angående vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

1 Nr 56.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet; given Stockholms slott den 7 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1947.

N ärvar ande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Mtrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler härefter chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet samt anför härutinnan följande.

1 :o.

Vid anmälan av propositionen 1945:87 (punkt 1 av utdraget av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 16 februari 1945) framhöll min företrädare i ämbetet önskvärdheten att åstadkomma en förenklad handläggning av frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan och förordade, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens bemyndigande att i viss utsträckning avgöra dylika frågor. Enär frågan om Kungl. Maj:ts riitt att avstå statsverkets fordringar mot enskilda samt formerna härför vore föremål

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 56

282 47

2 Rungl. Majds proposition nr 56.

för övervägande, syntes emellertid vid bemyndigandets utformning viss försiktighet böra iakttagas. Bemyndigandet borde sålunda utverkas endast för tiden till utgången av budgetåret 1945/46 samt avse ersättningsanspråk där fråga vore om kapitalbelopp — eventuella räntefordringar icke medräknade — icke överstigande 10 000 kronor. Bemyndigandet syntes böra preciseras att med denna begränsning avse dels frågor om befrielse från i judiciell ordning ålagd ersättningsskyldighet till kronan på grund av förlust av eller skada å egendom tillhörande krigsmakten, dels ock frågor om efterskänkande av fordran som grundar sig på kronans regressrätt mot förare av kronans motorfordon, luftfartyg etc. enligt de i ämnet gällande ansvarsreglerna. I propositionen framlades förslag i överensstämmelse härmed.

Riksdagen uttalade i skrivelse 1945: 155 att, även om riksdagen ur principiell synpunkt hyste betänkligheter mot ett bifall till Kungl. Maj ds förslag, riksdagen å andra sidan ansåge, att under nuvarande förhållanden vissa lämplighetsskäl onekligen talade för tillmötesgående av detsamma i viss utsträckning. Riksdagen hade därför icke velat motsätta sig förslaget, särskilt som bemyndigandet endast avsåge tiden intill den 1 juli 1946, men hade begränsat det kapitalbelopp, intill vilket Kungl. Maj :t sålunda skulle äga att besluta om avstående av kronans skadeståndsanspråk, till 5 000 kronor. Såsom förutsättning för bemyndigandet skulle gälla, att i fråga om grunderna för prövningen av hithörande ärenden av riksdagen hittills godkänd praxis i möjligaste mån följdes. Vidare borde Kungl. Maj:t lämna 1946 års riksdag en redogörelse över av Kungl. Maj :t meddelade beslut om befrielse från ersättningsskyldighet, varom här vore fråga.

I propositionen 1946: 82 hemställde Kungl. Maj:t om enahanda bemyndigande jämväl för budgetåret 1946/47, vilket av riksdagen bifölls (riksdagens skrivelse 1946: 310).

Med stöd av nämnda bemyndiganden har Kungl. Maj:t under tiden från den 15 februari intill den 1 december 1946 medgivit befrielse från ersättningsskyldighet i enlighet med vad som framgår av en redogörelse, vilken torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll (motsvarande förteckning över de tidigare, med stöd av riksdagens bemyndigande, avgjorda ärendena återfinnes såsom bilaga till propositionen 1946:82). Vid dessa ärendens behandling har beaktats vad riksdagen framhållit i förstnämnda skrivelse. De erfarenheter, som härvid vunnits, synas utvisa, att bemyndigandet varit ägnat att medföra fördelar. Sålunda föreligga möjligheter att förenkla och påskynda handläggningen av ärendena till fördel för de enskilda personer, som dessa ärenden avse. Med hänsyn härtill och då jämväl i fortsättningen ett betydande antal ärenden av här avsedd art påkallar beslut, synes enahanda bemyndigande böra utverkas för tiden efter utgången av löpande budgetår. Enär frågan om omarbetning av de allmänna bestämmelserna rörande avskrivning av statsverkets fordringar och därmed sammanhängande spörsmål alltjäm tär under övervägande, synes bemyndigandet böra begränsas att gälla tills vidare. Jag förutsätter, att Kungl. Maj:ts med stöd av bemyndigandet fattade beslut skola successivt tillhandahållas riksdagens statsutskott.

Kungi. Maj:ts proposition nr 56. o

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att fortfarande och tills vidare avgöra frågor om avstående av fordringsrätt m. m. i den utsträckning som av mig i det föregående angivits.

I det följande anmäler jag ett ärende om avstående av fordringsrätt, som icke täckes av de av riksdagen lämnade bemyndigandena och därför bör underställas riksdagens prövning.

2:o.

Enligt kontrakt den 8 december 1919 med dåvarande arméförvaltningens artilleridepartement förband sig Karlshamns mekaniska verkstadsaktiebolag att leverera viss ammunition. I kontraktet föreskrevs, att bolaget skulle till artilleridepartementet avlämna säkerhet för dels återgäldandet av erhållet förskott å likviden för leveransen, 7 956 kronor, dels fullgörandet av övriga bolaget åliggande förbindelser intill ett ersättningsbelopp av 4 800 kronor. I anledning härav iklädde sig direktören M. M. Goldschmidt, ingenjören A. A. Ahlström och ingenjören K. A. H. Wettervik borgen för såväl förskottet som ersättningsbeloppet. Då bolaget icke inom föreskriven tid kunde fullgöra sitt åtagande, träffade artilleridepartementet avtal med annan firma, varvid kostnaderna med 16 541 kronor 65 öre överstego det med bolaget kontrakterade beloppet. Bolaget återbetalade därefter till departementet förskottet jämte ränta. Under första hälften av år 1921 måste bolaget gå i konkurs, varvid artilleridepartementet bevakade kronans fordran. Sedan konkursen avslutats utan att bevakningen lett till någon utdelniDg, uppfordrade artilleridepartementet Goldschmidt, Ahlström och Wettervik att inbetala beloppet å 4 800 kronor. Hos Kungl. Maj:t anliöllo den 6 april 1926 borgensmännen att, då de saknade medel och ej hade möjlighet att uppdriva sådana, av nåd bli befriade från erläggande av ifrågavarande belopp. Ansökningen föranledde ingen Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genom utslag den 2 april 1935 av Stockholms rådhusrätt, dit kronan genom artilleridepartementet erhållit stämning å Goldschmidt, Ahlström och Wettervik, förpliktades borgensmännen, vilken bäst gälda gitte, att utgiva nämnda belopp jämte 5 % årlig ränta, till dess betalning skedde.

Hos Kungl. Maj:t har den 4 juli 1946 ingenjören H. Wetterviks dödsbo anhållit att, då varken Goldschmidt, Ahlström eller Wettervik varit i stånd att gälda sagda belopp, dödsboet av nåd måtte befrias från skyldigheten att inbetala detsamma. Av skriften framgår att Wettervik avlidit den 18 juli 1945 och såsom enda sterbhusdelägare efterlämnat hustru (född år 1875) i små omständigheter. Makarna hade sedan år 1921 varit boskilda. Av en till handlingarna fogad transumt av bouppteckningen framgår, att boet utvisat en brist av 1 198 kronor 26 öre.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens tygavdelning ha i utlåtande den 1 oktober 1946, efter att ha inhämtat yttrande från civilförvaltningens

Departementschefen.

4 Kungl. May.ts proposition nr 56.

advokatfiskal, förklarat sig intet ka att erinra mot att ansökningen vunne bifall. Därest så skedde, syntes övriga borgensmäns solidariska ersättningsskyldighet böra nedsättas till två tredjedelar av det ursprungliga beloppet.

Av advokatfiskalens yttrande inhämtas, att någon avbetalning ej skett å skulden samt att vid särskilda under åren 1935 och 1944 gjorda utmiitningsförsök de personer, som genom domen ålagts att gälda ifrågavarande belopp, befunnits sakna utmätningsbar egendom.

Statskontoret har i utlåtande den 8 november 1946 åberopat ett yttrande av ämbetsverkets ombudsman. Denne ansåge med hänsyn till föreliggande omständigheter övervägande skäl tala för att dödsboet befriades från skulden. Om så skedde, komme de båda övriga löftesmännens betalningsskyldighet att minskas till att avse endast två tredjedelar av den tidigare borgensskulden. Då detta förhållande vore att betrakta såsom en rättslig följdverkan av Kungl. Maj:ts beslut, syntes särskilt uttalande därom från Kungl. Maj:ts sida icke vara påkallat.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att dödsboet befrias från ifrågavarande skuld.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans ifrågavarande fordran på ingenjören K. A. H.

Wetterviks dödsbo må efterskänkas.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, under punkterna l:o och 2:o hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas propositionen av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erland Kock.

Kungl. Maj ds proposition nr 56.

n

Bilaya.

Förteckning över av Kungl. Maj:t från den 15 februari 15)46 intill den 1 december 1946 avgjorda, helt eller delvis bifallna ärenden angående befrielse från ersättningsskyldighet.

B

Kungl. Maj-.ts proposition nr 56.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.