Doc 1954:220
Hänvisat till av
Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 1
Nr 220.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bestri dande av ytterligare kostnader för det svenska delta gandet i stilleståndsövervakningen i Korea m. m.; gi ven Stockholms slott den 22 oktober 1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Torsten Nilsson
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å Stockholms slott den 22 oktober 1954.
Närvarande:
Statsministern E rlander , statsråden S köld , Z etterberg , T orsten N ils son , S träng , E ricsson , L ingman , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam , L indström . Efter gemensam beredning med t.f. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Lindell, och chefen för finansdepartementet anmäler chefen för 1609 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 220.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, fråga om bestridande av ytterligare kostnader för det svenska deltagandet i stilleståndsövervakningen i Korea och anför därvid följande. Genom beslut den 12 juni 1953 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för utrikesdepartementet att utse dels en medlem jämte biträdande medlem att tillsammans med medlemmar från Schweiz, Polen och Tjeckoslovakien ingå i en neutral övervakningskommission för övervakning av stilleståndet i Korea, dels ock en medlem att tillsammans med medlemmar från sagda tre länder och från Indien ingå i en neutral kommission för repatriering av krigsfångar i Korea, varjämte chefen för utrikesdepartementet bemyn digades att utfärda de föreskrifter och instruktioner som kunde anses erfor derliga för ifrågavarande verksamhet. Kungl. Maj :t föreskrev vidare, att en svensk övervakningskontingent omfattande omkring 80 personer samt en svensk repatrieringskontingent omfattande omkring 50 personer finge organiseras och vid överenskommelse mellan de krigförande parterna om stillestånd utsändas till Korea för att tills vidare under högst ett år stå till ifrågavarande svenska medlemmars förfogande för med stilleståndsövervakningen respektive repatrieringen av krigsfångar sammanhängande upp gifter. Efter förslag i propositionen 234/1953 angående täckning av kostnaderna för kontingenternas organisering och verksamhet anvisade riksdagen å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1953/54 under fjärde huvud titeln ett reservationsanslag av 5 000 000 kronor till Svenska övervakningsoch repatrieringskontingenterna i Korea. Genom beslut den 18 december 1953 medgav Kungl. Maj:t att personal uppsättningen vid övervakningskontingenten finge ökas till sammanlagt högst 100 personer. Den svenska repatrieringskontingenten har efter slutfört uppdrag upp lösts i mars 1954. övervakningskontingentens verksamhet pågår alltjämt. I skrivelse den 5 oktober 1954 har försvarets civilförvaltning hemställt om medel för bestridande av kostnaderna för övervakningskontingentens fortsatta verksamhet. Civilförvaltningen har därvid, med uppgift att de hittills anvisade medlen i det närmaste täcker kostnaderna för verksam heten till utgången av september 1954, beräknat medelsbehovet för återsto den av budgetåret 1954/55 till i runt tal 3 miljoner kronor. Detta belopp innefattar jämväl vissa mindre eftersläpande kostnader för repatrieringskontingentens verksamhet. — Civilförvaltningen erinrar vidare om att i stilleståndsavtalet angående Korea föreskrivits, att kostnaderna för den neutrala övervakningskommissionens verksamhet skall bestridas av de krigförande parterna med hälften vardera. Ämbetsverket förklarar sig ha för avsikt att i enlighet härmed i sinom tid upptaga frågan om ersättning för de kostnader, som svenska staten förskotterat för ändamålet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 3
Departementschefen
Den svenska repatrieringskontingenten är numera upplöst, medan övervakningskontingentens verksamhet alltjämt pågår. För att täcka kost naderna för den fortsatta verksamheten ävensom för att bestrida vissa eftersläpande utgifter för repatrieringskontingenten erfordras ytterligare medelsanvisning. Kostnaderna intill utgången av budgetåret 1954/55 har av civilförvaltningen beräknats till omkring 3 miljoner kronor. Jag har icke något att erinra mot beräkningarna, varför beloppet torde böra an visas. Jag vill emellertid framhålla att nämnda summa, med hänsyn till svårigheten att beräkna vissa utgiftsposter samt möjligheten av en kom mande avveckling av kontingentens verksamhet, måste betraktas som ungefärlig. Jag förutsätter att eventuellt behov av ytterligare medel får tillgodoses genom anlitande av anslaget till oförutsedda utgifter. Frågan om täckning av sålunda bestridda kostnader torde få framdeles anmälas. Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till Svenska övervaknings- och repatrieringskontingen terna i Korea å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1954/55 under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor.
Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga leda möter, hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Brita Wassén
Kungl. Maj:ts proposition nr 221 1
Nr 221
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utlämnande av viss kvantitet s. k. rövat guld; given Stockholms slott den 29 oktober 1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredra gande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Östen Undén
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal land, i statsrådet å Stockholms slott den 29 oktober 1954.
Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden S köld , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , L ingman , N orup , H edlund , P ersson , H jalmar N ilson , L indell , N ordenstam , L indström .
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför mi nistern för utrikes ärendena följande. I proposition nr 197 till 1950 års riksdag angående godkännande av all männa riktlinjer för en tvångsclearing med Tyskland behandlades bland annat vissa frågor om rövat guld, som under kriget av tyska riksbanken använts för betalning i Sverige. De allierade makterna hade som bekant gjort anspråk på att guldpartier, som tyska regeringen lagt beslag på i ockuperade länders centralbanker, skulle återställas till den ursprungliga ägaren även om guldet kommit i tredje lands besittning. I propositionen rc- 1 Dihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 221
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 221
dogjordes närmare för hur ett guldparti av belgiskt ursprung rättsstridigt åtkommits av de tyska myndigheterna och slutligen använts till betalning i det svensk-tyska handelsutbytet. I samband med utlämnandet av detta guldparti till västmakterna i enlighet med föreskrift i 1946 års avtal i Washington mellan Sverige, å ena sidan, USA, England och Frankrike, å den andra, hade Sverige en fordran å samma belopp att bevaka i den tyska egendomen i Sverige. Såsom i nämnda proposition meddelades, hade västmakterna framställt krav på även ett guldparti av nederländskt ursprung. Härom yttrades i pro positionen (s. 33): »Tyska riksbanken har vid en tidigare tidpunkt även levererat guld av holländskt ursprung. Holländska staten har framställt anspråk på denna guldmängd. I detta fall föreligga emellertid helt andra omständigheter och, såvitt hittills kunnat utrönas, kan förpliktelse icke anses åvila Sverige att utlämna guldet. Undersökningarna härom äro dock ännu icke avslutade och något bestämt uttalande kan icke göras. För närvarande framställes icke något betalningsanspråk mot Tyskland i detta sammanhang. Medel böra dock reserveras till dess ärendet blivit slutgiltigt utrett.» Första lagutskottet anförde i sitt utlåtande nr 30 härom följande (s. 47): Utskottet har icke något att erinra mot att medel reserveras för det an givna ändamålet. I frågans outredda läge vill utskottet emellertid icke nu taga ställning till spörsmålet, huruvida staten — därest guldet utlämnas till Holland — bör uttaga ersättning för den härigenom uppkommande förlusten ur tyskmedlen. Med hänsyn till storleken av det belopp, varom här är fråga, vill utskottet i stället förorda att för den händelse staten skulle nödgas ut lämna guldet, spörsmålet om behandlingen av statens ersättningsanspråk ånyo bringas under riksdagens prövning. Om åter guldet icke skulle bliva utlämnat, förutsätter utskottet, att de reserverade medlen användas för ut delning till tysklandsborgenärerna enligt de allmänna grundsatser som nu bliva antagna. Efter skriftväxling och muntliga förhandlingar har frågan om det neder ländska guldet nu kommit i ett läge som påkallar ett slutligt ställningsta gande. Under den föregående skriftväxlingen hade svenska regeringen gjort gällande, att det icke blivit styrkt att av svenska riksbanken mottagna guld partier vore identiska med det i Nederländerna rövade guldet. Även vissa andra invändningar hade framställts. Under de förhandlingar, som under våren ägt rum, har nytt bevismaterial framlagts från allierad sida, varige nom den av Sverige hävdade ståndpunkten allvarligt försvagats. Enligt Washington-avtalet föreskrives skiljedomsförfarande för lösning av hit hörande slag av tvister. Emellertid har vid förhandlingarna framgått, att västmakterna är beredda att reducera sitt krav med drygt en fjärdedel om en frivillig uppgörelse träffas. Läget har från svensk sida så bedömts, att en uppgörelse på sagda grundval är att föredraga framför ett skiljedoms förfarande, som finge avse det totala kravet utan reduktion. I enlighet med denna uppfattning har enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 augusti 1954 skriftväxlingar verkställts med de amerikanska, brittiska och franska
Kungl. Maj:ts proposition nr 221 3
regeringarna, vari kompromissförslaget upptagits, dock under förbehåll för riksdagens godkännande.1 Värdet av det guld, som enligt kompromissförslaget skulle utlämnas, upp går till cirka 35 miljoner kronor. Eftersom guldet i fråga orättmätigt åtkommits av Tyskland, bör svenska staten erhålla ersättning ur den tyska egendomen i Sverige för guldets för lust. I 1950 års proposition yttrades angående det belgiska guldet följande, som har sin tillämpning också på det nederländska guldet: »Svenska regeringen hade alltså vid förhandlingarna om Washington-avtalet kommit till den slutsatsen att de allierade med fog kunde anse att Tyskland orättmätigt tagit det belgiska guldet. I överensstämmande med denna sin uppfattning var svenska regeringen villig att återställa guld partiet.» I vissa hänseenden var de faktiska förhållandena olika i de bägge fallen. Men dessa olikheter inverkar inte på bedömningen av det tyska tillgreppet såsom rättsstridigt och inte heller på det svenska regresskravet. Detta bör alltså gäldas med förmånsrätt ur den tyska egendomen liksom motsvarande krav på grund av det belgiska guldets utlämnande. I Kungl. Maj :ts prop. nr 121/1952 anfördes vissa skäl för att staten i mån av behov måtte lämna bidrag till kostnaderna för myndigheternas befatt ning med tyskmedlen i samma proportion som övriga fordringsägare. Med bifall till propositionen anvisade riksdagen ett reservationsanslag av 1 070 000 kronor till Bidrag till täckande av underskott i kostnaderna för flyktkapitalbyråns, restitutionsnämndens, tyskmedelskommitténs samt likvidationsnämndens verksamhet. De i propositionen härvidlag angivna skälen synes gälla även beträffande det förmånsberättigade anspråk som staten må er hålla gentemot tyskmedlen genom utlämnandet av det nederländska guldet. Framställning härom torde få ske till nästa års riksdag. Med åberopande av vad som anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att godkänna att de mot Sverige riktade kraven på ut lämnande av s. k. rövat guld definitivt regleras genom den träffade uppgörelsen och att svenska statens härigenom upp kommande regresskrav må utgå med förmånsrätt ur de tyska tillgångarna i Sverige.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: C. C:son Kjellberg
1 Texten till skriftväxlingarna, vilka iiro likalydande, har i översättning intagits i proposi tionen (s. 4—5).
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 221
Skrivelse från den amerikanske utrikesministern till den svenske beskickningschefen i Washington
(Motsvarande skrivelser från brittiske och franske beskickningschefen i Washington) (Översättning)
Sir,
Representanter för, å ena sidan, regeringarna i Amerikas Förenta Stater, Frankrike och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland samt, å andra sidan, regeringen i Sverige ha sammanträtt i Washington under maj 1954 för att dryfta frågan om hur bestämmelserna skola uppfyllas i moment 4 (a) av den i Washington den 18 juli 1946 verkställda skriftväx lingen mellan Sverige och de allierade. I anslutning till dessa överläggningar har Sveriges regering underrättat ovannämnda regeringar om att den är beredd att, med förbehåll för den svenska riksdagens godkännande, utlämna sextusen kilogram fint guld i enlighet med moment 4 (a) av skriftväxlingen i Washington den 18 juli 1946 på grund av de krav, som framställts av de tre allierade regeringarna före den 1 juli 1947. Sveriges regering har ävenledes underrättat de tre regeringarna om att den är beredd att snarast möjligt och icke senare än trettio dagar efter det den svenska riksdagens godkännande föreligger utlämna ifrågavarande guld på den plats och till det konto, varom överenskommelse kan träffas med Tripartite Commission for the Restitution of Monetary Gold. Sveriges rege ring har vidare underrättat de tre regeringarna om att den ämnar under ställa riksdagen denna fråga när riksdagen ånyo sammanträder i oktober 1954. Förenta staternas regering har för sin del nöjet meddela, att den i gen gäld för en snar avveckling av frågan är beredd att i samförstånd med regeringarna i Frankrike och Förenade Konungariket mottaga ovannämnda guldkvantitet av Sveriges regering såsom full och slutlig reglering av de krav, som framställts av de tre regeringarna mot Sveriges regering enligt bestämmelserna i moment 4 (a) av förutnämnda skriftväxling. Mottag etc.