angående förlängd gil¬ tighetstid för viss provisorisk ändring av gällande tulltaxa, m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
1 Nr 179.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förlängd giltighetstid för viss provisorisk ändring av gällande tulltaxa, m. m.; given Stockholms slott den 30 mars W51.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Nygren.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om förlängd giltighetstid för viss provisorisk ändring av gällande tulltaxa, m. m. samt anför därvid följande.
Tullen å träsprit (metanol).
(Tulltaxenr 211: 1)
Träsprit (.metanol) är i gällande tulltaxa upptagen under tulltaxenr 211: i (.stat. nr 525 och 526). För denna vara utgick för tiden intill den 1 juli 1950 en tull av 20 kronor för 100 kilogram. Efter förslag i propositionen nr 239: 1950, vilket bifölls av riksdagen, har genom kungörelsen den 26 maj 1950 (nr 196) om viss tillfällig ändring i den Hd tulltaxeförord-
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 179.
3 Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockl>ort, ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas bjrggnad, ombyggnad, reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution) för eu motsvarande myckenhet materialier eller andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande av honom införts från utlandet.
Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma på generaltullstyrelsen efter samråd med konnnerskollegium. Rätt till restitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills vidare.
I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter till förenämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om utbekommande av re.stitutionsbelopp eller om avgörande av sådant belopp i fall, då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande eller avförande av restitutionsbelopp skali ha inkommit till den prövande myndigheten inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts. Då skäl därtill äro må generaltullstyrelsen för särskilt fall medgiva utsträckning av ansökningstiden. Enligt It § samma kungörelse skall, därest varans in- eller utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen om reistitution åtföljas av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran, att den som omliänderhaft in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade ombud för ändamålet, och skall detta förhållande vara av ombudet bestyrkt.
I proposition den 31 december 1943 (nr 19) hemställde Kungl. Maj:t hos 1944 års riksdag om bemyndigande att under tiden till och med den 31 december 1946 i fall, då särskilda skäl därtill förelåge, medgiva att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag av lullrestitution. Såsom motivering för detta förslag anfördes i propositionen, bland annat, att de till följd av kriget försämrade handelsförbindelserna vållat varvsindustrien särskilda svårigheter beträffande materialanskaffningen och att företagen i detta avseende i större utsträckning än tidigare vore beroende av varandras bistånd. Det syntes därför rimligt, att så länge nämnda svårigheter bestode, varvsindustrien bereddes sådan lättnad i villkoren för erhållande av tullvestitution, att samarbetet mellan företagen vid anskaffandet av material utomlands såvitt möjligt underlättades. Den lättnad i fråga om villkoren
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
för erhållande av varvsindustrirestitution, som kunde anses påkallad, vore att kravet på identitet mellan importören och förbrukaren av de ifrågavarande materialierna i viss utsträckning eftergåves. I fall, då särskild anledning därtill funnes, borde sålunda tullrestitution kunna erhållas, oaktat sådan identitet icke förelåge, om blott importören och förbrukaren båda vore berättigade till varvsindustrirestitution. Härför erfordrades emellertid riksdagens medverkan. På grund härav och då frågan om undantag från berörda restitutionsvillkor borde ankomma på Kungl. Maj :ts prövning, borde bemyndigande för Ivungi. Maj:t inhämtas att under viss tid, förslagsvis till och med den 31 december 1946, medgiva sådant undantag.
Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 23).
I en den 28 oktober 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj: t ställd skrift hemställde Sveriges varvsindustriförening, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat undantag reglerade medgivandet av restitutionsrätt, då varan införts av ett restitutionsberättigat varv och överlåtits till och använts av annat sådant varv, måtte upptagas såsom eu icke tidsbegränsad bestämmelse under 3 § i 1929 års förordning angående tullrestitution. Därest denna hemställan icke kunde bifallas anhölle föreningen i andra hand att den på bemyndigandet för Kungl. Maj :t grundade undantagsbestämmelsen måtte givas förlängd giltighet under minst tre år från den 1 januari 1947.
Till motivering för denna framställning anförde föreningen följande.
Bakgrunden till undantagsbestämmelsen var givetvis de under kriget uppkomna materialsvårigheterna inom varvsindustrien. Det förekom då ofta att varven för att lösa de aktuella materialproblemen måste samarbeta på så sätt att importerat material överläts från ett varv till ett anrtat. Situationen i fråga om varvens material är emellertid fortfarande synnerligen svår, och det synes föga sannolikt att någon avgörande förbättring kan komma att inträda inom de närmaste åren. Även om en återgång till mera normala förhållanden skulle ske relativt snabbt, vill föreningen framhålla, att möjligheten till överlåtelse av material eller byte av material mellan varven är av stort värde, då det gäller att hålla i gång en effektiv och kontinuerlig produktion inom varvsindustrien. I detta sammanhang bör även beaktas, att produktionen av valsplåt, särskilt i Amerikas Förenta Stater, i framtiden torde komma att rationaliseras på sådant sätt alt varven få svårare att inköpa vissa mera specialiserade materialsorter.
I proposition den 24 januari 1947, nr 28, hemställde Kungl. Maj :t om bemyndigande att under tiden till och med den 30 juni 1949 i fall då särskilda skäl därtill förelåge medgiva, att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution. Såsom motivering för detta förslag anfördes bl. a. att de särskilda skäl, som föranlett att rätten till varvsindustrirestitution i enlighet med 1944 års riksdagsbeslut utvidgats på angivet sätt, alltjämt vore för handen. Fortsatt bemyndigande för Kungl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 179. 5
Maj :t borde inhämtas för en begränsad tidsperiod, lämpligen för tiden t. o. in. juni 1949.
Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 42).
Efter framställning av varvsindustriföreningen hemställde Kungl. Maj:t i propositionen nr 203: 1949 om fortsatt bemyndigande av förut angivet slag för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1951. Även denna proposition bifölls av riksdagen (skrivelse nr 214).
I anslutning till de nyss nämnda riksdagsskrivelserna har Kungl. Maj :t i särskilda brev till generaltullstyrelsen den 18 februari 1944, den 28 februari 1947 och den 20 maj 1949 förklarat, att Kungl. Maj:t ville, efter framställning av vederbörande näringsidkare, i varje särskilt fall pröva, huruvida uti ifrågavarande avseende undantag från gällande restitutionsvillkor kunde beviljas.
Sådant undantag har medgivits i ett 50-tal fall.
I en den 9 mars 1951 dagtecknad skrift har Sveriges varvsindustriföreriing hemställt om sådan förlängning av bestämmelsen i Kungl. Maj :ts brev den 20 maj 1949, att varven även efter den 30 juni 1951 finge komma i åtnjutande av varvsindustrirestitution i fall som avsåges i nämnda brev. Föreningen uttalar i skriften, att svårigheten för varven att erhålla material av olika slag för sin produktion för närvarande vore om möjligt ännu mera utpräglad än vid de tidigare tillfällen, då frågan om dessa bestämmelser varit föremål för prövning. Huru länge dessa svårigheter komme att bestå kunde icke nu bedömas, men utan tvivel komme de att göra sig gällande även lång tid efter den 30 juni 1951.
Över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits av generaltullstgrelsen (med bifogande av yttrande från tulldirektionerna i Stockholm och Göteborg) och kommerskollegium.
I samtliga de inkomna yttrandena förordas, att nytt bemyndigande lämnas för tiden efter den 30 juni 1951. Generaltullstgrelsen uttalar att de förhållanden som föranlett de tidigare bemyndigandena kunde förutsättas komma att ännu under någon tid vara för handen. Vidare torde vissa förluster för varven kunna befaras uppstå om bemyndigandet skulle upphöra att gälla med utgången av juni 1951. Styrelsen hemställde, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att för tiden från och med den 1 juli 1951 förslagsvis till och med den 30 juni 1953 lämna bemyndigande av enahanda innehåll som det hittillsvarande. Kommerskollegium förordar, att det nya bemyndigandet skall gälla tills vidare.
Departementschefen. De särskilda skäl, som föranledde att den utvidgade rätten till varvsindustrirestitution i enlighet med 1949 års riksdagsbeslut förlängdes till att avse tiden till och med den 30 juni 1951, torde alltjämt
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
vara för handen. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda, att den nu ifrågavarande lättnaden i rätten till varvsindustrirestitution utsträckes till att avse jämväl tiden från och med den 1 juli 1951 till och med den 30 juni 1953.
Därest riksdagen bifaller en framställning i detta .syfte torde få förutsättas, att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier, som införts till riket före den tidpunkt, då nu ifrågavarande bemyndigande erhållits. Restitution bör emellertid icke ifrågakomma i sådant fall då det arbete, varom fråga är, avslutas först efter bemyndigandets giltighetstid.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
1) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall jämväl för tiden efter den 30 juni 1951 i den del, som angivits i kungörelsen den 26 maj 1950, nr 196, hava den lydelse som framgår av kungörelsen; samt
2) bemyndiga Kungl. Maj :t att under tiden från och med den 1 juli 1951 till och med den 30 juni 1953 i fall, då särskilda skäl därtill äro, medgiva att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lennart Eriksson.
917385. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.