angående anslag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vägförvaltningarna

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

1 Nr 286.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till vägoch vattenbyggnadsstyrelsen samt vägförvaltningarna; given Stockholms slott den 10 maj 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 maj 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen samt statsrådet Mossberg anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.

Inledning.

I årets statsverksproposition lia anslagen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vägförvaltningarna upptagits med allenast preliminärt beräknade belopp. Anledningen härtill var, att de förslag, som kunde komma att av- Bihang till riksdagens protokoll 19iG. 1 sami. Nr 286. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

givas av särskilda inom kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning rörande organisation och personalbehov för vissa avdelningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. — i det följande kallade de sakkunniga — ansågos böra avvaktas.

Nämnda sakkunniga, vilka, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1944, tillkallades av dåvarande departementschefen den 27 juni 1944, ha varit direktören O. E. Sahlin, tillika ordförande, byråchefen E. G. Braune, avdelningschefen E. V. Sundström samt förste byrådirektören K. J. P. Wittrock.

De sakkunniga ha den 3 januari 1946 framlagt betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. (SOU 1946: 10).

över betänkandet ha till följd av remisser eller därförutan yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben, väg- och vattenbyggnadsslyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, statens organisationsnämnd, luftfartsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, länsstyrelserna i samtliga län, 1944 års hamnutredning, svenska teknologföreningen, svenska vägföreningen, landsorganisationen i Sverige, svenska byggnadsentreprenörföreningen m. fl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande är åtföljt av yttranden från samtliga vägdirektörer, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund, statsverkens ingenjörsförbund, Sveriges arbetsledareförbund, civilförvaltningens personalförbund och Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund.

I skrivelse den 15 mars 1946 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband med sitt utlåtande över de sakkunnigas organisationsförslag framlagt anslagsäskanden beträffande de delar av styrelsens och vägförvaltningarnas personalorganisation, som icke direkt beröras av de sakkunnigas förslag, ävensom beträffande omkostnadsanslagen, vilka ej behandlats av de sakkunniga. Med anledning härav har väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening inkommit med en den 18 mars 1946 dagtecknad skrivelse, över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag beträffande personalorganisationen för förråds-, kansli- och kameralbyråerna inom styrelsen har allmänna lönenämnden avgivit utlåtande den 28 mars 1946.

I förevarande sammanhang får jag erinra om att jag vid anmälan av de i årets statsverksproposition under sjätte huvudtiteln upptagna anslagen till väg- och vattenbyggnadsväsendet föreslagit, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess lokala förvaltningar från och med nästa budgetår skola erhålla den gemensamma benämningen Väg- och vattenbyggnadsverket.

Beträffande såväl de i betänkandet förekommande redogörelserna för nuvarande organisation som de sakkunnigas motiveringar till av dem framlagda förslag får jag i huvudsak hänvisa till betänkandet. I det följande kommer jag sålunda under de olika punkterna i allmänhet endast att lämna en summarisk redogörelse för innebörden av de sakkunnigas förslag.

Kungl Maj.ts proposition nr 286.

3 Organisati on sfrågor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen är från och med den t juli 1945 organiserad på följande sex byråer, nämligen vägbyrån, brobyrån, hamnbyrån, kanslibyrån, karoeralbyrån och förrådsbyrån. Härtill komma tre fristående avdelningar, nämligen järnvägsavdelningen, militäravdelningen och den våren 1945 inrättade provisoriska avdelningen för ärenden rörande vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar.

I samband med det beslut örn vägväsendets förstatligande, som fattades år 1943, vidtogos åtskilliga förändringar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalorganisation. Dessa förändringar begränsades emellertid till att avse de delar av styrelsen, vilka närmast berördes av förstatligandet. Organisationsändringarna inneburo bland annat en väsentlig utvidgning av styrelsens vägbyrå, som ställdes under chefskap av en överdirektör och uppdelades på ett flertal avdelningar, vidare förändring av den tidigare vägtrafikbyrån lill en avdelning inom vägbyrån, ombildning av den förutvarande kameralbyrån samt dennas uppdelning på en kameral- och en kanslibyrå ävensom inrättande av en förrådsbyrå.

Däremot lämnades brobyrån, hamnbyrån och den dåvarande järnvägsoch luftfartsbyrån ävensom militäravdelningen helt utanför omorganisationen, De sakkunniga, vilkas huvuduppgift har varit att verkställa en översyn av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalorganisation i dessa delar, ha i sitt den 24 januari 1945 dagtecknade betänkande med förslag till organisation av en luftfartsstyrelse m. m. (SOU 1945: 2) behandla! järnvägs- och luftfartsbyråns organisation. I anslutning till detta förslag har den 1 juli 1945 inrättats ett särskilt ämbetsverk för luftfartsärendena, luftfartsstyrelsen, i samband varmed luftfartsavdelningen inom nyssnämnda byrå upphört. Järnvägsavdelningen, som utgjorde ett med luftfartsavdelningen sidoordnat organ inom ifrågavarande byrå, kvarblev däremot inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med avdelningens chef, järnvägsinspektören, såsom självständig föredragande för de ärenden, vilka ankomma på avdelningen. Därjämte har föreskrivits att flygplatsbyggandet fortfarande skall ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Samtidigt med bedömandet av de speciella organisationsfrågor, som beröra här avsedda byråer och avdelningar var för sig, lia de sakkunniga haft att taga ställning till ett spörsmål av vidare syftning. 1 det anförande till statsrådsprotokollet (iver kommunikationsärenden för den 15 juni 1944 som innefattar direktiv för de sakkunnigas utredning, framhöll dåvarande departementschefen, att det kunde ifrågasättas huruvida ej all anläggningsverksamhet inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsområde — vägbyggnad, hamnbyggnad, vatten- och avloppsledningsanläggningar, brobyggnad, flygfältsbyggnad — borde sammanföras under eli gemensamt ledande organ inom

Kungl. Majlis proposition nr 286.

styrelsen, vilket skulle innebära att inom styrelsen inrättades en särskild, för de olika verksamhetsgrenarna gemensam byggnadsavdelning under en byggnadschef, som skulle handhava ledningen av all byggnadsverksamhet inom verket. De sakkunnigas uppdrag har därför kommit att beröra även sådana delar av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens organisation, vilka erhöllo sin nuvarande utformning i samband med vägväsendets förstatligande.

Innan de olika detaljspörsmålen rörande personalorganisationen för vägoch vattenbyggnadsverket upptagas till behandling, torde jag först i korthet få redogöra för de sakkunnigas ställningstagande till frågan om inrättande av en gemensam byggnadsavdelning. De sakkunnigas förslag härutinnan innebär en genomgripande förändring av byråindelningen inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Byråindelningen. De tekniska byråernas arbetsuppgifter.

De sakkunniga.

Byråindelningen.

De sakkunniga framhålla, att byråindelningen inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vore grundad på två olika huvudprinciper. Den ena av dessa principer innebure, att arbetet fördelades mellan skilda byråer efter de olika slag av arbetsobjekt, styrelsens verksamhet omfattade, såsom vägar, broar, hamnar etc. Enligt denna princip komme varje ärende att i huvudsak från början till slut handläggas på en och samma byrå (vertikal organisation). Ifrågavarande organisationstyp representerades inom styrelsen av de byråer, vilkas arbetsuppgifter vore av huvudsakligen teknisk natur, nämligen vägbyrån, brobyrån och hamnbyrån. Enligt den andra huvudprincipen skedde fördelningen av arbetet efter arten av de problem, som förekomme (horisontal organisation). Till denna organisationstyp hörde kanslibyrån, kameralbyrån och förrådsbyrån.

Om på sätt antytts i utredningsdirektiven all anläggningsverksamhet inom styrelsens arbetsområde sammanfördes under ett gemensamt ledande organ inom styrelsen (byggnadsavdelning eller byggnadsbyrå), innebure detta, förklara de sakkunniga, att den horisontala organisationsformen finge sin tilllämpning även på det tekniska verksamhetsområdet. Vid en horisontal uppdelning av arbetet på detta område kunde väsentligen tre huvudgrupper av uppgifter särskiljas, nämligen

1. tekniskt-administrativa utredningsuppgifter, där huvudvikten läge på ett bedömande ur samhällsekonomiska, kommunikations- och driftstekniska, sociala och militära synpunkter av behovet av olika tekniska åtgärder;

2. konstruktiva uppgifter, nämligen upprättande eller granskning av ritningar till konstarbeten, såsom broar, hamnar och dylikt; samt

3. ledning och kontroll av anläggningsverksamhet och underhållsarbeten.

Beträffande de fördelar, som en horisontal uppdelning av

arbetet kunde erbjuda i jämförelse med den nuvarande, huvudsakligen vertikala organisationen, lia de sakkunniga anfört bland annat följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

5 Den nuvarande ordningen, enligt vilken varje ärende i tekniskt hänseende i regel genomgående behandlades på en och samma byrå, innebure en fara för att, särskilt när det gällde principiella frågor, ärendena bleve mer eller mindre ensidigt bedömda, sålunda att vissa synpunkter — praktiska, teoretiska eller administrativa — bleve dominerande på bekostnad av andra. Med en horisontal organisation minskades risken för en dylik utveckling, då ärendena i detta fall bleve föremål för självständig prövning av skilda personer i ledande ställning med olika utgångspunkter för bedömandet. Samtidigt vunnes med ifrågavarande organisationsform att de olika byråernas arbetsuppgifter sammanknötes med varandra på ett sätt, som medförde en mera allmän samverkan mellan byråerna.

De sakkunniga anse vidare, att ökade möjligheter skulle erhållas till en enhetlig bedömning av behovet av arbetsmaskiner, materialier, arbetare och tjänstemannapersonal inom styrelsens verksamhetsområde. Samtidigt underlättades övervakningen av att organisationen i sin helhet effektivt utnyttjades. Den horisontala organisationsformen bomme sålunda enligt de sakkunnigas mening att möjliggöra en mera samlad överblick över arbetsorganisationen och ett fastare grepp örn densamma samt gåve därigenom ökade möjligheter att inom organisationens ram tillgodose växlande behov inom styrelsens mångskiftande verksamhet. Härigenom borde besparingar kunna åstadkommas såväl i fråga om arbetsledning och annan personal som beträffande maskiner och redskap.

Därjämte framhålla de sakkunniga, att ansvaret för arbetaravtalsfrågorna vid en horisontal organisation lättare kunde samlas på en hand. Härigenom komme förutsättningar att skapas för en mera enhetlig behandling av dessa frågor.

Den horisontala organisationsformen gåve, fortsätta de sakkunnigav sålunda genom sina verkningar inom den centrala och den lokala organisationen ökade förutsättningar för att skapa och vidmakthålla en byggnadsorganisation, som ehuru den dimensionerats för normala förhållanden vid behov kunde i större utsträckning utnyttjas även för andra arbetsuppgifter inom väg- och vattenbyggnadsfacket än dem, som ankomme på styrelsen i dess egenskap av kommunikationstekniskt verk. Med en dylik byggnadsorganisation, i erforderlig mån tillfälligt förstärkt, borde styrelsen därjämte bliva bättre rustad att bemästra de omfattande uppgifter i fråga örn anläggningsarbeten, som kunde komma att åvila styrelsen vid en mera allmän arbetsmarknadskris.

En byråindelning enligt horisontalprincipen skulle, framhålla de sakkunniga, således komma att medföra åtskilliga fördelar av betydelse. De sakkunniga lia emellertid också till övervägande upptagit vissa invändningar mot ifrågavarande organisationsprincip.

1 anslutning till sitt uttalande att anläggningsfrågorna vid en horisontal organisation skulle bliva ur olika synpunkter ingående prövade av flera personer i ledande ställning påpeka sålunda de sakkunniga, att det möjligen kunde göras gällande, ali en ökad arbetsbelastning i vissa fall härvid skulle

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

uppkomma för vederbörande byråchefer och att detta vore en omständighet, som talade emot nämnda organisationsprincip. Häremot kunde emellertid invändas, att denna belastning, i den mån den förekomme, långt ifrån vore onyttig, eftersom den innefattade den synnerligen viktiga ökade expertprövning, som vore ett av de främsta målen vid eli organisationsändring enligt horisontalprincipen. För övrigt torde dylika befarade olägenheter komma att begränsas eller helt elimineras därigenom att de ledande tjänstemännen på grund av sin specialisering borde kunna med särskild snabbhet och säkerhet lösa på dem ankommande frågor.

Det kanske vidare, yttra de sakkunniga, skulle kunna göras gällande, att ärendena skulle fördröjas genom att de i olika stadier skulle handläggas avskilda organ. Härvid finge erinras örn att de olika åtgärderna i samband med tillkomsten av en anläggning av andra skäl oftast fördelade sig på en tidrymd av flera år; sedan utredningsstadiet avslutats, följde vanligen med hänsyn till medelstillgång eller dylikt ett ganska avsevärt uppehåll, innan utförandet av anläggningen bleve aktuellt. Den omständigheten, att ett ärende enlig horisontalprincipen skulle på utredningsstadiet handläggas av en byrå och på ett senare stadium av en annan, torde därför icke kunna verka fördröjande.

De sakkunniga lia slutligen också diskuterat den eventuella invändningen mot en horisontal organisation, att personalen på utrednings- och konstruktionsbyråema skulle komma att förlora kontakten med det praktiska arbetet i sådan utsträckning, att det bleve till men för arbetsresultatet. Härvid framhålla de sakkunniga bland annat följande.

Personalen på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska byråer är redan nu specialiserad på olika arbetsuppgifter, såsom upprättande eller granskning av arbetsplaner och av arbetsritningar samt ledning och kontroll av utförandet av arbeten. Även de privata entreprenadföretagen skilja mellan konstruktions- och byggnadspersonal och ha i vissa fall särskilda huvudavdelningar för dessa slag av arbetsuppgifter. Det berättigade kravet på praktisk utbildning för här ifrågavarande personal inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen synes i allmänhet kunna tillgodoses genom att personalen före befordran till de högre byråtjänsterna får fullgöra tjänstgöring vid styrelsens lokala organ. Tillfälle bör därjämte beredas befattningshavarna att följa arbetet vid arbetsplatserna.

Den nu återgivna redogörelsen för de fördelar och olägenheter, som äro eller kunna vara förknippade med en horisontal organisation för de tekniska arbetsuppgifterna inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ger enligt de sakkunnigas mening vid handen, att avgörande skäl tala för en omorganisation av styrelsen i denna riktning. En dylik organisation med dess ökade möjligheter till samordning och central övervakning av de olika verksamhetsgrenarna synes, framhålla de sakkunniga, i särskilt hög grad påkallad med hänsyn till den avsevärda utvidgning av styrelsens arbetsuppgifter, som framför allt till följd av vägförstatligandet ägt rum på senare år.

De sakkunniga ha i förevarande sammanhang även behandlat frågan, huruvida det tekniska arbetet vid en horisontal organisation borde fördelas

Kungl. Maj:ts proposition nr 286,

på flera utrednings-, konstruktions- och byggnadsbyråer. Beträffande de sakkunnigas uttalanden härutinnan tillåter jag mig att hänvisa till betänkandet (s. 30—32).

De sakkunnigas förslag i fråga om byråindelningen innebär, att i stället för de nuvarande tekniska byråerna inom styrelsen, nämligen vägbyrån, brobyrån och hamnbyrån, samt avdelningen för vattenförsörjning och avlopp skulle inrättas tre utredningsbyråer, benämnda första, andra och tredje utredningsbyrån, samt en konstruktionsbyrå och en byggnadsbyrå. På de båda senare byråerna skulle även ankomma flygplatsbyggandet och den husbyggnadsverksamhet, som bedrives av förrådsbyrån.

Av de tre utredningsbyråerna, vilka skulle svara för de tekniskt-administrativa utredningsuppgifterna (planläggning m. m.) inom styrelsen, avses första utredningsbyrån för ärenden rörande väg-, gatu- och vägtrafikväsendet, andra utredningsbyrån för ärenden rörande hamnar och farleder ävensom för vissa andra vattenbyggnadstekniska uppgifter samt tredje utredningsbyrån för ärenden rörande anläggningar för vattenförsörjning och avlopp.

De tekniska byråernas arbetsuppgifter.

Första utredningsbyrån.

Till första utredningsbyrån skulle enligt de sakkunnigas förslag överflyttas i huvudsak de arbetsuppgifter, som för närvarande ankomma på utredningsavdelningen, avdelningen för rikets städer och vägtrafikavdelningen inom vägbyrån. De principer, som ligga till grund för organisationsförslaget, anses emellertid härvid påkalla vissa smärre jämkningar i arbetsuppgifterna. Beträffande dessa jämkninger får jag hänvisa till betänkandet (s. 33 och 34).

Andra utredningsbyrån.

Andra utredningsbyrån skulle i första hand svara för behovsutredning och planläggning beträffande statliga åtgärder i fråga örn hamn- och farledsbyggandet. De sakkunniga ha härutinnan lämnat följande närmare redogörelse.

I byråns allmänna uppgifter bör därvid ingå att följa utvecklingen på sjöfartens och fiskerinäringens område med avseende på behovet av hamnar och farleder. Byrån bör äga en tillräckligt ingående och allsidig kännedom örn förhållandena på dessa områden för att kunna på ett sakligt sätt bedöma såväl behovet i allmänhet som ock det relativa behovet på olika platser i landet. Med stöd av denna kännedom örn anläggningsbehovet bör byrån upprätta och vidmakthålla erforderliga behovsplaner för hamnbyggnadsväsendet. Beträffande byggnadsföretag, vilka avses skola komma till utförande, skall byrån pröva frågan örn anläggningens läge, storlek, djup samt allmänna standard i fråga örn utförandet ävensom frågor rörande inseglings-

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

rännor, kajanordningar av olika slag m. m. Byrån skall vidare i samråd med konstruktionsbyrån granska arbetsplaner för hamn- och farledsbyggnader. Därjämte skall andra utredningsbyrån utarbeta anslagsäskanden samt framställningar eller utlåtanden till Kungl. Maj:t angående statsbidrag till ifrågasatta byggnadsföretag ävensom upprätta kontrakt med vederbörande intressenter.

På andra utredningsbyrån bör vidare ankomma att handlägga frågor rörande statsbidrag till underhåll av icke statliga hamnar och farleder samt att med hjälp av styrelsens lokala organ utöva uppsikt över deras underhåll, i den mån underhållsarbetet icke utföres av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Enligt organisationsförslaget skulle byrån därjämte handlägga teknisktadministrativa ärenden rörande drift och förvaltning av hamnar och farleder. Slutligen skulle till byråns arbetsuppgifter hänföras de speciella vattenbyggnadstekniska utredningsuppgifter, som nu ankomma på hamnbyrån. De sakkunniga anföra härom bland annat följande.

Till dessa uppgifter hör bl. a. handläggningen av frågor rörande sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning, vattenkraft eller andra liknande behov samt skyddsåtgärder mot skärningar och översvämningar av sådan omfattning och beskaffenhet, att åtgärderna med hänsyn till det allmännas intressen anses böra vidtagas å statens bekostnad. Dessa ärenden förekomma sporadiskt, i regel i form av remisser från Kungl. Maj:t eller från myndigheter. Vidare bör byrån handhava den väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åliggande uppgiften att öva tillsyn å allmänna flotlleders underhåll och nyttjande.

Tredje utredningsbyrån.

Tredje utredningsbyrån skulle enligt de sakkunnigas förslag svara för den tekniskt-administrativa behandlingen av ärenden rörande anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. De sakkunniga lia lämnat följande sammanfattande redogörelse för byråns olika arbetsuppgifter.

På byrån böra ankomma i huvudsak följande uppgifter, nämligen behovsutredning rörande ifrågasatta anläggningsföretag, handläggning av frågor rörande general- och regionplaner, upprättande och vidmakthållande av investeringsplan, utredningar och forskning rörande olika reningsmetoder för råvatten och avloppsvatten, uppgörande (i förekommande fall i samverkan med konstruktionsbyrån) av normalritningar, fastställande av arbetsplaner, utarbetande av anslagsäskanden, beräkning av statsbidrag samt upprättande av kontrakt med intressenter. På byrån bör vidare ankomma att genom styrelsens lokala organ övervaka, att de anläggningar, till vilka statsbidrag utgått, för framtiden drivas och underhållas på ett tillfredsställande sätt. Därjämte skall byrån liksom övriga byråer i styrelsen för sitt verksamhetsområde utarbeta erforderliga anvisningar och normer.

Konstruktionsbyrån.

Konstruktionsbyråns verksamhet skulle, förklara de sakkunniga, komma att beröra en mängd olika arbetsobjekt inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsområde, såsom broar, stödmurar, färjlägen och färjor, bryggor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

hamnar, farleder, i vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar ingående speciella anordningar (intag, pumpstationer, reningsverk och reservoarer), husbyggnader m. m.

Beträffande hithörande arbeten skulle byrån närmast svara för att de konstruktiva arbetsuppgifterna erhölle en med hänsyn till av vederbörande utredande organ angivna förutsättningar lämplig lösning ur bl. a. hållfasthets- och kostnadssynpunkter. I sådant hänseende skulle byrån utarbeta eller granska förslag till konstarbeten samt upprätta eller granska arbetsritningar till dylika arbeten. Därjämte avses byrån skola handhava arbetet med broliggaren och det militära broregistret samt biträda första ulredningsbyrån vid utredningar rörande brobyggnadsbehovet.

I fråga örn gränsdragningen mellan konstruktionsbgrdn och byggnadsbyrån ha de sakkunniga anfört följande.

Frånsett arbetet med upprättande eller granskning av arbetsritningar till konstarbeten böra de verkställande åtgärderna beträffande dylika arbeten, i den mån dessa åtgärder skola tillhöra den centrala myndighetens uppgifter, i princip ankomma på byggnadsbvrån. Vid styrelsens prövning av entreprenadanbud och antagande av entreprenör skall dock konstruktionsbyrån deltaga i beslutet. Vid avgörandet av dylika frågor skall byggnadsbyrån, som bl. a. genom sin erfarenhet från byggnadsverksamheten i egen regi bör äga särskild sakkunskap i kostnadsfrågor, närmast svara för prövningen av anbudens skälighet ur kostnadssynpunkt samt i samband därmed beakta, örn arbetet i stället bör utföras i egen regi. Denna byrå skall jämväl pröva de föreslagna konstruktionernas lämplighet med hänsyn till drifts- och underhållskostnaderna. Konstruktionsbyråns uppgift skall främst vara att svara för bedömningen av anbuden ur konstruktiv synpunkt.

Kontrollen över utförandet av konstarbeten bör, när det gäller arbeten, som icke utföras i egen regi, i huvudsak ankomma på styrelsens lokala organ under överinseende av byggnadsbyrån, och i vad avser arbeten i egen regi på byggnadsbyrån. Konstruktiva frågor i samband med utförandet, t. ex. frågor rörande avvikelser från de fastställda arbetsritningarna, skola dock givetvis hänskjutas till konstruktionsbyrån. Denna byrå bör därjämte ombesörja verkstadskontroll och all röntgenkontroll beträffande stålkonstruktioner ävensom utföra spännings- och deformationsmätningar.

De sakkunniga lia vidare till behandling upptagit frågan örn avgränsningen av konstruktionsbyråns arbetsuppgifter i förhållande till styrelsens lokala organ. I detta sammanhang uppkomme, framhålla de sakkunniga, spörsmålet, huruvida en ökad decentralisering av de tekniska arbetsuppgifterna borde genomföras. Särskilt i fråga örn de uppgifter, som hade direkt med utförandet av anläggningsarbeten att göra och som sålunda huvudsakligen hörde till byggnadsbyråns kompetensområde, skulle, örn beslutanderätten i ökad utsträckning överflyttades till de lokala organen, väsentliga förenklingar i handläggningen kunna åstadkommas utan att därigenom de lokala organens arbetsbörda ökades i större omfattning. Beträffande konstruktionsuppgifterna vore förutsättningarna för att genomföra en mera vittgående decentralisering icke lika stora, enär dessa uppgifter i många fall krävde speciell expertis, som för vinnande av enhetlighet och .större effektivitet borde sammanhållas centralt. Enligt de sakkunnigas mening borde

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

emellertid vägförvaltningarna i viss ökad utsträckning få ombesörja upprättande av förslag till broar. En närmare motivering härför återfinnes å s. 39 och 40 i betänkandet.

Beträffande de sakkunnigas förslag rörande arbetsfördelningen i övrigt mellan å ena sidan konstruktionsbyrån samt å andia sidan de övriga tekniska byråerna och de lokala organen torde jag få hänvisa till betänkandet (s. 40 och 41).

Med avseende på detaljkonstruktionsarbetet beträffande broar lia de sakkunniga föreslagit en utvidgning av styrelsens arbetsuppgifter. Under erinran örn att brobyggnadsarbetena på landsbygden för närvarande utföras på entreprenad med undantag för en del av de allra enklaste broarna och att arbetsritningarna därvid i allmänhet upprättas genom entreprenörernas försorg, förorda de sakkunniga, att konstruktionsbyråns organisation utbygges så, att byrån i lämplig utsträckning skall kunna själv ombesörja upprättandet av dylika ritningar. Ett flertal skäl för en dylik ordning anföres i betänkandet (s. 41 och 42). Det är emellertid härvid av vikt, framhålla de sakkunniga, att man icke binder den tekniska utvecklingen på brobyggnadsområdet genom att sätta det enskilda initiativet ur spel. Med hänsyn härtill bör enligt de sakkunnigas mening i programhandlingama normalt föreskrivas, att anbudsgivaren äger att, örn han därtill finner skäl, bjuda även på eget konstruktionsförslag. Vidare anses att konstruktionsbyrån i allmänhet — frånsett de broar, som beräknas skola utföras i egen regi — icke bör upprätta arbetsritningar till andra broar än sådana, beträffande vilka den ur tekniskt-ekonomisk synpunkt bästa lösningen är tämligen given.

I fråga örn upprättandet av arbetsritningar till småbroar m. m. ha de sakkunniga framfört följande synpunkter.

För närvarande upprättas arbetsritningar till broar med mindre sammanmanlagd fri ispännvidd än 3 meter i allmänhet av vägförvaltningarna. Enligt de sakkunnigas mening bör det beträffande dessa småbroar vara möjligt att för de flesta förekommande fall utarbeta standardritningar, vilket bör ankomma på konstruktionsbyrån. 1 den mån individuella arbetsritningar erfordras, bör arbetet härmed lämpligen koncentreras till konstruktionsbyrån, eftersom denna byrå med sin mera rutinerade personal lättare än vägförvaltningama kan utföra dylikt arbete. På samma sätt bör förfaras med större vägtrummor av armerad betong, stödmurar m. m.

De sakkunniga framhålla slutligen, att konstruktionsbyrån med den angivna omfattningen av arbetsuppgifterna komme att bliva det statliga organ, som hade det mångsidigaste verksamhetsfältet för konstruktionsarbeten inom väg- och vattenbyggnadsfacket, och att byråns organisation därför borde utformas så, att byrån verksamt kunde bidraga till den tekniska utvecklingen.

Byggnadsbyrån.

Byggnadsbyrån skall enligt de sakkunnigas organisationsförslag med biträde av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lokala organ dels utöva ledningen av alla anläggningsarbeten, som utföras genom styrelsens försorg, samt

11 Kungl. Maj-.ts proposition nr 286.

av vägunderhållet på landet och i den mån sådant arbete ombesörjes av styrelsen — underhållet av hamnar och farleder, dels ock utöva tillsyn och kontroll över sådana anläggningsarbeten, vilka under styrelsens överinseende skola utföras genom försorg av kommuner eller enskilda. Den på styrelsen ankommande övervakningen av underhållsarbeten, vilka icke utföras genom styrelsens försorg — d. v. s. underhållet i städer och stadsliknande samhällen, som äro väghållare, av allmänna vägar och för biltrafiken viktiga gator, ävensom underhållet av statsunderstödda hamnar och farleder, allmänna flottleder samt med statsbidrag utförda vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar — avses däremot skola utövas av styrelsens lokala organ under överinseende av respektive utredningsbyråer.

Även beträffande de arbetsuppgifter, vilka äro hänförliga till den föreslagna byggnadsbyråns kompetensområde, lia de sakkunniga övervägt, örn och i vad mån en decentralisering bör ske. De sakkunniga ha därvid funnit, att särskilt i vad avser utförandet av byggnadsarbeten på entreprenad vissa uppgifter lämpligen borde överflyttas från styrelsen till vägförvaltningarna. Sålunda förorda de sakkunniga, att vägförvaltningarna i allmänhet få sköta arbetet med upprättande av programhandlingar och infordrande av anbud ävensom antaga entreprenör. Därjämte avses att förvaltningarna skulle få ökade befogenheter att avgöra, huruvida åt dem anförtrodda byggnadsföretag skulle utföras på entreprenad eller i egen regi. Det nu tillämpade systemet med central granskning av renstakningshandlingar till vägföretag bör enligt de sakkunnigas mening upphöra. Godkännandet av entreprenör för sådana vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar, vilka utföras genom intressenternas försorg, anses när det gäller smärre anläggningar lämpligen kunna överlåtas till vägförvaltningarna. Slutligen uttala de sakkunniga i förevarande sammanhang, att den löpande kontrollen av byggnadsarbeten, vilka icke utföras i styrelsens regi, genomgående bör ankomma på vägförvaltningarna.

De sakkunniga ha på s. 46 och 47 i betänkandet gjort en sammanfattningav byggnadsbyråns arbetsuppgifter, till vilken jag här torde få hänvisa.

I samband med behandlingen av byggnadsbyråns arbetsuppgifter ha de sakkunniga även ingått på frågan om fördelningen au vissa anläggningsarbeten mellan egen regi och entreprenad. De sakkunniga förorda härvid, att brobyggnadsarbeten i viss omfattning skulle utföras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i egen regi — vilket för närvarande praktiskt taget icke alls förekomme — dock tills vidare endast i den utsträckning som erfordrades för att styrelsen .skulle få möjlighet att kontrollera prisbildningen beträffande entreprenadarbetena. De sakkunniga ha härvid räknat med en egen-regiverksamhet, uppskattningsvis motsvarande cirka 15 % av kostnaderna för den normala brobyggnadsverksamheten på landsbygden.

Å andra sidan föreslå de sakkunniga, under erinran om att de av styrelsen bedrivna hamnarbetenu samt vatten- och avloppsledningsföretagen för närvarande uteslutande utföras i egen regi, att för dessa arbeten även entrepre-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

nadsystemet skulle komma till användning. Den byggnadspersonal, som därvid frigjordes, beräknas kunna tagas i anspråk vid utförandet av broar och andra arbeten i egen regi.

Yttranden.

Byråindelningen m. m.

De sakkunnigas förslag angående byråindelningen och arbetsfördelningen mellan de tekniska byråerna inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i de inkomna yttrandena blivit föremål för ganska skiljaktiga uttalanden. Vägoch vattenbyggnadsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, chefen för försvarsstaben, länsstyrelserna i Uppsala, Hallands och Värmlands län samt landsorganisationen i Sverige ha biträtt förslaget, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen dock med vissa ändringsyrkanden. Statens organisationsnämnd. svenska teknologföreningen, svenska vägföreningen, Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening ha ställt sig tveksamma rörande den föreslagna organisationsformens lämplighet. Statskontoret, allmänna lönenämnden, riksräkenskapsverket, flertalet länsstyrelser m. fl. förklara sig sakna möjlighet eller icke ha anledning att göra något uttalande i principfrågan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ansett sig böra i princip förorda en organisatorisk indelning av styrelsen enligt de sakkunnigas förslag under förutsättning att vissa jämkningar i den föreslagna organisationen redan från början göras och möjlighet hålles öppen för styrelsen att, om så befinnes påkallat, vidtaga ytterligare smärre ändringar i arbetsfördelningen mellan byråerna.

Beträffande fördelarna med den föreslagna horisontala organisationen säger sig styrelsen vilja särskilt framhålla värdet av att den inom verket förekommande byggnads- och underhållsverksamheten bomme att sammanhållas inom styrelsen under den planerade byggnadsbolag Bland annat därigenom ökades möjligheten att samordna utnyttjandet på olika arbetsområden av arbetsledare och maskiner. Det bleve lättare att eliminera olägenheterna av variationer i arbetets omfattning inom olika områden och att i verksamheten inordna arbeten av skilda slag, som framdeles liksom hittills kunde komma att uppdragas åt styrelsen. Styrelsens möjligheter att på ett tillfredsställande sätt ombestyra utförandet av beredskapsarbeten ökades även.

Styrelsen framhåller vidare, att erfarenheten visat att den nuvarande vägbyrån vore för stor och av alltför skiftande sammansättning för att med fördel sammanhallas som en byrå. Visserligen hade det varit av värde att, som vägförstatligandekommittén förutsatte, vägärendena under tiden för förstatligandets genomförande sammanhållits på en byrå. Redan nu hade emellertid ärendena ökat i sådan omfattning, att arbetet i stort måst självständigt handläggas av avdelningarna inom byrån, vilket i organisatoriskt hänseende vore en olägenhet. Det vore av vikt, att den nya organisationen icke erhölle någon så stor byrå och med så skiftande arbetsuppgifter som den nuvarande vägbyrån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

13 Med anledning av ett från vägdirektörshåll framfört förslag, att andra och tredje utredningsbyråerna skulle sammanslås til' en byrå, har styrelsen förklarat sig vilja bestämt motsätta sig en sådan lösning. De två byråernas arbetsuppgifter vore så artskilda, att en sammanslagning huvudsakligen endast skulle bliva formell; arbetsuppgifterna vore därjämte tillräckligt stora för att motivera organiserandet av två skilda byråer.

Vad angår de jämkningar i den av de sakkunniga föreslagna arbetsfördelningen mellan de tekniska byråerna, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit erforderliga, yttrar styrelsen inledningsvis följande.

I denna principfråga vill styrelsen till en början framhålla, att organiserandet av en så mångskiftande verksamhet som väg- och vattenbyggnadsstyrelsens icke lämpligen torde kunna ske genom en strikt tillämpning av enbart endera av den horisontala och den vertikala organisationsprincipen. I många fall torde en kombination av båda utgöra den bästa lösningen. Ehuru de sakkunniga för vissa delar föreslagit sådan kombination, ha de enligt styrelsens mening i sin strävan att erhålla en logiskt uppbyggd organisation enligt horisontalprincipen tagit för liten hänsyn till sådana fall, där en avvikelse från denna princip och en övergång i begränsad omfattning till vertikal organisation ur praktiska synpunkter vore att föredraga, överhuvudtaget synes de sakkunnigas organisationsförslag vara väl kategoriskt utformat och skulle, därest det genomfördes utan modifikationer, innebära ett alltför starkt fastlåsande av de olika arbetsuppgifterna inom organisationens olika delar. Styrelsen utgår emellertid från såsom något självfallet, att styrelsen skall äga frihet att med stöd av vunna erfarenheter angående arbetets förlopp överflytta arbetsuppgifter såväl mellan styrelsen och de lokala förvaltningarna som mellan de olika byråerna och avdelningarna inom styrelsen och mellan avdelningarna inom förvaltningarna. Redan nu vill styrelsen emellertid erinra örn att särskilda svårigheter synas möta att uppdela arbetsuppgifterna mellan konstruktions- och bvggnadsbyråerna, vilkas uppgifter i vissa delar äga ett så nära sammanhang med varandra, att med den föreslagna arbetsfördelningen risk för dubbelarbete och fördröjning av ärendenas handläggning föreligger.

Styrelsens jämkningsförslag avser följande fall.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle vid inordnande av avdelningen för rikets städer i första utredningsbyrån vissa på nämnda avdelning ankommande uppgifter, nämligen granskning av renstaknings- och programhandlingar, anbudsprövningar samt viss kontroll över utförandet av anläggningsarbeten, överflyttas till byggnadsbyrån. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har med anledning härav framhållit, att granskningen av renstakningshandlingar samt den tekniska kontrollen å anläggningsarbeten huvudsakligen komme att åvila vägförvaltningarna och att dessa arbetsuppgifter centralt borde .sortera under första utredningsbyrån. Praktiskt taget samtliga ärenden rörande granskning av programhandlingar och prövning av anbud avsåge konstarbeten oell borde därför i första band ankomma på konstruktionsbyrån.

Beträffande gränsdragningen mellan konstruktions- och byggnadsbyråernas arbetsuppgifter framhåller .styrelsen lill en början följande.

14 Kungl. Alaj.ts proposition nr 286.

Därest broärendena skola handläggas både på konstruktions- och byggnadsbyråema på sätt förslaget förutsätter, kommer detta att bliva till olägenhet särskilt under byggnadsverkens utförande. Så till exempel äro vid större entreprenadarbeten i de flesta fall endast ett fåtal arbetsritningar färdiga, då arbetena igångsättas. Konstruktions- och granskningsarbetet kommer vid sådant förhållande att hänga intimt samman med utförandet på arbetsplatsen, och det .skulle vara olyckligt örn härvid en mellaninstans skötes in mellan konstruktionsbyrån och vägförvaltningama.

I fråga örn handläggningen av sådana broentreprenadärenden, vilka av de sakkunniga beräknats kunna komma att avgöras av styrelsen, hävdar styrelsen, att konstruktionsbyråns prövning av anbuden ur konstruktiv synpunkt även måste innefatta ett bedömande av konstruktionernas lämplighet ur såväl underhålls- och driftsynpunkt som ekonomisk synpunkt. Anbudsprövningen folie därför så gott som uteslutande inom konstruktionsbyråns verksamhetsområde.

Styrelsen anser vidare, att programhandlingar till rörliga broar och mycket stora fasta broar måste uppgöras av konstruktionsbyrån, för att omfattande omarbetningar och onödigt dubbelarbete skulle kunna undvikas.

Beträffande kontrollen över utförandet av konstruktionsarbeten uttalar styrelsen, att huvudparten av de frågor i samband med utförandet, vilka icke kunde avgöras av vägförvaltningama, vöre av mer eller mindre hållfasthetsteknisk natur och därför måste avgöras av konstruktionsbyrån. Med hänsyn härtill borde det centrala överinseendet över kontrollen ankomma på nämnda byrå. Konstruktionsbyråns medverkan erfordrades också direkt vid utförandet av vissa broar, bl. a. i samband med spänningsregleringar.

1 fråga örn brobyggnader i städer, som äro väghållare, bör enligt styrelsens mening ärenden angående upphandling och kontroll liksom granskning av arbetsritningar handläggas på konstruktionsbyrån för undvikade av dröjsmål och dubbelarbete samt för att minska antalet instanser inom styrelsen, med vilka vederbörande städer lia att samarbeta. Av samma skäl anses också kontrollen av broarbeten på enskilda järnvägar och koncessionerade spårvägar böra ankomma på konstruktionsbyrån.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande även berört en annan fråga rörande gränsdragningen mellan byråerna, nämligen mellan andra utredningsbyrån och konstruktionsbyrån. Frågor rörande planläggning och planlösning beträffande hamnar böra enligt styrelsens mening ankomma på andra utredningsbyrån. Ehuru de sakkunniga gjort vissa uttalanden i denna riktning, anser styrelsen, att de sakkunniga verkställt beräkningen av personalbehovet för andra utredningsbyrån och konstruktionsbyrån, som örn planläggnings- och planlösningsarbetet skulle ankomma på sistnämnda byrå.

Beträffande frågan örn avdelningens för arbetsorganisation plats i organisationen framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att med hänsyn till de stora uppgifter, som förelåge på byggnads- och underhållsverksamhetens områden, avdelningen borde under en lång följd av år ägna sig uteslutande åt uppgifter inom dessa områden. Enligt styrelsens mening vore det därför olämpligt, om avdelningen splittrade sitt arbete genom att jämväl ägna sig

Kungl. Majda proposition nr 286.

åt kontorsorganisation och dylikt. Med anledning härav tillstyrker styrelsen de sakkunnigas förslag, att avdelningen inordnas under byggnadsbyrån, där den av chefen för byrån kunde utnyttjas för de mest aktuella frågorna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har slutligen ifrågasatt ändrad benämning på vissa av de föreslagna byråerna. Under framhållande att byråernas benämningar böra giva klarare uttryck åt byråernas huvudsakliga arbetsuppgifter föreslår styrelsen sålunda, att första, andra och tredje utredningsbyråerna erhålla benämningarna vägbyrån, hamnbyrån respektive byrån för vattenförsörjning och avlopp samt att byggnadsbyråns namn ändras till byggnads- och underhållsbyrån.

I ett till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande fogat särskilt yttrande har chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyrå förordat bibehållande av den vertikala organisationsformen för hamn- och farledsarbetena samt har i anslutning därtill framlagt förslag till organisation av en särskild hamnbyrå med till denna byrå anknutna särskilda distriktsorgan.

Reservanten har i fråga om byråindelningen framhållit huvudsakligen följande.

De sakkunniga hade i huvudsak bedömt organisationsfrågan ur synpunkten av det till sitt omfång dominerande vägväsendet och för detsamma gällande förhållanden, medan övriga fackgrenar ej nöjaktigt beaktats med hänsyn till deras i sina huvuddrag från såväl väg- som brobyggnadsverksamheten helt ärtskida uppgifter och yttre betingelser. Den föreslagna organisationsformen komme att medföra allvarliga olägenheter på grund av svårigheterna att göra en naturlig och ändamålsenlig gränsdragning mellan till skilda organ hänförda arbetsuppgifter och komme att framkalla tungroddhet, dubbelarbete och tidsspillan. Beträffande utformningen av ett hamnprojekt rådde ett sådant intimt samband mellan den allmänna utformningen av projektet i dess helhet och däri ingående konstruktiva delar, att däremot svarande arbetsuppgifter ej lämpligen kunde fördelas på skilda organ. I likhet med vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt utlåtande framhållit beträffande brobyggnadsverksamheten hängde även i fråga om hamnbyggnadsverksamheten planläggnings- och konstruktionsarbetet intimt samman med vederbörande arbetens utförande på arbetsplatsen. I motsats till vad de sakkunniga därom anfört syntes den vertikala organisationsformen i större utsträckning än den horisontala medföra personalbesparing och bättre utnyttjande av personalen.

Enligt det av reservanten framlagda organisationsförslaget skulle den av honom förordade hamnbyrån förestås av en överingenjör i C 8 sami organiseras horisontalt på tre avdelningar (utredningsavdelning, konstruktionsavdelning och byggnadsavdelning), var och en under ledning av en byrådirektör i C 5.

Statens arbetsmarknadskommission har anfört bl. a. följande.

Byråindelningen i enlighet med den föreslagna horisontala organisationen synes vara ägnad alt underlätta uppehållandet av en välplanerad investeringsreserv leir mötande av eventuella arbetslöshetssituationer. Pa de föreslagna planeringsbyråema synas nämligen arbetsuppgifterna kunna samord-

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

nas och dirigeras på ett mera ändamålsenligt sätt än som är möjligt med den nuvarande organisationen.

Samordningen av de byggande organen i en byrå synes också vara ägnad att underlätta bemästrandet av de omfattande uppgifter, som kunna komma att åvila styrelsen såsom byggande organ vid en arbetsmarknadskris. Även under normala förhållanden är sammanförandet av samtliga byggnadsoch underhållsuppgifter centralt inom en byrå och länsvis inom en enda distriktsorganisation ändamålsenligt ur arbetsmarknadssynpunkt. Härigenom underlättas nämligen en sådan arbetsplanläggning att arbetsledare och arbetare kunna beredas jämnast möjliga sysselsättning.

Landsorganisationen i Sverige uttalar, att väsentliga fördelar syntes kunna vinnas, om all anläggningsverksamhet inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sammanfördes under ett gemensamt ledande organ inom styrelsen samt de lokala hamnarbetsorganen och distriktsorganisationen för vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar inordnades i vägförvaltningama. Den större enhetlighet vid planläggningen av arbeten inom styrelsens skilda områden, som vunnes genom den föreslagna omorganisationen, komme otvivelaktigt att underlätta en jämnare fördelning av sysselsättningen över hela året och en smidigare anpassning av sysselsättningen till det aktuella läget på arbetsmarknaden. Landsorganisationen framhåller emellertid, att dessa sysselsättningspolitiska fördelar troligen icke kunde uppnås med mindre två förutsättningar vore uppfyllda. Dels borde vägförvaltningama utrustas med sådana personella resurser, att de bleve vuxna den ökade arbetsbelastning, som följde med den föreslagna organisationen, och dels borde arbetena i statlig regi utgöra en så stor del av den totala arbetsvolymen, att den sysselsättningspolitiska planläggningen även ur arbetspersonalens synpunkt kunde nå full effekt.

I ett i landsorganisationens skrivelse återgivet yttrande av svenska vägoch vattenbyggnadsarbetareförbundet har — närmast med anledning av vägoch vattenbyggnadsstyrelsens sysselsättningspolitiska uppgifter — förslag väckts örn att en representant från personalhåll skulle få möjlighet att deltaga vid beslutanderättens utövande inom styrelsen. Förbundet anser, att detta spörsmål bör upptagas till allvarligt övervägande i samband med den ifrågasatta omorganisationen av styrelsen. Förslaget har icke närmare berörts av landsorganisationen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser den föreslagna organisationen rationell särskilt därigenom att på detta sätt kunde anordnas en byrå med teknisktadministrativa arbetsuppgifter. Härigenom kunde beräknas större överblick över olika åtgärders behövlighet. Även örn en dylik organisation skulle visa sig kräva mera vittomfattande sakkunskap på skilda områden inom varje byrå och möjligen därigenom kräva ökade resurser i teknisk arbetskraft än med nuvarande system, syntes förändringen så värdefull med hänsyn till utvecklingen av ämbetsverkets uppgifter, att vissa betänkligheter ur kostnadssynpunkt måste vika.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, huruvida icke de arbetsuppgifter, som avsetts för de tre utredningsbyråerna, kunde sammanhållas inom en

Kungl. Maj:ts proposition nr 286. 17

eller i varje fall två byråer och personaluppsättningen i samband därmed minskas.

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att de sakkunnigas förslag rörande byråindelningen innebär övervägande fördelar, och tillstyrker detsamma.

Länsstyrelsen i Värmlands län har i princip intet att erinra mot förslaget lill personalorganisation och byråindelning inom väg- och vattenhyggnadsstyrelsen ur synpunkten av en tillfredsställande prövning av ärendena inom styrelsen och ett ändamålsenligt samspel mellan centrala och lokala beslutsorgan.

Statens organisationsnämnd har ställt sig tveksam till, huruvida de med den föreslagna horisontella organisationsformen förknippade fördelarna skulle komma att överväga de därmed följande olägenheterna och örn följaktligen en så genomgripande förändring som föreslagits nu borde ske. Nämnden har härutinnan anfört bland annat följande.

Vad den nyligen skapade organisationen för vägärenden — vägbyrån och vägförvaltningarna — beträffar, har densamma hittills till huvudsaklig del bedrivit vägunderhållsverksamhet, och man torde icke av erfarenheterna från denna verksamhetsgren nu kunna tillförlitligt bedöma organisationens lämplighet, personalbehov m. m., när i fortsättningen vägbyggnadsverksamhet i större utsträckning kommer att äga rum.

Olägenheterna med den horisontella uppbyggnaden av det centrala organet framträda särskilt i dettas förhållande till de regionala och lokala organen. Å ena sidan komme vägförvaltningarna att allt efter arten av arbetsuppgifterna vara underställda olika byråer inom styrelsen. Å andra sidan åter komme vissa av styrelsens byråer att vid sidan av sin ställning som funktionella organ jämväl fungera som chefsmyndigheter för lokala enheter. Sålunda skulle första utredningsbyrån (väg- och broärenden) utöva ledningen av bilbesiktningsväsendet med de till omkring ett 60-tal uppgående bilbesiktningsmännen, och under andra utredningsbyrån (hamn- och farledsärenden) skulle inordnas förvaltningarna vid Södertälje- och Falsterbokanalerna, brovakterna vid Sotenkanalen samt Väddö och Strömma kanaler ävensom hamnmästarna vid statens 33 fiskehamnar.

En av fördelarna med den föreslagna organisationsformen har av de sakkunniga angivits vara, att byråernas arbetsuppgifter skulle sammanknytas med varandra på ett sätt, som medförde en mera allmän samverkan mellan byråerna. En sådan samverkan torde visserligen vara mycket önskvärd men borde vara möjlig att ordna även utan den omorganisation, som nu föreslagits. Bland annat skulle således väg- och brofrågor kunna förenas inom en gemensam byrå. Dessutom må framhållas, att samverkan är nödvändig icke blott vid horisontell utan även vid vertikal organisation. Således bör en intim kontakt äga rum mellan konstruerande och byggande organ. Denna kontakt torde sannolikt lättare kunna uppehållas vid vertikal organisation än vid horisontell.

Vad beträffar hamn- och farledsärenden samt vattenförsörjnings- och avloppsfrågor, synes kunna ifrågasättas, örn de icke var för sig äro till övervägande del av så speciell natur, att de erfordra sina särskilda företrädare inom styrelsen icke blott i utredningshänseende ulan även på konstruktionsoch utförandestadiema. Den nuvarande hamnbyråns kamerala verksamhet synes oavsett organisationsformen i övrigt utan avsevärda svårigheter kunna inordnas under kameralbyrån.

Bihang till riksdagens protokoll 1046. t sami. Nr 280.

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Ovan anförda omständigheter göra, att organisationsnämnden icke känner sig så övertygad om den föreslagna organisationens lämplighet, att den är beredd att förorda de sakkunnigas förslag till byråindelning.

Under alla omständigheter anser nämnden, att avdelningen för arbetsorganisation bör givas ändrad ställning i organisationen. Avdelningens arbete berör visserligen för närvarande till huvudsaklig del byggnadsbyråns arbetsområde —- arbetsstudier och ackordsättning på byggnads- och underhållsarbeten m. m. — men dess uppgifter torde i framtiden böra utvidgas även till andra områden. Förstärkt med kompetent personal bör den sålunda kunna utföra undersökningar rörande arbetsorganisationen överhuvud taget inom verket samt även utöva teknisk revision i fråga örn verksamheten. Den bör därför givas en fristående ställning under generaldirektören eller, därest souschefsbefattning inrättas hos styrelsen, under denna.

I fråga om teknisk verksamhet, särskilt örn denna omfattar till sin natur olikartade uppgifter eller består av i tiden varandra närliggande konstruktions- och utförandearbeten, är enligt svenska teknologföreningens uppfattning den vertikala arbetsformen med hänsyn till effektivitet, smidig anpassning och snabbhet i arbetet att föredraga.

På grund av vägfrågornas i anslagshänseende dominerande ställning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser teknologföreningen, att styrelsens organisation bör uppbyggas med den nuvarande vägbyrån som kärna och övriga uppgifter anknytas till denna endast örn så med hänsyn till arbetets art lämpligen kan ske och i den mån de icke inkräkta på huvuduppgiften.

Beträffande de större broarna är det föreningens åsikt, alt den nuvarande ordningen med en central brobyrå är att föredraga framför en horisontal organisation. Därest ärenden rörande mindre broar överlämnas till handläggning av vägförvaltningarna direkt, skulle enligt föreningens uppfattning en önskvärd lättnad kunna ske i den nuvarande brobyråns hittills mycket omfattande arbetsbörda. En sådan anordning borde först prövas, innan man läte brobvrån helt försvinna. På brobyrån borde, uttalar föreningen, »även granskning och rådgivning kunna ske beträffande konstruktion och detaljfrågor rörande styrelsens övriga verksamhetsområden».

I likhet med flera andra av de myndigheter och organisationer, som avgivit yttrande över sakkunnigbetänkandet, anser teknologföreningen, att handläggningen av ärenden rörande hamnar och farleder är en från vägväsendet så artskild uppgift, att den icke bör direkt sammankopplas med vägorganisationen utan i stället fortfarande ankomma på en självständig hamnbyrå. Om 1944 års hamnutredning, som ännu icke avlämnat slutbetänkande, skulle finna, att en central statlig hamnförvaltning vore erforderlig, skulle, framhåller föreningen, en vertikalt organiserad hamnbyrå lättare kunna brytas ut och inpassas i en sådan förvaltning. Föreningen anser, att hamnbyråns distriktsorganisation borde kunna väsentligt minskas. En byggande verksamhet på endast något fåtal miljoner kronor årligen syntes utan eftersättande av effektiviteten kunna skötas med centralt dirigerad och inspekterande personal. Så skedde t. ex. i de flesta entreprenadfirmor.

Utförandet av vattenförsörjnings- och a v loppsan lägg-

Kunni. Maj:ts proposition nr 286.

ningar kan enligt föreningens mening möjligen tills vidare anknytas till styrelsen och vägförvaltningama i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Svenska vägföreningen har funnit det tveksamt, huruvida det kan vara lämpligt att slopa den nuvarande vertikala byråindelningen för de tekniska arbetsuppgifterna. Föreningens tveksamhet gäller särskilt hamnbyråns hamnoch farledsbyggnader samt till viss del brobyrån, däremot icke vatten- och avloppsledningsarbeten, i den mån dessa vore av den mera enkla beskaffenhet, som hittills varit den vanliga, och deras omfattning icke vore för stor.

Till jämförelse framhåller vägföreningen, att vattenfallsstyrelsens byggnadsorganisation vore vertikalt uppdelad på tre avdelningar, nämligen en byggnadsteknisk byrå och en elektrisk byggnadsbyrå med elt husbyggnadskontor och en linjebyggnadsavdelning. Det borde i detta sammanhang erinras om, yttrar föreningen, att man genom den vid vattenfallsstyrelsen använda organisationen vunne möjligheten av att varje byrå- respektive avdelningschef verkligen kunde ta ansvar för de olika arbetenas genomförande och följa de olika faserna därav. Detta resulterade i en effektivitet i arbetet, som ej på annat sätt torde kunna nås.

Vägföreningen hävdar vidare, att en långt driven horisontal uppdelning lätt hade till följd, att det bleve en icke alltid nyttig, skarp gräns mellan utrednångsingenjörer och konstruktörer å ena sidan och »byggare» å den andra. Vid den vertikala uppdelningen bleve denna gräns ej så skarp, och chefen kunde disponera sitt folk med större frihet inom avdelningens ram.

Hamnbyggnader äro enligt väg! öreningens mening av så speciell natur, att för dem erfordras specialutbildat folk både för konstruktioner och för utförande. Föreningen anser, att frågan om styrelsens organisation för hamnärenden skulle kunna lösas på ett enklare sätt än vad de sakkunniga föreslagit, örn man överginge till att alltid bygga hamnar på entreprenad. Örn det emellertid skulle anses motiverat att alltjämt bygga en del hamnar i egen regi, borde en särskild hamnbyrå bibehållas.

Vägföreningen framhåller i detta sammanhang, att om styrelsens hamnbyggnadsorganisation frigjordes från arbetet med vatten- och avloppsanläggningar samt oljelagringsanläggningar och örn hamnbyggnadsverksamheten i egen regi begränsades till mindre arbeten, kunde den lokala hamnbyggnadsorgamisationen utbytas mot inspekterande och kontrollerande personal hos styrelsen. En samordning i fråga örn det kamerala arbetet borde kunna genomföras tiven med bibehållande av en hamnbyrå.

Beträffande de större brobyggnadsföretagen ifrågasätter vägföreningen, örn icke den nuvarande anordningen gåve större trygghet för effektivare, snabbare och sakkunnigare behandling av brofrågorna med ansvaret koncentrerat till brobyråns ledning.

Därest flygfältsbyggandet skulle bliva av stor omfattning, borde det enligt föreningens mening övervägas att inrätta en fristående avdelning härför, så ali styrelsens huvuduppgift, nämligen vägbyggande och vägunderhåll, icke bleve lidande.

Även med den av vägföreningen sålunda föreslagna reduceringen komme

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

enligt föreningens uppfattning den planerade byggnadsbyråns uppgift att bliva ofantligt stor och svårbemästrad. Desto större skäl syntes därför föreligga att följa de sakkunnigas anvisningar att decentralisera till vägförvaltningarna vad som lämpligen kunde ske.

Slutligen framhåller föreningen i detta sammanhang, att man ej borde binda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för hårt i organisatoriskt avseende utan giva styrelsen rätt att lämpa efter läglighet.

Statskontoret uttalar till en början, att ämbetsverket funnit den ifrågasatta expansionen synnerligen anmärkningsvärd, icke minst i betraktande av att 1943 års organisation endast prövats i två år och det fredsmässiga vägbyggandet ännu icke på allvar kommit i gång. Innan förslag till en omorganisation av så betydande ekonomisk räckvidd förelädes riksdagen, borde detsamma först underkastas ingående granskning av statens organisations- •nämnd.

Statskontoret förklarar sig ej kunna bedöma vilkendera organisationsprincipen — den horisontala eller den vertikala — som kan vara att föredraga för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vidkommande, men ifrågasätter örn det kan vara lämpligt att organisera ämbetsverket på icke mindre än nio generaldirektören direkt underställda byråer. En mer ändamålsenlig organisation skulle enligt statskontorets uppfattning erhållas, om de tekniska arbetsuppgifterna fördelades på två avdelningar, nämligen en utredningsavdelning, omfattande de föreslagna tre utredningsbyråerna, och en konstruktionsoch byggnadsavdelning, omfattande likaledes tre byråer, nämligen en konstruktionsbyrå, en byggnads- och underhållsbyrå samt en förrådsbvrå. Härtill skulle så komma kanslibyrå och kameralbyrå. Utanför byråerna men anknutna till utredningsavdelningen skulle finnas ett militärkontor och en jämvägstrafiksektion.

Allmänna lönenämnden ifrågasätter, huruvida icke de tre utredningsbyråerna lämpligen kunde sammanföras till en byrå.

Luft fartsstyrelsen anser, att flygplatsbyggandet — med undantag för arbeten, som skola utföras i statlig regi — bör överflyttas till luftfartsstyrelsen. Flera skäl härför åberopas i yttrandet. Styrelsen framhåller till en början följande.

Den färdiga anläggningens driftsäkerhet, ändamålsenlighet och underhåll — för vilket allt luftfartsst yreisen bär ansvaret — avhänger bland annat av utformningen av konstruktionerna och utförandet av byggnadsarbetet. Det borde därför ur ansvarssynpunkt icke överlåtas till annan myndighet att göra konstruktionerna och att kontrollera byggnadsarbetet.

De sakkunnigas förslag skulle innebära, att luftfartsstyrelsen — för att i alla stadier få sina intressen bevakade — måste hålla en intim och kontinuerlig kontakt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åliggande arbeten. Härigenom måste dubbelarbete i viss omfattning uppkomma, varjämte upprepade tidskrävande och försenande samråd torde bliva erforderliga. Systemet synes vidare kunna giva anledning lill onödiga friktioner.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

21 Vidare anför luftfartsslyrelsen, att de problem, .sorn mötte vid konstruktion av flygfält, i stor omfattning vore artskilda från sådana, som berörde konstruktion av vägar. Konstruktionsarbetet på flygfältsområdet fordrade med hänsyn lill den snabba utvecklingen personal, som kunde ägna särskild och ingående uppmärksamhet åt just denna speciella verksamhetsgren. Ett åtskiljande av planering och konstruktion kunde därjämte medföra ett betydande merarbete för den planerande avdelningen av den anledningen, att man i många fall icke kunde avgöra, huruvida ett fält vore ekonomiskt att bygga eller ens möjligt att bygga, om man ej hade klart för sig konstruktionens utformning i stora drag. På samma sätt försvårades kostnads- och anslagsberäkningarna.

Luftfartsstyrelsen yttrar slutligen bland annat följande.

De sakkunniga lia framhållit, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens maskinpark och arbetsledarpersonal borde kunna utnyttjas bättre, om all byggande verksamhet sammanfördes till en enhet. De flesta flygfält byggas emellertid på entreprenad, varvid för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens del endast den relativt fåtaliga kontrollantpersonalen blir sysselsatt. Olägenheten ur utjämningssynpunkt med att en del kontrollantpersonal anställes vid luftfartsstyrelsen i stället för vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen torde vara ringa och bör icke överskattas. Utlåning av dylik personal mellan verken bör för övrigt kunna tillgripas. Inom luftfartsstyrelsen torde en viss utjämning av personalbehovet kunna ske genom flyttning mellan projekterings- och kontrollarbete.

I de fall åter då utförandet bör drivas i statlig regi, synes det lämpligt — med hänsyn till maskinparkens rationella användning — att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller statens arbetsmarknadskommission utför arbetena på sätt de sakkunniga föreslagit.

Slutligen bör framhållas, att det ur redovisningssynpunkt synes önskvärt att alla med luftfarten — således även flygplatsbyggandet — sammanhängande personalkostnader redovisas över luftfartsfonden, vilket ju icke blir fallet, därest konstruktion och byggande uppdrages åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och där omhänderhaves av personal som jämväl utför vägarbeten m. m.

Riksräkenskapsverket har anslutit sig till luftfartsstyrelsens förslag angående flygplatsbyggandet.

194-4- års hautnutredning förklarar sig icke hava något att erinra i och för sig mot den uppdelning på olika byråer av hamnärendena, med hänsyn lill deras olika art, som förslaget innebure. I synnerhet ansåge utredningen den strävan, som syntes genomgå förslaget, att ge behovsutredningen och planläggningen beträffande åtgärder i fråga om hamnar och farlcdsbyggnader ökad vikt och betydelse, vara värdefull.

Hamnutredningen har funnit det vara ganska vanligt, att hamnmyndigheterna vid framläggandet av hamnbyggnadsprojekt icke verkställt någon egentlig behovsprövning och ej heller utfört några mera ingående beräkningar över hur hamnarna kunna komma att förränta del kapital, som avses att investeras. Med hänsyn härtill anser utredningen angeläget, att statsmyndigheterna vid sin granskning av projekten se till alt dessa svara mot

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

ett förefintligt behov. Denna beliovsutredning, som vore av närings- och trafikekonomisk och icke av teknisk art, vore den viktigaste uppgiften vid granskningsarbetet. Med den personalutrustning, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ägde och enligt förslaget vore avsedd att få, syntes styrelsen sakna resurser för en sådan uppgift. I anslutning härtill hävdar utredningen, att det måste anses olämpligt att det organ, som utförde den tekniska granskningen av hamnbyggnadsprojekt, föresloge belopp för statsbidrags utgående. Förslag härutinnan syntes böra framläggas av den myndighet, som utövade den ekonomiska granskningen och behovsutredningen, d. v. s. för närvarande kommerskollegium.

Under framhållande av att de sakkunniga syntes avse, att hela eller åtminstone det huvudsakliga bedömandet av behovet av handelshamnarnas utvidgning skulle ligga hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och där på den föreslagna andra utredningsbyrån, ifrågasätter utredningen, om icke de sakkunnigas förslag skulle medföra dubbelarbete och överorganisation med hänsyn till den funktion, kommerskollegium såsom företrädare för handel, sjöfart och industri hade att fylla på detta område.

Hamnutredningen vore icke beredd att intaga en bestämd ställning i nu förevarande spörsmål, och i vad han delshamnarna anginge syntes det uppenbarligen för tidigt att — såsom de sakkunniga gjort — förutsätta, att på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle ankomma att på grundval av hamnutredningens utredningsresultat fortsättningsvis fullfölja arbetet på ökad planmässighet i den svenska hamnbyggnadspolitiken. Att organisera den föreslagna andra utredningsbyrån under angivna förutsättning syntes icke för närvarande böra förekomma. Utredningen föreslår därför, att de sakkunnigas förslag angående väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omorganisation, i vad gällde frågan om andra utredningsbyråns uppgifter, tills vidare mätte få anstå-

Decentraliserings! rågan.

I en stor del av de inkomna yttrandena har framhållits behovet av en ökad decentralisering av arbetsuppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till dess lokala organ. De förslag, som de sakkunniga därutinnan framlagt, lia i allmänhet livligt tillstyrkts. Flera myndigheter och organisationer lia ifrågasatt ytterligare decentraliseringsåtgärder. På vissa håll — särskilt bland länsstyrelserna och vägdirektörerna — har uttalats, att den av de sakkunniga beräknade centrala organisationen vore alltför stor i jämförelse med den lokala, och man har på grund härav och med hänsyn till vissa av de sakkunniga i annat sammanhang gjorda uttalanden trott sig ha anledning befara, att omorganisationen, i motsats lill vad de sakkunniga syntes lia åsyftat, skulle komma alt leda till en ökad centralisering av arbetet.

I vägdirektörernas yttranden anföres härom:

Trots det allmänt framhållna önskemålet om minsta möjliga centralisering isynes av de uttalanden att döma, som de sakkunniga gjort i samband med angivandet av de olika byråernas arbetsuppgifter, nämligen att dessa skola genomföras med »biträde av» eller »hjälp av» styrelsens lokala organ,

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

det nu framlagda förslaget kunna leda till att styrelsen i fråga om den synnerligen omfattande och mångskiftande verksamhet, som lyder under densamma, kommer att bliva ett centralt verkstållighetsorgan med visst biträde av vägförvaltningarna. Förslaget ger sålunda intryck av att •— i motsats till vad de sakkunniga själva uttalat — kunna medföra en stark centralisering.

Nämnda intryck stärkes vid en jämförelse mellan den föreslagna, mycket omfattande personaluppsättningen å styrelsens tekniska byråer, å ena sidan, och den ifrågasatta, oansenliga förstärkningen av vägförvaltningamas tekniska personal, å andra sidan. Mest framträdande blir skillnaden härvidlag, örn man betänker, dels att vägförvaltningarna numera skola övergå från hittillsvarande av krisförhållandena starkt nedskurna verksamhet å väghållningens område med öppet erkänd för knapp personalstyrka till arbetsuppgifter av fredsmässig karaktär och omfattning, dels ock att vägförvaltningama avses att tilldelas helt nya verksamhetsgrenar av ej ringa omfattning, nämligen ärenden rörande hamnar och farleder samt vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar. Det synes, som örn de sakkunniga vid organisationens utformning icke tillräckligt beaktat det behov av kvalificerad arbetskraft, som — särskilt med hänsyn till den föreslagna avsevärt vidgade verksamheten — erfordras för vägförvaltningarna. De sakkunniga hava i stället lagt så mycket större vikt vid styrelsens personalorganisation, vilken i vissa fall synes hava fått en avsevärd omfattning. En utjämning i förevarande avseende torde därför vara oundgängligen nödvändig, därest ändamålet nied den föreslagna organisationen skall uppnäs.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar bland annat:

Ett fastlåsande av den nuvarande ordningen, som karakteriseras av höggradig byråkratisering, torde vid en utökning av arbetet på vägområdet till normal omfattning leda till en ohållbar situation. Räddningen ur ett sådant läge torde böra sökas i bestämda direktiv örn decentralisation av verkställighetsåtgärder och jämväl i anlitande i större utsträckning av entreprenadförfarande i fråga örn byggnadsarbeten.

Länsstyrelsen i Kalmar län har uttalat bland annat följande.

För en centralisering av förvaltningen åberopas ofta den större enhetlighet i tillämpningen av gällande författningar, som därigenom kan vinnas. Gentemot ett sådant argument vill länsstyrelsen framhålla, att enhetlighet i tillämpningen, i synnerhet då det gäller praktisk verksamhet, varom här är fråga, icke är ett av de önskemål, som det är angelägnast att tillgodose. Förhållandena inom skilda län och till och med inom samma län kunna vara så olikartade, att någon enhetlig grund för bedömande av de skilda fallen icke står att vinna. —--Noggrann kännedom örn dessa varierande för-

hållanden kan helt visst förutsättas i högre grad vara tillfinnandes hos respektive vägförvaltningar än hos det centrala verket.

Därest behov likväl kan anses vara för handen att åstadkomma enhetlighet i behandlingen av frågor, med avseende å vilka en dylik enhetlighet överhuvud taget är möjlig att uppnå, torde det vara tillfyllest, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller kommunikationsdepartementet utfärdar anvisningar att tjäna till ledning för vägförvallningarna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, huruvida det icke genom instruktions!:^ tämmelser eller på annat sätt borde verkställas en mera bestämd gränsdragning mellan å ena sidan de arbetsuppgifter, som skulle an-

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

komma på de lokala organen, och å andra sidan de, som skalle förbehållas den centrala myndigheten. I princip syntes böra gälla, att åt de lokala organen överlämnades icke endast verkställighetsfrågor utan även planläggningsfrågor i största möjliga omfattning, medan den centrala organisationen förbehölles ledningen av verksamheten samt kontrollen över vägförvaltningarna. Avsteg från denna princip borde givetvis ske i den utsträckning, som av praktiska skäl funnes påkallad. Den centrala myndighetens huvuduppgifter borde vara forsknings- och utredningsarbete på det vägtekniska området, ledning och övervakning av de lokala organen samt normgivande verksamhet.

Länsstyrelsen har vidare anfört bland annat följande.

Örn broärendena i huvudsak överflyttas på de lokala organen och deras handläggning förenklas, exempelvis genom fastställande av normalritningar till vissa broar, synes arbetsbelastningen på konstruktionsbyrån kunna nedbringas och till följd därav personalbehovet minskas. Även byggnadsbyråns föreslagna organisation torde böra jämkas på liknande sätt. I stället borde enligt länsstyrelsens mening vägförvaltningarna i större utsträckning än som i förslaget skett tilldelas kvalificerade arbetskrafter för fullgörande av uppgifter, som övertagas från centralförvaltningen.

Enligt av länsstyrelsen i Värmlands län uttalad mening påkallade förhållandena en ganska omfattande decentralisering, som gåve de lokala vägförvaltningama, i vissa fall eventuellt länsstyrelserna, befogenhet att i större omfattning självständigt handlägga vissa grupper av ärenden, såväl byggnads- och projekteringsfrågor som även administrativa ärenden av olika slag, i syfte att minska omgången i ärendenas handläggning. Länsstyrelsen hemställer att, sedan beslut av statsmakterna meddelats rörande de i betänkandet framlagda organisationsförslagen, decentraliseringsfrågan underkastas en prövning i detalj och göres till föremål för en på sådan prövning grundad reglering.

Länsstyrelsen i Örebro län anser önskvärt, att de föreslagna decentraliseringsåtgärderna örn möjligt utsträckas även till andra uppgifter, exempelvis reparation och förstärkning av broar.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bar i den här berörda frågan anfört:

Vad först beträffar uttalandet från vägdirektörshåll att den föreslagna organisationen synes böra genomföras under förutsättning att den upplägges på sådant sätt att en decentralisation icke direkt förhindras, må blott anföras att organisationsprincipen, horisontal eller vertikal organisation, intet har med centralisering eller decentralisering av ärendenas handläggning att göra. Den inverkar på byråindelningen och ärendenas fördelning mellan byråerna men icke på fördelningen av ärendena mellan styrelsen och förvaltningarna. I övrigt anser styrelsen i likhet med såväl vägdirektörerna som statsverkens ingenjörsförbund och Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund, att en decentralisering bör komma till stånd så långt én sådan är möjlig och lämplig att genomföra. Styrelsen anser emellertid de sakkunnigas förslag i väsentliga avseenden innebära eller möjliggöra en sådan decentralisering av arbetsuppgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

25 Orsakerna lill att icke hitintills decentralisering kunnat genomföras i den utsträckning, som styrelsen ansett önskvärt, ha huvudsakligen varit svårigheterna att erhålla enhetlig bedömning av olika frågor från de hittillsvarande 24 vägförvaltningarna. Exempelvis må nämnas bedömandet av vägarnas standard i förhållande till trafikbehovet, bedömandet av meriter och för tjänster i personalärenden, bedömandet av marklösenfrågor m. m. En fortlöpande utökning av de lokala förvaltningarnas beslutanderätt i olika frågor har emellertid redan ägt rum. Allteftersom andra frågor bliva ytterligare klarlagda är det icke blott lämpligt utan även med hänsyn till arbetsbelastningen inom styrelsen oundgängligen nödvändigt, att avgörandet av ärenden i än vidsträcktare omfattning överlämnas till vägförvaltningarna. Av det tidigare anförda framgår, att styrelsen velat förbehålla sig rätten att överflytta arbetsuppgifter till de lokala förvaltningarna. Vid bedömandet av det nu föreliggande förslaget till styrelsens personaluppsättning kommer styrelsen att taga vederbörlig hänsyn till den överflyttning av ärenden till förvaltningarna, som kan komma att ske.

De sakkunnigas förslag, alt beslutanderätten i frågor rörande valet mellan entreprenadförfarande och arbete i egen regi i allmänhet skulle delegeras till vägförvaltningarna, har mött invändningar från svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet, som härutinnan anför:

Det kan starkt ifrågasättas örn det är lyckligt att vägförvaltningarna själva skola antaga entreprenör, ty detta skulle enligt vår mening medföra att vägnell vattenbyggnadsstyrelsen frånhändes garantin för enhetliga principer vid entreprenadförfarandet; en vägförvaltning kan följa en princip och en annan vägförvaltning en annan. Det synes oss därför nödvändigt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har att avgöra i vilken omfattning och i vilka fall entreprenadsystemet skall tillämpas.

Därest vägförvaltningarna skola handlägga de arbetsuppgifter, som de sakkunniga föreslagit och vi i det förestående berört, ligger det en fara i att vägförvaltningarna på grund av arbetsbelastningen i stället för att utföra arbetena i egen regi med åtföljande arbetsuppgifter i form av arbetets ledning, avlöning m. m. finner en lättnad i att bortsätta arbetena på entreprenad. Även av denna anledning bör väg- och vattenbyggnadsstyrelsen själv avgöra frågorna örn arbetets bedrivande på entreprenad eller i egen regi.

Frågan om anläggningsarbetenas utförande på entreprenad eller i egen regi.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen framhåller, att den föreslagna organisationen syntes vara uppbyggd med tanke på att en mycket stor del av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byggnadsarbeten skulle utföras i egen regi. Föreningen erinrar i detta sammanhang örn att f. generaldirektören A. Granholm, som på uppdrag av statens sakrevision år 1945 verkställt en undersökning av organisationen för och det praktiska bedrivandet av anläggnings- och underhållsverksamheten inom det statliga vägväsendet, i sitt därvid avgivna betänkande uttalat, att enligt hans mening praktiskt taget endast entreprenadförfarande holde förekomma vid styrelsens väg- och luobygg nadsverksamhet. Under åberopande av detta uttalande hävdar föreningen, att frågan örn valet mellan egen regi och entreprenad borde ytterligare utredas, innan definitiv .ställning loges till del föreliggande organisationsförslaget.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 2S6.

I anslutning till de sakkunnigas uttalande, att vid styrelsens hamnbyggnads- samt vatten- och avloppsledningsarbeten även entreprenadssystemet borde kunna användas, yttrar byggnadsentreprenörföreningen följande.

Även föreningen vill för sin del livligt förorda, att entreprenadsystemet i så stor utsträckning som möjligt tillämpas även för hamnbyggnadsarbeten. Föreningen vill dock icke bestrida, att det vid mindre hamnar stundom kan vara svårt att i ett fast anbud ^kalkylera de risker, som kunna vara förenade med sådana arbeten, särskilt till följd av stormskador. I vissa fall kan därför utförande i egen regi eller på löpande räkning vara ekonomiskt motiverat.

Beträffande vatten- och avloppsanläggningar vill föreningen instämma med de sakkunniga däri, att även sådana arbeten, i motsats till vad hittills varit fallet, böra utlämnas på entreprenad. Ett flertal väg- och vattenbyggnadsfirmor utföra sedan länge vatten- och avloppsarbeten för enskild och kommunal räkning och äro numera i besittning av för dessa speciella arbeten särskilt lämpad maskinell utrustning.

Svenska vägföreningen bar framställt erinran mot de sakkunnigas förslag, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle i viss utsträckning utföra brobyggnadsarbeten i egen regi för att kunna kontrollera prisbildningen på detta område. Föreningen säger sig lia svårt att förstå, att styrelsen, även utan att bygga själv, ej skulle genom sina kontrollanter och sin statistik kunna få den nödiga kunskapen örn brokostnaden. Under framhållande att konkurrensen vore mycket hård beträffande brobyggnadsentreprenaderna förmenar vägföreningen, att det skulle bliva en onödig belastning, om vägnell vattenbyggnadsstyrelsen började bygga broar i egen regi.

En från de nyss återgivna uttalandena belt avvikande mening hävdas av landsorganisationen oell svenska väg- och vattenbyggnadsarbetare förbundet. Sistnämnda organisation framhåller, att man av de sakkunnigas uttalanden kunde draga den slutsatsen, att entreprenadsyslemct enligt de sakkunnigas mening borde tillförsäkras en viss volym av statens arbeten, samt anför med anledning härav bland annat följande.

Vi anse emellertid alt ett statligt organ icke bör underkänna sin förmåga att i egen regi utföra arbetet på ett för staten själv tillfredsställande sätt. Vi kunna därför icke alls dela uppfattningen i denna del av de sakkunnigas utlåtande. De sakkunniga lia av allt att döma velat åstadkomma, att genom att bygga dels i egen regi, dels på entreprenad .skulle staten med ledning av den konkurrens som därigenom uppkommer söka få fram de billigaste sätten för arbetenas utförande. Att staten har en arbetarkår, som den borde anse sig ha skyldighet att bålla i arbete men som genom enlreprenadsystemet fålen osäkrare anställning, synes de sakkunniga i detta sammanhang helt ha förbisett. Visserligen bar man i annat sammanhang framhållit, att genom att vägförvaltningarna skola utföra exempelvis valten- och avloppsledningsarbeten samtidigt nied vägbyggnader och vägunderhåll så kunde vid en minskad arbetstillgång på ett arbetsområde de hos vägförvaltningarna anställda överföras till ett annat för att på så sätt beredas sysselsättning i största möjliga utsträckning året runt. Denna tankegång håller emellertid streck endast örn det rör sig om arbeten i statens egen regi. Vägförvaltningarna torde nämligen icke ha några större möjligheter att vid bortsättande av arbetena på entreprenad tillförsäkra de anställda sysselsättning hos en entreprenör. Ur de anställdas synpunkt blir det i förevarande fall ingen garanti för en fastare sysselsättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

27 Landsorganisationen anför:

Beträffande frågan om proportionen mellan arbeten i egen regi och arbeten på entreprenad vill landsorganisationen starkt understryka vad i dessa stycken anförts i det nyss återgivna förbundsyttrandet. Att begränsa omfattningen av brobyggnadsarbeten i styrelsens egen regi till den andel som kan anses erforderlig ur kontrollsynpunkt finner landsorganisationen i likhet med förbundet icke tillräckligt motiverat. Landsorganisationen är medveten örn att en mera avsevärd minskning av entreprenadarbetenas andel skulle medföra en motsvarande ökning av vägförvaltningarnas fasta organisation. Landsorganisationen vill dock uttala, att den icke ser någon fara häri, såvida denna ökning inte överstiger den gräns, som kan vara motiverad av allmänt arbetsmarknadspolitiska skäl. Ett visst, icke alltför snävt tillmätt utrymme bör givetvis alltid finnas för igångsättande av arbeten i lågkonjunktnrperioder.

Väg- och vattenbgggiiudsstgrclsen har förklarat sig i väsentliga delar ansluta sig till vad de sakkunniga anfört i frågan rörande anläggningsarbetenas utförande på entreprenad eller i egen regi. Byggnadsarbetena borde sålunda enligt styrelsens mening i största möjliga utsträckning utföras på entreprenad. i den mån detta lämpligen läte sig göra.

Den omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som genomför- Dc partement»des i samband med vägväsendets förstatligande, byggde i princip väsentligen chefenpå den tidigare för styrelsen gällande organisationsformen. Huruvida någon annan organisatorisk indelning lämpligen borde ifrågakomma för styrelsen i dess helhet övervägdes ej närmare i detta sammanhang, beroende bland annat på att betydande delar av styrelsen i personalorganisatoriskt hänseende icke berördes av vägförstatligandereformen samt ali de jämförelsevis begränsade arbetsuppgifter på vägväsendets område, varmed man under då rådande krisförhållanden hade att räkna, i och för sig icke påkallade någon mera vittgående omläggning av den centrala organisationen.

Det nu av de sakkunniga framlagda och av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i princip tillstyrkta förslaget innebär däremot en genomgripande förändring av styrelsens inre organisation icke blott beträffande de delar, vilka de sakkunniga i första hand haft att behandla, nämligen brobyrån, hamnbyrån samt avdelningen för vattenförsörjning och avlopp, utan även i fråga örn vägbyrån. Betänkligheter kunna måhända anföras mot att redan ef feiden korta tid, som hittills förflutit efter vägförstatligandereformens genomförande, företaga en organisationsändring av denna räckvidd, och det kan kanske göras gällande, att den nuvarande centrala organisationen på vägväsendets område i varje fall först borde prövas under fredsmässiga förhållanden, innan man ändrar densamma. Avgörande skäl synas emellertid tala för att, trots dessa betänkligheter, styrelsens organisationsfråga nu underkastas en mera allmän prövning. Härvid må framhållas att de detaljändringar i personalorganisationen, som nu under alla förhållanden torde vara erforderliga med hänsyn såväl till den förestående ökningen av styrelsens arbetsuppgifter på grund av återgången lill fredsförhållandcn som lill behovet av

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

en reglering av anställningsförhållandena för styrelsens mycket omfattande arvodesavlönade personal, icke lämpligen böra genomföras utan att först frågan örn huvudprinciperna för styrelsens framtida organisatoriska utformning klarlagts. Med hänsyn till styrelsens betydelsefulla och på senare tid väsentligt vidgade uppgifter på det arbetsmarknadspolitiska området synes det vidare angeläget, att de organisationsåtgärder, som kunna befinnas påkallade för att öka styrelsens effektivitet i detta hänseende, så snart som möjligt vidtagas. Slutligen må nämnas, att den nuvarande vägbyrån redan vid den omfattning, byråns verksamhet hittills haft, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens erfarenhet visat sig vara för stor och av alltför skiftande sammansättning för att med fördel kunna sammanhållas som en byrå.

Vid valet mellan de båda av de sakkunniga diskuterade organisationsprinciperna — vertikal eller horisontal organisation — synes avgörande betydelse böra tillmätas frågan, i vilken utsträckning den ena eller den andra organisationsprincipen innebär en uppdelning av arbetsuppgifterna med hänsyn till väsentliga olikheter i arbetets art.

Det torde härvid till en början böra framhållas, att den nuvarande huvudsakligen vertikala organisationen på det tekniska området icke utgör en med hänsyn till arbetets art och ändamål så klar indelning, som man vid ett mera ytligt betraktande kan ha anledning antaga. Sålunda utgör, såsom de sakkunniga framhållit, den förberedande planeringen av brobyggnadsarbetena en uppgift, som är direkt hänförlig till vägbyråns utrednings- och planläggningsverksamhet beträffande vägnätet. Även på utförandestadiet synes en fullt klar gräns mellan väg- och brobyråernas kompetensområden icke föreligga, nämligen i vad avser frågor rörande broarnas tillfartsvägar. En del av de till brobyrån hänförda arbetsobjekten, nämligen färj inrättningar och bryggor, torde i tekniskt hänseende närmast höra samman nied hamnbyråns verksamhet. Fiskehamnsbvggandet är en angelägenhet, som icke enbart gäller fiskerinäringen utan också ingår såsom ett led i det allmänna problemkomplexet rörande skärgårdarnas kommunikationsbehov. Det må i förevarande sammanhang slutligen framhållas, att hainnbvrån på senare år till stor del sysselsatts med helt andra arbeten än hamnar och farleder, nämligen med vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar samt oljelagringsanläggningar.

Enligt den horisontala organisationsprincipen skulle arbetsuppgifterna uppdelas efter arten av de problem, som förekomma. De sakkunniga ha härvid funnit, att väsentligen tre huvudgrupper kunna särskiljas, nämligen dels tekniskt-administrativa uppgifter, innefattande framför allt behovsutredning och förberedande planläggning, dels konstruktiva uppgifter, hänförliga till konstarbeten, dels ock ledning och kontroll av anläggningsverksamhet och underhållsarbeten. En dylik indelning synes mig i högre grad än den vertikala innebära ett ändamålsenligt sammanförande av likartade eller närbesläktade arbetsuppgifter. Beträffande de såsom tekniskt-administrativa betecknade uppgifterna må framhållas, att de viktigaste avgörandena på detta område i stor utsträckning icke äro av teknisk natur utan gälla frågor av

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

samhällsekonomisk, närings- och socialpolitisk, militär och liknande innebörd. Jag tillåter mig att i detta sammanhang hänvisa lill vad 1944 års hamnutredning anfört i fråga om behovsutredningarna rörande liandelshamnar (s. 21 o. 22). Arbetet på utrednings- och planläggningsstadiet innefattar därjämte en hel del rent administrativa göromål. De konstruktiva arbetsuppgifterna torde däremot vara av huvudsakligen tekniskt-teoretisk art, medan verksamheten på utförandestadiet omfattar dels praktiska uppgifter av iner eller mindre utpräglad teknisk natur, såsom frågor rörande arbetsmetoder, maskiner och material, arbetsföretagens detaljplanering och organisation m. m., dels ock arbetsledning samt arbetaravtalsfrågor och sysselsättningspolitik. I likhet med de sakkunniga anser jag betydelsefullt, att man för var och en av de tre grupperna får personal — framför allt på de ledande posterna — med speciell läggning och kompetens för den art av arbetsuppgifter, som utmärker gruppen. Beträffande utrednings- och planläggningsarbetet synes det härvid kunna ifrågasättas, huruvida det icke kunde vara fördelaktigt att i större utsträckning än vad de sakkunniga förutsatt överflytta arbetsuppgifter till personal med annan utbildning än teknisk, t. ex. till befattningshavare med administrativ eller ekonomisk utbildning och med erfarenhet rörande näringspolitiska frågor.

Genom införande av en huvudsakligen horisontal organisation för de tekniska uppgifterna inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen synas mig flera väsentliga fördelar stå alt vinna. Sålunda anser jag, att till organisationsformens förtjänster kan räknas att den ger en mera framskjuten plats i organisationen åt utrednings- och planläggningsuppgifterna och därigenom torde skapa vissa garantier för att dessa viktiga uppgifter icke undanskymmas av den mera tekniskt betonade verksamheten. Vidare finner jag i likhet med statens arbetsmarknadskommission och landsorganisationen antagligt, att organisationsformen i fråga skall kunna underlätta bemästrandet av de betydelsefulla sysselsättningspolitiska uppgifter, som ankomma på styrelsen. Slutligen torde, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, ökade möjligheter erhållas till ett effektivt utnyttjande av verkets personella och tekniska resurser.

Vad angår den kritik, som riktats mot den av de sakkunniga förordade organisationen, förefaller det mig, som om kritikerna å ena sidan i någon män överdrivit svårigheterna att på konstruktions- och utförandestadierna under gemensam ledning sammanföra arbetsuppgifter tillhörande olika tekniska specialfack samt å andra sidan ej tillräckligt beaktat de av de sakkunniga påvisade olikheterna i arbetsuppgifternas art mellan de olika stadierna i ärendenas handläggning.

Vad beträffar den åsikt, som från flera håll uttalats, att hamnbyggandet skulle vara en från verksamheten inom vägväsendet så helt artskild uppgift, att en samordning icke borde äga runi, så är det tydligt att, om man jämför hamnbyggnadsverksamheten endast nied vägbyggande och vägunderhåll, olikheterna framträda såsom ganska stora. Jämförelsen bör dock icke i första hand göras på delta sätt utan även avse de till vägväsendet hörande

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

konstarbetena, nämligen broar, färjinrättningar, bryggor och stödmurar. Att det vid en sådan jämförelse skulle kunna påvisas några mera avgörande olikheter i fråga örn arbetsuppgifternas art på konstruktions- och utförandestadierna har jag icke blivit övertygad örn. I förevarande sammanhang må påpekas, att de flesta hamnbyggnader, som utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg, äro jämförelsevis små och föga komplicerade anläggningar. Det är också att märka, att inom den nuvarande hamnbyrån handläggas ärenden rörande ur teknisk synpunkt så förhållandevis olikartade arbetsobjekt som hamnar, vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar samt oljelagringsanläggningar; några olägenheter av denna sammankoppling ha icke påtalats i de inkomna yttrandena.

Svenska vägföreningen och svenska teknologföreningen ha givit uttryck åt farhågor att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens huvuduppgift, väghållningsarbetet, skulle bliva lidande på att i organisatoriskt hänseende sammanföras med arbetsuppgifter inom styrelsens övriga verksamhetsområden. Med anledning härav må framhållas, att de eventuella riskerna i detta hänseende väsentligen torde elimineras, därest behovet av kvalificerade tjänstemän i ledande ställning i erforderlig mån blir tillgodosett i den föreslagna organisationen.

I vissa yttranden har den åsikten framförts, att arbetsuppgifterna på de olika stadierna i ett ärendes handläggning skulle hänga så intimt samman med varandra, att en horisontal uppdelning skulle medföra väsentliga olägenheter. Det kan i anledning härav påpekas, att i den mån fördelaktiga erfarenheter av den nuvarande organisationen ligga till grund för denna uppfattning, kan densamma i varje fall knappast gälla vare sig vägärendena, eftersom dessa redan vid nuvarande organisation äro i stort sett horisontalt uppdelade mellan olika organ inom vägbyrån, eller verksamheten beträffande anläggningar för vattenförsörjning och avlopp, vilken nu är fördelad huvudsakligen horisontalt mellan avdelningen för vattenförsörjning och avlopp samt hamnbyrån. I fråga örn arbetsuppgifterna på hamnbyggnadsväsendets område synas mig några större svårigheter att frikoppla utredningsoch planläggningsuppgiftema från de verkställande åtgärderna icke behöva möta, under förutsättning att här liksom på styrelsens övriga områden vederbörande anläggningsarbeten redan från början noggrant projekteras, så att ändringar i planläggningen under arbetets gång i möjligaste mån undvikas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att i fråga örn konstarbeten — framför allt brobyggnadsarbeten, som skola utföras på entreprenad — en i enlighet med de sakkunnigas förslag konsekvent genomförd horisontal uppdelning av arbetsuppgifterna mellan det konstruerande och det byggande organet skulle medföra vissa olägenheter, och har föreslagit en jämkning i arbetsfördelningen på detta område i syfte att åt det konstruerande organet giva ökat inflytande över handläggningen av hithörande ärenden. Med hänsyn till de skäl, styrelsen anfört för en sådan jämkning, har jag funnit mig höra ansluta mig till styrelsens synpunkter i detta hänseende.

De sakkunnigas motivering för en uppdelning av de tekniskt-administra-

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

tiva uppgifterna på tre skilda utredningsbyråer, nämligen en för väg-, gatuoch vägtrafikväsendet, en för hamnar och farleder samt en för vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar, synes mig övertygande, och jag finner mig därför icke böra biträda de förslag, som framförts av vissa av de hörda myndigheterna, att antalet utredningsbyråer borde reduceras till en eller två. I anledning av 1944 års hamnutrednings i det föregående återgivna uttalande må särskilt framhållas, att sakkunnigförslaget icke beträffande hamnärendenas behandling innehär någon utökning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsuppgifter, sådana dessa fixerats i styrelsens instruktion och kungörelsen den 10 augusti 1928 (nr 328) angående statsbidrag till byggande, förbättring och underhåll av allmänna hamnar och farleder. I avbidan på resultatet av det förslag, som hamnutredningen kan komma att framlägga, synes vägoch vattenbyggnadsstyrelsen böra vara organiserad så att den kan fylla sin uppgift såsom det i första hand ansvariga ämbetsverket för den statliga hamnbyggnadspolitikens lämpliga utformning. Jag kan med hänsyn härtill icke ansluta mig till hamnutredningens uppfattning, att med genomförandet av sakkunnigförslaget i vad avser frågan örn andra utredningsbyråns uppgifter tills vidare bör anstå.

Vad statens organisationsnämnd anfört örn avdelningens för arbetsorganisation ställning inom styrelsen samt örn behovet av en personalförstärkning för att möjliggöra för avdelningen att påtaga sig jämväl vissa andra arbetsuppgifter än arbetsstudier och ackordsättning för byggnads- och underhållsarbeten m. m. synes värt beaktande. Jag förutsätter, att styrelsen ägnar dessa frågor tillbörlig uppmärksamhet. För närvarande är jag emellertid icke beredd att härutinnan själv framlägga något förslag, avvikande från de sakkunnigas. Jag förordar alltså, i likhet med styrelsen, att avdelningen tills vidare inordnas under byggnadsbyrån.

Vid den granskning, som jag ägnat de sakkunnigas förslag rörande byråindelningen inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, har jag sålunda funnit övervägande skäl tala för en omorganisation av styrelsen i huvudsaklig överensstämmelse med detta förslag. Jag förordar alltså, att i stället för de nuvarande väg-, bro- och hamnbyråema samt avdelningen för vattenförsörjning och avlopp inrättas tre utredningsbyråer, en konstruktionsbyrå och en byrå för byggande oell underhåll. Såsom jag nyss anfört anser jag emellertid, att de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna jämkningarna i gränsdragningen mellan byråerna böra beaktas. Hinder bör ej heller möta för styrelsen att, därest så befinnes påkallat, företaga även andra mindre ändringar i arbetsfördelningen.

I enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag synas benämningarna å de tre utredningsbyråema och byggnadsbyrån böra ändras till vägbyrån, hamnbyrån, byrån för vattenförsörjning oell avlopp respektive byggnads- och underhållsliyrån. Av praktiska skäl kommer jag emellertid i det följande alt vid redogörelsen för personalberäkningama använda de av de sakkunniga föreslagna benämningarna å ifrågavarande byråer.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

I förevarande sammanhang torde jag vidare till övervägande få upptaga det av luftfartsstyrelsen framförda förslaget örn överflyttning från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till luftfartsstyrelsen av uppgiften att på entreprenad låta utföra flygplatsanläggningar. Jag får händd till en början erinra örn, att byggandet av flygplatser för tyngre flygplan torde komma att, i den mån dylika s. k. storflygplatser beslutas, överlämnas åt en för ändamålet redan bildad fristående organisation samt att frågan örn bibehållande hos vägnell vattenbyggnadsstyrelsen av flygplatsbyggandet i övrigt, såväl i statlig regi som på entreprenad, icke slutgiltigt avgjordes vid luftfartsstyrelsens inrättande förlidet år. De skäl, sistnämnda myndighet nu anfört för en överflyttning i viss omfattning av denna verksamhet, äro i stort sett desamma, som övervägdes vid den tidigare behandlingen av frågan. Man lärer icke kunna förneka möjligheten av att den rådande uppdelningen av hithörande anläggningsärenden på luftfartsstyrelsen såsom utredande och projekterande organ samt väg-och vattenbyggnadsstyrelsen såsom verkställande myndighet kan giva upphov till vissa komplikationer och i någon mån medföra omgång vid ärendenas handläggning. Ett enligt min mening vägande skäl för bibehållande av den nuvarande ordningen är emellertid, att en överflyttning helt eller delvis av byggandet av mindre och medelstora flygplatser till luftfartsstyrelsen antagligen skulle leda till dubbelorganisation. Med stor sannolikhet torde nämligen, när verksamheten ökade i omfattning, behov komma att visa sig föreligga för luftfartsstyrelsen att inom verket lia tillgång till särskilda experter för beläggnings-, grundförstärknings-, dränerings- och andra liknande uppgifter, alltså sådan expertis, som under alla förhållanden skulle komma att ingå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens organisation. Man har därjämte att räkna med de olägenheter, som i allmänhet uppkomma, då en begränsad verksamhet av delvis konjunkturbetonad karaktär friställes, nämligen svårigheterna alt anpassa personalstyrkan till växlingarna i arbetets omfattning samt en viss, kanske omedveten tendens hos vederbörande myndighet att vid minskning i arbetstillgången låta påverka sig av de interna personalproblemen vid bedömande av arbetsprojektens angelägenhetsgrad. I förbigående må framhållas, att det nu anförda också utgör ett skäl för att icke bibehålla en särskild organisation inom väg- och vattenbyggnadsverket för konstruktionsoch byggnadsarbetet beträffande hamnar och farleder. Slutligen bör också nämnas, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i motsats till luftfartsstyrelsen äger en med kvalificerad teknisk personal utrustad lokal byggnadsorganisation, som säkerligen kan vara till stor nytta vid flygplatsbyggandet icke blott när det gäller arbeten i egen regi utan även vid tillsyn å och kontroll av entreprenadarbeten. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att den nu tillämpade ordningen för utförande av flygplatsbyggnader tills vidare bibehålies. Jag utgår härvid från att de av luftfartsstyrelsen påtalade svårigheterna ur arhetssynpunkt med det nuvarande systemet i allt väsentligt skola kunna övervinnas genom ett intimt och på ömsesidigt förtroende grundat samarbete mellan de båda myndigheterna, något som bör underlättas därigenom att dessa enligt föreliggande förslag till uppförande av äm-

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

betsbyggnad även framdeles skulle få sina tjänstelokaler i omedelbar närhet av varandra. För att åt luftfarfsstyrelsen giva vissa garantier för att flygplatsärendena icke vid handläggningen inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen komma i efterhand bör den ordningen gälla, alt den för ifrågavarande uppgifter beräknade personalen hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må överflyttas till andra arbetsuppgifter endast i den mån de föreliggande uppgifterna på flygplatsbyggandets område icke bereda personalen full sysselsättning. Vad angår luftfartsstyrelsens anmärkning, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalkostnader för flygplatsbyggandet icke komme att liksom övriga kostnader för den civila luftfarten redovisas å luftfartsfonden, må framhållas att denna fråga kan lösas enligt samma princip, som tillämpas i fråga om telegrafverkets kostnader för radiotjänst åt luftfarten, nämligen genom att för ändamålet å staten för luftfartsfonden uppföres en beräknad utgiftspost, från vilken ersättning beredes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för hithörande kostnader. Ifrågavarande ersättningsbelopp skulle härvid uppdebiteras å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag under rubriken Särskilda uppbördsmedel. En dylik anordning synes lämpligen böra genomföras från och med budgetåret 1947/48.

En allmänt utbredd uppfattning synes vara, att verksamheten inom vägoch vattenbyggnadsväsendet för närvarande är i alltför hög grad centraliserad, och från flera håll lia uttalats farhågor för att den av de sakkunniga föreslagna omorganisationen icke skulle komma att medföra någon ändring i detta förhållande utan snarare leda till en ytterligare centralisering. Med anledning härav må följande framhållas.

Uppenbart är, att den nuvarande uppdelningen av den lokala vägorganisationen på icke mindre än 24 särskilda organ nödvändiggör ett hårdare centralt grepp över arbetet än vid en distriktsindelning med ett mindre antal enheter. Behovet härav torde i synnerhet ha gjort sig gällande under den förflutna tiden närmast efter vägförstatligandereformens genomförande, då det gällt för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att uppdraga riktlinjerna för verksamheten och att kontrollera vägförvaltningarnas förmåga att lösa sina uppgifter. Styrelsen har emellertid i sitt utlåtande förklarat avsikten vara att, allteftersom de föreliggande principfrågorna bleve klarlagda, i ökad utsträckning överlåta det slutliga avgörandet av ärendena till vägförvaltningarna.

Det bör i förevarande sammanhang påpekas, att vissa personalkrävande arbetsuppgifter finnas, vilka på grund av sin karaktär icke böra splittras genom en decentralisering, nämligen sådana mera omfattande specialuppgifter, där arbetet i viss utsträckning kan utbildas till rutin, I. ex. granskning eller upprättande av arbetsritningar till broar, upprättande av detaljritningar till fältarbeten på flygplatser, bedrivande av arbetsstudier m. lii.

Med anledning av det av länsstyrelsen i Kalmar län gjorda uttalandet i decentraliseringsfrågan anser jag mig böra framhålla att, lika viktigt som det är att de lokala intressena och synpunkterna få allt det inflytande på ärendenas avgörande som tillkommer dem, lika viktigt är enligt min mening ock-

Iiihang lill riksdagens protokoll 191/6. 1 sami. Nr 286. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

så att verksamheten bedrives efter i möjligaste mån enhetliga principer. Detta senare synes nödvändigt icke blott för att skapa rättvisa vid fördelningen av de begränsade statsmedlen mellan olika bygder och intressegrupper utan även för att förhindra en ur statsfinansiella och andra synpunkter icke önskvärd standarduppskruvning, som på grund av skiljaktigheterna i de lokala förhållandena och de lokala myndigheternas begränsade möjligheter att överblicka verksamheten i dess helhet eljest lätt kan uppkomma. Just de av länsstyrelsen påtalade olikheterna i de lokala förhållandena göra emellertid, att åtgärderna för att skapa enhetlighet och planmässighet icke kunna begränsas enbart till utfärdande av allmänna direktiv; härför erfordras även och framför allt ett intimt och på personlig kontakt grundat samspel mellan de centrala och de lokala organen. Av vikt är härvid att den centrala tillsynen och ledningen icke bedrives så, att varje detaljfråga skall underställas den centrala myndighetens prövning. I stället böra dessa uppgifter — såsom de sakkunniga synas ha avsett — fullgöras genom utfärdande av generella föreskrifter, i den mån så är möjligt, samt genom rådgivande och kontrollerande verksamhet under hand vid tjänsteresor och på annat sätt. Med tilllämpning av sådana former för den centrala ledningen och kontrollen bör det vara möjligt att redan nu i betydande utsträckning överflytta ärendenas avgörande till vägförvaltningarna. I första hand synas därvid de av de sakkunniga föreslagna decentraliseringsåtgärderna kunna genomföras. Jag förutsätter, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kommer att ha sin uppmärksamhet riktad på den här behandlade frågan och att styrelsen kommer att lämna sin medverkan till en fortsatt utveckling i den antydda riktningen.

Vad angår frågan om fördelningen av anläggningsarbetena mellan arbeten i egen regi och arbeten på entreprenad anser jag i likhet med landsorganisationen, att vid bedömandet av denna fråga vederbörlig hänsyn måste tagas till den i anläggningsverksamheten sysselsatta arbetarpersonalens berättigade intressen. I den mån egen-regi-systemet kan bereda en jämnare sysselsättning och skänka tryggare levnadsvillkor åt ifrågavarande personal, bör detta system enligt min mening komma till användning i all den utsträckning, som ur allmänt arbetsmarknadspolitisk synpunkt och med hänsyn till de statliga resurserna är lämplig, och bör således icke begränsas till viss på förhand fixerad omfattning. Även om egen-regi-verksamheten av detta skäl principiellt sett torde böra äga företräde, synes emellertid utrymme också böra beredas åt entreprenadsystemet, bland annat med hänsyn till värdet av att ha tillgång till en entreprenadorganisation, som är förtrogen med och vid arbetsmarknadskriser i ökad utsträckning kan kopplas in på de statliga arbetena och som äger tillräcklig kapacitet för att kunna verksamt bidraga till att bemästra uppgifterna i dylika situationer.

I förevarande sammanhang må framhållas, att sysselsättningsproblemet inom väg- och vattenbyggnadsfacket under normala tider i väsentlig mån är en fråga örn att bereda arbete åt de anställda under vinterperioden, då de klimatiska förhållandena försvåra eller förhindra bedrivandet av vissa slag

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

av arbeten. Det gäller här alltså att åstadkomma en sådan planläggning av verksamheten, att arbeten och arbetsdetaljer, som lämpligen kunna utföras vintertid, i största möjliga mån förläggas till denna årstid. Det bör enligt min mening vara möjligt att även vid anlitande av entreprenadsystemet i viss utsträckning åvägabringa en sådan planläggning genom överenskommelser med vederbörande entreprenörer. Vad gäller utförandet av beredskapsarbeten på entreprenad inom väg- och vattenbyggnadsfacket, har behovet av ett sådant statligt inflytande på arbetenas tidsplanering blivit beaktat i de särskilda bestämmelser rörande dylika arbeten, som fastställts av statens arbetsmarknadskommission i samförstånd med svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Vad slutligen angår den av svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet väckta frågan örn personalrepresentation vid beslutanderättens utövande i sysselsättningspolitiska angelägenheter, synes det mig icke för närvarande påkallat att upptaga detta spörsmål till närmare behandling. Jag torde härvid få erinra örn den inom kommunikationsdepartementet pågående utredningen örn inrättande av samarbetsorgan vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vissa andra större statliga verk, vilka organ skulle ha till uppgift att tillvarataga personalintressena bland annat i sysselsättningspolitiskt hänseende.

Personalorganisationen.

Verksledningen. Allmänna spörsmål rörande anställningsform och löneställning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personal.

lie sakkunniga.

Såsom bakgrund till sitt förslag rörande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalorganisation ha de sakkunniga på s. 51—54 i betänkandet framlagt vissa allmänna synpunkter i fråga örn arten, omfattningen och betydelsen av styrelsens arbetsuppgifter i jämförelse dels med förhållandena före vägväsendets förstatligande, dels ock med verksamheten vid de affärsdrivande verken. Enligt de sakkunnigas uppfattning ha väg- och vattenbyggbyggnadsstyrelsens uppgifter, vilka tidigare väsentligen voro av administrativ art, efter vägförstatligandet blivit mera överensstämmande med dem, som åvila de affärsdrivande verken. De sakkunniga framhålla i detta sammanhang också de ökade krav, som ställas på styrelsen i samband med strävandena efter en effektivisering av den statliga arbetsmarknadsberedskapen.

Generaldirektörens löneställning. Inrättande av en souschef sbefattning.

Vid den granskning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och organisation, som de sakkunniga företagit i samband med fullgörandet av sitt uppdrag, ha de sakkunniga funnit frågan örn en förbättrad löneställning för ämbetsverkets chef samt örn inrättande av en souschefsbefattning

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

böra i förevarande sammanhang upptagas till prövning. De sakkunniga ha därvid med den närmare motivering, som framgår av uttalandena på s. 54 -—61 i betänkandet, föreslagit uppflyttning av generaldirektörsbefattningen från lönegraden C 13 till lönegraden C 15 samt inrättande av en befattning såsom överdirektör och souschef i lönegraden C 11.

Chefsbefattningarna å de tekniska byråerna.

Vad angår anställningsform och löneställning för byråcheferna på de tekniska byråerna, vilken fråga behandlas på s. 61—64 i betänkandet, ha de sakkunniga föreslagit, att var och en av de tre utredningsbyråema skulle förestås av en byråchef i lönegraden C 6, att chefen för konstruktionsbyrån skulle vara överingenjör i lönegraden C 8 och att chefen för byggnadsbyrån skulle vara överingenjör i lönegraden C 9.

Anställningsform och löneställning för personalen på de tekniska byråerna.

I likhet med vad fallet var vid järnvägs- och luftfartsbyrån utgöres personalen å brobyrån och hamnbyrån till övervägande delen av tillfälligt anställda, arvodesaVlönade befattningshavare, vilkas avlöningar i de flesta fallen bestridas av byggnadsanslag och andra för sakliga kostnader avsedda medel. Avdelningen för vattenförsörjning och avlopp omfattar uteslutande sådan personal. En av de sakkunnigas huvuduppgifter har i enlighet med utredningsdirektiven varit att verkställa en översyn av styrelsens personalorganisation i berörda hänseende. De sakkunniga ha funnit anställningsförhållandena för ifrågavarande personal otillfredsställande och ha därför i sitt organisationsförslag räknat med ordinarie eller extra ordinarie befattningar för de arbetsuppgifter, som handhavas av nämnda anställningshavare, i den mån ett stadigvarande behov av arbetskraft ansetts föreligga. De sakkunniga ha därjämte föreslagit, att lönegradsplaceringarna för styrelsens tekniska personal skulle närmare anpassas till löneläget för motsvarande personal vid de affärsdrivande verken.

Beträffande de sakkunnigas närmare överväganden och förslag i hithörande frågor tillåter jag mig att hänvisa till betänkandet (s. 64—-71).

Yttranden.

Beträffande löneställningen för olika i den föreslagna organisationen ingående befattningshavare framhåller statskontoret till en början, att endast utvidgade eller mera väsentligt förändrade arbetsuppgifter syntes böra föranleda rubbning av den lönegradsplacering, som fastställdes i samband med 1943 års omorganisation. Med denna motivering avstyrker statskontoret bland annat den av de sakkunniga föreslagna uppflyttningen i lönegrad av generaldirektörsbefattningen.

Vad angår frågan, huruvida överdirektören bör intaga ställningen som fristående souschef eller bör med uppgiften att vara generaldirektörens ställföreträdare liksom nu förena chefskapet för viss avdelning eller byrå

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

inom verket, kunde, yttrar statskontoret, givetvis delade meningar råda. Statskontoret hade emellertid för sin del funnit antagligt, att chefen för utredningsavdelningen enligt den av statskontoret föreslagna organisationen lämpligen borde kunna fungera som generaldirektörens ställföreträdare. Härigenom syntes förutsättningar skapas för en rätt balans mellan de ledande administrativa och tekniska arbetsuppgifterna inom styrelsen. Statskontoret föreslår, att överdirektören, vilken nu fungerade som chef för vägbyrån och i denna egenskap hänförts till lönegraden C 9, skulle tjänstgöra som chef för utredningsavdelningen och därvid placeras i lönegraden C 10.

För ledningen av den i statskontorets organisationsplan ingående konstruktions- och byggnadsavdelningen har statskontoret föreslagit en befattning som byggnadschef i lönegraden C 9.

I fråga örn de tekniska byråchefstjänsterna saknas enligt statskontorets mening varje anledning att tillämpa annan och förmånligare löneberäkning än för byråchefer inom statsförvaltningen i allmänhet. Vid inplacering å C-löneplanen syntes därför lönegrad C 6 vara på förhand given. I detta sammanhang har statskontoret anfört följande.

Statskontoret vill särskilt rikta en bestämd gensaga mot att såsom motiv för en högre löneställning för vissa tjänster än som enligt vedertagna löneregleringsprinciper vanligen tillämpas åberopa speciella, rent konjunkturbetonade rekryteringssvårigheter. Skulle löneläget för statstjänstemän befinnas icke bereda tillräckliga möjligheter att »i konkurrensen med enskilda företag och kommunala myndigheter förvärva och behålla befattningshavare med erforderliga kvalifikationer» (s. 63) måste själva lönenivån omprövas — en uppgift, som åvilar den nu sittande lönekommittén — men uppflyttning på dylika grunder av enstaka befattningar skulle genom sina slumpartade verkningar snabbt bryta sönder hela det med stor möda uppbyggda lönesystemet.

De sakkunnigas förslag, att 27 lönegraden skulle införas såsom förste byråingenjörsgrad hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och att 24 lönegraden skulle användas i ökad utsträckning för byråingenjörstjänsterna i stället för 21 lönegraden, avstyrkes av statskontoret, som anser, att de sakkunniga icke lyckats påvisa några nya omständigheter av beskaffenhet att böra föranleda ändring i den ståndpunkt, statsmakterna år 1943 efter ingående överväganden funnit sig böra intaga till detta spörsmål.

Allmänna lönenämnden förklarar inledningsvis, att nämnden kunnat ingå på en detaljgranskning av löneställningen för de olika föreslagna tjänsterna endast i de fall, då i betänkandet närmare redogörelse lämnats för arbetsuppgifternas art.

I likhet med de sakkunniga har lönenämnden funnit skäl tala för att förbättrad löneställning beredes generaldirektören. Lönenämnden anser dock, att tjänsten åtminstone tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenheter av verkningarna av den förordade omorganisationen, bör upplagas endast i lönegraden C 14.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Beträffande de sakkunnigas förslag om inrättande av en souschef sbefattning yttrar lönenämnden följande.

Lönenämnden finner det för sin del tveksamt, om tillräckliga skäl kunna föreligga för tillskapandet av en befattning, vars innehavare uteslutande skulle ha till uppgift att i generaldirektörens ställe handha ärenden, som eljest skulle ankomma på verkschefen. Enligt lönenänmdens mening synes den nuvarande anordningen i princip böra bibehållas, innebärande att med en av byråchefstjänsterna förenas uppdraget att vara generaldirektörens ställföreträdare. Lönenämnden har ovan berört tanken, att de tre utredningsbyråerna borde kunna sammanföras till en enda byrå. Därest så sker, synes till chefsskapet över sistnämnda byrå jämväl kunna läggas uppdraget att vid förefallande behov uppehålla generaldirektörsämbetet, därvid byråchefen torde böra erhålla överdirektörs ställning. Vad angår lönegradsplaceringen för förevarande befattningshavare kan lönenämnden —- oavsett om tjänsten uppföres som en fristående befattning eller örn densamma kombineras med byråchefstjänst — icke tillstyrka högre placering än i C 10. Vid ett tillmötesgående av de sakkunnigas förslag om tjänstens hänförande till C 11 skulle överdirektören komma i samma löneläge som överdirektören vid statens järnvägar, vilket lönenämnden icke kan anse vara befogat.

Mot den av de sakkunniga föreslagna lönegradsplaceringen för cheferna för konstruktions- och byggnadsbyråerna har lönenämnden icke funnit anledning till erinran.

Byråchefsbefattningarna på de tre utredningsbyr å e r n a skulle, därest dessa byråer, såsom lönenämnden ifrågasatt, sammanfördes till en byrå, enligt nämndens uttalande komma att ersättas med avdelningschef stjänster, förslagsvis såsom förste byrådirektörer i C 6.

Lönenämnden förklarar sig kunna rent principiellt ansluta sig till den av de sakkunniga gjorda jämförelsen med kommunikation sverken beträffande löneställningen för förste byråingenjörerna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen men kan däremot icke av i betänkandet lämnade uppgifter finna skäl föreligga för att i styrelsen i så stor utsträckning som föreslagits placera ingenjörer i 27 lönegraden. Till jämförelse framhåller lönenämnden, att medan de sakkunniga föreslagit, att 15 förste byråingenjörer i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle hänföras till A 27 och 3 till A 26, motsvarande antal i järnvägsstyrelsen utgjorde 15 (förste byråingenjörer) respektive 16 (byråingenjörer).

Statens organisationsnämncl anser det icke möjligt att med ledning av betänkandets uppgifter bedöma, huruvida den föreslagna personalorganisationen ur kvalitativ och kvantitativ synpunkt kan vara tillfredsställande. Härför skulle, yttrar nämnden, hava erfordrats ett ingående studium av arbetets beskaffenhet och nuvarande fördelning, använda arbetsmetoder, förefintliga eller planerade lokaler m. m. I detta sammanhang har organisationsnämnden vidare anfört:

För styrelsen lär inom en nära framtid ny ämbetsbyggnad komma att uppföras. Tillfället är följaktligen synnerligen gynnsamt för styrelsen att företaga en grundlig översyn av personalorganisationen för möjliggörande av ett närmare fastställande av såväl hur den nya byggnaden lämpligen bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 286-

planeras som erforderlig personal. En sådan översyn borde omfatta samtliga delar av styrelsen. Att efter en sådan genomgång icke oväsentliga personalbesparingar böra kunna äga rum, därom är nämnden övertygad. Styrelsens nuvarande lokalförhållanden med avdelningarna fördelade på olika håll i staden måste nämligen medföra betydande svårigheter ur arbetssynpunkt och givetvis kräva mera personal, än örn arbetet centraliseras till en ändamålsenligt planerad byggnad. Vid en arbetsplanering enligt rationella principer, varvid gemensamma expeditioner för registrering och förvaring av handlingar och ritningar, personalbokföring, maskinskrivningsarbeten m. m. anordnas och moderna arbetsmetoder införas, bör ökad arbetseffekt vinnas och arbetskostnaderna kunna minskas.

Vad i det föregående sagts beträffande styrelsen gäller jämväl den lokala organisationen. Även vid denna äro lokalförhållandena i många fall otillfredsställande. Emellertid torde lokalfrågorna vid åtminstone vissa vägförvaltningar kunna förväntas snart få sin lösning, i det att nya lokaler lära komma att uppföras. I viss omfattning kommer detta att påverka den blivande arbetsorganisationen och personalbehovet.

Beträffande den föreslagna souschefsbefattningen framhåller organisationsnämnden, att, därest en sådan befattning ansåges oundgängligen nödvändig, dess innehavares ansvar och arbetsuppgifter borde instruktionsvis klart fixeras.

Vad angår lönegradsfrågorna har nämnden icke ansett sig böra göra annat uttalande, än att det med hänsyn till de stora ekonomiska värden, verket hade att förvalta, vore av utomordentlig vikt, att de ledande befattningarna gåves sådan lönegradsplacering, att verket för dessa poster kunde förvärva och få behålla verkligt kvalificerade personer. Även för den mera kvalificerade tekniska personalen i övrigt borde anställningsförhållandena vara sådana, att personalbehovet kunde på tillfredsställande sätt tillgodoses. De täta ombyten av personal, som enligt av de sakkunniga i betänkandet lämnade uppgifter förekomma, måste, framhåller organisationsnämnden, verka avsevärt nedsättande på verkets arbetseffektivitet.

Riksräkenskapsverket yttrar bland annat:

Även om en utvidgning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska organisation måste anses vara en naturlig konsekvens av den utveckling av vägväsendet som man nu har anledning räkna med, anser sig riksräkenskapsverket icke kunna underlåta framhålla, att mera avsevärda lönegradsuppflyttningar för högre befattningshavare inom ett förvaltningsområde måste medföra konsekvenser för avvägningen av löneställningen inom andra förvaltningsområden. Särskilt torde den höjning av löneställningen för tekniskt utbildade befattningshavare, som nu är aktuell, förr eller senare nödvändiggöra en omprövning av löneställningen för högre administrativa befattningshavare, örn balansen mellan de administrativa och tekniska synpunkterna skall kunna upprätthållas.

Länsstyrelsen i Hallands län har anfört följande.

Förslaget synes syfta lill att i lönehänseende särskilt högt placera de tekniskt utbildade befattningshavarna. Häremot har länsstyrelsen i och för sig intet att erinra, såvitt detta syfte motiveras med angelägenheten av att i konkurrens med enskilda arbetsgivare kunna lill vissa chefsposter förvärva per-

40 Kungl. Majda proposition nr 286.

söner med synnerligen höga kvalifikationer. När det åter gäller befattningshavare för andra än verkliga chefsposter, ställer sig länsstyrelsen emellertid tveksam, om det beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan anses motiverat med högre löneställning än för motsvarande grupper av befattningshavare inom andra statliga verk med lika stor betydelse för samhällslivet. Vidare kan det ifrågasättas, örn den omständigheten, att ett statligt verks personalstyrka till följd av ökad arbetsmängd måste utökas, bör föranleda högre löneställning för andra än verkschefen och en eller annan chefstjänsteman av första rangen. Det måste ytterligare ifrågasättas, och detta gäller särskilt den föreslagna löneförbättringen för nuvarande befattningshavare inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, om icke frågan örn höjd lönegradsplacering bör vila i avvaktan på en allmän översyn av löneställningen inom den centrala statsförvaltningen.

Svenska vågföreningen framhåller önskvärdheten av att särskilt de högre tekniska tjänstebefattningarna utrustas med sådana löneförmåner, att de kunna bliva besatta med välkvalificerade män, samt att likvärdiga befattningar inom vägorganisationen och de affärsdrivande verken bliva likvärdigt avlönade.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser i likhet med de sakkunniga, att inrättandet av en befattning som överdirektör och souschef är nödvändigt.

Styrelsen hemställer, att chefen för konstruktionsbyrån med hänsyn till de särskilda kvalifikationer, som krävdes för denna befattning, måtte placeras i lönegraden C 9.

Vidare bär styrelsen i detta sammanhang framlagt förslag örn uppfattning i lönegrad av styrelsens förrådsdirektör stjänst. Till denna fråga torde jag få återkomma i det följande i samband med anmälan av styrelsens förslag beträffande förrådsbyråns personalorganisation i övrigt.

Beträffande byråchefstjänsterna på de tre utredning sbyråerna ifrågasätter styrelsen, örn icke dessa befattningar, i motsats till vad de sakkunniga därom uttalat, borde betraktas som sluttjänster. Vid sådant förhållande har styrelsen av olika skäl funnit de föreslagna löneplaceringama för låga. Styrelsen anser sig emellertid icke beredd att nu framlägga förslag om annan löneställning för ifrågavarande tjänster och ej heller för byråchefsbefattningarna på kansli- och kameralbyråerna, ehuru styrelsen även i dessa fall funnit en omprövning av löneställningen påkallad. Styrelsen antyder, att det beträffande nu omförmälda fem byråchefstjänster kunde vara lämpligt att invänta den emotsedda lösningen i allmänhet av frågan örn råds- och byråchefstjänsternas löneställning.

De yttranden, som inkommit till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen från olika, av organisationsförslaget berörda personalsammanslutningar, innehålla bland annat följande uttalanden och yrkanden rörande lönefrågorna av mera allmän innebörd.

Civila statsförvaltningens t jämte mannof örbund anser, att de sakkunniga i stort sett beaktat kraven på överensstämmelse i lönesättningen mellan väg-

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

och vattenbyggnadsstyrelsen och de affärsdrivande verken samt att förslaget därför innebure betydliga förbättringar i förhållande till det nuvarande läget.

Civilförvaltningens personalförbund anmärker, att proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie tjänster i lägre lönegrader vore oförmånlig enligt de sakkunnigas organisationsförslag, och påyrkar inrättande av flera ordinarie befattningar i dessa lönegrader. Förbundet anser därjämte, att de befattningar såsom extra tjänstemän, vilka ingå i de sakkunnigas förslag, böra i personalstaten upptagas såsom extra ordinarie.

Statsverkens ing enior sförbund föreslår, att åtminstone i fråga om ingenjörsbefattningarna vid väg- och vattenbyggnadsverket måtte upprättas tjänsteförteckningar, som vore analoga med de affärsdrivande verkens. Detta innebure, att för befattningar i lägre lönegrad än A 28 följande tjänsteförteckning skulle tillämpas:

A 27 förste byråingenjör » vägingenjör A 26 byråingenjör vägingenjör A 24 ingenjör A 22 »

A 20

A 17 »

A 15 ingenjörsassistent.

Under framhållande av att vid vissa statliga verk med större ingenjörskårer, exempelvis telegrafverket, en garanterad befordringsgång under de första anställningsåren tillämpades för sådana yngre ingenjörer, vilka efter prövning befunnits lämpliga för fortsatt anställning, förordar ingenjörsförbundet, att ett liknande system införes även för väg- och vattenbyggnadsverket.

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbgggarcs riksförbund befarar, att väg- och vattenbyggnadsverkets rekryteringssvårigheter med avseende å ingenjörspersonalen icke komme att bliva tillfredsställande avhjälpta med de av de sakkunniga föreslagna lönegradsplaceringarna, och anser därför nödvändigt, att en relativt allmän höjning av löneställningarna för väg- och vattenbyggnadsingenjörerna i den framlagda organisationsplanen kommer till stånd ävensom att de yngre ingenjörerna erhålla viss säkerhet för rimliga befordringar. Förbundet anser därjämte, att vissa av de föreslagna extra ordinarie befattningarna böra utbytas mot ordinarie.

Med anledning av statsverkens ingenjörsförbunds framställning örn införande av en garanterad befordringsgång under de första anställningsåren för ingenjör spersonal har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört följande.

Nämnda fråga har i olika omfattning lösts vid vissa verk. Onekligen torde sådan garanterad befordringsgång underlätta rekryteringen särskilt av högskoleingenjörer, varför styrelsen i princip intet har att erinra mot att den kan komma i tillämpning även inom väg- och vattenbyggnadsverket. Sty-

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

reisen anser vidare, att löneställningen för de inom väg- och vattenbyggnadsverket anställda tjänstemännen rent principiellt bör vara densamma som vid affärsverken. Vid genomförandet av föreslagen befordringsgång bör enligt styrelsens mening tjänsteförteckningen få en i viss mån annan utformning. Visserligen bör i så fall den undre delen av den vid affärsverken tillämpade löneskalan i stort sett följas vid befordringsgången. Men det finnes då knappast anledning att som ordinarie upptaga annat än befordringstjänster över de lönegrader, som uppnås genom den garanterade befordringsgången. De båda frågorna äro därför intimt beroende av varandra. — Intet av de verk, där den garanterade befordringsgången införts, torde ha tekniska tjänstemän med så skiftande utbildning som väg- och vattenbyggnadsverket. Ett genomförande vid verket av denna befordringsgång skulle därför kräva alldeles särskilda överväganden. Den organisation, som föreslagits av de sakkunniga, hindrar emellertid icke genomförandet framdeles vid lämplig tidpunkt av garanterad befordringsgång och därefter lämpad tjänsteförteckning. Intill dess så kan komma att ske, har måhända större erfarenhet hunnit vinnas i dessa frågor inom andra statliga verk. Med hänsyn till arbetet inom verket och de av omorganisationen berörda tjänstemännen är det emellertid oundgängligen nödvändigt, att de av organisationsförslaget berörda byråerna och avdelningarna få en lämplig organisatorisk utformning.Av denna anledning anser sig styrelsen böra föreslå, att ovannämnda av statsverkens ingenjörsförbund väckta frågor måtte ställas på framtiden.

Av ställningstagandet i dessa frågor beror även den av Sveriges högskolebildade väg- och vattenbyggares riksförbund väckta frågan örn överflyttande från extra ordinarie stat av vissa föreslagna tjänster (Eo 24 och Eo 26) till ordinarie stat. Styrelsen anser, att även denna fråga bör ställas på framtiden.

Byråernas organisation.

Första utredningsbyrån.

(Vägbyrån.)

De sakkunniga.

Första utredningsbyrån skulle enligt de sakkunnigas förslag organiseras pa tre avdelningar —■ avdelning I, II och III — motsvarande i huvudsak följande avdelningar inom den nuvarande vägbyrån, nämligen utredningsavdelningen (avd. I), avdelningen för rikets städer (avd. II) och vägtrafikavdelningen (avd. III). De nuvarande chefsbefattningarna på dessa avdelningar, nämligen en byrådirektör (C 5), en gatuinspektör (A 29) och en vägtrafikinspektör (A 29), skulle i den nya organisationen bibehållas oförändrade. Det nu till utredningsavdelningen hörande vägarkivet föreslås skola göras till ett för avdelningarna gemensamt organ.

Beträffande motiveringarna till de sakkunnigas organisationsförslag rörande första utredningsbyrån får jag hänvisa till betänkandet (s. 72—89).

Den nuvarande och den av de sakkunniga föreslagna personalorganisationen för de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på första utredningsbyrån, framgår av följande sammanställning (vederbörande byråchefsbefattningar äro här ej redovisade).

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

43 Nuvarande organisation:

Yägbyr&n.

Utredningsavdelningen

Lönegrad

1 byrådirektör............. C 5

2 förste byråingenjörer.....A 26

1 byråingenjör............. A 24

1 byråingenjör............. A 21

3 byråingenjörer........... Eo 21

1 ingenjörsassistent......... Eo 17

2 ritare................... Eo 15

1 kanslibiträde............. A 7

2 kontorsbiträden.......... A 4

1 kontorsbiträde........... Eo 4

Arv. lönekl.

1 ingenjör................. 26

3 ingenjörer............... 21

19 Avdelningen för rikets städer

Lönegrad

1 gatuinspektör............ A 29

1 byråingenjör............. A 24

1 ritare................... Eo 15

1 kontorsbiträde........... A 4

"4

Vägtrafikavdelningen

1 vägtrafikinspektör........ A 29

1 förste byråingenjör....... A 26

1 byråingenjör............. Eo 21

1 ritare................... Ex 15

4 ritbiträden............... Ex 6

1 kontorsbiträde........... A 4

7 kontorsbiträden.......... Ex 4

Arvode

1 ritare............. 450: —/mån.

17 Totalt 40 befattningshavare.

Härtill kommer för planering av arbetslöshetsarbeten den 1 december 1945 anställd personal, omfattande 14 befattningshavare.

Föreslagen organ isa tion:

Första utredningsbyrån.

Avdelning I

Lönegrad

1 byrådirektör............. C 5

2 förste byråingenjörer.....A 27

1 förste byråsekreterare..... A 26

2 byråingenjörer...........A 24

2 byråingenjörer........... Eo 24

1 byråingenjör.............A 21

3 byråingenjörer...........Eo 21

2 ingenjörsassistenter....... Eo 17

14 Avdelning II

1 gatuinspektör............ A 29

1 förste byråingenjör....... A 27

1 byråingenjör............. A 24

2 byråingenjörer........... Eo 21

1 ritare................... Eo 15

~6

Avdelning III

1 vägtrafikinspektör........A 29

1 förste byråingenjör.......A 26

1 byråingenjör............. Eo 21

1 ritare................... Eo 15

1 ritare................... Eo 12

1 ritbiträde................ Eo 6

3 ritbiträden............... Ex 6

2 kontorsbiträden.......... Eo 4

5 kontorsbiträden.......... Ex 4

16 Vägarkivet

1 byråingenjör............. A 21

2 ritare................... Eo 15

1 ritbiträde................ Eo 6

~4

Övrig för avdelningarna gemensam personal

2 kanslibiträden............ A 7

3 kontorsbiträden.......... A 4

3 kontorsbiträden.......... Eo 4

3 skrivbiträden............ Eo 2

11 Totalt 51 befattningshavare.

Yttranden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beträffande avdelning I inom första utredningsbyrån anmält behov av viss ytterligare personal utöver den av de sakkunniga föreslagna personalförstärkningen, nämligen av en förste byråingenjör i A 27, en ingenjörsassistent i Eo 17 samt två ritare i Eo 15.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Förste byråingenjören anses erforderlig för att möjliggöra en enligt styrelsens uppfattning nödvändig uppdelning av arbetet inom avdelningen på tre grupper, var och en under ledning av en förste byråingenjör. Styrelsen erinrar i detta sammanhang om att styrelsen redan erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att på avdelningen, utöver de två ordinarie förste byråingenjörerna, anställa en arvodesavlönad ingenjör i förste byråingenjörs ställning.

Ingenjörsassistenten har beräknats för rutinarbete, som förekomme i samband med arbetet beträffande normalbestämmelser och normalsektioner för vägbyggnad, samt vidare för planlösningar för vägskäl och andra trafikplatser ävensom för uppgiftssammanställningar i samband med utredningsarbeten.

Beträffande behovet av de båda ritarna framhåller styrelsen bland annat, att de nu på utredningsavdelningen tjänstgörande ritarna i alltför stor utsträckning måste utföra arbete på övertid samt att arbetsuppgifter för dylik personal funnes, vilka hittills icke hunnit påbörjas. I de sakkunnigas organisationsförslag hade för avdelning I icke upptagits några ritartjänster.

Styrelsen vitsordar vidare behovet av den i de sakkunnigas förslag för avdelning I upptagna förste byråsekreterarbefattningen men framhåller, att arbetsuppgifterna å tjänsten kunde beräknas delvis bliva andra än vad de sakkunniga i första hand räknat med. De huvudsakliga arbetsuppgifterna syntes böra utgöras av upprättande av skrivelser och beslut i frågor rörande fastställande av arbetsplaner och förändring av enskild väg till allmän jämte med dessa båda slag av ärenden sammanhängande besvärsmål m. m.

I sitt yttrande över personalberäkningen för avdelning II har vägoch vattenbyggnadsstyrelsen berört frågan om behovet av stadsplaneteknisk expertis hos styrelsen och föreslagit, att för sådant ändamål skulle inrättas en byråingenjörstjänst i Eo 24. Härom anföres i styrelsens skrivelse bland annat:

För närvarande handläggas och beredas stadsplaneärendena av gatuinspektören. Då det gäller särskilt omfattande ärenden, anlitas utomstående experter. Då emellertid en sådan anordning medför påtagliga nackdelar, är det ett oavvisligt krav att till styrelsen knytes stadsplaneteknisk expertis. Man har därvid att välja mellan å ena sidan en stadsplanetekniker, som mera självständigt kan handlägga dessa ärenden, och å andra sidan en arbetskraft, avsedd att biträda avdelningschefen. I båda fallen måste det vara en kraft, som behärskar stadsplanefrågomas bedömande ur trafikteknisk synpunkt. Han måste därjämte vara uppslagsrik, så att han kan biträda städer och samhällen med förslag till lösning av uppkommande stadsplaneproblem. Med hänsyn till att samarbete äger rum med byggnadsstyrelsen i dessa ärenden anser sig styrelsen för närvarande kunna nöja sig med en arbetskraft avsedd att biträda avdelningschefen. Av stadsplaneexperten kräves särskilda kvalifikationer, varför styrelsen anser det nödvändigt att denne befattningshavare erhåller tjänsteställning som byråingenjör i lönegrad Eo 24.

Under erinran om att flera sakkunnigutredningar för närvarande påginge på vägtrafikväsendets område framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att en vidgad omfattning av arbetsuppgifterna för avdelning III vöre

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

att emotse inom en näraliggande framtid och att det kunde ifrågasättas, huruvida icke uppgifterna komme att bliva så stora, att de krävde inrättande av en särskild byrå.

Styrelsen har beträffande förevarande avdelning föreslagit, att den ritarbefattning, som i de sakkunnigas förslag hänförts till lönegrad Eo 12, måtte placeras i lönegrad Eo 15. Innehavaren av befattningen hade bland annat att relativt självständigt sköta bearbetningen av trafikresultaten, upprätta trafikdiagram och utföra diverse trafikutredningar.

Styrelsen hemställer därjämte, att ytterligare en r i t a r b e f a 11 n ing i Eo 15 inrättas för vägarkivet.

Slutligen må här nämnas att styrelsen föreslagit, att avdelningarnas namn skulle ändras till avdelningen för rikets landsbygd, avdelningen för rikets städer och vägtrafikavdelningen.

Statskontoret föreslår, att den i lönegraden C 5 placerade byrådirektörsbefattningen på den nuvarande utredningsavdelningen (avd. I) förändras till fullmaktstjänst i lönegrad A 28. De sakkunnigas förslag örn inrättande av en förste byråsekreterartjänst på första utredningsbyrån har föranlett erinran från statskontorets sida, som anser att den eventuellt behövliga förstärkningen av styrelsens administrativt utbildade arbetskraft i första hand borde tillföras kanslibyrån.

Riksräkenskapsverket hävdar, att nyssnämnda förste byråsekreterartjänst borde placeras på kameralbyrån med hänsyn till att de av de sakkunniga angivna arbetsuppgifterna för tjänsten närmast berörde nämnda byrås arbetsområde. En högre placering av befattningen än i A 24 syntes därvid icke påkallad.

Allmänna lönenämnden har beträffande de ingenjörsassistenttjänster i 17 lönegraden, som de sakkunniga upptagit i sitt organisationsförslag för de tekniska byråerna, förklarat sig icke hava något att erinra mot den föreslagna löneställningen men anser, att tjänstebenämningen för befattningarnas innehavare borde ändras till ingenjör i överensstämmelse med vad som gällde för motsvarande befattningar vid kommunikationsverken.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och andra personalorganisationer lia hemställt, att den till vägtrafikavdelningen (avd. III) hörande förste byråingenjörstjänsten (A 26) måtte uppflyttas till lönegraden A 27.

Andra utredningsbyrån.

(Hamnbyrån.)

De sakkunniga.

De för andra utredningsbyrån avsedda arbetsuppgifterna hänföra sig helt till den nuvarande hamnbyråns verksamhetsområde.

Enligt de sakkunnigas beräkning av andra utredningsbyråns personalbehov (betänkandet s. 91—98) skulle på byrån, förutom byråchefen, finnas den personaluppsättning, som framgår av följande sammanställning, vilken till

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

jämförelse även upptager motsvarande personal inom den nuvarande organisationen.

Nuvarande organisation:

Hamnbyrån.

Befattning Lönegrad

1 förste byråingenjör....... A 26

Arv. lönekl.

1 ingenjör................. 27

Lönegrad

1 byråingenjör.............A 21

1 ritare................... Eo 15

1 kanslibiträde............. A 7

1 kontorsbiträde........... Eo 4

6~

Föreslagen organisation:

Andra utredningsbyrån.

Befattning Lönegrad

1 förste byråingenjör....... A 27

1 förste byråingenjör....... A 26

1 byråingenjör............. A 21

1 byråingenjör............. Eo 21

1 ingenjörsassistent......... Eo 17

1 ritare................... Eo 15

1 kanslibiträde............. A 7

1 kontorsbiträde........... A 4

1 skrivbiträde.............. Eo 2

Yttranden.

Därest frågor rörande planläggning och planlösning av hamnbyggnadsföretag skola handläggas på andra utredningsbyrån, böra enligt väg- och vattenbgggnadsstgrelsens mening till nämnda byrå överflyttas följande av de sakkunniga för avdelning I inom konstruktionsbyrån föreslagna befattningar, nämligen en byråingenjör i Eo 24, en byråingenjör i Eo 21, en ritare i Eo 15 och ett kontorsbiträde i Eo 4.

Styrelsen föreslår därjämte, att de båda för byrån avsedda förste byråingenjörsbefattningarna placeras i samma lönegrad, A 27. De två grupper, i vilka byråns arbetsuppgifter enligt de sakkunnigas uttalande kunde uppdelas, vöre nämligen, yttrar styrelsen, båda lika viktiga och krävande.

Tredje utredningsbyrån.

(Byrån för vattenförsörjning och avlopp.)

De sakkunniga.

De för tredje utredningsbyrån avsedda arbetsuppgifterna äro samtliga sådana, som för närvarande ankomma på avdelningen för vattenförsörjning och avlopp. Inom denna avdelning handläggas därjämte vissa uppgifter, vilka enligt de sakkunnigas organisationsförslag skulle tilldelas konstruktionsbyrån.

De sakkunniga ha, med på s. 99—106 i betänkandet närmare angiven motivering, för tredje utredningsbyrån föreslagit den personaluppsättning (frånsett byråchefsbefattningen), som framgår av följande sammanställning, vilken till jämförelse även upptager motsvarande nu befintliga personalorganisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

47 Nuvarande organisation:

Föreslagen organisation:

Avdelningen för vattenförsörjning Tredje utredningsbyrån.

20 Möjlighet bör enligt de sakkunnigas mening hållas öppen att under löpande budgetår bereda byrån tillfällig personalförstärkning. Härvid uppkommande kostnader avses skola bestridas från avlöningsanslagets icke-ordinariepost, vilken för detta ändamål, liksom för närvarande vore fallet, borde efter medgivande av Kungl. Maj:t få överskridas.

Yttranden.

Under framhållande av angelägenheten av att kunna behålla de på den nuvarande avdelningen för vattenförsörjning och avlopp tjänstgörande, mest kvalificerade ingenjörerna i styrelsens tjänst föreslår väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att den för tredje utredningsbyrån avsedda förste byråingenjörstjänsten i Eo 27 i likhet med de båda andra för byrån beräknade förste byråingenjörsbefattningama måtte uppföras på ordinarie stat i A 27.

Den till lönegraden Eo 12 hänförda ritarebefattningen bör enligt styrelsens mening upptagas i lönegraden Eo 15.

Styrelsen anser vidare stadigvarande behov föreligga av ytterligare ett kontorsbiträde i Eo 4.

Slutligen föreslår styrelsen, att för nästa budgetår ett belopp av 50 000 kronor ställes till styrelsens förfogande för anställande av extra personal på byrån. Om behovet härav har styrelsen anfört.

Den av de sakkunniga föreslagna personaluppsättningen måste med hänsyn icke minst till under sista tiden vunnen erfarenhet betecknas som otillräcklig för nu föreliggande arbetsuppgifter. Det blir således nödvändigt att utöver föreslagna tjänster inrätta ett antal befattningar för att tillgodose behovet av personal. Med hänsyn till vad i det föregående anförts anser sig styrelsen emellertid icke för närvarande böra göra framställning om att dessa givas annan än extra eller tillfällig karaktär.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Konstruktionsbyrån.

I)e sakkunniga.

De arbetsuppgifter, som skulle ankomma på konstruktionsbyrån, hänföra sig till följande avdelningar inom den nuvarande organisationen, nämligen brobyrån, hamnbyrån, förrådsbyrån, avdelningen för vattenförsörjning och avlopp samt vägbyråns byggnadsavdelning.

De sakkunniga ha föreslagit, att konstruktionsbyrån skulle organiseras på två avdelningar. Den ena av dessa, avdelning I, avses huvudsakligen för frågor rörande arbetsplaner, programhandlingar och anbud ävensom för svetsnings- och verkstadskontroll samt provbelastning. På den andra avdelningen, avdelning II, skulle ankomma upprättande och granskning av arbetsritningar. Vardera av de båda avdelningarna skulle förestås av en förste byrådirektör i lönegraden A 30.

För forsknings- och undersökningsuppgifter m. m. föreslå de sakkunniga inrättande av en byrådirektörsbefattning i lönegraden A 28, vars innehavare skulle vara direkt underställd chefen för byrån.

Byråns personal för ritgöromål skulle enligt organisationsförslaget sammanföras till ett för avdelningarna gemensamt ritkontor.

Beträffande de sakkunnigas beräkning av personalbehovet på konstruktionsbyrån får jag i övrigt hänvisa till betänkandet (s. 107—122).

Den av de sakkunniga i detta sammanhang föreslagna personalorganisationen för konstruktionsbyrån framgår av följande sammanställning, i vilken jämväl redovisats motsvarande personal inom den nuvarande organisationen.

Nuvarande organisation :

Brobyrån.

Personal på stat:

Lönegrad

1 förste byråingenjör....... A 26

1 förste byråingenjör....... Eo 26

1 byråingenjör............. A 24

2 byråingenjörer........... A 21

4 byråingenjörer........... Eo 21

2 ritare................... Eo 15

1 röntgenbiträde........... Eo 15

1 kanslibiträde............. A 7

2 kontorsbiträden.......... A 4

1 kontorsbiträde........... Eo 4

1 skrivbiträde.............. Eo 2

17 Personal avlönad av anslaget till byggande av broar:

Arv. lönekl.

2 ingenjörer............... 26

2 ingenjörer............... 24

4 ingenjörer............... 22

6 ingenjörer............... 19

Föreslagen organisation:

Konstruktionsbyrån.

Lönegrad

Avdelning I

1 förste byrådirektör ......A 30

3 förste byråingenjörer.....A 27

3 byråingenjörer........... A 24

4 byråingenjörer........... Eo 24

1 byråingenjör............. A 21

3 byråingenjörer........... Eo 21

1 ingenjörsassistent......... Eo 17

lfT

Avdelning II

1 förste byrådirektör....... A 30

2 förste byråingenjörer...... A 27

3 byråingenjörer...........A 24

3 byråingenjörer........... Eo 24

7 byråingenjörer........... Eo 21

16"

Forsknings- och undersökningsarbeten m. m.

1 byrådirektör............. A 28

49 Kungl. Majlis proposition nr 286.

Nuvarande organisation:

Arv. lönekl.

2 ritare................... 10

1 ritbiträde................ 4

2 kontorsbiträden.......... 1

19 Personal avlönad av särskilda brobyggnadsanslag:

1 ingenjör................. 25

2 ingenjörer............... 19

1 ingenjör................. 17

J_ ingenjör................. 15

5 Föreslagen organisation:

Lönegrad

Ritkontor

1 ingenjör................. A 19

4 ingenjörsassistenter....... A 17

1 ingenjörsassistent......... Eo 17

6 ritare................... A 15

8 ritare................... Eo 15

1 kontorist................ A 9

3 ritbiträden............... Eo 8

2 ritbiträden............... Eo 6

1 kontorsbiträde........... Eo 4

27 Hamnbyrån

Personal på stat:

1 byråingenjör.......

Lönegrad . Eo 21

Personal avlönad av sakanslag:

Arv. lönekl.

1 ingenjör................. 27

4 ingenjörer.............. 19—21

4 ritare................... 12

1 ritare................... 8

2 kontorsbiträden.......... 1

12 Totalt 54 befattningshavare.

Härtill komma dels 16 befattningshavare på brobyrån, hamnbyrån och förrådsbyrån för planering av arbeten för investeringsreserven, dels 22 befattningshavare på brobyrån för arbetet

Expedition och skrivcentral

1 kanslibiträde............. A 7

3 kontorsbiträden.......... A 4

4 kontorsbiträden.......... Eo 4

2 skrivbiträden............ Eo 2

10 Totalt 70 befattningshavare.

med upprättande av militära broregistret m. m. dels ock 2 befattningshavare på hamnbyrån för konstruktion av oljelagringsanläggningar.

De sakkunniga ha i förevarande sammanhang slutligen framhållit, att i mån av behov tillfällig personalförstärkning borde efter medgivande av Kungl. Majit kunna tillföras konstruktionsbyrån antingen genom bemyndigande för styrelsen att överskrida avlöningsanslagets icke-ordinariepost eller, då det vore fråga om speciella uppgifter av tillfällig natur, såsom investeringsutredningen samt upprättandet av det militära broregistret och broliggaren, genom anvisande av medel från sakanslag. I sistnämnda ordning anses personalbehovet för konstruktionsuppgifter beträffande oljelagringsanläggningar lämpligen böra tillgodoses, i den mån dessa uppgifter komme att inskränka sig till avslutandet av nu pågående arbeten.

yttranden.

Därest arbetsfördelningen mellan konstruktions- och byggnadsbyråema jämkas på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, böra enligt väg-

Bi hang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 286.

50 Kungl. Majlis proposition nr 286.

och vattenbyggnadsstyrelsens mening en förste byråingenjörsbefattning i A 27 och en ingenjörsassistent! j än st i Eo 17 överflyttas från byggnadsbyrån (avdelning II) till konstruktionsbyrån (avdelning I). Å andra sidan har styrelsen, såsom förut nämnts, föreslagit, att konstruktionsbyråns personaluppsättning skulle minskas med fyra befattningshavare genom överflyttning av dessa till andra utredningsbyrån.

Styrelsen tillstyrker vad de sakkunniga föreslagit angående upprättande av ar betsritningar till broar genom konstruktionsbyråns försorg men har med ledning av bland annat vissa från entreprenörer och konsulterande ingenjörsfirmor inhämtade uppgifter funnit den av de sakkunniga för ändamålet beräknade personaluppsättningen på avdelning II alltför knapp. Enligt styrelsens beräkning erfordras för hithörande arbetsuppgifter ytterligare fyra befattningshavare, nämligen dels två byråingenjörer, en i Eo 24 och en i Eo 21, dels ock en ingenjörsassistent i A 17 och en ritare i A 15 (ritkontoret).

Styrelsen anser vidare, att de sakkunniga icke beaktat konstruktionsbyråns personalbehov för kontrollärenden och för byråns medverkan vid utförandet av vissa byggnadsverk, och föreslår, att för dessa arbetsuppgifter byråns personaluppsättning ökas med en byråingenjör i A 24. Befattningshavaren i fråga beräknas jämväl kunna biträda byrådirektören för forsknings- och undersökningsarbeten.

Chefen för konstruktionsbyråns ritkontor bör enligt styrelsens mening placeras i samma lönegrad, som av de sakkunniga föreslagits för föreståndaren för vägarkivet, nämligen i A 21.

Vidare föreslår styrelsen beträffande konstruktionsbyrån, att ytterligare en kontorsbiträdestjänst i Eo 4 inrättas samt att en kontorsbiträdesbefattning i A 4 utbytes mot en kanslibiträdestjänst i A 7. Enligt vad som under hand upplysts är innehavaren av sistnämnda befattning avsedd att tjänstgöra såsom föreståndare för byråns skrivcentral.

Gentemot vad de sakkunniga därutinnan uttalat säger sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vilja bestämt hävda, att arbetsuppgifter beträffande extraordinära brobyggnadsföretag icke kunna medhinnas av den personalstyrka å konstruktionsbyrån, som upptagits i organisationsförslaget. För sådant ändamål erfordrades förstärkning med extra arbetskrafter. Styrelsen nämner i detta sammanhang granskningen av arbetsritningar till de aktuella stora broarna över Lule älv vid Bergnäset med en total längd av cirka 900 m och över Mälaren vid Hjulsta med en total längd av cirka 520 m, i vilka företag inginge stora rörliga brospann. För fullgörande av dessa arbetsuppgifter erfordrades, yttrar styrelsen, under alla förhållanden följande personal, vilken med hänsyn till arbetets karaktär borde avlönas med arvoden, nämligen

1 ingenjör............arvode löneklass 27

1 ingenjör............ » » 24

3 ingenjörer.......... > » 21

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

51 Styrelsen framhåller slutligen, att det med den föreslagna personaluppsättningen icke heller vore möjligt att medhinna de vidgade arbetsuppgifter, vilka bleve en följd av den ökning av anslaget till byggande av broar, som föreslagits för nästkommande budgetår. Den beräknade anslagsökningen utöver vad som kunde anses motsvara normal brobyggnadsverksamhet utgjorde ungefär 5,5 miljoner kronor och komme att huvudsakligen användas till förstärkning och ombyggnad av mindre broar. Detaljkonstruktionsarbetet beträffande dessa kunde beräknas komma att utföras av konslruktionsbyrån. Styrelsen hade för avsikt att framdeles, då personalbehovet för ifrågavarande ändamål närmare kunde överblickas, till Kungl. Maj:t inkomma med framställning örn erforderliga medels beviljande från anslagsposten till icke-ordinarie personal.

Allmänna lönenämnden har i fråga om löneställningen för de båda a vdelningscheferna och den för det tekniska utvecklingsarbetet avsedde befattningshavaren anfört följande.

Vardera av de två avdelningarna skulle stå under ledning av en förste byrådirektör i A 30. Lönenämnden kan knappast finna en dylik löneställning för avdelningscheferna motiverad. Framhållas må nämligen, att som chef för konstruktionsbyrån skulle finnas en överingenjör i C 8. Då således arbetet å byrån skulle komma att bedrivas under överinseende och ledning av en befattningshavare med sådana kvalifikationer, att en löneställning i angivna lönegrad ansetts motiverad, håller lönenämnden före, att avdelningscheferna icke böra hänföras till högre lönegrad än den 28 :e, därvid de torde böra erhålla tjänstebenämningen byrådirektörer. Ifrågasättas kan dock, örn det icke stämmer bättre överens med de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna för avvägningen av löneställningen för chefstjänstemännen att uppföra även nu ifrågavarande befattningar å C-plan. På konstruktionsbyrån skulle vidare enligt de sakkunniga inrättas en tjänst som byrådirektör i A 28. På sagde befattningshavare skulle främst ankomma att följa utvecklingsarbetet inom byråns verksamhetsområde. Enligt lönenämndens mening föreligger knappast anledning att bereda förevarande tjänsteman högre löneställning än som förste byråingenjör i 27 lönegraden.

Med anledning av alt ritbiträde sbefattningarna hos vägoch vattenbyggnadsstyrelsen föreslagits uppförda i 8 och 6 lönegraderna säger sig lönenämnden endast vilja fästa uppmärksamheten vid att ritbiträdesbefattningarna vid rikets allmänna kartverk och sjökarteverket upptagits i 4 respektive 7 lönegraden.

Enligt statskontorets organisationsförslag skulle konstruktionsbyrån uppdelas på en hamnsektion och en brosektion samt ett ritkontor. Vardera av de båda sektionerna skulle förestås av en byrådirektör i A 28.

Byggn ad sbyrån.

(Byggnads- och underhällsbyrån.)

Itc sakkunniga.

De avdelningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilka helt eller delvis skulle inordnas i den föreslagna byggnadsbyrån, äro följande:

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Inom vägbyrån:

byggnadsavdelningen med den därtill anslutna avdelningen för flygplatsbyggande,

underhållsavdelningen samt

avdelningen för arbetsorganisation.

Inom hamnbyrån:

byggnadsavdelningen för hamnar och farleder,

byggnadsavdelningen för vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar samt

byggnadsavdelningen för oljelagringsanläggningar, i den mån denna avdelning vid omorganisationen finnes kvar.

Därjämte skulle till byggnadsbyrån överföras vissa uppgifter, som nu ankomma på brobvrån och förrådsbyrån.

Befattningar på brobyrån och förrådsbyrån beräknas icke kunna disponeras för överflyttning till byggnadsbyrån.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle byggnadsbyrån organiseras på fyra avdelningar, utgörande specialorgan för var sin av följande uppgifter, nämligen

avdelning I för anläggningsarbeten, vilka icke äro hänförliga till konstarbeten, alltså vägbyggnadsarbeten, beläggningsarbeten, flygfältsarbeten och ledningsarbeten för vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar,

avdelning II för anläggnings- och underhållsarbeten beträffande konstbyggnader (broar, hamnar, hus, vattenreningsanläggningar, färjinrättningar m. m.),

avdelning III för vägunderhållet samt

avdelning IV för arbetsorganisation.

Till avdelning I skulle överflyttas den nuvarande avdelningschefstjänsten å vägbyråns byggnadsavdelning, vilken befattning med benämningen byggnadschef är hänförd till lönegrad C 6. För ledningen av avdelning II föreslå de sakkunniga en ny befattning i lönegraden C 6. Avdelningarna III och IV motsvaras i den nuvarande organisationen av underhållsavdelningen respektive avdelningen för arbetsorganisation inom vägbyrån. Cheferna för dessa avdelningar äro placerade, den ene såsom väginspektör för underhållet i lönegraden C 6 och den andre såsom byrådirektör i lönegraden C 5. Någon ändring i löneställningen anses icke påkallad av omorganisationen. För cheferna för avdelningarna I, II och III bör enligt de sakkunnigas mening en enhetlig tjänstebenämning införas. De sakkunniga föreslå härför benämningen förste byrådirektör.

De sakkunnigas förslag innebär alltså, att såsom chef för var och en av avdelningarna I, II och III skulle finnas en förste byrådirektör i lönegraden C 6 och såsom chef för avdelning IV en byrådirektör i lönegraden C 5.

Utöver de tjänster, som avsetts för de olika avdelningarna, ha de sakkunniga föreslagit inrättande av vissa befattningar för uppgifter, som icke äro begränsade till särskild avdelning, nämligen dels en befattning för en assistent åt överingenjören (förste byråingenjör i lönegraden Eo 27), dels

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

ock fem befattningar för statistiskt arbete m. m.. Härtill kommer erforderlig personal för diarieförings-, expeditions- och skrivgöromål.

Under hänvisning i övrigt till betänkandet (s. 124—140) inskränker jag mig här till att sammanfattningsvis redovisa den av de sakkunniga för byggnadsbyrån föreslagna personaluppsättningen jämte motsvarande, nu befintliga personalorganisation i följande tablå.

Nuvarande organisation:

Yägbyrån

Byggnadsavdelningen Lönegrad

1 byggnadschef............ C 6

1 väginspektör............. A 29

1 förste byråingenjör....... Eo 26

1 byråingenjör............. Eo 21

1 kanslibiträde............. A 7

1 kontorsbiträde........... Eo 4

Arv. lönekl.

2 ingenjörer............... 24

1 ingenjör................. 21

3 ingenjörer............... 20

Lönegrad

1 ingenjörsassistent......... Ex 17

2 kontorsbiträden.......... Ex 4

15 Avdelningen för flygplatsbyggande

Arv', lönekl.

1 avdelningschef........... 28

1 ingenjör................. 24

1 ingenjör................. 21

1 ingenjör................. 18

1 ingenjörsassistent......... 16

1 ritare................... 10

1 kontorist................ 8

1 kanslibiträde............. 7

1_ kontorsbiträde........... 2

9 1

Underhållsavdelningen

Lönegrad

1 väginspektör för underhållet C 6

1 byråingenjör............. Eo 24

1 byråingenjör............. Eo 21

1 kontorsbiträde........... Eo 4

1 kontorsbiträde........... Ex 4

Arv. lönekl.

1 biträdande väginspektör... 27

1 ingenjörsassistent......... 17

1 räknebiträde............. 6

8 Föreslagen organisation:

Byggnadsbyrån

Avdelning I

Lönegrad

1 förste byrådirektör....... C 6

1 väginspektör............. A 29

1 förste byråingenjör.......A 27

2 förste byråingenjörer.....Eo 27

4 byråingenjörer...........Eo 24

3 byråingenjörer........... Eo 21

1 ingenjörsassistent..... A 17

3 ingenjörsassistenter....... Eo 17

2 ritare................... Eo 12

1 ritbiträde................ Eo 8

19 Avdelning II

1 förste byrådirektör....... C 6

2 förste byråingenjörer.....A 27

2 byråingenjörer........... Eo 24

2 byråingenjörer........... Eo 21

2 ingenjörsassistenter....... Eo 17

T

Avdelning III

1 förste byrådirektör....... C 6

1 förste byråingenjör....... A 27

1 byråingenjör............. Eo 24

1 byråingenjör............. A 21

1 ingenjörsassistent......... Eo 17

1 kanslibiträde............. A 7

“6

Avdelning IV

1 byrådirektör............. C 5

1 förste byråingenjör....... Eo 27

2 byråingenjörer........... Eo 21

2 ingenjörer............... Eo 19

Arv. lönekl.

10 assistenter............... 16

2 räknebiträden............ 3

UT

Assistent &t överingenjören

Lönegrad

1 förste byråingenjör....... Eo 27

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Nuvarande organisation:

Avdelningen för arbetsorganisation

Lönegrad

1 byrådirektör............. C 5

1 förste byråingenjör....... Eo 26

2 byråingenjörer........... Eo 21

2 ingenjörer............... Eo 19

1 kontorsbiträde........... Eo 4

1 skrivbiträde.............. Eo 2

Arv. lönekl.

10 assistenter............... 16

2 räknebiträden............ 3

20 Hamnbyrån

Byggnadsavdelningen för hamnar och farleder

Va ingenjör................. 27

Föreslagen organisation:

För avdelningarna gemensam personal

1 förste aktuarie........... Eo 24

1 kontorsskrivare........... Eo 15

1 kontorist................ Eo 9

2 kanslibiträden............ A 7

4 kontorsbiträden.......... A 4

4 kontorsbiträden.......... Eo 4

3 skrivbiträden............ Eo 2

16 Totalt 69 befattningshavare.

Byggnadsavdelningen för vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar

1 ingenjör................. 26

1 ingenjör................. 24

1 ingenjörsassistent......... 14

1 ritare................... 12

T

Totalt 56 Va befattningshavare.

Härtill komma 41/2 befattningshavare å hamnbyråns byggnadsavdelning för oljelagringsanläggningar.

Yttranden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har gjort följande uttalanden i fråga örn personaluppsättningen på byggnadsbyrån.

Den föreslagna tjänsten som assistent åt överingenjören (förste byråingenjör) anser styrelsen fylla ett stadigvarande behov och därför böra uppföras på ordinarie stat (A 27).

Med hänsyn till behovet av personal för beredskapsarbetena har styrelsen funnit erforderligt, att ytterligare en ingenjörstjänst på stat tillföres a vdelning I. Innehavaren av befattningen skulle bland andra uppgifter ha att verka som kontaktman med statens arbetsmarknadskommission. Styrelsen föreslår, att en b y r å i n g e n j ö r s b e f a 11 n i n g i Eo 24, av de sakkunniga upptagen under avdelning II inom byggnadsbyrån, för detta ändamål överflyttas till avdelning I.

Den av de sakkunniga för marklösenfrågor avsedda befattning som ingenjörsassistent i A 17, vilken upptagits under avdelning I, föreslås överflyttad till kanslibyrån.

Styrelsen hemställer vidare, att en mot arvode motsvarande lön enligt 16 löneklassen avlönad befattningshavare, vilken för närvarande med placering på vägbyråns byggnadsavdelning handhade kontrollen rörande anslagsbelastning m. m., måtte uppföras på lönestat såsom ingenjörsassistent i lönegraden Eo 17.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

55 Därjämte förordar styrelsen, att de två för avdelning I beräknade ritarna (Eo 12) hänföras till lönegraden Eo 15. Dessa ritare skulle, förklarar styrelsen, biträda vid beräkningar för den balansering av flygfält, som verkställdes i anslutning till arbetenas utförande, samt vid andra arbeten av liknande art. Befattningshavarna måste besitta kompetens fullt jämförlig med vad som krävdes av ritarna på vägarkivet m. fl.

I övrigt erforderlig personal på avdelning I borde arvodesanställas.

Vid överflyttning i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag av personal från avdelning II till avdelning I inom byggnadsbyrån och till konstruktionsbyrån skulle den av de sakkunniga för förstnämnda avdelning beräknade personalen minskas med en förste byråingenjör (A 27), en byråingenjör (Eo 24) och en ingenjörsassistent (Eo 17).

Vid behandlingen av frågan örn personaluppsättningen för avdelning III har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till övervägande upptagit ett av överrevisorerna för väg- och vattenbyggnadsväsendet framfört förslag rörande tekniskt utbildad arbetskraft på styrelsens revisionskontor. Till denna fråga torde jag få återkomma i det följande i samband med kameralbyråns organisation.

I fråga om personalbehovet på avdelning IV anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen följande.

I sina petita för budgetåret 1945/46 framlade styrelsen förslag omfattande en personaluppsättning örn sammanlagt 26 personer för avdelningen för arbetsorganisation. Samtidigt anförde styrelsen att man kunde räkna med ett behov framdeles av sammanlagt 44 personer. Kungl. Majit godkände en personaluppsättning av sammanlagt 20 personer. Den nuvarande avdelningen är för liten för att den i erforderlig omfattning skall kunna biträda vägförvaltningarna vid rationalisering av driften. Trots att avdelningen är liten har det emellertid ej varit möjligt att besätta alla tjänster. Styrelsen har stora svårigheter att erhålla kompetent personal. Av denna anledning anser sig styrelsen icke för närvarande böra yrka på utökning av personalen. Däremot är det nödvändigt att genom något förbättrade förmåner öka möjligheterna att besätta tjänsterna med kompetenta innehavare. I

I anslutning till detta uttalande föreslår styrelsen, att en av ingenjörstjänsterna i Eo 19 utbytes mot en byråingenjörstjänst i Eo 24 samt att styrelsen erhåller möjlighet att beträffande assistenttjänsterna, som äro arvodesavlönade, bereda löneförmåner högst motsvarande lön enligt 18 löneklassen.

Med anledning av de sakkunnigas förslag örn anställande av viss personal på byggnadsbyrån för statistiska arbetsuppgifter yttrar vägoch vattenbyggnadsstyrelsen:

Vid många tillfällen och i många sammanhang har det visat sig vara en nackdel för verket att icke äga tillgång till en tillförlitlig driftstatistik. De uppgifter av statistisk natur, som hittills fordrats, ha med stort arbete måst anskaffas och sammanställas för varje särskilt fall, vilket är i hög grad otillfredsställande.

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

I sitt granskningsutlåtande har den av sakrevisionen tillsatte granskningsmannen för vägväsendet, f. generaldirektören A. Granholm, anmärkt på bristen av erforderlig driftstatistik och tillstyrker anställandet av en statistiker i anslutning till vägunderhållsavdelningen. Behov av tillförlitlig statistik framträder emellertid även på andra områden inom verket, i första hand inom den byggande verksamheten. Men även avdelningen för arbetarärenden på kanslibyrån och avdelningen för arbetsorganisation skulle för det direkta arbetet hava nytta av statistiskt material. Betydelsen för verksledningen av en vederhäftig driftstatistik behöver ej närmare klarläggas.

De upptagna tjänsterna äro allt för låga för att styrelsen skall kunna få personal med erforderlig kompetens. Det bör beaktas att den rör en verksamhet med en omslutning av inemot 200 miljoner kronor per år, ett belopp, som de närmaste åren med säkerhet kommer att ökas betydligt. Det gäller därjämte ett område, där tillförlitlig statistik tidigare icke förekommit. Detta tillsammans med det förhållandet, att personal med kunnighet på det statistiska området icke tidigare finnes inom verket, gör kravet på en skicklig statistiker med förmåga att självständigt lägga upp driftstatistik för verket oavvisligt.

På grund av vad sålunda anförts anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att det statistiska kontoret till en början bör omfatta följande personal: en förste aktuarie och chef Eo 26, en aktuarie Eo 21, ett kan slibiträde Eo 7, ett kontorsbiträde Eo 4 och två skrivbiträden med arvode enligt löneklass 1.

Styrelsen föreslår vidare, att avdelningarna III och IV få behålla sina nuvarande namn, vägunderhållsavdelningen respektive avdelningen för arbetsorganisation, samt förordar slutligen ändring av tjänstebenämningarna i vissa fall. I sistnämnda hänseende anför styrelsen:

Byggnads- och underhållsbyråns avdelningschefer benämnas enligt de sakkunnigas förslag förste byrådirektör å avdelningarna I—III och byrådirektör å avdelning IV. Styrelsen har intet att erinra mot att chefen för avdelningen för arbetsorganisation liksom hittills benämnes byrådirektör. Däremot anser styrelsen att benämningen förste byrådirektör icke svarar väl mot de arbetsuppgifter, som tillkomma cheferna å avdelningarna I—III. Dessa skola närmast under överingenjören och chefen för byrån hava överinseendet över byggnads- och underhållsverksamheten. Styrelsen föreslår, att de benämnas överinspektörer. Med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter, som åvila befattningen som förste byråingenjör å vägunderhållsavdelningen, synes vidare innehavaren av denna befattning böra benämnas väginspektör.

Enligt statskontorets organisationsförslag skulle byggnads- och underhållsbyrån organiseras på fyra sektioner, nämligen en vägbyggnadssektion, en bro- och specialbyggnadssektion, en underhållssektion och en sektion för arbetsorganisation. Var och en av sektionerna skulle stå under ledning av en byrådirektör i A 28.

Allmänna lönenämnden anser, att den föreslagna befattningen såsom förste aktuarie (Eo 24) tills vidare i avbidan på närmare erfarenhet rörande arbetsuppgifterna bör upptagas som aktuarietjänst i Eo21.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

57 Försvarsbyrån.

I)e sakkunniga.

I de sakkunnigas uppdrag har jämväl ingått att överväga frågan om lämplig organisation för den till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen knutna militäravdelningen. Jag får i detta sammanhang anmäla, att i en departementsskrivelse den 27 juli 1945 åt väg- och vattenbyggnadsstyrelen uppdrag^ att — med beaktande av innehållet i en skrivelse den 11 juli 1945 fran tjänsteförrättande chefen för försvarsstaben jämte vid denna skrivelse fogad promemoria — i samråd med cheferna för försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen verkställa utredning bland annat rörande erforderliga åtgärder för att säkerställa driften vid väg- och vattenbyggnadsväsendet i krig ävensom rörande formerna för handläggning av civilförsvarsärenden inom verket samt därmed sammanhängande organisatoriska spörsmål.

De sakkunniga, som i samband med sitt övervägande av frågan om militäravdelningens organisation även behandlat de i förenämnda skrivelse från försvarsstaben omförmälda spörsmålen rörande verkets civilförsvarsorganisation, ha föreslagit, att militäravdelningen skulle ombildas till en försvå r s b y r å, omfattande en miltäravdelning och en civilförsvarsavdelning.

Enligt de sakkunnigas förslag, beträffande vars motivering jag får hänvisa till betänkandet (s. 145—153), skulle försvarsbyrån erhålla den personalorganisation, som framgår av följande sammanställning, vilken till jämförelse även upptager motsvarande, nu befintliga personaluppsättning.

Nuvarande organisation:

Militäravdcln ingen

Lönegrad

1 avdelningschef (officer).... —

1 arméassistent (officer) .... —

1 marinassistent (officer).... —

1 förste amanuens ........ Eo 18

1 kontorist................ Eo 9

1 kontorsbiträde .......... Eo 4

1 skrivbiträde ............ Ex 2

T

Föreslagen organisation:

Försvarsbyrån

Lönegrad

1 byråchef (officer) ........ —

Militäravdelningen 1 förste militärassistent

(officer) ................ —

1 militärassistent (officer) .. —

1 marinassistent (officer).... —

1 kontorsskrivare .......... Eo 15

1 ritbiträde................ Eo 6

Clvilförsvnrsavdclningen 1 förste byråsekreterare .... A 24

1 förste amanuens.......... Eo 18

Expedition

1 kanslibiträde ............ A 7

1 kontorsbiträde .......... Eo 4

1 skrivbiträde ............ Eo 2

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Yttrande!!.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande framfört vissa önskemål rörande lönegradsplaceringen för de beställningar på försvarsstabens stat, som vore avsedda för chefen för den planerade försvansbyrån och för förste militärassistenten. Vidare har styrelsen, som anser den föreslagna personaluppsättningen på försvarsbyråns militäravdelning alltför knapp, hemställt, att möjligheterna att ställa ytterligare en militärassistent till förfogande måtte ånyo undersökas. Under förmälan att med hänsyn till flygfältsbyggandet behov i viss omfattning fortfarande kvarstode för styrelsen att äga tillgång till en flygassistent anhåller styrelsen slutligen, att flygassistenten vid luftfartsstvrelsen måtte ställas jämväl till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.

Statskontoret uttalar i fråga örn den föreslagna försvarsbyrån, att ämbetsverket icke blivit övertygat, att en så stor organisation, som föreslagits, under fredsmässiga förhållanden vore erforderlig. De uppgifter, som skulle ankomma på den nya civilförsvarsavdelningen inom försvarsbyrån, syntes i allt fall tills vidare kunna fördelas mellan civilförsvarsstyrelsen och ett inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen organiserat, mindre militärkontor. Hela detta spörsmål borde därför underkastas förnyad utredning.

Allmänna lönenåmnden ifrågasätter, om icke den för försvarsbyrån avsedda förste byråsekreterarbefattningen (A 24) tills vidare i avvaktan på ytterligare erfarenheter rörande arbetsuppgifterna bör ersättas med en byråsekreterartjänst i 21 lönegraden.

Jag övergår härefter närmast till att redogöra för de förslag, som framlagts i fråga om förråds-, kansli- och kameralbyråema.

Allmänna lönenåmnden, som avgivit utlåtande över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag beträffande nämnda byråer, har inledningsvis förklarat, att nämnden icke kunnat närmare ingå på behovet av antalet tjänster. I anslutning härtill har lönenåmnden framhållit, att det skulle varit önskvärt, därest en prövning av personalbehovet i denna del hade verkställts av från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fristående sakkunskap på det organisatoriska området.

Förrådsbyrån.

Förrådsbyråns arbetsuppgifter och organisation har berörts av de sakkunniga endast i vad avser byråns befattning med frågor rörande örn- och nybyggnad av garage- och förrådsbyggnader. De sakkunniga lia föreslagit, att handläggningen av dessa frågor skulle överflyttas till konstruktions- och byggnadsbyråema, men ha härvid icke funnit anledning ifrågasätta någon personalminskning på förrådsbyrån.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i samband med sitt utlåtande över sakkunnigbetänkandet framhållit, att de skäl, som de sakkunniga anfört för

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

en närmare anpassning av lönegradsplaceringarna för de tekniska byråernas personal till löneläget för motsvarande personal vid de affärsdrivande verken, också kunde åberopas för genomförande av en liknande reglering inom styrelsens övriga byråer.

Vad särskilt förrådsbyrån anginge, måste, yttrar styrelsen, likställigheten med de affärsdrivande verken anses vara starkt motiverad med hänsyn till att förrådsrörelsen för väg- och vattenbyggnadsverket bedreves som en friställd affär i likhet med vad fallet vore exempelvis inom statens järnvägar. Styrelsen erinrar i detta sammanhang örn att 1942 års vägsakkunniga beträffande förrådsbyråns personalbehov framhöllo, att det vore svårt att på förhand beräkna detsamma och att i anledning härav försiktigheten syntes bjuda att på stat upptaga endast den personal, som med säkerhet kunde förutsättas erforderlig redan från början.

Utgående från dessa allmänna synpunkter har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt ett flertal förslag till ändringar i förrådsbyråns personalorganisation. Förslagen innebära endast i mindre utsträckning en ökning av antalet befattningshavare på byrån.

Rörande förrådsbyråns inre organisation har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnat följande redogörelse.

Förrådsbyrån arbetar på fyra avdelningar, maskinavdelningen, förvaltningsavdelningen, upphandlingsavdelningen och sekretariatet. Inom maskinavdelningen handläggas alla ärenden beträffande inköp, underhåll och drift av i förrådsfonden ingående maskiner. Förvaltningsavdelningen leder förrådsverksamheten samt handlägger frågor rörande materialkontroll. Upphandlingsavdelningen verkställer all den upphandling, som enligt gällande bestämmelser icke skall verkställas av de lokala förvaltningarna, med undantag av maskiner, och inom sekretariatet handläggas slutligen byråns kamerala arbetsuppgifter samt allmänna administrativa ärenden.

Jag övergår härefter till att redogöra för de olika av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda förslagen.

Upp flyttning av förrådsdirektören från C 6 till C 9. Till stöd för förslaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Styrelsen vill till en början erinra om att namnet förrådsbyrån icke ger en riktig bild av det på byrån samlade arbetets art och omfattning. Förutom de arbeten, som antydas av namnet, nämligen förrådsrörelse och därmed sammanhörande upphandling, hör till byrån frågor rörande verkets omfattande maskinpark för samtliga arbetsområden (maskincentralförrådet) oell den för dess skötsel erforderliga v er k s t a d sr öre 1 s en. I arbetet ingår bl. a. materialkontroll och kvalitetsprovningar i anslutning till anbud och leveranser. Slutligen ingår en betydande affärsrörelse, som omspänner förhandlingar med såväl utländska som inländska leverantörer. När normala handelsförbindelser kunnat återknytas, lära de utländska handelsförbindelserna få ökad omfattning. Slutligen må nämnas, att förrådsbyråns verksamhet blivit avgjort mycket större än man vid vägförstatligandets planerande kunde förutse. Därjämte lia nya uppgifter förts till byrån, sorn ytterligare ökat verksamheten. Det ekonomiska utfallet av styrelsens och förvaltningarnas verksamhet är till stor del beroende av förrådsbyråns arbete. 1 sin tur är detta i allt väsentligt be-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

roende av chefens för förrådsbyrån initiativ, förmåga och kunnighet. Det torde vara svårt att inom statsförvaltningen kunna påvisa annan liknande tjänst, som av sin innehavare kräver sådan mångsidighet och som därför kan anses vara direkt jämförbar med den nu förevarande. Motsvarande tjänster i enskild verksamhet anses vara mycket betydelsefulla och krävande och bruka vara mycket väl avlönade. Förrådsdirek törst jönsten vid järnvägsstyrelsen är föreslagen att uppflyttas till lönegrad C 9 och verkstadsdirektörstjönsten lill lönegrad C 10.

Med anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens påpekande att järnvägsstyrelsen föreslagit uppfattning av förrådsdirektören vid järnvägsstyrelsen till C 9 erinrar allmänna lönenämnden örn att nämnden i sitt utlåtande över, bland annat, denna framställning förklarat sig icke kunna tillstyrka förslaget i fråga. Beträffande förrådsdirektörstjönsten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalar lönenämnden, att, därest en uppfattning i lönegrad av denna befattning skulle anses nu böra komma till stånd, densamma icke borde uppföras i högre lönegrad än C 7.

Uppfattning av föreståndaren för maskinavdelningen från byråingenjör i A 2'i till byrådirektör i A 28. Till stöd för sitt förslag anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Såsom chef för maskinavdelningen tjänstgör för närvarande en byråingenjör i A 24. Redan vid ifrågavarande befattnings tillsättande, vilket dock skedde vid en markerad, av krisläget betingad lågkonjunktur för bilindustrien, visade det sig med hänsyn till lönegradsplaceringen svårt att erhålla sökande med erforderlig kompetens. Den av de sökande, som ursprungligen erhöll styrelsens förord, återkallade sin ansökan, och tjänstens nuvarande innehavare förklarade sig reflektera å befattningen endast därest lön enligt 26 löneklassen omedelbart utgick, varför styrelsen utverkade bemyndigande härtill. Till belysande av arten och omfattningen av ifrågavarande ingenjörs arbetsuppgifter torde följande få anföras. I förrådsfondens maskincentralförråd ingå för närvarande cirka 7 000 maskiner, varav i runt tal 1 100 lastbilar, 350 person- och paketbilar, 650 krossverk, 750 väghyvlar och 350 vägvältar. Realvärdet av denna maskinpark torde kunna uppskattas till cirka 25 000 000 kronor och reparationskostnaderna till cirka 8 000 000 kronor per år. Av de totala vägunderhållskostnaderna torde cirka 55 °/o utgöras av maskinkostnader. En ändamålsenlig användning och vård av denna stora maskinpark är således av utomordentligt stor ekonomisk betydelse. Det torde vidare ankomma huvudsakligen å väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att vara målsman för en snabb och riktig maskinteknisk utveckling i fråga örn för vägbyggnad och vägunderhåll avsedd maskinell utrustning. Ansvaret härför åvilar i första hand nu ifrågavarande befattningshavare. Av det sagda torde framgå, att arbetsuppgifterna för innehavaren av ifrågavarande ingenjörstjänst såväl beträffande omfång som betydelse äro mera krävande än de, som åvila förste byråingenjörer å styrelsens övriga byråer.

Allmänna lönenämnden har icke ansett sig böra framställa erinran mot styrelsens förslag.

Uppflyttning av föreståndaren för förvaltning savdelningen från förste byråingeniör i A 26 till byrådirektör i A 28. Såsom motiv för den föreslagna uppflyttningen anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

61 Enligt nuvarande organisation finnes å förrådsbyrån en för liögskolebildad bergsingenjör avsedd befattning som förste byråingenjör i lönegraden A 26. Redan i sitt yttrande över 1942 års vägsakkunnigas förslag i detta avseende framhöll styrelsen, att denna lönegradsplacering vore alltför låg och att svårighet att erhålla kvalificerade sökande till tjänsten torde kunna förväntas. Sålunda var den befattningshavare, som beviljats avsked från den 7 februari 1946 för att övergå till privat tjänst, ende sökande. Då tjänsten därefter ledigförklarats hava endast fyra sökande anmält sig. Den av de sökande, som ägde tillräcklig erfarenhet för att erhålla styrelsens förord, har emellertid förklarat sig vilja tillträda befattningen endast under förutsättning att lön enligt löneklass 28 omedelbart utginge. I vad som sålunda förevarit finner styrelsen belägg för sin tidigare uttalade uppfattning att lönegradsplaceringen för ifrågavarande tjänst är för låg. Då det emellertid är oundgängligen erforderligt för styrelsen att hava tillgång till bergsteknisk sakkunskap, och då olägenheterna av de täta personalbyten, som måste förväntas vid nuvarande lönegradsplacering, med hänsyn till tjänstens karaktär äro synnerligen kännbara, bör en sådan höjning av lönegradsplaceringen för ifrågavarande tjänst vidtagas att garantier skapas för att styrelsen skall kunna behålla respektive nyanställa befattningshavare med erforderlig kompetens. Med hänsyn till de villkor, högskolebildade bergsingenjörer torde kunna påräkna inom näringslivet, får styrelsen därför föreslå, afl ifrågavarande befattning som förste byråingenjör i lönegraden A 26 höjes till minst byrådirektörstjänst i lönegraden A 28.

Allmänna lönenämnden anser en uppflyttning av ifrågavarande befattning till A 27 vara tillfyllest, därvid den nuvarande tjänstebenämningen skulle bibehållas.

Uppflyttning av föreståndaren för upphandlingsavdelningen (förste byråsekreterare) från A 24 till A 26. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har härutinnan anfört följande.

I petita för budgetåret 1945/46 hemställde styrelsen om inrättande av en förste byråsekreterartjänst i lönegrad Eo 26 för förrådsbyråns upphandlingsavdelning med bibehållande även av den befintliga förste byråsekreterarbefattningen i lönegraden A 24. I statsverkspropositionen framhöll dock departementschefen, att det syntes vara för tidigt att bedöma omfattningen av avdelningens normala arbetsuppgifter samt de krav dessa ställde på ledande personal. Det synes emellertid styrelsen så angeläget att en förbättring i upphandlingsavdelningens tjänsteuppsättning snarast kommer till stånd, att styrelsen nu anser nödvändigt återkomma till frågan om löneställningen för dess chef. Vad styrelsen härom anfört i petita till innevarande budgetår gäller fortfarande. En jämförelse med motsvarande befattningshavare inom det affärsverk, som beträffande upphandlingsverksamhetens omfattning är närmast jämförligt, nämligen telegrafstyrelsen, ger vid handen att densamme är placerad i 26 lönegraden och förfogar över medhjälpare i 24 lönegraden. I anslutning till vad tidigare anförts beträffande tillämpningen även för styrelsen av affärsverkens normer för lönesättning anser styrelsen sitt i potila för budgetåret 1945/46 framlagda förslag vara motiverat även ur denna synpunkt. Med hänsyn lill vad av departementschefen anförts vill .styrelsen emellertid ej påyrka förslagets genomförande i dess helhet från den 1 juli 1946 utan inskränker sig lill att föreslå, all förste byråsekreterarbefattningen i lönegraden A 24 uppflyttas till lönegrad A 26.

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Förslaget har icke givit allmänna lönenämnden anledning till särskilt uttalande.

Vppflyftning av föreståndaren för sekretariatet från byråsekreterare i Eo 21 till förste byråsekreterare i A 24. Till stöd för sitt förslag har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört bland annat följande.

På sekretariatet handläggas utanordningsärenden, remisser och yttranden, ärenden rörande anslagsäskanden, fastighetsförvaltningen för förrådsfonden, bl. a. fastställande av hyra för t jänstebostäder, dispositionsbokföringen för förrådsfondens investeringsanslag m. m. För dessa ärenden svarar närmast en byråsekreterare i lönegraden Eo 21, vilken förestår sekretariatet. Med hänsyn till att förrådsfonden nu erhållit en bestående utformning tvekar icke styrelsen att beteckna denna byråsekreterartjänst som för framtiden bestående, varför densamma bör uppföras på ordinarie stat, och vill styrelsen i anslutning härtill framhålla, att det måste anses utgöra ett minimikrav på ordinarie tjänster för byrån, att åtminstone befattningshavare, som tjänstgöra som avdelningsföreståndare, beredas ordinarie anställningsform. Beträffande tjänstens löneställning vill styrelsen till en början i fråga om denne befattningshavares handläggande av utanordningsärenden göra en jämförelse med de sakkunnigas motivering för en differentiering av vägkamrerarnas löneställning. De utanordningsärenden, för vilka byråsekreteraren närmast under förrådsdirektören är ansvarig, äro dels samtliga utanordningar för förrådsfonden dels ock de utanordningar, som äro föranledda av styrelsens befattning med inköp av gatsten. För budgetåret 1944/45 representerade dessa utanordningar ett belopp av ca 17 miljoner kronor, medan enligt de sakkunniga de vägkamrerare, som föreslagits hänförda till lönegrad A 24, hade att svara för utanordningsbelopp under motsvarande tid mellan ca 4,3 och 12,8 miljoner kronor. På grund av den mångfald av olika ärenden, som äro sammanförda till sekretariatet, kräves av innehavaren av denna tjänst en god allmän utbildning i förvaltningstjänst.

Därjämte framhåller styrelsen, att det vore nödvändigt, att förrådsdirektören avlastades från en del av de göromål, som nu åvilade honom, för att han skulle få tillräcklig tid över för att kunna ägna sig åt större frågor. Från förrådsdirektören skulle härvid till föreståndaren för sekretariatet överflyttas arbetet med uppsättande av framställningar till Kungl. Majit och myndigheter, upprättande av promemorior till styrelsens övriga byråer m. m.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning att göra något uttalande rörande förslaget.

Uppflyttning av en byråingenjör på maskinavdelningen från Eo 21 till A 24 samt överförande av en byråingenjör i Eo 21 på samma avdelning till ordinarie stat i A 21. Till stöd för förslagen anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

A förrådsbyråns maskinavdelning finnas för närvarande två bvråingenjörsbefattningar i lönegraden Eo 21. I det föregående har styrelsen föreslagit en förbättring av löneställningen för maskinavdelningens chef. Med hänsyn till vad därvid anförts beräffande maskinavdelningens arbetsuppgifter och till det förhållandet, att styrelsen bör hava möjlighet att förvärva och behålla kvalificerad maskinteknisk personal, som nu och under avsevärd tid framåt kan påräkna synnerligen goda villkor inom bilindustrien,

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

synas starka skäl tala för att en av byråingenjörsbefattningarna uppflyttas till 24 lönegraden. Denne skall jämväl tjänstgöra som ställföreträdare åt avdelningschefen under dennes resor, semester och annan bortovaro. Det stadigvarande behovet av de båda ingenjörstjänstema kan icke enligt styrelsens mening ifrågasättas, varför de böra uppföras på ordinarie stat.

Förslagen ha icke föranlett något uttalande från allmänna lönenåmndens sida.

Uppf lyftning av en bokhållare i Eo 11 på maskinavdelningen till kontrollör i A 20. Rörande detta förslag har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört:

Förrådsbyrån förfogar för närvarande över en bokhållare i lönegraden Eo 17. Denne befattningshavare tjänstgör å maskinavdelningen och handlägger där ärenden rörande redovisning av kostnaderna för i maskincentralförrådet ingående maskiner. Den 1 juli 1945 har redovisningen för dessa omlagts till hålkortssystem och centraliserats till styrelsen. Detta innebär att en betydande del av vägförvaltningamas kalkylationsbokföring överflyttats till förrådsbyrån, som för maskinell bearbetning erhåller cirka 180 000 fakturor per år. Övervakningen av den maskinella bokföringen jämte sammanställning och bearbetning av dess resultat utföres av ifrågavarande bokhållare, som genom redovisningssystemets omläggning erhållit avsevärt utökade arbetsuppgifter. Styrelsen anser, att detta bör komma till synes i en förbättrad lönestälining. I annat sammanhang föreslås för vissa vägförvaltningar kontrollörstjänster i lönegrad A 20. Då nu ifrågavarande bokhållares arbetsuppgifter torde bliva fullt jämställda med dessa befattningshavares, bör befattningen som bokhållare i lönegraden Eo 17 utbytas mot en kontrollörstjänst i lönegraden A 20.

Allmänna lönenämnden bär ej heller i förevarande fall ansett sig böra göra något särskilt uttalande.

Uppflyttning av en förrådskontrollör på fÖrnaltningsavdelningen från Eo 20 till A 22. Till stöd för förslaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört följande.

För översynen av depåförråden och dessa förråds handhavande överhuvudtaget samt för kontrollen över de lokala förvaltningarnas skötsel av förrådsangelägenheter finnes å byrån en förrådskontrollör i lönegraden Eo 20. 1 vägförstatligandekommitténs förslag var denna tjänst föreslagen på ordinarie stat men omändrades sedermera till en extra ordinarie tjänst. Styrelsen anser sig nu, sedan väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond erhållit en bestående utformning, kunna uttala, att det är helt uteslutet att behovet av ifrågavarande tjänst icke skulle bliva stadigvarande. På grund härav och med hänsyn till de ogynnsamma proportioner mellan ordinarie och icke ordinarie tjänster å byrån, som för närvarande äro för handen, får styrelsen föreslå att förrådskontrollörens tjänst överföres på ordinarie stat. Beträffande tjänstens placering i lönegrad vill styrelsen framhålla, att motsvarande tjänst vid järnvägsstyrelsen är placerad i 24 lönegraden. Redan denna omständighet visar, att den nuvarande placeringen i 20 lönegraden uppenbarligen är för låg. För alt erhålla tillräckligt kvalificerad arbetskraft på denna för förrådsrörelsen betydelsefulla tjänst är det erforderligt att höja lönegradsplaceringen. Starka skill tala för att tjänsten bör placeras i samma grad som motsvarande tjänst vid järnvägsstyrelsen, men vill styrelsen för närvarande begränsa uppflvttningen till lönegraden A 22.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Ej heller beträffande detta förslag har allmänna lönenämnden funnit anledning att göra något uttalande.

Uppflgttning av tvä förrådsmästare i Eo 12 till förste förrådsmästare i Eo 13. Såsom motiv för förslaget anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Såsom biträden åt förrådskontrollören finnas för närvarande två förrådsmästare i lönegraden Eo 12. I annat sammanhang har föreslagits, att de 24 förrådskontoristerna skulle uppflyttas i lönegraden Eo 12 och erhålla tjänstebenämningen förrådsmästare. Då de nuvarande förrådsmästarna även fortsättningsvis skola intaga förmansställning gentemot förrådskontoristerna, synes det vid bifall till styrelsens förslag nödvändigt att höja lönegradsplaceringen även för förrådsmästarna.

Allmänna lönenämnden har förklarat sig icke kunna biträda förslaget. Med anledning av den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförda motiveringen framhåller lönenämnden, att förrådsmästarna finge betraktas som ställföreträdare för vederbörande tjänsteman i chefsställning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varför av dem givna råd och anvisningar borde anses såsom meddelade i chefsmyndighetens namn och å dess vägnar. En eventuell lönereglering för förrådskontoristerna vid vägförvaltningarna syntes därför icke med fog kunna åberopas som skäl för en förhöjd löneställning för styrelsens förrådsmästare. Lönenämnden har däremot ansett skäl tala för att sistnämnda befattningshavare erhålla ställning som ordinarie tjänstemän i 12 lönegraden.

Uppfattning av en förste amanuens i Eo 18 på upphandlingsavdelningen till byråsekreterare i A 21. Såsom motiv för förslaget anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen följande.

Vid bifall till styrelsens förslag angående lönegradsplaceringen för uppliandlingsavdelningens chef kommer denne att placeras som förste byråsekreterare i lönegrad A 26. Som närmaste medhjälpare har denne befattningshavare två amanuenser i lönegrad Eo 18. En av dessa måste därför vara ställföreträdare för byråsekreteraren och vid förfall för denne under tjänsteresor, sjukdom och semester svara för avdelningen. Redan denna omständighet utgör enligt styrelsens mening tillräckligt skäl för en högre lönegradsplacering för en av amanuenserna å avdelningen. Därjämte tillkommer att denne befattningshavare dessutom har arbetsuppgifter, som äro särskilt krävande. Styrelsen har sålunda funnit det lämpligt att själv verkställa befraktningen av vissa slag av importvaror, varvid särskilt må nämnas klorkalcium. Det har härigenom blivit möjligt att väsentligt nedbringa inköpskostnaderna. Härmed sammanhängande arbetsuppgifter inom styrelsen åvila närmast den amanuens, som är byråsekreterarens ställföreträdare. Till följd av bvråsekreterarens stora arbetsbörda med hl. a. ofta långdragna förhandlingar och sammanträden måste dessa arbetsuppgifter, vilkas rätta skötsel kräver ingående praktik inom hithörande område, skötas jämförelsevis självständigt av amanuensen. Med hänsyn härtill och i övrigt till arten och omfattningen av dessa arbetsuppgifter anser styrelsen det erforderligt, att befattningshavaren beredes en högre lönegradsplacering. Detta är jämväl nödvändigt för att kunna besätta tjänsten med för befraktningsuppgifter kompetent befattningshavare och för att de besparingar av betydande storlek, som här kunna vara att vinna, skola komma statsverket till godo i största möjliga omfattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

65 Allmänna lönenämnden föreslår, att nu ifrågavarande befattning tills vidare i avvaktan på närmare erfarenheter uppföres på extra ordinarie stat.

Uppf lyftning av en amanuens i Eo 15 till förste amanuens i Eo 18. Vagoch vattenbyggnadsstyrelsen har härutinnan anfört:

För att möjliggöra en normal och med för övrig amanuenspersonal inom styrelsen jämställd befordringsgång för förrådsbyråns amanuenser synes det styrelsen angeläget, att åtminstone en av de å byrån befintliga amanuenstjänsterna i lönegrad Eo 15, vilka för närvarande innehavas av högskolebildade befattningshavare med kvalificerade arbetsuppgifter, uppflyttas till Eo 18.

Överförande av tre arvodesbefattningar till extra ordinarie stat såsom bilingenjör i Eo 20 (maskinavdelningen), ingenjör i Eo 19 (förvaltningscivdelningen) respektive byråsekreterarc i Eo 21 (sekretariatet). I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag ha för innevarande budgetår liksom för det sistförflutna under icke-ordinarieposten inräknats visst belopp för anställande av extra personal på förrådsbyrån. Av anslaget för innevarande budgetår är sålunda ett belopp av sammanlagt 62 000 kronor avsett för dylikt ändamål. Därjämte har styrelsen genom olika, av Kungl. Majit under budgetåret meddelade beslut erhållit bemyndigande att anställa ytterligare viss extra personal, därvid det förutsatts att styrelsen för sådant ändamål i mån av behov skulle få överskrida icke-ordinarieposten efter särskilt medgivande av Kungl. Majit.

Rörande det fortsatta behovet av nu omförmälda extra personal anför vägocli vattenbyggnadsstyrelsen:

Den erfarenhet, som vunnits under den tid som förflutit efter vägförstatligandet, bildar numera tillräckligt underlag för bedömandet av det framtida behovet av den sålunda anställda extra personalen. De ökade arbetsuppgifter, som komma att åvila förrådsbyrån under budgetåret 1946/47, sedan vägunderhållet bringats upp i nära fredsmässig nivå och sedan byggnadsverksamheten i stor utsträckning återupptagits, torde icke kunna bemästras, utan att ifrågavarande extra personal allt framgent står till förrådsbyråns förfogande. Det synes därför angeläget, att viss del av denna personal erhåller extra ordinarie ställning.

Vad angår tre arvodesavlönade befattningshavare på förrådsbyrån, vilka liro anställda med anlitande av förenämnda belopp av 62 000 kronor, anför styrelsen:

Beträffande den ingenjör med arvode motsvarande 19 löneklassen, som anställts för handläggande av ärenden rörande väg- och vattenbyggnadsverkets tjänstebilar, får styrelsen hänvisa till sin underdåniga skrivelse den 18 november 1944, i vilken befattningen föreslagits placerad i lönegrad Eo 20. Styrelsens förslag föranledde emellertid ingen åtgärd. I Kungl. Majits proposition nr 261/1945 anförde dåvarande departementschefen, att någon ändring i anställningsformen för ifrågavarande befattningshavare icke för det dåvarande borde vidtagas, då frågan örn tillsyn och teknisk kontroll av vägväsendets motorfordonspark kunde komma att övervägas i ett större sammanhang. Styrelsen vill emellertid framhålla, att behovet av denne befattningshavare kommer att bliva bestående alldeles oavsett de ändringar i nu-

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 2S6. 5

66 KungJ. Maj:ts proposition nr 286.

varande organisation, som kunna komma att föreslås i samband med pågående utredning angående verkets verkstadsorganisation. Vid fullt utbyggd organisation kommer väg- och vattenbyggnadsverket att förfoga över cirka 600 paket- och personbilar, varför allt framgent föreligger behov av en bilingenjör i minst den löneställning, som av styrelsen tidigare föreslagits. Styrelsen får därför ånyo framföra förslag om inrättande av en bilingenjörstjänst i lönegrad Eo 20.

I sin nyss nämnda skrivelse den 18 november 1944 har styrelsen vidare berört frågan om extra ordinarie anställning för en arvodesavlönad, huvudsakligen med standardiseringsarbeten sysselsatt ingenjör. I statsverkspropositionen anförde emellertid departementschefen, att det icke syntes osannolikt att den standardiseringsverksamhet, som skulle ankomma på ifrågavarande befattningshavare, i viss utsträckning hade karaktär av engångsuppgift. Härtill vill styrelsen anföra, att ifrågavarande arbete måste bedrivas på lång sikt och att den tekniska utvecklingen beträffande utrustningen för vägunderhåll och vägbyggnad medför nya uppgifter. Vidare skall denne ingenjör biträda bergsingenjören med materialkontroll. Då behov av en ingenjör för dessa arbetsuppgifter allt framgent kommer att bestå, återkommer styrelsen med förslaget att en ingenjörstjänst i lönegrad Eo 19 inrättas å byrån.

Med anlitande av omförmälda medel har vidare sedan år 1944 för allmänna kansligöromål anställts en amanuens med arvode enligt 16 löneklassen som biträde åt byråsekreteraren å byrån. Dessa göromål ha fått den omfattningen att det framtida behovet av befattningen är klart ådagalagt. I anledning härav och under hänvisning till vad som anförts beträffande löneställningen för sekretariatets chef synes befattningen böra överföras till extra ordinarie stat och med hänsyn till arbetsuppgifternas kvalitet placeras i 21 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har funnit den föreslagna benämningen bilingenjör mindre lämplig. Enligt lönenämndens mening bör densamma ändras till ingenjör.

Överförande av två ingenjör sassistent er i Ex 17, två kontorsskrivare i Ex 15 och tre kontorister i Ex 9 till extra ordinarie stat i motsvarande lönegrader. Till stöd för ifrågavarande förslag har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört följande.

Genom förstärkning av styrelsens avlöningsanslag har det varit möjligt att å byrån anställa två ingenjörsassistenter i lönegrad Ex 17, två kontorsskrivare i Ex 15 och två kontorister i Ex 9. Därjämte finnes hos styrelsen anställd en extra kontorist, som biträder med skötseln av en del för styrelsens byråer gemensamma uppgifter, såsom rörande trycksaker, blanketter, kontorsmateriel m. m. Dessa arbetsuppgifter, som delvis lia att göra med förrådsrörelsen och därför motivera, att kontoristen upptages under förrådsbyrån, äro bestående. Då framdeles en ökning i underhållsverksamheten kan förväntas, och då vidare en byggnadsverksamhet av minst den omfattning, som föranlett anställandet av ifrågavarande personal, torde komma att bedrivas, föreslår styrelsen, att samtliga nu nämnda extra befattningar överföras till extra ordinarie stat i motsvarande lönegrader.

Upptagande av medel i avid ning sstaten för beredande av fortsatt anställning under budgetåret 1946l-i7 åt en arvodesavlönad ingenjör. Genom beslut

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

(leii 15 november 1945 Ilar Kungl. Maj:! bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att tills vidare under innevarande budgetår anställa viss tillfällig personal utöver den, för vilken medel inräknats i avlöningsstaten. Denna personalförstärkning omfattar bl. a. en för förrådsbyrån avsedd ingenjör med arvode motsvarande lön enligt 21 löneklassen jämte tilläggsförmåner. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, att i avvaktan på slutförande av den nu pågående verkstadsutredningen behovet av ifrågavarande befattningshavare kvarstode under nästa budgetår, varför styrelsen i sina anslagsäskanden räknat med härför erforderligt belopp.

Upptagande av medel i avlöningsstaten för beredande av fortsatt anställning under budgetåret 1946147 åt två arvodesavlönade verkmästare. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har härutinnan anfört:

För budgetåret 1945/46 har å posten till avlöningar till icke-ordinarie personal erforderligt belopp beräknats för fem arvodesanställda verkmästare, avsedda för kontroll av styrelsens maskinpark. På grund av den successiva återgången till mera normala förhållanden inom vägväsendet och det därmed ökade arbetet för översyn, provkörning och reparation m. m. av styrelsens vägmaskiner Ira under budgetårets lopp anställts ytterligare två verkmästare. Detta har även varit motiverat av nödvändigheten att inför en förväntad ökad trafik iståndsätta vägväsendets maskinpark. Den ene av dessa är en ordinarie vägmästare, som befunnits ha goda kvalifikationer för ifrågavarande arbete. Han uppbär enligt särskilt Kungl, beslut avlöning enligt löneklass 19. Bådas avlöning uppgår till sammanlagt 12 400 kronor för år räknat. Den erfarenhet styrelsen numera vunnit rörande behovet av arbetskraft för kontroll och tillsyn av maskinparken har givit vid handen, att de fem å avlöningsposten till icke-ordinarie personal upptagna verkmästarna icke kunna medhinna hithörande arbetsuppgifter. Arbetsuppgifterna kräva sålunda att styrelsen även framgent disponerar över samtliga sju nu anställda verkmästare. Krav på en sådan arbetskraft har med skärpa framhållits från samtliga vägförvaltningar. Med hänsyn härtill bör ytterligare 12 400 kronor inräknas i icke-ordinarieposten för avlönande av två verkmästare.

Inrättande av en byråingenjörsbefattning i Eo 21 på maskinavdelningen för ärenden rörande underhåll av färjor. Till stöd för förslaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört följande.

Styrelsen har hittills icke förfogat över någon befattningshavare, som kunnat biträda vägförvaltningama med begärda anvisningar beträffande reparation och underhåll av färjor. Framställningar från vägförvaltningama örn medverkan från styrelsens sida för beredande av frågor i samband med färjors drift och underhåll lia under tiden efter vägväsendets förstatligande inkommit i ständigt ökad omfattning. Med hänsyn till de stora värden de maskindrivna färjorna representera och de stora kostnader deras drift betinga anser styrelsen, att det skulle innebära god ekonomi att ägna den ökade uppmärksamhet åt färjornas underhåll, som skulle möjliggöras genom anställande av en särskild befattningshavare för ändamålet. Med hänsyn till att övrig flytande materiel i styrelsens ägo underhålles genom förrådsbyråns försorg och till att en stor del av färjornas underhållsfrågor avse motorer synes förrådsbyråns maskinavdelning böra förstärkas med en för ifrågavarande arbetsuppgifter kvalificerad befattningshavare, som givetvis även skall utnyttjas av konstruktionsbyran att biträda vid förekommande konstruktions-

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

uppgifter beträffande fäi'jor. För att erhålla en person med tillräcklig erfarenhet torde tjänsten höra uppföras i 21 lönegraden. Styrelsen föreslår därför att en byråingenjörstjänst i lönegrad Eo 21 inrättas å förrådsbyrån.

Uppfattning av ett kontorsbiträde i A 4 till kanslibiträde i A 7 samt överförande av tre kontor sbiträden i Eo 4 till ordinarie stat i motsvarande lönegrad och sex extra och arvodesavlönade biträdesbefattningar till kontorsbiträden i Eo 4. Rörande ifrågavarande förslag har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört:

Beträffande hiträdespersonalen, finnes å förrådsbyrån ett kanslibiträde i A 7, ett kontorsbiträde i A 4, sex kontorsbiträden i Eo 4, ett skrivbiträde i Eo 2 samt extra kontors- och skrivbiträden till varierande antal, för närvarande sju. Av denna biträdespersonal äro fyra sysselsatta med bokföringsuppgifter. De mera kvalificerade göromålen å byrån, vilka åligga denna personal, äro av den omfattningen, att de icke kunna bemästras av byråns enda kanslibiträde. Styrelsen föreslår därför, att kontorsbiträdesbefattningen i A 4 utbytes mot en kanslibiträ destjänst i A 7. Med hänsyn till de synnerligen ogynnsamma proportionerna mellan ordinarie och icke ordinarie biträdespersonal föreslår styrelsen, att tre av de sex kontorsbiträdena i lönegraden Eo 4 överföras till ordinarie stat i samma lönegrad. Då slutligen behovet av minst sex av den extra hiträdespersonalen är ofrånkomligt även framdeles, föreslår styrelsen, att av befintligt antal extra och arvodesbefattningar sex överföras å extra ordinarie stat i lönegraden Eo 4.

Upptagande i avlöningsstaten av medel till vissa arvodesjusteringar. Vägnell vattenbyggnadsstyrelsen anför härutinnan:

För den arvodesanställda personalen har styrelsen i sina anslagsberäkningar räknat med en arvodesförhöjning motsvarande det provisoriska lönetillägget för övrig personal samt härutöver med en anslagsökning av 6 000 kronor för att möjliggöra erforderliga smärre arvodesjusteringar.

Kansli b yrån.

Även i fråga om kanslibyrån har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt ett flertal förslag till ändringar i personalorganisationen. Under erinran örn att de sakkunniga icke ingått på prövning av byråns organisation framhåller styrelsen, att den väntade ökning av styrelsens arbetsuppgifter, till vilken de sakkunniga i olika sammanhang hänvisat, ävensom andra omständigheter komme att medföra en ökad arbetsbelastning jämväl för kanslibyråns vidkommande.

Kanslibyrån är organiserad på två avdelningar, nämligen en ombudsmannaexpedition och en personalavdelning. Till byrån hör därjämte styrelsens registratorsexpedition.

Personalen på ombudsmannaexpeditionen utgöres för närvarande av — förutom biträdespersonal —- en förste byråsekreterare och ombudsman i A 26, två byråsekreterare i Eo 21 samt en byråsekreterare med arvode motsvarande lön enligt 23 löneklassen jämte tilläggsförmåner. Nämnda arvode är personligt för innehavaren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

69 Till belysande av frågan om personalbehovet på ombudsmannaexpeditionen bar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till en början lämnat en redogörelse för arten och omfattningen av expeditionens arbetsuppgifter av i huvudsak följande innehåll.

Till ombudsmannaexpeditionen hänförda ärenden kunna uppdelas i tre huvudgrupper, nämligen markärenden, vattenmål och allmänt juridiska ärenden.

Ärenden avseende markanskaffning för vägar handläggas på vägbyråns byggnadsavdelning. Även ombudsmannaexpeditionen tager emellertid aktiv del i handläggningen av dessa ärenden. Sålunda har utarbetats formulär till vägrättskontrakt, som vägförvaltningarna använda vid uppgörelser med markägare. För att ett av vägförvaltning med markägare ingånget vägrättskontrakt skall bliva gällande mot kronan fordras, örn den avtalade ersättningen överstiger 200 kronor, att kontraktet godkännes av styrelsen. Inom styrelsen sker granskningen av kontrakten på byggnadsavdelningen. Mellan denna avdelning och ombudsmannaexpeditionen upprätthålles ett intimt samarbete. Ombudsmannaexpeditionen rådfrågas alltid i sådana fall, då det är tveksamt örn i vägrättskontrakt bestämd ersättning skall utgå eller eljest kan anses skälig.

Enklare vattenmål behöva icke passera ombudsmannaexpeditionen. Örn emellertid fråga uppkommer om utgivande av ersättningar till sakägare, eller örn ärendet eljest kompliceras, begäres vanligen att någon av ombudsmannaexpeditionens jurister skall deltaga i ärendets handläggning såväl före domstolsbehandlingen som inför domstolen. Det har dock icke varit möjligt att med den fåtaliga personal, som nu finnes på ombudsmannaexpeditionen. lämna sådant biträde i alla de fall, där detta varit önskvärt, utan expeditionen har ofta måst inskränka sig till att giva vederbörande tekniska tjänsteman råd och direktiv. Svårare mål måste helt skötas från ombudsmannaexpeditionen. Den väntade ökningen av brobyggnads- och hamnbyggnadsarbeten kommer att medföra ökade krav på juridiskt biträde.

Till omnämnda allmänt juridiska ärenden höra granskning och upprättande av kontrakt av olika slag, rådgivning åt övriga byråer exempelvis om entreprenörs skyldigheter och rättigheter enligt ingångna avtal, förhandlingar med entreprenörer och andra för träffande av förlikningar eller överenskommelser i tvistefrågor, handläggning av ärenden om ersättning enligt 1916 års lag angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik, besvarande av förfrågningar från de lokala förvaltningarna i juridiska ärenden samt utförande av kronans talan i allmänhet i saker, som röra styrelsens verksamhetsområde.

På grund av att tidigare försäkringsavtal angående motorfordon och ansvarighet successivt avvecklas kommer styrelsens befattning med utredning av skadeståndsärenden och handläggning av skadeståndsmål att under den närmaste framtiden öka.

När rät tegån gsref ormen helt genomförts, blir det ett villkor för att en huvudförhandling skall kunna genomföras på det sätt, som förulsättes i nya rättegångsbalken, all partsombuden helt behärska målen. Den nya rättegångsordningen ställer i detta hänseende helt andra och större krav på partsombuden jin den nuvarande. Styrelsens möjlighet att sorn rättegångsombud utnyttja vägförvaltningamas personal minskar härigenom avsevärt. Del torde sålunda bliva nödvändigt all huvudförhandlingarna i regel komma att skötas direkt från styrelsen.

Styrelsen emotser inom den närmaste tiden en betydlig ökning av ombuds-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

mannaexpeditionens arbetsbörda. En sådan ökning har redan nu kunnat konstateras. Antalet hittills under år 1946 till ombudsmannaexpeditionen inkomna ärenden är sålunda mer än 30 %> större än antalet inkomna ärenden vid samma tid föregående år. Vid en genomgång av ombudsmannaexpeditionens ärenden den 26 februari 1946 visade det sig, att antalet oavgjorda mål och ärenden utgjorde 372. Antalet anhängiggjorda ämiu ej avgjorda rättegångar utgjorde 160, varav 53 allmänna mål, 29 expropriations- och ägodelningsrättsmål samt 78 vattenmål. Ökningen är oberoende av den av de sakkunniga föreslagna omorganisationen. För att den ökade arbetsbördan skall kunna bemästras, är det angeläget, att expeditionen erhåller lämpligt avpassad organisation.

I anslutning till sin redogörelse för markärendenas handläggning har vägoch vattenbyggnadsstyrelsen förklarat, att handläggningen av marklösenfrågorna bör helt överföras till kanslibyrån. Styrelsen lämnar härför följande motivering.

De sakkunniga hava föreslagit, att det i fortsättningen skall ankomma på byggnadsbyrån att utöva rådgivande och kontrollerande verksamhet beträffande marklösenfrågor. Denna bör inskränkas till att avse frågor om hur stort markområde, som i varje särskilt fall behöver anskaffas, och om jämkning i arbetsplan kan göras för nedbringande av marklösenkostnadema. I frågor örn markpriser och intrångsersättningar samt huruvida ersättningsfråga skall hänskjutas till avgörande av expropriationsnämnd, ägodelningsrätt eller — på grund av bestämmelse i äldre kontrakt — skiljenämnd bör det ankomma på ombudsmannaexpeditionen att lämna vägförvaltningama råd och upplysningar. Det är nämligen kanslibyrån som genom ombudsmannaexpeditionen ombesörjer utförandet av kronans talan inför expropriationsnämnder och ägodelningsrätter samt i förekommande fall skiljenämnder. Ombudsmannaexpeditionen får bland annat härigenom den bästa överblicken över de markpriser, som tillämpas i olika delar av landet, och får också de största möjligheter att effektivt verka för tillämpning av enhetliga normer på ifrågavarande område. Ombudsmannaexpeditionen kan icke frikopplas från handläggning av hithörande ärenden. Handläggningen av dessa bör därför helt överföras till ombudsmannaexpeditionen, som jämväl har att handlägga andra markfrågor, t. ex. expropriation eller förvärv på annat sätt av mark till hamnar och oljelagringsanläggningar.

För tillgodoseende av det ökade personalbehov, sorn enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening föreligger på ombudsmannaexpeditionen, har styrelsen framlagt följande förslag.

Överflyttning av en av de sakkunniga för byggnadsbyrån beräknad ingenjörsassistenttjänst i A 17 till ombudsmannaexpeditionen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har härutinnan anfört:

Med hänsyn till samtliga markärendens överförande till ombudsmannaexpeditionen bör den ingenjör på byggnadsavdelningen, vilken där för närvarande handlägger markärenden och nu erhåller arvode motsvarande lön enligt 17 löneklassen, lämpligen överflyttas till ombudsmannaexpeditionen med placering i lönegrad A 17. Den på byggnadsbyrån i de sakkunnigas förslag upptagna personalen har i det föregående minskats med motsvarande befattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286. 71

Allmänna lönenämnden anser, att befattningen tills vidare bör uppföras på extra ordinarie stat.

Inrättande av två förste byråsekreterarbefattningar i A 24 på ombudsmannaexepeditionen. Till stöd för förslaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört följande.

Den ene av byråsekreterarna i lönegrad Eo 21 sysselsättes så gott som uteslutande med expropriations- och ägodelningsrättsmål. 1 mån av tid biträder han vidare vägförvaltningarna vid direkta underhandlingar med markägare. Erfarenheten från denna del av verksamheten visar, att kronan skulle hava mycket att vinna, om sådant biträde kunde lämnas i större utsträckning än för närvarande. Sannolikt skulle antalet expropriationer eller andra rättegångar på detta område kunna minskas, örn styrelsens verksamhet för att åstadkomma frivilliga uppgörelser med markägarna kunde intensifieras.

Avsikten har varit att byråchefen och ombudsmannen förutom fullgörandet av övriga uppgifter själva skulle handlägga inål och ärenden av större vikt. Utvecklingen har emellertid visat, att antalet viktigare ärenden stadigt ökas i sådan omfattning, att detta icke varit möjligt. Ett flertal kvalificerade mål och ärenden har måst överlämnas till underställd personal. Denna har härigenom fått svårare att hinna med de ständigt ökande rutinmålen angående mindre skador, som antingen drabbat styrelsens egendom eller också vållats tredje man genom styrelsens arbeten eller fordon m. m. Dessa sistnämnda mål fordra ofta snabb handläggning. För att arbetet skall kunna hållas flytande måste redan nu övertidsarbete tillgripas i alltför stor omfattning.

En omedelbar förstärkning av ombudsmannaexpeditionens personal är därför nödvändig.

Beträffande lönesättningen får styrelsen till en början hänvisa till vad på annat ställe anförts i fråga om det berättigade i att göra jämförelse med befattningar hos de affärsdrivande verken. Att föra process, upprätta avtal, träffa förlikning o. s. v. kräver samma skicklighet och kunnighet hos en juridisk befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som hos motsvarande tjänstemän i de affärsdrivande verken.

För att handläggningen av de mera kvalificerade målen och ärendena skall kunna ske på ett sådant sätt, att statens intressen bliva riktigt tillgodosedda, är det nödvändigt att förvärva och behålla dugande jurister. Den befattningshavare, som skall biträda med handläggningen av marklösenärenden, bör därjämte hava stor erfarenhet av dylika ärenden och vana att förhandla med markägare. En jämförelse med lönegradsplaceringen av motsvarande befattningar hos de affärsdrivande verken giver vid handen, att en lägre placering av nu ifrågavarande tjänster hos styrelsen än 24 lönegraden icke bör ifrågakomma. Det är uppenbart, att behovet av dessa befattningar är stadigvarande, varför ingen tvekan behöver råda därom, att de böra placeras å ordinarie stat.

Vid bifall till ifrågavarande förslag har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen räknat med att behov icke längre skulle föreligga av den arvodesavlönade byråsekreterarbefattningen på ombudsmannaexpeditionen.

Allmänna lönenämnden erinrar i förevarande sammanhang om ali för första utredningsbyrån föreslagits en förste byråsekrelerarbefaltning, vars innehavare skulle bland annat lia till uppgift att handlägga ärenden rörande fastställande av arbetsplaner och därmed sammanhängande besvärsmål. Därest

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 2S6.

en dylik befattning inrättades, skulle detta •— såvitt lönenämnden kunde förstå — komma att medföra en viss avlastning i ombudsmannaexpeditionens verksamhet, då denna expedition hade att biträda övriga byråer i juridiska frågor. Lönenämnden har med hänsyn härtill ansett, att det i varje fall borde vara tillfyllest, örn en av nu ifrågavarande befattningar uppfördes i 24 lönegraden.

I fråga om kanslibyråns personalavdelning har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmält behov av bland annat ytterligare arbetskraft för handläggningen av arbetarärenden. För dessa uppgifter finnas för närvarande på avdelningen en förste byråsekreterare i A 24 och en förste amanuens i Eo 18.

Styrelsen har framlagt följande förslag om personalförstärkning på avdelningen.

Inrättande av en byråsekreterarbefattning i Eo 21 på personalavdelningen. Till stöd för förslaget anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Till arbetarärendena höra bland annat kollektivavtalsfrågor och därmed sammanhängande avtalsförhandlingar, tvister rörande tolkning av gällande kollektivavtal, anställnings- och avlöningsfrågor för förmän, semesterfrågor, frågor om olycksfall i arbete, sjukvård och lönestatistik samt pensionsfrågor.

Antalet arbetare uppgår för närvarande till mellan 15 000 och 17 000 man. Vid normal omfattning av vägunderhålls- och vägbyggnads verksamheten torde man kunna räkna med att arbetarstyrkan kommer att uppgå till mer än 20 000 man. Ärendena kunna indelas i allmänna arbetarärenden och pensionsärenden. Till den förra gruppen höra bl. a. framställningar från vederbörande arbetarorganisationer om rättelse av förmenta felaktigheter rörande tolkningen av gällande avtal, om ingåendet av tillämpningsöverenskommelser av olika slag ävensom av styrelsens lokala förvaltningar gjorda framställningar om direktiv i olika tolkningsfrågor m. m. samt prövning av ärenden, som enligt kollektivavtal eller andra föreskrifter skola underställas styrelsen. En betydande del av dessa ärenden är av principiell natur eller av större ekonomisk betydelse, vilket föranleder ingående utredningar och grundliga överväganden. Under tiden 1 januari—31 december 1945 ha 32 förhandlingssammanträden avhållits, vid vilka behandlats sammanlagt 140 ärenden. Totala antalet allmänna arbetarärenden har under den angivna tidsperioden uppgått till omkring 720. Pensionsärendena måste på grund av de speciella bestämmelser, som gälla för arbetare, vilka övertagits från vägdistrikten, underkastas en särskilt noggrann kontroll. Pensionsärendena ha under nu ifrågavarande tid uppgått till omkring 2 900, varav 530 pensionsansökningar.

Med den begynnande återgången till fredsmässiga förhållanden inom vägväsendet kommer antalet arbetare att växa, vilket medför en ökning av arbetarärendena. Den stora arbetsmängden ger ej tillfälle till ett sådant djupare inträngande i förekommande problem, som är önskvärt. Angeläget är, att en i avtalsfrågor insatt tjänsteman får tillfälle att genom periodiskt återkommande besök vid vägförvaltningarna informera vägförvaltningarnas arbetsledande tjänstemän i kollektivavtalens tillämpningsfrågor. Någon dylik verksamhet är emellertid med den nuvarande arbetsbördan och personaltillgången på kanslibyrån icke möjlig. Med hänsyn till vad nu anförts är det nödvändigt att personalen förstärkes. Förste byråsekreteraren måste i första hand erhålla en medhjälpare för de allmänna arbetarärendena. För att denne medhjälpare

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

skall bliva till verklig hjälp bör han vara jurist, helst med erfarenhet från arbelslagstiftningen. Han bör äga tillräckliga kvalifikationer för att vid förfall för förste byråsekreteraren kunna biträda vid avtalsförhandlingar. Han skall kunna överblicka och tränga in i de mångå otta komplicerade spörsmål, som förekomma på förevarande område. Med hänsyn härtill bör tjänsten placeras i lönegrad Eo 21.

Upptagancle i avlöningsstaten av ett belopp av 6 000 kronor för tillfällig personalförstärkning på personalavdelningen. Såsom motiv för förslaget anför väg- och vattenbgggnadsstgrelsen:

Genomförandet av det föreliggande organisationsförslaget kommer att medföra en avsevärd tillfällig arbetsanhopning för kanslibyråns del i samband med tillsättandet av alla de ordinarie och extra ordinarie befattningar, som förslaget omfattar. Förutom det arbete, som direkt hänför sig till tjänstetillsättningarna, har man att räkna med uppkomsten av en mångfald andra personalärenden i detta sammanhang, såsom frågor rörande löneklassplaceringar, flyttningsersättning, tjänstår sberäkning för pension, tjänstelokaler m. m. För att kanslibyråns personalavdelning skall kunna hinna att med erforderlig snabbhet slutföra det organisationsarbete, varom här är fråga, kräves en tillfällig förstärkning av arbetskrafterna på avdelningen under första hälften av nästa budgetår. För ändamålet bör i avlöningsanslagets icke-ordinariepost inräknas ett belopp av 6 000 kronor, avsett för avlönande av en amanuens och viss skrivhjälp.

Även för kanslibyråns del har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatt vissa tjänsteregleringar. Styrelsen har härutinnan framlagt följande förslag.

Uppflgttning av kanslibyråns båda avdelningschefer (en förste byråsekreterare respektive en förste byråsekreterare och ombudsman) frän A 26 till A 27. Till stöd för förslaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört följande.

Byråchefen har förutom övriga arbetsuppgifter pei-sonligen handlagt svårare ärenden och mål inom byråns hela verksamhetsområde. På grund av den nu förutsedda ökningen av byråns arbetsuppgifter, som till stor del blir en följd av det definitiva ordnandet av styrelsen och dess lokala förvaltningar, kommer byråchefen att i än högre grad än hittills ägna sitt arbete åt lör verket gemensamma uppgifter. Detta kommer i sin tur att medföra, att avdelningscheferna på byrån i större omfattning måste övertaga och självständigt handlägga ärenden inom respektive avdelningar. I betraktande härav samt med hänsyn till de ansvarskrävande och viktiga uppgifter, som åvila dessa befattningshavare, anser styrelsen att befattningarna böra uppflyttas i högre lönegrad. Styrelsen föreslår nu, att ifrågavarande tjänster — i likhet med vissa förste byråsekreterartjänster i de affäi'sdrivande verken —- uppföras i lönegrad A 27.

Allmänna lönenämnden har funnit det tveksamt huruvida på av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförda skäl en uppflytlning i lönegrad av nu ifrågavarande befattningshavare bör medgivas. Vad styrelsen anfört rörande en emotsedd ökning av byråchefens arbetsåligganden syntes, yttrar lönenämnden, knappast utgöra tillräcklig grund för alt — innan närmare erfarenheter vunnits — avdelningscheferna å kanslibyrån skulle erhålla en förhöjd lönegradsplacering. I betraktande av vad i ärendet anförts angående de å om-

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

budsmannaexpeditionen belöpande arbetsuppgifterna ville lönenämnden dock icke motsätta sig, att avdelningschefen å ombudsmannaexpeditionen, vilken innehade ställning som förste byråsekreterare och ombudsman, hänfördes till 27 lönegraden. Däremot kunde lönenämnden åtminstone för närvarande icke finna tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka en motsvarande uppfattning av avdelningschefen å personalavdelningen.

Upp flyttning av en förste byråsekreterare på personalavdelningen från A2A till A 26. Såsom motiv för förslaget anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Arten och omfattningen av de ärenden, som höra till befattningen såsom förste byråsekreterare för arbetarärenden, ha visat sig vara väsentligt mera krävande än som förutsattes vid befattningens tillkomst. Tolkningsfrågor av principiell art samt andra frågor av större ekonomisk räckvidd, vilka sammanhänga med gällande kollektivavta], ha oavbrutet ökats. Utredning och föredragning av dylika frågor kräva ingående erfarenhet av arbetslagstiftningen samt ställa stora krav på förste byråsekreterarens kompetens och erfarenhet. Med hänsyn härtill och i betraktande av den omfattande arbetsbördan kan den nuvarande lönegradsplaceringen icke anses tillfredsställande. Vid domänstyrelsen, som torde sysselsätta ungefär samma antal arbetare, är motsvarande befattning placerad i lönegrad Eo 26. Någon principiell skillnad i arbetsuppgifterna för innehavaren av denna tjänst och motsvarande tjänst hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen torde icke kunna påvisas. Det synes i detta sammanhang vidare böra framhållas, att det med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter, vilka åvila befattningens innehavare, skulle vara förenat med synnerliga olägenheter, örn byte av befattningshavare skulle ske alltför ofta. Med hänsyn till vad sålunda anförts får styrelsen hemställa, att befattningen uppflyttas till en förste byråsekreterartjänst i A 26.

Allmänna lönenämnden har förklarat sig icke vilja framställa erinran mot den föreslagna uppflyttningen. Lönenämnden påpekar, att vid bifall till förslaget befattningshavaren i fråga bör i organisatoriskt hänseende betraktas såsom direkt underställd kanslibyråchefen.

Uppflyttning av ett kanslibiträde i A 7 på personalavdelningen till kontorist i A 9. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har härutinnan anfört följande.

Kanslibyråns biträdespersonal omfattar bland annat två kanslibiträden i A 7. Av dessa tjänstgör det ena biträdet såsom byråregistrator. Det andra kanslibiträdet är avdelat för de mera kvalificerade biträdesgöromålen på personalavdelningen. I nämnda befattningshavares åligganden ingår bland annat att föra tjänstematriklama för styrelsens och vägförvaltningamas tjänstemannapersonal, vilken för närvarande omfattar omkring 1 900 personer, att upprätta föredragningslistor för personalärenden, att göra anmälan örn de löneklassuppflyttningar, som äro aktuella, att i samarbete med en av avdelningens amanuenser sammanställa de uppgifter, som erfordras för upprättandet av styrelsens avlöningslistor, att uppsätta skrivelser till styrelsens verksläkare angående sådan personal, som är berättigad till sjukvård på statsverkets bekostnad, att sammanställa vissa statistiska månadsrapporter från vägförvaltningarna rörande omfattningen av förvaltningarnas kamerala arbete samt att förvara, ordna och registrera styrelsens protokoll (med undantag för upphandlingsprotokoll). Befattningshavaren biträder därjämte med personalkostnadsberäkningar och andra utredningar, bland annat i samband med upprättandet av styrelsens anslagsäskanden beträffande avlöningsansla-

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

gen, samt tillhandagår styrelsens personal med upplysningar i enklare frågor rörande innehållet i och tillämpningen av de för styrelsen gällande avlöningsbestämmelserna m. m.

Med hänsyn till de särskilda krav på ordningssinne, omdömesförmåga och förmåga till självständigt arbete, som måste uppställas på innehavaren av denna tjänst, anser styrelsen befattningens lönegradsplacering för låg. En kontoristtjänst i A 9 synes på ett riktigare sätt svara mot de angivna arbetsuppgifternas art och omfattning. På anförda skäl får styrelsen hemställa, att en av styrelsens kanslibiträdestjänster i A 7 utbytes mot en kontoristbefattning i A 9.

Förslaget har ej föranlett särskilt uttalande från allmänna lönenämndens sida.

Överförande av en amanuens i Ex lii och tre kontorshiträden i Ex 4 till extra ordinarie stat i Eo 18 respektive Eo 4. Av ifrågavarande personal utgöra amanuensen och ett av kontorsbiträdena tillfällig förstärkning av arbetskrafterna, vilken jämlikt särskilt bemyndigande av Kungl. Majit tillförts kanslibyrån på grund av med den ökade vägbyggnadsverksamheten sammanhängande arbetsuppgifter. Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen anser stadigvarande behov föreligga av samtliga fyra befattningar och föreslår därför, att de uppföras på extra ordinarie stat.

Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband med behandlingen av kanslibyråns organisation hemställt om medel till anställande av en pressombudsman. För detta förslag har styrelsen framlagt följande motivering.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet berör allmänheten i mycket hög grad. Det synes med hänsyn härtill angeläget, att styrelsen beredes möjlighet att på ett tillfredsställande sätt upprätthålla förbindelsen med press och radio. För att detta skall kunna ske, bör en arvodesavlönad pressombudsman anställas och lämpligen knytas till kanslibyrån. I avlöningsanslagets icke-ordinariepost bör inräknas ett belopp av 5 000 kronor till avlöning av nämnda befattningshavare.

Allmänna lönenämnden har förklarat, att behovet av den föreslagna pressombudsmannen och den erforderliga avlöningen för honom undandroge sig lönenämndens bedömande.

Kameralbyrån.

De sakkunniga.

Medelsförvaltningen inom den nuvarande hamnbyråns verksamhetsområde är, såsom framgår av följande av de sakkunniga lämnade redogörelse, organiserad enligt elt annat och mera provisoriskt system än väg- och vattenbyggnadsstyrelsens medelsförvaltning i övrigt; det kamerala arbetet på hithörande område ombesörjes centralt huvudsakligen av hamnbyrån och lokalt av denna hyrås distriktsorgan.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Medan vägförvaltningarna själva bära redogöraransvaret för sin medelsförvaltning, är detta ansvar, i vad avser hamnarbetsavdelningarnas ekonomiska förvaltning, lagt direkt på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Kassarörelsen är i detta fall baserad på förskottsmedel, som av styrelsen ställas till arbetsavdelningarnas förfogande och för vilkas användning dessa hava att månatligen avlämna redovisning till styrelsen. Sedan ifrågavarande kassaredovisningar underkastats vederbörlig granskning i sakligt och formellt hänseende, meddelar styrelsen på grundval av redovisningarna omföringsbeslut, varigenom de i styrelsens räkenskap bokförda förskotten till avdelningarna bliva ersatta. Granskningen av redovisningarna utföres genom försorg av hamnbyrån, som även verkställer därmed sammanhängande specialbokföring. Hamnbyrån ombesörjer likaledes förgranskning och specialbokföring av sådana till dess verksamhet hänförliga räkningar, vilka likvideras direkt från styrelsen, samt har inom styrelsen det närmaste ansvaret för kassaförvaltningen vid de statliga fiskehamnarna och kanalerna ävensom för utbetalningen av statsbidrag till sådana byggnadsföretag, vilka under hamnbyråns kontroll utföras genom vederbörande intressenters försorg. För ovannämnda och andra liknande arbetsuppgifter finnes inom hamnbyrån en särskild kameral avdelning.

Hamnbyråns kamerala avdelning omfattar enligt uppgifter i betänkandet sammanlagt 13 befattningshavare. De sakkunniga framhålla, att anledningen att upprätthålla denna avdelning skulle upphöra, därest en omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska byråer och en samordning av hamnarbetsavdelningama med vägförvaltningarna genomfördes. Eftersom vägförvaltningarna i dylikt fall skulle övertaga redogöraransvaret för den kassarörelse, som nu handhades av hamnarbetsavdelningama, skulle, yttra de sakkunniga, det centrala granskningsarbetet på förevarande område kunna begränsas till en efterbandsrevision genom kam er albyråns revisionskontor. De sakkunniga ha med anledning härav föreslagit en personalförstärkning på revisionskontoret med följande befattningshavare, nämligen 1 revisor i A 21, 1 kanslibiträde i A 7 och 1 kontorsbiträde i Eo 4.

För vissa kamerala arbetsuppgifter, som vid den ifrågasatta omorganisationen skulle överflyttas från hamnbyrån till kameralbyråns kamrer ar k ont or, lia de sakkunniga beräknat följande personalökning på detta kontor, nämligen 1 förste amanuens i Eo 18 och 1 kanslibiträde i A 7.

De sakkunniga lia slutligen föreslagit, att en amanuensbefattning i Ex 18 och en kontorsbiträdestjänst i Ex 4 på kamrerarkontoret, vilka befattningar avlönas med anlitande av reservationsanslaget till Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp, skulle uppföras på styrelsens avlöningsstat såsom extra ordinarie. De sakkunniga lia därför i sitt organisationsförslag räknat med följande befattningar för detta ändamål, nämligen 1 förste amanuens i Eo 18 och 1 kontorsbiträde i Eo 4.

Yttranden.

I sitt utlåtande har viig- och vattenbyggnadsstyrelsen beträffande kameralbyrån framlagt ett flertal förslag, med eller utan sammanhang med de sakkunnigas utredning. Jag torde här få redogöra för dessa förslag i den ordning, de av styrelsen upptagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

77 Uppf lyftning uv förste revisorn i A 24 till revisionskommissarie i A 26 och kamreraren från A 24 till A 26. Till stöd för dessa förslag har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört huvudsakligen följande.

Beträffande löneställningen för dessa befattningshavare må till en början anföras, att det vid genomförandet av vägväsendets förstatligande icke valin öjlig t att med större grad av säkerhet bedöma arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som bomme att åvila dessa befattningar. Sedan erfarenhet numera vunnits i detta avseende, finner styrelsen ofrånkomligt, att befattningarna uppflyttas i högre lönegrad.

Kamreraren har att övervaka, att de för statsbokföringen gällande principerna iakttagas, och att i enlighet med dessa principer lösa uppkommande redovisningsproblem, varvid särskilt må nämnas åvägabringandet av lämpliga och ändamålsenliga anslagskonstruktioner. Den redovisningsmässiga förvaltningen av styrelsen underställda kapitalfonder, främst förrådsfonden, ställer i detta avseende särskilda krav på kamreraren. Denne har vidare att besvara ett otal från vägförvaltningarna inkommande förfrågningar, vilka i många fall föranleda utredningar och som följd härav utfärdandet av föreskrifter av kameral natur. Enligt gällande arbetsordning åligger det även kamreraren att, då byråchefen är tillfälligtvis frånvarande, företräda denne och handlägga ärenden av brådskande natur, vilka eljest åligga byråchefen. Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av att i chefen för kamrerarkontoret äga tillgång till en skicklig och i det statliga redovisningsväsendet väl förfaren tjänsteman.

Vad befattningen som chef för revisionskontoret angår var denna redan i samband med vägväsendets förstatligande av dåvarande departementschefen föreslagen att upptagas i lönegrad A 26. Det revisionskontoret åvilande arbetet har visat sig vara av avsevärt större omfattning än vad som från början beräknats. För en effektiv revision av vägförvaltningarnas verksamhet är det vidare nödvändigt att företaga mera omfattande specialundersökningar, delvis i samarbete med de tekniska byråerna. Uppläggandet och ledningen av sådana undersökningar åvila chefen för revisionskontoret.

Allmänna lönenämnden har icke funnit något att erinra mot nu ifrågavarande förslag.

Riksrukenskapsverket har i sitt utlåtande över betänkandet berört frågan örn löneställningen för kameralbyråns håda avdelningschefer och därvid anfört följande.

Att i nuvarande läge, innan närmare erfarenheter vunnits beträffande omorganisationens inverkan på revisionens arbetsuppgifter, angiva den för revisionskontoret erforderliga personaluppsättningen med hänsyn till antal och löneställning är enligt riksräkenskapsverkets mening icke möjligt. Ämbetsverket anser sig för den skull för närvarande icke böra framlägga förslag örn förstärkning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens reviderande personal utöver den av de sakkunniga beräknade. Redan nu kan emellertid konstateras, att revisionens arbetsuppgifter måste bliva av sådan omfattning och betydelse, att ledningen av revisionskontoret bör anförtros åt en revisionskommissarie i 26 lönegraden, en placering som framstår såsom befogad även vid jämförelse med personalorganisationen för andra inom statsförvaltningen förekommande specialrevisioner.

I delta sammanhang vill riksräkenskapsverket erinra örn alL ämbetsverket den 25 augusti 1941 i yttrande över ett av särskilda sakkunniga avgivet betänkande med förslag lill förstatligande av den allmänna väghållningen på

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

landet m. m. uttalat, att med hänsyn till den omfattning väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet avsågs skola erhålla, ämbetsverket fann det vara ofrånkomligen nödvändigt att för ledningen av redovisningsväsendet inrätta en kamrerarbefattning, vilken borde placeras i 26 lönegraden. Med hänsyn till de stora krav, som måste ställas på innehavaren av här ifrågavarande kamrerarbefattning, finner riksräkenskapsverket det alltjämt angeläget, att befattningen placeras i 26 lönegraden.

Inrättande av en förste byråsekreterarbef tätning i A 24 pä kamrerarkontoret. Såsom motiv för förslaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört följande.

De omfattande arbetsuppgifter, som åvila kamrerarkontoret, göra det nödvändigt icke blott att kamrerarbefattningen uppflyttas i lönegrad utan även att kamreraren avlastas från handläggningen av ett flertal frågor av speciell karaktär. På grund av kontorets arbetsbelastning har det nämligen icke varit möjligt att i erforderlig utsträckning ägna tid åt vare sig den ekonomiska översynsverksamheten inom styrelsen eller inventeringar och kamerala inspektioner vid vägförvaltningama. På kontoret ankommer ett omfattande arbete av den art, att det närmast är att hänföra till sekreterargöromål. Härvid må särskilt nämnas uppsättande av skrivelser till Kungl. Majit och myndigheter m. fl., utformandet av cirkulär till vägförvaltningama, uppsättande av protokoll och promemorior, yttranden och skrivelser i statsbidragsärenden samt ekonomiska sekreterargöromål över huvud taget. Samarbete måste härvid i viss utsträckning ske med övriga byråer inom styrelsen. För fullgörande av dessa arbetsuppgifter, vilka i viss utsträckning äro av juridisk natur, erfordras en väl kvalificerad tjänsteman med för sådana uppgifter lämplig utbildning och stilistisk förmåga. Denne tjänsteman skulle vidare biträda byråchefen i ärenden, som icke äro direkt hänförliga till kamrerar- eller revisionskontoren.

Med hänsyn till att nu ifrågavarande arbetsuppgifter äro av stadigvarande natur och efter den föreslagna omorganisationen komma att väsentligt ökas samt för att erhålla en tillräckligt kvalificerad tjänsteman erfordras att befattningen placeras i lönegrad A 24.

Allmänna lönenämnden har förklarat sig icke kunna biträda förslaget, att en befattning som förste byråsekreterare i A 24 skulle knytas till kamrerarkontoret. De göromål, som avsetts skola ankomma på ifrågavarande befattningshavare, vore enligt lönenämndens mening icke så kvalificerade, att de motiverade inrättandet av en befattning i högre lönegrad än den 21 :a.

Inrättande av en kontorsskrivare fattning i Eo 15 och ytterligare en kontorsbiträdestjånst i A 4 på kamrerarkontoret. Såsom motiv för förslaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört följande.

För närvarande är å hamnbyråns kamerala avdelning en kontorsskrivare med arvode enligt 14 löneklassen helt sysselsatt med granskningen av fiskehamnarnas och vissa farleders redovisningar salut uppgörande av statistik över hamnarnas och farledernas inkomster och utgifter. Det torde vara nödvändigt, att motsvarande befattning (Eo 15) inrättas å kamrerarkontoret, då dessa arbetsuppgifter även efter omorganisationen komma att i sin helhet kvarstå.

Biträdespersonalen å kamrerarkontoret är för närvarande mycket knappt tilltagen. Ett kanslibiträde (A 7) har av kommittén föreslagits för de utökade

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

dispositionsbokföringsuppgiftema. För övrig ökning av biträdesarbetet har kommittén däremot ej beräknat någon personal. Vissa nödvändiga centraliseringsåtgärder beträffande de kamerala arbetsuppgifterna inom styrelsen kräva, att personal beräknas för handhavande av ett centralt räkningsdiarium. Vidare kommer givetvis i anledning av de ökade arbetsuppgifterna jämväl skrivarbetet å kontoret att tilltaga i omfattning. I avvaktan på närmare erfarenhet synes minst ett kontorsbiträde (A 4) böra ytterligare beräknas för kontoret.

Utbyte av en av de sakkunniga föreslagen förste amanuenstjänst i Eo 18 på kamrerarkontoret mot en revisorsbefattning i Eo 21. Till stöd för förslaget anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Med hänsyn till överflyttandet till kontoret av en hel del kvalitativt krävande uppgifter ävensom till att den inventeringsverksamhet, som enligt gällande arbetsordning skall verkställas genom kameralbyråchefen, kamreraren eller revisor, kommer att väsentligt utökas, bör den för kontorets befattning med hamnärenden föreslagne amanuensen utbytas mot en revisorstjänst i lönegrad Eo 21.

Förslaget har icke givit allmänna lönenämnden anledning till särskilt uttalande.

Uppflynning av en kansliskrivare i A 11 (kassör) på kamrerarkontoret till kassör i A 14. Till stöd för förslaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åberopat den av de sakkunniga föreslagna uppflyttningen av vissa vägkassörer till nämnda lönegrad.

Framställningen har icke föranlett särskilt uttalande från allmänna lönenämndens sida.

Överförande av viss extra personal på kameralbyrån till extra ordinarie stat m. m. På såväl kamrerarkontoret som revisionskontoret finnes viss personal, som jämlikt särskilda, av Kungl. Maj:t lämnade bemyndiganden anställts såsom förstärkning av arbetskrafterna med anledning av den ökade vägbyggnadsverksamheten samt överflyttningen den 1 juli 1945 till kameralbyrån av vissa med flygplatsbyggandet sammanhängande kamerala arbetsuppgifter.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser stadigvarande behov föreligga av följande, till ifrågavarande personalförstärkning hänförliga befattningar, nämligen på kamrerarkontoret: 1 amanuens i Ex 17, 1 kontorist i Ex 9, 1 kontorist med arvode enligt 8 löneklassen, 1 kontorsbiträde i Ex 4 och 1 kontorsbiträde med arvode enligt 2 löneklassen samt på revisionskontoret 1 amanuens i Ex 17 och 2 kontorsbiträden i Ex 4. Styrelsen har därför hemställt, att dessa befattningar måtte uppföras på extra ordinarie stat, därvid amanuensen på kamrerarkontoret .skulle placeras i Eo 18, amanuensen på revisionskontoret med benämningen revisionsassislent i Eo 18, kontoristerna i Eo 9 och kontorsbiträdena i Eo 4.

I detta sammanhang har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillika hemställt örn medel under icke-ordinarieposten för beredande av fortsatt anställning under nästa budgetår åt ett på revisionskontoret tjänstgörande kameralbi-

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

träde med arvode motsvarande lön enligt 6 löneklassen jämte tilläggsförmåner.

Inrättande av ytterligare en befattning som revisionsassistent i Eo 18 på revisionskontor et. Till stöd för förslaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört:

Med hänsyn till omfattningen av den personal å styrelsens hamnbyrå, som för närvarande fullgör motsvarande arbetsuppgifter, och då — såsom de sakkunniga anfört — skäl därjämte föreligga för antagande, att den statliga och statsunderstödda hamnbyggnadsverksamheten inom en nära framtid kommer att ökas ganska väsentligt, synes den föreslagna personalförstärkningen å kontoret för knappt tillmätt. Härtill kommer, att det redan med nu föreliggande arbetsuppgifter på grund av personalknapphet visat sig förenat med stora svårigheter att medhinna det arbete, som åvilar kontoret. Härvid må dessutom framhållas, att sedan den 1 juli 1945 kontoret jämväl ålagts granskningen av Södertälje kanalverks räkenskaper, utan att någon häremot svarande personalutökning ägt rum. I beaktande av det nu anförda erfordras utöver vad de sakkunniga föreslagit minst en revisionsassistent i lönegrad Eo 18.

Överförande av en kontorist i Eo 9 på revisionskontoret till ordinarie stat. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört, att det stadigvarande behovet av denna tjänst torde vara klart ådagalagt samt att befattningen närmast sett utgjorde sluttjänst å kontoret för biträdespersonal.

Efter att ha redogjort för sina förslag beträffande personaluppsättningen på kameralbyrån har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen slutligen förutskickat, att styrelsen kunde komma att under nästa budgetår behöva göra framställning om ytterligare förstärkning av byråns personal. Styrelsen har härutinnan lämnat följande närmare redogörelse.

I detta sammanhang har någon personal icke beräknats för de omfattande göromål, som komma att påläggas kamrerarkonloret i samband med omläggningen av uppbördsförfarandet till uttagande av skatt vid källan. Då det ej synes vara möjligt att för närvarande göra några beräkningar i detta hänseende, utgår styrelsen från, att detta personalbehov tillgodoses efter särskild framställning därom till Kungl. Maj:t.

Den förutsatta ökade decentralisationen samt den utökade verksamheten inom vägförvaltningarna, som torde bliva en följd av en återgång till fredsförhållanden, kommer -— därest enhetlighet inom förvaltningarna skall kunna uppnås ■— att med nödvändighet ställa stora krav på en effektiv revision. Sålunda måste bl. a. genom besök vid de olika vägförvaltningarna och samarbete med de tekniska avdelningarna undersökningar ske angående verksamhetens bedrivande. Ett behov att utöka den mera kvalificerade revisionspersonalen är därför att emotse, men har styrelsen för närvarande i avvaktan på ytterligare erfarenhet icke velat framlägga något förslag i förevarande avseende. Därest det under budgetåret skulle visa sig nödvändigt företaga mera omfattande specialundersökningar, torde därav föranledd arbetsökning kunna mötas medelst av Kungl. Majit medgiven tillfällig personalförstärkning.

Jag torde i förevarande sammanhang slutligen få anmäla ett av öv er revisorerna för väg- och vattenbyggnadsväsendet väckt förslag om anställande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

en teknisk befattningshavare på revisionskontoret. överrevisorerna lia i sin berättelse för budgetåret 1944/45 härutinnan anfört:

överrevisorerna ha ingående tagit del av den till kameralbyrån hörande revisionsavdelningens verksamhet, främst genom granskning av de inom avdelningen upprättade anmärkningspromemoriorna o. d. Den revision av vägförvaltningarnas utgifter, som sker inom avdelningen, utgöres huvudsakligen av en siffergranskning och en undersökning av att utgifterna ha författningsenligt stöd samt avföras å riktiga anslag. Någon granskning av utgifterna ur teknisk synpunkt förekommer praktiskt taget icke. Detta är ju ock förklarligt, då någon befattningshavare, som är kompetent att verkställa en teknisk revision av utgifterna, icke finnes knuten till avdelningen. Väl kunna vägförvaltningarnas verksamhet anses vara föremål för granskning i tekniskt hänseende av högt kvalificerade tjänstemän genom den ledning av vägväsendet, som utövas inom styrelsens tekniska byråer. Sistnämnda granskning omfattar emellertid icke och kan icke heller omfatta någon kontinuerlig revision från teknisk synpunkt av vägförvaltningarnas utgifter, i varje fall icke med nuvarande arbetskrafter. Härtill kommer att den tekniska revisionen principiellt bör vara fullt fristående och självständig i förhållande även till de tjänstemän inom styrelsen, som lia att giva direktiv för vägförvaltningarnas verksamhet. Med hänsyn härtill måste det anses såsom en brist, att inom revisionsavdelningen saknas befattningshavare med kompetens att bedöma vägförvaltningarnas utgifter ur teknisk synpunkt. På grund härav och med hänsyn till den stora omfattningen av de utgifter, örn vilka här är fråga, vilja överrevisorerna förorda, att tili revisionsavdelningen snarast knytes en sådan befattningshavare.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt med anledning av överrevisorernas berättelse avgivna yttrande framhållit följande i den här berörda frågan.

Styrelsens inställning till såväl revisionsavdelningens arbete som till frågan om teknisk-ekonomisk kontroll av vägförvaltningarnas verksamhet framgå^ i allt väsentligt av styrelsens protokoll den 16 oktober 1945 med beslut angående viss omläggning av revisionsverksamheten. Av protokollet framgår bl. a., att styrelsen avsett att åstadkomma en sådan kontroll genom samarbete mellan vederbörande tekniska byråer och revisionsavdelningen; sådant samarbete har också inletts. Det synes vara skäl att detta system får prövas innan andra åtgärder i förevarande avseende vidtagas.

Att åstadkomma teknisk-ekonomisk kontroll genom en till revisionsavdelningen knuten befattningshavare med kompetens att bedöma vägförvaltningarnas utgifter ur teknisk synpunkt torde icke låta sig göra. Det räkenskapsmaterial varom här är fråga är alltför omfattande för att kunna bemästras av en enda person. Det lärer också vara ogörligt att finna en person, som behärskar vägväsendets alla tekniska detaljer och som skulle vara villig att antaga en befattning med den löneställning, som här skulle kunna ifrågakomma.

Sedermera har Kungl. Majit genom beslut den 1 februari 1946 anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att skyndsamt inkomma med det förslag i personalhänseende, som kunde påkallas av vad överrevisorerna anfört rörande tekniskt utbildad arbetskraft inom revisionsavdelningen. Med anledning härav har styrelsen i samband med sitt utlåtande över sakkunnigbetänkandet anfört följande.

Styrelsen vidhåller sin uppfattning, att sakrevision av vägförvaltningarnas räkenskaper bör utföras av revisionen i samarbete med vederbörande byrå,

Bihang lill riksdagens protokoll 19M. I saini. A'r 286. ti

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

och vill som ytterligare skäl för denna uppfattning erinra om att revisionen — när även hamnarbeten skola decentraliseras till lokala förvaltningar — får att granska jämväl hamnbvggnadsräkenskaper. Om revisionen för verkställande av sakrevision skulle förses med tekniskt biträde, erfordras en man, som behärskar vägunderhåll, vägbyggnad, hamnbyggnad, flygfältsbyggnad, vatten- och avloppsledningsbyggnad samt även brobyggnad. Styrelsen anser det omöjligt att för de löneförmåner, som kunna ifrågakomma, skaffa en man med sådan kompetens. I avvaktan på erfarenhet från den nu föreslagna organisationen anser styrelsen personalförstärkning för detta ändamål icke böra vidtagas. Styrelsen vill erinra örn att såsom sammanhållande kraft för detta arbete Kan på byggnadsbyrån utnyttjas assistenten åt överingenjören.

Expeditionsvakter.

I)e sakkunniga.

De sakkunniga förorda, att vid genomförande av den föreslagna omorganisationen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen en reglering genomföres beträffande anställningsförhållandena för den extra och tillfälliga vaktpersonalen hos styrelsen. Samtidigt skulle enligt de sakkunnigas förslag avlöningskostnadema för de kontorsvakter, som nu avlönas från sakanslag, överflyttas till avlöningsanslaget.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens expeditionsvaktspersonal omfattade den 1 december 1945 följande befattningshavare:

Befattning Lönegrad

Med avlöning utgående från styrelsens avlöningsanslag:

1 förste expeditionsvakt............ A 7

3 expeditionsvakter................ A 5

1 expeditionsvakt.................. Eo 5

1 expeditionsvakt.................. Ex 5

1 kontorsvakt .................... Ex 1

1 kontorsvakt .................... —

Med avlöning utgående från sakanslag:

1 kontorsvakt .................... —

1 kontorsvakt .................... —

2 kontorsvakter .................. —

12 De sakkunniga ha föreslagit följande personaluppsättning för hithörande arbetsuppgifter.

Befattning Lönegrad

1 förste expeditionsvakt............................ A 7

3 expeditionsvakter................................ A 5

3 expeditionsvakter................................ Eo 5

3 expeditionsvakter................................ Ex 5

2 kontorsvakter (arvode) 12

Arvode, motsvarande lön enligt nedan angiven löneklass jämte tilläggsförmåner, eller till särskilt belopp

285:—/mån. 190:—/mån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286. 83

För de båda kontorsvakterna har beräknats ett belopp av sammanlagt 6 000 kronor.

Yttranden.

Väg'- och vattenbyggnadsstyrelscn bär anfört följande.

I fråga örn de sakkunnigas förslag beträffande vaktpersonalens anställningsförhållanden vill styrelsen för närvarande icke föreslå någon ändring.

Enligt styrelsens förmenande måste emellertid vaktpersonalens löneställning i allmänhet anses vara för låg. Styrelsen förordar därför, att frågan örn en förbättring av dess anställningsförhållanden snarast upptages till behandling i ett större sammanhang. Vad beträffar frågan örn expeditions- och kontorsvakternas antal kan denna behöva upptagas till förnyad prövning, sedan styrelsens nya ämbetsbyggnad tagits i bruk. Då bör även beaktas vad civilförvaltningens personalförbund anfört angående proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningar.

Allmänna lönenåmnden säger sig utgå från att de föreslagna tre extra expeditionsvakterna efter lämplig prövotid skola beredas extra ordinarie anställning.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget till personalorganisation för Departementsväg- och vattenbyggnadsstyrelsen synes i huvudsak vara av beskaffenhet chetenatt kunna läggas till grund för statsmakternas beslut. I vissa avseenden vill jag dock förorda jämkningar i de sakkunnigas förslag. Skäl synas därjämte föreligga att helt eller delvis tillmötesgå åtskilliga av de förslag, som framlagts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga om de av sakkunnigutredningen icke berörda delarna av styrelsens organisation.

Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört rörande generaldirektörens löneställning anser jag motiverat, att en uppflyttning i lönegrad av befattningen nu genomföres. Det torde i detta sammanhang böra erinras om, att vid bestämmandet av generaldirektörens nuvarande löneställning jämförelse gjordes med lönegradsplaceringen för chefen för postverket ävensom att jag i propositionen nr 239 till innevarande års riksdag tillstyrkt uppflyttning av dennes befattning från C 13 till C 15. Då starka skäl synas tala för att även chefen för väg- och vattenbyggnadsverket hänföres till denna högre lönegrad, biträder jag sakkunnigförslaget i denna del.

Genom inrättande i enlighet med de sakkunnigas förslag av en sousclief sbefa 11 ning skulle det bliva möjligt för verkschefen att huvudsakligen ägna sin uppmärksamhet åt de för styrelsens verksamhet grundläggande utrednings- och planläggningsuppgifterna. Souschefen skulle härvid fungera såsom ställföreträdare för generaldirektören och därjämte från denne avlasta större delen av det löpande arbetet med ledningen av konstruktions-, byggnads- och underhålls- samt förrådsbyråernas verksamhet jämte de därmed sammanhängande uppgifter, vilka handläggas på kansli- och kameralbyråerna. Ilan skulle på detta sätt komma att utgöra en sammanhållande kraft mellan dessa byråer och sålunda kunna verka för ett intimt och smidigt samarbete mellan styrelsens verkställande organ. En uppdelning av

84 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

de till den högsta verksledningen hörande uppgifterna enligt här antydda riktlinjer förefaller mig med hänsyn till arten och omfattningen av styrelsens verksamhet ändamålsenlig, och jag anser mig av denna anledning böra tillstyrka förslaget om inrättande av en befattning såsom överdirektör och souschef. Vad angår befattningens placering i lönegrad må erinras om, att motsvarande befattningar vid statens vattenfallsverk och vid domänverket äro hänförda till lönegraderna C 13 respektive C 11. För nu ifrågavarande befattning vill jag, i likhet med de sakkunniga, förorda sistnämnda lönegrad. Befattningen bör, såsom de sakkunniga föreslagit, tillsättas medelst förordnande på viss tid.

De sakkunnigas förslag rörande löneställningen för cheferna för de fem tekniska byråerna har icke givit mig anledning till erinran, och jag tillstyrker således, att chefen för byggnads- och underhållsbyrån med benämningen överingenjör placeras i lönegraden C 9 samt chefen för konstruktionsbyrån, likaledes med benämningen överingenjör, i lönegraden C 8 ävensom att cheferna för vägbyrån, hamnbyrån och byrån för vattenförsörjning och avlopp med benämningen byråchefer hänföras till lönegraden C 6. Jag förutsätter, att även dessa befattningar skola tillsättas medelst förordnande på viss lid.

De skäl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört för en förbättring av löneställningen för chefen för förrådsbyrån, vilken nu tillhör lönegraden C 6, ha icke övertygat mig om att en uppfattning i lönegrad av denne befattningshavare för närvarande är påkallad, och jag är därför icke beredd att tillstyrka styrelsens framställning i detta hänseende.

Enligt de sakkunnigas organisationsförslag skulle avlöningskostnaderna för större delen av den talrika personal hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som nu avlönas av byggnadsanslag och andra för sakliga ändamål avsedda medel, komma att överflyttas till styrelsens avlöningsanslag. Därjämte skulle enligt de av de sakkunniga samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda förslagen erforderliga medel inräknas i avlöningsanslaget för den för framtiden behövliga personalförstärkning, som styrelsen erhållit enligt särskilda av Kungl. Maj:t lämnade medgivanden och som för närvarande finansieras genom överskridande av den i nämnda anslag ingående ickeordinarieposten. Genomförandet av dessa åtgärder kommer att medföra en mycket betydande ökning av avlöningsanslaget, något som dock icke torde behöva väcka betänkligheter, eftersom det här ej gäller någon reell ökning av statsutgifterna. Några principiella invändningar synas heller icke kunna resas mot att ordinarie eller extra ordinarie anställning nu beredes den arvodesavlönade personal, som kan anses fylla ett stadigvarande behov av arbetskraft hos styrelsen.

Ehuru jag är medveten örn, att rekryteringen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska personal i nuvarande läge är förenad med betydande svårigheter, och jag heller icke vill förneka, att den av de sakkunniga gjorda jämförelsen mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt de affärsdrivande verkens ingenjörspersonal i viss mån ger stöd åt de sakkunnigas

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

förslag om införande av 2 7 lönegraden såsom förste byråinge n j ö r s g r a d hos styrelsen och om en procentuell ökning av antalet byråingenjörstjänster i 24 lönegraden vid verket, anser jag likväl, att i avbidan på resultatet av den pågående utredningen om en allmän lönereglering för statstjänstemännen stor försiktighet bör iakttagas med uppflyttningar av här ifrågavarande slag. Jag är av denna anledning icke för närvarande beredd att tillstyrka förslaget om inrättande av förste byråingenjörsbefattningar i 27 lönegraden hos styrelsen och anser mig heller icke böra förorda en relativ ökning av antalet byråingenjörstjänster i 24 lönegraden annat än i en mera begränsad omfattning. På grund härav kommer jag att i det följande föreslå vissa jämkningar i de sakkunnigas förslag i denna del.

I avvaktan på resultatet av 1944 års personalutrednings arbete anser jag mig förhindrad att tillstyrka de förslag, som framlagts om inrättande av kontoristbefattningar i A 9 och av ytterligare kanslibiträdestjänster i A 7 vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utöver de avvikelser från de sakkunnigas och styrelsens personalberäkningar, som jag i det följande kommer att föreslå, vill jag i anslutning till vad nu anförts förorda följande jämkningar i nämnda beräkningar. De båda för byrån för vattenförsörjning och avlopp respektive konstruktionsbyrån beräknade kontoristbefattningarna böra uppföras i Eo 9. Överförande av en kontoristtjänst i Eo 9 på kameralbyrån till ordinarie stat samt uppflyttning av en kanslibiträdestjänst i A 7 på kanslibyrån till A 9 bör icke ske. I sistnämnda fall synes hinder icke böra möta att i stället till vederbörande befattningshavare tills vidare utbetala vikariatsersättning såsom vid förordnande å befattning i Eo 9. Slutligen bör för envar av vägbyrån, byrån för vattenförsörjning och avlopp, konstruktionsbyrån, byggnads- och underhållsbyrån, försvarsbyrån och förrådsbyrån en kanslibiträdestjänst i A 7 samt för kameralbyrån två sådana befattningar uppföras såsom extra ordinarie i 7 lönegraden.

Vägbyrån torde i enlighet med de sakkunnigas förslag böra organiseras på tre avdelningar och ett särskilt vägarkiv. I huvudsaklig överensstämmelse med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag anser jag mig böra förorda, att de tre avdelningarna benämnas avdelningen för landsbygden, avdelningen för städerna respektive vägtrafikavdelningen. I vad angår beräkningen av byråns personaluppsättning synes de sakkunnigas förslag med följande avvikelser böra följas. För de fyra i sakkunnigförslaget upptagna förste byråingenjörstjänstema, av vilka tre redan nu finnas, bör på grund av vad jag nyss anfört rörande löneställningen för hithörande slag av befallningar en högre placering än i A 26 icke för närvarande ifrågakomma. Jag föreslår vidare, atl den ena av de för avdelningen för landsbygden avsedda byråingenjörsbefattningama i Eo 24 tills vidare upptages endast i Eo 21 samt att den för avdelningen beräknade förste byråsekreterartjänsten i avbidan på ytterligare erfarenheter rörande de åligganden, som kunna komma atl bliva förenade med befattningen, placeras i A 24. I enlighet med allmänna lönenämndens förslag vill jag förorda, att de för närvarande vid vägnell vattenbyggnadsverket tillämpade tjänstebenämningama ingenjörsassis-

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

tent och vägingenjörsassistent för teknisk personal i 17 lönegraden utbytas mot tjänstebenämningen ingenjör. Med hänsyn til] den avsevärda kvalitativa och kvantitativa förstärkning av vägbyråns personalorganisation, som ett genomförande av de sakkunnigas förslag även med de av mig förordade jämkningarna skulle komma.att innebära, anser jag mig icke böra biträda de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda förslagen om ytterligare utökning av vägbyråns personal i vidare mån än att jag icke vill motsätta mig, att medel beräknas till anställande av två ritare i Eo 15 på avdelningen för landsbygden.

1 avvaktan på de förslag, som kunna komma att framläggas av 1944 års hamnutredning och 1944 års fiskehamnsutredning, torde hamnbyråns personalorganisation böra uppbyggas med stor försiktighet. Av de fyra ytterligare befattningar, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen räknat med utöver de sakkunnigas förslag, anser jag mig därför icke böra tillstyrka inrättandet av mer än en byråingenjörstjänst i Eo 24. I övrigt synes sakkunnigförslaget böra läggas till grund för personalberäkningen, dock med den jämkningen att de båda förste byråingenjörsbefattningarna upptagas i A 26 respektive Eo 26. Jag anser mig vidare i anslutning till vad jag vid behandlingen av byråindelningsfrågan anfört rörande arten av utredningsbyråernas arbetsuppgifter böra förorda, att möjlighet hålles öppen att inom den avsedda personalramen tillföra liamnbyrån även annan än teknisk sakkunskap. Särskilt på hamnbyggnadsväsendets område med de dominerande näringspolitiska frågor, som där förekomma, synes det mig nämligen tveksamt, huruvida det skall bliva möjligt för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att förvärva ingenjörspersonal med tillräcklig kompetens att överblicka och rätt bedöma även dessa icke tekniska spörsmål. Mycket beror givetvis här på vilka kvalifikationer chefen för byrån kan komma att besitta. För att med hänsyn till vad sålunda anförts lämna utrymme åt ett fritt personval vid tillsättandet av byråns ledande befattningar vill jag förorda, att de för byrån beräknade förste byråingenjörstjänstema i personalförteckningen tills vidare upptagas med den alternativa tjänstebenämningen förste byråsekreterare.

I fråga om personaluppsättningen på byrån för vattenförsörjning och avlopp biträder jag med följande avvikelser de sakkunnigas förslag. I enlighet med vad jag tidigare anfört rörande förste byråingenjörernas lönegradsplacering böra samtliga de tre för byrån beräknade befattningarna av detta slag hänföras till 26 lönegraden. Försiktigheten synes bjuda, att tills vidare endast en av befattningarna uppföres på ordinarie stat i A 26, medan de båda övriga torde få hänföras till lönegraden Eo 26. Jag föreslår därjämte, att i avvaktan på ytterligare erfarenhet rörande byråns personalbehov två av de för byrån avsedda byråingenjörstjänsterna i Eo 24 utbytas mot två tillfälliga befattningar med arvode motsvarande lön enligt 23 löneklassen jämte tilläggsförmåner. I den mån den av mig sålunda tillstyrkta personalorganisationen icke skulle visa sig tillräcklig, torde densamma i enlighet med vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört få förstärkas med ytterligare tillfällig personal. Jag vill förorda, att för ändamålet inräk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

nas ett belopp av 30 000 kronor i anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Bärande skäl ha enligt min mening anförts av de sakkunniga för att konstruktionsbyrån organiseras på sådant sätt, att byrån själv kan ombesörja upprättandet av arbetsritningar till flertalet av de brobyggnadsarbeten, som ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Den föreslagna uppdelningen av konstruktionsbyrån på två avdelningar och ett ritkontor synes kunna godtagas. Min granskning av de sakkunnigas personalberäkning beträffande byrån har givit mig anledning att förorda följande ändringar i förslaget. På av allmänna lönenämnden anförda skäl anser jag, att de båda avdelningscheferna böra hänföi-as till lönegraden A 28 med benämningen byrådirektörer. Däremot finner jag, till skillnad från lönenämnden, den för forsknings- och undersökningsuppgifter avsedda befattningshavaren även böra, på sätt de sakkunniga föreslagit, placeras i nyssnämnda lönegrad, likaledes med benämningen byrådirektör. Med hänsyn till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört rörande bland annat arbetsfördelningen mellan hamnbyrån och konstruktionsbyrån bör personaluppsättningen på sistnämnda byrå minskas med 2 byråingenjörer i Eo 24 respektive Eo 21 (avdelning 1) och en ritare i Eo 15 (ritkontoret). Å andra sidan torde den av mig tillstyrkta jämkningen i arbetsfördelningen mellan konstruktionsbyrån samt byggnads- och underhållsbyrån böra föranleda en ökning av personalen på konstruktionsbyrån med en byråingenjör i Eo 24 och en ingenjör i Eo 17 (avdelning I). Med anledning av de erinringar, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framställt rörande de sakkunnigas beräkning av personalbehovet för upprättande av arbetsritningar till broar, har jag vidare ansett mig böra tillstyrka en personalökning för detta ändamål med en byråingenjör i Eo 24 och en ingenjör i Eo 17 på avdelning II samt en ingenjör i Eo 17 på ritkontoret. Med beaktande av dessa jämkningar i de sakkunnigas personalberäkning och med tillämpning därjämte av de i det föregående förordade principerna för lönegradsplaceringen av styrelsens förste byråingenjörs- och byråingenjörstjänster vill jag föreslå, att följande befattningar av hithörande slag beräknas för konstruktionsbyråns båda avdelningar, nämligen för avdelning I: 2 förste byråingenjörer i A 26 och 11 byråingenjörer, därav 2 i A 24, 3 i Eo 24, 1 i A 21 och 5 i Eo 21, samt för avdelning II: 2 förste byråingenjörer, därav 1 i A 26 och 1 i Eo 26, ävensom 14 byråingenjörer, därav 2 i A 24, 3 i Eo 24 och 9 i Eo 21. .Tåg biträder styrelsens förslag att föreståndaren för ritkontoret placeras i A 21 såsom byråingenjör. Vad slutligen angår styrelsens uttalande örn behovet av medel till avlöning av viss tillfällig personal för den extraordinära brobyggnadsverksamheten anser jag, att erfarenhet först bör avvaktas rörande möjligheterna att med den av mig nu förordade, väsentligt utökade ordinarie och extra ordinarie personalen bemästra även dessa uppgifter, innan organisationen ytterligare utbygges.

På sätt de sakkunniga förordat torde byggnads- och underhållsbyrån böra organiseras på fyra tekniska avdelningar, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med väg- oell vattenbyggnadsstyrelsens förslag,

88 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

böra erhålla benämningarna lörsta byggnadsavdelningen, andra byggnadsavdelningen, vägunderhållsavdelningen och avdelningen för arbetsorganisation. Till byrån synes därjämte böra anknytas ett särskilt statistiskt kontor. I fråga om personaluppsättningen har jag funnit mig böra förorda följande avvikelser från sakkunnigförslaget. För cheferna för de båda byggnadsavdelningarna och vägunderhållsavdelningen bör i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag fastställas tjänstebenämningen överinspektör

1 stället för, såsom de sakkunniga förordat, förste byrådirektör. Beträffande de tre för första byggnadsavdelningen avsedda förste byråingenjörstjänsterna har jag icke funnit annat att erixrra än att de liksom övriga befattningar hos styrelsen av detta slag böra hänföras till 26 lönegraden, därav 1 i A 26 och 2 i Eo 26. Jag anser vidare, att en av de i sakkunnigförslaget för avdelningen beräknade byråingenjörstjänsterna i Eo 24 tills vidare bör upptagas endast i Eo 21. Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uttalanden synes framgå, att marklösenärendena äro av huvudsakligen juridisk-ekonomisk natur, och jag anser mig därför böra biträda styrelsens förslag om att handläggningen av dessa ärenden överflyttas från byggnads- och underhållsbyrån till kanslibyrån. Vid sådant förhållande bör den av de sakkunniga för första byggnadsavdelningen beräknade befattningen såsom ingenjörsassistent (ingenjör) i A 17 i stället ingå i kanslibyråns personalorganisation. Styrelsens förslag om inräknande av medel i avlöningsanslaget till ytterligare en ingenjör i Eo 17 på första byggnadsavdelningen föranleder icke någon erinran från min sida. Jag vill heller icke motsätta mig, att en av de för avdelningen beräknade ritarbefattningarna upptages i Eo 15. Med hänsyn till den begränsning av andra byggnadsavdelningens arbetsuppgifter, som blir en följd av den tidigare omförmälda jämkningen i gränsdragningen mellan konstruktionsbyrån samt byggnads- och underhållsbyrån, synes avdelningens personaluppsättning kunna inskränkas till följande befattningshavare utöver avdelningschefen, nämligen 1 förste byråingenjör i A 26, 1 byråingenjör i Eo 24,

2 byråingenjörer i Eo 21 och 1 ingenjör i Eo 17. Tillräckliga skäl för att — såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatt — ändra tjänstebenämningen å den för vägunderhållsavdelningen beräknade förste byråingenjörstjänsten till väginspektör synas icke föreligga. Befattningen bör placeras i A 26. Vad angår avdelningen för arbetsorganisation har jag med hänsyn till de avsevärda rekryteringssvårigheter, som enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uttalanden föreligga å denna avdelning, ansett mig böra tillstyrka styrelsens förslag om anvisande av erforderliga medel å icke-ordinarieposten för att möjliggöra en höjning av arvodena åt avdelningens assistenter till belopp motsvarande lön högst enligt 18 löneklassen jämte tilläggsförmåner. Däremot är jag icke beredd att för närvarande lämna min medverkan till det av styrelsen ifrågasatta utbytet av en ingenjörstjänst i Eo 19 mot en byråingenjörsbefattning i Eo 24 på nämnda avdelning. Förste byråingenjören på avdelningen bör liksom nu är fallet vara placerad i Eo 26. Till denna lönegrad torde också böra hänföras den förste byråingenjör, vilken enligt de sakkunnigas förslag skall tjänstgöra såsom assistent åt överingenjören.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

89 Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin verksamhet torde lia behov av en tillförlitlig och kontinuerlig driftstatistik, synes erforderlig personal böra tillföras styrelsen för sådant ändamål. Med hänsyn till den art och omfattning, hithörande arbete kan beräknas få, torde statislikkontoret böra erhålla en från de sakkunnigas förslag något avvikande personalsammansättning. Med utgående huvudsakligen från den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda beräkningen tillstyrker jag följande personaluppsättning för kontoret, nämligen 1 förste aktuarie i Eo 24, 1 aktuarie i Eo 21, 1 kanslibiträde i Eo 7, 1 kontorsbiträde i Eo 4 samt 2 skrivbiträden med arvode motsvarande lön enligt löneklass 1 jämte tilläggsförmåner. Av de av de sakkunniga för här ifrågavarande ändamål beräknade befattningarna skulle vid sådant förhållande 1 kontorsskrivare-, 1 kontorist- och 1 kanslibiträdestjänst i respektive Eo 15, Eo 9 och A 7 utgå ur förslaget.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har, framför allt i egenskap av ansvarig myndighet för landets vägkommunikationer, en jämförelsevis omfattande och betydelsefull funktion på såväl det militära som det civila försvarets område. Vid handläggningen av hithörande uppgifter har styrelsen lill sin hjälp den till styrelsen knutna militäravdelningen, vilken fungerar dels såsom ett militärt expertorgan inom styrelsen, dels såsom förbindelseorgan vid samarbetet mellan styrelsen och vederbörande militära myndigheter. De sakkunniga ha på grundval av vissa av försvarsstaben angivna riktlinjer föreslagit, att avdelningens organisation skulle ändras på sådant sätt, att de på avdelningen ankommande civilförsvarsuppgifterna i huvudsak skulle kunna överflyttas till civil personal. Häremot har jag principiellt intet att erinra. Ej heller vill jag motsätta mig, att avdelningen i enlighet med de sakkunnigas förslag inordnas i styrelsens organisation såsom en byrå med benämningen för svar sbyrån. Vad angår de sakkunnigas personalberäkning anser jag i likhet med allmänna lönenämnden, att föreståndaren för den föreslagna civilförsvarsavdelningen tills vidare lämpligen bör hänföras till 21 lönegraden. Jag förordar, att för ändamålet inrättas en byråsekreterartjänst i A 21. De arbetsuppgifter, som avsetts för den i sakkunnigförslaget upptagna ritbiträdestjänsten, böra enligt min mening kunna fördelas mellan kontorsskrivaren och byråns biträdespersonal, och jag anser mig därför icke böra tillstyrka att medel anvisas till ifrågavarande befattning. I övrigt har de sakkunnigas personalberäkning för byrån icke givit mig anledning till erinran. De av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framförda förslagen örn ytterligare utökning av den militära personalen och örn ändring i vissa fall av löneställningen för densamma äro frågor, som icke torde böra upptagas till övervägande i förevarande sammanhang. 1 den mån skäl kunna anses föreligga för att tillmötesgå styrelsens önskemål i dessa hänseenden torde det böra ankomma på försvarsstaben att i samband med sin statberäkning för budgetåret 1947/48 framlägga förslag i ämnet.

Förråd sbyrån inrättades i samband med vägväsendets förstatligande. Med hänsyn till svårigheterna att från början överblicka arlen och omfattningen av byråns arbetsuppgifter, vilka i stort sett voro helt nya för väg-

90 Kungl. Mcij:ts proposition nr 286.

och vattenbyggnadsstyrelsen, utformades byråns personalorganisation med jämförelsevis stor försiktighet och fick härigenom en i viss mån provisorisk prägel. Sedan ökad erfarenhet numera vunnits rörande arbetsuppgifterna och hållpunkter erhållits för jämförelser med liknande verksamhet vid andra ämbetsverk, synes anledning föreligga att giva en mera definitiv form åt byråns organisation. Enligt min mening torde härvid de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda förslagen rörande förrådsbyrån i vissa delar kunna läggas till grund för en dylik reglering. Mot den föreslagna förbättringen av löneställningen för byråns fyra avdelningsföreståndare vill jag sålunda icke framställa erinran annat än beträffande uppflyttningen av den till förvaltningsavdelningen hörande förste byråingenjörsbefattningen, vilken tills vidare torde böra bibehållas i lönegraden A 26. Den föreslagna löneregleringen för två på maskinavdelningen placerade byråingenjörer i Eo 21 synes böra begränsas till att den ena av befattningarna överföres till ordinarie stat i A 21. Tillräckliga skäl synas mig icke föreligga att nu genomföra de ifrågasatta uppflyttningarna av en bokhållare i Eo 17 på maskinavdelningen till kontrollör i A 20 samt en förrådskonlrollör i Eo 20 på förvaltningsavdelningen till A 22. Ej heller har jag funnit anledning tillstyrka förslaget örn uppfattning av två förrådsmästare i Eo 12 till förste förrådsmästare i Eo 13. Däremot vill jag förorda, att samtliga dessa fyra befattningar överföras till ordinarie stat. Styrelsens förslag om uppfattning av en förste amanuens på upphandlingsavdelningen till byråsekreterare synes godtagbart. I likhet med allmänna lönenämnden anser jag dock, att befattningen tills vidare bör uppföras på extra ordinarie stat. Den föreslagna uppflyttningen av en arvodesbefattning i 16 löneklassen till byråsekreterare i Eo 21 har jag icke funnit tillräckligt motiverad; en överflyttning av befattningen till extra ordinarie stat med placering såsom förste amanuens i Eo 18 förefaller här vara tillfyllest. Vad slutligen angår den ifrågasatta byråingenjörstjänsten i Eo 21 för ärenden rörande underhåll av färjor synes mig ytterligare erfarenhet rörande behovet av särskild arbetskraft för hithörande uppgifter böra avvaktas, innan en dylik befattning inrättas. I övrigt har vägoch vattenbyggnadsstyrelsens förslag beträffande förrådsbyråns personalorganisation icke givit mig anledning till annan erinran än att jag, i likhet med allmänna lönenämnden, anser benämningen bilingenjör böra ändras till ingenjör.

Kanslibyråns chef, vilken inom verksstyrelsen bland annat företräder den juridiska sakkunskapen, har i denna egenskap att deltaga i handläggningen av en stor del av de på styrelsens övriga byråer förekommande ärendena. Allteftersom styrelsens arbetsuppgifter växa, torde denna sida av hans verksamhet i allt större omfattning komma att taga hans tid i anspråk och därvid måhända, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, medföra behov av att till de båda avdelningscheferna på byrån i ökad utsträckning överflytta handläggningen av de till byrån direkt hänförliga ärendena. Innan närmare erfarenhet härutinnan vunnits, anser jag emellertid icke påkallat att på de av styrelsen anförda skälen företaga någon omprövning av löneställningen för ifrågavarande båda befattningshavare. Däremot har jag

Kanal. Maj.ts proposition nr 286.

icke funnit anledning framställa erinran mot den föreslagna uppflyttningen till lönegraden A 26 av den för arbetarärenden avsedda förste byråsekretertartjänsten i A 24. Med hänsyn till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört rörande omfattningen av ombudsmannaexpeditionens arbetsuppgifter synes en förstärkning av expeditionens arbetskrafter vara erforderlig, och jag tillstyrker därför styrelsens förslag örn inrättande av två nya juristbefattningar. Av dessa bör emellertid i enlighet med allmänna lönenämndens uttalande endast den ena uppföras i den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna lönegraden A 24, medan för den andra en placering i lönegraden A 21 såsom byråsekreterare tills vidare torde vara tillräcklig. Det bör nämnas, att ifrågavarande personalökning delvis uppväges därav, att samtidigt en arvodesavlönad byråsekreterartjänst på ombudsmannaexpeditionen kan indragas. Den för marklösenärenden avsedda ingenjörsbefattningen i 17 lönegraden, vilken enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens av mig biträdda förslag skulle placeras på kanslibyrån i stället för, såsom de sakkunniga avsett, på bvggnadsoch underhållsbyrån, bör tills vidare uppföras endast på extra ordinarie stat. Behovet av den föreslagna pressombudsmannatjänsten synes mig icke tillräckligt klarlagt, och jag anser mig därför ej böra tillstyrka styrelsens härutinnan gjorda framställning. I övrigt föranleda styrelsens förslag beträffande kanslibyrån icke någon erinran från min sida.

Med hänsyn till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört rörande personalbehovet på kameralbyrån förordar jag, att utöver den personalförstärkning, som de sakkunniga föreslagit för byrån, medel inräknas i avlöningsanslaget till avlönande av en kontorsskrivare i Eo 15. Däremot anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att tillmötesgå styrelsens förslag örn inrättande av en förste byråsekreterarbefattning i A 24 och ytterligare en kontorsbiträdestjänst i A 4 på kamrerarkontoret samt ytterligare en befattning som revisionsassistent i Eo 18 på revisionskontoret. Vad angår den föreslagna uppflyttningen av förste revisorn till revisionskommissarie i A 26 vill jag erinra om att denna befattning redan i samband med vägväsendets förstatligande av dåvarande departementschefen föreslogs placerad i A 26. vilket dock icke vann riksdagens bifall. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förnyade förslag i ämnet ävensom styrelsens förslag om uppflyttning av kamreraren från A 24 till A 26 biträdas av riksräkenskapsverket och ha icke föranlett erinran från allmänna lönenämndens sida. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande båda befattningar enligt min mening måste anses tillhöra de mera krävande i sitt slag, har jag funnit mig böra tillstyrka en uppflyttning av desamma i enlighet med väg- och vattenbyggna .Isstyrelsens förslag. Styrelsens framställning örn överförande av viss extra personal på kameralbyrån till extra ordinarie stat samt örn inräknande av lin del i avlöningsanslaget till beredande av fortsatt anställning åt eit arvodesavlönat kameralbiträde har icke givit mig anledning lill erinran. Däremot synes mig styrelsen icke lia förebragt tillräcklig motivering för sina förslag örn utbyte av en av de sakkunniga föreslagen förste amanuenstjänst på kamrerarkontoret mot en revisorsbefattning i Eo 21 samt örn uppflyttning av styrelsens kassör till A 14. Vad slutligen beträffar det av överrevisorerna för väg- oell valtenbyggnadsväsendet väckta

92 Kunell. Maj.ts proposition nr 286.

förslaget om anställande av en teknisk befattningshavare på revisionskontor anser jag med hänsyn till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört i ämnet, att med denna fråga tills vidare bör anstå i avvaktan på närmare erfarenhet rörande möjligheterna att inom ramen för den av mig tillstyrkta personalorganisationen tillgodose även det av överrevisorerna framförda önskemålet om fortlöpande teknisk granskning av de lokala organens verksamhet.

De sakkunnigas förslag rörande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens expeditionsvaktspersonal har icke givit mig anledning till erinran.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lokala organisation.

De sakkunniga.

Vad angår väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lokala organisation ha de sakkunniga bland annat föreslagit, att de till styrelsens hamnbyrå hörande hamnarbetsavdelningarna, vilka utgöra särskilda lokala organ för utförande genom styrelsens försorg av hamn- och farledsarbeten, vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar m. m. och vilkas personal avlönas av byggnadsmedel, skulle upphöra och deras arbetsuppgifter överflyttas till vägförvaltningama. I anslutning härtill och med hänsyn till den väntade ökningen av byggnadsverksamheten i fråga örn vägar, broar, flygfält m. m. ha de sakkunniga framlagt förslag till upprustning av vägförvaltningarnas byggnadsorganisation, vilken anses nu böra utformas för fredsmässiga förhållanden och med beaktande av de ökade kraven på verkets arbetsmarknadsberedskap. Enligt detta förslag skulle vid vägförvaltningama inrättas, bland annat, 13 arbetschefsbefattningar i lönegraden C 5 och 13 nya vägingenjörstjänster, därav 5 i lönegraden A 26 och 8 i lönegraden Eo 26.

Vidare förorda de sakkunniga, att de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lydande distriktsingen jörerna för vattenförsörjning och avlopp och deras biträden inordnas i vägförvaltningarnas organisation och i samband därmed erhålla en fastare anställningsform.

De sakkunniga ha även ingått på prövning av frågan om anställningsförhållandena för platsbefälet och konlrollantpersonalen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byggnadsarbeten. Medan den personal, som handhade den omedelbara ledningen av vägunderhållsarbetet, nämligen vägmästarna, vore uppförd på ordinarie eller extra ordinarie stat, utgjordes, yttra de sakkunniga, personalen vid byggnadsarbetena uteslutande av arvodesavlönade befattningshavare. Vid styrelsens hamnarbeten funnes flera verkmästare, som varit anställda i styrelsens tjänst i mer än 25 år utan att ännu ha kommit i åtnjutande av pensionsrätt. De sakkunniga anse, att pensionsberättigande anställning borde kunna ifrågakomma även för hithörande personal, och föreslå, att för ändamålet inrättas 125 extra ordinarie verkmästarbefattningar, fördelade på lönegraderna Eo 13, Eo 15 och Eo 17. Denna personal skulle tagas i anspråk för såväl arbetsledning som kontrollantuppdrag och disponeras för olika förekommande slag av byggnadsarbeten allt

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

efter befattningshavarnas kompetens. Avlöningskostnaderna skulle redovisas över vägförvaltningarnas avlöningsanslag men genom omföringsförfarande slutligt belasta vederbörande byggnadsanslag. På liknande sätt skulle extra ordinarie anställning beredas åt nio vid hamnarbetena anställda muddermästare.

De sakkunniga ha vidare föreslagit vissa ändringar i fråga örn personalorganisationen för det kamerala arbetet och b iträdesgöromålen vid väg förvaltningarna, innebärande bland annat uppflyttning i lönegrad av vägkamrerama, förrådskontoristerna och vissa av vägkassörerna, överföring till ordinarie stat av vissa extra ordinarie tjänster samt inrättande av ett antal nya befattningar.

I fråga om den till förvaltnings- och driftsorganisationen vid statens fiskehamnar och farleder hörande personalen, vilken med undantag av personalen vid Södertälje kanalverk avlönas med anlitande av det under sjätte huvudtiteln anvisade anslaget till Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder, föreslå de sakkunniga dels att avlöningskostnaderna för personalen vid Falsterbokanalen överflyttas till vägförvaltningarnas avlöningsanslag och att personalen i fråga, med undantag av kanalinspektoren, uppföres på extra ordinarie stat, dels ock att brovaktema vid Sotenkanalen, Väddö kanal och Strömma kanal i fortsättningen i likhet med de till vägväsendet hörande brovakterna skola avlönas med anlitande av anslaget till Barmarksunderhållet.

Med hänsyn till det ökade arbete och ansvar, som komme att åvila vägdirektörerna dels på grund av de skärpta kraven på den statliga arbetsmarknadsberedskapen och dels till följd av den överflyttning av nya arbetsuppgifter till vägförvaltningarna, som vid genomförande av de sakkunnigas organisationsförslag skulle äga rum, ha de sakkunniga slutligen funnit skäl föreslå en uppflyttning i lönegrad av vissa av vägdirektörsbefattningarna.

Följande sammanställning utvisar den nuvarande och den av de sakkunniga föreslagna lokala personalorganisationen, i båda fallen dock endast i de delar, som beröras av de sakkunnigas ändringsförslag.

Nuvarande organisation:

Vägförvaltningarna

Lönegrad

22 vägdirektörer............ C 6

2 vägdirektörer............ C 5

24 Förstärkning av den tekniska personalen för vägbyggnadsverksamheten i egen regi m. m.:

Arv. lönekl.

22 avdelningsingenjörer .... 22—24

4 ingenjörer............. 20—21

21 tekniska biträden....... 11—16

47 Föreslagen organisation:

Vägförvaltningarna

Lönegrad

16 vägdirektörer............ C 7

8 vägdirektörer........... C 6

24 Teknisk personal för byggnadsverksamheten in. m.

13 arbetschefer............. C 5

5 vägingenjörer........... A 26

8 vägingenjörer........... Eo 26

3 ingenjörer.............. A 24

3 ingenjörer.............. Eo 24

10 ingenjörer.............. Eo 21

20 ingenjörsassistenter...... Eo 17

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Nuvarande organisation:

Kameral personal och biträdespersonal för den ordinarie verksamheten:

Lönegrad

24 vägkamrerare........... A 21

16 bokhållare.............. Eo 17

22 vägkassörer............. Eo 11

2 kontorister.............. A 9

24 förrådskontorister........ Eo 9

13 kontorister.............. Eo 9

7 kontorister.............. Ex 9

22 kanslibiträden........... A 7

3 kanslibiträden........... Eo 7

1 kanslibiträde............ Ex 7

26 kontorsbiträden......... Eo 4

3 kontorsbiträden......... Ex 4

23 skrivbiträden........... Eo 2

51 skrivbiträden............ Ex 2

237 Personalförstärkning för förrådsrörelsen:

1 kontorist............... Ex 9

1 kanslibiträde............ Ex 7

2 kontorsbiträden......... Ex 4

5 skrivbiträden............ Ex 2

9 Förstärkning av den kamerala personalen och biträdespersonalen för vägbyggnadsverksamheten i egen regi m. m.:

Arv. lönekl.

4 kontorsskrivare......... 12—17

5 kontorskrivare .......... Ex 15

2 kansliskrivare........... Ex 11

10 kontorister.............. Ex 9

9 kontorsbiträden......... Ex 4

24 skrivbiträden........... Ex 2

Arvode

1 telefonist............. 2 400:—-

55 Hamnarbetsa vdelningarna

Lönegrad f. fast anst. tjänsteman

Ingenjörs- och ritpersonal:

57a arbetschefer........... 28

5 avdelningsingenjörer ... 25

1 ingenjör (fast. anst.)... 21

10 ingenjörer (tillfäll.

anst.).............. 21

3 ingenjörer (fast anst.).. 18

4 ingenjörer (tillfäll.

anst.).............. 18

Föreslagen organisation:

Lönegrad

10 ritare.................. Eo 12

7 ingenjörer............. Arvode

6 ritbiträden............ Arvode

85 Personal för statsbidragsverksamheten betr. vattenförsörjnings- och avloppsan-

läggningar:

12 distriktsingenjörer....... Eo 26

3 ingenjörer.............. Eo 24

3 ingenjörer.............. Eo 21

6 kontorsbiträden......... Eo 4

Arv. lönekl.

3 tekniska biträden....... 16

27 Personal för kamerala uppgifter och biträdesgöromål:

Lönegrad

10 vägkamrerare........... A 24

14 vägkamrerare........... A 22

2 förste bokhållare.........A 18

24 bokhållare.............. A 17

16 kontorsskrivare.......... Eo 15

7 kontorsskrivare.......... Ex 15

10 vägkassörer............. A 14

24 förrådsmästare.......... Eo 12

12 vägkassörer.............A 11

2 kontorister.............. A 9

35 kontorister.............. Eo 9

13 kontorister.............. Ex 9

22 kanslibiträden........... A 7

3 kanslibiträden........... Eo 7

51 kontorsbiträden......... Eo 4

69 skrivbiträden........... Eo 2

71 skrivbiträden........... Ex 2

2 kontorsvakter......... Arvode

387 Personal vid Falsterbokanalen:

Lönegrad

1 kanalinspektör.......... Ex 18

1 maskinist och förste re-

paratör ............... Eo 10

2 maskinister............. Eo 8

1 vakt och biträdande ma-

skinist ............... Eo 7

2 vakter.................. Eo 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

95 Nuvarande organisation:

Lönegrad f. fast anst. tjänsteman

4 ingenjörsassistenter

(tillfäll, anst.)....... —

3 kopister (tillfäll, anst.) 11

3 ritbiträden (tillfäll.

anst.).............. —

"3#/.

Kameral personal och biträdespersonal:

5y2 byggnadshandlare .... 19

4 kontorsskrivare (fast.

anst.).............. 15

4 kontorsskrivare (tillfäll.

anst.).............. 15

4 kontorister (fast. anst.) 8

9 kontorister (tillfäll, anst.) 4

9 kontorsbiträden (tillfäll.

anst.).............. 8

2 kontorsbiträden (fast

anst.).............. 4

11 skrivbiträden (tillfäll.

anst.).............. —•

“487*

IHstriktsorg.auKationen för vattenförsörjning och avlopp

Arv. lönekl.

12 distriktsingenjörer...... 23—25

6 assistenter............. 21

3 tekniska biträden....... 16

6 skrivbiträden........... 1

27 1 2

Personal vid Falsterbokanalen

Lönegrad

1 kanalinspektör.......... Ex 18

1 maskinist och förste re-

paratör ............... Ex 10

2 maskinister............. Ex 8

1 vakt och biträdande ma-

skinist ............... Ex 7

2 vakter.................. Ex 5

7 Platsbefäl, muddermästare och platskontrollanter

134 befattningshavare1....... —

Tillhopa 627 befattningshavare.

1 Här är medräknat endast det antal tjänster, för vilket motsvarande p ensionsberättigande befattningar föreslagits.

Föreslagen organisation:

Personal för arbetsledning eller kontroll vid arbetsplatserna:

Lönegrad

25 verkmästare ........... Eol7

40 verkmästare............ Eo 15

60 verkmästare............ Eo 13

9 muddermästare.......... Eo 13

134 Tillhopa 664 befattningshavare.

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Yttranden.

Inordnande av hamnarbetsavdelningarna och distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp i vägförvaltningarna.

De sakkunnigas förslag angående överflyttande till vägförvaltningarna av den verksamhet, som nu ankommer på hamnarbetsavdelningarna och distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp, har i de inkomna yttrandena blivit föremål för mycket skiljaktiga uttalanden.

Beträffande det föreslagna inordnandet av hamnarbetsavdelningarna i vägförvaltningarna uttalar statskontoret, att en sådan åtgärd knappast syntes medföra den åsyftade rationaliseringen utan tvärtom skulle leda till en alltför stor splittring av ett i hög grad specialbetonat arbetsområde samt till ökade i stället för minskade krav i fråga om personaluppsättning och löner. Enligt statskontorets mening borde man på detta område begränsa sig till att inordna hamnarbetsavdelningamas kassarörelse i lokalt lämpligt belägna vägförvaltningar.

Med hänsyn till den väntade ökningen av vägförvaltningarnas arbetsuppgifter på vägväsendets område anser statens organisationsnämnd det vanskligt att, innan ytterligare erfarenheter vunnits örn förvaltningarnas lämpliga organisation, tillföra dem nya arbetsuppgifter genom att med dem samordna hamnarbetsavdelningarna. Dessa avdelningars uppgifter torde dessutom, yttrar organisationsnämnden, till huvudsaklig del vara av så speciell karaktär, att de fordrade särskild sakkunskap.

Statens arbetsmarknadskommission har funnit de föreslagna samordningsåtgärderna lämpliga ur arbetsmarknadssynpunkt. En liknande uppfattning uttalas av landsorganisationen i Sverige.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar:

Vad angår de förslag, som avse att pålägga vägförvaltningarna arbetsuppgifter å nya, utanför vägväsendet fallande verksamhetsområden, vill länsstyrelsen icke resa någon erinran mot desamma under förutsättning, att vägförvaltningarna erhålla en organisation, som sätter dem i stånd att utan förfång för övriga arbetsuppgifter mottaga ett dylikt tillskott till arbetsbördan.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att ett inordnande av distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp i vägförvaltningarna skulle innebära en naturlig förankring av distriktsorganisationen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lokala huvudorgan och vara ägnad att effektivisera organisationens verksamhet.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar, att ett inordnande av såväl hamnarbetena som arbetena med vattenförsörjning och avlopp under vägförvaltningarna enligt länsstyrelsens mening vore synnerligen lämpligt.

Länsstyrelsen i Blekinge län har funnit en samordning av de tre lokala organisationerna önskvärd och ändamålsenlig.

Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter, huruvida icke vattenförsörjningsoch avloppsfrågorna med hänsyn till dessa frågors nära beröring med stadsplan- och hälsovårdsväsendet borde handläggas centralt av byggnadsstyrel-

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

sen i samråd med medicinalstyrelsen och ute i länen av länsstyrelserna med biträde av förste provinsialläkaren, länsarkitekten och distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp, vilken senare organisatoriskt skulle kunna anknytas till länsarkitektkontoren eller länsstyrelserna. Med hänsyn bl. a. till de olägenheter, som vore förbundna med att överflytta en redan igångsatt verksamhet från en myndighet till en annan, har emellertid länsstyrelsen avstått från att nu föreslå ändring i den centrala handläggningen av ifrågavarande ärenden. Vad angår distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp föreslår länsstyrelsen däremot, att denna organisations samordning med vägförvaltningarna inskränkes till att organisationens befattningshavare inordnas i väg!'orva 1 tniagens personalorganisation samt att distriktsingenjörerna och deras biträden i övrigt ställas till länsstyrelsernas direkta förfogande. Genom en dylik anordning skulle, framhåller länsstyrelsen, det bliva möjligt för länsstyrelserna såsom högsta länsmyndighet för hälsovård och planläggningsverksamhet att utan omgång dirigera distriktsingenjörernas verksamhet på ett sådant sätt, att den intimt sammankopplades med hälsovårds- och planläggningsmyndigheternas verksamhet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört följande.

Länsstyrelsen kan för sin del icke finna, att de sakkunniga förebragt tillräckligt starka skäl för sitt förslag i avseende å liamnarbetsavdelningarnas och distriktsorganisationernas för vattenförsörjning och avlopp inordnande under vägförvaltningarna. Fastmer synes det länsstyrelsen påtagligt att ett sådant inordnande icke är önskvärt, frånsett möjligen beträffande kamerala frågor, där någon personalbesparing torde kunna åstadkommas, örn den rent ekonomiska administrationen göres gemensam. I övrigt är det icke någon »enhetlig ledning», utan ett samarbete, som bör eftersträvas. Såväl hamnarbetena som utredningarna rörande vattenförsörjning och avlopp torde vara av så speciell natur, att någon enhetlig behandling av dessa ärenden och vägfrågoma svårligen kan åstadkommas. Att lägga dem under vägdirektörens ledning skulle därför medföra, att denne måste splittra sina krafter på olikartade uppgifter, delvis helt artskilda från hans hittillsvarande verksamhet. Med den arbetsbörda, som redan nu åvilar en vägdirektör och som till det yttersta tager dennes tid och arbetskraft i anspråk, måste en dylik åtgärd framstå såsom synnerligen betänklig.

Ett samarbete, där de olika tekniska organen dock gent emot varandra bibehålla sin självständighet, blir redan härigenom enligt länsstyrelsens mening det riktiga. Men detta framstår än tydligare därigenom, att såväl hamnarbetena som vattenförsörjnings- och avloppsfrågorna äga ett sådant samband med ett läns närings- och levnadsförhållanden, att de därmed förenade problemen icke få bedömas uteslutande från tekniska synpunkter. För detta länet måste sålunda hamnbyggandet väsentligen betraktas såsom ett fiskets intresse, och vattenförsörjnings- och avloppsfrågorna beröra i långt högre grad samhällsbildningen och den allmänna hygienen än vägväsendet. Distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp måste därför särskilt nära samarbeta även med länsarkitekten och förste provinsialläkaren, och dess anknytning till länsstyrelsen bör sorn följd härav vara omedelbar och icke förmedlas genom vägförvaltningen. llär tillkommer ytterligare ett förhållande, som de sakkunniga synbarligen förbisett, nämligen all själva arbetenas utförande sorn regel icke är en statlig uppgift utan en kommunal sådan, även örn nödvändigheten alt anlita beredskapsarbeten ofta medfört

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sunil. Nr 2SG. 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

att utförandet kommit att verkställas genom statliga organ. Även för hamnarbetsavdelningarna är samhörigheten med länsstyrelserna påtaglig, örn också icke samma behov av intim anslutning till dessa föreligger som i fråga om distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp.

Skall någon sammankoppling med vägförvaltningarna ske, såsom länsstyrelsen icke vill motsätta sig beträffande en till vägkamreraren koncentrerad ekonomisk förvaltning i den mån en sådan är möjlig utan enhetlig ledning i tekniskt-administrativt hänseende, förutsätter länsstyrelsen såsom ofrånkomligt utfärdande av utförliga instruktioner, som klart ange arbetsfördelningen mellan de olika lokala tekniska organen och som, med befriande av vägdirektören från ansvaret för hamnarbetsavdelningarnas och distriktsorganisationens för vattenförsörjning och avlopp arbeten, fastslå dessa organs ställning till såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vederbörande länsstyrelser och till dessa anknutna organ av annan beskaffenhet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län yttrar:

Det samband, som de sakkunniga konstaterat mellan anläggningar för vatten och avlopp å ena sidan och vägväsendet å den andra, är i verkligheten icke särskilt starkt. Lika goda skäl kunde anföras till stöd för en samordning mellan distriktsingenjörerna och länsarkitektkontoren, eftersom samhällsplaneringen regleras och kontrolleras genom dessa organ. Ävenså är det uppenbart, att frågor rörande vatten och avlopp på landsbygden beröra egnahemsnämnden och de organ, som komma att handhava de planerade rationaliseringsåtgärderna på jordbrukets område. Då emellertid den lokala distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp icke lämpligen kan fungera utan stöd av något slags kansli och då verksamheten i fråga centralt skall lyda under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, får måhända samordningen med vägförvaltningen accepteras.

Länsstyrelsen i Jämttlands län ifrågasätter, huruvida det icke efter inordnande i vägförvaltningarna av distriktsingenjörsorganisationen borde uppdragas åt vägdirektören att, liksom beträffande vägärenden, vara föredragande i länsstyrelsen i frågor rörande vattenförsörjning och avlopp.

Svenska teknologföreningen och svenska vägförcningen anse, såsom redan i det föregående berörts, att hamnbyggnadsverksamheten icke bör sammankopplas med vägorganisationen. Vägföreningen framhåller i detta sammanhang, att örn väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyggnadsorganisation frigjordes från arbetet med vatten- och avloppsanläggningar och oljelagringsanläggningar samt hamnbyggnadsverksamheten i egen regi begränsades till mindre arbeten, kunde den lokala hamnbyggnadsorganisationen utbytas mot inspekterande och kontrollerande personal hos styrelsen. En liknande uppfattning uttalas av teknologföreningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarar, att styrelsen anslöte sig till tanken att anknyta distriktsorganisationen för hamnarbetena till vägförvaltningarna. Såsom skäl för sin uppfattning anför styrelsen, att en dylik samordning skulle medgiva bland annat en rationalisering beträffande den kamerala verksamheten samt förrådshållningen. Vad angår den organisatoriska lösningen av denna samordningsfråga hyser styrelsen emellertid en i viss mån annan mening än de sakkunniga. Sin principiella inställning till frågan har styrelsen utvecklat sålunda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

99 Utformandet av en sådan anknytning anser styrelsen böra ske på sådant sätt, att ett antal å hamnarbeten specialiserade befattningshavare allt fortfarande kunna knytas till styrelsens lokala förvaltningar. Styrelsen anser detta erforderligt ej endast med hänsyn till hamnbyggnadsverksamheten utan även för att hava tillgång till dessa befattningshavares erfarenhet vid bl. a. undersökningar avseende hamnar och utförandet för vägväsendets del av byggande i vatten. Styrelsen anser vidare, att det vid en sådan anknytning åtminstone till en början är av vikt, att så många av vägförvaltningarna som möjligt befrias från den ökning i arbetet, som hamnväsendets inordnande i vägförvaltningarna skulle föra med sig, så att flertalet av vägförvaltningarna mera helt kunna ägna sig åt övriga arbetsuppgifter. Ur denna synpunkt böra även vägdirektörerna i de förvaltningar, till vilka hamnfrågor förläggas, för närvarande i möjligaste mån frikopplas från handläggandet av sådana frågor.

Med dessa utgångspunkter anser styrelsen anknytningen böra göras på det sättet, att ett mindre antal av vägförvaltningarna förses med en kvalificerad, på hamnfrågor specialiserad befattningshavare och att i princip endast till dessa förvaltningar förläggas hamnärenden. En sådan befattningshavare, vilkens arbete huvudsakligen skulle komma att ligga inom den byggande verksamheten, synes, yttrar styrelsen, genom instruktionsbestämmelser böra erhålla jämförelsevis fria händer att för förvaltningen självständigt handlägga hithörande ärenden. Befattningshavaren i fråga bör enligt styrelsens mening erhålla arbetschefs .ställning med placering enligt de sakkunnigas förslag i lönegraden C 5. Styrelsen har tänkt sig, att hamnärendenas handläggning närmast skulle hänföras till fyra vägförvaltningar. Den sålunda förordade ordningen torde emellertid icke, förklarar styrelsen, utesluta, att hamnarbeten av mindre omfång, i den mån så för varje särskilt fall kan befinnas lämpligt, anförtros åt den vägförvaltning, inom vars område hamnarbetet är beläget, även örn sistnämnda förvaltning ej är utrustad med annan särskild personal för hamnarbeten än den som ingår i den direkta arbetsledningen.

Vad beträffar förslaget om inordnande av distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp under vägförvaltningama har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarat sig icke vilja i Princip motsätta sig detta. Distriktsingenjörerna borde emellertid enligt styrelsens mening, åtminstone tills vidare, självständigt handlägga en betydande del av på organisationen ankommande ärenden. Sålunda anser styrelsen, att på distriktsingenjör borde ankomma ärenden angående vattenförsörjning och avlopp med undantag för arbetsuppgifter i samband med utförande av anläggningar i egen regi eller kontroll av utförande i annan ordning, vilka ärenden .skulle ankomma på vägförvaltning och dess byggnadsavdelning. Därjämte .skulle distriktsingenjör biträda vägförvaltning, när fråga uppkomme örn ändringar av fastställd arbetsplan samt eljest i frågor av ledningsteknisk eller annan vattenförsörjnings-och avloppstekni.sk natur. Beträffande skälen för sin uppfattning i förevarande fråga anför styrelsen:

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

De uppgifter, som åvila distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp, utgöras i huvudsak av7 följande, nämligen 1) rådgivning till kommuner och andra, som avse att utreda och lösa frågor angående gemensamma anläggningar för vattenförsörjning och avlopp och härför ämna söka statsbidrag, 2) granskning av arbetsplaner och ansökningar om statsbidrag till anläggningar, 3) biträde åt länsstyrelse och vissa andra myndigheter i statsbidrags- och anläggningsfrågor m. m., 4) kontroll över sådana anläggningars utförande, till vilka statsbidrag beviljas, samt 5) kontroll över med statsbidrag utförda anläggningars drift och underhåll. De sålunda anförda arbetsuppgifterna äga endast delvis en naturlig anknytning till en vägförvaltnings övriga uppgifter. Först när det gäller att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens egen regi eller under dess kontroll utföra en anläggning, föreligga väsentliga skäl för sammanförande av väg- och vattenbyggnadsverkets arbetsuppgifter beträffande vattenförsörjning och avlopp med övriga verksamhetsgrenar. Dessförinnan förefinnes samhörighet huvudsakligen endast i de fall, då ledningsanläggning berör allmän väg. I enlighet härmed får styrelsen föreslå, att distriktsingenjörsorganisationen visserligen samordnas med vägförvaltningarna men att distriktsingenjörerna skola på eget ansvar handlägga ärenden tillhörande förenämnda grupper 1, 2, 3 och 5. Detta synes i varje fall erforderligt, intill dess distriktsorganisationen hunnit utbyggas att omfatta en distriktsingenjör i varje län. Skulle distriktsingenjör, som har mer än ett län till verksamhetsområde, vid ärendenas handläggning vara underställd två eller flera vägdirektörer, innebure detta otvivelaktigt risk för tungroddhet och tidsutdräkt vid ärendenas handläggning. Detta synes så mycket mera höra undvikas, som redan den nuvarande behandlingsgången för ett bidragsärende ansetts omständlig, vilket i flera sammanhang påtalats av riksdagen i motioner och utlåtanden. Att nu inskjuta vägdirektörerna såsom instans mellan distriktsingenjörerna och allmänheten respektive länsstyrelserna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen synes därför icke lämpligt. Härtill kommer att de vidgade arbetsuppgifter, som genom den föreslagna omorganisationen skulle aläggas vägdirektörerna, även bortsett från vattenförsörjnings- och avloppsärendena äro av sådan omfattning, att det tills vidare torde vara föga att vinna genom alt underställa vägdirektörerna jämväl denna grupp av ärenden. Såsom de sakkunniga framhållit, är det givetvis av värde att vägdirektörernas allmänna erfarenhet och omdöme utnyttjas även när det gäller här ifrågavarande del av väg- och vattenbyggnadsverkets verksamhet. Detta torde emellertid kunna ske utan att distriktsingenjör vid handläggning av ärenden tillhörande de förenämnda grupperna 1, 2, 3 och 5 direkt underställes vägdirektör. Givet är dock att bedömning ur vägintressets synpunkter av anläggning för vattenförsörjning och avlopp, som berör allmän väg, skall ankomma på vägdirektör.

Personalorganisationen.

Allmänt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har gjort följande allmänna uttalande rörande personalbehovet för de delar av vägförvaltningarnas verksamhet, som icke omfattas av de sakkunnigas utredning.

De nuvarande vägförvaltningarna ha fått sin organisation ordnad så sent som i samband med vägförstatligandets genomförande den 1 januari 1944. Under vanliga förhållanden hade anledning icke förelegat att efter blott något mera än två års arbete upptaga personalomfattningen till omprövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

101 På detta område föreligga emellertid särskilda förhållanden. — Vid genomförandet av den nuvarande organisationen begränsades densamma avsevärt i förhållande till vad som kräves för normalt vägunderhåll och normal byggnadsverksamhet. Kristidens begränsningar på dessa områden blevo normerande för organisationens omfattning. Numera har man emellertid att vänta ökad verksamhet på såväl underhållets som den byggande verksamhetens sida. Vidgad verksamhet förutses även beträffande projekteringsarbetet. En häremot svarande anpassning av organisationen är erforderlig, örn icke underhålls- och byggnadsarbetenas genomförande skall äventyras. Dessa frågor ha de sakkunniga icke haft anledning ingå på, varför styrelsen i det följande framlägger förslag härutinnan.

Flera länsstyrelser ha uttalat, att en personalförstärkning vore erforderlig vid vederbörande vägförvaltningar. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att vid beräkningen av personalbehovet för vägförvaltningen i länet speciellt avseende ovillkorligen måste fästas vid den särställning, länet ur arbelssynpunkt intoge genom sitt läge i förhållande till huvudstaden. Länsstyrelsen hade ett bestämt intryck av att de sakkunniga vid avvägandet av personalramen för vägförvaltningen varit alltför återhållsamma. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att även utan den ifrågasatta sammanslagningen av andra tekniska lokalorgan med vägförvaltningama vore en personalökning i varje fall i detta län behövlig. Länsstyrelsen i Värmlands län vitsordar, att vägdirektörens arbetsbörda vore avsevärd och rymde mångskiftande göromål. Därest de sakkunnigas förslag genomfördes, komme nya uppgifter att tilldelas vägdirektören, varigenom hans tid ytterligare splittrades. För att vägdirektören skulle kunna bemästra sina arbetsuppgifter, syntes det nödvändigt, att vägförvaltningens personal ökades. Länsstyrelsen har i anslutning till ett av vägförvaltningen avgivet yttrande gjort vissa närmare uttalanden angående vägförvaltningens personalbehov.

Vägdirektörernas lönest ä Ilning m. lii.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förklarat sig biträda de sakkunnigas förslag i fråga om lönegradsplaceringen för vägdirektörerna. Förslaget har ej heller föranlett erinran från allmänna lönenåmndens sida. Statskontoret anser däremot, att någon allmän omreglering av löneställningen för väglörvaltningarnas olika befattningshavare icke bör ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Stockholms län har funnit angeläget, alt lönesättningen för vägförvaltningarnas personal avväges så, att svårigheter till fullgod rekrytering vid vägförvaltningama ej uppkomma i konkurrensen nied den kommunala och den privata företagsverksamheten. Icke minst vore det av vikt, alt chefstjänsterna vid vägförvaltningama erhölle en löneplacering, som säkerställde förvärvandet och bibehållandet av dugande krafter på dessa viktiga poster. I detta avseende vore länsstyrelsen icke övertygad om att de förhöjningar, som föreslagits av de sakkunniga, vöre tillfyllest. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, oberoende av den ifrågasatta sammanslagningen av andra tekniska organ nied vägförvaltningama, en förbättrad löneställning både för vägdirektören och vissa andra tjänstemän vara väl mot!-

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

verad. Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller däremot, att, då vägförvaltningens tjänstemän, särskilt i ledningen, redan nu placerats förmånligt i lönehänseende, det syntes tveksamt huruvida den nu föreslagna uppflyttningen borde ske annat än i sammanhang med en mera allmän lönereglering för statstjänstemännen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarar sig vilja framhålla angelägenheten av, att en rimlig proportion i lönehänseende mellan vägförvaltningens och länsstyrelsens befattningshavare åstadkommes, och anser såsom oegentligt, att en vägdirektör såsom föredragande i länsstyrelsen erhölle högre löneställning än landssekreteraren, vilken hade att i landshövdingens frånvaro mottaga föredragning. Länsstyrelsen i Älvsborgs lån finner angeläget, att vägingenjörerna få en minst lika god ställning i lönehänseende som förste byråingenjörer i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Riksräkenskapsverket samt flera av länsstyrelserna i de mindre länen ha framställt erinran mot de sakkunnigas förslag om en differentiering i lönehänseende av vägdirektörsbefattningama. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har däremot uttalat, att en sådan differentiering syntes befogad, enär svårighet att få de besvärligaste tjänsterna på lämpligt sätt besatta eljest kunde göra sig gällande samt möjligheten till en viss befordringsgång torde vara fördelaktig.

I yttrandena från statsverkens ingenjörsförbund, Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund och vägdirektörerna ha olika yrkanden gjorts om ytterligare höjning av vägdirektörernas lönegradsplacering utöver vad de sakkunniga föreslagit.

Vägdirektörerna och åtskilliga länsstyrelser avstyrka de sakkunnigas förslag, att vägdirektörerna icke skulle vara knutna till viss vägförvaltning, och framhålla härvid nödvändigheten av att kontinuitet på dessa befattningar i största möjliga mån upprätthålles. Länsstyrelsen i Värmlands län har härutinnan anfört bland annat följande

En förutsättning för att vägdirektören skall kunna väl fylla sin uppgift är, att han besitter god orts- och personkännedom. En förflyttning av honom kommer förty att medföra en kännbar minskning i vägförvaltningens effektivitet. Den föreslagna bestämmelsen, vilken icke synes stå i god samklang med civila avlöningsreglementets grundsatser i fråga om olika tjänstemäns förflyttningsskyldighet, skulle också kunna leda till att vägdirektörens ställning såsom länets företrädare i förhållande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bleve försvagad, vilket i vissa fall kunde vara till skada för länet och försvåra den önskvärda decentraliseringens genomförande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i den nu berörda frågan anfört:

Den från vägdirektörshåll riktade kritiken mot den föreslagna anordningen visar, att man icke uppfattat huvudsyftet i de sakkunnigas förslag. Det innebär icke att vägdirektörerna skola obehörigen flyttas från län till län. Örn det däremot skulle bliva nödvändigt att flytta en vägdirektör, som icke förmår fullgöra uppgifterna i ett större län, till ett mindre, så få vägdirektörernas anställningsvillkor icke utgöra hinder härför. Styrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

103 Av statsverkens ingenjörsförbund och från vägdirektörshåll lia förslag framförts om en höjning av löneställningen även för vägingenjörerna och de i lönegrad A 21 placerade ingenjörerna vid vägförvaltningarna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förklarat sig icke vara beredd att nu upptaga dessa frågor till behandling.

Personal för byggande verksamhet.

Arbetschefsbefattningama böra, om de skola vara ordinarie, enligt statskontorets mening placeras i lönegraden A 28 och ej hänföras till C-plan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har icke funnit skäl till erinran mot de sakkunnigas beräkning av tjänster på stat för byggnadsverksamheten. Såvitt nu kunde bedömas vore förslaget enligt styrelsens mening lämpligt jämväl vid den av styrelsen föreslagna ändringen i fråga örn hamnärendenas handläggning vid förvaltningarna. För de av styrelsen föreslagna arbetscheferna för hamnärenden skulle alltså avses några av de 13 arbetschef sbefattningar, som upptagits i de sakkunnigas organisationsplan.

Styrelsen föreslår, att de ingenjörsbefattningar i lönegraderna A 26 och Eo 26, som avses för byggnadsverksamheten, erhålla benämningen avdelningsingenjör.

Med anledning av de sakkunnigas uttalande, att efter organisationsförslagets genomförande de nu befintliga, arvodesavlönade 6 arbetschefs- och 27 avdelningsingenjörstjänsterna icke skulle erfordras under normala förhållanden, framhåller styrelsen, att i betraktande av det antal befattningar, som de sakkunniga beräknat för byggnadsverksamheten, en så genomgripande personalminskning icke för närvarande vore tillrådlig med hänsyn till den väntade ökningen av ifrågavarande verksamhet. Styrelsen har därför förutskickat, att styrelsen kunde komma att hemställa om Kungl. Maj :ts bemyndigande att även i fortsättningen få anställa tillfällig personal och att för ändamålet få anlita medel från icke-ordinarieposten.

De sakkunnigas förslag till förbättring i anställningsförhållandena för viss del av arbetslednings- och kontrollantpersonalen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byggnadsarbeten genom inrättande av ett antal extra ordinarie verk m ästartjänster i olika lönegrader har givit styrelsen anledning ifrågasätta, huruvida icke en smidigare löneform än den, som extraordinarie-systemet innebure, borde komma till användning i förevarande fall. Med anställningsförhållandena för byggnadspersonalen vid statens vattenfallsverk som förebild har styrelsen härutinnan föreslagit, att möjlighet skulle öppnas för styrelsen att bereda verkmästarpersonalen pensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglemenlet med bibehållande av det nuvarande systemet med arvodesanställning. Personalens anställningsförhållanden avses i så fall skola ordnas antingen genom ett anställningsreglemente eller genom avtal med vederbörande personalorganisation. Vidare skulle avlöningskostnaderna i dylikt fall icke redovisas över avlöningsanslaget utan direkt belasta vederbörande sakanslag. Därest denna lösning av frågan vunne bifall i princip, hade styrelsen för avsikt alt sedermera inkomma till Kungl. Maj:! nied närmare förslag i ämnet.

104 Kungl. Maj.-ts proposition nr 286.

Styrelsen har lämnat följande närmare redogörelse för det nu berörda spörsmålet.

På grund av verksamhetens art måste den personal, det här gäller, underkasta sig förflyttningar. Att upprepade omstationeringar för vederbörande innebära ett fördyrande av deras levnadskostnader, torde vara uppenbart. Antingen måste vederbörande leva åtskilda från sina familjer eiler också tvingas familjerna — kanske med barn i skolåldern — alt flytta. I båda fallen uppstå såväl ekonomiska som andra olägenheter. Vidare förflyter som regel viss tid. innan befattningshavaren på den nya orten kan inrätta sig på det för honom mest ekonomiska sättet. Den gottgörelse, som kan utgå i form av flyttningskostnadsersättning, ersätter endast vissa av flyttningen direkt föranledda kostnader. Styrelsen finner det därför önskvärt, alt man i förevarande fall söker ernå en sådan anställningsform, att vederbörandes löneförmåner i görligaste mån kunna anpassas efter det faktiska läget vid varje särskild tidpunkt. Därest extraordinariesystemet väljes, måste detta enligt styrelsens mening komma att medföra, att möjligheterna till en sådan anpassning i hög grad försvåras, i första hand på grund av lönens fastlåsande till dyrortsgrupperingen samt löneklassuppflyttningarnas tidsbundenhet.

Om extraordinariesystemet väljes, äro därjämte de valda lönegraderna för låga. En platsledare, som har sådana meriter och så lång tjänstetid afl han kan påräkna erhålla en av de få nu ifrågavarande tjänsterna, bör icke placeras exempelvis i samma lönegrad som en extra-ordinarie vägmästare.

I sitt yttrande över de sakkunnigas förslag har Sveriges arbetsledareförbund upptagit förevarande spörsmål till diskussion. Förbundet har härvid såsom en lämplig avlöningsform för arbetsbefälet framhållit de för statens vattenfallsverks byggnads^änstemän gällande avlöningsbestämmelserna.

Dessa bestämmelser innebära, att ifrågavarande byggnadspersonal är arvodesanställd men det oaktat innehar pensionsrätt. Avlöningen utgår med vissa undantag i enlighet med de i civila icke-ordinariereglementet intagna bestämmelserna för extra ordinarie tjänstemän. Undantagen innebära, bland annat, att vattenfallsstyrelsen har förbehållit sig rätt att vidtaga erforderliga korrigeringar i vederbörande löneklassplaceringar ävensom att bestämma att lönen skall utgå efter högre dyrort än den officiellt gällande. Härjämte har styrelsen förbehållit sig att tillerkänna byggnadstjänstemännen vissa s. k. byggnadstillägg, av vilka det ena är avsett att kompensera tjänstemännen för med deras ambulerande tillvaro förenade kostnader och obehag och det andra att kompensera tjänstemännen för att de icke kunna vinna ordinarie tjänst och sålunda gå miste örn lönegradens högsta löneklass.

Beträffande pensionsrätten för byggnadstjänstemännen har Kungl. Maj:t med stöd av föreskrifterna i 1 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet föreskrivit, att bestämmelserna i nämnda reglemente skola lända till efterrättelse för extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

De särförhållanden, som legat till grund för införandet av en friare anställningsform för byggnadstjänstemännen vid vattenfallsverket, nämligen vederbörandes ambulerande tillvaro, synas i samma utsträckning vara för handen beträffande arbetsbefälet och kontrollantpersonalen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsplatser. Nu nämnda tjänstemän torde sålunda nödgas byta stationeringsort minst lika ofta som fallet är inom vattenfallsverket.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förmenande böra de av vattenfallsverket utfärdade avlöningsbestämmelserna för extra byggnadstjänslemän med fördel i huvudsak jämväl kunna tillämpas inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhetsområde. Vad beträffar pensionsrätten torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

hinder icke föreligga för Kungl. Maj:t att — utan riksdagens hörande — - med stöd av ovanberörda föreskrifter i allmänna tjänstepensionsreglementet förklara, att bestämmelserna i reglementet skola äga tillämpning på här förevarande personal.

Vad angår antalet sådana pensionsberättigade tjänster, torde dessa åtminstone till en början böra fastställas till samma antal, som av de sakkunniga föreslagits skola upptagas på extra ordinarie stat.

Sveriges arbetsledareförbund hävdar, att pensionsrätt borde beredas även åt den mera lösligt anställda arbetsledarpersonalen, alltså för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens del den verkmästarpersonal, som icke skulle bliva underkastad tillämpningen av allmänna tjänstepensionsreglementet. Detta önskemål gällde även all den personal vid de övriga byggande verken, vilken avlönades av sakanslag och vars numerär vore avsedd att göras beroende av byggnadsverksamhetens omfattning, samt också motsvarande personal inom byggnads- och anläggningsbranschen i övrigt. Behovet av att ordna pensionsfrågan för den statsanställda arbetsledarpersonalen framstode så mycket angelägnare, som staten vöre en av de största företagarna på området och en verklig sanering av förhållandena inom branschen överhuvud knappast kunde komma till stånd, därest staten skulle föredraga att lämna frågan olöst. Den enda pensionsform, som kunde komma i fråga i förevarande fall, vore, såvitt förbundet kunde bedöma, pensionsförsäkring.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har i den nu berörda frågan anfört:

En sådan anordning, som av förbundet antytts, skulle för statens del möjliggöra att kunna tillfälligt anställa arbetsledare med särskilda kvalifikationer, vilka eljest med hänsyn till pensionsförhållandena icke skulle vara hågade att övergå i tjänst utan pensionsförmåner. Styrelsen, som icke anser sig böra framlägga något positivt förslag i denna fråga, vilken i övrigt torde böra lösas i ett större sammanhang, vill här inskränka sig till att uttala önskvärdheten av att detta spörsmål upptages till prövning.

I anslutning till de sakkunnigas förslag, att avlöningskostnaderna för viss verkmästar- och muddermästarpersonal, som ansetts böra uppföras på extra ordinarie stat, visserligen skulle redovisas över avlöningsanslaget men genom omföringsförfarande slutligt belasta vederbörande sakanslag, uttalar statens organisationsnämnd, att, för att kostnadsberäkningarna skulle bliva rättvisande, ett liknande förfaringssätt borde tillämpas jämväl i fråga örn avlöningskostnaderna — helt eller delvis — för annan å avlöningsanslaget redovisad personal, som kunde anses direkt hänförlig till ett byggnadsföretag eller annat arbetsobjekt.

Personal för utredning rörande vattenförsörjning

och a v 1 o p ]).

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bar uttalat viss tveksamhet rörande den av de sakkunniga för distriktsingenjörerna föreslagna lönegradsplaceringen men bar ej framställt något ändringsyrkande härutinnan.

Med hänsyn till bristen på ingenjörer med kompetens för distriktsingenjörstjänst anser styrelsen i likhet med de sakkunniga, att personalorganisa-

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

tionen på förevarande område endast kan utbyggas i begränsad takt, och har därför icke funnit anledning till erinran mot det föreslagna antalet extra ordinarie befattningar. Däremot bör enligt styrelsens mening antalet befattningshavare med arvode beräknas väsentligt högre än vad de sakkunniga angivit. Styrelsen föreslår, att för nästa budgetår ett belopp ej understigande 100 000 kronor inräknas i vägförvaltningamas icke-ordinariepost för ändamålet.

Flera länsstyrelser ha framhållit behovet av ytterligare distriktsingenjörer. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser skäl föreligga för att redan nu inrätta ordinarie tjänster för distriktsingenjörerna och med högre lönegradsplacering än den av de sakkunniga förordade, förslagsvis lönegraden A 28.

Personal för kamerala uppgifter och biträdesgöro-

m ål.

Allmänna lönenämnden har icke ansett sig kunna tillstyrka en lönereglering för vägkamrerarna på sätt i betänkandet förordats. Lönenämnden föreslår i anslutning till den av de sakkunniga gjorda gruppindelningen, att en differentiering av vägkamrerarnas lönegradsplacering genomföres i något större utsträckning än vad de sakkunniga förordat, nämligen på det sätt, att vägkamrerarna under grupp I (sammanlagt 3) placeras i A 24 och vägkamrerarna under grupperna II—IV (sammanlagt 19) i A 22, medan vägkamrerarna under grupp V (sammanlagt 2) skulle kvarstå i nuvarande lönegradsplacering, A 21. Beträffande de båda för vägförvaltningama i Göteborgs och Bohus län samt Västernorrlands län avsedda förste bokhållarbefattningarna i A 18 föreslår lönenämnden, att, då några dylika befattningar icke för närvarande funnes vid vägförvaltningama och vad i betänkandet anförts icke övertygat lönenämnden om nödvändigheten av att nu inrätta sådana tjänster, desamma måtte ersättas med bokhållarbefattningar i 17 lönegraden.

Vad angår v ägkassörstjän sterna har lönenämnden icke funnit anledning föreligga att tillstyrka höjd lönegradsplacering för andra än dem, som vore inrättade vid vägförvaltningama under grupp I (sammanlagt 3), vilka befattningar således syntes böra uppflyttas till A 14.

Slutligen förutsätter lönenämnden, att de tjänstemän i biträdesgraderna, vilka enligt de sakkunniga skulle erhålla anställning som extra befattningshavare, i sinom tid överföras till extra ordinarie stat.

Statskontoret har, såsom i det föregående nämnts, icke ansett sig kunna tillstyrka någon allmän omreglering av löneställningen för de olika befattningshavarna vid vägförvaltningama. Att för vägkamrerarna genomföra en differentiering av lönerna finner statskontoret olämpligt, bland annat med hänsyn till de ständiga transportansökningar, vartill en differentiering skulle leda.

Riksräkenskapsverket anser likaledes, att lönegradsplaceringen för vägkamrerarna bör vara enhetlig, men förordar en uppflyttning av befattningarna till A 22.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

107 Med förmälan att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening hemställt örn uppfattning av samtliga vägkamrerarbefattn i n g a r till A 24 förklarar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att styrelsen icke för närvarande ansåge sig böra föreslå uppfattning till denna lönegrad av ett större antal dylika befattningar utan förordade de sakkunnigas förslag i vad avsåge lönegradsplaceringen. Beträffande tjänsternas fördelning å de olika vägförvaltningarna ville styrelsen emellertid framhålla, att denna fråga nära sammanhängde med vad styrelsen föreslagit i fråga om hamnbyggnadsverksamhetens inordnande i vägförvaltningarna. Med hänsyn härtill vore det icke för närvarande möjligt att avgöra, vid vilka förvaltningar vägkamrerare i lönegraden A 24 lämpligast borde placeras, utan syntes denna fråga böra avgöras i annat sammanhang. Styrelsen ville härvidlag betona, att det, under förutsättning av bifall till styrelsens förslag rörande den lokala organisationen för hamnbyggnadsverksamheten, vore ett oeftersättligt villkor, att vägkamrerarbefattningarna vid de vägförvaltningar, till vilka denna verksamhet komme att anknytas, uppfördes i lönegraden A 24.

I anslutning till sitt förslag örn sammanförande av arbetsuppgifterna beträffande hamnbyggandet till fyra vägförvaltningar föreslår väg- och vattenbyggnadsstyrelsen slutligen, att i stället för de två, av de sakkunniga förordade förste bokhållartjänsterna fyra kontrollörtjänster i A 20 uppföras på vägförvaltningarnas stat.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har anmält, att vid vägförvaltningen i länet stadigvarande behov förelåge av ytterligare ett skrivbiträde, avsett för skrivarbete i samband med handläggningen av ärenden rörande statsbidrag till enskild väghållning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar, att länsstyrelsens skyldighet att tillhandahålla personal åt vägdirektören i hans egenskap av föredragande i länsstyrelsen borde inskränkas till juridiskt utbildad personal.

Personalen vid förvaltnings- och driftsorganisationen för statens fiskehamnar och farleder.

Vad angår personalen vid Falsterbokanalen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, att det med nuvarande personaluppsättning funnes tre maskinister i lönegraden Ex 8 vid kanalen, under det att de sakkunniga utgått från att antalet dylika befattningar endast uppginge till två. Då någon personalinskränkning icke vore möjlig, borde utöver de sakkunnigas förslag upptagas en maskinistbefattning i lönegraden Eo 8.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag beträffande de delar av vägförvaltningarnas organisation, som ej omfattats av sakkunnigutrcdningen.

Personal för projektering av vägar och broar.

För utförande av projektering av vägar och broar disponera vägförvaltningarna i första hand viss i organisationen från början inräknad personaluppsättning, vilken finnes redovisad i en till betänkandet såsom bilaga 2 fogad tablå. Personalen i fråga utgöres dels av ordinarie befattningshavare,

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

dels av extra ordinarie, extra och tillfällig personal. För den icke-ordinarie projekteringspersonalen är i vägförvaltningarnas avlöningsanslag för innevarande budgetår inräknat ett belopp av ungefär 85 000 kronor. Genom beslut den 8 februari 1946 har Kungl. Maj:t medgivit väg- och vattenbyggnadsstyrelsen rätt att under innevarande budgetår av den i avlöningsanslaget ingående icke-ordinarieposten taga i anspråk ytterligare 90 000 kronor för anställande av tillfällig p roj ek ter i ngsp e rs ona 1. Beloppet är beräknat för tiden 1 februari—30 juni 1946. Det må i förevarande sammanhang erinras om, att det under sjätte huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till Projektering av vägar och broar icke må disponeras för anställande av personal vid den statliga vägorganisationen.

I sin skrivelse den 15 mars 1946 har väg- och vattenbgggnadsstyrelsen för nästa budgetår hemställt örn en jämförelsevis betydande ökning av ickeordinarieposten för anställande av projekteringspersonal. Styrelsen har därvid bland annat åberopat vad styrelsen i sin petitaskrivelse den 30 september 1945 anfört om nödvändigheten av att utredningar verkställas om vägarnas blivande genomgående sträckningar framför allt i fråga örn vägarnas planläge intill, förbi eller genom samhällen och tätbebyggelse. Vidare erinrar styrelsen i detta sammanhang om det nu aktuella arbetet med upprättande av arbetsplaner för ombyggnad och förstärkning av bristfälliga broar jämte tillfartsvägar ävensom örn de utredningar och planer, som erfordras för ett effektivt utnyttjande av det för nästa budgetår äskade anslaget till förstärkning och förbättring av det befintliga vägnätet. Av olika skäl har styrelsen funnit sig böra föreslå, att arbetet med projekteringen av vägar och broar i ökad utsträckning överflyttas från de konsulterande ingenjörerna till vägförvaltningarnas personal.

Den för nu berörda ändamål erforderliga ökningen av icke-ordinarieposten har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat till (350 000 — 85 000) 265 000 kronor.

Styrelsen har lämnat följande närmare förklaring lill sitt förslag om en utvidgning av vägförvaltningarnas direkta befattning med projekteringsoch utredningsarbetet inom vägväsendet.

Anlitandet av konsulterande ingenjörer för dessa utredningsarbeten medför vissa nackdelar. För den ledande personalen inom vägförvaltningarna ger granskningen av de privata förrättningsmännens arbetsplaner i det närmaste lika stort arbete som att leda underställd personal. De privata förrättningsmännen torde som regel ha mindre möjlighet att allsidigt bedöma erforderliga åtgärder och avväga åtgärdernas omfattning i förhållande till föreliggande trafikbehov. Personalen på förvaltningarna däremot ha större möjlighet att förvärva kännedom om de lokala förhållandena och att bedöma vägfrågoma i större sammanhang. Samarbetet med representanterna för de lokala intressena, vägnämnder och länsvägnämnder, blir lättare. Styrelsen har även anledning förmoda att de totala utredningskostnaderna komma att begränsas, därest utredningsarbetena verkställas av vägförvaltningarna. Härvid må särskilt framhållas svårigheten att bestämma ersättningen för uppdragen ävensom att fördela uppdragen så att rese- och traktamentskostnader icke bliva oskäligt stora.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

109 Styrelsen avser emellertid icke att hell avkoppla de konsulterande ingenjörerna från deras arbete för vägväsendet. Vissa konsulterande ingenjörer, som vid vägförstatligandet under en mångfald år arbetat praktiskt taget uteslutande för vägväsendet, böra nämligen även i fortsättningen — i den mån det är lämpligt — erhålla arbete. Men anledning saknas att till dessa lämna arbete i den utsträckning, att de utöka sin verksamhet. Det kan icke heller vara lämpligt att lämna arbete åt nya konsulterande ingenjörer.

Beträffande personalbehovet för den ifrågasatta utvidgningen av vägförvaltningarnas projekteringsverksamhet anför styrelsen.

Man kan icke räkna med möjligheten att när som helst anställa kvalificerad personal för dessa arbeten. Emellertid har vid vägväsendet i samband med detaljplaneringen av i investeringsplanerna ingående företag utbildats och tränats viss personal. Om denna kan få övergå till den nu nämnda utökade projekteringen, kommer statsverket att kunna tillgodogöra sig den utbildning och erfarenhet, denna personal erhållit.

Även om styrelsen sålunda nu förutsätter, att vissa arbeten komma att utföras genom konsulterande ingenjörer, är behovet stort av personalförstärkning på vägförvaltningarna dels inför den utökade verksamhet på vägbyggnadsområdet, som nu är att förvänta, dels och icke minst inför behovet att vägväsendet i samråd med kommunala myndigheter på ett tidigt stadium utreder vägförbindelsernas framtida lägen inom samhällen och tätbebyggelse för möjliggörande av den planläggning inom samhällena, som fordras för byggnadsverksamheten på fastighetsområdet.

Det behov på förevarande område, som styrelsen nu vill anmäla, är följande.

I såväl de större som de mera tättbebyggda länen erfordras för ledning av utredningsarbetena kvalificerad hjälp till vägingenjören för projektering. Härför kompetent personal kan icke erhållas i lägre löneställning än Eo 24.

I samtliga län bör anställas ett ritbiträde (Eo 6), varigenom de ordinarie ritarna kunna i större utsträckning än hittills utnyttjas för stakningsarbeten.

För de direkta utredningsarbetena (fältarbete och arbetsplaners utarbetande) fordras 22 ingenjörsassistenter (Eo 17) och 12 stakningsbiträden (arvode löneklass 13).

Ehuru det vore önskvärt för styrelsen att omedelbart erhålla denna personalförstärkning, vill styrelsen dock för närvarande i viss mån begränsa sina äskanden. Detta beror på att styrelsen räknar med att vissa svårigheter kunna uppkomma att omedelbart anställa kvalificerad personal i den avsedda omfattningen.

Med anledning härav hemställer styrelsen, att för budgetåret 1946/47 få av anslaget till icke-ordinarie personal disponera minst 350 000 kronor för anställande mot arvode av nu avsedd personal. Därvid bör styrelsen ha rätt att anställa befattningshavare med arvode motsvarande högst lön enligt 24 löneklassen, varjämte styrelsen förutsätter, att liksom hittills, i den omfattning Kungl. Majit kan komma att medgiva, viss del av personalen skall kunna beredas extra ordinarie anställning.

Personal för ärenden rörande statsbidrag till enskild väghållnin g.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har funnit en avsevärd förstärkning erforderlig av vägförvaltningarnas personalorganisation för handläggning av

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

ärenden rörande statsbidrag till enskild väghållning. Såsom bakgrund till sitt förslag i ämnet har styrelsen lämnat följande redogörelse.

Före vägförstatligandet handlades dessa ärenden helt genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som för ändamålet hade tillgång till dels inom styrelsen en fristående avdelning för enskild väghållning, dels 12 länsschaktmästare, vilka verkade inom länsschaktmästardistrikt, vart och ett omfattande i medeltal två län. I och med vägförstatligandet överflyttades beslutanderätten i fråga örn statsbidrag till enskild väghållning från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till länsstyrelserna, där det närmast är vägdirektören, som ansvarar för ärendenas handläggning. Till vägdirektörernas hjälp anställdes 12 övervägmästare för enskild väghållning, vilka övertogo de förutvarande länsschaktmästarnas uppgifter. Den redan då ökade arbetsuppgiften avsågs kunna behärskas av dessa 12 befattningshavare, om de för vissa besiktningar fingo taga i anspråk vägmästarna för underhållet. Emellertid ökade arbetet med den enskilda väghållningen alltjämt, vilket föranledde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i sina petita till 1945 års riksdag hemställa örn ökning av vägförvaltningarnas personal för handläggning av dessa ärenden genom anställande av biträden åt övervägmästarna. Styrelsen anförde emellertid, att det framdeles bleve nödvändigt att inrätta ytterligare övervägmästartjänster för ändamålet.

Styrelsens framställning bifölls, och styrelsen bemyndigades att under budgetåret 1945/46 disponera 40 000 kronor av icke-ordinarie-anslaget för avlönande av biträden åt övervägmästarna. Biträde fick anställas mot arvode motsvarande avlöningsförmånerna i lönegrad Ex 13 eller, i den mån så funnes påkallat, såsom extra tjänsteman i högst nämnda lönegrad.

Med anledning härav har styrelsen tillsatt biträden på sätt framgår av den sammanställning över personal vid vägförvaltningarna, vilken som bilaga 2 fogats till de sakkunnigas betänkande. Därvid är att märka, att styrelsen för att erhålla kompetenta biträden i praktiskt taget samtliga fall varit nödsakad att till biträdesarbetet inkalla ordinarie eller extra ordinarie vägmästare, under det de särskilda avlöningsmedlen utnyttjats för anställande av vikarier för vägmästarna.

Erfarenheten från den närmast tilländalupna arbetssäsongen på detta område visar, att den sålunda medgivna personalförstärkningen icke på långt när förslår för de ökade arbetsuppgifterna. I vilken takt dessa ökat framgår av följande sammanställning.

Inom styrelsen har verkställts en utredning rörande arbetet på detta område och huru arbetet fördelas mellan de olika länen. Därvid har även gjorts ett försök att beräkna den skäliga tidsåtgången för arbetena. Denna utred- 1 2

1 I medeltal per år.

2 Enligt 1946 års statsverksproposition.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

lil

ning resulterar i ett behov av ■— förutom kontors- och skrivbiträden — 50 befattningshavare. En sådan utredning är givetvis svår att genomföra och kan därför bliva behäftad med vissa fel. Styrelsen anser sig dock av densamma kunna utläsa, att behovet är mycket större än tidigare förutsatts. Rent principiellt kan det icke vara skäligt att år efter år arbeta med för liten personal. Styrelsen hemställer därför nu örn en ansenlig personalförstärkning men måste även förutskicka, att den alltjämt stegrade arbetsomfattningen på detta område kommer att medföra ett år från år ökat behov av personal.

De nuvarande 12 övervägmästarna för enskild väghållning äro hänförda till lönegraden A 16. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår i första hand, att antalet dylika befattningar ökas till 24, så att en övervägmästare skulle kunna placeras vid varje vägförvaltning.

De medel, som för innevarande budgetår ställts till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för avlönande av biträden åt förenämnda övervägmästare, ha visat sig lämna tillgång till anställande under helt år av 12 sådana biträden. Styrelsen anser erforderligt, att antalet biträden ökas till 15, samt hemställer, att samtliga 15 biträdesbefattningar uppföras på extra ordinarie stat i lönegraden Eo 13.

Behovet av ytterligare personal vid vägförvaltningarna för de till den enskilda väghållningen hörande arbetsuppgifterna har understrukits av länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs och Jämtlands län i deras yttranden över betänkandet.

Personal för vägunderhållet.

Beträffande personalbehovet för vägunderhållet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till en början erinrat om vad överrevisorerna för våg- och vattenbyggnadsväsendet härom anfört i sin berättelse rörande verksamheten under budgetåret 1944/45. Överrevisorema yttra bland annat:

Den förväntade ökningen av vägunderhållsarbetena torde jämväl, såsom ock förutsattes vid fastställandet av de nuvarande personalstaterna, nödvändiggöra en viss ökning av vägorganisationens personal. Denna är med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som åvila vägorganisationen, i knappaste laget. En viss mindre utökning av personalen synes påkallad redan med hänsyn till nu föreliggande arbetsuppgifter.

I anslutning till vissa vid en resa i Norrbottens län gjorda iakttagelser anföra överrevisorerna vidare:

För ledningen och kontrollen av pågående arbeten är det givetvis av stor betydelse, att de båda avdelningscheferna — vägingenjörerna för underhåll resp. projektering och byggande av väg — kunna företaga erforderliga resor. För att bereda möjlighet härtill torde en förstärkning av arbetskrafterna vid vägförvaltningen redan nu vara påkallad.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller med anledning härav, att vad överrevisorerna anfört torde gälla jämväl andra vägförvaltningar, där överrevisorerna icke varit i tillfälle att göra iakttagelser. Detta bekräftas också, yttrar styrelsen, av f. generaldirektören Axel Granholm i egenskap av för-

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

ordnad utredningsman hos statens sakrevision. I sitt utlåtande har denne härutinnan anfört.

För underhålLsavdelningarnas del klagas det allmänt på att erforderlig tid icke gives för vägingenjören för underhållet och övervägmästaren att syssla med den ledande planläggningen av underhållsarbetet samt företaga inspektionsresor för att följa och vägleda vägmästarnas arbete av olika slag. De äro bundna vid allt för mycket arbete å tjänsterummet.

Utredningsmannen, som införskaffat närmare upplysningar härom, anför vidare:

En granskning av de inkomna upplysningarna ger vid handen, att de ifrågavarande funktionärerna i praktiken utnyttjas mycket varierande vid de olika förvaltningarna samt därvidlag mer eller mindre ändamålsenligt. Som en avgjord regel gäller att syftet med dessa tjänster icke uppnåtts och att avsett behov icke kunnat tillgodoses i vad gäller ledningen av underhållsarbetena och den löpande uppsikten över vägmästare. Hindren härvidlag lia framkallats genom allt för mycket innetjänst omfattande huvudsakligen löpande arbetsuppgifter av större eller mindre vikt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som vitsordar behovet av ökad personal vid vägförvaltningarna för ledning av vägunderhållsarbetet, säger sig förutsätta, att de av de sakkunniga föreslagna tre ingenjörstjänsterna i lönegrad A 24 för vägförvaltningarna i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län skola avses för förvaltningarnas underhållsavdelningar. Styrelsen förutskickar tillika, att styrelsen kunde komma att bliva nödsakad att framdeles begära ytterligare sådana tjänster.

Vidare hemställer styrelsen, att ytterligare två övervägmästarbefattningar (A 16) inrättas, närmast avsedda för vägförvaltningarna i Kopparbergs och Jämtlands län. Örn behovet härav anför styrelsen.

Inom samtliga län utom Gotlands och Blekinge finnas nu övervägmästare för vägunderhållet -—• 2 i vartdera av Älvsborgs och Västernorrlands län, 3 i vartdera Västerbottens och Norrbottens län samt en i vart och ett av övriga län. Sammanlagt finnas alltså 26 övervägmästare. 1938 års vägsakkunniga föreslogo för en organisation avsedd för fredstrafik sammanlagt 47 övervägmästare. På grund av viss tvekan rörande övervägmästamas avsedda funktioner inskränktes deras antal i samband med vägförstatligandets genomförande till de nu förefintliga. Erfarenheten har visat, att övervägmästarna utgöra en viktig del av vägförvaltningarnas underhållspersonal och att en utökning av deras antal kommer att krävas, när lredstrafiken åter når full omfattning. För närvarande vill styrelsen inskränka sig till att föreslå en ytterligare övervägmästare i vartdera av Kopparbergs och Jämtlands län.

För alt möjliggöra för vägingenjörerna, ingenjörerna och övervägmästarna på underhållsavdelningarna att mera än hittills ägna sig åt den ledande planläggningen av underhållsarbetet och företaga inspektionsresor är det enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening nödvändigt, att befattningshavarna i fråga avlastas från rutinarbete på tjänsterummet. I sådant syfte föreslår styrelsen, att vid vägförvaltningarna ett antal vägmästare med kvalifikationer för kontorsarbete anställes. Styrelsen åberopar i detta sammanhang följande av generaldirektör Granholm gjorda uttalande.

Kungl. Majlis proposition nr 286.

113 Större delen av det innearbete, som nu i praktiken åvilar övervägmästare, lär kunna och bör enligt min mening snarast överflyttas på en enklare hjälpkraft åt vägingenjören och övervägmästaren hos vägförvaltningarna. Jag vill alltså rekommendera, att en tjänsteman — helst med vägmästareutbildning — snarast anställes, vilken närmast under uppsikt av vägingenjören och övervägmästaren skall handha den löpande granskningen av rapporter och fakturor m. m. dylikt. Han bör även handlägga övriga sådana ärenden, som icke kräva någon högre kvalificerad arbetskraft men som nu belasta vägingenjören och övervägmästaren.

Den sålunda ifrågasatta personalförstärkningen skulle enligt väg- och vatlenbyggnadsstyrelsens förslag i första hand utgöras av en tjänsteman i vägmästares lönegrad för var och en av vägförvaltningarna samt därjämte av ytterligare en sådan befattningshavare för vardera av vägförvaltningarna i Västerbottens och Norrbottens län. Befattningarna borde tills vidare upptagas som extra ordinarie. Styrelsens förslag innebär alltså, att för här avsett ändamål medel skulle inräknas i vägförvaltningarnas avlöningsstat till anställande av ytterligare 26 vägmästare i lönegraden Eo 13.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vidare till behandling upptagit frågan om behovet av att på grund av vägtrafikens begynnande återgång till fredsmässig omfattning öka antalet vägmästarområden och därmed antalet arbetsledande vägmästare. Styrelsen anför härom:

Vägförstatligandekommittén utgick i sitt betänkande från att vägmästarområdena — arbetsområden vid enmansdistrikt — skulle omfatta 20—25 mil i södra och mellersta Sverige samt 30—35 mil i Norrland. Erforderliga antalet vägmästarområden uppskattas till 323 st. vid en omfattning av underhållsarbetet, som motsvarade 1938 års trafik, samt 240 st. vid kristidens underhållsarbete. 1942 års vägsakkunniga framhöllo dock i sitt betänkande, att det icke undantagslöst torde vara riktigt att områden kunde göras större i Norrland än i det övriga Sverige, samt kommo till att det approximativt behövdes 280 st. vägmästarområden. För att möta oförutsedda behov vid den islutliga indelningen föreslogo de sakkunniga att erforderliga antalet vägmästartjänster skulle upptagas till 290 st., varav 225 i lönegrad A 13 och 65 i lönegrad Eo 13. Nämnda befattningar äro nu tillsatta utom en i Kalmar län, där underhållet i ett vägmästarområde under ytterligare ett år är bortsatt på entreprenad.

Arbetsbelastningen å vägmästarna framgår i viss mån av att en vägmästare ansvarar i genomsnitt för underhållet av 312 km vägar. Den årliga ökningen i våglängd uppgår för närvarande till c:a 300 km vilket ungefär motsvarar en vägmästarbefattning. Några vägförvaltningar lia även inkommit med framställning örn utökning av antalet vägmästarområden. I en del fall har detta motiverats med bland annat att man genom utökning med något vägmästarområde skulle få möjlighet att erhålla en ur arbetssynpunkt bättre lösning av indelningen i vägmästarområden.

Detta skäl finner styrelsen vara bärande.

För all möjliggöra en jämkning av vägmästarområdenas storlek i vissa fall hemställer styrelsen, att ytterligare fem extra ordinarie vägmästar- I j ä n s t e r (Eo 13) inrättas.

1 fråga örn åtgärder för all niola den ökade arbetsbördan för vägmästarna

niliam/ till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Xr 280.

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

säger sig styrelsen vilja föreslå en annan lösning än ökning av antalet vägmästarområden. Styrelsen anför härom:

Vägmästarområdena ha indelats med hänsyn till bl. a. befintligheten av garage, förråd och verkstäder. Om länen skulle indelas i ett ökat antal vägmästarområden, skulle i regel dessa anläggningar bliva olämpligt belägna i förhållande till vägnätet i de nya områdena. Av denna anledning och med hänsyn även till att vägmästarområdena måste ha viss minimistorlek för ett ekonomiskt utnyttjande av maskiner m. m., anser styrelsen, att man i stället för att minska vägmästarområdenas storlek bör giva vägmästarna biträde i arbetet. Detta har redan skett i viss omfattning genom anställande av vägförman, garageförmän och förrådsförmän. Dessa äro anställda enligt kollektivavtalet för vägunderhållet. I vissa fall har dock överenskommelse träffats örn visst personligt lönetillägg såsom ersättning för vissa särskilda med tjänsten sammanhängande åtaganden. Den mera kvalificerade hjälp, varom nu är fråga, avses hava förvärvat vägmästarkompetens. De nu tillämpade anställningsbestämmelsema kunna därför icke vara tillfredsställande. Styrelsen har i denna fråga påbörjat förhandlingar med Sveriges arbetsledareförbund. Förhandlingarna äro ajournerade men avses alt återupptagas längre fram i år. Tre olika anställningsformer kunna ifrågakomma, nämligen dels tjänsternas uppförande på lönestat, dels fastställande av anställningsreglemente, dels ock kollektivavtal. Att upptaga dessa tjänster på lönestat anser styrelsen vara mindre lämpligt. För tjänster av denna art bör viss frihet föreligga att lämpa löner m. m. efter kompetens, arbetets art och omfattning m. m. Då återstå de två formerna anställningsreglemente och kollektivavtal. Vilketdera, »örn kan visa sig vara lämpligast, får väl den fortsatta utredningen visa. Styrelsen är emellertid beredd att vid utformandet härav giva vissa förmän biträdande vågmästares ställning.

Jag torde i förevarande sammanhang slutligen få anmäla en till Kungl. Majit ställd, den 29 oktober 1945 dagtecknad skrivelse från Sveriges arbetsledareförbund, vari förbundet gjort framställning om uppflyttning i lönegrad av följande grupper av befattningar vid vägförvaltningarna, nämligen dels vägmästarbefattningarna från 13 till 16 lönegraden, dels övervägmästarbefattningarna från 16 till 19 lönegraden, dels ock de i 19 lönegraden placerade ingenjörsbefattningarna till 21 lönegraden.

Med utgångspunkt från en i skrivelsen lämnad redogörelse för arten och omfattningen av vägmästamas arbete hävdar förbundet, att den jämförelse med arbetsuppgifterna och löneställningen för förste banmästarna vid statens järnvägar, på vilken vägmästamas placering i lönegrad på sin tid grundats, vöre missvisande. Efter att ha erinrat örn att från och med den 1 januari 1946 ett antal förste banmästarbefattningar uppflyttats från lönegraden A 12 till lönegraden A 14, anför arbetsledareförbundet vidare, bland annat, följande.

I själva verket torde det obestridligen förhålla sig så, att banmästarna endast i viss utsträckning och först under de senare åren erhållit en mera självständig ställning, efterhand som baningenjörernas stegrade arbetsbörda givit anledning härtill. Då man sålunda vid banunderhållet ännu icke överlag hunnit fram till den självständighet i tjänsteutövningen, som för vägmästamas vidkommande visat sig av nöden redan från det statliga vägunderhållets första dag, måste tanken på en anknytning till efter äldre förhållanden avpas-

Kungl. Mcij.ts proposition nr 286.

sade banmästarelöner avvisas såsom vilseledande. Vågmästarens bedömande av vilka underhållsarbeten som böra komma till utförande ävensom hans förmåga att organisera desamma på lämpligaste sätt ger honom nämligen ett sa vidsträckt inflytande över vägunderhållets kvalitet och ekonomi, att man på den punkten näppeligen kan tillåta sig en jämförelse med den hittills gängse organisationen av järnvägens banunderhåll.

Såsom ett särskilt skäl för uppfattning i lönegrad av vägmästare har förbundet slutligen framhållit, att begynnelselönen för vägmästarna och lönerna för de högst betalda yrkesarbetarna vid vägunderhållet läge så nära varandra, att en skälig inplacering i lönehänseende av vägförmiinnen mellan dessa båda personalkategorier icke vore möjlig.

Väg- och vattenbgggncidsstyreisen, som i sin skrivelse den 15 mars 1946 avgivit utlåtande över arbetsledareförbundets framställning, förklarar, att styrelsen för sin del funnit förbundets uttalanden rörande vägmästarnas lönegradsplacering i hög grad beaktansvärda. En omprövning av denna lönefråga liksom också av frågan om övervägmästamas och nämnda ingenjörers löneställning vore enligt styrelsens mening påkallad. Med stöd av den erfarenhet, som hittills vunnits, ville styrelsen tillägga, att det med de nu gällande begynnelselönerna för vägmästarna icke i längden torde bliva möjligt att upprätthålla en tillfredsställande rekrytering av dessa betydelsefulla och krävande tjänster. Styrelsen vore emellertid ej ännu beredd att själv framlägga något förslag i ämnet. Innan styrelsen kunde taga definitiv ställning till vilken lönegrad, som borde föreslås, ansåge sig styrelsen nämligen behöva göra vissa ytterligare utredningar. Bland de spörsmål, som i förevarande sammanhang borde utredas, vore frågan örn vägförmännens löne- och anställningsförhållanden. Med hänsyn till vad styrelsen sålunda anfört föreslår styrelsen, att arbetsledareförbundets framställning tills vidare icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Styrelsen förklarar, att styrelsen i denna fråga samrått med representant för Sveriges arbetsledareförbund och ämnade själv upptaga frågan om nu ifrågavarande befattningshavares löneställning till prövning, så snart möjligheter därtill förelåge. I

I likhet med de sakkunniga anser jag, att övriga lokala organ för väg- och Departementsvattenbyggnadsstyrelsen icke utan alldeles särskilda skäl böra ställas utan- chelenför styrelsens lokala huvudorganisation, vägförvaltningarna. Såväl de sistnämnda som hamnarbetsavdelningarna och distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp lia sina arbetsuppgifter begränsade huvudsakligen till frågor rörande anläggnings- och underhållsverksamhet inom det väg- och vattenbyggnadstekniska facket, och alla tre organisationerna äro verksamma (iver hela eller större delen av landet. Redan på grund härav synes det kunna ifrågasättas, huruvida bärande skill föreligga att bibehålla den nuvarande uppdelningen av hithörande verksamhet på tre skilda lokala organisationer. Under alla förhållanden torde en samordning kunna och böra ske i fråga örn personalresurserna för kamerala uppgifter samt för rit-, skrivoch cxpcditionsgöromål. Jag bortser härvid från de övergångssvårigheter,

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

som vid genomförande av en dylik åtgärd eventuellt komma alt möta lill följd av att gemensamma lokaler kanske icke omedelbart kunna ordnas.

I vad avser hamnarbetsavdelningarna anser jag, liksom de sakkunniga, en överflyttning till vägförvaltningarna även av de tekniska uppgifterna möjlig och lämplig. Min uppfattning härutinnan grundar sig i huvudsak på samma skäl som jag i det föregående anfört för min anslutning till förslaget örn en sammanslagning av de centrala tekniska verkställighetsorganen. Till ytterligare belysande av frågan må följande framhållas. Den på hamnarbetsavdelningarna ankommande verksamheten i fråga örn utförande av vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar, vilken för närvarande utgör organisationens största uppgift, lärer i tekniskt och sysselsättningspolitiskt hänseende höra närmare samman med verksamheten på vägväsendets område än med avdelningarnas ursprungliga och egentliga arbetsuppgift, nämligen hamn- och farledsbyggandet. Det förefaller också som om de erinringar, vilka framställts mot förslaget örn överförande av hamnarbetsavdelningamas arbetsuppgifter till vägförvaltningarna, huvudsakligen endast skulle gälla sistnämnda verksamhetsgren och således icke utförandet av vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar. Icke någon av motståndarna till samordningsförslaget har emellertid alldeles klart utvecklat sin uppfattning i berörda hänseende. För min del har jag funnit de sakkunnigas förslag i denna del välmotiverat. Om hamnarbetsavdelningamas uppgifter genom en dylik överflyttning således skulle inskränkas till hamn- och farledsarbeten, synes emellertid behov komma att föreligga i ännu högre grad än för närvarande av att på ett eller annat sätt sammankoppla avdelningarna med vägförvaltningarna, nämligen bland annat för att vid växlingar i arbetets omfattning på det begränsade hamnbyggnadsområdet en ändamålsenlig personaldisposition beträffande såväl tjänstemän som arbetare skall kunna åstadkommas. Bäst blir detta önskemål otvivelaktigt tillgodosett, örn avdelningarna belt inordnas i vägförvaltningarna. Att det vid genomförande av en sådan åtgärd skulle finnas grundad anledning befara en försämring av verkets effektivitet på haninbyggandets område har jag icke blivit övertygad om. Det må till en början påpekas, att ifrågavarande arbetsuppgift icke kan anses helt främmande för vägförvaltningarnas verksamhet, då ju dessa organ ha att i egen regi eller med anlitande av entreprenör ombesörja utförandet av med hamnarbeten så pass närbesläktade arbetsobjekt som broar, färjlägen, bryggor och vissa andra konstarbeten. Man torde därjämte kunna förutsätta, att en del av den nya tekniska personal, som vid genomförande av den ifrågasatta omorganisationen skulle knytas till vägförvaltningarna, kommer att äga speciell sakkunskap i fråga örn hamnbyggnader och därvid kommer att placeras företrädesvis i de län, där hamnbyggnadsverksamhet av mera avsevärd omfattning kan beräknas förekomma, t. ex. i Göteborg och Bohus län. Örn det därtill, i överensstämmelse med svenska vägföreningens förslag i förevarande fråga, ordnas så, att vederbörande centrala expertorgan ägna särskild uppmärksamhet åt ledningen och kontrollen av hamnarbetena, bör detta på sitt sätt kunna bidraga till att kraven på en effektiv och sakkunnig

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

ledning av hamnbyggnadsverksamheten bliva vederbörligen tillgodosedda. Med anledning av de farhågor, som från vissa håll uttalats, att överflyttningen av ifrågavarande verksamhet till vägförvaltningama skulle komma att medföra en olämplig splittring av vägdirektörernas arbete, må framhållas att hamnarbetena totalt sett utgöra en jämförelsevis liten uppgift, som alls icke eller endast i ringa mån skulle komma att beröra flertalet vägförvaltningar. I de tå län, där man har att räkna med hamnbyggnadsverksamhet av någon större omfattning, kunna, örn så anses påkallat, särskilda anordningar vidtagas för att minska vägdirektörens arbete på hithörande område, nämligen genom att i större eller mindre utsträckning delegera beslutanderätten beträffande hamnfrågorna till vägdirektören underställd befattningshavare med speciell sakkunskap på detta område. Vägdirektörens befattning med hamnbyggnadsverksamheten kan på detta sätt begränsas i huvudsak till att han svarar för samordningen av denna verksamhet med vägförvaltningens övriga verksamhetsgrenar beträffande dispositionen av personal- och maskinresurserna samt har överinseendet över utrednings- och planläggningsarbetet. I sistnämnda hänseende torde vägdirektören ha en viktig funktion att fylla genom sin allmänna kännedom örn länets förhållanden, framför allt i vad avser kommunikationsbehoven. Med hänsyn till vad sålunda anförts tillstyrker jag de sakkunnigas förslag om överflyttning av hamnarbetsavdelningamas arbetsuppgifter till vägförvaltningama.

Enligt den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i förevarande sammanhang ifrågasatta jämkningen i sakkunnigförslaget skulle visserligen hamnarbetsavdelningarna inordnas i vägförvaltningama, men detta skulle beträffande hamnbyggnadsverksamheten i princip ske på det från de sakkunnigas förslag avvikande sättet, att ledningen av hithörande arbeten koncentrerades till ett mindre antal vägförvaltningar, förslagsvis fyra, medan de övriga förvaltningarna i huvudsak skulle vara befriade från befattningen med ifrågavarande uppgifter. Inom var och en av de vägförvaltningar, vilka sålunda i första hand skulle svara för hamnarbetena, skulle dessa jämförelsevis självständigt skötas av en särskild på dylika arbeten specialiserad arbetschef. Styrelsen torde härvid lia tänkt sig, att behovet i övrigt av teknisk arbetskraft för hamnbyggnadsverksamheten skulle tillgodoses genom anlitande av den för vägförvaltningarnas byggnadsverksamhet i allmänhet avsedda personalen. Mot den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda förordade organisationen, vilken i väsentliga delar skulle komma att överensstämma med den nuvarande, kan bland annat anföras, att den icke torde komma att medföra samma garantier för en ändamålsenlig personaldisposition, som den av de sakkunniga föreslagna organisationen. Detta synes mig framgå redan därav, att styrelsen för den begränsade hamnbyggnadsverksamhet, som nu förekommer, räknat med behov av icke mindre än fyra arbetschefer, medan för den mångdubbelt större byggnadsverksamheten i övrigt skulle avses nio arbetschefer. Jag anser mig därför lia anledning att hysa vissa betänkligheter mot en sådan organisationsform men vill dock icke motsätta mig, alt den inom ramen för tillgängliga personalresurser tillämpas såsom en övergångsform, därest styrelsen så linner erforderligt.

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Anknytningen av distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp till vägförvaltningama synes tills vidare böra ske endast i den begränsade omfattning, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit. Distriktsorganisationens arbete torde nämligen, åtminstone för närvarande, vara inriktat huvudsakligen på utrednings- och planläggningsfrågor av jämförelsevis ringa samhörighet med vägförvaltningarnas verksamhet. Några sysselsättningspolitiska skäl för en närmare samordning kunna knappast anses föreligga.

Jag övergår härefter till personalfrågorna.

Mot den av de sakkunniga förordade ökade differentieringen i lönehänseende av vägdi rektorsbefattningarna, av vilka för närvarande 22 äro placerade i C 6 och 2 i C 5, kan anföras att en sådan åtgärd icke skulle stå i god samklang med den praxis, som inom de flesta andra förvaltningsområden tillämpas beträffande lönesättningen för befattningshavare med sinsemellan lika tjänsteställning. Oberoende härav anser jag emellertid, att frågan örn en ändring av vägdirektörernas löneställning överhuvudtaget icke bör upptagas till närmare övervägande, förrän tillräcklig erfarenhet vunnits rörande arten och omfattningen av de nya arbetsuppgifter, som vid genomförande av den föreslagna omorganisationen kunna komma att tillföras dem.

En ändring — på sätt de sakkunniga förordat — av den nu gällande ordningen, enligt vilken vägdirektör under tiden för förordnandet är fast knuten till visst län, synes mig icke påkallad, enär möjligheter finnas att vid utgången av vederbörande befattningshavares förordnandeperioder företaga eventuellt önskvärda omflyttningar.

Såsom de sakkunniga framhållit, uppbyggdes vid vägförstatligandereformens genomförande vägförvaltningarnas personalorganisation med stor försiktighet, och man räknade därvid med att en viss ansvällning av organisationen, särskilt i vad avsåge personal för byggande och projektering av vägar, skulle komma att visa sig nödvändig, då normala förhållanden åter inträdde inom vägväsendet. En förstärkning av vägförvaltningarnas personalresurser torde nu vara nödvändig med hänsyn såväl till den förestående ökningen av verksamheten på vägväsendets område som till behovet av personal för de nya uppgifter, vilka enligt det av mig tillstyrkta omorganisationsförslaget skulle påläggas förvaltningarna. Sedan numera ökad erfarenhet vunnits rörande arbetsuppgifternas art och omfattning, synas också, i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, vissa tjänsteregleringar böra genomföras, varigenom organisationen kan beräknas erhålla ökad stadga och effektivitet.

De sakkunnigas förslag till personalförstärkning av vägförvaltningarnas bvggnadsorganisation synes mig i stort sett godtagbart. Jag anser mig dock icke böra helt biträda sakkunnigförslaget beträffande de ifrågasatta arbetschefstjänsterna. Dessa befattningar ha föreslagits placerade i lönegraden C 5, medan motsvarande befattningar för projektering av vägar och för vägunderhållet äro hänförda till lönegraden A 26. För min del finner jag i viss mån tveksamt, huruvida det principiellt

Kungl. Majlis proposition nr 286.

sett är riktigt att i lönehänseende göra åtskillnad mellan dessa tre kategorier av tjänster. Visserligen torde konkurrensen från enskilda företag och kommunala institutioner vara större i fråga örn tekniker med erfarenhet rörande byggande verksamhet än beträffande projekterings- och underhållsingenjörer, men detta förhållande synes dock icke ensamt få utgöra skäl för att giva den förstnämnda kategorien av ingenjörer en förmånligare löneställning än de båda sistnämnda. För övrigt torde det kunna ifrågasättas, huruvida det ens med den föreslagna löneplaceringen i C 5 kan komma att bliva möjligt för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i nuvarande läge på arbetsmarknaden annat än i undantagsfall förvärva personer från enskild eller kommunal tjänst med kompetens för arbetschefsbefattning. Ett ytterligare skäl finnes emellertid, som i vissa fall kan anses tala för förslaget örn inrättande av arbetschefsbefattningar i högre löneställning än den för vägingenjörema gällande. Jag syftar härvid på, att de för arbetschefstjänstema avsedda uppgifterna skulle komma att omspänna flera skilda verksamhetsområden, nämligen, förutom väg- och brobyggnad, helt eller delvis även hamn- och farledsbyggnad, vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar, flygfältsbyggnad, husbyggnad m. m. I den mån på vederbörande befattningshavare skulle ankomma att svara för en dylik mera mångskiftande byggnadsverksamhet och denna därjämte är av särskilt stor omfattning, synes mig en placering i den av de sakkunniga föreslagna lönegraden kunna accepteras. Utgående från dessa förutsättningar förordar jag, att tills vidare i avvaktan på närmare erfarenhet feni arbetschefstjänster i lönegraden C 5 inrättas vid vägförvaltningarna. Jag har därvid räknat med att dessa befattningar närmast skulle avses för vägförvaltningarna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands, Västerbottens samt Norrbottens län. Vad beträffar det förstnämnda länet har jag ansett viss betydelse böra tillmätas den omständigheten, att länets läge i förhållande till huvudstaden ur arbetssynpunkt torde medföra problem av särskild svårighetsgrad, framför allt i fråga om handhavandet av vägbyggnadsverksamheten. I stället för de åtta övriga av de sakkunniga beräknade arbetschefstjänstema bör inrättas samma antal ingenjörsbefattningar i lönegraden A 26. Mot den av de sakkunniga föreslagna personalförstärkningen i övrigt för vägförvaltningarnas byggnadsverksamhet har jag icke funnit något att erinra.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagit, att de för byggnadsverksamheten avsedda ingenjörsbefattningarna i A 26 och Eo 26 vid vägförvaltningarna skulle erhålla tjänstebenämningen avdelningsingenjör i stället för, såsom de sakkunniga förordat, vägingenjör. Styrelsens ändringsförslag grundar sig på den uppfattningen, att benämningen vägingenjör är mindre lämplig i förevarande fall med hänsyn lill att innehavarna av befattningarna i fråga skulle komma att bliva verksamma icke blott inom vägväsendet utan även på de övriga arbetsområden, vilka vid den föreslagna omorganisationen skulle tillföras vägförvaltningarna. Ehuru jag i viss mån delar denna uppfattning, anser jag mig dock höra tillstyrka den av de sakkunniga föreslagna tjänstebenämningen vägingenjör främst av den anledningen, att vid till-

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

lämpning av denna enhetliga och mot huvudparten av vägförvaltningarnas verksamhet svarande benämning de i 26 lönegraden placerade ingenjörerna för projektering, byggande och underhåll kunna flyttas mellan olika arbetsuppgifter inom vägförvaltningarna oberoende av tjänstebenämningen.

De skäl, som de sakkunniga anfört för beredande av pensionsberättigande anställning åt en del av p 1 a t s b e f ä 1 e t och kontrollantpersonalen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byggnadsarbeten, synas mig beaktansvärda. Jag anser emellertid, att de sakkunnigas förslag om inrättande av extra ordinarie befattningar för detta ändamål tills vidare icke bör föranleda någon åtgärd i avvaktan på ytterligare utredning rörande möjligheterna att tillgodose det angivna syftet enligt de riktlinjer, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordat. Det torde härvid böra ankomma på styrelsen att framlägga närmare redogörelse för de avlöningsbestämmelser, som avses skola tillämpas för ifrågavarande personal. En lösning av frågan i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag synes kunna ske utan att påkalla särskilt godkännande av riksdagen. Enligt min mening bör samtidigt därmed även frågan om muddermästarnas anställningsvillkor upptagas till prövning. Vid sådant förhållande böra medel till avlönande av ifrågavarande personalgrupper icke nu inräknas i avlöningsanslaget.

Mot de sakkunnigas förslag örn överflyttning av distriktsingenjörerna för vattenförsörjning och avlopp samt viss dem underställd personal till extra ordinarie stat är från min sida intet att erinra. Jag biträder också sakkunnigförslaget i vad avser anvisande av medel till anställande av arvodesavlönade tekniska biträden åt distriktsingenjörerna. Med hänsyn till det betydande personalbehov — bland annat för rådgivande verksamhet — som synes föreligga på det här ifrågavarande arbetsområdet, anser jag mig jämväl böra tillstyrka, att i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning ytterligare medel inräknas i icke-ordinarieposten till anställande av extra arbetskraft för berörda ändamål. I avvaktan på närmare erfarenhet rörande detta medelsbehov synes härför böra beräknas ett belopp av 60 000 kronor.

De sakkunnigas förslag rörande vägförvaltningarnas personalorganisation för kamerala uppgifter och biträdesgörom å 1 har givit mig anledning till följande särskilda uttalanden.

Den av de sakkunniga lämnade redogörelsen för arten och omfattningen av vägkamrerarnas arbetsuppgifter synes mig giva vid handen, att en viss förbättring av dessa befattningshavares löneställning är påkallad. Med hänsyn bland annat till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband med sitt förslag rörande kanslibyråns personalorganisation anfört i fråga om fördelningen av de kvalificerade juridiska arbetsuppgifterna mellan styrelsen och vägförvaltningarna anser jag dock tillräckliga skäl icke föreligga att tillstyrka en uppflyttning av någon av vägkamrerarna till 24 lönegraden. I enlighet med riksräkenskapsverkets förslag förordar jag, att samtliga hithörande befattningar uppflyttas till lönegraden A 22.

Kungl. Majlis proposition nr 286.

121 I likhet med allmänna lönenämnden har jag icke av de sakkunnigas motivering blivit övertygad om nödvändigheten av att inrätta en förste bokhållarbefattning i A 18 vid vardera av vägförvaltningarna i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Jag vill dock icke motsätta mig, att i stället för dessa befattningar inrättas två bokhållartjänster i A 17. Av vad jag sålunda anfört följer, att jag icke biträder det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framförda förslaget örn utbyte av nyssnämnda förste bokhållartjänster mot fyra kontrollörbefattningar i A 20.

Mot den av de sakkunniga föreslagna överflyttningen av vägkassörstjänsterna i lönegraden Eo 11 till ordinarie stat synes intet vara att erinra. Däremot anser jag mig icke i detta sammanhang jämväl böra förorda en uppflyttning i lönegrad av vissa av dessa befattningar.

I övrigt har de sakkunnigas förslag rörande vägförvaltningarnas personal för kamerala uppgifter och biträdesgöromål icke givit mig anledning till erinran. Med den betydande förstärkning av biträdespersonalen, som vid genomförande av detta förslag skulle tillföras vägförvaltningarna, bör det enligt min mening bliva möjligt för förvaltningarna att, när så av praktiska skäl är påkallat, ombesörja även de skrivgöromål och liknande arbeten, som förekomma i samband med vägdirektörens föredragning i länsstyrelsen.

Då man för närvarande icke har anledning räkna med, att driften av Fal ster b okanalen kommer att nedläggas, och då vid sådant förhållande stadigvarande behov av den vid kanalen anställda maskinist- och vaktpersonalen får anses föreligga, tillstyrker jag, att densamma i enlighet med de sakkunnigas förslag uppföres på extra ordinarie stat. Kostnaderna för personalen, inklusive kanalinspektoren, böra härvid, såsom de sakkunniga avsett, överflyttas till vägförvaltningarnas avlönings- och omkostnadsanslag. I enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens påpekande böra medel beräknas till ytterligare en maskinistbefattning i Eo 8 utöver de sakkunnigas förslag.

Mot de sakkunnigas förslag örn överflyttning av kostnaderna för brovaktspersonalen vid Sotenkanalen, Väddö kanal och Strömma kanal till anslaget till Barmarksunderhållet synes intet vara att erinra.

Vid bifall till de av mig nu förordade åtgärderna torde en del av det av riksdagen för nästa budgetår anvisade förslagsanslaget lill Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder icke behöva tågås i anspråk.

Den avsevärda förstärkning av personalen för projektering av vägar och broar, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärt, är i första hand föranledd av vissa speciella uppgifter vid sidan av den vanliga projekteringsverksamheten. Sålunda har styrelsen funnit ytterligare personal erforderlig för att möjliggöra för styrelsen att igångsätta vissa utredningar rörande de mera trafikerade vägarnas framlida sträckning i förhållande till förekommande tätbebyggelser. En närmare redogörelse för syftet med dessa utredningar återfinnes i årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln s. 27

o. f.). Därjämte erfordras enligt styrelsens uppfattning ytterligare projekteringspersonal lili- upprättande av arbetsplaner till de ombyggnader och för-

122 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

stärkningar av bristfälliga broar och till de extraordinära vägförbättringsarbeten, vartill medel beviljats för nästa budgetår. Behovet av de nu omtörmälda, delvis mycket omfattande utrednings- och planeringsåtgärderna synes mig klart. Då det på av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförda skäl torde vara lämpligt, att arbetet i huvudsak utföres med anlitande av vid vägförvaltningama direkt anställd personal i stället för av konsulterande ingenjörer, och då den av styrelsen gjorda medelsberäkningen icke givit mig anledning till erinran, tillstyrker jag, att anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie personal för här berörda ändamål uppräknas med ett belopp av 265 000 kronor.

Av de uppgifter, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnat rörande vägförvaltningarnas personalorganisation för handläggning av ärenden rörande statsbidrag till enskild väghållning, synes framgå, att de härför tillgängliga personalresurserna på grund av verksamhetens fortgående utveckling numera äro otillräckliga. Att så är fallet har också bestyrkts av vissa av länsstyrelserna i deras yttranden över sakkunnigbetänkandet. En utbyggnad av ifrågavarande del av vägförvaltningarnas personalorganisation torde med hänsyn härtill vara nödvändig, och jag har funnit mig böra tillstyrka en personalförstärkning i den omfattning, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit. I enlighet härmed förordar jag, att för ändamålet inrättas 12 nya övervägmästartjänster i A 16 samt att medel anvisas till anställande av ytterligare 3 biträden. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag, att extra ordinarie anställning i lönegraden Eo 13 skulle beredas biträdena, har icke givit mig anledning till erinran. Befattningshavarna i fråga torde härvid böra erhålla tjänstebenämningen vägmästare.

Såväl överrevisorema för väg- och vattenbyggnadsväsendet som den av statens sakrevision för vissa särskilda utredningsuppdrag inom vägväsendet tillkallade granskningsmannen, f. generaldirektören A. Granholm, ha i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit en ökning av vägförvattningarnas personal för vägunderhållet påkallad redan med hänsyn till nu föreliggande arbetsuppgifter på detta område. Det har härvid särskilt framhållits, att vederbörande vägingenjörer, ingenjörer och övervägmästare vore i alltför hög grad bundna vid innearbete och att de därför icke i nödig utsträckning kunde ägna sig åt ledningen och övervakningen av vägmästarnas arbete. Med hänsyn till här berörda förhållanden och då en avsevärd ökning av vägunderhållspersonalens arbetsmängd torde komma att inträda under nästa budgetår, anser jag mig böra tillstyrka den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna förstärkningen av viig förra 11 n i n gar nas kontorspersonal med 26 vägmästare i Eo 13. Jag biträder också styrelsens förslag om inrättande av två övervägmästarbefattningar i A 16, avsedda närmast för vägförvaltningama i Kopparbergs och Jämtlands län.

Det ökade behov av personal för den direkta ledningen av vägunderhållsarbetet, som väntas komma att inställa sig allteftersom vägtrafiken återgår till en mera fredsmässig omfattning, synes på sätt väg- och vattenbyggnads-

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Ii3

styrelsen avsett i första hand böra tillgodoses genom anställande av biträden åt vägmästarna med anlitande av vägunderhållsanslagen. Vid sådant förhållande torde i enlighet med styrelsens förslag ökningen av antalet arbetsledande vägmästare böra begränsas till vad som erfordras för att i vissa särskilda fall möjliggöra en ur arbetssynpunkt påkallad jämkning av vägmästarområdenas storlek. Styrelsens förslag om inrättande för detta ändamål av 5 nya vägmästarbefattningar i Eo 13 har icke givit mig anledning till erinran.

Sveriges arbetsledareförbunds framställning örn förbättrad löneställning för de i lönegraden A 19 placerade ingenjörerna samt för övervägmästarna och vägmästarna torde med hänsyn till vad väg- och vattenbvggnadsstyrelsen anfört i ämnet icke för närvarande böra upptagas till närmare övervägande.

Vissa övergångsanordningar m. m.

De sakkunniga.

De sakkunniga förorda, att den föreslagna omorganisationen, i den mån så kan ske, genomföres från och med den 1 juli 1946. Vissa övergångsåtgärder skulle emellertid härvid bliva erforderliga. De sakkunniga anföra härutinnan, att med hänsyn till den tid, som tillsättandet av de nyinrättade befattningarna krävde, torde det icke vara möjligt att redan vid angiven tidpunkt i full utsträckning genomföra övergången från de nuvarande till de nya personalförteckningarna. Kungl. Majit torde därför böra utverka riksdagens bemyndigande att meddela de bestämmelser, som på grund härav kunde erfordras under övergångstiden.

Vidare framhålla de sakkunniga med på s. 193 i betänkandet närmare angiven exemplifiering, att omorganisationen kunde komma att medföra behov av att överföra ordinarie befattningar hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vid vägförvaltningarna till övergångsstat, och föreslå med anledning härav, att Kungl. Majit hos riksdagen utverkar erforderligt bemyndigande för att kunna vidtaga de åtgärder, som i detta hänseende må befinnas påkallade. Bemyndigandet bör enligt de sakkunnigas mening jämväl omfatta vägdirektörst jänsterna.

De sakkunniga lia i förevarande sammanhang även ingått på vissa lönetekniska spörsmål. Sålunda anföra de sakkunniga.

Åtskilliga av de befattningshavare, vilka nu äro anställda mot arvode hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller vid dess lokala organisation, torde i samband med övergång till ordinarie eller extra ordinarie tjänst komma att få vidkännas en mer eller mindre betydande löneminskning vid tillämpning av vanliga lönetursregler. Dylik tjänsteman bör efter särskild prövning av Kungl. Majit kunna erhålla omedelbar placering i sådan högre löneklass, att en mera avsevärd löneminskning undvikes, dock icke i högre löneklass än den högsta inom vederbörande lönegrad. De merkostnader, som härvid uppkomma, kunna icke för närvarande med någon säkerhet beräknas, och de sakkunniga lia, med hänsyn härtill och till att beloppen i varje fall måste bliva relativt obetydliga, icke tagit hänsyn till desamma vid efterföljande kostnadsberäkningar.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Departements-

chefen.

Vid uppfattning av de 24 förrådskontoristerna till förrådsmästare i Eo 12 bör — i enlighet med vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin petitaskrivelse den 27 september 1944 härutinnan anfört — till undvikande av icke avsedda löneökningar föreskrivas, att de kontorister, vilka i samband med vägväsendets förstatligande genom särskilt beslut av Kungl. Maj:t placerats i högre löneklass än begynnelselöneklassen, icke må erhålla gy nnsammare löneklassplacering än den, som de vid befordringstillfället skulle ha innehaft, om de redan vid tidpunkten för tillträdandet av sina kontoristbefattningar placerats i lönegraden Eo 12.

Slutligen lia de sakkunniga framlagt förslag dels rörande pensionsålder för innehavare av de föreslagna extra ordinarie verkmästar- och muddermästarbefattningarna, dels i fråga örn ordningen för tillsättande av vissa ordinarie och extra ordinarie befattningar hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess lokala förvaltningar, dels ock angående vissa tillägg till kungörelsen den 30 juni 1944 (nr 471) med föreskrifter i fråga om placering i lönegrad av vissa extra ordinarie tjänstemän (betänkandet s. 194—196).

Yttranden.

Statskontoret har uttalat, att överflyttning till övergångsstat av ordinarie befattningshavare,, tillsatta genom förordnande på viss tid och avlönade enligt C-plan, icke bör ifrågakomma. Därest dylik befattning finnes böra indragas, bör detta enligt statskontorets mening i stället ske genom att tjänstens innehavare ej erhåller förnyat förordnande vid den löpande förordnandeperiodens utgång. Ej heller har statskontoret ansett sig kunna tillstyrka ändring i gällande bestämmelser örn att befattningshavare hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess lokala förvaltningar i 24 och högre lönegrader skola tillsättas av Kungl. Maj: efter förslag av styrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och vissa andra personalorganisationer lia hemställt, att — i likhet med vad som var fallet vid vägväsendets förstatligande i fråga om den från vägdistrikten övertagna personalen — möjlighet måtte öppnas att placera befattningshavare, som i samband med omorganisationen övergår från arvodesanställning till ordinarie eller extra ordinarie tjänst vid väg- och vattenbyggnadsverket, även i högre löneklass än den högsta inom vederbörande lönegrad, därest så erfordras för att befattningshavaren icke skall behöva vidkännas löneminskning.

Den föreslagna omorganisationen synes i den utsträckning så lämpligen kan ske böra genomföras från och med den 1 juli 1946. Såsom de sakkunniga framhållit lärer det härvid bliva nödvändigt att under tiden närmast efter nämnda tidpunkt jämsides med de nya personalförteckningarna delvis tillämpa även de nu gällande. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att meddela de bestämmelser, som må erfordras under övergångstiden. För det fall att innehavare av sådan nu befintlig ordinarie befattning, vilken saknar direkt motsvarighet i den föreslagna organisationen, skulle komma att kvarstå i tjänst utan att erhålla ny ordinarie befattning, lärer befattningen få uppföras på övergångsstat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

125 Vid bifall till förslaget om uppfattning av förrådskontoristtjänsterna vid vägförvaltningarna till förrådsmästarbefattningar i Eo 12 böra i enlighet med de sakkunnigas förslag särskilda föreskrifter meddelas rörande placering i löneklass av de förrådsmästare, vilka befordras till dylik tjänst från befattning såsom förrådskontorist och i denna tidigare tjänst genom särskilt beslut av Kungl. Maj:t erhållit placering i högre löneklass än begynnelselöneklassen på grund av föregående anställning hos vägdistrikt.

Mot vad de sakkunniga föreslagit beträffande löneklassplacering av för närvarande arvodesavlönad personal efter övergången till den nya organisationen har jag intet att erinra. Med hänsyn till de fördelar — innefattande bland annat pensionsrätt — som övergången till ordinarie eller extra ordinarie tjänst skulle komma att medföra för vederbörande befattningshavare, anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att tillstyrka de framställningar, som gjorts av vissa personalorganisationer om att en placering även i högre löneklass än den högsta inom lönegraden skulle kunna ifrågakomma i vissa fall.

De sakkunnigas förslag rörande pensionsålder för verkmästar- och muddermästarpersonalen torde med hänsyn till vad jag tidigare anfört beträffande dessa personalkategorier icke för närvarande påkalla någon åtgärd.

Vad slutligen angår de sakkunnigas förslag rörande ordningen för tillsättande av vissa ordinarie och extra ordinarie befattningar vid väg- och vattenbyggnadsverket samt rörande vissa tillägg till kungörelsen den 30 juni 1944 (nr 471) med föreskrifter i fråga örn placering i lönegrad av vissa extra ordinarie tjänstemän, synas mig de härvid ifrågasätta åtgärderna vara ägnade att medföra en ändamålsenlig förenkling av personalärendenas handläggning, och jag tillstyrker därför de sakkunnigas förslag i denna del, dock med den ändring som föranledes av att, såsom jag i det föregående anföit, tjänstebenämningen ingenjörsassistent icke torde böra tillämpas på personal i lönegraden Eo 17.

Anslagsberäkningar,

1. Väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget med 1 391 200 kronor, därav (595 6 00 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen. Genom beslut den 15 juni 1945 har Kungl. Maj:t, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1945/46, för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställt dels personalförteckning (se statsliggaren s. 379), dels ock följande

Avlöningsstat. Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ 511 500

Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t ...................... 12 600

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ...... 713 800

Rörligt tillägg, förslagsvis ...................• • • • • .......____153300

Säger kronor 1 391 200.

I årets statsverksproposition har anslaget preliminärt beräknats till 2 900 000 kronor, därav 1 450 000 kronor att avräknas mot automobilskatte-

medlen.

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

De sakkunniga.

Vid genomförande av de sakkunnigas omorganisationsförslag skulle i enlighet med följande, av de sakkunniga verkställda beräkning (betänkandet s. 199) väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag komma att ökas med i runt tal 1 171 900 kronor. I

I anslutning till denna beräkning ha de sakkunniga anfört följande.

Det bör anmärkas, att en del av de för vägbyrån angivna kostnaderna i motsats till övriga kostnadsbelopp icke avser helt budgetår. I avlöningsanslaget för innevarande budgetår äro nämligen medel inräknade endast för halva budgetåret i fråga om en del av personalen å avdelningen för arbetsorganisation. Örn kostnaderna för denna personal upptagas med helårsbelopp, skall den för vägbyrån angivna summan ökas med 55 100 kronor, varav 53 100 kronor belöpa på icke-ordinarieposten och 2 000 kronor på posten till rörligt tillägg. Eftersom avlöningsanslaget för nästa budgetår oberoende av omorganisationen skulle komma att ökas med nämnda belopp, utgör alltså den av omorganisationen föranledda ökningen av anslaget (1 171 900— 55 100) 1 116 800 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

127 I icke-ordinarieposten finnes för närvarande inräknat ett belopp av 50 000 kronor för avlöningar åt tillfällig personal, som till följd av den i arbetsmarknadsreglerande syfte bedrivna vägbyggnadsverksamheten erfordras hos styrelsen. De sakkunniga ha icke räknat med indragning av detta belopp, då detsamma helt åtgår för avlönande av den personal av här ifrågavarande slag, som finnes anställd å kansli-, kameral- och förrådsbyråema.

I enlighet med sammanställningen fördelar sig ökningen på avlöningsanslagets delposter med följande avrundade belopp:

Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän .......................... 415 400

Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t .......................... 700

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .................. 608 600

Rörligt tillägg ............................................' 146 200

Summa kronor 1 171 900.

Väg- oell vattenbyggnadsstyrclsen.

De ändringar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalorganisation, vilka styrelsen såsom jämkning i de sakkunnigas personalberäkning eller i övrigt föreslagit, skulle enligt av styrelsen verkställda kostnadsberäkningar komma att medföra en ytterligare ökning av avlöningsanslaget med sammanlagt 466 900 kronor i enlighet med följande sammanställning.

Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän .......................... 152 200

Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t ............................ 700

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .................... 274 000

Rörligt tillägg ............................................... ~40 000

Summa kronor 466 900.

Å andra sidan skulle anslaget minskas med förenämnda, i icke-ordinarieposten nu ingående belopp av 50 000 kronor, avsett för avlöningar åt tillfällig personal, som till följd av den i arbetsmarknadsreglerande syfte bedrivna vägbyggnadsverksamheten erfordras hos styrelsen.

Styrelsen meddelar, att styrelsen vid sin anslagsberäkning inräknat dels 3 000 kronor i ordinarieposten och 2 000 kronor i icke-ordinarieposten till bestridande av kostnaderna för författningsenligt inträdande löneklassuppflyttningar, dels ock 10 000 kronor i sistnämnda anslagspost till vikariatsoch övertidsersättningar m. m. åt den ytterligare personal, som enligt styrelsens förslag skulle uppföras på stat utöver den av de sakkunniga förordade personaluppsättningen.

I enlighet med salunda gjorda beräkningar har väg- och vatlenbyggnadsstyrelsen föreslagit, att styrelsens avlöningsanslag för budgetåret 1946/47 upptages till 2 980 000 kronor med följande fördelning:

Kronor

!. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ 1 080 100

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t........................ 14 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis...... 1 546 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................ 339 500

Summa kronor 2 980 000.

128 Kungl. Majda proposition nr 286.

Departements-

chefen.

Med hänsyn till de av mig i det föregående förordade jämkningarna i de sakkunnigas och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalberäkningar torde de poster, som styrelsen upptagit i sitt förslag till avlöningsstat, böra

minskas med följande avrundade belopp:

Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän .......................... 198 900

Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .......................... 700

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .................... 36 800

Rörligt tillägg .............................................. 24 800

Summa kronor 261 200.

En ytterligare reducering lärer emellertid kunna göras för nästa budgetår med hänsyn till att större delen av de nya befattningarna icke torde hinna tillsättas omedelbart vid budgetårets ingång. Med utgångspunkt härifrån har jag ansett mig böra förorda, att anslaget minskas med ett belopp motsvarande 10 procent av skillnaden mellan å ena sidan det anslag, som erfordras för helt budgetår vid fullt utbyggd organisation enligt det av mig tillstyrkta organisationsförslaget, och å andra sidan det för innevarande budgetår anvisade avlöningsanslaget, ökat med ett belopp, motsvarande de årliga avlöningskostnaderna för den personalförstärkning, som för närvarande finansieras genom överskridande av icke-ordinarieposten. Med tillämpning härav skulle anslaget kunna ytterligare reduceras med ett belopp av i runt tal 107 700 kronor med följande fördelning på de olika delposterna:

Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän .......................... 37 000

Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .......................... 0

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .................... 54 500

Rörligt tillägg .............................................. 16 200

Summa kronor 107 700.

Frånsett de ändringar, som jag nu förordat, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsens statberäkning icke givit mig anledning till erinran. Jag föreslår alltså, att posten Avlöningar till ordinarie tjänstemän beräknas till (1 080 100 — 198 900 — 37 000) 844 200 kronor, posten Arvoden, bestämda av Kungl. Majit till (14 000 -— 700) 13 300 kronor, posten Avlöningar till övrig ickeordinarie personal till (1 546 400 — 36 800 — 54 500) 1 455 100 kronor samt posten Rörligt tillägg till (339 500 -— 24 800 — 16 200) 298 500 kronor. I enlighet härmed torde väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag böra uppföras med 844 200 + 13 300 + 1 455 100 + 298 500) 2 611 100 kronor.

På sätt de sakkunniga förordat bör anslagsposten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, såsom för närvarande är fallet, J>etecknas förslagsvis för att sätta Kungl. Majit i tillfälle att tillgodose oundgängliga behov av personalförstärkning samt för att möjliggöra en eventuellt erforderlig jämk-

Kungl. Majlis proposition nr 286.

ning av posten, därest i samband med överflyttningen av arvodesavlönad personal till extra ordinarie stat kostnader av mera betydande storleksordning därvid skulle uppkomma för inplacering av sådan personal i högre löneklass än begynnelselöneklassen.

2. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget är för innevarande budgetår anvisat med 445 600 kronor, därav 222 800 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen. För anslaget gäller följande av Kungl. Majit den 15 juni 1945 fastställda

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .............................. 6 500

2. Reseersättningar, förslagsvis .............................. 205 500

3. Expenser, förslagsvis ..................................... 231 600

4. Publikationstryck, förslagsvis .............................. 2 000

Summa kronor 445 600.

I årets statsverksproposition har anslaget preliminärt beräknats till 875 000 kronor, därav 437 500 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har i sin förenämnda skrivelse den 15 mars 1946 med utlåtande över sakkunnigbetänkandet gjort framställning om medel till styrelsens omkostnader under budgetåret 1946/47. Rörande styrelsens härvid verkställda beräkningar får jag lämna följande redogörelse.

Under anslagsposten Sjukvård m. m. uppgingo kostnaderna under budgetåret 1944/45 till 7 500 kronor och under första hälften av budgetåret 1945/46 till 4 200 kronor. Med hänsyn till att antalet sjukvårdsberättigade befattningshavare enligt det föreliggande organisationsförslaget skulle ökas från cirka 200 till cirka 380, föreslår styrelsen, att anslagsposten för budgetåret 1946/47 uppräknas till 15 000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning örn medel till Reseersättningar är grundad på följande, bär i tablåform redovisade beräkningar.

Kronor

1. I omkostnadsstaten för innevarande budgetår upptaget belopp.. 205 500

2. Beräknade årliga resekostnader för den extra personal, som jäm-

likt särskilda, av Kungl. Majit meddelade beslut finnes anställd hos styrelsen under innevarande budgetår med anlitande av avlöningsanslagets icke-ordinariepost ........................ 40 000

3. Beräknade årliga resekostnader för den personal, som vid genomförande av omorganisationen skulle överflyttas från sakanslag till avlöningsanslaget:

a) personal, avlönad av anslag till Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp (samma belopp,

som jämlikt Kungl. Majlis beslut den 10 augusti 1945

gäller för innevarande budgetår) .................. 20 000

b) personal, avlönad av brobyggnadsanslag och lill hamn-

byråns förfogande slående sakanslag .............. 30 000 50 000

Bihang Ull riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 2SG. 9

130 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Kronor

4. Beräknade årliga resekostnader för innehavare av de befattning-

ar i den föreslagna organisationen, vilka sakna direkt motsvarighet i den nuvarande.................................... 55 000

5. Approximativt uppskattade kostnader för flyttningsersättningar

och tjänstgöringstraktamenten i samband med personalförflyttningar vid omorganisationens genomförande ................ 15 000

Summa kronor 365 500.

På grundval av dessa beräkningar har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt statförslag upptagit anslagsposten till reseersättningar med 365 000 kronor.

Anslagsposten till Expenser är för innevarande budgetår fördelad på följande sätt.

Kronor

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .......................... 13 500

övriga expenser:

a) för eget behov, högst .......................... 168100

b) för annat än eget behov, förslagsvis .............50 000 218^100

Summa kronor 231 600.

Kostnaderna för bränsle, lyse och vatten uppgingo för budgetåret 1944/45 till i runt tal 16 000 kronor. Med hänsyn till den föreslagna ökningen av styrelsens personal har styrelsen räknat med att ifrågavarande delpost skulle behöva höjas till förslagsvis 20 000 kronor.

Av den för budgetåret 1945/46 upptagna delposten till övriga expenser för eget behov må enligt Kungl. Majlis beslut användas högst 6 000 kronor för underhåll och drift av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens röntgenanläggning för undersökning av svetsade stålkonstruktioner samt högst 162 100 kronor för övriga utgifter av beskaffenhet att böra bestridas från ifrågavarande delpost.

Vad beträffar kostnaderna för underhåll och drift av röntgenanläggningen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmält, att anläggningen komme att utnyttjas i ökad utsträckning under nästa budgetår, bland annat i samband med en för tidsperioden 1946—1950 planerad förnyad röntgenundersökning av äldre svetsade broar. På grund härav anser styrelsen erforderligt, att det för nu ifrågavarande ändamål avsedda beloppet ökas till 13 000 kronor.

Av de till övriga expenser för eget behov beräknade medlen för innevarande budgetår är ett belopp av 22 000 kronor avsett för kostnader av engångsnatur. För de löpande expenskostnadema för styrelsens eget behov återstå alltså (168 100 — 6 000 — 22 000) 140 100 kronor. I samband med omorganisationen skulle detta belopp enligt styrelsens uppskattningar behöva ökas med sammanlagt 95 000 kronor. Ökningen har av styrelsen beräknats belöpa på de olika, i punkterna 2—4 i den för uppskattningen av medelsbehovet för reseersättningar uppgjorda tablån angivna personalgrupperna med respektive 12 000, 8 000, 25 000 och 50 000 kronor.

Till kostnader för engångsanskaffning av inventarier m. m. för den ny-

Kungl. Maj:ts proposition nr 286. 131

tillkommande personalen har styrelsen i sitt statförslag upptagit ett belopp av 65 000 kronor.

I enlighet med de sålunda gjorda detaljberäkningarna har styrelsen angivit medelsbehovet till övriga expenser för eget behov till i avrundat tal (13 000 + 140 100 + 95 000 + 65 000) 313 000 kronor.

Delposten till övriga expenser för annat än eget behov bär av styrelsen för nästa budgetår beräknats till 93 000 kronor. Till grund för denna beräkning ligga följande överväganden.

Såsom en följd av under budgetåret i arbetsbesparande syfte vidtagna rationaliseringsåtgärder ha blanketter för vägförvaltningarnas gemensamma behov i ökad omfattning kommit till användning. Det kan därför redan nu förutses, att det anvisade beloppet torde komma att i icke obetydlig mån överskridas. Styrelsens kostnader för ändamålet under tiden k 1945—28/2 1946 hava uppgått till cirka 49 000 kronor. I detta belopp ingå emellertid jämväl kostnaderna för de blanketter avseende statsbidrag till enskild väghållning, som i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1944 med anlitande av nu ifrågavarande post tryckas genom styrelsens försorg. Enbart, för täckande av de behov, som för närvarande tillgodoses från delposten i fråga, torde sålunda för budgetåret 1946/47 erfordras ett till cirka 75 000 kronor beräknat belopp. Härtill komma kostnaderna för sådana blanketter för vägförvaltningarnas gemensamma behov, vilka bliva en följd av den lokala hamnorganisationens överflyttande till vägförvaltningama. Vidare synas från nu omhandlade anslagspost böra bestridas kostnaderna för tryckning av vissa för lokalförvaltningarna erforderliga blanketter avseende statsbidrag till vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar. Härav föranlett ökat medelsbehov beräknas i vad avser hamnorganisationen till 8 000 kronor samt i vad avser statsbidragsverksamheten beträffande vattenförsörjningsoch avloppsanläggningar till 10 000 kronor.

Expensposten skulle enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag sålunda böra upptagas med (20 000 + 313 000 + 93 000) 426 000 kronor.

Det för innevarande budgetår under anslagsposten Publikationstryck upptagna beloppet avser kostnader för tryckning av styrelsens cirkulär. Styrelsen föreslår, att anslagsposten för nästa budgetår uppräknas med ett belopp av 1 500 kronor, avseende beräknade kostnader för tryckning av styrelsens årsberättelse samt överrevisoremas för väg- och vattenbyggnadsväsendet berättelse. Anslagsposten skulle härvid komma att uppgå till 3 5C0 kronor.

Slutligen föreslår väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att i omkostnadsstaten uppföres en särskild inkomstpost för influtna medel vid försäljning av styrelsens publikationer m. m. Posten, som på vedertaget sätt skulle upptagas under rubriken Särskilda uppbördsmedel, har av styrelsen beräknats till 2 500 kronor.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar skulle sålunda för styrelsens omkostnader under budgetåret 1946/47 behöva anvisas 807 000 kronor i enlighet med följande uppställning.

Utgifter. Kronor

1. Sjukvård lii. lii., förslagsvis ................................ 15 000

2. Reseersättningar lii. m., förslagsvis ........................ 365 000

3. Expenser, förslagsvis ...................................... 426 000

4. Publikationstryck, förslagsvis .............................. 3 500

Summa kronor 809 500.

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Departements-

chefen.

Särskilda uppbördsmedel. Kronor

Försäljningsmedel för publikationer m. m..................... 2 500

Nettoutgift kronor 807 000.

Med hänsyn bland annat till den begränsning av personaluppsättningen, som jag i det föregående förordat, torde en viss minskning av det av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen äskade anslagsbeloppet till omkostnader för styrelsen vara befogad. Jag föreslår med anledning härav, att anslagsposten Reseersättningar minskas med 15 000 kronor och delposten Övriga expenser för eget behov med 25 000 kronor, därav 5 000 kronor belöpande på det för engångsanskaffning av inventarier m. m. beräknade beloppet. Därjämte synes ifrågavarande anslag i likhet med avlöningsanslaget böra bliva föremål för en procentuell reducering med hänsyn till att den nya personalorganisationen icke lärer komma att träda i funktion i full utsträckning redan vid budgetårets ingång. Denna minskning torde böra bestämmas till 27 000 kronor, därav 12 000 kronor belöpande på anslagsposten Reseersättningar och 15 000 kronor på delposten Övriga expenser för eget behov. Då jag i övrigt icke har något att erinra mot styrelsens anslagsberäkning, föreslår jag att omkostnadsanslaget uppföres med 740 000 kronor enligt följande uppställning.

Utgifter. Kronor

Sjukvård m. lii., förslagsvis .................................. 15 000

Reseersättningar m. m., förslagsvis ............................ 338 000

Expenser, förslagsvis ........................................ 386 000

Publikationstryck, förslagsvis ................................ 3 500

Summa kronor 742 500

Särskilda uppbördsmedel.

Försäljningsmedel för publikationer m. m..................... 2 500

Nettoutgift kronor 740 000.

Förslaget innebär en ökning i förhållande till nu gällande omkostnadsslat nied 294 400 kronor. Härav avse 15 000 kronor och 60 000 kronor kostnader av engångsnatur å reseersättnings- respektive expensposten. 3

3. Vägförvaltningarna: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget är för innevarande budgetår anvisat med 4 371 100 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen. För anslaget gäller följande av Kungl. Maj:t den 15 juni 1945

fastställda

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ 2 483 400

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .......... 1 357 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................ 530 000

Summa kronor 4 371 100.

Kungl. Rlaj:ts proposition nr 286.

133 Gällande personalförteckning för vägförvaltningama är fastställd genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 juni 1944 (se statsliggaren s. 386).

I årets statsverksproposition har anslaget preliminärt beräknats till 6 330 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

])e sakkunnig'».

Vid genomförande av de sakkunnigas organisationsförslag skulle anslaget komma att ökas med i runt tal 1 435 000 kronor i enlighet med följande, av de sakkunniga upprättade sammanställning (betänkandet s. 202).

I enlighet med sammanställningen fördelar sig ökningen på avlöningsanslagets delposter med följande avrundade belopp:

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän ...................... 484 400

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal .................... 766 900

3. Rörligt tillägg .......................................... 183 700

Summa kronor 1 435 000.

Avlöningskostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna extra ordinarie verkmästar- och muddermästarpersonalen, vilka kostnader icke ingå i nyss angivna beräkningar, anses av de sakkunniga i avvaktan på ytterligare erfarenhet böra schematiskt beräknas enligt lägsta löneklass och enligt C-ort. I enlighet härmed skulle i vägförvaltningamas avlöningsstat upptagas följande poster.

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Utgiftsposter: Kronor

4. Extra ordinarie verkmästare och muddermästare:

a) Avlöningar, förslagsvis ............................... 500 000

b) Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ 80 700

c) Kristillägg, förslagsvis ................................ 86 000

666 700

Inkomstpost:

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från sakanslag för avlöningskostnaderna för den extra ordinarie verkmästar- och muddermästarpersonalen ........ 666 700.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställd beräkning skulle de av styrelsen framlagda förslagen beträffande vägförvaltningamas personalorganisation komma att medföra en ytterligare ökning av vägförvaltningamas avlöningsanslag med sammanlagt 756 600 kronor utöver den ökning, de sakkunniga angivit. Ifrågavarande belopp fördelar sig på de olika anslagsposterna på sätt framgår av följande sammanställning.

Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän .......................... 124 900

Avlöningar till icke-ordinarie personal ........................ 566 900

Rörligt tillägg ............................................ 64 800

Summa kronor 756 600.

Vid denna beräkning har styrelsen i ordinarie- och icke-ordinariepostema upptagit 44 600 kronor respektive 11 000 kronor till kostnaderna för reguljära löneklassuppflyttningar. I sistnämnda post har därjämte inräknats ett belopp av 16 800 kronor till vikariats- och övertidsersättningar åt den nya vägmästarpersonalen samt till arvodesersättningar åt tillfälliga vikarier för densamma.

Den av de sakkunniga förordade anslagskonstruktionen beträffande avlöningskostnadema för den föreslagna extra ordinarie verkmästar- och muddermästarpersonalen har givit väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anledning till följande uttalande.

I enlighet med vad styrelsen i det föregående föreslagit skulle avlöningskostnadema för den verkmästarpersonal, som av de sakkunniga upptagits som extra ordinarie, direkt bestridas från vederbörliga sakanslag, varför några kostnader för denna personal icke medräknats i avlöningsanslaget. Vad muddermästama åter angår, böra de enligt styrelsens mening i likhet med vad de sakkunniga föreslagit beredas extra ordinarie anställning. Avlöningskostnaderna för muddermästama torde emellertid lämpligen kunna bestridas från avlöningsanslaget, varför erforderligt belopp härför inräknats i det belopp av 566 900 kronor, som upptagits såsom ytterligare ökning, föranledd av styrelsens förslag. Den av de sakkunniga förordade anordningen med ersättning från sakanslag till förenämnda avlöningsanslag lärer under sådana förhållanden icke vara erforderlig.

135 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

I enlighet med sålunda gjorda beräkningar har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, att avlöningsanslaget för vägförvaltningama skulle upptagas till 6 562 700 kronor med följande fördelning.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ 3 092 700

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .......... 2 691 500

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................ 778 500

Summa kronor 6 562 700.

Vid bifall till av mig förordade jämkningar i de sakkunnigas och vägoch vattenbyggnadsstyrelsen personalberäkningar för vägförvaltningama böra de i styrelsens förslag till avlöningsstat för vägförvaltningama upptagna posterna minskas med följande avrundade belopp:

Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän . Avlöningar till icke-ordinarie personal Rörligt tillägg .....................

.............. 76 900

.............. 76 600

.............. 12 500

Summa kronor 166 000.

Därjämte synes anledning föreligga att jämväl i förevarande fall vidtaga en schematisk anslagsreducering på samma sätt, som jag förordat beträffande avlönings- och omkostnadsanslagen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I enlighet härmed skulle de tre anslagsposterna böra ytterligare minskas med följande belopp:

Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän ... Avlöningar till icke-ordinarie personal Rörligt tillägg .....................

53 400 78 500 23 600

Summa kronor 155 500.

Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsens statberäkning i övrigt icke givit mig anledning till erinran, föreslår jag, att här ifrågavarande anslagsposter bestämmas till följande belopp, nämligen posten Avlöningar till ordinarie tjänstemän (3 092 700 — 76 900 — 53 400) 2 962 400 kronor, posten Avlöningar till icke-ordinarie personal (2 691 500 — 76 600 — 78 500) 2 536 400 kronor samt posten Rörligt tillägg (778 500 —- 12 500 — 23 600) 742 400 kronor. Avlöningsstatens slutsumma skulle alltså uppgå till (2 962 400 + 2 536 400 + 742 400) 6 241 200 kronor.

Icke-ordinarieposten torde av samma skäl, som anförts beträffande motsvarande post under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag, fortfarande böra betecknas förslagsvis. 4

4. Vägförvaltningama: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget är för innevarande budgetår upptaget med 884 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemcdlcn. För anslaget gäller följande av Kungl. Maj:! den 15 juni 1945 fastställda

Departementschefen.

136 Kungl. Majlis prooosition nr 286.

1.

2.

3.

4.

Omkostnadsstat.

Sjukvård m. m., förslagsvis ...............

Reseersättningar, förslagsvis ...............

Expenser, förslagsvis .....................

Underhåll och drift av tjänstebilar, förslagsvis

Kronor

14 000 350 000 320 000 200 000

Summa kronor 884 000.

I årets statsverksproposition är anslaget preliminärt upptaget till 1 150 000 kronor, att avräknas mot antomobilskattemedlen.

Väg- och vatt en b,yggo lotsstyrelsen.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 15 mars 1946 framlagt förslag till beräkning av nu ifrågavarande anslag för budgetåret 1946/47.

Kostnaderna under anslagsposten Sjukvård m. m. lia under första hälften av innevarande budgetår uppgått till cirka 10 000 kronor. Styrelsen bar med ledning härav räknat med att anslagsposten vid oförändrad organisation skulle behöva ökas till 20 000 kronor. Med hänsyn till det ökade antal befattningshavare, som vid genomförande av den föreslagna omorganisationen komme att erhålla rätt till fri sjukvård, anser styrelsen, att posten bör uppräknas med ytterligare 10 000 kronor och således upptagas till 30 000 kronor.

Belastningen å anslagsposterna till Reseersättningar och till Underhåll och drift av tjänstebilar har under första hälften av innevarande budgetår uppgått till, i runda tal, 348 000 kronor respektive 66 000 kronor. Den brist på överensstämmelse med anslagsberäkningen, som här föreligger, sammanhänger enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgift huvudsakligen med att tjänstebilar hittills icke kunnat anskaffas i från början beräknad omfattning samt att vägförvaltningarna enligt Kungl. Maj:ts beslut erhållit förstärkning med sådan personal, som på grund av sina arbetsuppgifter kan förutsättas draga avsevärda resekostnader.

Vad angår beräkningen för nästa budgetår av de båda anslagsposterna har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

I avvaktan på ytterligare erfarenhet, särskilt i vad avser resekostnadernas^ nedbringande på grund av utnyttjandet av tjänstebilar, synas de för budgetåret 1945/46 gjorda beräkningarna kunna läggas till grund för beräkningen av medelsbehovet jämväl under nästkommande budgetår. Den för innevarande budgetår medgivna personalökningen — vilken enligt det framlagda förslaget huvudsakligen kommer att ingå i den fasta organisationen — beräknas medföra en kostnadsökning å anslagsposten till reseersättningar av cirka 50 000 kronor per budgetår.

I vad avser den föreslagna överflyttningen av de lokala hamnbyggnadsförvaltningarna till vägförvaltningarna må här framhållas, att resekostnaderna för den nuvarande hamndistriktsorganisationens personal under budgetåret 1943/44 uppgått till cirka 65 000 kronor, för budgetåret 1944/45 till 63 000 kronor samt för tiden lh—31/12 1945 till i runt tal 36 000 kronor. De genomsnittliga resekostnaderna för ifrågavarande ändamål hava sålunda uppgått till cirka 67 000 kronor. I avvaktan på erfarenheter rörande den

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

föreslagna distriktsindelningens inverkan på dessa kostnader har styrelsen för nästkommande budgetår å anslagsposten till reseersättningar beräknat ett belopp av 50 000 kronor för nu ifrågavarande ändamål.

Resekostnaderna för den lokala organisationen för statsbidragsverksamheten beträffande vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar — vilka kostnader hittills bestritts från vederbörligt sakanslag — hava under första halvåret av budgetåret 1945/46 uppgått till cirka 18 200 kronor. I beaktande härav och under hänsynstagande till att organisationen under sagda tid icke varit helt utbyggd, har styrelsen beräknat medelsbehovet för detta ändamål under nästkommande budgetår till 40 000 kronor.

Den föreslagna utökningen av personalen för projekteringsverksamheten kommer att medföra ett ökat anslagsbehov till reseersättningar. Styrelsen beräknar det härför erforderliga beloppet till 90 000 kronor.

Vidare har föreslagits inrättandet av ett ökat antal övervägmästare folden enskilda väghållningen, vilket torde komma att medföra att dessas verksamhet, särskilt i vad avser resor, kan intensifieras. Anslagsposten torde med hänsyn härtill böra uppräknas med visst belopp, förslagsvis 15 000 kronor.

Styrelsen har redan i det föregående anmält, att den nu föreslagna omorganisationen kommer att föranleda avsevärda kostnader för flyttningsersättningar samt i förekommande fall för tjänstgöringstraktamenten, ävensom framhållit omöjligheten av att för närvarande bedöma, till vilka belopp dylika kostnader äro att emotse. Anslagsposten till reseersättningar synes emellertid på här anförda grunder höra uppräknas med visst belopp, förslagsvis 35 000 kronor.

Under hänsynstagande till de föreslagna personalförändringarna samt till beräknad utbyggnad av tjänstebilbeståndet har styrelsen uppskattat medelsbehovet för budgetåret 1946/47 å anslagsposten till underhåll och drift av tjänstebilar till 300 000 kronor samt å anslagsposten till reseersättningar till i avrundat tal (350 000 + 50 000 + 50 000 + 40 000 + 90 000 -f- 15 000 + 35 000) 630 000 kronor.

Anslagsposten lill Expenser är för innevarande budgetår upptagen till 320 000 kronor och fördelar sig med 30 000 kronor på delposten till bränsle, lyse och vatten samt med 290 000 kronor på övriga expenser.

Med ledning av hittills föreliggande belastningsuppgifter har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit, att delposten till bränsle, lyse och vatten tor nästkommande budgetår lämpligen bör kunna upptagas till oförändrat belopp.

Vad delposten till övriga e x p e n s er angår framhåller styrelsen till en början, att det för innevarande budgetår anvisade beloppet med hänsyn bland annat till under året beviljad personalförstärkning visat sig otillräckligt. Styrelsen föreslår, att posten för nästa budgetår uppräknas till 500 000 kronor. Styrelsens förslag är grundat på följande överväganden.

Vid beräknandet av det för nästkommande budgetår erforderliga medelsbehovet har hänsyn icke kunnat tagas till vissa för närvarande oberäkneliga faktorer, varvid särskilt må framhållas att en del vägförvaltningar väntas komma att inflytta i nya tjänstelokaler.

Styrelsen, sorn vid beräknandet av medelsbehovet å nu ifrågavarande delpost utgått från det för innevarande budgetår anvisade beloppet av 290 000

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

kronor, har bedömt de av redan beviljad personalförstärkning ökade löpande expenskostnaderna till 45 000 kronor för helt budgetår.

Därtill kommer den meromnämnda överflyttningen av personal från anslaget till bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp samt från till hamnbyråns förfogande stående sakanslag. Vad förstnämnda kategori angår synas de löpande expenskostnaderna för helt budgetår kunna förväntas uppgå till cirka 15 000 kronor. Expenskostnaderna för den nuvarande lokala hamnarbetsorganisationen hava för budgetåret 1943/44 uppgått till cirka 79 000 kronor, för budgetåret 1944/45 till 133 000 kronor samt för tiden 1/7-— 31/i2 1945 till i runt tal 64 000 kronor. Medeltalet för budgetår uppgår sålunda till cirka 113 000 kronor. Genom den rationalisering, som styrelsen hoppas kunna vinna genom den föreslagna omorganisationen, finnes anledning antaga att här ifrågavarande utgifter kunna hållas inom en kostnadsram av 70 000 kronor.

Styrelsens förslag till personalorganisation vid vägförvaltningarna innebär

— förutom tidigare berörda förändringar — dels överflyttandet av 8 befattningar vid Falsterbokanalen från sakanslag till avlönings- och omkostnadsanslag, dels ock inrättandet av ett antal nya befattningar vid vägförvaltningama. Därjämte har förslag framställts örn tillfällig personalförstärkning för projekteringsverksamheten m. m. Härav föranledda ökade löpande expenskostnader samt i förekommande fall kostnader för erforderlig engångsanskaffning hava av styrelsen beräknats till 80 000 kronor.

Sammanlagt skulle sålunda delposten till övriga expenser uppgå till (290 000 + 45 000 + 15 000 + 70 000 + 80 000) 500 000 kronor.

I detta sammanhang har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att till styrelsen skulle överlåtas att fastställa fördelningen mellan vägförvaltningarna av delposten till övriga expenser. Styrelsen har härutinnan anfört.

I fråga örn fördelningen av förenämnda anslagspost å de olika vägförvaltningama — vilken enligt hittills gällande ordning fastställts av Kungl. Maj:t

— torde redan i detta sammanhang böra framhållas, att svårigheter komma att uppstå att på förhand bedöma de olika förvaltningarnas behov. Härvid är särskilt att beakta, att enligt det framlagda förslaget vissa befattningar icke hänförts till särskild vägförvaltning. Jämväl den av styrelsen föreslagna formen för anslutning av hamnbyggnadsverksamheten till vägförvaltningarna medför svårigheter vid bedömandet av vägförvaltningarnas nu förenämnda medelsbehov. För att kunna på lämpligt sätt avpassa medelstilldelningen efter det uppkommande behovet torde anslagsposten i sin helhet icke böra från början fördelas mellan vägförvaltningarna utan visst belopp innehållas för fördelning, sedan erfarenhet vunnits rörande den föreslagna organisationen. En sådan anordning torde även vara ur sparsamhetssynpunkt lämplig. En förutsättning härför synes emellertid vara, att fördelningen verkställes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilket för övrigt även torde vara nödvändigt för ernående av största möjliga smidighet och följsamhet.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar skulle för vägförvaltningarnas omkostnader under budgetåret 1946/47 alltså erfordras 1 490 000

kronor med följande fördelning:

Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .............................. 30 000

2. Reseersättningar, förslagsvis .............................. 630 000

3. Expenser, förslagsvis .................................. 530 000

4. Underhåll och drift av tjänstebilar, förslagsvis .............. 300 000

Summa kronor 1 490 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

139 Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna ökningen av vägförvaltningarnas omkostnadsanslag förefaller i förhållande till den av styrelsen beräknade ökningen av motsvarande avlöningsanslag jämförelsevis stor. Av styrelsens redogörelse för beräkningen av omkostnadsanslaget synes emellertid framgå, att den föreslagna ökningen till avsevärd del är att hänföra dels till en redan av den nuvarande belastningen påkallad korrigering av anslagsberäkningen, dels till i samband med omorganisationen uppkommande behov av medel till engångsanskaffning av inventarier m. m. Vad angår den ifrågasatta uppräkningen av anslagsposterna till Reseersättningar och till Underhåll och drift av tjänstebilar torde hänsyn också få tågås därtill, att vägförvaltningarnas tekniska personal i särskilt stor utsträckning hava sin tjänsteutövning förlagd utanför stationeringsorten. Så skulle exempelvis bliva fallet beträffande den föreslagna nya personalen för vägprojektering, för vilken styrelsen beräknat en ökning av reseersättningsposten med 90 000 kronor. Med hänsyn till här berörda förhållanden synes styrelsens förslag till omkostnadsstat för vägförvaltningarna vara av beskaffenhet att i stort sett kunna läggas till grund för anslagsberäkningen. Jag har emellertid till följd av viss tveksamhet rörande det oundgängliga medelsbehovet ansett mig böra förorda en jämkning nedåt av posterna till Reseersättningar och till övriga expenser med 25 000 kronor respektive 15 000 kronor. Därjämte föreslår jag, med anledning av vad jag tidigare anfört rörande tidpunkten för tillsättandet av de nya befattningarna, att nyssnämnda poster reduceras med ytterligare 23 000 kronor respektive 15 000 kronor samt att posten Underhåll och drift av tjänstebilar minskas med 7 000 kronor. Med utgångspunkt från vad sålunda anförts förordar jag, att vägförvaltningamas omkostnadsanslag uppföres med 1 405 000 kronor enligt följande uppställning.

Kronor

Sjukvård m. m., förslagsvis ................................ 30 000

Reseersättningar, förslagsvis ............................... 582 000

Expenser, förslagsvis ,...................................... 500 000

Underhåll och drift av tjänstebilar, förslagsvis ................ 293 000

Summa kronor 1 405 000.

Budgettekniska frågor.

Någon ändring i nu gällande ordning, enligt vilken hälften av anslagen till såväl avlöningar som omkostnader för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avräknas mot automobilskattemedlen, synes icke böra ske.

Avlönings- och omkostnadsanslagen för vägförvaltningarna lia hittills i sin helhet avräknats mot automobilskattemedlen, och denna princip har också tillämpats beträffande de preliminära anslagsbelopp, som för hithörande ändamål upptagits i årets statsverksproposition. Vid genomförande av den föreslagna omorganisationen kan visserligen en ändring härutinnan

Departements-

chefen.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

ifrågasättas med hänsyn därtill, att anslagen då komma att användas för sådana verksamhetsområden, beträffande vilka kostnaderna för vederbörande arbetsorgan, nämligen hamnarbetsavdelningama, distriktsorganisationen för vattenförsörjning och avlopp samt drifts- och underhållsorganisationen vid Falsterbokanalen, för närvarande belasta den allmänna budgeten. Den andel av de föreslagna avlönings- och omkostnadsanslagen för vägförvaltningarna, som kan anses hänförlig till dessa verksamhetsgrenar, uppgår lill mellan 10 och 15 procent. Emellertid bör tillika beaktas, att vissa till vägväsendet hörande kostnader, t. ex. kristillägg och provisoriska lönetillägg samt pensionerings- och lokalkostnader, bestridas av vanliga skattemedel, ävensom att den schematiska hälftenuppdelningen av anslagen till avlöningar och omkostnader för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen innebär ett ianspråktagande av vanliga skattemedel i avsevärt större omfattning än som skulle vara fallet vid en mera exakt uppdelning av anslagen på å ena sidan avlöningar och omkostnader, hänförliga till vägväsendet, och å andra sidan övriga avlöningar och omkostnader. På grund härav och för enkelhetens skull förordar jag även beträffande vägförvaltningarnas avlönings- och omkostnadsanslag ett bibehållande av den nu gällande ordningen i förevarande hänseende.

Med hänsyn till att reservationsanslaget till Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp enligt hittills tillämpade principer avsetts skola bära även kostnaderna för den för hithörande verksamhet erforderliga personalorganisationen men i samband med omorganisationen skulle frigöras från dessa kostnader, torde av nämnda reservationsanslag för budgetåret 1946/47 ett belopp motsvarande kostnaderna för ifrågavarande personalorganisation icke böra tagas i anspråk. Beloppet synes böra bestämmas till 500 000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

l:o) godkänna följande personalförteckning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Personalförteckning1.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

1 generaldirektör .............................. C 15

1 överdirektör och souschef .................... C 11

1 överingenjör ................................ C 9

1 överingenjör................ C 8

3 byråchefer ................................ C 6

1 förrådsdirektör .............................. C 6

3 överinspektörer .............................. C 6

Kungl. Maj.ts proposition nr 286. lil

Befattning Lönegrad

2 byrådirektörer ................................ C 5

2 byråchefer .................................. A 30

1 gatuinspektör ................................ A 29

1 väginspektör .......... A 29

1 vägtrafikinspektör ............................ A 29

4 byrådirektörer .............................. A 28

1 järnvägsinspektor ........................... A 28

12 förste byråingenjörer.......................... A 26

1 förste byråingenjör (förste byråsekreterare) ...... A 26

3 förste byråsekreterare ........................ A 26

1 förste byråsekreterare och ombudsman.......... A 26

1 kamrerare .................................. A 26

1 revisionskommissarie .......................... A 26

7 byråingenjörer ............ A 24

3 förste byråsekreterare ........................ A 24

8 byråingenjörer............................... A 21

3 byråsekreterare .............................. A 21

4 revisorer .................................... A 21

1 förrådskontrollör ............................ A 20

1 bokhållare .................................. A 17

4 ingenjörer.................................... A 17

6 ritare........................................ A 15

2 förrådsmästare .............................. A 12

2 kansliskrivare ................................ A 11

1 förste expeditionsvakt.......................... A 7

9 kanslibiträden .............................. A 7

3 expeditionsvakter .... ....................... A 5

17 kontorsbiträdet .............................. A 4

Tjänsteman å övergångsstat:

1 byråchef .................................... A 30

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0:

7 förste byråingenjörer ........................ Eo 26

1 förste byråingenjör (förste byråsekreterare) .... Eo 26

15 byråingenjörer .............................. Eo 24

1 förste aktuarie .............................. Eo 24

1 aktuarie .................................... Eo 21

35 byråingenjörer .............................. Eo 21

4 byråsekreterare .............................. Eo 21

1 revisor .................................... Eo 21;

2:o) förklara, att befattningarna såsom överdirektör och souschef i C 11, överingenjör i C 9 och C 8, byråchef i C 6

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

samt överinspektör i G 6 skola tillsättas medelst förordnande på viss tid;

3:o) godkänna följande avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:

Avlöningsstat.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags-

vis .................................... 844 200

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit ........ 13 300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis . ............................... 1 455 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 298 500

Summa kronor 2 611 100;

4:o) godkänna följande personalförteckning för vägförvaltningarna:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

22 vägdirektörer ................................ C 6

2 vägdirektörer ................................ C 5

5 arbetschefer ................................ C 5

54 vägingenjörer ................................ A 26

3 ingenjörer .................................. A 24

24 vägkamrerare ................................ A 22

26 ingenjörer .................................. A 21

14 ingenjörer .................................. A 19

26 bokhållare .................................. A 17

54 övervägmästare .............................. A 16

225 vägmästare .................................. A 13

24 ritare ...................................... A 12

22 vägkassörer ................................ A 11

2 kontorister .................................. A 9

22 kanslibiträden .............................. A 7

Tjänstemän å övergångsstat:

2 vägingenjörer ................................ A 28

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0:

12 distriktsingenjörer .......................... Eo 26

8 vägingenjörer .............................. Eo 26

6 ingenjörer ................................ Eo 24

13 ingenjörer .................................. Eo 21;

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

5:o) förklara, att befattningarna såsom arbetschef i G 5 skola tillsättas medelst förordnande på viss tid;

6:o) godkänna följande avlöningsstat för vägförvaltningama, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:

Avlöningsstat.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags-

vis .................................... 2 962 400

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för-

slagsvis ................................ 2 536 400

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 742 400

Summa kronor 6 241 200;

7 :o) bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestämmelser, som må erfordras i anledning av omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningama;

8:o) under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1946/47 an-

visa följande förslagsanslag, nämligen till Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen:

Avlöningar ........................... kronor 2 611 100,

därav 1 305 600 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen;

till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Omkostnader ........................ » 740 000,

därav 370 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen;

till Väg förvaltningarna: Avlöningar .. » 6 241 200,

att avräknas mot automobilskattemedlen; samt

till Vägförvaltningarna: Omkostnader . . » 1 405 000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Nils Hellenius.

144 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning:............................................................ 1

Organisationsfrågor .................................................... 3

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ...................................... 3

Byråindelningen. De tekniska byråernas arbetsuppgifter................ 4

De sakkunniga.................................................. 4

Byråindelningen .............................................. 4

De tekniska byråernas arbetsuppgifter............................ 7

Yttranden .................................................... 12

Byråindelningen m. m......................................... 12

Decentraliseringsfrågan ........................................ 22

Frågan om anläggningsarbetenas utförande på entrepenad eller i egen

regi........................................................ 25

Departementschefen.............................................. 27

Personalorganisationen.............................................. 35

Verksledningen. Allmänna spörsmål rörande anställningsform och löne-

ställning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personal ........ 35

Byråernas organisation .......................................... 42

Första utredningsbyrån (vägbyrån).............................. 42

Andra utredningsbyrån (hamnbyrån)............................ 45

Tredje utredningsbyrån (byrån för vattenförsörjning och avlopp).... 46

Konstruktionsbyrån............................................ 48

Byggnadsbyrån (byggnads- och underhållsbyrån).................. 51

Försvarsbyrån................................................ 57

Förrådsbyrån ................................................ 58

Kanslibyrån.................................................. 68

Kameralbyrån................................................ 75

Expeditionsvakter ............................................ 82

Departementschefen ............................................ 83

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lokala organisation .................... 92

De sakkunniga.................... !............................ 92

Yttranden...................................................... 96

Inordnande av hamnarbetsavdelningarna och distriktsorganisationen

för vattenförsörjning och avlopp i vägförvaltningarna ............ 96

Personalorganisationen .......................................... 100

Allmänt .................................................... 100

Vägdirektörernas löneställning m. m............................. 101

Personal för byggande verksamhet.............................. 103

Personal för utredning rörande vattenförsörjning och avlopp........ 105

Personal för kamerala uppgifter och biträdesgöromål.............. 106

Personal vid förvaltnings- och driftsorganisationen för statens fiskehamnar och farleder........................................ 107

Kungl. Maj.ts proposition nr 286■ 145

Sid.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag beträffande de delar av vägförvaltningarnas organisation, som ej omfattats av sakkunnigutredningen ................................................ 107

Personal för projektering av vägar och broar.................... 107

Personal för ärenden rörande statsbidrag till enskild väghållning .. 109

Personal för vägunderhållet.................................... lil

Departementschefen ............................................ 115

Vissa övergängsanordningar m. m..................................... 123

Anslagsberäkningar.................................................... 125

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar........................ 125

Väg- och vatten byggnadsstyrelsen: Omkostnader...................... 129

Vägförvaltningarna: Avlöningar .................................... 132

Vägförvaltningarna: Omkostnader .................................. 135

Budgettekniska frågor ................................................ 139

Hemställan .......................................................... 140

Bihang till riksdagens protokoll WMi. t sami. Nr 2S6. 10