med förslag till för¬ ordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 19A7 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

X

Nr 91.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 19A7 (nr 576) om statlig inkomstskatt; given Stockholms slott den 2 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

1 Rihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 91.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor: 10 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse —--ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1952 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

3 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om jämkning av den statliga inkomstskatteskalan i anledning av den kommunala ortsavdragsreformen samt anför därvid följande.

Genom propositionen nr 241/1950 framlades förslag angående omläggning av det kommunala ortsavdragssystemet. 1 denna proposition framhöll jag bl. a., att nämnda reform icke kunde genomföras utan en viss övervältring av skattebördan från skattskyldiga med obetydliga inkomster till vissa andra kategorier av skattskyldiga. Eu förutsättning för reformen borde därför vara dels att staten lämnade kommunerna ersättning för viss del av den skatteförlust, som uppkomme genom minskningen av skatteunderlaget, och dels att vissa jämkningar vidtoges i tabellen för beräkning av statlig inkomstskatt för fysiska personer, så att de skattskyldiga icke erhölle någon ökning av sin sammanlagda skattebörda. Förslag om statsbidrag till kommunerna framlades redan i den nyssnämnda propositionen. Frågan om jämkning av den statliga inkomstskatteskalan förutsattes skola upptagas av 1949 års skatteutredning.

Den 16 november 1950 har 1949 års skatteutredning därefter till finansdepartementet inkommit med en promemoria rörande jämkning av den statliga inkomstskatteskalan i anledning av den kommunala ortsavdragsreformen. över promemorian ha yttranden efter remiss avgivits av kammarrätten, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs, Örebro och Västernorrlands län.

Promemorian. Skatteutredningen har i sin promemoria till en början erinrat om att vid den av 1950 års vårriksdag beslutade omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet förutsatts, att sådana jämkningar skulle ske i den statliga inkomstskatteskalan för fysiska personer, att de skattskyldiga icke på grund av reformen 1'ingc någon ökning av sin sammanlagda skatt.

Skatteutredningen har vidare erinrat om att i direktiven för utredningen anförts att, då en önskvärd höjning av de kommunala ortsavdragen icke

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

gärna kunde bli möjlig utan att den kommunala utdebiteringen höjdes, skulle därav följa höjning av kommunalskatten för inkomsttagare över en viss inkomstnivå. Detta kunde undvikas endast genom statliga åtgärder. En utväg vore direkta bidrag av statsmedel. En annan utväg för att undvika höjning av den samlade skattebördan vore att samtidigt med en höjning av de kommunala ortsavdragen genomföra en revision av den statliga inkomstskatteskalan, som toge hänsyn till den höjda kommunalskatten. Vid genomförandet av ortsavdragsreformen hade båda de i direktiven för utredningen nämnda utvägarna för att kompensera höjningen av kommunalskatten kommit till användning. Sålunda skulle direkta statsbidrag utgå till de olika kommunerna i den omfattning, att den sammanlagda utdebiteringen till kommun och landsting icke skulle på grund av reformen behöva höjas med mer än högst en krona. De kompensationer, som erfordrades inom en utdebiteringsstegring med högst en krona, skulle däremot åstadkommas genom en revision av den statliga inkomstskatteskalan.

Skatteutredningen anför i sin promemoria vidare, att utredningen på begäran av ortsavdragskommittén under hösten 1949 utfört vissa beräkningar rörande de jämkningar av statsskatteskalan, som skulle erfordras för ifrågavarande ändamål. Därvid förfors på följande sätt. För genomsnittliga beskattningsbara inkomster i olika inkomstskikt beräknades den minskning respektive ökning i samlad kommunal och statlig inkomstskatt, som framkom om — med oförändrade grunder för statsskattens beräkning — de kommunala ortsavdragen bestämdes enligt bl. a. det alternativ, som sedermera lades till grund för reformen, och samtidigt den kommunala utdebiteringen antogs stiga från 10 till 11 kronor. Uträkningarna gjordes för ortsgrupp III och avsågo dels ensamstående och dels äkta makar utan barn. Därefter omarbetades den nuvarande statsskatteskalan, så att den med så liten jämkning som möjligt beredde kompensation för de framräknade skatteökningarna.

Utredningens uträkningar, som redovisats i två vid dess promemoria fogade tabeller, torde såsom bihang 1 och 2 få fogas till statsrådsprotokollet i förevarande ärende.

I båda tabellerna har i kol. 5—7 redovisats den skatt, som vid nuvarande skatteskala utgår för en skattskyldig i olika inkomstlägen enligt gällande ortsavdragsbestämmelser vid en kommunal utdebitering av 10 kronor för skattekrona. I kol. 11—13 har redovisats den skatt, som likaledes vid nuvarande skatteskala utgår enligt de nya ortsavdragsbestämmelserna vid en kommunal utdebitering av 11 kronor för skattekrona. Av kol. 11, 14 och 15 framgår den skatt, som efter den jämkade skatteskalan och de nya ortsavdragen utgår vid sistnämnda kommunala utdebitering. Det bör anmärkas, att vid bestämmandet av den statliga inkomstskatten avdrag för erlagd kommunalskatt verkställts med de belopp för densamma, som redovisas i kol. 5 respektive kol. 11 i tabellerna. De skatteökningar, som skola täckas genom jämkningar i statsskatteskalan, framkomma i kol. 16. Av kol. 17 framgår, att dessa skatteökningar eliminerats genom den jämkade skalan.

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Kol. 18 slutligen visar den ökning eller minskning i statlig inkomstskatt, som i olika inkomstlägen uppkommer genom den kommunala ortsavdragsreformen kombinerad med den jämkade statsskatteskalan.

Slutresultatet för statens del i minskad eller ökad statsskatt låter sig beräknas genom att beloppen i kol. 18 multipliceras med antalet inkomsttagare i olika inkomstskikt. Detta förutsätter en uppdelning av de skattskyldiga, dels beträffande ensamstående och dels beträffande äkta makar (med eller utan barn), på olika skikt av beskattningsbara inkomster. Inom utredningen har gjorts en sådan uppdelning — grundad på skatteunderlaget vid 1949 års taxering och på 1940 års folkräkning — vilken begagnats vid uträkningarna för ortsavdragskommittén. På grund härav har nettokostnaden för staten i form av minskad statlig inkomstskatt beräknats till 7,5 miljoner kronor, vilket belopp vid kostnadsberäkningen i propositionen nr 241 till 1950 års vårriksdag avrundats till 8 miljoner kronor.

Utredningen har sedermera låtit verkställa en ny beräkning rörande uppdelningen av de skattskyldiga på olika skikt av beskattningsbara inkomster. Denna beräkning grundar sig alltjämt på skatteunderlaget vid 1949 års taxering, medan däremot uppgifterna från 1945 års folkräkning utnyttjats. Den nya beräkningen har insatts i bilagornas kol. 19 och givit till resultat, att i kol. 20 framkommit ökningar i statlig inkomstskatt för ensamstående med 5 914 000 kronor och för äkta makar med 7 652 000 kronor samt minskningar för ensamstående med 4 601 000 kronor och för äkta makar med 15 075 000 kronor. Slutresultatet har alltså blivit en minskning i statlig inkomstskatt med 6,i miljoner kronor. På grund härav har utredningen ansett, att kostnaden för statens del i varje fall icke torde komina att överstiga förut beräknade 8 miljoner kronor.

Den jämkade statsskatteskala, som utredningen lagt fill grund för skatteuträkningen i kol. 14, har följande utseende:

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Beskattningsbar inkomst, skiktet mellan (tusental kronor)

Nuvarande

skala

För ortsavdragsreformen jämkad skala

60— 80 ........................ 55 54

80—100 ........................ 55 55

100—150 ........................ 60 59

150—200 ........................ 60 60

200—250 ........................ 70 69

250— 70 70

Utredningen har anfört, att jämkningarna i skalan icke kunde göra anspråk på att i förevarande hänseende bereda full kompensation åt alla enskilda skattskyldiga, eftersom de grundats på beräkningar för ortsgrupp III och en antagen kommunal utdebiteringsstegring från 10 till 11 kronor. Å andra sidan inträdde i många fall en viss överkompensation. Man hade anledning antaga, att detta bleve fallet för det övervägande antalet skattskyldiga.

Utredningen har framhållit, att den avsett att den jämkade skalan icke skulle behöva användas i det skick den nu förelåge. I stället hade avsikten varit, att hänsyn till ifrågavarande jämkningar skulle tagas vid den allmänna översyn av inkomstskatteskalan, som utredningen fått i uppdrag att utföra. Jämkningarna skulle sålunda rymmas inom det förslag till ändrad statsskatteskala, som utredningen komme att slutligen framlägga. På grund av att utredningens uppdrag sedermera vidgats till att omfatta även frågan om äkta makars beskattning vore det emellertid icke möjligt för utredningen att lägga fram sitt slutliga förslag till ändrad skala i sådan tid, att frågan härom kunde tänkas bli förelagd 1951 års riksdag. Detta syntes numera även mindre nödvändigt än tidigare med hänsyn till utvecklingen av det statsfinansiella läget, som för närvarande icke torde tillåta någon mera genomgripande sänkning av statsskatteskalan.

Utredningen har slutligen anfört, att den på grund av dessa förhållanden finge framlägga den jämkade skalan i dess tidigare angivna form. Skalans utseende kunde möjligen ge anledning till erinringar på grund av procenttalens ojämna stigning. En »putsning» av skalan för de högre skikten — över 40 000 kronor —- torde ur statsfinansiell synpunkt sakna större betydelse. Då emellertid en sådan justering knappast kunde åstadkommas utan att jämkningarna därigenom mer eller mindre överskrede sitt egentliga syfte, hade utredningen valt att framlägga den jämkade skalan i oförändrat skick, därvid utredningen dock förutsatt, att den icke skulle användas annat än för något övergångsår.

Remissyttrandena. Det i skatteutredningens promemoria framlagda förslaget till jämkad skatteskala har tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan erinran av kammarrätten, statskontoret, statistiska centralbyrån samt länsstyrelserna i Stockholms, Älvborgs, Örebro och Västernorrlands län. överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län ha anfört vissa erinringar mot förslaget, varjämte riksråkenskapsverket förordat, att de i utredning-

7 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

ens promemoria behandlade spörsmålen skulle beaktas först i samband med en allmän översyn av statsskatteskalan.

Av remissyttrandena må följande bär återgivas.

Kammarrätten har uttalat, att kammarrätten icke hade nagon erinran att göra mot den föreslagna jämkade skatteskalan i och för sig men funne det beklagligt att full kompensation icke kunde beredas alla skattskyldiga.

Statistiska centralbyrån har anfört.

Sådana omständigheter, som t. ex. att kommunerna tillhöra olika ortsgrupper och ha olika hög utdebitering per skattekrona, omöjliggöra, att absolut rättvisa skipas, om en höjning av den kommunala beskattningen skall uppvägas genom en sänkt statsbeskattning. Gentemot den av skatteutredningen valda medelvägen att konstruera statsskatteskalan så att den kompenserar en höjning av den kommunala beskattningen från 10 till 11 kronor per skattekrona i kommuner tillhörande ortsgrupp III, har statistiska centralbyrån ur rättvisesynpunkt intet att erinra. Ej heller har den granskning, som centralbyrån vidtagit beträffande de av skatteutredningen utförda beräkningarna, givit anledning till någon erinran mot desamma.

Beträffande själva skatteskalan kan dock anmärkas, att densamma ej företer den regelbundna progression, som hade bort känneteckna en statsskatteskala. Emellertid förklarar sig skatteutredningen ha för avsikt att snart framlägga förslag om en helt ny skatteskala och förutsätter, att den i utredningens promemoria föreslagna skalan ej skulle behöva användas annat än för något övergångsår. Med hänsyn därtill samt till att kompensation i form av sänkt statsbeskattning motsvarande en sammanlagd kommunal skattehöjning om en krona per skattekrona utgjorde en förutsättning för ortsavdragsreformens genomförande, får statistiska centralbyrån tillstyrka, att den nu föreslagna skatteskalan — trots sin oregelbundenhet —provisoriskt får användas i avvaktan på nytt förslag från 1949 års skatteutredning.

Länsstyrelsen i Örebro län har gjort en liknande anmärkning, i det att länsstyrelsen påpekat att en granskning av den föreslagna jämkade skatter skalan utvisade, att i vissa inkomstlägen ej oväsentliga skiljaktigheter kunde uppstå vid jämförelse med den nuvarande skatteskalan.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har anfört, att den av utredningen använda metoden måste lämna en mycket ofullständig bild av resultatet av de föreslagna jämkningarna. Då beräkningarna vore gjorda endast för ortsgrupp III och en antagen kommunal utdebiteringsstegring från 10 till 11 kronor, därvid verkningarna för t. ex. barnfamiljer icke redovisats, samt blott avsåge genomsnittliga beskattningsbara inkomster i olika inkomstskikt, kunde enligt sakens natur icke ens ungefärliga slutsatser dragas rörande verkningarna för övervägande antalet skattskyldiga.

Länsstyrelserna i Örebro och Älvsborgs län ha båda förklarat sig förutsätta, att den jämkade skalan skulle komma att gälla endast för något övergångsår.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt yttrande anfört, att för ernående av det avsedda syftemålet den statliga inkomstskatteskalan icke lämpligen syntes kunna givas annan utformning än den av utredningen föreslagna. Variationerna mellan skatteminskningen i de olika inkomstlägena vore

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 91.

emellertid avsevärda. Vidare kunde framhållas, att i stället för skatteminskning skatteökning komme att inträffa i åtskilliga fall under det första tilllämpningsåret därigenom att avdrag för kommunalskatt vid taxeringen till statsskatt då komme att ske med påförd kommunalskatt enligt nuvarande beskattningsregler. I fråga om utredningens uppskattning av skatteutfallet enligt den föreslagna nya skalan ville länsstyrelsen framhålla följande. Utredningen hade jämväl i detta avseende räknat med en kommunalskatt uträknad med tillämpning av de ändrade ortsavdragen och den höjda utdebiteringen samt förutsatt, att avdrag vid taxeringen till statsskatt skedde i enlighet härmed. Då emellertid den nya skatteskalan vore av provisorisk karaktär och enligt kommitténs uttalanden förutsattes icke skola komma till användning »annat än för något övergångsår» borde man icke bortse från verkningarna av densamma under det första året av dess tillämpning. En omräkning av det av utredningen framlagda materialet med hänsyn tagen till de avdrag för kommunalskatt som i realiteten komme att tilllämpas gåve vid handen, att statens skatteintäkter komme att under det första året minska med ungefär 13,8 miljoner kronor i stället för av utredningen beräknade 6,i miljoner kronor.

Överståthållarämbetet har förordat viss utökning av den av utredningen föreslagna skatteskalan. För att utröna den föreslagna skatteskalans inverkan för Stockholms stads vidkommande har ämbetet upprättat tabeller — motsvarande de av utredningen upprättade — för ortsgrupp V med en antagen kommunal utdebitering av 8 kronor 50 öre för skattekrona, vilken genom ortsavdragsreformen förutsatts skola stiga till 9 kronor 50 öre för skattekrona. I detta sammanhang har ämbetet omnämnt, att den kommunala utdebiteringen i Stockholm enligt en av Stockholms stads statistiska kontor företagen undersökning beräknades stiga med blott 86 öre för skattekrona genom den ifrågavarande reformen. Kontoret hade emellertid framhållit, att undersökningen icke vore grundad på något statistiskt material och att kalkylerna därför vore osäkra. Ämbetet har uppgivit, att de i tabellerna framräknade beloppen visserligen i några enstaka fall utvisat höjning av den totala skatten, men denna höjning hade uppgått till blott obetydliga belopp. I övrigt företedde resultaten mycket små skiljaktigheter i förhållande till dem som skatteutredningen redovisat. Ämbetet hade därför intet att erinra mot att den i promemorian föreslagna skatteskalan tillämpades i de ifrågavarande inkomstlägena.

Då under senare år inom Stockholms stad förekommit inkomsttaxeringar å belopp upp till 2 000 000 kronor, har ämbetet utökat de för Stockholm upprättade tabellerna till att omfatta även beloppen 500 000, 750 000, 1 000 000, 1 500 000 och 2 000 000 kronor. Dessa uträkningar har ämbetet redovisat i bilagor till sitt yttrande. Ämbetet har framhållit, att av bilagorna framginge, att skatteutredningens förslag i fråga om inkomster över 500 000 kronor skulle komma att medföra allt större höjningar av den sammanlagda skatten, ju mer inkomsten stege. För den högsta inkomsten i tabellerna, 2 miljoner kronor, uppginge höjningen till nära 4 500 kronor. Liknande skat-

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

teökningar torde komma att uppstå även i kommuner tillhörande andra ortsgrupper. Den verkan förslaget sålunda komme att få i de högsta inkomstlägena strede mot det av statsmakterna gjorda uttalandet, att ortsavdragsreformen icke skulle leda till att av de skattskyldiga skulle uttagas högre sammanlagd inkomstskatt än tidigare. Då höjningen av den totala skatten i de högsta inkomstlägena vore beroende på att den föreslagna jämkningen av skatteskalan upphörde vid inkomster över 250 000 kronor, kunde höjningen förhindras antingen genom att den högsta procentsatsen för skatteuttaget reducerades från 70 till 69 % eller genom att skalan utökades att omfatta högre inkomstskikt. Enligt det första alternativet skulle den totala skattesänkningen för en inkomst av 2 000 000 kronor uppgå till cirka 11 000 kronor. Då skattesänkningen skulle bliva så stor, borde detta alternativ icke väljas. I enlighet med det andra alternativet hade upprättats följande förslag till utökad skatteskala:

Beskattningsbar Procenttal i

inkomst, skiktet mellan föreslagen

(tusental kronor) skala

0—. 250 .................. = skatteutredningen

250— 400 ................... 70 i„

400— 550 ................... 69 %

550— 800 ................... 70 %

800—1 100 ................... 69 %

1 100— ................... 70 %

Ämbetet har påpekat, att de enligt denna skala framräknade skattebeloppen i inkomstlägena 500 000—2 000 000 kronor vore obetydligt lägre än motsvarande skattebelopp enligt gällande bestämmelser. För skattskyldiga med ännu större inkomster kunde ökningar av skattebeloppen visserligen uppkomma, men sådana inkomster torde — om de över huvud taget förekomme -—• vara mycket sällsynta och i regel förenade med så stor förmögenhet, att begränsning av den sammanlagda skatten inträdde jämlikt förordningen den 26 juli 1947 med provisoriska bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.

Av de hörda myndigheterna har endast riksräkenskapsverket förordat ett uppskov med genomförandet av de ifrågasatta jämkningarna. Ämbetsverket har till utveckling av sin ståndpunkt anfört.

Syftet med de föreslagna jämkningarna anges vara, att i stort sett ingen skattskyldig skall få sin sammanlagda direkta skatt höjd genom ortsavdragsreformen. Det har tidigare förutsatts, att dessa jämkningar skulle göras i samband med en allmän översyn av inkomstskatteskalan. Då denna översyn blivit fördröjd, inställer sig nu frågan, om det är motiverat att göra jämkningarna separat.

Jämkningarnas storlek tilldrar sig bär först uppmärksamhet. Den höjning av kommunalskatten, som skall neutraliseras, uppgår maximalt till 1 krona per skattekrona. Eftersom kommunalskatten utgör en avdragspost vid statsskattetaxeringen, blir emellertid höjningen av den totala skatten väsentligt mindre. Såsom framgår av promemorians tabellbilagor (kol. 16) uppgår den icke i något inkomstskikt till mer än ca 0,4 % av inkomsten.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Även om höjningen sålunda skulle bli blygsam, kan den väl icke anses alldeles betydelselös. Riksräkenskapsverket vill emellertid erinra om att en skattehöjning av en helt annan storleksordning äger rum på grund av den fortgående penningvärdeförsämringen. Denna skattehöjning uppkommer genom att ortsavdragen icke höjas i takt med penningvärdets fall och vidare i form av en av penningvärdeförsämringen föranledd skärpning av den statliga inkomstskatteskalans progressivitet. Härigenom åstadkommes uppenbarligen avsevärda förskjutningar i skatteavvägningen olika inkomstgrupper emellan. Det synes ur olika synpunkter icke lämpligt att genomföra den jämförelsevis betydelselösa justering av skatteskalan, som nu föreslagits, innan det av riksräkenskapsverket här berörda större problemet upptages till behandling av statsmakterna.

Med hänsyn till vad som anförts finner riksräkenskapsverket det alltså naturligt, att — i enlighet med vad tidigare förutsatts — de i promemorian behandlade spörsmålen beaktas i samband med en allmän översyn av statsskatteskalan.

Vad ett uppskov med jämkningarna finansiellt skulle betyda för statsverket framgår icke direkt av promemorian. Med ledning av uppgifterna i tabellbilagorna synes emellertid den inkomstminskning, som jämkningarna skulle förorsaka, kunna beräknas till 13 å 14 miljoner kronor per år.

Departementschefen. Vid omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet förutsattes, att sådana jämkningar skulle ske i den statliga inkomstskatteskalan för fysiska personer, att de skattskyldiga icke på grund av reformen finge någon ökning av sin sammanlagda skatt. På grund av att skatteutredningens uppdrag vidgats till att omfatta även frågan om äkta makars beskattning, är det dock ännu så länge ovisst när utredningen kan lägga fram sitt slutliga betänkande rörande skatterna till staten och deras verkningar. Utredningen har därför sett sig nödsakad att framlägga ett provisoriskt förslag till jämkning av statsskatteskalan i anledning av ortsavdragsreformen. Av de remissinstanser, som hörts över skatteutredningens ifrågavarande förslag, har endast en förordat, att frågan om de av nämnda reform föranledda jämkningarna i statsskatteskalan skulle anstå och lösas först i samband med den allmänna översyn av statsskatterna, som utredningen erhållit i uppdrag att utföra. För egen del ansluter jag mig till den uppfattning, som flertalet remissinstanser givit uttryck åt. Då bestämmelserna om de nya ortsavdragen skola träda i kraft redan den 1 januari 1952, torde det nämligen vara ett befogat krav från de skattskyldigas sida, att förslag i ämnet framlägges redan till årets riksdag.

Emot utredningens förslag har invänts, att skatteskalan ej företer den regelbundna progression, som bör utmärka en inkomstskatteskala. Vidare har anmärkts, att i vissa inkomstlägen ej oväsentliga skiljaktigheter uppstå vid jämförelse med den nuvarande skatteskalan. Det har även framhållits, att variationerna mellan skatteminskningarna i de olika inkomstlägena äro avsevärda. Därjämte har anmärkts, att jämkningarna i skatteskalan icke bereda full kompensation åt alla skattskyldiga.

De uträkningar, som ligga till grund för de föreslagna ändringarna av statsskatteskalan, ha haft till syfte att med så liten marginal som möjligt

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

eliminera den av ortsavdragsreformen föranledda ökningen av skattebördan i de högre inkomstskikten. Den ändrade statsskatteskalan har sålunda avpassats uteslutande efter de framräknade skattehöjningarna och utan hänsyn till hur den ter sig, om den ses isolerad; detta har medfört att skalan icke blivit så regelbunden som i och för sig varit önskvärt. Hade skalan gjorts mera regelbunden, skulle å andra sidan de enskilda skattebetalarna antingen över- eller underkoinpenserats mera än vad som enligt utredningens förslag kan bliva fallet. Vidare bör beaktas, att sådana omständigheter som att kommunerna tillhöra olika ortsgrupper och ha olika hög utdebitering medföra att absolut rättvisa icke kan skipas, då det gäller att genom en sänkning av statsbeskattningen uppväga höjningen av den kommunala beskattningen. Såsom statistiska centralbyrån framhållit synes emellertid ur rättvisesynpunkt intet vara att erinra mot den av skatteutredningen valda medelvägen att konstruera skatteskalan med utgångspunkt från en antagen höjning av den kommunala beskattningen från 10 till 11 kronor för skattekrona och på grundval av de ortsavdrag, som skola gälla för kommuner tillhörande ortsgrupp III. Under remissbehandlingen av utredningens förslag har icke heller gjorts gällande, att det vore mera rättvist att utgå från någon annan ortsgrupp än den mellersta eller från någon högre eller lägre kommunal utdebitering än 10 respektive 11 kronor.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att i stället för skatteminskning skatteökning komme att i åtskilliga fall inträffa under det första tillämpningsåret därigenom att avdrag för kommunalskatt vid taxeringen till statsskatt då komme att ske med påförd (lägre) kommunalskatt enligt nuvarande beskattningsregler. Hänsyn till denna invändning torde emellertid icke kunna tagas, då man icke kan konstruera skalan med utgångspunkt från att dess giltighet blir begränsad till ett enda år.

Den av utredningen föreslagna jämkningen av skatteskalan upphör vid inkomster över 250 000 kronor. Enligt förslaget skulle dock sänkningar av den sammanlagda skatten uppkomma å samtliga de i tabellerna upptagna inkomsterna, d. v. s. å inkomster upp till i runt tal 360 000 kronor. För att förhindra höjning av den sammanlagda skatten i de allra högsta inkomstlägena (över 500 000 kronor) har överståthållarämbetet föreslagit, att skalan skulle utökas med särskilda procenttal för inkomster mellan 250 000 och 1 100 000 kronor. Enligt den av ämbetet förordade skalan, som utgår från en ökning av den kommunala utdebiteringen i en kommun i ortsgrupp V från 8 kronor 50 öre till 9 kronor 50 öre för skattekrona, skulle i sagda ortsgrupp och med angiven höjning av utdebiteringen ingen ökning av den totala skatten uppkomma vid årsinkomster upp till två miljoner kronor.

Vid en bedömning av överståthållarämbetets förslag bör emellertid beaktas, att skattskyldiga med årsinkomster överstigande 360 000 kronor i regel torde äga så stor förmögenhet alt begränsning av den sammanlagda skatten inträder jämlikt förordningen den 26 juli 1947 med provisoriska bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall. Det är sålunda icke

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

inkomstskatteskalans utformning, som här ensamt är avgörande för det ettektiva skattetrycket. Vidare bör beaktas, att ökningen av den totala skatten för de högsta inkomsttagarna kommer att motverkas av att den av ortsavdragsreformen föranledda kommunala utdebiteringsstegringen i de största städerna, där flertalet av de allra högsta inkomsttagarna kunna antagas vara bosatta, i allmänhet icke torde komma att uppgå till en krona. Som framgår av överståthållarämbetets yttrande, har en av Stockholms stads statistiska kontor företagen undersökning givit vid handen, att utdebiteringsstegringen på grund av reformen kan väntas i Stockholm stanna vid 86 öre för skattekrona.

På grund av det anförda anser jag mig kunna tillstyrka den föreslagna skalan att gälla såsom ett provisorium i avvaktan på resultatet av den allmänna översyn rörande skatterna till staten och deras verkningar, som skatteutredningen verkställer.

Enligt skatteutredningens beräkningar skulle ändringarna i inkomstskatteskalan medföra ett skattebortfall av cirka 6 miljoner kronor. I själva verket torde bortfallet emellertid under det första tillämpningsåret bliva högre, eftersom skatteutredningen vid beräkning av avdrag för påförd kommunalskatt utgått från en kommunalskatt, beräknad med tillämpning av de nya kommunala ortsavdragen; vid 1953 års taxering, då de nya kommunala ortsavdragen första gången skola tillämpas, medgives emellertid avdrag för kommunalskatt på grund av 1952 års taxering och denna kommunalskatt är bestämd med utgångspunkt från nuvarande lägre ortsavdrag och lägre utdebitering. Den av skatteutredningen sålunda använda metoden medför under det första tillämpningsåret att den statliga inkomstskatten för de mindre inkomsttagarna — där kommunalskattens storlek främst beror på storleken av det kommunala ortsavdraget — blir mindre än vad utredningen kalkylerat med; för de större inkomsttagarna blir effekten den motsatta. Slutresultatet blir, som nyss anmärkts, att skattebortfallet under det första tillämpningsåret blir något större än vad utredningen räknat med.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Karl-Ingmar Edstrand.

TABELL

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 91

Ensamstående,

Äkta makar utan

Kungl. Maj. ts proposition, nr 91

ortsgrupp III.

Blhang 1.

barn, ortsgrupp III. Bihang 2.