angående livränta till O. A. Backlund för skada i följd av trafik med ett kronan tillhörigt motorfordon m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1 Nr 56.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående livränta till O. A. Backlund för skada i följd av trafik med ett kronan tillhörigt motorfordon m. m.; given Stockholms slott den 8 februari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

GUSTAF ADOLF

Hj. R. Nilson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och beträffande punkten 1 :o även med chefen för civildepartementet anför statsrådet Hjalmar Nilson.

294 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr 56.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1 :o.

I skrivelse den 13 juni 1951 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Den 20 april 1950 inträffade en trafikolycka, varvid en vägförvaltningen i Väster norr lands län tillhörig lastbil påkörde och skadade förre handlanden Olov Axel Backlund i Sundsvall. Enligt lagakraftvunnen dom hade Backlund tillerkänts till hälften jämkat skadestånd. Därutöver hade Backlund enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslut för tiden intill utgången av oktober 1950 erhållit viss ersättning för sveda och värk samt förlorad arbetsförtjänst. Sedermera hade Backlund till styrelsen gjort framställning om den ytterligare ersättning, till vilken han kunde vara berättigad. Med hänsyn till omfattningen av de skador Backlund erhållit ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrelsen honom berättigad till ersättning för lyte och men samt till livränta. Styrelsen hemställde dels om bemyndigande att till Backlund utbetala till hälften jämkad ersättning för lyte och men med 1 000 kronor samt för tiden den 1 november 1950—den 31 maj 1951 viss ytterligare ersättning beräknad till 450 kronor för år, dels ock att Backlund för tid efter den 31 maj 1951 måtte tillerkännas livränta efter viss närmare angiven beräkningsgrund.

Statskontoret har i utlåtande den 11 juli 1951 förklarat sig icke finna anledning till erinran mot storleken av de angivna ersättningsbeloppen.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 12 oktober 1951 medgivit, att ersättning i förevarande avseende finge beredas Backlund dels för lyte och men med 1 000 kronor, dels ock för tiden den 1 november 1950—den 30 juni 1952 med 450 kronor för år, att utgå till förfallen del genast och i övrigt månadsvis i efterskott. Härav föranledda kostnader skulle bestridas från anslaget till reglering av vissa skador inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsområde. Kungl. Maj:t ville framdeles meddela beslut i fråga om livränta till Backlund för tid efter den 30 juni 1952.

Föredraganden. Beträffande ersättning till Backlund för tiden till och med den 30 juni 1952 föreligger beslut av Kungl. Maj:t. För tiden därefter synes livränta böra utgå med 450 kronor för år, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret föreslagit. På sätt tidigare i likartade fall ägt rum bör föreskrift meddelas därom, att å livräntan icke må utgå någon sådan tilläggsförmån, som eljest tillkommer pensionstagare. Livräntan bör bestridas från anslaget till diverse pensioner och understöd in. m. För beslut härom torde riksdagens medgivande erfordras.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

att från anslaget till diverse pensioner och understöd in. m. må från och med den 1 juli 1952 till Olov Axel Backlund utgå årlig livsvarig livränta med 450 kronor för år, dock med iakttagande att å den sålunda bestämda livräntan icke må utgå någon sådan tilläggsförmån som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

2:o.

Genom dom av Bräkne och Karlshamns domsagas häradsrätt den 22 maj 1951 förpliktades vägarbetaren Gösta Edvin Andersson att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgiva skadestånd med 2 892 kronor 30 öre. Andersson hade den 17 februari 1951 genom oaktsamhet vid piprökning vållat brand i en vägförvaltningen i Blekinge län tillhörig barack, varvid omfattande förstörelse åstadkommits på baracken och däri förvarade kläder m. m.

I skrivelse den 7 september 1951 har Andersson under åberopande av stor försörjningsplikt och mycket begränsade inkomster anhållit om befrielse från det honom ådömda skadeståndet.

Över Anderssons framställning ha utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker framställningen och erinrar om att förare av väg- och vattenbyggnadsverkets motorfordon endast i vissa fall bliva ersättningsskyldiga för av dem föranledd skada å verkets egendom.

Statskontoret föreslår, att Andersson befrias från vidare ersättningsskyldighet under förutsättning, att han inom av Kungl. Maj:t föreskriven tid inbetalar ett belopp av 100 kronor.

Föredraganden. På grund av vad i ärendet upplysts finner jag mig, särskilt med hänsyn till Anderssons försörjningsplikt och ekonomiska ställning, böra i huvudsak tillstyrka hans framställning. I enlighet med statskontorets förslag torde dock med hänsyn till graden av den vårdslöshet, som Andersson låtit komma sig till last, ett belopp av 100 kronor böra gäldas av honom.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva, att vägarbetaren Gösta Edvin Andersson må, därest han inom tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes, av det utdömda skadeståndsbeloppet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inbetalar 100 kronor, befrias från honom åliggande återstående skadeståndsskyldighet enligt ifrågavarande dom den 22 maj 1951.

Till vad föredragande statsrådet under punkterna 1 :o och 2:o med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Kahm.