med anhållan om riks¬ dagens yttrande över förslag till stadga angående pro- tokollföring i utrikesnämnden

Kungl. Maj :ts proposition nr 120.

1 K r 120.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens yttrande över förslag till stadga angående protokollföring i utrikesnämnden; given Stockholms slott den 20 mars 1953.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag, anhålla om riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till stadga angående protokollföring i utrikesnämnden.

GUSTAF ADOLF.

Östen Undén.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Genom propositionen anhålles om riksdagens yttrande över förslag till andrade bestämmelser för protokollföringen i utrikesnämnden. Enligt" förslaget skall som regel vad vid överläggningarna i utrikesnämnden vttras ordagrant upptecknas av för ändamålet anlitad stenograf.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 120.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Ministern för utrikes ärendena anmäler fråga om ändrade bestämmelser för protokoll öring i utrikesnämnden.

Föredraganden anför följande:

I proposition till 1919 års riksdag (nr 346) upptogs bland förslag till grundlagsändringar även bestämmelser om inrättandet av en utrikesnämnd. Under förarbetena till detta förslag dryftades spörsmålet om protokollföring i nämnden. Den kommitté, som utarbetade förslaget om en riksdagens utrikesnämnd, uttalade i denna fråga följande:

»Det samarbete mellan regeringen och nämnden, som bör eftersträvas, synes bäst främjas, om överläggningarna i allmänhet bliva av förtrolig och tvångsfri art. Ur denna synpunkt synes vara lämpligt, att möjlighet beredes för diskussioner, som ej till sitt sakliga innehåll protokolleras. A andra sl" dan kunna uppenbarligen omständigheterna vara sådana, att innehållet av ledamöternas yttranden bör upptagas i ett särskilt protokoll. Beslut därom bör kunna fattas av den, som leder nämndens förhandlingar. För att ledamöterna alltid skola vara underrättade om att deras yttranden äro ämnade att protokollföras, bör emellertid beslutet härom förut tillkännagivas. Ledamot, som själv framställer yrkande därom, bör likaledes äga rätt att fa sitt yttrande taget till protokoll. Inom kommittén har varit ifrågasatt att nu antydda, av kommitténs ledamöter samfällt omfattade grundsatser rörande protokollsföringen skulle erhålla helgden av en uttrycklig grundlagsbestämmelse av innehåll, att vad ledamot av nämnden yttrat, skulle i protokollet intagas då beslut därom fattats av den, som leder förhandlingarna eller ledamoten själv därom gjort yrkande. Då emellertid inom kommittén ej uppnåtts enighet om lämpligheten av att i grundlagen intaga ett dylikt stadgande, har kommittén, i förlitande på att sakens natur skulle leda till protokollsföringens anordnande enligt nu angivna principer, trott sig kunna stanna vid att här uttala sin uppfattning i ämnet.» (Förslag till grundlagsändringar åsyftande ett närmare samarbete mellan regering och riksdag i utrikespolitiska angelägenheter, avgivet den 15 mars 1919, s. 25—26.)

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

Kommitténs ståndpunkt godkändes sedermera i propositionen och tillstyrktes av konstitutionsutskottet (nr 34). Några särskilda föreskrifter i ämnet blev icke då utfärdade.

I anledning av motion vid 1924 års riksdag uttalade konstitutionsutskottet (nr 22) att skäl funnes, som talade för att de regler för protokollföring i utrikesnämnden varom 1919 års kommitterade var ense blev inskrivna i grundlagen. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning och anhöll att Kungl. Maj :t ville föranstalta om utredning.

I proposition till 1928 års riksdag (nr 115) anfördes att något skäl till grundlagsändring icke S3rntes föreligga. En närmare reglering av protokollföringen i nämnden borde kunna genomföras genom ändring av praxis, därest en sådan skulle befinnas önskvärd, vilket dock icke kunde anses uppvisat.

Frågan om protokollföring i nämnden berördes sedermera i en proposition till 1940 års riksdag (nr 254), med förslag till vissa grundlagsändringar rörande utrikesnämnden och utrikesutskottet. I propositionen meddelades, att tillkailad utredningsman föreslagit införande i grundlag även av bestämmelser om protokollföringen. Föredragande departementschefen uttalade emellertid, att ur de synpunkter regeringen hade att företräda något behov icke dittills framträtt av föreskrifter angående protokollering. Skulle emellertid en reglering befinnas lämplig, torde den i allt fall ej behöva ske genom bestämmelser i grundlag. Det vore tillräckligt, att Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter i ämnet. Konstitutionsutskottet ingick i sitt utlåtande (nr 24) ej på frågan om protokollföringens omfattning, men utskottet ansåg, att föreskrifter i ämnet lämpligen kunde meddelas av Kungl. Maj :t. På utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse till Konungen, att beslut snarast måtte fattas om protokollföring vid nämndens sammanträden.

I följd härav utfärdade Kungl. Maj :t den 27 september 1940 föreskrifter av följande lydelse:

»1. Vid sammanträde med utrikesnämnden skall sekreteraren hos nämnden föra protokoll, upptagande de vid sammanträdet närvarandes namn,

overläggningsämnen samt namn å dem, som yttra sig under överlä«»nin«arna. o& o

2. Vad ledamot av nämnden vid överläggningarna yttrat skall tagas till protokollet, endast då beslut därom fattats av den, som leder förhandlingarna, eller ledamoten själv därom gjort yrkande.

3. Protokollet skall uppläsas av sekreteraren vid nämndens nästa sammantrade. Nämndens ledamöter hava därvid tillfälle att mot protokollets aylattmng framstalla erinringar. Protokollet justeras sedermera av ministern tor utrikes ärendena.

4. Protokollet skall omedelbart etter justeringen överlämnas till utrikesdepartementet för att där förvaras.»

Innehållet i 1940 års föreskrifter om protokollföringen överensstämmer alltså med den praxis, som dittills hade följts och som i sin tur hade stöd i motiven till 1919 års proposition om utrikesnämndens införande.

liungl. Maj:ts proposition nr 120.

Med anledning av motion vid 1947 års riksdag uttalade konstitutionsutskottet (nr 25) att frågan om ändrade regler för protokollföringen i utrikesnämnden borde tagas under omprövning. Utskottet hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning rörande vissa angivna frågor, bl. a. angående utrikesnämndens arbetsformer. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I anledning av riksdagsskrivelsen sammankallade jag ledamöter av utrikesnämnden och av konstitutionsutskottet till informella överläggningar den 16 december 1947. Angående protokollföringen dryftades därvid möjligheten av att göra de dittills ytterst kortfattade protokollen något utförligare, bl. a. därigenom att en sammanfattning av föredragande statsrådets inledningsanförande intoges i protokollet. Denna utväg har emellertid vid närmare övervägande ansetts mindre tillfredsställande.

Vid sidan av de officiella protokoll, som förts i nämnden, bär i allmänhet sekreteraren gjort anteckningar över debatterna. Dessa anteckningar har aldrig granskats av nämndens ledamöter och har haft en helt informell karaktär. De torde i allmänhet ytterst ofullständigt återge vad som sagts och är som historisk källa otillförlitliga.

Departementschefen. Den nuvarande ordningen för protokollföring i utrikesnämnden är knappast tillfredsställande. De råd, som nämndens ledamöter ger regeringen i utrikespolitiska frågor, blir icke protokollförda. Än mindre föres något diskussionsprotokoll, som återger argumentering vid ett ställningstagande. Visserligen öppnar nuvarande regler möjlighet för den som leder nämndens förhandlingar att påkalla protokollföring av medlemmarnas yttranden. Likaså är en medlem berättigad att få sitt yttrande taget till protokollet, om han gör yrkande därom. I praktiken är det dock ytterst sällsynt, att dessa bestämmelsers tillämpning begäres, och någon stenograf kallas icke att vara närvarande vid sammanträdena.

Det skäl som legat till grund för den gällande ordningen kan väl icke frånkännas visst berättigande. Såsom ovan anförts har motivet varit att överläggningarna blir av mera förtrolig och tvångsfri art om de ej protokollföras. Mot denna synpunkt bör emellertid vägas intresset av att kunna i efterhand med säkerhet fastställa vilka råd nämndens ledamöter givit och vilka skäl, som varit bestämmande för deras ställningstagande. Det är även av intresse, att framställningar och yttranden av närvarande regeringsledamöter upptecknas i nämndens protokoll. Med hänsyn härtill torde den allmänna regeln böra bli, att överläggningarna i nämnden stenograferas, såsom numera skall ske i fråga om kamrarnas debatter inom lyckta dörrar (riksdagsstadgan § 5 mom. 3).

Undantagsvis bör emellertid en fråga kunna i nämnden diskuteras »utanför protokollet». Avgörandet härom synes böra tillkomma den som leder nämndens förhandlingar, i vanliga fall alltså Konungen. Klart är att ledamot, som önskar en diskussion utan stenografisk uppteckning, äger framställa anhållan härom, och det får anses naturligt, att en sådan anhållan bifalles

5 Kungl. Maj.ts proposition nr 120.

av nämndens ordtörande, om den vinner stöd hos någon grupp inom nämnden eller om eljest framställningen befinnes välmotiverad.

Protokoll ocn ordagranna uppteckningar från utrikesnämnden sammanträden blir hemliga handlingar enligt sekretesslagen. Kungl. Maj:t äger en- ^ § i lagen meddela dispens från sekretessföreskrifterna i samma lagrum. Då det synes vara rimligt, att ledamot och suppleant i nämnden belättigas ta del av protokollen och uppteckningarna från sammanträden, som ägt rum under den tid de tillhört nämnden, torde en generell dispensföreskrilt höra intagas i stadgan om protokollföringen.

I överenstämmelse med här ovan framförda synpunkter har ett förslag till stadga i ämnet utarbetats, avsedd att ersätta 1940 års föreskrifter. Med hänsyn till att de nya bestämmelserna innebär en ändring av den ordning för protokollföring, som förutsattes då 1919 års proposition om utrikesnämndens inrättande antogs av riksdagen, torde förslaget till stadga böra underställas riksdagen för yttrande.

Under åberopande av det nu anförda får jag hemställa

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition med anhållan om riksdagens yttrande över det förslag till stadga rörande protokollföring i utrikesnämnden, som är bifogat detta protokoll.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: L. Kellberg.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

Bilaga.

Förslag

till

Stadga

augående protokollföring i utrikesnämnden.

1. Vid sammanträde med utrikesnämnden skall sekreteraren lios nämnden föra protokoll, upptagande de vid sammanträdet närvarandes namn, överläggningsämnen samt namn å dem, som yttra sig under överläggningarna.

2. Vad de vid sammanträdet närvarande vid överläggningarna yttra skall ordagrant upptecknas av för ändamålet anlitad stenograf, där ej den som leder förhandlingarna för visst fall annorlunda bestämmer.

3. Protokoll som avses under 1. skall uppläsas av sekreteraren vid nämndens nästa sammanträde. Nämndens ledamöter ha därvid tillfälle att mot protokollets avfattning framställa erinringar. Protokollet justeras sedermera av ministern för utrikes ärendena och förvaras i utrikesdepartementet.

4. Den ordagranna uppteckningen av ett anförande skall så snart ske kan tillhandahållas den som hållit anförandet för justering inom den tid ministern för utrikes ärendena bestämmer; annan i sammanträdet deltagande obetaget att vid ett av de närmaste sammanträdena med nämnden framställa erinringar mot uppteckningens avfattning efter justeringen. Uppteckningen skall förvaras i utrikesdepartementet.

5. Ledamot och suppleant i nämnden äro berättigade att i utrikesdepartementet taga del av protokoll och ordagranna uppteckningar från sammanträden, som ägt rum under den tid de tillhört nämnden.

Stockholm 1953. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner