med förslag till förord¬ ning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpel¬ avgiften

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

1 Nr m

Kungl. Maj:s proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; given Stockholms slott den 10 maj 1946.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 299.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till följande avdelningar:

Fjärde avdelningen.

Rikets hovrätter;---statens institut för folkhälsan; statens krimi-

naltekniska anstalt; väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; — — — skogsstyrelsen.

Femte avdelningen.

Statsdepartementen; nedre justitierevisionen; — — — Kungl. Maj ;ts orden.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här nedan i 7 § nämnda undantag och nied iakttagande av vad i 4 § stadgas örn inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

1 Senaste lydelse se 1945: 436 och där anmärkta äldre författningar.

Kungl. Majlis proposition nr 299.

3 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 10 maj 1946.

N är varande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, kommunikations- och jordbruksdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 (nr 3S3) angående stämpelavgiften samt anför därvid följande.

I. Stämpelavgiften i ärenden örn antagande av nytt släktnamn.

Enligt förordningen den 5 december 1901 angående antagande av släktnamn skall ansökan om godkännande av nytt släktnamn ställas till Konungen samt ingivas eller insändas till länsstyrelsen eller till justitiedepartementet. Till länsstyrelsen inkomna ansökningshandlingar skola översändas till justitiedepartementet. Dylika ärenden avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet på föredragning av chefen för justitiedepartementet.

Kungl. Maj:ts beslut i ärende av ifrågavarande slag expedieras numera — sedan den 1 juli 1937 —- såsom bevis angående godkännande av nytt släktnamn, och enligt 3 § stämpelförordningen uttages för dylikt bevis stämpel med ett belopp av 20 kronor. Expeditionslösen har icke uttagits för bevis av förevarande slag.

Till det vid propositionen den 12 april 1946 (nr 266) angående anslag till statistiska centralbyrån och folkbokföringen för budgetåret 1946/47 fogade statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag anförde jag — under hänvisning till en inom justitiedepartementet upprättad promemoria rörande överflyttande till statistiska centralbyrån av ärenden angående godkännande av släktnamn — att handläggningen av dessa ärenden från och med den 1 juli 1946 borde överflyttas från justitiedepartementet till statistiska centralbyrån. Enligt vad jag vidare uttalade bolde centralbyråns beslut i namnärendena ej få överklagas.

I samband härmed torde böra omnämnas, att statskontoret i yttrande över nyssnämnda promemoria anfört, att vid bifall till förslaget örn överflyttning

Kungl. Majlis proposition nr 299

av ärenden om antagande av nytt släktnamn till statistiska centralbyrån borde avgiften för bevis angående godkännande av nytt släktnamn uppföras under tjärde avdelningen i den i 3 § stämpelförordningen upptagna tariffen.

Aven efter en överflyttning av namnärendena till statistiska centralbyrån torde bevis angående godkännande av nytt släktnamn böra beläggas med stämpel till belopp av 20 kronor. I enlighet härmed bör stämpelförordningen ändras på så sätt att ifrågavarande avgift, som för närvarande är upptagen i tariffen till 3 § under femte avdelningen, överflyttas till den avdelning som statistiska centralbyrån tillhör eller alltså till fjärde avdelningen i samma tariff.

Frågan örn härmed sammanhängande ändring i 1883 års förordning angående expeditionslösen torde jag senare få anmäla.

IF. Stämpelavgiften för bevis angående utgivning av periodisk

skrift.

billigt 3 § stämpelförordningen i dess lydelse enligt förordningen den 7 mars 1941 (nr 115) skallav chefen för justitiedepartementet utfärdat bevis angående utgivning av periodisk skrift (utgivningsbevis) förses med stämpel till belopp av 50 kronor, dock att bevis, som utfärdas för den vilken innehar enligt äldre lag utfärdat hinderslöshetsbevis för skriften, skall förses med stämpel till belopp av allenast 5 kronor.

Sistnämnda undantagsbestämmelse, som tillkom i samband med 1941 års ändringar i tryckfrihetsförordningen, motiverades nied att den nya lagstiftningen föranledde att utgivare av tidning eller tidskrift, som enligt de nya bestämmelserna vöre att anse såsom periodisk skrift, bleve nödsakad att anskaffa utgivningsbevis även om han innehade hinderslöshetsbevis. Det syntes därför skäligt, att en särskild, lägre avgift fastställdes för de fall, då utgivningsbevis beträffande viss skrift utfärdades för den som förut innehade hinderslöshetsbevis för skrift med samma titel.

Ifrågavarande bestämmelse har i praktiken tillämpats sålunda, att den lägre stämpelavgiften uttagits endast i de fall, där ansökan örn utgivningsbevis för den som innehade hinderslöshetsbevis inkommit under den övergångstid, som i samband med 1941 års ändringar i tryckfrihetsförordningen fastställdes för ansökan örn utgivningsbevis med företrädesrätt till titeln å äldre skrift. Där ansökan örn utgivningsbevis inkommit efter övergångstidens slut, d. v. s. senare än ett år från dagen för de nya bestämmelsernas ikraftträdande, har vederbörande sökande icke ansetts berättigad att erhålla sådant bevis mot den lägre stämpelavgiften; i dylika fall har nämligen avbrott i skriftens utgivning ansetts föreligga.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts torde den i stämpelförordningen upptagna undantagsbestämmelsen, enligt vilken utgivningsbevis i vissa fall skall beläggas med stämpel av allenast 5 kronor, nu böra upphävas.

I

Departements-

chefen.

Departements-

chefen.

6 Kungl. Majlis proposition nr 299.

lil. Ändring i stämpelförordningen i anledning av omregleringen av notarius publicusinstitutionen.

Enligt Kungl. Maj:ts stadga den 18 maj 1945 (nr 196) om notarius publicus skall i stad finnas notarius publicus. I Stockholm förordnas notarius publicus av Överståthållarämbetet till det antal som Kungl. Maj:t bestämmer. För varje notarius publicus i huvudstaden skall finnas en ersättare (biträdande notarius publicus), som förordnas av Överståthållarämbetet för en tid av tre år. Är denne förhindrad att tjänstgöra, må särskild vikarie för honom förordnas. — I annan stad än Stockholm skall viss ledamot i eller tjänsteman vid magistraten eller, i stad utan magistrat, kommunalborgmästaren vara notarius publicus. Om Kungl. Majit så bestämmer, må särskild notarius publicus förordnas av länsstyrelsen.

Genom ifrågavarande stadga, som trätt i kraft den 1 januari 1946, upphävdes hl. a. stadgan den 6 oktober 1882 (nr 49 s. 1) angående notari! publicibefattningen. Beträffande tillsättningen av notarius publicus gällde enligt sistnämnda stadga, att i de städer, där befattningen icke på grund av särskild föreskrift var förenad med annan tjänst, handels- och sjöfartsnämnden skulle pröva örn behov av notarius publicus förelåg samt utse innehavare till befattningen, varefter magistraten eller, i stad utan magistrat, länsstyrelsen utfärdade förordnande för vederbörande.

Jämlikt 3 § stämpelförordningen skall stämpelavgift erläggas för fullmakt för notarius publicus i Stockholm och Göteborg med 200 kronor samt för fullmakt för notarius publicus i övriga städer med 50 kronor. 1 den i paragrafen intagna tariffen äro beloppen upptagna i den kolumn, som avser expeditioner från statsmyndigheter hörande till första avdelningen, dit bl. a. magistraterna hänföras.

Departement 6chefen.

Enligt 1945 års .stadga örn notarius publicus ankommer det, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, på Överståthållarämbetet eller länsstyrelsen att förordna notarius publicus i de fall, då icke ledamot i eller tjänsteman vid magistrat eller kommunalborgmästare skall vara notarius publicus. Med hänsyn härtill torde i 3 § stämpelförordningen böra vidtagas den ändringen, att stämpelavgiften för fullmakt för notarius publicus upptages i den kolumn som avser expeditioner från de till tredje avdelningen hörande statsmyndigheterna, dit överståthållarämbetets kansliavdelningar samt länsstyrelserna räknas.

Vad angår avgiftens belopp torde skäl icke föreligga att i detta sammanhang företaga någon ändring. Avgift bör alltså utgå nied 200 kronor i Stockholm och Göteborg samt med 50 kronor i annan stad, där särskild notarius publicus förordnas. Ifrågavarande avgift skall självfallet uttagas endast när ordinarie befattning tillsättes och ej då biträdande notarius publicus eller särskilt förordnad vikarie utses.

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

7 IV. Stämpelavgiften för diariibevis.

Enligt stämpelförordningen skall diariibevis — såsom »bevis annat» — beläggas med stämpel av en krona, där beviset utlärdas av myndighet som hänföres till första, andra eller tredje avdelningen, samt eljest med två kronor. För dylikt bevis utgår därjämte lösenavgift enligt förordningen angående expeditionslösen med en krona, om beviset utfärdas av myndighet som hänföres till någon av första—fjärde avdelningarna, och i annat fall med tre kronor. I enlighet härmed utgår stämpel och lösen för diariibevis med fem kronor lör dylikt bevis, utfärdat av statsdepartement, med tre kronor för bevis, utfärdat av central förvaltningsmyndighet som är upptagen i fjärde avdelningen i stämpel- och lösenförordningarna, samt med två kronor för bevis, utfärdat av länsstyrelse, domkapitel, underdomstolar, magistrater m. fl. myndigheter.

I ett den 20 juli 1945 avgivet betänkande med förslag angående kommissionärsväsendet vid statens förvaltningsmyndigheter m. m. (SOU 1945:34) ha förslag framlagts till bl. a. kungörelse angående kommissionärer hos statens förvaltningsmyndigheter samt cirkulär till dessa myndigheter angående utförande såsom tjänsteåligganden av vissa hittills av kommissionärer oinhänderhavda göromål m. m. Beträffande det närmare syftet med dessa förslag torde få hänvisas till propositionen den 12 april 1946 (nr 280) angående anslag till Länsstyrelserna: Avlöningar för budgetåret 1946/47, m m (s 8—11).

Hittills har i ett stort antal lall den rättssökande allmänheten vid ingivande Departementsav handlingar till bland annat statsdepartementen i stället för formligt diard- chefen' bevis begärt ett intyg av vederbörande kommissionär, att denne mottagit handlingarna i fråga samt vederbörligen ingivit dem. Kommissionärsarvodet lör sådant intyg har nämligen varit väsentligt lägre än avgiften för diariibevis.

Förslaget till omläggning av kommissionärsväsendet, vilket avser att åstadkomma en ökad direkt kontakt mellan förvaltningsmyndigheterna och allmänheten, förutsätter emellertid som regel, att önskat bevis örn ingivande av en handling skall genom myndighetens försorg tillställas vederbörande i form av diariibevis. Det kan ifrågasättas örn icke ett dylikt bevis efter kommissionärsrel ormens genomförande borde utfärdas utan kostnad för den enskilde. Därest diariibevis bleve helt kostnadsfria, måste det emellertid befaras all allmänheten begärde sådana bevis vare sig bevisen vöre erforderliga eller icke. Även bortsett från det nu sagda synes en sänkning av avgifterna för diariibevis, vilka utfärdas av statsdepartement eller central förvaltningsmyndighet, vara befogad.

Med hänsyn till det nu antörda och da det synes lämpligt att en enhetlig avgift fastställes för diariibevis, oavsett vilken myndighet som utfärdar beviset, tillstyi ker jag alt tor sadanl bevis debiteras en krona i stämpelavgift och likaledes en krona i lösenavgift.

*

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

Departements-

chefen.

Den sålunda föreslagna ändringen i fråga om stämpelavgiften för diariibevis torde böra föranleda att sådant bevis upptages under särskild rubrik i tariffen till 3 § stämpelförordningen. Frågan örn motsvarande ändring i förordningen angående expeditionslösen torde jag senare få anmäla.

V. Stämpelavgiften hos statens kriminaltekniska

anstalt.

Såsom framgår av 1 § stämpelförordningen skola alla statsmyndigheter, vilka icke äro särskilt angivna under någon av de i samma paragraf upptagna fem avdelningarna, hänföras till första avdelningen.

Jämväl enligt § 1 förordningen angående expeditionslösen hänföras myndigheter, hos vilka expeditionslösen äger rum, till fem olika avdelningar. Myndighet, som icke särskilt angivits under någon avdelning, äger emellertid icke uttaga lösenavgift.

I skrivelse den 11 mars 1946 har styrelsen för statens kriminaltekniska anstalt anfört, att då anstalten ej vore upptagen bland de i 1 § stämpelförordningen särskilt uppräknade myndigheterna, stämpelbeläggning av anstaltens utgående expeditioner finge anses böra ske enligt de för första avdelningen stadgade stämpelsatserna. Emellertid tillhörde centrala myndigheter och institutioner i allmänhet fjärde avdelningen, varför det syntes naturligt att även anstalten hänfördes till denna avdelning. Anstalten tillhörde ej heller de i förordningen angående expeditionslösen uppräknade myndigheterna och syntes därför icke vara berättigad att uttaga lösenavgift. Det förefölle dock styrelsen som om sådan avgift — vilken skulle tillfalla kronan — borde debiteras. Under åberopande härav hemställde styrelsen, att åtgärder måtte vidtagas dels för institutets hänförande till fjärde avdelningen i stämpelförordningen dels ock för möjliggörande av uttagande av lösen, vilken senare författningsenligt komme att överföras till stämpel.

Statskontoret har i ett den 30 mars 1946 dagtecknat utlåtande i ärendet förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till styrelsens hemställan.

Jag tillstyrker, att statens kriminaltekniska anstalt upptages i fjärde avdelningen i 1 § stämpelförordningen. Därest detta förslag bifalles, torde jag senare få anmäla frågan om motsvarande ändring i förordningen angående expeditionslösen.

Såsom anstaltens styrelse anmärkt kommer lösenavgift hos anstalten författningsenligt att överföras till stämpelavgift.

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

9 VI. Stämpelfrihet för intyg rörande fastighetsförvärv i anledning av lagen den 21 december 1945 (nr 805) om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Enligt förenämnda lag må jordbruksfastighet, vars värde överstiger 5 000 kronor, icke genom köp eller byte förvärvas av annan än den, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd till sådant förvärv. Tillstånd är dock icke erforderligt, därest förvärvaren i samband nied lagfartsansökan förebringar sådan utredning som i 5 § tredje stycket avses. Enligt 2 § kungörelsen den 21 december 1945 (nr 806) rörande tillämpning av förenämnda lag skall nyssnämnda utredning utgöras av bl. a. visst intyg av landsfiskal, ledamot av magistrat, kommunalborgmästare eller egnahemsnämnd.

Vid genomförandet av nu berörda lagstiftning förutsattes, att nyssnämnda intyg skulle utfärdas utan ersättning. I enlighet härmed har i 3 § förenämnda kungörelse anmärkts, att intyg enligt 2 § kungörelsen utfärdas utan ersättning.

På grund av det anförda bör i tariffen till 3 § stämpelförordningen intagas Departementsen bestämmelse om att intyg rörande fastighetsförvärv i anledning av lagen chefenom inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet skall vara fritt från stämpel. Motsvarande ändring i förordningen angående expeditionslösen torde jag få anmäla i annat sammanhang.

Utöver nu förordade ändringar i stämpelförordningen torde den ändringen böra genomföras att — sedan luftfartsstyrelsen införts i fjärde avdelningen i 1 § i nämnda förordning (SFS 1945: 436) — den i samma paragraf i femte avdelningen upptagna bestämmelsen om luftfartsmyndigheten utgår.

De nu förordade ändringarna i stämpelförordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1946.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet med det nu anförda inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av slatsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga lill detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll Wi(i. 1 sunil. Nr2t)'J.

Ur protokollet: Folke Lyberg.