angående komplettering av riksstatsfårslaget för budgetåret 1948/49

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

1 Nr 286.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående komplettering av riksstatsfårslaget för budgetåret 1948/49; given Stockholms slott den 28 maj 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag under punkterna I, II och III, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 maj

1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande.

I. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

Avskrivningsanslagen i årets statsverksproposition voro i viss omfattning upptagna med allenast beräknade belopp, huvudsakligen beroende på att motsvarande investeringsanslag icke äskades definitivt. Jag hemställer nu att få anmäla de förändringar, som betingas av de definitiva anslagsäskandena samt av förslag om ytterligare investeringar utöver de i statsverkspropositionen beräknade.

Beträffande samtliga de under statens allmänna fastighetsfond nu ifrågavarande investeringsanslagen, nämligen till vissa ombyggnadsarbeten i uni-

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 286.

2 Kungi. Alaj.ts proposition nr 286.

versitetshuset i Lund m. in. å 460 000 kronor, till nybyggnad för medicinska högskolan i Göteborg å 150 000 kronor, till utbyggande av karolinska sjukhuset å 500 000 kronor, till vissa byggnadsarbeten vid akademiska sjukhuset i Uppsala å 344 000 kronor, till vissa byggnadsarbeten vid folkskoleseminarierna å 3 000 000 kronor, till uppförande av lärarbostadsbyggnad vid Skytteanska skolan i Tärna å 180 000 kronor, till om- och nybyggnadsarbeten vid vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte å 300 000 kronor, till ersättning till Svenska vall- och mosskulturföreningen för viss byggnad å 108 000 kronor, till nybyggnad för statens rättsläkarstation i Stockholm å 1 500 000 kronor samt till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus in. in. å 4 130 000 kronor, torde avskrivning i enlighet med hittills tillämpade grunder böra beräknas till 50 procent av de äskade investeringsbeloppen. I propositionen nr 203 har Kungl. Maj :t föreslagit, att anslagen till universitetssjukhusen fr. o. in. nästa budgetår överflyttas till elfte huvudtiteln. I enlighet härmed bör motsvarande överflyttning ske beträffande avskrivningsanslagen till utbyggande av karolinska sjukhuset samt till vissa byggnadsarbeten vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

1 årets statsverksproposition uppfördes under försvarets fastighetsfond ett gemensamt avskrivningsanslag för var och en av fastighetsfondens delfonder, varvid avskrivningsbehovet beräknades schablonmässigt till 50 procent av den totala investeringen i vederbörande delfond med undantag för kostnader för markförvärv, vilka icke underkastas någon avskrivning. Det å arméns delfond äskade avskrivningsanslaget beräknades under angivna förutsättningar böra uppföras med ett belopp av 1 340 000 kronor. Såsom framgår av proposition nr 126 har Kungl. Maj :t sedermera äskat ytterligare två investeringsanslag under denna delfond, nämligen till anordnande av provisoriska lokaler för försvarets forskningsanstalt å 715 000 kronor och till anordnande av vissa lokaler för luftbevakningen å 1 000 000 kronor. Med hänsyn härtill torde det å arméns delfond i statsverkspropositionen äskade avskrivningsanslaget böra uppräknas med 50 procent av förenämnda båda investeringsanslag eller med 857 500 kronor till 2 197 500 kronor. Beträffande marinens delfond har ett i statsverkspropositionen med ett beräknat belopp av 500 000 kronor uppfört investeringsanslag till anordnande av vissa förråd sedermera befunnits icke böra äskas hos årets riksdag. Å andra sidan har i förenämnda proposition nr 126 äskats ett nytt investeringsanslag å 500 000 kronor till anordnande av vissa fartygstunnlar. Avskrivningsanslaget under delfonden bör därför uppföras med det preliminärt beräknade beloppet 1 195 000 kronor. Det under flygvapnets delfond beräknade avskrivningsanslaget torde likaledes böra slutligt uppföras med tidigare beräknat belopp, eller 6 040 000 kronor.

1 statsverkspropositionen uppfördes avskrivningsanslagen under statens utlånings fonder och fonden för låneunderstöd med beräknade belopp utom i de fall, då total avskrivning borde ske. I dessa senare fall äskades avskrivningsanslagen definitivt. I avbidan på slutligt ställningstagande till den utredning, som enligt Kungl. Maj ris bemyndigande verkställts rörande ränte-

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

bestämmelserna för statens utlåningsfonder beräknades anslagen med tilllämpning av för vederbörande fonder hittills gällande avskrivningsprocenter. Jag torde nu få återkomma till frågan om beräkning av avskrivningsanslagen till utlåningsfonderna.

Investeringsanslagen till statens utlåningsfonder ha sedan länge täckts av lånemedel eller skattemedel beroende på i vad mån resp. utlåningsfond ansetts vara räntabel. Utgångspunkten vid beräkningen av räntabiliteten har varit å ena sidan de för fonderna gällande lånevillkoren och å andra sidan en räntefot, vid vilken full förräntning antagits vara för handen (förräntningskravet). I de fall, då vederbörande fond beräknats lämna full förräntning av fondkapitalet, ha investeringsanslagen helt täckts av lånemedel, i övriga fall ha skattemedel tillskjutits i proportion till underförräntningen, vilket skett genom anvisande av anslag under rubriken Avskrivning av nya kapitalinvesteringar. Förräntningskravet har alltsedan budgetåret 1937/38 varit 4 %, vilket även motsvarar den normalränta, som Kungl. Maj :t enligt riksdagens bemyndigande fastställt för lån från statens utlåningsfonder för budgetåren 1944/48.

Normalräntan, som lägst må utgöra 4 %, fastställes i enlighet med riksdagens beslut med utgångspunkt från medeltalet av räntan, beräknad på emissionskursen, för de tio sista årens statliga upplåning mot obligationer och reverser med en ursprunglig löptid av minst tio år samt med tillägg av

V. %, utgörande täckning för förvaltningskostnader och normal kreditrisk. Enligt riksgäldskontorets beräkningar utgjorde ifrågavarande medelränta för statsupplåningen under tiden 1 juli 1934—30 juni 1944 3,39 %, 1 juli 1935—30 juni 1945 3,47 %, 1 juli 1936—30 juni 1946 3,32 %, 1 juli 1937 —30 juni 1947 3 ,31 %. Nedgången i medelräntan har sålunda under hela perioden utgjort knappt 0,i %. För perioden 1 juni 1938—30 juni 1948 beräknas medelräntan komma att utgöra omkring 3,25 %. Varken i förenämnda utredning eller de däröver avgivna yttrandena1 har någon ändring beträffande normalräntan föreslagits. Då jag icke har för avsikt att till årets riksdag föreslå någon ändring av den för normalräntan gällande lägsta räntesatsen, föreligger icke heller någon anledning att för nästa budgetår ändra de nuvarande avskrivningsreglerna. Jag utgår därför i det följande vid beräkningen av avskrivningsanslagen för de olika fonderna från hittills tilllämpade normer.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att räntan å lån, som utlämnas från statens avdikningslånefond, i enlighet med förslag i proposition nr 149, mot vilket riksdagen icke uttalat någon erinran, tills vidare skall utgå med 3,25 procent. I samband därmed bör den med stöd av riksdagens beslut (riksd. skr. 1943: 487) utfärdade kungörelsen (SFS 1943: 937) med bestämmelser angående den räntetyp, som utlåningsfond i räntehänseende skall tillhöra, ändras. Enligt propositionen nr 41, vilken numera

1 Fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, statskontoret, bank- och {ondinspektionen sparbanksinspektionen, riksräkenskapsverket, statens byggnadslånebyrå, lantbruksstyrelsen, egna hemsstyrelsen och 1947 års centrala lantbrukskommitté.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

bifallits av riksdagen, skall vidare en särskild lånefond, benämnd statens skogslånefond, inrättas, och skall ränta å de från fonden utlämnade lånen utgå med 3 procent. Sagda kungörelse bör även ändras med hänsyn härtill. Därjämte torde vara påkallat att vidtaga vissa ytterligare justeringar av nämnda kungörelse till följd av tidigare av riksdagen fattade beslut angående inrättande och upphörande av olika lånefonder.

I proposition nr 231 har under statens utlåningsfonder investeringsanslaget till lånefonden för bostadsbyggande äskats med ett slutligt belopp av 240 miljoner kronor. Anslaget bör, såsom preliminärt beräknats, avskrivas med 25 procent och avskrivningsanslaget uppföras med 60 miljoner kronor. I proposition nr 188 har investeringsanslaget till jordbrukets maskinlånefond slutligt upptagits med 1 600 000 kronor mot i statsverkspropositionen beräknade 4 500 000 kronor. Motsvarande avskrivningsanslag, beräknat efter 20 procent, bör sålunda upptagas med 320 000 kronor. I proposition nr 41 har slutligen till statens skogslånefond äskats ett investeringsanslag å 500 000 kronor. Då räntan å lån från fonden skall utgå med 3 procent, torde anslaget böra avskrivas med 25 procent och ett avskrivningsanslag å 125 000 kronor äskas.

I proposition nr 231 har under fonden för låneunderstöd äskats ett slutligt investeringsanslag för tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet å 34 miljoner kronor mot i statsverkspropositionen beräknade 15 miljoner kronor. För anslaget skall enligt hittills tillämpade grunder avskrivningen beräknas efter 29 procent, eller till 9 860 000 kronor. Av detta belopp bör emellertid enligt i proposition nr 231 framlagt förslag 4 miljoner kronor täckas av från diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter överförda medel. Avskrivningsanslaget å driftbudgeten bör därför endast upptagas med 5 860 000 kronor. I proposition nr 231 har vidare till lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder definitivt äskats ett investeringsanslag å 6 miljoner kronor, eller samma belopp, som preliminärt upptagits i statsverkspropositionen. Avskrivningsanslag bör sålunda äskas med tidigare beräknat belopp, eller 1 620 000 kronor. Till lån till anordnande av kollektiva tvätterier har i proposition nr 130 äskats ett investeringsanslag å 750 000 kronor mot i statsverkspropositionen beräknade 500 000 kronor. Avskrivningsanslaget bör i anledning härav äskas med 187 500 kronor, eller 25 procent av anslagsbeloppet. Beträffande investeringsanslaget till lån för anskaffande av grästorkar m. m., vilket anslag i statsverkspropositionen äskats med 100 000 kronor, bör avskrivning ske med det i samma proposition beräknade beloppet 10 000 kronor, eller med 10 procent. I proposition nr 280 har slutligen äskats ett investeringsanslag till lån till Aktiebolaget Fjäråsand å 250 000 kronor. Då lånet avses att löpa räntefritt bör total avskrivning ske.

Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i avseende å statsverkspropositionens förslag om anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar framgå av följande översikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286. 5

Ökning ( + )

Statens allmänna fastighets fond: Minskning (—)

kronor

Vissa ombyggnadsarbeten i universitetshuset i Lund in. in.

(jfr prop. nr 152) .................................. + 30 000

Nybyggnad för medicinska högskolan i Göteborg (jfr prop.

nr 221) ............................................ + 75 000

Uppförande av lärarbostadsbyggnad vid Skytteanska skolan

i Tärna (jfr prop. nr 222) .......................... -|- 90 000

Om- och nybyggnadsarbeten vid vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte (jfr prop. nr 222) .......... + 150 000

Ersättning till Svenska vall- och mosskulturföreningen för

viss byggnad (jfr prop. nr 161) ...................... -f- 54 000

Nybyggnad för statens rättsläkarstation i Stockholm (jfr

prop. nr 108) ...................................... -|- 80 000

Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. in.

(jfr prop. nr 185) .................................. — 435 000

Försvarets fastighetsfond:

Arméns delfond (jfr prop. nr 126) .................... -f- 857 500

Statens utlåningsfonder:

Jordbrukets maskinlånefond (jfr prop. nr 188) ........— 580 000

Statens skogslånefond (jfr prop. nr 41) ................ -)- 125 000

Fonden för låneunderstöd:

Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet (jfr prop.

nr 231) ............................................ + 1 510 000

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier (jfr prop. nr

130) ............................................... + 62 500

Lån till Aktiebolaget Fjäråsand (jfr prop. nr 280) ...... + 250 000

Summa + 2 269 000.

På riksdagen torde få ankomma att vidtaga de kompletteringar och justeringar av de under ifrågavarande huvudtitel äskade anslagen, som i anledning av riksdagens beslut rörande investeringsanslag eller eljest kunna påkallas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1948/49 i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag, nämligen

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Statens allmänna fastighetsfond:

Ecklesiastikdepartementet:

Vissa ombyggnadsarbeten i universitetshuset i Lund m. m...........kronor 230 000

Nybyggnad för medicinska högskolan

i Göteborg ...................... » 75 000

Vissa byggnadsarbeten vid folkskole-

seminarierna .................... » 1 500 000

Uppförande av lärarbostadsbyggnad vid Skytteanska skolan i Tårna .... » 90 000

Om- och nybyggnadsarbeten vid vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte .................... » 150 000

Jordbruksdepartementet:

Ersättning till Svenska vall- och moss-

kulturföreningen för viss byggnad » 54 000

Inrikesdepartementet:

Nybyggnad för statens rättsläkarsta-

tion i Stockholm ................ » 750 000

Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m................. » 2 065 000

Utbyggande av karolinska sjukhuset » 250 000

Vissa byggnadsarbeten vid akademiska sjukhuset i Uppsala .......... » 172 000

Försvarets fastighetsfond:

Försvarsdepartementet:

Arméns delfond .................. » 2 197 500

Marinens delfond .................. » 1 195 000

Flygvapnets delfond .............. » 6 040 000

Statens utlåningsfonder:

Socialdepartementet:

Lånefonden för bostadsbyggande .... » 60 000 000

Jordbruksdepartementet:

Jordbrukets maskinlånefond ........ » 320 000

Statens skogslånefond .............. » 125 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

7 Fonden för låneunderstöd:

Socialdepartementet:

Tilläggslån till viss bostadsbyggnads-

verksamhet .................... kronor 5 860 000

Lån till uppförande och förbättring av

lantarbetarbostäder .............. » 1 620 000

Lån till anordnande av kollektiva tvät-

terier .......................... » 187 500

Jordbruksdepartementet:

Lån för anskaffande av gråstorkar

m. m........................... »

Lån till Aktiebolaget Fjäråsand....... »

10 000 250 000.

II. Driftbudgeten.

Förändringar av utgifterna.

I det i statsverkspropositionen framlagda förslaget till riksstat för budgetåret 1948/49 upptogos utgifter å sammanlagt 4 229 miljoner kronor. Härav föllo 3 775 miljoner kronor på egentliga statsutgifter och 454 miljoner kronor på utgifter för statens kapitalfonder. Av sistnämnda summa avsåg ett belopp av 50 miljoner kronor ett beräknat anslag för avsättning till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

I särskilda propositioner har Kungl. Maj :t framlagt förslag till ett flertal ändringar beträffande driftbudgetens utgiftssida.

De viktigaste ändringsförslagen avse fjärde, åttonde, nionde och elfte huvudtitlarna. Andra huvudtiteln företer en ökning med l,o miljoner kronor, avseende höjningar av anslagen till fångvårdsanstalterna. — Försvarshuvudtiteln uppvisar en nettoökning av 35 miljoner kronor, varav 10 miljoner kronor falla på anslaget till Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m. samt likaledes 10 miljoner kronor på anslaget till Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel in. m. Vidare föreligga å anslagen till avlöningar till viss arbetarpersonal samt till avlöningar in. in. till värnpliktiga en sammanlagd ökning med 10,2 miljoner kronor. Den återstående utgiftsökningen fördelar sig på ett tiotal anslag under huvudtiteln. — Femte huvudtiteln uppvisar ökningar å ett stort antal anslag, vilka emellertid till större delen uppvägas av minskningar å andra anslag, varigenom nettoökningen stannar vid l,i miljoner kronor. —- För sjunde huvudtiteln föreligger en ökning av 3,2 miljoner kronor, varav huvuddelen faller på anslaget till ränta å spärrkontomedel. — Åttonde huvudtitelns slutsumma företer en nettominskning med 25,4 miljoner kronor, som uppkommit huvudsakligen genom att anslagen till universitetssjukhusen avses att överföras till elfte huvudtiteln. — Nionde

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

huvudtitelns ökning, 125,6 miljoner kronor, beror till största delen på höjning av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. — För inrikesdepartementets huvudtitel föreligger en ökning av 50,i miljoner kronor. Härav falla 24,7 miljoner kronor på de nyssnämnda från åttonde huvudtiteln överförda anslagen, under det att 21 miljoner kronor belöpa på anslagen till civilförsvaret. Återstående utgiftsökning fördelar sig på en rad skilda anslag under huvudtiteln. — Under huvudtiteln avskrivning av nya kapitalinvesteringar påkallas i anledning av förslag om nya kapitalinvesteringar en höjning av anslagssumman med 2,3 miljoner kronor.

Beträffande Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen och i särskilda propositioner framlagda anslagsäskanden har riksdagen i ett flertal fall redan fattat beslut. Anslagsgranskningen har emellertid icke medfört någon större förändring av siffrorna.

Den totala nettoökning i förhållande till statsverkspropositionen, med vilken man nu har att räkna, uppgår till 193,5 miljoner kronor.

Ny beräkning av vissa inkomsttitlar m. m.

Riksräkenskapsverkets förslag till ny beräkning. I statsverkspropositionen utvisade driftbudgetens inkomstsida en summa av 4 769 miljoner kronor, varav 4 456 miljoner kronor hänförde sig till egentliga statsinkomster och 313 miljoner kronor till inkomster av statens kapitalfonder.

Bland de under egentliga statsinkomster ingående skatterna beräknades i statsverkspropositionen den preliminära skatten å inkomst och förmögenhet giva 2 000 miljoner kronor. Inkomsttitlarna arvsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt, lotterivinstskatt samt omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. upptogos till 75, 25 resp. 50 miljoner kronor. I automobilskattemedel beräknades inflyta 210 miljoner kronor. Tullar och acciser beräknades giva sammanlagt 1 323 miljoner kronor, varav i tullmedel 220 miljoner kronor, varuskatt 100 miljoner kronor, tobaksskatt 370 miljoner kronor och skatter på alkoholhaltiga drycker sammanlagt 533 miljoner kronor. Dessutom beräknades preliminärt i riksstatsförslaget två särskilda inkomsttitlar för höjningar av vissa indirekta skatter; en skattetitel med bevillnings karaktär under rubriken särskild konsumtionsbeskattning å 450 miljoner kronor samt en titel under diverse inkomster med rubriken särskilda totalisator-, tips- och lotterimedel å 50 miljoner kronor.

Inkomsterna från statens affärsverksfonder beräknades i statsverkspropositionen till sammanlagt 160 miljoner kronor, varav för postverket 15 miljoner kronor, för telegrafverket 55 miljoner kronor, för statens järnvägar 35 miljoner kronor, för statens vattenfallsverk 30 miljoner kronor och för domänverket 25 miljoner kronor.

I skrivelse den 15 maj 1948 har riksräkenskapsverket jämlikt gällande instruktioner avlämnat förslag till förnyad beräkning av statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna för budgetåret 1948/49. Vid beräkningens verkställande har ämbetsverket i likhet med tidigare år från veder-

9 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

börande myndigheter införskaffat nya uppgifter rörande de större inkomsttitlarna ävensom vissa andra inkomsttitlar. Ämbetsverket framhåller, att de ändringar i förhållande till ämbetsverkets tidigare beräkningar, som nu föreslås, bero till huvudsaklig del på de skattehöjningar, som beslutats vid 1948 års riksdag. I fråga om dessa höjningar har riksräkenskapsverket tagit hänsyn även till de förnyade beräkningar angående de nya skatteintäkterna, som framlagts av konsumtionsskatteberedningen i dess andra betänkande den 18 mars 1948, i vilket beredningen även framlagt förslag om införande av pappersskatt. Beträffande de olika inkomsttitlarna har riksräkenskapsverket i huvudsak anfört följande.

Preliminär skatt å inkomst och förmögenhet in. in.

1 fråga om skatteunderlaget för skatt å inkomst och förmögenhet m. m. äro ytterligare uppgifter utöver dem, för vilka ämbetsverket redogjort i sin tidigare inkomstberäkning, ännu icke tillgängliga. Vissa uppgifter angående den sannolika löneutvecklingen under år 1948 tyda dock på, att inkomsterna för fysiska personer bli något högre än riksräkenskapsverket vid upprättandet av sin senaste inkomstberäkning förutsatt. En ökning av skatteintäkterna har vidare inträtt med uppbördsstämman i mars, vilken är den första stämma vid vilken erlagts preliminär skatt, beräknad enligt de nya från och med den 1 januari 1948 gällande skatteförfattningarna. Nettoinkomsten skulle vid oförändrad inkomstnivå kunna för helt år beräknas bli 2 060 miljoner kronor. Emellertid är det sannolikt, att inkomstnivån under den tid, som är avgörande för uppbörden av preliminär A-skatt under budgetåret 1948/49, kommer att stiga något. Därtill kommer att den kvarstående skatt, som skall gäldas i början av år 1949, torde kunna beräknas överstiga beloppet av samtidigt återbetalad preliminärskatt, varför skatteuppbörden under första halvåret 1949 kan väntas bli högre än under första halvåret 1948. Under budgetåret 1948/49 kommer vidare att inflyta huvudparten av skatt å inkomstökning, avseende 1945 och 1946 års inkomster. Å andra sidan är emellertid att märka, att utbetalningarna till kommunerna på grund av reglerna för avräkningen mellan staten och kommunerna kunna väntas bli högre än motsvarande utbetalningar under 1948. Hur dessa faktorer närmare komma att påverka uppbördens storlek är ovisst. Riksräkenskapsverket anser sig emellertid kunna antaga, att inkomsten under förevarande inkomsttitel nästkommande budgetår kommer att uppgå till mellan 2 000 och

2 200 miljoner kronor och förordar därför, att inkomsttiteln preliminär skatt å inkomst och förmögenhet in. m. i riksstaten för budgetåret 1948/49 uppföres med ett från 2 000 till 2 100 miljoner kronor förhöjt belopp.

Kupongskatt. Med utgångspunkt från uppbörden under budgetåret 1947/48 förordar riksräkenskapsverket, att inkomsttiteln kupongskatt i riksstaten för budgetåret 1948/49 uppföres med 6,50 miljoner kronor mot i riksstatsförslaget beräknade 5,8 miljoner kronor.

A r v s 1 o 11 s s k a 11, gåvoskatt och kvar låtens kap sskatt. I statsverkspropositionen beräknades denna inkomsttitel till 75 miljoner kronor. För innevarande budgetår uppskattas inkomsterna under förevarande titel uppgå till i runt tal samma belopp, varav cirka 40 miljoner kronor enligt av generalpoststyrelsen lämnad beräkning anses avse gåvoskatt medan återstående 35 miljoner kronor avse arvslottsskatt och kvarlåtenskapsskatt. Den kvarlåtenskapsskatt som avser första halvåret 1948 kommer att till huvudsaklig del inflyta efter budgetårsskiftet, varför denna skatt alltså under budgetåret 1947/48 kommer att inflyta med allenast ett obetydligt be-

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

lopp. För budgetåret 1948/49 anser sig riksräkenskapsverket med utgångspunkt från dessa antaganden kunna beräkna, att inkomsterna av kvarlåtenskapsskatt komma att stiga med i det närmaste 40 miljoner kronor samt att gåvoskatten i förhållande till uppbörden under budgetåret 1947/48 kommer att sjunka med cirka 30 miljoner kronor. Den avsevärda ökningen av gåvoskatten under budgetåret 1947/48 skulle alltså icke motsvara det belopp, som kvarlåtenskapsskatten väntas komma att avkasta under ett budgetår. På grund av vad sålunda anförts får riksräkenskapsverket förorda, att inkomsttiteln arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt i riksstaten för budgetåret 1948/49 uppföres med ett till 85 miljoner kronor förhöjt belopp.

Bensinskatt. I fråga om bensinskatten har riksräkenskapsverket att taga hänsyn till dels tidigare utgående bensinskatt, dels ock vid innevarande års riksdag beslutad tilläggsskatt å bensin ävensom till den tillfälliga skatt å bensin, som skall utgå för den bensin som fanns lagrad den 1 april 1948. Enligt från statens bränslekommission erhållna upplysningar kan försäljningen av bensin under tiden ’/? 1948—”/c 1949 beräknas komma att uppgå till 700 000 kbm, vilket motsvarar en skatteintäkt av 315 miljoner kronor i bensinskatt och tilläggsskatt å bensin. Konsuintionsskatteberedningen har i sitt senaste utlåtande angående konsumtionsbeskattningen räknat med 725 000 kbm bensin, varå skatten skulle bli 326 miljoner kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beräknat motsvarande inkomstbelopp till 325 miljoner kronor. Generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen har beräknat skatten å importerad respektive inom riket tillverkad' bensin till 300 respektive 45 miljoner kronor eller sammanlagt 345 miljoner kronor. Under denna titel bör även redovisas tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor, av konsumtionsskatteberedningen beräknad till 13 miljoner kronor. Till dessa belopp kommer vidare tillfällig skatt å bensin, som den 1 april 1948 fanns lagrad i riket, vilken skatt kommer att uppbäras å uppbördsstämma i juli månad 1948. Inkomsten av denna skatt beräknar riksräkenskapsverket till 20 miljoner kronor. I anslutning till vad sålunda anförts förordar riksräkenskapsverket, att inkomsttiteln bensinskatt i riksstaten uppföres med 351) miljoner kronor, varav 130 miljoner kronor avser den skatt, som enligt riksstatsförslaget skall inräknas i specialbudgeten.

T u 11 in e d e 1 beräknades i riksstatsförslaget inflyta med 220 miljoner kronor. Generaltullstyrelsen har framhållit, att importvärdet 1948/49, vilket vid den senaste inkomstberäkningen uppskattades till 3,5 miljarder kronor, numera förutsättes stiga till 4 miljarder kronor. Med hänsyn till den eftersläpning, som betingas av att den på licensgivning följande införseln ofta sker föist efter en avsevärd tidrymd, torde importen för budgetåret 1948/49 kunna uppskattas till ett ännu något högre värde. Med hänsyn härtill och med beaktande även av förskjutningen av importen till förmån för sådana varuslag, som äro relativt lågt tullbelagda eller helt tullfria, har generaltullstyrelsen nu beräknat tullmedelsinkomsterna för budgetåret 1948/ 49 efter avdrag av restitulioner å 10 miljoner kronor till netto 240 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som ansluter sig till generaltullstyrelsens beräkningar, förordar att riksstatstiteln tullmedel i riksstaten uppföres med ett till 240 miljoner kronor förhöjt belopp.

Varuskatt upptogs i riksstatsförslaget till 100 miljoner kronor. Genera 11 u 11 styrel sen har nu beräknat av tullverket uppburen varuskatt och pälsvaruskatt för budgetåret 1948/49 till samma belopp som angivits i styrelsens tidigare beräkning eller 5 miljoner respektive 3 miljoner kronor. Kontroll styrelsen har nu beräknat varuskatt, i vad avser inom riket tillver-

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

kad vara, till 127 miljoner kronor. Styrelsen har vidare uppskattat inkomsten av den vid innevarande års riksdag beslutade försäljningsskatten till i runt tal 15 miljoner kronor eller samma belopp, vartill denna skatt beräknats av varubeskattningskommittén. Riksräkenskapsverket förutsätter, att sistnämnda skatt skall redovisas under inkomsttiteln varuskatt. Under denna titel bör vidare redovisas kvarstående betalningar av allmän omsättningsskatt, som för budgetåret 11)48/49 kunna beräknas till cirka 10 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket förordar, att inkomsttiteln varuskatt i riksstaten uppföres med (5 + 3 + 127 + 15 + 10 =) 100 miljoner kronor.

P a p p e r s s k a 11. Konsumtionsskatteberedningen har förordat införandet av särskild beskattning av papper och papp. Förslag i ärendet har genom proposition nr 215 underställts 1948 års riksdag. Skatten skall utgå med 15 öre per kilogram och gäldas kvartalsvis på samma sätt som varuskatt. Vid import av papper och papp uttages skatten vid varornas förtullning. Konsumtionen av skattepliktigt papper och papp beräknas för nästa budgetår till 310 000 ton. Under budgetåret 1948/49 kan, om skatten skall utgå från och med den 1 juli 1948, beräknas inflyta skatt för tre kvartal med 35 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket förordar att i riksstaten införes en särskild inkomsttitel för denna skatt, benämnd pappersskatt samt placerad närmast efter varuskatt. Inkomsttiteln synes för budgetåret 1948/49 böra beräknas till 35 miljoner kronor.

Trafikskatt. Järnvägsstyrelsen har framhållit, att trafikskatten vid av styrelsen beräknad trafikomfattning och nuvarande taxeläge kan uppskattas till 35 miljoner kronor för budgetåret 1948/49. Riksräkenskapsverket får i anslutning härtill förorda, att inkomsttiteln trafikskatt i riksstaten uppföres med ett till 35 miljoner kronor förhöjt belopp mot i riksstatsförslaget upptagna 32 miljoner kronor.

Accis å margarin och vissa andra fett v a ror beräknades i statsverkspropositionen till 18 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen och statens livsmedelskommission ha nu beräknat inkomsterna under förevarande inkomsttitel till 19,oo respektive 18,85 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket förordar, att inkomsttiteln i fråga i riksstaten uppföres med 19 miljoner kronor.

Tobaksskatten upptogs i riksstatsförslaget till 370 miljoner kronor. Tobaksmonopolet bar med framhållande av den osäkerhet som vidlåder beräkningen på grund av bland annat förändringar i tillgången på amerikanska och engelska cigarretter, nu uppskattat inkomsten av tobaksskatt under budgetåret 1948/49 till 420 miljoner kronor. Inkomstökningen överensstämmer med de beräkningar som tidigare gjorts av konsumtionsskatteberedningen i dess förslag till skattehöjning. Riksräkenskapsverket förordar, att inkomsttiteln tobaksskatt i riksstaten uppföres med 420 miljoner kronor.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. Av de siffror som hittills äro kända angående uppbörden av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker framgår, dels att inkomstökningen frånsett skattehöjningen skulle bli högre än vad riksräkenskapsverket i sin senaste inkomstberäkning förutsatt och dels att konsumtionsminskningen efter den senaste skattehöjningens genomförande torde bli mindre än man tidigare räknat med. Inkomstökningen torde alltså bli högre än konsumtionsskatteberedningen beräknat. Konlrollstyrelsen bar beräknat inkomsterna av denna skatt under budgetåret 1948/49 lill 450 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket förordar i anslutning härtill, att omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker i riksstaten uppföres med ett till 450 miljoner kronor förhöjt belopp.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

O in sättnings- och utskänkningsskatt å vin. I överensstämmelse med av kontrollstyrelsen gjord beräkning förordar riksräkenskapsverket, att omsättnings- och utskänkningsskatt å vin i riksstaten uppföres med ett till 36 miljoner kronor förhöjt belopp.

Maltdrycksskatt. Maltdrycksskatten beräknades i riksstatsförslaget till 50 miljoner kronor. Denna beräkning synes nu vara låg. Konsumtionsskatteberedningen beräknar inkomstökningen genom vid innevarande års riksdag beslutad skattehöjning till 16 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har beräknat inkomsterna av denna skatt under nästa budgetår till 70 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket förordar att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1948/49 uppföres med 70 miljoner kronor.

Skatt å läskedrycker. Denna inkomsttitel beräknades i riksstatslörslaget till 18 miljoner kronor. Konsuintionsskatteberedningen har beräknat inkomststegringen på grund av beslut vid innevarande års riksdag om skattehöjning till 10 miljoner kronor. Konsumtionen har under innevarande budgetår visat stigande tendens. Kontrollstyrelsen har beräknat inkomsterna under denna inkomsttitel för nästkommande budgetår till 30 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket förordar att inkomsttiteln i riksstaten lör budgetåret 1948/49 uppföres med 30 miljoner kronor.

Nöjesskatt. Inkomsttiteln nöjesskatt skulle enligt nu kända uppgifter för nästkommande budgetår, frånsett skattehöjningen, kunna beräknas till 18 miljoner kronor eller något högre än enligt riksstatsförslaget. Konsuintionsskatteberedningen beräknar inkomstökningen på grund av vid innevarande års riksdag beslutad skattehöjning till 25 miljoner kronor. Med stöd av från länsstyrelserna erhållna uppgifter anser sig riksräkenskapsverket kunna antaga, att inkomsterna av statlig nöjesskatt efter den genomförda skattehöjningen komma att stiga med i genomsnitt 122 å 125 procent. Riksräkenskapsverket förordar, med understrykande av beräkningens osäkerhet, att inkomsttiteln statlig nöjesskatt i riksstaten uppföres med avrundat 40 miljoner kronor.

^ y1 ■ 0 c h bakmedel. För innevarande budgetår beräknas inkomsten bli 4 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket löreslår att inkomsttiteln upplöies med detta belopp mot i riksstatsförslaget upptagna 3 miljoner kro-

L o t s p en ningar. Inkomsten kommer innevarande budgetår att överstiga 5 miljoner kronor. I statsverkspropositionen beräknades den till 3,s miljoner kronor. Lotsstyrelsen uppskattar nu inkomsten till 4 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket förordar för sin del, att inkomsttiteln lotspenningar i riksstaten för budgetåret 1948/49 uppföres med samma belopp som beräknas inflyta 1947/48 eller 5 miljoner kronor.

Totalis a tor medel. Lantbruksstyrelsen har beräknat inkomsterna under denna inkomsttitel för nästa budgetår till 13 miljoner kronor, vilket motsvarar den inkomstökning, varmed konsuintionsskatteberedningen räknat. De uppgifter som hittills äro kända rörande inkomstutvecklingen under innevarande budgetår tyda på att inkomstökningen, frånsett höjningen av statens andel, skulle bli större än riksräkenskapsverket räknat med i sin senaste inkomstberäkning. Riksräkenskapsverket förordar därför att inkomsttiteln totalisatormedel i riksstaten för budgetåret 1948/49 uppföres med avrundat 15 miljoner kronor.

Tipsmedel. Under budgetåret 1948/49 skall enligt hittills gällande ordning till statsverket inbetalas det överskott, som uppkommer hos aktiebolaget Tipstjänst under verksamhetsåret V, 1947—”/e 1948. Detta överskott, som endast obetydligt påverkas av den vid 1948 års riksdag beslutade avgiftshöjningen, torde kunna beräknas till högst 20 miljoner kronor. Riks-

13 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

räkenskapsverket anser sig emellertid böra ifrågasätta, huruvida det med hänsyn till tipsmedelsinkomsternas framtida storlek är lämpligt att överskottet på samma sätt som hittills skett fortfarande levereras först efter vederbörande budgetårs utgång. En övergång till successiv inleverans under löpande budgetår och slutavräkning vid tiden för bolagsstämma bör enligt riksräkenskapsverkets mening snarast genomföras. Om så sker, kommer inkomsttiteln att under budgetåret 1948/49 tillgodoföras två budgetårs överskott. Överskottet av tipsmedel kan på grund av den vid 1948 års riksdag beslutade avgiftshöjningen för budgetåret 1948/49 beräknas stiga till 27 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket förordar därför, att inkomsttiteln tipsmedel i riksstaten uppföres med 45 miljoner kronor.

L o 11 e r i in e d e 1. Enligt riksräkenskapsverkets tidigare inkomstberäkning skulle lotterimedelsinkomsten för budgetåret 1948/49 kunna uppskattas till 45 miljoner kronor. Den avgiftshöjning, som genomförts vid innevarande års riksdag, skulle enligt konsumtionsskatteberedningen resultera i en inkomstökning, som av utredningen uppskattats till 25 miljoner kronor. Svenska penninglotteriet aktiebolag har beräknat inkomsttiteln lotterimedel till 65 miljoner kronor för nästkommande budgetår. Riksräkenskapsverket anser sig böra förorda, att inkomsttiteln lotterimedel i riksstaten

uppföres med 70 miljoner kronor.

Telegrafverket. Utvecklingen av telegrafverkets inkomster och driftkostnader under den hittills förflutna delen av budgetåret 1947/48 har enligt telegrafstyrelsen visat sig bli ogynnsammare än styrelsen tidigare räknat med. Överskottet för innevarande budgetår beräknas bli 10 miljoner kronor lägre än som förutsattes vid upprättandet av riksräkenskapsverkets senaste inkomstberäkning. Härtill kommer att någon ökning av inträdesavgifterna på grund av den företagna avgiftshöjningen hittills icke blivit redovisad. Detta anses bero dels på att antalet nyteckningar efter höjningen av inträdesavgifterna sjunkit mera än man beräknat och dels på att den tid som förflyter intill dess att ett nytecknat abonnemang kan inkopplas numera vuxit så avsevärt, att telegrafstyrelsen funnit sig nödsakad att föreskriva, att inträdesavgift icke skall debiteras omedelbart då abonnemanget tecknas utan först då man med säkerhet kan ange att det nya abonnemanget kan bli uppsatt inom eu nära liggande framtid. Någon ökning av inträdesavgifterna väntas icke inträda under innevarande budgetår. Telegrafstyrelsen räknar av dessa skäl med att även överskottet för nästkommande budgetår skall bli sämre än beräknat. Bland annat medför den höjda bensinskatten en ökad belastning å telegrafverkets^ underhålls- och anläggningsarbeten med cirka 1,4 miljoner kronor per ar. De förhandlingal som innevarande år förts rörande nya kollektivavtal för telegrafverkets linjearbetare ha även resulterat i en kraftig ökning av arbetaravlöningarna. Även andra prisstegringar påverka det ekonomiska resultatet av telegrafverkets rörelse. Telegrafstyrelsen föreslår, att det i statsverkspropositionen för telegrafverket uppskattade beloppet minskas med 15 miljoner kronor till 40 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket kan för sin del i viss mån ansluta sig till vad telegrafstyrelsen anfört. Ämbetsverket finner dock styrelsens beräkning vara väl försiktig och förordar, att överskottet av telegrafverket i riksstaten uppföres med 45 miljoner kronor.

Statens j ä r n v ä g a r. Det av järnvägsstyrelsen nu beräknade overskottsbeloppet överensstämmer med den intäkt, som beräknats i årets statsverksproposition eller 3;> miljoner kronor. Riksräkenskapsveiket framhåller, att den prisstegring, som nu genomförts å bensin och motorbrännolja, samt den bensinransonering, som beslutats, kunna leda till inskränkningar i landsvägstrafiken, vilket enligt erfarenheter från de gångna åren kan med-

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

föra ökad trafik vid järnvägarna. Med hänsyn härtill finner riksräkenskapsverket försvarligt att beräkna inkomsterna av statens järnvägar under nästa budgetår till något högre belopp än det av järnvägsstyrelsen föreslagna samt förordar, att inkomsttiteln statens järnvägar i riksstaten uppföres med 40 miljoner kronor.

Domänverket. Domänverkets överskott för kalenderåret 1947 uppgick till 44,18 miljoner kronor. Domänstyrelsen har föreslagit, att inkomsttiteln beräknas till 30 miljoner kronor mot i riksstatsförslaget upptagna 25 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket anser för sin del att denna inkomsttitel i riksstaten bör uppföras med ett till 35 miljoner kronor förhöjt belopp.

Vid bifall till vad ovan förordats bli de vid 1948 års riksdag beslutade höjda skattesatserna för olika konsumtionsskatter inräknade i vederbörliga skattetitlar. De i riksstatsförslaget uppförda formella titlarna särskilda konsumtionsskatter och särskilda totalisator-, tips- och lotterimedel kunna därmed utgå ur riksstaten.

Kn sammanfattning av riksräkenskapsverkets förevarande beräkning återfinnes i följande tablå, i vilken riksräkenskapsverket även — med stöd av konsumtionsskatteberedningens förnyade beräkningar — anger den del av inkomstökningen, som kan beräknas vara en följd av de vid innevarande års riksdag beslutade respektive föreslagna skattehöjningarna. Sistnämnda uppgifter, som icke avse engångsskatt å lager, äro givetvis mycket approximativa. Samtliga siffror angivas i miljoner kronor.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras, att genom konsumtionsskattehöjningar torde vinnas icke fullt den inkomstökning å 500 miljoner kronor, som avsetts vid riksstatsförslagets framläggande, samt att inkomsterna i öv-

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

rigt kunna väntas överstiga i riksstatsförslaget beräknade belopp med i runt tal 200 miljoner kronor, varav 40 miljoner kronor beroende på tillfälliga förskjutningar mellan budgetåren.

Ändringar i driftbudgetens inkomstsida föranledda av särskilda förslag till riksdagen. I propositionen nr 190 har föreslagits viss ändring av anställningsformerna för justerarna, innebärande att anslag för deras avlöningar och omkostnader uppföras å riksstatens utgiftssida. I samband därmed bör inkomsttiteln inkomst av myntning och justering under uppbörd i statens verksamhet, från vilken hittills utgått ersättning åt justerarna, uppräknas. Vidare har man utgått från att viss taxehöjning av Kungl. Maj :t koinine att beslutas från och med den 1 januari 1949. Med hänsyn härtill synes ifrågavarande inkomsttitel böra uppräknas med 300 000 kronor. I propositionen nr 149 har vidare föreslagits, att en ny inkomsttitel upptages för förrättningsavgifter för arbete av lantbruksnämndernas tjänstemän, samt att den uppföres med ett belopp av 750 000 kronor. I propositionen nr 157 har föreslagits, att en ny delfond av försvarets fastighetsfond, benämnd befästningars delfond, inrättas per den 1 juli 1948. Med hänsyn härtill bör å riksstatens inkomstsida under inkomster av statens kapitalfonder, försvarets fonder, upptagas en inkomsttitel med samma rubrik för det för delfonden beräknade överskottet. Någon ökning uppkommer dock icke av det för försvarets fastighetsfond i statsverkspropositionen beräknade sammanlagda överskottet, då ifrågavarande nya post å 1 430 000 kronor motsvaras av en nedräkning av de för övriga delfonder uppförda beloppen.

Departementschefen.

Budgetläget. Enligt beräkningarna i statsverkspropositionen skulle budgeten med dåvarande skattesatser komma att utvisa ett överskott på nära 40 miljoner kronor under budgetåret 1948/49, vilket skulle innebära en betydande minskning i förhållande till överbalanseringen under övriga efterkrigsår. Med hänsyn till det ekonomiska läget vore det angeläget att en dylik nedgång av budgetöverskottet om möjligt undvekes, enär en minskad överbalansering skulle innebära ett försvagande av den stabiliseringsfaktor som ett budgetöverskott innebär i en inflationskonjunktur. En fortsatt överbalansering av budgeten i minst samma omfattning som under tidigare efterkrigsår ansågs därför böra eftersträvas, vilket måste medföra en skatteskärpning på olika områden för att kompensera de starkt ökade statsutgifterna för bl. a. folkpensioner och barnbidrag. Intäkterna av de nya skatterna och skattehöjningarna beräknades i statsverkspropositionen preliminärt till 500 miljoner kronor och det totala budgetöverskottet uppskattades till 539 miljoner kronor. Såsom av det förut anförda framgår beräknas nu utgifterna komma att utvisa en nettoökning i förhållande till statsverkspropositionen på 193 miljoner kronor, varav 35 miljoner kronor hänföra sig till försvaret, 21 miljoner kronor till civilförsvaret samt 125 miljoner kronor till subventioner till jordbruket in. in. Ä andra sidan har riksräkenskapsverket i sin nya beräkning av statsintäkterna under nästa budgetår uppskattat intäk-

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

terna till ett belopp som med 204 miljoner kronor överstiger de i riksstaten beräknade inkomsterna. Härtill kommer ett belopp på cirka 1 miljon kronor under inkomsttiteln uppbörd i statens verksamhet enligt vad förut anförts. Därutöver torde intäkterna av bensinskatten kunna ytterligare uppräknas enär — såvitt nu kan förutses — en större import av bensin kommer att äga rum än riksräkenskapsverket vid sina kalkyler utgått från. Jag vill sålunda förorda, att bensinskatten upptas till sammanlagt 390 miljoner kronor mot av riksräkenskapsverket förordade 350 miljoner kronor. Av ökningen beräknas 15 miljoner kronor falla på den tidigare skatten, medan 25 miljoner kronor hänföra sig till den av innevarande års riksdag beslutade skattehöjningen. Mot de av riksräkenskapsverket gjorda beräkningarna i övrigt har jag ej något att erinra. Dock vill jag framhålla, att fördelningen av intäkterna av de indirekta skatterna på dels de av riksdagen innevarande år beslutade skärpningarna och dels övriga intäkter genom indirekt beskattning, kan verkställas på olika sätt och i följd därav lämna olika slutsiffror. I enlighet med vad sålunda anförts kan intäktsökningen i förhållande till statsverkspropositionen beräknas till (204 + 1 + 40) 245 miljoner kronor. Då utgiftsökningen uppskattats till 193 miljoner kronor skulle budgetöverskottet komma att öka med (245 — 193) 52 miljoner kronor. Det totala budgetöverskottet under budgetåret 1948/49 skulle sålunda komma att uPPgå till (539 + 52) 591 miljoner kronor. Såsom i propositionen nr 266 framhållits kan emellertid den ökning av bensinskatten utöver riksräkenskapsverkets beräkning på 15 miljoner kronor som hänför sig till tidigare gällande skattesatser komma att behöva tas i anspråk för att täcka uppkommande merkostnader för vägunderhållet. Frånräknas detta belopp skulle budgetöverskottet kunna uppskattas till 576 miljoner kronor.

Såsom tidigare framhållits beräknades i statsverkspropositionen skattehöjningar inbringa ett belopp på 500 miljoner kronor. Enligt av riksräkenskapsverket verkställda och i de! föregående redovisade kalkyler ha inkomstökningarna till följd av skatteskärpningarna beräknats till 485 miljoner kronor. Detta belopp skall emellertid ökas med 25 miljoner kronor i anledning av den förordade uppräkningen av bensinskatten. De nu beräknade intäkterna av de nya skatterna, 510 miljoner kronor, ansluta sig sålunda mycket nära till det i statsverkspropositionen angivna beloppet.

Innebörden av denna överbalansering av budgeten är att även huvuddelen av utgifterna på kapitalbudgeten kunna finansieras ulan ny upplåning. I statsverkspropositionen beräknades det erforderliga lånemedelsbehovet för kapitalbudgeten till 343 miljoner kronor medan motsvarande belopp nu kan uppskattas till 386 miljoner kronor. Härtill kommer den beräknade reservationsmedelsförbrukningen på såväl driftbudgeten som kapitalbudgeten, vilken i statsverkspropositionen kalkylerades till 90 resp. 320 miljoner kronor. Dessa belopp synas enligt senare beräkningar något höga men sammanfattningsvis torde det totala lånebehovet under nästa budgetår kunna beräknas till ungefär samma belopp som i statsverkspropositionen eller cirka 200 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

17 Det torde finnas anledning att här något närmare beröra frågan om de föreslagna subventionerna i samband med prisförbättringen för jordbruket. Hade prishöjningar i stället tillåtits skulle budgetöverskottet ha varit cirka 120 miljoner kronor högre än det nu beräknade, vilket givetvis skulle ökat budgetens betydelse som ett led i åtgärderna för att nå samhällsekonomisk balans. Mot denna fördel har man dock att ställa de nackdelar som en höjning av livsmedelspriserna skulle ha inneburit i nuvarande situation. En dylik höjning skulle sålunda i första hand troligen ha förhindrat en uppgörelse med statstjänstemannaorganisationerna av den innebörd som redovisats i proposition nr 276. Vidare synas strävandena att söka nå fram till en allmän stabilisering på pris- och inkomstområdena för närvarande vara av sådan betydelse, att åtgärder för att skapa möjligheter för en dylik stabiliseringspolitik kunna vara motiverade även om de medföra en viss minskning av budgetöverskottet.

Det ekonomiska läget. I finansplanen i årets statsverksproposition upptogs till behandling frågan om den samhällsekonomiska balansen och de faktorer som hade avgörande betydelse för denna balans. Dessa faktorer voro förhållandet mellan export och import, mellan kapitalinvesteringar och sparande i det inhemska näringslivet, mellan budgetens utgifter och inkomster samt utvecklingen av nationalinkomsten i pengar i jämförelse med varutillgången. I propositionen diskuterades utförligt utvecklingen av dessa olika faktorer under efterkrigstiden och hur den påverkat den samhällsekonomiska balansen.

I samband härmed lämnades en redogörelse för det försök till uppställande av en nationalbudget som gjorts och jag framhöll, att en mera detaljerad nationalbudget vore avsedd att framläggas sedan ytterligare utredningar verkställts. Med utgångspunkt från då befintliga kalkyler diskuterades i finansplanen slutligen frågan om de vägar till balans som kunde finnas.

Jag torde i detta sammanhang få till behandling ånyo uppta vissa spörsmål som sammanhänga med frågan om den samhällsekonomiska balansen och härvid anknyta till resonemangen i finansplanen. Detta torde få ske delvis i samband med en kortfattad redogörelse för de resultat som uppnåtts vid det fortsatta arbetet på uppställandet av en nationalbudget. Denna översikt över det ekonomiska läget 1948 torde såsom bihang få fogas till detta protokoll (Bilaga B) och jag torde beträffande närmare uppgifter rörande utvecklingen på olika områden få hänvisa till denna redogörelse. Enligt min uppfattning kan nationalbudgeten för framtiden ha en uppgift att fylla vid utformandet av den ekonomiska politiken. Budgeten måste emellertid kunna föreligga vid en avsevärt tidigare tidpunkt än i år blivit fallet och den bör om möjligt kunna framläggas redan i januari.

Vad beträffar de i finansplanen diskuterade balansfaktorerna har en redogörelse redan lämnats för de nya beräkningarna rörande budgetöverskottet under nästa budgetår. Enligt dessa kalkyler uppskattas nu överskottet till ett något högre belopp än i statsverkspropositionen eller ca 575 miljoner kro- 2 I!i hr mg till riksdagens protokoll 19A8. 1 sand. Nr 2SG.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

nor och det i statsverkspropositionen eftersträvade resultatet har sålunda kunnat uppnås.

I fråga om investeringarna betonades i statsverkspropositionen nödvändigheten av ytterligare begränsningar dels genom en mera restriktiv tillämpning av tillståndsgivningen, dels genom åtgärder som toge sikte på de investeringar, som falla utanför den direkta investeringskontrollen. Den investeringsbudget som avser de direkt kontrollerade investeringarna är numera utarbetad och ingår i nationalbudgeten (kap. 4), vartill jag torde få hänvisa. Enligt där framlagda beräkningar skulle investeringsbegränsningen under 1948 i förhållande till 1947 utgöra omkring 315 miljoner kronor vad beträffar byggnadsverksamheten med särskilda tillstånd. Planeringen är samtidigt inriktad på att få till stånd en fortsatt avveckling av utestående reserver av outnyttjade byggnadstillstånd, vilket skulle bidraga till en förkortning av de under de senare åren kraftigt ökade byggnadstiderna samt till en nedskärning av den löpande byggnadsverksamheten. Totalt räknas med en minskning av investeringarna under innevarande år i förhållande till 1947 på 450 miljoner kronor (räknat i 1947 års priser), medan nedskärningen av enskilda investeringar i statsverkspropositionen preliminärt angavs till 600 miljoner kronor. Såsom i olika sammanhang framhållits är en ytterligare begränsning av investeringarna önskvärd men det har icke ansetts möjligt att nu ytterligare begränsa den kontrollerade investeringsverksamheten. Möjligheterna att minska de investeringar, som falla utanför den direkta regleringen, böra därför ytterligare undersökas och den väg som härvid närmast kan komma i fråga torde vara åtgärder på kreditmarknaden. Bankofullmäktige ha upptagit denna fråga till behandling i samband med förslag om förlängning av fullmaktslagen om bankaktiebolagens kassareserver och jag torde vid anmälan av denna fråga få anledning att återkomma till problemet.

I finansplanen betonade jag, att det i nuvarande situation vore ett ofrånkomligt krav att skapa balans i vårt byte med utlandet och jag hänvisade beträffande denna fråga till en upprättad promemoria angående importplaneringen som bifogades statsverkspropositionen. Ytterligare utredningar rörande utrikeshandeln ha nu utförts och ingå såsom kapitel 2 i nationalbudgeten. Däri lämnas bl. a. uppgifter rörande sammansättningen av exporten under 1946 och 1947 i jämförelse med förkrigsåren och dessa tabeller torde bär få återges kompletterade med uppgifter för år 1945.

Under åren 1945—1947 har exporten uppgått till sammanlagt 7 525 miljoner kronor och importen till 9 647 miljoner kronor. Importöverskottet under denna tid har sålunda utgjort 2 122 miljoner kronor, av vilket belopp ca 1 400 miljoner kronor dock finansierats genom fraktintäkter och ca 350 miljoner kronor genom andra inkomster.

Som framgår av tabellen låg importen ännu under 1945 på en mycket låg nivå och den starka ökningen under 1946 och 1947 måste ses mot bakgrunden av den onormalt låga importen under krigsåren, vilken medfört en lageruttömning och starkt ökat behov av maskiner in. in. Det torde icke vara nöd-

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

19 Importens sammansättning.

Exportens sammansättning.

Trävaror ......................

Massa, melc. och kem...........

Papper, papp in. m.............

Järnmalm, oädla metaller etc. ..

Maskiner och instrument.......

Transportmedel................

Övriga varor...................

Summa samtliga varor

vändigt att i detta sammanhang närmare ingå på detta spörsmål, som jag haft anledning att tidigare behandla vid ett flertal tillfällen. Vissa uppgifter rörande utvecklingen av guld- och valutabehållningarna samt omfattningen av vår kreditgivning torde dock här få anföras.

Som av följande sammanställning framgår har det sammanlagda beloppet av guld och hårdvalutor från krigsslutet till slutet av april i år minskat från

2 200 till 400 miljoner kronor. Under samma tid har den totala guld- och valutabehållningen nedgått från ca 2 300 till drygt 1 000 miljoner kronor. Samtidigt ha statskrediterna till utlandet ökat med omkring 600 miljoner kronor. Totalbeloppet guld, valutor och statskrediter har under tiden april 1945—april 1948 nedgått från 2 922 till 2 206 miljoner kronor. Beloppen i sammanställningen äro angivna i miljoner kronor.

1 översikten i nationalbudgeten redogöres vidare för vissa beräkningar rörande importen under 1948, enligt vilka kalkyler ca 4 300 miljoner kronor skulle stå till förfogande för betalning av import under innevarande år.

1 redogörelsen för nationalbudgetärbetet ha vidare behandlats frågor rörande produktion och varuförsörjning (kap. 3), arbetsmarknaden (kap. 5),

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

inkomstutvecklingen 1947 och 1948 (kap. 6) samt konsumtionen (kap. 7). Jag torde beträffande dessa spörsmål få hänvisa till översikterna.

På grundval av de gjorda utredningarna har därefter i ett avslutande kapitel av översikten behandlats frågan om den samhällsekonomiska balansen. Ett försök har gjorts att sammanfatta den verkställda analysen över spänningen mellan tillgång och efterfrågan. I en jämförelse har angivits de olika faktorer som kunna väntas öka och minska efterfrågeöverskottet under 1948 i förhållande till 1947. En differens på 1 000 miljoner kronor har framräknats såsom mått på efterfrågeöverskottet. I denna siffra 1 000 miljoner kronor har hänsyn icke tagits till en lagerminskning som angivits till storleksordningen 200 miljoner kronor. En sådan lagerminskning motsvarar omkring V, av lagerökningen under 1947. Den skulle minska differensen från 1 000 till 800 miljoner kronor.

Såsom redan blivit nämnt kunde jag i finansplanen till årets statsverksproposition hänvisa till det arbete som påbörjats för att småningom komma fram till utformningen av en nationalbudget. Även om det första utkast som då offentliggjordes, inte kunde göra anspråk på att vara mycket mera än en arbetsplan, fick det likväl tjäna som underlag för den i finansplanen förda diskussionen om våra möjligheter att mildra spänningarna i det ekonomiska livet och därigenom motverka tendenserna till prisstegring och försämring av penningvärdet. Den översikt över det ekonomiska läget 1948 som nu utarbetats av en särskild delegation, för oss ett gott stycke närmare målet för arbetet med en nationalbudget. Den osäkerhet både i fråga om detaljsiffror och slutsummor, som måste förefinnas och som av delegationen upprepade gånger understrykes, innebär inte, att den bild av läget, som framgår ur översikten, skulle vara i något väsentligt hänseende missvisande. Det synes ofrånkomligt att en brist på balans fortfarande föreligger mellan till- 1 2

1 För tiden före kronans uppskrivning i juli 1946 har behållningen omräknats till nu gällande guldpris och växelkurser.

2 Häri ingår icke kreditgivning som i valutatekniskt hänseende innebär en ökning av valutareserven, såsom exempelvis är fallet med kreditgivningen till Storbritannien.

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

gång och köpkraftig efterfrågan, även sedan verkningarna börjat göra sig gällande av den investeringsbegränsning som pågår, och den uppsugning av köpkraft som åstadkommes genom de nya konsumtionsskatterna.

Den allmänna riktlinjen för det fortsatta arbetet att nå fram till vad som kan anses för en tillfredsställande balans, är därmed angiven. Delade meningar synas endast kunna råda därom, hur långtgående åtgärderna behöva vara och hur avvägningen skall ske mellan olika former av påverkan på de ekonomiska faktorerna. Endast på ett område synes varje tvekan vara praktiskt taget utesluten. Det gäller bytesbalansen med utlandet. Importen måste avpassas efter våra exportinkomster. Hur en i förhållande till de båda sistförflutna åren minskad import, särskilt från hårdvalutaländerna, kommer att inverka på vår produktion, kan fortfarande inte med någon grad av visshet bedömas. Slutsatsen att denna faktor tillsammans med åtskilliga andra lägger hinder i vägen för en omedelbart förbättrad fösörjning dragés uttryckligen i delegationens framställning, och det synes inte vara tillrådligt att lägga något annat antagande om varutillgången till grund för överväganden om balansproblemet.

Ännu en betydelsefull erinran som göres i översikten, är den att balans inte kan vinnas genom att ett framräknat efterfrågeöverskott finge ta sig uttryck i prisstegringar. Endast om de genom prisstegringen skapade höjda företagareinkomsterna sparades och dessutom inte föranledde krav på ökade inkomster från andra samhällsgrupper, bleve resultatet ökad jämvikt. Det är av detta skäl som en prishöjning genom höjda varuskatter befinner sig i en särställning. Om ökningen i statsinkomster inte föranleder ökade löpande utgifter utan sparas, inträder den förskjutning i förhållandet mellan konsumtion och sparande, som verkar i utjämnande riktning.

Det förtjänar i detta sammanhang påpekas, att inte heller en produktionsökning i och för sig leder till jämvikt mellan tillgång och efterfrågan. En ökning av produktionen åtföljes naturligt av en förbättring i realinkomsten, och den förutvarande blåsten på balans bibehålies, såvida inte denna förbättring för med sig, att en större del av inkomsten sparas. Det är å andra sidan klart, att en inkomstökning utan motsvarande ökning av varutillgången ökar spänningen, och att alltså strävan att åstadkomma balans också måste inriktas på att klippa av den spiral av stigande inkomster och stigande priser som är inflationens kännemärke. Den med de statsanställdas organisationer träffade överenskommelsen om oförändrat rörligt lönetillägg fram till årsskifte't är i detta hänseende ett första steg till en mera allmän stabilisering av inkomster och priser. Det bör framhållas att utsikterna för en stabilisering aV inkomsterna hänger nära samman med möjligheterna att bevara en i stort sett oförändrad prisnivå. De statsanställdas åtagande att icke nu kräva en höjning av det rörliga lönetillägget är uttryckligen knutet till förutsättningen, att en höjning av levnadskostnadsindex håller sig inom ytterst snäva gränser. Andra löntagare torde uppställa samma villkor för en eventuell medverkan. Jordbrukarorganisationernas villighet att påtaga sig vissa risker eller uppoffringar är i sin tur knuten vid antagandet, att löntagaregrupper-

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

na tillsvidare vänta med att framställa krav på höjda penninginkomster. Frågan om det vid en antagen brist på balans mellan tillgång och efterfrågan skall vara möjligt att tillsvidare undvika nämnvärda höjningar i levnadskostnaderna, blir sålunda av väsentlig betydelse. Att ett förefintligt överskott av köpkraft eller efterfrågan under alla förhållanden omedelbart skulle ta sig uttryck i en allmän prisstegring, strider mot tidigare gjorda erfarenheter. Både under kriget och därefter torde ett sådant överskott av växlande men icke obetydlig storleksordning ha förelegat, utan att prisnivån visat påfallande rörelser uppåt. Jag erinrar om den anmärkningsvärda stabilitet som utmärkte prisnivån från 1942 fram till krigets slut. Men också efterkrigsåren förtjäna att i detta hänseende uppmärksammas.

Hur levnadskostnadsstegringen sedan krigsslutet fördelat sig på olika delposter framgår av följande sammanställning (1935 = 100, index rensad från

Ända fram till september 1946 höll sig levnadskostnadsindex praktiskt taget oförändrad. Den höjning som satte in från hösten 1946 och som givit till resultat att indexen stigit från 151 till 163 eller med 12 enheter, vilket betyder en stegring av levnadskostnaderna med 8 %, beror till inte mindre än 5 % på höjningen av priserna på livsmedel. Denna höjning är inte ett resultat av en oemotståndlig pressning på priserna från ett förefintligt efterfrågeöverskott. Den har sin grund dels i ett ogynnsamt skördeutfall, som enligt jordbruksregleringens principer skall leda till kompensation åt jordbrukarna i form av prishöjningar, dels i en medveten strävan att åt såväl jordbrukets anställda som åt de självständiga jordbrukarna trygga en högre realinkomst. En del av dessa prishöjningar ha genom livsmedelsrabatter icke kommit att i motsvarande mån påverka levnadskostnadsindex. Uppgången i livsmedelsposten på nyåret 1948 beror främst på att dessa rabatter borttagits. Ungefär 1 % av indexhöjningen faller på posten övriga utgifter. Den sammanhänger delvis med skärpningen av den indirekta beskattningen och höjningen av järnvägstaxorna.

Prishöjningarna sådana de framträda i levnadskostnadsindex, visa sålunda ett omedelbart samband med kostnadsökningarna inom produktionen, och då dessa kostnadsökningar till betydande del utgöras av inkomsthöjningar, synes en stabilisering av inkomsterna öppna utsikter till en stabilisering av priser och levnadskostnader trots den fortfarande förefintliga spän-

Iiunyl. Maj.ts proposition nr 286.

ningen mellan tillgång och efterfrågan. En sådan stabilisering kan såsom i den ekonomiska översikten uttalas, bryta förväntningarna om en inflatorisk utveckling, påverka företagarnas dispositioner i fråga om investeringar och lagerhållning i en för den ekonomiska balansen gynnsam riktning och över huvud taget skapa väsentligt bättre förutsättningar för att alla olika åtgärder till skydd för penningvärdet skola leda till åsyftat resultat.

Såsom av det förut anförda framgår har jag icke funnit anledning frångå riksräkenskapsverkets beräkningar av statsintäkterna under nästa budgetår utom vad avser inkomsterna av bensinskatten. Dessutom har jag tidigare angivit vissa ändringar å driftbudgetens inkomstsida, som föranletts av särskilda förslag till riksdagen. I anslutning härtill torde tre nya inkomsttitlar böra uppföras, nämligen dels under skatter en titel med rubrik pappersskatt med bevillningskaraktär, dels under uppbörd i statens verksamhet en titel med rubrik inkomster vid lantbruksnämnderna och dels under inkomster av statens kapitalfonder, försvarets fonder, en titel med rubrik befästningars delfond. De i riksstatsförslaget preliminärt uppförda inkomsttitlarna särskild konsumtionsbeskattning och särskilda totalisators-, tips- och lotterimedel böra utgå i samband med den i det föregående förordade uppräkningen av respektive inkomsttitlar. Vidare får jag erinra om att den av riksräkenskapsverket föreslagna, av mig förordade uppräkningen av inkomsttiteln tipsmedel förutsätter en omläggning av redovisningsförfarandet för ifrågavarande inkomstmedel, innebärande en successiv inleverans av överskottet under löpande budgetår i stället för såsom nu sker i efterskott för det sistförflutna budgetåret. Därest riksdagen icke riktar någon erinran mot detta förslag, torde det få ankomma på Ivungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser för dess genomförande.

Jag framlägger i det följande förslag om att de olika inkomsttitlarna i riksstaten uppföras i enlighet med vad i det föregående anförts. Samtidigt därmed framlägger jag förslag rörande grunderna för uttagande av preliminär skatt för inkomst under nästkommande budgetår. I årets statsverksproposition utgick jag från att den statliga inkomstskatten även efter den 1 juli 1948 skulle utgå med 100 procent av grundbeloppet. Beträffande procenttalet för nästkommande budgetårs förra hälft vill jag erinra om att detta procenttal — jämlikt stadgande i 12 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt — skall bestämmas till samma tal som gällt för innevarande budgetårs senare hälft d. v. s. till 100. Vad åter angår nästkommande budgetårs senare hälft, för vilken tid procenttalet icke är i förväg bundet, har den verkställda översynen av inkomstberäkningen icke givit anledning till frångående av den i statsverkspropositionen intagna ståndpunkten. Jag förordar i enlighet härmed, att för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser den statliga inkomstskatt, som skall ingå i den preliminära skatten för budgetåret 1948/49, uttages med 100 procent av grundbeloppet såväl för budgetårets förra som för dess senare hälft.

Beträffande den slutliga inkomst- och förmögenhetsskatten på grund av 1948 års taxering vill jag erinra om att denna skatt — jämlikt bestämmel-

24 Kungi. Maj:ts proposition nr 286.

serna i 20 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, sådan nämnda paragraf lyder enligt förordningen den 31 december 1945, nr 898 — automatiskt utgår efter enahanda procenttal av grundbeloppen som gällt med avseende å motsvarande preliminära skatt för kalenderåret 1947.

Jag torde i detta sammanhang även få erinra om att värnskatt preliminärt uttagits under kalenderåret 1947. Då riksdagen på sin tid beslöt uttagande av denna skatt, förutsattes att vid innevarande års riksdag beslut skulle fattas om slutlig värnskatt på grund av 1948 års taxering. Förslag härom torde jag få anmäla senare denna dag.

I statsverkspropositionen beräknades 50 miljoner kronor till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster. Jag har förut i olika sammanhang erinrat om, att betydande avskrivningsbehov föreligger i fråga om vissa tidigare beslutade investeringar. Bland de anvisningar, som kräva en retroaktiv avskrivning över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster, må särskilt nämnas de omfattande statliga investeringarna i bostadsproduktionen, vilka delvis äro av subventionsnatur. Jag förordar, att detta anslag till oreglerade kapitalmedelsförluster upptages till det tidigare beräknade beloppet, 50 miljoner kronor.

En tablå över inkomster och utgifter å riksstaten för budgetåret 1948/49 utformad i överensstämmelse med vad här förordats torde såsom bilaga jA få fogas vid protokollet i detta ärende.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels till Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster för budgetåret 1948/49 anvisa ett anslag

av.................................. kronor 50 000 000;

dels besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär skatt för hela budgetåret 1948/49 med 100 procent av grundbeloppet;

dels ock upptaga inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1948/49 enligt den vid detta protokoll såsom Bihang A fogade specifikationen.

III. Kapitalbudgeten.

I avvaktan på särskild proposition i ämnet framlades i årets statsverksproposition en beräknad investeringsplan för budgetåret 1948/49 jämte därvid fogade investeringsstater. Definitivt förslag i ämnet bör nu underställas riksdagen.

Vid framläggandet av de nya siffrorna ha beaktats de slutliga medelsäskandena i de fall, där anslagen i statsverkspropositionen endast beräknats,

Kungl. Maj.ts proposition nr 286

samt därjämte de nya investeringsanslag som i särskilda propositioner äskats av riksdagen. En omräkning av hittills äskade resp. i förekommande fall av riksdagen anvisade investeringsanslag ger, såsom av följande sammanställning framgår, ett sammanlagt belopp för kapitalbudgetens investeringsanslag på 724 008 700 kronor. Vad rör investeringsstaternas inkomstsida ha i de följande sammanställningarna beaktats de definitiva anslagsäskanden under huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar, vilka hänföra sig till i statsverkspropositionen bebådade anslagsändamål, samt de avskrivningsanslag under samma huvudtitel, vilka hänföra sig till senare under riksdagen framlagda förslag till nya kapitalinvesteringar. Härjämte ha de i investeringsstaterna uppförda posterna Avskrivningsmedel inom fonderna och Övriga kapitalmedel underkastats översyn. Vad rör den under statens affärsverksfonder, statens järnvägars fond, upptagna posten Övriga kapitalmedel har, såsom i propositionerna nr 90 och 191 berörts, däri inräknats dels ett avrundat belopp å 2 393 000 kronor utgörande ersättning för av staten till Stockholms stad överlåten mark dels av staten i samband med förvärv av Bergslagernas m. fl. järnvägar övertagna obligationer m. m. å tillhopa omkring 35 miljoner kronor samt depositioner hos riksgäldskontoret å omkring 3 miljoner kronor. Beträffande beräkningen av posten Avskrivningsmedel från riksstaten under fonden för låneunderstöd bör framhållas, att då avskrivningsmedlen för tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet tillföras en särskild diversemedelsfond under statskontorets förvaltning, från vilken sedan belopp motsvarande 4 procents ränta å utlämnade lån överföras till riksstatens inkomstsida, dessa avskrivningsmedel fråndragits slutsumman av avskrivningsmedel inom fonden, varefter endast saldot inräknats i investeringsstaten för fonden för låneunderstöd. Såsom i det föregående under Avskrivning av nya kapitalinvesteringar anförts, bör från diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter till anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet överföras ett belopp av 4 miljoner kronor, vilka medel böra redovisas såsom särskilda avskrivningsmedel under fonden för låneunderstöd. Då emellertid även dessa avskrivningsmedel böra tillföras nyss nämnda diversemedelsfond under statskontorets förvaltning, har sistnämnda belopp fråndragits slutsumman av avskrivningsmedel inom fonden för låneunderstöd.

En sammanställning av de beslutade eller föreslagna investeringarna under olika kapitalfonder ger följande resultat.

v . rr.. , c -i I\1UUU1 IMUUU1

I. Statens affarsverkstonder:

A. Postverkets fond ....................... 6 548 000

B. Telegrafverkets fond ................... 104 940 000

C. Statens järnvägars fond ................ 126 405 000

D. Statens vattenfallsverks fond............ 107 031 100

E. Domänverkets fond .................... 13 050 000 357 974 100

II. Luftfartsfonden.......................................... 6 700 000

III. Statens allmänna fastighetsfond .......................... 21 994 600

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

IV. Försvarets fonder: Kronor Kronor

A. Försvarets fastighetsfond ................. 21 765 000

B. Försvarets fabriksfond ................... 1 175 000 22 940 000

V. Statens utlåningsfonder .................................. 244 850 000

VI. Fonden för låneunderstöd................................ 41 800 000

VII. Fonden för statens aktier................................ 5 877 500

VIII. Fonden för förlag till statsverket ........................ 1 172 500

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förråds-

fond.................................. 10 700 000

B. Jordfonden............................ 10 000 000 20 700 000

Summa 724 008 700.

De medel som stå till förfogande för investeringarnas genomförande uppgå till följande belopp.

I. Statens affärsverksfonder: Kronor Kronor

A. Postverkets fond ....................... 1 863 000

B. Telegrafverkets fond.................... 57 301 000

C. Statens järnvägars fond ................ 100 983 000

D. Statens vattenfallsverks fond............ 22 925 000

E. Domänverkets fond .................... 126 000 133 198 000

II. Luftfartsfonden.......................................... 2 000

III. Statens allmänna fastighetsfond .......................... 14 882 100

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond................. 17 173 500

B. Försvarets fabriksf ond.................... 1 901 000 19 074 500

V. Statens utlåningsfonder .................................. 63 195 000

VI. Fonden för låneunderstöd............................... 2 068 500

VIII. Fonden för förlag till statsverket......................... 1 000

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond......... 5 100 000

Summa 287 521 100.

Med ledning av dessa uppgifter kunna investeringsbemyndigandena beräknas till de belopp som framgå av följande

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1948/49.

I. Statens affärsverksfonder: Kronor Kronor

A. Postverkets fond ........................ 4 685 000

B. Telegrafverkets fond..................... 47 639 000

C. Statens järnvägars fond.................. 25 422 000

D. Statens vattenfallsverks fond.............. 84 106 100

E. Domänverkets fond...................... 12 924 000 174 775 799

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

27 Kronor

II. Luftfartsfonden ......................................... 6 698 000

in. Statens allmänna fastiglietsfond .......................... 7 112 500

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond.................. 4 591 500

B. Försvarets fabriksfond.................... -726 000 3 865 500

V. Statens utlåningsfonder .................................. 181 655 000

VI. Fonden för låneunderstöd .............................. 39 731 500

VII. Fonden för statens aktier............................... 5 877 500

VIII. Fonden för förlag till statsverket......................... 1 171 500

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förråds-

fond.................................. 5 600 000

B. Jordfonden ............................ 10 000 000 15 600 000

Säger 436 487 600

Avgår kapitalåterbetalning:

Oreglerade kapitalmedelsförluster.............................. 50 000 000

Summa 386 487 600

Stater innefattande specifikation till de sålunda angivna bemyndigandena torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom Bihang B.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att, med beaktande av de ändringar som må påkallas av riksdagens beslut angående avskrivnings- och investeringsanslag efter denna dag, fastställa investeringsplanen för budgetåret 1948/49 jämte därtill fogade stater i enlighet med här framlagda förslag samt

att i riksstaten för nämnda budgetår å kapitalbudgeten upptaga en mot investeringsplanen svarande inkomsttitel sålunda

Kronor

Lånemedel ............................. 386 487 600.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda under punkterna I—III, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: B. Sandberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

29 Bihang A

Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter.....................

2. Inkomster vid fångvården ..................

3. Inkomster vid sjökarteverket................

4. Bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäk-

ringsrådet...............................

5. Bidrag till pensionsstyrelsen.................

6. Inkomster vid statens tvångsarbets- och alko-

holistanstalter ...........................

7. Inkomster vid statens skolor tillhörande barna-

och ungdomsvården......................

8. Inkomster vid statens bakteriologiska labora-

torium .................................

9. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium

10. Inkomster vid statens farmacevtiska laboratorium

11. Inkomster vid statens sinnessjukhus..........

12. Inkomster vid statens uppfostringsanstalter för

sinnesslöa...............................

13. Inkomster vid statens anstalt för fallandesjuka

14. Inkomster vid statens institut för folkhälsan ..

15. Inkomster vid statens geotekniska institut ....

16. Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion ..

17. Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket .

18. Avgifter för registrering av motorfordon......

19. Inkomster vid Sveriges meteorologiska och hydro-

logiska institut ..........................

20. Bidrag till statens bränslekontrollerande verk-

samhet .................................

21. Inkomster vid länsarkitektsorganisationen.....

22. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri

sprit m. m..............................

23. Inkomst av myntning och justering..........

24. Kontrollstämpelmedel......................

25. Bidrag till bank- och fondinspektionen.......

26. Bidrag till sparbanksinspektionen............

27. Bidrag för tillsyn över sparbankerna.........

28. Inkomster vid tandläkarinstituten............

29. Inkomster vid karolinska sjukhuset..........

30. Inkomster vid serafimerlasarettet............

31. Avgifter för granskning av biograf bilder......

32. Inkomster vid lantbruksnämnderna...........

33. Inkomster vid lantbruksingenjörsorganisationen.

34. Inkomster vid statens veterinärmedicinska an-

stalt ...............................

35. Inkomster vid statens centrala frökontrollanstalt

36. Inkomster vid statens lantbrukskemiska kontroll-

anstalt .................................

37. Inkomster vid lantmäteriets distriktsorganisation

38. Inkomster vid rikets allmänna kartverk......

39. Avgifter för statskontroll å krigsmaterieltillverk-

ningen.................................

Kronor

Kronor

50 000 600 000 150 000

3 200 000 40 000

250 000

200 000

1 000 000 100 000 80 000 17 700 000

90 000 260 000 260 000 300 000 750 000 500 000 1 200 000

1 600 000

18 000 850 000

41 000 8 300 000 500 000 200 000 170 000 265 000 20 000 6 300 000 3 300 000 250 000 750 000 500 000

340 000 900 000

150 000 3 700 000 200 000

20 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 286.

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Bih ang 1*.

Förslag till

investeringsstater för budgetåret 1948/49.

I. Statens affärsverksfonder.

A. Postverkets fond.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 6 548 000

fonden................ 1 860 000

Övriga kapitalmedel...... 3 000

Investeringsbemyndigande. 4 685 000

6 548 000 6 548 000

B. Telegrafverkets fond.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 104 940 000

fonden................ 57 300 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 47 639 000

104 940 000 104 940 000

C. Statens Järnvägars fond.

Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag. 126 405 000

riksstaten............. 280 000

Avskrivningsmedel inom

fonden................ 60 310 000

Övriga kapitalmedel...... 40 393 000

Investeringsbemyndigande. 25 422 000

126 405 000 126 405 000

D. Statens vattenfallsverks fond.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 107 031 100

fonden................ 22 825 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 84 106 100 _

107 031 100 107 031 100

E. Domänverkets fond.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 13 050 000

fonden................ 125 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande . 12 924 000 _

13 050 000

13 050 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

35 II. Luftfartsfonden.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag.

fonden................ 1 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 6 698 000

6 700 000

III. Statens allmänna fastighetsfond.

Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag.

riksstaten............. 10 245 100

Avskrivningsmedel inom

fonden................ 4 371 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Bidrag från kommun..... 265 000

Investeringsbemyndigande. 7 112 500

21 994 600

IV. Försvarets fonder.

V. Statens utlåningsfonder.

Värn pliktslånefonden.

Avskrivningsmedel från

riksstaten............. 400 000 Investeringsanslag

i Lånefonden för bostadsbyggande.

Avskrivningsmedel från Investeringsanslag

riksstaten.............. 60 000 000

Investeringsbemyndigande. 180 000 000

6 700 000

6 700 000

21 994 600

21 994 600

21 765 000

21 765 000

1 175 000

1 175 000

400 000

240 000 000

240 000 000

240 000 000

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 286. Statens lånefond för universitetsstudier,

Avskrivningsmedel från

riksstaten............. 850 000 Investeringsanslag

Allmänna studielånefonden.

Avskrivningsmedel från

riksstaten............. 1 500 000 Investeringsanslag

Avskrivningsmedel från

riksstaten.............

Investeringsbemyndigande.

Avskrivningsmedel från

riksstaten.............

Investeringsbemyndigande.

Summa investeringsbemyndigande för statens utlåningsfonder..........

320 000 1 280 000

1 600 000

Statens skogslånefond.

I nvesteringsanslag

125 000 375 000

500 000

181 655 000

Jordbrukets maskinlånefond.

Investeringsanslag

VI. Fonden för låneunderstöd.

Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag.

riksstaten..... 7 927 500

Bidrag från diver-

semedelsfond.. 4 000 000 n 927 500 Avdrag för avskrivningsmedel till viss bostads-

byggnadsverksamhet.... 9 860 000

2 067 500

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande 39 731 500

41 800 000

VII. Fonden för statens aktier.

Investeringsbemyndigande 5 877 500 Summa investeringsanslag.

VIII. Fonden för förlag till statsverket.

Övriga kapitalmedel...... 1 000 Summa investeringsanslag .

Investeringsbemyndigande. 1 171 500

850 000

1 500 000

1 600 000

1 600 000

500 000

500 000

c

41 800 000

41 800 000

. 5 877 500

. 1 172 500

1 172 500

1 172 500

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

37 IX. Diverse kapitalfonder.

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag.

fonden................ 4 900 000

Övriga kapitalmedel...... 200 000

Investeringsbemyndigande. 5 600 000

10 700 000

B. Jordionden.

Investeringsbemyndigande. 10 000 000 Investeringsanslag........

10 700 000

10 700 000

10 000 000

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Driftbudgeten för

Inkomster.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

budgetåret 1948/49.

Bilaga A.

Utgifter.

Kungt. Maj.ts proposition nr 286.

1 Bilaga B.

Översikt över det ekonomiska läget 1948.

Inledning.

I samband med 1948 års statsverksproposition framlades en del material till belysning av vårt lands ekonomiska läge under innevarande år och lämnades en preliminär redovisning av föreliggande planer för regleringarna av importen och byggnads- och anläggningsverksamheten. Som resultat av ett fortsatt utredningsarbete lämnas här en utförligare redovisning av planer och prognoser för 1948 inom vissa delar av den svenska ekonomien.

Beträffande importen har under våren företagits en revision av den i december uppgjorda planen för importlicensieringen från de s. k. hårdvalutaländerna. Den övriga införseln regleras huvudsakligen av bilaterala avtal med flertalet europeiska länder och kan numera i sina huvuddrag överblickas. Vad den inhemska produktionen beträffar har jordbrukets insats framräknats inom livsmedelskommissionen i samband med behandlingen av prissättningen på jordbrukets produkter för produktionsåret 1948/49, varvid prognosen utgår från att årets skörd blir normal. Den övriga produktionen kan även i sina huvuddrag överblickas med hänsyn till den förutsedda importen av råvaror och förnödenheter, vid årets början befintliga lager in. in. På grundval av nämnda faktorer kan även den för konsumtion disponibla varutillgången på viktiga områden i stort sett bedömas.

Beträffande investeringsverksamheten har numera en tillståndsbudget upprättats för den del, som faller under byggnadsregleringen, och en beräkning verkställts av de däremot svarande faktiska utgifterna för sådana investeringar under 1948. Vissa hållpunkter finnas även — t. ex. kommerskoilegii undersökning rörande industriens investeringsplaner — för en bedömning av övrig investeringsverksamhet under året.

Konsumtionsvaruefterfrågan bestämmes i huvudsak av inkomstutvecklingen och sedan nya löneavtal numera träffats för större delen av arbetsmarknaden har denna kunnat i stora drag beräknas. I detta sammanhang måste även konsekvenserna av social- och finanspolitiken beaktas.

Den följande framställningen är disponerad på följande sätt. I ett första kapitel återgivas försörjningsbalanser för 1938/39, 1946 och 1947 och mot bakgrunden av dessa analyseras kortfattat de senaste årens ekonomiska utveckling i jämförelse med läget före kriget. I det andra kapitlet lämnas en redogörelse för de båda senaste årens utrikeshandel och för planer och prognoser på detta område för 1948. Därefter följer ett avsnitt rörande försörjningen på viktiga områden. Framställningen i detta åsyftar icke absolut fullständighet utan är närmast avsedd att vara exemplifierande. I nästa kapitel behandlas investeringarna. Efter en analys av de senaste årens utveckling framlägges där investeringsbudgeten för den reglerade byggnads- och anläggningsverksamheten ävensom en prognos för övrig investeringsverksamhet. Utvecklingen på arbetsmarknaden och inkomstbildningen behandlas i tvenne följande avsnitt. Efter vissa beräkningar rörande konsumtionen göres slutligen ett försök att sammanfatta översikten i en skiss rörande den ekonomiska balansen under 1948.

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

3. Översikt över Sveriges ekonomi 1938/39, 1946 och 1947.

För att statistiskt belysa olika sidor av den ekonomiska verksamheten inom samhället kan man uppställa nationalbalanscr. Dessa kunna innehålla uppgifter om exempelvis den totala produktionen, de totala inkomsterna och deras fördelning eller kapitalbildningen och dess finansiering med olika slag av sparande. Bland viktigare nationalbalanser kunna nämnas försörjningsbalansen, kapitalbalansen och betalningsbalansen.

Försörjningsbalansen är den för den ekonomiska framtidsbedöinningen viktigaste av nationalbalanserna. Den är avsedd att belysa å ena sidan tillgången på varor och tjänster inom samhället och å andra sidan dessa de totala resursernas fördelning på olika ändamål, såsom konsumtion och investering.

Tabell 1 visar en preliminär försörjningsbalans för åren 1938/39, 1946 och 1947.1 Det kan vara lämpligt att först något beröra dess konstruktion. På vänstra sidan står den totala tillgången av varor och tjänster, närmare bestämt bruttonationalprodukten och importen, och på högra sidan står den totala efterfrågan, närmare bestämt bruttokapitalbildningen, exporten och konsumtionen. Importen skulle alternativt kunna överföras från tillgångssidan till efterfrågesidan, där den i så fall skulle ingå som en negativ post. Den kunde då lämpligen salderas mot exporten, varvid som resultat framgår bytesbalansens saldo. Man skulle därigenom i tabell 1 få kvar bruttonationalprodukten till marknadspris som total tillgång på vänstra sidan och bruttonationalutgiften som total efterfrågan på högra sidan. Försörjningsbalansen kan dock ur vissa synpunkter ge bättre upplysningar, om den — som i tabell 1 — uppställes med bruttoredovisning av utrikeshandeln.

Tabell 1. Preliminär försörjningsbalans 1938/39, 1946 och 1947.

Miljoner kronor.

Anm. Bruttonationalprodukten är här till sin storlek lika med bruttonationalinkomsten. Nationalinkomsten (netto) kan för år 1947 beräknas vara av storleksordningen 20 å 20'5 miljarder kronor. Summa tillgång, där import och export beräknas brutto, bör ej förblandas med nationalinkomsten.

'..Siffrorna i tabellerna ges med all reservation för brister i det statistiska materialet och beräkningsmetoderna. Redovisningen i miljoner kronor får ej tolkas som ett uttryck för siffrornas säkerhet.

2 Även nettoränteinkomsterna från utlandet, som äro obetydliga till sin storlek, ha här något oegentligt men för enkelhetens skull inlagts i bruttonationalprodukten.

3 Siffrorna för 1938/39 baseras för utrikeshandelns del liksom för statlig konsumtion och in-

vestering direkt på perioden 1/i 1938—8% 1939, för övriga poster äro de ett genomsnitt mellan

åren 1938 och 1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

3 Bruttonationalprodukten är huvudposten på tillgångssidan, och den mätes till produktionskostnad. Detta innebär, alt de varor och tjänster som producerats under året, värderas med priser som reducerats med indirekta skatter men däremot ökats med subventioner. De indirekta skatterna och subventionerna redovisas var för sig i tabell 1, och om man korrigerar bruttonationalprodukten med dessa två poster, kommer man fram till bruttonationalprodukten till marknadspris. Förutom bruttonationalprodukten står importen till förfogande som en tillgång för användning till olika ändamål.

Av tabell 2 framgår, att importens andel av de totala tillgångarna i löpande priser år 1946 ännu icke nått förkrigsnivå,1 medan den år 1947 överstigit denna.

Tabell 2. Tillgång på varor och tjänster.

Eftersom importpriserna torde ba stigit betydligt mera än de priser som hänföra sig till bruttonationalprodukten, har importens andel i tillgången på varor och tjänster år 1947 volymmässigt kanske uppnått ungefär förkrigsnivån.2

Av tabell 2 framgår även, att det löpande värdet av bruttonationalprodukten till produktionskostnad, som överensstämmer med bruttonationalinkomsten till sin storlek, ökat med 95 % från 1938/39 till 1947, eller från 11,8 till 23,o miljarder kronor. Eftersom sysselsättningen samtidigt torde ha ökats med ca 10 %, skulle ökningen i bruttonationalprodukten per sysselsatt vara drygt 75 %. Denna ökning förklaras huvudsakligen av under perioden inträffade prisstegringar. Tyvärr saknas statistiskt underlag för att närmare bestämma produktivitetsutvecklingen. »Den samhälleliga produktiviteten», d. v. s. nationalprodukten per sysselsatt och mätt i fasta priser, torde dock icke ligga påfallande över förkrigsnivån.

Relationen mellan olika poster på efterfrågesidan i försörjningsbalansen framgår av tabell 3. Kapitalbildningen tog år 1947 en i tabellens mening något större del av de totala resurserna i anspråk än före kriget, medan den privata konsumtionens andel var ungefär oförändrad. Däremot låg exportens andel i löpande priser under förkrigsnivån, fastän exportpriserna stigit mer än genomsnittet för övriga priser på efterfrågesidan.

Vid bedömande av procenttalens höjd i tabell 3 bör ihågkommas att dessa ange andelen av bruttotillgångarna, d. v. s. av bruttonationalprodukt plus import. Man kan tänka sig flera alternativa beräkningar för att belysa kapitalbildningens roll. Bruttokapitalbildningens andel i den inhemska förbrukningen av varor och tjänster (kapitalbildning plus konsumtion) var sålunda år 1947 20,5 % mot 23,5 % år 1938/39. Den relativt höga kapitalbildningen år 1947 får ses mot bakgrunden av att vi samma år tagit i anspråk 1 395 miljoner kronor av våra utländska tillgodohavanden.

1 För importens del torde 1938/39 icke vara lämpligaste år som förkrigsår vid jämförelsen mellan efterkrigs- och förkrigstid. Av statistiska skäl har det dock måst användas. Jfr nästa kapitel.

2 Den absoluta importvolymen har däremot överskridit förkrigsnivån. Jfr s. 7.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Tabell 3. Efterfrågan på varor och tjänster.

Samma bild av den värdemässiga utvecklingen av olika poster ge indextalen i tabell 3. Indexvärdena för bruttokapitalbildningen ha mer än fördubblats. Detta gäller även den offentliga konsumtionen, medan den privata konsumtionen icke riktigt uppnått dubbel förkrigsnivå. Påpekas bör dock, att siffran för den offentliga kapitalbildningen år ^ 947 skulle reduceras från tabellens 252 till ca 230, om man uteslöte den militära kapitalbildningen ur siffrorna.

De relativt sett höga siffrorna för brnttokapit albildning en kunna bedömas ur bl. a. två olika synpunkter. Konjunkturmässigt sett bidrar den relativt höga bruttokapitalbildningen till skärpande av inflationstendenserna. Ur samhällsekonomisk synpunkt bör däremot kapitalbildningen bedömas med hänsyn till behovet av en utökad produktionsapparat och därmed ökade möjligheter till höjd levnadsstandard. Om kapitalbildningen med hänsyn till under kriget eftersatta behov ur denna långsiktssynpunkt skall anses hög eller ej, är en omdömesfråga, där samhälleliga värderingar angående den lämpliga fördelningen av våra resurser mellan konsumtion och investering och därmed indirekt även takten av produktivitetsökningen spela huvudrollen.

Beträffande bruttokapitalbildningens — liksom även exportens —- utveckling och sammansättning hänvisas för övrigt till specialavsnitten om investeringar och utrikeshandel.

Beräkningen av lagerförändringarna är en av de svagaste länkarna i kalkylen. Först för år 1947 kan man sägas ha en lagerstatistik, som täcker en betydande del av varuområdet. Textilinventeringen vid årsskiftet 1947/48 har därvid spelat en stor roll som ett nytt värdefullt statistiskt material. För år 1947 visar tabell 1 en lagerökning på ca 500 miljoner kronor. Fördelningen av denna lagerökning framgår av tabell 4.

Tabell 4. Värdet av lagervolymens förändring l/i—sl/i2 1947 för statistiskt belysta varuområden.

(Värderad till återanskaffningspris.)

5 Kungl. Mcij.ts proposition nr 286.

En stor del av lagerökningen hänför sig till textillagren, främst inom handeln. Värdet av lagerökningen inom textilbranschen på alla produktionsstadier har uppskattats till ca 350 miljoner kronor. Mätt i detaljpriser blir värdet av lagerförändringen dock högre. Av övrig lagerökning faller den största delen på skogsprodukter, medan en lagerökning av importerade bränslen till stor del beräknas kompenserad av en nedgång i vedlagren. Härtill komma emellertid eventuella lagerförändringar på områden, för vilka statistik saknas.

Lagersituationen är naturligtvis olika för olika varuområden. Beträffande råvaror torde lagren icke ännu genomsnittligt kunna anses ha nått önskvärd nivå, särskilt om även beredskapssynpunkter med hänsyn till det internationella läget skola tagas med i beräkningen. Däremot är det troligt, att textillagren inom handeln få betraktas som övernormala för vissa slag av importerade varor.

Av tabell 5 framgår fördelningen av den privata konsumtionen på olika poster.

Tabell 5. Den privata konsumtionens fördelning.

Värdemässigt sett ha inga påfallande förskjutningar mellan olika slag av konsumtion förekommit åren 1946 och 1947 i jämförelse med förkrigstiden. Största avvikelserna bestå av dels en nedgång i bostadspostens andel, dels en uppgång i beklädnadspostens. Dessa två förskjutningar äro till stor del prisbetingade. Riksbankens konsumtionsprisindex visar sålunda för år 1947 indextalen 106 för bostad och 179 för beklädnad mot 152 för generalindex (augusti 1939 = 100).

Vilken real standard, som döljer sig bakom konsumtionssiffrorna i tabell 5, är svårt att avgöra. Senaste konjunkturrapport innehöll kvantitetsuppgifter angående konsumtionen av vissa viktiga varor 1937—1939 och 1946.1 Därvid konstaterades, att standarden per capita beträffande vissa viktiga konsumtionsvaror (livsmedel och beklädnad) år 1946 knappast kommit påtagligt över 1937—1939 års nivå, medan den för vissa andra varor och tjänster såsom tidningar, järnvägsresor, cyklar, radioapparater och telefoner låg betydligt över förkrigsnivån. För huvudparten av viktiga konsumtionsvaror beräknades schematiskt standarden 1946 kanske ligga 2 å 4 % över 1938/39 års nivå. Man torde kunna räkna med att konsumtionsvolymen mellan 1946 och 1947 stigit med drygt 5 % per capita. Gissningsvis skulle konsumtionsvolymen per capita för år 1947 med de givna beräkningsmetoderna kunna uppskattas ligga närmare 10 % över förkrigsnivån, förutsatt

‘Se Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A: 15, s. 161. Antalet konsumtionsenheter beräknas ha stigit med ca 5 % mellan 1938/39 och 1946, medan antalet sysselsatta samtidigt beräknas ha ökat med ca 10 %.

6 Kungi. Maj.ts proposition nr 286.

alt de enskilda varornas kvalitet icke genomgått några större förändringar under perioden.

Den ökade försörjningen med konsumtionsvaror år 1947 möjliggjordes av det stora importöverskottet. För belysning av vad importöverskottet betytt för vårt försörjningsläge 1947, kan följande räkneexempel göras. Om man kalkylmässigt velat eliminera importöverskottet 1947 först och främst genom att hålla lagren oförändrade och därutöver helt på konsumtionens bekostnad, hade detta inneburit en konsumtionsstandard år 1947 per konsuintionsenhet på 4 % i stället för ovan angivna 10 % över 1938 års nivå.

Den offentliga konsumtionen slutligen har ökat något i betydelse från forkrigstiden. Före kriget tog staten ca 45 % av den offentliga konsumtionen i anspråk mot ca 55 % för kommunala myndigheter. År 1947 kunna motsvarande siffror approximativt beräknas till vardera jämnt 50 %. ökningen i den statliga konsumtionens andel beror på den militära konsumtionen, som ökat sin andel i den offentliga konsumtionen från drygt 13 % till drygt 18 %.

. Sammanfattningsvis kan sägas, att den preliminära försörjningsbalansen i tabell 1 ger följande huvudupplysningar om fördelningen av våra resurser. Exportens andel i efterfrågan har sjunkit avsevärt sedan förkrigstiden, främst om man ser till den volymmässiga utvecklingen. De resurser som stå disposition för inhemskt bruk, fördela sig värdemässigt efter kriget i jämförelse med förkrigstiden dels något mer på bruttokapitalbildning än på konsumtion, dels något mer på den offentliga sektorn än på den privata sek-

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

2. Utrikeshandeln.

Under de senaste åren har svensk utrikeshandel undergått avsevärda förändringar. Under krigsårens avspärrning voro såväl import som export begränsade till omkring hälften av förkrigsårens volym och under krigets slutskede var denna inskränkning t. o. m. än starkare. Efter vapenstilleståndet 1945 kom handeln successivt igång, varvid till en början exporten erhöll ett visst försprång. För år 1945 uppgick sålunda exporten till 1 758 miljoner kronor, medan importen stannade vid 1 084 miljoner kronor. Följande år undergick emellertid importen en mycket stark ökning eller till 3 386 miljoner kronor under det att exporten icke kunde expandera i samma takt utan kom att uppgå till 2 547 miljoner kronor. År 1947 slutligen ökade importen yiterligare med cirka 50 % till 5 200 miljoner kronor samtidigt som exporten steg till 3 220 miljoner kronor eller med omkring 25 %.

Utrikeshandelns värde har härigenom uppnått mycket höga siffror. Hänsyn måste emellertid tagas till att en kraftig stegring av import- och exportpriserna ägt rum under och efter kriget. Inom konjunkturinstitutet ha beräkningar utförts rörande import- och exportvolymen, i vilka prisstegringen eliminerats. Resultatet framgår av följande tabell.

Tabell 6. Volymindextal för import och export.

Genomsnittet 1986/38 = 100.

De anförda volymindextalen få dock endast tagas som ungefärliga uttryck för innebörden av den utveckling, som har ägt rum. De äro beräknade på endast en del av importen och exporten. Sålunda lämpa sig vissa varugrupper som exempelvis maskiner o. d. icke för sådana kalkyler och ingå därför inte i desamma. Med hänsyn härtill har den andel av den totala importen, som ingår i beräkningarna, kommit att sjunka något under de senaste åren. Volymindextalen tendera därför att visa något för lågt. Som ett sammanfattande omdöme synes dock kunna angivas, att importvolymen 1947 låg drygt 30 % högre än 1936—38 och 10—20 % över 1938/39 års nivå, medan exportvolymen stannade vid omkring tre fjärdedelar av vad den var närmast före krigsutbrottet.

Importens sammansättning har under efterkrigsåren framför allt bestämts av leveransförmågan i de länder, med vilka handelsutbyte bedrivits. Under 1946 utgjorde konsumtionsvarorna en större andel av importens värde än under förkrigsåren. År 1947 har sammansättningen blivit mera normal.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Särskilt har maskinimporten stigit. Beträffande bränslen och drivmedel har dock tillförseln alltjämt varit begränsad. En översikt över importens struktur ger följande tabell.

Tabell 7. Importens sammansättning.

Utöver i handelsstatistiken redovisad införsel tillkommer i utlandet inköpta och i Sverige inregistrerade fartyg till ett värde av 25 miljoner kronor för 1947.

Sammansättningen av exporten under de senaste åren belyses nedan i samband med redovisningen av den beräkning för exporten under 1948, som gjorts inom handelskommissionen i mars 1948. Denna grundas på uppskattningar rörande möjliga exportkvantiteter och vid årets början rådande priser. Någon prognos för exportprisernas utveckling under 1948 har inte ansetts möjlig.

Resultatet av den nu föreliggande beräkningen framgår av följande tabell. I

Tabell 8. Exportens sammansättning.

I förhållande till den i december 1947 föreliggande prognosen, som slutade på ett exportvärde för 1948 på 3 500 miljoner kronor, innebär den nya kalkylen en ökning med 175 milj. kr.

Den svenska handelsflottans nettoinseglingar i utrikes fart ha varit föremål för särskilda beräkningar inom konjunkturinstitutet i samarbete med riksbanken. Dessa ha särskilt tagit sikte på att för 1946 uppskatta det avdrag för utgifter i utlandet, som skall göras från de med ledning av kommerskollegii statistik kända bruttoinseglingarna. Resultatet är att handelsflottans kostnader i utlandet år 1946 beräknats till 285 miljoner kronor. Handelsflottans bruttointäkter av utrikes fart har av kommerskollegium

Kungi. Maj:ts proposition nr 286.

angivits till 815 miljoner kronor i bruttofrakter och 43 miljoner kronor i tidsfrakter. Av bruttofrakterna utgjordes emellertid 45 miljoner kronor av passageraravgifter, varav liälften antagits belöpa sig på svenskars biljetter, vilket belopp bör avdragas. Med dessa siffror erhålles ett sammanlagt netto för den svenska handelsflottans intäkter i utrikes fart på ca 550 miljoner kronor för år 1946 (mot tidigare beräknat 500 milj. kr.).

För 1947 föreligga ännu inte motsvarande uppgifter, som skulle kunna ligga till grund för en beräkning. Handelsflottans medelstorlek under året företer emellertid en ökning med 6 % i jämförelse med 1946. Uppläggningen har varit praktiskt taget oförändrad 1946—1947. Svårigheter föreligga att fälla något sammanfattande omdöme om fraktnivåns utveckling. Närmast synes man böra räkna med någon genomsnittlig nedgång av fraktnivån. Kostnaderna i utlandet böra ha stigit, bl. a. på grund av höjda bunkringskostnader. Handelsflottans sammanlagda nettointäkter för 1947 skulle då bli 35 milj. kr. större än för 1946 eller 585 miljoner kronor.1

Under 1948 väntas tonnaget öka med ytterligare 10 % i jämförelse med 1947 och tillskottet kommer att bestå av jämförelsevis högklassiga fartyg. Med hänsyn till en rad osäkerhetsfaktorer uppskattas handelsflottans nettointäkter likväl öka endast med 5 % i förhållande till 1947 och sålunda uppgå till 615 miljoner kronor under 1948.

Till den svenska handelsflottans netto skall sedan läggas en inkomst för landet på utgifter i Sverige för utländska fartyg. För 1946 uppskattas dessa utgifter för hamnavgifter, lastnings- och lossningskostnader samt för reparationer till sammanlagt ca 70 milj. kr. och för 1947 65 milj. kr. För 1948 torde man böra räkna med en nedgång till 55 milj. kr.

Räntor, turism, försäkringar, patentavgifter in. in. ha tidigare brukat ge ett visst netto. För 1946 har detta av riksbanken angivits till 125 milj. kr. För 1947 har inom riksbanken på grundval av valutakontorets och clearingnämndens uppgifter framräknats ett underskott på 64,5 miljoner kronor. I kalkylen för 1948 utelämnas denna post.

Importen under 1948 torde närmast få anses bestämd av vad vi ha råd med. Summan av ovan anförda inkomstposter måste dock justeras med hänsyn till att viss del av exporten beräknas ske på kredit, enligt beräkning inom riksbanken ca 150 milj. kr., och att landet har vissa särskilda betalningar att fullgöra (enligt Washington-överenskommelsen om de tyska tillgångarna in. in.). Å andra sidan förutsättes ett visst utnyttjande av förefintliga »swing funds» komma att äga rum, särskilt i fråga om Sveriges sterlingfordringar enligt det med Storbritannien träffade betalningsavtalet. Dessa justeringar i båda riktningarna torde totalt sett väga tämligen jämnt.

För betalning av import under 1948 skulle enligt det föregående sålunda sta till förfogande 3 675 -j- 615 -j- 55 = 4 345 milj. kr. Härvid är dock ytterligare att beakta, alt viss eftersläpning av från 1947 härrörande införsel förekommit under de första månaderna av året — t. ex. av varor, som inkommit i frihamn — och att en del förskottsbetalad import också kan väntas.

Importen regleras emellertid å andra sidan av den detaljerade importplan, som uppgjorts för hårdvalutaländerna och av den serie bilaterala avtal, som träffats med mjukvalutaländer. Hårdvalutaplanen omfattade i sitt preliminära skick i december 1947 en totalimport av 1 465 milj. kr., men har senare

1 Inom riksbanken pågående undersökningar tyda på att uppskattningen av handelsflottans nettointäkter för 1947 möjligen är för hög. I avvaktan på definitiva resultat av dessa undersökningar har i texten använts en tidigare inom konjunkturinstitutet utförd kalkyl. Det fel, som här kan föreligga, gör sig i motsvarande mån gällande även för 1948.

4 Bihang (ill riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 286.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Tabell 9. Faktisk import 1947 samt beräknad import 1948 med fördelning på huvudgrupper och valutaområden (i miljoner kronor).

undan för undan reviderats. En inom handelskommissionen företagen sammanräkning av hårdvalutaplanen och kontingenterna i avtalen har givit det resultat, som framgår av tabell 9.

Den här återgivna tabellen får inte uppfattas som en prognos av 1948 års import utan har i första hand en formell innebörd. Å ena sidan kunna importvärdena i en del fall komma att höjas, därför att försörjningsmässiga skäl motivera ytterligare införsel och därför att tilläggsavtal tillkomma. Eftersläpningar från 1947 och andra omständigheter påverka även resultatet för 1948. Å andra sidan kunna leveransmöjligheterna och andra omständigheter komma att medföra sådana förskjutningar, att de i avtalen förutsedda kontingenterna icke helt fyllas. En sådan eftersläpning har förekommit tidigare och torde icke kunna undvikas. Över huvud förtjänar i detta sammanhang starkt understrykas, att exakta beräkningar över importbehov och importmöjligheter icke kunna göras för så lång tid som ett helt år och att importplaner och avtal därför måste vara underkastade successiva modifikationer.

Den sålunda verkställda sammanräkningen behöver därför icke innebära, att 1948 års import kommer att uppgå till där upptaget belopp, vilket skulle överstiga de löpande inkomsterna utifrån sådana dessa för närvarande beräknas. I en prognos för år 1948 synes man snarare böra räkna med att den totala importen stannar vid omkring 4 300 milj. kr.

Till denna grupp har förts följande länder: Sovjet, Tyska riket, Portugal, Schweiz, Turkiet, Grekland, Portugisiska Östafrika, Filippinerna, Japan, Förenta Staterna, Kanada, Syd- och Mellanamerika samt gruppen »Övriga Oceanien». AO % av kol- och koksimporten från Polen har forts till hårdvalutaområdet och resten till mjukvalutaområdet. Importen av olja har dock fördelats på valutaområden enligt en särskild beräkning.

2 Omfattar i stort sett importen från samtliga delar av Brittiska imperiet utom Kanada samt därjämte den del av oljeimporten — omkring a/s — som betalas i pund.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 286.

11 Med de reservationer, som följa av det nu anförda, ger sammanställningen viss ledning för bedömningen av importens sammansättning under 1948. Vad de olika varuområdena beträffar, synes man ha att räkna med en minskning i jämförelse med 1947 med kanske ett par hundra miljoner kronor i fråga om importen av vegetabilier, vilket sammanhänger med att årets skörd förutsättes bli normal; skulle denna förutsättning icke hålla, kommer den uppgjorda importplanen givetvis att få ändras. På textilområdet räknas med en minskning i importen på cirka 250 milj. kr., varvid dock kan erinras om att 1947 års import på detta område var förhållandevis omfattande och möjliggjorde viss lagerökning inom industrien och handeln. Betydande minskningar förutses vidare för importen av järn och stål samt av koppar ävensom av bilar.

Vad åter beträffar importens fördelning på olika valutaområden, märkes i främsta rummet en mycket betydande nedskärning av införseln från hårdvalutaländerna, i första hand Förenta staterna. Denna import avses för 1948 komma att uppgå till endast något mer än hälften av 1947 års nivå. Å andra sidan förutses en väsentlig utvidgning av importen från sterlingländerna ävensom någon ökning av importen från övriga länder.

Under de fyra första månaderna av innevarande år har importen uppgått till 1 628och exporten till 1 066 miljoner kronor. Detta innebär en ökning av exporten jämfört med samma tid föregående år med drygt 50 %, samtidigt som importen även ökat, nämligen med drygt 20 %. Importöverskottet har härigenom visserligen något minskat — från 639 till 562 miljoner kronor — men har likväl alltjämt varit betydande. På grund av säsongförhållandena och de hinder, som isförhållandena förra vintern medförde särskilt för exporten, böra alltför vittgående slutsatser inte dragas av de anförda siffrorna. I fråga om importen måste den planerade begränsningen nu koncentreras till återstoden av året. För de åtta månaderna maj —december måste importen sålunda minskas med 1,2 miljarder kronor jämfört med samma period föregående år eller med nära en tredjedel.

Handelsstatistiken för januari—april 1948 visar en påtaglig tendens till förskjutning i särskilt importens sammansättning i en riktning, som överensstämmer med de uppgjorda planerna. Samtidigt som värdet av införseln av konsumtionsvaror något minskats, redovisas en mycket avsevärd ökning av importen av fasta bränslen — varvid dock isblockaden påverkar resultatet för jämförelseperioden föregående år — ävensom en märkbar ökning av importvärdet för grupperna oädla metaller, maskiner, transportmedel och kemikalier.

Ovan anförda uppgifter rörande utrikeshandelns omfattning äro angivna i miljoner kronor. Vid en bedömning av försörjningsfrågorna måste hänsyn också tagas till prisutvecklingen. Konjunkturinstitutet har tidigare uppskattat, att medelnivån för exportpriserna 1947 låg omkring 20 % högre än 1946, medan motsvarande uppgång för importpriserna utgjorde omkring 10 %. De vid senaste årsskifte gällande priserna på exportvarorna, vilka legat till grund för prognosen för 1948, torde ligga ytterligare 10 % över 1947 års medelnivå. Större delen av den förutsedda ökningen av exportvärdet från 1947 till 1948 sammanhänger sålunda med den redan under 1947 inträdda exportprisstegringen, medan den förutsedda ökningen av exportkvantiteterna är tämligen måttlig.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Importpriserna ha även varit i rörelse uppåt. Under andra halvåret 1947 steg sålunda partiprisnivån i Förenta staterna med 11 % och i Belgien med omkring 20 %.' Den svenska importprisnivån påverkas förutom av den allmänna prisstegringen i världen även — ehuru i väsentligt mindre utsträckning — av den fördyring, som omläggningen från hårdvalutaländer till andra leverantörer i vissa fall medför. Betydande svårigheter föreligga att beräkna den effekt, som denna fördyring kan komma att utöva på den svenska importen under 1948. Kommerskollegii importprisindex visar en uppgång med endast 6 % mellan mitten av 1947 och februari 1948.

Inom priskontrollnämnden har en utredning företagits av prisstegringen på viktiga importvaror mellan juni—juli 1947 och februari—mars 1948. Denna grundas på uppgifter från svenska importörer och organisationer om cifpriser (i vissa fall noterade priser) på ett antal varor, representerande större varugrupper. På grundval härav ha särskilda indextal beräknats för den allmänna importprisstegringen, för den genom importomläggningen uppkomna fördyringen och för den totala prisstegringen. Det skall understrykas, att endast ett begränsat antal varor medtagits, att urvalet inte utan vidare kan anses representativt för hela importen, då det främst avsett viktiga råvaror, att kvalitetsolikheter endast i begränsad utsträckning kunnat särskilt beaktas och att jämförelsen endast avser läget vid två olika tidpunkter. Åtminstone för en del av de medtagna varorna har läget varit synnerligen labilt och prisändringar inträffat mellan varje offerttillfälle. Beräkningarna ha vid en sammanvägning av de medtagna prisuppgifterna ådagalagt en allmän prisuppgång av 13 %, en övergångsfördyring av 3 % och sålunda en total importprisstegring av 17 %. Utredningsmännen ha förklarat sig anse den redovisade övergångsprisstegringen underskattad. Utan närmare kommentarer återges här de beräknade prisändringarna för i utredningen medtagna varuslag.

Eftersom en del av 1948 års import kontrakterats tidigare, kommer den beräknade prisstegringen att framträda först med viss eftersläpning. Med hänsyn härtill synes man böra kalkylera med att 1948 års medelnivå kommer att överstiga föregående års med något mindre än vad priskontroll- 1

1 Enligt International Financial Slatistics, april 1948.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

nämndens utredning närmast antyder. Nedan räknas därför med ett importvärde för 1948 om 4 300 milj. kr. och med en prisuppgång på i genomsnitt 10 % i förhållande till föregående år. Detta innebär samma stegring mellan 1947 och 1948 som den, varmed i det föregående räknats i fråga om exportpriserna.

Som ett resultat av de sålunda redovisade övervägandena kan man på följande sätt uttrycka den angivna importen och exporten i 1947 års medelpriser:

1946 1947 1948

milj. kronor

Import.................... 3 725 5 200 3 900

Export.................... 3 056 3 220 3 340

Medan importvärdet skulle nedgå med omkring 900 miljoner kronor mellan 1947 och 1948, skulle sålunda importvolymen — importen räknad i oförändrade priser — minskas med över 1 300 milj. kr. men likväl stanna något över 1946 års totala importvolym.

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

3. Produktion och varuförsörjning.

Prognoserna beträffande investering och konsumtion under år 1948 vila ytterst på bedömningar av de aktuella betingelserna för produktionen och importen. Det statistiska underlaget för dylika bedömningar är bristfälligt. Någon mera omfattande produktionsstatistik för år 1947 har icke kunnat sammanställas och någon fullständig fortlöpande lagerstatistik utarbetas icke. Man har i huvudsak varit hänvisad till uppgifter, som ställts till förfogande av försörjningskommissionerna. Dessa uppgifter ha tjänat till ledning vid en bedömning av försörjningen med bränsle och elektrisk kraft samt vissa råvaror och halvfabrikat. I det följande lämnas en exemplifierande redogörelse för det material, som stått till förfogande. Några mera bestämda slutsatser rörande utsikterna för produktionen och varuförsörjningen under år 1948 kunna icke dragas ur framställningen, som endast, utan anspråk på fullständighet, åsyftar att belysa det aktuella läget på några områden, vilka framstått såsom särskilt trånga sektioner inom näringslivet. Beträffande tillgången på arbetskraft hänvisas till kapitlet om arbetsmarknaden. —- Försörjningen med bruksfärdiga konsumtionsvaror diskuteras i kapitlet rörande konsumtionen.

Bränsle. Importen av olika bränslen under åren 1946 och 1947 framgår av nedanstående sammanställning. I siffrorna för eldningsolja inbegripes den jämförelsevis obetydliga inhemska produktionen.

Tillförsel

1946 1947

Stenkol inkl. stybb 1 000 ton ................... 2 496 4 489

Koks inkl. stybb » ................... 1 019 883

Brunkolsbriketter » ................... 70 682

Eldningsolja 1 000 m3 ................... 1 176_2 095

Summa i tusental ekviv. stenkolston 5 151 8 671

En väsentlig förbättring av försörjningen med importbränslen inträdde sålunda under år 1947. Visserligen minskades koksimporten något, men nedgången mer än uppvägdes genom inhemsk koksproduktion, som ökades från 242 000 ton år 1946 till 488 000 ton år 1947. Sammanlagda tillförseln av koks steg sålunda mellan ifrågavarande år från 1 261 000 ton till 1 371 000 ton.

Till jämförelse med ovan angivna siffra för den totala tillförseln av importbränslen under år 1947, 8 671 000 stenkolston, kan nämnas, att förbrukningen av importerade stenkol, koks och eldningsolja före kriget beräknas ha motsvarat ca 8 800 000 stenkolston. Bränsleimporten har sålunda ännu icke uppnått förkrigsnivån, vartill kommer, att bränslebehovet ökat sedan tiden före kriget som följd av den ökade hushållsbildningen och utbyggnaden av den industriella produktionsapparaten. På grund av den under de senaste åren snabbt fortskridande elektrifieringen och rationaliseringar på det värmetekniska området har behovet av importbränslen likväl icke tilltagit i den takt, som skulle ha betingats av nyssnämnda faktorer. Behovet av importbränslen vid nuvarande tillgång på elektrisk kraft (jfr nedan) kan för närvarande antagas ligga i närheten av 10 milj. stenkolston per år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

15 Det är icke sannolikt, att full täckning av detta behov skall kunna uppnås under år 1948. Kokstillgången är fortfarande knapp, låt vara att industriens behov i stort sett kan tillgodoses. Försörjningen med stenkol torde med hänsyn till föreliggande importmöjligheter bli bättre än föregående år trots den av valutaskäl betingade nedgången i importen från USA, som kompenseras av en ökning av tillförseln från europeiska marknader. Utsikterna för att kunna upprätthålla den betydande importen av eldningsolja äro däremot mera ovissa, beroende på exportrestriktioner i USA, som år 1947 svarade för ca 22 % av landets oljetillförsel, frånsett bensin och fotogen. Beträffande vissa förbrukarkategorier, främst industriella förbrukare, kan i viss utsträckning en omställning av förbrukningen från flytande till fasta bränslen komma att bli erforderlig.

Produktionen av inhemska bränslen sjönk mellan åren 1940 och 1947 i något snabbare takt än förbrukningen. Vedavverkningarna ha under den gångna vintern gått trögt på grund av det ovanligt kraftiga snöfallet och svårigheterna att skaffa arbetskraft till skogen. Under tiden V,0 1947—3% 1948 avverkades endast 5,7 milj. nr t brännved mot 7,9 milj. m3t under motsvarande period avverkningsåret 1946/47. Till följd av den stigande bränsleimporten visar emellertid också behovet av inhemska bränslen en fortskridande minskning. För industriens vidkommande har man för år 1948 anledning räkna med att bränslebehovet i ytterligare ökad utsträckning skall kunna tillgodoses genom fossila bränslen och att förbrukningen av ved sjunker till den nivå, som anses normal under fredsförhållanden. För övriga förbrukare torde man få räkna med att det ännu någon tid blir nödvändigt att taga inhemska bränslen i anspråk som ersättning för koks.

Elektrisk kraft. Landets förbrukning av elektrisk kraft ökades under kriget i snabbare takt än tidigare. Vattenkraftanläggningarna kunde under de första krigsåren utbyggas i ett tempo, som ungefär svarade mot ökningen av förbrukningen. Av olika skäl blev emellertid utbyggnadstakten långsammare under krigets slutskede. Däremot bär den snabba tillväxten av kraftförbrukningen fortsatt. Redan under första delen av år 1947 uppstod svårighet att "tillgodose landets kraftbehov, vilket föranledde vissa restriktioner i fråga om den industriella förbrukningen av sekunda kraft. Till följd av den exceptionella torkan under sistnämnda år måste en mera djupgående allmän kraftransonering tillgripas under senare delen av året. Förbrukningen under belastningsåret juli 1947—juni 1948 beräknas till följd av allmän ransonering och andra restriktiva åtgärder komma att ligga omkring 1 750 milj. kWh under den nivå, som skulle uppnås vid fri tillgång på kraft. Av denna energikvantitet beräknas ca 1 000 milj. kWh falla på andra halvåret 1947 och 750 milj. kWh på första halvåret 1948. Ransoneringen har för industriens vidkommande upphävts den 1 april 1948 och är numera helt avskaffad.

För belastningsåret 1948/49 blir krafttillgången beroende av dels tillskottet av utbyggd vattenkraft, som beräknas till ca 000 milj. kWh, dels nederbördsförhållandena. I sistnämnda avseende har centrala driftledningen räknat med tre alternativ. Vid det ogynnsammaste alternativet, som avser ett s. k. normalt torrår med något rikligare nederbörd än ett exceptionellt torrår av 1947/48 års typ, skulle man kunna påräkna en sammanlagd ökning av vattenkraftproduktionen med 2 200 milj. kWh jämfört med beiastningsåret 1947/48. Den årliga ökningen av kraftförbrukningen uppskattas för närvarande till ca 800 milj. kWh. Vid full behovsläckning skulle kraftförbrukningen sålunda ökas med (I 750 | 800 =) 2 550 milj. kWh under belaslningsåret 1948/49. Kraftbalansen skulle komma att uppvisa eu brist på (2 550- 2 200 =) 850 kWh. Av brislen kan ca 150 milj. kWh beräknas

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

falla på andra halvåret 1948, då kraftransonering sålunda åter skulle behöva införas.

De övriga alternativen avse dels ett i nederbördshänseende normalt år, dels ett s. k. våtår. I båda fallen skulle full behovstäckning kunna åstadkommas och ransoneringen sålunda icke behöva upprepas under belastningsåret 1948/49. Möjligheterna till ångkraftproduktion, som under torrår måste utnyttjas i full utsträckning, skulle endast till en mindre del behöva tagas i anspråk. I händelse av våtår skulle dessutom viss överskottskraft kunna tillhandahållas för export och ångalstring.

Av det ovanstående framgår, att bristen i kraftförsörjningen under år

1947 kan beräknas ha uppgått till 1 000 milj. kWh, varvid bortses från de restriktiva åtgärder av mera tillfällig natur, som vidtogos under första hälften av året. Med hänsyn till hittillsvarande nederbördsförhållanden torde man icke behöva räkna med att förutsättningarna för kraftproduktionen bli lika ofördelaktiga under år 1948 som under föregående år. Sannolikheten för att 1947 års ovanligt starka torka — med en vattenbrist, som tidigare förekommit ungefär ett år på hundra — upprepas under senare delen av år

1948 får anses ringa. Vid en försiktig beräkning av energibalansen för år 1948 torde man dock böra utgå från centrala driftledningens ogynnsammaste alternativ, avseende ett normalt torrår. Enligt kalkylerna skulle i så fall ca (750 + 150 =) 900 milj. kWh behöva bortransoneras under hela kalenderåret 1948. Detta skulle innebära en viss förbättring av energibalansen (med 100 milj. kWh) jämfört med år 1947. Dessutom kan framhållas, att kalkylerna förutsätta en stegring av det kraftbehov, som beräknats kunna täckas, med 800 milj. kWh.

Beträffande kraftrestriktionernas direkta verkningar på produktionen ha vissa överslagsberäkningar utförts inom industrikommissionen. Med stöd av dessa kan antagas, att det direkta produktionsbortfallet till följd av kraftransoneringen varit av storleksordningen 100 milj. kronor under år 1947, vilket i förhållande till industrins totala produktionsvärde kan förefalla obetydligt.

Kraftrestriktionerna ha emellertid drabbat olika industrier synnerligen ojämnt. Ransoneringen har varit kraftigast beträffande företag med särskilt stor kraftförbrukning, däribland producenter av åtskilliga försörj ningsviktiga råvaror och halvfabrikat såsom tackjärn och ferrolegeringar, järn och stål samt vissa skogsindustri- och kemiska produkter. Beträffande dessa produkter kan produktionsbortfallet ha blivit jämförelsevis betydande. I den män produktionsbortfallet icke kunnat överbryggas genom ökat ianspråktagande av lagren och ökad import kan som en indirekt följd av kraftbristen produktionen komma att hämmas även i senare produktionsled. Dessa sekundära verkningar belasta i hög grad produktionen under år 1948 och komma sannolikt att göra sig förnimbara även under år 1949.

Järn och stål. Trots kraftransoneringen har brytningen av järnmalm genom olika anpassningsåtgärder kunnat ökas. Produktionen har varit tillräcklig för järnverkens behov och dessutom under år 1947 medgivit en icke oväsentlig lagerökning vid bruksgruvorna. Järnverkens malmförsörjning under år 1948 kan, trots en viss brist på arbetskraft vid de mellansvenska gruvorna, anses tryggad även vid en måttlig ökning av förbrukningen.

Försörjningen med tackjärn under åren 1946 och 1947 belyses av nedanstående sammanställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 286. 17

1 000 ton 1946 1947

Produktion av kokstackjärn ............................. 334 425

> » träkolstackjärn ........................... 360 270

Summa 694 695

Avgår export ........................................... — 17 — 16

Tillkommer import......................... 91_141

Summa tillförsel till den inhemska marknaden 768 820

För år 1948 skulle man med hänsyn till produktionskapacitet och bränsletillgång kunna räkna med en betydande ökning av produktionen av kokstackjärn, om icke bristen på elektrisk kraft och arbetskraft lägger hinder i vägen. Beträffande båda dessa faktorer kunna dock vissa lättnader förutses. Ett fullt utnyttjande av den för närvarande lediga produktionskapaciteten försvåras emellertid dessutom av att denna är ojämnt fördelad och att den vid vissa verk icke kan beräknas bli tagen i anspråk på grund av trånga sektioner i senare tillverkningsled. En produktionsökning till 450 000 ton kokstackjärn synes dock vara möjlig. Produktionen av träkolstackjärn har tidigare hämmats framförallt av bristen på träkol. Då en avsevärd ökning av träkolslagren ägde rum under år 1947, synes läget i detta avseende nu vara något gynnsammare. Nytillförseln av träkol under 1948 har dock hittills (maj) varit relativt begränsad. En produktion av i runt tal 300 000 ton träkolstackjärn bör med hänsyn härtill kunna förutses under år 1948. Den sammanlagda tillverkningen av tackjärn skulle enligt dessa uppskattningar sålunda komma att uppgå till ca 750 000 ton under år 1948 mot mindre än 700 000 ton föregående år.

Importen av tackjärn beräknas under år 1948 komma att uppgå till högst 60 000 ton. Exporten torde icke komma att förändras nämnvärt i förhållande till år 1947.

Tillförseln av tackjärn under år 1948 skulle enligt ovanstående beräkningar komma att utgöra (750 000 -j- 60 000 — 16 000 =) i runt tal 795 000 ton. Härav torde 200 000 — 225 000 ton komma att disponeras för tillverkning av gjutgods och resten, 570 000 — 595 000 ton, stå till förfogande för framställning av smidbart järn och stål. Järnverkens förbrukning för sistnämnda ändamål utgjorde under år 1947 ca 575 000 ton.

Tillgången på skrot beräknas under 1948 bli ungefär oförändrad. I fråga om köpskrot har dock en viss försämring inträtt. Samtidigt har efterfrågan på skrot ökats i jämförelse med 1947.

Produktionen av ferrolegeringar har minskat som följd av kraftrestriktionerna. För närvarande är tillgången mycket knapp. Genom den förutsedda produktionsökningen vid kraftransoneringens upphörande torde dock järnverkens behov nödtorftigt kunna tillgodoses. Exporten av ferrolegeringar torde däremot få inskränkas väsentligt.

Försörjningen med valsat och smitt järn och stål belyses av följande sammanställning. Uppgifterna ha hämtats ur järnverksföreningens statistik.

1 000 ton

1946 1947

Produktion......................... 852 838

Export............................. — 93 — 94

Import............................. 468___ 646

Summa tillförsel 1 227 1 390

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Till jämförelse kan nämnas, att tillförseln under åren närmast före kriget enligt motsvarande uppgifter utgjorde i runt tal 1 000 000 ton. Trots den betydande ökningen under och efter krigsåren råder en besvärande knapphet på järn och stål. En ytterligare ökning av tillgången skulle sannolikt medgiva produktionsökningar på ett flertal försörjningsviktiga områden.

Med hänsyn till de förutsedda lättnaderna i fråga om arbetskraft och elektrisk kraft under 1948 borde produktionen kunna ökas i viss omfattning. Den beräknade lilltörseln av tackjärn, skrot och andra råmaterial motsvarar emellertid icke stort mer än den kvantitet smidbart järn, som producerades under år 1947. En mera betydande produktionsökning skulle sålunda förutsätta en förtäring av lagren av tackjärn, göt och andra mellanprodukter. Lagren av tackjärn voro vid början av år 1948 totalt sett ganska betydande. De voro emellertid ojämnt fördelade på olika lagerhållare. Möjligheterna att taga tackjärnslagren i anspråk för en ökad produktion av smidbart järn bli därigenom begränsade. Lagren av göt ha visserligen ökat något, men det tillskott, som kan erhållas genom lagerminskning är relativt ringa.

Under förhandenvarande omständigheter bör produktionen av valsat och smitt järn och stål under år 1948 kunna beräknas till i runt tal 850 000 ton, ungefär motsvarande 1946 års produktion. Mot en eventuell, relativt ringa produktionsökning står emellertid en betydande nedgång av importen. Denna väntas under år 1948 icke komma att uppgå till mer än 525 000 ton (mot 646 000 ton 1947), beroende på, i främsta rummet, en minskning av importen från hårdvalutaländer. Exporten beräknas komma att stiga till i runt tal 100 000 ton.

Den totala tillförseln av valsat och smitt järn och stål under år 1948 skulle enligt ovanstående uppskattningar komma att uppgå till (850 000 + 525 000 — 100 000 =) 1 275 000 ton. Resultatet av beräkningarna innebär sålunda en minskning av tillgången med 115 000 ton. Nedgången kan till en mindre del komma att motsvaras av minskat behov till följd av de skärpta byggnadsrestriktionerna. Möjligheterna att kompensera importminskningen genom lagerförtäring synas små. Lagerutvecklingen under

1946 och 1947 hos järnverk och grossister var oenhetlig. Beträffande vissa produkter har en avsevärd lagerminskning redovisats. Rörande lagren hos förbrukare, vilka i detta sammanhang främst torde vara av intresse, föreligga icke några uppgifter. Den nettoökning, som här kan förmodas ha ägt rum, torde få anses ha varit erforderlig med hänsyn till produktionens behov. Lagerställningen kan likväl varken beträffande volym eller sortiment betecknas som tillfredsställande. Tillförseln av sådant material, som sedan flera år utgjort särskilt trånga sektioner inom produktionen, förbättrades icke nämnvärt under år 1947 och någon förbättring under år 1948 i detta hänseende är, som framgår av det föregående, icke sannolik. Risk föreligger i stället för en ökad produklionshämmande materialknapphet i fråga om vissa kvaliteter och dimensioner.

Metaller. Den inhemska produktionen av aluminium har nedgått till följd av kraftransoneringen. Importen har emellertid stigit mellan åren 1946 och

1947 och den totala tillförseln till den svenska marknaden har nämnda år ökat från ca 11 900 till ca 12 800 ton. Förbrukningen har emellertid stigit snabbare, främst beroende på en temporär stegring av behovet av aluminiumkablar för kraftöverföring. Försörjningsläget under år 1948 beträffande aluminium måste betecknas som ansträngt. Med hänsyn till elkraftsituationen torde någon nämnvärd ökning av produktionen icke kunna påräknas. Någon ytterligare ökning av importen av aluminium är på grund av valutaskäl icke möjlig för närvarande.

19 Kungl. Maj ds proposition nr 286.

Försörjningen med koppar har visat en jämförelsevis gynnsam utveckling efter kriget. Den inhemska produktionen uppnådde under 1947 visserligen icke 1945 års toppnivå men ökade från ca 16 000 ton år 1946 till diygt 18 000 ton. Härav utgjorde dock 2 500 ton löntillverkning för utländska kunder. Importen steg mellan 1946 och 1947 från ca 51 500 ton till nära 54 500 ton. Tillförseln av koppar väntas emellertid icke komma att fullt täcka behovet under år 1948. ..

Försörjningsläget är även beträffande bly mindre tillfredsställande. Den inhemska produktionen minskades mellan 1946 och 1947 på grund av kraftbrist från 11 600 ton till ca 9 700 ton. Importen sjönk under samma tid från ca 18 600 till ca 17 800 ton. Trots detta ökades de statistiskt redovisade lagren icke oväsentligt, vilket tyder på en minskning i den inhemska förbrukningen. Under år 1948 förutses emellertid en ökad export av ackumulatorer samt vidgad tillverkning av elektriska kablar, varigenom behovet av bly beräknas stiga med 4—6 000 ton. Den inhemska produktionen kan knappast komma att ökas under 1948 och tillgången på bly på världsmarknaden är synnerligen knapp.

I fråga om tenn har tillförseln till den inhemska marknaden, som till övervägande delen tillgodoses genom import, under de tre senaste åren avsevärt överstigit förbrukningen med en betydande lagerökning som foljd. Tiilförseln har visserligen icke uppnått förkrigstidens nivå, men några svårigheter att tillgodose de nödvändiga behoven av tenn synas ej föreligga för den närmaste tiden.

Sedan den relativt obetydliga inhemska tillverkningen av zink upphörde under år 1946 är försörjningen med denna metall helt beroende av importmöjligheterna, som dock i sin tur delvis betingas av vår export av zinkslig. Importen sjönk mellan 1946 och 1947 från ca 25 300 till 19 500 ton, vilket i förening med en ökning av förbrukningen medförde en viss försämring av den likväl jämförelsevis tillfredsställande lagerställningen. Då importutsikterna för närvarande synas jämförelsevis goda, beräknas behovet av zink under 1948 kunna nöjaktigt tillgodoses utan att lagren behöva tagas i anspråk i någon större omfattning.

Skogsprodukter. Resultatet av skogsavverkningarna under vintern 1947/ 48, som i stort sett är avgörande för produktionen inom skogsindustrierna under nästa säsong, kan icke för närvarande överblickas med någon större grad av säkerhet. Det står emellertid klart, att resultatet blivit sämre än under de närmast föregående avverkningssäsongerna. Detta sammanhänger med svårigheterna att "tillgodose skogsbrukets arbetskraftsbehov. Även det ovanligt rikliga snöfallet och den tidiga våren ha försvårat genomförandet av de planerade avverkningarna och framkörningarna av massaved och timmer.

Efterföljande av bränslekommissionen lämnade uppgifter rörande produktionen av trävaror äro ofullständiga, sa tillvida som däri icke inbegiipes produktionen vid ett stort antal mindre företag med en sammanlagd årlig tillverkning av omkring 200 000 slds sågade trävaror. Materialet omfattar i stort sett samma företag, som redovisas i kommerskollegii industristatistik.

Enligt bränslekommissionens statistik kan avverkningen av sågtimmer under avverkningssäsongen 1947/48 på grundval av rapporter, avseende lägel vid årsskiftet, beräknas uppgå till ca 292 milj. e.f.:‘ (eng. kubikfot) mot 349,5 milj. e.f.3 under föregående säsong. Lagren av sågtimmer ökade emellertid under år 1947 med ca 21 milj. e.f.'. Försågningen under år 1948 anses kunna överstiga timmerfångsten i ungefär motsvarande mån och skulle sålunda komma all uppgå till ca 314 milj. e.f.".

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 286-

En försågning av denna storleksordning kan beräknas motsvara en produktion av ca 1 047 000 stds sågade trävaror mot 1 115 000 stds år 1947. Importen kan under år 1948 beräknas uppgå till 20 000 stds, motsvarande den i svensk-finska handelsavtalet förutsedda kvantiteten. Exporten uppgick under år 1947 till i runt tal 450 000 stds. För år 1948 har för export reserverats en kvantitet av 500 000 stds sågade och hyvlade trävaror. Exporten av lådbräder, trähus, slipers samt bjälkar och sparrar väntas komma att motsvara ca 100 000 stds. Sammanlagda trävaruexporten skulle alltså komma att uppgå till ca 600 000 stds under år 1948.

Tillförseln av sågade trävaror till den inhemska marknaden under år 1948 skulle enligt dessa beräkningar utgöra (1 047 000 -f- 20 000 — 600 000 =) 467 000 stds. Detta innebär en avsevärd minskning jämfört med år 1947, då förbrukningen beräknas ha utgjort 663 000 stds. Differensen utgör 196 000 stds. En del härav kan möjligen utjämnas genom ökad produktion vid de mindre sågar, som icke äro medtagna i statistiken. Behovet inom landet kan vidare antagas komma att minska något som följd av de skärpta byggnadsrestriktionerna. Trots detta torde man få räkna med en betydande nedpressning av lagren, om exportprogrammet skall kunna genomföras. Någon nettoökning av de disponibla lagren har icke ägt rum under år 1947, men lagerställningen anses god. Det är likväl ovisst om en lagerminskning av erforderlig storleksordning skall kunna äga rum utan olägenhet för förbrukarna.

Aven beträffande massaved beräknas avverkningarna lämna sämre resultat under 1947/48 än under föregående avverkningsår. Enligt bränslekommissionens statistik avverkades under tiden y10 1947—3% 1948 endast 7,6 milj. m3t mot 8,8 milj. nTt under motsvarande tid 1946/47. — 200 000 nTf rundvirke avses under 1948 komma att disponeras för export i form av props. — Produktionen av massa väntas komma att stiga under år 1948, vilket förutsätter en minskning av lagren av massaved. Dessa voro vid ingången av år 1948 ca 1 milj. m3t större än ett år tidigare. Trots den förutsedda ökningen av massaproduktionen torde leveranserna av massa till inlandet komma att bli mindre under år 1948 än under föregående år på grund av strävandena att öka exporten.

Tillverkningen av papper och papp beräknas likväl kunna uppehållas på

1947 års nivå. Även beträffande papper och papp eftersträvas en ökning av

exporten, varvid den inhemska förbrukningen kommer att beskäras. Konsumtionen inom landet av papper och papp, som i genomsnitt under åren 1935 1939 utgjorde omkring 250 000 ton, uppgick år 1946 till ca 530 000

ton, minskades år 1947 till ungefär 456 000 ton och beräknas under år

1948 kunna nedbringas till 420 000 ton. Detta mål väntar man kunna nås bl. a. genom större sparsamhet med pappersemballage, bättre utnyttjande av papperet i tryckalster av olika slag samt förbud mot tillverkning av vissa prydnadsartiklar och lyxbetonat emballage av papper och papp.

Textilråvaror och garner. Lagerställningen beträffande bomull var vid krigets slut god. Nettoimporten under åren 1945—1947 har uppgått till i runda tal respektive 5 400, 14 500 och 17 500 ton. Tillförseln har sålunda visat en fortgående förbättring. Förbrukningen har emellertid under nämnda period hållit sig omkring 25 000 ton per år och sålunda avsevärt överstigit tillförseln av bomull. Följden har blivit en ganska betydande lagerförtäring.

I den män bristen på arbetskraft för bomullsspinnerierna lättar kan man vänta en viss ökning av bomullsåtgången, som före kriget uppgick till ca 33 000 ton per år exklusive bomullsavfall. Bomullsimporten kan knappast väntas uppvisa någon mera avsevärd ökning under år 1948.

21 Kungi. Maj:ts proposition nr 286.

Produktionen av bomullsgarner har efter kriget visat tecken till stagnation, i främsta rummet beroende på spinneriernas svårigheter att erhålla arbetskraft i tillräcklig utsträckning. Importen har emellertid ökat avsevärt, nämligen från ca 1 000 ton under år 1945 till ca 2 500 ton år 1946 och ca 6 200 ton under år 1947. Förbrukningen har icke stigit i samma takt som tillförseln och en viss lagerökning har varit möjlig. I förhållande till produktionens behov har dock lagerställningen icke nämnvärt förbättrats. Produktionen vid trikåfabrikerna, som på grund av råvarubrist under och efter kriget tidigare icke på långt när kunnat utnyttja sin kapacitet, fick större omfattning först mot slutet av 1947. Förbrukningen av bomullsgarn inom trikåindustrien kan med hänsyn till denna produktionsökning förväntas avsevärt stiga under 1948 i förhållande till medelnivån för 1947. På grund av det relativt sett gynnsamma försörj ningsläget i fråga om bomullsgarner mildras verkningarna av den knappa tillgången på råbomull något.

Försörj ningsläget beträffande ull har varit mera tillfredsställande än i fråga om bomull. Förbrukningen beräknas mellan åren 1946 och 1947 ha stigit från 10 800 till 14 600 ton, men importmöjligheterna ha förbättrats i motsvarande mån och en viss lagerökning har ägt rum. Utsikterna för år 1948 präglas emellertid av rådande ovisshet beträffande importmöjligheterna.

Till komplettering av redogörelsen kunna slutligen anföras några siffror, belysande den hittillsvarande produktionsvolymen innevarande år. Industriförbundets produktionsindex (generalindex) visar för första kvartalet 1948 en uppgång med 2 % från motsvarande period 1947. Nedan återges några indextal, som beräknats på grundval av kvantitetsuppgifter beträffande produktionen av olika varuslag under de första månaderna av år 1948.

Ovanstående indextal visa i flertalet fall en större produktionsuppgång än industriförbundets generalindex. Det bör emellertid framhållas, att varuurvalet i tabellen är betingat av tillgången på lämplig produktionsstatistik och därför i viss mån godtyckligt. Vidare har tydligen produktionen av vissa varuslag, särskilt bly, tenn, fönsterglas och sanitetsporslin, varit starkt påverkad av tillfälliga faktorer. Till dessa hör emellertid också elkraftransoneringen under januari—mars 1948 med dess produktionshämmande verkningar.

1 Jan.—april 1948: motsv. period 1947 = 100.

2 Jan.—febr. 1948: motsv. period 1947 = 100.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

4. Investeringar.

Utvecklingen 1945—47. Investeringsverksamhetens nuvarande omfattning.

Investeringsverksamhetens utveckling har under den hittills förflutna efterkrigstiden kännetecknats av en tämligen kraftig expansion. Enligt konjunkturinstitutets i tabell 10 återgivna beräkningar ökade de totala bruttoinvesteringarna mellan 1945 och 1946 med 24 % och från 1946 till 1947 med ytterligare 12 %. Från 1945 till 1947 utgjorde uppgången således 38 %. Stegringen i den totala investeringsverksamheten under dessa år har övervägande fallit på den privata sektorn, där uppgången beräknats till 52 %.

Av liknande storleksordning har emellertid investeringsexpansionen varit även inom de statliga affärsföretagen, där den beräknats till ca 68 %. Att ökningen av de offentliga investeringarnas värde under sådana omständigheter totalt sett begränsats till ca 14 % förklaras av de militära investeringsutgifternas kraftiga nedskärning under ifrågavarande period. Dessa lågo ännu 1945 på en av kriget föranledd relativt hög nivå.

Inom den privata sektorn har industriinvesteringarnas tillväxt varit särskilt framträdande. Inklusive underhåll har för denna post beräknats en stegring med 84 % från 1945 till 1947. Den industriella investeringskonjunkturen har under denna period i särskilt hög grad omfattat kapitalvaruindustrier och annan industriell basproduktion.

Vid ett försök att belysa dessa förändringar i den industriella investeringsverksamhetens inriktning torde det vara lämpligast att beakta icke endast privata utan även statliga och kommunala industriföretags investeringar. Av de totala industriinvesteringarna 1946—47 hänförde sig 71 % till industrigrupperna malmbrytning och metallindustri, jord- och stenindustri, kemiskteknisk industri samt kraft-, belysnings- och vattenverk mot 64 % under åren 1937—1939. Samtidigt hade även snickeriindustrien samt textil- och beklädnadsindustrierna i någon mån ökat sin andel av den industriella investeringsverksamheten. En motsatt utveckling kännetecknade industrigrupperna träindustri (utom snickeriindustri), pappers- och grafisk industri, livsmedelsindustri samt läder-, hår- och gummivaruindustri. Dessa på export respektive konsumtionsvaruproduktion inriktade industrigrupper hade mellan 1937—39 och 1946—47 minskat sin andel av industriinvesteringarna från 29 % till 20 %.

Procentuellt ha investeringarna i privata transportmedel ökat ännu kraftigare än industriinvesteringarna. Från 1945 till 1947 har beräknats en stegring på 143 % för denna investeringspost, vilken utom handelsflottans och den privata luftfartens investeringar även avser sådana inom den privata biltrafiken. Åtminstone i fråga om de sistnämnda sammanhänger den starka ökningen i hög grad med krigsavspärrningens hävande.

Jämfört med utvecklingen inom ett flertal andra investeringsområden kan uppgången i bostadsbyggandets värde från 1945 till 1947 förefalla tämligen måttlig. Enligt tabellen motsvarar den 16 %. I stort sett synes bostadsbyggandet redan under den senare delen av 1945 ha uppnått den produktionsvolym, som sedermera kunnat upprätthållas under de följande åren. För landet i dess helhet har antalet färdigställda bostadslägenheter beräknats till 58 000 1946 och 57 000 1947. Motsvarande uppgifter saknas för tidigare år. För de orter, som 1939 voro inordnade i socialstyrelsens byggnadsstatistik, har lägenhetstillskottet 1946 varit ca 45 000, d. v. s. lika stort som 1939.

Kungi. Maj.ts proposition nr 286.

23 Bostadstillskottets fördelning mellan olika ortsgrupper har emellertid undergått en markant förskjutning från 1946 till 1947. Inom kvotorterna minskade nämligen antalet inflyttningsfärdiga lägenheter från 44 000 till 37 000, samtidigt som lägenhetstillskottet utanför kvotorterna ökade från 14 000 till 20 000.

Även för den totala byggnads- och anläggningsverksamheten synes den värdemässiga tillväxten från 1945 till 1947 ha varit något lägre än för investeringsverksamheten i dess helhet. Medan denna ökade med 38 %, har byggnads- och anläggningsverksamheten under ifrågavarande period stigit med 32 %. För byggnadsverksamheten enbart utgör motsvarande uppgång 26 %. Volymmässigt kan byggnads- och anläggningsverksamhetens tillväxt under dessa år knappast ha uppgått till mera än ca 20 %, då byggnadskostnaderna samtidigt stigit med ca 10 %. Inom andra investeringsområden har kostnadsstegringen sannolikt inte varit mindre.

Då prisstegringar av denna storleksordning, så vitt nu kan bedömas, inte förekommit inom konsumtionen, har den berörda utvecklingen inneburit, att investeringsverksamhetens värdemässiga andel av nationalprodukten stigit kraftigare än vad investeringsvolymens tillväxt under 1946 och 1947 i och för sig kunnat föranleda.

I tabell 10 meddelas en sammanfattning av konjunkturinstitutets beräkningar rörande investeringsverksamheten 1945—1947. Beträffande de närmare beräkningsmetoderna vid dessa kalkyler må hänvisas till den redogörelse härför, som lämnats i Meddelanden från konjunkturinstitutet Ser. A: 15. Den kommunala investeringsverksamheten, vilken i konjunkturinstitutets senaste rapport endast kunde uppskattas gissningsvis, har numera med avseende på år 1947 blivit föremål för en särskild undersökning, vilken resulterat i ett betydligt högre värde för de ifrågavarande investering-

Tabell 10. Beräknad Investeringsverksamhet 1945—1947.

(Inkluderar ej förändringar i lager eller varor under arbete.) Miljoner kronor.

1 Inkl. statliga aktiebolag.

2 Exkl. statliga och kommunala bostäder men inkl. privata personalbostäder. 8 Inkl. enskilda kraft-, belysnings- och vattenverk.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

arna än som tidigare antagits. För 1945 och 1946 års kommunala investeringar saknas fortfarande säkrare uppgifter.

Det för 1947 års investeringar beräknade totalvärdet på 6,7 miljarder kronor inbegriper såväl ny- och reinvesteringar som reparationer och underhåll. Enbart underhållet kan beräknas svara för knappt 30 % av de totala bruttoinvesteringarna. Någon tillnärmelsevis exakt beräkning föreligger f. n. inte beträffande omfattningen av de reinvesteringar, som utöver underhåll och reparationer erfordras för att hålla produktionsapparaten vid makt. Det förefaller emellertid inte sannolikt att värdet av privata och offentliga nettoinvesteringar uppgått till mer än ca 3,5 miljarder kronor. Anförda beräkningar och uppskattningar av investeringsverksamheten inbegripa emellertid ej vare sig investeringar i lager eller förändringar i behållningen av varor under arbete.

Den grad i vilken investeringsverksamheten är beroende av direkt eller indirekt samhällelig kontroll måste givetvis inverka på möjligheterna att lägga upp en investeringsbudget, som i sista hand syftar till att påverka den totala investeringsverksamhetens omfattning och inriktning.

Under den form av kontroll, som byggnadsregleringen representerar, försiggick 1947 en investeringsverksamhet på 3 280 milj. kronor. Härav föll ca 2 170 milj. kr. inom ramen av särskilda tillstånd, medan återstoden utfördes med tremannatillstånd eller andra generella tillstånd. Inberäknas nybyggnader av bostäder, vilka 1947 låg under generella och tremannatillstånd, men som i fortsättningen komma alt inbegripas i de särskilda tillståndsplanerna, stiger värdet för den av särskilda tillstånd beroende byggnadsverksamheten under 1947 till 2 380 milj. kronor. Denna form av kontroll skulle således omfatta ca 35 % av den totala investeringsverksamheten.

Bland de investeringar, som härutöver äro lagda under samhällets kontroll, må i första rummet nämnas sådana, som utanför byggnadsregleringens ram företagas för statens och kommunernas räkning. Vidare skulle även kunna inräknas sådana investeringar, som äro beroende av s. k. krisregleringar av annat slag än byggnadsregleringen (d. v. s. i främsta rummet importregleringen).

Privata investeringar under samhällskontroll skulle sålunda inbegripa byggnads- och anläggningsarbeten under särskilda och generella tillstånd, investeringar i importerade maskiner, apparater och fordon in. m. samt slutligen även sådana maskininvesteringar, som inte skulle kunna genomföras, därest tillstånd vägras för vissa för maskininstallationerna erforderliga byggnadsföretag.

I denna vidsträckta bemärkelse torde de av direkt och indirekt samhällskontroll beroende investeringarna uppskattningsvis motsvara ca 70 % av den totala offentliga och privata investeringsverksamheten inklusive underhåll och reparationer men exklusive förändringar i lager och varor under arbete.

De kriterier på samhällskontroll, som tillämpats vid denna kalkyl äro i viss utsträckning av formell karaktär. Att rent juridiskt sett viss kontroll förekommer behöver inte alltid innebära, att kontrollmöjligheterna utnyttjas i investeringsbegränsande syfte. Beträffande 1948 års investeringar är man i varje fall redan nu i så stor utsträckning bunden av tidigare fattade beslut, att det i fråga om sådana investeringar, som ej äro direkt beroende av särskilda byggnadstillstånd, snarare gäller att utarbeta en prognos än att fixera en plan eller ett program.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286-

25 Prognos för 1948 avseende investeringar utanför ramen av särskilda

byggnadstillstånd.1

Prognosposterna i följande tabell avse de förändringar av den utom ramen för särskilda byggnadstillstånd bedrivna investeringsverksamheten, som inom vissa huvudområden kunna förutses för 1948. Den beräknade ökningen av ifrågavarande statliga investeringar hänför sig dels till de statliga affärsverken samt AB Norrbottens järnverk, dels till vägväsendet, för vilket beräknas ökade investeringsutgifter i kraft av generella byggnadstillstånd. I fråga om den militära materielanskaffningen har det bl. a. med hänsyn till den betydande reservationsbehållningen inte förefallit rimligt att räkna med någon väsentlig utgiftsminskning. Å andra sidan torde utgifterna för dylika ändamål ej undergå någon nämnvärd stegring under innevarande kalenderår för den händelse försvarsbeställningarna ej genom särskilda åtgärder erhålla prioritet framför andra industribeställningar.

Tabell 11. Prognos för 1948 för Investeringar utom ramen för särskilda

byggnadstillstånd.

Miljoner kronor.

(Siffrorna avse förändringar i förhållande till år 1947.)

Offentliga investeringar ...................................... + i30

Statliga investeringar ...................................... + SO

Kommunala investeringar .................................. + 50

Enskilda investeringar ....................................... — 120

Industri (inklusive kraft-, belysnings- och vattenverk) .......... 0

Jordbruk (maskiner, underhåll av ekonomibyggnader) ........ 0

Transportmedel ........................................... —■ 120

Övrigt ....................................................0

Summa -f- 10

Prognosen för industriinvesteringarna baseras ytterst på uppgifter, som industriföretagen hösten 1947 ingivit till kommerskollegium. Av dessa framgår, att företag, som för 1947 redovisat investeringar om sammanlagt 1 164 miljoner kronor, för 1948 planerat investeringar av ett värde på 1 395 miljoner kronor. Den planerade investeringsökningen utgör alltså 20 %. Jämför man i stället med de investeringsplaner, som hösten 1946 av ungefär samma företagsbestånd redovisades för 1947 (1 293 miljoner kronor), blir ökningen i investeringsviljan mindre framträdande (8 %). Den reala investeringsviljans uppgång måste vara ännu lägre eller kanske helt obefintlig med hänsyn till de kostnadsökningar, som ägt rum från hösten 1946 till hösten 1947. De utvecklingstendenser, som återspeglas i industriens investeringsplaner, äro emellertid ingalunda enhetliga. Stagnation eller minskning av de planereade investeringsutgifterna förutses för ett flertal kapitalvaruproducerande industrigrenar. De förnämsta undantagen utgöras av järnindustrien, vars tidskrävande utbyggnadsprogram ännu icke inträtt i sitt intensivaste skede, samt den elektrotekniska industrien. Ökad investeringsverksamhet bar i övrigt planerats dels inom vissa exportindustrier, såsom järnmalmsgruvor, cellulosa- och pappersindustri samt tämligen genomgående inom konsumtionsvaruindustrierna.

1 Med särskilda byggnadstillstånd avses i detta sammanhang dels särskilda byggnadstillstånd i egentlig bemärkelse, dels även tremannatillstånd och vissa övriga generella tillstånd, för vilka erfordras särskilda igångsättningstillstånd (exempelvis för barnrike-egnahem).

5 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 286.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 2S6.

Industriens möjligheter att förverkliga sina investeringsplaner äro i viss utsträckning beroende av offentliga regleringsåtgärder även med avseende på sådana områden, som ej äro underkastade direkt byggnadsreglering. Av maskininvesteringarna utgöres nämligen en betydande andel av import, vartill kommer att vissa maskininstallationer ej kunna genomföras, därest tillstånd för erforderliga byggnadsföretag vägras.

Frånsett dylika hinder för investeringsplanernas förverkligande vore även tänkbart, att industriföretagen av egen drift skurit ned de planer för 1948, som de under hösten 1947 redovisat till kommerskollegium. En inom industriens utredningsinstitut företagen enquéteundersökning ger närmast stöd för den uppfattningen, att under vintern inträffade förändringar i det ekonomiska läget icke i högre grad kommit att påverka industriens investeringsplaner för 1948, medan inställningen däremot blivit mera avvaktande till sådana investeringsprojekt, som planerats för 1949 eller senare.

Då vidare maskinimporten under 1948 enligt nu tillgängliga prognoser torde komma att bli av en omfattning, som åtminstone motsvarar de av företagen redovisade investeringsplanerna i fråga om importmaskiner, är det tydligt att minimialternativet för 1948 års investeringar i maskiner och apparater inbegriper de projekt, som uppgivits kunna genomföras oberoende av ytterligare byggnadstillstånd. De industriföretag, som redovisat investeringsplaner för 1948 ha i stort sett räknat med att maskininvesteringarna under detta år komma att bli lika stora som 1947, även om ytterligare byggnadstillstånd ej skulle komma att meddelas efter tidpunkten för uppgifternas avlämnande. Med hänsyn till den tillståndsgivning, som torde ifrågakomma under 1948, finnes skäl att förutsätta någon obetydlig ökning av maskininvesteringarna under 1948. Å andra sidan kan det ifrågasättas om inte maskininvesteringarna komma att undergå någon minskning vid de industriföretag, som till kommerskollegium enbart uppgivit investeringar under 1947 men ej investeringsplaner för 1948. För den privata industrien i dess helhet förefaller därför rimligast att kalkylera med oförändrade maskininvesteringar under 1948. Att ett sådant resultat kan ifrågakomma trots den icke oväsentliga nedskärningen av industriens byggnadsverksamhet torde åtminstone till väsentlig del kunna förklaras av att maskininvesteringarna under senare år släpat efter i förhållande till investeringarna i byggnader och anläggningar.

Enligt expertuttalanden kunna oförändrade investeringar i jordbruksmaskiner betraktas som sannolika för 1948 med hänsyn till föreliggande import- och försörjningsplaner.

Investeringarna i transportmedel, d. v. s. i främsta rummet bilar och handelsfartyg, synas däremot komma att minska under 1948. Fartygsleveranserna till svenska beställare från inhemska varv komma att i år bli mindre än föregående år. Någon nedgång i anskaffningen av fartyg av utländskt ursprung kan däremot inte förutses för innevarande år.

I fråga om bilinvesteringar har tillsvidare räknats med en tillförsel motsvarande ett inom trafikkommissionen utarbetat minimialternativ för motorfordonsförsörjningen. Detta alternativ synes någorlunda väl ansluta sig till föreliggande prognoser för importen av transportmedel under 1948.

Totalt pekar investeringsprognosen på i det närmaste oförändrade värden under 1948 för den investeringsverksamhet, som kan bedrivas utom ramen av särskilda tillstånd. Detta behöver i och för sig inte innebära, att investeringsvolymen kommer att bli oförändrad under 1948, eftersom de planerade investeringsutgifterna kunna tänkas vara beräknade efter en annan kostnadsnivå än den för år 1947 genomsnittliga. I den mån prognosen är baserad på redovisade utgiftsplaner, förefaller det rimligast att förutsätta,

Kungi. Maj:ts proposition nr 286.

att dessa utgå från den kostnadsnivå, som rådde vid slutet av år 1947, d. v. s. en något högre än den för år 1947 genomsnittliga. För åtskilliga områden är emellertid prognosen baserad på uppgifter eller antaganden rörande volymutvecklingen av de ifrågavarande investeringarna. Detta gäller exempelvis om fartygsanskaffningen samt i stort sett om underhållsposterna över huvud taget. I dessa och liknande fall, vilka sammanlagt torde representera omkring hälften av den investeringsvolym, varom här är fråga, ha 1948 års investeringsvärden beräknats i direkt anslutning till 1947 års genomsnittskostnader. Den reduktion av de för år 1948 beräknade investeringsvärdena, som en omräkning till 1947 års kostnadsläge skulle innebära, kan därför knappast uppgå till ett högre belopp än 50 miljoner kronor. Denna summa skulle även ge ett mått på den reala investeringsbegränsning, som vore möjlig utöver den, som kan åstadkommas inom ramen för de särskilda tillståndsplanerna.

Investeringsbudget för byggnads- och anläggningsverksamhet inom ramen för särskilda byggnadstillstånd.

Den beräkningstekniska grundvalen för den investeringsbudget, som skall bilda ramen för 1948 års tillståndsreglerade byggnads- och anläggningsarbeten utgöres av en kalkyl rörande omfattningen av 1947 års tillståndsberoende byggnads- och anläggningsverksamhet. Denna kalkyl har baserats på uppgifter, som kunnat sammanställas på grundval av byggnadstillståndsstatistiken samt arbetsmarknadsstyrelsens (tidigare -kommissionens) inventeringar av pågående byggnadsverksamhet. Resultatet utvisar ett värde på 2 170 milj. kr. för den byggnads- och anläggningsverksamhet, som under 1947 bedrivits inom ramen av särskilda tillstånd. Inberäknas värdet av sådan nyproduktion av bostäder, som under 1947 låg under tremanna- eller andra generella tillstånd, men som i fortsättningen kommer att inbegripas

1 de särskilda tillståndsplanerna, kan den ifrågavarande summan höjas till

2 380 milj. kr. Härutöver synes ha bedrivits byggnads- och anläggningsarbeten med Iremanna- och andra generella tillstånd till ett värde av ca 900 milj. kr. Arbeten utanför byggnadsregleringens ram torde värdemässigt ha utgjort minst 300 milj. kr., varför totalvärdet för 1947 års byggnads- och anläggningsverksamhet bör ha uppgått till åtminstone 3,6 miljarder kr.

Den av särskilda tillstånd beroende byggnads- och anläggningsverksamheten 1947 har i en följande tabell fördelats på vissa huvudområden. Av beräkningstekniska skäl äro delsiffrorna emellertid osäkrare än totalbeloppet, varigenom jämförbarheten mellan 1947 och 1948 års värden av dessa delposter i viss mån har blivit lidande.

För 1948 har i samma tabell uppställts dels en realbudget och dels en tillståndsbudget. Den senare skall tjäna som riktlinje för tillståndsgivningen under 1948. En väsentlig del av tillstånden avser emellertid byggnadsverksamhet, som inte avslutas eller inte ens påbörjas förrän efter 1948. Realbudgeten däremot avser de beräknade kostnaderna för arbeten, som under 1948 komma alt utföras dels vid sådana byggnadsföretag, för vilka byggnadstillstånd beviljats före ingången av år 1948, och dels vid byggnadsföretag för vilka byggnadstillstånd meddelas under 1948.

Realbudgetens totalsumma, 2 065 milj. kr., ligger avsevärt högre än li 11 ståndsbudgetens 1 455 milj. kr. Den löpande byggnadsverksamheten kommer alltså att under 1948 vara betydligt större än som svarar mot värdet av under året beviljade och igångsatta byggnadsföretag. Även under 1947, då tillståndsgivningen begränsades till 1 650 milj. kr., rådde i detta avseende likartade förhållanden. Under tidigare år och speciellt under 1946 var till-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

ståndsgivningen däremot större än som svarade mot den löpande byggnadsverksamheten. Vid utgången av 1946 förelåg en betydande balans av icke utnyttjade byggnadstillstånd. Balansen utgjordes till en del av byggnadstillstånd, för vilka icke erhållits igångsättningstillstånd, men motsvarades i övrigt av en abnorm tillväxt av de icke avverkade kostnaderna vid pågående, avbrutna och uppskjutna byggnadsföretag. Igångsättningen av nya byggnadsföretag hade varit av större omfattning än som vid givna resurser kunde färdigställas i normal takt, och byggnadstiderna hade undan för undan kommit att förlängas. Den genomsnittliga byggnadstiden inom 28 orter var för större bostadshus, som påbörjades i oktober 1943, 6,6 månader men hade för företag, som igångsattes under oktober 1946, stigit till 11,3 månader.

Realbudgeten för 1948 års byggnadsverksamhet tar sikte på en fortsatt avveckling av utestående reserver av outnyttjade byggnadstillstånd, en återgång till mera normala byggnadstider samt en viss nedskärning av den löpande byggnadsverksamheten. Tillståndsbudgeten har i anslutning till detta program måst utformas synnerligen restriktivt. Det starkt begränsade utrymmet för nya tillstånd är emellertid i viss mån en övergångsföreteelse. Sedan reserverna av outnyttjade tillstånd blivit avvecklade, kan tillståndsgivningen hållas mera i nivå med den löpande byggnadsverksamheten.

Tabell 12. Investeringsbudget lör byggnadsverksamheten med särskilda

tillstånd 1948.

Miljoner kronor.

Även med en till 1 455 milj. kr. begränsad tillståndsgivning blir det möjligt att åstadkomma den i realbudgeten angivna begränsningen av den löpande byggnadsverksamheten, endast under förutsättning att beviljandet av de ifrågavarande tillstånden i tillräcklig utsträckning förlägges till den senare delen av året. Beträffande byggnader för jordbruk, skogsbruk och fiske förutsättes emellertid, att huvudparten av nya tillstånd beviljas under andra kvartalet. I fråga om vägar, anläggningsarbeten in. in. samt militära byggnader har antagits, att tillståndsgivningen fördelas någorlunda jämnt över återstoden av året. För kraft- och belysningsverk har själva tidpunkten för tillståndens beviljande mindre betydelse. Av under året igångsatta bostadsbyggen skall enligt planen drygt hälften påbörjas under det senare halvåret. I fråga om övriga byggnadsföretag har förutsatts återhållsamhet med beviljande av tillstånd under andra kvartalet. De nya tillstånden böra om möjligt avse vinterbyggande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S6.

29 Den sammanlagda nedgången av byggnadsverksamhet, som bedrives inom ramen av särskilda tillstånd, kommer enligt realbudgeten att uppgå till 315 milj. kr. (räknat efter den kostnadsnivå, som var rådande under senare delen av 1947). Härtill får emellertid läggas en sannolik minskning med SO milj. kr. i kostnader för sådana med tremannatillstånd utförda arbeten, vilka icke avse nybyggnad av bostäder. Sammanlagt skulle alltså besparingen under särskilda tillstånd och tremannatillstånd uppgå till ca 400 milj. kr. Byggnadsverksamhetens behov av arbetskraft kan till följd härav komma att minska med uppskattningsvis omkring 20 000 arbetare. Då tillgången av byggnadsmaterial under 1948 i de flesta avseenden torde komma att bli oförändrad eller förbättrad i förhållande till 1947, bör byggnadsverksamhetens nedgång föranleda en avsevärd lättnad på marknaden för byggnadsmaterial. Då materialanskaffningen fortfarande i stor utsträckning är förlagd till byggnadstidens början eller ombesörjes före byggenas igångsättande, är det till följd av den stärka restriktiviteten med nya tillstånd sannolikt, att marknadsituationen avsevärt kommer att förbättras även i fråga om materialslag som armeringsjärn, radiatorer, värmepannor och spik, varav tillgången fortfarande är knapp. (För armeringsjärn förutses en med 10 å 15 % minskad tillgång under 1948.)

Fn allmän förbättring av marknadsläget i fråga om byggnadsmaterial utgör en förutsättning för den förkortning av byggnadstiderna, som det för år 1948 uppdragna byggnadsprogrammet avser att förverkliga.

En jämförelse mellan den beräknade byggnadsverksamheten 1947 och realbudgeten för 1948 utvisar, att den planerade begränsningen av 1948 års byggnadsverksamhet inte kommer att drabba de olika byggnadsområdena likformigt. Inskränkningarna ha i det närmaste helt och hållet gått ut över bostäder och industri, medan man däremot synes få räkna med ökad byggnadsverksamhet för skolor, sjukhus och samfärdsel. Ökningen för dessa områden torde åtminstone till en del kunna förklaras av att många av de ifrågavarande projekten relativt länge fått vänta på igångsättningstillstånd men sedermera släppts fram i tämligen stor omfattning, när restriktiviteten i den centrala tillståndsgivningen möjliggjort en ökad omsättning av länsarbetsnämndernas tillståndsreserver.

För bostäder innebär det uppställda programmet en besparing med 300 milj. kr. i kostnader för under 1948 utförda arbeten. Det totala bostadstillskottet under 1948 kommer dock att kunna upprätthållas vid 56 000 lägenheter, varav 39 000 inom kvotorter och 17 000 utanför. Storleksordningen av 1948 års lägenhetstillskott får redan nu anses som given och påverkas i mycket ringa grad av den fortsatta tillståndsgivningen, vilken kommer att hållas tämligen snäv. Igångsättningen av nya bostadsbyggen skall planenligt för landet i dess helhet endast omfatta 37 500 lägenheter. Kostnaderna för 1948 års löpande bostadsproduktion komma härigenom att nedbringas till ett belopp, som motsvarar värdet av ca 44 000 färdiga lägenheter. Schemat å följande sida anger den produktionsordning, som skall iakttagas under 1948 för all säkerställa de angivna besparingsmöjligheterna.

Trots den starkt reducerade igångsättningen av nya byggnadsföretag under 1948 finns det fortfarande möjligheter att vidmakthålla ett tämligen oförändrat lägenhetstillskott även under 1949. En förutsättning härför är emellertid, all byggnadstiderna förkortas i sådan utsträckning, att bostadsbyggen, som påbörjas under första och delvis även under andra kvartalet 1949, hinna färdigställas före årets utgång. Hushållstillväxten inom kvotorterna, har av statens byggnadslånebyrå uppskattats till 35 000 för 1948 och 33 000 för 1949. Följaktligen skulle ett brultotillskott av lägenheter på 37 000 å 38 000 1948 och 35 000 å 36 000 1949 erfordras för all förhindra skärpning av bostadsbristen.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Pågående, igångsatta och färdigställda lägenheter 1948 (1949).

göra en mera rationell produktion; till det senare syftet kan hänföras åtgärder för att skapa en mera gynnsam samhällsmiljö. I regel äro dessa båda syften förenade i samma investering. Men huvudmotiveringen kan gå i ena eller andra riktningen.

Vid en angelägenhetsbedömning ur allmänna synpunkter har man anledning ta hänsyn till båda dessa synpunkter av investeringsverksamheten. Vad gäller kapacitetsutvidgningar måste i nuvarande läge en skarp angelägenhetsprövning företagas. I den mån de icke uppvägas av arbetsbesparing genom rationalisering, ställa de ökade krav på arbetskraft. Den industriella arbetsmarknadens läge med ett uppskattat underskott av 25 000 å 30 000 arbetare är för närvarande sådant, att en ökning av kapaciteten, som drar med sig ökade anspråk på arbetskraft, endast kan komma i fråga, där den nya produktionen är av mycket angelägen art. I första rummet måste därvid ställas en ökning av produktionen på sådana områden, som representera flaskhalsar i produktionssystemet, vilka det är av vital betydelse för folkhushållet att få utvidgade. Lika angeläget är att få till stånd en ökning av sådan exportkapacitet, som kan medföra en bättre tillgång på särskilt knappa valutor. I jämförelse därmed måste en kapacitetsökning, som endast är avsedd att möjliggöra en höjning av standarden, framstå som mindre brådskande och lättare att uppskjuta.

Investeringar, som möjliggöra en rationalisering och som medföra en besparing av arbetskraft, bli av särskild betydelse i sådana fall, då brist på arbetskraft hindrar det fulla utnyttjandet av en för hela folkhushållet vital produktionskapacitet eller av en viktig exportproduktion. Även i övrigt äro naturligtvis rationaliseringsinvesteringar av den största betydelse. Reserven av sådana anmälda investeringsönskemål är också stor. Men särskilt i så-

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

dana fall, då rationaliseringen respektive arbetskraftsbesparingen blir det enda bärande argumentet för ett byggnadstillstånd, kan man i nuvarande läge tvingas skjuta på investeringen, vilket innebär, att man ännu en tid fortsätter att utnyttja den gamla, mindre rationella produktionsapparaten. Hur långt man därvid måste gå, beror givetvis på hur snäv ramen måste dras för de sammanlagda investeringarna.

Dessa allmänna synpunkter ha lagts till grund vid utformningen av den tillståndsbudget för den egentliga industrien 1948, som redovisas i tabell 12. Beträffande de allmänna principerna för dess uppställning hänvisas till vad som tidigare anförts angående den nya investeringsbudgetens allmänna uppläggning. För den löpande industriella byggnadsverksamheten beräknas planen innebära en nedgång från 3(50 milj. kr. 1947 till 280 milj. kr. 1948, vilken torde få betraktas som en icke oväsentlig reduktion.

Investeringsbudgeten för industribyggena under år 1948 får ses i samband med den kraftiga investeringskonjunktur, som rått på det industriella området efter krigets slut. Den svenska industrien stod, då kriget slutade, inför uppgiften att ersätta en hel del av den import, som tidigare kommit från Tyskland, samt att även i övrigt fylla ut de luckor i produktionskapaciteten, som ackumulerats under krigsåren. I främsta rummet har det gällt att bredda basen för den industriella produktionen på vissa viktiga områden, samtidigt som det tett sig särskilt angeläget att modernisera vissa viktigare tillverkningar. Delvis äro motsvarande byggnadsföretag mycket tidskrävande. Detta gäller särskilt det program för järnindustriens utbyggnad och modernisering, som iades upp närmast efter kriget. På sistnämnda område kunna nybyggnadsprojekten väntas bli slutförda först i början av 1950-talet. Men på ett flertal andra områden ha de mest väsentliga kapacitetsutvidgningarna redan i huvudsak blivit slutförda. Detta gäller exempelvis skeppsvarven, där en betydande ökning av kapaciteten redan kommit till stånd. Inom den elektrotekniska industrien har även en betydande del av de nybyggnader, som äro nödvändiga för en kapacitetsökning, hunnit genomföras. Försörjningen med elektroteknisk materiel börjar också på flera områden förbättras. Man synes också kunna motse en viss paus i fråga om cementindustriens utbyggnad. Liknande förhållanden råda på andra områden. I stort sett gäller därför att bland reserven av inneliggande men ej avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd, vilka för hela industriområdet uppgå till över 200 miljoner, numera i mindre utsträckning än tidigare ingå projekt, som avse en utbyggnad av kapaciteten på vitala områden. Tyngdpunkten har i stället förskjutits mot kapacitetsutvidgningar på andra områden respektive mot nybyggnader, som avse att möjliggöra en rationalisering.

Typiskt är att de största investeringsreserverna i form av inneliggande ansökningar föreligga relativt sett i fråga om livsmedels-, textil- och kemiskteknisk industri, där inslaget av rationaliseringsinvesteringar är mycket framträdande.

Man synes sålunda kunna utgå ifrån, att den kraftiga investeringskonjunktur, som avsett en utbyggnad av kapaciteten på viktiga produktionsområden och som satte in efter kriget, på flera områden börjat nå sitt slut. Denna tendens medför i och för sig en avmattning av invesleringskonjunkturen. Samtidigt synes reserven av investeringar för att genomföra eu rationalisering respektive för att öka kapaciteten inom olika konsumtionsvaruindustricr vara mycket betydande. Ett huvudproblem vid uppgörandet av investeringsbudgeten synes därför bli, i vilken takt man kan släppa tram investeringar av sistnämnda slag.

Den uppställda tillslåndsbudgeten har emellertid givits eu så restriktiv utformning, att även mycket starkt motiverade rationaliseringsprojekt inom bland annat livsmedels-, lexlil- och grafisk industri måste ställas på fram-

32 Kunr/l. Maj:ts proposition nr 286.

tiden. Planen måste därför betraktas som relativt ogynnsam både med hänsyn till möjligheten att åstadkomma besparingar av arbetskraft och med hänsyn till utvecklingen mot större effektivitet av sådana industrier, där rationaliseringsbehovet är särskilt stort. Tillståndsplanen får anses svara mot en situation, där i huvudsak endast absolut ofrånkomliga investeringar släppas fram.

Tabell 13. Tillståndsbudget för industriens byggnadsoch anläggningsarbeten 1918.

Tillståndsramen för byggnader för jordbruk, skogsbruk och fiske har fastställts till 35 miljoner kronor. Denna kvot kommer att till övervägande del utnyttjas för jordbrukets ekonomibyggnader. Behovet av byggnadstillstånd inom skogsbruk och fiske är tämligen obetydligt och avser i främsta rummet skogsvägar och mindre forskningsanläggningar.

Kraft- och belysningsverk. Den i tillståndsbudgeten upptagna kvoten på 50 miljoner kronor ger utrymme för de större kraftbyggnadsprojekt, som bnligt generatorberedningens önskemål böra beredas tillfälle till igångsättning under 1948. Kostnaderna för under året utförda arbeten beräknas stiga från ca 80 miljoner kronor 1947 till ca 95 miljoner kronor 1948.

Byggnader för handel. Tillståndskvoten för 1948 har fixerats till 35 miljoner kronor, varav 25 miljoner kronor för affärs- och kontorslokaler samt lagerbyggnader samt 10 miljoner kronor för hotell, restauranger, teatrar, biografer etc. Det förutsättes, att uppförandet av två storhotell, ett i Stockholm och ett i Göteborg, påbörjas under hösten.

Kvoten för affärs- och kontorslokaler samt lagerbyggnader kan endast i mindre utsträckning komma att tillgodose behov inom detaljhandeln, vars lokaler till övervägande del inrymmas i bostadshus och därmed belasta bostadskvoten. Återstoden av kvoten får delas mellan byggnader för grosshandel, oljebolagens cisternaniäggningar samt lantbrukarnas centralföreningars lageranläggningar.

Tillståndsbudgeten för samfärdselns byggnader och anläggningar redovisas i följande uppställning med fördelning på olika verksamhetsområden.

Miljoner

kronor

Järnvägar .................................................. 22

Spårvägar .................................................. 2

Busslinjer ........................... 1

Serviceanläggningar ......................................... 6

Sjöfarts-, hamn- och fyranläggningar .......................... 7

Civil lufttrafik .............................................. 7

Post, telegraf, radio in. m..................................... 15

33 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Kvotsättningen har genomgående varit synnerligen restriktiv. Järnvägskvolen är avsedd att inbegripa såväl dubbelspårsarbeten som — till ett belopp av 5 miljoner kronor — elektrifieringsarbeten. Hittills bedrivna arbeten av dessa slag ha i huvudsak fallit under generella tillstånd.

För vägar, anläggningsarbeten m. in. har fastställts följande tillståndsbudget.

Miljoner

kronor

Väg- och gatuarbeten ........................................ 50

Broar ...................................................... 9

Vatten och avlopp............................................ 60

Övriga arbeten .............................................. 1

120 Av kvoten för väg- och gatuarbeten beräknas cirka 75 % behöva tagas i anspråk för gator till bostadsbebyggelse. Även i fråga om vatten och avlopp är behovet av byggnadstillstånd i stor utsträckning direkt beroende av bostadsbyggandets omfattning. Av hela kvoten på 60 miljoner kronor torde 45 miljoner kronor få anslås till vatten- och avloppsanläggningar för nya bostäder, medan återstoden skulle få utnyttjas till sanering av äldre områden, utbyggnader av vattenverk m. m.

I fråga om vatten, avlopp och gator har en förhållandevis snäv tillståndsram ansetts försvarlig för 1948 främst med tanke på den begränsade igångsättningen av nya bostadsbyggen under detta år.

Byggnader för förvaltning, sociala ändamål m. m. ha i tillståndsbudgeten erhållit ett totalbelopp på 60 miljoner kronor. Detta har fördelats på följande huvudgrupper.

Miljoner

kronor

Statliga och kommunala förvaltningsbyggnader.................. 12

Byggnader för sjukvård ...................................... 40

Sociala byggnader ............................................ 8

60 Inneliggande icke avgjorda ansökningar om tillstånd för förvaltningsbyggnader uppgingo vid slutet av 1947 till ca 50 miljoner kronor. Samtidigt förelågo ännu ej verkställda beslut om sjukhusbyggnader för ca 160 miljoner kronor.

Tillståndskvoten för skolor, kyrkor, övriga samlingslokaler har i huvudsaklig överensstämmelse med ecklesiastikdepartementets önskemål erhållit följande uppdelning.

Miljoner

kronor

Folkskolor och högre folkskolor............................... 35

Yrkesskolor, tekniska läroverk, seminarier, folkhögskolor ........ 9

Lantmannaskolor o. d......................................... 3

Allmänna läroverk, högre kommunala skolor.................... 9

Universitet, högskolor, forskningsinstitut........................ 13

Kyrkor, kyrkogårdar m. ...................................... 2

Övriga samlingslokaler, folkbibliotek, museer.................... 5

Badhus, idrottshus, idrottsplatser m. in......................... .4

34 Kungi. Maj. ts proposition nr 286.

Kvoterna ge inte utrymme för mer än en ringa del av nu föreliggande byggnadsprojekt. Totalkostnaderna för aktuella byggnadsföretag inom universitet och högskolor uppgå exempelvis till 115 miljoner kronor. Inom gruppen folkskolebyggnader finnes ett nu känt byggnadsbehov av storleksordningen 600 å 800 miljoner kronor.

För militära byggnader har 1948 års till stånd skvot preliminärt fixerats till 20 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

5. Arbetsmarknaden.

I den totala tillgången på arbetskraft kunna endast mindre förändringar äga rum under 1948. Enligt de beräkningar, som publicerats i konjunkturinstitutets senaste rapport, kommer antalet män i ålder mellan 15 och 65 år att stiga med endast ca 4 000, under det att antalet kvinnor i samma ålder minskar med omkring 2 000. Man torde vidare uppskattningsvis kunna räkna med att drygt ett tiotusental kvinnor komma att lämna förvärvsarbetet på grund av giftermål; det är dock sannolikt, att i samband med den fortgående överflyttningen från jordbruket till stadsnäringarna ett ungefärligen motsvarande antal kvinnor antaga förvärvsarbete utom hemmet. Något litet tillskott av partiellt arbetsföra bör kunna påräknas. Minskningen av värnpliktstjänstgöringens längd med en månad medför ett mindre tillskott på arbetsmarknaden, motsvarande omkring 3 000 årsarbetare. Dessutom har inryckningstiden för omkring hälften av de värnpliktiga framflyttats 1 å 2 månader, vilket gör ytterligare omkring 2 000 årsarbetare. Detta tillskott på sammanlagt 5 000 årsarbetare är dock koncentrerat till större delen av månaderna april och maj, och utgör då omkring 30 000 man. I övrigt äro de tillskott av arbetskraft, som kunna påräknas under innevarande år, tydligen icke av en sådan storleksordning att de i och för sig kunna nämnvärt påverka sysselsättningsutvecklingen.

Arbetskraftsbehovet.

Den här nedan följande översikten av sannolik sysselsättningsutveckling på arbetsmarknadens olika delområden utgör i tillämpliga delar ett förkortat referat av den arbetsmarknadsprognos för 1948, som utarbetats inom arbetsmarknadsstyrelsen och som i sin helhet återges i Kungl. Maj :ts proposition rörande arbetsmarknadens reglering (nr 249). Uppskattningen rörande investeringsbegränsningens verkningar på arbetskraftsbehovet har dock gjorts särskilt för denna framställning.

I medio av februari företog arbetsmarknadsstyrelsen genom länsarbetsnämnderna en undersökning rörande det aktuella behovet av arbetskraft inom hela näringslivet enligt de vanliga arbetsgivaranmälningarna hos arbetsförmedlingen, enligt industriföretagens m. fl. anmälningar om behov av arbetskraft inom två månader och enligt särskilda förfrågningar hos större arbetsgivare. Det aktuella behovet av arbetskraft inom olika näringsgrenar, framgår av följande sammanfattningstabell, som även redovisar den andel av behovet, som skulle kunna täckas med ovana arbetare, samt tillgången på bostäder enligt arbetsgivarnas uppgifter.

I fråga om jordbruket har under den gångna vintern i vissa delar av landet, framför allt Skåne, förekommit arbetslöshet bland jordbruksarbetare. Anledningen till överskottet på jordbruksarbetare under vintern torde vara att jordbrukarna söka klara sig med ett mindre antal fast anställda arbetare än tidigare. Behovet av tillfällig arbetskraft under sommaren kan icke förväntas bli mindre under 1948 än under tidigare år. Jordbruket torde även under 1948 få stora svårigheter att erhålla tillfällig arbetskraft i tillräcklig omfattning.

Inom skogsbruket torde ett stort behov av arbetskraft till vedavverkningarna komma att kvarstå, även om en viss ökning av kolimporten kan förutses. Härtill kommer behov av en ökad avverkning av gagnvirke. Under den

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Tabell 14. Arbetskraftsbehov enligt arbetsmarknadsstyrelsens undersökning

i februari 1948.

gångna delen av året har efterfrågan på arbetskraft till skogsbruket icke kunnat tillgodoses.

Beträffande utvecklingen inom industri och hantverk torde man även för 1948 kunna räkna med en hög sysselsättningsnivå och brist på arbetskraft för vissa områden. Orderbeläggningen är fortfarande mycket god inom industrien, vilket bl. a. framgår av den statistik rörande orderbeläggningen inom verkstadsindustrien och järnhanteringen, som sammanställes av industriens utredningsinstitut.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens undersökning utgjorde det aktuella arbetskraftsbehovet inom industrien i medio av februari 1948 omkring 14 000 manliga och 11 000 kvinnliga arbetare, varav för ca 4 000 manliga och 5 000 kvinnliga icke erfordrades någon yrkesvana. Beträffande dessa arbetstillfällen framkom vid undersökningen, att bostäder funnos tillgängliga för endast omkring 2 000 ensamstående och 700 familjer. De bristande tillgångarna på yrkesarbetare och bostäder äro sålunda mycket utpräglade »flaskhalsar».

Bristen på manlig arbetskraft är mest framträdande inom huvudgruppen malmbrytning och metallindustri, som i februari efterfrågade drygt 9 000 arbetare, varav endast omkring 2 000 ovana. Under våren sker en säsongmässig utströmning särskilt från järnbruken varför arbetskraftsunderskottet kan väntas bli ökat om också inte i samma grad som 1947. Vid varven kan framdeles — trots f. n. stor arbetskraftsbrist — uppstå viss sysselsättningsminskning på grund av råvarubrist. En ökning av malmexporten skulle kunna väntas öka sysselsättningen vid gruvorna, men vid de mellansvenska gruvorna möter rekryteringen synnerligen stora svårigheter. Inom övriga industrier förutses smärre förskjutningar under fortsatt arbetskraftsknapphet. Den stora bristen på kvinnlig arbetskraft beräknas kvarstå och stimulera till fortsatt nyetablering av beklädnadsföretag på orter med kvinnlig arbetskraftsreserv och till övergång från kvinnlig till manlig arbetskraft.

Frågan om byggnadsverksamhetens omfattning tilldrar sig särskild uppmärksamhet. Det bör framhållas, att den genomsnittliga arbetslösheten inom bygSnadsfacken under vintermånaderna inte mera avsevärt skilj t sig från motsvarande företeelse föregående år, bortsett från vissa städer. I den mån speciellt stor arbetslöshet uppstått bland byggnadsarbetare på en ort har — liksom tidigare —- i görligaste mån hänsyn härtill tagits vid tillståndsgiv-

37 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

ningen. I begränsad utsträckning har på vissa platser ägt rum en övergång från byggnadsarbete till andra yrkesområden. Såsom framgått av den undersökning arbetsmarknadsstyrelsen verkställt angående arbetskraftsbehovet i medio av februari hänförde sig den då aktuella bristen på arbetskraft inom industri och hantverk framför allt till yrkesvan arbetskraft, varför huvudsakligen skogsarbete stått till buds för friställda byggnadsarbetare.

I och med att eller af tför sörj ningen förbättrats och en allmän säsongmässig ökning i efterfrågan på arbetskraft inträtt, ha möjligheterna för friställda byggnadsarbetare att övergå till andra arbetsområden förbättrats, men samtidigt har också sysselsättningen inom byggnadsindustrien ökats på de flesta håll. Arbetsmarknadsstyrelsen och dess lokala organ driva ett fortlöpande samarbete med byggnadsfackförbunden angående överflyttning av friställda byggnadsarbetare till andra yrkesområden. Byggnadsfackförbunden ha rekommenderat sina lokala avdelningar att i här berörda sammanhang tillämpa den inom arbetslivet allmänt vedertagna regeln, att de byggnadsarbetare, som varit länge i facket, skola äga företrädesrätt till byggnadsarbete vid minskad arbetstillgång inom byggnadsverksamheten. Övergång till andra yrkesområden bör sålunda i första hand bli aktuell för de arbetare, som börjat inom byggnadsverksamheten först under de senaste åren.

Såsom framhållits ovan i redogörelsen för investeringsbudgeten kan den tillståndsreglerade byggnadsverksamhetens behov av arbetskraft under 1948 beräknas vara omkring 20 000 man mindre än 1947. Minskningen skulle eventuellt kunna bli större, om produktionen kan bedrivas med mindre störningar i fråga om tillgången pa material och arbetskraft än vad som \arit fallet de senaste åren. A andra sidan kan en eventuell uppgång av byggnadsverksamheten utanför byggnadsregleringen, d. v. s. främst sådana smärre underhålls- och reparationsarbeten som få utföras utan byggnadstillstånd, medföra att minskningen av arbetskraftsbehovet icke blir av förenämnda omfattning. Huvuddelen av minskningen i behovet av byggnadsarbetare faller på bostads- och industribyggandet samt på sådana mindre byggnadsarbeten, som utföras med s. k. tremannatillstånd.

Beträffande samfärdseln torde man med hänsyn till importbegränsningen och bensinransoneringen icke böra räkna med någon ökning utan eventuellt med en mindre minskning i sysselsättningen inom landtransport under resten av året, varvid vissa förskjutningar kunna komma att äga rum mellan bil- och järnvägstrafik. I fråga om sjöfarten kan på grund av nytillkommet tonnage förutses en mindre ökning av arbetskraftsbehovet. Inom lufttrafik samt post, telegraf och radio är icke att vänta någon större förändring i sysselsättningen.

I fråga om handeln kan sysselsättningen inom vissa områden komma att nedgå på grund av importbegränsningen. Någon arbetslöshet torde dock icke vara att förvänta, det torde alltjämt bli svårt att förse butikerna, särskilt inom livsmedelsbranschen, med erforderlig arbetskraft och framför allt kvinnlig sådan. Däremot kunna uppstå ökade svårigheter all bereda sysselsättning åt äldre manliga kontorister. På kvinnliga kontorister föreligger fortfarande brist.

Inom det husliga arbetsområdet torde någon verklig lättnad i arbetskraftssituationen icke komma att inträda. I februari förefanns ett aktuellt behov av åtminstone 10 000 kvinnor på detta arbetsområde. Beträffande sjukvården är all förvänta fortsatt brist på såväl ekonomi- som vårdpersonal. I fråga om hotell- och restaurangfacken föreligger likaså brist på kvinnlig arbets-

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

kraft, som torde skärpas vid den vanliga säsonguppgången under sommaren.

Det aktuella arbetsmarknadsläget.

Till komplettering av referatet av arbetsmarknadsstyrelsens framställning lämnas här ytterligare några — huvudsakligen senare framkomna — uppgifter.

Enligt uppgifter som lämnats vid kommerskollegii inventering av industriens investeringsplaner skulle de för år 1948 planerade investeringarna medföra ett med 5 % ökat arbetskraftsbehov. Föregående år var motsvarande siffra 6 %. Trots detta ökades sysselsättningen inom industrien från februari 1947 till februari 1948 med endast 0,5 %, enligt en beräkning grundad på socialstyrelsens sysselsättningsstatistik för identiska företag. (Standardräkning med liänsyn till företagens fördelning på storleksgrupper enligt i konjunkturrapporten A 15 s. 113 angiven metod.) Ur denna statistik kunna dessutom anföras följande detaljer, utvisande procentuell ökning eller minskning i antalet anställda arbetare inom industriföretag i olika storleksgrupper. Till jämförelse lämnas även augustisiffrorna. Som framgår av denna jämförelse har förskjutningen från stora till små företag visat sig mindre stark vid senaste undersökningstillfället. Huruvida detta innebär en definitiv omsvängning i detta avseende eller ej, kan ej bedömas utifrån detta material. I och för sig var det att vänta, att höstens lättnad på arbetsmarknaden främst skulle bli till fördel för de större företagen, som utsatts för den starkaste avtappningen under den tidigare perioden.

Procentuell förändring i antalet sysselsatta arbetare.

Rapporter från slutet av april rörande det beräknade behovet av arbetskraft under maj och juni inom industrien visar en viss skärpning av arbetskraftsbristen i samband med vårsäsongen. För den egentliga industrien redovisades ett arbetskraftsbehov av 5,o % mot 4,7 % i februari, alltså ungefär samtidigt med den mera fullständiga inventeringen. Föregående år voro siffrorna i april 6,i mot 5,3 i februari. Uppgången var alltså mindre i år och den absoluta nivån något lägre än förra året, något som dock helt eller delvis kan bero på det tillfälliga tillskottet av arbetskraft genom ändringen av de militära in- och utryckningsdagarna.

Sysselsättningen inom den egentliga industrien steg i mars endast obetydligt. Antalet arbetare i arbete inom den egentliga industrien ökades endast med 0,4 % mot 1,9 % samma månad föregående år, detta trots det tillskott som beräknades komma från byggnadsverksamhetens område. Antalet anställda arbetare ökades däremot med 0,2 %, medan det förra året var helt oförändrat. (Det må erinras att 1 % i förevarande material betyder omkring 3 500 arbetare och — då representativiteten är omkring 50 % — för hela industrien omkring 7 000 arbetare.) I varje fall under mars hade således industrien icke övertagit något nämnvärt antal arbetare från byggfacken. Av allt att döma gäller detsamma om den därefter förflutna tiden.

Arbetslösheten inom samtliga fackförbund utgjorde den 31 mars 4,3 % eller detsamma som ett år tidigare. Februarisiffrorna voro 4,2 % i år och 5,i % förra året.

39 Kungl. Maj:ts proposition nr 2S6.

Antalet organiserade byggnadsarbetare har utvecklats på följande sätt:

»1/7 1946 3,/i 1947 91/j 1947 3,/i 1948

Antal....... 198 750 201 970 205 100 205 800

Dessa siffror omfatta utom de egentliga anläggnings- och byggnadsfackförbundens medlemmar också sådana medlemmar av andra fackförbund, som enligt ungefärliga uppgifter vid varje särskilt tillfälle utgjorts av byggnadsarbetare, t. ex. rörarbetare inom metallindustriarbetareförbundet, linjeanläggningsarbetare inom telegraf- och telefonmannaförbundet etc. Även SAC:s byggnadsarbetare äro medräknade. — Såsom framgår av siffrorna har antalet organiserade oavbrulit stigit, vilket dock delvis torde bero på att förut oorganiserade enrollerats. Signifikativt är att ökningen på sex månader fram till 1 febr. 1948 utgör endast 700 mot 3 200 samma period ett år tidigare.

Sedermera har antalet medlemmar i de egentliga byggnadsarbetareförbunden sjunkit från 142 771 den 31 januari till 141 287 den 31 mars eller med 1 322 arbetare. Samma tid föregående år var minskningen 1 029 arbetare, alltså föga mindre.

Beträffande arbetslösheten i byggnadsfacken föreligga uppgifter senast per den 15 maj i städer med över 30 000 invånare. Dessa visa en nedgång till 3,9 % från 13,2 % tre månader tidigare. Förra året skedde en nedgång från 13,8 % till 2,i % under samma period. Utvecklingen är således tämligen likartad. Den största kvarstående arbetslösheten gäller byggnadsträarbetarna (8,o % den 15 maj 1948 mot 3,4 % vid samma tid föregående år). För grovarbetarna redovisas endast l,i % mot 0,7 % föregående år.

Den överrörlighet, som särskilt under de båda senaste åren i samband med den markerade bristen på arbetskraft gjort sig gällande på vissa arbetsmarknadsområden, avtog påtagligt under hösten 1947. Vid socialstyrelsens kvartalsvis återkommande undersökningar om sysselsättning och lönebudget ha siffermässiga uppgifter om rörligheten inhämtats. Under en vecka i februari 1948 visade sig antalet avgångna uppgå till 0,7 % (omkring 36 % per helt år) mot 0,8 % samma månad föregående år. I maj, augusti och november voro motsvarande siffror 1,3 %, 1,3 % och 0,8 % (resp. per helår 68 % och 42 %). Nedgången sedan förra sommaren är delvis säsongmässig, men har dock på några håll framstått som en betydande lättnad ur driftsorganisatorisk synpunkt. Rörligheten är fortfarande särskilt hög hos den kvinnliga arbetskraften. Enligt inkomna rapporter från länsarbetsnämnderna har rörligheten åter börjat ökas. Huruvida denna ökning skall bli av större omfattning och betydelse kommer givetvis att vara starkt beroende av styrkan i den säsongmässiga ökningen av arbetskraftsbehovet.

Utsikterna för återstoden av 1948.

Beräkningar rörande den sannolika utvecklingen av sysselsättningen på olika delområden var för sig kunna icke ensamt ge underlag för något bestämt omdöme om styrkan av den spänning mellan tillgång och efterfrågan, som kan komma att råda på arbetsmarknaden. Tillståndet i detta avseende på varje särskilt delområde kan endast delvis bedömas utifrån dettas egna förutsättningar. Läget och utvecklingen betingas också till väsentlig del av mera generellt verkande faktorer och av den inbördes återverkan som de olika delmarknaderna utöva på varandra, både rent faktiskt och mera psykologiskt.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 2S6.

En del av den lättnad, som under hösten 1947 framträdde på arbetsmarknaden, torde endast ha varit andra sidan av den mycket starka säsonganspänningen på sommaren, då avgången på arbetskraft varit mycket stor från järnbruk, verkstäder etc., semestrarna förlängts och byggnadsverksamheten starkt ökat. Återgången till mera normala förhållanden framträdde därför i och för sig som en stor lättnad i arbetskraftsbristen. Därtill kom att importbegränsningen började återverka på sysselsättningen inom importgrosshandeln, där behovet av nyanställningar upphörde och tillika eu viss sysselsättningsminskning uppstod. Vidare tillkännagåvos skärpta byggnadsrestriktioner. Dessa hade icke några omedelbara återverkningar på sysselsättningen — bortsett från en viss minskad efterfrågan på byggnadstekniker — men återverkade på framtidsbedömningen. Slutligen medförde elransoneringen minskad efterfrågan från industrien av ytterligare arbetskraft; däremot orsakade elransoneringen direkt nedskärning av arbetarantalet endast i enstaka fall. Det relativt samtidiga inträffandet av dessa händelser samt framhållandet i den offentliga debatten av ökade ekonomiska svårigheter medförde snabbt en förändrad psykologisk inställning från de anställdas sida; man blev försiktigare, mera angelägen om att behålla sitt arbete med tanke på ett eventuellt konjunkturomslag o. s. v. Den minskade rörlighet och den minskade frånvarofrekvens som sålunda uppstod, framträdde som en direkt ökning i tillgången på arbetskraft. En återströmning av arbetskraft till de större industriföretagen synes i samband därmed ha skett, vilket återspeglas i de på föregående sida återgivna siffrorna rörande sysselsättningsutvecklingen i företag av olika storlek. Detta resultat är icke oväsentligt, då ett ökat utnyttjande av de större företagens oftast mycket dyrbara och effektiva maskinkapacitet ger betydligt större tillskott till totalproduktionen och inte minst exportförmågan än som vanligen kan ske genom arbetskraftstillskott till mindre företag.

Den här antydda utvecklingen har befrämjats därigenom att vissa industrier, framförallt järnbruken och eu del exportföretag, erhållit en förmånsställning vid tilldelningen av byggnadstillstånd för" bostäder. Frågan om järnbrukens arbetskraftsförsörjning är f. ö. numera föremål för utredning av inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga.

Under våren 1948 har rörligheten åter börjat stiga, ehuru icke lika starkt som under samma tid 1947. Ett av ändamålen med den begränsning av byggnadsverksamheten, som nu håller på att genomföras, är emellertid att genom en minskning av dragningen av arbetskraft till byggfacken förhindra att den säsongmässigt ökade efterfrågan på arbetskraft så som förra året slår över i en onormal överrörlighet och arbetskraftsbrist på vitala områden med därav följande svårigheter att upprätthålla och öka produktionen. På vilka områden det minskade sommarbehovet av byggnads- och anläggningsarbetare närmast kommer all verka som en lättnad är svårt att klart ange, då man vet ganska litet om vilka sysselsättningar säsongarbetarna tidigare haft under vinterhalvåret, i den mån de icke varit arbetslösa. Det gäller här en kår av tillfällighetsarbetare, ofta oorganiserade, som utöva mycket växlande sysselsättningar. Enligt byggnadsinventeringarna skulle, såsom förut nämnts, skillnaden mellan antalet sysselsatta arbetare i februari och augusti inom tillståndsreglerad byggnads- och anläggningsverksamhet ha utgjort inte mindre än 70 000 man. Arbetslösheten bland de ca 200 000 organiserade arbetarna inom hithörande fack steg dock samtidigt inte med mer än ca 25 000 man. En stor del av återstoden synes under vintern ha varit sysselsatt med icke tillståndsreglerat byggnadsarbete, alltså reparationer och andra mindre arbeten. Andra torde utan att lämna sin fackliga organisation ha tagit skogsarbete. En del måste även ha gått till industrien, till

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

diverse transport- och lagerarbete o. s. v. Sysselsättningsstatistiken för industrien återspeglar detta förhållande. Sålunda sjönk enligt socialstyrelsens uppgifter antalet anställda arbetare inom i huvudsak större och medelstora industriföretag med 2,o % från februari till augusti 1947 för att sedan stiga med 1,6 % till februari 1948. Utslaget på hela industrien skulle detta betyda eu säsongdifferens på omkring 15 000 man.

Det sist anförda utgör ett tecken på en mycket betydelsefull strukturförändring på den industriella arbetsmarknaden. Före kriget gick nämligen säsongväxlingen inom industrien åt motsatt håll, dvs. antalet sysselsatta var störst under sommaren; säsongdifferensen var dessutom dubbelt så stor som nu. Förkrigssiffrorna torde avspegla eu normal säsongväxling i industriens arbetskraftsbe/ion. Det är växlingen i tillgängen på arbetskraft som under fullsysselsättningsperioden framkallat den motsatta säsongrörelsen.

Om icke avsevärda störningar skola uppstå på arbetsmarknaden varje sommar, synes det därför nödvändigt att så mycket som möjligt utjämna byggnadssäsongen. En avsevärd sådan utjämning har också genomförts under de senaste åren, men de erfarenheter som här relaterats innebära att ytterligare utjämning påkallas, om man inte varje år på nytt skall erhålla en betydande överspänning på arbetsmarknaden under sommarhalvåret. Behovet av särskilt stark återhållsamhet i byggnadsverksamheten under sommarhalvåret har också ökats genom den avtappning av landsbygdens arbetskraftreserver, som varit särskilt stark de sista två åren. Beträffande skogsarbetet har denna avtappning medfört att arbetskraftsbehovet även under sommarhalvåret blivit avsevärt, emedan vintersäsongen inte ger avsett avverkningsresultat. Särskilt i år, då gagnvirkesavverkningarna i stor utsträckning misslyckats på grund av snöförhållandena måste huggningarna under sommarhalvåret bli omfattande trots minskad vedavverkning. Man kan därför förutse att skogsbrukets arbetskraftsbehov i sommar och höst kommer att vara minst lika stort som föregående år; att tillgodose detta behov är nödvändigt ifall driftsinskränkning med därav följande exportnedgång framdeles skall undvikas vid skogsindustrierna. Vid jordbruket måste man snarast räkna med en ökning av arbetskraftsbehovet jämfört med 1947, eftersom den dåliga skörden och det gynnsamma skördevädret då gjorde arbetsåtgången vid säsongmaximum relativt begränsad. Detta kan väl inte betyda att antalet sysselsatta inom jordbruket ökas, men däremot att utflyttningen får minskad omfattning.

Problemet rörande arbetsmarknadsutvecklingen under ålerstoden av 1948 kompliceras emellertid också av möjligheterna till variation i den takt varmed byggena färdigställas. Det är svårt att förutse hur mycket byggnadstiderna förkortas, men det är tydligt att i den mån material står till förfogande komma många byggnadsföretagare att driva sina byggen betydligt snabbare än föregående år. I och för sig utgör givetvis eu sådan nedgång i byggnadstiderna ett eftersträvansvärt mål, men saken måste beaktas vid bedömningen av arbetsmarknadsläget. Nedgången i byggnadsverksamheten skulle sålunda till eu början kunna ge upphov till en relativt liten sysselsättningsminskning i förhållande till motsvarande tid förra året, men i stället skulle sysselsättningen i byggfacken sjunka starkare under hösten eller redan under eftersoinmaren. Det är likaledes risk all eu minskad efterfrågan på byggnadsarbetare på den reglerade byggnadsverksamhetens område motväges av en expansion — eller koncentration till sommarmånaderna — av allehanda småarbeten. På annat sätt är det f. ö. knappast möjligt att helt förklara den knapphet på byggnadsarbetare, som gjort sig märkbar redan i april, trots att länsarbetsnämndernas medgivande till byggnads-

Iiihung till riksdagens protokoll 1'J^iS. 1 samt. Nr2S6■

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 2S6.

företagare rörande högsta tillåtna antal anställda hållit sig inom en relativt snäv ram.

Det är mot bakgrunden av nödvändigheten att icke blott begränsa byggnadsverksamheten utan jämväl söka utjämna säsongvariationerna inom densamma som man måste se den politik för byggnadstillståndsgivningen som tillämpas i år, d. v. s. restriktivitet under det första halvåret. Då såsom framhållits ovan i redogörelsen för investeringsbudgeten, materialanskaffningen i stor utsträckning är förlagd till byggnadstidens början eller ombesörjes före byggenas igångsättande, är det till följd av denna starka restriktivitet med nya byggnadstillstånd sannolikt, att marknadssituationen i fråga om tillgången på byggnadsmaterial förbättras under sommaren 1948. Detta kan emellertid icke tagas till intäkt för en ändrad politik för tillståndsgivningen. Motsvarande gäller även för den händelse att för vissa byggnadsföretagare skulle uppstå svårigheter på grund av förenämnda restriktivitet i tillståndsgivningen. Målet för restriktiviteten i tillståndsgivningen under första halvåret är bl. a. att de arbetare, som vid sommarhalvårets början lämna andra sysselsättningar för att övergå till byggnadsarbete, skola bli avsevärt färre än tidigare. Om utvecklingen går i sådan riktning skulle man kanske kunna undvika samma stora överrörlighet på arbetsmarknaden i sommar som under förra sommaren och vinna ökade möjligheter att hålla huvudparten av den återstående byggnadsarbetarkåren någorlunda jämnt sysselsatt under vinterhalvåret genom en något rikligare tillståndsgivning under hösten. Lyckades det för myndigheterna alt uppnå ett sådant resultat vore åtskilligt vunnet i syfte att åstadkomma mera stabila förhållanden på arbetsmarknaden.

De lönehöjningar, som genomförts under vintern och våren kunna likaledes väntas i viss mån påverka arbetskraftstillgången på olika områden. Förra året voro lönehöjningarna starkast inom industrien och för de statsanställda tjänstemännen. I år ha de avtalsmässiga höjningarna blivit tämligen begränsade (3,5 %) inom industrien, men däremot avsevärda för statsanställda arbetare, kommunalarbetare, lant- och skogsarbetare, handelsanställda, hotell- och restaurangpersonal; för dessa grupper ha erhållits höjningar som i genomsnitt enligt LO:s beräkningar hålla sig kring 9 %. Orsaken är delvis att det härvid gällt grupper med tidigare tvåårigt avtal eller grupper som ännu inte återuppnått 1939 års reallöneläge. Man måste med tanke på de anförda förskjutningarna i lönerelationerna räkna med att det nu kan bli lättare än förut för de icke-industriella områdena att täcka sin arbetskraftsbrist, medan däremot industrien fått sin dragningskraft relativt försämrad. Detta motverkar för dennas del den lättnad, som nedskärningen av byggnadsverksamheten kan komma att utöva.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att en relativt minskad efterfrågan på arbetskraft till byggnadsverksamheten under sommaren sannolikt kommer alt i viss grad motsvaras av en ökad efterfrågan på arbetskraft vid skogsbruk och jordbruk, vilken också kan väntas resultera i en avsevärd nettonedgång i den tidigare mycket omfattande överflyttningen av arbetskraft från dessa till stadsnäringarna. I samma riktning verka de i jord- och skogsbruk genomförda lönestegringarna samt det förhållandet att de senaste årens mycket starka avflyttning minskat det skikt av rörlig arbetskraft, som svarar för den väsentliga delen av utflyttningen från landsbygdsnäringarna. En ökad del av den »normala» tillströmningen av arbetskraft från jordbruks- till stadsnäringarna kan väntas fylla arbetskraftsunderskottet i andra sysselsättningar än den egentliga industriens, då denna fått relativt mindre lönestegringar än de förra. Då industriens behov av arbetskraft alltjämt stiger på grundval av kapacitetsutvidgningar och efterfrågeöver-

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

skott från konsumenternas sida måste man förutse, att den under hösten och vintern inträdda lättnaden på arbetsmarknaden icke kan upprätthållas under sommaren, i varje fall icke inom industrien. Under sensommaren och hösten kan dock nedskärningen av investeringarna väntas göra sig starkare gällande med liknande verkningar som den avspänning på arbetsmarknaden, som inträdde under hösten 1947; lokala sysselsättningssvårigheter kunna då väntas uppträda.

För industriens del måste man förutse, att byggnadsrestriktionerna över huvud taget icke skola medföra någon möjlighet till ökning av arbetarantalet under sommarhalvåret, utan endast en lindring av den omvända säsongväxling i arbetskraftstillgången, alltså den minskning av antalet arbetare, som industrien numera i motsats till före kriget synes vara utsatt för under sommarhalvåret.

Oavsett vad som ovan anförts rörande svårigheten att bestämt förutse sysselsättningsutvecklingen inom byggnadsindustrien komma byggnadsrestriktionerna säkert att åtminstone till hösten skapa en minskning av arbetskraftsbehovet och därvid nödvändiggöra en intensifiering av åtgärderna för omflyttning och inplacering av friställda byggnadsarbetare i nya sysselsättningar. Den omständigheten, att behovet av arbetskraft inom bristområdena främst gäller yrkeskunniga arbetare gör det angeläget att vidtaga särskilda åtgärder för höjning av yrkeskvalifikationerna. Omflyttningsproblemet är icke så mycket en fråga om omskolning som om »uppskolning» av en del av dem som redan äga viss vana. Om härigenom tillgången på mera kvalificerade arbetare ökas inom en industri ökas också dennas förmåga att sysselsätta helt ovana arbetare.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

6. Inkomstutvecklingen 1947 och 1948.

I Konjunkturinstitutets redogörelse för konjunkturläget hösten 1947 har beräknats att lönestegringen från 1947 till 1948 skulle komina att utgöra 8 å 10 % (s. 29). Enligt beräkningar i samma rapport utgjorde motsvarande lönesummeökning från 1946 till 1947 ca 15 %.1 Avsikten med detta kapitel är att med hjälp av nu föreliggande mera fylliga material söka åstadkomma en fullständigare och säkrare bedömning av lönesummeutvecklingen under åren 1947 och 1948 än vad som var möjligt, då konjunkturrapporten utarbetades. Dessa siffror skola närmast användas för en bedömning av efterfrågan på konsumtionsvaror under 1948.

Den lämpligaste utgångspunkten för dylika kalkyler synes vara den sedan några år föreliggande taxeringsstatistiken. Denna statistik ger för de fyra inkomståren 1943—1946 uppgifter om antalet inkomsttagare, om medelinkomsten per person och år samt om inkomstsummorna. Uppgifterna finnas fördelade på åtta näringsgrenar på sätt som framgår av tab. 1—3. Vissa metodiska anmärkningar äro nödvändiga, innan dessa tabeller kommenteras.

De ifrågavarande uppgifterna omfatta samtliga inkomsttagare och sålunda ej blott de anställda. Vidare bör observeras, att i inkomstsummorna ingår inkomsten av rörelse och av kapital och att inkomstsummeutvecklingen följaktligen kan mer eller mindre avsevärt avvika från lönesummeutvecklingen. En del företagare ha vissa löneinkomster och en del löntagare ha vissa rörelseinkomster. Här antages dock att de uppgifter om löneutvecklingen, som stå till buds för tiden efter 1946, kunna tillämpas på de inkomstsiffror som framkommit i taxeringsstatistiken för detta år. Något nämnvärt fel kan inte uppkomma härigenom. Totalsumman av »inkomst av tjänst» för fysiska personer etc. uppgick 1946 till 11 086 milj. kr. medan samtliga löntagares totalinkomst uppgick till 10 655 milj. kr. En del av tjänsteinkomsterna tillföll emellertid också de icke yrkesverksamma i form av pensioner.

Uppgiften är sålunda att söka beräkna inkomstsummorna under åren 1947 och 1948. Dessa summor komma tydligen fram som en produkt av antalet inkomsttagare och dessas medelinkomst under resp. år. Man kan nu utgå från de kända siffrorna över inkomsttagare och inkomster under år 1946. Om antalet personer därefter beräknas ha ökat med exempelvis 5 % och medelinkomsten med 8 % från 1946 till 1947, så har tydligen inkomstsumman ökat med 13 % (noga räknat 13,4 %).

För att kalkyler av detta slag skola bli riktiga måste man tydligen utgå från medelantalet inkomsttagare resp. medelinkomsten per år. En stor del av den statistik som föreligger — t. ex. beräkningarna i den senaste konjunkturrapporten angående sysselsättningsutvecklingen 1945—1947 — belyser emellertid i stället förändringarna i sysselsättning och inkomster eller löner under olika år, d. v. s. från årets början till dess slut eller med någon annan periodindelning. Dylika siffror måste följaktligen räknas om för att kunna användas i detta sammanhang. Det är viktigt att detta förhållande hålles i minnet vid ett studium av utvecklingen under åren 1947 och 1948 enligt tab. 15 och 16, som på grund av att de avse årsgenomsnitt ge en delvis annan bild av utvecklingen än man erhåller i andra sammanhang. I det

1 Se tab. 5, s. 107. I denna tabell har lönesumman för tjänstemän inom industrin år 1946 angivits till 761 i stället för 861 milj. kr. Om detta fel rättas, blir lönesummeökningen från 1946 till 1947 15* i stället för i tabellen angivna 16*.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

följande angivna siffror rörande 1948 avse sålunda en annan sak än sysselsättningsutvecklingen under loppet av detta år, vilken behandlats i föregående kapitel.

En förutsättning för beräkningarna har utgjort, att någon arbetslöshet av större omfattning icke kommer att uppstå under återstoden av 1948. Därest så skulle bli fallet, komma tydligen i första hand medelinkomsterna att påverkas men icke antalet taxerade inkomsttagare i nämnvärd grad; varje arbetslös person är ju utan arbete endast under en begränsad tid, och den hjälp han under denna tid erhåller, utgör f. ö. även den en inkomst, varför någon nämnvärd minskning i antalet inkomsttaxerade personer inte kunde väntas framträda, även om arbetslöshet uppstode. De i tab. 15 åskådliggjorda förändringarna i antalet sysselsatta 1948 avse sålunda att åskådliggöra ökning eller minskning av antalet yrkesutövare i olika näringsgrenar. Avslutningsvis kommer att redovisas den effekt på lönesummorna, som viss antagen arbetslöshet kan medföra.

Vid begagnandet av taxeringsstatistikens siffror för tidigare år måste en speciell sak beaktas. En ökning i antalet taxerade inkomsttagare uppkommer nämligen — vid ökning av inkomstnivån — genom att ett visst antal personer glider över minimigränsen för deklarationsskyldighet, d. v. s. 600 kronor. Av denna anledning måste man, för att uppnå jämförbarhet mellan siffrorna för olika år, göra ett visst avdrag från det senare årets (eller tillägg till det förra årets) antalssiffra för att få fram den verkliga förändringen i antalet yrkesverksamma personer. Av motsvarande anledning blir de individuella genomsnittsinkomsternas stegring något underskattad genom att ett antal låga inkomster komma in och dra ner genomsnittet för det senare av de jämförda åren. Korrektion av antalsutvecklingen kan i viss mån göras med ledning av uppgifter dels om antalet personer i inkomstgruppen 600—1 000 kronor, dels om den procentuella inkomststegringens storlek. I de fall där det bär någon betydelse för resonemanget har sådan korrektion i det följande gjorts med avseende på ökningen i antalet yrkesutövare från 1945 till 1946. (För tidigare år kan korrektionsfaktorn helt försummas då den endast uppgår till enstaka decimaler.)

I fortsättningen komma nu tab. 15—17 att kommenteras.

Antalet inkomsttagare.

Enligt taxeringsstatistiken steg totalantalet inkomsttagare med 56 000 (1,8 %) från år 1945 till 1946. Efte'- korrigering för uppflyttningar över 600-kronorsgränsen måste dock detta reduceras till 25 000, varav 18 000 yrkesverksamma. Med ledning av konjunkturrapporten kunna motsvarande ökningssiffror för 1947 och 1948 beräknas till omkr. 20 000 resp. 10 000, alltså bråkdelar av en procent av totalantalet på nära 3 milj. Hänsyn har bär (liksom i fortsättningen, även om det inte särskilt framhålles) tagits till att konjunkturrapportens uppgifter avse förändringen från november det ena året till samma tid det andra året medan jämförelsen här avser förhållandena under hela året. Härtill kommer det till skott som erbålles genom ändrade in- och utryckningsdata för de värnpliktiga, vartill hänsyn dock inte tagits i detaljberäkningarna i det följande. Medräknas detta tillskott skulle man alltså 1948 ha omkr. 15 000 »årsarbetare» mer än 1947.

Bland företagarna dominerar gruppen jordbruk med binäringar. Denna grupp har enligt taxeringsstatistiken varit praktiskt taget oförändrad år från år; den ovan angivna korrigeringen tyder dock på eu minskning med omkring 3 000 eller nära 1 % från 1945 till 1946 (något svagare än årligen 1940—1945 enligt folkräkningarna). Man torde kunna räkna med fortsatt

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Tabell 15. Antalet inkomsttagare under åren 1943—1948.

1943—46: 1000-lal enligt taxeringsstatistiken; 1947 och 1948 uppskattad förändring sedan föregående år, dels i tusental, dels i procent.

minskning av samma omfattning även 1947 och 1948. — Företagarna inom övriga grupper, som (efter korrigering) ökade med 7 000 (2,3 %) från 1945 till 1946, ha i anslutning till beräkningen i konjunkturrapporten (tabell på s. 89) antagits ha ökat med 5 000 (2 %) från 1946 till 1947. Beträffande 1948 har av allt att döma en absolut minskning av antalet företag inträtt inom importhandeln medan antalet detaljhandelsföretag måste fortsätta att öka i samband med den livliga byggnadsverksamheten i tätorterna; inom industrien synes en viss avmattning i nyetableringen ha inträtt. Det synes rimligt att därför sätta ökningen i antalet företagare utanför jordbruket 1948 till omkring 3 000 eller något över 1 %, således ungefär samma siffror som minskningen inom jordbruket.

Då totalantalet företagare alltså varit praktiskt taget oförändrat måste ökningen i totalantalet anställda 1948 komma att överensstämma med den förut nämnda totalförändringen av antalet arbetsföra personer tillgängliga på arbetsmarknaden. Inom ramen för detta obetydligt ökade totalantal får man dock räkna med en fortsatt förskjutning frän jordbruk med binäringar samt husligt arbete till övriga näringar.

För bedömningen av utvecklingen av antalet anställda inom jordbruk med binäringar äro bl. a. följande uppgifter av intresse. Antalet anställda minskade enligt taxeringsstatistiken med 6 000 (1,5 %) från 1943 till 1944, med 6 000 (1,6 %) från 1944 till 1945 och med 29 000 (7,5 %) från 1945 till 1946. Den verkliga minskningen i sistnämnda fall synes emellertid, med korrigering för överskridande av 600-kronorsgränsen, ha uppgått till inte mindre än 37 000 eller 10 %. Härav synes omkring en tredjedel ha gällt skogsarbetet. Under loppet av 1947 uppgick enligt konjunkturrapporten bruttoutflyttningen till nära 40 000 arbetsföra personer. Av dessa voro emellertid omkring 15 000 förut icke förvärvsarbetande. Då vidare antalet ar-

47 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

betsföra i jordbruket genom ålder sutvecklingen steg med 3 000, var jordbrukets nettominskning något över 20 000 år 1947. Under 1948 har överflyttningen till stadsnäringarna på grund av relativt starkt förbättrat löneläge vid jord- och skogsbruk samt minskad tillgång på arbete inom en del av de fack, till vilka övergång av manlig arbetskraft till största delen sker, antagits sjunka till 30 000, varav drygt hälften kvinnor. Flertalet av de senare kan antagas icke ha varit yrkesverksamma i jordbruket. Antalet arbetsföra inom jordbruket torde komma att stiga med blott ca 1 000 på grund av ålder sutvecklingen. Härtill kommer emellertid att kanske några lusen personer, som under 1947 betecknats som byggnadsarbetare, åtei komma att få sin huvudsakliga sysselsättning inom jordbruket under 1948. Under 1948 skulle sålunda nettominskningen inom jordbruket komma att begränsas till omkring 10 000 och stadsnäringarnas vinst sjunka med ca 10 000. Slutresultatet av överflyttningen blir sålunda följande:

Redovisat på årsgenomsnitt och med avdrag för den förut redovisade minskningen av antalet företagare betyder detta för gruppen jordbruk med binäringar en minskning med omkr. 25 000 eller 7 % från 1946 till 1947 och omkring 12 000 eller 4 % från 1947 till 1948.

Antalet anställda inkomsttagare inom industri och hantverk (vari byggnadsverksamheten ingår) ökades 1944 med 2,9 %, 1945 med 3,4 % och 1946 med 5,o % eller egentligen— korrigerat enligt ovan — med 4,4 % d. v. s. 44 000 personer. Att döma av föreliggande siffermaterial (konjunkturrapporten) synes ökningen från 1946 till 1947 ha blivit omkring 30 000 eller närmare 3 %. För 1948 genomföres en minskning inom byggnadsverksamheten; i februari svnes antalet på detta område sysselsatta ha blivit 3 000 man mindre än samma tid föregående år och en ytterligare minskning kan förutses. Å andra sidan kan den ökning, som i visserligen förlångsammat tempo pågick inom den egentliga industrien under loppet av hela 1947, väntas fortsätta i någon mån med tillskott från byggnadsverksamhetens område och som vanligt — ehuru i minskad omfattning — genom inflyttning från jordbruket. Socialstyrelsens sysselsättningsstatistik, standardräknad med hänsyn till företagens fördelning på storleksgrupper, visar en ökning från februari 1947 till februari 1948 med 0,5 %, vilket för hela industrien skulle tyda på ökning med 3 000 arbetare. Härtill kommer nyetableringar (tidigare 10 000 personer pr år) och ökat antal tjänstemän. Med hänsyn till byggnadsverksamhetens minskning torde man icke kunna räkna med större nettoökning än 10 000 eller 1 % för hela huvudgruppen industri och hantverk, inkl. byggnadsverksamhet.

Antalet anställda inom samfärdseln har under de senaste åren ökat med 1,6 %, 6,5 % och 5,1 % eller korrigerat 4,9 %, vilket motsvarar nära 10 000 personer från 1945 till 1946. Från 1946 till 1947 synes ökningen ha varit ungefär lika stor som under närmast föregående år, för 1948 har däremot eu avmattning inträtt. I anslutning till undersökningar som publicerats i Sociala Meddelanden nr 2/48 räknas med en ökning på 8 000 (4 %) år 1947 och 3 000 (1 %) år 1948.

Inom handeln har antalet anställda ökat med 5,2 % från 1943 till 1944, med 4,6 % från 1944 till 1945 och med 3,7 % -— korrigerat 2,7 % — från 1945 till 1946. Få grund av den stora importen kan det tänkas, atl ökningen var

Vinst för stadsnäringarna...... 40 000

Nettonedgång för jordbruket . . 20 000

1947 40 000

30 000 10 000

48 Kungi. Maj:ts proposition nr 286.

något större från 1946 till 1947; det har dock ej synts rimligt att förutsätta en större uppgång än 3 %. Även från 1947 till 1948 sker förmodligen en fortsatt ökning, särskilt genom öppnande av butiker i nybyggda stadsdelar o. s. v. Den bar antagits bli praktiskt taget lika stor som 1947.

Antalet anställda inom allmän tjänst var praktiskt taget oförändrat från 1944 till 1946, särskilt på grund av minskad militärpersonal. För 1947 föreligger en ökning som kan beräknas till 2 ä 3 000 eller 1 %. Siffran kan förutses stiga något 1948 med hänsyn till nya regleringar och ökning av antalet anställda vid undervisningsväsen och sjukvård.

Fria yrken är en obetydlig grupp, som förutsatts förbli oförändrad.

Antalet anställda inom husligt arbete har förutsatts minska i ungefär samma takt som under de närmast föregående åren, nämligen med 4 % per år.

Den obetydliga gruppen övriga har förutsatts förbli oförändrad.

Slutligen återstår gruppen icke yrkesverksamma, som företrädesvis innesluter pensionärer. Denna grupp har förutsatts öka i samma takt som förut, nämligen med 4 % per år.

Inkomstutvecklingen.

För de anställda inom gruppen jordbruk med binäringar ökades den taxerade medelinkomsten med 4 % från 1943 till 1944, med 12 % från 1944 till 1945 och med 15 % från 1945 till 1946. (Utan att det särskilt angivits ha här och i det följande samtliga siffror rörande ökningen 1945—1946 korrigerats med hänsyn till missvisningen på grund av överskridanden av 600-kronorsgränsen.) — Den i jordbrukskalkylen tillämpade lönestegringen för lantarbetare 1946—1947 var omkr. 12 %, räknat på kalenderår under hänsynstagande till att 1948 års avtal gällde sedan den 1 november 1947 och delvis började tillämpas redan den 1 september. För skogsarbetare var dagsförtjänsternas stegring 15 % enligt statistik från våren 1947; detta motverkades dock av minskad sysselsättning. Lantarbetaravtalet för 1948 innebär en ökning med 20 öre, vartill komma vissa specialtillägg jämte en inlösning av naturaförmåner, vilken för en del av arbetarna innebär en faktisk lönestegring; denna synes därför totalt bli 28 öre eller 20 %. Räknat på kalenderår blir dock ökningen endast 15 % — förutsatt att inga nya höjningar erhållas. För skogsarbetarna ge avtalen för 1948 omkring 10 %. Totalt får man därför räkna med 14 % för dessa grupper.

Löneläget 1947 för arbetare inom den egentliga industrien var — att döma av socialstyrelsens kvartalsstatistik — 15 % högre än 1946. För 1948 beräknar LO:s utredningsavdelning att avtalen medföra en ökning med 3,5 %. Härtill kommer att det sista indextillägget (5 % på förkrigslönerna) utgick endast under 8 månader 1947; detta gör något över 1 % ökning för kalenderåret 1948 jämfört med kalenderåret 1947. Det utgångsläge från vilket de nya avtalen utgå ligger dessutom högre än 1947 års genomsnitt på grund av den icke avtalsbestämda »glidning» som lönenivån varit underkastad under inflytande dels av arbetskraftsbristen dels av även normalt verkande faktorer, särskilt det förhållandet att rationaliseringsåtgärder inte alltid åtföljas av en däremot svarande reducering av ackordspriserna. Från maj till augusti och från augusti till november steg lönenivån med vardera gången 3 öre, och från november 1947 till februari 1948 synes stegringen, bortsett från de obetydliga fall där nya avtal redan trätt i kraft vid undersökningstillfället, ha blivit 2 å 3 öre. (Någon möjlighet att exakt jämföra februari och maj 1947 finns inte.) En del — 2 öre — av höjning-

49 Kungi. Maj.ts proposition nr 286.

Tabell 16. Medelinkomster åren 1943—1948.

1943—46: inkomst i kr. per år enligt taxeringsstatistiken; 1947 och 1948 uppskattad procentuell

förändring sedan föregående år.

arna tredje och fjärde kvartalet 1947 beror på nya avtal, men man måste dock konstatera att utgångsläget för 1948 års avtalsmässiga höjningar ligger omkr. 5 å 6 öre (2,5 %) högre än genomsnittet för 1947. Man finner alltså att 1948 års lönenivå för industriarbetare ligger sammanlagt ca 7 % högre än genomsnittet för kalenderåret 1947, även om någon nämnvärd uppåtglidning i lönenivån inte skulle inträffa efter februari 1948.

Med ledning av kvartalsstatistiken och vissa delvis statistiskt grundade omdömen från byggnadsfackförbunden kan man räkna med omkring 10 % högre timförtjänster för byggnadsarbetare 1947 än 1946; detta avser förhållandena efter det nya avtalets ikraftträdande fr. o. in. april 1947. På kalenderår gör detta 8 %. Då denna höjning nu gäller hela 1948 mot endast tre fjärdedelar av 1947 blir 1948 års genomsnitt av denna anledning 2 % högre än 1947 års. Härtill kommer såsom överallt att indexhöjningen gör

1 % mer för kalenderåret 1948 än 1947. Av höjningarna 1947 var ungefär hälften icke avtalsbestämd. Avtalet fr. o. m. 1 april 1948 innebär omkring

2 % höjning, men på grund av det förändrade arbetsmarknadsläget synes detta upphävas av en ungefär lika stor tillbakagång i förtjänstläget. (Omdömena på denna punkt från olika fackliga talesmän äro dock divergerande.) Man skulle alltså för byggnadsverksamhetens del ha att räkna med ett endast 3 % högre genomsnittligt löneläge 1948 än 1947.

För tjänstemän inom industri och byggnadsverksamhet har löneutvecklingen tidigare i stort sett följt utvecklingen av arbetarnas löner. Enligt uppgift från vederbörande tjänstemannaorganisationer var det fallet även 1947, såväl avtalsmässigt som i praktiken. För 1948 synes enligt uppgift från organisationerna avtalsmässiga höjningar ha erhållits motsvarande omkring 4 %, vartill vid kalenderårsjämförelse kommer 1 % på grund av indexhöjningen fr. o. m. maj 1947. Därtill kommer att föregående års successiva löne-

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 2S6.

uppflyttningar bli effektiva för helt kalenderår först 1948, varför det torde vara nödvändigt att räkna med samma höjning som för industriarbetarna, alltså 7 %. Härvid bortses från byggnadsindustriens tjänstemän, för vilka en liknande stagnation som för arbetarna synes inträda.

För samtliga löntagare inom industri och hantverk inklusive byggnadsverksamheten synes med ledning av det bär anförda den genomsnittliga inkomststegringen från 1940 till 1947 ha uppgått till 14 % och från 1947 till 1948 till omkring 6 %. Det understrykes, att man härvid icke har räknat med någon ytterligare glidning uppåt i lönenivån under loppet av 1948.

Löntagarna inom gruppen samfärdsel utgöres till ungefär hälften av statsanställda (SJ in. fl.). Inkomstökningen åren 1943 till 1946 har regelmässigt varit något lägre än inom industrien, nämligen 2,7, 3,9 och 12,4 % mot resp. 4,6, 4,3 och 14,5 %. Beträffande kommunikationsverkens (järnvägar, post och telegraf) anställda synes löneregleringen för statstjänare 1947 ha givit omkr. 18 % lönestegring, detta enligt uppgifter som av konjunkturinstitutet inhämtats från vederbörande verk, vilka bestyrkas av en överslagsberäkning utförd inom finansdepartementet. Eftersom lönestegringen i huvudsak erhölls från halvårsskiftet med första utbetalning den"l augusti, blir inkomstökningen per kalenderår 8 resp. 9 % 1947 och 1948. De höjningar, som genomfördes enligt avtal för andra anställda för år 1947, gåvo i genomsnitt omkring 17 %, men vissa avtal (bl. a. Sthlms spårvägar) voro tvååriga och medgåvo ingen förhöjning; oförändrat inkomstläge gällde i stort sett även sjöfolket, för vilka kvarstående krigsriskersättningar bortföllo. Genomsnittet för samtliga synes därför ha blivit endast 9 å 10 %. Avtalen för 1948 ge i genomsnitt 10 %, varför samma genomsnittsstegring som föregående år skulle gälla även i år.

Inkomstutvecklingen inom handeln har hittills varit ungefär densamma som inom industrien. Från 1943 till 1946 har sålunda ökningen varit 3,s, 6,2 och (korrigerat) 13,8%. Från 1946 till 1947 och från 1947 till 1948 har utvecklingen däremot av allt att döma varit annorlunda. Möjligheterna till bedömning av löneutvecklingen äro dock i detta fall tämligen osäkra, eftersom varken kvartalsstatistiken eller avtalen täcka mer än en mindre del av det totala antalet anställda. Enligt uppgifter från olika organisationer och andra sakkunniga (priskontrollnämnden, RF) svnes emellertid den icke avtalsreglerade arbetsmarknaden i stort sett ha följt den avtalsbundna. Karakteristiskt för detta område är att lönestegringarna äro utspridda över hela året och alltså icke äro koncentrerade till årets början. Kvartalsstatistiken, (för huvudsakligen lagerpersonal), årslönestatistik för konsumpersonal, beräkningar och omdömen på grundval av avtal (även för bankanställda, restaurangpersonal o. d.) tyda på en ökning med omkring 10 % från 1946 till 1947. För 1948 gäller på grund av tvåårigt avtal stillestånd för bankoch försäkringspersonal, en knapp tiondel av totalantalet. De avtal som slutits kring senaste årsskiftet synas ha gett omkring 12 % i genomsnitt, vartill kommer att åtskilliga höjningar som genomfördes förra året bli effektiva för helt kalenderår först 1948. Ett genomsnitt på 12 % torde därför vara sannolikt, trots stilleståndet vid bankerna.

Gruppen allmän förvaltningstjänst består till ungefär hälften av statsanställda inklusive lärare. Enligt den förut nämnda överslagsberäkningen från finansdepartementet skulle årslönesumman för statstjänare utom affärsverken genom 1947 års lönereglering och indexstegringar ha ökats med omkring 160 miljoner kronor från omkring 700 miljonor kronor dessförinnan. Räknat på kalenderår skulle stegringen från 1946 till 1947 bli 10 % och

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

från 1947 till 1948 11 %. Kommunaltjänstemännen i städerna erhöllo i allmänhet under loppet av 1947 lönereglering med anknytning till det statliga lönesystemet, vilket för vartdera kalenderåret synes ha inneburit en förhöjning med omkring 15 %. För kommunalarbetare gåvo avtalen för 1947 10 å 15 %; i flera av de större städerna gällde dock tvåårsavtal. Det i år upprättade riksavtalet för städerna synes i praktiken innebära en stegring med något över 20 öre eller 13 %. Sjukhuspersonalen erhöll förra året 20 å 25 %. Däremot ligga dessas löner i allmänhet stilla i år; för Stockholm och Göteborg pågå dock förhandlingar. Överallt gällde som vanligt indexhöjning från och med maj. Totalt synes man på detta sätt få räkna med en genomsnittlig ökning med 10 % för anställda i allmän tjänst både 1947 och 1948.

För gruppen husligt arbete förutsättes — i anknytning till erfarenheter inom arbetsförmedlingen — att lönestegringen tack vare bristen på arbetskraft på detta område varit något större än genomsnittet i övrigt. Någon närmare bestämning är det inte möjligt att göra, men siffermässigt räknas med 15 % vartdera året. Beträffande de obetydliga grupperna fria yrken och övriga förutsättes att de följt den allmänna utvecklingen.

De icke yrkesverksamma, alltså i huvudsak pensionärer o. d., erhöllo en inkomstökning på 30 miljoner kronor i samband med statstjänarnas lönereglering. De privata pensionsinkomsterna torde ha ökats endast obetydligt. Rentierinkomsterna stego något genom höjda aktieutdelningar. Totalt torde man för 1947 och 1948 kunna räkna med en ökning av 30 miljoner kronor (4 %) vartdera året utöver vad som föranledes av den antagna ökningen i antalet personer i denna grupp. (Folkpensionernas höjning redovisas i annat sammanhang och upptages därför icke här.)

Totala inkomstsummorna.

Beträffande 1947 års företagarinkomster har riksräkenskapsverket förutsatt en icke oväsentlig nedgång, vilket dock delvis sammanhänger med att 1946 års taxeringssiffror voro ovanligt höga av skattetekniska skäl. I förevarande sammanhang, som mera avser den faktiska utvecklingen synes det riktigast att förutsätta oförändrat inkomstläge.

För året 1948 avse förevarande beräkningar att ge en bild av de inkomsters utveckling, som kunna beräknas i viss mån oberoende av den allmänekonomiska utvecklingen, emedan de äro bestämda genom avtal eller på andra liknande sätt. Från beräkningen uteslutas därför företagsinkomsterna, bortsett från de genom uppgörelse mellan statsmakterna och jordbruksorganisationerna bestämda jordbrukarinkomsterna. Övriga företagsinkomster komma att starkt påverkas av det totala ekonomiska utvecklingsförloppet under året och måste därför i detta sammanhang hållas obestämda; det må dock påpekas, att de antaganden rörande pris- och produktivitetsutvecklingen, som göras i andra sammanhang i denna framställning, innebära oförändrade företagsvinster.

Beträffande totalinkomsterna för jordbruk med binäringar ha dessa beräknats i huvudsak med ledning av jordbrukskalkylen, varvid förutsatts att jordbruket för produktionsåret 1948/49 tillföres de 163 miljoner kronor, varom uppgörelse träffats. Denna kalkyl visar för de fyra produktionsåren 1945/46 till 1948/49 följande totalinkomst för jordbrukare med

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

familjemedlemmar: 982—993—1083—1272 milj. kr. Beräknat på kalenderår och med justering för skenbar inkomststegring på omkring 35 milj. kr. i samband med olika beräkningssätt för vissa naturainkomster synas siffrorna bli 1 010 milj. för 1946, 990 milj. för 1947 och 1 130 milj. för 1948. (Kalenderårsberäkningen är mycket ungefärlig med hänsyn till vissa ojämnheter i inkomstströmmen.) Vissa tämligen vaga uppgifter om jordbrukets skogsinkomster in. m. gör det rimligt att för 1947 räkna med oförändrat inkomstläge jämfört med 1946 och att för 1948 anta att hela inkomstsumman ökas i takt med inkomsten enligt jordbrukskalkylen, alltså med 14 %.

Löntagarinkomsterna ha beräknats ur tab. 1 och 2. Med hänsyn till beräkningarnas osäkra underlag ha de överallt avrundats på jämna tiotal milj. kr. och på hela procent.

Såsom framgår av tabellerna skulle den totala inkomstökningen 1947 ha uppgått till omkring 1 600 miljoner kronor eller 12 %. Denna skulle praktiskt taget helt ha kommit på löntagarna, vilkas inkomstökning därigenom procentuellt blev något större, eller 15 %. För 1948 synas löntagarinkomsterna stiga med omkring 1 160 miljoner kronor eller 10 %, vartill kommer en ökning med 200 miljoner (14 %) för företagare inom jordbruk med binäringar och med 60 milj. för pensionärer o. d., bortsett från folkpensionsförbätlringen. För dessa grupper sammanlagt synes inkomstökningen alltså bli omkr. 1 400 milj. kr. eller 10 %.

Som inledningsvis nämndes har vid dessa kalkyler ingen hänsyn tagits till en eventuellt mera omfattande arbetslöshet under år 1948, liksom ej heller till någon mera avsevärd överflyttning från högre betalda yrken (i första hand byggnadsverksamhet) till lägre betalda yrken. En enkel kalkyl visar emellertid, att det knappast finnes anledning att räkna med att effekten av dylika förskjutningar kan bli så stor på den totala inkomstsum-

Tabell 17. Inkom stsummor åren 1943—1948.

1943—46: milj. kr. enligt taxeringsstatistiken; 1947—1948 uppskattad förändring sedan närmast föregående år, dels i milj. kr. dels i procent.

53 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

man. Om 10 000 arbetare äro arbetslösa under 6 månader och under denna tid uppbära dagunderstöd eller daghjälp, kan man räkna med att deras årsinkomst sjunker med 25 %. Detta betyder en minskning av totala inkomstsumman med ca 15 miljoner kronor. Denna nedgång är så obetydlig, att den procentuella ökningen från 1947 till 1948 endast skulle sjunka med en tiondels procent. Om 20 000 arbetare på grund av överflyttning till lägre betalda yrken erhålla en löneminskning under hela året av 20 %, blir effekten 25 miljoner kronor, d. v. s. 0,2 %.

Då den i tabellen sammanfattade beräkningen baseras på taxeringsstatistiken, men denna med säkerhet underskattar det verkliga inkomstläget måste även de absoluta beloppen för den framräknade inkomstökningen bli för små. Det i detaljberäkningarna försummade tillskottet av 5 000 årsarbetare genom värnpliktstjänstgöringens omläggning borde dessutom betyda omkr. 20 milj. kr. Det synes därför — och även med hänsyn till siffrornas allmänna ungefärlighet — vara riktigast att avrunda slutsumman uppåt till 1 500 milj. kr.

Det understrykes, att här framlagda kalkyl endast visar de nu säkert kända inkomstökningarna. Även om arbetsmarknadsläget i år kan hållas mindre spänt än 1947 måste man dock räkna med möjligheten av en ytterligare glidning i lönenivån, åtminstone på vissa områden. Om denna glidning vid sidan av avtalen skulle fortsätta i samma takt som förra året, och som iakttagits inom industrien fram till februari i år, skulle lönesumman få höjas med 100 ä 200 milj. kr.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

7. Konsumtion.

I kapitel 1 ovan har lämnats en redogörelse för konsumtionsutvecklingen 1938/39, 1946 och 1947. Konsumtionen har där redovisats i fråga om totalvärde och inriktning, varjämte en viss bedömning gjorts av den reala standarden under de senaste åren i jämförelse med läget strax före kriget.

När det gäller att belysa den sannolika konsumtionsutvecklingen för 1948, kan man hämta viss ledning av sådana prognoser för olika områden, som verkställts företrädesvis inom försörjningskommissionerna. Dessa direkta beräkningar kunna ge en tämligen noggrann bild av tillgången för de reglerade delarna av konsumtionen, främst livsmedelsförsörjningen. Även tillgången på textil- och beklädnadsvaror samt bränsle kan i stora drag bedömas. Ökningen i bostadstillgång är bestämd av den i föregående avsnitt uppställda investeringsbudgeten.

Då emellertid beklädnadsposten i viss mån är osäker och det dessutom icke går att på direkt väg åstadkomma någon ens tillnärmelsevis tillförlitlig uppskattning av de betydande posterna inventarier och »övriga utgifter», är det dock icke möjligt att genom denna metod erhålla någon säker kännedom om den totala tillgången på varor och tjänster för konsumtionsändamål. Av denna anledning har alternativt ett indirekt förfarande använts. Med utgångspunkt från en uppskattning av den totala tillgången — från inhemsk produktion och från import — har sålunda beräknats vad som skulle återstå, om investeringarna och exporten få den omfattning, som angivits i föregående avsnitt.

På dessa två vägar erhålles i första hand en uppfattning om tillgången på varor och tjänster för konsumtion. Efterfrågan, som bestämmes av inkomstutvecklingen, social- och finanspolitiken m. in., behandlas i ett senare avsnitt.

Direkt beräkning av tillgången på vissa konsumtionsvaror.

Tillförseln av födo- och njutningsåmnen kan med ledning av uppgifter, som sammanställts inom livsmedelskommissionen, mellan 1947 och 1948 beräknas minska med ca 360 milj. kr., räknat i 1947 års medelpriser. Mer än tre fjärdedelar av nedgången hänför sig till en väntad minskning av importen av åtskilliga varuslag såsom färsk och torkad frukt samt kaffe och vissa kolonialvaror. Tillgången på ett flertal inom landet producerade varuslag, däribland bröd, mjölk, margarin, potatis, grönsaker, fläsk och charkuterivaror beräknas bli oförändrad eller något förbättrad. Däremot torde tillförseln av smör samt nöt- och kalvkött komma att sjunka.

Konsumtionen av livsmedel m. m. under år 1947 har beräknats till ca 6 721 milj. kr. För år 1948 skulle tillförseln enligt föreliggande beräkningar icke medge större konsumtion än ca 6 361 milj. kr., räknat i 1947 års medelpriser.

På grundval av uppgifter huvudsakligen från bränslekommissionen angående tilldelningsplaner och priser beträffande olika bränslen samt elektrisk ström kan konsumtionsvolymen för bränsle och lijse under år 1948 beräknas öka med ca 70 milj. kr. jämfört med år 1947. Ökningen möjlig. göres av det förbättrade försörjningsläget i fråga om importerade fasta bränslen. I enlighet härmed skulle 1948 års konsumtionsvärde i 1947 års priser konnna att uppgå till ca 775 milj. kr.

55 Kungi. Maj:ts proposition nr 286.

Inom konjunkturinstitutet har på grundval av uppgifter från 1945 års bostadsräkning det sammanlagda värdet av bostadsny it jandet nämnda år beräknats till 1 275 milj. kr. Nettotillskottet av lägenheter under åren 1945 —1947 har beräknats utgöra respektive 43 000, 50 000 och 47 500, varvid antagits att en på landsbygden betydande avgång av lägenheter ägt rum. Medelhyran (exklusive värmekostnaden) för nybyggda lägenheter har antagits uppgå till 6,5 % av genomsnittliga byggnadskostnaderna per lägenhet, som beräknats till 18 150, 19 700 respektive 21 200 kronor för åren 1945—1947. Ökningen i hyressumman för ett visst år kan beräknas som medeltalet av de årliga hyresvärdena av de under året och de under närmast föregående år nytillkomna lägenheterna. För år 1948 har antagits, att nettotillskottet av lägenheter blir lika stort som under 1947, och att byggnadskostnaderna för de bostadslägenheter, som tagas i bruk under året ligga 5 % högre än för de under år 1947 färdigställda lägenheterna. Det bör anmärkas, att den här antagna ökningen av byggnadskostnaderna per lägenhet återspeglar såväl pris- och kostnadsstegringar som en höjning av bostädernas genomsnittliga standard.

Nedanstående sammanställningar belysa beräkningsmetoden.

Milj. kr.

Hijressumma 1945.................. 1 275

+ V2 (50-74 + 64-00) .................. + 57

Hyressumma 1946.................. 1 332

+ V* (64-00 + 65T.5) ..................+ 65

= Hyressumma 1947 .................. 1 397

+ Va (65-55 + 68-88) ..................+ 67

= Hyressumma 1948.................. 1464 I

I denna beräkning har det årliga nyttj andevärdet av nytillkomna bostadslägenheter uppskattats på grundval av beräknade medelhyror för de nyproducerade lägenheterna för respektive år. Detta innebär i fråga om 1948 års hyressumma ett avsteg från det eljest tillämpade beräkningssättet, i det att övriga konsumtionsposter i princip uttryckts i 1947 års medelpriser. Med hänsyn till att antalet nytillkomna lägenheter är jämförelsevis ringa i förhållande till hela bostadsbeståndet, torde emellertid avvikelsen icke nämnvärt påverka totalsumman. Därjämte bör framhållas, att hänsyn ej tagits till de hyreshöjningar, som kunna ha förekommit beträffande äldre bostadslägenheter. Även denna approximation kan antagas vara av ringa storlek.

Tillförseln under år 1947 av för direkt konsumtion avsedda vävnader, konfektions- och trikåvaror samt garner beräknas av industrikommissionen ha uppgått till ett värde av 2 478,6 milj. kr., varav 1 529,4 milj. kr. hänför sig till inhemsk produktion och 949,2 milj. kr. till import.

Textilindustriens råvaruförsörjning beräknas tillåta i stort sett samma produktionsvolym under år 1948 som under år 1947. Med hänsyn till produktionsbetingelserna i övrigt synes det rimligt att antaga, att den in-

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

hemska produktionen av ovannämnda varuslag kommer att bli av minst samma omfattning under år 1948 som under år 1947 och att dess värde sålunda skulle uppgå till i runt tal 1 530 milj. kr. räknat i 1947 års priser.

För eu bedömning av importen av motsvarande färdigvaror under år 1948 föreligga endast osäkra hållpunkter. Föreliggande beräkning har utgått från antagandet, att någon import av färdiga textilvaror från hårdvalutaländer icke kan komma i fråga under år 1948. Uppskattningen av importen från mjukvalutaländer har grundats på handelns strax före årsskiftet 1947/1948 uttalade importönskemål, justerade med hänsyn till vad då ansågs möjligt att realisera. Beräkningarna ha givit till resultat, att importen av konsumtionsfärdiga textilvaror kunde väntas nedgå med ca 450 milj. kr., räknat i 1947 års priser. Av denna minskning kan gissningsvis 50 milj. kr. beräknas drabba importen av heminredningstextilier, sängkläder och andra hushållstextilier. Under denna förutsättning skulle importen under 1948 av vävnader, konfektion, trikåvaror och garner för direkt konsumtion kunna beräknas till i runt tal 550 milj. kr. i 1947 års detaljpriser.

Sammanlagda tillförseln av konsumtionsfärdiga varor av ifrågavarande slag under år 1948 skulle enligt dessa beräkningar komma att uppgå till (1 530 + 550 =) 2 080 milj. kr., räknat i 1947 års detaljpriser. 1947 års konsumtion av motsvarande varor har av konjunkturinstitutet beräknats till 2 135 milj. kr. Med hänsyn till att importmöjligheterna beträffande textilvaror för närvarande möjligen kunna bedömas något mera optimistiskt än som skett vid de överväganden, som legat till grund för kalkylerna beträffande importen under år 1948, synes det rimligt att antaga, att tillförseln under år 1948 kommer att medge en konsumtion av samma storleksordning som under år 1947 utan att lagren nämnvärt behöva tagas i anspråk. Lagren av konsumtionsfärdiga textilvaror för beklädnadsändamål ökade under 1947 enligt en inom industrikommissionen företagen inventering med ca 345 milj. kr. räknat i detaljvärde.1

Tillförseln av skodon under år 1947 hade enligt industrikommissionens beräkningar ett detaljhandelsvärde av ca 350 milj. kr., varav övervägande delen hänförde sig till inhemsk produktion. Denna torde under år 1948 knappast kunna väntas stiga med hänsyn till den knappa tillgången på bottenläder. Ett bortfall av hårdvalutaimporten av skodon kan beräknas minska tillförseln under år 1948 med ungefär 15 milj. kr. till ca 335 milj. kr. i 1947 års detaljpriser, vilket i stort sett motsvarar konsumtionen under år 1947. Sistnämnda år ökades lagren, som böna närma sig förkrigsnivån och som anses ha en mera kurant sammansättning än före kriget, med ca 12 milj. kr.

En bedömning av konsumtionsmöjligheterna beträffande övriga till beklädnadsgruppen hänförliga varuslag, nämligen hattar och mössor, pälsverk, skinnkläder och vissa andra skinn- och lädervaror samt väskor, måste grundas på synnerligen vaga omdömen om produktions- och importutveckling. Betingelserna för den inhemska produktionen synas med hänsyn till den på grund av importsvårigheterna väntade knappa tillgången på skinn icke gynnsamma och torde knappast medgiva någon produktionsökning. Möjligen kan en på vissa punkter hotande produktionsminskning i någon mån kompenseras genom övergång till inhemska råvaror. I föreliggande beräkningar har den inhemska produktionen antagits oförändrad mellan 1947 och 1948. Hårdvalutaimporten under år 1947 av ifrågavarande färdigvaror * i

1 I ett senare avsnitt av detta kapitel förutsattes, att det inträder en viss konsumtionsökning

i fråga om textilvaror och att detta möjliggöres genom en minskning av lagren.

57 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

uppgick i detalj handelspriser till ca 20 milj. kr. Konsumtionsvärdet under samma år har av konjunkturinstiutet beräknats till 31)0 milj. kr. Om man bortser från möjligheten att lagerförändringar ägt rum och sålunda sätter tillförseln under 1947 lika med konsumtionen samt vidare förutsätter oförändrade betingelser för produktion och import, med undantag för hårdvalutaimporten, som antages bortfalla, så skulle tillförseln under år 1948 av ovannämnda varuslag kunna beräknas komma att uppgå till 340 milj. kr. i 1947 års detalj handelspriser. Några uppgifter angående lagerutvecklingen föreligga icke.

Enligt ovanstående beräkningar skulle tillförseln av beklädnadsvaror under år 1948 komma att uppgå till ett värde, räknat i 1947 års detaljpriser, av (2 135 + 335 + 340 =) 2 810 milj. kr. Till detta belopp kommer värdet av skoreparationer och skrädderiarbete, som för år 1947 av konjunkturinstitutet uppskattats till 160 milj. kr. Samma siffra torde kunna användas för år 1948. Konsumtionsvärdet under år 1948 av varor och tjänster hänförliga till gruppen beklädnad skulle sålunda, vid oförändrad lagerställning, kunna beräknas till 2 970 milj. kr. i 1947 års priser. För år 1947 har konjunkturinstitutet beräknat värdet av motsvarande post till 2 991 milj. kr. Värdet av den kända lagerökningen under år 1947 av beklädnadsvaror för direkt konsumtion har uppskattats till 357 milj. kr. i detaljhandelspriser.

Bland det stora antalet övriga konsumtionsvaror kunna som exempel nämnas möbler, heminredningstextilier, glas och porslin, husgeråd av järn och metall, dammsugare, belysningsarmatur och andra inventarier, skrivmateriel, fotoartiklar, leksaker o. s. v. I några fall kan den inhemska produktionen av dessa varuslag möjligen väntas stiga under år 1948, t. ex. beträffande glas och porslin för hushållsändamål. För flertalet varor äro möjligheterna till en produktionsökning beroende av tillgången på råvaror och halvfabrikat och därför mera ovissa. Även importmöjligheterna äro svåra att förutse, men det kan antagas, att någon import från hårdvalutaländer av ifrågavarande konsumtionsvaror i stort sett icke kommer att äga rum. Hårdvalutaimporten av nämnda varor uppgick under år 1947 till ca 210 milj. kr., räknat i detaljhandelspriser, med vilket belopp tillgången under år 1948 enligt det gjorda antagandet sålunda kan beräknas minska.

Konsumtionsvärdet för grupperna »inventarier» och »övrigt» har för år 1947 beräknats till sammanlagt 4 378 milj. kr. Vid ovannämnda minskning av tillförseln skulle konsumtionsvärdet under år 1948, under förutsättning att någon förändring ej äger rum beträffande lagren av färdigvaror och konsumtionen av tjänster, komma att uppgå till 4 168 milj. kr.

Det totala konsumtionsvärdet under år 1948 skulle enligt föreliggande beräkningar uppgå till ((>361 -f- 775 + 1 464 -f- 2 970 + 4 168 =) 15 738 milj. kr., allt i 1947 års priser.

Det är angeläget att understryka, att alla dessa uppskattningar och antaganden beträffande tillgången på konsumtionsvaror äro behäftade med en betydande grad av osäkerhet. Som regel gäller emellertid i fråga om ovanstående beräkningar, alt de äro jämförelsevis försiktigt hållna. Man torde som ett alternativ kunna räkna med en större import från mjukvalutaländer och all importen av konsumtionsvaror från hårdvalutaländer ej helt bortfaller. Vidare bör eu viss ökning av den inhemska produktionen vara möjlig med hänsyn till den fortskridande utvidgningen och rationaliseringen av produktionsapparaten. I ett mera optimistiskt alternativ borde sålunda nedgången i tillförseln av färdiga konsumtionsvaror under år 1948 kunna beräknas bli åtminstone ett par hundra miljoner kronor mindre än ovanstående uppskattningar ge vid handen.

7 Bihang till riksdagens protokoll I suml. Å r 2S0.

58 Kungi. Maj:ts proposition nr 286.

Indirekt beräkning av tillgången på konsumtionsvaror.

En indirekt beräkning av tillgången på varor och tjänster för konsumtionsändamål kan dispositionsmässigt anknyta till den i första avsnittet uppställda försörjningsbalansen för 1947.

Tillgångssidan i denna balans utgöres av bruttonationalprodukten och importen med justering för indirekta skatter och subventioner.

I slutet av förra året bedömdes produktionsutvecklingen under 1948 relativt pessimistiskt. Den felslagna skörden 1947 väntades medföra efterverkningar på jordbrukets produktion och betingelserna för höstsådden hade flerstädes varit mindre gynnsamma. Restriktioner i fråga om förbrukningen av elektrisk kraft hade måst införas och utsikterna på detta område tedde sig rätt mörka. Den starka nedskärning av importen, som förutsågs, förväntades komma att medföra svårigheter för näringslivets försörjning med råvaror och förnödenheter. Produktionsvolymen inom industrien kunde under sådana omständigheter komma att falla tillbaka till 1946 års nivå. Bruttonationalprodukten skulle i så fall, räknad i 1947 års pris- och kostnadsnivå, komma att minska med 500 milj. kronor. Detta utgjorde medelalternativet (alternativ B) i konjunkturinstitutets kalkyler, vilket även togs som utgångspunkt för den diskussion om den samhällsekonomiska balansen, som åtföljde statsverkspropositionen (Bil. 1. Bihang 7).

Såvitt man nu kan bedöma framstår denna kalkyl som alltför pessimistisk. Vissa efterverkningar av den svaga skörden 1947 komma att göra sig gällande. Ransoneringen av den elektriska kraften har å andra sidan under den gångna vintern kunnat göras lindrigare än vad som i slutet av förra året befarades. Beräkningar över den härigenom åstadkomna begränsningen i produktionen ha visat, att produktionsnedgången på grund av elransoneringen är ganska måttlig. Importen synes under 1948 komma att medgiva tillfredsställande försörjning i fråga om bränslen och flertalet råvaror. För produktivitetsutvecklingen är upprätthållandet av en viss balans på arbetsmarknaden av stor betydelse. Om en sadan kan åstadkommas och omflyttningarna mellan olika företag därmed begränsas i förhållande till den onormalt stora omflyttningen på sommaren 1947, bör en viss produktivitetsstegring kunna väntas. Även de senaste årens betydande investeringar måste medverka till en viss förbättring av produktionsresultatet. I föregående kapitel beräknades sysselsättningen inom näringslivet — bl. a. på grund av kortare värnpliktstjänstgöring — komma att under 1948 överstiga föregående års med omkring 15^000 årsarbetare. Med hänsyn till nämnda omständigheter synes det nu berättigat, att i fråga om den inhemska produktionens storlek närmast räkna med en produktionsökning i oförändrade priser på cirka 300 milj. kr. mellan 1947 och 1948. En ytterligare diskussion härom följer i nästa kapitel.

I fråga om importen ha övervägandena i det andra avsnittet ovan lett fram till ett sannolikt importvärde för 1948 på 4 300 milj. kr. Detta bör dock reduceras med hänsyn till en 10-procentig fördyring, varför importen i 1947 års prisnivå skulle stanna vid 3,9 miljarder kr. eller 1,3 miljarder kr. lägre än för 1947.

Den inhemska produktionen och importen skulle sålunda tillhopa lamna en tillgång för 1948, som med 1 miljard kronor understiger 1947 års.

Fortsättes kalkylen i 1947 års medelprisnivå, bör i konsekvens härmed räknas med samma indirekta skatter och subventioner som under föregående år. Förändringar i produktionens och konsumtionens sammansättning påverka visserligen i viss mån avkastningen av de gamla indirekta skat-

Kungi. Maj:ts proposition nr 286.

terna och importens nedgång medför en viss minskning av tullintäkterna. Men dessa förändringar böra lämpligen beaktas i den efterföljande diskussionen av prisförändringarna under 1948, varvid hänsyn även tages till nya indirekta skatter.

En del av den totala tillgången användes till investeringar, export och offentlig konsumtion.

Ovan har redovisats den numera uppgjorda budgeten för de under byggnadsregleringen fallande investeringarna. En prognos för övrig investeringsverksamhet bär även verkställts. Såvitt framgår av dessa uppskattningar synes man kunna räkna med en total investeringsvolym, som i oförändrade priser understiger föregående års med omkring 450 milj. kr. och sålunda uppgår till omkring 6 250 milj. kr. Häri ingå både den privata och den offentliga investeringsverksamheten.

I avsnittet om utrikeshandeln ha prognoser rörande exporten av varor ävensom inkomsterna av sjöfarten redovisats. Det framgår därav, att exporten i oförändrade priser beräknats stiga med drygt 100 milj. kr. mellan 1947 och 1948, vilket alltså är ett mått på den utsträckning, i vilken exporten ställer ytterligare anspråk på våra reala resurser.

I fråga om den offentliga konsumtionen har på grundval av budgetsiffror framräknats en uppgång från 2 362 milj. kr. år 1947 till cirka 2 580 milj. kr. år 1948. Som framgår av föregående avsnitt om inkomstutvecklingen sammanhänger denna ökning främst med höjda löner, medan antalet anställda i offentlig tjänst beräknats öka med endast någon procent. Denna sistnämnda förskjutning kan också tagas som uttryck för stegringen i den offentliga konsumtionen, mätt i oförändrad prisnivå. Denna kan därför för 1948 upptagas till ca 2 400 milj. kr.

Om den så långt förda diskussionen summeras, finner man att tillgången minus bruttoinvesteringar, export och offentlig konsumtion ger en rest av ca 16 000 milj. kr., varvid alla poster räknats i 1947 års priser. Denna siffra, som sålunda skulle ge ett mått på tillförseln av varor för privat konsumtion under 1948, överensstämmer väl med den som förut erhållits på grundval av en mera osäker direkt uppskattning. I

I det första avsnittet ovan har lagerutvecklingen under 1947 kommenterats. Det har därvid påvisats, att en lagerökning ägde rum, vilken hade särskilt stor omfattning inom textilbranschen, icke minst inom handeln. Lagerutvecklingen kan för närvarande endast indirekt påverkas av den ekonomiska politiken. Detta hindrar emellertid inte att en diskussion kan föras om vad som är önskvärt liksom om vad som kan förväntas komma att ske. Såvitt kunnat utrönas framstår den nuvarande lagerhållningen på många områden närmast som knapp. För att produktionen skall förlöpa jämnt fordras nämligen en icke obetydlig lagerreserv på olika punkter inom produktionsprocessen. Emellertid synes under nuvarande förhållanden knappast någon mera betydande ökning av lagren kunna möjliggöras. Härvid bortses från direkt beredskapslagring. Därest sådan skulle anses påkallad, torde valutamässigt utrymme därför få beredas i en ordning, som ligger utanför förevarande kalkyler.

Vad åter beträffar den sannolika utvecklingen, synes man kunna räkna med att vissa lager komma att minskas under 1948. Inom skogsindustrierna har råvarutillförseln i vinter varit så svag, att elt sådant ianspråktagande av lager framstår som sannolikt. Även i fråga om handelns lager av textilvaror framstår en minskning såsom mest sannolik. Endast eu förväntan om en betydande prisuppgång och goda kreditmöjligheter torde nämligen föranleda handeln alt hålla på sina lager och därigenom avstå från en så-

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

dan omedelbar inkomstökning, som den livliga efterfrågan kan möjliggöra. I det följande förutsättes därför, att en lagerminskning inom textilhandeln äger rum. Otvivelaktigt kunna härvid vissa svårigheter och spänningar vållas genom ojämnheter i lagerhållning — såväl med hänsyn till varusortimentet som i fråga om den lokala fördelningen. Förbrukarna komma ju icke enbart att inrikta sin efterfrågan på de varor, som äro rikligt företrädda i lagren, utan även på förnödenheter, varpå råder knapphet eller brist. Denna sistnämnda efterfrågan kommer att vålla tendenser till prisstegringar. Det bör heller inte fördöljas, att den angivna förutsättningen trots allt är föremål för en viss osäkerhet. Skulle de aktuella inflationstendenserna väcka föreställningar om snart inträdande stora prisstegringar, kunna spekulativa hamstringstendenser, d. v. s. lagringsökningssträvanden, framträda både inom produktion och handel. Detta utvecklingsalternativ förefaller dock i stort sett vara mindre sannolikt än det förra.

Med hänsyn till övervägandena beträffande lagren — vilkas innebörd kommer att ytterligare diskuteras i nästa kapitel — synes det icke otillåtet att räkna med en uttömning under 1948 till ett värde av omkring 200 milj. kr. i detaljhandelspriser (motsvarande 100 å 150 milj. kr. i de priser, vari lageruppgifterna i kap. 1 uttryckts). Om lagerminskningen kommer att vara av denna storleksordning, skulle därmed den reala tillgången för den privata konsumtionen, mätt i oförändrade priser, överensstämma med föregående års konsumtion. Slutsatsen skulle då bli den, att den totala reala konsumtionen skulle kunna bli ungefär lika stor under 1948 som under 1947.

Det sålunda förda resonemanget sammanfattas i nedanstående tablå, där alla siffror angivits i 1947 års medelprisnivå i milj. kr.

Om diskussionen fortsättes i reala termer, måste härefter hänsyn tagas till de social- och finanspolitiska omläggningar, som företagits från ingången av år 1948. Folkpensioneringen, barnbidragen, skattesänkningarna för det stora flertalet skattebetalare in. in. ställa omkring 1 miljard kronor till mindre bemedlade folkgruppers förfogande. Även om någon del härav återgår i form av skatt och ett visst sparande äger rum av dessa inkomsttillskott, måste större delen, uppskattningsvis omkring 800 milj. kr., komma att användas för en höjning av berörda gruppers reala standard. 1 själva verket måste en sådan standardhöjning för pensionärernas, barnfamiljernas och de mindre bemedlades del ha varit syftet med de nu genomförda reformerna. Totalt sett skulle denna standardhöjning för de därav berörda grupperna röra sig om cirka 5 % av hela den privata konsumtionen inom

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 286

landet.1 Då tillgången icke möjliggör en ökning av den totala konsumtionen av samma storlek, måste standardförbättringen motvägas av en viss standardsänkning för övriga grupper i samhället. En real konsumtionsbegränsning, som enligt föreliggande kalkyler skulle motsvara omkring 5 % av den totala konsumtionen inom landet, skulle sålunda inträda för dem, som icke komma i åtnjutande av här ifrågavarande förmåner.

Den föregående diskussionen visar sammanfattningsvis, att inom ramen för en praktiskt laget lika stor real konsumtion under 1948 som under 1947 får tänkas ingå en minskning av livsmedelsförbrukningen, främst i fråga om importerade livsmedel, en viss ökning av bränsleförbrukningen, en ökning av bostadskonsumtionen, motsvarande tillskottet av nya lägenheter, samt en ökning av textilkonsumtionen, vilken ökning väsentligen tänkes gå ut över förefintliga lager.

Efterfrågan.

Härmed har emellertid diskussionen redan förts in på frågan om relationen mellan tillgång och efterfrågan på konsumtionsvaror. Mot en enligt det föregående praktiskt taget oförändrad tillgång — mätt i 1947 års medelpriser — står en i pengar räknat ökad efterfrågan. Sålunda uppskattas enligt det föregående barnbidragen, de höjda folkpensionerna och sänkningarna i den direkta beskattningen komma att höja konsumenternas inkomster med 1 000 milj. kr. Efter avdrag av skatt och sparande å denna inkomststegring har av detta belopp 800 milj. kr. antagits komma att användas för konsumtionsändamål. Det förefaller därvid som om särskilt barnbidragen i icke ringa utsträckning givit upphov till en ökad efterfrågan på beklädnadsvaror.

Härtill kommer den stegring av löntagarnas och jordbrukarnas inkomster, som redovisats i föregående kapitel, och som där beräknats uppgå till cirka 10 % mellan 1947 och 1948. Detta betyder ett inkomsttillskott å nära 1,5 miljarder kronor. Frånräknas direkta skatter och sparande kan denna inkomstökning A'äntas föranleda en ökning av konsumtionsefterfrågan med omkring 1 miljard kronor. Svårare att bedöma är utvecklingen av den konsumtionsefterfrågan som härflyter ur kapitalinkomster samt ur företagarinkomster utanför jordbruket. Denna förutsättes tills vidare förbli oförändrad.1 2

Mot en i stort sett oförändrad tillgång å konsumtionsvaror skulle i så fall komma att stå en med ca 1 800 milj. kronor ökad efterfrågan. Den i pengar uttryckta konsumtionsvaruefterfrågan skulle sålunda under 1948 vara om-

1 Såsom framgår av följande avsnitt kommer dock denna stegring av den i pengar uttryckta efterfrågan att konkurrera med andra efterfrågestegringar, varför förskjutningarna i konsumtionen mellan olika grupper i realiteten komma att utfalla något annorlunda än som här framställts.

2 De i kalkylen intagna siffrorna för ä ena sidan löneutgiftsökningen (omkr. 900 milj. för privata företag) och å andra sidan bruttoinkomstökningen genom produktions- och prisstegring innebära ungefär oförändrad företagsvinst, bortsett från ökningen för jordbruket. Härtill kommer emellertid å ena sidan vinstökningar genom prisstegring på investeringsvaror, å andra sidan höjda skatter på bolagsvinster samt större inkomster och förmögenheter. Man skulle därför kunna räkna med grovt taget oförändrad penninginkomst för företagsägare utanför jordbruket. Det är klart att man med hänsyn till alla statistiska och begreppsmässiga osäkerhetsmarginaler, som i detta sammanhang föreligga, måste betrakta detta omdöme som ytterst ungefärligt. Förhållandena skifta dessutom starkt. För exportindustrien torde sålunda en avsevärd vinstökning inträda på grund av prisstegring utomlands medan däremot importhandel och därmed sammanhängande produktion utsattes för vinstminskning genom minskad omsättning; lönestegringarna torde också ge upphov till vinstminskning på områden som effektivt kunna behärskas av priskontrollen.

Någon förändring i företagarnas konsumtionsvaruefterfrågan har inte heller antagits ske. Ett antagande, att de i stiillet med hjälp av sparandeminskning eller kapitalförtäring bibehålla sin reala konsumtionsstandard trots den höjda prisnivån, vore givetvis lika rimligt. Del skulle betyda 100 å 200 milj. kr. mer på efterfrågesidan.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

kring 11 % större (16 000 + 1 800 milj.) än motsvarande tillgång, om denna uttryckes i 1947 års medelpriser.

En del av denna skillnad har emellertid redan utjämnats och kommer att utjämnas1 på grund av prisstegringar, som kommer till stånd av delvis andra anledningar än den nu aktuella bristen på samhällsekonomisk balans.

För det första måste man räkna med den prisstegring i förhållande till medeltalet 1947, som redan inträtt. I mars 1948 låg riksbankens konsumtionsprisindex (generalindex med avdrag för indirekta skatter och med tilllägg för subventioner) 3,4 % över genomsnittet för 1947. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex utan direkta skatter tyder närmast på en något större uppgång (4,5 % från medeltalet 1947 till mars 1948), men påverkas av avvecklingen av livsmedelsrabatterna. Väljer man siffran 3 % såsom mått på den redan inträffade prisstegringen, skulle det i det föregående kalkylerade tillgångsvärdet i den privata konsumtionsbudgeten för 1948 få höjas med omkring 500 milj. kr., varigenom den angivna spänningen skulle reduceras till 1 300 milj. kr.

För det andra måste tillgångsvärdet ytterligare höjas på grund av att den förutsedda spänningen föranlett beslut och förslag om ett antal nya eller höjda indirekta skatter på mera umbärlig konsumtion. Dessa skatter äro avsedda alt öka statsverkets inkomster under budgetåret 1948/49 med omkring 500 milj. kr. Då de emellertid införts först successivt under 1948, kan den totala avkastningen under innevarande kalenderår icke förväntas överstiga avkastningen under föregånde år — vilken i första kapitlet ovan något reducerats med hänsyn till eftersläpande inleveranser av på 1946 belöpande omsättningsskatt — med mera än omkring 300 milj. kr. Hänsyn måste vidare tagas till att hela detta belopp icke kommer att direkt drabba konsumtionen. Särskilt bensinskatten kommer att till en del falla på transporter för byggen och anläggningsarbeten. — Enligt en i anslutning till statsverkspropositionen gjord beräkning väntades totalbeloppet av subventioner under 1948 komma att nedgå med 70 ä 80 milj. kr. i förhållande till föregående år, främst i anledning av livsmedelsrabatteringens upphörande vid årsskiftet. Därvid förutsattes även, att de i fjol införda missväxtsubventionerna för jordbruket skulle avvecklas den 1 september 1948. Emellertid ha vissa subventioner beräknats tillkomma eller återupptagas för 1948/49 dels på jordbrukets område, dels för vissa andra varor (bomull, hudar, bränsle). Av det beräknade totalbeloppet om 170 å 180 milj. kr. för dessa subventioner kan 70 å 80 milj. kr. komma att belöpa sig på kalenderåret 1948. Samtliga subventioner skulle i så fall komma att uppgå till ungefär samma belopp under innevarande år som under det föregående. De på konsumtionen belöpande indirekta skatterna minus subventionerna kunna därför innevarande år uppskattas till högst 250 milj. kr. mera än föregående år. Den nyssnämnda spänningen mellan tillgång och efterfrågan om 1 300 milj. kr. reduceras härigenom till 1 050 milj. kr.

Man måste ytterligare räkna med vissa prisstegringar, som föranledas av redan inträffade kostnadsstegringar. Den senaste jordbruksuppgörelsen medför — trots subventioneringen — vissa kostnadsökningar för konsumenterna. Importprisstegringen måste i viss mån påverka den inhemska prisnivån. Det är emellertid synnerligen svårt att bedöma storleken och tidpunkten för sådana prishöjningar. Den med statstjänstemännen nyligen träffade uppgörelsen om viss bindning av lönerna torde komma att föranleda en stram prispolitik. Med hänsyn härtill antagas de ytterligare pris-

1 Härvid bortses till en början från att denna partiella >utjämning) skapar nya spänningar, som lätt medföra ny brist på balans. Jfr efterföljande kapitel.

63 Kungl. Mapts proposition nr 286.

stegringarna under året komina att begränsas till vad som motsvarar en höjning av konsumtionsvärdet med 200 miljoner kronor. Dessa få delvis antagas beröra umbärlig konsumtion och skulle sålunda icke helt träffa indexvarorna. Den här angivna prisstegringen svarar närmast mot förutsättningen om i stort sett oförändrade företagsvinster utanför jordbruket.

Den ovan omtalade spänningen mellan tillgång och efterfrågan på konsumtionsvaror skulle härigenom reduceras till omkring 850 milj. kr. Av skäl som i fortsättningen skola närmare redovisas, måste åtminstone större delen av detta belopp anses ligga inom felgränsen för kalkylen. Skulle en eventuell missvisning i beräkningen gå i gynnsam riktning vore detta liktydigt med att de prisstegringar, som nu kunna förutses på grund av indirekta skatter, importprisförändringar, kostnadsstegringar och den senaste jordbruksuppgörelsen m. in., skulle vara tillräckliga för att höja tillgångsvärdet' i konsumtionsbudgeten till nära nog samma belopp som ovan beräknats för efterfrågan. Men även i detta gynnsamma fall är det sannolikt, att inflationsverkningar av olika slag tendera att ytterligare stärka de inflationsdrivande krafterna, bl. a. genom att prisstegringarna kunna ge anledning till fortsatta höjningar i kostnader, inkomster och köpkraft, och sålunda skapa en ny brist på balans. I följande kapitel om den samhällsekonomiska balansen blir det anledning att närmare utveckla dessa och andra reservationer till de anförda beräkningarna.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

8. Den samhällsekonomiska balansen.

I föregående kapitel har medtagits en summering av den totala tillgången och efterfrågan under 1948, varvid eu spänning ådagalagts, som där närmast lokaliserats till konsumtionen. Man kan också helt allmänt konstatera, att den totala efterfrågan för privat och offentlig investering och privat och offentlig konsumtion tenderar att överstiga den totala tillgången på varor och tjänster inom landet. Eftersom den senare i sista hand dock utgör en fysisk gräns för den efterfrågan, som kan bli realiserad, måste spänningen ge upphov till en serie anpassningsreaktioner, varigenom investeringar och/eller konsumtion bli mindre än som planerats, d. v. s. investeringarna minskas resp. sparandet ökas. En begränsning kan härvidlag komma till stånd bl. a. genom den prisstegring, som utlöses, genom direkt brist på efterfrågade varor — varvid särskilt vissa nyckelprodukter kunna komma i fråga — eller genom direkta eller indirekta regleringar. En kalkyl av den totala balansen kan i detta sammanhang ha värde som en kontroll på huruvida redan vidtagna åtgärder kunna anses vara tillräckliga för att åstadkomma en tillfredsställande jämvikt. När detta som den föregående kalkylen visat icke är fallet, måste analysen fortsätta med att gå in på de återverkningar, som bristen på balans utövar på olika delar av näringslivet. I det sammanhanget torde det även vara motiverat att något beröra de osäkerhets- och riskmarginaler, som i övrigt vidlåda dessa beräkningar.

Det har framgått av den föregående framställningen, att den största förändringen på tillgångssidan jämfört med föregående år är att förvänta i fråga om utrikeshandeln, främst importen. Sedan denna under 1947 nått sådan omfattning, att ett importöverskott uppstått, vilket medfört en stark uttömning av våra valutareserver, måste för 1948 en bättre balans i betalningarna med utlandet eftersträvas. Detta innebär, att exporten blir avgörande för importens storlek.

Omfattningen av 1948 års export påverkas av förhållanden såväl inom Sverige som i andra länder. En sådan spänning mellan tillgång och efterfrågan inom landet, som i det föregående påvisats, hämmar på olika vägar exporten. Den i andra kapitlet redovisade exportprognosen förutsätter viss ökning av de utförda kvantiteterna trävaror, pappersmassa och papper. Beträffande trävarorna kommer som i tredje kapitlet nämnts årets försågningar att väsentligt understiga föregående års på grund av vinterns begränsade timmerfångst. Skall likväl en större kvantitet än 1947 kunna exporteras, måste en kraftig begränsning av den inhemska förbrukningen äga rum. Detta förhållande utgör ett fristående motiv för en nedskärning av den byggnads- och anläggningsverksamhet, som faller under byggnadsregleringen, och speciellt av sådan byggnadsverksamhet som medför stor åtgång av trävaror. — Beträffande pappersmassa och papper ha särskilda regleringsåtgärder vidtagits för att nedbringa den inhemska förbrukningen.

Även i fråga om en betydande del av den övriga exporten föreligger en direkt konkurrens mellan inhemska och utländska köpare. Detta gäller i hög grad i fråga om stål och verkstadsprodukter, där dock långfristiga leveranskontrakt i viss mån binda leveransernas inriktning. Här ifrågavarande näringsgrenars leveransförmåga i förhållande till utlandet påverkas emellertid också i ett annat avseende av det ekonomiska läget inom landet, näm-

Kungl. Mcij:ts proposition nr 286.

ligen av konkurrensen om arbetskraften. Under de senaste åren ha nämligen både järnbrukens och verkstädernas kapacitetsutnyttjande och produktion främst bestämts av arbetskraftstillgången, vilken i sin tur närmast varierat med sysselsättningen inom byggnads- och anläggningsverksamheten. Som påvisats i arbetsmarknadskapitlet har industrien — och särskilt järnbruk och verkstäder — härigenom kommit att erhålla en säsongmässig variation i sin verksamhet med hög sysselsättning och produktion under vintermånaderna, då byggnads- och anläggningsverksamheten är begränsad.

Under de senaste åren har företagens leveransförmåga varit den för exportens omfattning främst bestämmande faktorn. Åtskilliga tecken tyda på att detta tillstånd nu håller på att förändras. Exportförsäljningarna ha börjat röna motstånd från köparnas sida. I fråga om sådana exportvaror, som framstå som nödvändiga för återuppbyggnaden i Europa, föreligger väl icke svårighet att vinna avsättning för de kvantiteter, som vi förmå leverera. Importen till de med betalningssvårigheter kämpande länderna av sådana varor åter, vilka icke framstå som oundgängligen nödvändiga i deras nuvarande läge, hämmas alltmera av skärpta importrestriktioner. Efter fjolårets betydande exportprisstegringar har takten i exportprisutvecklingen saktat av.

Importens storlek och sammansättning påverkas förutom av här nämnda omständigheter främst av leveransförmågan i andra länder och av prisutvecklingen. Särskilt skall i detta sammanhang understrykas den osäkerhet beträffande importprisutvecklingen, som berördes i andra kapitlet ovan. Prisutvecklingen på världsmarknaden har under de senaste månaderna haft en stigande tendens. Om denna fortsätter, måste den medföra, att vi inom ramen för samma importvärde komma att erhålla en mindre varukvantitet än som tidigare räknats med. Med en stark spänning mellan tillgång och efterfrågan inom landet kan man heller inte räkna med att den internationella prisstegringen skall utlösa en sådan reaktion från köparnas sida, som skulle kunna vara ägnad att minska trycket på importregleringen.

På utrikeshandelns område föreligga sålunda vissa faktorer, som verka i ogynnsam riktning och tendera att framkalla en ytterligare begränsning av importvolymen. Mot en sådan försämring finnas dock vissa buffertar, som i detta sammanhang kunna utgöra motiv till stöd för den kalkyl som ovan anförts. Importen under 1948 påverkas nämligen av redan tidigare träffade leveransavtal, en eftersläpning från föregående år och i vissa fall redan fullgjorda likvider. Som redan framhållits finnas i flertalet betalningsavtal s. k. swing funds, som i första hand uppfånga brister i betalningsbalansen. Därtill kan ytterligare visst kreditutnyttjande ävensom återbetalningar av krediter komma i fråga.

Uppskattningen av det totala produktionsresultatet inom landet måste anses väsentligt osäkrare än beräkningarna rörande utrikeshandeln. I fråga om bruttonationalproduktens storlek kan t. o. in. i efterhand endast ganska ungefärliga beräkningar göras. I den försörjningsbalans för åren 1938/39, 1946 och 1947, som återgivits i det första kapitlet ovan har bruttonationalprodukten närmast framkommit som ett resultat av kalkyler rörande övriga poster i balansen, d. v. s. på indirekt väg. Omdömena rörande förändringen mellan ifrågavarande år av bruttonationalproduktens volym ha även måst ges en mycket försiktig formulering. När det gäller att förutsäga utvecklingen under 1948 är man hänvisad till att grunda sin uppfattning på tidigare erfarenhet och på osäkra uppskattningar rörande effekten av kända förändringar.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

»Under mellankrigsperioden steg den reala nationalinkomsten — effekten av förändringar i penningvärde är därvid eliminerad —• med drygt 3 % per år. Mellan 1929 och 1939 undergick nationalinkomsten en stegring med omkring 40 %. Det bör härvid observeras, att befolkningen i de produktiva åldrarna under dessa perioder steg i relativt hastigt tempo. Man finner, att den reala nationalinkomsten per individ i produktiv ålder steg med 25 % under 30-talet eller med 2,3 % per år» (Meddelanden från konjunkturinstitutet. Ser. B: 6 s. 35. Jfr även d:o Ser. B: 5).

I en mera långsiktig prognos skulle det kunna vara rimligt att räkna med en sådan genomsnittlig produktivitetsstegring. En bedömning på kortare sikt ställer sig svårare. I och för sig skulle en starkare produktivitetsstegring under de första efterkrigsåren kunna framstå som naturlig. Krigsårens produktivitetssänkande ersättningshushållning — vedbränsle m. m. — kunde på ett par år i huvudsak avvecklas, en stor införsel utifrån av olika varor ägde rum och investeringsverksamheten var livlig. Vissa produktivitetssänkande faktorer torde dock samtidigt ha varit verksamma, främst sammanhängande med ojämnheter i tillförseln av förnödenheter och med överrörligheten på arbetsmarknaden. Mellan 1943 och 1946 steg den industriella produktionen per timme med drygt 6 %. Industriförbundets produktionsindex visar en ytterligare stegring med cirka 2 % mellan 1946 och 1947.

Den i föregående kapitel anförda prognosen innebär att man för 1948 räknat med en total produktivitetsstegring med 1—2 % i jämförelse med 1947, vilken dock delvis motväges av de sekundära verkningarna av fjolårets missväxt och av de inskränkningar i produktionen under början av året som sammanhängt med kraftransoneringen. (Jfr även Meddelanden från konjunkturinstitutet. Ser. A: 15). Det ovan anförda torde karakterisera graden av osäkerhet i den gjorda uppskattningen. I förbigående må dock antecknas att den överensstämmelse, som i föregående kapitel nåddes mellan en direkt och en indirekt kalkyl rörande den möjliga reala konsumtionen under 1948 — vilka båda kalkyler i huvudsak äro av varandra oberoende — utgör ett visst stöd för det använda produktivitetsantagandets rimlighet.

Stor vikt måste i detta sammanhang tillmätas den effekt, som bristen på balans kan komma att utöva på produktiviteten. En depression kan visserligen medföra skärpt konkurrens, som tvingar företagarna till rationaliseringsåtgärder. Samtidigt innebär den dock ett ofullständigt utnyttjande av förefintliga produktionsresurser i fråga om arbetskraft och anläggningar. En förlängd depression, en stagnerande hushållning, bjuder på längre sikt på mindre framstegsmöjligheter än en expanderande. En jämförelse mellan erfarenheterna från olika länder under 1930-talet är härvid belysande. Det har konstaterats1, att en betydande produktivitetsstegring ägde rum i länder som Sverige och England, som hade ett konjunkturuppsving under 30-talet, medan utvecklingen var väsentligt ogynnsammare i de mera stagnerande länderna som Frankrike och Förenta staterna. Både på kortare och längre sikt synes därför det bästa produktionsresultatet uppnås, om betingelser skapas för en god sysselsättning.

Med stigande sysselsättning nås emellertid vid ett visst läge ett optimum. Om konjunkturen pressas därutöver, uppkomma tendenser till desorganisation, som sänka produktiviteten. En överfull sysselsättning leder sålunda till en överrörlighet hos arbetskraften och till svårigheter att rekrytera erfor-

1 Jfr t. ex. Svennilson—Waldenström, Till frågan om det industriella framåtskridandet. Stockholm 1942.

67 Kunpl. Maj:ts proposition nr 286.

derlig arbetskraft till verksamhetsområden, vilkas arbetsresultat kunna vara av stor betydelse för produktionen på andra områden. Det svenska näringslivet har under de senaste åren befunnit sig i ett sådant tillstånd av överfull sysselsättning. Byggnadstiden har förlängts på grund av långa väntetider för olika material. Produktionen har stoppats upp på olika punkter av samma anledning. Arbetskraften har visat en hög rörlighet och dragits från t. ex. större företag inom industrien och till byggnadsverksamhet och diverse servicenäringar. Inom handelsdepartementet hösten 1947 företagna undersökningar ha givit en mångfald exempel på sådana av den rådande bristen på jämvikt framkallade olägenheter för produktionen. Dessa produktionsrubbningar äro dock på intet sätt av samma storleksordning som effekten av en depression sådan som den i början av 1930-talet.

Det här anförda ger anledning till ett mycket starkt understrykande av att en eventuell ökning av produktionsresultatet under innevarande år i hög grad är beroende av, i vilken utsträckning en sådan överspänning, som framför allt präglade arbetsmarknaden under sommarhalvåret 1947, kan undvikas. Den säsongmässiga inskränkningen av byggnads- och anläggningsverksamheten vintern 1947/48, det under samma tid tillämpade stoppet "för byggnadstillståndsgivningen, den av elektricitetsransoneringen föranledda begränsningen inom vissa industrier in. in. ha under den gångna vintern medfört ett bättre balanserat arbetsmarknadsläge. Som angivits i ett föregående kapitel beräknas investeringsbegränsningen under innevarande år komma att medföra en något lägre sysselsättning inom byggnadsoch anläggningsverksamhet sommaren 1948 än sommaren 1947.

I detta sammanhang bör nämnas en sannolikt viktig men till sin storlek obestämbar faktor, nämligen variationerna i mängden av varor under arbete. Till följd av varubrist och överskottsefterfrågan har nämligen inom vissa delar av produktionen framträtt ett desorganisationsfenomen, som tar sig uttryck däri, att stora mängder varor icke kunna fullständigt färdigproduceras, emedan vissa delar fattas. Dessa flaskhalsar i tillverkningen kunna även minska arbetets produktivitet. Denna icke sällan framträdande onormalt stora anhopning av varor under arbete inom olika stadier av produktionsprocessen utgör givetvis en belastning för samhällsekonomien. En sådan belastning fanns emellertid redan under 1947. Endast om denna typ av lagerhållning skulle öka i hastigare takt än under 1947, skulle man här ha en minuspost i balansen, till vilken hänsyn icke tagits i föreliggande beräkning. Skulle den återigen upphörn att öka eller öka i långsammare takt än under 1947, vore detta liktydigt med att för ändamålet toges i anspråk mindre produktivkrafter än under föregående år. En ännu större — och i kalkylen obeaktad — vinst i förhållande till 1947 skulle framträda, om en direkt minskning i denna typ av lagerhållning inträdde.

Mot den samlade tillgången står den efterfrågan, som kommer från privat och offentlig investeringsverksamhet och privat och offentlig konsumtion.

Bristen på balans bär i föregående kapitel huvudsakligen lokaliserats till konsumtionen. I verkligheten berör dock efterfrågetrycket hela hushållningen; till de mest framträdande dragen i utvecklingen hör den växelverkan som förekommer mellan förändringarna inom bl. a. utrikeshandeln, investeringarna och konsumtionen. Ur framställningssynpunkt är emellertid den använda metodiken i flera hänseenden lämplig. Det låter sig nämligen icke göra att på investeringsområdet verkställa en analys av balansen mellan tillgång och i pengar uttryckt efterfrågan, motsvarande den som ovan utförts för konsumtionsområdet, enär investeringsefterfrågan är beroende av utvecklingen på penning- och kapitalmarknaden. Företagen kunna nämligen öka sina möjligheter att investera genom att taga kreditinstituten i anspråk

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

eller genom att utnyttja sina reserver av likvida medel. Investeringsefterfrågan är härigenom på ett annat sätt än konsumtionsefterfrågan obestämd i törhållande till utvecklingen av de löpande inkomsterna, även om samma faktorer kunna i begränsad omfattning göra sig gällande som på detta senare område. Man kan endast konstatera, att å ena sidan investeringsbenägenheten överstiger de reala resurserna för investeringar, men att å andra sidan efterfrågan hålles tillbaka genom investeringskontrollen.

Vidare föreligga svårigheter att på kort sikt utan alltför hårda tvångsåtgärder åstadkomma större förändringar i den totala förbrukningens fordelning mellan investeringar och konsumtion genom att överföra produktivkrafter från det ena användningsområdet till det andra. Likväl förekommer en betydelsefull konkurrens om produktivkrafter mellan de två områdena. Särskilt gäller detta den arbetskraft som träder ut på arbetsmarknaden eller som går från jordbruket till stadsnäringarna. Övergång från kapitalvaruindustrier till serviceyrken har också kunnat konstateras. En överföring av produktivkrafter kan även äga rum via utrikeshandeln, t. ex. genom export av investeringsvaror i utbyte mot import av konsumtionsvaror. En avvägning mellan produktion för investerings- och för konsumtionsändamål blir därför nödvändig i syfte att återställa den samhällsekonomiska balansen. Under senare år ha investeringarna svarat för en större del av den totala förbrukningen än vad som varit fallet under förkrigsåren, och de ha därför otvivelaktigt från början bidragit till de nuvarande inflationstendensernas framträdande. Under 1948 bli investeringarna märkbart mindre än under 1947, medan konsumtionen synes i huvudsak kunna upprätthållas på detta års nivå. Att nu driva investeringsbegränsningen inom byggnad sregleringens ram väsentligt längre än vad som skett har icke ansetts lämpligt med hänsyn till de stora och viktiga eftersatta behoven exempelvis i fråga om bostäder, sjukhus, skolor, vägförbättringar, kraftverk samt produktionsutrustning för industri, jordbruk och handel. Detta gäller i desto högre grad, eftersom en mera omfattande sådan investeringsbegränsning skulle komma att drabba flera slag av särskilt angelägna investeringar, som ligga inom ramen för en redan starkt restriktiv offentlig kontroll, medan det av kontrolltekniska skäl skulle vara svårt att hålla tillbaka annan investeringsverksamhet av ofta mindre angelägen natur.

Lagren intaga en mellanställning mellan investeringar och konsumtion. En lagerökning är sålunda att betrakta som en investering och kan eftersträvas av samma motiv som en investering i byggnader eller maskiner. I föregående kapitel har hypotetiskt räknats med någon lagerminskning under 1948. Dels bygga nämligen uppgjorda för sörjningsplaner på att lagren av vissa råvaror i någon utsträckning komma att anlitas under året. I dessa fall framstår ett utnyttjande av lagren för produktionens uppehållande som så angeläget även för de berörda företagen, att den förutsedda utvecklingen sannolikt också kommer till stånd. Dels har det räknats med att de under förra året väsentligt ökade lagren av textilvaror inom handeln under 1948 komma att i viss utsträckning minska. Det har förutsetts, att tillförseln av textilvaror genom produktion och import kommer att ungefär motsvara volymen av försäljningarna till konsumenterna under år 1947 och att en viss ökning av efterfrågan kommer att tillgodoses ur vid årets början befintliga lager. Här har det resonemanget förts, att handelns intresse av att öka omsättningen är så stort, att den kan väntas vara beredd att acceptera viss lagerminskning i den mån försäljningarna tendera att få större omfattning än vad som motsvarar tillförseln av nya varor.

Det måste emellertid understrykas, att lagerminskningen innebär en motsvarande försämring av förutsättningarna för ett följande år. På många

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

områden äro lagren icke onormalt stora utan snarare små i förhållande till omsättningen. Därest möjligheter därför förelåg, skulle snarast en tendens till ytterligare ökning av lagren på åtskilliga håll göra sig gällande.

Näringslivets inställning till en ökning eller minskning av lagren är vidare beroende av den allmänna ekonomiska balansen och särskilt av den uppfattning om den sannolika prisutvecklingen, som denna ger upphov till. Förväntningar om en allmän prisstegring kunna föranleda företagarna att öka eller åtminstone hålla på sina lager. En förutsedd knapphet på råvaror och förnödenheter kan även utgöra motiv för företagarna att i förtid skaffa förråd och bidraga till att öka lagerhållningen.

En lagerminskning sådan som den, varmed i föregående kapitel räknats, kan sägas medverka till att åstadkomma en balans inom det ekonomiska systemet endast om den framstår som uttryck för en önskan från företagarnas sida i den riktningen. Blir den ett icke avsett, av företagarna icke planerat, resultat av utvecklingen, får den i stället betraktas som ett symtom på en föreliggande brist på balans. Till övriga spänningar kommer i så fall företagarnas önskan att vidmakthålla eller kanske öka sina lager å ena sidan och å andra sidan de hinder för dem att fullfölja dessa önskningar, som en i förhållande till den löpande efterfrågan otillräcklig varutillgång innebär.

Sammanfattas den i det föregående verkställda analysen över spänningen mellan tillgång och efterfrågan, erhålles följande tablå, vari förändringarna från föregående år angivits i miljoner kronor.

Faktorer som öka efterfrågeöverskottet Milj. kr.

Minskning av importöverskottet............................... 1 400

Barnbidrag, höjda folkpensioner, skattesänkning................ 1 000

Ökning av löne- och jordbruksinkomster ...................... 1 500

Summa 3 900

Faktorer som minska ef terf rågeöverskottet

Produktionsökning .......................................... 300

Frivilligt sparande på folkpensioner och barnbidrag etc........... 200

Frivilligt sparande samt marginalskatt på höjningen av löne- och

jordbruksinkomster ........................................ 500

Upphörande av lagerökning1 .................................. 500

Minskade investeringar ...................................... 450

ökade indirekta skatter minus ökade subventioner.............. 250

Redan inträdd prisstegring på konsumtionsvaror................ 500

Ytterligare nu förutsedda prisstegringar motiverade av redan inträffade kostnadsstegringar ................................... 200

Summa 2 900

Differens .................................................. 1 000

Som förut påpekats, äro felmarginalerna i dessa uppskattningar betydande. Sålunda är t. ex. uppskattningen av det sparande, som inkomstökningarna kunna föranleda mycket osäker. Sparandet ur barnbidrag, höjda folkpensioner etc. har antagits vara så högt som 20 % eller omkring 200 miljoner kronor. På de höjda löneinkomsterna har sparandet beräknats till 10 %, medan resten av avdragsposten på 500 miljoner kronor är att hänföra till den preliminärskatt som dras av från den ökade inkomsten; denna marginalskatt uppgår vid ett genomsnittligt inkomstläge av omkring 5 000

1 Under 1947 ökade lagren med 500 milj. kr. Om lagren under 1948 hållas oförändrade, innebär detta en minskning av efterfrågan med detta belopp i förhållande till föregående år.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

kronor till närmare 25 %. Även om antagandena beträffande sparkvoten äro osäkra skulle andra rimliga antaganden i detta avseende dock inte åstadkomma mer avsevärd skillnad i totalkalkylen. En större felrisk ligger däremot i möjligheten av en mera generell förändring i det totala sparandet. Även i fråga om vissa större poster i sammanställningen äro felmarginalerna avsevärda. Produktionsökningen har antagits uppgå till 15 2%. För varje procentenhet, varmed den faktiska produktionen avviker från den sålunda antagna volymen, framträder en skillnad gentemot kalkylen på omkring 200 miljoner kronor.1 Vid en total konsumtion på drygt 16 miljarder kronor betyder en procents fel i beräkningen av denna över 160 miljoner kronor. Skulle de eventuella avvikelserna på båda sidorna av balansen icke utjämna varandra utan i stället addera sig till varandra, kan det sammanlagda felet i uppskattningen av spänningen mellan tillgång och efterfrågan lätt uppgå till flera hundra miljoner kronor. Det bör vidare beaktas, att man icke räknar med någon »glidning» av lönerna utöver vad som konstaterats vid senaste statistiktillfälle (februari). Under sommaren förefaller emellertid en fortsatt glidning i hög grad sannolik, även om den inte blir av samma omfattning som under 1947. Den skulle lätt kunna medföra en fortsatt ökning av lönesumman med 100 milj. kr. utöver vad som här beräknats. I kalkylerna har man icke räknat med någon inkomstförändring för kapitalägare eller företagare utanför jordbruket. Risker föreligga dock för sådana prisstegringar, vilka medföra en höjning av företagarinkomsterna, som delvis kan taga sig uttryck i ytterligare ökad efterfrågan. Denna fara är särskilt framträdande på de områden, där priskontrollen av rent tekniska skäl har svårigheter att nå full effektivitet. Det bör inte heller förbises, att vissa redan inträdda dolda prisstegringar å ena sidan kunna ha »sugit upp» ett något större efterfrågeöverskott, än som här förutsatts, men i så fall å andra sidan kunna ha gett anledning till höjda företagarinkomster. På mera lättkontrollerbara prisområden är det emellertid möjligt, att företagarna icke fått full kompensation för inträffade löneförhöjningar och att deras inkomster av denna anledning reducerats. Även importkontrollen och en därav orsakad begränsning i omsättningen kan i många fall ha verkat minskande på företagarinkomsterna.

De i sammanställningen ovan angivna efterfrågeminskande faktorerna äro av i viss mån olika karaktär. En del av dem kunna utan vidare anses motverka inflationstrycket, medan andra åter i sin tur äro ägnade att skärpa de ekonomiska spänningarna.

Till den förra kategorien hör i första hand produktionsökningen. Även sparandet och den direkta beskattningen medverka till att minska spänningarna.

Avbrytandet av förra årets lagerökningar torde kunna anses som i stort sett oskadligt, även om man ännu på åtskilliga områden skulle ha behov av ökade lager för produktionens obehindrade bedrivande. Minskningen av investeringarna innebär i viss mån endast ett uppskjutande av i och för sig angelägna investeringsbehov.

De ökade indirekta skatterna, redan inträffade prisstegringar och sådana ytterligare prisstegringar, som grunda sig på inträffade kostnadsstegringar, minska visserligen i första hand den reala konsumtionen. De innebära emellertid en avlastning av efterfrågetrycket endast om de inte i andra hand utlösa krav på ytterligare inkomststegringar eller föranleda konsumenterna

1 En större produktionsökning måste dock medföra en starkare inkomstökning än som här förutsatts, antingen genom att lönetagarnas inkomster stiga på grund av höjda ackordsförtjänster eller genom vinstökning för företagarna. En viss efterfrågeökning skulle i så fall uppväga en del av produktivitetsstegringen.

71 Kungi. Maj.ts proposition nr 286.

att söka hålla uppe sin reala standard genom minskat sparande eller anlitande av reserver.

I sammanställningen har upptagits en skillnad på 1 000 miljoner kronor. Under årets lopp måste även denna på ett eller annat sätt komma att utjämnas. Det kan komma att ske genom en lagerminskning, genom ytterligare prisstegring eller genom ett sparande, som kanske framtvingas av en uppkommande1 brist på sådana varor, som konsumenterna vilja köpa. Trögheten i konsumtionsvanorna är nämligen så stor, att konsumenter, som på grund av varubrist inte kunna erhålla vad de i första hand önska, icke sällan underlåta att omedelbart utnyttja sina tillgångar för tillgodoseende av andra behov. Ett sparande av denna typ har under krigsåren förekommit i tämligen stor omfattning.

I föregående kapitel har en viss lagerminskning — av storleksordningen 200 milj. kr., räknad i detalj handelspriser, motsvarande omkring 7, av lagerökningen under 1947 — hypotetiskt medräknats. Tages hänsyn till en sådan lagerminskning, blir differensen omkring 800 milj. kr. eller av den storleksordning, som redan angavs i slutet av föregående kapitel1. Detta motsvarar ca 5 % av det totala konsumtionsvärdet. Lagerhållningen, särskilt inom detaljhandeln, utgör en buffert och det är omöjligt att avgöra huruvida inte en starkare nedgång kan komma att bli ett resultat av årets utveckling.

Det bör understrykas, att det icke skulle inträda någon jämvikt, om det kvarstående efterfrågeöverskottet finge ta sig uttryck i prisstegring. Prisstegringar kunna visserligen uppsuga det primärt konstaterade efterfrågeöverskottet, men samtidigt tendera de att skapa nya »sekundära» överskott. Detta gäller i desto högre grad, eftersom särskilt en prisstegring, som enbart vållas av efterfrågeöverskott i första hand skulle medföra en stegring av företagarinkomsterna och därmed skapa ytterligare motiv för krav på höjda löner, vilka krav i sin tur skulle kunna tagas till intäkt för anspråk på ytterligare stegrade jordbrukarinkomster.

Däremot kan en pris- och inkomststabilisering, av den art som förutsatts i den nya uppgörelsen med statstjänstemännen, bryta förväntningarna om en inflatorisk utveckling. Eu stabilisering bör därigenom påverka företagarnas dispositioner i fråga om investeringar och lagerhållning i en för den ekonomiska balansen gynnsam riktning. Den bör även skapa förutsättningar för ett ökat frivilligt sparande.

De verkställda kalkylerna måste med nödvändighet vara behäftade med en betydande grad av osäkerhet. Att en avsevärd spänning mellan den totala tillgången och efterfrågan på varor och tjänster för närvarande föreligger, är dock obestridligt. Ett flertal åtgärder ha vidtagits för att minska denna brist på balans i det ekonomiska livet. De viktigaste av dessa äro överbalanseringen av budgeten genom nya indirekta skatter och en begränsning av investeringarna. Verkningarna härav ha i den föreliggande översikten analyserats. Härtill kommer steriliseringen av bolagsvinsterna och kreditrestriktionerna, vilka verka återhållande på investeringarna. För priskontrollen utarbetas f. n. nya direktiv.

Även sedan dessa åtgärder vidtagits, torde en betydande spänning kvarstå. På vilket eller vilka sätt denna spänning kommer till uttryck, kan för närvarande icke med säkerhet bedömas. Den fortsatta utvecklingen måste dock följas med uppmärksamhet och förberedelser för eventuellt erforder-

1 Beroende på några här företagna avrundningar samt på en mindre ökning i den offentliga konsumtionen, som icke beaktats i ovanstående text, är den sist anförda siffran något lägre än den å sid. 615 angivna (850 milj. kr.).

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

liga ytterligare åtgärder vidtagas. Innebörden i en politik, som syftar till upprätthållande av en samhällsekonomisk balans, måste därvid vara en stabilisering av inkomsterna, en ökning av produktion och sparande och en begränsning av mindre angelägen investering och konsumtion.

Synpunkter på 1949.

Diskussionen skulle vara ofullständig, om icke också åtminstone vissa synpunkter anfördes beträffande utsikterna för 1949.

Någon mera ingående analys av produktionsförutsättningarna för det följande året kan dock icke komma i fråga. Den bästa gissning, som för närvarande kan göras, är att en viss ytterligare produktivitetsstegring, innebärande en produktionsökning å några hundra miljoner kr. skulle vara möjlig. Beträffande utrikeshandeln föreligger något bättre underlag för ett omdöme. Sålunda synes man kunna riskera, att landets likvida fordringar gentemot utlandet under 1948 ytterligare pressas samman. Samtidigt kan den under innevarande år försämrade försörjningen i fråga om järn och timmer återverka på exportförutsättningarna nästa år. Möjligen kunna sådana oförmånliga verkningar dock delvis neutraliseras genom att det i andra hänseenden framträder en tendens till produktivitetsökning även inom exportindustrierna. Mycket beror dessutom på utvecklingen av förhållandet mellan export- och importpriser under 1949. Sammanfattningsvis torde man dock få säga, att det föreligger avsevärd risk, efter vad man nu kan bedöma, för att våra inkomster av handelsutbytet med utlandet utvecklas på sådant sätt, att en fortsatt valutautströmning under 1948 framtvingar ytterligare begränsning av vår import under 1949.

En lagerminskning under 1948 skulle försämra vårt läge under följande år. Det är bl. a. att märka, att genomslagskraften av ett visst köpkraftsöverskott måste bli större, i den mån som lagren äro mindre — ända tills man kommit till den gräns, där konsumenterna avstå från att begagna hela sin köpkraft därför att de inte kunna få de varor de vilja ha och samtidigt hoppas, att det skall bli bättre tillgång på varor längre fram. En minskad lagertillgång tenderar också att försämra produktiviteten inom näringslivet.

Den skärpta investeringsregleringen under 1948 innebär i många fall ett uppskov med i och för sig angelägna arbeten. Den investeringsbudget, som uppgjorts för 1948, förutsätter vidare, att ett relativt betydande tillskott av bostäder detta år skall vinnas genom utnyttjande av den onormalt stora volymen av under byggnad varande lägenheter. Detta är liktydigt med att ett lager av halvfärdiga produkter tas i anspråk. Men det innebär också, att större kostnader ett följande år måste nedläggas, därest ett lika stort bostadstillskott då skall erhållas. Nettotillskottet av hushåll blir emellertid något mindre under 1949 än under 1948, varför det under nästa år erfordras ett något mindre bostadstillskott för att förhindra att bostadsbristen blir ytterligare skärpt.

Med utgångspunkt från vad som sålunda anförts rörande produktion, import, lager och investeringar, synes man kunna dra den slutsatsen, att utrymmet för en ökning av den totala reala konsumtionen också under följande år kommer att bli mycket litet eller obefintligt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

73 Inledning ............................................................ 1

1. Översikt över Sveriges ekonomi 1938/39, 1946 och 1947................ 2

2. Utrikeshandeln.................................................... 7

3. Produktion och varuförsörjning...................................... 14

4. Investeringar...................................................... 22

Utvecklingen 1945—1947. Investeringsverksamhetens nuvarande omfattning 22 Prognos för 1948 avseende investeringar utanför ramen av särskilda

byggnadstillstånd.............................................. 25

Investeringsbudget för byggnads- och anläggningsverksamhet inom ramen för särskilda byggnadstillstånd .................................. 27

5. Arbetsmarknaden.................................................. 35

Arbetskraftsbehovet.............................................. 35

Det aktuella arbetsmarknadsläget.................................. 38

Utsikterna för återstoden av 1948.................................. 39

6. Inkomstutvecklingen 1947 och 1948 ................................. 44

Antalet inkomsttagare............................................ 45

Inkomstutvecklingen.............................................. 48

Totala inkomstsummorna ......................................... 51

7. Konsumtion ...................................................... 54

Direkt beräkning av tillgången på vissa konsumtionsvaror............. 54

Indirekt beräkning av tillgången på konsumtionsvaror................ 58

Efterfrågan ..................................................... 61

8. Den samhällsekonomiska balansen................................... 64

Synpunkter på 1949 ............................................. 72

Föreliggande översikt över det ekonomiska läget 1948 har utarbetats inom nationalbudgetdelegationen, i vilken statsrådet K. Kock är ordförande och som i övrigt utgöres av statssekreterarna M. Lemne, A. Lundberg och R. Sterner, byråcheferna Alf Johansson och Helmer Olsson samt fil. lic. G. Cederwall. Den sistnämnde har närmast svarat för utformningen av kap. 2, 7 och 8. Som författare ha i övrigt medverkat fil. lic. L. Lindberger (kap. 4), fil. lic. I. Ohlsson (kap. 1), sekr. G. Rehn (kap. 5 och 6) samt kanslisekreterare E. Thuresson (kap. 3 och första avsnittet av kap. 7). Därjämte ha bl. a. prof. I. Svennilson, byråchefen E. von Hofsten och byråsekreterarna B. Gårdstedt och O. Pettersson medverkat. — Översikten kommer även att publiceras av konjunkturinstitutet.

8 Biliang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 286.