, som ålegat vederbörande i fredstid, men där övriga med tjänstgöringen förenade omständigheter talat för att vederbörande rätteligen hade bort uppbära krigslön. Särskilt gäller detta beträffande kollektivavtalsanställd personal. Utredningsmännens ändringsförslag synes civilförvaltningen icke undanröja sistberörda olägenheter. I betraktande härav och då anledning torde saknas att till tjänstgöring å egen civil befattning inkalla befattningshavare, som samtidigt innehar militär eller civilmilitär anställning, exempelvis i reserven, eller som är värnpliktig, vill civilförvaltningen ifrågasätta, huruvida icke förevarande moment bör utgå.

38 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Försvarsväsendets lönenämnd: Stadgandet i 3 § 1 mom. gällande krigsavlöningsreglemente har utformats med tanke på de fall, då befattningshavare i den civila statsförvaltningen inkallas till tjänstgöring vid försvarsväsendet och där tilldelas arbetsuppgifter motsvarande dem, som åligga honom i hans civila tjänst. Stadgandet har emellertid vunnit tillämpning även i fall, då civil befattningshavare inom försvarsväsendet inkallas till militär tjänstgöring och därvid kommenderas till tjänstgöring å sin vanliga arbetsplats med samma arbetsuppgifter som eljest. Utredningsmännen torde vid utformandet av förevarande bestämmelse närmast ha tagit sikte på sist avsedda befattningshavare. Det synes emellertid lönenämnden, att beträffande samtliga civila befattningshavare, som inkallas till militärtjänstgöring, någon ändring icke bör vidtagas i nu gällande bestämmelser.

I detta sammanhang vill lönenämnden framhålla, att värnpliktig, som under tid, då krigsavlöningsreglementet gäller, inkallas till fullgörande av honom enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen åliggande tjänstgöring och därvid kommenderas att fullgöra sitt civila arbete, i princip icke bör få komma i åtnjutande av full lön å den civila befattningen. För tillämpning av bestämmelserna i förevarande moment synes därför —- åtminstone beträffande värnpliktiga födda år 1920 eller senare —- böra fordras, att vederbörande fullgjort viss tjänstgöring, förslagsvis 390 dagar eller samma antal dagar, som enligt utredningsmännens förslag fordras för att sådan värnpliktig skall få uppbära lön enligt 2:a krigslöneklassen. Då emellertid bestämmelser i detta syfte lämpligen kunna intagas i tillämpningsföreskrifterna till krigsavlöningsreglementet, synes i här förevarande sammanhang endast böra iakttagas, att förevarande moment erhåller sådan utformning, att Kungl. Maj:t beredes möjlighet att i tillämpningsföreskrifterna intaga erforderliga bestämmelser.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha olika meningar kommit till uttryck rörande de förmåner, som böra tillkomma civil personal, vilken under krigstjänstgöring placeras i befattning med samma ellef motsvarande arbetsuppgifter som i fredstid. Utredningsmännens förslag till bestämmelser i ämnet innebär, att såsom villkor för tillgodonjutande av de med vederbörandes civila befattning förenade avlöningsförmånerna skulle gälla, att tjänstgöringen fullgöres i samma befattning som i fredstid. Från remissmyndigheternas sida ha emellertid erinringar i olika riktningar framställts mot en dylik utformning av bestämmelserna. Under det att försvarets civilförvaltning ifrågasatt, huruvida icke det nuvarande stadgandet i 3 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet borde kunna utgå, har försvarsväsendets lönenämnd givit uttryck åt den uppfattningen, att någon saklig ändring i gällande bestämmelser icke bör vidtagas. Att ett stadgande av i sak samma innebörd som 3 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet knappast kan undvaras synes mig med tanke särskilt på krigsplacering av viss personal vid kommunikationsverken stå klart. Däremot kunna delade meningar råda rörande den närmare utformningen av ett dylikt stadgande. Då den av utredningsmännen förordade avfattningen synes mig innebära en alltför snäv gränsdragning, har jag i likhet med försvarsväsendets lönenämnd funnit mig böra stanna vid att tillstyrka, att gällande bestämmelser på förevarande punkt bibehållas i sak oförändrade. Såsom allmän regel bör således gälla, att civil anställningshavare i statens tjänst, vilken placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem,

39 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

som åligga honom i fredstid, skall äga åtnjuta med den civila befattningen förenade avlöningsförmåner.

Från ifrågavarande allmänna regel böra emellertid, såsom lönenämnden framhållit, i princip undantagas värnpliktiga, som inkallas till fullgörande av vederbörande enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen åliggande tjänstgöring. Bestämmelser i sådant hänseende — anslutande sig till föreskrifterna i finansdepartementets ämbetsskrivelse den 26 februari 1943 angående avlöning i vissa fall till civil icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap men avseende samtliga civila anställningshavare i statens tjänst — torde lämpligen böra intagas i tillämpningsföreskrifterna till krigsavlöningsreglementet. I fråga örn grunderna för åtnjutande av med den civila befattningen förenade avlöningsförmåner kan vidare befinnas påkallat att meddela vissa särskilda föreskrifter, såsom i fråga om ersättning vid tjänsteresa och tjänstgöring utom den ordinarie stationeringsorten, förplägnad, inkvartering, utrustning, sjukvård m. m., vilka föreskrifter emellertid icke böra intagas i krigsavlöningsreglementet. Möjlighet bör således hållas öppen för Kungl. Majit att förordna örn undantag från eller jämkningar i den allmänna regeln örn avlönings åtnjutande vid i förevarande moment avsedd tjänstgöring.

Till den av utredningsmännen och försvarets civilförvaltning uttalade uppfattningen, att anledning saknas att till tjänstgöring å egen civil befattning inkalla befattningshavare, som samtidigt innehar militär eller civilmilitär anställning, exempelvis i reserven, eller som är värnpliktig, kan jag ansluta mig. Detta utesluter icke, att — såsom chefen för flygvapnet påpekat — inkallelse till krigstjänstgöring kan vara motiverad i sådana fall, då vederbörande jämte sin civila befattning tages i anspråk för militär tjänstgöring.

Med anledning av vissa under remissbehandlingen gjorda uttalanden rörande angelägenheten av att — i anslutning till det under förevarande moment intagna stadgandet — särskilda föreskrifter i fråga om reseersättning, förplägnad och inkvartering, utrustning, sjukvård m. m. snarast bliva utfärdade, vill jag framhålla, att utredning i ämnet, avseende såväl till krigstjänstgöring inkallade civila anställningshavare som vid försvaret anställd civil personal i övrigt, för närvarande pågår inom försvars- och finansdepartementen.

2 moni. Enligt 3 § 2 morn. gällande krigsavlöningsreglemente skall, därest värnpliktig beordras att fullgöra honom åliggande krigstjänstgöring vid någon statens anstalt eller vid industri eller annat företag, som drives för statens räkning, beträffande honom tillkommande förmåner tillämpas reglementets bestämmelser om ersättning för inställelse till och hemförlovning från krigstjänstgöring samt i övrigt, där ej Kungl. Majit eller enligt Kungl. Majits bestämmande särskild myndighet annorlunda förordnar, vad som gäder i fråga om avlöning för den vid anstalten eller företaget i övrigt anställda personalen i motsvarande befattning.

Enär ovisshet varit rådande örn vad som enligt nuvarande krigsavlöningsreglemento skall avses med »statens anstalt» och »industri eller företag, som

Departements-

chefen.

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

drives för statens räkning», ha utredningsmännen funnit ett förtydligande på denna punkt vara erforderligt. Härom anföra utredningsmännen följande.

Under förevarande stadgande synes icke böra hänföras varje företag, vid vilket civil personal är anställd. Sålunda, böra från stadgandet undantagas till truppförbanden anknutna intendenturverkstäder, tyganstalter, motorverkstäder och övriga likartade inrättningar. Däremot bör under stadgandet hänföras försvarsväsendets mera fristående fabriker och anstalter, såsom ammunitionsfabrik, krutbruk, gevärsfaktori, tygstaten, central mtendenturanstalt, örlogsvarv och central flygverkstad ävensom till den civila industrien hörande fabrik eller företag, som tages i anspråk för försvarsändamål. En lämplig avgränsning av de inrättningar och företag, vilka böra hänföras under stadgandet i förevarande moment, synes vara, att föreskriften begränsas att avse inrättning eller företag, som underställts krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse eller central militär förvaltningsmyndighet. Kungl. Maj:t synes emellertid böra äga möjlighet att förordna, att bestämmelserna i förevarande moment skola äga tillämpning jämväl i fråga örn annan inrättning eller annat företag än de nyss nämnda.

Enligt stadgande i 3 § 3 mom. krigsavlöningsreglementet skall i fråga örn avlöning i andra fall än i 3 § 1 och 2 mom. sägs till personal, som vid mobilisering eller i krig tages i anspråk för annat försvarsändamål än militär tjänstgöring, gälla vad därom särskilt stadgas.

Utredningsmännen, som utgått från att personal, som vid försvarsberedskap eller i krig tages i anspråk för annat försvarsändamål än militär tjänstgöring, icke inkallas till fullgörande av dylik tjänstgöring och således ej heller kommer att avlönas enligt krigsavlöningsreglementet, ha icke upptagit någon motsvarighet till nyssnämnda stadgande i föreliggande reglementsförslag.

Yad utredningsmännen under förevarande moment anfört och föreslagit har icke föranlett erinran i remissyttrandena. Jag ansluter mig till utrednings männens synpunkter.

4 §. Avlöningsförmåner m. m.

1 mom. Enligt 4 § 1 mom. första stycket gällande krigsavlöningsreglemente äger personal, å vilken reglementet är tillämpligt, under krigstjänstgöring uppbära krigslön. Krigslönen utgår i form av månadslön och terminslön, dock att för värnpliktiga tillhörande 1—3 krigslöneklasserna krigslönen utgår allenast i form av terminslön. Till familjeförsörjare utgår därjämte i vissa fall familjebidrag enligt vad därom särskilt stadgas. Kungl. Majit bestämmer, i vad mån krigslön skall utgå för viss tid efter tjänstgöringens slut.

I utredningsmännens förslag har under förevarande moment upptagits en motsvarighet till nämnda stadgande. I anslutning till föreslagen omläggning av sättet för de värnpliktigas avlönande, innebärande att månadslönen skulle inarbetas i hemortslönen, har emellertid nuvarande föreskrift örn månadslön såvitt angår värnpliktiga uteslutits ur förslaget. Hänvisningen till vad som i fråga om familjebidrag i vissa fall till familjeförsörjare stadgas har vidare såsom överflödig ansetts kunna slopas. Å andra sidan ha — i viss anslutning till bestämmelserna i 5 § 2 mom. andra till och med fjärde styckena och 2 a

41 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

mom. gällande krigsavlöningsreglemente — under förevarande moment intagits föreskrifter angående sättet för avlönande av vissa aspiranter och kadetter ävensom krigsfrivilliga.

I enlighet med det anförda ha utredningsmännen föreslagit sådan avfattning av förevarande moment,

att med vissa i 20—22 §§L angivna undantag krigslön skall utgå under krigstjänstgöring, samt att Kungl. Majit skall bestämma, örn och i vad mån krigslön skall utgå även för viss tid efter tjänstgöringens slut;

att krigslönen för fast anställd personal skall utgöras av månadslön och terminslön samt för värnpliktiga av terminslön;

att aspiranter och kadetter, vilka innehava fast anställning såsom underbefäl eller underofficerare, skola avlönas såsom värnpliktiga under den del av utbildningstiden, då vederbörande enligt för fred gällande bestämmelser har att frånträda med anställningen förenade löneförmåner, så framt ej Kungl. Majit medgiver, att eljest utgående förmåner må helt eller delvis åtnjutas; samt

att krigsfrivilliga skola avlönas såsom värnpliktiga, där ej Kungl. Majit för viss personal annorlunda förordnar.

Med det åt Kungl. Majit givna bemyndigandet att bestämma, örn och i vad mån krigslön skall utgå även för tid efter krigstjänstgöringens slut, ha stadgandena i 9 § 1 mom. sista stycket och 6 mom. första punkten gällande krigsavlöningsreglemente örn krigslön till sjuka och sårade samt dödsbo efter avliden löntagare såsom icke erforderliga uteslutits ur reglementsförslaget. 1 övrigt lia utredningsmännen beträffande föreskrifterna i förevarande moment anfört i huvudsak följande.

I fråga örn utbetalande av månadslön för tid efter löntagares frånfälle har riksdagen i skrivelse 1942: 423 uttalat, att den i krigsavlöningsreglementet medgivna förmånen för avliden löntagares dödsbo att uppbära månadslön till och med kalendermånaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat, principiellt icke bör utgå under tid, då krigstillstånd i egentlig mening icke är rådande.

I utlåtande den 27 november 1942 i förevarande ämne har härefter försvarsväsendets lönenämnd uttalat, att anledning synts nämnden saknas att under förhållanden, då krigstillstånd icke är rådande, medgiva avliden, fast anställd beställningshavares dödsbo rätt att uppbära månadslön till och med kalendermånaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat, i varje fall såvitt rör sådan personal, som är författningsenligt tillförsäkrad förmånen av begravningshjälp. För dylikt fall har lönenämnden ansett månadslön icke böra utgå längre än till och med dagen för beställningshavarens frånfälle. Huruvida en begränsning av nuvarande regler örn månadslöns utgående bör införas även för sådan personal, som icke är berättigad till begravningshjälp, kunde emellertid enligt nämndens mening förefalla tveksamt.

I anslutning till vad sålunda förekommit torde rätten till månadslön för tid efter avliden löntagares frånfälle böra begränsas att avse verkliga krigsförhållanden. Bestämmelser i detta ämne böra intagas i den för krig avsedda tillämpningskungörelsen till krigsavlöningsreglementet.

Vad angår frågan om den tid, under vilken månadslön efter avliden lön-

1 19—21 §§ i departementschefens förslag.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

tagare må utgå, måste de nuvarande bestämmelserna anses giva tillfälligheterna alltför stort spelrum. För den, som avlider någon av de första dagarna i månaden, utgår nämligen månadslön under nära två månader efter dödsfallet, under det att för den, som avlider den sista dagen i månaden, månadslön utgår allenast en månad därefter. Mera rättvist synes vara att — oberoende av kalendermånad — månadslön medgives utgå under viss bestämd tid, förslagsvis en månad, räknat från dödsfallet.

Enligt vad ovan anförts, har försvarsväsendets lönenämnd funnit det kunna vara tveksamt, huruvida en begränsning av nuvarande regler örn månadslöns utgående bör stadgas även för sådan personal, som icke är berättigad till begravningshjälp. Därest emellertid, såsom under 30 § av föreliggande reglementsförslag1 förordas, generell rätt till begravningshjälp på grund av krigstjänstgöring införes, kunna ovan förordade bestämmelser örn månadslön för avliden löntagare tillämpas å samtliga de personalkategorier, som äro underkastade bestämmelserna i krigsavlöningsreglementet.

För aspiranter ochkadetter, vilka innehava fast anställning såsom underbefäl eller underofficerare, gäller i fredstid, att vederbörande under utbildningen vid krigsskolan samt motsvarande utbildning vid marinen och flygvapnet beviljas tjänstledighet från innehavande beställning med frånträdande av samtliga med beställningen förenade löneförmåner och under sagda utbildning erhålla värnpliktigs avlöningsförmåner i likhet med övriga aspiranter och kadetter. Nämnda fast anställda kunna dock på grund av försörjningsplikt mot anhöriga efter Kungl. Maj:ts prövning medgivas att under tiden för nämnda utbildning bibehålla med beställningen på aktiv stat förenade löneförmåner. I varje fall under beredskapsförhållanden torde skäl icke förefinnas att frångå för fred gällande grunder för avlöning till aspiranter och kadetter vid officersutbildning.

Mot utredningsmännens förslag i fråga örn rätt för dödsbo att uppbära månadslön för tid efter löntagares frånfälle ha en del erinringar framkommit under remissbehandlingen.

Chefen för marinen har funnit starka skäl tala för att förmånen i fråga medgives utgå enligt nu gällande bestämmelser.

Chefen för flygvapnet har ansett det icke vara sakligt befogat att inskränka nu utgående förmåner. Därest emellertid en bestämd tidrymd från dödsfallet räknat ansåges böra fastställas, borde väljas den längsta tidrymd, som nuvarande bestämmelser medgiva, nämligen två månader. Mot utredningsmännens förslag kunde vidare erinras att det — särskilt i krig —- ofta komme att bliva svårt eller omöjligt att bestämma dödsdagen, varjämte de utbetalande myndigheterna skulle få ökad arbetsbörda genom att avlöningsuträkning måste göras för del av månad.

Försvarets civilförvaltning har ansett nuvarande regler på förevarande område böra bibehållas under verkliga krigsförhållanden.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförhunden och svenska reservunderofficersförbundet ha uttalat, att det icke syntes skäligt att vidtaga en inknappning av ifrågavarande ekonomiska förmåner under beredskapstjänstgöring. I fråga örn sättet för beräkning av den tid, varunder månadslön må utgå efter dödsfallet, ha förbunden funnit den föreslagna bestämmelsen i och för sig rättvis, dock att tiden borde utsträckas från en till två månader.

1 29 § i departementschefens förslag.

43 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Beträffande spörsmålet, om och i vad män krigslön må utgå för tid efter Dep^l^*nts krigstjänstgöringens slut, ha utredningsmännen särskilt uppehållit sig vid frågan örn rätt för avliden löntagares dödsbo att uppbära månadslön för tid efter löntagarens frånfälle. Härvid ha utredningsmännen i saklig anslutning till riksdagens i ämnet gjorda uttalande förutsatt, att förmånen i fråga skulle begränsas att avse verkliga krigsförhållanden. Gentemot en dylik gränsdragning är från min sida icke något att erinra. I enlighet härmed och då erforderliga föreskrifter rörande förmånens åtnjutande böra inflyta i den för krig avsedda tillämpningskungörelsen till krigsavlöningsreglementet, erfordras i reglementet allenast en grundläggande föreskrift därom, att på Kungl. Maj:ts prövning skall bero, örn och i vad mån krigslön må utgå för tid efter krigstjänstgöringens slut. Föreskrift i sådant hänseende har i överensstämmelse med utredningsmännens förslag intagits under förevarande moment. Framhållas må, att det liksom hittills bör ankomma på Kungl. Maj:t att jämväl i andra fall än nu sagts besluta i fråga örn avlöning efter avslutad krigstjänst göring. Yad angår frågan örn den tid, under vilken månadslön till dödsbo efter avliden löntagare må utgå, lia utredningsmännen ansett en rättvis lösning vara, att — oberoende av kalendermånad — månadslön medgives utgå under viss bestämd tid, förslagsvis en månad, räknat från dödsfallet. Under remissbehandlingen ha emellertid erinringar framställts mot en jämkning av nu gällande bestämmelser på förevarande punkt. Jag vill för egen del framhålla, att jag vid det förhållandet, att förmånen är avsedd att utgå endast under verkliga krigsförhållanden, finner billighetsskäl tala för att i anslutning till vad jag nedan vid behandlingen av 21 § 2 mom. föreslår i fråga örn månadslön till saknad —- nämnda tid utsträckes till tva mannder. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att träffa avgörande härutinnan i samband med utfärdande av de för krig avsedda tillämpningsföreskrifterna till krigsavlöningsreglementet.

I anslutning till föreslagen omläggning av sättet för den värnpliktiga personalens avlönande ha utredningsmännen föreslagit, att till värnpliktiga under flygtjänstgöring utgående förmåner av flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg skola hänföras till terminslönen, som för flygtjänstgörande värnpliktiga skulle utgöras av terminslönebeloppet enligt den lägre tariffen — då flygtjänsten fullgöres under sjötjänstgöring terminslönebeloppet enligt föreskrifterna i 18 § krigsavlöningsreglementet — ökat med en tredjedel av flygförmånerna för en månad. Gentemot detta utredningsmännens förslag ha chefen för flygvapnet och försvarets civilförvaltning anfört, bland annat, att för lätt till berörda tilläggsförmåner gäller enligt vederbörliga föreskrifter, att den flygande personalen minst tre gånger under en och samma flygmånad fullgjort flygtjänstgöring, att med flygmånad förstås tiden från och med den 21 i en kalendermånad till och med den 20 i närmast därpå följande kalcndeimånad samt att denna period valts för att möjliggöra utbetalning av förmånerna i samband med månadslönen. För att den värnpliktige icke skulle ga miste örn sina flygförmåner, skulle han vara nödsakad att deltaga i flygning minst en gång under värjo lönetermin. Av olika skäl är detta ofta icke möjligt.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Vidare skulle förslaget medföra, att ersättning för flygtjänstgöring icke konnne att utgå vid exempelvis undergående av bestraffning, även örn flygtjänstgöring fullgjorts. Nämnda myndigheter ha vid angivna förhållanden funnit sig icke kunna tillstyrka utredningsmännens förslag på förevarande punkt utan ha ansett, att ifrågavarande förmåner liksom hittills böra utgå i form av månadslön. Såsom tidigare framhållits, har jag funnit mig böra biträda den av remissmyndigheterna uttalade uppfattningen. Jag förordar därför, att krigslönen för värnpliktiga bestämmes att utgå i form av terminslön ävensom, i fall som avses i 12 § 2 morn., i form av månadslön.

I fråga örn aspiranter och kadetter, vilka innehava fast anställning såsom underbefäl eller underofficerare, har jag för avsikt att i annat sammanhang föreslå sådana ändrade bestämmelser, att vederbörande i fredstid skall under hela utbildningstiden äga bibehålla de med den fasta anställningen förenade löneförmånerna. I anslutning härtill har den av utredningsmännen föreslagna särskilda bestämmelsen för nämnda aspiranter och kadetter uteslutits ur föreliggande reglementsförslag.

Vad utredningsmännen i övrigt föreslagit under förevarande moment har icke givit mig anledning till annan erinran än att jag, i överensstämmelse med förslag av försvarsväsendets lönenämnd, vidtagit vissa formella ändringar i författningstexten.

1 detta sammanhang vill jag framhålla, att jag med begreppet månadslön i samtliga i reglementsförslaget omnämnda fall avser såväl lön som jämlikt 12, 13 och 15 §§ i månadslönen ingående fasta lönetillägg m. m., rörligt tillägg och dyrtidstillägg samt lönefyllnad för personal på avgångs- och disponibilitetsstat. I exempelvis efter krigstjänstgöringens slut, under krigsfångenskap och till saknad utgående månadslön inbegripas sålunda samtliga de förmåner, som under tjänstgöring senast inräknats i densamma.

2 mom. Enligt 4 § 1 moni. andra stycket gällande krigsavlöningsreglemente utgår, i den mån sådant i reglementet medgives —- förutom krigslön — krigsutrustningsbidrag, stabsbidrag, gottgörelse för tjänsteresa m. m., ersättning för inställelse till och hemförlovning från krigstjänstgöring samt ersättning för resekostnad i samband med tjänstledighet och permission. I vissa fall utgår till avliden löntagares dödsbo begravningshjälp.

Dessa bestämmelser ha med i sak oförändrat innehåll av utredningsmännen intagits under förevarande moment. Bland här avsedda avlöningsförmåner ha emellertid även medtagits flygtraktamente samt ersättning för flyttningskostnad.

Chefen för marinen och försvarsväsendets lönenämnd ha framhållit, att i 30 § militära avlöningsreglementet samt 26 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet omförmäld ersättning för dykeriarbete syntes böra åtnjutas jämväl under krigstjänstgöring och omförmälas i krigsavlöningsreglementet. Enligt lönenämndens mening syntes härvid bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter i ämnet böra intagas i en särskild paragraf under »3 avd. Särskilda ersättningar». Ett dylikt bemyndigande borde jämväl örn-

45 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

fatta de genom särskilda beslut beviljade ersättningarna för deltagande i minsvepningsarbete ävensom — till värnpliktiga — för tjänstgöring å ubåt. I fråga örn stabsbidrag Ilar lönenämnden framhållit, att lönenämnden tidigare anslutit sig till ett av 1942 års krigsavlöningssakkunniga gjort uttalande, att stabsbidrag icke hade karaktären av avlöningsförmåner och därför icke hade sin plats i krigsavlöningsreglementet. Under hänvisning härtill har lönenämnden föreslagit, att det under 29 § av utredningsmännens förslag intagna stadgandet om stabsbidrag måtte utgå. Lönenämnden har härvid förutsatt, att Kungl. Majit i annan väg beredes möjlighet att i särskilda fall bevilja ersättning för ofrånkomliga representationskostnader.

Yad försvarsväsendets lönenämnd anfört i fråga örn ersättning för dykeri- Departementsarbete, ersättning för deltagande i minsvepningsarbete ävensom ersättning till chefen. värnpliktiga för tjänstgöring å ubåt finner jag vara värt beaktande. Bemyndigande för Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter örn rätt att åtnjuta nämnda förmåner har i enlighet härmed intagits under 28 §. Jag ansluter mig även till lönenämndens uppfattning, att föreskrifter örn stabsbidrag icke ha sin plats i krigsavlöningsreglementet utan att Kungl. Majit bör äga möjlighet att i annan väg, örn så prövas erforderligt och lämpligt, bevilja ersättning för ofrånkomliga representationskostnader. I övrigt har jag intet att erinra mot utredningsmännens förslag i förevarande moment.

3 mom. Enligt 4 § 2 mom. gällande krigsavlöningsreglemente äger personalen, jämlikt föreskrifter som meddelas i särskild ordning, åtnjuta förplägnad, inkvartering, utrustning och sjukvård ävensom viss fribrevsrätt.

Ifrågavarande föreskrift har med i sak oförändrat innehåll intagits under förevarande moment.

4 mom. Enligt 2 § 2 mom. gällande krigsavlöningsreglemente hänföres envar, för vilken reglementet gäller, till viss mot hans tjänsteställning svarande krigslöneklass enligt en till reglementet hörande tjänsteförteckning;

Kungl. Maj :t dock obetaget att hänföra aspiranter och kadetter till annan krigs- *

löneklass.

Ifrågavarande föreskrift har med i sak oförändrad lydelse intagits under förevarande moment.

Krigslön.

Månadslön.

5 §. Allmänna föreskrifter om månadslön.

Under denna paragraf har i anslutning till bestämmelserna i 4 § 1 mom. andra stycket intagits föreskrift örn vilka avlöningsförmåner som skola ingå i månadslönen. Vidare har här införts en motsvarighet till det i 5 § 10 mom. gällande krigsavlöningsreglemente upptagna stadgandet, att månadslön utbetalas i efterskott i den ordning Kungl. Majit bestämmer.

6 §. Lönegrader och löneklasser.

1 mom. 5 § 1 mom. gällande krigsavlöningsreglemente, sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelsen 1944: 446, innehåller för fast anställd

Departementschefen.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

personal föreskrifter dels därom att månadslönen utgår med belopp motsvarande en tolftedel av årslönen enligt vederbörligt för aktiv personal gällande fredsavlöningsreglemente, dels örn den lönegrad och löneklass, efter vilka lön regelmässigt utgår, dels örn rätt i vissa fall att åtnjuta lön i mot tjänstegraden svarande lönegrad och löneklass eller, i mån av fullgjord krigstjänstgöring, efter högre löneklass än som följer av de allmänna bestämmelserna, dels ock örn den ortsgrupp, efter vilken lönen i förekommande fall utgår.

Under förevarande moment ha utredningsmännen i saklig överensstämmelse med gällande bestämmelser upptagit föreskrifter dels örn att lönen för månad räknat utgår med belopp motsvarande en tolftedel av årslönen enligt vederbörligt för personal på aktiv stat gällande fredsavlöningsreglemente, dels ock om den lönegrad och löneklass, efter vilka lönen regelmässigt utgår. Föreskrifterna örn rätt i vissa fall att åtnjuta lön i mot tjänstegraden svarande lönegrad och löneklass, respektive efter högre löneklass än som följer av de allmänna bestämmelserna, ha för vinnande av ökad överskådlighet upptagits under 2 mom. av förevarande paragraf, respektive under 7 §. Under 10 § ha utredningsmännen upptagit bestämmelser örn den ortsgrupp, efter vilken lönen i förekommande fall utgår.

Yad utredningsmännen under förevarande moment föreslagit innebär i sak icke någon ändring i nu gällande bestämmelser. I enlighet med påpekande av försvarsväsendets lönenämnd har i momentets första stycke intagits en hänvisning till militära avlöningsreglementet, respektive till manskapsavlöningsreglementet eller militära icke-ordinariereglementet i stället för, såsom utredningsmännen föreslagit, till vederbörligt fredsavlöningsreglemente. Vidare har bland de under a) uppräknade personalkategorierna ansetts böra omnämnas civilmilitär icke-ordinarie personal.

I 5 § 1 mom. k) gällande krigsavlöningsreglemente föreskrives bland annat, att reservanställd, reservutnämnd och värnpliktsavgången personal erhåller lön efter den lönegrad, som vederbörande enligt för fred gällande avlöningsbestämmelser tillhör. Vidare föreskrives i samma moment 1), att bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden, marinläkarstipendiater och flygläkare av 2. graden erhålla lön efter den för bataljonsläkare bestämda lönegraden, lönegrad Ca 22. Nämnda föreskrifter ha av utredningsmännen upptagits under 1) respektive b) i förslaget till krigsavlöningsreglemente. I fråga örn marinläkare av 2. graden och flygläkare av 2. graden i reserven har emellertid tvekan yppat sig, huruvida föreskrifterna i 5 § 1 mom. k) krigsavlöningsreglementet eller föreskrifterna i 1) samma moment skola tillämpas å vederbörande. Enligt 13 § 2 mom. tredje stycket reservbefälskungörelsen för marinen och 12 § 2 mom. tredje stycket reservbefälskungörelsen för flygvapnet uppbära marinläkare av 2. graden och flygläkare av 2. graden i reserven under tjänstgöring enligt nämnda kungörelser arvode motsvarande lön enligt lönegrad 20 och löneklass 20 av löneplan Ca militära avlöningsreglementet. En tillämpning av föreskrifterna i 5 § 1 mom. k) krigsavlöningsreglementet skulle sålunda innebära, att nämnda läkare i reserven komme att under krigst jänstgöring erhålla lön efter lägre lönegrad än marinläkare av 2. graden vid marin-

47 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

läkarkåren, marinläkarstipendiater och flygläkare av 2. graden vid flygvapnet.

I betraktande av att bataljonsläkare i reserven och bataljonsläkare vid fältläkarkåren enligt gällande krigsavlöningsreglemente — bataljonsläkare i reserven även enligt för fred gällande bestämmelser — erhålla lön efter en och samma lönegrad, Ca 22, anser jag skäl icke föreligga att tillämpa annan lönegrad för motsvarande läkarpersonal vid marinen och flygvapnet. I förtydligande syfte har därför under 1) i förevarande moment ansetts böra föreskrivas, att däri intagna bestämmelser icke ha avseende å i samma moment b) omförmäld personal.

2 morn. Såsom under 1 moni. anförts ha i förevarande moment utan saklig ändring sammanförts föreskrifterna i 5 § 1 mom. d)—g) och i) gällande krigsavlöningsreglemente örn rätt i vissa fall att åtnjuta lön i mot tjänstegraden svarande lönegrad och löneklass.

7 §. Vissa föreskrifter örn lönek/assupp-

ftyttning.

Under denna paragraf ha utredningsmännen, såsom vid behandlingen av 6 § 1 mom. anförts, utan saklig ändring upptagit föreskrifterna i 5 § 1 mom. e)—h) samt k) och 1) gällande krigsavlöningsreglemente om rätt för vissa personalgrupper att, i mån av fullgjord krigstjänstgöring, åtnjuta lön efter högre löneklass än som följer av de allmänna bestämmelserna. Med tjänstgöring i reserv har jag emellertid i förevarande avseende ansett böra likställas, förutom tjänstgöring på reservstat, även tjänstgöring, som fullgjorts i anställning såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden, marinläkarstipendiat, flygläkare av 2. graden och bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren.

8 §. Lönek/assplacering vid konstituering

m. m.

1 mom. Enligt 5 § 7 mom. gällande krigsavlöningsreglemente skall fast anställd personal, som för krigstjänstgöring placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem, som regelmässigt ankomma på högre beställningshavare, och som på grund härav för krigstjänstgöringstiden konstitueras i högre tjänstegrad (tjänsteklass) än som svarar mot befattningen, hänföras till den lägsta löneklass inom den mot den högre tjänstegraden (tjänsteklassen) svarande lönegraden på aktiv stat, som för vederbörande medför högre lön än den, vartill han enligt reglementet eljest varit berättigad. "Vid tillämpning a\ dessa bestämmelser skall hänsyn ej tagas till naturaförmåner.

Då förutsättningarna för konstituering finnas angivna i gällande konstitueringsbestämmelser, lia utredningsmännen ansett det i nyssnämnda författningsrum intagna villkoret, att vederbörande placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem, som regelmässigt ankomma på högre beställningshavare, kunna uteslutas ur reglementsförslaget. I övrigt ansluter sig utredningsmännens förslag på förevarande punkt till nu gällande bestämmelser

Vad utredningsmännen sålunda förordat har icke föranlett särskilt utta lande vid remissbehandlingen. För egen del biträder jag förslaget.

Departements

chefen.

48 Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

2 moni. Utredningsmännen, som funnit det vara sakligt motiverat att den, som i succession förordnas uppehålla högre beställning, kommer i åtnjutande av högre lön jämlikt samma bestämmelser som i fredstid, lia under förevarande moment intagit en föreskrift därom att, därest beställningshavare på aktiv stat förordnats uppehålla beställning eller befattning, för vilken enligt vederbörlig personalförteckning för ordinarie tjänstemän utgår arvode motsvarande lönen i viss lönegrad, skall envar, som i succession efter nämnde beställningshavare förordnas uppehålla högre beställning, erhålla lön med tillämpning av gällande föreskrifter örn vikariatslön.

Försvarets civilförvaltning har erinrat, att det enligt de för innevarande budgetår utfärdade föreskrifterna rörande tillämpning av arméns personalförteckningar m. m. ankommer på vederbörande truppförbandschef (motsvarande chef) att, därest successionsförordnande kan väntas bliva av längre varaktighet, hos Kungl. Majit göra framställning om rätt för den förordnade att uppbära vikariatslön. Ämbetsverket har funnit en omredigering av förevarande moment i enlighet med det anförda böra vidtagas, varjämte i momentet borde utsägas, att vikariatslön enligt Kungl. Maj:ts bestämmande må ifrågakomma även i andra fall än vid succession. Liknande synpunkter ha anförts av försvar sväsendets lönenämnd, som förordat sådan avfattning av förevarande moment, att vikariatslön till beställningshavare på aktiv stat må utgå med tilllämpning av härom för fred gällande bestämmelser.

I anslutning till vad försvarets civilförvaltning och försvarsväsendets lönenämnd anfört förordar jag, att vikariatslön under krigstjänstgöring medgives utgå under i princip samma förutsättningar som i fredstid. Vikariatslön bör sålunda kunna utgå såväl vid successionsförordnanden som vid andra förordnanden, kommenderingar eller placeringar, som kunna väntas bliva av längre varaktighet. I enlighet härmed har jag i förevarande moment intagit föreskrift, att vikariatslön utgår till beställningshavare på aktiv stat med tillämpning av härom för fred gällande bestämmelser.

9 §. Uppskov med löneklassuppflyttning.

Enligt 5 § 6 mom. gällande krigsavlöningsreglemente må uppflyttning till högre löneklass eller tillträde till löneförhöjning, där ej dylik åtgärd sker i anledning av befordran, äga rum endast i den mån Kungl. Majit sådant föreskriver; och skall, när sedermera jämlikt dylik föreskrift eller vederbörande fredsbestämmelser uppflyttning i löneklass eller tillträde till löneförhöjning äger rum, löntagaren gottgöras för den inkomstminskning, som han i följd av uppskovet med nämnda åtgärd fått vidkännas. Stadgandet i fråga, vilket tillkommit i syfte att förenkla avlöningsförfarandet vid mobilisering och i krig, skall enligt de särskilda tillämpningsföreskrifterna 1940: 985 till krigsavlöningsreglementet tills vidare icke tillämpas.

Utredningsmännen ha uttalat, att vid tillämpning av krigsavlöningsreglementet grunderna i de för fred gällande bestämmelserna i förevarande avseende icke syntes böra frångås utan att särskilda skäl föranledde därtill. Så-

49 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

lunda borde enligt utredningsmännens mening uppfattning till högre löneklass i varje fall under försvarsberedskap äga rum i vanlig ordning. Däremot kunde förhållandena under krig påkalla ett uppskov med löneklassuppflyttning. Förevarande paragraf har av utredningsmännen i enlighet med det anförda givits sådan avfattning, att uppflyttning till högre löneklass skall äga rum enligt vanliga grunder, därest icke Kungl. Majit föreskriver, att uppskov därmed skall ske. I övrigt har paragrafen utformats i saklig överensstämmelse med nuvarande föreskrift örn gottgörelse för inkomstminskning i följd av uppskov med löneklassuppflyttning.

Svenska underofficersförbundet har ansett föreskrifterna i förevarande paragraf lämpligen böra utgå ur reglementet. Alternativt har förbundet hemställt, att bestämmelserna kompletteras med föreskrift att, örn löntagare avlidit, hans rättsinnehavare skall äga utfå i paragrafen nämnd gottgörelse. Förslag i sist angivna hänseende har framställts även av chefen för försvarsstaben.

För egen del biträder jag utredningsmännens förslag på förevarande punkt. Med anledning av framställda^ yrkanden örn komplettering av bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf med föreskrift därom att, örn löntagaren avlidit, hans rättsinnehavare skall äga utfå där nämnd gottgörelse, vill jag framhålla, att bestämmelsen i fråga endast innebär ett uppskov med löneklassuppflyttning till en lämpligare tidpunkt. Löntagaren fråntages sålunda icke rätten att vinna uppflyttning i högre löneklass från den tidpunkt, då löneklassuppflyttning under normala förhållanden bort ske. Det torde därför utan särskild föreskrift därom vara klart, att avliden löntagares rättsinnehavare äger utfå den avlidnes innestående löneförmåner.

10 §. Lönens bestämmande med hänsyn till

ortsgrupp.

Enligt stadgande i 5 § 1 mom. sista stycket gällande krigsavlöningsreglemente utgår månadslön, där densamma är beroende av löntagarens placering i ortsgrupp, till personal på aktiv stat — med undantag av viss läkar- och veterinärpersonal — samt till manskap över stat och på civilanställningsstat ävensom till innehavare av för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar efter den ortsgrupp, vederbörandes förläggningsort vid krigstjänstgöringens början tillhörde, samt till övrig fast anställd personal efter den ortsgrupp, till vilken den för vederbörande vid samma tid gällande mantalsskrivningsorten liänföres. För personal, som efter det krigsavlöningsreglementet vunnit tillämpning å vederbörande erhållit ny fredsförläggningsort eller ändrad mantalsskrivningsort, skall månadslönen jämlikt föreskrift i 1 § 8 mom. tilllämpningskungörelsen 1939: 655 till krigsavlöningsreglementet utgå efter den ortsgrupp, vartill den nya förläggningsorten respektive mantalsskrivningsorten är att hänföra.

Gentemot den nuvarande regeln, att mantalsskrivningsorten är bestämmande för den ortsgrupp, efter vilken månadslönen skall beräknas, har å ena sidan rests den invändningen, att ifrågavarande regel till följd av den

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 65. n 45 4

Departements-

chefen.

50 Kungl. Majlis proposition nr 65.

bundenhet till viss mantalsskrivningsort, som — alltefter tidpunkten för ombyte av hemvist — kan föreligga efter det avflyttning från orten ägt rum, verkar alltför långsamt. Å andra sidan har i olika sammanhang framhållits, att det i icke ringa omfattning förekommit, att särskilt ogift personal plägat verkställa ombyte av mantalsskrivningsort enbart i syfte att därigenom bereda sig i dyrortshänseende ökade krigsavlöningsförmåner. Vidare har framhållits, att de nuvarande bestämmelserna understundom visat sig leda till mindre tillfredsställande resultat, sammanhängande med att i vissa fall olika områden av en och samma kommun hänförts till skilda ortsgrupper. För en löntagare, som är bosatt inom en till viss lägre ortsgrupp hänförlig del av en kommun, kommer sålunda lönen att beräknas efter denna ortsgrupp, även örn vederbörande har sin naturliga anknytning till ett till högre dyrortsgrupp hänförligt område av kommunen. Enahanda är förhållandet beträffande en löntagare, som är bosatt i omedelbar närhet av ett till en högre dyrortsgrupp än mantalsskrivningsortens hörande samhälle. Ytterligare har erinrats, att föreskrifter i angivna avseenden saknas för den, som är inom riket bosatt men där ej mantalsskriven.

Frågan örn lönens bestämmande för viss personal med hänsyn till vederbörandes mantalsskrivningsort har varit föremål för behandling av 1944 års riksdag. I utlåtande nr 72 i anledning av riksdagens revisorers berättelse för tiden 1 juli 1942—30 juni 1943 uttalade statsutskottet vid nämnda riksdag, att utskottet funnit vad revisorerna anfört rörande uppkomna svårigheter att tilllämpa krigsavlöningsbestämmelsernas föreskrift örn att månadslön till fast anställd, icke ständigt tjänstgörande personal skall utgå efter vederbörandes mantalsskrivningsort vara förtjänt av beaktande. Då den av revisorerna berörda frågan syntes komma under övervägande vid pågående översyn av krigsavlöningsreglementet, fann emellertid utskottet någon åtgärd från riksdagens sida icke för det dåvarande vara erforderlig, varför utskottet endast för riksdagen anmälde vad i ärendet förekommit.

Utredningsmännen ha i frågan anfört i huvudsak följande.

De erinringar i olika hänseenden, som framställts mot att mantalsskrivningsorten är bestämmande för den ortsgrupp, efter vilken lönen skall beräknas, synas icke kunna tillmätas den vikt, att de böra föranleda ändring i nuvarande bestämmelser. De synpunkter, som föredragande departementschefen i samband med framläggande av förslag till nuvarande krigsavlöningsreglemente (prop. 1939: 246, s. 35) anfört till stöd för bestämmelserna på förevarande punkt, synas alltjämt motivera, att mantalsskrivningsorten bibehålies såsom utgångspunkt för bestämmande av ortsgrupperad lön till icke ständigt tjänstgörande personal. Statsrevisorerna ha icke heller riktat sig mot det förhållandet, att mantalsskrivningsorten lagts till grund för bestämmande av den ortsgrupp, efter vilken lönen skall beräknas. Revisorerna ha endast framhållit den oklarhet, som i vissa fall kan vara rådande om vilken ort som skall anses vara rätt mantalsskrivningsort.

Då det gäller att finna en enkelt verkande regel för bestämmande av den ortsgrupp, efter vilken lönen bör beräknas, synas icke heller de i förevarande sammanhang framförda, erinringarna i övrigt böra föranleda ändring i gällande bestämmelser. Det torde nämligen ligga i sakens natur, att vilken utgångspunkt som än väljes vissa gränsfall komma att uppstå, vilka kunna tagas till intäkt för kravet på särskilda reglerande bestämmelser.

51 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

I enlighet nied det anförda har bestämmelsen i förevarande paragrafs första stycke, första punkten, av utredningsmännen avfattats så, att lönen utgår, där densamma är beroende av löntagarens placering i ortsgrupp, till ständigt tjänstgörande fast anställd personal efter den ortsgrupp vederbörande löntagares fredsförläggningsort tillhör samt till övrig personal efter den ortsgrupp, till vilken den ort, där vederbörande senast mantalsskrivits, är att hänföra.

Enligt 6 § sista stycket militära avlöningsreglementet utgår lön efter ortsgrupp I för försvarsattaché med stationering utomlands ävensom för beställningshavare, tjänstgörande såsom biträdande försvarsattaché med dylik stationering. Vidare har Kungl. Majit genom brev den 30 april 1942 föreskrivit, att befattningshavare å övergångsstat, reservstat eller i reserven, som bosatt sig å utrikes ort och i anledning därav icke är här i riket mantalsskriven, skall vid tjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller krigstjänstgöring äga uppbära månadslön efter den dyrortsgrupp, vartill Stockholm hänföres. I anslutning härtill och då skäl icke synts utredningsmännen föreligga att för å utrikes ort boende i förevarande avseende göra åtskillnad mellan i riket mantalsskrivna och i riket icke mantalsskrivna personer, ha utredningsmännen ansett det böra föreskrivas, att för personal, som är stationerad eller bosatt utom riket, lön utgår efter ortsgrupp I. Bestämmelse härom har av utredningsmännen intagits såsom andra punkt av förevarande paragrafs första stycke.

Från bestämmelsen, att ortsgraderad lön skall utgå efter fredsförläggningsortens respektive mantalsskrivningsortens ortsgrupp och sålunda vid ombyte av fredsförläggningsort eller mantalsskrivningsort utgå efter den nya fredsförläggningsortens eller mantalsskrivningsortens ortsgrupp, bör — framhålla utredningsmännen — avsteg icke göras under beredskapsförhållanden. Under krig kunna dock sådana förhållanden tänkas inträda., att ombyte av fredsförläggnings- eller mantalsskrivningsort icke bör inverka på den ortsgrupp, efter vilken lönen skall beräknas. I enlighet härmed har möjlighet ansetts böra hållas öppen för Kungl. Majit att förordna, att ombyte av förläggnings- eller mantalsskrivningsort icke skall föranleda ändring beträffande den ortsgrupp, efter vilken månadslönen skall beräknas. Bestämmelse härom har av utredningsmännen intagits under andra stycket av förevarande paragraf.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att de nuvarande bestämmelserna på förevarande område visat sig leda till mindre tillfredsställande resultat, beroende bland annat på att i vissa fall olika, områden av samma kommun hänförts till skilda ortsgrupper. Civilförvaltningen har emellertid icke ansett sig kunna föreslå någon godtagbar lösning av förevarande spörsmål.

Svenska underofficers]örbundet har med hänsyn till de kännbara återverkningar, som enligt förbundets mening kunna uppkomma vid en tillämpning av bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf, hemställt att bestämmelsen måtte utgå.

52 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Svenska reservunderofficersförbundet har framhållit, att den för icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal fastslagna principen att lönen skall utgå efter den ortsgrupp, vartill vederbörandes mantalsskrivningsort är att hänföra, i vissa fall för reservpersonalen kan leda till att vederbörande erhåller lägre löneförmåner än under tjänstgöring i fredstid.

Vid bedömandet av frågan efter vilken ortsgrupp månadslönen skall utgå till icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal kunde måhända — särskilt med tanke på vad i det föregående anförts därom, att ogift personal plägat verkställa ombyte av mantalsskrivningsort i syfte att därigenom bereda sig i dyrortshänseende ökade förmåner — tänkas att tillämpa i huvudsak samma bestämmelser, som enligt reservbefälskungörelserna för armén, marinen och flygvapnet i förevarande avseende gälla för personal i reserven vid fullgörande av vederbörande i fredstid åliggande tjänstgöring. Enligt reservbefälskungörelserna för armén och flygvapnet gäller i fråga om den ortsgrupp efter vilken lönen utgår, att för personal, som har eget hushåll och fullgör densamma åliggande tjänstgöring utom bostadsorten under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas, lönen utgår efter den ortsgrupp, till vilken vederbörandes mantalsskrivningsort hänföres. Ifrågavarande personal äger därjämte åtnjuta reservbefälstraktamente med vissa angivna belopp för dygn. Lönen må dock för nämnda personal utgå efter den ortsgrupp, dit förläggningsorten för det förband, vid vilket tjänstgöringen äger rum, blivit hänförd, därest den sålunda beräknade lönen jämte rörligt tillägg överstiger summan av lönen enligt mantalsskrivningsortens ortsgrupp jämte rörligt tilllägg och reservbefälstraktamente. Till personal utan eget hushåll samt personal med eget hushåll, som fullgör tjänstgöring å bostadsorten, utgår lönen efter den ortsgrupp, dit förläggningsorten för det förband, vid vilket tjänstgöringen äger rum, blivit hänförd. Enahanda bestämmelser gälla enligt reservbefälskungörelsen för marinen, dock att, då fråga ej är örn tjänstgöring vid kustartilleriet, för personal utan eget hushåll och personal med eget hushåll, som fullgör tjänstgöring å bostadsorten, lönen utgår efter den ortsgrupp; till vilken tjänstgöringsorten är att hänföra; skolande vid sjötjänstgöring såsom tjänstgöringsort anses förläggningsorten för vederbörande marindistriktseller stationschef.

Enär, vid tjänstgöring å bostadsorten, förläggningsorten (tjänstgöringsorten) och mantalsskrivningsorten i förevarande avseende praktiskt sett sammanfalla, utgår lönen i fredstid för personal med eget hushåll och personal utan eget hushåll, som fullgör tjänstgöring vid truppförband å bostadsorten, regelmässigt efter den ortsgrupp, till vilken vederbörandes mantalsskrivningsort hänförts. För personal utan eget hushåll, som inkallas till tjänstgöring vid truppförband utom bostadsorten, innebära fredsbestämmelserna däremot, att lönen i vissa fall utgår efter högre och i andra fall efter lägre ortsgrupp än den, till vilken mantalsskrivningsorten hänförts.

Av det anförda framgår att, för åstadkommande av överensstämmelse med fredsavlöningsbestämmelserna i fråga om den ortsgrupp efter vilken lönen

53 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

under krigstjänstgöring skall utgå för icke ständigt tjänstgörande personal, olika bestämmelser skulle erfordras för å ena sidan personal med eget hushåll och å andra sidan personal utan eget hushåll. Med hänsyn till de förhållanden, under vilka krigsavlöningsreglementet är avsett att tillämpas, synes emellertid icke lämpligt, att i fråga örn lönens bestämmande med hänsyn till ortsgrupp olika grunder bliva gällande för personal med eget hushåll, respektive för personal utan eget hushåll. Det må vidare framhållas, att krigstjänstgöringen för flertalet av den icke ständigt tjänstgörande fast anställda personalen till övervägande del fullgöres utom truppförbandens fredsförläggningsort, varför anledning synes saknas att för vissa personalgrupper anknyta lönen till förläggningsorten för det förband, till vilket vederbörande inkallats till tjänstgöring. Anmärkas må även, att betydelsen av det i olika sammanhang påtalade förhållandet, att särskilt ogift personal verkställt ombyte av mantalsskrivningsort i syfte att därigenom bereda sig i dyrortshänseende ökade förmåner, synes ha överdrivits.

Då det gäller att i förevarande avseende åstadkomma likformiga bestämmelser för samtlig icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal, bör uppmärksammas, att månadslönen väsentligen är avsedd för familjeförsörjning, varför i första hand hänsyn bör tagas till familjens behov. Då utgifterna för familjens försörjning äro beroende av levnadskostnaderna på den ort där familjen är bosatt, anser jag tvekan icke behöva råda därom, att lönen i princip bör utgå efter bostadsortens ortsgrupp. Särskilt med hänsyn till lättheten för ensamstående personer att byta bostad, är det emellertid icke lämpligt att under alla förhållanden göra, lönens storlek beroende av den faktiska bostadsorten. Villkoret för att lönen skall utgå efter bostadsortens ortsgrupp bör nämligen vara, att vederbörande är stadigvarande bosatt å denna ort. Detta villkor anses för närvarande uppfyllt genom föreskriften att lönen utgår efter mantalsskrivningsortens ortsgrupp. Såsom i det föregående anförts, ha emellertid erinringar framställts mot den nuvarande regeln, att mantalsskrivningsorten är bestämmande för den ortsgrupp, efter vilken månadslönen skall beräknas för icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal. För egen del förstår jag väl dessa erinringar och skulle föredraga en annan reglering av detta lönespörsmål, som bättre tillgodosåge de enskilda befattningshavarna och samtidigt vore ur allmän synpunkt godtagbar. Såsom utredningsmännen framhållit, kan det emellertid icke undvikas, att vilken regel som än väljes vissa gränsfall komma att uppstå, som kunna tagas till intäkt för kravet på särskilda reglerande bestämmelser. Utan individuell prövning i varje särskilt fall — en utväg som icke gärna kan komma i fråga — synes därför det föreliggande problemet icke kunna lösas på bättre sätt än utredningsmännen angivit. Jag nödgas därför förorda bifall till utredningsmännens förslag i denna del.

Den av utredningsmännen föreslagna bestämmelsen om bemyndigande för Kungl. Majit att förordna, att ombyte av förläggnings- eller mantalsskrivningsort under krigstjänstgöring icke skall föranleda ändring beträffande den ortsgrupp, efter vilken lönen skall beräknas, anser jag mig böra tillstyrka.

Departements-

chefen.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Under nu rådande beredskapsförhållanden har det nämligen på grund av bostadsbrist i åtskilliga fall visat sig omöjligt för personalen att vid omplacering omedelbart företaga flyttning till den nya förläggningsorten. Vid krigsförliållanden kunna givetvis även andra förhållanden än bostadsbrist omöjliggöra flyttning till annan plats. En bestämmelse med av utredningsmännen föreslagen innebörd anser jag därför erforderlig.

11 §. Förening av reservpension med krigsiön.

Enligt 2 § 2 mom. militära avlöningsreglementet, sådant detta författningsrum lyder jämlikt kungörelsen 1944: 378, beror på Kungl. Maj:ts prövning, örn och i vad mån avdrag å lönen för militär och civilmilitär beställningshavare skall ske av den anledningen, att vederbörande kommit i åtnjutande av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp. Motsvarande stadgande har jämlikt kungörelsen 1944: 337 intagits i 20 § 2 mom. kungörelsen 1943: 749 angående krigsmaktens reservstater. Enligt 31 § 6 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet, sådant detta författningsrum lyder jämlikt kungörelsen 1944: 468, skall beträffande den, som samtidigt åtnjuter såväl tjänstepension eller tjänstelivränta för militär eller civilmilitär beställning på aktiv stat eller reservstat som reservpension eller däremot svarande engångsbelopp, på Kungl. Maj:ts prövning bero, örn och i vad mån av sådan anledning avdrag skall ske å de till tjänstepensionen hörande förmånerna eller å tjänstelivräntan.

I anslutning till innehållet i de till grund för de återgivna bestämmelserna liggande propositionerna 1944: 203 och 1944: 216 ha utredningsmännen föreslagit intagande i förevarande paragraf av ett stadgande därom, att för militär eller civilmilitär personal på aktiv stat eller reservstat eller från sådan stat pensionsavgången, reserven tillhörande personal, som kommit i åtnjutande av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp, på Kungl. Maj:ts prövning skall bero, om och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske.

Försvarsväsendets lönenämnd har föreslagit sådan utformning av förevarande paragraf, att den kommer att avse jämväl innehavare av för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning.

Med av försvarsväsendets lönenämnd föreslaget tillägg biträder jag utredningsmännens förslag under förevarande paragraf.

12 §. Fasta lönetillägg m. m.

1 mom. Enligt 5 § 4 mom. gällande krigsavlöningsreglemente skall kallortstillägg, hyres- och ortstillägg eller ersättning för inkvartering, där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver, inräknas i månadslönen för tid, under vilken dylik förmån enligt vederbörligt fredsavlöningsreglemente skolat utgå. Vidare föreskrives i 5 § 5 mom. b) samma reglemente, att — med undantag för under samma mom. a) omförmälda flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg — övriga till beställningshavare å aktiv stat utgående arvoden och lönetillägg, vilka icke utgöras av traktamenten eller kommenderingstillägg och som ej ingå i terminslön, skola för den tid vederbörande fullgör tjänst-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 65. 55

göring eller innehar befattning, för vilken här avsedd förmån är avsedd såsom ersättning, inräknas i månadslönen.

I enlighet med tidigare i skilda sammanhang gjorda påpekanden från vissa myndigheters sida ha utredningsmännen i förtydligande syfte i förevarande moment uppräknat de arvoden och lönetillägg, som må utgå under tid då krigsavlöningsreglementet är tillämpligt. Utredningsmännen ha sålunda föreslagit, att kallortstillägg, hyres- och ortstillägg, ersättning för inkvartering, arvode såsom förhöjning av lönen, arvode utöver lön för uppehållande på grund av förordnande eller kommendering av vissa befattningar, som ej äro uppförda såsom särskilda beställningar, arvode för särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid sidan av egen befattning, felräkningspenningar och bidrag till representationskostnader ävensom barntillägg skola i fråga örn personal, som enligt för fred gällande bestämmelser är berättigad till dylik förmån, utgå med tillämpning av samma bestämmelser. Då krigsavlöningsreglementet är avsett att tillämpas såväl vid försvarsberedskap som i krig, kunna emellertid — framhålla utredningsmännen — olika bestämmelser visa sig erforderliga för skilda tjänstgöringsförhållanden. Föreskrift örn bemyndigande för Kungl. Majit att förordna örn inskränkning i rätten att åtnjuta här avsedda förmåner har i anslutning härtill av utredningsmännen ansetts böra intagas i förevarande moment.

Under remissbehandlingen ha framkommit vissa erinringar mot utredningsmännens förslag i förevarande del.

Chefen för marinen och försvarsväsendets lönenämnd ha ansett, att i 26 §

3 mom. manskapsavlöningsreglementet omförmälda lönetillägg till riktare, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri eller avståndsobservatör borde medtagas bland de i förevarande moment uppräknade förmånerna.

Chefen för flygvapnet har ansett starka skäl tala för att i 33 § 4 mom. militära avlöningsreglementet omförmält ansvarsarvode må utgå även vid krigstjänstgöring. I momentet borde vidare utsägas, att vikariatsersättning finge utgå under förstärkt försvarsberedskap enligt för fred gällande grunder. Föreskrifter borde även meddelas rörande gratifikation eller belöning.

Svenska under officer sförbundet har hemställt, att vikariatsersättning och ansvarsarvode måtte medgivas utgå enligt för fred gällande bestämmelser, såvida ej konstituering till mot befattningen svarande tjänstegrad ägt rum.

Utredningsmännens förslag, att i krigsavlöningsreglementet skulle upp- Departementsräknas de arvoden och fasta tillägg utöver lön, som må utgå under krigs- chefen. tjänstgöring, finner jag lämpligt. Utöver av utredningsmännen uppräknade förmåner böra emellertid, såsom under remissbehandlingen påpekats, även omnämnas enligt manskapsavlöningsreglementet utgående lönetillägg till riktare, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri eller avståndsobservatör. Yad beträffar vikariatsersättning och ansvarsarvode, utgå icke dessa förmåner enligt nu gällande krigsavlöningsreglemente. Jag anser mig icke kunna tillstyrka framställda förslag om införande av rätt till nämnda förmåner under tid, då krigsavlöningsreglementet är tillämpligt.

56 Kungl. Maj:is proposition nr 65.

2 mom. Enligt 5 § 5 mom. a) gällande krigsavlöningsreglemente skola till därtill berättigad personal utgående flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg för den tid vederbörande fullgör tjänstgöring eller innehar befattning, för vilken ifrågavarande förmån är avsedd såsom ersättning, inräknas i månadslönen eller, örn sådan icke eljest uppbäres, anses såsom månadslön.

I förevarande moment har intagits stadgande örn att nämnda förmåner må utgå enligt för fred gällande bestämmelser. Den nuvarande bestämmelsen, att förmånerna i fråga skola inräknas i månadslönen har, såsom varande en utbetalningsföreskrift, ansetts icke ha sin plats i krigsavlöningsreglementet.

13 §. Rörligt tillägg och dyrtidstil/ägg.

Enligt 5 § 3 mom. gällande krigsavlöningsreglemente skall sådant rörligt tillägg eller dyrtidstillägg, som enligt gällande fredsbestämmelser utgår å vissa löneförmåner, utgå å motsvarande förmåner enligt krigsavlöningsreglementet under de förutsättningar och enligt de grunder, som gälla i fredstid, samt hänföras till månadslönen.

Motsvarande föreskrift har intagits under förevarande paragraf.

14 §. Pensionsavdrag m. m.

Enligt 5 § 9 mom. gällande krigsavlöningsreglemente skall för icke pensionsavgången personal, som är underkastad bestämmelser örn tjänstepension eller familjepension, från månadslönebeloppet avdrag ske för pensionsavgifter enligt därom för fredstid meddelade bestämmelser; dock skall beställningshavare å reservstat vidkännas enahanda pensionsavdrag som innehavare av motsvarande beställning å aktiv stat. Vidare föreskrives i 5 § 8 mom. gällande krigsavlöningsreglemente, att för pensionsavgången beställningshavare månadslönebeloppet skall minskas med lika stort belopp som summan av tjänste- och familjepensionsavdragen för innehavare av motsvarande beställning å aktiv stat.

Utredningsmännen ha erinrat örn att föredragande departementschefen i propositionen 1939: 246 med förslag till krigsavlöningsreglemente i fråga örn pensionsavdrag anfört bland annat att det icke vore tillfredsställande, örn reservstatspersonalen, för vilken tjänstepensionsavgifterna vore avsevärt lägre än för den aktiva personalen, skulle bibehålla en under krigstjänstgöringen icke motiverad särställning. Sedan numera pensionsavdragen, i förhållande till pensionernas storlek, avvägts enligt samma grunder för beställningshavare på reservstat som för statens övriga befattningshavare, ha utredningsmännen ansett anledning saknas att bibehålla den för beställningshavare på reservstat nu gällande bestämmelsen, att sådan beställningshavare skall vidkännas enahanda pensionsavdrag som motsvarande personal å aktiv stat. Enligt utredningsmännens mening bör sålunda för beställningshavare på reservstat verkställas pensionsavdrag med belopp, som fastställts för den beställning vederbörande innehar på reservstat. Enär till innehavare av arvodesbefattning kan förordnas jämväl icke pensionsavgången personal, exempelvis i reserven anställd, och även sådan arvodestagare i fredstid har

57 Kungl. Maj-.ts proposition nr 65.

att å arvodet vidkännas avdrag med belopp motsvarande summan av tjänsteoch familjepensionsavdragen för beställningshavare på aktiv stat i motsvarande lönegrad, ha utredningsmännen ansett motiverat, att befattningshavaren i fråga örn här avsett avdrag å månadslönen likställes med den pensionsavgångna personalen. — Tvekan har i vissa fall varit rådande, huruvida det belopp, varmed det för pensionsavgången personal beräknade lönebeloppet skall minskas, skall utgöra summan av de för vederbörande senast gällande pensionsavdragen eller örn vid beloppets bestämmande skola tillämpas de pensionsavdrag, som gälla för personal på aktiv stat vid tiden för krigstjänstgöringen. Med hänsyn härtill ha utredningsmännen i förtydligande syfte ansett det böra utsägas, att beloppet skall utgöra summan av de enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena bestämda tjänste- och familjepensionsavdragen för beställningshavare på aktiv stat i den lönegrad, efter vilken vederbörande erhåller lön

Svenska underofficers!örbundet har, under framhållande att i andra stycket av förevarande paragraf avsedd personal fullgjort stipulerade fordringar i vad avser såväl tjänstår som pensionsavdrag för utbekommande av fastställd pension, hemställt, att detta stycke måtte utgå.

Vad utredningsmännen i förevarande hänseenden föreslagit .anser jag mig Departementsi sak böra biträda. Jag finner sålunda icke skäl tillstyrka den av svenska under- chefen. officersförbundet gjorda framställningen om ett slopande av föreskriften i andra stycket av förevarande paragraf örn skyldighet för pensionsavgången personal samt för icke pensionsavgången innehavare av arvodesbefattning att å månadslönen vidkännas avdrag med belopp, motsvarande summan av tjänste- och familjepensionsavdragen för beställningshavare på aktiv stat.

15 §. Lönefyllnad för personal på avgångs-

och disponibilitetsstat.

Enligt 5 § 5 mom. andra stycket gällande krigsavlöningsreglemente skall, då månadslönen för beställningshavare på avgångsstat eller disponibilitetsstat, vilken innehar för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning, icke uppgår till det belopp, vederbörande ägt uppbära såsom avlöning på avgångsstat respektive disponibilitetsarvode jämte därå belöpande tilläggsförmåner, månadslönen ökas med skillnaden.

Denna föreskrift har i sak oförändrad intagits i förevarande paragraf. Framhållas må, att särskilda föreskrifter till förhindrande av löneminskning erfordras även i full, då exempelvis en till övergångsstat tvångsvis överförd förvaltare vid intendenturkåren förordnas uppehålla för pensionerad underofficer avsedd arvodesbefattning. Då dylika förordnanden torde kunna förekomma endast i något enstaka fall och den personal, för vilken särskilda föreskrifter erfordras, under de närmaste åren uppnår pensionsåldern, har jag icke ansett mig böra i reglementet intaga några bestämmelser för personal på övergångsstat. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i dylika fall utfärda särskilda övergående bestämmelser.

58 Kungl. Majlis proposition nr 65.

Terminslön.

16 §. Allmänna föreskrifter om terminslön.

Enligt 6 § 3 mom. gällande krigsavlöningsreglemente utbetalas terminslön kontant i förskott för lönetermin, därvid varje månad uppdelas i tre löneterminer med början den 1, den 11 och den 21 dagen i månaden, samt utgår oavkortad för lönetermin, även örn krigstjänstgöringen pågår endast en del av terminen. Terminslönen bestämmes jämlikt 6 § 4 mom. samma reglemente med hänsyn till förhållandena å första tjänstgöringsdagen av löneterminen och röner ej inverkan av förändringar, som inträffa senare. I 2 § 3 mom. kungörelsen 1940: 985 med särskilda tillämpningsföreskrifter till krigsavlöningsreglementet stadgas vidare, att därest tjänstgöring, däri inbegripet in- och utryckningsdag ävensom dag för kommenderings början eller slut, omfattar allenast del av lönetermin, terminslön för sådan tid skall utgå för dygn med en tiondel av terminslönebeloppet för hel lönetermin. Är vid lönetermins början icke bestämt, att då pågående tjänstgöring skall upphöra före terminens slut, skall full terminslön utgå.

Beträffande frågan örn terminslön för hel lönetermin eller för del av lönetermin, då tjänstgöring fullgjorts endast del av terminen, ha utredningsmännen anfört följande.

Under verkliga krigsförhållanden synes skäl icke föreligga att frångå nuvarande bestämmelser, att terminslön regelmässigt skall utgå för hel lönetermin, även örn tjänstgöring fullgjorts endast del av terminen. Under beredskapsförhållanden kan det å andra sidan icke anses vara motiverat, att terminslön får utgå för större del av löneterminen än tjänstgöringen omfattar. Då det emellertid synes mindre lämpligt att i själva krigsavlöningsreglementet närmare angiva, huru terminslönen skall beräknas för det fall, att tjänstgöringen omfattar endast en del av terminen, har förevarande paragraf givits sådan avfattning, att avgörandet härutinnan skall ankomma på Kungl. Maj:t. Erforderliga föreskrifter i ämnet böra lämpligen intagas i tillämpningsföreskrifterna till krigsavlöningsreglementet. Föreskrifterna i fråga ha vidare ansetts böra kompletteras med en hänvisning till bestämmelserna i 21 och 22 §§* rörande krigslön vid undergående av bestraffning m. m.

I fråga örn utbetalning av terminslön i förskott eller efterskott ha utredningsmännen anfört i huvudsak följande.

För närvarande utbetalas terminslönen i förskott för lönetermin. Under krigsförhållanden synes någon ändring härutinnan icke böra vidtagas. Däremot kan ifrågasättas, örn icke under försvarsberedskap terminslönen, på sätt fallet är beträffande värnpliktigas avlöning i fredstid, bör utbetalas i efterskott för lönetermin. 1942 års krigsavlöningssakkunniga uttalade i sitt förslag till krigsavlöningsreglemente, att den nuvarande anordningen med utbetalande av terminslönen i förskott visat sig medföra avsevärda olägenheter i fall, då terminslön icke skulle utgå för hel lönetermin, t. ex. vid tjänstledighet eller undergående av frihetsstraff. Härtill komme, att icke obetydliga kostnader åsamkades staten därigenom, att vid utryckning under en lönetermins lopp terminslönen ofta komme att utgå för hel lönetermin, enär det

1 20 och 21 §§ departementschefens förslag.

59 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

vid terminens början icke varit bestämt eller för kassamyndigheten känt, att tjänstgöringen skulle upphöra före löneterminens utgång. De sakkunniga föreslogo därför, att krigstraktamente och fältlön, vilka förmåner vöre avsedda att ersätta terminslönen, skulle utbetalas i efterskott för lönetermin.

Med hänsyn till att olika bestämmelser i fråga örn terminslönens utbetalande kunna visa sig erforderliga för beredskaps-, respektive för krigsförhållanden, har förevarande paragraf givits sådan avfattning, att åt Kungl. Ma j-t inrymts befogenhet att bestämma, huruvida terminslön skall utbetalas i förskott eller i efterskott för lönetermin. Erforderliga föreskrifter härom torde lämpligen böra intagas i tillämpningsföreskrifterna till krigsavlöningsreglementet.

Chefen för marinen har ansett förskottsutbetalning ej böra förekomma vare sig under förstärkt försvarsberedskap eller under krigsförhållanden.

Svenska officersförbundet och svenska under officersförbundet ha ansett skäl icke föreligga att frångå nuvarande bestämmelser om terminslönens utbetalande i förskott såväl under förstärkt försvarsberedskap som under krigsförhållanden.

För egen del biträder jag den ståndpunkt utredningsmännen intagit till här föreliggande frågor. Under krigsförhållanden bör sålunda terminslön i princip utgå för hel lönetermin samt utbetalas i förskott vid löneterminens början. Under beredskapsförhållanden synes det däremot icke vara motiverat att låta terminslön utgå för större del av löneterminen än tjänstgöringen omfattar. Då det i många fall icke är möjligt att vid löneterminens början avgöra örn tjänstgöringen kommer att fortgå hela terminen, synes det vara principiellt riktigast, att under beredskapsförhållanden terminslönen utbetalas i efterskott för lönetermin. Dock anser jag mig icke böra ifrågasätta en övergång från förskotts- till efterskottsutbetalning av terminslönen under det nuvarande beredskapstillståndet.

Med hänsyn till att olika bestämmelser i fråga örn terminslönens utbetalande sålunda kunna visa sig erforderliga för beredskaps-, respektive för krigsförhållanden, torde bemyndigande böra lämnas Kungl. Majit att besluta såväl i fråga örn terminslön, då tjänstgöring fullgjorts endast en del av terminen, som beträffande frågan örn terminslöns utbetalande i förskott eller i efterskott för lönetermin.

17 §. Terminslönetariffer.

Jämlikt 6 § 1 mom. gällande krigsavlöningsreglemente utgår terminslön enligt högre eller lägre tariff med belopp, som framgå av en i momentet intagen tabell, dock att i fråga örn terminslön under sjötjänstgöring och flygtjänstgöring gälla särskilda föreskrifter. I 6 § 2 mom. krigsavlöningsreglementet föreskrives vidare, att — med vissa angivna undantag under sjötjänstgöring, under flygtjänstgöring samt vid tjänstledighet eller permission -—den högre tariffen skall tillämpas å personal, som befinner sig inom krigsskådeplats eller inom fästning, vilken förklarats i belägringstillstånd, ävensom å personal, beträffande vilken Kungl. Majit särskilt förordnat, att nämnda tariff skall gälla, samt att den lägre tariffen skall tillämpas å övrig personal.

Departements-

chefen.

60 Kungl. Maj-.ts proposition nr 65.

Jämlikt kungörelsen 1940:985 med särskilda bestämmelser angående tillämpning av krigsavlöningsreglementet skall terminslönen för värnpliktiga utgå efter den högre tariffen från oell med den lönetermin, som tager sin början näst efter 42 tjänstgöringsdagen. Värnpliktiga tillhörande årsklass 1939 (årsgrupp 1940) eller yngre årsklass (årsgrupp) skola dock för erhållande av terminslön enligt den högre tariffen ha fullgjort viss angiven längre tids tjänstgöring, i vilken emellertid även fredstjänstgöring må inräknas.

Vad angår frågan örn terminslön enligt högre eller lägre tariff ha utredningsmännen anfört i huvudsak följande.

Då praktiskt taget samtliga värnpliktiga med undantag för de yngsta årsklasserna numera torde ha fullgjort föreskriven tjänstgöring för erhållande av terminslön enligt den högre tariffen, kommer den lägre tariffen regelmässigt till användning endast beträffande de värnpliktiga, vilka fullgöra föreskriven fredstjänstgöring. Enär vidare terminslönebeloppen i 1 och 2 krigsloneklasserna, lägre tariffen, och 1 krigslöneklassen, högre tariffen, sammaniana, torde det vara lämpligt, att — genom ändrade grunder i fråga örn menigs placering i krigslöneklass, för vilket ändringsförslag närmare redogörelse lamnas i samband med behandlingen nedan av tjänsteförteckningen — de värnpliktiga generellt hänföras till den högre tariffen. Från denna re^el bor stadgas undantag endast beträffande vissa värnpliktiga, som fullgöra sjotjanstgörmg och flygtjänstgöring.

0 •^>en nuvarande differentieringen av terminslönen, enligt vilken denna utgar efter den högre tariffen till personal, som befinner sig inom krigsskåde- ?.. ® morn fästning, vilken förklarats i belägringstillstånd, bygger på förutsättningen, att den högre lönen bör betraktas såsom kompensation icke för större Jivsrisk utan för allmänt taget besvärligare tjänstgörings- och levnadsförhållanden. 1942 års krigsavlöningssakkunniga ha emellertid uttalat, att det ville förefalla som örn numera vunna erfarenheter av det moderna kriget skulle giva vid handen, att vid ett krigsfall knappast kan räknas med bestämt avskilda krigsskådeplatser utan att krigshandlingar kunna förväntas i stort sett var som helst inom landet. Med hänsyn härtill ha nämnda sakkunniga funnit betydande svårigheter möta för en differentiering av lönerna på grundval av tjänstgörings- och levnadsförhållandena. De sakkunniga ha kommit till den uppfattningen, att tillräckliga skäl icke föreligga att bibehålla nu gallande regel örn högre krigsavlöning vid tjänstgöring inom krigsskådeplats eller inom fästning, vilken förklarats i belägringstillstånd.

o synpunkter, som från 1942 års krigsavlöningssakkunnigas sida anlagts pa förevarande spörsmål, torde icke kunna frånkännas berättigande. Vid sådant förhållande synas skäl föreligga för en ändring av nuvarande bestämmelser i så måtto, att den lägre tariffen göres tillämplig å fast anställd personal, dock att Kungl. Majit bör äga möjlighet att förordna örn tillämpning av den högre tariffen jämväl beträffande denna personal.

I fråga örn terminslönebeloppen ha utredningsmännen erinrat, att försvarsväsendets lönenämnd i utlåtande över 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag till krigsavlöningsreglemente framhållit bland annat, att, även om de nuvarande krigsavlöningsbestämmelserna i stort sett bibehölles, de nuvarande terminslönetarifferna i allt fall syntes böra omarbetas. För värnpliktiga borde sålunda tillämpas endast en tariff, motsvarande den nuvarande högre tariffen. För fast anställd personal borde åter den nuvarande lägre tariffen tagas till utgångspunkt, varvid emellertid beloppen i de högre

61 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

krigslöneklasserna borde jämkas nedåt. I anslutning till lönenämndens utlåtande lia utredningsmännen föreslagit den jämkningen av terminslöneskalorna, att terminslönebeloppen i 14, 15 och 16 krigslöneklasserna bestämmas till 50, 55 och 60 kronor, respektive till 100, 110 och 120 kronor, varigenom enhetliga intervaller mellan terminslönebeloppen å 5, respektive 10 kronor skulle uppkomma från och med 7 krigslöneklassen och uppåt.

Beträffande tillämpning av den högre eller lägre tariffen ha vissa erinringar framställts i remissutlåtandena över utredningsmännens förslag.

Chefen för armén har ansett en differentiering av terminslönen även för fast anställd personal kunna vara påkallad med hänsyn till skiljaktigheterna i tjänstgöringsförhållandena vid å ena sidan depå- och utbildningsförband samt å andra sidan fältförband.

Chefen för marinen har uttalat sig för att terminslön må utgå efter enhetliga grunder till såväl stam som värnpliktiga, enär behovet av »fickpengar» i fält för ifrågavarande båda personalkategorier syntes vara lika stort. Härvid talade starka skäl för att terminslön enligt den lägre tariffen utginge vid tjänst å hemorten och vid depåer, då det vanliga kvarteret icke kunde bibehållas, samt enligt den högre tariffen till personal vid mobiliserat förband, som lämnat fredsförläggningsorten.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att stora skiljaktigheter i fråga örn tjänstgörings- eller levnadsförhållanden bomme att föreligga mellan t. ex. krigsflygförband och basförband å ena sidan och depåförband å den andra. Vid de förra förbanden komme nämligen tjänstgöringen och därmed sammanhängande förhållanden att bliva avsevärt mera betungande än vid depåförbanden, som huvudsakligen vore avsedda för ersättning av personal och materiel. Den lägre tariffen borde därför fastställas att gälla för fast anställd personal vid depå- och utbildningsförband (motsvarande staber etc.) och den högre tariffen för övrig, icke flygtjänstgörande fast anställd personal. Under beredskapsförhållanden borde den lägre tariffen tillämpas för ali personal utom värnpliktiga.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett behov icke föreligga av att bereda Kungl. Maj:t möjlighet att medgiva undantag från regeln örn tillämpningen av den lägre tariffen å fast anställd personal och den högre tariffen å värnpliktiga. Lönenämnden har därför förordat, att den i utredningsmännens förslag intagna föreskriften härom måtte utgå.

Svenska officersförbundet har — särskilt i betraktande av terminslönen för värnpliktiga och de vid olika slag av tjänstgöring i fredstid till den fast anställda personalen utgående tjänstgöringstraktamentena — funnit de föreslagna bestämmelserna innebära ett åsidosättande av den fast anställda personalens berättigade intressen. Förbundet har ansett den lägre tariffen böra komma till användning vid tjänstgöring å hemorten och vid depåer, då det vanliga kvarteret icke kan bibehållas, medan den högre tariffen borde tilllämpas för all personal vid mobiliserat förband, som lämnat fredsförläggningsorten.

Centralstyrelsen för de svenska reserv officer sförbunden och svenska

Departementschefen.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

reservunderofficersförbundet ha framhållit, att även om man numera vid krigsfall knappast kunde räkna med bestämt avskilda krigsskådeplatser den omständigheten likväl kvarstode, att tjänstgörings- och levnadsförhållandena bleve besvärligare inom områden, där verkliga krigshandlingar utspelades. Inom dylika områden borde den högre tariffen göras tillämplig å fast anställd personal enligt i förväg utformade regler. Svenska underofficersförbundet har hemställt, att nu gällande bestämmelse i förevarande avseende måtte bibehållas.

Värnpliktiga officerares riksförbund har ifrågasatt, örn icke vissa normer borde angivas i reglementet för de fall, då terminslön enligt den högre tariffen borde tillkomma fast anställd personal.

I fråga örn terminslönebeloppen ha cheferna för armén, marinen och flygvapnet, chefen för försvarsstaben samt svenska officersförbundet ansett bärande skäl icke föreligga för en sänkning av beloppen i de tre högsta krigslöneklasserna.

Svenska reservunderofficersförbundet har funnit det vara anmärkningsvärt, att en markant stegring av terminslönebeloppen inträder först från och med 8 krigslöneklassen. Med hänsyn till den utpräglade skillnaden i tjänstgöringsuppgifter för å ena sidan underbefäl av alla kategorier och å andra sidan underofficerare, borde enligt förbundets mening terminslönebeloppen i 7 krigslöneklassen höjas till 35 respektive 18 kronor eller ock en ny krigslöneklass med dessa belopp införas för den lägsta underofficersgraden.

Den nuvarande differentieringen av terminslönen, enligt vilken den högre tariffen tillämpas å personal, som befinner sig inom krigsskådeplats eller inom fästning, som förklarats i belägringstillstånd, bygger på förutsättningen, att den högre lönen bör betraktas såsom kompensation icke för större livsrisk utan för allmänt taget besvärligare tjänstgörings- och levnadsförhållanden. Tunna erfarenheter av det moderna kriget giva emellertid vid handen, att det under krigsförhållanden knappast är möjligt att geografiskt särskilja vissa områden, inom vilka tjänstgörings- och levnadsförhållandena äro särskilt besvärliga. En differentiering av terminslönen med hänsyn till tjänstgöringsplatsen kan sålunda icke lämpligen ske. Icke heller synes det vara motiverat att differentiera terminslönen med hänsyn till tjänstgöring vid å ena sidan depåer och utbildningsförband (motsvarande staber etc.) i hemorten och å andra sidan fältförband utom fredsförläggningsorten. Jag anser mig därför böra ansluta mig till utredningsmännens förslag örn att den lägre tariffen skall i princip tillämpas å fast anställd personal och den högre tariffen å värnpliktiga. Från denna allmänna regel bör undantag göras för personal, som fullgör sjötjänstgöring, varom föreskrift intagits under 18 §. I likhet med försvarsväsendets lönenämnd anser jag behov icke föreligga att bereda Kungl. Majit möjlighet att medgiva undantag från nämnda regel.

Beträffande terminslönebeloppens avvägning ansluter jag mig till utredningsmännens förslag.

I detta sammanhang anser jag mig böra upptaga frågan örn terminslön

63 Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

till värnpliktiga under flygtjänstgöring. Enligt 8 § gällande krigsavlöningsreglemente skall personal, som åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, erhålla terminslön enligt den i 6 § 1 mom. reglementet intagna lägre tariffen. Utredningsmännen, som icke avsett någon saklig ändring härutinnan, lia under 19 § av sitt reglementsförslag intagit en föreskrift därom, att terminslönen för värnpliktig, som fullgör flygtjänstgöring, skall utgöra ett belopp, motsvarande summan av dels terminslönen enligt den lägre tariffen — då flygtjänsten fullgöres under sjötjänstgöring terminslönen enligt 18 § krigsavlöningsreglementet — dels ock en tredjedel av vad som enligt för fred gällande bestämmelser skulle ha utgått i form av flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg under en månad, samt att därest det sålunda beräknade terminslönebeloppet icke uppgår till samma belopp som terminslönen enligt den högre tariffen terminslönebeloppet skall ökas med skillnaden. Chefen för flygvapnet har i anledning av detta utredningsmännens förslag framhållit, att den nuvarande bestämmelsen örn terminslön enligt den lägre tariffen för värnpliktiga, som åtnjuta flygtillägg, mekanikertilllägg eller elevtillägg, innebär ett avsteg från den allmänna principen, att nämnda förmåner skola utgöra ett tillägg till de löneförmåner, som utgå till motsvarande, icke flygtjänstgörande personal. Med såväl de nuvarande som de föreslagna bestämmelserna komma — framhåller chefen för flygvapnet — i vissa fall avlöningsförmånerna för flygtjänstgörande värnpliktiga icke att överstiga förmånerna för de värnpliktiga, som icke fullgöra flygtjänstgöring. Chefen för flygvapnet har därför hemställt, att jämväl för värnpliktiga, som åtnjuta flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, terminslön måtte utgå enligt den högre tariffen.

Yad chefen för flygvapnet sålunda anfört kan icke anses sakna fog. Under det att för den fast anställda personalen flygförmånerna utgå helt vid sidan av övriga avlöningsförmåner, innebära de nuvarande bestämmelserna, såvitt angår den värnpliktiga personalen, att flygförmånerna i realiteten icke till någon eller endast till viss del utgöra tillägg till de förmåner, som tillkomma värnpliktiga i allmänhet. Såsom exempel härpå kan nämnas att, medan värnpliktiga furirer i allmänhet åtnjuta terminslön med 75 kronor för månad (högre tariffen), summan av terminslön och flygförmåner för värnpliktiga furirer, vilka fullgöra flygtjänstgöring såsom mekaniker, uppgår för månad räknat till 69 kronor, varav 39 kronor utgöra terminslön enligt lägre tariffen och 30 kronor mekanikertillägg. Tilldelande av mekanikertillägg i nyssnämnda fall medför sålunda en löneminskning av 6 kronor för månad. Till undvikande av sådan löneminskning har emellertid flygförvaltningen i skrivelse den 6 december 1940 förklarat hinder icke möta att öka terminslönen med 6 kronor för månad. Det må vidare erinras, att värnpliktiga under tjänstgöring i fredstid tillkommande penningbidrag icke minskas av den anledningen, att den värnpliktige under flygtjänstgöring åtnjuter särskilda med sådana tjänstgöring förenade förmåner. Den nuvarande bestämmelsen om terminslön under flygtjänstgöring medför sålunda för värnpliktiga en direkt löneminskning i jämförelse med fredsförmånerna och får anses innebära ett

G4

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

frångående av den allmänna principen, att personalen under krigstjänstgöring bör bibehållas vid de avlöningsförmåner, som i fredstid äro densamma tillförsäkrade. I detta sammanhang har jag ansett mig böra undersöka, huruvida en ändring av grunderna för krigslönens bestämmande i vad rör f^tjänstgörande värnpliktiga kan tänkas medföra konsekvenser beträffande krigs- Jönen för värnpliktiga, som fullgöra sjötjänstgöring. Enligt för fred gällande bestämmelser utgår till värnpliktig vid marinen, som inkallats till tjänstgöring jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen, under sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv utöver penningbidraget sjötjänstbidrag enligt samma grunder och med samma belopp, som tillämpas beträffande sjötillägg till fast anställd personal av motsvarande tjänstegrad, dock lägst med 1 krona. Beträffande sjötjänstbidraget är alltså att märka, att detsamma icke utgår under vanlig fredstjänstgöring och sålunda icke på samma sätt som flygförmånerna äger karaktär av i fredstid utgående förmåner. Ett tillämpande av den högre terminslönetariffen å värnpliktiga, som uppbära flygförmåner, kan således enligt min mening icke tagas till intäkt för kravet på en ändring av grunderna för den sjötjänstgörande värnpliktiga personalens löneförmåner.

Med hänsyn till det anförda har jag ansett mig böra tillstyrka, att terminslön enligt den högre tariffen må tillkomma jämväl värnpliktiga, som åtnjuta flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg. I överensstämmelse härmed och under hänvisning till vad jag under 4 § 1 mom. anfört i fråga örn månadslön för värnpliktiga, som fullgöra flygtjänstgöring, har jag icke upptagit någon motsvarighet till den under 19 § av utredningsmännens förslag intagna föreskriften.

18 §. Terminslön under sjötjänstgöring.

1 mom. Enligt 7 § första stycket gällande krigsavlöningsreglemente äger personal, som fullgör sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv, såsom terminslön uppbära ett belopp motsvarande summan av vad som enligt gällande fredsbestämmelser skulle ha utgått till vederbörande i sjötillägg, ersättning för uppbörd, sjötjänstbidrag, mässpenningar, servisbidrag och representationspenningar för tio dagar, dock att därvid sjötillägget för marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiat skall beräknas till samma belopp som för officer i motsvarande tjänstegrad. Härutöver må fast anställd personal av manskaps tjänstegrad, som icke åtnjuter mässpenningar, ävensom värnpliktiga åtnjuta terminslön enligt den i 6 § 1 mom. reglementet intagna lägre tariffen. .

För tillämpning av förenämnda bestämmelser har Kungl. Majit utfärdat särskilda föreskrifter dels i 2 § 4 mom. särskilda tillämpningskungörelsen 1940: 985 till krigsavlöningsreglementet av innebörd, att sådan förhöjning i sjötillägget, varom förmäles i 24 § 5 mom. manskapsavlöningsreglementet, i krigsavlöningshänseende icke skall anses såsom sjötillägg och förty icke må tagas i betraktande vid bestämmande av terminslönens belopp, dels i brev den 28 juni 1940, att personal vid kustartilleriet, vilken är inmönstrad å fartyg eller båt, bemannad av kustartilleriet eller av för kustartilleriets räk-

65 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ning förhyrd personal, vid bestämmande av terminslön under sjötjänstgöring äger medräkna tjänstgöringstraktamente, som enligt gällande fredsavlöningsbestämmelser i stället för mässpenningar tillkommer sådan personal, dels ock i brev den 17 december 1943, att värnpliktig vid flottan, vilken erhållit flaggkorprals tjänsteställning och enligt fartygschefs order mässar i flaggkorpralseller underofficersmäss samt på den grund åtnjuter mässpenningar, icke samtidigt må uppbära terminslön enligt de» lägre tariffen.

I första stycket av förevarande moment ha i saklig överensstämmelse med gällande föreskrifter angivits de särskilda förmåner, som under sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv skola utgöra terminslön.

Föreskrifterna i andra stycket a)—f) innehålla vissa kompletterande bestämmelser till föreskrifterna i första stycket.

a) Här har införts föreskrift örn att sådan förhöjning av sjötillägget, varom förmäles i 24 § 5 mom. manskapsavlöningsreglementet, ävensom sjötillägg, som omförmäles i 24 § 6 mom. sista stycket samma reglemente, icke må inräknas i terminslönen.

b) Föreskriften i 7 § första stycket gällande krigsavlöningsreglemente örn beräkning av sjötillägg för marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiat har i sak oförändrad här intagits.

c) Enligt 2 § 2 mom. tredje stycket särskilda tillämpningskungörelsen 1940: 985 till krigsavlöningsreglementet skall vid bestämmandet av terminslön enligt 7 § krigsavlöningsreglementet rätt till sjötjänstbidrag anses inträda för värnpliktig tillhörande årsklass 1939 (årsgrupp 1940) från och med den lönetermin, som tager sin början näst efter tvåhundrationde tjänstgöringsdagen, och för värnpliktig av yngre årsklass (årsgrupp) från och med den lönetermin, som tager sin början näst efter trehundrasextionde tjänstgöringsdagen. Vid beräknande av denna tjänstgöringstid skall hänsyn tagas till såväl freds- som krigstjänstgöring. Vidare stadgas i kungörelsen 1942: 867 med bestämmelser örn krigslöneklass och terminslön för vissa efterbesiktigade värnpliktiga, sådan nämnda författning lyder enligt kungörelsen 1944: 449, att för värnpliktiga, vilka undergått efterbesiktning jämlikt kungörelsen den 27 mars 1942 (nr 173) angående efterbesiktning av vissa värnpliktiga, vilka frikallats från värnpliktens fullgörande, och därvid inskrivits för fullgörande av värnplikt samt sedermera inkallats till tjänstgöring, rätt till sjötjänstbidrag skall anses inträda vid krigstjänstgöringens början.

I anslutning till anförda bestämmelser ha utredningsmännen i förslag till tillämpningskungörelser till krigsavlöningsreglementet intagit en föreskrift av innebörd, att vid bestämmandet av terminslön under sjötjänstgöring och tjänstgöring i sjöreserv rätt till sjötjänstbidrag skall anses föreligga för värnpliktig, som hänförts till högre krigslöneklass än 1 krigslöneklassen. Beträffande den sålunda föreslagna bestämmelsen ha utredningsmännen anfört i huvudsak följande.

Samma synpunkter som i utlåtandet nied förslag till krigsavlöningsreglemente anförts i fråga örn menig värnpliktigs hänförande till krigslöneklass gälla i stort sett för bestämmande av tidpunkt, varom här är fråga. Sålunda

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 65. n « 5

Departements-

chefen.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

bör regeln för bestämmande av den tidpunkt då rätt till sjötjänstbidrag skall anses inträda om möjligt vara lättillämplig. Vidare torde man kunna utgå från att värnpliktiga av yngre årsklass (årsgrupp) än årsklass 1939 (årsgrupp 1940) såsom regel äro födda år 1920 eller senare samt att äldre värnpliktiga numera fullgjort så lång tjänstgöring, att de enligt gällande bestämmelser anses berättigade till sjötjänstbidrag. Även örn så icke skulle vara fallet med vissa värnpliktiga, synes med hänsyn till den opåräknade tjänstgöring dessa värnpliktiga komma att åläggas och den levnadsålder de i allmänhet uppnått skäligt, att de i förevarande avseende likställas med övriga värnpliktiga födda före år 1920. Slutligen torde få förutsättas att värnpliktiga, vilka innehava befäls grad eller tjänsteställning och på grund därav hänföras till högre krigslöneklass än lia krigslöneklassen, som regel fullgjort föreskriven tjänstgöring för att enligt gällande bestämmelser anses vara berättigade till sjötjänstbidrag. Närmast till hands synes därför vara att rätt till sjötjänstbidrag anses föreligga för samtliga värnpliktiga, som hänförts till högre krigslöneklass än l:a krigslöneklassen. Enär menig värnpliktig, född år 1920 eller senare, för att hänföras till 2:a krigslöneklassen enligt förslaget till krigsavlöningsreglemente skall ha fullgjort trehundranittio dagars värnpliktstjänstgöring, innebär visserligen ett dylikt förslag någon försämring för personalen i förhållande till nuvarande bestämmelser. Då det emellertid gäller att skapa en lättillämpbar regel, synes emellertid detta förhållande icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Mot den av utredningsmännen föreslagna bestämmelsen har någon saklig erinran icke framställts i de över förslagen till tillämpningskungörelser till krigsavlöningsreglementet avgivna remissutlåtandena. Försvarsväsendets lönenämnd har emellertid ifrågasatt, huruvida icke stadgandet med hänsyn till sitt innehåll lämpligen bör ingå i krigsavlöningsreglementet.

I sak biträder jag utredningsmännens förslag på förevarande punkt. I likhet med försvarsväsendets lönenämnd har jag emellertid ansett, att föreskrift i det hänseende varom här är fråga bör inflyta i krigsavlöningsreglementet.

d) Föreskrifterna i Kungl. Majlis förenämnda brev den 28 juni 1940 ha här intagits.

e) I utlåtande den 14 april 1944 över en av försvarets civilförvaltning gjord hemställan örn borttagande av rätten till terminslön enligt den lägre tariffen jämväl för värnpliktiga officerare och underofficerare, som åtnjuta mässpenningar, har försvarsväsendets lönenämnd icke funnit anledning till erinran mot civilförvaltningens framställning, vilken enligt lönenämndens mening borde vinna beaktande vid pågående revision av krigsavlöningsreglementet. I anslutning till vad i förevarande fråga sålunda förekommit har här intagen föreskrift givits sådan avfattning, att endast värnpliktiga, som icke åtnjuta mässpenningar, erhålla terminslön enligt den lägre tariffen.

f) Jämlikt 4 § 2 mom. gällande krigsavlöningsreglemente äger den personal, å vilken reglementet är tillämpligt, enligt föreskrifter, som meddelas i särskild ordning, åtnjuta bland annat förplägnad. Dylika föreskrifter avseende flottans fartyg och sjöreserver lia meddelats i Kungl. Majlis brev den 3 september 1939, vilka föreskrifter jämlikt kungl, brev den 31 juli 1942

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 65.

äga tillämpning för marinens personal under tjänstgöring jämväl å fartyg tillhörande kustfästningarna. Av de anförda bestämmelserna, jämförda med 7 § första stycket krigsavlöningsreglementet, blir en följd, att sjötjänstgörande personal, som är berättigad till mässpenningar, kommer i åtnjutande jämväl av fri portion. Enligt förslag av 1942 års krigsavlöningssakJcunniga skulle mässpenningar icke utgå under krigstjänstgöring; i stället skulle personalen erhålla kostnadsfri förplägnad och därutöver krigstraktamente med samma belopp som föreslagits utgå till arméns personal. I häröver avgivet utlåtande anförde marinförvaltningen att, därest man förutsatte att inkomstnivån borde vara densamma vid tillämpning av såväl fredsavlöningsbestämmelserna som krigsavlöningsbestämmelserna, även den fria förplägnaden borde inräknas i krigsförmånerna. Med en uppskattning av denna förmån till 1 krona 50 öre per dag komme för officer och underofficer till och med kaptens tjänstegrad vad de sakkunniga föreslagit ungefär att motsvara fredsförmånerna. För regementsofficerare och högre befattningshavare kvarstode emellertid även enligt denna beräkningsgrund en betydande inkomstminskning. Marinförvaltningen, som icke kunde finna detta vara rimligt, förordade såsom ett alternativ, att fredsförmånerna för fast anställd personal finge bibehållas under sjökommendering, då krigsavlöningsbestämmelserna vore i kraft, i likhet med vad enligt gällande krigsavlöningsreglemente vore fallet. Dock skulle personal, vilken enligt fredsbestämmelserna icke ägde åtnjuta förplägnad genom kronans försorg, av sin terminslön avstå ett belopp motsvarande kostnaden för genom kronans försorg åtnjuten förplägnad. Vidare anförde försvarsväsendets lönenämnd i utlåtande över de sakkunnigas förslag, att för ifrågavarande personal borde stadgas skyldighet att å mässpenningarna vidkännas avdrag med belopp motsvarande värdet av krigsportion.

I anslutning till sålunda gjorda påpekanden ha utredningsmännen föreslagit en bestämmelse av innehåll,'att i den mån Kungl. Majit så förordnar, personalen skall vara pliktig att å den del av terminslönen, som motsvarar mässpenningar eller tjänstgöringstraktamente, vidkännas avdrag med belopp motsvarande värdet av tillhandahållen förplägnad.

I remissutlåtandena ha framställts vissa erinringar mot utredningsmännens förslag på förevarande punkt.

Chefen för marinen har funnit det vara oriktigt att sammankoppla mässpenningarna med rätten till fri portion. Principen att även befälspersonal i krigstid skulle åtnjuta fri portion syntes icke ha dikterats av en strävan att öka förmånerna för denna personal. Den utslagsgivande anledningen härtill syntes i stället ha varit den förutsedda svårigheten att under krigsförhållanden för krigsmaktens befälspersonal anskaffa livsmedel annat än genom kronans försorg, varjämte även den tanken torde lia bidragit i vad avsåge marinen, att av psykologiska och disciplinära skäl all personal på ett fartyg under de förhållanden, som rådde då krigsavlöningsreglementet tillämpades, borde vara likställd i fråga örn förplägnad. Det kunde därför icke endast anses såsom en rättighet utan ävensom en skyldighet för officerare och underofficerare m. fl. att intaga

Departements-

chefen.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

skeppsportion. Under sådana förhållanden kunde det icke vara riktigt att uttaga ersättning härför.

Försvarsväsendets lönenämnd har erinrat, att nämnden i utlåtande över 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag till nytt krigsavlöningsreglemente föreslagit, att sådan personal, som ej i fredstid ägde åtnjuta fri förplägnad, skulle förpliktigas att å mässpenningarna vidkännas avdrag med belopp, motsvarande värdet av krigsportion. I anslutning härtill ville lönenämnden ifrågasätta, huruvida icke i krigsavlöningsreglementet borde uttryckligen stadgas, att avdrag skulle ske i dylika fall. Möjlighet borde dock lämnas öppen för Kungl. Majit att annorlunda förordna.

Svenska under officers förbundet har ansett det psykologiskt oriktigt att reducera här ifrågavarande förmåner i varje fall under nu rådande beredskap.

Svenska reservunder officer sförbundet har bland annat framhållit, att personalen under sjötjänstgöring åsamkades vissa särskilda utgifter för inkvarteringen ombord, såsom kostnader för sänglinne, städning, nyanskaffning och underhåll av duktyger samt handdukar m. m. för mässhållningen ombord, vilka utgifter icke hade sin motsvarighet för den landtjänstgörande personalen. Förbundet har med hänsyn härtill icke kunnat biträda utredningsmännens förslag örn avdrag från terminslönebeloppet av värdet av tillhandahållen förplägnad.

I betraktande av att avlöningsförmånerna vid annan tjänstgöring än sjötjänstgöring i stort sett äro desamma vid tillämpningen av såväl freds- som krigsavlöningsbestämmelserna, anser jag skäl icke föreligga att frångå denna princip beträffande sjötjänstgörande personal. Det må erinras, att enligt 7 kap. 3 § andra stycket tilläggsbestämmelserna till militära avlöningsreglementet och 7 kap. 2 § andra stycket tilläggsbestämmelserna till manskapsavlöningsreglementet mässpenningarna skola, då skeppsportion utspisas, minskas med beloppet av gällande skeppsportionspris. Jag anser sålunda, att den personal, varom här är fråga, i princip bör vara skyldig att å den del av terminslönebeloppet, som motsvarar mässpenningar eller tjänstgöringstraktamente, vidkännas avdrag med belopp motsvarande värdet av tillhandahållen förplägnad. I likhet nied försvarsväsendets lönenämnd anser jag detta böra uttryckligen stadgas i krigsavlöningsreglementet, dock med möjlighet för Kungl. Maj:t att annorlunda förordna. Med hänsyn till föreslagen avfattning av föreskriften i 18 § 1 mom. d), enligt vilken tjänstgöringstraktamente anses utgöra mässpenningar, har icke ansetts erforderligt att i förevarande punkt särskilt omnämna tjänstgö ringstraktamente.

I utlåtande med förslag till tillämpningskungörelser till krigsavlöningsreglementet ha utredningsmännen uttalat att, då krigsskeppsportion åtnjutits ända sedan början av den nuvarande beredskapens intagande utan att mässpenningarna av sådan anledning minskats, ändring i gällande bestämmelser på förevarande punkt icke syntes böra vidtagas, så länge nuvarande beredskapstillstånd varade. I häröver avgivna remissutlåtanden har statskontoret ifrågasatt, örn det verkligen kunde anses skäligt att låta den sjötjänstgörande

69 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

personalen bibehålla en förmån, som i och för sig befunnits obefogad och som personalen av allt att döma kommit i åtnjutande av allenast på grund av en lucka i gällande bestämmelser. Försvarsväsendets lönenämnd har å andra sidan uttalat, att lönenämnden, i likhet med utredningsmännen, funnit övervägande skäl tala för att avdrag icke verkställdes, så länge nuvarande beredskapstillstånd varade, liksom ej heller under krigstillstånd, som kunde inträda i anslutning till nu rådande beredskap. För egen del har jag vid övervägande av föreliggande spörsmål ansett mig böra intaga samma ståndpunkt som utredningsmännen och lönenämnden.

2 mom. Enligt 7 § andra stycket gällande krigsavlöningsreglemente må under sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv terminslönen icke understiga vid sjötjänstgöring med stationär förläggning eller tjänstgöring i sjöreserv det belopp, som skulle ha utgått med tillämpning av de i 6 § reglementet intagna allmänna föreskrifterna om terminslön, och vid sjötjänstgöring med rörlig förläggning det belopp, som skulle ha utgått enligt den i 6 § 1 mom. reglementet intagna högre tariffen.

På grund av vad under 17 § i det föregående anförts, att den högre tariffen är avsedd att regelmässigt äga tillämpning å värnpliktiga, under det att den lägre tariffen skulle tillämpas å fast anställd personal, har förevarande moment givits en i förhållande till nuvarande bestämmelser ändrad avfattning. Den föreslagna lydelsen avser även att klargöra, att för personal, som enligt 1 mom. har att å den del av terminslönen, som motsvarar mässpenningar eller tjänstgöringstraktamente, vidkännas avdrag för tillhandahållen förplägnad, den behållna terminslönen icke må understiga terminslönebeloppen enligt den lägre respektive den högre tariffen.

Krigslön under särskilda förhållanden.

19 §. Krigslön viel krigsledighet.

Enligt 9 § 1 mom. gällande krigsavlöningsreglemente utgår krigslön till sjuka och sårade efter samma grunder som till annan personal. Dock äger vederbörande chef efter läkares hörande besluta, att terminslön icke skall utgå, då skälig anledning finnes till antagande, att sjukdomen är självförvållad. I 2 mom. samma paragraf föreskrives vidare, att krigslön bibehålies under tjänstledighet och permission, därest icke Kungl. Majit för visst fall annorlunda förordnar, och skall därvid terminslönen utgå efter den vid ledighetens början tillämpade tariffen.

I fråga örn krigslön till sjuka har genom Kungl. Maj:ts brev den 17 december 1943 till överbefälhavaren förordnats om sådan ändring av krigsledighetsbestämmelserna, att under tjänstledighet på grund av sjukdom terminslön må bibehållas av fast anställd personal allenast därest vederbörande vårdas utom fredsförläggningsorten eller, då fråga icke är örn ständigt tjänstgörande personal, utom den ort, där vederbörande har sin stadigvarande bostad.

I anslutning härtill har föreskriften i förevarande paragraf i överensstämmelse med vad utredningsmännen föreslagit avfattats så, att krigslön

70 Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

bibehålies under ledighet på grund av sjukdom, i den mån ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Enär den, som under krigstjänstgöring blivit sårad och på grund härav icke kan deltaga i tjänstgöring, måste betraktas såsom sjuk, ha några särskilda bestämmelser i fråga örn sårade icke synts erforderliga. Icke heller har någon särskild föreskrift örn mistning av terminslön, då anledning finnes till antagande, att sjukdomen är självförvållad, ansetts påkallad. Såsom utredningsmännen framhållit torde det få förutsättas, att den, som ådragit sig sjukdom i avsikt att undandraga sig viss tjänstgöring, under krigstjänstgöring ålägges sådan bestraffning, att vederbörande på grund härav går förlustig terminslönen.

Föreskrifter angående rätt till krigslön under krigspermission och tjänstledighet äro för närvarande intagna i krigsledighetsbestämmelserna (1940: 986). Då här avsedda bestämmelser fortfarande torde böra utfärdas vid sidan av reglementet, har i andra stycket av förevarande paragraf endast intagits en hänvisning till att i fråga om krigslön under annan krigsledighet än ledighet på grund av sjukdom gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

20 §. Krigslön vid avstängning från tjänstgöring m. m.

Enligt 9 § 3 mom. gällande krigsavlöningsreglemente äger den, som undergår arreststraff med förbud att tjänstgöra, icke uppbära terminslön, som därunder förfaller till betalning. Den, som undergår annat frihetsstraff än arrest eller som är avstängd från tjänstgöring eller hålles häktad för brott, må icke uppbära månadslön för sådan tid eller terminslön, som därunder förfaller till betalning, så framt ej prövas skäligt att låta honom åtnjuta någon del av lönen. Prövas undergånget arreststraff böra ej räknas vederbörande till last, finnes avstängningsåtgärd ha varit obefogad eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning på grund av nämnda stadgande innehållits utbetalas till honom. Yad som stadgas i fråga örn den, vilken hålles häktad för brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för brott, dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, vederbörande skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet.

Utredningsmännen, som i sitt reglementsförslag intagit en motsvarighet till berörda bestämmelser, ha härom anfört i huvudsak följande.

Från ett flertal myndigheters sida har framhållits, att den nuvarande bestämmelsen örn att den, som undergår arreststraff med förbud att tjänstgöra, icke äger uppbära därunder till betalning förfallande terminslön, innebure en viss orättvisa, enär indragning av terminslönen gjordes beroende av vid vilken tidpunkt i förhållande till terminslönedagarna (1, 11 och 21) straffet avtjänades. Myndigheterna ha fördenskull förordat, att den som undergår bestraffning skall fråntagas terminslön endast för den tid straffet avtjänas. Enär jämlikt 2 § 3 morn. kungörelsen 1940: 985 med särskilda tillämpningsföreskrifter till krigsavlöningsreglementet terminslön för närvarande i vissa fall utgår och jämväl enligt förevarande reglementsförslag förutsättes kunna utgå för del av lönetermin, synes skäl för bibehållande av nyssnämnda be-

71 Kungl. Maj-.ts proposition nr 65.

stämmelse i dess nuvarande lydelse icke föreligga. Första stycket av förevarande paragraf har därför avfattats så, att den som undergår arreststraff med förbud att tjänstgöra icke äger åtnjuta på strafftiden belöpande terminslön.

Stadgandet i gällande krigsavlöningsreglemente, att den, som undergår annat frihetsstraff än arrest eller som är avstängd från tjänstöring eller hålles häktad för brott, icke må uppbära månadslön för sådan tid eller terminslön, som därunder förfaller till betalning, såframt ej prövas skäligt att låta honom åtnjuta någon del av lönen, har utformats efter förebild av bestämmelsen i 23 § 1 mom. andra stycket militära avlöningsreglementet. Såsom villkor för att tjänsteman enligt sistnämnda bestämmelse må bibehållas vid någon del av lönen gäller i första hand enligt praxis, att vederbörande har försörjningsplikt mot anhöriga. Mot bakgrunden härav synes det icke böra ifrågakomma, att till krigstjänstgöring inkallad personal under här avsedda förhållanden medgives bibehålla någon del av terminslönen. Det i andra stycket av förevarande paragraf intagna stadgandet har fördenskull utformats så, att det skall vara beroende på särskild prövning, huruvida någon del av månadslönen må åtnjutas. Då det vidare synts lämpligt att i reglementet angiva, vilken myndighet, som har att fatta beslut i förevarande avseende, har tillika intagits föreskrift örn att dylik prövning skall tillkomma vederbörande krigsförvaltningsmyndighet.

Föreskriften i tredje stycket överensstämmer i sak med nu gällande bestcinixiiGlsGr

Jämlikt 9 § 3 mom. sista stycket krigsavlöningsreglementet skall — i likhet med vad som gäller enligt 23 § 1 mom. sista stycket militära avlöningsreglementet — den, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för brott, äga att, där häktningsåtgärd ej vidtages, åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet. Föreskrift saknas emellertid örn hur med krigslönen skall förhållas under tiden för kvarhållandet för det fall, att häktningsåtgärd vidtagits och vederbörande efter häktning frikännes. Sista stycket av förevarande paragraf har med hänsyn härtill kompletterats med ett stadgande att, om vederbörande efter häktning frikännes, han skall äga utfå å tiden för kvarhållandet belöpande krigslön.

Försvarsväsendets lönenämnd har i förtydligande syfte förordat, att till förevarande paragraf måtte fogas en föreskrift — lämpligen betecknad 2 mom. .— att krigslön skall utgå vid avstängning från tjänstgöring till förekommande av smittas spridning ävensom att i anslutning härtill den av utredningsmännen föreslagna rubriken till förevarande paragraf, »Krigslön vid undergående av bestraffning m. m.», ändras till »Krigslön vid avstängning från tjänstgöring m. m.»

De av utredningsmännen föreslagna ändringarna i nu gällande bestämmelser på förevarande område anser jag mig böra tillstyrka. I anledning av vad försvarsväsendets lönenämnd föreslagit har jag under 2 mom. intagit en föreskrift därom, att den, som förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittas spridning, därunder äger uppbära krigslön. Paragrafens rubrik har i anslutning härtill givits den av lönenämnden föreslagna lydelsen.

21 §. Krigslön vid krigsfångenskap m. m.

t moni. Jämlikt 9 § 4 mom. gällande krigsavlöningsreglemente bibehålies rätt till månadslön under krigsfångenskap.

Departements

chefen.

72 Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Denna föreskrift har oförändrad intagits i utredningsmännens förslag. Chefen för flygvapnet, chefen för försvarsstaben och försvarets civilförvaltning ha ansett ifrågavarande föreskrift böra utsträckas att gälla även beträffande den, som under krig interneras i neutralt land. Cheferna för flygvapnet och försvarsstaben ha därjämte funnit det kunna ifrågasättas, om icke jämväl rätt till terminslön borde bibehållas under krigsfångenskap.

Till vad i remissutlåtandena anförts beträffande den, som internerats, anser jag mig böra giva min anslutning. Jag föreslår sålunda, att den, som interneras hos främmande makt, i fråga örn rätt till krigslön likställes med den, som råkat i krigsfångenskap. Vidkommande frågan örn rätt till terminslön är jag i sak ense med cheferna för flygvapnet och försvarsstaben, att denna förmån skäligen bör tillkomma personalen såväl under krigsfångenskap som vid internering. Emellertid torde föreskrifterna i detta ämne icke ha sin plats i krigsavlöningsreglementet, Anmärkas må, att frågan är beroende av internationella överenskommelser och således icke lämpligen kan lösas i förevarande sammanhang.

Av sist angivna skäl torde icke heller föreskrifter örn avlöning till krigsfångar från land, med vilket Sverige kan befinna sig i krig, eller åt här internerad personal tillhörande utländsk krigsmakt ha sin plats i krigsavlöningsreglementet. Någon motsvarighet till stadgandet i 15 § gällande krigsavlöningsreglemente har fördenskull icke upptagits i föreliggande reglementsförslag.

2 mom. Enligt 9 § 5 mom. gällande krigsavlöningsreglemente är den, som utan känd anledning är frånvarande, icke berättigad till terminslön, som under frånvaron förfaller till betalning, ej heller till annan löneförmån i vidare mån än att månadslönen till och med kalendermånaden näst efter den, varunder han anmälts såsom saknad, skall insättas för hans eller hans rättsinnehavares räkning. Visas förfall, som av vederbörande chef godkännes, må han tillgodonjuta de löneförmåner, vartill han skulle ha varit berättigad, om förfallet varit känt.

Beträffande föreskrifterna under förevarande moment ha utredningsmännen anfört i huvudsak följande.

I vad angår terminslön torde i anslutning till föreslagen lydelse av 21 §* böra föreskrivas, att terminslön skall innehållas endast under tiden för frånvaron. Vad åter månadslönen beträffar, synes skäl icke föreligga för bibehållande av nuvarande bestämmelse, att månadslönen för viss tid skall insättas för den frånvarandes eller hans rättsinnehavares räkning. Därest förfall visas, som av vederbörande chef godkännes, äger nämligen vederbörande efter återinställelse till tjänstgöring utbekomma de löneförmåner, vartill han skulle ha varit berättigad, örn anledningen till frånvaron varit känd. För att icke sådana anhöriga till saknad, vilka för sin försörjning äro beroende av den saknades inkomst, skola ställas utan försörjningsmöjligheter, torde emellertid månadslönen för saknad, som har försörjningsplikt mot anhörig, böra efter prövning kunna medgivas utgå under viss tid efter det veder-

sö § i departementschefens förslag.

73 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

I

börande anmälts såsom saknad. I frågan om den tid, under vilken månadslön må kunna utgå, måste emellertid de nuvarande bestämmelserna anses giva tillfälligheterna alltför stort spelrum. För den, som anmälts såsom saknad den första dagen i månaden, utgår nämligen- månadslön under två månader efter det frånvaron blivit känd, under det att för den, som anmälts såsom saknad den sista dagen i månaden, månadslön utgår endast en månad efter det vederbörande anmälts såsom saknad. Mera rättvist synes vara att -— oberoende av kalendermånad — månadslönen medgives utgå viss bestämd tid efter första dagen för frånvaron. I föreliggande reglementsförslag har denna tid bestämts till en månad.

I anslutning härtill ha utredningsmännen i sitt förslag intagit föreskrift därom, att den, som utan känd anledning uteblir från tjänstgöring, icke är berättigad till terminslön, som belöper på tiden för utevaron, ej heller till månadslön i vidare mån än att densamma, därest den saknade har försörjningsplikt mot anhörig, enligt vederbörande krigsförvaltningsmyndighets prövning må utgå till och med den dag, då en månad förflutit fran det han anmälts såsom saknad, samt att därest förfall visas, som av vederbörande krigsförvaltningsmyndighet godkännes, vederbörande må tillgodonjuta de löneförmåner, vartill han skulle ha varit berättigad, örn anledningen till frånvaron varit känd.

Chefen för armén har framhållit, att det i krig ofta vore svårt att fixera den dag, då vederbörande stupat eller saknades, ävensom att nuvarande bestämmelse vore enklare att tillämpa än den av utredningsmännen föreslagna. Månadslön för saknad borde därför utgå till och med kalendermånaden näst efter den, varunder vederbörande anmälts såsom saknad.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att uttrycket »den, som utan känd anledning uteblir från tjänstgöring» i analogi med föreskriften i 13 § 3 mom. 1942 års krigsfamiljebidragsförordning ändras till »den, som anmälts såsom saknad och örn vilken det ej är uppenbart att han rymt». Nämnde chef framhåller vidare, att saknad kan antingen vara krigsfånge, ha dödats eller av annan anledning vara frånvarande. I fråga örn saknad, som varit underkastad familj epensionsreglementet, syntes därför nödvändigt att föreskriva huru med familjepension skulle förfaras för det fall, att det ej vore uppenbart att den saknade rymt.

Chefen för försvarsstaben har erinrat örn 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag, enligt vilket månadslön för saknad, där det ej vore uppenbart, att han rymt, skulle utgå tills vidare, intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnade. Med en dylik bestämmelse skulle den fast anställda personalen, vars huvudsakliga avlöningsform är månadslön, i detta hänseende bliva lika gynnsamt behandlad som de värnpliktiga, för vilka familjebidraget måste anses vara den viktigaste förmånen. Enligt 13§3 mom. och 16§ krigsfamiljebidragsförordningen gällde nämligen, att familjepenning, bostadsbidrag och näringsbidrag finge utgå tills vidare, om den värnpliktige anmälts såsom saknad och det ej vore uppenbart att han rymt. Chefen för försvarsstaben finge fördenskull föreslå, att frågan örn månadslön till saknade löstes i enlighet med vad 1942 års krigsavlöningssakkunniga föreslagit, i varje fall beträffande sådana saknade, som hade försörjningsplikt mot anhöriga.

74 Departements

cliefen.

Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

För egen del biträder jag vad utredningsmännen föreslagit såväl i fråga om terminslön till saknad som därom att månadslön bör, efter prövning, utgå endast till saknad, som har försörjningsplikt mot anhöriga. Jag biträder även utredningsmännens uppfattning, att månadslönen — oberoende av kalendermånad — bör utgå under viss bestämd tid efter första dagen för frånvaron. Denna tid anser jag mig böra föreslå till två månader. Såsom under remissbehandlingen framhållits, bör föreskriften i fråga i analogi med stadgandet i 13 § 3 mom. 1942 års krigsfamiljebidragsförordning avse envar saknad, örn vilket det ej är uppenbart, att han rymt. Vad chefen för flygvapnet anfört i fråga örn familjepension för saknad, som varit underkastad bestämmelser om familjepensionering, synes värt beaktande. Detta spörsmål bör dock lösas i annat sammanhang.

Särskilda ersättningar.

22 §. Flygtraktamente.

1942 års krigsavlöningssakkunniga framhöllo i sitt förslag till nytt krigsavlöningsreglemente, att enligt gällande krigsavlöningsreglemente flygtraktamente icke utginge under krigstjänstgöring, och anförde därom i huvudsak följande.

Såsom de sakkunniga i den allmänna motiveringen närmare utvecklat, ha de sakkunniga beträffande sjö- och flygtillägg funnit förstärkt försvarsberedskaps intagande knappast föranleda sådana ändrade tjänstgöringsförhållanden, att ett bibehållande av dessa tillägg icke kunde anses påkallat. Av samma skäl anse de sakkunniga, att under förstärkt försvarsberedskap flygtraktamente bör utgå under samma förutsättningar som enligt fredsbestämmelserna. Under krig däremot lärer i allmänhet tillräckliga skäl enligt de sakkunnigas mening icke föreligga för flygtraktamentets bibehållande. Sagda förmån kan nämligen icke, i samma grad som fallet är med sjö- och flygtillägg, anses vara av betydelse för anställningshavarens ekonomi.

Vad krigsavlöningssakkunniga i förevarande hänseende anfört ha utredningsmännen funnit vara i princip bärande. I anslutning härtill lia utredningsmännen föreslagit en bestämmelse av innehåll, att Kungl. Maj:t skall äga förordna, att i flygning deltagande personal, som icke är berättigad till flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, må uppbära flygtraktamente enligt därom för fred gällande bestämmelser. Dylikt förordnande har förutsatts skola meddelas i den för beredskapsförhållanden avsedda tillämpningskungörelsen.

Chefen för flygvapnet har ansett flygtraktamente böra utgå under såväl beredskapsförhållanden som krig.

Försvarsväsendets lönenämnd har framhållit, att då redan enligt för fred gällande bestämmelser flygtraktamente må utgå endast till personal, som icke är berättigad till flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, denna begränsning icke syntes behöva här särskilt framhållas.

Vad utredningsmännen i förevarande hänseende anfört och föreslagit anser jag mig böra i sak biträda. I anslutning till det av försvarsväsendets

Kungl. Marits proposition nr 65. 75

lönenämnd gjorda påpekandet har emellertid vidtagits viss formell jämkning i avfattningen av det här intagna stadgandet.

23 §. Gottgöre/se för tjänsteresa och viss

tjänstgöring.

Enligt 12 § 1 mom. gällande krigsavlöningsreglemente utgår vid tjänsteresa eller tjänsteförrättning utom den egentliga krigsförläggningsorten ersättning enligt räkning, som av vederbörande chef godkännes, för resekostnader med de verkliga utgifternas belopp samt för inkvarterings- och förplägnadskostnader med vissa i reglementet angivna belopp, dock att ersättning för enstaka måltider under ett dygn ej må utgå sammanlagt med mera än för helt dygn angivet belopp. Vidare gäller enligt 12 § 2 mom. krigsavlöningsreglementet, att ersättning ej utgår vid färd eller förrättning med trupp, ej heller i den mån transportmedel, inkvartering eller förplägnad, som tillhandahållits av staten, kunnat utan men för tjänsten anlitas.

I förtydligande syfte ha de nuvarande bestämmelserna ansetts böra uppdelas så, att under 1 mom. sammanförts samtliga föreskrifter rörande tjänsteresa, medan bestämmelserna angående ersättning vid tjänstgöring utom krigsförläggningsorten intagits i 2 mom. I anledning av förslag av försvarets civilförvaltning har paragrafens rubrik ändrats från av utredningsmännen föreslagen lydelse »Gottgörelse för tjänsteresa m. m.» till »Gottgörelse för tjänsteresa och viss tjänstgöring».

1 moni. Beträffande detta moment ha utrednings männen anfört i huvudsak följande.

Enär begreppen »resa» och »färd i trupp» finnas definierade i tilläggsbestämmelserna till militära avlöningsreglementet och förevarande moment endast innehåller föreskrifter beträffande tjänsteresa, har någon motsvarighet till bestämmelserna i 12 § 2 mom. krigsavlöningsreglementet, att ersättning ej utgår vid färd eller förrättning med trupp, icke intagits i föreliggande reglementsförslag. Likaså har uteslutits den i sistnämnda författningsrum intagna bestämmelsen, att ersättning ej utgår i den mån transportmedel, inkvartering eller förplägnad, som tillhandahållits av staten, kunnat utan men för tjänsten anlitas. Det synes nämligen utan vidare vara klart att, därest icke särskilda skäl föreligga, vederbörande är skyldig att begagna sig av transportmedel, inkvartering eller förplägnad, som tillhandahålles av staten. I reglementsförslaget har icke heller intagits den nuvarande bestämmelsen i 12 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet därom, att räkning å här avsedd gottgörelse skall godkännas av vederbörande chef. Med bestämmelsens nuvarande formulering har nämligen vederbörande chefs godkännande i vissa fall ansetts utgöra ett förvaltningsbeslut, mot vilket vederbörande avlöningsgranskare eller redogörare icke skulle kunna rikta någon anmärkning. Ersättningsfrågor av förevarande natur måste emellertid anses utgöra kassaärenden, vilka skola avgöras av den personal, som i vanliga fall handlägger hithörande ärenden. Vederbörande chefs godkännande bör därför begränsas att avse attest angående angivna tider, resväg, färdsätt m. m. Bestämmelse härom bör dock icke inflyta i reglementet utan ingå i av förvaltningsmyndigheterna utfärdade föreskrifter. I första stycket av förevarande moment har således endast upptagits en föreskrift om att vid tjänsteresa utgår resekostnadsersätt-

76 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 65.

ning samt ersättning för inkvarterings- och förplägnadskostnader i den mån icke transportmedel, inkvartering eller förplägnad tillhandahålles av staten.

Från gällande krigsavlöningsreglemente har under andra stycket upptagits föreskrift örn att resekostnadsersättning utgår med de verkliga utgifternas belopp. I anslutning till 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag på förevarande punkt har emellertid härvid synts böra stadgas sådan begränsning att, därest icke med hänsyn till resans ändamål eller andra omständigheter särskilda skäl prövas föreligga, ersättningen icke må utgå med högre belopp än som skulle ha, utgått vid tillämpning av allmänna resereglementet jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser såvitt angår resväg, färdsätt och reseklass. Genom en hänvisning till resereglementet vinnes dessutom bland annat, att nämnda reglementes föreskrifter rörande personalens hänförande till reseklass bliva tillämpliga, ett förhållande, varom med nuvarande bestämmelser tveksamhet ratt. Beträffande bland annat värnpliktiga är dock en särskild bestämmelse i sistnämnda hänseende erforderlig.

Föreskrifterna i tredje stycket ha i tillämpliga delar hämtats från stadgandet i 12 § 1 mom. nuvarande krigsavlöningsreglemente.

Chefen för flygvapnet har påpekat, att de föreslagna ersättningsbeloppen, vilka överensstämma med nu utgående, enligt väd erfarenheten utvisat icke försloge till täckande av de verkliga utgifterna (merkostnaderna) vid tjänsteresa.

Chefen för försvarsstaben har framhållit, att nuvarande bestämmelser lett till att befälspersonal under tjänsteresor erhållit inkvartering och förplägnad, som inneburit en många gånger betydande standardsänkning i jämförelse med förmånerna vid tjänsteresor under vanliga fredsförhållanden. Inkvarteringsoch förplägnadsförhållandena vore ofta av den beskaffenhet, att det beredde personalen stort besvär att begagna de tillhandahållna förmånerna. I varje fall under förstärkt försvarsberedskap borde fördenskull föreskrivas, att ersättning icke skulle utgå, i den mån inkvartering eller förplägnad, som tillhandahållits av staten, anlitats.

Svenska under officer sförbundet har framhållit, att beloppen för förplägnadsersättning vore lägre än i fredstid utgående ersättning enligt resereglementet, samt hemställt, att ersättningen måtte för underofficerarnas del höjas för helt dygn räknat till 10 kronor för fanjunkare och sergeant (motsvarande) och till 12 kronor för förvaltare (motsvarande) ävensom att beloppen för enstaka måltider måtte höjas i motsvarande mån.

Värnpliktiga officerares riksförbund har funnit beloppen vara alltför låga, särskilt vid jämförelse med den ersättning, som inom de civila och framför allt de privata verksamhetsområdena ansåges skäliga.

Det av chefen för försvarsstaben framförda förslaget, att personalen skulle kunna välja mellan att begagna av staten tillhandahållen inkvartering och förplägnad eller erhålla kontant ersättning för nämnda förmåner, kan jag icke biträda. Vid bedömandet av frågan huruvida inkvartering och förplägnad böra tillhandahållas av staten synes emellertid, särskilt under beredskapsförhållanden, skälig hänsyn böra tagas till personalens intressen. Denna fråga anser jag dock böra lösas vid sidan av krigsavlöningsreglementet. Såsom utredningsmännen föreslagit bör i krigsavlöningsreglementet endast

77 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

föreskrivas, att ersättning utgår i den män här avsedda förmåner icke tillhandahållas av staten. Yad ersättningsbeloppens storlek beträffar vill jag erinra, att utöver inkvarterings- och förplägnadsersättning utgår terminslön, vilken förmån för den fast anställda personalens del är närmast jämförlig med i fred utgående traktamentsersättning, ävensom att de sammanlagda förmånerna vid tjänsteförrättning varom här är fråga för den fast anställda personalen i samtliga krigslöneklasser för helt dygn något överstiga traktaméntsersättningen enligt allmänna resereglementet. Jag finner således icke skäl föreligga till avvikelse från utredningsmännens förslag i förevarande hänseende.

2 mom. Utredningsmännen ha beträffande förevarande moment anfört i huvudsak följande.

I en till försvarsväsendets lönenämnd överlämnad promemoria från statens krisrevision har bland annat framhållits behovet av en klar gränsdragning mellan å ena sidan bestämmelserna i 12 § krigsavlöningsreglementet och å andra sidan bestämmelserna i 4 § samma reglemente angående kvarter och förplägnad vid vistelse å vederbörlig krigstjänstgöringsort. I syfte att klarlägga, att 12 § krigsavlöningsreglementet icke äger tillämpning vid tjänstgöring å vederbörlig krigsförläggningsort eller annan ort, där vederbörande har sin egentliga verksamhet, ha bestämmelserna i första stycket av förevarande moment begränsats att avse tjänstgöring utom krigsförläggningsorten under sådana förhållanden, att kvarteret å krigsförläggningsorten eller vederbörandes vanliga kvarter i fredstid icke kan användas såsom nattkvarter.

I gällande krigsavlöningsreglemente stadgas icke någon begränsning i fråga örn den tid, under vilken ersättning vid tjänstgöring utom krigsförläggningsorten må utgå enligt 12 §. I syfte att undvika det i gällande krigsavlöningsbestämmelser förekommande begreppet »den egentliga krigsförläggningsorten», vilken begreppsbestämning givit anledning till skilda tolkningar, hänförde 1942 års krigsavlöningssakkunniga i sitt förslag till tilläggsbestämmelser till krigsavlöningsreglementet till tjänsteresa jämväl i samband med färden företagen förrättning utan trupp, i den mån densamma å en och samma ort icke överstege femton dagar i följd. Vid längre tids tjänstgöring å en och samma ort föreslogs ersättning utgå efter i huvudsak samma grunder, som angivits i Kungl. Maj:ts brev den 23 februari 1940 angående rätt till fri inkvartering under krigstjänstgöring m. m. och rätt till fri förplägnad i vissa fall. Praktiskt sett innebar de sakkunnigas förslag, att ersättning vid tjänstgöring utan trupp utom krigsförläggningsorten skulle vid tjänstgöring i sammanhängande följd å en och samma ort under de första femton dygnen utgå med belopp, som angivas i 12 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet, och för tid därefter med reducerade belopp.

I anslutning till såväl krigsavlöningssakkunnigas förslag som de i tillläggsbestämmelserna till militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet intagna föreskrifterna örn tjänstgöringstraktamente har i andra stycket av förevarande moment införts en föreskrift örn att vid tjänstgöring å en och samma ort under längre tid än femton dygn i en följd ersättningen från och med sextonde dygnet utgår med hälften av de i 1 mom. angivna beloppen.

Yad begreppet »den egentliga krigsförläggningsorten» angår, har i olika sammanhang framhållits, att detta uttryck vore alltför svävande och att detsamma gåve utrymme för skilda tolkningar. Enligt uttalande i propositionen 1939: 246, s. 80, skall med uttrycket i fråga förstås för personal, som tillhör

Departements-

chefen.

78 Kungl. Maj-.ts proposition nr 65.

visst truppförband, den plats, där förbandet uppehåller sig, och detta även om uppehållet ar tillfälligt. Emellertid är ett förband ofta icke koncentrerat till en viss ort utan kan omspänna ett större område. För sådana fall har oklarhet varit rådande rörande innebörden av begreppet krigsförläggningsort. Tvekan synes icke behöva råda därom, att för i högre förband ingående personal med krigsförläggningsort skall förstås den ort, där det lägre förband eller den stab o. s. v. vederbörande tillhör uppehåller sig. Mera ovisst synes vara vad som skall förstås med krigsförläggningsorten för chefen för förbandet. Med den i propositionen angivna definitionen synes t, ex. en armékårchef få anses ha hela kårområdet såsom sin egentliga krigsförläggningsort. För undanröjande av oklarhet på förevarande punkt har det synts vara lämpligt, att en såvitt möjligt otvetydig definition å begreppet krigsförläggningsort införes i själva krigsavlöningsreglementet. I enlighet härmed har i sista stycket av förevarande moment intagits föreskrift örn vad som skall förstås med krigsförläggningsort. Härvid har hänsyn även tagits till att vid skolor och vissa andra inrättningar tjänstgörande personal icke kan sägas tillhöra visst truppförband.

Chefen för marinen och försvarets civilförvaltning ha uttalat sig för ett bibehållande av bestämmelsen i 12 § 2 mom. gällande krigsavlöningsreglemente.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett definitionen å begreppet krigsförläggningsort böra utgå ur reglementet, och i stället intagas i tillämpningskungörelserna till krigsavlöningsreglementet.

Yad utredningsmännen under ifrågavarande, moment föreslagit har icke givit mig anledning till saklig erinran. I likhet med försvarsväsendets lönenämnd anser jag dock definitionen å begreppet krigsförläggningsort böra inflyta i tillämpningskungörelserna till krigsavlöningsreglementet, varför bestämmelsen härom uteslutits ur reglementsförslaget. De under remissbehandlingen framkomna yrkandena om bibehållande av den i 12 § 2 mom. gällande krigsavlöningsreglemente intagna föreskriften därom, att ersättning ej utgår vid färd eller förrättning med trupp, ej heller i den mån transportmedel, inkvartering eller förplägnad, som tillhandahålles av staten, kunnat utan men för tjänsten anlitas, har jag icke kunnat biträda.

24 §. Ersättning för resa vid inryckning till

och utryckning från krigstjänstgöring.

1 mom. Enligt 13 § 1 mom. gällande krigsavlöningsreglemente utgår vid inställelse till krigstjänstgöring ersättning för färd inom riket från vistelseorten till inställelseorten enligt de för tjänsteresa angivna grunderna, dock icke för färd till anbefalld samlingsplats eller närmaste ort, varest transportmedel kostnadsfritt tillhandahålles, då våglängden understiger 20 kilometer. Är den inkallade boende utrikes eller inmönstrad å fartyg, med vilket hemresan icke kan företagas, utgår ersättning för färd utom riket enligt grunder, som av Kungl. Majit bestämmas. I 13 § 3 mom. gällande krigsavlöningsreglemente stadgas vidare, att Kungl. Majit ager meddela föreskrifter örn ersättning i särskilda fall åt annan i utlandet vistande krigstjänstgöringsskyldig

79 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

än nyss sagts -för kostnader i anledning av färd utom riket, som han i samband med inkallelse eller hemförlovning företagit.

I 4 § 1 och 3 mom. tillämpningsföreskrifterna 1939: 655 till krigsavlöningsreglementet föreskrives, att inkallad, som är boende utrikes eller inmönstrad å fartyg, med vilket hemresan icke kan företagas, vid inställelse till krigstjänstgöring må uppbära ersättning för färd utom riket med belopp motsvarande kostnaderna för färd med färdmedel närmast motsvarande reseklass III enligt allmänna resereglemente!, dock ej för sovvagn. För inkvarteringsoch förplägnadskostnader utgår ersättning med 6 kronor respektive 9 kronor för dygn. För inkvartering och förplägnad, där kostnad därför ingår i biljettpris, utgår icke ersättning. Till annan än här nämnd krigstjänstgöringsskyldig, som vid inkallelse till krigstjänstgöring vistas å utrikes ort, må, därest vederbörande centrala förvaltningsmyndighet så prövar skäligt-, utgå ersättning enligt förut angivna grunder, under förutsättning att icke vistelsen utrikes föranletts av tjänsteresa i statens ärende eller av stipendieresa.

Enligt 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag på förevarande punkt skulle reseersättning utgå, även då väglängden understege 20 kilometer, örn färden företoges med järnväg, fartyg eller omnibus. De sakkunniga hade nämligen funnit det vara i och för sig skäligt, att ersättning örn möjligt bereddes personalen för resekostnaden i dess helhet. Ur denna synpunkt kunde visserligen invändningar resas även emot den av de sakkunniga föreslagna regeln örn resekostnadsersättning, enligt vilken exempelvis en reservofficer eller värnpliktig, som hade nära 20 kilometers väg till närmaste järnvägseller busstation, för att undvika kostnader för egen del kunde tvingas tillryggalägga denna avsevärda sträcka till fots, bärande den utrustning, som skulle medtagas. Med hänsyn till svårigheten att upprätthålla erforderlig kontroll å kostnaderna för de fortskaffningsmedel, som i dylika fall kunde ifrågakomma, hade de sakkunniga emellertid icke ansett sig böra förorda borttagande av 20-kilometersgränsen även för annat färdmedel än järnväg, fartyg eller omnibus.

För egen del ha utredningsmännen beträffande föreskrifterna i förevarande moment anfört följande.

Yad krigsavlöningssakkunniga anfört i fråga örn borttagande av 20-kilometersgränsen vid här avsedd färd med järnväg, fartyg eller omnibus synes vara bärande. Såsom de sakkunniga framhållit synes, med hänsyn till svårigheten att upprätthålla erforderlig kontroll å de kostnader, som i andra fall kunna ifrågakomma, 20-kilometersgränsen böra bibehållas vid färd med annat transportmedel än nyss sagts. I vissa fall kan emellertid en dylik bestämmelse te sig uppenbart obillig, såsom då vederbörande har att medföra hela eller större delen av den personliga utrustningen. Möjlighet synes fördenskull böra hållas öppen för Kungl. Majit att bestämma, att ersättning må kunna utgå vid begagnande av annat transportmedel än järnväg, fartyg eller omnibus, även örn väglängden understiger 20 kilometer. Till omnibus bör i enlighet med föreskrifterna i allmänna resereglemente! hänföras jämväl automobil i regelbunden persontrafik (s. k. linjetrafik).

Föreskrifterna i 4 § 1 mom. tillämpningsföreskrifterna till krigsavlönings-

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

reglementet synas böra inflyta i ett nytt krigsavlöningsreglemente. I fråga om ersättningens storlek ställa sig de nuvarande beloppen understundom något förmånligare, i vissa fall åter mera oförmånliga för den inkallade vid färd utom än vid färd inom riket. Bärande skäl för bibehållande av en dylik åtskillnad synas icke föreligga. Föreskrifterna i denna del ha fördenskull anslutits till de bestämmelser, som skola gälla för färd inom riket.

Liksom för personal, som är bosatt utom riket, torde även bestämmelserna i 4 § 3 mom. tillämpningsföreskrifterna beträffande personal, som vid inkallelse till krigstjänstgöring vistas å utrikes ort utan att vara där bosatt, böra intagas i ett nytt krigsavlöningsreglemente. I fråga örn ersättning till sist avsedd personal har chefen för armén i yttrande över 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag till krigsavlöningsbestämmelser förordat sådan ändring av nuvarande bestämmelser, att ersättning för inställelsekostnad må tillkomma även den, vars vistelse utrikes föranletts av stipendieresa. Enahanda förslag har framförts av styrelsen för Sveriges förenade studentkårer i skrivelse till överbefälhavaren, vilken skrivelse bifogats dennes yttrande över sakkunnigförslaget.

Då med nuvarande regler en opåräknad stor del av stipendiet kan komma att behöva förbrukas för bestridande av resekostnader, har gällande föreskrift örn undantag från möjligheten att erhålla ersättning för resa vid inkallelse för den, som på grund av stipendieresa vistas å utrikes ort, icke upptagits i föreliggande förslag.

I anslutning till det anförda ha utredningsmännen i sitt reglementsförslag intagit föreskrifter därom, att vid inställelse till krigst jänstgöring ersättning utgår för färd inom riket från vistelseorten till inställelseorten enligt för tjänsteresa angivna grunder, att, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, ersättning dock icke utgår för färd till anbefalld samlingsplats eller närmaste ort, varest transportmedel kostnadsfritt tillhandahålles, i sådana fall då resan företages med annat transportmedel än järnväg, fartyg eller omnibus och väglängden understiger 20 kilometer, att till omnibus hänföres automobil i regelbunden persontrafik (s. k. linjetrafik), att vid färd utom riket inkallad, som är boende utrikes eller inmönstrad å fartyg, med vilket resan till hemlandet icke kan företagas, äger uppbära dels ersättning för de verkliga resekostnaderna i den mån dessa icke överstiga kostnaderna för sådan färd, som närmast motsvarar resa i reseklass III enligt allmänna resereglementet utan anlitande av sovvagn, dels ock ersättning för inkvartering och förplägnad enligt vid tjänsteresa inom riket angivna grunder, samt att till den, som vid inkallelse till krigstjänstgöring vistas å utrikes ort utan att vara där bosatt, ersättning må, därest vederbörande centrala förvaltningsmyndighet så prövar skäligt, utgå enligt nyss angivna grunder under förutsättning, att vistelsen utrikes icke föranletts av tjänsteresa i statens ärende.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden och svenska reservunderofficersförbundet ha ansett, att resekostnadsersättning för inkallad, som är boende utrikes eller inmönstrad å fartyg, med vilket resan till hemlandet icke kan företagas, bör utgå i den mån densamma motsvarar kostnaderna för resa i den reseklass, vartill vederbörande är berättigad vid dylik resa inrikes.

Svenska underofficersförbundet har funnit de föreslagna ersättningarna vara för snävt beräknade.

81 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Värnpliktiga officerares riksförbund har ansett skäligt, att ersättning för resekostnad vid inställelse till och utryckning från krigstjänstgöring må utgå, då resan företages med annat transportmedel än järnväg, fartyg eller omnibus, även om våglängden understiger 20 kilometer.

Jag biträder vad utredningsmännen föreslagit under förevarande moment. Vcpartements- Med anledning av påpekanden av försvarets civilförvaltning och försvars- chefen. väsendets lönenämnd ha dock vissa formella jämkningar vidtagits i förslaget.

2 mom. Enligt 13 § 2 mom. gällande krigsavlöningsreglemente utgår vid hemförlovning från krigstjänstgöring, med motsvarande tillämpning av de grunder som gälla vid inställelse till tjänstgöring, ersättning för färd från tjänstgöringsorten till ort inom eller utom riket, varest den hemförlovade är mantalsskriven eller före inkallelsen haft sin bostad eller huvudsakliga verksamhet.

Denna föreskrift har i sak oförändrad intagits såsom ett första stycke i förevarande moment.

Utredningsmännen ha vidare föreslagit intagande av föreskrift därom att, därest den hemförlovade vid utryckning saknar bostad och icke skall utöva verksamhet på ort där han före tjänstgöringen haft sin huvudsakliga verksamhet, ersättning må utgå för färd från tjänstgöringsorten till ort, varest hans närmaste anhörige är bosatt.

Försvarsväsendets lönenämnd har i anledning av sistberörda föreskrift framhållit, att den värnpliktige kunde ha ett berättigat intresse att erhålla ersättning för färd till släkting, som hade större möjlighet att taga hand örn honom än hans närmaste anhöriga, eller till förutvarande arbetsgivare. Vidare syntes skäligt, att värnpliktig, som hade för avsikt att efter utryckningen förlägga sin huvudsakliga verksamhet till annan ort än före tjänstgöringens början, erhölle ersättning för färd till den nya verksamhetsorten.

Mot den av utredningsmännen under första stycket av förevarande moment Departcmentsintagna föreskriften har jag icke funnit anledning till erinran. Beträffande Zeferi. ersättning för resa åt den, som vid utryckning saknar bostad och icke skall utöva verksamhet på ort där han före tjänstgöringen haft sin huvudsakliga verksamhet, ansluter jag mig till den av försvarsväsendets lönenämnd uttalade uppfattningen. Såsom ett andra stycke i förevarande moment har jag fördenskull intagit en föreskrift därom, att utan hinder av vad i första stycket sägs hemförlovad, som har för avsikt att efter utryckningen förlägga sin verksamhet till annan ort än före tjänstgöringens början eller som vid utryckningen saknar bostad, må erhålla ersättning för färd inom riket från tjänstgöringsorten till den nya verksamhetsorten eller till ort, varest han eljest avser att mera stadigvarande vistas.

25 §. Ersättning för resa i samband med

krigstedighet.

Enligt 14 § gällande krigsavlöningsreglemente utgår vid tjänstledighet på grund av sjukdom, angelägenhet av betydelse för det allmänna eller enskild

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 65. 77 45 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

angelägenhet av vikt samt vid sådan permission, som meddelas personalen vid visst förband eller annan personalgrupp, ersättning för färd från tjänstgöringsorten till annan ort inom riket, som vederbörande chef med hänsyn till ändamålet med ledigheten bestämmer, ävensom för återresa. Vid annan än nu nämnd tjänstledighet äger vederbörande chef, med iakttagande av de särskilda föreskrifter, som må ha utfärdats, medgiva, att ersättning må utgå för resa till viss ort inom riket ävensom för återresa. Beträffande ersättning, som avses i denna paragraf, skola stadgandena i 12 § örn gottgörelse för tjänsteresa m. m. äga motsvarande tillämpning.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna i nämnda författningsrum finnas intagna i krigsledighetsbestämmelserna 1940: 986. Enligt sistnämnda bestämmelser utgår ersättning vid här ifrågavarande resor icke blott för kostnad för vederbörligt färdmedel utan i vissa fall även för kostnad för förplägnad och inkvartering. Krigsledighetsbestämmelserna innehålla vidare föreskrifter rörande vad som avses med permission liksom ock angående de ledigheter, som äro att hänföra till krigspermission.

Föreskrifter örn ersättning för resa m. m., varom här är fråga, synas böra regleras i tillämpningsföreskrifterna till reglementet. I reglementsförslaget har därför endast intagits en hänvisning till av Kungl. Majit utfärdade närmare bestämmelser.

26 §. Ersättning för flyttningskostnad.

Enligt 4 § 3 mom. gällande krigsavlöningsreglemente skola i fråga örn rätt till flyttningsersättning i fredstid gällande bestämmelser äga tillämpning, i den mån Kungl. Majit ej annorlunda förordnar. Ändå att enligt nyssnämnda bestämmelser beställningshavare, som förpliktas tillträda eller frånträda tjänstebostad, icke är berättigad till ersättning för flyttningskostnad, må han efter vederbörande förvaltningsmyndighets beprövande kunna erhålla skälig gottgörelse för kostnader, som förorsakas av sådan flyttning.

Under förevarande paragraf har i enlighet med utredningsmännens förslag med i sak oförändrat innehåll intagits första punkten av nu gällande bestämmelser. Föreskriften under andra punkten har däremot uteslutits ur föreliggande reglementsförslag. Enligt vad som framgår av propositionen 1939: 246 har nuvarande bestämmelse örn flyttningsersättning i samband med tillträdande eller frånträdande av tjänstebostad varit avsedd såsom ett komplement till bestämmelserna örn flyttningsersättning i fredsavlöningsreglementet för det fall, att manskap förpliktas företaga flyttning inom en och samma ort. Sedan numera föreskrifter härom meddelats i manskapsavlöningsreglementet, är den nuvarande bestämmelsen i andra punkten icke erforderlig.

27 §. Krigs utrustnings bidrag.

Jämlikt 10 § krigsavlöningsreglementet äger personal, som enligt i fredstid gällande bestämmelser är skyldig att hålla sig med uniformspersedlar, för fullständigande av egen personlig krigsutrustning åtnjuta bidrag, utöver i fredstid utgående ekiperingshjälp, med 250 kronor (krigsutrustnings-

83 Kungl. May.ts proposition nr 65.

bidrag). Sådant bidrag utbetalas samtidigt med första terminslönen eller, örn rätten till bidraget inträder senare, samtidigt med första därefter förfallande terminslön. Om krigstjänstgöringen blir av längre varaktighet, må här ifrågavarande personal, i den mån förhållandena därtill giva anledning, antingen erhålla erforderlig komplettering av krigsutrustningen genom statens försorg eller ock komma i åtnjutande av förnyade krigsutrustningsbidrag enligt de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.

Beträffande föreskrifterna örn krigsutrustningsbidrag ha utredningsmännen erinrat örn, att flera myndigheter och personalorganisationer framställt yrkanden, att bidraget med hänsyn till den efter år 1939 inträdda prisstegringen måtte höjas. Yrkandena ha i allmänhet gått ut på att bidraget skulle höjas till 360 kronor. Utredningsmännen lia vidare anfört:

Med hänsyn till den sedan år 1939 inträdda prisstegringen torde kravet på en viss förhöjning av krigsutrustningsbidraget i och för sig icke kunna anses obefogat. Emellertid kan det ur andra synpunkter ifrågasättas, örn en höjning bör ske. Utan att ställning tages till frågan om skäligheten av krigsutrustningsbidragets storlek i och för sig, synes det med hänsyn till inträffande fluktuationer i den allmänna prisnivån vara mindre lämpligt, att krigsutrustningsbidraget fastlåses vid visst bestämt belopp i krigsavlöningsreglementet. På sätt skett i reservbefälskungörelserna i fråga örn ekiperingshjälp synes fördenskull medgivande böra lämnas Kungl. Maj:t att i särskild ordning bestämma krigsutrustningsbidragets storlek.

Sista punkten i 10 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet bör såsom avseende endast en utbetalningsföreskrift uteslutas. Det torde böra ankomma på försvarets civilförvaltning att utfärda erforderliga bestämmelser i nu angivet hänseende.

I anslutning härtill ha utredningsmännen föreslagit, att personal, som enligt för fred gällande bestämmelser är skyldig att hålla sig med uniformspersedlar, för fullständigande av egen personlig krigsutrustning må äga att utöver i fredstid utgående ekiperingshjälp åtnjuta krigsutrustningsbidrag med belopp, som Kungl. Majit bestämmer, ävensom att om krigstjänstgöringen blir av längre varaktighet Kungl. Majit må i den mån förhållandena därtill giva anledning medgiva personal som nyss sagts antingen erforderlig komplettering av krigsutrustningen genom statens försorg eller ock förnyade krigsutrustningsbidrag.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett det föreslagna bemyndigandet för Kungl. Majit att fastställa krigsutrustningsbidragets storlek böra i så måtto begränsas, att ett visst maximibelopp, förslagsvis 300 kronor, fastställdes i reglementet. Då behov att ersätta viss del av krigsutrustningen kunde under verkliga krigsförhållanden inträda kort tid efter krigstjänstgöringens början, har lönenämnden vidare föreslagit viss ändrad avfattning av paragrafens andra stycke.

I likhet med utredningsmännen anser jag icke lämpligt att i krigsavlöningsreglementet fixera något bestämt belopp för krigsutrustningsbidraget. Det bör ankomma på Kungl. Majit att med den av försvarsväsendets lönenämnd angivna inskränkningen besluta i fråga örn bidragets storlek. Jag

Departements-

chefen.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

biträder även lönenämndens förslag om viss jämkning av stadgandet i andra stycket med hänsyn till att under verkliga krigsförhållanden behov att ersätta viss del av krigsutrustningen kan inträda kort tid efter krigst jänstgöringens början.

28 §. Ersättning för dykeriarbete m. m.

Såsom under 4 § 2 mom. berörts ha chefen för marinen och försvarsväsendets lönenämnd fäst uppmärksamheten på att i 30 § militära avlöningsreglementet och 26 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet omförmäld ersättning för dykeriarbete icke uppräknats bland de förmåner, som må utgå enligt utredningsmännens förslag till krigsavlöningsreglemente. Ifrågavarande ersättning, som må tillkomma personalen enligt gällande krigsavlöningsreglemente, syntes böra åtnjutas jämväl under krigstjänstgöring och omförmälas i reglementet. Lönenämnden har härvid förordat intagande av en särskild paragraf under »3 avd. Särskilda ersättningar» örn bemyndigande för Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter i ämnet. Ett dylikt bemyndigande borde enligt lönenämndens mening jämväl omfatta de genom särskilda beslut beviljade ersättningarna för deltagande i minsvepningsarbete ävensom — till värnpliktiga —- för tjänstgöring å ubåt.

I anslutning till lönenämndens förslag har under förevarande paragraf intagits föreskrift därom, att ersättning för utförande av dykeriarbete utgår, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, enligt för fred gällande bestämmelser ävensom att, i den mån Kungl. Majit så förordnar, ersättning må utgå för deltagande i minsvepningsarbete samt — i vad rör värnpliktiga — för tjänstgöring å undervattensbåt enligt av Kungl. Majit och riksdagen fastställda grunder för sådan ersättning.

29 §. Begravningshjälp m. m.

Enligt 9 § 6 mom. sista punkten gällande krigsavlöningsreglemente skola, därest begravning av avliden löntagare sker genom dödsboets försorg, förefintliga för fredstid gällande bestämmelser om begravningshjälp äga tilllämpning.

1942 års krigsavlöningssakkunniga anförde i fråga örn begravningshjälp bland annat:

Den nuvarande bestämmelsen innebär att, i den mån begravningshjälp icke utgår enligt militärersättningsförordningen, personal på frivillig övergångsstat, disponibilitetsstat och reservstat samt pensionsavgången personal icke äger någon rätt till begravningshjälp, ett förhållande, som enligt de sakkunnigas mening knappast kan anses tillfredsställande. Enligt förevarande reglementsförslag kommer såväl personalen på aktiv stat som ali annan personal, som avlönas enligt samma grunder, att erhålla begravningshjälp enligt de bestämmelser, som gälla för den aktiva personalen i fredstid. De sakkunniga ha övervägt, huruvida särskilda bestämmelser i förevarande avseende kunna vara påkallade för det fall, att kostnadskrävande åtgärder för begravning vidtagas av militär myndighet ävensom då hinder möter för begravnings verkställande genom dödsboets försorg. Anledning har emellertid icke befunnits föreligga att föreslå sådana föreskrifter. I förstnämnda fall ha de sakkunniga ansett

85 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

sig kunna förutsätta, att uppdrag föreligger från dödsboets sida och att myndigheten sålunda är berättigad till gottgörelse för havda utgifter. I sistnämnda fall åter har det synts skäligt, att dödsboet under förevarande omständigheter erhåller begravningshjälpen oavkortad, trots att kostnader för begravningen icke uppkommit för densamma. Erinras må, att begravningshjälp i såväl militära som civila avlöningsreglementena hänförts till sådana avlöningsförmåner, i fråga örn vilka anställningshavare icke är pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser, samt att civila avlöningsreglementets giltighet icke begränsats till fredstid.

Enligt krigsavlöningssakkunnigas förslag skulle således begravningshjälp generellt tillkomma dödsboet efter löntagare, å vilken krigsavlöningsreglementet varit tillämpligt. Vägande skäl lia synts utredningsmännen tala för en dylik utvidgning av rätten till begravningshjälp. Vidare skulle begravningshjälp enligt sakkunnigförslaget utgå, även där begravningen skett annorledes än genom dödsboets försorg. Jämväl i denna del lia utredningsmännen ansett förslaget vara välgrundat. Förutom vad de sakkunniga erinrat därom, att begravningshjälp i militära och civila avlöningsreglementena hänförts till de avlöningsförmåner, i fråga om vilka anställningshavare icke är pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser, lia utredningsmännen framhållit, att enligt krigsfamiljebidragsförordningen begravningsbidrag åtnjutes för avliden familjemedlem, för vilken familjepenning uppburits, oberoende av örn begravning ägt rum genom dödsboets försorg eller icke.

Utredningsmännen ha vidare anfört:

För personal, vars efterlevande enligt för fred gällande bestämmelser äro berättigade till begravningshjälp och ersättning för transportkostnader, böra förmånerna i fråga utgå med tillämpning av dessa bestämmelser. Personal, vars efterlevande icke enligt för fred gällande bestämmelser äro berättigade till sådan förmån, torde i förevarande avseende böra likställas med motsvarande personal på aktiv stat. För civil befattningshavare i statens tjänst komma begravningshjälp och ersättning för transportkostnader givetvis att utgå enligt de för den civila befattningen gällande bestämmelserna. För att begravningshjälp icke i något fall skall utgå från mera än ett håll bör emellertid, i anslutning till vad 1942 års krigsavlöningssakkunniga föreslagit i förevarande avseende, föreskrivas, att begravningshjälp och ersättning för transportkostnad icke må utgå, i den mån förmånerna i fråga utgå på grund av civil statsanställning, som den avlidne innehaft.

I anslutning härtill ha utredningsmännen föreslagit, att begravningshjälp och ersättning för kostnader för transport av avlidens stoft till hemorten må utgå enligt därom för fred gällande bestämmelser, att personal, vars efterlevande icke enligt för fred gällande föreskrifter äro berättigade till begravningshjälp och ersättning för transportkostnader, i förevarande avseende likställes med motsvarande personal på aktiv stat samt att ifrågavarande bestämmelser icke skola äga tillämpning i den mån begravningshjälp och ersättning för transportkostnad utgå på grund av civil statsanställning, som den avlidne innehaft.

Chefen för försvarsstaben har erinrat örn att enligt för fred gällande bestämmelser staten endast ersatte kostnaderna för transport av avliden fast anställds

Departements-

chefen.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

stoft till förläggningsorten eller annan ort, dit transporten ej föranledde högre kostnad. Försvarsstabschefen, som ansett detta icke vara skäligt, har föreslagit, att staten måtte gälda kostnaden för transport av stoftet till gravsättningsplatsen oavsett var denna vore belägen.

Försvarsväsendets lönenämnd har ifrågasatt, örn den av utredningsmännen föreslagna regeln örn begravningshjälp m. m. till ali personal, å vilken krigsavlöningsreglementet är tillämpligt, undantagslöst borde gälla vid krig. Lönenämnden har i anslutning härtill föreslagit, att i paragrafens första stycke måtte inrymmas möjlighet för Kungl. Maj:t att förordna örn undantag från det däri intagna stadgandet. I fråga örn undantag från bestämmelserna örn begravningshjälp och ersättning för transportkostnader för den, som på grund av civil statsanställning är berättigad till begravningshjälp m. m., framhåller lönenämnden, att ersättning för kostnader för transport av avlidens stoft icke torde kunna utgå på grund av civil statsanställning, i det fall att vederbörande avlidit under militärtjänstgöring. Enligt gällande bestämmelser må nämligen ersättning för transportkostnad endast utgå, därest civil befattningshavare avlider under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten. Med tjänstgöring torde därvid endast kunna förstås tjänstgöring i vederbörandes egenskap av civil befattningshavare. Lönenämnden har med hänsyn härtill föreslagit, att sistnämnda stadgande begränsas att avse allenast begravningshjälp.

Yad utredningsmännen föreslagit därom, att begravningshjälp och ersättning för transport av avlidens stoft generellt böra tillkomma dödsboet efter all personal, å vilken krigsavlöningsreglementet varit tillämpligt, anser jag i princip riktigt. Likaså bör begravningshjälp principiellt utgå, även örn begravningen skett annorledes än genom dödsboets försorg. Såsom försvarsväsendets lönenämnd framhållit, kan det emellertid ifrågasättas, örn detta undantagslöst bör gälla i krig. Jag biträder därför lönenämndens förslag örn att Kungl. Maj:t erhåller möjlighet att förordna örn inskränkning i rätten till här avsedda förmåner. Även i övrigt tillstyrker jag lönenämndens ändringsförslag. Chefens för försvarsstaben förslag att utsträcka rätten till ersättning för kostnader för transport av avliden fast anställds stoft till gravsättningsplatsen, oavsett var denna är belägen, anser jag mig icke kunna biträda.

Tillämpningsföreskrifter.

30 §.

Enligt 16 § gällande krigsavlöningsreglemente skola de närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning av reglementet, meddelas av Kungl. Majit.

Motsvarande föreskrift har intagits under förevarande paragraf.

Reglementets ikraftträdande.

Det föreliggande reglementsförslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 1945. Samtliga i reglementsförslaget intagna bestämmelser böra gälla från och med dagen för ikraftträdandet, från vilken tidpunkt krigsavlöningsreglementet den

87 Kungl. Maj:ls proposition nr 65.

15 juni 1939 (nr 278) bör upphöra att gälla. I fråga om löneklassplacering efter reglementets ikraftträdande bör så anses, som örn reglementets bestämmelser ägt tillämpning även före den 1 juli 1945.

Såsom av förslaget till tjänsteförteckning framgår, skall såsom villkor för att meniga värnpliktiga, födda 1920 eller senare, må hänföras till 2:a krigslöneklassen gälla, att värnpliktiga i allmänhet fullgjort 390 och vapenfria värnpliktiga 520 dagars värnpliktstjänstgöring. Motsvarande tjänstgöringstid för erhållande av terminslön enligt 2:a krigslöneklassen, högre tariffen, utgör enligt gällande krigsavlöningsbestämmelser för värnpliktiga i allmänhet 360 och för vapenfria värnpliktiga 480 dagar. Vid reglementets ikraftträdande skulle sålunda den, som då fullgjort 360 respektive 480 dagars tjänstgöring och kommit i åtnjutande av terminslön enligt 2:a krigslöneklassen, högre tariffen, men ännu icke fullgjort 390 respektive 520 dagars tjänstgöring, komma att vidkännas löneminskning. Till förhindrande härav föreslår jag i likhet med utredningsmännen, att menig värnpliktig, som vid reglementets ikraftträdande uppbär eller uppburit terminslön enligt 2:a krigslöneklassen, högre tariffen, skall hänföras till 2:a krigslöneklassen. Denna övergångsbestämmelse bör dock gälla endast under nu rådande förstärkt försvarsberedskap samt vid krigstillstånd, som i anslutning härtill må komma att inträda.

Chefen för marinen har framhållit, att fast anställd 3. klass sjöman, som enligt gällande bestämmelser hänförts till 2:a krigslöneklassen, för närvarande äger under sjötjänstgöring med rörlig förläggning åtnjuta terminslön med 1 krona 50 öre för dag. De föreslagna bestämmelserna innebära sålunda för denna personal en viss löneminskning under ifrågavarande tjänstgöring. Till förhindrande härav, såvitt rör den nuvarande personalen, föreslår nämnde chef, att de 3. klass sjömän, som före reglementets ikraftträdande uppflyttats till 2:a krigslöneklassen, fortfarande skola hänföras till denna krigslöneklass. Jag finner mig böra biträda vad chefen för marinen sålunda föreslagit, i vad avser nu rådande beredskapstillstånd samt krigstillstånd, som i anslutning härtill må komma att inträda.

De i 2 § 7 mom. kungörelsen 1940: 985, sådant nämnda författningsrum lyder enligt kungörelsen 1944: 448, intagna övergångsbestämmelserna beträffande förutvarande landstormsofficerare och förutvarande medlemmar av frivilliga automobilkåren böra — utsträckta att avse jämväl personal vid sjövärnskåren och svenska röda korset — gälla även för tid efter ikraftträdandet av det nya reglementet. Det torde böra få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser härom ävensom de övergående bestämmelser i övrigt, som kunna visa sig erforderliga.

Tjänsteförteckningen.

I gällande tjänsteförteckning till krigsavlöningsreglementet äro upptagna — förutom samtliga militära tjänstegrader — även icke militära befattningar. Dessa befattningar lia i ett stort antal fall upptagits i alternativa krigslöneklasser och försetts med asterisk. Under anmärkning till tjänsteförteckningen har angivits, dels att asterisk framför en befattning innebär, att denna, örn

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

befattningshavarens tjänsteställning därtill föranleder, skall hänföras till annan krigslöneklass, dels ock att i tjänsteförteckningen ej särskilt nämnd befattning skall hänföras till den krigslöneklass, som motsvarar hans tjänsteställning.

Från vissa myndigheters sida har framhållits, att befattningarna såsom eldare av 1. klassen och maskinist borde utgå ur tjänsteförteckningen samt att — utöver nuvarande i alternativa krigslöneklasser upptagna befattningar — ytterligare ett antal angivna befattningar borde upptagas i mer än en krigslöneklass och förses med asterisk. Jämlikt förordnande- och konstitueringsföreskrifterna tillkomma dessutom ett icke ringa antal befattningar, som, därest tjänsteförteckningen skall vara uttömmande, böra intagas i densamma under alternativa krigslöneklasser och förses med asterisk.

Införandet av en och samma befattning i flera krigslöneklasser är emellertid, framhålla utredningsmännen, ägnat att göra tjänsteförteckningen mindre överskådlig. Systematiskt sett vore det å andra sidan icke lämpligt att, såsom för närvarande är fallet, vissa befattningar för icke militär personal redovisades i tjänsteförteckningen under det att för andra, ej särskilt nämnda befattningar endast föreskreves, att vederbörande skulle hänföras till den krigslöneklass, som motsvarar hans tjänsteställning. Enklast och mest praktiskt har synts utredningsmännen vara., att i tjänsteförteckningen endast upptagas samtliga militära tjänstegrader — inom 15:e och 16:e krigslöneklassema tillika befattningen — och att i anmärkning till tjänsteförteckningen föreskrives, att den, som innehar tjänsteställning motsvarande viss militär tjänstegrad, hänföres till samma krigslöneklass som innehavaren av tjänstegraden. En på dylikt sätt förenklad tjänsteförteckning har icke ansetts behöva uppdelas på skilda kolumner för armén, marinen och flygvapnet.

Enligt gällande krigsavlöningsbestämmelser hänföres menig till l:a krigslöneklassen, intill dess vederbörande fullgjort sammanlagt 100 dagars tjänstgöring, och därefter till 2:a krigslöneklassen. Enär beloppen i l:a och 2:a krigslöneklassema, lägre tariffen, sammanfalla, innebär uppflyttningen till 2:a krigslöneklassen för värnpliktig icke någon ändring i fråga örn terminslön för tid, varunder han uppbär sådan lön enligt nämnda tariff. För erhållande av terminslön enligt den högre tariffen skall värnpliktig tillhörande yngre åldersklass1 än åldersklass 1939 ha fullgjort sammanlagt 360 dagars tjänstgöring. Jämlikt 17 § av föreliggande reglementsförslag skall den högre terminslönetariffen regelmässigt tillämpas å värnpliktiga. Enligt denna regel skulle således, därest nuvarande bestämmelse i fråga örn tidpunkten för menigs hänförande till 2:a krigslöneklassen bibehölles, terminslönen komme att utgå med 1 krona 50 öre för dag redan efter 100 dagars tjänstgöring. Utredningsmännen framhålla, att anledning saknas att i förevarande avseende frångå den nuvarande principen, enligt vilken menig värnpliktig för erhållande av terminslön med 1 krona 50 öre för dag skall ha fullgjort tjänstgöring motsvarande minst den för armén och kustartilleriet enligt vämpliktslagen föreskrivna första tjänstgöringen. Tidpunkten för menig värnpliktigs hänförande

1 Begreppet åldersklass har numera ersatt begreppen årsklass (årsgrupp).

89 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

till 2:a krigslöneklassen bör således enligt utredningsmännens mening framflyttas.

I förevarande sammanhang lia utredningsmännen erinrat om följande av 1942 års lcrigsavlöningssaklcunniga gjorda uttalande beträffande terminslön —- av de sakkunniga benämnd fältlön:

Enligt kungörelsen 1942:527 med provisoriska bestämmelser angående avlöning åt värnpliktiga m. m. skall menig för att kunna erhålla penningbidrag med 1 krona 50 öre för dag ha fullgjort tjänstgöring under sammanlagt 390 dagar, motsvarande värnpliktiga i allmänhet jämlikt 27 §

1 mom. A värnpliktslagen åliggande första tjänstgöring och första repetitionsövning. Samma regel bör enligt de sakkunnigas mening principiellt gälla i fråga örn fältlön till värnpliktig, vilken är underkastad bestämmelserna i nämnda författningsrum. Annan värnpliktig bör för att erhålla förhöjning i fählön ha fullgjort tjänstgöring under ett i förhållande till honom åliggande fredstjänstgöring jämförligt antal dagar. De sakkunniga, som just i förevarande hänseende ansett det synnerligen angeläget med en ^tillämplig regel, ha, med utgångspunkt från att 27 § värnpliktslagen underkastade värnpliktiga såsom regel äro födda år 1920 eller senare samt att äldre värnpliktiga utom i undantagsfall numera ha fullgjort dem i fredstid åliggande första tjänsgöring och därutöver åtminstone 30 dagar, funnit sig böra föreslå, att menig, född år 1920 eller senare, som icke fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt 390 dagar, skall åtnjuta fählön med 1 krona örn dagen och annan värnpliktig med 1 krona 50 öre för dag.

Krigsavlöningssakkunnigas förslag på förevarande punkt föranledde icke någon erinran från de över förslaget till krigsavlöningsreglemente hörda myndigheterna.

Utredningsmännen lia framhållit, att vad krigsavlöningssakkunniga uttalat rörande önskvärdheten av en lättillämplig regel för bestämmande av fählön i lika hög grad gällde i fråga om personalens hänförande till viss krigslöneklass, samt ha vidare anfört i huvudsak följande.

Den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen örn en höjning av fältlönen för menig från 1 krona till 1 krona 50 öre för dag efter en tjänstgöringstid av 390 dagar avviker såtillvida från krigsavlöningsbestämmelserna, att motsvarande förhöjning av terminslönen inträder efter en tjänstgöringstid av — för yngre åldersklasser — 360 dagar, varav 42 dagar skola avse beredskapst jänstgöring. Då emellertid en tjänstgöring örn 390 dagar motsvarar den tjänstgöringstid, som kräves för att menig skall komma i åtnjutande av föihöjt penningbidrag jämlikt kungörelsen 1942: 527, 2 §, synes det vara lämpligt att uppställa fordran på samma tjänstgöringstid för att menig värnpliktig skall kunna hänföras till högre krigslöneklass. Till förhindrande av att den, som redan tillträtt terminslön enligt 2:a krigslöneklassen, högre tariffen, genom de föreslagna bestämmelserna får vidkännas löneminskning, tarvas emellertid en särskild övergångsbestämmelse. Av praktiska skäl torde vidare, i överensstämmelse med krigsavlöningssakkunnigas förslag, böra räknas med att de värnpliktiga, vilka äro underkastade bestämmelserna i 27 § 1 och 2 morn. 1941 års värnpliktslag i fråga om tjänstgöringsskyldighet, regelmässigt äro födda år 1920 eller senare. I fråga om värnpliktiga födda före år 1920, ha dessa utan fordran på viss fullgjord tjänstgöring i föreliggande förslag hänförts till 2:a krigslöneklassen. Sistnämnda värnpliktiga torde nämligen i allmänhet numera ha fullgjort tjänstgöring under så lång tid, att de enligt gäl-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

lande krigsavlöningsbestämmelser hänförts till 2:a krigslöneklassen och åtnjuta terminslön enligt den högre tariffen. Även om så icke alltid är fallet, såsom exempelvis med efterbesiktigade värnpliktiga, synes med hänsyn till den opåräknade tjänstgöring dessa värnpliktiga skola fullgöra och den levnadsålder de i allmänhet uppnått skäligt, att samtliga värnpliktiga födda före år 1920 hänföras till 2:a krigslöneklassen. I fråga örn efterbesiktigade värnpliktiga må även framhållas, att de enligt kungörelsen 1942: 867 likställts med värnpliktiga av årsklass 1938 eller äldre årsklass och sålunda efter 42 dagars tjänstgöring äga uppbära terminslön enligt 2:a krigslöneklassen, högre tariffen. För en enligt ovan föreslagen generell regel talar särskilt den enkelhet i tilllämpningen, som detta medför. Fordran på viss för olika åldersklasser fullgjord tjänstgöring för att hänföras till 2:a krigslöneklassen skulle nämligen göra bestämmelserna mera invecklade och svårare att tillämpa.

Enligt Kungl. Maj:ts brev elen 17 december 1943 skall med freds- och krigstjänstgöring, som vid tillämpning av 2 § 2 mom. andra stycket särskilda tilllämpningsbestämmelserna till krigsavlöningsreglementet må tagas i betraktande för bestämmandet av tidpunkten för erhållande av terminslön enligt den högre tariffen, förstås icke blott värnpliktstjänstgöring utan även militär tjänstgöring, som fullgjorts på grund av annan fast anställnng vid krigsmakten än såsom volontär över stat. Motsvarande föreskrift har intagits under anmärkning till tjänsteförteckningen i och för bestämmande av krigslöneklass för menig värnpliktig.

I fråga örn vapenfria värnpliktiga gäller enligt kungörelsen 1943: 124 med ändring av särskilda tillämpningsbestämmelserna till krigsavlöningsreglementet, att sådan värnpliktig tillhörande årsklass 1939 (årsgrupp 1940) eller yngre årsklass (årsgrupp) för erhållande av terminslön enligt den högre tariffen skall utöver eljest föreskriven tid hava fullgjort tjänstgöring under 120 dagar. Enligt kungörelsen 1943: 123 med ändring av kungörelsen 1942: 527 med provisoriska bestämmelser angående avlöning åt värnpliktiga m. m. skall förhöjning av penningbidraget utöver 1 krona om dagen för vapenfri värnpliktig icke ske, förrän han fullgjort tjänstgöring under sammanlagt 520 dagar eller således 130 dagar mera än övriga värnpliktiga.

För bestämmande av krigslöneklass för vapenfri värnpliktig synes man kunna utgå från att värnpliktiga tillhörande yngre åldersklass än åldersklass 1939 äro födda år 1920 eller senare. Likaså torde man av praktiska skäl kunna räkna med att samtliga äldre vapenfria värnpliktiga numera fullgjort föreskriven tjänstgöring för erhållande av terminslön enligt 2:a krigslöneklassen, högre tariffen, även örn detta i enstaka fall skulle leda till att den vapenfrie hänföres till 2:a krigslöneklassen något tidigare än enligt nuvarande bestämmelser. I anslutning till gällande bestämmelser har fördenskull under anmärkning till tjänsteförteckningen intagits en föreskrift, att vapenfri värnpliktig, född år 1920 eller senare, icke må hänföras till högre krigslöneklass än l:a krigslöneklassen, förrän han fullgjort tjänstgöring under sammanlagt 520 dagar. Antalet tjänstgöringsdagar har således, liksom för övriga värnpliktiga, ansetts böra fastställas i överensstämmelse med föreskrifterna för erhållande av förhöjt penningbidrag. Till undvikande av löneminskning för den, som redan tillträtt terminslön enligt den högre tariffen, erfordras även för ifrågavarande värnpliktiga en särskild övergångsbestämmelse.

Enligt 5 § 2 mom. sista stycket krigsavlöningsreglementet likställas frivilliga med värnpliktiga, där ej Kungl. Maj:t för visst fall eller för viss personal annorlunda förordnar. Motsvarande bestämmelse har intagits i 4 § 1 mom. sista stycket av föreliggande reglementsförslag beträffande krigsfrivillig personal. I fråga örn krigslöneklass skall enligt den till reglementsför-

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 91

slaget fogade tjänsteförteckningen gälla, att menig värnpliktig, född år 1920 eller senare, hänföres till l:a krigslöneklassen intill dess vederbörande fullgjort 390 dagars värnpliktstjänstgöring och därefter till 2:a krigslöneklassen, samt att menig värnpliktig, född före år 1920, hänföres till 2:a krigslöneklassen. Då krigsfrivilliga till huvudsaklig del utgöras av sådan personal, som icke fullgjort värnpliktstjänstgöring, följer av de anförda bestämmelserna, att, därest ej annorlunda stadgas, menig krigsfrivillig, född år 1920 eller senare, kommer att hänföras till l:a och menig krigsfrivillig, född före år 1920, till 2:a krigslöneklassen. I betraktande av att det övervägande antalet krigsfrivilliga överhuvud taget icke varit skyldiga att fullgöra värnpliktstjänstgöring, kan en åtskillnad i förevarande avseende på sätt föreslagits för värnpliktiga icke anses sakligt befogad för krigsfrivillig personal, varför särskilda bestämmelser för sistnämnda personal synas erforderliga. Med hänsyn till att skilda bestämmelser i fråga örn krigslöneklass kunna visa sig erforderliga för olika grupper av krigsfrivilliga, _ torde bestämmelserna härom lämpligen böra intagas i tillämpningsföreskrifterna till krigsavlöningsreglementet.

Enär den lägre terminslönetariffen är avsedd att_ regelmässigt tillämpas för fast anställd personal och terminslönebeloppen i lia och 2:a krigslöneklasserna av denna tariff sammanfalla, föreligger icke något behov av att medgiva menig volontär uppflyttning till 2:a krigslöneklassen.

I anslutning till storleken av i propositionen 1944: 149 föreslaget — genom kungörelsen 1944:498 numera fastställt — penningbidrag för värnpliktig överfurir ha utredningsmännen vidare föreslagit, att överfurir och högbåtsman, vilka enligt gällande tjänsteförteckning tillhöra 5:e krigslöneklassen, skola hänföras till 6:e krigslöneklassen.

Svenska underofficersförbundet har föreslagit, att sergeant, musiksergeant och underofficer av 2. graden måtte hänföras till krigslöneklass 8, och såsom skäl härför anfört i huvudsak följande.

Vid deltagande i övningsmarsch och annan till vanliga vapenövningar eller skolor hänförlig tjänstgöring med trupp utom förläggningsorten äga de nämnda underofficerarna uppbära tjänstgöringstraktamente med 2 kronor per dag, d. v. s. 20 kronor per tidsperiod motsvarande en lönetermin. Deltaga de däremot i armé- och fördelningsfälttjänstövningar, luftförsvarsövningar samt krigsövningar erhålles kronor 3: 50 per dygn, motsvarande 35 kronor per lönetermin. Fri förläggning och fri förplägnad utgå såväl då krigs- som fredsavlöningsbestämmelserna tillämpas.

Därest någon av fredslönebestämmelserna borde vinna tillämpning som grund för terminslönebeloppets fastställande kan näppeligen annan sådan komma i fråga än den senast nämnda och terminslönebeloppet sålunda bestämmas till 35 kronor. Skall emellertid en långt driven besparing göras på detta eljest riittmätiga belopp, borde den väl icke drivas längre, än att vederbörande får behålla åtminstone hela den lägsta fredsersättningen, d. v. s. 20 kronor. Det kan enligt förbundets uppfattning icke föreligga någon rättvisa i att denna personalgrupp såsom här föreslagits skall berövas lU av motsvarande fredsersättnings minimibelopp. Desto mera anmärkningsvärt är detta som beställningshavare i vissa högre krigslöneklasser erhålla terminslönebelopp, som överstiga motsvarande fredsersättning.

Utredningsmännens förslag, att i tjänsteförteckningen skulle redovisas allenast militär personal och att i anmärkning till tjänsteförteckningen skulle

Departement schefcn.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

föreskrivas, att deri sorn innehar tjänsteställning motsvarande viss militär tjänstegrad skulle hänföras till samma krigslöneklass som innehavaren av den militära tjänstegraden, finner jag ändamålsenligt. I syfte att i krigsavlöningsreglementet erhålla samma terminologi sorn i ett blivande nytt tjänstereglemente för försvarsväsendet har dock ordet tjänsteställning utbytts mot ordet tjänsteklass.

^ ad utredningsmännen föreslagit i fråga örn menigs hänförande till viss krigslöneklass anser jag mig böra tillstyrka. I tydlighetens intresse har jag emellertid ansett mig böra under anmärkning till tjänsteförteckningen även intaga föreskrift därom, att med värnpliktstjänstgöring skall likställas av värnpliktig såsom medlem av frivillig försvarsorganisation fullgjord tjänstgöring vid försvarsväsendet. I anledning av därom av chefen för marinen framställt förslag förordar jag, att i 3:e krigslöneklassen upptages »2. klass kustartillerist». Till utredningsmännens förslag att hänföra överfurir och högbåtsman till 6:e krigslöneklassen giver jag min anslutning.

Enligt kungörelsen 1942:527 erhåller värnpliktig flaggkorpral penningbidrag med samma belopp som sergeant eller med 3 kronor för dag. I konsekvens härmed anser jag mig böra föreslå, att flaggkorpral, vilken enligt gällande bestämmelser tillhör 6:e krigslöneklassen, hänföres till 7:e krigslöneklassen. Till sistnämnda krigslöneklass böra även hänföras kvarvarande underofficerare av 3. graden.

Vad svenska underofficersförbundet anfört i fråga örn sergeants, musiksergeants och underofficers av 2. graden hänförande till 8:e krigslöneklassen kan synas icke helt sakna fog med hänsyn till de förmåner, som under viss tjänstgöring utgå enligt för fred gällande bestämmelser. Emellertid är att märka, att terminslönetabellen konstruerats efter andra grunder än den i fredsavlöningsbestämmelserna intagna traktamentstabellen. Medan tjänstgöringstraktamente i regel utgår med ett och samma belopp till beställningshavare i flera angränsande lönegrader, är terminslönen såsom regel differentierad med hänsyn till vederbörandes tjänsteställning. De skäl, som förbundet ansett tala för att sergeant, musiksergeant och underofficer av 2. gra den skulle hänföras till 8:e krigslöneklassen, kunna även åberopas såsom stöd för att till samma krigslöneklass hänföra samtliga beställningshavare med lön enligt löneplan Mb i manskapsavlöningsreglementet. Vid kommendering utom fredsförläggningsorten av minst 20 dygns varaktighet äger beställningshavare med lön enligt löneplan Ma i manskapsavlöningsreglementet, som har eget hushåll samt antingen är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, enligt för fred gällande bestämmelser åtnjuta kommenderingstillägg med 1 krona 60 öre för dag. Ett bifall till förbundets förslag skulle, med hänsyn till utgående fredsförmåner, kunna tänkas medföra krav från fast anställt manskap av nyssnämnda kategori att — oberoende av tjänstegrad — under längre tids tjänstgöring utom fredsförläggningsorten få åtnjuta terminslön efter lägst 7:e krigslöneklassen. Jag anser mig med hänsyn till det anförda icke böra tillstyrka svenska underofficersförbundets förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

93 I propositionen 1939: 246 nied förslag till krigsavlöningsreglemente m. m. förordade jag, att bemyndigande skulle lämnas Kungl. Majit att, sedan riksdagen godkänt tjänsteförteckningen, däri vidtaga de jämkningar, som kunde föranledas av ändrade organisatoriska förhållanden. Häremot hade riksdagen icke något att erinra. Motsvarande bemyndigande, utvidgat till att avse även beställningarnas benämningar, synes böra inhämtas med avseende å nu föreliggande förslag till tjänsteförteckning.

Ekonomiska konsekvenser av förslagets genomförande.

Med hänsyn till de olika faktorer, vilka inverka på avlöningskostnaderna för personal, å vilken krigsavlöningsreglementet är tillämpligt, är det icke möjligt att siffermässigt uppskatta de kostnader, som kunna föranledas av ett genomförande av de föreslagna ändringarna i gällande bestämmelser. Jag nödgas därför inskränka mig till att angiva, vilka av de föreslagna bestämmelserna, som kunna verka i kostnadsökande, respektive i kostnadsbesparande riktning. På de punkter, där förslaget innefattar bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta i fråga örn vissa förmåner, har vederbörlig hänsyn tagits till de såsom motivering härutinnan anförda synpunkterna.

Till bestämmelser, som kunna verka i kostnadsökande riktning, äro att hänföra följande föreskrifter i förslaget till krigsavlöningsreglemente:

1 § 2 mom. andra punkten, enligt vilken föreskrift reservpension eller däremot svarande engångsbelopp må utgå samtidigt som krigslön;

4 § 1 mom. första stycket sista punkten, angående krigslön efter krigstjänstgöringens slut, i vad avser utsträckande av rätten för avliden löntagares dödsbo att under krig uppbära månadslön för tid efter dödsfallet;

14 § första stycket, enligt vilken föreskrift personal på reservstat skall vidkännas pensionsavdrag med belopp, som fastställts för den beställning vederbörande innehar på reservstat;

17 §, enligt vilken föreskrift terminslön för f ^tjänstgörande värnpliktiga skall utgå enligt den högre tariffen;

21 § 2 morn., att månadslön för saknad må utgå till och med den dag, då två månader förflutit från det han anmälts såsom saknad;

22 §, att flygtraktamente till i flygning deltagande personal under beredskapsförhållanden må utgå enligt för fred gällande bestämmelser;

24 §, att vid resa för inryckning till och utryckning från krigstjänstgöring ersättning i vissa fall må utgå för färd understigande 20 kilometer även med annat transportmedel än järnväg, fartyg eller omnibus;

24 § 2 mom. andra stycket, att hemförlovad, som har för avsikt att efter utryckningen förlägga sin verksamhet till annan ort än före tjänstgöringens början eller som vid utryckningen saknar bostad, må erhålla ersättning för färd från tjänstgöringsorten till den nya verksamhetsorten eller till ort, varest han eljest avser att mera stadigvarande vistas;

27 §, angående fastställande av krigsutrustningsbidrågets storlek;

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

29 §, att begravningshjälp regelmässigt skall tillkomma all personal, å vilken krigsavlöningsreglementet äger tillämpning; samt

tjänsteförteckningen, i vad avser uppflyttning av flaggkorpraler och underofficerare av 3. graden från 6:e till 7:e krigslöneklassen.

Följande besämmelser i förslaget till krigsavlöningsreglemente äro att hänföra till föreskrifter, som kunna verka i kostnadsminskande riktning:

4 § 1 mom. järsta stycket sista punkten, angående krigslön efter krigstjänstgöringens slut, i vad avser borttagande av rätten för avliden löntagares dödsbo att under beredskapsförhållanden uppbära månadslön för tid efter dödsfallet;

17 §, att terminslönen för fast anställd personal utgår endast enligt den lägre terminslönetariffen samt att terminslönebeloppen i 14—16 krigslöneklasserna sänkas;

16 § 1 mom. a), att i terminslönebeloppet icke må inräknas sjötillägg, som omförmäles i 24 § 6 mom. sista stycket manskapsavlöningsreglementet;

18 § 1 mom. f), att, i den mån Kungl. Majit ej annorlunda förordnar, från den del av terminslönebeloppet, som motsvarar mässpenningar, skall avdragas ett belopp motsvarande värdet av tillhandahållen förplägnad — bestämmelsen avses dock icke skola tillämpas under nuvarande beredskapsförhållanden eller vid krig, som kan komma att inträda i anslutning till nuvarande beredskapsförhållanden;

21 § 2 morn., att månadslön för saknad må utgå endast därest den saknade har försörjningsplikt mot anhörig; samt

23 § 2 mom. andra stycket, att vid tjänstgöring utom krigsförläggningsorten av längre varaktighet än 15 dygn i en följd å en och samma ort ersättningsbeloppen från och med 16:e dygnet skola minskas till hälften av eljest utgående belopp.

Slutligen må framhållas, att föreskrifterna i tjänsteförteckningen örn menig värnpliktigs hänförande till viss krigslöneklass komma att verka såväl i kostnadsbesparande som i kostnadsökande riktning. Under det att kravet på fullgjord värnpliktstjänstgöring om 390 dagar för att menig värnpliktig, född år 1920 eller senare, skall uppflyttas till 2:a krigslöneklassen — enligt nuvarande bestämmelser utgår terminslön med 1 krona 50 öre efter fullgjorda 360 dagars tjänstgöring — verkar i kostnadsminskande riktning, kan föreskriften därom, att samtliga värnpliktiga födda före år 1920 skola hänföras till 2:a krigslöneklassen, komma att medföra någon kostnadsökning.

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till avlöningsreglemente för personal vid krigsmakten under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente) med tillhörande tjänsteförteckning, angivande de särskilda krigslöne-

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 95

klasser, till vilka personal vid krigsmakten enligt krigsavlöningsreglementet hänföres;

dels bemyndiga Kungl. Majit att i nämnda tjänsteförteckning framdeles vidtaga de jämkningar, som kunna föranledas av i det föregående omförmälda ändrade förhållanden;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att utfärda i det föregående omförmälda övergående bestämmelser.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erland Kock.

96 Kungl. Maj-.ts proposition nr 65.

Bilaga 1.

Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente den 15 juni 1939 för personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring (krigsavlöningsregiemente).

(SF nr 278/1939; andr. nr 819/1939, 641/1940, 688/1940, 285/1941, 587/1942 och 446/1944.)

1 §•

Reglementets tillämpning.

1. Detta reglemente skall, i enlighet med vad nedan stadgas och i den mån Kungl. Majit ej annorlunda förordnar, tillämpas under krigstjänstgöring.

Krigstjänstgöring anses enligt detta reglemente fullgöras av den, som tillhör mobiliserad del av försvarsväsendet. Krigs tjänstgöringen tager sin början första mobiliseringsdagen eller, örn inryckning sker senare, inryckningsdagen, samt pågår till och med tionde dagen efter den, då demobiliseringen börjat, dock att däri icke i något fall inräknas hemförlovningstid.

2. Sker annorledes än genom mobilisering inkallelse av personal för ändamål, som omförmäles i § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2 värnpliktslagen, äger Kungl. Majit föreskriva, örn och i vad mån stadgandena i detta reglemente skola gälla i fråga örn tjänstgöring vid icke mobiliserad del av krigsmakten, som bero res av inkallelsen; och skall därvid å sådan tjänstgöring tillämpas vad i reglementet stadgas örn krigstjänstgöring.

3. I den mån detta reglemente vinner tillämpning, skola i fredstid gällande avlönings- och pensionsbestämmelser för militär och civilmilitär personal tilllämpas allenast i den utsträckning reglementet stadgar.

2§-

Under reglementet hänförlig personal.

1. Detta reglemente gäller med i 3 § angivna undantag för följande personal:

militär och civilmilitär personal på aktiv stat, över stat, på civilanställningsstat, övergångsstat, avgångsstat, disponibilitetsstat och reservstat samt i reserven;

officerare i väg- och vattenbyggnadskåren;

värnpliktiga, varmed i detta reglemente avses endast värnpliktiga, som icke äro fast anställda vid krigsmakten; samt

annan personal, som, utan att på grund av värnpliktslagens föreskrifter eller eljest vara krigstjänstskyldig, antagits såsom frivillig eller anställts i särskild befattning.

2. Envar, för vilken detta reglemente gäller, hänföres till viss mot hans tjänsteställning svarande krigslöneklass enligt en till reglementet hörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 97

tjänsteförteckning; Kungl. Majit dock obetaget att hänföra aspiranter och kadetter till annan krigslöneklass.

3 §•

Särskilda bestämmelser för viss personal.

1. För civil anställninghavare i statens tjänst, vilken vid mobiliserad del av försvarsväsendet placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem, som åligga honom i fredstid, skola tillämpas i fred gällande avlöningsbestämmelser jämte de ytterligare föreskrifter, som kunna varda meddelade.

2. Beordras värnpliktig att fullgöra honom åliggande krigstjänstgöring vid någon statens anstalt eller vid industri eller annat företag, som drives för statens räkning, skall beträffande honom tillkommande förmåner tillämpas 13 § i detta reglemente samt i övrigt, där ej Kungl. Majit eller, enligt Kungl. Majits bestämmande, särskild myndighet annorlunda förordnar, vad som gäller i fråga örn avlöning för den vid anstalten eller företaget i övrigt anställda personalen i motsvarande befattning.

3. Angående avlöning i andra fall än ovan sägs till personal, som vid mobilisering eller i krig tages i anspråk för annat försvarsändamål än militär tjänstgöring, gäller vad därom särskilt stadgas.

4 §.

Avlöningsförmåner m. m.

1. Den personal, å vilken detta reglemente är tillämpligt, äger med i 9 § stadgade undantag under krigs tjänstgöringen uppbära krigslön. Krigslönen utgår i form av månadslön och terminslön; dock att för värnpliktiga tillhörande 1—3 krigslöneklasserna krigslönen utgår allenast i form av terminslön. Till familjeförsörjare utgår därjämte i vissa fall familjebidrag enligt vad därom särskilt stadgas. Kungl. Majit bestämmer, i vad mån krigslön skall utgå för viss tid efter tjänstgöringens slut.

I den mån i reglementet sådant medgives, utgå till personalen härjämte krigsutrustningsbidrag, stabsbidrag, gottgörelse för tjänsteresa m. m., ersättning för inställelse till och hemförlovning från krigstjänstgöring samt ersättning för resekostnad i samband med tjänstledighet och permission. I vissa fall utgår till avliden löntagares dödsbo begravningshjälp.

2. Enligt föreskrifter, som meddelas i särskild ordning, äger personalen vidare åtnjuta förplägnad, inkvartering, utrustning och sjukvård ävensom viss fribrevsrätt.

3. I fråga örn rätt till flyttningsersättning skola i fredstid gällande bestämmelser äga tillämpning, i den mån Kungl. Majit ej annorlunda förordnar. Ändå att enligt nyssnämnda bestämmelser beställningshavare, som förpliktas tillträda eller frånträda tjänstebostad, icke är berättigad till ersättning för flyttningskostnad, må han efter vederbörande förvaltningsmyndighets beprövande kunna erhålla skälig gottgörelse för kostnader, som förorsakas av sådan flyttning.

Bihang till riksdagens protokoll 1545. 1 sami. Nr 65.

77 <r. 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

5 §•

Månadslön.

1. Månadslön för den fast anställda personalen utgår, med iakttagande av vad nedan i denna paragraf föreskrives, med belopp motsvarande en tolftedel av årslönen enligt vederbörligt för personal på aktiv stat för fred gällande avlöningsreglemente.

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall, därest icke vad i 6 och 7 mom. stadgas till annat föranleder, iakttagas följande.

a) Personal på aktiv stat med undantag av sådan, som omförmäles under 1) här nedan, ävensom manskap över stat och på civilanställningsstat erhålla lön efter den lönegrad och löneklass, vederbörande enligt för fred gällande avlöningsbestämmelser tillhör.

b) Innehavare av för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar erhålla lön efter den löneklass, till vilken arvodesbefattningen är hänförd.

c) Personal på avgångsstat och disponibilitetsstat erhåller, i andra fall än under b) sägs, lön efter den lönegrad och löneklass, enligt vilka vederbörande vid tjänstgöring enligt för fred gällande bestämmelser uppbär lön.

d) Personal, som tvångsvis överförts till övergångsstat, ävensom från sådan stat pensionsavgången, reserven tillhörande personal erhålla, i andra fall än under b) sägs, lön efter lönegrad och löneklass motsvarande dem, enligt vilka vederbörande uppbär eller omedelbart före inträdet i reserven uppbar lön på övergångsstat. Den, som tillhör respektive tillhört lönegraden 01, 0 2, Uo 1 eller Uo 2 och som innehar respektive före inträdet i reserven innehade högre tjänstegrad än som svarar mot lönegraden i fråga, erhåller dock lön efter den löneklass inom högst lönegraden Oa 3 respektive UO 2, vartill han skolat hänföras, därest hans befordran till den högre tjänstegraden berättigat till lön efter den mot tjänstegraden svarande lönegraden.

e) Personal, som frivilligt överförts till övergångsstat, ävensom från sådan stat pensionsavgången, reserven tillhörande personal erhålla, i andra fall än under b) sägs, lön efter lönegrad och löneklass motsvarande dem, enligt vilka vederbörande uppbär eller omedelbart före inträdet i reserven uppbar lön på övergångsstat. Den, som tillhör respektive tillhört lönegraden O 1, O 2, Uo 1 eller Uo 2 och som innehar respektive före inträdet i reserven innehade högre tjänstegrad än som svarar mot lönegraden i fråga, erhåller lön efter den löneklass inom högst lönegraden Oa 3 respektive UO 2, vartill han skolat hänföras, därest hans befordran till den högre tjänstegraden berättigat till lön efter den mot tjänstegraden svarande lönegraden.

Lönen må dock utgå efter den högre löneklass vederbörande med tillämpning av de för motsvarande personal på aktiv stat gällande bestämmelserna örn löneklassuppflyttning skolat tillhöra, därvid emellertid iakttages, att endast tjänstgöring, fullgjord efter tidpunkt, som av Kungl. Majit bestämmes, må tagas i beräkning, att sådan tjänstgöring skall anses motsvara tjänstgöring under dubbelt så lång tid i beställning på aktiv stat, att uppfattning icke må äga rum, förrän vederbörande tre år beräknas hava tillhört den löneklass,

99 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

varifrån uppfattning skall ske, samt att vad örn hinder mot uppflyttning efter pensionsålders uppnående är stadgat ej skall äga tillämpning.

f) Officerare, underofficerare och civilmilitär personal på reservstat ävensom personal i reserven, som avgått från nämnda stat, erhålla, i andra fall än under b) och g) sägs, lön efter lönegrad och löneklass motsvarande dem, enligt vilka vederbörande uppbär eller omedelbart före inträdet i reserven uppbar lön på reservstat, varvid generalmajor anses tillhöra lönegrad och löneklass Ob 2. Den, som tillhör lönegraden Oa 2, OaRs 2, UO 1 eller UORs 1 respektive tillhört lönegraden O 2 eller Uo 2 och som innehar respektive före inträdet i reserven innehade högre tjänstegrad än som svarar mot lönegraden i fråga, erhåller lön efter den löneklass inom närmast högre lönegrad, vartill han skolat hänföras, därest hans befordran till den högre tjänstegraden berättigat till lön efter den mot tjänstegraden svarande lönegraden.

Lönen må dock utgå efter den högre löneklass vederbörande med tilllämpning av de för motsvarande personal på aktiv stat gällande bestämmelserna örn löneklassuppflyttning skolat tillhöra, därvid emellertid iakttages, att endast tjänstgöring, fullgjord efter tidpunkt, som av Kungl. Majit bestämmes, må tagas i beräkning, att sådan tjänstgöring, i den mån densamma fullgjorts på reservstat eller i reserv, skall anses motsvara tjänstgöring under dubbelt så lång tid i beställning på aktiv stat, att uppflyttning icke må äga rum, förrän vederbörande tre år beräknas hava tillhört den löneklass, varifrån uppflyttning skall ske, samt att vad örn hinder mot uppflyttning efter pensionsålders uppnående är stadgat ej skall äga tillämpning.

g) Reserven tillhörande personal, som före den 1 juli 1936 avgått från reservstat, erhåller, i andra fall än under b) sägs, lön efter lönegrad och löneklass enligt följande:

generalmajor efter lönegrad och löneklass Ob 2, överste efter lönegrad Oa 6, löneklass 15,

major (kommendörkapten av 2. graden) efter lönegrad Oa 4, löneklass 12, kompaniofficer, högsta löneklassen, efter lönegrad Oa 3, löneklass 10, kompaniofficer, mellersta löneklassen, efter lönegrad Oa 3, löneklass 8, kompaniofficer, lägsta löneklassen, efter lönegrad Oa 2, löneklass 5, dock att för den, som före avgången från reservstat befordrats till kapten (ryttmästare), lönen utgår efter lönegrad Oa 3, löneklass 7,

underofficer, högre löneklassen, efter lönegrad UO 2, löneklass 7, underofficer, lägre löneklassen, efter lönegrad UO 1, löneklass 4, dock att för den, som före avgången från reservstat befordrats till fanjunkare (motsvarande), lönen utgår efter lönegrad UO 2, löneklass 5, fältläkare efter lönegrad Ca 28, löneklass 30, samt regementsläkare efter lönegrad Ca 26, löneklass 28.

Lönen må dock utgå efter den högre löneklass vederbörande med tillämpning av de för motsvarande personal på aktiv stat gällande bestämmelserna örn löneklassuppflyttning skolat tillhöra, därvid emellertid iakttages, att endast tjänstgöring, fullgjord efter tidpunkt, som av Kungl. Majit bestämmes, må

100 Kungl. May.ts proposition nr 65.

tagas i beräkning, att sådan tjänstgöring skall anses motsvara tjänstgöring under dubbelt så lång tid i beställning på aktiv stat, att uppfattning icke må äga rum, förrän vederbörande tre år beräknas hava tillhört den löneklass, var ifrån uppflyttning skall ske, samt att vad örn hinder mot uppflyttning efter pensionsålders uppnående är stadgat ej skall äga tillämpning.

h) Furirer på reservstat vid Gotlands trupper erhålla lön efter lönegrad Ma 3, löneklass 9, samt furirer i reserven, som avgått från sådan stat, lön efter lönegrad Ma 3, löneklass 10. Lönen må dock utgå efter den högre löneklass vederbörande med tillämpning av de för motsvarande personal på aktiv stat gällande bestämmelserna örn löneklassuppflyttning skolat tillhöra, därvid emellertid iakttages, att endast tjänstgöring, fullgjord efter tidpunkt, som av Kungl. Majit bestämmes, må tagas i beräkning, att sådan tjänstgöring skall anses motsvara tjänstgöring under dubbelt så lång tid i beställning på aktiv stat samt att uppflyttning icke må äga rum, förrän vederbörande ett år eller, då fråga är uppflyttning till löneklasserna 11 och 12, tre år beräknas hava tillhört den löneklass, varifrån uppflyttning skall ske.

i) Personal, som erhållit avsked med tillstånd att lönlös kvarstå i regemente eller kår, i flottan, i kustartilleriet eller i flygvapnet, erhåller lön efter den lönegrad och löneklass vederbörande skolat tillhöra, därest han kvarstått i beställning på aktiv stat, dock att tid efter erhållet avsked må tagas i beräkning för löneklassuppflyttning endast i mån av därunder fullgjord tjänstgöring. För den, som innehar högre tjänstegrad än som svarar mot beställningen, utgår lönen efter den lönegrad och löneklass, vartill han skolat hänföras, därest hans befordran till den högre tjänstegraden berättigat till lön efter den mot tjänstegraden svarande lönegraden.

j) Reserven tillhörande, från aktiv stat, avgångsstat eller disponibilitetsstat pensionsavgången personal erhåller, i andra fall än under b) sägs, lön efter den lönegrad och löneklass eller lönegrad och löneklass motsvarande dem, vederbörande omedelbart före inträdet i reserven tillhörde eller, såvitt angår från disponibilitetsstat pensionsavgången personal, omedelbart före övergången till dylik stat tillhörde eller enligt vilka vederbörande vid tjänstgöring å disponibilitetsstat senast uppburit lön.

k) Reserven tillhörande förtidsavgången, reservanställd, reservutnämnd, värnpliktsavgången, aspirantanställd och övergångsanställd personal samt annat underbefäl i reserv än sist sagts ävensom officerare i väg- och vattenbyggnadskåren erhålla, i andra fall än under b) sägs, lön efter den lönegrad och löneklass, som vederbörande enligt för fred gällande avlöningsbestämmelser tillhör, med iakttagande därvid, att efter tidpunkt, som av Kungl. Majit bestämmes, fullgjord tjänstgöring i reserv eller på reservstat skall anses motsvara fredstjänstgöring under dubbelt så lång tid samt att löneklassuppflyttning icke må äga rum, förrän vederbörande tre år eller, då fråga är örn uppflyttning till löneklasserna Ma 2—10, ett år beräknas hava tillhört den löneklass, varifrån uppflyttning skall ske.

l) Bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden, marin-

101 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

läkarstipendiater och flygläkare av 2. graden erhålla lön efter lägsta löneklassen av den för bataljonsläkare bestämda lönegraden samt bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren efter lägsta löneklassen av den för bataljonsveterinär bestämda lönegraden. Lönen må dock utgå efter den högre löneklass vederbörande med tillämpning av de för motsvarande personal på aktiv stat gällande bestämmelserna örn löneklassuppflyttning skolat tillhöra, därvid emellertid iakttages, att endast tjänstgöring fullgjord efter tidpunkt, som av Kungl. Maj:t bestämmes, må tagas i beräkning, att sådan tjänstgöring skall anses motsvara tjänstgöring under dubbelt så lång tid i beställning på aktiv stat, att uppflyttning icke må äga rum, förrän vderbörande tre år beräknas hava tillhört den löneklass, varifrån uppflyttning skall ske, samt att vad örn hinder mot uppflyttning efter pensionsålders uppnående är stadgat ej skall äga tillämpning.

Månadslön utgår, där densamma är beroende av löntagarens placering i ortsgrupp, till personal, som omförmäles under a) och b), efter den ortsgrupp, vederbörandes förläggningsort vid krigstjänstgöringens början tillhörde, samt till övrig fast anställd personal efter den ortsgrupp, till vilken den för vederbörande vid samma tid gällande mantalsskrivningsorten hänföres.

2. För värnpliktiga tillhörande nedan angivna krigslöneklasser utgår månadslön med följande belopp:

4 krigslöneklassen •................................ 15 kronor

5 » 30 »

6 » 35 »

7 » 45 »

8 » ................................. 60 »

9 » 75 • »

10 » 90 »

11 » 105 »

Beträffande värnpliktiga, vilka tillhöra frivilliga försvarsorganisationer, äger Kungl. Majit meddela särskilda bestämmelser.

Beträffande aspiranter och kadetter skall iakttagas vad enligt 2 a mom. stadgas.

Frivilliga likställas med värnpliktiga, där ej Kungl. Majit för visst fall eller för viss personal annorlunda förordnar.

2 a. I fråga örn aspiranter och kadetter äger Kungl. Majit förordna, att månadslön icke skall utgå eller ock utgå enligt särskilda grunder.

3. Sådant rörligt tillägg eller dyrtidstillägg, som enligt gällande tidsbestämmelse!’ utgår å vissa löneförmåner, skall utgå å motsvarande förmåner enligt detta reglemente under de förutsättningar och enligt de grunder, som gälla för fredstid, samt hänföras till månadslönen. Till ledning vid sådant tilläggs uträknande tjäna de tabeller och anvisningar, som må hava av Kungl. Majit utfärdats med avseende å fredsavlöningsbestämmelsernas tillämpning.

4. Kallortstillägg, hyres- och ortstillägg eller ersättning för inkvartering

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

skall, där ej Kungl. Majit annorlunda föreskriver, inräknas i månadslönen för tid, under vilken dylik förmån enligt vederbörligt fredsavlöningsreglemente skolat utgå.

5. Beträffande andra enligt gällande fredsavlöningsbestämmelser utöver lön (penningbidrag) eller pension utgående arvoden och tillägg än i 4 mom. sägs skall gälla följande:

a) till därtill berättigad personal utgående flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg skola för den tid vederbörande fullgör tjänstgöring eller innehar befattning, för vilken ifrågavarande förmån är avsedd såsom ersättning, inräknas i månadslönen eller, örn sådan icke eljest uppbäres, anses såsom månadslön;

b) övriga till beställningshavare å aktiv stat utgående arvoden och lönetillägg, vilka icke utgöras av traktamenten eller kommenderingstillägg och som ej enligt 7 § ingå i terminslön, skola för tid, som ovan under a) sägs, inräknas i månadslönen.

Uppgår månadslönen för beställningshavare på avgångsstat eller disponibilitetsstat, vilken innehar för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning, icke till det belopp, vederbörande ägt uppbära såsom avlöning på avgångsstat respektive såsom disponibilitetsarvode jämte därå belöpande tilläggsförmåner, skall månadslönen ökas med skillnaden.

6. Uppflyttning till högre löneklass eller tillträde till löneförhöjning må, där ej dylik åtgärd sker i anledning av befordran, äga rum endast i den mån Kungl. Majit sådant föreskriver; och skall, när sedermera jämlikt dylik föreskrift eller vederbörliga fredsbestämmelser uppflyttning i löneklass eller tillträde till löneförhöjning äger rum, löntagare gottgöras för den inkomstminskning, som han i följd av uppskovet med nämnda åtgärd fått vidkännas.

7. Fast anställd, vilken under krigstjänstgöring placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem, som regelmässigt ankomma på högre beställningshavare, och vilken på grund härav för krigstjänstgöringstiden konstitueras i den högre tjänstegrad (tjänsteklass), som svarar mot befattningen, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här ovan hänföras till den lägsta löneklass inom den mot den högre tjänstegraden (tjänsteklassen) svarande lönegraden på aktiv stat, som för honom medför högre lön än den, vartill han enligt detta reglemente eljest varit berättigad. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment skall hänsyn ej tagas till naturaförmåner.

8. För pensionsavgången beställningshavare skall det enligt 1 mom. beräknade lönebeloppet minskas med lika stort belopp som summan av tjänste- och familjepensionsavdragen för innehavare av motsvarande beställning å aktiv stat.

9. För icke pensionsavgången personal, som är underkastad bestämmelser om tjänstepension eller familjepension, skall från det enligt 1 mom. beräknade lönebeloppet avdrag ske för pensionsavgifter enligt därom för fredstid meddelade bestämmelser; dock skall beställningshavare å reservstat vidkännas enahanda pensionsavdrag som innehavare av motsvarande beställning å aktiv stat.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

10. Månadslön utbetalas månadsvis i efterskott i den ordning Kungl. Majit bestämmer.

6§-

Allmänna föreskrifter beträffande terminslön.

1. Terminslön utgår, i den mån icke nedan annorlunda föreskrives, enligt högre eller lägre tariff med belopp, som framgår av nedanstående tabell.

2. Där ej i 7, 8 eller 9 § annorlunda stadgas, tillämpas den högre tariffen å personal, som befinner sig inom krigsskådeplats eller inom fästning, vilken förklarats i belägringstillstånd, ävensom å personal, beträffande vilken Kungl. Majit särskilt förordnat, att nämnda tariff skall gälla, samt den lägre tariffen å övrig personal.

3. Terminslön utbetalas kontant i förskott för lönetermin, därvid varje månad uppdelas i tre löneterminer med början den 1, den 11 och den 21 dagen i månaden, samt utgår oavkortad för lönetermin, även örn krigstjänstgöringen pågår endast en del av terminen.

4. Terminslönen bestämmes med hänsyn till förhållandena å första tjänstgöringsdagen av löneterminen och röner ej inverkan av förändringar, som inträffa senare.

7 §•

Särskilda föreskrifter beträffande terminslön under sjötjänstgöring.

Personal, som fullgör sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv, äger såsom terminslön uppbära ett belopp motsvarande summan av vad som enligt gällande fredsbestämmelser skulle hava utgått till vederbörande i sjötillägg (ersättning för uppbörd), sjötjänstbidrag, mässpenningar (servisbidrag) och representationspenningar för tio dagar, dock att därvid sjötillägget för marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiat skall beräknas till samma belopp som för officer i motsvarande tjänstegrad. Härutöver må fast anställd

104 Kungl. Marits proposition nr 65

personal av manskaps tjänstegrad, som icke åtnjuter mässpenningar, ävensom värnpliktiga åtnjuta terminslön enligt den i 6 § 1 mom. intagna lägre tariffen.

Under tjänstgöring, som i första stycket avses, må terminslön en icke understiga vid sjötjänstgöring med stationär förläggning eller tjänstgöring i sjöreserv det belopp, som skulle bava utgått med tillämpning av bestämmelserna i 6 §, och vid sjötjänstgöring med rörlig förläggning det belopp, som skulle hava utgått enligt den i 6 § 1 mom. intagna högre tariffen.

8 §■

Särskilda föreskrifter beträffande terminslön under flygtjänstgöring.

Personal, som enligt 5 § 5 mom. a) äger åtnjuta flygtillägg, mekanikertilllägg eller elevtillägg, skall erhålla terminslön enligt den i 6 § 1 mom. intagna lägre tariffen.

9§-

Krigslön för sjuka, tjänstlediga, tillfångatagna m. fl. samt begravningshjälp.

1. Krigslön till sjuka och sårade utgår efter samma grunder som till annan personal; dock äger vederbörande chef efter läkares hörande besluta, att terminslön icke skall utgå, då skälig anledning finnes till antagande, att sjukdomen är självförvållad.

Örn ersättning till sjuka och sårade efter krigstjänstgöringens slut gäller vad därom särskilt stadgas.

2. Under tjänstledighet eller permission bibehålies krigslön, därest icke Kungl. Majit för visst fall annorlunda förordnar; och skall därvid terminslönen utgå efter den vid ledighetens början tillämpade tariffen.

3. Den, som undergår arreststraff med förbud att tjänstgöra, äger icke uppbära terminslön, som därunder förfaller till betalning.

Den, som undergår annat frihetsstraff än arrest eller som är avstängd från tjänstgöring eller hålles häktad för brott, må icke uppbära månadslön för sådan tid eller terminslön, som därunder förfaller till betalning, så framt ej prövas skäligt att låta honom åtnjuta någon del av lönen.

Prövas undergånget arreststraff böra ej räknas vederbörande till last, finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning på grund av stadgande i detta moment innehållits utbetalas till honom.

Vad här stadgas i fråga örn den, vilken hålles häktad för brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, vederbörande skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet.

4. Under krigsfångenskap bibehålies rätt till månadslön.

5. Den, som utan känd anledning är frånvarande, är icke berättigad till terminslön, som under frånvaron förfaller till betalning, ej heller till annan löneförmån i vidare mån än att månadslönen till och med kalendermånaden

105 Kungl. May.ts proposition nr 65.

näst efter den, varunder han anmälts såsom saknad, skall insättas för hans eller hans rättsinnehavares räkning. Yisas förfall, som av vederbörande chef godkännes, må han tillgodonjuta de löneförmåner, vartill han skulle hava varit berättigad, om förfallet varit känt.

6. Avliden löntagares dödsbo är berättigat till månadslön till och med kalendermånaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat. Sker begravningen genom dödsboets försorg, skola förefintliga, för fredstid gällande bestämmelser om begravningshjälp äga tillämpning.

10 §.

Krigsutrustningsbidrag.

1. För fullständigande av egen personlig krigsutrustning äger peronal, som enligt i fredstid gällande bestämmelser är skyldig att hålla sig med uniformspersedlar, åtnjuta bidrag, utöver i fredstid utgående ekiperingshjälp, med 250 kronor (krigsutrustningsbidrag). Sådant bidrag utbetalas samtidigt med första terminslönen eller, örn rätten till bidraget inträder senare, samtidigt med första därefter förfallande terminslön.

2. Örn krigstjänstgöringen blir av längre varaktighet, må här ifrågavarande personal, i den mån förhållandena därtill giva anledning, antingen erhålla erforderlig komplettering av krigsutrustningen genom statens försorg eller ock komma i åtnjutande av förnyade krigsutrustningsbidrag enligt de grunder, som av Kungl. Majit bestämmas.

11 §■

Statsbidrag.

För bestridande av sådana med tjänsten förenade utgifter, vilka icke lämpligen kunna redovisas i vanlig ordning, såsom kostnader för förplägnad av tillfälligt besökande, representationskostnader m. m. kunna stabsbidrag med belopp, som Kungl. Majit för varje särskilt fall bestämmer, utgå till överbefälhavaren, kommendant i fästning, chef för högre truppförband vid armén, militärområdesbefälhavare, etappgruppchef, chefen för kustflottan, eskaderchef och avdelningschef vid flottan, chef för marindistrikt, chefen för Gotlands kustartilleriförsvar, eskaderchef och flottiljchef vid flygvapnet samt chef för basgruppsstab.

12 §.

Gottgörelse för tjänsteresa m. m.

1. Vid tjänsteresa eller tjänsteförrättning utom den egentliga krigsförläggningsorten utgår med nedan i 2 mom. omförmälda undantag ersättning enligt räkning, som av vederbörande chef godkännes, för resekostnader med de verkliga utgifternas belopp samt för inkvarterings- och förplägnadskostnader med nedanstående belopp, därvid dock skall iakttagas, att ersättning för enstaka måltider under ett dygn ej må utgå sammanlagt med mera än för helt dygn angivet belopp.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

2. Ersättning utgår ej vid färd eller förrättning med trupp, ej heller i den mån transportmedel, inkvartering eller förplägnad, som tillhandahållits av staten, kunnat utan men för tjänsten anlitas.

13 §.

Ersättning för inställelse till och hemförlovning från krigstjänstgöring.

1. Vid inställelse till krigstjänstgöring utgår ersättning för färd inom riket från vistelseorten till inställelseorten enligt de i 12 § angivna grunder och med där stadgade undantag; dock icke för färd till anbefalld samlingsplats eller närmaste ort, varest transportmedel kostnadsfritt tillhandahålles, då vägiängden understiger 20 kilometer. Är den inkallade boende utrikes eller inmönstrad å fartyg, med vilket hemresan icke kan företagas, utgår ersättning för färd utom riket enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.

2. Vid hemförlovning från krigstjänstgöring utgår, med motsvarande tillämpning av de grunder, som i 1 mom. angivas, ersättning för färd från tjänstgöringsorten till ort inom eller utom riket, varest den hemförlovade är mantalsskriven eller före inkallelsen haft sin bostad eller huvudsakliga verksamhet.

3. Kungl. Majit äger meddela föreskrifter örn ersättning i särskilda fall åt annan i utlandet vistande krigstjänstgöringsskyldig än i 1 mom. sägs för kostnader i anledning av färd utom riket, som han i samband med inkallelse eller hemförlovning företagit.

14 §.

Ersättning för resekostnad i samband med tjänstledighet och permission.

1. Vid tjänstledighet på grund av sjukdom, angelägenhet av betydelse för det allmänna eller enskild angelägenhet av vikt samt vid sådan permission, som meddelas personalen vid visst förband eller annan personalgrupp, utgår ersättning för färd från tjänstgöringsorten till annan ort inom riket, som vederbörande chef med hänsyn till ändamålet med ledigheten bestämmer, ävensom för återresa.

2. Vid annan tjänstledighet än i 1 mom. sägs äger vederbörande chef, med

107 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

iakttagande av de särskilda föreskrifter, som må hava utfärdats, medgiva, att ersättning må utgå för resa till viss ort inom riket ävensom för återresa.

3. Beträffande ersättning, som avses i denna paragraf, skola stadgandena i 12 § äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Avlöning åt krigsfångar. »

Krigsfångar från land, med vilket överenskommelse träffats örn ersättning för förskjuten avlöning åt krigsfångar, åtnjuta under fångenskap avlöning i enlighet med vad därom må varda särskilt stadgat.

16 §.

Tillämpningsföreskrifter.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning av detta reglemente, meddelas av Kungl. Majit.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Tjänsteförteckning

angivande de särskilda krigslöneklasser, till vilka försvarsväsendets personal enligt krigsavlöningsreglementet hänföres.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 65.

109 A nmärkningar.

Tecknet * framför en befattning angiver, att denna, örn befattningshavarens tjänsteställning därtill föranleder, skall hänföras till annan krigslönoklass.

Innehavare av här ovan ej särskilt nämnd befattning hänföres till den krigslöneklass, som motsvarar hans tjänsteställning.

Bilaga 2.

Sammanställning

av huvudinnehållet i inom försvarsdepartementet utarbetade förslag till tillämpningsbestämmelser till krigsavlöningsreglementet, jämförda med gällande be- ££ stämmelser i ämnet, jämte i remissyttranden över förslagen framställda huvudsakliga ändringsyrkanden. *)

UNDER KRIGSAVLÖNINGSREGLEMENTET HÄNFÖRLIG PERSONAL.

(KAR 2 § 2 mom.)

Vad i krigsavlöningsreglementet stadgas i fråga om manskap på aktiv stat skall i tillämpliga delar gälla beträffande musikelever, dock att månadslön skall utgå med Via av den musikelev i fred tillkommande kontanta ersättningen för år.

SÄRSKILDA FÖRESKRIFTER FÖR VISS PERSONAL.

(KAR 3 § 1 mom.)

Försvarsväsendets lönenämnd föreslår intagande av särskilda bestämmelser för värnpliktiga, som inkallats till fullgörande av tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen.

KRIGSLÖN EFTER KRIGSTJÄNSTGÖRINGENS SLUT.

(KAR i § 1 mom.)

Efter krigstjänstgöringens slut bibehålies krigslön, så länge sjukvård åtnjutes enligt krigssjukvårdsreglementet 1939: 757.

Avliden löntagares dödsbo är berättigat till månadslön t. o. m. kalendermånaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat.

Månadslön utgår endast t. o. m. dagen för dödsfallet.

Månadslön utgår till avliden lön.tagares dödsbo t. o. m. den dag, då en månad förflutit från dagen för dödsfallet eller, därest dagen för dödsfallet ej är känd, från den dag vederbörande anmälts såsom saknad.

Chefen för marinen: Månadslön bör utgå enligt gällande bestämmelser.

Chefen för flygvapnet: Månadslön bör utgå enligt gällande bestämmelser eller, alternativt, under 2 månader efter dödsfallet.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficers förhunden och svenska reservunderofficersforlandet: Månadslön bör utgå 2 månader efter dödsfallet.

Kungl. Maj:Is proposition nr 65.

Chefen för försvarsstaben: Månadslön bör utgå 2 månader efter dödsfallet.

Chefen för armén, försvarets civilförvaltning, svenska under oj,'feersförbundet och riksförbundet Sveriges lottakårer: Månadslön bör utgå enligt gällande bestämmelser.

Medlemmar av riksförbundet Sveriges lottakårer och av föreningen svenska blå stjärnan samt krigsfrivilliga i luftbevakningstjänst likställas med värnpliktiga i nedan angivna krigslöneklasser:

I befattning med- | Krigsförande tjänsteställ- löne- j

ning såsom klass

officer ............| 8 |

underofficer........j 7 i

underbefäl ........j 5

menig ............! 4 i

Tjänsteförteckning angivande de särskilda befattningarna jämte befattningshavarnas tjänsteställning fastställes av Kungl. Maj:ti kommandoväg.

I fredstid till officers

AVLÖNINGSFÖRMÅNER FÖR KRIGS FRIVILLIG A. (KAR 4 § 1 mom.)

Medlemmar av riksförbundet Sveriges lottakårer och av föreningen svenska blå stjärnan samt kvinnliga medlemmar av svenska röda korset ävensom krigsfrivilliga i luftbevakningstjänst likställas med värnpliktiga i nedan angivna krigslöneklasser, dock att terminslön utgår enligt följande tabell:

Tjänsteförteckning angivande de särskilda befattningarna jämte befattningshavarnas tjänsteställning fastställes av Kungl. Maj:t.

Här ovan icke avsedd krigsfrivillig personal likställes med värnpliktiga och hänföres till den krigslöneklass, som svarar mot vederbörandes tjänstegrad eller tjänsteställning, varvid iakttages, att menig krigsfrivillig hänföres till 2. krigslöneklassen.

(Terminslönebeloppen i tabellen motsvara summan av den nuvarande terminslönen enligt högre tariffen och V3 av den nuvarande månadslönen i respektive

Statens arbetsmarknadskommission: Beträffande krigsfrivilliga i luftbevakningstjänst, vilka till icke ringa del utgöras av familjeförsörjare, bör den nuvarande månadslönen inräknas i hemortslönen.

Riksförbundet Sveriges lottakåren I stället för befattning såsom officer i 8 krigslöneklassen bör upptagas såväl kapten och löjtnant som fänrik i respektive 10, 9 och 8 krigslöneklasserna.

Chefen för sjövärnskåren: Kårens personal i värnpliktsåldern bör hänföras till kategorien värnpliktiga. Kårens officerare och underofficerare, som överskridit värnpliktsåldern, böra erhålla samma löneförmåner som i reserven anställda värnpliktsavgångna officerare och underofficerare. Kårens personal av manskaps grad, som överskridit värnpliktsåldern, bör hänföras till kategorien krigsfrivilliga.

') Hänvisningar till mot de föreslagna bestämmelserna korresponderande författningsrum i det vid propositionen fogade förslaget till krigsavlöningsreglemente lia gjorts under respektive rubriker, varvid såsom förkortning av krigsavlöningsreglementet använts beteckningen KAR.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

eller underofficers tjänste- krigslöneklasser. Personal, som avses i första stycket,

ställning konstituerad(för- skall sålunda icke uppbära enligt föreslagen ändring

ordnad) personal vid sjö- i krigsfamiljebidragsförordningen i hemortslönen in-

värnskåren och svenska gående befälslön).

röda korsets frivilliga sjuk-

vårdstrupper äger uppbära

krigslön enligt följande

tabell:

Krigslön

Övrig personal tillhörande ovan angivna organisationer likställes med värnpliktiga.

Här ovan icke avsedd personal, som utan att pä grund av värnpliktslagens föreskrifter eller el j est vara krigstjänstskyldig anställts uti viss i vederbörlig sammansättningsplan (mobiliseringstabell)såsom civil eller för militärtjäns-

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 65. 77 «

teman eller f örs värst jänsteman upptagen befattning, äger uppbära krigs lön såsom fast anställd personal enligt krigslöneklass motsvarande den tjänsteställning, till vilken vederbörande hänförts, eller den tjänstegrad, med vars innehavare vederbörande likställts.

Har någon, som icke på grund av värnpliktslagens föreskrifter eller eljest är krigstjänstskyldig, antagits såsom krigsfrivillig samt vid mobilisering och i krig konstituerats till officers eller underofficers tjänstegrad eller till civilmilitär tjänsteman med officers eller underofficers tjänsteställning (tjänsteklass), äger han uppbära krigslön såsom fast anställd personal av motsvarande tjänstegrad eller tjänsteställning (tjänsteklass).

Krigsförplägnad (tillagad krigsportion) tillkommer med nedan angivna undantag envar, å vilken krigsavlöningsreglementet är tillämpligt.

® Krigsförplägnad tillkommer icke personal, som icke i fredstid är berättigad till fri förplägnad å tjänstgöringsorten och som finnes kunna under tjänstgöringen bibehålla sitt vanliga kvarter. Den, som med

FÖRPLÄGNAD.

(KAR 4 § 3 morn.)

Krigsförplägnad (tilllagad krigsportion) tillkommer envar, å vilken krigsavlöningsreglementet är tillämpligt.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden: Krigsportion eller kontant ersättning därför bör,

Statskontoret har ansett tillräckliga skäl icke föreligga att göra avsteg från de för beredskap föreslagna bestämmelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

hänsyn till tjänstgöringsförhållandena av vederbörande chef prövas icke lämpligen kunna ombesörja sin förplägnad på samma sätt som under vanliga förhållanden, må dock erhålla den krigsförplägnad, som med hänsyn därtill kan anses påkallad.

Kan förplägnad in natura icke lämpligen genom kronans försorg anordnas för därtill berättigad personal eller anses personalen eljest böra medgivas att själv sörja härför, må personalen i stället för dylik förmån in natura uppbära kontant ersättning. Sådan ersättning utgår med belopp och enligt de närmare bestämmelser i övrigt, som fastställas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Kan förplägnad in natura icke lämpligen genom kronans försorg anordnas för därtill berättigad personal, må personalen i stället för dylik förmån in natura uppbära kontant ersättning. Sådan ersättning utgår med belopp och enligt de närmare bestämmelser i övrigt, som fastställas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Manskap, som avlönas enligt löneplan Ma, ävensom värnpliktiga må vid krigspermission eller tjänstledighet av längre varaktighet än 2 dygn, såframt rätt till krigslön därunder bibehålies, åtnjuta ersättning för krigsportion (krigsskeppsportion) enligt därom meddelade föreskrifter.

då ersättning för resekostnad åtnjutes, utan prövning utgå för måltid, som infaller mellan den dagliga t j änstgöringen s bör j an och dess slut.

Svenska reservunderofficer sförbundet: Krigsportion eller kontant ersättning därför bör utan prövning utgå för måltid, som infaller mellan den dagliga tjänstgöringens början och dess slut.

Chefen för mannen: Personalen bör kunna medgivas att själv ombesörja sin förplägnad och därvid erhålla kontant ersättning i stället för portion in natura.

Svenska officer sförbundet: Då förplägnad in natura icke lämpligen kan tillhandahållas genom kronans försorg, bör ersättningen utgå med de i 23 § 1 mom. förslaget till krigsavlöningsreglemente angivna ersättningsbeloppen för förplägnad vid tjänsteresa.

Svenska reservunderofficersförbundet: Ersättning

för krigsportion (krigsskeppsportion) bör under samma förutsättningar som för manskap utgå även till reservpersonal.

Chefen för marinen, centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden, svenska underofficer sförbundet och svenska reservunderofficersförbundet: Bestämmelserna örn ersättning

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

för förplägnad vid ledighet böra utsträckas att gälla all personal, å vilken krigsavlöningsreglementet är tillämpligt.

INKVARTERING.

(KAR 4 § 3 mom.)

Envar, å vilken krigsavlöningsreglementet är tillämpligt, äger å krigsförläggningsorten eller vid färd eller förrättning med trupp åtnjuta fri inkvartering eller förläggning. I stället för sådan förmån utgår dock i vissa fall inkvarteringsersättning enligt vad nedau sägs.

Vad sålunda är stadgat skall ej äga tillämpning beträffande fast anställd personal, som under tjänstgöring i fredstid icke åtnjuter fri inkvartering å tjänstgöringsorten och som finnes kunna under krigstjänstgöringen bibehålla sitt vanliga kvarter. Fast anställt manskap, som jämlikt 12 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet uppbär hyres- och ortstillägg eller ersättning för inkvartering, likställes med personal, som under tjänstgöring i fredstid icke åtnjuter fri inkvartering å tjänstgöringsorten.

Personal, som så önskar, må medgivas att utan särskild ersättning själv sörja för sin inkvartering under förutsättning och på villkor, att tjänstens utövande icke menligt påverkas därav.

Kommer inkvartering icke till stånd på sätt i föregående stycke sägs, må vederbörande befälhavare, örn han med hänsyn särskilt till bristande förläggningsutrymme och uppkommande kostnader för inkvarterings eller förläggnings ordnande genom kronans försorg finner, att inkvartering eller 'förläggning icke bör tillhandahållas in natura, hänvisa personalen att själv ombesörja sin inkvartering. „ .

Den, som sålunda blivit hänvisad att själv ombesörja sin inkvartering, är berättigad att erhålla inkvarteringsersättning, som utgår

a) örn vederbörande un- a) örn vederbörande under tjänstgöringen begagnar der tjänstgöringen begag- egen bostad till inkvartering och enligt krigsfamilje-

Kan inkvartering in natura icke lämpligen genom kronans försorg anordnas för därtill berättigad personal, må vederbörande befälhavare hänvisa personalen att själv ombesörja sin inkvartering.

Svenska r eser vunderofficer sförbundet: Staten bör tillhandahålla all personal inkvartering in natura.

Försvarsväsendets lönenämnd och försvar sväsendets underlief fils jörlund: Orden »eller ersättning för inkvartering» böra utgå.

Försvarsväsendets underbefälsförbund ifrågasätter intagande av föreskrift därom, att hyres- och ortstillägg för därtill berättigat fast anställt manskap skall utgå med lägst det belopp, vartill inkvarteringsersättningen enligt krigsavlöningsbestämmelserna föreslås utgå för tid efter de första 15 dygnen.

Chefen för armén: Endast den, som därtill förklarat sig villig, bör kunna hänvisas att själv ombesörja sin inkvartering.

cn

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

nar egen bostad till inkvartering och enligt krigsfamiljebidragsförordningen erhåller familjepenning för familjemedlem, med vilken han sammanbor, bostadsbidrag eller näringsbidrag, med V10 av de i 12 § 1 mom. gällande krigsavlöningsreglemente angivna ersättningsbeloppen för inkvartering, samt

b) i annat fall under de första femton dygnen av tjänstgöringen å viss ort med V2 och för tid därefter med 8/io av nämnda ersättningsbelopp.

bidragsförordningen erhåller familjepenning för familjemedlem, med vilken han sammanbor, bostadsbidrag eller näringsbidrag, med Vio av de i 23 § krigsavlöningsreglementet angivna ersättningsbeloppen för inkvartering ;

b) örn vederbörande i annat fall än under a) sägs begagnar egen bostad till inkvartering med 8/io av nämnda ersättningsbelopp; samt

c) i andra fall än under a) och b) sägs under de första 15 dygnen av tjänstgöringen å viss ort med 1/2 och för tid därefter med 8/io av förenämnda ersättningsbelopp .

Under c) omförmäld inkvarteringsersättning bibehålies vid avbrott i tjänstgöringen å krigsförläggningsorten under högst 8 dagar i följd på grund av kommendering till annan ort eller krigsledighet med bibehållen krigslön.

Därest vederbörande åsamkats hyresutgift för av honom anskaffat kvarter för längre tid under avbrott

Cheferna för marinen och flygvapnet samt svenska reservunder of fider sförbundet: Då staten icke lämpligen kan ordna inkvartering, bör ersättning utgå med belopp motsvarande de verkliga kostnaderna.

Svenska officer sförbund et: Ersättningen bör utgå under de första 15 dygnen av tjänstgöringen å viss ort med hela och för tid därefter med Va av de i 23 § förslaget till krigsavlöningsreglemente angivna ersättningsbeloppen för inkvartering.

Svenska underofficersförbundet: Ersättningen bör hela tiden utgå med V2 av de i 23 § förslaget till krigsavlöningsreglemente angivna ersättningsbeloppen för inkvartering, dock lägst med de verkliga kostnaderna.

Försvarsväsendets lönenämnd och försvarsväsendets underbefälsförbund föreslå intagandet av en föreskrift därom, att för personal, som enligt 5 kap. 1 § 1 mom. tilläggsbestämmelserna till manskapsavlöningsreglementet är berättigad till ersättning för inkvartering, ersättningen skall utgå enligt för fred gällande grunder, därest för viss månad sådant är för vederbörande förmånligare.

Chefen för armén och riksförbundet Sveriges lottakårer: Tidsbegränsningen 8 dagar är alltför snäv och bör utsträckas till 15 dagar.

Chefen för marinen: Tidsbegränsningen 8 dagar är alltför snäv och bör höjas till 3 veckor eller helt slopas.

Che en ör a net: Tids ' ' bör sl as

K'ingi. Maj:ts proposition nr 65.

Vårdas sjuk hos enskild person eller i sitt hem och har denna form av vård väsentligen föranletts av hans egen begäran, må ersättning för inkvartering utgå allenast i den mån vederbörande myndighet så prövar skäligt.

t tjänstgöringen än 8 dagar i följd eller för tid efter utryckning, må ersättning utgå såsom om tjänstgöringen fortlöpt under hyrestiden, i den mån omständigheterna vid hyresavtalets ingående prövas böra därtill föranleda, dock högst med utgiftens belopp.

Utan hinder av vad ovan sägs utgår inkvarteringsersättning vid tjänstledighet på grund av sjukdom, så länge sjukvård åtnjutes enligt krigssjukvårdsreglementet 1939: 757, till personal, som är berättigad till fri inkvartering å krigsförläggningsorten, enligt följande:

a) därest den sjuke vårdas hos enskild person eller i sitt hem och denna form av vård föranletts av hans egen önskan, må ersättning kunna utgå, i den mån vederbörande krigsf ör valtningsmyn dighet så prövar skäligt;

b) därest den sjuke hänvisats att under ledigheten själv ombesörja sin inkvartering, utgår ersättning enligt bestämmelserna för övrig personal, som hänvisats att själv ombesörja sin inkvartering.

Utan hinder av vad ovan sägs bibehålies inkvarteringsersättning vid tjänstledighet på grund av sjukdom, så länge sjukvård åtnjutes enligt krigssjukvårdsreglementet 1939: 757.

och åt vederbörande krigsförvältningsmyndig befogenhet att pröva örn och i vad mån inkvarteringsersättning må utgå.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden och svenska reservunderof'floersförbundet: Inkvarteringsersättning bör utan tidsbegränsning få bibehållas vid tjänstledighet för vila och rekreation.

Svenska underofficer sförbundet: Vid tjänstledighet för vila och rekreation bör inkvarteringsersättningen få bibehållas utan tidsbegränsning, i övrigt bör den föreslagna tiden, 8 dagar, utsträckas till 14 dagar.

Försvarsväsendets underbefälsförbund: Den föreslagna tidsbegränsningen är alltför snäv, särskilt vid krigsledighet med bibehållen krigslön.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

cc

Värnpliktig, som medgivits inkvarteringsersättning med V10 av de i 23 § krigsavlöningsreglementet angivna ersättningsbeloppen för inkvartering, må därjämte erhålla gottgörelse för nödig resekostnad för daglig förflyttning från bostaden till tjänstgöringsorten och åter i och för intagande av nattkvarter, dock att sammanlagda beloppet av inkvarterings- och resekostnadsersättning ej må överstiga 3/io av inkvarteringsersättningen enligt 23 § krigsavlöningsreglementet.

Fast anställd personal, som åtnjuter månadslön efter lägre ortsgrupp än den, till vilken den för vederbörande bestämda tjänstgöringsorten är hänförd — dock icke beställningshavare på aktiv stat eller personal, som å samma ort som i fredstid bestrider för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning — må, därest tjänstgöringen fullgöres under sådana förhållanden att vederbörande prövas kunna bibehålla det vanliga kvarteret och till följd

Fast anställd personal — dock icke beställningshavare på aktiv stat eller personal, som å samma ort som i fredstid bestrider för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning — må, därest tjänstgöringen fullgöres under sådana förhållanden att vederbörande prövas kunna bibehålla det vanliga kvarteret och i följd härav icke äger uppbära inkvarteringsersättning, erhålla gottgörelse för nödig resekostnad för daglig förflyttning från det vanliga kvarteret till tjänstgöringsorten och åter i och för intagande av nattkvarter, dock att sådan gottgörelse icke må överstiga 3/io av inkvarteringsersättningen enligt 23 § krigsavlöningsreglementet.

Chefen för marinen och riksförbundet Sveriges lottalcårer: Personal, som hänvisats att själv ombesörja sin inkvartering, bör utan undantag och enligt samma grunder beredas ersättning för daglig färd mellan bostaden och tjänstgöringsplatsen med de verkliga utgifternas belopp.

Chefen för försvarsstaben: Resekostnadsersättning bör alltid utgå till personal, som hänvisats att själv ombesörja sin inkvartering, med de verkliga utgifternas belopp. Bestämmelser om resekostnadsersättning erfordras även för vissa fall, då kronan tillhandahåller inkvartering.

Svenska underofjicersförbundet: Bestämmelserna örn resekostnadsersättning böra utsträckas att gälla all krigstjänstgörande personal.

Chefen för marinen: Ersättningens storlek bör ej maximeras.

Svenska underofficersförbundet: Bestämmelserna

örn resekostnadsersättning böra utsträckas att gälla all krigstjänstgörande personal.

Chefen för flygvapnet: Bestämmelser böra intagas därom, att ständigt tjänstgörande personal, som på grund av bostadsbrist å tjänstgöringsplatsen är nödsakad att bosätta sig å annan plats, må genom kronans försorg transporteras från bostads- till tjänstgöringsplatsen och åter eller, därest detta ställer sig för kronan förmånligare, att ifrågavarande personal må erhålla ersättning för erforderliga resor mellan bostads- och tjänstgöringsplatsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

härav icke äger uppbära terminslön, kunna erhålla gottgörelse för nödig resekostnad, som åsamkas honom för daglig förflyttning från hans vanliga kvarter till tjänstgöringsorten och åter i och för intagande av nattkvarter; dock att sådan gottgörelse må för månad räknat icke utgå med högre belopp än det, vartill på samma tid belöpande terminslön skolat uppgå.

UTRUSTNING. (KAR 4 § 3 mom.)

För personal, som i fred är skyldig att hålla sig med uniformspersedlar och i följd därav äger åtnjuta krigsutrustningsbidrag, tillhandahåller staten andra i den personliga utrustningen ingående persedlar än föreskrivna beklädnadspersedlar.

För personal, som icke i fred är skyldig att hålla sig med beklädnadspersedlar, tillhandahåller staten samtliga i den personliga utrustningen ingående

persedlar.

Personal,

begagnande

som avses i nästföregående stycke, må kunna erhålla ersättning för av egna beklädnadspersedlar enligt därom meddelade bestämmelser.

VISSA FÖRESKRIFTER OM LÖNEKLASSUPPFLYTTNING.

(KAR 7 §.)

Den tidpunkt, efter vilken tjänstgöring skall vara fullgjord för att tagas i betraktande för erhållande av lön enligt högre löneklass, bestämmes till den 2 september 1939.

UPPSKOV MED LÖNEKLASSUPPFLYTTNING.

(KAR 9 §.)

Enligt 5 § 6 mom. krigsavlöningsreglementet må uppfly ttning till högre löneklass, där ej sådan åtgärd sker i anledning av befordran, äga rum endast

Uppflyttning till högre löneklass äger rum i vanlig ordning.

Uppflyttning till högre löneklass av annan anledning än befordran skall ske endast i den mån Kungl. Maj:t bestämmer.

Chefen för marinen, svenska officersförbundet och svenska underofficersförbun- £1 det: Uppflyttning till högre 40 löneklass bör äga rum i vanlig ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

i den män Kungl. Majit sådant föreskriver. I anslutning härtill har Kungl. Majit föreskrivit, att uppskov med löneklassuppflyttning tills vidare ej skall äga rum.

För fastställande av mantalsskrivningsorten vid krigstjänstgöringens början för personal, som ej är anställd på aktiv stat, skall vederbörlig uppgift härom avlämnas till den myndighet, som har att ombesörja utbetalandet av personalens månadslön.

LÖNENS BESTÄMMANDE MED HÄNSYN

(KAR 10 §.)

För bestämmande i förekommande fall av den ortsgrupp, efter vilken lön skall utgå till annan fast anställd personal än personal på aktiv stat och innehavare av för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning åligger det löntagaren att hålla den krigskassamyndighet, som har att ombesörja utbetalandet av månadslönen, underrättad örn senaste mantalsskrivningsorten ävensom, där inom mantalsskrivningskommunen en eller flera orter tillhöra annan ortsgrupp än kommunen i övrigt, den ort inom kommunen, där löntagaren är bosatt.

TILL ORTSGRUPP.

Svenska under officers förbundet ifrågasätter, örn icke löntagare bör förständigas anmäla även flyttning, som ägt rum utan att mantalsskrivningsorten kunnat ändras.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden och svenska reservunderofficer sförbundet: I 9 § förslaget till krigsavlöningsreglemente omnämnd gottgörelse för inkomstminskning på grund av uppskov med löneklassuppflyttning bör inbegripa ränta enligt sedvanliga regler.

Chefen för marinen: Införskaffandet av här ifrågavarande uppgifter bör åligga krigskassamyndigheten.

FÖRENING AY RESERVPENSION MED KRIGSLÖ N.

(KAR 11 §.)

Militär eller civilmilitär personal på aktiv stat eller reservstat eller från sådan stat pensionsavgången, reserven tillhörande personal eller innehavare av för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning, som kommit i åtnjutande av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp och på grund härav i fred vidkännes avdrag å lön, tjänstepension eller tjänstelivränta, skall vidkännas enahanda avdrag å månadslönen.

to

o

Kungl. Majlis proposition nr 65.

Terminslön till personal, som avlönas annorledes än såsom värnpliktiga, utgår endast vid tjänstgöring under sådana förhållanden att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas. Vid tjänsteresa eller tjänsteförrättning utom den egentliga krigsförläggningsorten och, beträffande personal å aktiv stat, vid kommendering utom fredsförläggningsorten i fall, då flyttningsersättning ej erhålles, äger personalen, oavsett vilket kvarter som användes, utöver eljest utgående särskild ersättning uppbära terminslön eller ett däremot svarande belopp för varje dygn, varav minst 6 timmar tagits i anspråk för resan, förrättningen eller kommenderingen. Dygn räknas från klockan 0.

Försvarets centrala förvaltningsmyndigheter ha vidare föreskrivit, att den, som på grund av kommendering såsom dagbefäl, veckohavande eller dylikt icke kan bibehålla sitt vanliga kvarter, må uppbära terminslön eller däremot svarande belopp för varje dygn, varav minst

ALLMÄNNA FÖRESKRIFTER OM TERMINSLÖN.

(KAR 16 §.)

Terminslön till fast anställd personal utgår icke vid tjänstgöring under sådana förhållanden att det vanliga kvarteret kan bibehållas såsom nattkvarter, ej heller vid dagbefälseller vakttjänstgöring å fredsförläggnings- eller bostadsorten under samma förhållanden som i fredstid.

Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, utgår icke terminslön till fast anställd personal vid kommendering såsom elev i skola för fast anställt manskap eller såsom elev i för vinnande av befordran till underofficer eller officer föreskriven skola eller utbildningskurs, då

För svar sväsendets lönenämnd förordar såsom allmänt villkor för rätten till terminslön, att minst 6 timmar av dygnet tagits i anspråk för tjänstgöring under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret kan icke bibehållas.

Chefen för försvarsstaben anser, att terminslön över huvud taget icke bör utgå vid dagbefäls- eller vakttjänstgöring å fredsförläggnings- eller bostadsorten.

Cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvar sväsendets lönenämnd, svenska officer sförbundet, svenska under officer sförbundet och försvar sväsendets underbefälsförbund avstyrka den föreslagna begränsningen i rätten till terminslön vid dagbefälseller vakttjänstgöring.

Försvarets civilförvaltning och försvarsväsendets lönenämnd: De vid kommendering såsom elev i skola för fast anställt manskap etc. föreslagna undantagsbestämmelserna örn terminslön böra begränsas att gälla vid kommendering såsom elev i skola eller utbildningskurs, som

Statskontoret: Tillräck-

liga skäl saknas att göra avsteg från de för beredskap föreslagna bestämmelserna.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

6 timmar tagits i anspråk för sådan tjänstgöring.

Omfattar tjänstgöring, däri inbegripet in- eller utryckningsdag ävensom för kommenderings

tjänstgöringen fullgöres under sådana förhållanden, att vid skolan eller ntbildningskursen tillhandahållen inkvartering kan bibehållas såsom nattkvarter.

Vad nyss sagts gäller icke för det fall, att vederbörande under utbildning till officer avlönas såsom värnpliktig.

Vid tjänsteresa eller tjänsteförrättning utom krigsförläggningsorten och, beträffande personal på aktiv stat, vid kommendering utom fredsförläggningsorten i fall, då flyttningsersättning ej erhålles, utgår till fast anställd personal, oavsett vilket kvarter som användes, utöver eljest föreskriven ersättning, termin slön för varje dygn, varav minst 6 timmar tagits i anspråk för resan, förrättningen eller kommenderingen. Dygn räknas från klockan 0.

Omfattar tjänstgöring eller kommendering allenast del av lönetermin, skall terminslön för sådan

Då krigstjänstgöringen tager sin början vid annan tidpunkt än å löneterminens första dag, ut-

är föreskriven för vinnande av befordran till underbefälsgraderna, till underofficer eller till officer.

Chefen för marinen, centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden och svenska reservunderofficersförbundet: Terminslön bör utgå för dag, varav minst 3 timmar, och för natt, varav minst 1 timma tagits i anspråk för resa, förrättning eller kommendering.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

början eller sint, allenast del av lönetermin, skall terminslön för sådan tid utgå för dygn med 1/io av terminslönebeloppet för hel lönetermin. Ar vid lönetermins början icke bestämt, att då pågående tjänstgöring skall upphöra före terminens slut, skall full terminslön utgå.

tid utgå för dygn med 1/io av terminslönebeloppet för hel lönetermin.

Hava under lönetermin förändringar i tjänstgöringen inträffat, som inverka på rätten till terminslön, men härpå grund av att dessa förhållanden icke voro kända vid löneterminens början utbetalts terminslön för hela löneterminen, skall å terminslönen för nästföljande lönetermin eller löneterminer avdragas vad för mycket utbetalts. Avdrag må dock ej ske vid avbrott i tjänstgöringen på grund av hemförlovning eller hempermittering.

går terminslön endast för den del av löneterminen, varunder tjänstgöring fullgjorts. För del av lönetermin utgår terminslön för dygn med Vio av terminslönebeloppet för hel lönetermin.

Hava under lönetermin förändringar, som avses i 20 och 21 §§ krigsavlöningsreglementet (avstängning från tjänstgöring, respektive krigsfångenskap m. m.) inträffat i tjänstgöringen, men har på grund av att dessa förhållanden icke voro kända vid löneterminens början utbetalts terminslön för hela löneterminen, skall å terminslön för nästföljande lönetermin eller löneterminer avdragas vad för mycket utbetalts.

Chefen för marinen: Föreskrifter synas önskvärda även för det fall att vederbörande under löneterminen rymmer, avpolletteras från fartyg m. m.

Svenska un deroffloer sförb un d e t och svenska reservunderofficersförbundet: Föreskrifterna om återbetalning av för mycket utbekommen terminslön torde bliva svåra att tillämpa och synas böra utgå.

Terminslön utbetalas i förskott för lönetermin vid den del av försvarsväsendet, där löntagaren vid löneterminens början vistas.

Börjar tjänstgöringen å annan tid än å löneterminens första dag, utbetalas terminslön för hela löneterminen, där lönta-

Terminslön, som icke avser tjänsteresa eller tillfällig förrättning utom krigsförläggningsorten, utbetalas i förskott för lönetermin. Där icke särskilda skäl till annat föranleda, sker utbetalningen vid den del av försvarsväsendet, där löntagaren vid utbetalningstillfället vistas.

som skolat avser

Terminslön utbetalas i förskott för lönetermin. Där icke särskilda skäl till annat föranleda, sker utbetalningen vid den del av försvarsväsendet, där löntagaren vid utbetalningstillfället vistas.

utbetalas å tid, varunder lönetermin, vilken följer

garen vid tjänstgöringens början vistas.

Värnpliktig tillkommande terminslön vederbörande åtnjuter krigsledighet, och som

Statskontoret: En övergång till efterskottsutbetalning skulle ur olika synpunkter vara lämplig.

to

03 Svenska underofficersförbundet: I anslutning till

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

omedelbart efter den termin, varunder krigsledigheten påbörjats, må — där ledigheten omfattar minst 3 dagar av den senare infallande löneterminen samt är. av sådan art, att rätten till terminslön därunder bibehålies — utbetalas vid kngsledighetens början.

framställt yrkande örn rätt till terminslön vid krigsledighet ifrågasättes, huruvida icke de för värnpliktiga föreslagna bestämmelserna böra utsträckas att gälla all krigstjänstgörande personal.

KEIGSLEDIÖHET.

(KAR 19 §.)

Krigsledighet beviljas i form av permission, krigspermission, tjänstledighet eller hempermittering.

Vid annan krigsledighet än permission skola sönoch helgdagar inräknas i krigsledigheten.

Örn permission gäller vad därom mentén.

i vederbörliga tjänstgöringsregle-

Med krigspermission avses sådan permission, som meddelas personalen vid visst förband eller annan personalgrupp. Sådan permission beviljas vid kortvarigare uppehåll i tjänstgöringen samt eljest för att bereda personalen vila och rekreation.

Tjänstledighet meddelas

stadgas

Krigspermission meddelas personalen vid visst förband eller annan personalgrupp vid kortvarigare uppehåll i tjänstgöringen eller eljest för beredande av vila och rekreation.

Krigspermission meddelas personalen vid visst förband eller annan personalgrupp för beredande av vila och rekreation.

a) på grund av sjukdom, angelägenhet av betydelse för det allmänna eller enskild angelägenhet av vikt;

b) för beredande av vila och rekreation i sådana fall, då ledigheten ej är att hänföra till krigspermission;

Svenska underofficersförbundet: Endast sön- och helgdagar inuti ledighetsperioden böra inräknas i krigsledigheten.

InJ

4^

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

c) på grund av enskild angelägenhet i andra fall, då ledigheten ej är att hänföra till krigspermission eller hempermittering.

Såsom enskild angelägenhet av vikt må anses viktigare familjeangelägenhet, såsom egna barns dop, egna barns eller syskons bröllop eller ock hustrus, barns, föräldrars eller syskons begravning, allvarligt sjukdomsfall bland nämnda anhöriga, legal förrättning såsom bouppteckning eller arvskifte ävensom annan därmed jämförbar personlig angelägenhet.

Såsom enskild angelägenhet av vikt må anses viktigare familjeangelägenhet, såsom eget barns, adoptivbarns, trolovads, föräldrars, svärföräldrars eller syskons begravning eller ock allvarligt sjukdomsfall bland nämnda anhöriga, legal förrättning såsom bouppteckning eller arvskifte, egen flyttning, tentamen eller examen ävensom annan därmed jämförlig personlig angelägenhet.

Hempermittering meddelas vid avbrott under viss tid eller tillsvidare i krigsmän stgöringen i förening med återgång till civil verksamhet.

Vid beviljande av krigspermission och av tjänstledighet för enskild angelägenhet av vikt eller för ändamål, som avses under b) ovan, bör såsom allmän regel iakttagas, att av nämnda slag av ledigheter må för varje tjänstgöringsperiod örn 2 månader sammanlagt högst åtnjutas ledighet under 6 dygn, resdagar oräknade. Ledigheten må sammanslås till längre eller uppdelas på kortare ledighets-

Vid beviljande av krigspermission och av tjänstledighet för enskild angelägenhet av vikt eller för ändamål, som avses under b) ovan, bör såsom allmän regel iakttagas, att av nämnda slag av ledigheter må för varje påbörjad tjänstgöringsperiod örn 2 månader åtnjutas ledighet under sammanlagt högst 6 dagar, resdagar oräknade. Ledigheten må sammanslås till längre eller uppdelas på

Chefen för försvarsstaben: Tjänstledighet bör kunna beviljas även för annan enskild angelägenhet än enskild angelägenhet av vikt.

Chefen för armén: Barns dop bör upptagas såsom enskild angelägenhet av vikt.

Cheferna för marinen och flygvapnet: Barns födelse bör upptagas såsom enskild angelägenhet av vikt.

Försvarsväsendets lönenämnd: Tillräckliga skäl ha icke förebragts för att eget barns dop och syskons bröllop icke skulle anses såsom enskild angelägenhet av vikt eller för att i övrigt vidtaga ändring i gällande bestämmelser, vilka endast ha karaktären av exemplifiering.

Svenska officersförbundet: Då tjänsten icke lägger hinder i vägen därför, bör ledighet kunna få åtnjutas utöver 36 dagar för kalenderår, därest vederbörande i fred är berättigad till större antal semesterdagar.

Försvarsväsendets lönenämnd: Bestämmelserna

örn tjänstledighet böra förenklas genom att icke uppdelas på a) och b) samt genom uteslutande av exemplifieringen å enskild angelägenhet av vikt.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

perioder. I senare fallet må ledighet icke åtnjutas under större antal resdagar än vid sammanhängande ledighet.

kortare ledighetsperioder.

I senare fallet må ledighet icke åtnjutas under större antal resdagar än vid sammanhängande ledighet.

Det ankommer på överbefälhavaren att meddela närmare bestämmelser om ledighet under krigstjänstgöring.

KEIGSL Ö_N VID KEIGSLEDIGHET. (KAB 19 §.)

Under permission bibehålies rätt till krigslön.

Under krigspermission bibehålies rätt till krigslön, dock att terminslön icke utgår till fast anställd personal.

I fråga örn värnpliktiga skall därjämte iakttagas, att i terminslönen under sjötjänstgöring ingående förmåner må bibehållas endast i den mån terminslönen härigenom icke överstiger beloppet av terminslönen enligt högre tariffen.

Under tjänstledighet på grund av sjukdom, angelägenhet av betydelse för det allmänna eller enskild angelägenhet av vikt samt under tjänstledighet för beredande av vila och rekreation i sådana fall, då ledigheten ej är att hänföra till krigspermission, skola bestämmelserna örn krigslön under krigspermission äga motsvarande tillämpning. Fast anställd personal må dock bibehålla terminslön under tjänstledighet på grund av sjukdom, därest vederbörande för vård vistas utom fredsförl ' rten eller, i fråga örn

Under permission, krigspermission, tjänstledighet på grund av sjukdom, angelägenhet av betydelse för det allmänna eller för enskild angelägenhet av vikt samt under tjänstledighet för beredande av vila och rekreation i sådana fall, då ledigheten ej är att hänföra till krigspermission, bibehålies rätt till krigslön.

Cheferna för armén och marinen, svenska underofficersforlandet och svenska reservunderofficer sförbundet: Terminslön bör utgå till fast anställd personal under krigspermission.

Chefen för marinen: Terminslönen bör icke maximeras för sjötjänstgörande värnpliktiga under krigspermission.

Försvarets civilförvaltning: Terminslönen för

sjötjänstgörande fast anställd personal bör vid tjänstledighet på grund av sjukdom ej få överstiga beloppet av terminslönen enligt deli lägre tariffen.

Svenska underofficers,för-

Kungl. May.ts proposition nr 65.

icke ständigt tjänstgörande personal, utom den ort, där vederbörande har sin stadigvarande bostad.

Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke skall utom fredsförläggningsorten eller bostadsorten belägen sjukvårdsinrättning, vilken i fredstid är avsedd eller upplåten för truppförband, stab, anstalt e. dyl. å sådan ort, jämväl räknas till fredsförläggningsorten eller bostadsorten.

Vid tjänstledighet på grund av enskild angelägenhet i andra fall än ovan sagts utgår icke krigslön.

Under hempermittering åtnjutes ej krigslön, ej heller — där ej annat följer av bestämmelserna nedan örn ersättning för resa i samband med krigsledighet — övriga med krigstjänstgöring förenade förmåner.

FLYSTEAKTAMENTE.

(KAR 22 §.)

Personal, som icke är Flygtraktamente utgår berättigad till flygtillägg, icke. mekanikertilläggeller elevtillägg, äger för dag, varunder vederbörande på grund av åliggande inspektionsskyldighet eller meddelat särskilt uppdrag deltager i flygning, uppbära flygtraktamente enligt därom för fred gällande bestämmelser.

ERSÄTTNING FÖR RESA VID INRYCKNING TILL OCH UTRYCKNING FRÅN KRIGSTJÄNSTGÖRING.

(KAR 24 §.)

Vid inställelse till och utryckning från krigstjänst- Svenska underofficers/örbundet: Lämpligt vore att här göring må, därest vederbörande har att medföra hela fastslå rätten till snälltågsbiljett och militärbiljett eller större delen av den personliga utrustningen, för snälltåg.

Flygtraktamente utgår icke under krigstjänstgöring.

bundet: Fast ans personal bör under ifrågavarande ledighet få bibehålla terminslön efter samma grunder som värnpliktiga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

enligt vederbörande krigskassamyndighets prövning utgå skälig ersättning även för färd understigande 20 kilometer med annat transportmedel än järnväg, fartyg eller omnibus.

Till bestridande av kostnader för inställelse för inkallad, som är boende utrikes eller inmönstrad å fartyg, med vilket resan till hemlandet icke kan företagas, tillhandahåller vederbörande beskickning eller konsulat erforderligt förskott. Sådant förskott beräknas för färd med färdmedel närmast motsvarande reseklass III enligt allmänna resereglementet, dock ej sovvagn, samt inkvarterings- och förplägnadskostnader, där dessa kostnader ej ingå i biljettpriset, med 6 respektive 9 kronor för dygn.

Ersättning för utgivet civilförvaltning.

Utgående rese- och traktamentsersättning, som i tillhandahållits för-

Till bestridande av kostnader för inställelse för inkallad, som är boende utrikes eller inmönstrad å fartyg, med vilket resan till hemlandet icke kan företagas, tillhandahåller vederbörande beskickning eller konsulat erforderligt förskott, beräknat efter i 24 § 1 mom. sista stycket krigsavlöningsreglementet angivna grunder.

förskott beredes utrikesdepartementet av försvarets

Ovan avsedd ersättning, som icke tillhandahållits förskottsvis, utbetalas av vederbörande militära mynet.

Värnpliktiga officerares riksförbund: Här avsedd ersättning bör utgå under alla förhållanden och utan särskild prövning.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficer sförbunden och svenska reservunderofficer sförbundet: .Förutom övriga förmåner bör terminslön utgå för resdag före inryckningsdag, respektive efter utryckningsdag, varunder den vanliga civila tjänsten icke kan upprätthållas.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 65. n <5

skottsvis, utbetalas, där så kan ske, samtidigt med första terminslönen.

I fråga örn ersättning för resekostnad i samband med annan krigsledigbet än hempermittering skall iakttagas följande.

Ersättning för själva färdkostnaden må utgå endast vid färd med järnväg, fartyg eller omnibus. Ersättning för sovplats utgår endast vid ledighet på grund av sjukdom.

Vid tjänstledighet på grund av sjukdom, angelägenhet av betydelse för det allmänna eller enskild angelägenhet av vikt utgår ersättning för färd från tjänstgöringsorten till annan ort inom riket, som vederbörande chef med hänsyn till ändamålet med ledigheten bestämmer, ävensom för återresa.

Vid krigspermission och vid tjänstledighet för beredande av vila och rekreation i fall, då ledigheten ej är att hänföra till krigspermission, må ersättning icke utgå för dyrare resa, räknat efter den för all- <c mänheten gällande tariffen, än som motsvarar den efter samma tariff beräknade kostnaden för resa

ERSÄTTNING FÖR

Vid tjänstledighet på grund av sjukdom utgår, därest vederbörande hänvisas att för vård vistas å annan ort än tjänstgöringsorten, ersättning för resa till och från sådan ort enligt de för tjänsteresa gällande grunderna.

ESA I SAMBAND M (KAR 25 §.)

Vid krigspermission, tjänstledighet på grund av sjukdom, angelägenhet av betydelse för det allmänna eller enskild angelägenhet av vikt, samt vid ledighet för beredande av vila och rekreation i sådana fall, då ledigheten ej är att hänföra till krigspermission, utgår, i den mån transportmedel icke tillhandahålles av staten, ersättning för resekostnad från tjänstgöringsorten till den ort inom riket, som vederbörande chef med hänsyn till ändamålet med ledigheten bestämmer, ävensom för återresa.

D KRIGSLEDIGHET.

Vid krigsledighet i andra fall än i föregående stycke sägs utgår resekostnadsersättning, i den mån transportmedel icke tillhandahålles av staten, enligt vad nedan stadgas.

a) Vid tjänstledighet på grund av angelägenhet av betydelse för det allmänna eller enskild angelägenhet av vikt utgår ersättning

Cheferna för armén och mannell, chefen för försvarsstaben samt försvarets civilförvaltning: Ersättning bör utgå för resa även till annan ort än bostadsorten

eller den ort, där veder- |_l

börandes närmaste anhörige är bosatt, i den mån kostnaden icke överstiger kostnaden för resa till bostadsorten.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

till och från ort, varest den perruitterade är bosatt, dock att utan hinder härav ersättning må utgå för resa till och från ort, varest den permitterades närmaste anhörige är bosatt.

för resekostnad från tjänstgöringsorten till den ort inom riket, som vederbörande chef med hänsyn till ändamålet med ledigheten bestämmer, ävensom för återresa.

b) Vid krigspermission och vid tjänstledighet för beredande av vila och rekreation i sådana fall, då ledigheten ej är att hänföra till krigspermission, utgår ersättning för resekostnad från tjänstgöringsorten till den ort inom riket, varest vederbörande eller hans när-

Försvarsväsendets lönenämnd: Ersättning bör under nuvarande beredskapsförhållanden utgå för resa även till annan ort än bostadsorten eller den ort, därvederbörandes närmaste anhörige är bosatt, i den mån kostnaden icke överstiger kostnaden för resa till bostadsorten.

Vid hempermittering utgår ersättning för resainom riket med tillämpning av de för resa vid inryckning till och utryckning från krigstjänstgöring gällande grunderna, dock att vid hempermittering för skördearbete eller annat liknande ändamål ersättningen må avse färd från tjänstgöringsorten till annan ort inom riket, som vederbörande chef med hänsyn till ändamålet med

mäste anhörige är bosatt, ävensom för återresa.

Vid hempermittering för skördearbete eller annat liknande ändamål utgår ersättning för resekostnad från tjänstgöringsorten till den ort inom riket, som vederbörande chef med hänsyn till ändamålet med ledigheten bestämmer, ävensom för återresa.

Vid hempermittering i andra fall än i föregående stycke sägs utgår ersättning för resa enligt de för resa vid inryckning till och utryckning från krigstjänstgöring gällande grunderna.

Vid i det föregående omförmäld krigsledighet av annan anledning än på grund av sjukdom eller i nästföregående stycke avsedd hempermittering utgår resökostnadsersättning endast för färd med järnväg, fartyg eller omnibus och omfattar icke ersättning för sovplats. Ersättning må icke utgå med högre belopp

Chefen för försvarsstaben:

Vid hempermittering för skördearbete bör ersättning för resa utgå enligt samma grunder som vid in- och utryckning till krigstjänstgöring.

Svenska underofficer sförbundet: Ersättning bör utgå även för färd med annat transportmedel än järnväg, fartyg och omnibus.

co

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ledigheten bestämmer, ävensom för återresa.

Vid resa i samband med annan krigsledigbet än hempermittering må ersättning för inkvarteringskostnad icke utgå, därest den kortaste tid för resan (återresan) som enligt gällande tidtabell kan ifrågakomma icke uppgår till 24 timmar, ej heller för förplägnadskostnad, därest nämnda tid icke uppgår till 8 timmar. Utan hinder härav må dock militär myndighet, där så finnes lämpligt, vid måltidsstation eller på annat sätt tillhandahålla förplägnad.

Vid krigspermission och tjänstledighet för enskild angelägenhet av vikt samt för beredande av vila och rekreation i fall då ledig-

än som motsvarar kostnaden enligt för allmänheten gällande tariff i den reseklass, vartill vederbörande vid tjänsteresa hänföres.

Vid resa i samband med Vid resa i samband med krigspermission, tjänstle- krigsledighet utgår, i den dighet på grund av ange- mån icke inkvartering och lägenhet av betydelse för förplägnad tillhandahållas det allmänna eller enskild av staten, ersättning härangelägenhet av vikt, le- för enligt de för tjänste-

dighet för beredande av resa gällande grunderna,

vila och rekreation i sådana fall, då ledigheten ej är att hänföra till krigspermission, samt vid hempermittering för skördearbete eller annat liknande ändamål utgår, i den mån icke inkvartering och förplägnad tillhandahållas av staten, ersättning för inkvarteringskostnad, därest den kortaste tid för resan (återresan), som enligt gällande tidtabell kan ifrågakomma, uppgår till minst 24 timmar, och för förplägnadskostnad, därest nämnda tid uppgår till minst 8 timmar. Vid resa av kortare varaktighet än sist sagts må militär myndighet, där så finnes lämpligt, vid måltidsstation eller på annat sätt tillhandahålla förplägnad.

Vid krigspermission och tjänstledighet för enskild angelägenhet av vikt samt för beredande av vila och rekreation i fall, då ledig-

Gheferna för armén och marinen: Tidsbegränsningen för rätt till ersättning för förplägnad bör sättas till 6 timmar.

Svenska underofficersförbundet: Inkvarteringsersättning bör utgå vid uppehåll i resa av minst 6 timmars varaktighet under förutsättning, att uppehållet inträffar mellan kl. 21,00 och 6,00.

Chefm för försvarsstaben: Resekostnadsersättning bör kunna utgå även vid permission.

Försvarets civilförvaltning: Uttrycket »ömmande fall» torde vid tillämp-

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

heten ej är att hänföra heten ej är att hänföra till krigspermission, må, till krigspermission, må därest ledigheten uppdelas ersättning för resa, utom på kortare ledighetsperio- i ömmande fall, åtnjutas der än 6 dygn, ersättning högst en gång för varje för den egentliga färdkost- påbörjad tjänstgöringspenaden, räknat efter den riod örn 2 månader, för allmänheten gällande tariffen, utom i ömmande fall, icke utgå med högre belopp än vid sammanhängande ledighet.

ningen komma att innebära en allt för stor inskränkning i myndigheternas befogenhet. Föreskriften i fråga bör avfattas att gälla såsom allmän regel.

I anslutning till ett i motiveringen till de föreslagna bestämmelserna gjort uttalande därom, att det vid avbrytande av krigsledighet kan synas skäligt att ersättning må utgå för därav föranledda extra kostnader men att föreskrift härom icke bör intagas i tillämpningsbestämmelserna till krigsavlöningsreglementet utan avgöras i varje särskilt fall, ha i yttrandena framhållits följande:

Chefen för marinen: Staten bör alltid ersätta dylika extra kostnader.

Chefen för försvarsstaben: Bestämmelser böra upptagas med angivande av vilken eller vilka myndigheter, som äga pröva ersättningsfrågorna.

Statskontoret: En delegering av prövningsrätten till de militära myndigheterna kan befaras leda till missbruk.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficer sförbunden: Föreskrifter örn ersättning i förevarande fall böra intagas i tilläm pningsbestämmelserna till krigsavlöningsreglementet.

Svenska reservunderofficer sförbundet: Föreskrifter örn ersättning efter prövning i varje särskilt fall böra intagas i tillämpningsbestämmelserna till krigsavlöningsreglementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

R

Enligt 10 § krigsavlöningsreglementet utgår krigsutrustningsbidrag med 250 kronor samt utbetalas samtidigt med första terminslönen eller, örn rätten till bidraget inträder senare, samtidigt med första därefter förfallande terminslön.

KEI

Personal, som enligt särskilt medgivande äger att regelmässigt under tjänstgöring bära civil dräkt, må åtnjuta krigsutrustningsbidrag eller förnyat sådant bidrag endast under förutsättning, att vederbörande i fredstid är berättigad till årligt ekiperingsbidrag.

Krigsutrustningsbidrag utgår med 250 kronor, dock att, där sådant bidrag tillkommer i föregående stycke omförmäld personal, detsamma utgår med det belopp, vartill ekiperingsbidraget för år uppgår.

SUTRUSTNING BI (KAE 27 §.)

Krigsutrustningsbidrag må åtnjutas endast under förutsättning att dylikt bidrag icke uppburits under tid, då krigsavlöningsreglementet varit gällande omedelbart innan de för krig avsedda bestämmelserna satts i tillämpning.

Krigsutrustningsbidrag utgår med 250 kronor samt utbetalas vid krigstjänstgöringens början eller den senare tidpunkt, då vederbörande enligt' för fred gällande bestämmelser blir skyldig att hålla sig med uniformspersedlar.

Chefen för försvarsstaben: Det bör uttryckligen angivas( att personal, som i fred är skyldig att hålla sig med uniform men som på grund av tjänstens natur beordras bära civil dräkt under tjänstgöring, äger erhålla krigsutrustningsbidrag.

Chefen för flygvapnet anser det icke vara lämpligt, att storleken av krigsutrustningsbidraget fixeras. Därest emellertid visst ersättningsbelopp anses böra angivas, bör beloppet sättas högre än 250 kronor.

Chefen för försvarsstaben förordar skälig höjning av krigsutrustningsbidraget utan hinder av gällande prisoch lönestopp.

Chefen för armén och svenska underofficersförbundet anse, att krigsutrustningsbidraget bör fastställas av Kungl. Majit med hänsyn tagen till rådande prisläge vid varje utbetalningstillfälle.

Chefen för marinen finner det vara rimligt, att krigsutrustningsbidraget höjes med hänsyn till priset å uniformspersedlar år 1939 respektive år 1944.

Svenska officer sförbundet hemställer, att frågan örn förhöjning av krigsutrustningsbidraget göres till före- oj mål för en förutsättningslös utredning.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficer sförbunden:

Med hänsyn till inträdd prisstegring är en förhöjning av krigsutrustningsbidraget ofrånkomlig.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

Krigsutrustningsbidrag utbetalas tidigast efter sammanlagt 2 månaders krigstjänstgöring. Bidraget må dock i intet fall utbetalas förrän ett år förflutit från den dag, då rätt till i fredstid utgående ekiperingshjälp inträtt.

Å krigsutrustningsbidraget skall avdragas vad som jämlikt för fred gällande bestämmelser må hava uppburits i årligt ekiperingsbidrag under de närmast före den tidpunkt, då krigsutrustningsbidrag tidigast må utbekommas, förflutna 6 månaderna.

Chefen för försvarsstaben: Med hänsyn till ändamålet med krigsutrustningsbidraget bör detta utbetalas vid tjänstgöringens början.

Svenska underofflcersför-. bundet anser det vara nödvändigt, att i varje fall den aktiva personalen erhåller krigsutrustningsbidraget redan vid tjänstgöringens början.

Svenska underofficersförbundet och svenska reservunderofficersförbundet avstyrka förslaget, att krigsutrustningsbidrag icke må utbetalas förrän ett år förflutit från den dag, då rätt till ekiperingshjälp inträtt.

Svenska officersförbundet: För att icke personalen skall berövas densamma enligt fredsavlöningsreglementet tillkommande förmån bör krigsutrustningsbidraget endast minskas med 15 kronor för varje hel månad, som må återstå, innan det årliga ekiperingsbidraget enligt för fred gällande bestämmelser nästa gång skulle ha utbetalats.

t—*

SS

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Förnyat krigsutrust- ~~ rnya gsutrust-

ningsbidrag utgår med 125 ningsbidrag utgår med 125

kronor. kronor, dock att, där så-

dant bidrag tillkommer personal, som enligt särskilt medgivande äger att regelmässigt under tjänstgöring bära civil dräkt, detsamma utgår med Va av det belopp, vartill ekiperingsbidraget för år uppgår.

Förnyat krigsutrustningsbidrag må utbetalas första gången tidigast efter en sammanlagd tjänstgöring örn 12 månader, räknat från den 2 september 1939 eller från den senare tidpunkt, vid vilken krigsutrustningsbidrag tidigast må utbekommas, samt därefter vid utgången av varje ytterligare tjänstgöringsperiod om 6 månader.

Såsom tjänstgöring må i förevarande hänseende tagas i betraktande jämväl fullgjord fredstjänstgöring. Därest för sådan tid uppburits ekiperingsbidrag, skall avdrag ske för det sålunda uppburna beloppet.

I tjänstgöring, som berättigar till förnyat krigsutrnstningsbidrag, må ej inräknas tid utöver 3 månader i en följd, varunder vederbörande vid tjänstledighet eller hinder att tjänstgöra ägt bibehålla avlöning, ej heller tid, varunder avlöning icke utgått; dock att utan hinder härav beställningshavare, som vid tillämpning av militära avlöningsregl emen tet eller manskapsavlöningsreglementet är berättigad till ekiperingsbidrag, må åtnjuta förnyat krigsutrustningsbidrag, därest vederbörande uppfyller förutsättningarna för erhållande av ekiperingsbidrag enligt för fred gällande bestämmelser.

(Ovan i denna kolumn återgivna bestämmelser om förnyat krigsutrustningsbidrag ha i huvudsak tillämpats intill ut-

orderlig komplettering av förbrukad krigsutrustning tillhandahålles genom statens försorg enligt därom meddelade föreskrifter.

svenska reservofficersförbunden och svenska reservunderofficer sförbundet framhålla nödvändigheten av en förhöjning av det förnyade krigsutrustningsbidraget.

en r försvar

Det synes skäligt, att den som själv anskaffar erforderlig komplettering av utrustningen beredes ersättning härför i någon form.

M

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

03 Oi

gången av september 1944. För tid därefter hava genom ämbetsskrivelse den 8 september 1944 föreskrifterna i fråga örn tidpunkten för utbetalning av förnyat bidrag i viss mån jämkats.)

Den, som från anställning såsom i fredstid konstituerad landstormskapten, landstormslöjtnant, landstormsfänrik eller i fredstid till officers tjänsteställning konstituerad (förordnad) medlem av frivilliga automobilkåren enligt därom meddelade föreskrifter överförts till värnpliktig officer, äger under tjänstgöring åtnjuta samma avlöningsförmåner, som skulle hava tillkommit honom örn han alltjämt innehaft nyssnämnd anställning, så länge nu rådande förstärkt försvarsberedskap varar och under mobilisering, som i anslutning därtill må varda anbefalld. Krigslön utgår

Övergående bestämmelser.

Den, som från anställning såsom i fredstid konstituerad landstormskapten, landstormslöjtnant, landstörmsfänrik eller i fredstid till officers tjänsteställning konstituerad (förordnad) medlem av frivilliga automobilkåren enligt därom meddelade föreskrifter överförts till värnpliktig officer, så ock före den 1 juli 1945 i fredstid till officers eller underofficers tjänsteställning förordnad eller konstituerad personal vid sjövärnskåren och svenska röda korset, äga under tjänstgöring, så länge nu rådande förstärkt försvarsberedskap varar och vid krigstillstånd i anslutning härtill, åtnjuta krigslön och övriga avlöningsförmåner såsom i reserven anställd av motsvarande tjänstegrad, dock att lön utgår enligt följande tabell:

Chefen för försvarsstaben: Bestämmelserna böra utsträckas att gälla samtliga krigsfrivilliga med officers eller underofficers tjänstegrad (tjänsteklass).

Försvarsväsendets lönenämnd: I anslutning till av

lönenämnden förordad (i departementschefens förslag intagen) ändring av 18 § 1 mom. f) förslaget till krigsavlöningsreglemente bör föreskrivas, att personal, som fullgör sjötjänstgöring, icke skall vara skyldig att under nuvarande förstärkta försvarsberedskap eller under krigstillstånd i anslutning härtill vidkännas avdrag för tillhandahållen förplägnad. Likaså bör föreskrivas, att under nuvarande förstärkta försvarsberedskap eller under krigstillstånd i anslutning härtill ersättning för resa vid krigsledighet må utgå även till annan ort än bostadsorten eller den ort, där vederbörandes närmaste anhörige är bosatt, i den mån kostnaderna icke överstiga kostnaderna för resa till bostadsorten.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

Biliam/ till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 65. 77 45 10

sålunda enligt följande tabell:

Vad i föregående stycke sägs skall dock jené utgöra hinder för där avsedd personal att, i stället för omförmälda avlöningsförmåner, uppbära avlöning och övriga förmåner såsom värnpliktig under förutsättning att anmälan i fråga om avlöningsgrunden gjorts i den ordning och inom den tid, som försvarets civilförvaltning äger bestämma.

Vad i föregående stycke sägs skall dock icke utgöra hinder för där avsedd värnpliktig officer att, i stället för omförmälda avlöningsförmåner, uppbära avlöning och övriga förmåner såsom värnpliktig; skolande anmälan i fråga örn avlöningsgrunden göras i den ordning och inom den tid, som försvarets civilförvaltning äger bestämma.

w

—5

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionen .................................................................... 1

Förslag' till aTlöningsreglemente för personal Tid krigsmakten under krigstjänstgöring (krigsaTlöningsreglemente).............................................. 2

Utdrag av statsrådsprotokollet .................................................... 16

Allmänna synpunkter........................................................ 18

Viss omläggning av värnpliktigas avlöning ................................ 25

Specialmotivering............................................................ 28

Reglementets ikraftträdande ................................................ 86

Tjänsteförteckningen ........................................................ 87

Ekonomiska konsekvenser av förslagets genomförande .................... 93

Departementschefens hemställan............................................ 94

Bilagor.

Bilaga 1. Krigsavlöningsreglementet den 15 jani 1939 (nr 278)............ 96

Bilaga 2. Sammanställning av huvudinnehållet i inom försvarsdepartementet utarbetade förslag till tillämpningsbestämmelser till krigsavlöningsreglementet, jämförda med gällande bestämmelser i ämnet, jämte i remissyttranden över förslagen framställda huvudsakliga ändringsyrkanden .......................................... 110

Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.