angående vissa byggnads¬ arbeten vid statens sinnessjukhus m. m.

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

1 Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m.; given Stockholms slott den 2 mars 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till en reviderad generalplan för modernisering och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen, avsedd att tjäna som en allmän riktlinje för det framtida utbyggandet av dessa sjukhus. Förslaget innebär, att man tills vidare bör inrikta sig på att t. o. m. budgetåret 1966/67 inrätta cirka 3 000 vårdplatser utöver de 18 000, som innefattas i den gällande generalplanen av år 1950. För platsbehovets tillgodoseende räknas med tillkomsten av åtminstone fyra nya sinnessjukhus utöver vad som innefattas i 1950 års plan.

Vidare föreslås i propositionen, att anslaget till Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för nästa budgetår upptages till 32 500 000 kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till anslaget på riksstaten för innevarande budgetår med cirka 4 000 000 kronor. I samband härmed framlägges bl. a. förslag om uppförande av nya sinnessjukhus i Gävleborgs och Örebro län samt tio nya vårdpaviljonger vid befintliga sjukhus.

Slutligen äskas i propositionen för budgetåret 1956/57 ett anslag å 3 946 000 kronor till Utrustning av nya sinnessjukhus.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 106

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lindholm.

. [ I . V j 4 it \ f i '?

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkten 34, har anslaget till Utrustning av nya sinnessjukhus upptagits med ett preliminärt beräknat belopp, 4 000 000 kronor. Anledningen härtill var, att medicinalstyrelsen vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande inkommit med allenast preliminärt förslag.

Vidare har Kungl. Maj :t i sagda proposition på min hemställan under kapitalbudgeten, inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond, punkten 2, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1956/57 beräkna ett investeringsanslag av 33 500 000 kronor.

Sedan förslag nu inkommit från medicinalstyrelsen beträffande beräkningen av anslaget för utrustning av nya sinnessjukhus (skr. 27/1 1956) och från statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande angående byggnadsarbeten vid sinnessjukhusen under nästa budgetår (skr. 16/1 1956) anhåller jag att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål. Innan jag ingår på dessa frågor torde jag emellertid först få lämna en översikt av 1950 års generalplan för sinnessjuk vården samt anmäla den del av det av nyssnämnda kommitté den 18 december 1954 avgivna betänkandet, som avser en revidering av generalplanen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 maj 1950 utsåg dåvarande chefen för inrikesdepartementet en kommitté bestående av sex ledamöter med uppdrag att — i enlighet med de riktlinjer, som förordats av föredragande departementschefen i proposition nr 113 till 1950 års riksdag samt med beaktande av vad som anförts i statsutskottets utlåtande nr 127/1950 — inom inrikesdepartementet biträda med den fortsatta handläggningen av frågorna om modernisering och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen. Till ledamöter utsågs ledamoten av riksdagens första kam-

3 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

mare, grosshandlaren E. Birke, ordförande, medicinalrådet P. B- T, Björck, överläkaren vid Långbro sjukhus i Stockholm G. A. R. Lundquist, numera byråchefen i centrala sjukvårdsberedningen M. E. Molander, ledamoten av riksdagens första kammare, förste uppsyningsmannen J. G. Snygg och numera generaldirektören G. W. Wejke.

Kommittén, som antagit namnet statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande, har årligen avgivit förslag till byggnadsarbeten vid de statliga sinnessjukhusen.

Med skrivelse den 18 december 1954 har kommittén överlämnat betänkande angående bl. a. reviderad generalplan för sinnessjukvården (stencil).

Över betänkandet har yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen — efter hörande av direktionerna för vederbörande sjukhus —, kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket samt länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län. Till länsstyrelsernas yttranden har i allmänhet fogats utlåtanden av förste provinsialläkaren i resp. län. Vidare har yttranden avgivits av samtliga landstings förvaltningsutskott (resp. sjukvårdsstyrelse) med undantag för landstingen i Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län. Yttranden har även avgivits av styrelsen för svenska landstingsförbundet, svenska psykiatriska föreningen samt svenska läkaresällskapet.

I samband härmed torde även få redovisas vissa delar av en av Sveriges läkarförbund och psykiatriska föreningen upprättad, till inrikesdepartementet ingiven promemoria av den 5 juli 1955 angående sinnessjukvårdens organisation och upprustning. Över denna promemoria —- som beträffande här aktuella spörsmål i huvudsak överensstämmer med vad psykiatriska föreningen anfört i sitt remissyttrande — ävensom över detta remissyttrande har medicinalstyrelsen och statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande avgivit utlåtande.

I. Översikt av 1950 års generalplan m. m.

I vårt land är staten sedan gammalt huvudman för större delen av den slutna mentalsjukvården. Av de omkring 30 000 vårdplatser för egentligt sinnessjuka, som f. n. finnes, kommer på statliga anstalter drygt 60 procent (18 431 vårdplatser den 31/12 1954). Medelbeläggningen vid sjukhusen var under år 1954 21 781. Överbeläggningen under året utgjorde 3 249 eller 17,5 procent av det fastställda platsantalet 18 532. Antalet exspektanter vid årets slut uppgick till 1 524, vilket innebar en minskning från år 1953 med omkring 175.

Utöver nyssnämnda antal vårdplatser finnes f. n. fyra statliga sinnessjuk-

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

hus med tillsammans omkring 1 800 platser, helt avsedda för psykiskt efterblivna. De tre största städerna svarar själva — enligt särskilda avtal mellan dessa städer och staten — ehuru med statliga bidrag för huvudparten av sin mentalsjukvård (omkring 5 100 vårdplatser). Landstingen och städerna utanför landsting handhar vården av de s. k. lättskötta sinnessjuka (cirka 4 000 vårdplatser) och alltjämt finnes ett mindre antal primärkommunala sinnessjukhus och enskilda sjukhem för mentalsjuka (tillhopa omkring 1 800 platser).

Vid vissa undervisningssjukhus och ett fåtal landstings- och storstadssjukhus har anordnats psykiatriska kliniker.

För vård av egentligt sinnessjuka har staten f. n. 18 primärsjukhus, 3 sekundärsjukhus samt 7 fristående sekundäravdelningar. Platsernas fördelning på ifrågavarande sjukvårdsanstalter framgår av sammanställningen å följande sida, som även innehåller uppgifter rörande beläggningsförhållandena m. m. under år 1954.

Med hänsyn till behovet av en planmässig utbyggnad och upprustning av sinnessjukvården framlade medicinalstyrelsen år 1945 en tioårsplan. Styrelsen uppskattade därvid det aktuella behovet av vårdplatser inom den statliga sinnessjukvården till omkring 22 000 och platsbehovet år 1955 till 25 000. För att täcka det stora platsbehovet föreslog styrelsen bl. a., att statsbidrag skulle utgå till inrättande av psykiatriska kliniker vid kroppssjukhusen, att fem nya statliga sinnessjukhus skulle uppföras samt att en utbyggnad av de befintliga sinnessjukhusen skulle ske. Av dessa förslag genomfördes det förstnämnda år 1946, då planen redovisades för riksdagen. I övrigt ansågs planen behöva överarbetas, vilken uppgift anförtroddes åt en statens sinnessjukvårdsberedning.

I januari 1950 framlade sinnessjukvårdsberedningen förslag till generalplan för sinnessjukvårdens modernisering och utbyggnad under åren 1951 —1965. Med ledning av en inventering uppskattade beredningen det då föreliggande platsbehovet för vården av de egentligt sinnessjuka vid de statliga sinnessjukhusen till 21 000. Med hänsyn till befolkningstillväxten och förändringar i ålderssammansättningen beräknades platsbehovet — vid oförändrad patientomsättning -— till 23 200 vid generalplanens slutår 1965. Då beredningen emellertid förutsatt, att omsättningen — till följd av ökad tillgång på läkare och annan vårdpersonal vid sjukhusen samt åtgärder i övrigt för att nå bättre behandlings- och differentieringsmöjligheter — skulle kunna successivt öka från 34 till 45 procent, stannade den för att förorda en upprustning av statens sinnessjukvård till att 1965 omfatta i runt tal 18 000 rationellt ordnade vårdplatser. Beredningen underströk, att denna uppskattning var att betrakta som approximativ och endast gällde för en begränsad tid. Platsbehovets storlek borde med lämpliga mellanrum omprövas. Vidare betonades, att beräkningen bl. a. förutsatte en utbyggnad av vårdhemmen för lättskötta sinnessjuka, anordnande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

1 Exkl. 122 tbcplatser 3 » 60 *

3 Inkl. 60 *

4 Härav 283 för psykiskt efterblivna

3 Exkl. 182 tbcplatser men inkl. 283 platser för efterblivna. Vårdplatsantalet för sinnessjuka sålunda 18 532 + 182 — 283 = 18 431.

särskilda anstalter för psykopater och sinnesslöa samt en utbyggnad av familjevården från 2,7 till 5 procent av hela patientantalet.

I fråga om platsbehovets tillgodoseende innebar planen bl. a., att tre äldre sjukhus — Psykiatriska sjukhuset i Stockholm, S:ta Anna i Nyköping och Gådeå i Härnösand — skulle läggas ned. Om- och tillbyggnader skulle ske på övriga sjukhus och nya tbc-avdelningar tillkomma. Slutligen skulle tre nya sinnessjukhus uppföras, ett vid Karlskrona, ett i västra Sverige och ett i stockholmstrakten, vart och ett om 732 vårdplatser. Dessutom räknade man med 721 platser på nya sekundäravdelningar. Alla primär-

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

sjukhus borde enligt beredningens mening ha mindre vårdavdelningar än för det dåvarande — sålunda omkring 24 vårdplatser för de akuta fallen och 42 för kroniskt sjuka -— samt flera enkelrum. Härigenom skulle ökade möjligheter vinnas till differentiering och individuell vård. Vidare föreslogs utrymmen för arbetsterapi och fritidssysselsättning, bättre ekonomilokaler och framförallt välutrustade medicinska centra. Även förslag om bättre personalbostäder ingick i planen.

De totala kostnaderna för det i generalplanen föreslagna byggnadsprogrammet beräknades av beredningen till i runt tal 250 miljoner kronor, varav ca 50 miljoner kronor för personalbostäder. Med en utbyggnadsperiod av högst 15 år skulle den årliga investeringskostnaden uppgå till omkring 17 miljoner kronor per år.

Beredningen betonade, att kostnaderna för generalplanens genomförande givetvis även borde bedömas under hänsynstagande till uppkommande besparingar i de årliga driftkostnaderna. Genom ökad patientomsättning på de moderniserade vårdplatserna kunde en begränsning uppnås av det totala platsbehovet.

Sinnessjukvårdsberedningen berörde i sitt betänkande även frågan om huvudmannaskapet och uttalade, att den kommit till den uppfattningen, att mycket talade för ett överförande av all sinnessjukvård på landstingen och städerna utanför landsting. Någon förändring av huvudmannaskapet för denna vård borde dock av skilda orsaker tills vidare icke äga rum. Det syntes därför böra ankomma på staten att sörja för att vårdresurserna för sådana sinnessjuka, som krävde kvalificerad behandling eller kontinuerlig tillsyn, snarast möjligt utökades och bragtes i nivå med den moderna terapiens krav. Härvid borde dock tillses, att en eventuell senare överflyttning till de lokala huvudmännen i görligaste mån underlättades. I betraktande av de fördelar, som var förenade med ett gemensamt huvudmannaskap för sinnessjukvård och kroppssjukvård, ansåg beredningen det naturligt, att frågan om ett överförande av den kvalificerade sinnessjukvården till de lokala huvudmännen upptogs till förnyad prövning vid utbyggnadsperiodens slut, då de organisatoriska förutsättningarna härför syntes vara avsevärt gynnsammare.

Generalplanen redovisades för 1950 års riksdag (prop. nr 113). Föredragande departementschefen uttalade, att planens beräkning av platsbehovet syntes ligga alltför mycket i underkant, men att anledning saknades att ingå i en närmare granskning av densamma. Han ansåg emellertid, att platsbehovet i fortsättningen borde följas med stor uppmärksamhet och omprövas med lämpliga mellanrum. Departementschefen framhöll vidare, att generalplanen icke vore avsedd att vara i detalj bindande utan att den närmast finge betraktas som en allmän riktlinje för det framtida utbyggandet av den statliga sinnessjukvården. Såsom sådan fann han den i det stora hela väl avvägd. I likhet med sinnessjukvårdsberedningen ansåg de-

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956 7

partementschefen, att praktiska förutsättningar saknades för en överflyttning av huvudmannaskapet till landstingen.

Statsutskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 127)

1 princip till vad i propositionen anförts om behovet av en upprustning på sinnessjukvårdens område samt beträffande platsbehovet och dess tillgodoseende. Möjligheterna att förbättra sinnessjukvården var emellertid enligt utskottet i sista hand beroende av samhällets ekonomiska bärkraft. Planens förverkligande skulle ske genom successiva anslagsbeslut av riksdagen.

I fråga om huvudmannaskapet uttalade utskottet bl. a., att den planerade utbyggnaden av vårdkapaciteten och förbättringen av vårdmöjligheterna borde helt genomföras i statlig regi. Skulle vid utbyggnadsperiodens utgång frågan om huvudmannaskapet alltjämt äga aktualitet, borde denna upptagas till förnyat övervägande mot bakgrunden av då föreliggande förhållanden. I anslutning härtill framhöll utskottet, att allteftersom utbyggnadsprogrammet realiserades nödig uppmärksamhet borde ägnas åt ätt sjukhusens upptagningsområden ändrades, så att den ur geografiska, kommunikationstekniska och andra synpunkter lämpligaste fördelningen av patienterna erhölls.

I detta sammanhang må nämnas, att sinnessjuk vården även granskats av statens sjukhusutredning, som år 1948 framlade betänkande (SOU 1948: 37) med synpunkter och förslag rörande sinnessjukvården. De allmänna synpunkter, som där anfördes, var i stort sett desamma, som sedan återkommit i reformdiskussionen. Sinnessjukvården borde i första hand få bättre kvalitativa resurser personellt och materiellt så att vården effektivt kunde höjas. Därefter, i den mån det behövdes, borde platsantalet ökas. Sinnessjukhusens upptagningsområden borde så nära som möjligt bringas att sammanfalla med landstingsområdena och åtskilligt talade för, att hela vårdgrenen inordnades under kroppssjukvårdens huvudmän. Ett särskilt avsnitt ägnades planeringen och utformningen av sinnessjukhus i syfte att få bättre patientdifferentiering, ökade och ändamålsenliga behandlingslokaler, utrymmen för rationell sysselsättnings- och arbetsterapi m. m. Ett sjukhus borde enligt utredningen ej omfatta mer än

2 överläkaravdelningar — en för män och en för kvinnor — med tillsammans omkring 700 vårdplatser dock med möjlighet öppen för utbyggnad med högst 100 platser för speciella ändamål. Antalet vårdavdelningstyper borde begränsas till två, en mindre om 20 å 25 vårdplatser för akut sjuka och kroniskt mera svårskötta oroliga patienter och en större om ca 40 platser för övriga kroniker. Omkring 65 procent av vårdplatserna beräknades för den mindre typen. I ett annat avsnitt diskuterades sjukvårdsarbetets organisation och behovet av personal. I fråga om antalet läkare åberopades ett tidigare uttalande om en sådan ökning av antalet, att per läkare kom att vårdas i medeltal 100 å 125 patienter. Därvid räknades med, att Iäkarpersonalen skulle avlastas arbetet med den öppna vården och mindre

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

kvalificerade göromål. Beträffande behovet av vårdpersonal beräknades ett platsantal av i genomsnitt 2,8 per befattningshavare. Personalplaner för samtliga sjukhus framlades.

II. Kommitténs förslag till reviderad generalplan

1. Platsbehovet

Efter en redogörelse för 1950 års generalplan och dess uppskattning av platsbehovet anför statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande.

Såsom i det föregående angivits, uppskattade sinnessjukvårdsberedningen vårdplatsbehovet år 1965 till i runt tal 18 000 rationellt anordnade platser. Beredningen utgick därvid från att de egentliga sinnessjukhusen skulle avlastas från de lättskötta sinnessjuka, vissa psykopater och sinnesslöa. Även om man beaktar att antalet patienter av nyssnämnda kategorier, som fortfarande vårdas inom sinnesjukhusen, är jämförelsevis stort kan det redan nu konstateras, att det i generalplanen angivna erforderliga platsantalet år 1965 icke är tillräckligt. Oaktat att den av sjukhusen redovisade omsättningen år 1953 uppgick till 52 procent och det fastställda antalet vårdplatser utgjorde 18 185, förelåg nämligen en överbeläggning av cirka 3 100 eller drygt 17 procent och en exspektantlista, som upptog närmare 1 700 vårdbehövande. Nyssnämnda omständigheter utvisar, att det dolda vårdbehovet inom landet är av stor omfattning. Det kan f. n. icke helt överblickas. Detta torde vara möjligt först när sinnessjuk vården fått så stora resurser, att de vårdbehövande kunna utan större dröjsmål beredas vård.

Under sitt arbete att tillgodose vårdplatsbehovet har kommittén vidare fått anledning antaga, att frekvensen av sinnessjukdom inom skilda delar av landet är växlande. Behovet av vårdplatser inom de av kommittén skisserade upptagningsområdena skulle sålunda vara beroende ej blott av folkmängden utan även av den särskilda sinnessjukdomsfrekvens, som vore rådande inom respektive områden. Med hänsyn härtill samt angelägenheten av att vårdplatsbehovet i sin helhet ånyo blev föremål för prövning, borde enligt kommitténs mening därför verkställas en förnyad undersökning rörande detta behov.

För att erhålla en jämförelse med den av sinnessjukvårdsberedningen verkställda beräkningen borde undersökningen avse förhållandena den tidpunkt, då upprustningen enligt generalplanen förutsattes vara genomförd, nämligen vid utgången av år 1965. Den takt, i vilken upprustningen hittills bedrivits, torde under oförändrade förhållanden komma att förlänga upprustningsperioden med något eller några år. Kommittén har därför ansett, att förhållandena i förevarande hänseende borde klarläggas även för följande femårsperiod, nämligen vid utgången av år 1970.

Det har vidare ansetts angeläget, att söka utröna vårdklientelets sammansättning med hänsyn till behovet av olika vårdavdelningstyper. Kostnaden för såväl inrättande och modernisering som för driften av de mindre vårdavdelningarna för akut sjuka och oroliga patienter äro nämligen betydligt högre än för de större avdelningarna för kroniskt sjuka. Undersökningen skulle därför taga sikte på att klarlägga jämväl behovet av vård-

9 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

platser för akut och kroniskt sjuka. Kommittén är medveten om att denna indelning av klientelet i akut och kroniskt sjuka är mycket schematisk och att antalet sjuka, som bli kroniska vårdfall, sammanhänger med bl. a. tillgängliga materiella och personella behandlingsresurser. Om en sådan indelning dock göres skulle man även få möjlighet att bilda sig en uppfattning om effekten av de förbättrade behandlingsmetoder, som framdeles kunna komma att tillämpas. Däremot har det ej ansetts nödvändigt att göra skillnad mellan män och kvinnor, då avdelningarnas utformning for de olika könen ej företer någon väsentlig skillnad sinsemellan.

Mot bakgrunden av den förda diskussionen om sammanförande framdeles av all sjukvård under landstingens huvudmannaskap, har kommittén — i syfte att hålla möjligheterna öppna till ett smidigt överförande av huvudmannaskapet, eventuellt även successivt — upptagit frågan om en ny indelning av landet i upptagningsområden för de statliga sinnessjukhusen. Enligt kommitténs mening bör gränserna för de nya upptagningsområdena med undantag för Stockholms, Kristianstads, Malmöhus och Västmanlands län följa de nuvarande länsgränserna. Södra delen av Stockholms län har sammanförts med Södermanlands län till ett upptagningsområde för Sundby sjukhus vid Strängnäs. Norra delen av länet bör enligt kommitténs mening utgöra ett eget upptagningsområde. Inom Malmöhus län finnes två sjukhus, nämligen S:t Lars’ sjukhus i Lund och S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg, vilkas sammanlagda vårdplatsantal är tillräckligt för att tillgodose vårdbehovet inom ett väsentligt större område än det, som utgöres av enbart Malmöhus län. Med hänsyn härtill har större delen av Kristianstads län sammanförts med Malmöhus län till ett område för dessa båda sjukhus. Detta område förutsättes bli uppdelat i två upptagningsområden, avpassade efter resp. sjukhus’ storlek. Den östligare delen av Kristianstads län har ansetts tillsammans med Blekinge län böra bilda upptagningsområde för det nya sinnessjukhuset i Karlskrona (Gullberna sjukhus). Västmanlands län har sammanlagts med Uppsala län till ett upptagningsområde för Ulleråkers sjukhus i Uppsala, vilket redan nu har ett vårdplatsantal, som är tillräckligt för att försörja detta upptagningsområde. Denna indelning, som successivt kan genomföras i samband med sjukhusens ombyggnad, bör kunna tillämpas oavsett hur frågan om huvudmannaskapet löses.

Vid gränsernas uppdragande har kommittén vidare beaktat de i generalplanen framförda förslagen om nedläggande av vissa sjukhus eller deras utnyttjande för annat ändamål samt utgått från att vid sjukhusen redan befintliga vårdplatser i möjligaste mån kommer att utnyttjas.

Med dessa utgångspunkter har kommittén genom docenten Carl-Otto Segerdahl låtit utarbeta en prognos rörande vårdbehovet vid de statliga sinnessjukhusen vid utgången av år 1965 och 1970. Rörande undersökningarnas utförande må här endast nämnas, att uppgifter inhämtats direkt från sjukhusen genom utsända frågeformulär, i vilka egentligt sinnessjuka från olika län med patientnummer slutande på vissa siffror upptagits så att 40 pro-

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

cent av dem, som vårdades eller som exspektanter var anmälda för intagning vid de statliga sinnessjukhusen medtagits. Materialet har uppdelats på kroniker och akuta fall samt de som borde vårdas på vårdhem för lättskötta sinnessjuka, varvid vederbörande läkares bedömning varit avgörande. Däremot har ej någon uppdelning av materialet på män och kvinnor gjorts. Efter en fördelning av det framkomna materialet på olika åldrar, har riskerna att vara sinnessjuk i olika åldrar och län vid den angivna tidpunkten framräknats, varefter med tillämpning av den efter befolkningsstatistiska grunder framskrivna befolkningen vid 1965 resp. 1970 års utgång antalet sinnessjuka vid dessa tidpunkter i de olika länen beräknats.

Enligt prognosen skulle det totala antalet vårdbehövande vid statens sinnessjukhus år 1965 och 1970 uppgå till i runt tal 22 200 respektive 22 900. Med utgångspunkt från den schematiska uppdelningen av klientelet skulle av antalet för år 1970 cirka 1 800 vara akut och 21 100 kroniskt sjuka. Det beräknade antalet vid sinnessjukhus vårdbehövande sinnessjuka vid ut-

Beräknat antal sinnessjuka i behov av vård på sinnessjukhus vid utgången av dr 1970 inom olika län med uppdelning på kroniker och akuta. Korrektion av beräkningen för överföring i full utsträckning av det äldre klientelet till sinnessjukvården. Tillägg för personer med hemort i utlandet men vårdade inom Sverige. Exkl. storstäder.

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

gången av år 1970 inom olika län med uppdelning på kroniker och akuta framgår av tabellen å föregående sida. Med hänsyn till att, särskilt i vissa län, de högre årsklasserna är kraftigt underrepresenterade på sinnessjukhusen på grund av att dessa fall i viss utsträckning är intagna på ålderdomshemmen, där de icke rätteligen bör vårdas, har för samtliga län utom två gjorts en uppskattning av det medelvärde, som för åldrar över 65 år troligen bör gälla.

För egen del anför kommittén bl. a., att det av prognosen framgår, att behovet av vårdplatser vid de statliga sinnessjukhusen varierar starkt emellan de olika upptagningsområdena. Sålunda uppvisar Jämtlands län ett behov per 1 000 invånare av 5,6, medan för Gävleborgs län redovisas allenast 2,8 platser. Särskilt iögonenfallande är, att vårdplatsbehovet är minst inom de län, som saknar statligt sinnessjukhus. Det är ej uteslutet, att avsaknaden av ett sinnessjukhus inom dessa län kan ha medverkat till att det inom hela landet förefintliga dolda vårdbehovet är större än det, som prognosen utvisar.

Kommittén påpekar i detta sammanhang, att på de egentliga sinnessjukhusen alltjämt vårdas patienter, som är att hänföra till sådana lättskötta sinnessjuka, psykiskt efterblivna och psykopater, som icke skall vårdas på sinnessjukhusen. Enligt av kommittén införskaffade uppgifter skulle cirka 2 400 vårdplatser för egentligt sinnessjuka vara belagda med patienter, som bör vårdas på annan anstalt (drygt 1 600 lättskötta sinnessjuka, cirka 500 psykiskt efterblivna och 270 s. k. psykopater). En överflyttning av dessa patienter till andra anstalter skulle i väsentlig mån minska överbeläggningen vid sinnessjukhusen. Någon inverkan på det framräknade platsbehovet skulle ett sådant friställande emellertid ej ha, då prognosen avser enbart egentligt sinnessjuka.

Rörande omsättningens betydelse framhålles, att en ökad patientomsättning obestridligen minskar behovet av vårdplatser. Genom effektivare behandlingsmetoder har det nämligen i många fall varit möjligt att väsentligt tidigare än förut och i större utsträckning utskriva patienter från sjukhusen såsom återställda. Dessutom har man kunnat förbättra vissa patienters tillstånd så, att de antingen kunnat vårdas utanför sjukhusen eller endast tidvis behövt vård inom desamma. I detta sammanhang påpekar kommittén, att i förefintliga uppgifter om den procentuella patientomsättningen en hel del av återfallen jämställes med nya fall av sinnessjukdom. Härigenom blir den redovisade procentuella omsättningssiffran icke ett adekvat uttryck för förekomsten av sinnessjukdom och ej heller för ett effektivt återställande av hälsotillståndet hos de sjuka. En på vårdplatsbehovet i hög grad inverkande faktor blir patientomsättningen först när vårdmetoderna blir sådana, att antalet kroniker och återfall väsentligt minskas, varigenom platser för kroniker kan frigöras för vård av ytterligare ett antal akut sjuka. Detta resultat kan emellertid med hänsyn till det stora

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

antalet kroniker vid sjukhusen uppnås först efter en relativt lång tidrymd. I betraktande av dessa omständigheter har kommittén icke ansett sig nu behöva ingå på en närmare undersökning av patientomsättningens reducerande inverkan på vårdplatsbehovet, allrahelst som kommittén förutsätter, att vårdplatsbehovet i fortsättningen skall undersökas med jämna mellanrum. Dessa undersökningar torde nämligen komma att återspegla bl. a. ifrågavarande faktor.

Kommittén framhåller i fortsättningen vikten av att alla vägar prövas för tillgodoseende av det ökade vårdbehovet med minsta möjliga antal vårdplatser. Sålunda bör sjukhusen förses med erforderlig läkarpersonal och utbildad vårdpersonal. I detta sammanhang understrykes angelägenheten av, att den av kommittén tidigare begärda och numera inom ecklesiastikdepartementet igångsatta utredningen om inrättandet av forskningsavdelningar vid sinnessjukhusen bedrives med stor skyndsamhet.

Vidare påpekas önskvärdheten av att familjevården ytterligare utvecklas. F. n. vårdas omkring 2,9 procent av de vid sjukhusen intagna patienterna i familjevård. Kommittén framhåller, att även om stora svårigheter föreligger i dagens läge att nå den omfattning om cirka 5 procent, varmed sinnessjukvårdsberedningen räknat, bör olika vägar prövas för att uppnå detta procenttal. Kommittén ifrågasätter bl. a., om icke begreppet familjevård kunde utvidgas så att flera former för denna vård än enbart den enskilda inöjliggöres.

Vid bedömandet av de praktiska möjligheterna för anordnande av s. k. dagsjukhus måste enligt kommitténs mening beaktas, att endast två statliga primärsjukhus, nämligen S:ta Maria i Hälsingborg och Ulleråker i Uppsala, är så placerade i städer av sådan storlek, att sagda vårdformer kan ifrågakomma. Kommittén anser därför, att möjligheterna att anordna en dylik vårdform bör undersökas i dessa fall. Någon mera betydande inverkan på behovet av vårdplatser torde emellertid vårdformen ej ha för de statliga sinnessjukhusens del.

Kommitténs slutsats beträffande det allmänna platsbehovet är, att enbart de av sinnessjukvårdsberedningen och kommittén verkställda undersökningarna av detta behov med hänsyn till de många osäkra faktorer, som kan påverka utvecklingen, icke utgör tillräckligt underlag för en utbyggnad av sjukvårdsplatserna i hela den omfattning, som prognosen ger vid handen. Därest vårdplatsbehovet enligt prognosen skulle helt tillgodoses, skulle år 1970 utöver generalplanens 18 000 erfordras ytterligare närmare (22 900 — 18 000) 5 000 platser. Då det f. n. kända behovet utgör cirka 23 000 vårdplatser och i runt tal 2 400 av de tillgängliga platserna upptages av sjuka, som bör överföras till speciella anstalter, skulle det nu behövas 20 600 vårdplatser för egentligt sinnessjuka.

Även om i det föregående angivna åtgärder kan begränsa behovet av vårdplatser, kommer detta behov enligt kommitténs mening likväl under

13 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

överskådlig tid att väsentligt överstiga den av sinnessjukvårdsberedningen gjorda uppskattningen av vårdplatsantalet. En utbyggnad måste sålunda komma till stånd. Denna bör dock ske försiktigt och på sådant sätt, att en anpassning av sjukhusen efter senare gjorda beräkningar lätt kan genomföras. Vid övervägande av på denna fråga inverkande faktorer har kommittén stannat för att nu förorda inrättande av ytterligare cirka 2 950 vårdplatser utöver de i gällande generalplan beräknade.

Kommittén har härutöver gjort uttalanden om behovet av platser för tuberkulossjuka och barn lidande av sinnessjukdom. Beträffande den förstnämnda kategorin räknades i 1950 års generalplan med att sammanlagt 600 tuberkulosvårdplatser skulle erfordras. Enligt av kommittén inhämtade uppgifter vårdas på sinnessjukhusen sammanlagt 915 tbcsjuka, varav endast 352 smittförande och i behov av särskilda för dem avsedda vårdplatser. Då tre tidigare beslutade tuberkulosavdelningar vid Ulleråkers, Umedalens och S:t Lars’ sjukhus med sammanlagt 364 platser nu är i huvudsak färdigställda, uttalar kommittén — efter samråd med medicinalstyrelsens föredragande i tuberkulosfrågor — att de ytterligare tuberkulosvårdsplatser, som förutsatts i generalplanen, icke bör komma till utförande.

Beträffande sinnessjuka barn framhålles, att vid de statliga sinnesssjukhusen vårdas ett 30-tal sådana barn i åldrar upp till 13 år. Den nuvarande vården av klientelet — tillsammans med vuxna och ofta grovt psykiskt förändrade patienter — är icke tillfredsställande. Kommittén föreslår därför att liksom för tuberkulosfallen särskilda vårdplatser inrättas, på vilka fall mottages från hela landet. Sådana vårdplatser bör lämpligen förläggas till Ulleråkers sjukhus.

2. Platsbehovets tillgodoseende

Kommittén framhåller, att man vid förverkligandet av generalplanen i stor utsträckning måst inrikta sig på att uppföra nya panncentraler, ombygga ekonomibyggnader samt modernisera och uppföra nya bostäder. Vid flertalet sjukhus var nämligen ifrågavarande byggnader i sådant skick, att man först måste sätta dessa i stånd, innan moderniseringen av befintliga vårdpaviljoner eller uppförande av nya sådana kunde påbörjas. Först under senare budgetår har det varit möjligt att påbörja upprustningen och utbyggnaden av vårdavdelningarna. Efter antagandet av gällande generalplan har t. o. m. år 1954 vid de befintliga sjukhusen beslutats arbeten för ett sammanlagt belopp av i runt tal 105 miljoner kronor, varav drygt 48 miljoner belöper på uppförande av nya vårdpaviljonger och modernisering av befintliga sådana. I förstnämnda belopp ingår även kostnader för uppförande av Gullberna sjukhus vid Karlskrona med 27,4 miljoner kronor, vilket belopp dock ej innefattar kostnaderna för uppförande av arbetsterapilokaler och bostäder vid sjukhuset. Härutöver har principbeslut fattats om uppförande

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

av det nya sjukhuset i västra Sverige, vilket skall förläggas till Falköping. För utförande av de t. o. in. år 1954 beslutade arbetena enligt gällande generalplan har anvisats tillhopa 90 miljoner kronor. En närmare redogörelse för de beslutade byggnadsåtgärderna lämnas i bilaga 1, vilken kompletterats med de vid 1955 års riksdag beslutade byggnadsarbetena. Såsom framgår av bilagan har även beslutats utförande av arbeten, vilka ej förutsatts i generalplanen.

I anslutning till den förordade utökningen av vårdplatsantalet har kommittén utarbetat förslag till reviderad plan för de statliga sinnessjukhusens om- och utbyggnad. Denna plan upptager jämväl fyra nya sinnessjukhus utöver de tre nya sjukhus, som redovisas i 1950 års generalplan. Kommittén har vidare — i överensstämmelse med gällande generalplan — räknat med att psykiatriska sjukhuset i Stockholm, S:ta Anna, Källshagens och Gådeå sjukhus samt sekundäravdelningen i Långasjö icke framdeles skall utnyttjas för sinnessjukvård. Några nya sekundäravdelningar upptages däremot ej i den reviderade generalplanen förutom den i 1950 års plan upptagna, ännu ej helt färdigställda avdelningen i Uddevalla.

Platsbehovets tillgodoseende dels enligt 1950 års generalplan och dels enligt kommitténs förslag till revision av denna plan framgår av bilaga 2 i vilken de vid 1955 års riksdag beslutade vårdplatserna fråndragits det antal platser, som kommittén ansett ytterligare böra renoveras eller uppföras.

Beträffande de nya sinnessjukhus, som föreslås till uppförande, anför kommittén.

Av de av kommittén föreslagna nya sjukhusen är det för Stockholmstrakten redan förutsatt i gällande generalplan. Det nya sjukhuset bör tillgodose vårdbehovet inom allenast norra delen av Stockholms län och beräknas få ett platsantal av 850. I gällande generalplan beräknades för motsvarande sjukhus 732 vårdplatser. Att Stockholms län ansetts böra uppdelas i en norra och en södra del har närmast betingats av, att antalet vårdplatser vid Sundby sjukhus kan beräknas tillgodose behovet inom ett större område än enbart Södermanlands län. Med allenast en mindre utbyggnad av Sundby sjukhus kan till upptagningsområdet för detta sjukhus läggas södra delen av Stockholms län.

Utöver sjukhuset för Stockholmstrakten föreslår kommittén uppförande av nya sjukhus för Hallands, Örebro och Gävleborgs län. Vårdbehovet inom dessa län utgör enligt prognosen tillräckligt underlag för uppförande av sjukhus av sådan storleksordning, att driften av dem kan anses bli ekonomiskt tillfredsställande.

Vidare förordar kommittén, att ett nytt sjukhus uppföres inom Älvsborgs län. Enligt prognosen skulle Restads sjukhus behöva utbyggas med i runt tal 400 platser utöver de i gällande generalplan förutsatta. Därvid räknar kommittén med, att den i Uddevalla beslutade sekundäravdelningen om 110 vårdplatser skall överföras från Restads till S:t Jörgens sjukhus. Med hänsyn till att befolkningen inom länet är koncentrerad till dess södra del och då Restads sjukhus även i övrigt är mindre lämpligt placerat, har kommittén ansett starka skäl tala för att detta platsbehov tillgodoses ge-

1»

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

nom att ett nytt primärsjukhus inrättas inom den södra delen av länet. För att detta sjukhus skall få en ekonomiskt försvarlig storlek räknar kommittén med, att från sjukhuset skall framdeles i administrativt och ekonomiskt hänseende försörjas även en särskild avdelning för psykopater om 150—200 vårdplatser.

Vad angår de befintliga sjukhus, som skall ingå i den nya planen, har kommittén ansett, att Ryhovs, S:t Olofs, S:ta Maria och Sidsjöns sjukhus skall bibehålla det platsantal, som angivits i gällande generalplan. I denna plan förutsattes vidare, att vid Umedalens sjukhus skulle vara inrättade 884 vårdplatser. Den av kommittén verkställda prognosen utvisar, att vid detta sjukhus skulle år 1970 erfordras allenast 740 platser för sjukhusets nya upptagningsområde. Större delen av det sålunda överskjutande platsantalet bör enligt kommitténs mening disponeras för vård av psykiskt efterblivna.

Vad angår frågan om vårdplatsernas fördelning med hänsgn till klientelets sammansättning erinrar kommittén om, att sjukhusutredningen — med utgångspunkt från inhämtade uppgifter från sjukhusen — ansåg, att platserna vid nya sinnessjukhus borde fördelas med 40 procent för akuta lugna och halvoroliga, 26 procent för oroliga och 33 procent för kroniska patienter. Kommittén har iakttagit, att detta icke överensstämmer med nuvarande förhållanden. Detta bestyrkes jämväl av den av Segerdahl på grundval av uppgifter från sjukhuscheferna utarbetade prognosen. Kommittén fortsätter.

Enligt nämnda prognos skulle antalet akut sjuka patienter vid de statliga sinnessjukhusen uppgå till blott cirka 8 procent. Även om förhållandena i dag ge vid handen, att man skulle behöva akutplatser för endast en så ringa del av klientelet, måste man dock antaga, att utvecklingen går därhän att en större del av klientelet framdeles blir mera mottaglig för medicinskt terapeutiska åtgärder. Kommittén har därför vid sin planläggning av sjukhusens utformning ansett sig böra förorda ett större antal akutplatser än det enligt prognosen framräknade behovet.

Vid inrättande av nya sjukhus bör dessa sålunda enligt kommitténs mening i regel organiseras på basis av följande ungefärliga patientsammansättning, nämligen minst 15 procent platser för akut sjuka, på vilka den huvudsakliga omsättningen kommer att äga rum, 12 procent för oroliga och 73 procent för kroniska patienter.

Vad angår vårdavdelningarnas storlek föreslog sjukhusutredningen en uppdelning på avdelningar för dels oroliga, dels akuta halvoroliga eller lugna patienter, dels kroniska halvoroliga och dels kroniska lugna patienter. Beträffande de båda förstnämnda patientkategorierna borde avdelningarna omfatta 24 och för de övriga 42 vårdplatser. Sinnessjukvårdsberedningen förordade i sitt utlåtande över Karlskronasjukhuset i första hand sjukhusutredningens förslag. Om emellertid den statsfinansiella situationen icke skulle anses medgiva byggande av mindre avdelningar med 24 platser, kunde enligt beredningens uppfattning även anses godtagbart, att platsantalet höjdes till 28.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Föredragande departementschefen förordade i propositionen nr 113/1950, att de mindre avdelningarna skulle omfatta 24 vårdplatser.

Statsutskottet (uti. nr 127/1950) uttalade, att det ej ställde sig avvisande till tanken att utbygga vårdavdelningar med 28 platser för akuta lugna och akuta halvoroliga patienter samt förordade, att Kungl. Maj :t till förnyat övervägande upptog spörsmålet om avdelningarnas storlek. Det byggnadsprogram för karlskronasjukhuset, som sedermera godkänts av Kungl. Maj :t och riksdagen, är baserat på, att platsantalet på ifrågavarande vårdavdelningar skall utgöra 28. Även vid övriga sjukhus företagna utbyggnader av motsvarande vårdavdelningar har givits en häremot svarande utformning.

För egen del anför kommittén.

Såsom av det följande framgår skulle ett förverkligande av den av kommittén föreslagna reviderade generalplanen kräva avsevärda ekonomiska insatser från statens sida såväl med avseende på anläggningskostnader som kostnader för driften. Man måste också beakta, att stora investeringar krävas för en upprustning och utbyggnad av den statliga vården för psykiskt efterblivna samt för anordnande av speciella avdelningar för psykopater. Även inom andra områden av det statliga anstaltsväsendet kräves upprustning. Det föreligger därför ett påtagligt behov av att i görligaste mån begränsa kostnaderna. I betraktande av dessa förhållanden har kommittén ansett sig böra vid planläggningen av den fortsatta upprustningen räkna med vårdavdelningar om 30 platser för akuta och 48 för kroniskt sjuka patienter. Avdelningarna för de kroniskt sjuka böra utformas så att de ge möjlighet till en viss differentiering inom denna kategori sjuka. Intagningsavdelningarna böra dock enligt kommitténs mening organiseras såsom dubbelavdelningar om 15 + 15 vårdplatser. Avdelningar för oroliga patienter böra liksom hittills utformas med 24 platser.

I fråga om organisationen av sjukhusen i övrigt hänvisar kommittén till de dispositionsplaner, som fogats till betänkandet.

Beträffande frågan om personalbostäder yttrar kommittén bl. a.

Enligt kommitténs mening är det angeläget att i görligaste mån begränsa uppförandet av nya tjänstebostäder. Sålunda böra bostäder vara inrättade vid sjukhusen för överläkare, läkare, intendent och ett antal vikarier samt i övrigt endast för de befattningshavare, som av hänsyn till driften av sjukhuset eller av säkerhetsskäl böra bo inom sjukhusområdet. Övriga befattningshavare böra liksom andra arbetstagare söka sig bostäder i allmänna marknaden. Med hänsyn till det rådande läget på bostadsmarknaden måste emellertid ett sålunda begränsat bostadsprogram i regel kräva medverkan från kommunal sida. En dylik medverkan har kunnat tillförsäkras från Karlskrona och Falköping, dit nya sjukhus skall förläggas. Kommittén räknar med att ett sådant samarbete skall kunna etableras även i övriga fall, då bostäder erfordras för sjukhuspersonal. I de fall så likväl icke kan ske och bostäder ej äro att tillgå i allmänna marknaden bär frågan om uppförande av ytterligare bostäder vid sjukhusen upptagas till prövning. Givetvis bör dock renoveringen fortsättas av det kvarblivande bostadsbeståndet, som ej befinner sig i tillfredsställande skick.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956 17

3. Personalbehov

Kommittén har gjort en preliminär beräkning av personalbehovet vid ett genomförande av den reviderade generalplanen. Beräkningen har tjänat till ledning vid kommitténs kostnadsberäkningar.

Allmänt anför kommittén, att ett genomförande av den reviderade generalplanen kommer att innebära ett ökat personalbehov, ehuru man enligt denna plan icke räknar med större platsantal än vad som i stort sett svarar mot nuvarande medelbeläggning. Detta förorsakas i främsta rummet av patienternas uppdelning på ett större antal sjukhus och på mindre vårdenheter inom de olika sjukhusen än f. n. Ett indirekt ökat personalbehov — främst av läkare — uppkommer därjämte på grund av de större möjligheter till effektiv medicinsk och psykoterapeutisk behandling, som de nya och renoverade sjukhusen kommer att erbjuda.

I fråga om läkare har kommittén enligt sjukhusutredningens grunder räknat med 100 å 125 patienter per läkare, men säger sig därmed icke ha tagit ställning till den lämpliga läkartätheten. Kommittén framhåller fastmera, att det för en effektivisering av vården torde vara nödvändigt att avsevärt öka läkartätheten. Beträffande vårdpersonalen i övrigt har kommittén utgått från den personaltäthet, som enligt sjukhusutredningen erfordras inom moderna vårdavdelningar för sinnessjuka.

På anförda grunder kommer utredningen för de befintliga sjukhus, som skall bibehållas, till ett behov av ytterligare 30 läkare (cirka 16 000 vårdplatser med 132 läkare år 1954). I fråga om avdelningspersonalen skulle enligt kommittén erfordras ytterligare 490 tjänster. Behovet av utökning av kontors- och ekonomipersonalen anser kommittén bli relativt obetydligt. Tillhopa beräknas planens genomförande vid dessa sjukhus alltså föranleda inrättande av omkring 520 tjänster.

Vid nytillkommande sju sjukhus räknar kommittén med omkring 55 läkare, 1 780 avdelningspersonal, varav 160 ej sjukvårdsutbildade biträden, 115 övrig sjukvårdspersonal, 80 kontorspersonal och 430 ekonomipersonal eller tillhopa 2 460 personer.

Från det angivna personalbehovet -—- sammanlagt cirka 3 000 tjänster —skall dragas personalen vid de sjukhus, som skall nedläggas som egentliga sinnessjukhus. Denna utgör cirka 700. Genomförandet av den reviderade generalplanen skulle sålunda medföra behov av ytterligare i runt tal 2 300 tjänster, varav 74 skulle vara läkare, 54 kontorspersonal, 1 809 vårdavdelningspersonal, 88 diverse sjukvårdspersonal och 266 ekonomipersonal.

4. Kostnadsberäkningar

Kommittén har funnit det angeläget att söka klarlägga storleksordningen av totalkostnaderna för upprustningen och utbyggnaden av såväl de egent- 2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 106

18 Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 106 år 1956

liga sinnessjukhusen som sinnessjukhusen för vård av psykiskt efterblivna. I sistnämnda de] har beräkningarna redovisats i propositionen nr 123 till 1955 års riksdag.

I fråga om erforderliga investeringar vid de egentliga sinnessjukhusen utgår kommittén för de nya sjukhusens del från de beräknade kostnaderna för Gullherna sjukhus om cirka 800 vårdplatser. Detta sjukhus torde i sin helhet — arbetsterapiavdelningar och bostäder inräknade -— komma att kräva en medelsanvisning av cirka 33 miljoner kronor, d. v. s. i runt tal 41 000 kronor per plats. Då de nya sjukhusen emellertid kommer att omfatta ett väsentligt större antal kronikerplatser än Gullherna sjukhus, räknas för dem en genomsnittskostnad per plats (kostnaderna för personalbostäder inräknade) av 37 000 kronor. För nya platser vid befintliga sjukhus uppskattas den genomsnittliga platskostnaden till 22 000 kronor och för ombyggnad och modernisering av befintliga platser en platskostnad av 15 000 kronor.

Med ledning härav har kommittén preliminärt uppskattat de totala kostnaderna för de i den reviderade generalplanen ingående byggnadsåtgärderna — om vilka beslut vid årsskiftet 1954/55 ännu ej fattats — till i runt tal 365 miljoner kronor. Härtill kommer ett uppskattat medelsbehov av 25 miljoner kronor för upprustning och inrättande av nya bostäder vid befintliga sjukhus.

Kommittén fortsätter.

Såsom i det föregående angivits ha hitintills beslutats byggnadsåtgärder i enlighet med gällande generalplan m. m. för ett sammanlagt belopp av i runt tal 105 miljoner kronor. Totalkostnaden för upprustningen och utbyggnaden av de egentliga sinnessjukhusen efter de av kommittén uppdragna riktlinjerna skulle sålunda uppgå till (390 + 105) 495 miljoner kronor. Enligt sinnessjukvårdsberedningens beräkningar skulle förverkligandet av den gällande generalplanen kräva 250 miljoner kronor, varav 48 miljoner avsågos för uppförande av tre nya sjukhus. Erfarenheterna från kommitténs verksamhet ge emellertid vid handen, att upprustningen är mer kostnadskrävande än som beräknats vid tiden för uppgörandet av den gällande generalplanen bl. a. till följd av inträffade, väsentliga byggnadskostnadsstegringar. De nya sjukhusen måste i stället beräknas kräva i runt tal 30 miljoner vartdera eller tillhopa 90 miljoner kronor. Kostnaden för övriga arbeten i gällande generalplan kunna nu uppskattas till i runt tal 285 miljoner kronor. Förverkligandet av denna generalplan skulle alltså kräva omkring (90 + 285) 375 miljoner kronor.

I enlighet härmed skulle sålunda för en om- och utbyggnad av de egentliga sinnessjukhusen efter den av kommittén reviderade generalplanen erfordras ett belopp, som med (495 — 375) 120 miljoner kronor överstiger kostnaderna för den gällande generalplanen.

Mot bakgrunden av dessa stora investeringsbehov är det givetvis angeläget att söka begränsa kostnaderna för de erforderliga byggnadsarbetena.

I detta syfte överväger kommittén bl. a. att vid planläggningen av nya sjukhus åstadkomma en större koncentration av byggnaderna samt att undersöka förutsättningarna för att beträffande anläggningar inom denna

19 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

sjukvårdsgren tillämpa de byggnadsmetoder, som i förbilligande syfte under senare tid alltmer kommit till användning inom byggnadsindustrin.

Vid bedömandet av frågan, i vilken takt den reviderade planen för sinnessjukvården och planen för upprustningen och utbyggnaden av sjukhusen för psykiskt efterblivna böra förverkligas måste man beakta angelägenheten av att de sjuka, varom här är fråga, så snart som möjligt beredas vård. Även med hänsyn till kostnaderna är det angeläget att upprustningsperioden icke göres längre än som är oundgängligen nödvändigt. Kommittén räknar med, att upprustningen skall vara i huvudsak slutförd med utgången av budgetåret 1966/67.

Kommittén har gjort upp en preliminär investeringsplan, vari investeringsbehoven för såväl de egentliga sinnessjukhusen som sjukhus för psykiskt efterblivna, resp. 405 och 85 miljoner kronor, fördelats på de tolv budgetåren fr. o. m. 1955/56 t. o. m. 1966/67.

Beträffande drift- och utrustningskostnaderna vid de egentliga sinnessjukhusen framhåller kommittén, att den ökning av de löpande kostnaderna, som planens genomförande kommer att medföra, torde bli av relativt obetydlig omfattning, enär den reviderade generalplanen icke upptager större platsantal än som svarar mot nuvarande medelbeläggning. Det måste dock förutsättas, att den sedan några år pågående standardhöjningen fortsätter.

De mest betydande kostnadsstegringarna kommer att föranledas av den erforderliga personalökningen. Med utgångspunkt från den beräknade personalökning, som tidigare redovisats, uppskattar kommittén den därav föranledda kostnadsstegringen vid de befintliga sjukhus, som avses att bibehållas, till omkring 5,5 miljoner kronor. Vid de 7 nytillkommande sjukhusen beräknas de årliga personalkostnaderna till 24,4 miljoner kronor per år. Vid nedläggande av eller ianspråktagande för annat ändamål av de befintliga sjukhus, som ej ingår i generalplanen, kommer kostnadsstegringen för de egentliga sinnessjukhusens del att reduceras med drygt 7 miljoner kronor, vilket belopp motsvarar nuvarande personalkostnader vid ifrågavarande sjukhus.

För kostnaderna för nyutrustning av renoverade platser, torde man enligt kommittén icke behöva räkna med högre anslagsbelopp än vad som för samma ändamål i genomsnitt årligen anvisats under den tid upprustningen av ifrågavarande sjukhus redan pågått. Relativt stora kostnader kommer däremot utrustningen av de nytillkommande sjukhusen att medföra. Med ledning av under de senaste åren verkställda utrustningar av nytillkommande vårdplatser m. m. uppskattas ifrågavarande kostnader för de nytillkommande sjukhusens del till omkring 3 000 kronor per vårdplats, och sålunda beräknas de sammanlagda kostnaderna härför till omkring (4 992 X 3 000) 15 miljoner kronor.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

III. Yttranden

I yttrandena har allmänt understrukits att kommitténs uppskattning av vårdplatsbehovet inrymmer betydande osäkerhetsmoment, särskilt som ett stort latent vårdbehov föreligger inom mentalsjukvården. Den föreslagna utbyggnaden med 2 950 platser har i allmänhet godtagits, ehuru den ansetts representera ett minimum. Vidare har framhållits, att nya undersökningar om platsbehovet bör verkställas med jämna mellanrum.

Statskontoret finner det klart framgå av de redovisade undersökningarna, att en utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen inom ramen för gällande generalplan icke längre kan anses tillfyllest. Med hänsyn till de olika på ifrågavarande vårdbehov inverkande faktorerna särskilt sinnessjukvårdens fortskridande effektivisering och den därmed ökade patientomsättningen torde ett tillskott i enlighet med kommitténs förslag av ytterligare 2 950 vårdplatser få anses väl avvägt.

Medicinalstyrelsen, som tillstyrker den av kommittén föreslagna utbyggnaden, yttrar bl. a.

Kommittén anför, att omsättningen, sedan beräkningen av platsbehovet verkställdes inom sinnessjukvårdsberedningen, ökat och att den år 1953 uppgick till 52 % av medelbeläggningen. Kommitténs beräkning synes emellertid vara gjord med utgångspunkt endast från platserna på primärsjukhusen, medan den tidigare kalkylen rörande omsättningen omfattade även samtliga platser på de s. k. sekundärsjukhusen. En enligt sistnämnda principer företagen beräkning av omsättningen år 1953 ger endast 42 %. Beträffande omsättningen kan ytterligare anföras, att densamma under åren 1948—53 ifråga om förstagångsintagningarna har ökat med 30 % men ifråga om samtliga intagningar med 36 %. Det förekommer alltså i ökad utsträckning utskrivning av patienter, som ej äro helt återställda och som snart måste återintagas på grund av recidiv. Ökningen av omsättningen har enligt vad kommittén anför icke medfört en minskning i fråga om efterfrågan på platser. Detta sammanhänger sannolikt med, att den ökade omsättningen icke kommit att omfatta det kroniska klientelet.

Rörande kommitténs statistiska beräkning av platsantalet, anför styrelsen.

Styrelsen har intet att erinra mot denna beräkning men delar och vill understryka den skepsis, som såväl i betänkandet som i yttrandena från direktionerna framskymtat beträffande de länsvis beräknade variationerna i sjukdomsfrekvensen. Vidare bör uppmärksammas, att kommittén — i motsats mot sinnessjukvårdsberedningen — vid sina förfrågningar icke lämnat någon definition på begreppen akuta och kroniska fall. Denna omständighet torde hava bidragit till de betydande olikheter beträffande fördelningen av dessa patientkategorier, som framkomma vid en jämförelse mellan sjukvårdsberedningens och kommitténs beräkningar.

I remissyttrandena från direktionerna har i vissa fall kritik framförts mot kommitténs beräkningsgrunder. På det hela taget synes man dock benägen att godtaga den föreslagna utbyggnadsplanen. På grund av den tilltagande

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956 21

efterfrågan på vårdplatser förordar dock vissa direktioner en provisorisk utökning av antalet vårdplatser utöver vad kommittén föreslagit.

Styrelsen framhåller vidare att man vid diskussionen av platsbehovet måste ta hänsyn till, att kommitténs beräkningar bygger på antalet vid en viss tidpunkt på sinnessjukhusen befintliga patienter samt antalet registrerade exspektanter. Vid beräkningen har man icke kunnat ta hänsyn till det latenta vårdbehovet, som med all sannolikhet är större än vad kommitténs kalkyler utvisar. Å andra sidan måste hänsyn tagas till att framstegen på det terapeutiska området i en framtid kan bli av sådan art, att även det kroniska klientelet kan behandlas med framgång. Det kan också diskuteras, huruvida icke vissa till de senila psykosernas kategori hörande patienter kan omhändertagas på annat sätt än inom den egentliga sinnessjukvården. Det torde på sinnessjukhusen finnas en del fall, som ur somatisk synpunkt är svårskötta men ur psykiatrisk synpunkt lättskötta och som skulle kunna vårdas vid de anstalter utan retentionsrätt, som f. n. drives under landstingens huvudmannaskap — kronikerhem och vårdhem för lättskötta sinnessjuka. Antalet sådana fall är f. n. relativt litet men kan komma att öka genom befolkningsutvecklingen. Medicinalstyrelsen finner det önskvärt, att detta klientel inventeras och möjligheterna att vårda detsamma utanför sinnessjukhusen närmare utredes.

Med nu angivna reservationer anser styrelsen, att kommitténs beräkningar beträffande platsbehovet kan tills vidare godtagas som en praktisk norm för vårdens utbyggande, helst som regelbundna återkommande prognoser avses komma till stånd.

Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket framhåller, att den huvudsakliga anledningen till ökningen av vårdbehovet torde vara, att redan inrättandet av nya sinnessjukhus liksom förbättrad vård och effektiviserad behandling avslöjar ett latent vårdbehov. Sådana omständigheter jämte stigande upplysning och ökad vetskap om vad en behandling numera kan ge, har medfört en omvärdering av allmänhetens syn på sinnessjukvården. Allt flera psykiskt sjuka blir villiga och angelägna att låta behandla sig på sjukhus. Allt flera psykiska sjukdomsfall måste också rubriceras som behandlingsbara. En annan anledning till det ökade vårdbehovet torde ligga i förändringar i samhället sammanhängande med sådana företeelser som urbaniseringen och familjens förändrade ställning. Kommittén påpekar vidare, att det föreslagna platsantalet överensstämmer nära med en uppskattning, grundad på de mest direkta och synbara uttrycken för det aktuella behovet 1953. Då vårdades på statens sinnessjukhus i genomsnitt 21 304 patienter eller drygt 3 000 mer än som svarade mot det fastställda platsantalet. I själva verket baseras alltså den reviderade generalplanen inte alls på verkliga beräkningar av det framtida platsbehovet. Det är fråga om eu tämligen fri uppskattning.

Efter ett påpekande om att behovet av en viss platsreserv ej synes ha

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

beaktats i förslaget, kommer sjukvårdskominittén till följande slutsats angående platsbehovet.

De överväganden, som anförts i detta avsnitt, synes sålunda tala för en icke oväsentlig »uppräkning» av det förslag, som framlagts av byggnadskommittén. Av skäl som angivits i föregående avsnitt och som synes stå i överensstämmelse med byggnadskommitténs motivering vill vi dock under vissa nedan angivna förutsättningar avstå från att påfordra en utökning av generalplanen utöver vad byggnadskommittén föreslagit. Vi åtnöjer oss sålunda med att tillstyrka en fortsatt upprustning och utbyggnad av den slutna sinnessjukvården av den storleksordning som föreslås i den reviderade generalplanen. Att det under alla förhållanden behövs en utbyggnad av minst denna storlek kan det inte råda någon tvekan om.

Det är viktigt — som byggnadskommittén föreslagit — att man företar nya beräkningar av platsbehovet med jämna mellanrum. Men schematiska framräkningar av nu utfört slag är tydligen av begränsat värde. Vi föreslår därför att man i fortsättningen försöker pröva möjligheten att företa direkta inventeringar av antalet sinnessjuka på liknande sätt som i företagna och pågående fältundersökningar i vissa län. Kostnaderna härför torde bli ganska måttliga. Först därefter kan någorlunda säkra kalkyler om det framtida platsbehovet utföras.

En ovillkorlig förutsättning för att vi icke redan nu begär en starkare utökning av antalet platser vid sinnessjukhusen än den byggnadskommittén föreslagit är emellertid också, att man mycket mer energiskt än hittills söker stärka sådana anordningar, som kan hålla tillbaka en framtida ökning av behovet av vård på sinnessjukhus.

Även landstingsförbundets styrelse understryker önskvärdheten av, att man kommer fram till en mera säker uppskattning av sinnessjukvårdens platsbehov än vad hittills företagna undersökningar visat sig kunna bjuda. De stora avvikelser beträffande platsbehovet mellan olika sjukvårdsområden, som redovisas i den föreliggande generalplanen, tyder på, att den använda metoden är behäftad med stora bristfälligheter. Så mycket torde dock vara uppenbart, att, trots tillkomsten av psykiatriska lasarettsavdelningar, en utökning av det nuvarande platsantalet vid de statliga sinnessjukhusen icke endast är behövlig utan snarast möjligt bör komma till stånd.

Kommitténs uppskattning av platsbehovet har godtagits av flertalet landsting, ehuru åtskilliga av dem understryker, att behovet torde vara större än vad prognosen utvisar.

Med anledning av kommitténs uttalande, att en väsentlig avlastning av sinnessjukhusen skulle ernås, därest de lättskötta sinnessjuka kunde överflyttas till landstingens vårdhem för detta klientel, framhåller Jämtlands läns landsting bl. a., att — under trycket av platsbristen — en klar och för vissa landsting kännbar tendens förefunnits från sinnessjukhusens sida att till vårdhem för lättskötta sinnessjuka överföra ett klientel, som åtminstone enligt äldre språkbruk ingalunda är lättskött. En gränsdragning i så klara ordalag som möjligt måste göras, om ett legalt huvudmannaskap för landstingens del skall fastslås för nämnda vårdform.

23 Kungl. Mcij:ts proposition nr 106 år 1956

Svenska läkaresällskapet framhåller, att den höjda patientomsättningen icke synes i den utsträckning, som sinnessjukvårdsberedningen räknat med, ha berört det kroniska patientmaterialet. I stället har det skett en ökad tillströmning av patienter med behandlingsbara sjukdomar och ett relativt kortvarigt vårdbehov. Enligt sällskapets mening synes det latenta vårdbehovet vara högst betydande. Sällskapet anför vidare bl. a.

Inom psykiatriska kretsar knyter man ofta stora förhoppningar till nya framsteg på det terapeutiska området. Även om de nyare behandlingsmetoderna äro av största terapeutiska värde har det dock visat sig, att de hittills icke medfört någon minskning i fråga om behovet av vårdplatser. Enligt sällskapets mening vågar man icke heller för den närmaste framtiden hysa förhoppningar om en minskning i efterfrågan på vårdplatser. Sällskapet kan därför tillstyrka den av kommittén föreslagna utbyggnaden av den statliga sinnessjukvården med omkring 3 000 platser endast under förutsättning, att detta betraktas som ett minimum i fråga om platsbehov.

Psykiatriska föreningen anser, att kommitténs beräkningar av platsantalet gjorts med stor samvetsgrannhet och besitter stora förtjänster, men att de trots detta kan tillmätas endast mycket begränsat värde. Mentalsjukvårdens platsbehov kan helt enkelt icke beräknas, då det är beroende av samhällsstrukturens successiva förändringar. Så mycket kan emellertid sägas, att platsbehovet f. n. ingenstans är tillfredsställande tillgodosett. Om man sålunda måste ställa sig tvivlande till möjligheterna att beräkna det framtida platsbehovet inom den psykiatriska sjukvården, så torde det å andra sidan icke vara så, att de av kommittén framlagda siffrorna är tilltagna i överkant. Föreningen framhåller med skärpa, att omedelbara åtgärder för en upprustning av sinnessjukvården kräves och anför bl. a. följande.

I nuvarande stund förelåg utan tvivel vid det stora flertalet av våra mentalssjukhus en skriande platsbrist. Förhållandena är sådana, att verksamheten icke kan pågå ytterligare ett eller två år utan att resultera i katastrof och skandal. Svårt sjuka människor med trängande vårdbehov kan ej beredas plats. Kroniska oroliga sjuka blandas med nyligen insjuknade, formellt ordnade sjuka. Ordentliga sängplatser saknas.

Även i Sveriges läkarförbunds och psykiatriska föreningens förutnämnda promemoria, som innefattar förslag och synpunkter beträffande mentalsjukvårdens organisation och upprustning, kräves skyndsamma åtgärder för den erforderliga omdaningen av mentalsjukvården. Bl. a. anföres, att redan ur humanitär synpunkt är det nuvarande katastrofläget ovärdigt ett kultursamhälle. Dessutom medför de bristande behandlingsresurserna nationalekonomiska förluster.

I sitt utlåtande över nämnda promemoria samt psykiatriska föreningens remissyttrande framhåller medicinalstyrelsen bl. a. följande.

Styrelsen vill inledningsvis erinra om, att sinnessjukvården under de senaste 10 åren varit föremål för ingående utredningar inom såväl medicinalstyrelsen som tre olika kommittéer, vilka utmynnat i förslag till preciserade riktlinjer för vårdens modernisering och utbyggnad. Dessa rikt-

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

linjer ha också redovisats för riksdagen, som godtagit desamma såsom principiell grundval för konkreta beslut på området. I samband med dessa utredningar och förslag ha flertalet av de spörsmål, som läkarorganisationerna nu berört, diskuterats och belysts från olika sidor, varvid man dock av praktiska och ekonomiska hänsyn samt på grund av rådande läkarbrist hittills icke ansett sig kunna förorda en så radikal omdaning, som organisationerna nu gjort sig till tolk för. De allmänna synpunkter, som framföras i remisshandlingarna, äro därför icke främmande för medicinalstyrelsen och sinnessjukvårdens intressenter i övrigt. Det oaktat finner medicinalstyrelsen organisationernas nu gjorda framstöt på området utgöra en välkommen, om ock något sen, manifestation från läkarorganisationernas sida i syfte att understryka nödvändigheten, av att en mera forcerad och i vissa delar mera radikal upprustning och utbyggnad av sinnessjuk vården kommer till stånd.

Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande (yttrande den 18 januari 1956) finner icke psykiatriska föreningens skildring av läget inom sinnessjukvården berättigad. Kommittén anför.

Kommittén är väl medveten om den stora platsbrist på sinnessjukhusen, som ännu är rådande på sina håll. I föreningens yttrande förekommande skildringar av de allmänna vårdförhållandena på sjukhusen synas emellertid hänförliga till ett tillstånd, som numera får anses vara i huvudsak

passerat.---Från statsmakternas sida ha i själva verket betydande

insatser gjorts för sinnessjukvårdens upprustning och utbyggnad under de sista fem åren. Av riksdagen sedan år 1950 beslutade utbyggnadsåtgärder vid befintliga sjukhus ha inneburit en ökning av antalet vårdplatser med över 1 600. Därjämte har beslut fattats om uppförande av två nya sjukhus, varav det ena beräknas kunna tagas i bruk i början av år 1957. För ifrågavarande ändamål har riksdagen anvisat tillhopa omkring 125 miljoner kronor samt medgivit inrättande av mer än 1 000 nya befattningar, varav ej mindre än 400 under de två senaste åren. För att ytterligare belysa den fortgående snabba utvecklingen på området må vidare nämnas, att för nästkommande budgetår bortåt halva tusentalet tjänster torde komma att nyinrättas för sinnessjukvårdens del samt förslag väntas bliva framlagda om lortsatta utbyggnadsåtgärder, medförande ett tillskott av cirka 500 nya vårdplatser. Föreningens förklaring, att förhållandena vid sjukhusen »äro sådana att verksamheten icke kan pågå ytterligare ett eller två år utan att resultera i katastrof eller skandal», kan sålunda icke anses vara berättigad.

Vissa synpunkter på platsbehovet i några av sjukhusens upptagningsområden återgives i det följande.

Frågan om ett överflyttande av huvudmannaskapet för sinnessjuk vården på landstingen diskuteras i åtskilliga yttranden. Från vissa håll uttalas önskemål om att detta överförande hör ske snarast möjligt. Några remissinstanser förordar överförande av huvudmannaskapet i de fall vederbörande landsting så önskar. Behovet av en utbyggnad av landstingens del av mentalsjukvården och vikten av en samordning vid planeringen av olika delar av mentalsjukvården understrykes i åtskilliga yttranden.

25 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Medicinalstyrelsen yttrar bl. a.

Medicinalstyrelsen har den uppfattningen, att i princip ett enhetligt huvudmannaskap för all sjukvård bör eftersträvas men anser, att tidpunkten ännu icke är inne för ett överförande av huvudmannaskapet för den egentliga sinnessjukvården till landstingen. Frågan härom synes medicinalstyrelsen icke aktuell förrän landstingen haft möjlighet att utbygga viktiga delar av sin redan existerande sjukvårdsorganisation (psykiatriska lasarettsavdelningar, vårdhem för lättskötta sinnessjuka, kronikerhem, specialistvård m. in.) samt övertagit ansvaret för den öppna vården genom de nuvarande tjänsteläkarna, vilket styrelsen anser mera angeläget än övertagandet av huvudmannaskapet för sinnessjukvården. Den fortsatta utbyggnaden av sinnessjukvården bör sålunda tills vidare alltjämt enligt medicinalstyrelsens uppfattning ske i statens regi, men därvid böra möjligheterna för ett smidigt överförande till landstingen ständigt hållas i sikte.

Enligt medicinalstyrelsens mening kunna skäl anföras lör att vissa vårdformer böra kvarbliva eller utbyggas i statlig regi. Här kan nämnas vården av barnpsykoserna samt vissa delar av psykopatvården, vilken sistnämnda vårdgren för närvarande är föremål för utredning inom kommittén. Även ifråga om alkoholistvården bör huvudmannaskapet bli föremål för närmare utredning. Styrelsen vill dock i detta sammanhang framhålla, att det i vissa fall torde vara möjligt att låta dylika vårdgrenar övertagas av landstingen i den formen, att vissa landsting etablera samarbete om gemensamma sjukvårdsinrättningar (s. k. rayonsjukhus).

Flertalet sjukhusdirektioner, som yttrat sig i denna fråga, har anfört liknande synpunkter rörande huvudmannaskapet. Vissa direktioner har dock ansett, att ett överförande av detla bör ske snarast möjligt, medan andra ej uttalat någon bestämd uppfattning i fråga om tidpunkten.

Landstingsförbundets styrelse anför bl. a.

Att starka skäl kunna anföras för ett enhetligt huvudmannaskap för sinnessjukvården är enligt styrelsens mening uppenbart. Den nuvarande splittringen på detta område är föga rationell och skapar besvärliga samarbetsproblem. Det nära sambandet mellan kroppslig och själslig sjukdom talar också mot att vården av dessa sjukdomar uppdelas på olika huvudmän.

Såvitt styrelsen kan finna äro emellertid förutsättningarna för 1950 års riksdagsbeslut orubbade. Ännu återstår huvudparten av det tidigare uppgjorda byggnadsprogrammet att realisera och, som av den föreliggande generalplanen framgår, är eu väsentlig utökning av detta påkallad. Ej heller tillgången på läkare är sådan, att den nu möjliggör eu intensifierad vård. Styrelsen är därför av den uppfattningen, att tiden nu icke är mogen för ett allmänt obligatoriskt överförande av den statliga sinnessjukvården under landstingens huvudmannaskap. Frågan härom synes bli aktuell, först när del statliga nybyggnadsprogrammet genomförts och tillgången på läkare blivit mera tillfredsställande.

Denna principiella uppfattning utesluter icke, att man kan gå fram successivt. Förutsättningar för landstingen att övertaga den statliga sinnessjukvården kunna icke förväntas föreligga samtidigt i alla sjukvårdsområden. Då de tre största städerna helt övertagit sinnessjukvården inom sina respektive områden, synes del naturligt, alt möjligheter beredas även landsting, som så önska och där förutsättningar i övrigt äro eller bli förhanden,

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

att övertaga ansvaret för sinnessjukvården inom sina respektive områden. Det vore värdefullt att så sker på åtminstone något eller några håll, varigenom erfarenheter skulle vinnas rörande lämplig organisation, kostnader, storleken av den statliga ersättningen in. in. Styrelsen utgår nämligen ifrån, att ett eventuellt landstingsövertagande av ansvaret för sinnessjukvården givetvis icke kan ske utan att staten beviljar avsevärda bidrag till verksamheten. Dessa bidrag böra avvägas icke i förhållande till statens nuvarande kostnader för sinnessjukvården utan med hänsyn till de kostnader en rationellt organiserad och modernt arbetande sinnessjukvård koinme att draga.

Om såsom ovan ifrågasatts ett successivt överförande av den statliga sinnessjukvården i landstingsregi möjliggöres, är det av vikt att de ekonomiska förutsättningar, under vilka ett dylikt överförande kan tänkas ske, bliva klarlagda. Med hänsyn till den prejudicerande verkan, som kan väntas av en ekonomisk uppgörelse i denna fråga med ett enskilt landsting, anser styrelsen önskvärt, att landstingsförbundet på ett tidigt stadium inkopplas på de förhandlingar, som i dylikt fall måste komma till stånd.

Om man som ett framtidsperspektiv ser möjligheten av en länsvis organisation av hela mentalsjukvården, är det angeläget, att man bildar sig "en uppfattning om hur denna sjukvård skall uppbyggas och fungera. Egentligen borde denna fråga i första hand penetreras, så att anstaltsorganisationen kan anpassas därefter. Det är därför enligt styrelsens mening angeläget, att denna fråga utan större tidsutdräkt upptages till övervägande.

Med nyssnämnda framtidsperspektiv synes det styrelsen vidare nödvändigt, att den statliga utbyggnad av sinnessjukvårdens anstaltsbestånd, som nu planeras, sker i intimt samarbete med berörda landsting.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att huvudmannen måste behärska hela vårdregistret och härvid även den intima vårdkontakt, som är nödvändig mellan soma och psyke, om man skall kunna få till stånd en tillfredsställande differentiering av klientelet och en samordning av vården. Övervägande skäl talar för, att en sådan samordning kommer till stånd under landstingens huvudmannaskap. Ett överförande av huvudmannaskapet måste försiggå efter noggranna utredningar och bedömningar beträffande kostnadsfördelningen mellan den tidigare huvudmannen staten och de nya huvudmännen landstingen. Utskottet anför vidare.

Förvaltningsutskottet är fullt medvetet om att ett övertagande kan komma att ske successivt men vill härtill understryka, att det torde vara mest rationellt att de landsting, inom vilkas områden nya sinnessjukhus planeras, omedelbart må komma i huvudmannaställning och sålunda redan från början bliva i tillfälle att påverka utformningen av organisationsplaner och utbyggnader av mentalsjukvården inom respektive områden. Detta är så mycket mera motiverat därav, att man härigenom etablerar en verksamhet, där vunna erfarenheter kunna komma till nytta vid ett senare överförande av huvudmannaskapet i dess helhet på landstingen.

Även om förvaltningsutskottet i Uppsala läns landsting med oro ser på landstingens allt större arbetsbörda och ekonomiska belastning, synes det enligt utskottets mening vara nödvändigt att principiell ställning snarast

27 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

tages till ett eventuellt överflyttande av sinnessjukvården till landstingen. Det måste emellertid med skärpa understrykas, att detta icke får innebära en ekonomisk belastning för landstingen utan att staten liksom hittills fortfarande skall svara för byggnads- och driftkostnader. Därest landstingen skall bli huvudmän för sinnessjukvården, måste dessa, innan utbyggnad av sinnessjukvården sker, kontaktas och få framföra sina synpunkter på upptagningsområden, platsantal, planering och differentiering. Försöksverksamhet med sammanslagning av kropps- och sinnessjukvård bör under alla förhållanden snarast igångsättas. Som ett lämpligt försöksobjekt hänvisar förvaltningsutskottet till Uppsala län, där staten driver dels ett sinnessjukhus och dels en lasarettsansluten psykiatrisk klinik samt deltager i kostnaderna för driften av ett stort undervisningssjukhus.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser en försöksverksamhet vara värdefull. Utskottet förordar därför, att till prövning upptages frågan om möjlighet för landsting, som så önskar, att övertaga sinnessjukvården på villkor, som icke ställer landstinget i en sämre ekonomisk situation än de landsting, där staten alltjämt ombesörjer sinnessjukvården. Utskottet anför vidare bl. a.

Örebro läns landsting har vid 1954 års lagtima möte beslutat uppdraga åt förvaltningsutskottet att upptaga överläggningar med vederbörande statliga myndigheter rörande landstingets eventuella övertagande av sinnessjukvården inom länet mot åtnjutande av ett statsbidrag motsvarande statens självkostnader för uppförande och drift av sinnessjukhusplatser för länets behov. Örebro läns landsting är således under vissa förutsättningar berett att påtaga sig huvudmannaskapet för sinnessjukvården inom länet. Ett sådant övertagande borde lämpligen ske i samband med föreslagen utbyggnad av vårdorganisationen.

Gotlands läns landstings förvaltningsutskott anser ett överförande av huvudmannaskapet omöjligt, om landstinget därigenom kommer att åsamkas ökade utgifter.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott anför, att överlåtande av huvudmannaskapet för sinnessjukvården med det inom denna vårdgren uppsamlade ny- och ombyggnadsbehovet till landstingen knappast nu skulle vara till gagn för sinnessjukvården.

Frågan om huvudmannaskapet kan inte längre skjutas på framtiden, hävdar kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket, som bl. a. anför.

Snabbt beslut i ärendet är tvärtom av stor betydelse för ett lyckligt genomförande av den reviderade generalplanen. Denna måste kompletteras med planer för hela den psykiatriska vården i de olika landstingen. Uppenbarligen bör man icke dröja härmed til! efter sinnessjukhusens upprustning. Stora vårdenheter bär rests på olika bål! utan hänsyn till samordning med andra psykiatriska vårdgrenar, som måhända förblivit outvecklade. Att landstingen skulle vara mera benägna all överta en nyuppbyggd vårdapparat, som de icke själva varit med om att utforma och att infoga i sin övriga

28 Kangl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

sjukvårdande verksamhet, än att träda in nu och själva ta ansvaret för planering och utbyggnad förefaller föga troligt. Genom att uppskjuta principbeslut riskerar man alltså att låsa fast utvecklingen på lång sikt. Man försummar tillfället att överbrygga motsättningen mellan kroppssjukvård och mentalsjukvård och mellan de olika grenarna av mentalsjukvården, som skulle kunna ske genom att låta landstingen utforma det hela enligt en gemensam, väl differentierad och väl avvägd plan. Det är naturligtvis just när man står inför en ny utveckling på området, som landstingen skall ges tillfälle att vara med och göra sina synpunkter gällande. Därest det ej visar sig möjligt att överföra huvudmannaskapet i ett sammanhang, bör det kunna ske successivt i den mån överenskommelser kan träffas med olika landsting, överförandet bör dock i sådant fall vara avslutat inom viss tid, förslagsvis 10 år.

Förvaltningsutskottet i Norrbottens läns landsting — vars principiella grundinställning till de hithörande spörsmålen sammanfaller med de synpunkter, som kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket givit uttryck åt — uttalar sitt stora intresse för tanken på ett enhetligt huvudmannaskap för hela mentalsjukvården. Utskottet uttalar också sin beredvillighet att därvidlag göra vad på landstinget rimligen kan ankomma för att nå fram till en tillfredsställande framtidslösning av detta vitala organisationsproblem och skulle gärna emotse ett initiativ från statsmakternas sida till underhandlingar i denna angelägenhet.

Även psgkiatriska föreningen och svenska läkaresällskapet förordar att huvudmannaskapet snarast överföres på landstingen.

Några remissmyndigheter, som understrukit vikten av samordning vid planeringen av olika delar av mentalsjukvården, har i anslutning härtill framfört vissa synpunkter på hur den psykiatriska vårdorganisationen lämpligen bör utlormas inom ett sjukvårdsområde. Härvid har särskilt frågor rörande de psykiatriska lasarettsavdelningarnas förläggning och uppgifter berörts.

I fråga om platsbehovets tillgodoseende har kommitténs förslag till uppförande av fyra nya sjukhus i län, där sådana sjukhus nu saknas, hälsats med allmän tillfredsställelse i yttrandena. Åtskilliga remissmyndigheter hävdar dock, att man genomgående eller i vart fall i större utsträckning bör eftersträva, att sjukhusens upptagningsområden sammanfaller med landstingsområdena. Önskemål uttalas bl. a. om att nya sinnessjukhus bör uppföras även i Västmanlands och Kristianstads län. Dylika invändningar mot kommitténs förslag angående utbyggnadsplan och upptagningsområden återfinnes i yttranden från bl. a. medicinalstgrelsen, landstingsförbundets styrelse, kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket, psykiatriska föreningen och svenska läkaresällskapet.

Vad angår platsbehovets tillgodoseende i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län anför direktionen för Sundby sjukhus, att enbart för Södermanlands län erfordras f. n. 900 vårdplatser mot av kommittén föreslagna 722. (Härtill kommer enligt kommitténs förslag 297

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

vårdplatser för de delar av Stockholms län, som skulle tillföras upptagningsområdet.) Då kommitténs förslag beträffande platsantalet blir otillräckligt, föreslår direktionen, att sjukhusets upptagningsområde endast skall omfatta Södermanlands län. Sjukhuset skulle då komma att få omkring 100 platser för mycket, om det utbygges enligt kommitténs förslag. Sjukhuset har emellertid behov av nya arbetsterapi- och behandlingslokaler, som skulle kunna inredas i någon av de byggnader, som nu inrymmer vårdavdelningar. Direktionen föreslår, att sjukhuset i Stockholms län i stället utökas med 300 platser.

Direktionen för S:ta Annas sjukhus framhåller, att antalet vårdbeliövande väsentligt ökat sedan 1950. Med hänsyn härtill torde sjukhuset böra bibehållas, givetvis efter en genomgripande ombyggnad. Sannolikt måste sjukhuset under alla förhållanden utnyttjas ännu under många år. Betydande tillbyggnads- och reparationsarbeten måste företagas redan nu, om det över huvud taget skall vara möjligt att bereda en vård, som motsvarar nutida krav.

Södermanlands läns landstings hälso- och sjukvårdsstgrelse påyrkar, att Södermanlands län får utgöra eget upptagningsområde, att ett nytt sinnesjukhus uppföres i Eskilstuna, samt att utredning skyndsamt verkställes rörande förutsättningarna för omändring av Sundby sjukhus till planerat sjukhus i Mellansverige för vissa psykiskt efterblivna.

Till stöd för dessa yrkanden anför styrelsen bl. a., att upptagningsområdena principiellt bör följa de nuvarande länsgränserna, därest man allvarligt överväger ett framtida överflyttande av huvudmannaskapet på landstingen. Redan den aktuella planläggningen måste ske med tillbörligt beaktande av den somatiska sjukvårdens nuvarande och blivande planläggning inom respektive sjukvårdsområden för att möjliggöra sådana anordningar och ett sådant samarbete mellan kropps- och sinnessjukvård, som numera framstår som ofrånkomligt för en fullvärdig somatisk och psykisk vård. Styrelsen är av den bestämda meningen, att Sundby sjukhus icke är så beläget att ett i framtiden ofrånkomligt samarbete mellan psykiatrisk och somatisk vård kan på ett tillfredsställande sätt säkerställas. Ett för länet avsett och med sjukvården i övrigt samarbetande sinnessjukhus måste enligt styrelsens mening förläggas i nära anslutning till länets centrallasarett i Eskilstuna. Då det torde stå klart, att en modern sinnessjukvård är mera utrymmeskrävande och ställer större krav på en lämplig planlösning än vårdplatser för psykiskt efterblivna, skulle Sundby sjukhus med fördel kunna apleras för vård av psykiskt efterblivna utan att ombyggnadskostnaden härigenom skulle bli större än beräknat. Härvid skulle samtidigt en ändamålsenlig planering av sinnessjukvården utan kostnadsökning kunna uppnås såväl i Stockholm som Södermanlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands lön förordar, att man överväger en sådan ändring av planen, som landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse före-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

slagit. Därjämte anser länsstyrelsen, att S:ta Annas sjukhus torde bli absolut nödvändigt under så lång tid framåt, att en grundlig modernisering av detta bör med det snaraste komma till stånd.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, vars synpunkter delas av länsstyrelsen i Stockholms lån, anför.

Förslaget att överföra i huvudsak hela södra länsdelen till Sundbv sjukhus är enligt förvaltningsutskottets mening mycket olämpligt ur kommunikationstekniska synpunkter. Kommunikationerna inom de södra, östra och centrala delarna av detta område äro inriktade mot Stockholm—Älvsjö och patienter respektive anhöriga från området skulle sålunda mycket snabbare och lättare kunna nå det nya sjukhuset norr om Stockholm än att via Stockholm—Älvsjö transporteras ner till Strängnäs och Sundby sjukhus. Rent psykologiskt måste den föreslagna uppdelningen av länsbefolkningen på två upptagningsområden vidare vara lika olämplig. Sålunda kommer den ena delen av länet att betjänas av ett nytt inom länet beläget modernt sjukhus, medan däremot den andra hänföres till ett visserligen restaurerat men utanför länet beläget omodernt sinnessjukhus. Förslaget är vidare olämpligt med hänsyn till såväl i betänkandet som i andra sammanhang framförda planer på att överföra sinnessjukvården under landstingskommunalt huvudmannaskap, då en splittring av länets mentalsjukvård på ett utanför länet beläget sjukhus motverkar den samordning och enhetliga administrativa organisation, som anses stå att vinna genom att landstingen blir huvudmän för såväl kroppssjukvård som mentalsjukvård.

Förvaltningsutskottet motsätter sig sålunda bestämt byggnadskommitténs förslag om att befolkningen i södra länsdelen skall i sinnessjukvårdande hänseende vara hänvisad till Sundby sjukhus i Södermanlands län och vill i stället förorda, att Stockholms län i sin helhet bildar ett upptagningsområde och att inom länet kommer till stånd tillräckligt antal sinnessjukvårdsplatser för att täcka länsbefolkningens behov inom denna vårdform. Detta så mycket mera motiverat av att Sundby sjukhus utan tillbyggnad torde motsvara vårdplatsbehovet inom Södermanlands län.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott yttrar.

Vad närmast beträffar Uppsala läns landsting så finnes i Uppsala ett sinnessjukhus — Ulleråkers sjukhus — vars upptagningsområde nu omfattar Uppsala län, Stockholms län och vissa delar av Västmanlands län. Sjukhuset ligger alltså mycket centralt i upptagningsområdet, om man undantager de delar av Stockholms län, som ligger söder om Mälaren. Kommittén föreslår nu, att Ulleråkers sjukhus skulle hava till upptagningsområde Uppsala och Västmanlands län. Sjukhuset skulle alltså ligga i östra kanten av upptagningsområdet med dåliga förbindelser mot hela västra delen av upptagningsområdet. Enligt utskottets mening skulle landskapet Uppland bättre utgöra ett lämpligt upptagningsområde, därest Uppsala län anses för litet för att ha eget sinnessjukhus.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott kan icke finna, att kommittén anfört tillräckliga skäl för att Västmanlands län icke skulle utgöra upptagningområde för eget sjukhus samt uttalar.

Mot bakgrunden av de i betänkandet anförda siffrorna för vårdplatsbehovet m. m. inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län

31 Kungi. Maj:ts proposition nr 106 ur 1956

synes en sådan indelning i upptagningsområden avseende dessa län vara möjlig, att Västmanlands län komme att utgöra eget upptagningsområde för ett nytt sinnessjukhus inom länet. Härigenom skulle för länets del vinnas de fördelar ur administrativa och medicinska synpunkter vid sammanförande av såväl kropps- som mentalsjukvården under landstingens huvudmannaskap, som är kommitténs målsättning vid landets indelning i upptagningsområden för sinnessjukhusen efter länsgränserna. Härtill kommer, att en sådan avgränsning för Västmanlands läns del har utomordentligt stora fördelar även ur geografiska och kommunikationstekniska synpunkter i förhållande till kommitténs förslag. Utskottet hemställer, att Västmanlands län får utgöra ett eget upptagningsområde för ett nytt sinnessjukhus i länet samt att utskottet beredes tillfälle till yttrande innan beslut fattas om den närmare förläggningen av sjukhuset.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län och direktionen för Salberga sjukhus avstyrker kommitténs förslag i denna del och förordar ett nytt sinnessjukhus med länet som upptagningsområde.

Medicinalstyrelsen förordar, att Västmanlands län förses med ett sjukhus. Om detta förslag godtages, skulle Ulleråkers sjukhus få ett för stort antal platser för enbart Uppsala län. De byggnader, som icke behöver disponeras för Uppsala län, kan emellertid användas såsom sekundäravdelningar för patienter från Stockholms län, som icke kan beredas plats på det nya sjukhuset i Stockholms län, varvid dock förutsättes ett framtida samgående mellan de båda länen. Det bör övervägas, huruvida vårdplatsbehovet i Stockholms län kan helt tillgodoses genom den föreslagna anordningen med sekundäravdelningar vid Ulleråkers sjukhus eller om en mindre utökning av antalet platser vid det inom Stockholms län planerade sjukhuset erfordras. I anslutning till detta ståndpunktstagande förordar styrelsen, att upptagningsområdet för Sundby sjukhus endast skall omfatta Södermanlands län.

Enligt psykiatriska föreningens mening bör varje landsting få sin egen mentalsjukvård. Inga oöverkomliga svårigheter för ett sådant arrangemang torde föreligga för Uppsala, Västmanlands och Södermanlands län. Ulleråkers sjukhus innefattar med säkerhet ännu ett antal mycket sekunda vårdavdelningar, som kan slopas eller omdisponeras för nya ändamål, om det nu planerade platsantalet skulle anses för stort för Uppsala län. Ett nytt sjukhus bör uppföras i Västmanlands län och i Stockholms län lämpligen två sjukhus. Sundby sjukhus är lagom dimensionerat för Södermanlands län, men önskvärt är, om mentalsjukvården inom länet kan uppdelas på tvenne sjukhus i anslutning till centrallasarett.

Även landstingsförbundets styrelse förordar ett nytt sinnessjukhus i Västmanlands län. Den föreslagna hänvisningen av Stockholms läns södra del till Sundby sjukhus finner styrelsen mindre ändamålsenlig ur skilda synpunkter. Naturligare synes vara, att man löser denna fråga så alt Stockholms län får eventuellt ytterligare ett sjukhus.

Även beträffande platsbehovets tillgodoseende i Kalmar, Blekinge och

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Kristianstads län framföres vissa erinringar. Sålunda anser medicinalstyrelsen alt en minskning av Gullberna sjukhus’ upptagningsområde bör ske.

Detta sjukhus, som kommer att få 800 platser, synes redan från början bli belagt med cirka 700 patienter från Blekinge län. Det latenta vårdbehovet inom Blekinge län är icke känt, men torde vara stort. Om sjukhusets upptagningsområde också skall omfatta delar av Kristianstads län, torde därför sjukhuset redan från början bli överbelagt. För Kristianstads län torde det tills vidare vara till fyllest om S:ta Maria sjukhus avdelas för täckande av platsbehovet.

Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott förordar ett annat alternativ och anför.

För Kalmar läns södra landstingsområde vore det med hänsyn till kommunikationerna ett önskemål, att södra delen av området och Öland hänfördes till Gullberna sjukhus samt norra delen till S:ta Gertruds sjukhus. Även om sinnessjukhusen skulle komma att övertagas av landstingen, torde det icke vara av väsentlig betydelse, att länsområdena sammanfalla med upptagningsområdena. Landstingen har f. n. samarbete sinsemellan, vilket fungerat tillfredsställande. För Kalmar län, som är uppdelat i två landstingsområden, kommer det ändock att erfordras ett samarbete mellan de båda landstingen ifråga om driften av S:ta Gertruds sjukhus.

Förvaltningsutskottet i Kristianstads läns landsting framhåller, att det varit önskvärt med ett sinnessjukhus inom Kristianstads län, som med sina 260 000 innevånare bör utgöra underlag för en anstalt. Frågan härom aktualiseras i synnerhet, om landstinget skulle bli huvudman för denna vårdgren. När Gullberna sjukhus står färdigt kommer de sjuka från Kristianstads län att hänvisas till tre olika mentalsjukhus, ett förhållande, som måste betraktas som olyckligt.

Önskemål om ett sinnessjukhus i Kristianstads län framföres även av landstingsförbundes styrelse och svenska läkaresällskapet.

Vad angår Älvsborgs län tillstyrker förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns landsting för sin del livligt vad kommittén föreslagit ifråga om sinnessjukvårdens ordnande inom landstingsområdet och har i princip intet att erinra mot beräkningen av antalet erforderliga platser för kvalificerad vård. Direktionen för Restads sjukhus anser däremot, att rätt allvarliga betänkligheter kan resas mot förslaget att till det nya sjukhuset i Borås av driftsekonomiska skäl ansluta en psykopatavdelning på 150—200 platser på grund av de ogynnsamma erfarenheterna från andra håll av en sådan sammankoppling. Med hänsyn till den platsbrist, som råder inom sinnessjukvården inom överskådlig tid, förefaller det direktionen icke tillrådligt att avhända vården de 597 sekundärplatserna för sinnessjuka på Källshagen. Jämväl länsstyrelsen och förste provinsialläkaren i Älvsborgs län ifrågasätter lämpligheten av, att Källshagens sjukhus helt utnyttjas för vård av psykiskt efterblivna. Direktionen för Källshagens sjukhus anför, att beslut om den framtida användningen av sjukhuset först bör fattas sedan utredning skett om förutsättningarna för det ena eller andra ändamålet.

33 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Vad angår utbyggnadsplanen i övrigt framföres önskemål om ökat antal platser inom vissa upptagningsområden, bl. a. inom Gotlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Gotlands läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att landstinget har den högsta utdebiteringen per skattekrona av landets samtliga landsting. Med hänsyn till väntade utgiftsökningar på andra vårdområden och risken för en minskning av skatteunderlaget med nuvarande befolkningstendens finner utskottet det omöjligt för landstinget att deltaga i ordnandet av sinnessjukvården genom att inrätta en psykiatrisk lasarettsavdelning i Visby eller att anordna vårdhem för lättskötta sinnessjuka. Behovet av dessa vårdformer får därför tillgodoses genom erforderlig utbyggnad av S:t Olofs sjukhus genom statens försorg. Till följd härav torde det i planen föreslagna platsantalet 216 för detta sjukhus få ökas väsentligt.

Direktionen för S:t Olofs sjukhus påpekar, att sjukhuset redan nu måste betjäna de av förvaltningsutskottet angivna vårdformerna jämte alkoholistvården samt att länsnykterhetsnämnden anmält önskemål om ett 20-tal vårdplatser på sjukhuset för vård av alkoholskadade. Direktionen anser, att en betydande utökning av antalet vårdplatser måste komina till stånd.

Medicinalstyrelsen ansluter sig till uppfattningen, att en viss utökning av antalet vårdplatser på S:t Olofs sjukhus bör ske. Det bör vidare enligt styrelsens mening utredas, huruvida landstinget, utöver vad gällande statsbidragsbestämmelser medgiver, kan stödjas i syfte att redan nu ge detta bättre möjligheter att anordna vårdhem för lättskötta sinnessjuka och psykiatrisk lasarettsavdelning.

Direktionen för Sidsjöns sjukhus anför, att platstillgången på Sidsjöns sjukhus efter överförandet av Gådeå sjukhus till sinnesslövården, kommer att vara alltför ringa för att tillgodose vårdbehovet i Västernorrlands län. Omkring 200 patienter kommer sålunda ej att kunna beredas plats. En utökning krävs därför av antalet platser inom sjukhusets upptagningsområde. Medicinalstyrelsen anser, att vad direktionen anfört är värt allt beaktande och att platsbehovet bör tillgodoses genom anordnande av provisoriska sekundäravdelningar, anslutna till sjukhuset.

Direktionen för Umedalens sjukhus anför, att kommitténs beräkning av platsbehovet icke håller streck och att det därför icke finns skäl att disponera upptagningspaviljongens 104 platser för psykiskt efterblivna. För övrigt är paviljongen belägen vid sjukhusets entré, varför det är olämpligt att belägga den med det klientel kommittén föreslagit.

Platsantalet för Norrbottens län är helt otillräckligt, anser direktionen för Furunäsets sjukhus, som åberopar en inventering av antalet vårdbehövande inom upptagningsområdet, som utförts av överläkarna Sahlström och Åderman vid sjukhuset. Denna inventering visar, att vårdbehovet vid mitten av år 1952 uppgick för män till 8 promille och för kvinnor till 6,7 promille av befolkningen. Med utgångspunkt härifrån har man kommit 3—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 106

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

fram till en platsbrist inom sinnessjukvårdens olika vårdformer i länet vid sjukhusets färdigställande på omkring 500 platser. Direktionen anser, att 300 platser är trängande nödvändiga och att dessa erfordras inom den allra närmaste tiden.

Medicinalstyrelsen framhåller, att psykomorbiditeten i Norrbottens län torde vara större än inom stora delar av landet och anser, att åtminstone provisoriska åtgärder för ytterligare tillgodoseende av vårdplatsbehovet bör vidtagas. Vid planeringen av utbyggnaden bör också möjligheterna att för Norrbottens län disponera mera platser på Umedalens sjukhus närmare övervägas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att såväl den Sahlström— Ådermanska utredningen som annat utredningsmaterial förefaller att bättre överensstämma med de verkliga förhållandena än den av docenten Segerdahl verkställda prognosen rörande vårdplatsbehovet. Länsstyrelsen anser, att betänkandet icke kan läggas till grund för de tilltänkta utbyggnadsplanerna av den statliga sinnessjukvården i länet. En ytterligare utredning i fråga om det aktuella och framtida vårdbehovet bör komma till stånd. Beträffande åtgärder för att snabbt öka platstillgången bör möjligheterna att ordna sekundäranläggningar på andra orter i länet och en ytterligare utbyggnad av Furunäsets sjukhus prövas. Länsstyrelsen förordar det sistnämnda alternativet, om detta kan realiseras snabbt och utan att sjukhuset därigenom ur medicinska synpunkter blir för stort. Slutligen hemställer länsstyrelsen, att skyndsamma åtgärder vidtages för att bemästra den svåra situationen inom sinnessjukvården i länet och att förslag härom förelägges 1956 års riksdag. Liknande synpunkter anföres av förvaltningsutskottet i Norrbottens läns landsting.

Provisoriska åtgärder för platsbehovets tillgodoseende förordas av psykiatriska föreningen, som föreslår att de landsting, som ännu icke i någon eller tillräcklig utsträckning utbyggt vården för lättskötta sinnessjuka, ålägges att göra detta omedelbart. Vidare föreslås att alla tillgängliga resurser utnyttjas för anordnandet av smärre vårdenheter på 30 till 50 platser för mera svår skötta, men ej farliga kroniskt sjuka (senilfall, kroniska demenser m. m.). Dessa enheter skulle administrativt lyda under närmaste sinnessjukhus och sjukvården stå under tillsyn av sjukhusets läkare. I den mån möjligheter att realisera förslaget saknas inom rimligt avstånd från sjukhuset, bör erforderligt antal barackenheter uppföras inom sjukhusområdet. Föreningen framhåller, att erfarenheterna utomlands av sådana byggnader är goda. Även kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket ifrågasätter dylika provisoriska byggnadsåtgärder.

Såväl medicinalstyrelsen som statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande anser sig icke kunna tillstyrka de provisoriska åtgärder, som psykiatriska föreningen förordat. Medicinalstyrelsen yttrar.

Föreningen kräver omedelbara åtgärder för platsbristens avhjälpande,

35 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

särskilt beträffande lättskötta sinnessjuka men även för de mera svårskötta senilfallen in. fl. För sistnämnda grupp bör man enligt promemorian icke hesitera för barackbyggen. Att omedelbara kraftåtgärder äro ofrånkomliga finner styrelsen vara ostridigt. Styrelsen avråder dock bestämt från barackbyggen för vård av psykiskt sjuka. Sådana baracker brukar visa en allvarlig benägenhet att permanentas och innebära risker för en kvarstående standardsänkning beträffande sinnessjukvårdens lokalbestånd. Ett mera tillfredsställande resultat torde vinnas genom en forcering av uppförandet av nya sinnessjukhus, varigenom de nuvarande sinnessjukhusen kunna frigöras för vård i vidgad omfattning av senilfallen och dylikt.

Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande anför följande.

I yttrandet rekommenderas provisoriska arrangemang för ett snabbt tillgodoseende av platsbehovet vid sjukhusen. Vissa av dessa synas icke realiserbara. Det är sålunda icke möjligt att — ens såsom ett provisorium — »ålägga» landstingen att »omedelbart» utbygga vården för lättskötta sinnessjuka. Därjämte föreslås bl. a. att erforderligt antal barackenheter uppföras vid de mest beträngda sjukhusen. Då det gäller permanenta lokalbehov kan kommittén icke f. n. tillstyrka förverkligandet av dylika mer eller mindre långvariga s. k. provisorier, vilka enligt kommitténs mening skulle kunna ogynnsamt påverka vårdens kvalitet i sin helhet. En omedelbar ökning av platsantalet skulle visserligen kunna åstadkommas men det är vid de ifrågakommande sjukhusen icke möjligt att i samma takt och med bibehållande av kvalifikationskraven utan vidare öka vårdpersonalen. Därtill kommer, att sjukhusens administration samt ekonomi- och driftanordningar ej äro av sådan storleksordning att de kunna möta en hastig ansvällning av vårdplatsantalet vid sjukhusen. Att baracker ansetts vara en i vissa fall praktisk och ekonomisk byggnadsform för sjukhus i England och USA behöver icke utan vidare innebära, att en sådan byggnadsform är lämplig i vårt land.

Frågan om sjukhusens storlek diskuteras i några yttranden. Sålunda erinrar statskontoret om, att man vid antagandet av gällande generalplan utgick från att ett sinnessjukhus — med hänsyn till differentiering patienterna emellan samt angelägenheten av att rationellt tillvarataga överläkarnas kapacitet — helst icke borde inrymma mindre än 600 vårdplatser. Ämbetsverket utgår från, att angivna förutsättningar kommer att vara förhanden jämväl beträffande det föreslagna sjukhuset i Borås.

Från åtskilliga håll varnas för tillskapande av alltför stora sjukhusenheter. Sålunda anser medicinalstyrelsen, att de nya sjukhusen icke bör göras alltför stora, då vissa osäkra faktorer föreligger i fråga om beräkningarna rörande platsbehovet. Styrelsen vidhåller sin i utlåtande rörande nytt sinnessjukhus i Falköping framförda uppfattning om en begränsning av platsantalet förslagsvis till 750 eller maximalt 800. I vissa fall synes det lämpligt att ytterligare begränsa platsantalet. Om detta i framtiden skulle visa sig otillräckligt för något eller några av de nya sjukhusen, bör nytillkommande platser anordnas i form av sekundäravdelningar, knutna till huvudsjukhuset.

Landstingsförbundets styrelse säger sig icke vara övertygad om nödvändigheten och lämpligheten av att i fortsättningen sammanföra de sinnes-

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

sjuka till så stora enheter, som för närvarande är fallet. Vård- och andra skäl synes tala för mindre enheter. Ur denna synpunkt måste flera av de nuvarande sinnessjukhusen anses mindre lämpliga. Det kan därför ifrågasättas, att dessa minskas eller efter hand utmönstras och ersättes med nya. Viss försiktighet bör därför iakttagas, så att ej alltför stora summor nedlägges på renovering och ombyggnad av dessa sjukhus i deras helhet.

Förvaltningsutskottet i Kalmar läns södra landsting ifrågasätter lämpligheten av anläggandet av sjukhus med platsantal över 800. Anordnandet av mindre sjukhus i närheten av befintliga centrallasarett skulle medföra ett intimare samarbete mellan kroppssjukvården och sinnessjukvården. Genom anordnande av flera smärre sjukhus skulle också dessa kunna utnyttjas som dagsjukhus. Liknande synpunkter anföres av Hallands läns landstings förvaltningsutskott. De nya sjukhusens platsantal bör ligga mellan 600 och 800 platser, anser svenska läkaresällskapet. Det är f. n. icke möjligt att med tillräcklig grad av säkerhet beräkna det exakta framtida platsbehovet för varje län. Det torde därför vara riktigast att räkna med möjligheter till utökning av platsantalet genom att anordna någon form av sekundärsjukhus eller sekundäravdelningar.

I en del yttranden beröres spörsmålen om vårdplatsernas fördelning efter klientelets beskaffenhet samt vårdavdelningarnas storlek, varvid vissa kritiska synpunkter på kommitténs förslag framföres.

Medicinalstyrelsen förordar en omprövning av platsfördelningen på de nya sjukhusen till förmån för flera mindre avdelningar. Styrelsen yttrar härom bl. a.

Medicinalstyrelsen är väl medveten om att genom befolkningsunderlagets förskjutning mot allt högre åldrar det kroniska klientelet belägger den ojämförligt större delen av platstillgången å primärsjukhusen och att detta under de närmaste decennierna kommer att än mer accentueras såvida icke särskilda sekundäravdelningar inrättas i takt med det växande behovet. Å andra sidan har man att beakta, att denna tendens kan väntas nedgå mot slutet av 1980-talet, medan de nya sjukhusen måste antagas komma att betjäna sitt ändamål under avsevärt längre tid. Genom ökade forskningsinsatser på psykiatrins område bör man kunna räkna med att allt större del av det psykiatriska klientelet skall kunna påverkas genom terapeutiska åtgärder. En intensifiering av behandlingen underlättas också väsentligt om vårdavdelningarna icke tillmätas för stora. Med hänsyn härtill måste styrelsen uttala allvarliga betänkligheter mot att begränsa antalet mindre avdelningar i den utsträckning, som föreslagits i den reviderade generalplanen. Ett godtagande av planen i denna del skulle innebära en tillbakagång i förhållande till vad som beslutats respektive förordats i fråga om de nya sinnessjukhusen i Karlskrona och Falköping samt är ägnat att motverka den allmänna strävan för aktivering och intensifiering av sinnessjukvården, som alltmer gjort sig gällande under senare år. Styrelsen anser sig därför icke kunna biträda den nu föreliggande planen härutinnan utan förordar, att en omprövning av platsfördelningen å nya sinnessjukhus vidtages i syfte

Kungl. Maj:ls proposition nr 100 år 1956

att bereda ökat utrymme för den mindre avdelningstypen. Den relativt obetydliga merkostnad, som detta skulle medföra, torde enligt medicinalstyrelsens uppfattning komma att i längden ge god avkastning i form av förbättrade behandlingsresultat. Enligt medicinalstyrelsens mening bör avdelningarna för akuta fall omfatta högst 24 platser, avdelningarna för uppegående kroniskt sjuka 48 platser och avdelningarna för sängliggande kroniskt sjuka 40 platser. Mot förslaget om 24 platser på de oroliga avdelningarna har styrelsen intet att erinra.

Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket betecknar kommitténs förslag i denna del som ett steg tillbaka i utvecklingen och som ett utslag av ovist sparsamhetsnit. Kommittén finner det ytterst tvivelaktigt, om det är tillräckligt att reservera 15 procent av platserna för s. k. akuta fall. Det kan f. ö. ifrågasättas, om indelningen av sinnessjuka i akuta och kroniska fall är den mest adekvata. Mycket talar, enligt kommitténs mening för, att man indelar klientelet i behandlingsbara och f. n. icke (eller mindre) behandlingsbara fall. Det är möjligt att man då skulle erhålla helt andra resultat vid en inventering av klientelet. Kommittén anser därför, att vid den fältundersökning av antalet sinnessjuka i landet, som den i annat sammanhang förordat, försök bör göras att indela i varje fall de på sinnessjukhus intagna efter behandlingsbarheten. Vidare påpekas att även avdelningarna för oroliga patienter måste differentieras på akuta och kroniska fall samt att varje överläkaravdelning bör vara en funktionell enhet. Fall skall kunna överflyttas mellan olika avdelningar allt efter förändringarna av patientens tillstånd utan att denne skall behöva byta läkare. Vidare bör varje överläkaravdelning omfatta både män och kvinnor. En fullständig överläkaravdelning skulle då differentieras både med hänsyn till kön, behandlingsbarhet och orosgrad, d. v. s. den skulle omfatta 12 vårdavdelningar. Därtill skulle komma särskilda vårdavdelningar för senilfallen. En sådan överläkaravdelning skulle komma att omfatta mellan 400—500 patienter, om byggnadskommitténs uppfattning om avdelningsstorlek och klientelfördelning skulle följas. Kommittén fortsätter.

Det är klart, att så stora avdelningar kan vara oundvikliga under nuvarande svåra brist på psykiater. Nya sjukhus skall emellertid planeras för framtiden, och då måste man räkna med en avsevärd stegring av läkartätheten och minskning av överläkaravdelningarnas storlek. Skall överläkaravdelningarna kunna fungera som enheter blir det därför nödvändigt att minska de olika vårdavdelningarnas platsantal avsevärt under vad byggnadskommittén gått in för. Här bör enbart det medicinskt ändamålsenliga fälla utslaget. Särskilt avdelningarna för behandlingsbara fall kan behöva vara små. Man bör inte dra sig för avdelningar på 10—20 platser, om det efter en närmare undersökning av saken skulle befinnas bäst.

Vi kan alltså inte godta de normer för sjukhusens utformande, som följts av byggnadskommittén, utan anser att hela denna fråga måste underkastas en snabb revision och baseras dels på den fördelning av klientelet efter behandlingsbarhet och orosgrad, som framkommer vid den föreslagna förnyade inventeringen av klientelet, dels på principen om varje överläkar-

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

avdelning som en funktionell enhet även vid en betydligt större läkartäthet än för närvarande.

Kommittén framhåller vidare, att det är nödvändigt att vid ett upprustningsprogram beräkna hur många läkare och annan kvalificerad personal, som i framtiden skall arbeta i dessa byggnader. Läkarexpeditioner, terapilokaler, samtalsrum m. m. måste ju dimensioneras därefter, så att inte trängsel längre fram äventyrar möjligheterna att lämna behövlig vård. Kommittén finner, att vid förverkligandet av gällande generalplan har märkts en tendens i motsatt riktning; terapilokaler, samtalsrum etc. har snarast blivit underdimensionerade redan med hänsyn till nuvarande tillgång på kvalificerad personal.

Förvaltningsutskottet i Jämtlands läns landsting finner de högst varierande resultat, som olika sakkunniga kommit till med avseende på klientelets väntade framtida sammansättning av akuta sjuka, oroliga och kroniska patienter, förbryllande. En ytterligare omprövning i denna del bör göras före ett definitivt ställningstagande.

Psykiatriska föreningen anser, att inrättandet av medicinska behandlingscentra för de akuta fallen är av den största angelägenhetsgraden och förordar, att inga akutavdelningar vid mentalsjukhusen göres mindre än motsvarande 25 procent av platsantalet. Föreningen håller före, att den gjorda undersökningen är missvisande beträffande fördelningen av akuta och kroniska fall.

Vidare finner föreningen den indelningsprincip kommittén tillämpat synnerligen otillfredsställande. Akuta fall kan vara lugna eller oroliga. Därjämte påtalas, att kommittén synes räkna med att akuta oroliga sjuka skall vårdas tillsammans med kroniskt oroliga. Föreningen protesterar med skärpa häremot.

Föreningen anför vidare, att — i varje fall vid nybyggen — varje överläkare bör kunna vårda såväl kvinnliga som manliga patienter samt att varje läkare skall ha tillgång till en differentierad akutavdelning och kronikeravdelningar, så att han kan följa sina fall på alla nivåer. Överläkaravdelningarna bör icke överskrida 350—375 sängar.

Fördelningen av verksamheten vid ett något så när tillfredsställande mentalsjukhus skisseras av föreningen på följande sätt.

Som utgångspunkt tages ett mentalsjukhus med 700—740 sängar. I enlighet med vad som tidigare sagts förutsättes att 180 sängar av dessa disponeras för akutvård och resten för kronikervård.

Sjukhuset måste ha två överläkare, vilka båda bör ha tillfälle att vårda såväl manligt som kvinnligt klientel. Varje överläkare disponerar då 90 akutsängar, 45 för vardera könet. Dessa 45 sängar skola fördelas på tre avdelningar för de »lätta», »svårare» och »svåra» fallen. Proportionerna bör vara ungefär 17, 17, 11 resp. Gemensamt för båda överläkaravdelningarna bli utrymmen för fysikalisk behandling (insulincoma, el-behandling) samt diagnostiska resurser (laboratorier).

39 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Det kroniska klientelet kan till cirka 10 % förmodas utgöras av senilfall, d. v. s. personer som insjuknat på grund av senila hjärnförändringar. Dessa böra avskiljas från det övriga kroniska klientelet, som huvudsakligen utgöres av kroniska schizofrenier. Senilfallen kunna uppdelas så att varje överläkare handhar hälften av de 70 sängarna (= 10 % av 700). I många fall kan givetvis hela klientelet tilldelas en för området särskilt intresserad läkare. Könsuppdelningen och uppdelningen på åtminstone två svårskötthetsgrader medföra att man icke rimligen kan räkna med två fullständiga enheter omfattande fyra avdelningar per överläkare.

För varje överläkaravdelning återstår en differentiering av de återstående 205 kroniska psykosfallen. Lämpligen bör uppdelningen ske så att för varje kön finnes tre avdelningar. En med 40 sängar för »lugna», en med 40 sängar för »halvlugna» och en med 22—23 sängar för »oroliga». Dessutom erfordras två öppna konvalescentavdelningar, som kunna vara gemensamma för de båda överläkarna.

Föreningen hemställer att ovanstående synpunkter beaktas särskilt vid nybyggnad av sjukhus. Men även vid utbyggnad av gamla sjukhus och speciellt vid nybyggnad av akutavdelningar för intensivbehandling är det synnerligen angeläget att behovet av fullständiga behandlingsenheter för varje överläkare beaktas. Utan sådant arrangemang kan icke en effektiv och stimulerande verksamhet komma till stånd inom mentalsjukvården. Föreningen är givetvis medveten om att många gamla sjukhus icke kunna omdisponeras på så sätt, att varje överläkarenhet tillgodoses enligt ovanstående rekommendationer, men man bör eftersträva att så långt som möjligt driva utvecklingen i denna riktning. Kommittén synes icke ha beaktat detta.

Liknande synpunkter anföres i läkarorganisationernas promemoria, vari dessutom understrykes, att den klart angelägnaste uppgiften inom svensk sjukvård överhuvudtaget är skapande av psykiatriska lasarettsavdelningar vid centrallasaretten inom samtliga landsting.

I sitt utlåtande över psykiatriska föreningens yttrande samt nämnda promemoria framhåller medicinalstyrelsen bl. a., att den är fullt ense med läkarorganisationerna om att den angelägnaste uppgiften på sjukvårdens område är tillskapandet av »mentalkliniker» vid samtliga centrallasarett. Styrelsen har på olika sätt sökt främja en utbyggnad av dessa och landstingen har under senare år visat ett påtagligt intresse för denna vårdgren. Utvecklingen av densamma synes numera ha kommit i gång på allvar. Styrelsen anför vidare.

Beträffande »mentalsjukhusen» är styrelsen fullt ense med läkarorganisationerna om att den angelägnaste differentieringsuppgiften är åvägabringandet av medicinska behandlingscentra för de akuta fallen. Detta har även varit vägledande vid den pågående moderniseringen av statens sinnessjukvård. I sitt yttrande över förslaget till reviderad generalplan har styrelsen vidare uttalat allvarliga betänkligheter mot att begränsa antalet akutavdelningar i den utsträckning, som föreslagits av statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande, och hemställt att en omprövning av platsfördelningen å nya sinnessjukhus verkställes i sytte att bereda väsentligt ökat utrymme för den mindre avdelningstypen. De oroliga avdelningarna å nya

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

sinnessjukhus, som styrelsen på senare tid godkänt, äro så planerade att någorlunda tillfredsställande vård i detta avseende kan givas även patienter med akuta förvirringstillstånd. På det under byggnad varande Gullberna sjukhus i Karlskrona kommer dessutom att finnas en upptagningsavdelning med 20 (9+ llf platser, där bland annat sådana fall kunna tagas emot. I planerna för det nya sjukhuset i Falköping ha avdelningar för akuta fall förlagts till särskilda byggnader, helt skilda från avdelningarna för kroniska fall. Läkarorganisationernas synpunkter i denna fråga komma därför att i framtiden tillgodoses på ett betydligt bättre sätt än hittills.

I fråga om överläkaravdelningarnas storlek och organisation har medicinalstyrelsen i stort sett intet att erinra mot vad föreningen anfört. Vid lösningen av dessa spörsmål måste emellertid hänsyn tagas till de ekonomiska resurser, soin nu stå till förfogande och i framtiden kunna påräknas, liksom till svårigheterna att skaffa personal. Lösningen är därför en avvägningsfråga, där det bästa ej får bli det godas fiende.

Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande upptager till bemötande vissa synpunkter i psykiatriska föreningens remissyttrande. Beträffande frågorna om medicinska centra, sammansättningen av vårdldientelet samt vårdavdelningarnas storlek yttrar kommittén, som före utlåtandets avgivande haft en överläggning med representanter för psykiatriska föreningen, vissa inbjudna psykiatriker samt överinspektören för sinnessjukvården i riket, följande.

Beträffande inrättande vid sinnessjukhusen av medicinska centra för akut vård har föreningen funnit anledning att i yttrandet med skärpa framhålla angelägenheten av föreliggande behov. Kommittén har under hela sin verksamhetstid strävat efter att inom det möjligas ram fullfölja de av medicinalstyrelsen redan före kommitténs tillkomst tagna initiativen på detta område. Numera finnas också medicinska centra inrättade vid flertalet sinnessjukhus. Den i betänkandet förordade sammansättningen av vårdklientelet vid nya sinnessjukhus har föranlett kritik av föreningen. Den undersökning beträffande fördelningen vid statliga sinnesjukhus av akuta och kroniska fall, som kommittén vidtagit, kan självfallet icke göra anspråk på att vara fullt tillförlitlig, eftersom den grundat sig på olika läkares uppfattning om vilka fall, som böra hänföras till kroniskt klientel, en uppfattning som förståeligt nog måste ha varierat. Ett faktum är dock att f. n. endast cirka 15 procent av de på sjukhus vårdade patienterna varit intagna kortare tid än ett år. Det oaktat har kommittén fördubblat den vid undersökningen erhållna procentsiffran för antalet akuta patienter. Vid utformningen av nya sjukhus har kommittén dessutom eftersträvat, att platsantalet för det akuta klientelet skall vid behov kunna ytterligare ökas. Detta har möjliggjorts genom att avdelningarna för annat klientel vid sjukhusen planerats så, att de utan mera ingripande förändringar kunna disponeras såsom akutavdelningar. Enligt kommitténs mening vinnes härigenom en större elasticitet inom sjukhuset än med tillämpning av den av föreningen förordade normen för platsantalets fördelning. Kommittén anser det för sin del icke osannolikt, att den framtida utvecklingen på terapins område kan gå därhän att en betydligt större andel av platsantalet än f. n. kommer att utgöras av akuta fall. Det är därför nödvändigt, att avdelningarna i framtiden kunna lämpas efter förändringarna i klientelets sammansättning.

41 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

Föreningens protest mot en enligt dess mening föreliggande tanke hos kommittén att akuta oroliga sjuka skola vardas tillsammans med kioniska oroliga kan icke vara föranledd av något i kommitténs betänkande gjort uttalande. Kommittén delar självfallet föreningens uppfattning, att en blandning av akuta oroliga och kroniska oroliga patienter på allt sätt bör undvikas. Såsom framgår av de vid betänkandet fogade planerna för vårdavdelningarnas framtida disposition vid vissa befintliga sinnessjukhus föreslås varje sjukhus utom ett — S:t Olofs sjukhus — omfatta åtminstone fjia avdelningar för oroliga. Flertalet akuta oroliga fall torde kunna vardas inom de block, som äro avsedda för vård av akut sjuka. Dessutom måste man förutsätta en strävan hos vederbörande överläkare att med utnyttjande av förefintliga differentieringsmöjligheter utan dröjsmål vidtaga de förflyttningar av en patient till lämplig avdelning inom sjukhuset, som indiceras av förändringar i dennes sjukdomstillstånd. Att kommittén vid planläggningen av sinnessjukvårdens fortsatta upprustning ansett sig böra räkna med vårdavdelningar om 30 platser för akuta och 48 för kroniskt sjuka patienter är betingat av ekonomiska hänsyn, som kommittén sett sig nödsakad att taga för att kunna framlägga en realiserbar upprustningsplan. Föreningen finner, att denna motivering är synnerligen otillfredsställande och icke tager nödig hänsyn till väsentliga synpunkter. Såsom framgår av vad ovan anförts rörande den förordade sammansättningen av vårdklientelet vid sjukhusen ha emellertid de olika vårdavdelningarna utformats så, att en god differentiering inom avdelningarna är möjlig. Intagningsavdelningarna ha föreslagits organiserade såsom dubbelavdelningar om 15 + 15 platser och kommittén prövar att på vissa ställen utforma även kronikeravdelningarna som dubbelavdelningar. Såsom en avgörande faktor för ernående av en effektiv sjukvård har föreningen framhållit, att varje överläkare bör kunna vårda såväl kvinnliga som manliga patienter med tillgång till differentierade akut- och kronikeravdelningar. Kommittén kan väl förstå, att detta är ett starkt önskemål från läkarhåll i syfte att göra verksamheten vid sinnessjukhusen stimulerande och attraktiv. Troligt är också att ett dylikt arrangemang är möjligt att genomföra vid vissa större sjukhus men det kan vid andra medföra den stora nackdelen, att differentieringsmöjligheterna väsentligt minskas. Det torde dessutom medföra, att vårdavdelningar med ett så ringa platsantal måste inrättas vid sjukhusen, att detta icke kan anses vara försvarligt med hänsyn till personaltillgång och ekonomi. Av en i föreningens yttrande intagen principskiss över indelningen vid ett sjukhus av normal storleksordning framgår också, att man räknar med vårdavdelningar för akuta fall med ända ned till It sängar. Representanter för psykiatriska föreningen, som besitta stor erfarenhet av akut sinnessjukvård, har vid den omnämnda överläggningen förklarat sig icke kunna godtaga en principiell sjukhusindelning som den i yttrandet förordade.

Vad angår överläkaravdelningarnas storlek anför kommittén.

Föreningen påpekar, »att kommittén pa ett tlertal ställen tydligen läknar med att överläkaravdelningar fortfarande skola kunna omfatta mer än 500 sängar och att hela utbyggnadsprogrammet synes bygga på detta», samt tillägger, alt »ett sådant förhållande icke kan accepteras». Det är rikligt, att kommittén på vissa sjukhus faktiskt måst räkna med överläkaravdelningar om mer än 500 platser beroende på alt förhållandena vid sjukhusen varit sådana, att en annan uppdelning icke varit möjlig. Däremot är

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

det felaktigt att påstå, att »hela utbyggnadsprogrammet synes bygga på detta». Kommittén har i själva verket icke tagit något slutligt ställningstagande till frågan om överläkaravdelningarnas lämpliga storlek men anser i likhet med föreningen, att varje överläkaravdelning icke bör omfatta mer än 300—350 platser. Kommittén har dock förutsatt, att det sedan några år pågående inrättandet av biträdande överläkartjänster vid sinnessjukhusen kommer att fortsätta och att överläkaravdelningarna därigenom successivt minskar i storlek.

Frågan om anordnande av dagsjukhus beröres i ett fåtal yttranden.

Direktionen för Mariebergs sjukhus uttalar, att det torde vara svårt att realisera tanken på s. k. dagsjukhus i enlighet med Maudsley Hospital i London, där patienterna vårdas och behandlas på sjukhuset om dagen men ligger hemma på natten.

I andra yttranden förordas, att de praktiska möjligheterna till anordnande av dagsjukhus närmare prövas. Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket framhåller, att man möjligen kan behöva skapa nya former för familjevård eller mellanformer mellan sjukhusvård och vård i hemmet. Förslaget om dagsinnessjukhus förtjänar därvid att prövas. Förvaltningsutskottet i Kalmar läns södra landsting har, som tidigare nämnts, förordat flera smärre sjukhus, varigenom dessa också skulle kunna användas som dagsjukhus. Även landstingens förvaltningsutskott i Kristianstads och Älvsborgs län anser förslaget om dagsjukhus böra närmare prövas. Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att frågan om inrättande av s. k. dagsjukhus torde böra utredas icke blott beträffande S:ta Maria och Ulleråkers sjukhus utan jämväl i vad avser S:t Lars’ sjukhus i Lund.

En utbyggnad av familjevården har allmänt ansetts önskvärd, ehuru i vissa yttranden uttalas tvivel om det är möjligt att ytterligare utvidga denna vårdform. De flesta sjukhusdirektioner, som yttrat sig i denna fråga, har gjort gällande, att nuvarande procent i familjevård svårligen kan höjas. Direktionen för Birgittas sjukhus framhåller, att ersättningen är för låg, men att en höjning av denna kan locka olämpliga vårdfamiljer. Möjligen skulle familjevården kunna kombineras med landstingens vård av lättskötta sinnessjuka. Direktionen för S:ta Gerlruds sjukhus anser, alt familjevården aldrig kommer att kunna gälla andra än dem, som kunde varit intagna på vårdhem eller sinnesslöanstalter. Direktionen för Säters sjukhus anför, att om en patient kan vara i arbete i familjevård, kan han i regel försöksutskrivas. Med nuvarande särskilda organisation blir familjevården alltför dyrbar för staten, framhåller direktionen för Umedalens sjukhus.

I stället borde vården betraktas som en till varje könssida knuten avdelning med tillsyn av dess läkare. När statens huvudmannaskap upphört torde familjevården kunna utvecklas och mer än 5 procent placeras i sådan vård.

Det är angeläget att familjevården utvecklas ytterligare, framhåller kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket, som anför.

43 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Erfarenheterna synes dock visa, att det numera blir allt svårare att rekrytera lämpliga familjer. Detta uppges sammanhänga bl. a. med den ökade motoriseringen i lantbruket och det allt vanligare förhållandet, att husmodern har förvärvsarbete utom hemmet. Den stegrade standarden medför också att den inkomst, som värdfamiljerna får genom sina inackorderingar, spelar mindre roll än tidigare.

Det torde därför bli nödvändigt att ompröva denna verksamhet. Den kan behöva differentieras ytterligare och patienter i större utsträckning placeras även hos små företagare, personer med egna rörelser in. m. För att underlätta rekryteringen av lämpliga familjer borde bl. a. de nuvarande ersättningarna på högst G kronor om dagen till värdfamiljerna höjas icke oväsentligt. Möjligen kan man även behöva skapa nya former för familjevård eller mellanformer mellan sjukhusvård och vård i hemmet.

Frågan om möjligheterna att utvidga familjevården är svårbedömd, säger psykiatriska föreningen. Det synes dock föreningen vara möjligt, särskilt med hänsyn till utländska erfarenheter, att utveckla familjevården till åtminstone 5 procent av den totala beläggningen. En förutsättning härför är dock, att familjeomhändertagandet göres lönande. Det torde icke räcka med att endast ge ersättning för faktiska utgifter. Man måste även ge en viss ersättning för det besvär, som den sjuke förorsakar värdfamiljen. Föreningen finner det också angeläget att familjevård likställes med sjukhusvård i den allmänna sjukförsäkringen.

Förvaltningsutskottet i Kristianstads läns landsting finner det oklart varthän kommittén syftar, då den ifrågasätter, om icke begreppet familjevård kan utvidgas så, att flera former för denna vård än enbart den enskilda möjliggöres.

Förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns landsting hyser farhågor för att familjevården, när det gäller sinnessjukklientelet icke kan genomföras i den utsträckning, som enligt kommitténs beräkning av ifrågavarande behov skulle vara förhanden. Försiktigheten bjuder därför, att familjevårdens utbyggnad bedömes restriktivt och att icke optimistiska beräkningar ger anledning till nedvärdering av antalet vårdplatser på sinnessjukhusen. Liknande synpunkter anföres av förvaltningsutskottet i Jämtlands läns landsting.

I remissyttrandena har allmänt understrukits behovet av ökad tillgång på läkare och övrig personal vid sinnessjukhusen. Därvid har särskilt understrukits, att de hittills godtagna beräkningsgrunderna ifråga om läkartätheten icke längre är hållbara. Dylika synpunkter anföres bl. a. av flera sjukhusdirektioner. Även medicinalstyrelsen understryker, att en utökning av antalet läkare och övrig personal är trängande nödvändig, om den terapeutiska verksamheten skall kunna bedrivas i tillräcklig omfattning. Denna fråga är föremål för fortlöpande uppmärksamhet från medicinalstyrelsens sida.

Huruvida det kan anses riktigt alt framlägga eu generalplan för sinnessjukvårdens upprustning utan samtidiga kalkyler om alla de personal-

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

krav, som denna upprustning kan väntas medföra, finner kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket vara tveksamt. Svårast torde läkarfrågan vara att lösa. På storstädernas sinnessjukhus har man redan hunnit till 1 läkare på 86 platser och det är känt, att man där strävar efter en ytterligare stegring av läkartätheten. I diskussionen nämns, enligt vad kommittén erfarit, pa sina håll 1 läkare på 40 eller 50 platser som en rimlig proportion. De av statens sjukhusutredning för snart tio år sedan uppställda normerna måste därför betraktas som i hög grad förlegade. Kommittén framhåller vidare, att det förefaller icke alldeles säkert att läkartillgångens ökning under de närmaste åren kommer att hålla jämna steg med den stegring i särskilt pockande anspråk, som säkerligen kommer att göra sig gällande på flera sjukvårdsområden.

För att sinnessjukvården snarast möjligt skall komma upp i samma standard som kroppssjukvården erfordras en betydande utökning av antalet läkare samt övriga personalkategorier, framhåller även svenska läkaresällskapet, som vidare anför.

På avdelningar för akuta sjukdomsfall bör läkartätheten vara densamma som på de psykiatriska klinikerna och lasarettsavdelningarna, d. v. s. en läkare per 15—20 patienter, och på avdelningarna för kroniska fall bör den utgöra en läkare per 80—100 patienter. När det gäller personalantalet i övrigt vill sällskapet särskilt påpeka, att angelägna behov för de terapeutiska uppgifterna måste täckas. Sällskapet vill också föreslå, att kuratorstjänster vid sinnessjukhusen snarast möjligt inrättas. Behovet av testpsykologer bör också beaktas.

Psykiatriska föreningen, som anför vissa beräkningar angående arbetsförhållandena för över- och underläkare vid en läkartäthet av 1 på 100 vårdplatser, finner det uppenbart, att nämnda läkartäthet är otillräcklig. Hur stor den skall vara kan ej fastställas, men det synes rimligt att nu, då man avser att rycka upp mentalsjukvården och ställa den i nivå med kroppssjukhusen, åtminstone planera för en läkartäthet motsvarande 1 : 75.

Spörsmålen om läkartätheten vid mentalsjukhusen, behovet av psykiatriker över huvud taget samt den framtida tillgången på läkare för den närmaste 10-årsperioden beröres även i läkarorganisationernas promemoria. I sitt utlåtande över promemorian framhåller medicinalstyrelsen bl. a. I

I promemorian framhålles med rätt, att läkartätheten vid de statliga sinnessjukhusen är för lag. Läkarorganisationerna ha för sin del med ledning av visst arbetsschema kommit till den uppfattningen att en läkartäthet av 1 . 100 vårdplatser är otillräcklig och förordat att man planerar för en läkartäthet av 1 : 75. Läkarförbundet anser att utrymme för en sådan läkartäthet kommer att finnas inom ramen för den ökade utbildning av läkare, som statsmakterna numera fastställt men om vilken tidigare delade meningar rått. Härigenom komma otvivelaktigt möjligheter att finnas till en snabbare utvidgning av den psykiatriska sjukvården än som hittills varit fallet. Styrelsen är dock för sin del icke beredd att utan komplette-

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

rande utredning taga bestämd ställning till läkarorganisationernas förslag på denna punkt och begränsar sig därför till att i detta sammanhang betona, att en väsentlig ökning av läkarkadern utöver den hittills godtagna normen 1 : 125 kommer att krävas för att höja den psykiatriska vården till önskvärd nivå. Styrelsen anser det icke osannolikt, att med ökad öppen vård, mindre vårdenheter, differentiering av klientel och intensifiering av undersökning och vård vid ifrågavarande sjukhus även den av organisationerna föreslagna läkartätheten kan visa sig vara för lågt beräknad.

Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande påpekar i sitt utlåtande, att den icke rekommenderat en viss fixerad läkartäthet. I syfte att ge en bild av det ökade läkarbehovet, som genomförandet av den reviderade generalplanen skulle medföra, har en beräkning gjorts enligt de av statens sjukhusutredning tillämpade beräkningsgrunderna — 100 å 125 patienter per läkartjänst. I betänkandet har angivits, att kommittén icke därmed tagit ställning till den lämpliga läkartätheten. Den har dock framhållit, att det för en effektivisering av vården torde bli nödvändigt att avsevärt öka läkartätheten.

Vikten av att behovet av psykiater tillgodoses genom ökad utbildning samt att möjligheterna till forskning utvidgas framhålles allmänt i yttrandena. Några remissmyndigheter framför förslag om omedelbara åtgärder i detta syfte.

Frågan om ett bättre tillgodoseende av läkarnas arbets- och anställningsförhållanden inom sinnessjukvården beröres i yttranden bl. a. av kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket, psykiatriska föreningen, svenska läkaresällskapet och länsstyrelsen i Kopparbergs län. De två förstnämnda remissmyndigheterna förordar bl. a. en revidering av nu rådande löneförhållanden, förstärkning av skrivpersonalen, ökad tillgång till diktafoner samt anställande av flera kuratorer och arbetsterapeuter för att läkarna skall kunna avlastas från rutinarbete, som kan utföras av andra personer, större möjligheter till studieresor och kongressdeltagande samt rikhaltigare bibliotek. För att stimulera ett större antal privatpraktiserande läkare att ägna sig åt denna verksamhetsgren framför es önskemål om en revision av nu gällande sjulckassetaxa.

Kommitténs kostnadsberäkningar har icke närmare berörts i yttrandena. Statskontoret påpekar dock, att den fortsatta utbyggnaden av den statliga sinnessjukvårdsorganisationen kommer att draga avsevärda kostnader och endast kunna genomföras i etapper. Ämbetsverket förutsätter, att åtgärder vidlages för att i möjligaste mån begränsa kostnaderna och xitt de erfarenheter, som efter hand kan vinnas rörande sinnessjuk vårdens rationalisering, härvid vinner beaktande.

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

IV. Departementschefen

Den statliga sinnessjukvården är sedan några år föremål för en oinfattande upprustning. Denna är i vad avser byggnadsåtgärder baserad på en av 1950 års riksdag godkänd generalplan, vilken tjänar såsom allmän riktlinje för vårdgrenens utbyggande. Enligt nämnda generalplan skall bl. a. tre nya sinnessjukhus samt ett antal sekundäravdelningar uppföras, fyra äldre sjukhus läggas ned eller användas för andra vårduppgifter medan övriga sjutton för sinnessjukvård använda statliga sinnessjukhus skall renoveras och där så erfordras ombyggas till moderna sjukvårdsanstalter. I planens slutår 1965 skulle cirka 18 000 vårdplatser finnas vid de statliga sinnessjukhusen, vilket innebär en viss reduktion av det nuvarande fastställda platsantalet; enligt senaste officiella siffror utgör det nuvarande antalet 18 431 för egentligt sinnessjuka — på sinnessjukhusen för sådana sjuka vårdades 1954 i genomsnitt cirka 21 700 patienter. Planens realiserande förutsätter, att vården ordnas rationellt och tillföres ökad och bättre utbildad personal, att vårdhemmen för lättskötta sinnessjuka och den öppna vården utbygges samt att särskilda nya anstalter inrättas för psykopater och psykiskt efterblivna. Kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder vid de egentliga sinnessjukhusen under den 15-årsperiod, som planen omfattar, kan i nuvarande priser beräknas till omkring 375 miljoner kronor.

Efter generalplanens godkännande har till ifrågavarande byggnadsåtgärder anvisats drygt 125 miljoner kronor, varav närmare hälften under de två senaste åren. Till en del innefattar anslagen byggnadsåtgärder, som ligger utanför planen. Fr. o. m. årsskiftet 1948/49, som utgjorde utgångspunkten för generalplanen, har antalet vårdplatser vid sinnessjukhusen ökat med omkring 1 200. Ett nytt sinnessjukhus med omkring 800 vårdplatser är f. n. under byggnad i Karlskrona och beräknas bli helt färdigställt i slutet av nästa år. Därjämte pågår anordnandet av en ny sekundäravdelning i Uddevalla och nya vårdpaviljonger vid befintliga sjukhus. Tillhopa omkring 1 800 vårdplatser är f. n. under byggnad. Ytterligare ett nytt sinnessjukhus skall dessutom enligt beslut av 1954 års riksdag uppföras i Falköping.

En betydande personell upprustning har även skett i det att från 1950 vid sinnessjukhusen tillkommit 864 nya tjänster, varav 27 avsedda för läkare. Jag vill i detta sammanhang erinra om, att beslut om en väsentligt förbättrad grundutbildning av sinnessjukvårdspersonalen fattats av 1954 års riksdag, vilken utbildningsverksamhet påbörjats under innevarande budgetår. Tidigare framlagt förslag om en reformerad högre utbildning för sinnessjukvårdspersonalen är f. n. föremål för kompletterande utredning inom medicinalstyrelsen. Förslag i frågan beräknas kunna föreläggas nästa års riksdag. Vidare vill jag erinra om, att 1954 års riksdag beslutat

47 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

en upprustning av vården av de psykiskt efterblivna, för vilka landstingen och städer utanför landsting skall ha huvudmannaskapet, samt att fjolårets riksdag i princip godkänt en plan för upprustning av de statliga sinnessjukhusen för vård av svårskötta och asociala psykiskt efterblivna.

Trots de omfattande åtgärder, som sålunda särskilt under de senaste åren vidtagits för en upprustning och utbyggnad av den statliga sinnessjukvården, är denna vårdgrens läge enligt min mening ännu långt ifrån tillfredsställande. Det nuvarande byggnadsbeståndet är mångenstädes i dåligt skick med hänsyn till nutida krav. Överbeläggningen är stor, i genomsnitt omkring 17 procent; på något sjukhus närmare 38 procent. Samtidigt är cirka 1 500 sjuka anmälda för vård vid sjukhusen utan att kunna beredas plats. Därutöver finnes med all sannolikhet ett betydande latent vårdbehov, vars storlek svårligen låter sig uppskattas. Personalen är alltjämt otillräcklig och möjligheterna att bereda patienterna effektiv behandling och god vård försvåras av lokalernas utformning. En angelägen differentiering av patienterna kan sålunda icke genomföras på alla sjukhus.

Med hänsyn till bl. a. dessa brister har kommittén för sinnessjukvårdens utbyggande framlagt förslag till en reviderad generalplan för ifrågavarande vårdgren. Enligt denna skall den statliga sinnessjukvården, då planen 1967 är förverkligad, omfatta cirka 21 000 platser eller 3 000 mer än 1950 års plan. Fyra nya sinnessjukhus utöver vad denna plan upptar föreslås skola byggas, så att sådana sjukhus skall finnas i samtliga län utom i Kristianstads och Västmanlands. Totalkostnaden för byggnadsåtgärderna enligt planen beräknas till 495 miljoner kronor; då 125 miljoner kronor redan anvisats, uppgår de beräknade återstående investeringarna till 370 miljoner kronor.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag har behovet av en ytterligare utbyggnad och upprustning av sinnessjukvården allmänt understrukits. Den reviderade planens platsantal har i regel godtagits men ansetts representera ett minimum. I ett flertal yttranden har till behandling upptagits frågan om ett överflyttande av huvudmannaskapet för sinnessjukvården från staten till landstingen. Härvid har från läkarhåll påyrkats, att huvudmannaskapet överflyttas snarast möjligt, medan andra remissinstanser, däribland 1954 års kommitté för översyn av hälso- och sjukvården i riket anser, att frågan omedelbart måste omprövas och att i varje fall ett successivt överförande bör ske. Jämväl vissa landsting uttalar sympatier för sistnämnda lösning. Medicinalstyrelsen förordar en utredning om försöksvis överförande av huvudmannaskapet i någon eller några sjukvårdsområden. Frågan om ett totalt överförande är däremot enligt styrelsen icke aktuell f. n. Denna uppfattning delas av landstingsförbundet, som emellertid framhåller att, om man som ett framtidsperspektiv ser möjligheten av en länsvis organisation av hela mentalsjukvården, det är angeläget, att man bildar sig en uppfattning om hur denna sjukvård skall uppbyggas och fun-

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

gera. Denna fråga bör därför enligt förbundsstyrelsens mening utan större iidsutdräkt upptas till övervägande.

I vissa yttranden har även framförts en rad andra synpunkter och förslag rörande mentalsjukvårdens organisation, den öppna vården av de psykiskt sjuka, sinnessjukhusens omfattning, deras förseende med personal samt behovet av provisoriska åtgärder in. in. Förslag av sådan innebörd har även framlagts i en av läkarförbundet och psykiatriska föreningen upprättad promemoria, som i juli 1955 ingivits till inrikesdepartementet.

På grundval av det utredningsmaterial och de synpunkter, som sålunda redovisats, samt de iakttagelser jag gjort vid besök på åtskilliga sjukhus, har jag blivit övertygad om, att utbyggnaden och upprustningen — personellt och materiellt — av den statliga sinnessjukvården bör icke blott fullföljas utan även ytterligare intensifieras. Av denna anledning har jag i årets statsverksproposition föreslagit en väsentlig utökning av antalet läkare och övrig personal — sammanlagt 446 tjänster. Såsom framgår av det följande har jag även ifråga om byggnadsåtgärderna ansett det angeläget, att upprustningen sker i snabbare takt.

Byggnadskommittén har — mot bakgrunden av den förda diskussionen om sammanförande framdeles av all sjukvård under landstingens huvudmannaskap och i syfte att hålla möjligheterna öppna till ett smidigt överförande av huvudmannaskapet, eventuellt även successivt — upptagit frågan om en ny indelning av landet i upptagningsområden för de statliga sinnessjukhusen. Med hänsyn till de synpunkter, som vid remissbehandlingen framförts rörande huvudmannaskapet och dess inverkan på generalplanens utformning, vill jag här först beröra dessa spörsmål, innan jag till närmare behandling upptager kommitténs förslag.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 18 november 1955 har jag uppdragit åt en delegation inom kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket att utreda vissa frågor om mentalsjukvården. I direktiven för nämnda utredning har jag uttalat bl. a. följande.

Den fullständiga samordningen av all mentalsjukvård inom ett sjukvårdsområde liksom av denna vård och kroppssjukvården torde icke komma till stånd förrän all sjukvård åtminstone i princip sammanförts under ett enhetligt huvudmannaskap. En dylik samordning är otvivelaktigt betydelsefull för att få en effektiv och god sjukvård. Som en allmän målsättning för reformarbetet på detta område kan jag därför acceptera ett sådant huvudmannaskap. Jag förutsätter självfallet härvid, att detta kommer att åvila landstingen och städerna utanför landsting. Emellertid delar jag den av bl. a. medicinalstyrelsen och landstingsförbundet framförda meningen, att ett generellt överförande av huvudmannaskapet för sinnessjukvården icke lämpligen kan ske förrän den nu planerade upprustningen av de statliga sinnessjukhusen genomförts. Tänkbart är emellertid, att ett överförande av huvudmannaskapet endast inom något eller några landstingsområ-

49 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

den kan komma ifråga redan innan upprustningen i hela landet är slutförd. Det är därför angeläget att utan onödig tidsutdräkt klarlägga de ekonomiska förutsättningarna och villkoren för ett överförande och för driften i landstingens regi. Med hänsyn härtill är det min avsikt att vid lämplig tidpunkt begära bemyndigande att föranstalta om en allsidig utredning härom. Innan en sådan utredning företas är det emellertid, såsom landstingsförbundet framhållit, angeläget att vinna klarhet om hur den länsvis organiserade mentalsjukvården bör uppbyggas och fungera. Dessa spörsmål är självfallet av betydelse redan vid den nuvarande uppdelningen av huvudmannaskapet och deras lösning också inom denna ram är därför av omedelbart värde. Andra frågor får däremot aktualitet först då huvudmannaskapet i princip skall göras enhetligt. Här bör särskilt nämnas den av medicinalstyrelsen berörda frågan, om ej vissa grenar av mentalsjukvården under alla förhållanden bör åvila staten.

Med vad jag sålunda anfört i ifrågavarande direktiv har jag angivit min principiella uppfattning rörande huvudmannaskapet. Den därvid av mig bebådade allsidiga utredningen i saken har ännu icke tillsatts; däremot har jag som nyss nämnts uppdragit åt en delegation inom kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket att utreda frågan om mentalsjukvårdens och särskilt den öppna mentalsjukvårdens organisation, dess samordning med annan sjukvård och därmed sammanhängande spörsmål.

Vad härefter angår platsbehovet innebär byggnadskommitténs förslag till reviderad generalplan som nyss nämnts, att man tills vidare bör inrikta sig på att till och med budgetåret 1966/67 inrätta cirka 3 000 vårdplatser utöver de 18 000, som innefattas i gällande plan. Kommittén har framhållit, att de verkställda undersökningarna av platsbehovet med hänsyn till de många osäkra faktorer, som kan påverka utvecklingen på detta vårdområde, icke utgör tillräckligt underlag för en utbyggnad av vårdplatsernas antal i hela den omfattning, som prognosen ger vid handen, d. v. s. till nära 23 000 platser år 1970. Vidare har kommittén uttalat, att vårdplatsbehovet i fortsättningen bör undersökas med jämna mellanrum.

Kostnaderna för byggnadsarbeten enligt den reviderade planen beräknas, som framgår av vad jag förut anfört, med 120 miljoner kronor överstiga de beräknade kostnaderna för 1950 års plan, omräknade i nuvarande penningvärde. Härtill kommer betydande merkostnader för utrustning och personal.

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag, att de beräkningar, som ligger till grund för det framtida platsbehovets storlek, inrymmer betydande osäkerhetsmoment. Härvidlag kan framhållas att det självfallet är omöjligt att förutse i vad mån framstegen inom den psykiatriska forskningen kan ge resultat, som inom överskådlig tid kan mera väsentligt påverka vårdtiderna och vårdresultaten. Dessutom måsle beaktas, att med 4 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 106

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

all sannolikhet ett stort latent vårdbehov föreligger på mentalsjukvårdens område, vars storlek är svårt att uppskatta.

Emellertid torde en utbyggnad av sinnessjukvården i den omfattning, som kommittén förordat, under alla förhållanden vara erforderlig. Även om merkostnaderna i förhållande till 1950 års plan är betydande, kan det icke vara försvarligt att längre som riktlinje för utbyggnaden ha en plan, som i slutåret 1965 upptar ett platsantal, vilket med drygt 3 000 understiger den nuvarande beläggningen på sinnessjukhusen. Visserligen torde större delen av denna överbeläggning komma att bortfalla, om vården av de lättskötta sinnessjuka, psykiskt efterblivna m. fl. utbygges. Men mot detta svarar delvis över 1 500 exspektanter, varjämte åtskilliga sjuka i behov av vård på sinnessjukhus torde vårdas på ålderdomshem eller vårdhem eller i hemmen utan att ha anmälts för intagning.

Det föreslagna platsantalet måste av nu antydda skäl visserligen anses vara ett minimum. Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna och vikten av att i ett sådant läge icke binda sig för en större utbyggnad än som kan anses oundgängligen nödvändig, anser jag mig emellertid i likhet med flertalet remissmyndigheter kunna tills vidare i stort sett godtaga detta platsantal som ett mål för den fortsatta utbyggnaden och den reviderade planen som en praktisk arbetsnorm för dess uppnående. Det är emellertid nödvändigt, såsom kommittén också framhållit, att vårdplatsbehovet i fortsättningen undersökes med jämna mellanrum. Härvid bör övervägas, huruvida man inte inom åtminstone vissa upptagningsområden kan använda sig av sådana fältundersökningar, som kommittén för översyn av hälsooch sjukvården i riket förordat.

Beträffande platsbehovets tillgodoseende har kommitténs förslag om uppförande av ytterligare nya sinnessjukhus mött allmän anslutning vid remissbehandlingen. Från åtskilliga håll har dock hävdats, att man i vart fall i större utsträckning än vad den reviderade planen innebär bör eftersträva, att sjukhusens upptagningsområden sammanfaller med landstingsområdena. I anslutning härtill har önskemål uttalats om, att nya sinnessjukhus bör uppföras även i de två län — Västmanlands och Kristianstads — som enligt planen alltjämt skulle sakna sådana sjukhus inom sina områden. Vidare har uttalats önskemål om ökat platsantal vid vissa sjukhus.

I anledning härav vill jag understryka, att den reviderade generalplanen självfallet icke är avsedd att vara i detalj bindande. I stället bör den, såsom också är fallet med gällande generalplan, tjäna som en allmän riktlinje för utbyggandet av den statliga sektorn av sinnessjukvården. Som en sådan allmän riktlinje synes mig den reviderade generalplanen i stort sett väl avvägd. Liksom hittills skett torde de i planen ingående byggnadsföretagen få göras till föremål för närmare utredning inom byggnadskommittén i samråd med berörda landsting och därefter inom ramen för möjliga medelsanvisningar underställas Kungl. Maj :ts och riksdagens prövning. En

51 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

del särskilda företag, som sammanhänger med planens genomförande, anmäler jag i det följande. Det synes mig därför icke erforderligt att i detta sammanhang upptaga olika detalj spörsmål rörande platsbehovets tillgodoseende till någon ingående prövning, särskilt som någon principiell ändring i gällande generalplan knappast ifrågasatts. För egen del finner jag det dock vara av vikt, att planläggningen sker på sådant sätt, att ett eventuellt framtida överförande av huvudmannaskapet till landstingen i görligaste mån underlättas samt att man så långt möjligt undviker en ytterligare utbyggnad av de större sinnessjukhusen. På grund härav förordar jag, att de av kommittén föreslagna nya sinnessjukhusen i Hallands, Älvsborgs, Örebro och Gävleborgs län — det i stockholmstrakten har redan förutsatts i 1950 års generalplan -— kommer till stånd.

I den reviderade generalplanen förutsättes i motsats till 1950 års plan inga nya sekundäravdelningar. Med hänsyn särskilt till, att platsantalet på flertalet befintliga sjukhus överstiger och vid de föreslagna sjukhusen i ett par fall uppnår den övre gränsen för vad som kan anses rationellt och lämpligt, förutsätter jag, att den nyssnämnda mentalsjukvårdsdelegationen överväger frågan, huruvida sådana sekundäravdelningar i allmänhet bör inrättas eller vården av vissa mentalsjuka ordnas på annat sätt.

Kommittén har förutsatt, att upptagningsområdet för Sundby sjukhus skall förutom Södermanlands län omfatta södra delen av Stockholms län, att det nya sinnessjukhus, som förutsatts i gällande generalplan, skall uppföras i norra delen av Stockholms län samt att upptagningsområdet för Ulleråkers sjukhus skall utgöras av Uppsala och Västmanlands län. Dessa förslag har rönt åtskilliga invändningar vid remissbehandlingen. Vid övervägande av desamma har jag för egen del funnit dem böra ytterligare prövas, bl. a. emedan starka skäl talar för att ett nytt sinnessjukhus bör uppföras även i Västmanlands län. Härtill kommer, att vid bedömningen av storleken av ett eventuellt sådant sjukhus samt av övriga befintliga och planerade sinnessjukhus i mälarlänen lösningen av vissa av de samordnings- och organisationsproblem, som f. n. prövas av mentalsjukvårdsdelegationen, torde få speciell betydelse. Då spörsmålet om platsbehovets tillgodoseende i mälarlänen samt upptagningsområdenas omfattning bör lösas i ett sammanhang, är jag därför icke nu beredd att definitivt taga ställning till de olika synpunkter och erinringar, som framkommit i denna del. Dessa bör upptagas till prövning vid förnyade överväganden inom byggnadskommittén, som härvid bör samråda med den nämnda delegationen och berörda landsting. Jag förutsätter, att ifrågavarande utredning skyndsamt verkställes av kommittén, då jag anser det önskvärt att redan till nästa års riksdag kunna framlägga mera definitiva förslag i dessa frågor.

Vad angår upptagningsområdet för Gullberna sjukhus anser jag mig kunna tills vidare godtaga kommitténs förslag. Huruvida området i fram-

52 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

tiden bör omfatta endast Blekinge län, kan säkrare bedömas först sedan sjukhuset varit i drift någon tid. —• Från vissa håll har ifrågasatts att även i Kristianstads län skulle uppföras ett nytt sinnessjukhus. Då i Malmöhus län finnes två sjukhus, vilka beräknas kunna tillgodose platsbehovet inom de båda skånelänen, kan behov av ett nytt sinnessjukhus i Kristianstads län enligt min mening nu icke anses föreligga.

I några remissyttranden har påpekats behovet av en snar utökning av antalet vårdplatser vid vissa sjukhus. Såsom framgår av det följande har jag redan för nästa budgetår beaktat en del av dessa önskemål.

För att snabbt kunna utöka antalet vårdplatser har från vissa håll föreslagits, att barackbyggnader skulle uppföras vid befintliga sjukhus. Dessa förslag har icke biträtts av medicinalstyrelsen och byggnadskommittén och icke heller för egen del är jag beredd att förorda desamma. Enligt min mening synes vinsten med dylika provisorier vara diskutabel. Övervägande skäl talar för, att man i stället bör inrikta sig på mera definitiva lösningar av vårdplatsproblemen och forcera uppförandet av nya sjukhus och vårdpaviljonger.

Såväl av byggnadskommittén som av åtskilliga remissmyndigheter har starkt framhållits angelägenheten av, att en tillräcklig utbyggnad av landstingens vårdhem för lättskötta sinnessjuka snarast kommer till stånd samt att antalet psykiatriska lasarettsavdelningar väsentligt utökas. Även enligt min mening är detta en angelägenhet av största vikt för platsbehovets tillgodoseende och för vinnande av en god mentalsjukvård. Från landstingshåll bär önskemål uttalats om en särskild hyggnadskvot för psykiatriska lasarettsavdelningar. Jag vill i anledning härav uttala, att dylika avdelningar gives prioritet vid byggnadskvotens fördelning och att så enligt min mening bör ske även framdeles.

Med hänsyn till vad jag tidigare anfört om att den reviderade planen icke är avsedd att vara i detalj bindande utan att varje byggnadsföretag skall prövas i särskild ordning, synes det mig icke erforderligt att i detta sammanhang taga definitiv ställning till av kommittén och i remissvaren framförda synpunkter och yrkanden rörande sjukhusens storlek, vårdplatsernas fördelning med hänsyn till klientelets framtida sammansättning samt vårdavdelningarnas storlek.

Jag vill dock allmänt uttala, att ett nytt sinnessjukhus i princip icke bör göras större än omkring 800 vårdplatser, d. v. s. av ungefär karlskronasjukhusets storlek. Om möjligt bör mindre sjukhus eftersträvas såsom också skett i den reviderade planen, enligt vilken sjukhuset i södra Älvsborgs län har 400 och sjukhuset i Hallands län G00 vårdplatser. I den mån ytterligare platsbehov föreligger, bör detta tillgodoses genom en uppdelning av nya sjukhus, genom till sjukhusen anknutna sekundäravdelningar eller genom anordnande av platser i annan lämplig vårdform.

Vid remissbehandlingen har en omprövning av platsfördelningen på de

53 Kungl. Maj.ts proposition nr t06 år 1956

nya sjukhusen till förmån för flera mindre avdelningar ifrågasatts och från vissa håll har ansetts, att platsantalet vid sjukhusens akutavdelningar icke bör göras mindre än 25 procent av det totala platsantalet. Även för egen del har jag funnit, att man vid planläggningen av nya sjukhus bör sikta till att möjliggöra flera mindre vårdavdelningar för akut sjuka än byggnadskommittén förordat. Jag är emellertid icke nu beredd att ange något bestämt procenttal men vill understryka vikten av, att behovet av elasticitet i avdelningarnas storlek beaktas. Byggnadskommittén har också sökt eftersträva en sådan utformning av vårdavdelningarna, att en framtida uppdelning av vissa av dem kan ske, därest behov av ökat antal akutsjukplatser skulle uppkomma.

Icke heller beträffande vårdavdelningarnas storlek för olika patientkategorier synes mig ett definitivt ställningstagande böra ske i detta sammanhang. Riktpunkten för planeringen bör emellertid vara en god vårdstandard med tillfredsställande differentieringsmöjligheter. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

I några yttranden har yrkats att varje överläkaravdelning skall förses med både manliga och kvinnliga avdelningar, vilket f. n. endast undantagsvis är fallet vid sinnessjukhusen. I och för sig vore detta måhända en ur vissa synpunkter önskvärd reform. Dess genomförande torde emellertid vara förenad med olika svårigheter bl. a. med hänsyn till önskemålet om en förbättrad differentiering utan alltför små avdelningar. Jag kan därför icke utan vidare ansluta mig till tanken men vill förorda, att förslaget prövas vid det fortsatta utredningsarbetet inom byggnadskommittén och mentalsjukvårdsdelegationen.

Ej heller frågorna om inrättande av dagsjukhus och utbyggnaden av familjevården anser jag mig nu böra upptaga till prövning, då dessa och andra spörsmål rörande den öppna mentalsjukvården skall närmare utredas av den förutnämnda delegationen.

Byggnadskommitténs uppskattning av antalet läkare och övrig personal vid de statliga sinnessjukhusen har tjänat som en utgångspunkt för kommitténs kostnadsberäkningar. Emellertid har från åtskilliga håll uttalats, att de hittills godtagna beräkningsgrunderna särskilt i fråga om läkartätheten icke längre är hållbara. Vidare har uttalats önskemål om åtgärder i syfte att genom ökad utbildning förbättra läkartillgången, om ökade resurser för psykiatrisk forskning samt om vissa förbättringar av läkarnas arbets- och anställningsförhållanden.

Beträffande personalfrågan vill jag först hänvisa till det förslag om personalförstärkningar vid sinnessjukhusen under nästa budgetår, som framlagts i årets statsverksproposition och de synpunkter jag därvid anfört. Jag förutsätter att liksom hittills inom medicinalstyrelsen fortlöpande prövas, vilka personalförstärkningar och åtgärder i övrigt, som bör vidtagas för att förbättra och effektivisera behandlingen och förkorta vård-

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

tiderna samt underlätta läkarnas arbetsförhållanden. Frågan om en ökad läkartäthet beror i avgörande grad på läkartillgången. Det är enligt min mening angeläget att förbättra tillgången på läkare inom psykiatrin liksom att förbättra resurserna för psykiatrisk forskning. Dessa sistnämnda spörsmål torde få prövas inom ecklesiastikdepartementet.

Såsom kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket framhållit, är det nödvändigt att vid ett upprustningsprogram beräkna hur många läkare och annan kvalificerad personal, som i framtiden skall arbeta i byggnaderna. Läkarexpeditioner, terapilokaler o. d. måste dimensioneras därefter, så att i framtiden icke uppstår en trängsel, som försvårar möjligheterna att lämna en god vård. Enligt vad jag under hand inhämtat har byggnadskommittén vid sin planering av byggnadsåtgärderna utgått från de normer rörande personaltätheten, som angivits i sjukhusutredningens förenämnda betänkande. Kommittén har emellertid räknat med, att personalen i framtiden kan komma att ytterligare utökas och vid utformningen av sina förslag eftersträvat lösningar, som kan möjliggöra detta. Jag vill understryka vikten av att så sker och att nya sjukhus och avdelningar förses med tillräckliga reservutrymmen.

Med hänsyn främst till de omfattande byggnadsarbeten, som erfordras för den reviderade planens genomförande, synes den av byggnadskommittén gjorda preliminära kostnadsberäkningen icke orimlig. Kommittén har räknat med, att den föreslagna upprustningen skall vara slutförd år 1967. För egen del finner jag det önskvärt, att upprustningen kan ske enligt denna tidsplan. Självfallet blir emellertid den takt, i vilken byggnadsprogrammet kan genomföras, beroende av det framtida investeringsläget.

Beträffande de ökade driftkostnaderna har kommittén endast beräknat personalkostnaderna och uppskattat ökningen till 30 miljoner kronor. I varje fall i vad avser befintliga sjukhus torde emellertid merkostnaderna för personal bli väsentligt högre än det belopp kommittén angivit. V.

V. Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m.

Inledning

Som tidigare anförts har statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande i skrivelse den 16 januari framlagt förslag till byggnadsarbeten vid sinnessjukhusen under budgetåret 1956/57. Kommittén har därvid inledningsvis anfört bl. a. följande.

Med avseende på de egentliga sinnessjukhusen ansluter sig förslagen till 1950 års generalplan samtidigt som de omfattar vissa av de byggnadsåtgärder, vilka förutsatts i den av kommittén i betänkande den 18 december 1954 framlagda reviderade generalplanen för sinnessjukvårdens upprustning. Förslagen avser bl. a. uppförande av tio vårdpaviljonger och renovering av två befintliga paviljonger. Antalet vårdplatser i de nya paviljongerna uppgår till 584. Det blivande antalet vårdplatser i de till renovering före-

55 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 är 1956

slagna paviljongerna utgör 162. Förslagen omfattar alltså sammanlagt 746 platser. På grund av att en del äldre paviljonger föreslås skola utgå och att den föreslagna moderniseringen av vissa paviljonger medför en minskning av det för dem fastställda vårdplatsantalet avgår emellertid tillhopa 323 platser. De av kommittén föreslagna byggnadsåtgärderna innebär sålunda en ökning av platstillgången vid sjukhusen med (746 — 323) 423 platser. Av riksdagen tidigare beslutade och under år 1955 genomförda eller ännu pågående byggnadsarbeten av motsvarande slag beräknas medföra en ökning av det. totala antalet vårdplatser med omkring 2 300. I nu angivna siffror ingår icke de vårdplatser, som beräknas tillkomma vid det beslutade nya sjukhuset i Falköping och vid de nya sjukhus, som av kommittén i det följande föreslås skola uppföras.

Kommittén erinrar om, att vissa av kommittén tidigare förordade arbeten upptagits såsom beredskapsarbeten. Dessa objekt har hittills icke kommit till utförande, och man torde ej heller kunna räkna med, att de ianspråktages såsom beredskapsarbeten före nästa budgetårsskifte. Kommittén föreslår, att medel för vissa av ifrågavarande arbeten upptages på kapitalbudgeten med hänsyn till angelägenheten av att arbetena snarast igångsättes. På grund av inträffad stegring i byggnadskostnaderna har beträffande dessa arbeten en uppräkning med omkring tre procent av tidigare äskade medelsbelopp företagits. De för nya ändamål angivna kostnaderna, vilka beräknats av byggnadsstyrelsen, grundar sig på prisläget den 1 juli 1955.

Kommittén erinrar vidare om, att av de i den reviderade generalplanen föreslagna nya sjukhusen Gullberna sjukhus är under uppförande varjämte det nya sjukhuset för västra Sverige enligt beslut av 1954 års riksdag skall uppföras i Falköping. Gullberna sjukhus beräknas kunna till viss del tagas i bruk i början av år 1957 och efter ytterligare ett år kunna beläggas i sin helhet. Enligt kommitténs mening är det angeläget, att frågan om uppförande av ytterligare nya sjukhus tages under övervägande och att förslag i ämnet förelägges årets riksdag. Vid bedömandet av i vilken ordningsföljd de av kommittén förordade nya sjukhusen bör komma till utförande måste beaktas, att efter tillkomsten av Gullberna sjukhus och sjukhuset i Falköping en viss lättnad i vårdplatsbehovet inträder för landets södra och västra delar. Det synes därför kommittén rimligt, att åtgärder nu i första hand vidtages för att förbättra vårdförhållandena inom de nordligare delarna av landet. Kommittén förordar därför, att av de föreslagna nya sjukhusen det för Gävleborgs län i första hand kommer till utförande. Med hänsyn icke minst till de stora avstånden i Norrland såväl mellan de olika befolkningscentra som mellan de där befintliga sinnessjukhusen är det önskvärt, att sjukhusens täthet i denna landsdel ökas. Tillkomsten av ett sinnessjukhus i Gävleborgs län kommer vidare att möjliggöra en sådan uppdelning i upptagningsområden inom hela den norra delen av landet, att dessa sammanfaller med landstingsområdena. Gävleborgs län, som f. n. ingår i upptagningsområdena för Sidsjöns sjukhus i Sundsvall och Frösö sjukhus vid Östersund, skulle därvid utgöra eget upptagningsområde. Genom det nya sjukhuset underlättas även möjligheterna att frigöia Gådea sjukhus i Härnösand för vård av psykiskt efterblivna och alt sålunda medverka till eu rationalisering av denna vårdgren. Härigenom ökas även möjligheterna för staten att fullgöra sin andel av upprustningen inom detta sjukvårdsområde, varav en stor börda lagts på landstingen och städerna utom landsting efter den 1 januari 1955.

56 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

Beträffande den ordningsföljd, i vilken övriga föreslagna nya sjukhus bör komma till stånd, talar starka skäl för att det förordade nya sinnessjukhuset för Stockholms län gives företräde. Den fortgående snabba befolkningsökningen gör det nödvändigt, att åtgärder vidtages till förbättrande av vårdinöjligheterna i detta län. Med hänsyn till att frågan om den mest ändamålsenliga organisationen av sinnessjukvården inom denna landsdel emellertid torde böra ytterligare övervägas synes det kommittén icke lämpligt att före frågans lösning framlägga förslag om uppförande av ett sinnessjukhus i Stockholms län. Kommittén räknar dock med, att utredning i frågan skall kunna genomföras i så god tid, att förslag i ämnet kan föreläggas nästa års riksdag.

Med utgångspunkt från de vid sjukhusen rådande vårdförhållandena är dessa för Restads sjukhus — vars upptagningsområde omfattar Älvsborgs län jämte norra delen av Göteborgs och Bohus län — sådana, att snabba åtgärder för sjukhusets upprustning är erforderliga. På grund av sjukhusets storlek är det icke möjligt att genom utbyggnad minska den där rådande överbeläggningen. Det kunde därför i och för sig anses angeläget, att det av kommittén förordade nya sjukhuset för Älvsborgs län kom till utlörande. Kommittén har emellertid funnit den närmaste vägen att åstadkomma eu avlastning av Restads sjukhus vara en intensifierad utbyggnad av S:t Jörgens sjukhus i Göteborg. I och med att en nv panncentral nyligen uppförts vid detta sjukhus har förberedande åtgärder för sjukhusets utbyggnad vidtagits. Det fastställda antalet vårdplatser vid sjukhuset utgör 410. En ny paviljong med 132 vårdplatser är redan beslutad, varjämte kommittén föreslår uppförande av ytterligare två paviljonger med sammanlagt 136 vårdplatser. Antalet platser vid sjukhuset kommer sålunda att uppgå till närmare 700 eller nära nog det antal vårdplatser, som enligt den reviderade generalplanen beräknats för hela Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad såsom upptagningsområde för sjukhuset. Vidare har kommittén räknat med, att den i Uddevalla belägna sekundäraydelningen om 110 vårdplatser skall överföras från Restads till S:t Jörgens sjukhus. Genom nu förordade åtgärder skulle, åtminstone för en övergångstid- en icke obetydlig del av upptagningsområdet för Restads sjukhus — törslagsvis den del av Göteborgs och Bohus län, som ingår i detta område — kunna övertagas av S:t Jörgens sjukhus. Detta kommer att medföra en kraftig avlastning av trycket på Restads sjukhus och skapa möjligheter att snabbare iståndsätta detta inom en relativt nära framtid. Utbyggandet av

S.t Jöigens sjukhus i ovan angivna omfattning kan nämligen beräknas vara slutfört inom fyra ar. Att sjukhusets utbyggnad tullföljes torde få anses angeläget jämväl med hänsyn till önskvärdheten av att bereda möjlighet för inrättande av undervisnings- och forskningsavdelningar vid sjukhuset. Genom utbyggnaden uppnås därjämte att Göteborgs och Bohus län bildar ett eget upptagningsområde. Det synes sålunda möjligt att genomföra en upprustning av Restads sjukhus och att även eljest åstadkomma en lättnad av rådande svårigheter inom Älvsborgs län på sinnessjukvårdens område utan att det av kommittén föreslagna nya sjukhuset för länet först måste komma till utförande. Kommittén har därför funnit det omedelbara behovet av ett nytt sjukhus i länet icke f. n. vara så framträdande, att förslag om dess uppförande nu bör framläggas. Starka skäl talar dock för, att Älvsborgs län placeras högt i angelägenhetsgrad vid den fortsatta prövningen om uppförande av nya sinnessjukhus.

Vad beträffar det av kommittén föreslagna nya sjukhuset för Hallands

57 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

län är det väl i och för sig önskvärt, att detta sjukhus kommer till stånd. Vid bedömningen av sjukhusets angelägenhetsgrad bör det emellertid beaktas, att tillkomsten av Gullberna sjukhus kommer att medföra vissa lättnader för de sjukhus, på vilka de södra länen replierar, nämligen S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg och S:t Lars sjukhus i Lund. För att skapa ökade möjligheter för psykiatrisk undervisning och forskning är det dessutom påkallat, att man inom den södra delen av landet i första hand fortsätter den påbörjade upprustningen av S:t Lars’ sjukhus.

Utöver ovan redovisade sjukhus har kommittén förordat, att ett sjukhus uppföres i Örebro län. Det synes icke råda någon tvekan om lämpligheten av, att detta sjukhus kommer till stånd inom en nära framtid. Även här skulle sjukhusets tillkomst ansluta sig till den av kommittén förordade principen om en landstingsvis uppdelning av sinnessjukhusens upptagningsområden. Den skulle vidare innebära möjligheter till en snabbare avlastning av Sundby sjukhus vid Strängnäs och Mariebergs sjukhus i Kristinehamn, på vilka länet replierar, och därmed verka återhållande på kraven att utbygga dessa sjukhus. Den företagna upprustningen av Mariebergs sjukhus befinner sig f. n. i sitt avslutningsskede. Därest emellertid åtgärder icke snart vidtagas att möta det redan nu stora vårdbehovet inom Örebro län, kommer krav att resas på en ytterligare utbyggnad av sjukhuset, vilken med hänsyn till dess storleksordning icke lämpligen bör ifrågakomma. Härtill kommer, att frågan om användningen av Sundby sjukhus kan komma att omprövas i samband med de överväganden, som synes påkallade rörande sinnessjuk vårdens organisation inom mälarlänen.

Förslag

Ulleråkers sjukhus i Uppsala Ombyggnad av norra mansavdelningen

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 113/1950 framlagt förslag anvisade riksdagen (skr. nr 209) 475 000 kronor till ombyggnad av norra mansavdelningen vid sjukhuset.

Genom beslut den 19 maj 1950 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att verkställa ombyggnad av avdelningens södra flygel samt föreskrev, att styrelsen för ändamålet skulle för budgetåret 1950/51 äga disponera 475 000 kronor.

Efter förslag av Kungl. Maj :t i propositionen nr 151/1951 anvisade riksdagen (skr. nr 195) 900 000 kronor för fortsättande av byggnadsarbetena.

Vidare anvisade 1952 års riksdag (skr. nr 245) efter förslag av Kungl. Maj :t i propositionen nr 123 ytterligare 895 000 kronor för slutförande av arbetena å den södra flygeln samt för påbörjande av ombyggnaden av den norra flygeln.

Slutligen anvisade 1953 års riksdag (prop. nr 124; riksd. skr. nr 237) 1 330 000 kronor för slutförande av ombyggnaden av sistnämnda flygel.

Sålunda har för ombyggnad av flyglarna anvisats tillhopa (475 000 + 900 000 + 895 000 + 1 330 000) 3 600 000 kronor.

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1954 års riksdag (prop. nr 127; riksd. skr. nr 266) ombyggnad jämväl av återstående del av norra mansavdelningen, nämligen mittpartiet, för en beräknad kostnad av högst

1 600 000 kronor.

Den 21 maj 1954 bemyndigades byggnadsstyrelsen att för arbetets påbörjande disponera 600 000 kronor för budgetåret 1954/55.

I enlighet med beslut av 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) har Kungl. Maj :t den 3 juni 1955 bemyndigat byggnadsstyrelsen att för arbetenas fortsättande disponera 400 000 kronor för budgetåret 1955/56.

Kommittén hemställer — med förmälan att ifrågavarande ombyggnadsarbeten, som påbörjats under hösten 1955, beräknas bli i huvudsak slutförda under budgetåret 1956/57 — att för nästa budgetår måtte anvisas 300 000 kronor.

Uppförande av två paviljonger för oroliga patienter

I enlighet med förslag av Kungl. Maj :t beslöt 1954 års riksdag (prop. nr 127;' riksd. skr. nr 266), att vid sjukhuset skulle uppföras två paviljonger för oroliga patienter för en beräknad kostnad av sammanlagt högst

2 775 000 kronor.

Den 21 maj 1954 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att låta utföra ifrågavarande byggnadsarbeten samt ställde för budgetåret 1954/55 1 000 000 kronor till styrelsens förfogande för arbetenas påbörjande. Enligt beslut av 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) har Kungl. Maj :t den 3 juni 1955 bemyndigat byggnadsstyrelsen att för arbetenas fortsättande disponera 1 300 000 kronor för budgetåret 1955/56.

Kommittén upplyser, att uppförandet av paviljongerna påbörjats under våren 1955 samt att byggnaderna beräknas bli helt färdigställda under budgetåret 1956/57. Kommittén hemställer, att återstoden av den beräknade kostnaden eller (2 775 000 — 1 000 000 — 1 300 000) 475 000 kronor måtte anvisas för nästa budgetår.

Anslutning av vissa byggnader till panncentralen

Kommittén hemställer under åberopande av vad inledningsvis anförts att för utförande av den i propositionen nr 123/1955 såsom beredskapsarbete föreslagna anslutningen av vissa byggnaders uppvärmnings- och varmvattensystem m. m. till sjukhusets värmecentral måtte för nästa budgetår anvisas ett belopp av 280 000 kronor.

Installation av hissar i paviljongerna 12 och 15

Bland de av kommittén för budgetåret 1953/54 förordade arbetena ingick installation av hissar i paviljongerna 12 och 15. Hissinstallationerna, som avsågs bli en första åtgärd i paviljongernas fullständiga modernisering, syftade bl. a. till att underlätta vårdpersonalens arbete. Vårdavdelningarna är nämligen synnerligen arbetskrävande, emedan de är vertikalt organiserade

59 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

med matsalar i källarvåningen, dagrum i bottenvåningen, övervakningsoch sovsalar i våningarna 1 och 2 trappor samt förråd i vindsvåningen. Kommittén föreslog sedermera i sina anslagsäskanden för budgetåret 1955/56 hel ombyggnad av ifrågavarande paviljonger, vilket förslag icke föranledde annan åtgärd än att detsamma uppfördes å beredslcapsstat. Med hänvisning till vad kommittén inledningsvis anfört rörande dels förslag till uppförande av nya sjukhus dels ock den därmed sammanhängande, ännu icke definitivt klarlagda frågan om upprustning av sinnessjukvården inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län, finner kommittén ett ställningstagande i denna fråga böra avvaktas, innan förslag framlägges om paviljongernas ombyggnad. Ett slutligt förslag till sinnessjukvårdens utbyggande inom nämnda län kan nämligen komma att innebära, att ifrågavarande paviljonger framdeles icke bör bibehållas. Tidpunkten härför bedömes emellertid vara så avlägsen, att kommittén finner nödigt ånyo föreslå, att paviljongerna förses med hissar. Såsom kommittén ovan framhållit är nämligen arbetsförhållandena inom paviljongerna sådana, att åtgärder till förbättrande av kommunikationerna inom desamma framstår såsom nödvändiga. Avsikten är att förlägga hissarna i särskilda tillbyggnader till paviljongerna.

Kostnaderna för nu avsedda arbeten har beräknats till 200 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Sundby sjukhus vid Strängnäs Vissa förbättringsarbeten inom reningsverket

Avloppsvattnet från sjukhuset renas f. n. genom slamavskiljning, innan det utsläppes i Mälaren. Avloppsledningarna är till övervägande del utförda enligt det kombinerade systemet, d. v. s. både spill- och regnvatten avledes i gemensamma ledningar till reningsanläggningen. Från sjukhuset har framhållits, att utrotningen av avloppsvattnet icke är fullständig. På grund härav måste icke utrotat slam tappas ut på torkbäddarna. Härigenom uppstår en besvärande lukt, varjämte slammets torkning och borttransport försvåras. För att avhjälpa rådande olägenheter erfordras anordningar för slammets uppvärmning. Enligt upprättat ombyggnadsförslag bör uppvärmningen ske med elkraft. För att tillgodose det ökade elkraftbehov, som följer med den föreslagna uppvärmningsanordningen, måste en till reningsanläggningen hörande transformator utbytas mot en större sådan. I samband med föreslagna åtgärder för slamuppvärmning bör dessutom rötkammarens nuvarande bräddavloppsanordningar ändras. Till reningsverket hörande slamtorkbäddar är f. n. omslutna av plankväggar, som angripits av röta och blivit så förmultnade, att de behöver utbytas.

Kostnaderna för nu avsedda arbeten har beräknats till sammanlagt 46 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp anvisas för nästa budgetår.

60 Kiingl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Birgittas sjukhus i Vadstena Uppförande av vårdpaviljong C III

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1955 års riksdag (.prop. nr 123; riksd. skr. nr 267), att vid sjukhuset skulle uppföras en vårdpaviljong C III för oroliga manliga patienter till en kostnad av högst 1 465 000 kronor.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen att låta uppföra vårdpaviljongen och bemyndigade styrelsen att för arbetets påbörjande disponera 600 000 kronor för budgetåret 1955/56.

Kommittén hemställer — med förmälan att uppförandet av paviljongen påbörjats under andra halvåret 1955 samt att byggnaden beräknas bli helt färdigställd under budgetåret 1956/57 — att återstoden av den beräknade kostnaden eller (1 465 000-—600 000) 865 000 kronor måtte anvisas för nästa budgetår.

Utvidgning av verkstadsbyggnad

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer kommittén, att för påbörjande av den i propositionen nr 123/1955 såsom beredskapsarbete föreslagna utvidgningen av sjukhusets verkstadsbyggnad måtte för nästa budgetår anvisas 450 000 kronor.

Uppförande av vårdpaviljong C IV

Kommittén erinrar om, att 1955 års riksdag i enlighet med förslag av Kungl. Maj:t (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267), beslutat, att vid sjukhuset skulle uppföras en vårdpaviljong, C III. Denna byggnad, som är avsedd för oroliga män, ingår som den tredje av de fyra paviljonger, som skall tillkomma enligt den ursprungliga planen för utbyggnad av sjukhusets manliga avdelning.

Under nästa budgetår bör enligt kommitténs mening utbyggnaden av sjukhuset fortsätta med uppförande av en paviljong — C IV — även den avsedd för oroliga manliga patienter. Denna paviljong avses bli utformad i överensstämmelse med paviljongen C III och kommer sålunda att inrymma två avdelningar om vardera 24 vårdplatser eller sammanlagt 48 vårdplatser.

Kostnaden för paviljongen jämte utvändiga ledningar och planeringsarbeten har beräknats till sammanlagt 1 420 000 kronor, varav 1 083 000 kronor för paviljongen och 337 000 kronor för promenadgårdar, yttre ledningar samt väg- och planeringsarbeten m. m. Kommittén hemställer, att för nästa budgetår måtte anvisas 700 000 kronor för påbörjande av arbetena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

61 Installation av hissar i paviljongerna D I och D II

Paviljongerna D I och D II, som inrymmer kvinnliga patienter, hör till de paviljonger, som först byggdes inom det nya sjukhusområdet. Vid tidpunkten för byggnadernas planering var det ej brukligt att förse paviljonger av denna storleksordning med hissar. Då utvecklingen kunde väntas medföra krav på hissar även i dylika byggnader, planerades emellertid paviljongerna så, att en framtida installation av hissar möjliggjordes. Sedan paviljongerna nu varit i bruk ett antal år, har från vårdpersonalens sida framställts krav på anordnande av hissar. Personalen har särskilt framhållit, att tillgång till hissar skulle innebära betydande lättnader vid arbetet med transport av matkantiner till avdelningarna. Ävenså skulle transport av utrustning m. m. mellan avdelningarna och förråden i källarvåningen underlättas. Särskilt för den kvinnliga personalen är det betungande att behöva bära matkantiner och annat i trapporna.

Kommittén har funnit personalens framställning befogad och har försett senare uppförda tvåvåningspaviljonger vid sjukhuset med hissar. Kommittén föreslår därför, att sådana installeras jämväl i nu ifrågavarande paviljonger. Kostnaden för hissarna jämte erforderliga byggnadsarbeten har beräknats till 70 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp anvisas för nästa budgetår.

Installation av oljeeldning i panncentralen

Ång- och varmvattenpannorna vid sjukhusets värmecentral är utrustade med mekaniska apparater för eldning med stenkol. Aska och slagg måste utrakas på golvet framför pannorna och därefter transporteras till slaggupplag. För att avhjälpa härmed förenade olägenheter bör en asktransportör med elevator och en särskild asksilo anordnas. Kostnaden härför har uppskattats till minst 80 000 kronor.

Den nuvarande panncentralen är projekterad med hänsyn till en viss begränsad utbyggnad av sjukhuset. Denna har emellertid genom beslutade nya vårdpaviljonger kommit att väsentligt överskridas. De befintliga varmvattenpannorna är därför otillräckliga för att fylla sjukhusets ökade värmebehov och bör framdeles ersättas med större sådana. I samband därmed måste även nya och större kolstokrar anskaffas samt en sopförbränningsugn inrättas. Kommittén avser att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/58 hemställa om anvisande av erforderliga medel härför.

I samband med sålunda ifrågasatta åtgärder i värmecentralen har kommittén låtit utreda, huruvida en övergång till oljeeldning vid panncentralen lämpligen bör ske. Ovannämnda särskilda anordningar för transport av aska skulle i dylikt fall icke erfordras. Därjämte skulle kostnaderna för centralens drift avsevärt minska, varigenom enligt nuvarande bränslepri-

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

ser en årlig besparing av cirka 60 000 kronor göres. Till följd av det framtida ökade bränslebehovet kan denna besparing beräknas komma att ytterligare öka. Vid övergång till eldning med olja inbesparas därjämte den f. n. erforderliga arbetskraften för kollämpning, asktransport o. dyk, vilken kan värderas till minst 15 000 kronor för år.

Då betydande kostnadsbesparingar sålunda är att vinna vid en övergång till oljeeldning föreslår kommittén, att panncentralen vid sjukhuset nu förses med anordningar för sådan eldning. Oljeeldningsapparaterna för varmvattenpannorna bör därvid utföras med sådan kapacitet, att de är tillräckliga för de blivande större pannorna.

Kostnaderna för oljeeldningsanläggningen, inklusive därmed sammanhängande byggnadsax-beten och elektriska installationer, har beräknats till 180 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Ryhovs sjukhus i Jönköping Modernisering av tvättinrättningen

Kommittén föreslår, att sjukhusets tvättinrättning moderniseras samt anför till stöd härför följande.

Tvättinrättningen är inrymd i en tidigare gymnastiksalsbyggnad. Lokalerna är i gott tillstånd och väl lämpade för ändamålet. Tvätteriets maskinutrustning, som installerades år 1930, är däremot otidsenlig och i huvudsak helt försliten. Inrättningens nuvarande kapacitet, omkring 1 700 kg per dag, kan icke nöjaktigt tillgodose sjukhusets tvättbehov. Det är därför nödvändigt att modernisera och förnya tvätteriets maskinpark. Därvid bör åtgärder vidtagas för att vid tvättanläggningen kunna tillgodose tvättbehovet jämväl för den i närheten av Jönköping belägna statens anstalt för fallandesjuka i Vilhelmsro, Västra Ny sjukhus utanför Motala och sekundäravdelningen i Hammar.

Tvättinrättningen vid anstalten för fallandesjuka är belägen i mycket otillfredsställande lokaler i en källarvåning. Ångtrycket är otillräckligt för mangling och maskinparken är försliten. Vad angår tvättinrättningen vid Västra Ny sjukhus, som även den är otidsenlig, har det sedan länge varit ett önskemål att nedlägga denna och överföra tvätten från sjukhuset till annat tvätteri. Tvätt från sekundäravdelningen i Hammar utföres f. n. vid Birgittas sjukhus. Detta sjukhus är emellertid numera utbyggt till sådan storlek, att tvättbehovet för avdelningen i Hammar endast med svårighet kan tillgodoses.

För att tvättinrättningen vid Ryhovs sjukhus skall kunna mottaga en tvättmängd av nu föreslagen omfattning erfordras, att inrättningen utökas med en större tvättmaskin, en centrifug, en ångmangel, ett pressaggregat och tre torktumlare. En viss omdisposition av maskinparken och diverse kompletteringar av inredningen i tvättutlämningen måste vidare företagas. I samband härmed bör även ett omklädnadsrum för den vid tvätteriet arbetande manliga personalen inredas inom tvättlokalen.

63 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Kostnaden för nu föreslagna åtgärder, som är av mycket angelägen natur, har beräknats till 575 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

S:t Sigfrids sjukhus i Växjö Omläggning av värmesystemet

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267), att omläggning av värmesystemet vid sjukhuset skulle verkställas för en beräknad kostnad av 450 000 kronor.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att låta utföra nämnda arbeten samt ställde ett belopp om 100 000 kronor till styrelsens disposition för ändamålet.

Ifrågavarande arbeten beräknas bli slutförda under budgetåret 1956/57. Kommittén hemställer, att för detta budgetår återstoden av den beräknade kostnaden eller (450 000 —100 000) 350 000 kronor måtte anvisas.

Uppförande av vårdpaviljongerna 57 och 58

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 123 till 1955 års riksdag framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 267), att vid sjukhuset skulle uppföras vårdpaviljongerna 57 och 58 för en beräknad kostnad av sammanlagt högst 2 590 000 kronor.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen att låta uppföra paviljongerna samt anvisade för budgetåret 1955/56 ett belopp av 100 000 kronor för ändamålet.

Kommittén hemställer — med förmälan att arbetet med uppförandet av ifrågavarande paviljonger beräknas kunna igångsättas under hösten 1956 —■ att för arbetenas påbörjande och fortsättande måtte för nästa budgetår anvisas 1 700 000 kronor.

Uppförande av vårdpaviljong 59

I det föregående har kommittén hemställt om medel för uppförande av paviljongerna 57 och 58, avsedda för akut sjuka, lugna patienter. Utöver dessa paviljonger har kommittén i sitt betänkande angående bl. a. reviderad generalplan för sinnessjukvården föreslagit, att vid sjukhuset skall uppföras ytterligare en ny paviljong. Denna avses skola ersätta den vid sjukhuset befintliga paviljongen 2 för oroliga manliga patienter, som på grund av sitt läge och dåliga beskaffenhet redan enligt 1950 års generalplan föreslogs böra utgå och ersättas med nybyggnad.

Den nya paviljongen, som beräknas inrymma två avdelningar, vardera med 24 platser, kommer att utföras i huvudsaklig överensstämmelse med tidigare uppförda paviljonger för oroliga patienter. Paviljongen tänkes för-

64 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

lagd öster om paviljong 3 inom det öppna område, där paviljongerna 57 och 58 skall förläggas.

Placeringen av paviljongen möjliggör bibehållandet av paviljong 2, vilken kommittén finner tillsvidare böra vara kvar för att under tiden för sjukhusets upprustning användas såsom evakueringspaviljong.

Kostnaden för den föreslagna paviljongen har beräknats till 1 350 000 kronor, varav 1 200 000 kronor för själva byggnaden samt 150 000 kronor för promenadgårdar och yttre arbeten. Kommittén hemställer, att för förberedande arbeten och upprättande av erforderliga entreprenadhandlingar måtte för nästa budgetår anvisas 100 000 kronor.

S:ta Gertruds sjukhus i Västervik Uppförande av två vårdpaviljonger

Med bifall till av Kungl. Maj :t i propositionen nr 123/1955 framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 267), att vid sjukhuset skulle uppföras två nya vårdpaviljonger för en beräknad kostnad av sammanlagt högst 2 330 000 kronor.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen att låta uppföra paviljongerna för en kostnad av högst 2 330 000 kronor samt ställde ett belopp av 100 000 kronor till styrelsens disposition för ändamålet.

Uppförandet av ifrågavarande paviljonger beräknas kunna igångsättas under hösten 1956. Kommittén hemställer, att för budgetåret 1956/57 måtte anvisas 1 700 000 kronor för arbetenas påbörjande och fortsättande.

Uppförande av panncentral

I enlighet med ett av Kungl. Maj :t framlagt nytt förslag i ärendet beslöt 1953 års riksdag (prop. nr 124; riksd. skr. nr 237), att en ny panncentral m. m. skulle uppföras vid sjukhuset för en beräknad kostnad av högst 2 670 000 kronor.

Genom beslut den 5 juni 1953 updrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att för en kostnad av högst 2 670 000 kronor låta utföra ifrågavarande arbeten, vilka omfattade nybyggnad av en panncentral, ombyggnad av den gamla panncentralen och iordningställande av kolgården vid sjukhuset. Styrelsen bemyndigades att för ändamålet disponera dels medel å tillhopa 980 000 kronor, som tidigare blivit anvisade enligt ett äldre byggnadsprogram, och dels ett belopp av 1 200 000 kronor eller inalles 2 180 000 kronor.

Kommittén upplyser, att arbetet med uppförandet av den nya panncentralen numera är avslutat. Däremot återstår huvuddelen av ombyggnadsarbetena i gamla panncentralen samt iordningställandet av kolgården. Vad beträffar sistnämnda arbeten har kommittén funnit, att icke oväsentliga

65 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

besparingar i bränsle- och personalkostnader kan göras genom övergång till oljeeldning vid den nya panncentralen. De tidigare planerade arbetena för kolgårdens iordningställande bör därför icke komma till utförande.

I stället bör sjukhusets panncentral förses med anordningar för oljeeldning. Kostnaderna härför beräknas icke överstiga 220 000 kronor eller det belopp, vartill kostnaderna för kolgårdens iordningställande uppskattats.

Kommittén hemställer, att för slutförandet av ombyggnaden av gamla panncentralen och för installation av oljeeldning vid sjukhuset måtte för nästa budgetår anvisas återstoden av den beräknade kostnaden eller (2 670 000 — 2 180 000) 490 000 kronor.

Uppförande av bostadshus för ogift personal

Under åberopande av vad inledningsvis anförts hemställer kommittén, att för uppförande av det i propositionen nr 127/1954 såsom beredskapsarbete föreslagna bostadshuset för ogift personal vid sjukhuset måtte för nästa budgetår anvisas ett belopp av 720 000 kronor.

Anordningar för tillförsel av råvatten till vattenverket m. m.

Kommittén föreslår åtgärder till säkerställande av sjukhusets råvattenförsörjning m. m. samt anför härom följande.

Sjukhusets vattenbehov tillgodoses från eget ytvattenverk. Råvatten uttages från den invid sjukhuset belägna sjön Maren. Detta vatten renas genom långsamfiltrering och klorering, varefter det avsyras. Maren är en grund och näringsrik sjö med stark bottenvegetation, varför filtren ofta måste skummas och filtersanden tvättas. För att öka vattentillgången i Maren och förbättra vattnets kvalitet utfördes år 1950 anordningar för överföring av vatten från en utanför sjukhusområdet liggande sjö, Kvarnsjön, till sjön Maren. Kvarnsjön är belägen 2,5 km nordväst om vattenverket och saknar nästan helt vegetation. Sjön har ett rent och klart vatten, väl lämpat såsom råvatten för framställning av vattenledningsvatten.

De åtgärder, som vidtagits till förbättrande av vattentillförseln och vattnet i Maren, har befunnits otillräckliga för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose sjukhusets vattenförsörjning. Verkställd utredning har visat, att Maren på grund av förenämnda förhållanden icke lämpligen bör tagas i anspråk för råvattenuttag. Det är därför nödvändigt att basera hela sjukhusets vattenförsörjning på uttag av råvatten från Kvarnsjön. Då denna sjö på grund av sin ringa storlek vid två eller flera på varandra följande torrår icke förmår fylla sjukhusets hela vattenbehov, måste vattentillgången i sjön förstärkas. Detta kan lämpligen ske genom att vatten från den omkring 200 meter från Kvarnsjön belägna sjön Gagern pumpas över till Kvarnsjön. Vattnet i Gagern är liksom vattnet i Kvarnsjön ett klart och näringsfattigt vatten, lämpat såsom råvatten.

De anordningar, som behöver vidtagas för att förse sjukhuset med vatten enligt angivna förslag, är i huvudsak anordnande av intagsledning i sjön Gagern jämte pumpverk med tryckledning för uppfordring av vatten från Gagern till Kvarnsjön samt nedläggning av sluten ledning av gjutjärnsrör för överföring av vatten från Kvarnsjön till sjukhusets vatten- 5 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 106

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

verk. I anslutning härtill bör uppföras byggnad för flottörkammare och kammare för tryckcistern, vattenståndsvisare i maskinhuset för indikering av vattenståndet i Kvarnsjön, startanordningar för pumpverken vid sjön Gagern och övriga för driften erforderliga anordningar.

Kostnaderna för nu föreslagna anläggningar har beräknats till sammanlagt 480 000 kronor. Årskostnaderna, innefattande ränta å anläggningskostnaderna, förnyelsekostnader samt underhålls- och driftkostnader har beräknats till 30 000 kronor. Medelförbrukningen av vatten kan uppskattas till omkring 250 000 m3 per år. Fördelas årskostnaden på denna vattenmängd blir kostnaden 12 öre pr m3 vatten. Med hänsyn till den förhållandevis höga investering, som anordnandet av sjukhusets vattenförsörjning enligt nu framlagt förslag kommer att medföra, har kommittén låtit utreda vattenkostnaden för det fall, att sjukhusets vattenförsörjning kunde ombesörjas från stadens vattenverk. Därvid har framkommit, att om staden hade möjlighet att leverera vatten till sjukhuset, skulle vattnet betinga en kostnad av 15 öre per m3. Härtill kommer kostnaden för en tilloppsledning till sjukhusområdet med en längd av cirka 2 000 in. Ur ekonomisk synpunkt skulle sålunda en leverans av vatten från staden bli ofördelaktig för statsverket. Då staden därtill framhållit, att dess vattenverk torde komma att behöva utnyttjas helt för stadens eget framtida behov, föreslås, att sjukhusets vattenförsörjning säkras genom företagande av nu föreslagna åtgärder. Då det är angeläget, att vattenfrågan snarast löses, hör medel anvisas för nästa budgetår.

I samband med ordnandet av råvattenförsörjningen bör nya pumpverk installeras i sjukhusets vattenledningsverk. EU utbyte av pumparna är betingat av dels en hård förslitning av desamma och dels nu pågående omläggning av sjukhusets elkaft från likström till växelström. F. n. finns i vattenverket fem elmotordrivna pumpverk, varav två för uppfordring av råvatten och tre för renvatten. Driften av pumpverken har hittills skett manuellt och varit mycket tidskrävande för maskinpersonalen. För att spara arbetstid och underlätta övervakningen bör därför vid installationen av de nya pumpverken vidtagas anordningar för automatisering av driften.

Kostnaden för nya pumpverk jämte erforderliga byggnadsarbeten och elektrisk utrustning med automatik för driften har beräknats till 60 000 kronor.

För nu föreslagna åtgärder erfordras sammanlagt (480 000 + 60 000) 540 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Ombyggnad av administrationsbyggnaden

Kommittén föreslår, att sjukhusets administrationsbyggnad ombygges. Till stöd för delta förslag anför kommittén.

Administrationsbyggnaden är uppförd i tre våningar med en i byggnadens längdriktning utbyggd bottenvåning. I denna inrymmes 4 läkarexpeditioner, kanslirum, expedition för intendent och sjukhuskontor, två expeditioner för uppsyningspersonal samt lokaler för apotek, tandklinik, laboratorium, direktionsrum och telefonväxel. I våningen 1 trappa finns en bostad om 5 rum och kök för förste läkare, en expedition för hjälpverksamhet och familjevård samt en dubblett och ett enkelrum. Våningen

67 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

2 trappor innehåller en bostad om 6 rum och kök för överläkare samt en dubblett och ett enkelrum.

De nuvarande undersöknings- och behandlingslokalerna erbjuder icke tillräckliga utrymmen för alt vid sjukhuset anordna ett medicinskt centrum. Erforderliga väntrum saknas för läkarmottagningar och befintlig tandpoliklinik, ökade utrymmen kräves för hjälpverksamhet och för apoteket. Jämväl läkarexpeditionerna är otillräckliga och saknar liksom behandlingslokalerna erforderlig sanitär utrustning. Arbetsförhållandena inom adininistrationsbyggnaden är sålunda mycket besvärliga, varför en modernisering och utökning av lokalerna är påkallad.

Sedan uppförandet av den av 1954 års riksdag beslutade nya läkarbostaden vid sjukhuset (prop. nr 127; riksd. skr. nr 266) numera avslutats, är det möjligt att frigöra erforderliga utrymmen för en utvidgning av administralionslokalerna genom att den i första våningen belägna försteläkarbostaden tages i anspråk för ändamålet. Kommittén har därför låtit upprätta förslag till ombyggnad. Förslaget innebär i huvudsak att i den ena hälften av byggnadens bottenvåning kommer att förläggas — förutom lokal för personalläkarmottagning — samtliga till undersöknings- och behandlingsavdelningar hörande lokaler jämte tandklinik, laboratorier och apotek. Härigenom skulle en tillfredsställande lösning av sjukhusets medicinska centrum erhållas. Våningen 1 trappa kommer att inrymma erforderliga expeditioner för läkare och hjälpverksamhet samt direktionsrum och bibliotek. Familjebostaden i våningen 2 trappor avses skola bibehållas.

Kostnaden för den föreslagna ombyggnaden av sjukhusets administrationsbyggnad har beräknats till 145 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

S:t Olofs sjukhus i Visby Uppförande av snickeriverkstad m. m.

Under åberopande av vad inledningsvis anförts hemställer kommittén, att för uppförande av den i propositionen nr 123/1955 såsom beredskapsarbete föreslagna snickeriverkstaden m. m. måtte för nästa budgetår anvisas 170 000 kronor.

Uppförande av vårdpaviljong

Kommittén föreslår, att vid sjukhuset uppföres en vårdpaviljong för akut sjuka och lättskötta vårdfall samt anför härom följande.

Sinnessjukhuset inrymmer 216 fastställda vårdplatser. Medelbeläggningen har under de senaste tio åren varit omkring 300 patienter. Detta förhållande sammanhänger med att sjukhuset måst tagas i anspråk för vård av förutom i egentlig mening sinnessjuka ett icke obetydligt antal lättskötta sinnessjuka och psykiskt efterblivna samt fall av alkoholister, som i brist på annan vårdmöjlighet inom länet måst intagas på sjukhuset. Därjämte har vid inträffade sjukdomsfall bland de å fångvårdsanstalten

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

i Visby intagna åtskilliga med hemortsrätt utom länet måst beredas plats vid sjukhuset.

I framställningar till medicinalstyrelsen och kommittén har sjukhusets ledning — med framhållande bl. a. av den till följd av avsaknad av tuberkulosavdelning förefintliga smittorisken vid sjukhuset från tuberkulösa patienter samt bristen på platser för orkeslösa, sängliggande åldringar — föreslagit, att för dessa patientkategorier måtte uppföras en särskild vårdpaviljong med två avdelningar, vardera om 24 vårdplatser. Därjämte har påpekats, att insulinbehandlingen vid sjukhuset måste ske under mycket provisoriska förhållanden och att behovet av nya, för sådan behandling enbart avsedda ändamålsenliga lokaler med plats för 10 patienter är ofrånkomligt. Vidare har framhållits, att de nuvarande intagningsavdelningarna för manliga och kvinnliga patienter är alltför stora för att tillåta ett tillfredsställande urval av patienter. Två intagningsavdelningar för akut sjuka, vardera om cirka 20 platser, har därför föreslagits. Dessa avdelningar med tillhörande behandlingsavdelning har ansetts vara de mest angelägna.

Länsnykterhetsnämnden i länet har i skrivelse till medicinalstyrelsen i februari 1955 — med förmälan att en för hela länet avsedd poliklinik för alkoholskadade planerades bliva anordnad i Visby under förutsättning att plats kunde beredas fall, som vore i behov av sjukhusvård — anhållit om vidtagande av åtgärder i syfte att öka antalet platser vid sjukhuset med 20, vilket antal enligt gjorda beräkningar erfordras för ifrågavarande klientel.

Direktionen för sjukhuset har i skrivelse till medicinalstyrelsen framhållit följande allmänna synpunkter på vårdplatsbehovet inom länet. Gotland hade ej någon utvecklad industri och endast cirka 58 000 invånare. På grund av det geografiska läget m. m. tvingades landstinget uppehålla en sjukvårdsberedskap, som överstege dess förmåga. I anledning därav syntes möjligheter ej föreligga för landstinget att inom överskådlig tid upprätta vårdhem för »den lättare psykiatrien» eller anordna en psykiatrisk klinik vid lasarettet. Den yngre och friskare befolkningen flyttade från ön. Morbiditeten för sinnessjukdomar, särskilt de senila psykoserna, vore därför relativt större än på fastlandet. Kraven på sinnessjukvården bleve därigenom särskilt stora. Sjukhuset hade därför haft att kämpa med betydande beläggningssvårigheter, som hittills nödtorftigt kunnat bemästras genom de nya behandlingsmetoderna, men på grund av det ökade antalet senila psykoser med dess ringa behandlingsmöjligheter, förvärrades svårigheterna alltjämt. Överbeläggningen vore sålunda tidvis närmare 40 procent. En intensifierad alkoholistvård ställde ytterligare krav på sjukhusets kapacitet. Även om invånareantalet i länet genom en framtida avflyttning skulle sjunka avsevärt komme dock under en övergångstid morbiditeten icke att minska på grund av befolkningens åldersfördelning och sammansättning i övrigt. Direktionen funne därför synnerligen tungt vägande skäl tala för att en utredning om utbyggnad av sjukhuset för ökande av antalet vårdplatser snarast komme till stånd.

Landstinget har med åberopande av dess svåra ekonomiska förhållanden förklarat, att landstinget icke mäktar bära nya verksamhetsgrenar i den omfattning, som vården av lättskötta sinnessjuka och alkoholskadade synes kräva. Enligt en av förste provinsialläkaren i länet företagen utredning angående förekomsten av sådana fall erfordrades för detta klientel en vårdanstalt med omkring 70 vårdplatser.

69 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

I utlåtande till Kungl. Maj:t den 18 oktober 1955 över en av landstinget gjord framställning om bidrag av statsmedel till om- och tillbyggnad av lasarettet i Visby och dess drift har medicinalstyrelsen redogjort för i vilka sammanhang frågan om svårigheterna för den gotländska hälso- och sjukvården tidigare varit föremål för behandling. Medicinalstyrelsen har vidare anfört bl. a., alt den funne det för sin del beklagligt, att de sedan många år aktuella sjukvårdsfrågorna på Gotland icke vunnit en tillfredsställande lösning. Med de allt större landvinningar, som den medicinska forskningen gör, och det som följd därav allt större behovet av ökad specialistvård accentuerades för varje år svårigheterna för landstinget att bereda öns befolkning en sjukvårdsorganisation, som motsvarade utvecklingens krav. Att landstinget icke utan särskilt stöd från statens sida kunde bemästra dessa svårigheter syntes styrelsen uppenbart.

I kommitténs betänkande den 18 december 1954 angående bl. a. reviderad generalplan för sinnessjukvården har redovisats en av kommittén företagen undersökning av det framtida behovet av vårdplatser inom detta sjukvårdsområde. Med utgångspunkt från det statistiska material, som legat till grund för därvid gjorda beräkningar, har man kommit fram till att det år 1970 inom Gotlands län kommer att erfordras 207 platser för de egentligt sinnessjuka. Enligt kommitténs plan för de befintliga sinnessjukhusens modernisering har det totala platsantalet vid S:t Olofs sjukhus med anledning härav föreslagits bli oförändrat, 216 platser, dock med ett tillskott av 10 reservplatser. I avgivet yttrande över betänkandet har landstingets förvaltningsutskott framhållit, att det med hänsyn till väntade utgiftsökningar på andra vårdområden och risken för en minskning av skatteunderlaget med nuvarande befolkningstendens icke är möjligt för landstinget att deltaga i ordnandet av sinnessjukvården genom att inrätta en psykiatrisk lasarettsavdelning i Visby eller att anordna vårdhem för lättskötta sinnessjuka. Behovet av dessa vårdformer får därför tillgodoses genom erforderlig utbyggnad av sjukhuset genom statens försorg. Till följd härav torde det i planen föreslagna platsantalet för detta sjukhus få ökas väsentligt. Direktionen för sjukhuset har i yttrande över betänkandet erinrat om, att sjukhuset redan nu måste betjäna de anförda vårdformerna och att länsnykterhetsnämnden anmält önskemål om ett 20-tal vårdplatser vid sjukhuset för vård av alkoholskadade, varför en betydande utökning av vårdplatsantalet måste komma till stånd. Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande över betänkandet anslutit sig till uppfattningen, att en viss utökning av antalet vårdplatser bör ske, och framhållit, att det vidare bör utredas, huruvida landstinget, utöver vad gällande statsbidragsbestämmelser medgiver, kan stödjas i syfte att redan nu ge bättre möjligheter att anordna vårdhem för lättskötta sinnessjuka och psykiatrisk lasarettsavdelning.

Som motivering för en utbyggnad av S:t Olofs sjukhus har från landstingets sida huvudsakligen åberopats sådana skäl, som hänlores till landstingets begränsade ekonomiska möjligheter. Kommittén anser sig emellertid icke kunna enbart på dessa grunder tillstyrka, att på statens bekostnad uppföres anläggningar för vård av sådant klientel, för vilket landstinget självt har alt svara. Emellertid synes kommittén andra skäl tala för ett tillmötesgående av landstingets önskemål. Länet har ett ringa invånareantal, som dessutom minskat under senare år, från 58 129 den 1 januari 1954 till 57 526 den 1 januari 1955. Vid senaste årsskifte bar en ytterligare

70 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

minskning av folkmängden redovisats med över 500 personer. Med hänsyn till det sålunda mycket begränsade befolkningsunderlaget inom upptagningsområdet är det erforderliga antalet vårdplatser för det klientel varom är fråga så ringa, att det icke kan anses ekonomiskt försvarligt att för ändamålet uppföra och driva särskilda anläggningar. Det torde icke heller vara möjligt att inom dylika små vårdenheter åstadkomma en efter rationella riktlinjer anordnad vård. Enligt kommitténs mening är nu åberopade synpunkter av avgörande betydelse. Praktiska skäl talar sålunda för, att det behövliga antalet vårdplatser inrättas inom en redan befintlig sjukvårdsanstalt. Lämpligast bör detta ske genom en utbyggnad av S:t Ölofs sjukhus.

Vid bedömningen av de föreliggande vårdbehoven inom länet har kommittén funnit mest angeläget, att större möjligheter skapas för vård av akut sjuka och lättskötta vårdfall, i stort sett motsvarande klientelet vid en psykiatrisk lasarettsavdelning. En härför lämpad vårdavdelning, där platser skulle kunna beredas även för alkoholskadade, bör således utformas såsom en psykiatrisk klinik vid sjukhuset. I anslutning till vårdavdelningarna bör anordnas en särskild behandlingsavdelning, vilken samtidigt kan utnyttjas som medicinskt centrum vid sjukhuset.

Kommittén föreslår alltså, att den begärda utbyggnaden av sjukhuset tills vidare begränsas till uppförande för angivna ändamål av en paviljong i två våningar, vardera inrymmande en vårdavdelning om 24 platser. I en vinkelbyggnad till paviljongens huvuddel beräknas ovannämnda behandlingsavdelning bli inrättad. I byggnadens souterrängvåning förlägges erforderliga lokaler för arbetsterapi. Paviljongen tänkes förlagd inom sjukhusområdets östra del.

Beträffande frågan, om och i vad mån landstinget bör lämna bidrag till kostnaderna för den förordade vårdavdelningen vid sjukhuset, förutsätter kommittén, att denna prövas av Kungl. Maj :t i annat sammanhang.

Kostnaderna för den föreslagna nybyggnaden har beräknats till sammanlagt 1 475 000 kronor, varav 1 350 000 kronor för själva byggnaden och 125 000 kronor för yttre ledningar, planeringsarbeten m. m. Kommittén hemställer, att för nästa budgetår måtte anvisas 700 000 kronor för byggnadsarbetenas påbörjande.

Yttranden

Statskontoret erinrar om, att kommitténs förslag om inrättande vid S:t Olofs sjukhus av en vårdavdelning om 48 platser för vissa kategorier psykiskt sjuka avser att bereda ökade möjligheter för omhändertagande huvudsakligen av sådant klientel, för vilket den kommunala sjukvårdshuvudmannen har att svara. Ämbetsverket delar kommitténs mening, att det ej kan anses ekonomiskt försvarligt att uppföra och driva särskilda anläggningar för ett förhållandevis ringa antal vårdplatser. Med hänsyn till de av ekonomiska skäl betingade svårigheterna för landstinget att påtaga sig större kostnader för deltagande i sinnessjukvårdens ordnande å Gotland och angelägenheten av att ökade vårdmöjligheter för mentalsjukvården tillskapas motsätter sig icke statskontoret kommitténs förslag, att för det avsedda klientelet erforderligt antal vårdplatser anordnas genom en ut-

71 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

byggnad av S:t Olofs sjukhus. Olika utredningar pågår emellertid eller ar förutskickade avseende skilda frågor berörande mentalsjukvården såsom samordningen av all sådan sjukvård inom sjukvårdsområdena liksom av denna vård och kroppssjukvården, om enhetligt huvudmannaskap för mentalsjukvården och dylikt. Det är därför angeläget att i möjligaste män undvika sådana åtgärder, som kan vara ägnade att föregripa utredningsarbetet och påverka ställningstagandet till de uppkommande spörsmålen. Den föreslagna utbyggnaden av S*.t Olofs sjukhus synes emellertid såsom betingad av föreliggande särskilda omständigheter ej behöva få generellt piejudicerande betydelse. En förutsättning för inrättandet av den förordade vårdavdelningen vid sjukhuset bör dock vara, att landstinget påtager sig skälig andel av anläggnings- och driftkostnaderna.

Länsstyrelsen i Gotlands län vitsordar det starka behovet av en utbygg nåd av S:t Olofs sjukhus i enlighet med kommitténs förslag.

Länsstyrelsen har bifogat yttrande från förste provinsialläkaren i länet, vilken bl. a. utifrån sina erfarenheter som neurolog framhåller svårigheterna att f. n. bereda neuros- och psykosklientel tillfredsställande vård.

Behovet av en fastare organiserad öppen vård för alkoholister blir alltmera trängande men en sådan vård kan icke organiseras utan stöd av tillfredsställande möjligheter för inläggning å sjukhus av den del av klientelet, som är i behov därav.

Behovet av platser för akut sjuka och s. k. lättskötta vårdfall är särskilt trängande. Då S:t Olofs sjukhus under lång tid ständigt haft cirka 300 intagna, torde man ej kunna räkna med, att den föreslagna utbyggnaden kommer att i fortsättningen göra överbeläggning onödig, särskilt som utbyggnaden delvis är avsedd att möjliggöra vård av för sjukhuset delvis nja kategorier sjuka.

Gotlands läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker kommitténs förslag till utbyggnad av den psykiatriska sjukvården på Gotland. Även om kommittén ansett sig icke kunna lägga enbart landstingets ekonomiska svårigheter som grund för sitt förslag om skapande av ökade möjlighetei för vård av akut sjuka och lättskötta fall, är likväl landstingets begränsade resurser en realitet, som från landstingets sida mast anmälas som huvudorsak till, att den psykiatriska sjukvården icke kunnat få någon medverkan av landstinget. Med den beläggning, som förekommer vid S:t Olofs sjukhus och vilken icke torde komma att nämnvärt förändras enligt vad direktionen för sjukhuset framhållit, synes det angeläget, att den av kommittén antydda vlterligare utbyggnaden icke förskjutes allt för långt i framtiden. Den nu föreslagna paviljongen får dock anses vara ett synnerligen värdefullt och välkommet tillskott för sjukhuset. Vad angår frågan, om och i vad mån landstinget bör lämna bidrag till kostnaderna för den nya vårdavdelningen vid sjukhuset, får denna fråga prövas i annat sammanhang. Såvitt förvaltningsutskottet kan finna, torde f. n. några formella hinder icke möta mot, att staten ensam svarar för en sådan avdelning.

72 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

Gullberna sjukhus i Karlskrona Uppförande av ekonomibyggnader och vårdpaviljonger m. m.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1952 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 245), att i Karlskrona skulle uppföras ett nytt sinnessjukhus för en beräknad kostnad av högst 27 000 000 kronor, kostnaderna för personalbostäder och arbetsterapibyggnad ej inräknade, samt anvisade för budgetåret 1952/53 ett belopp av 1 500 000 kronor för påbörjande av dels etapp I — uppförande av stommen till en paviljong, kostnadsberäknad till 1 200 000 kronor — och dels yttre arbeten, vilka beräknats till sammanlagt 3 760 000 kronor.

Genom beslut den 30 maj 1952 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att låta uppföra nämnda sjukhus för en beräknad kostnad av 27 000 000 kronor samt ställde ett belopp av 1 500 000 kronor till styrelsens disposition för arbetenas påbörjande.

1953 års riksdag (prop. nr 124; riksd. skr. nr 237) anvisade sammanlagt 3 500 000 kronor för slutförande av etapp I och påbörjande av etapp II ' uppförande av kök, matsalar, panncentral, administrationslokaler och intagningsavdelning m. in., kostnadsberäknade till 6 475 000 kronor — samt för fortsättande av yttre arbeten.

Vidare har 1954 års riksdag (prop. nr 127; riksd. skr. nr 266) anvisat 4 500 000 kronor för slutförande av etapp II, för påbörjande av etapp III — uppförande av sex vårdpaviljonger för män, kostnadsberäknade till 8 200 000 kronor — samt för fortsättande av de yttre arbetena.

Efter förslag av Kungl. Maj:t har 1955 års riksdag (prop. nr 2; riksd. skr. nr 69) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1954/55 anvisat

ytterligare 3 500 000 kronor för fortsättande av etapp III i snabbare takt än ursprungligen avsetts.

Slutligen anvisade 1955 års riksdag (skr. nr 267) efter förslag av Kungl. Maj :t i propositionen nr 123 sammanlagt 7 500 000 kronor för slutförande av etapp III, påbörjande av etapp IV — uppförande av fem vårdpaviljonger för kvinnor, kostnadsberäknade till 7 000 000 kronor -— samt för de yttre arbetenas fortsättande.

Sålunda har hittills anvisats sammanlagt (1 500 000 + 3 500 000 + + 4 500 000 + 3 500 000 + 7 500 000) 20 500 000 kronor.

Enligt den uppgjorda tidsplanen för ifrågavarande byggnadsarbeten har etapp III påbörjats i början av år 1955. Etapp IV beräknas kunna igångsättas i början av innevarande år. För arbetenas fortsättande erfordras för nästa budgetår 5 500 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas.

Uppförande av personalbostäder

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) uppförande av ett personalbostadshus

73 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

vid sjukhuset ■—• inrymmande samtliga vid sjukhuset erforderliga bostäder med undantag av lägenheter för läkare och intendent — för en beräknad kostnad av högst 2 570 000 kronor, kostnader för yttre ledningar och planeringsarbeten in. m. inberäknade, samt anvisade för budgetåret 1955/56 1 700 000 kronor för ändamålet.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen att låta utföra nämnda byggnadsarbeten för en kostnad av högst 2 570 000 kronor samt ställde ett belopp av 1 700 000 kronor till styrelsens disposition för arbetenas påbörjande.

Personalbostadshuset har börjat uppföras under hösten 1955 och beräknas bli helt färdigställt under nästa budgetår. För budgetåret 1956/57 erfordras således återstoden av den beräknade kostnaden eller (2 570 000 — 1 700 000) 870 000 kronor.

Uppförande av bostäder för läkare och intendent

Med bifall till av Kungl. Maj :t framlagt förslag beslöt 1954 års riksdag (prop. nr 127; riksd. skr. nr 266) uppförande av en bostad för överläkare vid sjukhuset. Vidare har 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) beslutat uppförande av bostadshus för den vård- och ekonomipersonal, som anses böra vara bosatt inom sjukhusets område.

I sin framställning om anvisande av medel för uppförande av ovannämnda överläkarbostad m. in. förklarade kommittén, att den icke var beredd att framlägga slutligt förslag rörande bostadsprogrammet vid sjukhuset utan begränsade sina äskanden till att omfatta överläkarbostaden jämte bostad för sjukhusintendenten, då dessa befattningshavare ansågs böra knytas till sjukhuset under senare delen av dess utbyggnadsperiod. Förslaget i vad det avsåg intendentbostaden bifölls emellertid icke av Kungl. Maj :t.

I samband med äskande av anslag för uppförande av vård- och ekonomipersonalens bostadshus redovisade kommittén det antal bostäder, som enligt av kommittén verkställd utredning borde uppföras vid sjukhuset. Bland dessa upptog kommittén bl. a. två lägenheter för överläkare, en lägenhet för intendent samt fyra lägenheter för läkare. Kommittén föreslår, att beslut nu fattas om uppförande av de sålunda återstående bostäderna vid sjukhuset.

Enligt vad kommittén tidigare framhållit bör föreslagna bostäder omfatta en lägenhet om 6 rum och kök för överläkare, en lägenhet om 5 rum och kök för intendent samt fyra lägenheter om 4 rum och kök för läkare. Att kommittén sålunda ånyo framlägger förslag om uppförande av intendentbostad vid sjukhuset är grundat på den av kommittén erfarenhetsmässigt vunna övertygelsen, att det för ernående av en fullvärdig tillsyn av sjukhuset och en effektiv ledning av dess drift är oundgängligen nödvändigt, att intendenten är bosatt inom sjukhusområdet, vilken uppfatt-

74 Kungl. Maj. ts proposition nr 10G år 1956

ning även delas av medicinalstyrelsen. Svsslomän vid lasarett innehar i regel tjänstebostäder i anslutning till sjukhusen.

Av de sålunda föreslagna bostäderna beräknas överläkarbostaden inrymmas i enfamiljshus, medan de fyra läkarbostäderna och intendentbostaden förlägges till ett radhus. Bostäderna är till storlek och utrustning planerade i enlighet med de normer som numera tillämpas för bostäder vid de statliga sinnessjukhusen.

Kostnaderna för överläkarbostaden har beräknats till 110 000 kronor, varav för yttre ledningar och arbeten 8 000 kronor. Motsvarande kostnad för läkar- och intendentbostäderna uppgår till 480 000 kronor resp. 20 000 kronor. Sammanlagt erfordras sålunda (480 000 + 110 000) 590 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Uppförande av byggnad för arbetsterapi och sysselsättning

I sin skrivelse den 23 februari 1952 rörande bl. a. förslag till uppförande av Gullberna sjukhus anförde kommittén beträffande behovet av lokaler för arbets- och sysselsättningsterapi m. m. vid sjukhuset följande.

Storleken av för patienterna erforderliga arbets- och verkstadslokaler har i det ursprungliga programmet icke närmare angivits i avvaktan på resultatet av då pågående undersökningar av statens sjukhusutredning rörande planläggningen av arbetsterapien inom sinnessjukvården. Sådana undersökningar ha bedrivits även av kommittén. Någon definitiv ståndpunkt till denna fråga har kommittén dock ännu icke fattat. På frågan inverkande omständigheter är bl. a. det antal patienter, som kan beräknas komma att sysselsättas inom arbetsterapin, samt tillgången på utbildad personal för ledning av densamma. Med hänsyn till det anförda anser sig kommittén f. n. icke kunna framlägga slutgiltigt förslag i frågan. De på ritningarna angivna arbetsterapilokalerna jämte till dem anslutna, för patienternas trevnad avsedda anordningar utvisar endast, hur kommittén tänkt sig läget och den principiella utformningen av dessa lokaler.

Kommittén framhåller, att sysselsättnings- och arbetsterapien alltmer vinner terräng inom sinnessjukvården, varför man vid planläggningen av erforderliga lokaler för sådan terapi bör tillse, att dessa göres tillräckligt rymliga. Denna strävan synes motiverad även med tanke på, att nya verksamhetsgrenar framdeles kan behöva upptagas såsom arbetsterapi med därav följande ökade krav på differentiering av de sysselsatta patienterna. Av kommittén gjorda undersökningar har visat, att vid ett sjukhus med det antal vårdplatser, till vilket Gullberna sjukhus utbygges — omkring 800 platser — mellan 200 och 250 patienter f. n. beräknas kunna deltaga i den egentliga arbetsterapien. En intensifierad aktiv terapi för det kroniska klientelet torde emellertid komma att väsentligt öka detta antal.

Kommittén anför vidare.

Golvytan av de för terapiverksamhet erforderliga arbetslokalerna har uppskattats till omkring 1 300 in2. Terapien förutsättes därvid omfatta

75 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 ur 1956

följande sysselsättningsområden, nämligen snickeri och metallslöjd, måleri, tapetseri, vävnad och sömnad, skrädderi, skomakeri, korgmakeri och bokbinderi. De olika arbetsterapilokalerna beräknas i erforderlig omfattning utnyttjas även för arbeten, som sammanhänger med sjukhusets drift. Utöver lokaler för nu angivna arbeten tillkommer kommunikationsutrymmen, kapprum och toaletter. I anslutning till dessa utrymmen bör man anordna bl. a. frisérsalong och kaffeservering, utställnings- och butikslokal för försäljning av patienternas egna alster samt en affärslokal för tobaksvaror, choklad, blommor och andra liknande förnödenheter åt såväl sjukhusets patienter och personal som besökande vid sjukhuset. Den planerade nybyggnaden, som anslutes till sjukhusets kulvertsystem, föreslås

1 enlighet med tidigare planläggning förlagd invid den centrala torgbildning, som i övrigt begränsas av sjukhusets byggnader för administration och medicinskt centrum, samlingssalar och matsal in. in.

Kostnaderna för byggnadsarbetena har beräknats till sammanlagt

2 220 000 kronor. Kommittén hemställer, att för nästa budgetår måtte anvisas 1 000 000 kronor för arbetenas påbörjande.

S:t Lars’ sjukhus i Lund

Ombyggnad av vårdpaviljong nr 42 samt anordnande av arbetsterapilokaler m. m.

Med bifall till av Kungl. Maj :t framlagt förslag beslöt 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) ombyggnad av vårdpaviljong nr 42 samt anordnande av arbetsterapilokaler in. in. vid sjukhuset för en beräknad kostnad av sammanlagt högst 2 260 000 kronor.

Genom beslut den 3 juni 1953 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att låta utföra ifrågavarande arbeten samt ställde för budgetåret 1955/56 ett belopp av 510 000 kronor till styrelsens disposition för arbetenas påbörjande.

Arbetet med anordnande av arbetsterapilokaler har påbörjats under hösten 1955 och ombyggnaden av vårdpaviljong nr 42 beräknas kunna igångsättas under hösten 1956.

Kommittén hemställer, att 1 200 000 kronor måtte anvisas för nästa budgetår för arbetenas fortsättande.

Uppförande av bostadshus för förste läkare

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer kommittén, att för uppförande av det i propositionen nr 124/1953 såsom beredskapsarbete föreslagna bostadshuset för förste läkare vid sjukhuset måtte för nästa budgetår anvisas 140 000 kronor.

Modernisering av personalbostäder

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer kommittén, att för genomförande av den i propositionen nr 124/1953 så-

76 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

som beredskapsarbete föreslagna moderniseringen av de för gift personal avsedda bostadshusen 61—67 vid sjukhuset måtte för nästa budgetår anvisas 300 000 kronor för arbetenas påbörjande.

Ombyggnad av vårdpaviljong nr 45

Som en första etapp i renoveringen av de befintliga paviljongerna vid sjukhuset har 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) beslutat ombyggnad av vårdpaviljong nr 42. För fullföljande av dessa arbeten har kommittén äskat medel i det föregående. Enligt kommitténs mening bör den inom sjukhusets västra del sålunda påbörjade renoveringen fortsätta och en upprustning av paviljong nr 45 därvid närmast komma till stånd. Denna byggnad är utformad och disponerad på samma sätt som paviljong nr 42 och företer samma brister som denna. Byggnaden bör därför bli föremål för samma ombyggnadsåtgärder som beslutats för paviljong nr 42, innebärande i huvudsak en omdisposition av samtliga avdelningar och Påbyggnad av vindsvåningen, installation av hiss i byggnaden samt inredande av förråd och skyddsrum m. m. i källarvåningen. Härigenom skulle paviljongen i likhet med paviljong nr 42 komma att inrymma en vårdavdelning med 27 platser i varje våningsplan eller tillhopa fyra avdelningar med sammanlagt (4 x 27) 108 platser.

Kostnaderna för ombyggnaden har beräknats till sammanlagt 1 800 000 kronor, varav 45 000 kronor för yttre arbeten. Kommittén hemställer, att 300 000 kronor måtte anvisas för nästa budgetår för arbetenas påbörjande.

Vipeholms sjukhus i Lund Uppförande av personalbostäder

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer kommittén, att för uppförande av de i propositionen nr 123/1955 såsom beredskapsarbete föreslagna personalbostäderna måtte för nästa budgetår anvisas 260 000 kronor.

S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg Uppförande av bostadshus för ogift personal

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer kommittén, att för uppförande av det i propositionen nr 123/1955 såsom beredskapsarbete föreslagna bostadshuset för ogift personal måtte för nästa budgetår anvisas 405 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

77 Ombyggnad av paviljong nr 5

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer kommittén, att för ombyggnad av den i propositionen nr 123/1955 såsom beredskapsarbete föreslagna paviljong nr 5 måtte för nästa budgetår anvisas 720 000 kronor.

Anslutning av vissa personalbostadshus till panncentralen

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer kommittén, att för utförande av den i propositionen nr 123/1955 såsom beredskapsarbete föreslagna anslutningen av vissa personalbostadshus till sjukhusets panncentral måtte för nästa budgetår anvisas 390 000 kronor.

Ombyggnad av administrationsbyggnaden

Vid bifall till det av kommittén i det föregående framlagda förslaget om uppförande vid sjukhuset av ett bostadshus för ogift personal skapas möjligheter att frigöra vissa bostäder i bl. a. administrationsbyggnaden. Denna byggnad, som uppfördes år 1927, har icke varit föremål för någon mera genomgripande upprustning och modernisering. Beträffande byggnadens tillstånd har statens sinnessjultvårdsberedning i sitt betänkande anfört i huvudsak följande.

Administrationsbyggnaden vid sjukhuset är uppförd i tre våningar jämte inredd souterrängvåning och sammanbyggd med paviljongerna 1 och 2. I anslutning till administrationsbyggnaden är även sjukhusets fest- och samlingssal förlagd. I souterrängvåningen inrymmes operations- och sterilrum, apotek med förråd, bibliotek samt samlings- och sällskapslokaler. I bottenvåningen finns fyra läkarexpeditioner, direktionsrum, expeditioner för föreståndarinnor, postrum och portvaktsrum samt sjukhusets kontor. Våningen 1 trappa inrymmer förutom ett antal bostadsrum två laboratorierum samt matsalar för läkare och kontorspersonal jämte serveringskök. Våningen 2 trappor disponeras helt för personalrum. De i souterrängvåningen belägna operations- och apotekslokalerna är mörka, fuktiga och otillfredsställande. Antalet läkarexpeditioner är otillräckligt och erforderliga rum för kanslioch skrivbiträden saknas. Såsom framgår av ovan lämnade beskrivning över lokalbeståndet inom byggnaden saknas i stor utsträckning de behandlingsoch undersökningslokaler, som numera anses böra finnas vid ett modernt utrustat sinnessjukhus. Det synes angeläget, att sjukhuset även i detta avseende bringas i ett tillfredsställande skick; behovet av erforderliga lokaler kan lämpligen täckas genom att taga de i våningen 1 trappa belägna matsalarna och personalrummen i anspråk för ändamålet. Därvid bör byggnaden förses med hiss, som ansluter till den i källarvåningen befintliga kulvertförbindelsen. Ytterligare lokaler kan om så erfordras erhållas genom att slopa personalrum i våningen 2 trappor.

I syfte att förbättra vårdmöjligheterna vid sjukhuset har kommittén funnit angeläget, att sjukhusets medicinska centrum upprustas att motsvara nutida krav. Sålunda är det viktigt, alt erforderliga undersöknings- och

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

behandlingslokaler tillskapas. Ävenså bör behovet av ökat utrymme för läkarexpeditioner tillgodoses. Kommittén har därför låtit upprätta förslag till ombyggnad, vilket i huvudsak innebär, att till souterrängvåningen förlägges röntgenavdelning, utrymmen för elektroencephalografi och elektrokardiografi, operationsrum samt lokaler för personalläkare och tandklinik. Vidare föreslås anordnandet av en mindre hörsal för undervisningsändamål. I byggnadens bottenvåning inrymmes läkarexpeditioner för två av sjukhusets överläkaravdelningar samt postkontor och telefonväxel. I våningen 1 trappa anordnas expedition för den tredje överläkaravdelningen, sjukhuskontor, laboratorier och apotek. I våningen 2 trappor inrymmes expeditioner för hjälpverksamhet medan våningen i övrigt tages i anspråk för jourrum och bostadsrum för vikarierande läkare. För att underlätta transport mellan våningarna föreslås, att hiss installeras i byggnadens trapphus.

Kostnaderna för nu föreslagna ombyggnadsarbeten har beräknats till 875 000 kronor. Kommittén hemställer, att för nästa budgetår måtte anvisas 300 000 kronor.

Ombyggnad av vattenverket

Kommittén föreslår ombyggnad av filteranläggningen till sjukhusets vattenverk. Till stöd för detta förslag anför kommittén.

Sjukhusets vattenbehov tillgodoses f. n. dels från ett inom sjukhusområdet beläget eget grundvattenverk, bestående av två stycken grundvattenbrunnar med pumpverk jämte luftnings- och filteranläggning och dels genom en ledning från Hälsingborgs stads vattenledningsnät. Av grundvattenbrunnarna har den först anlagda ej varit inkopplad under de senaste två åren, då den börjat sina. Vattnet i denna brunn har därjämte undergått sådan förändring, att det ej är lämpligt som råvatten till filteranläggningen. Den senast anlagda grundvattenbrunnen lämnar så rikligt med vatten, att 600 m3 per dygn har kunnat uttagas ur brunnen. Företagna analyser av detta vatten har visat, att den befintliga filteranläggningen kan fullt tillfredsställande reducera vattnets järnhalt. Filtret har emellertid visat sig icke vara tillfyllest för att befria vattnet från manganföroreningar. Mangan har därför avlagrats i befintliga renvattenbehållare, hydroforsystem och ledningar. Vid förändringar i vattnets strömningshastighet lösgöres dessa avlagringar i större eller mindre kvantiteter, varvid ett starkt mörkfärgat vatten tidvis erhålles vid olika förbrukningsställen. Nu påtalade brister i vattnets filtrering har visat sig vara till stor olägenhet för tvätt och varmvattenberedning. Olika förslag till förbättring av filteranläggningen har diskuterats och man har därvid kommit till, att den nuvarande luftningsmetoden icke längre bör användas. I stället bör vattnet filtreras genom fällning med kalk före snabbfiltreringen. Med denna metod ernås förutom effektiv avjärning och avmanganisering jämväl en avsevärd minskning av vattnets hårdhetsgrad från cirka 20° till cirka 10°.

Den nu föreslagna metoden för vattnets avjärning och avmanganisering kommer att något öka kostnaderna för framställning av vattenledningsvatten från sjukhusets eget vattenverk, enär kalk måste inköpas och lagras.

79 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

Å andra sidan medför den nya metoden vissa besparingar. På grund av det renade vattnets mindre hårdhetsgrad kommer sålunda saltåtgången att minska vid avhärdningen av det vatten, som användes till varmvattenberedning och i kök.

Verkställd utredning har visat, att samtliga kostnader för framställning av vattenledningsvatten från det egna verket kan beräknas till 5 öre per in3. Det vatten, som levereras från Hälsingborgs vattenverk betingar f. n. ett pris av 30 öre per m3. Kostnaden för ombyggnad av filteranläggningen har beräknats till 30 000 kronor. I jämförelse med ett tillgodoseende av sjukhusets hela vattenbehov från stadens vattenverk -—- vilket torde vara den enda alternativa lösningen av sjukhusets vattenfråga — kan ombyggnadskostnaden väntas bli inbesparad på mindre än ett år.

Kommittén hemställer, att för ifrågavarande ändamål ett belopp av 30 000 kronor måtte anvisas för nästa budgetår.

S:t Jörgens sjukhus i Göteborg Uppförande av vårdpaviljong nr 1

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267), att vid sjukhuset skulle uppföras en vårdpaviljong för en beräknad kostnad av högst 2 815 000 kronor samt anvisade för budgetåret 1955/56 ett belopp av 900 000 kronor för ändamålet.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen att låta uppföra paviljongen samt ställde för budgetåret 1955/56 ett belopp av 900 000 kronor till styrelsens disposition för arbetenas påbörjande.

Arbetena beräknas kunna påbörjas under år 1956. Kommittén hemställer, att för nästa budgetår måtte anvisas 1 000 000 kronor för arbetenas fortsättande.

Uppförande av personalbostäder

Under åberopande av vad inledningsvis anförts hemställer kommittén, att för uppförande av de i propositionen nr 127/1954 såsom beredskapsarbete föreslagna personalbostäderna vid sjukhuset måtte för nästa budgetår anvisas 555 000 kronor.

Uppförande av vård paviljongerna n:ris 2 och 3

Såsom en första etapp i upprustningen av sjukhusets vårdpaviljonger har 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) beslutat uppförande av paviljong nr 1. Kommittén föreslår, att ytterligare två nya paviljonger uppföres vid sjukhuset samt anför härom följande.

Inledningsvis bar kommittén anfört, alt ett intensifierat utbyggande av sjukhuset kommer att medverka till en i hög grad behövlig avlastning av

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Restads sjukhus. Härigenom skapas även möjligheter att snabbare genomföra en modernisering av sistnämnda sjukhus, vilket med hänsyn till där rådande förhållanden måste anses synnerligen angeläget. Tillkomsten av nu föreslagna paviljonger skulle vidare skapa förutsättningar för att organisera den av kommittén förordade undervisnings- och forskningsavdelningen vid sjukhuset.

Vid utformningen av de föreslagna paviljongerna har sålunda förutsatts, att till en undervisnings- och forskningsavdelning bör knytas såväl manliga som kvinnliga patienter. Därjämte har kraven på goda möjligheter till differentiering ansetts böra upprätthållas inom ramen för det något mindre antal vårdplatser, som bör förekomma vid en dylik avdelning. Envar av paviljongerna beräknas komma att inrymma en avdelning med 24 vårdplatser för oroliga patienter, förlagd i våningen 1 trappa, och en avdelning med 44 platser i bottenvåningen. I souterräng- och källarvåningen förlägges lokaler för arbetsterapi förutom sedvanliga förrådsutrymmen och skyddsrum. Paviljongerna, varav den ena är avsedd för manliga och den andra för kvinnliga patienter, kommer att inredas och utrustas i enlighet med numera gällande standard. Såsom ett led i avdelningens slutliga utformning, avseende anslutning av såväl nu ifrågavarande paviljonger som paviljong 1 till sjukhusets blivande medicinska centrum, föreslås anordnande av kulvert mellan paviljongerna. Enligt den uppgjorda planen för placering av nytillkommande byggnader vid sjukhuset tänkes medicinskt centrum förlagt mellan paviljong nr 1 och nu föreslagna paviljonger.

Kostnaderna för paviljongerna har beräknats till sammanlagt 3 500 000 kronor, varav 3 000 000 kronor för nybyggnad av paviljongerna och 500 000 kronor för yttre arbeten. Kommittén hemställer, att för nästa budgetår måtte anvisas 1 000 000 kronor för byggnadsarbetenas påbörjande.

Uppförande av bostadshus för överläkare och intendent

För att bereda plats för de ovan föreslagna nya paviljongerna n:ris 2 och 3 vid sjukhuset måste en å sjukhusområdet befintlig bostadsbyggnad av trä slopas. Denna byggnad, som f. n. inrymmer bostäder för intendent och en förste läkare, är av dålig beskaffenhet och har en sådan planläggning, att i densamma icke kan iordningställas ändamålsenliga bostäder. En ersältningsbyggnad för ifrågavarande bostadslägenheter skulle därför ha blivit aktuell inom en snar framtid. På grund härav bör lägenheterna nu ersättas med två nya bostadshus, vilka bör utföras som bostäder för överläkare och intendent. Förslaget till uppförande av bostad för överläkare sammanhänger med att den nuvarande överläkarbostaden, tillika sjukhuschefens kontor, icke uppfyller de krav, som bör ställas på en bostad för denne befattningshavare. Den nya överläkarbostaden skulle sålunda framdeles komma att utnyttjas som bostad för sjukhuschefen eller den ytterligare överläkare, som på grund av sjukhusets utbyggnad kan komma att anställas.

Byggnaderna, som tänkes förlagda väster om sjukhusets nya bostadsområde i närheten av den blivande huvudinfarten till sjukhuset, föreslås

81 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 ur 1956

utförda såsom enplansvillor med eu mindre del av källarvåningen utgrävd för förråd in. m. I enlighet med numera tillämpade normer beträffande ifrågavarande typ av bostäder kommer överläkarbostaden att få en lägenhetsyta om cirka 160 in2 och omfatta 6 rum och kök. Intendentbostaden får en lägenhetsyta av 140 in2 och kommer att inrymma 5 rum och kök. I anslutning till byggnaderna anordnas friliggande garage. I övrigt utrustas och inredas byggnaderna enligt gängse standard.

Kostnaderna för nu föreslagna bostäder har beräknats till sammanlagt 325 000 kronor, varav 285 000 kronor för själva byggnaderna samt 40 000 kronor för yttre ledningar och planeringsarbeten. Kommittén hemställer, att hela det erforderliga beloppet, 325 000 kronor, måtte anvisas för nästa budgetår.

Uppförande av vattentorn m. m.

Kommittén framhåller, att vid genomförandet av utbyggnaden av sjukhuset är det nödvändigt, att bl.a. sjukhusets vattenförsörjning tryggas. Kommittén anför härom följande.

Sjukhusets vattenbehov tillgodoses med grundvatten från eget vattenverk. Vattnet uttages ur en grundvattenbrunn och uppfordras med centrifugalpumpar till en högreservoar, rymmande 150 m3 och anlagd för utjämning av vattenförbrukningens variationer och för att tjäna som eldsläckningsreserv. Vattentrycket är otillräckligt för att förse de vid sjukhuset nyuppförda bostadshusen med vatten. För tillgodoseende av vattenförsörjningen har därför en tryckstegringsanläggning utförts. Denna är förlagd i källaren till paviljong nr I.

Vattenverket befinner sig i dåligt skick. Pumpverken, som anskaffades år 1924, är förslitna och bör utbytas. Högreservoaren är otät och trots vidtagna lagningar föreligger risk, att vattnet förorenas genom inträngande dag- eller grundvatten. I ekonomibyggnaden och närliggande paviljonger är vattentrycket i de övre våningarna otillfredsställande. Till de dåliga tryckförhållandena bidrar rostavlagringar i de äldre huvudledningarna, vilkas dimensioner därjämte är för klena. Högreservoarens rymd är dessutom för liten för att samtidigt utjämna variationerna i sjukhusets vattenförbrukning och hålla en tillräcklig eldsläckningsreserv. Kommittén har låtit upprätta förslag till ny högreservoar. Reservoaren tänkes förlagd i ett vattentorn med en vattenbehållare rymmande 250 m3. Hög- och lågvattenytorna i den nya reservoaren kommer att ligga omkring 34,5 m v. p. högre än i den nu befintliga reservoaren. Då vattentryckförhållandena vid sjukhuset sålunda kommer att förbättras, kan efter tillkomsten av den nya högreservoaren den förenämnda tryckstegringsanläggningen slopas. I samband med anläggandet av vattentornet bör det befintliga vattenpumpverket utbytas.

Den planerade utbyggnaden av sjukhuset gör det jämväl nödvändigt att omlägga och komplettera vissa vatten- och avloppsledningar. Sålunda är hl. a. en del huvudvattenledningar dels för klent dimensionerade och dels i stor utsträckning igenslammade. Vidare är det nödvändigt alt företaga rensning av vissa avloppsledningar, som blivit överväxta av trädrötter.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 106

82 Kangl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Därjämte bör en del regnvattenbrunnar, som nu är inkopplade på spillvattensystemet, frikopplas från detta och anslutas till sjukhusets särskilda ledningssystem för dagvatten. Med hänsyn till markens lösa beskaffenhet måste vid nedläggning av nya ledningar spont utföras vid grävning av rörgravarna samt särskild utbottning anordnas för ledningarna.

Vid Harås, beläget inom sjukhusområdets östra del, finns två bostadshus. Vattenbehovet i dessa hus tillgodoses från sjukhusets vattenledningsverk. Avloppsvattnet avledes till ett öppet dike, sedan det passerat en rensbrunn. Hälsovårdsmyndigheterna tillåter icke, att spolvatten från vattenklosetter utsläppes i diket. Avloppsledningarna avleder därför f. n. endast avloppsvatten från disk och bad samt regnvatten. Ett villkor för att inkoppla vattenklosettanläggningar är sålunda, att anordningar vidtages för att överföra allt spillvatten från bostadshusen till sjukhusets avloppssystem. Då Harås är skilt från det övriga sjukhusområdet av en vattendelare, måste avloppsvattnet pumpas över denna och därefter ledas med självfall till närmast belägna avloppsledning. Förslag till härför erforderlig pumpanläggning med tryckledning samt självfallsledning har därför upprättats. Dessa anordningar kan användas för att betjäna jämväl en framtida nybebyggelse inom ifrågakommande delar av sjukhusets område.

Nu föreslagna åtgärder har kostnadsberäknats till 590 000 kronor, varav 281 000 kronor för uppförande av vattentorn med tilloppsledningar och pumpverk, 262 000 kronor för omläggning av vatten- och avloppsledningar samt 47 000 kronor för ordnande av avlopp från bostadshusen vid Harås. Kommittén hemställer, att angivna belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Utbyggnad av centralköket m. m.

Kommittén har i det föregående hemställt om medel för uppförande av tre nya paviljonger vid sjukhuset. För att tillgodose den ökade belastning på sjukhusets centralkök, som tillkomsten av dessa paviljonger medför, är en ökning av kökets kapacitet erforderlig. Kommittén förelår därför en utbyggnad av centralköket in. m., samt anför härom följande.

Köket är planerat för 410 dagportioner, vilket motsvarar det för sjukhuset fastställda vårdplatsantalet. På grund av överbeläggning vårdas vid sjukhuset f. n. omkring 550 patienter. Härtill kommer den personal, som intager måltider vid sjukhuset, uppgående till 50—60 befattningshavare. Köket har sålunda f. n. att framställa omkring 600 dagportioner. De nya paviljongerna beräknas föranleda en ökning med minst 300 portioner. På grund av angivna omständigheter måste en sådan utökning av köket ske med avseende på såväl apparatutrustning som lokalyta, att det framtida portionsbehovet täckes.

I anslutning till det nuvarande centralköket i ekonomibyggnaden är sjukhusets tvättinrättning inrymd. Enligt verkställd utredning rörande kökets utvidgning har det befunnits vara mest ändamålsenligt, att denna sker genom att taga en del av de angränsande tvättlokalerna i anspråk. I kommitténs betänkande angående samordning av den statliga tvättverksamheten in. in. föreslås att sjukhusets tvätteri nedlägges. Sjukhusets tvättbehov beräknas i stället kunna tillgodoses vid en föreslagen centraltvättanläggning för västkustområdet, förlagd till Trollhättan. Med hänsyn

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1056

till bl. a. att det nya sjukhuset i Falköping samt de för Hallands och Älvsborgs län föreslagna sjukhusen avses skola betjänas av detta centraltvätten räknar kommittén med, att detta måste komma till utförande inom de närmaste åren. Enligt kommitténs mening kommer tvättinrättningen vid S:t Jörgens sjukhus följaktligen att bibehållas endast under en övergångsperiod. Kommittén har därför undersökt, huruvida möjligheter föreligger att under denna tid få sjukhusets tvätt utförd vid annan tvättinrättning. Några tvättanläggningar med tillräcklig kapacitet härför finns emellertid f. n. icke alt tillgå. Vid ett ianspråktagande av en del av sjukhusets tvättlokaler för kökets utbyggnad måste därför provisoriska anordningar vidtagas för att säkerställa sjukhusets tvätt. Dessa anordningar omfattar, såvitt angår centralköket, inredande i en del av tvättlokalen av mjölkkylanläggning, brödrum samt hall för matutlämning. Vidare bör inom denna lokal beredas plats för en utökning av kökets kallskänk. Ungefär hälften av lokalens golvyta behöver sålunda tagas i anspråk. Till köket bör anskaffas bl. a. fyra nya ånggrytor, två kokskåp, ett stekskåp och ett stekbord, varjämte den befintliga elspisen, som är förbrukad, bör ersättas. Vad angår tvättinrättningen bör den minskning av dennas lokaler, som föranledes av kökets utökning ersättas med en provisorisk tillbyggnad av ekonomibyggnaden. Den vid tvätteriet befintliga maskinutrustningen bör delvis ersättas i samband med överflyttningen i tillbyggnaden. För att tillgodose sjukhusets ökade tvättbehov måste dessutom en viss komplettering av utrustningen ske. En tvättmaskin, en strykbordsmangel, tre torktumlare, en skulderpress och ett pressaggregat måste sålunda anskaffas. Dessa nvanskaffade maskiner kan användas i den blivande centraltvättanläggningen i Trollhättan.

Kostnaderna för nu föreslagna åtgärder har beräknats till sammanlagt 900 000 kronor.

Enligt vad kommittén erfarit har ett samgående mellan försvarets fabriksstyrelse och Värmlands läns landsting planerats för uppförande av den i kommitténs betänkande föreslagna centraltvättinrättningen i Karlstad, avsedd för Örebro och Värmlands län. Planerna härå har enligt uppgift framskridit så långt, att byggnadsföretaget kan påbörjas, så snart byggnadstillstånd erhålles, och vara slutfört till årsskiftet 1957/58. Därest så kan ske, skulle den nya tvättanstalten kunna omhändertaga tvätten från S:t Jörgens sjukhus, till dess centraltvättanstalten i Trollhättan kommer till stånd. De nyss föreslagna anordningarna för att under en begränsad tid bibehålla tvättanläggningen vid sjukhuset erfordras i dylikt fall alltså icke. Den för kökets utvidgning icke ianspråktagna delen av tvättlokalen bör i stället iordningställas för att inrymma sjukhusets tvättförråd samt lokaler för in- och utlämning av tvätt. Enligt verkställd utredning skulle kostnaden härför samt kostnaderna för föreslagen utbyggnad av köket uppgå till 450 000 kronor. Medelsbehovet enligt denna alternativa lösning av sjukhusets tvätlfråga skulle alltså understiga medelsbehovet för i det föregående föreslagna anordningar med (900 000—450 000) 450 000 kronor. Möjligheterna att realisera byggnadsplanerna rörande centraltvätteriet i Karlstad måste emellertid bedömas såsom ovissa med hänsyn till föreliggande svårigheter alt erhålla byggnadstillstånd. Då dessutom något ställningstagande till frågan om den statliga tvättverksamhetens organisation ännu icke föreligger från statsmakternas sida, anser sig kommittén nödsakad åt! äska medel för alt genom provisoriska arrangemang för tvättanläggningens bibehållande säkerställa sjukhusets drift.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

På grund av vad sålunda anförts hemställer kommittén, att för utbyggnad av sjukhusets centralkök m. m. måtte för nästa budgetår anvisas tillhopa 900 000 kronor.

Restads sjukhus i Vänersborg Uppförande av bostadshus för ogift personal

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer kommittén att för uppförande av det i propositionen nr 127/1954 såsom beredskapsarbete föreslagna bostadshuset för ogift personal — inrymmande 2 dubbletter och 12 enkelrum — måtte för nästa budgetår anvisas 295 000 kronor.

Omläggning av yttre vatten- och avloppsledningar samt anordnande

av reningsverk

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 23 september 1955 hemställde kommittén om anvisande av 350 000 kronor å tilläggsstat II för budgetåret 1955/56 för viss omläggning av vatten- och avloppsledningar vid sjukhuset. I skrivelsen anförde kommittén bl. a.

Restads sjukhus i Vänersborg uppfördes under åren 1900—1905. De i samband därmed anlagda näten för yttre vatten- och avloppsledningar hade sedan dess icke varit föremål för några mera omfattande förbättringsåtgärder. Ledningsnäten befunne sig i så dåligt skick, att en omläggning av dem snarast måste genomföras. Avloppsledningarna vore till större delen gemensamma för dag- och spillvatten. Något reningsverk för avloppsvatten funnes icke vid sjukhuset utan vatten utsläpptes orenat i Göta älv. Med nutida krav ansåge kommittén det icke längre försvarligt att så skedde. Vid en omläggning av vatten- och avloppsledningarna borde därför anordnas ett reningsverk med biologisk rening för enbart spillvatten. Någon särskild rening av dagvattnet vore icke erforderlig. För bortledande av detta vatten beräknades de befintliga avloppsledningarna i betydande utsträckning kunna utnyttjas. För spillvattnet borde däremot anläggas ett helt nytt avloppsnät. Kommittén hade för avsikt att i sina petita rörande byggnadsåtgärder vid de statliga sinnessjukhusen för nästa budgetår framlägga närmare förslag rörande omfattningen av de avsedda arbetena, som beräknades draga en sammanlagd kostnad av 1 875 000 kronor. Därvid skulle kommittén jämväl underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag om ett samgående med Vänersborgs stad beträffande reningsverket in. m.

Sedan den genom kommitténs försorg företagna utredningen numera färdigställts, kan omfattningen av de erforderliga åtgärderna närmare överblickas. Kommittén anför härutinnan följande.

De rörledningsarbeten, som ingår i förenämnda hemställan, omfattar huvudsakligen angivna vatten- och avloppsledningar från bostadshusen Ya —Yc, Z och Å, den nya upptagningspaviljongen, bostadshuset Gamla Restad och de befintliga paviljongerna XI och XII. Kostnaderna härför har såsom tidigare uppgivits beräknats till 350 000 kronor.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

85 Utförandet av i övrigt erforderliga spillvattenledningar inom sjukhusområdet har, under förutsättning att befintliga avloppsledningar kommer att utnyttjas till separata regnvattenledningar, beräknats draga en kostnad av 890 000 kronor.

Såsom kommittén i sin förenämnda skrivelse framhållit förutsätter kommittén ett samgående med Vänersborgs stad beträffande det föreslagna reningsverket. Stadens anslutning till reningsverket avser ett intill sjukhuset befintligt bostadsområde, benämnt Mariedal. Då detta område är beläget på betydande avstånd från stadens centrum, kan en anslutning av detsamma till stadens centrala avloppssystem icke lämpligen ske. För stadens del är det därför angeläget att kunna ansluta mariedal sområdet till det nu föreslagna reningsverket. Staten och staden har därvid att efter vissa proportioner fördela anläggningskostnaderna för verket och kostnaderna för vissa andra gemensamma avloppsanläggningar.

Reningsverket anordnas för höggradig rening av spillvattnet och beräknas få en kapacitet svarande mot 1 100 patienter samt 700 personer inom det staden tillhöriga bostadsområdet. Hela anläggningskostnaden har beräknats till 700 000 kronor. Vid en antagen maximal daglig vattenförbrukning av 900 1 per patient, innefattande även förbrukningen för den inom sjukhusets område boende personalen, samt 300 1 per person inom stadens bostadsområde kommer sjukhusets andel i anläggningskostnaden att uppgå till 83 procent eller 580 000 kronor. *

De anordningar, som förutom reningsverket blir gemensamma för staten och staden, är en utmed sjukhusområdets västra gräns belägen, staden tillhörig samlingsledning från bostadsområdet Mariedal och en föreslagen tryckledning från samlingsledningen till reningsverket samt en för tryckledningen erforderlig pumpanläggning. Kostnaderna härför har beräknats till sammanlagt 140 000 kronor. För sjukhusets del kommer bostadshusen inom sjukhusområdets västra del att anslutas till ledningarna och pumpstationen. Med utgångspunkt från antalet inom dessa byggnader boende personer och antalet invånare inom bostadsområdet Mariedal har den på staten ankommande kostnaden för berörda del av anläggningen beräknats til! 20 procent av totalkostnaden eller 28 000 kronor.

Sammanlagda kostnaden för nu föreslagna arbeten skulle sålunda för statens del komma att uppgå til! (350 000 + 890 000 + 580 000 + 28 000) 1 848 000 kronor. Skillnaden mellan den tidigare uppgivna och den nu framräknade kostnaden (1 875 000— 1 848 000) 27 000 kronor förklaras av, att stadens andel i kostnaderna tidigare beräknats för lågt.

För reglering av de på staten resp. Vänersborgs stad ankommande kostnaderna för såväl anläggning som drift och underhåll av reningsverket och övriga gemensamma anläggningar har kommittén efter förhandlingar med staden slutit preliminärt avtal av följande lydelse:

»Mellan statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande såsom företrädare för Kungl. Maj:t och Kronan, å ena, och Vänersborgs stads drätselkammare såsom företrädare för Vänersborgs stad. å andra sidan, är — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och stadsfullmäktiges i Vänersborg godkännande — träffat följande avtal angående uppförande och utnyttjande av gemensamt reningsverk in. in. för avloppsvatten från Restads sjukhus och det inom staden belägna bostadsområdet Mariedal.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

§ I-

Inom området för Restads sjukhus anlägger Kronan ett reningsverk för avloppsvatten från sjukhuset och från bostadsområdet Mariedal.

Reningsverket konstrueras för s. k. höggradig rening av avloppsvattnet. Endast spillvatten och dräneringsvatten från husgrunder får tillföras verket.

§ 2.

Till anläggande av reningsverket bidrager staden med 17 procent av anläggningskostnaden.

§ 3.

I samband med reningsverkets uppförande anlägger Kronan inom sjukhusområdet erforderlig pumpstation och tryckledning för att till verket framföra avloppsvatten från bostadsområdet Mariedal och de sjukhuset tillhöriga bostadshus, som äro anslutna till den staden tillhöriga samlingsledningen utefter sjukhusets västra gräns. Samlingsledningen omlägges av staden för att utnyttjas gemensamt för bostadsområdet Mariedal och sjukhusets till ledningen anslutna bostadshus.

§ 4.

Till anläggande av pumpstationen och tryckledningen bidrager staden med 80 procent av anläggningskostnaden.

Till omläggande av samlingsledningen bidrager Kronan med 20 procent av kostnaderna för den del av ledningen, som utnyttjas för sjukhusets bostadshus.

§ 5.

Driften och underhållet av reningsverket samt pumpstationen och tryckledningen handhaves av Kronan. Såsom bidrag till drifts- och underhållskostnaderna erlägger staden senast den 1 april varje år en avgift, beräknad efter åtta (8) öre per kubikmeter spillvatten, som årligen tillföres verket från bostadsområdet Mariedal.

Den årliga spillvattenmängden skall anses motsvara den enligt uppmätning förbrukade vattenmängden inom bostadsområdet. Dock skall, så länge vattenmätaranordningar saknas inom bostadsområdet, spillvattenmängden beräknas efter en årlig förbrukning av 75 000 liter per invånare inom området.

§ 6.

Underhållet av stadens samlingsledning handhaves helt av staden.

Till underhållet av den del av ledningen, som utnyttjas även för sjukhusets bostadshus, bidrager Kronan med 20 procent av uppkommande kostnader.

§ 7.

Den i § 5 såsom bidrag till underhåll och drift fastställda avgiften skall vara indexreglerad enligt socialstyrelsens konsumentprisindex och har beräknats enligt det för januari 1956 gällande indextalet. Mindre växlingar i index än tio enheter skola icke föranleda ändring i avgiften.

§ 8.

Därest fråga uppkommer att på grund av förslitning eller annan orsak vidtaga mera omfattande till- eller ombyggnad av reningsverk, pumpstation eller ledningar, skall särskilt avtal träffas rörande fördelningen mellan Kronan och staden av härav uppkommande kostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

§ 9-

Därest samverkan mellan Kronan och staden skulle komma till stånd om uppförande av personalbostäder för sjukhusets befattningshavare å Kronan tillhörig mark utanför sjukhusets inhägnade område, skall fråga, huruvida dessa bostäder enligt detta avtal skola ■ hänföras till sjukhusets bostadsbestånd eller bostadsområdet Mariedal, bli beroende på särskild överenskommelse mellan parterna.

§ 10.

Detta avtal gäller tillsvidare så länge behov föreligger för Kronan att bibehålla de gemensamma avloppsanläggningarna.

Uppsägning av avtalet skall ske senast två år före den dag, fr. o. m. vilken avtalet enligt uppsägningen skall upphöra.»

Jämlikt stadsfullmäktiges i Vänersborg protokoll den 29 december 1955 har staden för sin del godkänt avtalet.

Kommittén hemställer, att Kungl. Maj :t måtte godkänna avtalet samt för nästa budgetår anvisa 500 000 kronor för arbetenas fortsättande.

Yttranden

Statskontoret förutsätter, att löner och pensioneringsutgifter för den personal, som skall handha skötseln av anläggningarna, medräknats i underlaget för bestämmandet av bidragen till drift- och underhållskostnader. Statskontoret ifrågasätter, om icke i avtalet bör intagas föreskrift om periodiskt återkommande översyn av nyssnämnda kostnader. Om så sker, bör i avtalet även inryckas en klausul, som giver möjlighet till att under löpande avtalstid vidtaga sådana bidragsändringar, vartill översynen kan giva anledning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalar.

Såväl fördelningen av anläggningskostnaderna mellan Kronan och staden som den överenskomna avgiften, 8 öre/m3, för drift och underhåll av reningsanläggningen jämte avloppspumpstation bedömes av styrelsen under de i handlingarna angivna förutsättningarna vara skäliga. Möjligen kunde ifrågasättas, om avtalet icke bort utformas så, att fördelningen av kostnaderna närmare anpassas efter den omfattning i vilken staden och Kronan varje år belastar reningsverket. Då emellertid differenserna mellan kostnadsfördelningen efter föreliggande avtal och efter i antydd riktning modifierade fördelningsregler icke bedömes bli av större betydelse, anser sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunna tillstyrka avtalet i oförändrat skick.

Uppförande av bostadshus för gift personal

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag (prop. nr 123) beslöt 1952 års riksdag (skr. nr 245), att vid sjukhuset skulle för en kostnad av högst 1 360 000 kronor utföras dels nybyggnader för ogift personal och dels modernisering samt ombyggnad av vissa familjebostäder. Genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t bar hela det anvisade beloppet sedermera ställts till byggnadsstyrelsens förfogande.

88 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 15 december 1955 har byggnadsstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen beträffande ifrågavarande ny- och ombyggnader föreslagit, att den däri ingående moderniseringen av bostadshusen Y 1—Y 3 icke måtte komma till utförande, då dessa byggnader är i sådant skick, att det icke anses försvarligt att där vidtaga en genomgripande iståndsättning. Byggnaderna bör enligt styrelsen under en övergångstid kunna nyttjas för bostäder åt vikarier. För att täcka behovet av permanenta bostäder har styrelsen föreslagit, att ett nytt bostadshus uppföres.

Byggnaderna Y 1—Y 3 skulle vid fullföljandet av ombyggnadsprogrammet ha inrymt 3 stycken trerumslägenheter, 6 stycken tvårumslägenheter samt 3 stycken enrumslägenheter. Kommittén, som icke har något att erinra mot byggnadsstyrelsens förslag, föreslår, att i enlighet med numera tillämpade normer för bostäder vid sinnessjukhusen, nybyggnaden utföres att inrymma 9 trerumslägenheter om cirka 70 m2, 3 tvårumslägenheter om cirka 55 m2 och 3 enkelrum om cirka 20 m2.

Kostnaderna för den föreslagna bostadsbyggnaden har beräknats till 620 000 kronor. Härtill kommer kostnader dels för utökning av utvändiga rörledningar vid nybyggnad i stället för vid ombyggnad med 15 000 kronor och dels för yttre arbeten med 40 000 kronor. Sammanlagt erfordras alltså 675 000 kronor. I de av riksdagen anvisade medlen ingår kostnader för Y-husens modernisering med 260 000 kronor. Utöver detta belopp fordras för bostadshusets uppförande sålunda (675 000 — 260 000) 415 000 kronor.

Kommittén hemställer, att nu föreslagen ändring i det beslutade bostadsby§§nadsprogrammet vid sjukhuset måtte godkännas samt att för nästa budgetår måtte för angivna ändamål anvisas 415 000 kronor.

Uppförande av två vårdpaviljonger

Kommittén erinrar om alt den i skrivelse den 31 januari 1955 med förslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus för innevarande budgetår föreslog, att paviljongerna 4 och 9 vid sjukhuset skulle rivas för att ge plats åt två nybyggnader, avsedda för oroligt klientel. I samband härmed framhöll kommittén, att det ur olika synpunkter visat sig olämpligt att i de vid sjukhuset befintliga byggnaderna inrätta vårdavdelningar för ifrågavarande klientel. I nämnda paviljonger kunde enligt kommitténs mening på grund av byggnadernas ringa storlek och med hänsyn till deras planlösning ej utan mycket stora kostnader anordnas ur driftsynpunkt rationella vårdavdelningar. Förslaget medtogs emellertid icke i Kungl. Maj:ts till riksdagen framlagda proposition (nr 123).

I samråd med sjukhusets ledning har kommittén ytterligare bearbetat angivna nybyggnadsförslag. Det har därvid visat sig, alt uppförandet av ifrågavarande vårdpaviljonger är den åtgärd, som i första hand bör vidtagas för sjukhusets fortsatta upprustning och modernisering, sedan den

89 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

tidigare beslutade upptagningspaviljongen blivit färdigställd under innevarande budgetår. Bl. a. är det. angeläget, att vid sjukhuset skapas större möjligheter att evakuera patienterna från de paviljonger, som framdeles måste ombyggas eller ersättas med nya.

Kommittén finner sig sålunda ånyo böra föreslå, att förslag nu framlägges om att de befintliga paviljongerna 4 och 9 rives och att i deras ställe uppföres två nya vårdpaviljonger, avsedda för oroliga patienter. I likhet med kommitténs tidigare förslag avses nybyggnaderna komma att inrymma vardera två avdelningar om 24 platser eller sammanlagt 96 platser samt bli utformade och utrustade enligt numera tillämpade normer för vårdavdelningar av ifrågavarande slag.

Kostnaderna för de föreslagna arbetena beräknades i kommitténs tidigare förslag på grundval av prisläget den 1 juli 1954 till sammanlagt 2 410 000 kronor, varav 2 350 000 kronor för byggnaderna jämte rivning av paviljongerna 4 och 9 samt 60 000 kronor för promenadgårdar och yttre ledningar. På grund av härefter inträffad prishöjning med omkring tre procent torde totalkostnaden nu böra uppräknas till 2 485 000 kronor. Kommittén hemställer, att för nästa budgetår måtte anvisas ett belopp av 1 000 000 kronor för arbetenas påbörjande.

Sekundär av delningen i Uddevalla Vissa yttre arbeten

Den av 1953 års riksdag beslutade ombyggnaden m. m. av den i Uddevalla belägna sekundäravdelningen till Restads sjukhus är nu i huvudsak avslutad. En stor del av avdelningens markområde utgöres av okultiverad, öppen gräsmark. Då avdelningen är belägen i direkt anslutning till gator och allmän bebyggelse, finner kommittén angeläget, att å vissa delar av området inplanteras häckar, träd och prydnadsväxter i syfte att avskärma området från insyn och giva det ett mera tilltalande utseende. Några kostnader för sådana arbeten har icke medräknats i tidigare anvisade medel för avdelningens upprustning.

Enligt upprättat förslag till områdets ordnande uppgår kostnaden härför till 140 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Mariebergs sjukhus i Kristinehamn Utökning av panncentralen

Med bifall till av Kungl. Maj :t framlagt förslag beslöt 1950 års riksdag uppförande av ny panncentral vid sjukhuset, omfattande två högtrycksångpannor jämte varmvattenpannor. Vid tiden för planläggningen av den

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

nya panncentralen var det icke möjligt att fastställa det slutliga värmebehovet för sjukhuset. Panncentralen planerades därför med tanke på att möjliggöra en framtida installation av ytterligare en varmvattenpanna inom byggnaden. Dessutom utformades centralen så, att den genom en tillbyggnad skulle kunna bereda plats för flera pannor.

Omfattningen av sjukhusets slutliga utbyggnad, som blivit större än vad från början planerats, kan nu överblickas. Medicinalstyrelsen har träffat avtal med Värmlands läns landsting om leverans av bl. a. värme till ett av landstinget å sjukhusområdet uppfört vårdhem för lättskötta sinnessjuka. Med anledning härav är det nu erforderligt att i panncentralen installera ytterligare en varmvattenpanna med en normaleffekt av 3 500 000 ltcal/h.

Enligt nyssnämnda avtal skall landstinget bära den andel i bl. a. anläggningskostnaderna för värmepannorna, som svarar mot dess andel i värmeförbrukningen. Sedan vårdhemmets värmebehov fixerats, skall denna andel beräknas och ersättas antingen med ett engångsbelopp eller genom amorteringar under högst tjugo år. Det torde ankomma å medicinalstyrelsen att, när slutlig beräkning av landstingets ifrågavarande andel föreligger, till statsverket redovisa och inleverera ersättningen för de på landstinget ankommande kostnaderna.

Totalkostnaden för nu avsedda panninstallation har beräknats till 100 000 kronor. Kommittén hemställer, att hela detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Utbyggnad av centralköket

1 likhet med vad kommittén i det föregående anfört beträffande behovet av ny värmepanna inom panncentralen vid sjukhuset har sjukhusets fortsatta utbyggnad även medfört ökade krav på centralkökets kapacitet. För att kunna tillgodose sjukhusets ökade behov i avseende å kosthållet måste en utbyggnad av köket företagas. Jämväl det förhållandet, att medicinalstyrelsen enligt i det föregående angivet avtal med Värmlands läns landsting förbundit sig att bl. a. tillhandahålla landstingets vårdhem kost från sjukhusets centralkök, gör en utökning av kökets kapacitet erforderlig. Ersättning för kosten skall utgå enligt vissa bestämmelser i avtalet.

Sålunda påkallad utbyggnad av centralköket omfattar i huvudsak utökning av förrådslokaler och kylrum, beredningsrum, kallskänk och utlämningshall. Därjämte måste vissa ändringar företagas för att bereda ökade utrymmen för kökspersonalens omklädnadsrum. Behovet av utökade lokaler tänkes skola tillgodoses genom två mindre tillbyggnader till köksbyggnaden. I samband med de föreslagna tillbyggnaderna erfordras jämväl smärre ändringar och omdispositioner av de befintliga kökslokalerna. Ävenså erfordras en viss komplettering av kökets utrustning.

Beträffande kostnaderna för nu angivna utbyggnadsarbeten m. m. skall

91 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

enligt förenämnda avtal landstinget »erlägga andel per portionstagare», vilken andel skall ersättas med ett engångsbelopp, så snart arbetena färdigställts. Storleken av detta belopp kommer att fastställas efter särskild utredning. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att verkställa denna utredning samt till statsverket redovisa och inleverera ersättningen för de på landstinget ankommande kostnaderna.

Kostnaden för föreslagen utbyggnad av centralköket har beräknats till 475 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Om- och tillbyggnad av administrationsbyggnaden

En ny administrationsbyggnad vid sjukhuset tillkom år 1946. Byggnaden är uppförd i två våningar jämte inredd källarvåning. I det vid sinnessjukvårdsberedningens betänkande fogade expertutlåtandet anfördes, att administrationsbyggnaden och sjukhusets medicinska centrum icke fyllde de krav i fråga om storlek och utrustning, som enligt statens sjukhusutrednings betänkande rörande sinnessjukvården ansetts böra uppställas på anläggningar av detta slag. En utökning av ifrågavarande lokaler genom tillbyggnad måste därför anses behövlig.

Byggnaden inrymmer f. n. i bottenvåningen, förutom post och telefonväxel, laboratorium, rum för undersökning, operation och omläggning, sterilrum, apotek med förråd samt lokaler för röntgen och tandklinik. I våningen 1 trappa finns sjukhuskontor, omfattande tre rum, 4 läkarexpeditioner, 2 expeditioner för hjälpverksamhet och ett rum för kanslibiträden. Källaren inrymmer arkiv, skyddsrum och ett antal badrum för vårdpersonalen.

Enligt av kommittén verkställd utredning erfordras ytterligare 4 läkarexpeditioner, 2 rum för skrivbiträden, direktionsrum samt 2 rum för föreståndarinnor vid hjälpverksamheten. Därjämte bör sjukhuskontoret utökas med ett rum samt tjänsterum inredas för fyra föreståndarinnor och en uppsyningsman. För att tillgodose behovet av ytterligare behandlingslokaler bör rum iordningställas för elektroencephalografi, fysikalisk terapi, elchockbehandling och psykotekniska prov. Vidare erfordras utökning av befintliga lokaler för laboratorier, apotek och röntgen. Slutligen bör den till sjukhuset förlagda rättspsykiatriska stationen lämpligen beredas plats inom administrations- och behandlingsbyggnaden. Tillgodoseendet av nämnda lokalbehov jämte därtill hörande biutrymmen såsom omklädningsrum för personal, kapprum, väntrum och toaletter m. in. bör lämpligen ske genom tillbyggnad av den befintliga administrationsbyggnaden. En rationell lösning av lokalbehovet kräver dessutom vissa ändringsarbeten inom den gamla byggnaden.

Kostnaden för erforderliga om- och tillbyggnadsarbeten har beräknats till 950 000 kronor, varav 70 000 kronor för yttre arbeten. Härtill kommer kostnader för rivning av en f. n. såsom byggnadskontor använd äldre pavil-

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

jong med 15 000 kronor. Kommittén hemställer att för nästa budgetår måtte anvisas 600 000 kronor för arbetenas påbörjande.

Vissa yttre arbeten

Den nya vårdpaviljongen C 3 för oroliga kvinnliga patienter färdigställdes under budgetaret 1953/54. Den av 1953 års riksdag beslutade ombyggnaden av vårdpaviljongerna 15 och 16, avsedda för halvoroliga kvinnor, beräknas vara avslutad under innevarande budgetår. I kostnaderna för nämnda byggnadsarbeten ingick grovplanering av markområdena närmast paviljongerna. För områdenas slutliga iordningställande genom anläggande av gångar och gräsmattor samt plantering av träd och prydnadsväxter på sådant sätt, att de ansluter sig till omkringliggande parkanläggningar, har kommittén låtit upprätta ett förslag till erforderliga åtgärder. Kostnaden för ifrågavarande arbeten, vilkas omfattning kommittén sökt att i möjligaste mån begränsa, har beräknats till 90 000 kronor. Kommittén hemställer att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Säters sjukhus

Uppförande av bostadshus för läkare

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer kommittén, att för uppförande av de i propositionen nr 124/1953 såsom beredskapsarbete föreslagna bostadshusen för läkare vid sjukhuset måtte för nästa budgetår anvisas 260 000 kronor.

Utökning av panncentralen m. m.

Kommittén framhåller, att åtgärder snarast måtte vidtagas för att dels tillgodose det ökade värmebehov, som de nya paviljongerna vid sjukhuset medför, dels ock förbättra den f. n. otillräckliga uppvärmningen i vissa befintliga byggnader. Kommittén anför härom följande.

Panncentralen vid sjukhuset består av 5 stycken tubreturpannor å 74 nP eldyta. Högsta tillåtna ångtrycket har för en av pannorna nedsatts från 8 till 7,5 atö. Dessutom finnes en elektrisk panna för sekunda kraft, som kan lämna en värmeeffekt av ca 4 000 kW. Bortsett från denna panna, som kan användas endast då kraftleverantören har överskott på kraft, är panncentralen f. n. fullbelastad. Efter anslutning av tre under byggnad varande paviljonger vid sjukhuset beräknas det maximala värmebehovet komma att ökas med inemot 1 000 Mcal/h. Panncentralen bör därför i motsvarande grad utökas. Vid en sådan utökning bör hänsyn jämväl tagas till det värmebehov, som erfordras för anslutning till panncentralen av ett flertal byggnader, vilka f. n. är utrustade med separata uppvärmningsanläggningar.

Beträffande behovet av ånga vid sjukhuset erfordras sådan dels till kök och tvätt och dels för uppvärmning av en del med ångvärmesystem försedda

93 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

sjukpaviljonger. För tvätten erfordras högtrycksånga, medan ångbehovet i övrigt kan tillgodoses medelst lågtrycksånga. I sitt den 14 juni 1954 avgivna betänkande angående samordning av den statliga tvättverksamheten m. m. har kommittén föreslagit, att sjukhusets tvätteri nedlägges. Därest så sker, kommer således intet behov av högtrycksånga att föreligga vid sjukhuset. Behovet av lågtrycksånga för uppvärmning kommer vidare att bortfalla, sedan de gamla ångsystemen i samband med sjukhusets fortsatta upprustning ersatts med varmvattensystem. Därest slutligen kökets ångkokapparater anordnas för elektrisk drift, kommer enbart varmvatten att erfordras.

Den befintliga panncentralen uppfördes år 1910. Såväl själva byggnaden som till densamma hörande pannor och utrustning i övrigt är hårt förslitna. Anläggningens beskaffenhet och utformning är sådan, att den ej lämpar sig för ombyggnad eller modernisering. I likhet med vad fallet varit vid ett flertal andra statliga sinnessjukhus bör upprustningen av panncentralen vid Säters sjukhus enligt kommitténs mening ske medelst nybyggnad. Den nya panncentralens utformning och utrustning är beroende av i vad mån högtrycksånga framdeles erfordras vid sjukhuset. Av vad tidigare sagts framgår, att sådant behov föreligger endast för det fall, att tvättanläggningen vid sjukhuset bibehålies. Då detta i sin tur sammanhänger med ett ställningstagande till den i nyssnämnda betänkande föreslagna samordningen av den statliga tvättverksamheten, anser sig kommittén icke nu kunna framlägga förslag om uppförande av en ny panncentral.

Kommittén föreslår därför, att den befintliga panncentralen tills vidare bibehålles och att en varmvattenpanna om 2 500 Mcal/h anskaffas och uppställes i en provisoriskt anordnad tillbyggnad i anslutning till den nuvarande centralen. Denna panna, som utrustas för eldning med olja, bör utföras så, att den kan användas i en blivande ny värmecentral. Kostnaden för dessa arbeten har beräknats till 230 000 kronor.

I samband med föreslagen utökning av panncentralen hör åtgärder vidtagas för att trygga försörjningen av förbrukningsvarmvatten inom sjukhusets södra del, omfattande bl. a. tre nya vårdpaviljonger. Inom området befintliga varmvattenledningar är förslitna och måste därför utbytas. Likaså måste den ena av två befintliga varmvattenberedare ersättas. Kostnaden för nu avgivna arbeten, inklusive erforderlig cirkulationspump och armatur samt byggnadsarbeten och elektriska installationer, har beräknats till 220 000 kronor.

För föreslagna åtgärder erfordras sålunda sammanlagt (230 000 + 220 000) 450 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Uppförande av två vårdpaviljonger m. m.

Med bifall till av Kungl. Maj :t framlagt förslag beslöt 1954 års riksdag (prop. nr 127; riksd. skr. nr 206), att vid Säters sjukhus skulle uppföras två nya vårdpaviljonger. Dessa skulle ersätta två vid sjukhuset befintliga paviljonger — 2 och 3 — som till huvudsaklig del disponeras för vård av akut sjuka patienter. I sin hemställan om anvisande av medel för uppförande

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

av de nya paviljongerna anförde kommittén bl. a., att jämväl paviljongerna 4 och 5 vid sjukhuset, vari akutavdelningar inrymdes, befunne sig i sådant skick, att de borde slopas och ersättas med nybyggnader.

Ersättningsbyggnaderna för paviljongerna 2 och 3 beräknas bli i det närmaste färdigställda under innevarande budgetår. Kommittén föreslår, att sasom en fortsättning på den sålunda påbörjade upprustningen av sjukhuset två nya paviljonger nu uppföres för att ersätta paviljongerna 4 och 5. De nya paviljongerna bör anordnas för vård av halvoroliga manliga och kvinnliga patienter. Vardera paviljongen kommer att inrymma två vårdavdelningar, envar med 28 vårdplatser eller tillhopa (2 X 2 X 28) 112 platser. Paviljongerna inredes och utrustas enligt de principer, som numera gäller för vårdavdelningar av ifrågavarande slag.

På grund av rådande terrängförhållanden måste paviljongerna förläggas på de platser, där de nu befintliga är belägna. De senare paviljongerna måste alltså rivas, innan nybyggnaderna kan påbörjas. Ersättningspaviljongerna 2 och 3 har däremot kunnat uppföras utan att riva eller utrymma de gamla paviljongerna. Det synes kommittén lämpligt, att dessa paviljonger tills vidare bibehålies och användes för evakuering av patienter från de paviljonger, som under tiden för sjukhusets upprustning måste utrymmas.

Kostnaderna för rivning av paviljongerna 4 och 5 samt för uppförande av nya har beräknats till sammanlagt 2 670 000 kronor, varav 110 000 kronor för rivning, 2 300 000 kronor för själva nybyggnaderna samt 260 000 kronor för yttre arbeten.

Kommittén hemställer, att för nästa budgetår anvisas 1 000 000 kronor för arbetenas påbörjande.

Sekundär av delningen i Olofsfors Anordnande av vårdavdelning m. m.

Med bifall till av Kungl. Maj :t i propositionen nr 123/1955 framlagt förslag beslöt riksdagen, att vid sekundäravdelningen i Olofsfors skulle dels anordnas en vårdavdelning för manliga patienter jämte arbetssalar, dels ock uppföras byggnad för samlingssal och arbetsterapilokaler samt bostäder för en beräknad sammanlagd kostnad av högst 665 000 kronor.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att låta utföra angivna byggnadsarbeten för en kostnad av högst 665 000 kronor samt ställde för budgetåret 1955/56 ett belopp av 500 000 kronor till styrelsens disposition för arbetenas påbörjande.

Ifrågavarande arbeten påbörjades under hösten 1955, och beräknas bli avslutade under budgetåret 1956/57. Kommittén hemställer därför, att för detta budgetår måtte anvisas återstoden av den beräknade kostnaden, (665 000 — 500 000) 165 000 kronor.

95 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956 Vissa yttre arbeten

Sedan beslutade om- och utbyggnader av sekundäravdelningen genomförts, beräknas avdelningen få sin slutliga utformning och storlek. I kostnaderna för nämnda arbeten har endast grovplanering av markområdena närmast byggnaderna medräknats. För sjukhusområdets slutliga iordningställande erfordras vissa planerings- och planteringsarbeten, för vilka särskilda medel bör anvisas. Kommittén, som låtit närmare utreda frågan och därvid funnit att för ett nöjaktigt iordningsställande av markområdet med gräsmattor och planteringar erfordras ett belopp av 35 000 kronor, hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Furunäsets sjukhus vid Piteå

Uppförande av vårdpaviljong för ålderspsykoser och senila patienter

I enlighet med förslag av Kungl. Maj :t beslöt 1952 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 245), att en vårdpaviljong för ålderspsykoser och senila patienter skulle uppföras vid sjukhuset för en beräknad kostnad av högst 1 905 000 kronor, samt anvisade för budgetåret 1952/53 ett belopp av 100 000 kronor för arbetenas påbörjande.

Genom beslut den 30 maj 1952 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att låta uppföra vårdpaviljongen för en kostnad av högst 1 905 000 kronor samt ställde 100 000 kronor till styrelsens disposition för ändamålet.

Vidare har 1953 års riksdag (prop. nr 124; riksd. skr. nr 237) anvisat 500 000 kronor för arbetenas fortsättande.

Därjämte har 1954 års riksdag (prop. nr 127; riksd. skr. nr 266) beslutat att för byggnadsföretaget anvisa 1 125 000 kronor.

Sålunda har till ifrågavarande ändamål anvisats sammanlagt (100 000 + 500 000 + 1 125 000) 1 725 000 kronor.

I de ursprungligen beräknade kostnaderna för byggnaden ingick 180 000 kronor för anordnande av kulvert mellan paviljongen, sjukhusets huvudblock och den intilliggande nya paviljongen för oroliga manliga patienter. Sedan byggnadens uppförande påbörjats, visade en närmare undersökning, att terrängen och markbeskaffenheten var sådan, att stora svårigheter förelåg att utföra den beslutade kulverten. Med hänsyn till att vissa paviljonger vid sjukhuset under alla förhållanden icke kan anslutas till huvudblocket genom kulvert, varför transporter med bil alltid måste förekomma vid sjukhuset, har kommittén i samråd med sjukhusets ledning funnit, att den planerade kulverten icke bör komma till utförande.

Terrängens lutning på den plats, där paviljongen är förlagd, är så brant, att det vid paviljongens uppförande varit möjligt att utmed dess ena långsida inrymma en helt dagerbelyst källarvåning. Då brist förelegat på arbetsterapilokaler vid sjukhuset, har kommittén ansett det lämpligt att anordna

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

sådana lokaler i denna källarvåning. Dessa arbeten har utförts i samband med iordningställandet av byggnaden i övrigt, vilket varit till fördel ur kostnadssynpunkt. Enligt vad byggnadsstyrelsen anmält har kostnaden för ifrågavarande lokaler uppgått till 50 000 kronor.

Kommittén hemställer att Kungl. Maj :t måtte godkänna, att den planerade kulvertförbindelsen inom sjukhuset icke utföres, samt att för nästa budgetår måtte anvisas 50 000 kronor för bestridande av kostnaderna för förenämnda arbetsterapilokaler.

Ombyggnad av personalbostadshuset nr 24

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer kommittén att för ombyggnad av det i propositionen nr 123/1955 såsom beredskapsarbete föreslagna personalbostadshuset nr 24 måtte för nästa budgetår anvisas 190 000 kronor.

Uppförande av vårdpaviljong för kroniskt sjuka

I sitt den 18 december 1954 avgivna betänkande med förslag till bl. a. reviderad generalplan för sinnessjukvårdens utbyggande har kommittén uppskattat vårdplatsbehovet år 1970 inom det föreslagna upptagningsområdet för Furunäsets sjukhus till 906 platser. Kommitténs förslag för tillgodoseende av detta behov stannade emellertid vid inrättandet av 841 \ åi dplatser, vilket skulle innebära tillkomst av 100 nya platser inom upptagningsområdet. Från sjukhusledningen sida har gjorts gällande, att kommitténs förslag om utbyggnad av vårdplatstillgången är helt otillräckligt. Sålunda skulle morbiditeten inom upptagningsområdet vara så hög, att endast en ringa del av det kommande vårdplatsbehovet skulle tillgodoses genom anskaffande av det förslagna antalet vårdplatser. Huruvida dessa åberopade speciella förhållanden i fråga om sinnessjukfrekvensen inom området kan i sin helhet vara för handen synes kommittén böra göras till föremål för särskild utredning. Kommittén har emellertid funnit det föreliggande platsbehovet vara så trängande, att en utökning av sjukhusets \ ardplatsantal redan nu är påkallad. Ytterligare vårdplatser krävs i första hand för kroniskt sjuka patienter. Vid sjukhuset bör med hänsyn härtill en ny vårdpaviljong för kroniskt sjuka inrymmande två avdelningar om vardera 48 vårdplatser uppföras. Avdelningarna tänkes i likhet med den vid sjukhuset senast uppförda paviljongen för senila patienter skola utformas såsom dubbelavdelningar, envar om 26 + 22 platser. Avdelningarnas skilda delar betjänas av gemensamma utrymmen för kök, matsal, dagrum, arbetsrum och bilokaler. Till avdelningarna anordnas liggverandor. I paviljongens källarvåning förlägges, förutom förrådslokaler och skyddsrum, omklädnadsrum för personal och patienter. Paviljongen tänkes förlagd omedelbart norr om det stora sjukhusblocket. För att bereda plats för paviljongen

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956 97

måste på vissa områden befintliga, ej erforderliga vedskjul och uthusbyggnader rivas.

Kostnaderna för den föreslagna paviljongen har beräknats till 2 000 000 kronor, varav 1 820 000 kronor för själva byggnaden och 180 000 kronor för rivnings- och andra yttre arbeten. Kommittén hemställer, att för nästa budgetår måtte anvisas ett belopp av 800 000 kronor för arbetenas påbörjande.

Vissa yttre arbeten

Den under senare år vidtagna upprustningen av sjukhuset har bl. a. omfattat dels om- och tillbyggnad av det stora sjukhuset, uppförande av bostäder för såväl läkare som gift och ogift personal, dels ock uppförande av portvaktsstuga och ny paviljong för senila patienter. I kostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten har endast grovplanering av markområdena närmast byggnaderna medräknats. Då ombyggnaden och utrustningen av sjukhuset nu i stort sett fullföljts, synes berörda markområden böra slutligt iordningställas. Sålunda erfordras anläggande av gräsmattor och gångar samt inplantering av prydnadsbuskar och träd, så att områdenas karaktär kommer att ansluta till den befintliga sjukhusparken.

Av kommittén anlitad trädgårdsexpert har beräknat kostnaderna för erforderliga anläggningar till 100 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Falköping Inledning

I proposition nr 127/1954 föreslogs, att ett nytt sinnessjukhus om cirka 700 vårdplatser skulle uppföras i Skaraborgs län och förläggas till Falköpings stad. Riksdagen (skr. nr 266) lämnade nämnda förslag utan erinran och bemyndigade i enlighet med Kungl. Maj :ts hemställan Kungl. Maj :t att godkänna ett av kommittén med staden slutet preliminärt avtal om förvärv av mark m. m. för det planerade sjukhuset samt anvisade 125 000 kronor för fortsatta utredningar i frågan och för anordnande av en arkitekttävlan om sjukhusets närmare utformning.

Genom beslut den 21 maj 1954 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommittén att inkomma med förslag till program för ifrågavarande arkitekttävling. Med anledning härav överlämnade kommittén med skrivelse den 29 december 1954 ett av kommittén upprättat förslag till tävlingsprogram. Kommittén har därefter den 7 februari 1955 till Kungl. Maj :t avgivit utlåtande i anledning av medicinalstyrelsens yttrande över kommitténs förslag.

Genom beslut den 11 februari 1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt kommittén att anordna arkitekttävlingen i huvudsaklig överensstämmelse med före- 7—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 106

98 Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

nämnda program och kommitténs utlåtande. Samtidigt förordnade Kungl. Maj:t till ledamöter i den nämnd, som skulle bedöma inkommande tävlingsförslag, ledamoten av riksdagens andra kammare, grosshandlaren

E. Birke, medicinalrådet P. Björck, byggnadsrådet H. Brunnberg, arkitekten P. Celsing, överläkaren vid Långbro sjukhus, docenten G. Lundquist, numera byråchefen M. E. Molander och generaldirektören G. Wejke.

Programmet för arkitekttävlingen

I programmet för arkitekttävlingen anfördes i huvudsak följande.1

Allmänna uppgifter beträffande sjukhusets förläggning och planering

Sjukhuset är avsett att uppföras på Mössebergs östra sluttning på ett område av i runt tal 400 000 m2. Detta område, som i öster begränsas av utfartsvägen mot Skara, utgöres av ett antal jordbruksfastigheter, till övervägande delen bestående av åkermark. Markens beskaffenhet är enligt verkställda undersökningar god.

Av befintlig bebyggelse på området är en gammal mangårdsbyggnad nyligen moderniserad och befinner sig i gott skick. Byggnaden är av trä och innehåller f. n. två lägenheter om vardera 6 rum och kök. Övriga byggnader inom området är i sådant skick, att de icke torde kunna utnyttjas för något sjukhusets ändamål.

Vatten-, avlopps- och elektricitetsledningar för sjukhuset beräknas få anslutning till stadens ledningar.

Då anläggandet av ifrågavarande sjukhus är ett led i en omfattande och för staten mycket kostnadskrävande upprustning av landets sinnessjukvård, måste stort avseende fästas vid att sjukhuset erhåller en ekonomiskt god lösning med hänsyn till såväl anläggnings- som driftkostnader, utan åsidosättande likväl av skäliga krav i arkitektoniskt avseende.

Ur ekonomisk synpunkt torde ett sammanförande av sjukhusets olika avdelningar till större enheter vara fördelaktigt. Det ligger emellertid i sakens natur, att störningar mellan olika vårdavdelningar i ett sinnessjukhus lätt kan uppkomma. Ett särskiljande av vissa grupper av avdelningar inbördes är därför nödvändigt, vilket emellertid försvåras om koncentrationen drives alltför långt. Sålunda måste bl. a. beaktas behovet av lätt tillgängliga och väl belägna promenadgårdar för patienter av olika kategorier. I motsats till vad fallet är vid de vanliga kroppssjukhusen är vårdtiden för de sinnessjuka i allmänhet lång. Med hänsyn härtill och miljöns inflytande på patienterna bör uppmärksamhet ägnas åt de faktorer, som vid anläggningens utformning kan vara av särskild betydelse i detta hänseende.

Lokalförteckning

Sjukhuset är avsett att inrymma 864 vårdplatser, fördelade på tre överläkaravdelningar, nämligen en klinikavdelning med 72 vårdplatser för såväl manliga som kvinnliga patienter samt en manlig och en kvinnlig avdelning om vardera 396 vårdplatser. Då sjukhuset framdeles kan behöva utbyggas med ytterligare ett 50-tal vårdplatser vid såväl den manliga som

1 I programmet var i detalj angivna de ytor, som borde givas de olika i sjukhusanläggningen ingående lokalerna. Dessa uppgifter har här uteslutits.

99 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

den kvinnliga överläkaravdelningen samt med ytterligare lokaler för behandlings- och diagnostikavdelningar samt expeditioner bör möjligheter härtill hållas öppna vid utformningen av sjukhuset.

Sjukhuset skall omfatta följande huvudgrupper av lokaler.

A. Vårdavdelningar för klinikavdelningen, (överläkaravdelning I.)

B. Vårdavdelningar för överläkaravdelningarna för manliga resp. kvinnliga patienter, (överläkaravdelning II resp. överläkaravdelning III.)

C. Behandlings- och diagnostikavdelning samt expeditioner.

D. Arbets- och verkstadslokaler.

E. Samlingssal, sällskapsrum, gymnastiksal m. m.

F. Ekonomiavdelningar.

G. Bostäder för läkare och övrig personal.

A. Vårdavdelningar för överläkaravdelning I

1. Hit förlägges 2 vårdavdelningar om vardera 36 vårdplatser. Dessa avdelningar uppdelas på 12 enkelrum, 4 2-patientrum och 4 4-patientrum.

Patientrummen inom vardera avdelningen bör uppdelas i två grupper, som vardera utrustas med dag- och arbetsrum, snyggningsrum och patienttoaletter. Övriga erforderliga bilokaler inom avdelningen bör vara gemensamma för de båda vårdenheterna.

2. I fråga om avdelningarnas utformning och utrustning samt förseende med bilokaler gäller vad härom sägs under B, punkten 3.

B. Vårdavdelningar för överläkaravdelningarna II och III

1. Envar av dessa överläkaravdelningar uppdelas på följande vård-

enheter:

2 avdelningar för akut sjuka, envar om 30 vårdplatser 60

4 avdelningar för uppegående kroniskt sjuka, envar om 48 platser 192 2 avdelningar för huvudsakligen sängliggande kroniskt sjuka om vardera 48 platser .............................................. 96

2 avdelningar för oroliga sjuka om vardera 24 platser ............ 48

396 Möjligheterna till en minskning av de kroniska avdelningarna med 2 avdelningar för uppegående bör beaktas vid sjukhusets utformning, för den händelse lämpliga sekundäravdelningar kan anordnas utanför sjukhuset.

2. Beträffande planläggningen av överläkaravdelningarna gäller följande:

a) Avdelningarna för akut sjuka bör förläggas helt skilda från avdelningarna för kroniskt sjuka. Akutavdelningarna bör därjämte erhålla en förläggning, som närmare angives nedan under allmänna synpunkter på placeringen av olika lokalgrupper i förhållande till varandra.

b) Ur vårdsynpunkt kan avdelningarna för huvudsakligen sängliggande kroniskt sjuka, såväl manliga som kvinnliga, förläggas till en gemensam byggnad. För huvudsakligen uppegående kroniska patienter avsedda manliga resp. kvinnliga avdelningar bör däremot förläggas åtskilda.

c) Avdelningarna om 30 platser uppdelas på 8 enkelrum, 5 2-patientrum och 2 6-patientrum.

Vissa av patientrummen i dessa avdelningar, lämpligen de från dagrum och matsal längst bort belägna, bör kunna avskiljas från avdelningen i övrigt.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

d) Avdelningarna om 48 platser uppdelas på 8 enkelrum, 2 2-patientrum och 6 6-patientrum.

Avdelningarna för huvudsakligen sängliggande patienter skall äga tillgång till solverandor, vardera med plats för cirka 20 sängar. Vissa av patientrummen inom avdelningarna bör såsom under c) angivits kunna avskiljas.

e) Avdelningarna om 24 platser uppdelas på 12 enkelrum och 3 4-patientrum.

Ett visst antal enkelrum, förslagsvis 6, vilka avses bl. a. för vård avpatienter, som icke lämpligen kan vårdas tillsammans med de övriga, bör avgränsas från avdelningen i övrigt och förses med särskilda toalett- och snyggningsutrymmen.

3. I fråga om vårdavdelningarnas utformning och utrustning gäller följande.

Patientrummens storlek beräknas för enkelrum till 9 å 10 in2 och för övriga rum efter cirka 6 in2 per vårdplats.

Till avdelningarna anordnas sänghiss. Då denna hiss skall användas även för de dagliga mattransporterna, bör den placeras i närheten av serveringsköket.

Vid vårdavdelningarnas planering bör eftersträvas en så central förläggning som möjligt av de till avdelningarna hörande bilokalerna. Ur övervakningssynpunkt är det dock lämpligt att vid avdelningar för oroliga patienter i så stor utsträckning som möjligt sammanföra de lokaler, inom vilka patienterna vistas.

Till vårdavdelningarna skall höra följande bilokaler: Dagrum med en yta av cirka 2,0 in2 per patient för de båda mindre och cirka 1,5 m2 per patient för de båda större typerna av avdelningar förlägges i direkt anslutning till matsalen. Vid avdelningar för liggande patienter kan övervägas, om icke en del av dagrumsutrymmet bör uppdelas i mindre utrymmen, som förlägges i anslutning till avdelningarnas patientrum. Vid de större avdelningarna för uppegående patienter är det en fördel om dagrummen kan uppdelas på två enheter, utan att övervakningsmöjligheterna försvåras. — Arbetsrum för patienter bör förläggas i direkt anslutning till dagrummet. — Matsal, som skall ligga i direkt anslutning till dagrum, bör beräknas för det antal patienter, som skall vårdas inom resp. avdelning; dock skall matsal för avdelning med huvudsakligen liggande patienter dimensioneras för cirka 25 personer. — Serveringskök förlägges i direkt anslutning till matsal. Inom avdelningar för vård av akut sjuka bör möjligheten hållas öppen för självservering. — Besöksrum. — Expeditionsoch behandlingsrum anordnas inom avdelningar för kroniskt sjuka; inom avdelningar för akut sjuka anordnas 1 expeditionsrum och 1 behandlingsrum. — Snyggningsrum. — Badrum. — Förråd. Omedelbart invid dörren till förrådet bör nedkast för smutstvätt anordnas. — Sköljrum. — Vädrings- och piskbalkong förlagd i direkt anslutning till förråd och sköljrum samt om möjligt direkt tillgänglig från korridor. — Förvaringsrum för patientkläder, i huvudsak avsett för förvaring under natten av de kläder, som uppegående patienter använder på dagen. — Personalrum. Varje avdelning utrustas med ett personalrum, där vårdpersonalen kan vistas under raster m. in. — Toalett för personal. — Omklädningsrum för patienter med anordningar för förvaring av ytterkläder och sådana skodon, som användes vid vistelse utanför vårdavdelningarna, samt i anslutning därtill ett toalettrum. — Förrådslokal för varje avdelning för förvaring av bl. a.

101 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

patienternas privata tillhörigheter av mera skrymmande art. — Rum för smutstvätt. — Rum för torkning och förvaring av madrasser. •—- Soprum. — Omklädnadsrum för personal.

C. 1. Behandlings- och diagnostikavdelning samt expeditioner

Laboratorium jämte mindre förråd och diskrum, operationsrum, omläggningsrum, sterilrum, röntgenrum, manöverrum, framkallningsrum, fotorum, rum för elektroencephalografi, rum för psykotekniska prov, elektrochockrum, vilrum med möjlighet till avskärmade platser, behandlingsrum för fysikalisk terapi, väntrum, omklädningsrum för patienter, som förlägges så, att det kan utnyttjas för såväl röntgen som fysikalisk terapi, tandkiinik med sterilrum, apotek med utlämningsfack, läkemedelsförråd kan förläggas till källarvåning, varvid trappförbindelse anordnas mellan apotek och förråd, mottagning för verksläkare, väntrum, som förlägges så, att det kan utnyttjas gemensamt för tandklinik och verksläkare, samt två reservrum.

2. Expeditioner

Överläkaravdelning I: expeditioner för överläkare och biträdande läkare, rum för skrivbiträden, väntrum och reservrum.

Överläkaravdelning II och III, vardera: expedition för överläkare och biträdande läkare, rum för skrivbiträden, väntrum och reservrum.

Expeditioner för hjälpverksamhet och den öppna vården: expedition för överläkare och två föreståndarinnor, rum för

skrivbiträde, väntrum och reservrum.

Övriga expeditioner in. in.: expedition för uppsyningsman och föreståndarinnor, maskinskrivnings- och räknerum, sammanträdesrum för direktionen, tillika medicinskt bibliotek, reservrum, rum för telefonväxel och vaktrum, tillika postexpedition.

Sjuk hus kontor: rum för sjukhusintendent och kassör, kassavalv, två rum för kontorspersonal, vardera med plats för två arbetsplatser, samt maskinskrivnings- och räknerum.

I). Arbetsterapi- och verkstadslokaler m. m.: snickeriverkstad, trä- och metallslöjdsalar, måleriverkstad, tapetserarverkstad, skomakeriverkstad, verkstad för bokbinderi-, papp- och korgmakeriarbeten samt vävsalar för manliga och kvinnliga patienter, skrädderiverkstad, sysal, kapprum för manliga och kvinnliga patienter, 6 st. sjukrum, omklädnadsrum och toaletter för manlig och kvinnlig personal, lunchrum för personal samt serveringskök. Arbetsterapi- och verkstadslokalerna bör sammanföras till en byggnad. De olika verkstäderna förses inom angivna ytor med erforderliga förrådsutrymmen, expeditioner samt patienttoaletter.

E. Samlingssal, sällskapsrum, gymnastiksal in. m. Samlingssalen beräknas för 250—300 personer. Salen är avsedd alt användas även för gudstjänster. De härför erforderliga anordningarna bör ej försvåra lokalens användning för andra ändamål. Till salen anordnas två omklädningsrum samt apparatrum för filmförevisning. — Två sällskapsrum. Till dessa anordnas mindre tekök jämte förråd. Rummen bör lämpligen förläggas så, att de kan utnyttjas i anslutning till personalmatsalen och samlingssalen. — Bibliotek. — Tre studierum. — Gymnastiksal; till densamma anordnas mindre omklädningsrum samt dusch- och toalettrum. — Bastuavdelning,

102 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

omfattande avklädningsrum, tvagningsrum med duschar, bastu samt toaletter- Serveringslokal. På lämplig plats inom sjukhusområdet anordnas lokal för servering av kaffe, läskedrycker in. m. samt försäljning av tidningar, tobak, choklad in. m„ huvudsakligen avsedd för patienter jämte besökande till dessa. — Frisérsalong, uppdelad på avdelningar för män resp. kvinnor jämte mindre förrådsutrymme. — Fest- och idrottsplats.

F. Ekonomiavdelningar

1. Panncentral m. m. Pannanläggningen planeras för oljeeldning; dock att upplagsplats planeras, därest eldning med fasta bränslen skulle bli aktuell.

I anslutning till panncentralen förlägges: utrymmen för förbränning av sjukhusets sopor och avfall, vilka bör ha bekväm körbar förbindelse med sjukhusets olika avdelningar. Särskilda lokaler för förvaring och rengöring av sopkärl bör beräknas. Desinfektionsavdelning, utformad med körbar förbindelse till sjukhusets olika vårdavdelningar, omfattande särskilda rum för in- och utlämning ävensom vädringsrum. Elektrisk verkstad. Mekanisk verkstad. Smedja.

Verkstäderna skall förläggas invid panncentralen och är avsedda endast för sjukhusets skötsel. Mindre omklädnings- och duschrum anordnas för personalen inom panncentral och verkstäder. — Garage för 7 bilar.

2. Centralkök. Köket, som bör ges en kapacitet av omkring 1 300 dagsportioner (tre mål per dag), skall utformas på brukligt sätt med skilda arbetsgrupper för kokning och stekning. Till köket hör sedvanliga biutrymmen såsom renserier, beredningsrum, förrådsrum, kylrum för olika varor, utlämningsrum, diskrum för köksdisk resp. kantiner, expeditionsrum för föreståndarinna in. m. För personalen anordnas omklädningsrum med klädskåp, toalett och duschrum. I anslutning till köket, förlägges i källarvåningen det centrala proviantförrådet jämte övriga för köket erforderliga källarlokaler. I anslutning till intag för centralkök och proviantförråd anordnas lastbrygga.

3. Centralförråd. Förrådet, som kan förläggas till en souterrängvåning, uppdelas på olika delar för skilda persedlar och materialier. Till detsamma anordnas expedition med utlämning. Förrådet bör ha bekväm körbar förbindelse med sjukhusets olika avdelningar. Det är en fördel, om förrådet kan erhålla en samlad förläggning, ehuru en uppdelning på två enheter kan godtagas. Då detta förråd och det centrala proviantförrådet förutsättes stå under gemensam förvaltning, bör de om möjligt förläggas i anslutning till varandra.

4. Personalmatsal. För samtliga personalgrupper anordnas en gemensam matsal. Serveringen förutsättes ske från bardisk enligt självserveringsprincipen med maten levererad från centralköket. Matsalen bör beräknas för omkring 100 platser vid småbord. Matsalen, till vilken skall höra kapprum och toalettrum samt telefonhytt, bör förläggas med bekväm förbindelse till centralköket.

5. Ekonomiträdgård jämte bänkgårdar, växthus och förrådsbyggnader inom ett område av cirka 20 000 in2.

G. Bostäder

Familjebostäder: 3 lägenheter om 6 rum och kök, 1 lägenhet om 5 rum och kök, 6 lägenheter om 4 rum och kök och 8 lägenheter om 3 rum och kök.

Bostäder för ogift personal: 6 enkelrum med sovalkov, badrum och kok-

103 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

vrå, 7 enkelrum med sovalkov, toalettrum och kokvrå samt cirka 86 enkelrum med tvättställ. Samtliga enkelrum skall inom angivna golvyta förses med entréutrymme och garderob. För varje 10-tal enkelrum anordnas toalettrum, badrum, borstrum samt kokvrå. I källare inrymmes cykelstall och förråd samt för varje 20-tal rum en mindre tvättstuga med tillhörande tork- och strykrum.

Allmänna synpunkter på placeringen av olika lokalgrupper i förhållande till varandra

Såsom ovan angivits skall sjukhuset uppdelas i 3 överläkaravdelningar, varav klinikavdelningen är avsedd för vård av enbart akut sjuka och de båda andra för vård av såväl akut som kroniskt sjuka. Samtliga vårdavdelningar för akut sjuka bör lämpligen grupperas i nära anslutning till behandlings- och diagnostikavdelningarna samt expeditioner. Kronikeravdelningarna bör förläggas avskilda från akutavdelningarna. Kravet på nära anslutning till behandlings- och diagnostikavdelningarna gör sig i fråga om sistnämnda avdelningar ej så starkt gällande som beträffande akutavdelningarna. Med hänsyn till den störande inverkan, som avdelningarna för oroliga patienter kan utöva, bör detta förhållande beaktas vid grupperingen av avdelningarna. Lokalerna under D och E kommer att utnyttjas av såväl de akut som kroniskt sjuka och bör förläggas med beaktande härav. Bostäderna för läkare och övrig personal bör förläggas till ett i förhållande till den egentliga sjukhusanläggningen avskilt område. För att transporterna inom sjukhuset skall underlättas bör samtliga i det egentliga sjukhuset ingående enheterna förbindas genom kulvertar. Lutningar på upp till 1 : 15 kan godtagas. Vertikala kommunikationsleder inom olika i sjukhuset ingående byggnader bör vara bekvämt åtkomliga från en dylik förbindelsegång. Till vårdavdelningarna skall med nedan nämnda undantag anslutas promenadgårdar för patienternas utevistelse. Därest flera likartade vårdavdelningar förlägges i samma byggnad kan gemensamma promenadgårdar i viss utsträckning anordnas för dessa avdelningar. Inom promenadgårdarna bör anordnas regn- och vindskyddade sittplatser. För de i klinikavdelningen ingående vårdavdelningarna erfordras icke slutna promenadgårdar.

Prisnämndens utlåtande

Sedan tävlingen numera ägt rum, har prisnämnden den 4 januari 1956 avgivit utlåtande rörande tävlingen. Nämnden har därvid på grundval av sin bedömning av tävlingen angivit, att följande huvudprinciper bör gälla vid det planerade sjukhusets utformning. Tävlingen har på ett värdefullt sätt belyst olika möjligheter att utnyttja det anvisade området för den beslutade anläggningen. En önskvärd förläggning av sjukvårdsbyggnader och bostäder till skilda delar av området är möjlig att genomföra. Bostaderna bör härvid förläggas närmast staden. Sjukvårdsbyggnaderna bör ej skjutas för långt upp i slänten, där belysningsförhållandena blir mindre goda. Orienteras byggnaderna parallellt med angränsande del av Mösseberg är det svårt att undvika att ett stort antal vårdrum kommer mot ett mindre fördelaktigt väderstreck. Såväl ur anläggnings- som driftsynpunkt

104 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 är 1956

är det önskvärt att kulvert- och vägsystem göras så rationella som möjligt. Härvid bör beaktas de olägenheter — framförallt vid matdistributionen — som en starkt förgrenad kulvertanläggning medför. I princip är därför ett system med en sluten slinga, där trafiken kan flyta lätt, att föredraga. Körbara vägar till varje paviljong är ett ofrånkomligt krav. Medicinskt centrum skall vara lätt att nå för den besökande allmänheten. Man skall också därifrån utan svårighet kunna orientera sig över anläggningen i sin helhet. Med hänsyn till, att patienter från olika håll skall samlas till lokalerna för arbetsterapi, är en central förläggning av dessa att föredraga. Även om skälig grad av avskildhet bör eftersträvas för paviljongerna för oroliga patienter, bör tillses att dessa ej förlägges alltför långt från medicinskt centrum. Vid förläggning av promenadgårdar bör beaktas, att de icke inbördes stör varandra och att sol- och vindskydd ernås på ett tillfredsställande sätt. Inom vårdavdelningarna bör tillvaratagas den fördel, ej minst ur trevnadssynpunkt, som en förläggning av dagrum och djupare patientrum mot sydligt eller ostligt väderstreck medför. Där dubbelkorridorsystem kommit till användning i vårdavdelningarna, har detta ej medfört påtagligare fördelar men kan innebära svårigheter att ordna effektiv övervakning.

Prisnämnden har funnit, att ett tävlingsförslag med motto »Sol ute sol inne» bäst tillgodoser de nu nämnda huvudprinciperna, och för sin del förordat att författaren till förslaget, arkitekten Lars-Erik Lallerstedt, erhåller uppdrag att vidare utarbeta detsamma. Om detta förslag har nämnden avgivit följande utlåtande. Den allmänna dispositionen är mycket god med sjukhuset och bostadsområdet väl åtskilda och med mellanliggande öppen terräng utnyttjad som festplats. Koncentrationen av byggnadskropparna är vad beträffar själva sjukhusanläggningen måhända dock driven alltför långt, vilket bl. a. kan innebära svårigheter beträffande framtida u^byggnader. Arbetsterapien bildar centrum kring vilket de olika vårdavdelningarna m. m. grupperar sig, varvid utblicken över slätten tillvaratagits. Paviljongerna för oroliga patienter ligger måhända väl nära paviljongerna för akut sjuka. Centralgården vid huvudentrén är väl utformad. Kulvertsystemet är mycket bra. Vårdavdelningarnas solorientering är i stort sett utan anmärkning. I anläggningen ingående enheter är väl planlagda, även om vissa mindre felaktigheter förefinnes; de programenliga ytorna har genomgående underskridits med cirka 5 procent. Anläggningens yttre utformning ger ett trivsamt intryck.

Avtal med Falköpings stad

Mellan kommittén såsom företrädare för Kungl. Maj :t och Kronan och Falköpings stad har den 14 och 28 juni 1954 slutligt avtal träffats om överlåtelse till Kronan av visst markområde för det nya sjukhuset. I avtalet stadgas bl. a., att området tillträdes av Kronan den 1 januari 1957 och att

105 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Kronan i ersättning till staden vid tillträdet erlägger ett belopp av 125 000 kronor för marken och 100 000 kronor för byggnader å området. Nu angivna ersättning, varom överenskommelse hade träffats i det preliminärt slutna avtalet med staden, torde böra utbetalas till staden under nästa budgetår.

Enligt det slutliga avtalet har Kronan vidare förbundit sig att till anläggande av ett reningsverk med biologisk rening för staden bidraga med 200 000 kronor, vilket belopp skall utbetalas till staden, när arbetet med reningsverket påbörjas och medel finnas anvisade till detta bidrag. Angivna bidragsbelopp understiger det i det preliminära avtalet överenskomna. I skrivelse till kommittén den 14 april 1955 har drätselkammaren i Falköping meddelat, att arbetet med reningsverkets anläggande påbörjats, och anhållit, att statens bidrag anvisas och utanordnas till staden.

För utbetalande av de enligt avtalet utgående ersättningarna till Falköpings stad erfordras sålunda (125 000 + 100 000 + 200 000) 425 000

kronor.

Kommitténs hemställan

Kommittén finner det av prisnämnden förordade förslaget böra läggas till grund för sjukhusets utformning. Totalkostnaden för anläggningen har på basis av tävlingsritningarna preliminärt uppskattats till omkring 30 miljoner kronor. För vidare bearbetning av förslaget, upprättande av programhandlingar att läggas till grund för sjukhusets uppförande och en detaljerad kostnadsberäkning samt för vissa förberedande arbeten på det för sjukhuset avsedda markområdet erfordras ett belopp av 500 000 kronor.

Kommittén hemställer, att för ovan angivna ändamål, avseende det nya sinnessjukhuset i Falköping, måtte för nästa budgetår anvisas sammanlagt (425 000 + 500 000) 925 000 kronor.

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Gävleborgs län

Kommittén har inledningsvis redogjort för den turordning, som enligt kommitténs mening bör gälla för uppförandet av de av statens sinnessjukvårdsberedning och kommittén föreslagna men ännu icke beslutade nya sinnessjukhusen. Kommittén har därvid uttalat bl. a., att det av kommittén förordade sjukhuset för Gävleborgs län i första hand bör komma till stånd.

De i kommitténs betänkande den 18 december 1954 redovisade undersökningarna av det framtida behovet av vårdplatser för egentligt sinnessjuka utvisar för Gävleborgs län, att behovet år 1965 beräknas utgöra 775 vårdplatser och år 1970 810 platser. Kommittén har emellertid stannat för att i förslaget till reviderad generalplan för sinnessjukvården förorda, att det planerade nya sjukhuset i länet skall omfatta omkring 700 vårdplatser.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

I avgivet yttrande över kommitténs betänkande har Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott understrukit angelägenheten av, att ett sinnessjukhus snarast uppföres i länet. Utskottet har därjämte givit uttryck för tanken att det ur vårdsynpunkt kunde vara lämpligare, att två sjukhus uppföres i länet, det ena beläget i Gästrikland och det andra i Hälsingland. Med anledning härav framhåller kommittén, att densamma vid redogörelsen för de företagna prognosundersökningarna förutskickat, att utvecklingen av vårdplatsbehovet bör närmare följas genom att nya undersökningar verkställas med jämna mellanrum. Genom tillkomsten i Gävleborgs län av en helt ny, efter nutida krav inrättad sinnessjukvårdsanläggning torde därjämte särskilda erfarenheter kunna vinnas om platsbehovets utveckling inom detta län. Skulle sålunda en större ökning av det sannolika behovet framdeles visa sig föreligga, kan fråga uppkomma om inrättande av ytterligare ett sjukhus i länet.

För frågan om valet av förläggningsort för det planerade nya sinnessjukhuset har från länets sida visats stort intresse. Erbjudanden om upplåtelse av markområden har gjorts av ett betydande antal städer och kommuner. Ett tjugutal alternativa områden har därvid anvisats. Av dessa har kommittén besiktigat de av Hudiksvall, Bollnäs, Söderhamn och Gävle samt Valbo kommun föreslagna områdena. Kommittén har vidare haft överläggningar i frågan med representanter för länets landsting och Gävle stad. I anslutning härtill har Gävle stads drätselkammare inkommit med yttrande över kommitténs förslag till reviderad generalplan. Frågan om sjukhusets förläggning har därjämte behandlats vid urtima landsting i länet den 28 december 1955.

Drätselkammaren har i sitt yttrande starkt understrukit det påtagliga behov av förbättrad sinnessjukvård, som föreligger inom länet, samt uttalat sig för att sjukhuset förlägges till Gävle eller dess omedelbara närhet. Därest ett ifrågasatt överförande av huvudmannaskapet för sinnessjukvården till landstingen skulle föranleda, att sjukhuset förlädes till ort inom landstingsområdet, vore drätselkammaren icke främmande för tanken, att sjukhuset uppfördes inom någon av de till staden gränsande kommunerna Valbo eller Hille.

Länets urtima landsting har beslutat att i första hand föreslå Bollnäs- Söderhamn-området som lämplig förläggningsplats för det planerade statliga sinnessjukhuset med hänsyn till att detta område är väl beläget ur kommunikationstekniska och geografiska synpunkter. Om ur medicinska och sjukvårdande synpunkter detta område icke anses kunna ifrågakomma, har landstinget i andra hand föreslagit, att sinnessjukhuset förlägges till Gävle-området.

I anslutning härtill anför kommittén följande.

Allt sedan 1920-talet har statsmakterna vid inrättande av nya sinnessjukhus av primärkaraktär undantagslöst följt den principen, att sjuk-

107 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

husen skall förläggas till städer med tillgång till ett väl utvecklat centrallasarett. Erfarenheten har också visat, att detta varit till påtaglig fördel för sinnessjukvårdens utveckling. Ett sinnessjukhus för vård av akut sjuka är enligt kommitténs uppfattning i behov av all den medicinska konsulthjälp inom olika discipliner, som ett centrallasarett kan erbjuda utöver normallasarettets möjligheter. Införandet av många nya kroppsliga behandlingsmetoder inom sinnessjukvården har medfört ett väsentligt ökat behov av konsultation inom olika specialiteter. Som särskilt betydelsefullt och nödvändigt framstår f. n. behovet av narkosläkares medverkan vid elektrochockbehandling med kramphämmande medel. Ett alltmera vidgat samarbete i fråga om diagnostik och behandling äger rum med ortopeder, neurologer, neurokirurger, gynekologer, öron-, näs- och halsspecialister m. fl. Allt tyder också på, att den fortsatta utvecklingen av skilda medicinska behandlingsmetoder på sinnessjukvårdens område framdeles kommer att nödvändiggöra ett än intimare samarbete med övriga medicinska discipliner. Med utgångspunkt härifrån anser sig kommittén icke kunna ur vårdsynpunkt godtaga en förläggning av det planerade sinnessjukhuset för Gävleborgs län till annan plats än i närheten av orter med centrallasarett. Väsentlig hänsyn i denna fråga synes vidare böra tagas till länets befolkningsförhållanden, till vilka fördelningen inom länet av antalet vårdbehövande naturligen står i relation.

Med beaktande av det sålunda anförda och särskilt med hänsyn till det av urtima landstinget gjorda uttalandet förordar kommittén, att sjukhuset förlägges till Gävle-området. Det torde få ankomma på kommittén att fortsätta den förberedande utredningen för att snarast framlägga förslag om definitiv förläggningsplats för sjukhuset inom detta område. Beslut härom torde kunna meddelas av Kungl. Maj:t.

Kommittén föreslår, dels att principbeslut nu fattas om uppförande av det i kommitténs betänkande förordade nya sinnessjukhuset i Gävleborgs län med ett beräknat platsantal av omkring 700 att förläggas till Gävleområdet, dels ock att Kungl. Maj :t utverkar riksdagens bemyndigande att efter förslag av kommittén fastställa förläggningsplats för sjukhuset inom detta område.

Kommittén hemställer vidare, att för nästa budgetår måtte anvisas ett belopp av 150 000 kronor för bestridande av kostnader i samband med utredningar om förvärv av markområde för det nya sjukhuset och för framläggande av förslag om sjukhusets planering och utformning.

Yttranden

över kommitténs förslag har efter remiss yttranden avgivits av länsstyrelsen i Gävleborgs län, som bifogat yttranden av drätselkammaren i Hudiksvall och kommunalnämnden i Hälsingtuna, samt arbetsmarknadsstyrelsen, varjämte vissa skrifter inkommit i ärendet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller, att man ur rent medicinsk synpunkt icke kan rikta någon erinran mot en förläggning av sjukhuset till Gävle-området. Centrallasarettet i Gävle är länets största sjukhus och det

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

sjukhus, som är bäst utrustat med specialiteter. Centrallasarettet i Hudiksvall kommer emellertid i fråga om specialiteter icke långt efter lasarettet i Gävle och är avsett att framdeles innehålla alla sådana för länet nödvändiga specialiteter, som icke uteslutande måste förbehållas Gävle-lasarettet. Ur sjukvårdssynpunkt måste därför Hudiksvalls-lasareltet anses fylla de krav på ett väl utrustat centrallasarett, som kommittén angivit. Om endast rent medicinska synpunkter bör anläggas vid avgörandet av frågan om sinnessjukhusets förläggning, finner länsstyrelsen såväl Hudiksvall som Gävle kunna ifrågakomma som förläggningsort, med något företräde för Gävle. Därest även ort med ett väl utvecklat kroppssjukhus, ehuru icke av centrallasarettets omfattning, ur medicinsk synpunkt kan tänkas ifrågakomma, utgör Bollnäs den enda tänkbara orten med sitt väl hållna normallasarett och centralsanatorium.

Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid, om icke även andra synpunkter än de rent sjukvårdande bör komma i beaktande vid valet av förläggningsplats. Sådana synpunkter synes också ha varit bestämmande för urtima landstingets uppfattning, då detsamma som lämplig förläggningsplats för sjukhuset funnit sig böra i första hand förorda Bollnäs—Söderhamnsregionen.

Ett sinnessjukhus bör ha ett sådant läge inom sitt upptagningsområde, att det är lätt tillgängligt för de sjukas införande å sjukhuset. Ur sjukvårdande synpunkt torde det för den sjukes lugn och välbefinnande vara av stor betydelse, att den personliga kontakten med de anhöriga uppehälles. De anhöriga bör ha möjlighet att utan alltför stora uppoffringar i kostnader och tid besöka den sjuke. Sjukhuset bör därför förläggas till plats, som ligger geografiskt centralt i länet och som har goda färdförbindelser med länets olika delar. Ur nu angiven synpunkt ligger Gävle sämre till än övriga tänkbara platser.

Den stigande folkmängden i länet beror på utvecklingen inom Gästrikland och dess huvudindustriorter. Den till länet hörande delen av Hälsingland visar en fortgående folkminskning. Denna kan särskilt lokaliseras till norra och västra delarna av landskapet. Söderhamnsorten håller sin numerära ställning bättre. En kraftig utflyttning framförallt av ungdom äger rum såväl från landskapets inre som dess nordligare delar. Särskilt gäller detta den kvinnliga ungdomen. Orsaken härtill kan tillskrivas sysselsättningssvårigheter på grund av dessa länsdelars karaktär av främst jordbruks- och skogsbruksområden med en föga differentierad industri. Det är enligt länsstyrelsens åsikt angeläget, att denna utveckling motverkas. Ur allmän lokaliseringssynpunkt bör därför Bollnäs- och Hudiksvallsorterna komina före Gävleorten, när det gäller val av plats för sjukhus. Ur arbelsmarknadssynpunkt finner däremot länsstyrelsen särskilt företräde icke böra givas åt någon av de tilltänkta förläggningsplatserna.

När det gäller lokaliseringen av en industri eller annan anläggning, bör skälig hänsyn jämväl tagas till dess sårbarhet ur civilförsvarssynpunkt. Beträffande sjukvårdsanläggningar kommer härtill sjukvårdsberedskapens krav. Det är uppenbart, att kuststäderna i ett krigsfall kan befaras bli särskilt utsatta för fientliga åtgärder och att tryggheten för en anläggning i det inre av landet därför är större. Med hänsyn till civilförsvarets intressen är en förläggning av sinnessjukhuset till Bollnäs att föredraga framför dess förläggning till Gävle eller Hudiksvall.

Beträffande bostadsförsörjningen torde helt allmänt kunna fastslås, att denna vid nyetablering av företag är svårare att lösa ju mindre befolknings-

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

underlaget är i en ort. Efter en lång tid av stillastående befinner sig Gävle stad på rask frammarsch, vilket satt kraftiga spår efter sig, när det gäller efterfrågan av bostäder i staden. Trots att stadens myndigheter på ett erkännansvärt sätt sökt komma tillrätta med situationen är bostadsförsörjningen för stadens nuvarande invånare icke tillfredsställande.

Inom Hudiksvall och Bollnäs bar under de senare åren nedlagts mycket arbete på att förbättra bostadsstandarden inom städerna, vilken nu får betecknas som god.

Oavsett vilken av de tre regionerna, som kommer i fråga för det nya sinnessjukhuset, får man förutsätta, att erforderlig kvot för nybyggnad ställes till förfogande för att tillgodose det ökade behovet i orten av bostäder. Enligt länsstyrelsens mening bör ur bostadsförsörjningssynpunkt företräde icke lämnas någondera orten framför de andra.

Även synpunkter rörande såväl byggnadsplanering som vatten och avlopp måste skänkas beaktande. Härutinnan kan anmärkas, att vattenförsörjningen icke är helt säkerställd i Gävle stad. Inom hela Gävleområdet är därjämte avloppsfrågorna synnerligen besvärande. Kravet på reningsverk är starkt påträngande. Inom Gävle stad råder vidare en viss eftersläpning ifråga om gatu- och väghållning. Även här erfordras omfattande insatser för eu upprustning under den närmaste tioårsperioden. Då staden även i andra hänseenden har mycket stora investeringsbehov — för hamnen, skolväsendet m. in., — synes en viss återhållsamhet böra iakttagas, när det gäller anläggningar, som kan framtvinga nya investeringskrav eller krav på snabbare takt i investeringarna. — När det gäller planeringsfrågorna i stort är Hudiksvall och Bollnäs bättre ställda än Gävle.

Gävle är länets största stad, residensstad och säte för praktiskt taget alla länsvårdande organ och institutioner. Staden har ett rikt differentierat näringsliv. Arbetsmöjligheterna är goda och staden erbjuder sina innebyggare stora möjligheter till fritidssysselsättningar. Museet och orkesterföreningen samt det för en landsortsstad rika teaterlivet ger en god kulturell standard åt staden. Utbildningsmöjligheterna för ungdomen är mycket goda, låt vara att trängseln på mellanplanet är stor.

Mot Gävleorten talar således framförallt dess mindre gynnsamma geografiska läge i förhållande till en stor del av länet. Ur arbetsmarknadssynpunkt och bostadsförsörjningssynpunkt synes däremot något hinder icke möta mot en förläggning av sjukhuset till Gävle-regionen.

Hudiksvall utgör huvudorten för länets norra och nordvästra delar. Stadens näringsliv är ganska ensidigt. Utom handel och köpenskap är det sågverksindustrin, som är den dominerande faktorn i staden. Det är önskvärt att näringslivet på orten blir rikare differentierat. Ur kommunikationssynpunkt ligger staden väl till ifråga om kommunerna efter havskusten och relativt väl till i förhållande till de inre delarna av Hälsingland. Det bör icke möta svårigheter att rekrytera personal till sjukhuset inom orten och icke heller att bereda denna personal bostäder. Staden har museum och teater. Skolväsendet är gott med realskola, gymnasium, flickskola och yrkesskola. 1 närheten av staden finns dessutom folkhögskola.

Bollnäs ligger geografiskt centralt i länet och erbjuder genomsnittligt de kortaste förbindelserna till länets ytterområden. Ur kommunikationssynpunkt har staden ett mycket fördelaktigt läge, vid skärningen av de naturliga samfärdslederna efter Ljusnans och Voxnans älvdalar och i träffpunkten mellan eu nord-sydgående och en öst-västgående järnvägslinje. Kommunikationstekniskt sett är staden som förläggningsplats för sjukhu-

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

set klart överlägsen varje annan plats i länet. Icke minst betydelsefullt finner länsstyrelsen det vara att kommunerna i det inre av Gästrikland har direkt järnvägsförbindelse med Bollnäs. Det bör icke möta några svårigheter att på orten rekrytera biträdespersonal till sjukhuset. Till rekryteringsområdet lär med hänsyn till de goda förbindelserna kunna räknas Arbrå i norr, Kilafors i söder och Edsbyn i väster, alla samhällen med utpräglat manligt betonad industri. Skolförhållandena i Bollnäs få anses goda, med realskola, gymnasium, folkhögskola och yrkesskola. Svagheten med Bollnäs som förläggningsplats för ett sinnessjukhus på grund av lasarettets brist på specialiteter kan självfallet icke förnekas, men bristen bör å andra sidan icke överdrivas. Antalet mentalt sjuka personer på sjukhuset, som skulle behöva konsultera en specialist, kan icke vara så stort. Då patienterna väl ändå måste uppsöka specialisten i hans tjänstelokaler, reduceras ju spörsmålet ytterst till en transportfråga, och det kan enligt länsstyrelsens bedömande i det stora sammanhanget icke vara så påkostande, administrativt och ekonomiskt, att — uppskattningsvis — ett tiotal resor om året från sjukhuset till lasarettet ulsträckes från 4—5 kilometer till 10—12 mil.

Vid övervägande av nu nämnda synpunkter finner länsstyrelsen, att sjukhuset bör förläggas till Bollnäsorten. Därest denna plats icke anses lämplig med hänsyn till sjukvårdens krav, finner länsstyrelsen övervägande skäl tala för sjukhusets förläggning till Hudiksvallsorten. Först i tredje hand finner länsstyrelsen Gävleorten böra komma ifråga.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar i stort sett den uppfattning länsstyrelsen givit till känna beträffande fördelarna av, att sjukhuset förlägges till Bollnäs. Rekryteringsmöjligheterna ifråga om kvinnlig biträdespersonal torde vara goda i Bollnäs. Sålunda har Bollnäs lasarett och en i Bollnäs landskommun belägen sinnesslöanstalt utan svårigheter kunnat rekrytera erforderlig personal. Lasarettet synes icke heller ha haft svårigheter att rekrytera läkare. De goda rekryteringsmöjligheterna beträffande kvinnlig personal sammanhänger med, att möjligheterna för kvinnor att erhålla förvärvsarbete i Bollnäs och de omkringliggande tätbefolkade landskommunerna är starkt begränsade. För att minska utflyttningen av yngre kvinnor från området är det angeläget, att arbetstillfällen för kvinnor skapas inom området.

Även i andra delar av Gävleborgs län finns emellertid starkt behov av ökade arbetstillfällen för kvinnor. Det gäller i hög grad beträffande de mera skogsbetonade områdena, såsom Ljusdalsområdet, men också beträffande järnbruksområdena. Därest sjukhuset av medicinska skäl anses böra förläggas till Gävle-området, skulle det ur allmän lokaliseringssynpunkt vara värdefullt, om lokaliseringen kunde ske till den del av detta område, som i särskilt hög grad är underförsörjd med sysselsättning för kvinnlig arbetskraft, nämligen Sandviken—Forsbacka.

För att bereda kvinnorna möjligheter till förvärvsarbete och för att befrämja en inflyttning av kvinnor vore det värdefullt, om sjukhuset — därest lokalisering till Gävle-området beslutas — kunde förläggas i närheten av Sandviken. Ett lasarett håller på att uppföras i Sandviken, varför en stor del av de erforderliga kontakterna med ett kroppssjukhus torde kunna ske i denna stad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

111 Uppförande av nytt sinnessjukhus i Örebro län

I det föregående har kommittén framhållit angelägenheten av, att ett nytt sinnessjukhus uppföres i Örebro län. Enligt den i samband med kommitténs förslag till reviderad generalplan för sinnessjukvårdens upprustning redovisade prognosen rörande vårdplatsbehovet beräknas detta för Örebro län uppgå till 853 platser år 1965 och 876 år 1970. Med anledning härav har kommittén i betänkandet räknat med, att ett sinnessjukhus för länet bör omfatta 800 vårdplatser. I avgivet yttrande över kommitténs betänkande har Örebro läns landstings förvaltningsutskott uttalat, att det med tillfredsställelse hälsar förslaget om nytt sinnessjukhus i länet, men att det faktiska vårdplatsbehovet för länet på goda grunder kan antagas vara större än det av kommittén beräknade.

Vad beträffar frågan om det nya sinnessjukhusets förläggning inom länet får kommittén hänvisa till de allmänna synpunkter å val av förläggningsort, som förut anförts i samband med förslag om uppförande av sinnessjukhus i Gävleborgs län. För Örebro läns vidkommande har kommittén under hand fört förhandlingar i frågan med representanter för länets landsting. Landstinget har därvid i likhet med kommittén ansett sjukhuset böra förläggas i anslutning till länets centrallasarett i Örebro, varest erforderligt markområde enligt uppgift kan anskaffas. Kommittén har icke haft tillfälle att närmare utreda de spörsmål, som sammanhänger med sjukhusets tomtfråga. Detta synes kommittén dock icke utgöra hinder för ett principiellt ställningstagande till uppförande av ett sinnessjukhus inom länet. Kommittén föreslår därför, att principbeslut härom nu fattas och att åt kommittén uppdrages att dels vidtaga åtgärder för anskaffande av mark för sjukhuset och dels inkomma med förslag till sjukhusets närmare utformning och planläggning.

Vid bifall härtill hemställer kommittén, att för nästa budgetår måtte anvisas ett belopp av 150 000 kronor för bestridande av de med uppdraget förenade kostnaderna.

Yttranden

Länsstyrelsen i Örebro län anser sjukhuset böra omfatta 850 å 900 vårdplatser. Tomt och byggnader bör planeras så, att en utökning av vårdplatsantalet kan ske utan alltför stora omändringar.

Länsstyrelsen har bifogat yttrande från förste provinsialläkaren i länet, vilken framhåller, att behovet av ett sinnessjukhus inom länet med landstingsområdet som upptagningsområde är mycket framträdande. Ett principbeslut om uppförande av ett dylikt sjukhus bör därför fattas redan nu, trots alt frågan om den lämpligaste förläggningsplatsen ännu icke avgjorts. Vägande skäl talar för, att sjukhuset förlägges i anslutning till länets centrallasarett.

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att det planerade sinnessjukhuset ur kommunikationssynpunkt och med hänsyn till att Örebro representerar befolkningstyngdpunkten i länet bör förläggas i anslutning till länets centrallasarett. Ur allmänna lokaliseringssynpunkter synes några avgörande skäl icke kunna resas mot att sjukhuset lokaliseras i enlighet med kommitténs förslag.

Elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus

Under senare år har medel regelbundet anvisats för renovering och utbyggnad av de elektriska installationerna vid statens sinnessjukhus. Kostnadsberäkningar för sådana arbeten, vilka lämpligen bör utföras under budgetåret 1956/57, har upprättats av aktiebolaget elektriska prövningsanstalten.

Efter samråd i ärendet med byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen föreslår kommittén beträffande dylika arbeten följande.

Psykiatriska sjukhuset. I enlighet med av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) omläggning av den elektriska strömmen inom sjukhuset från likström till växelström och komplettering av sjukhusets anläggning för ytterbelysning samt anvisade för en första omläggningsetapp under budgetåret 1955/56 25 000 kronor, varav 15 000 kronor för ytterbelysningsanläggningen.

Med hänsyn till de befintliga anläggningarnas tillstånd och planerade renoveringar av byggnader vid sjukhuset bör omläggningsarbetena fortsätta. Kommittén föreslår, att som en andra etapp utföres installationer inom sex mansavdelningar och portvaktsbyggnaden (16 000 kronor) samt fortsatt utbyggnad av anläggningen för ytterbelysning (15 000 kronor).

För budgetåret 1956/57 bör sålunda anvisas (16 000 + 15 000) 31 000 kronor.

Ulleråkers sjukhus. Totalkostnaden för den vid sjukhuset f. n. pågående utökningen och kompletteringen av ytterbelysningen har beräknats till 71 000 kronor. För budgetåret 1954/55 anvisades för ändamålet tillhopa 34 000 kronor, för vilka medel ytterbelysningen inom det norra sjukhusområdet färdigställts. För omläggning inom det södra sjukhusområdet anvisades för budgetåret 1955/56 20 000 kronor. För ytterbelysningens färdigställande inom detta område erfordras återstoden av den beräknade totalkostnaden eller (71 000 — 34 000 — 20 000) 17 000 kronor.

Inom det södra sjukhusområdet förekommer huvudsakligen likström 2 X 110 V men även växelström 220/127 V användes bl. a. för värme och motorkraft i köket. I samband med pågående renoveringar och ombyggnader av paviljonger inom området bör likströmssystemet successivt avvecklas och det elektriska nätet helt omläggas till system med 3-fas växelström 380/220 V. Detta system är erforderligt bl. a. för matning av befintlig och erforderlig ytterligare elektrisk apparatur i köksbyggnaden. Det nuvarande kabelsystemet är fullbelastat och medgiver icke några nyinstallationer. Av ekonomiska skäl bör en förstärkning av detsamma med bibehållen lägre spänning ej komma i fråga. För installation av likriktare,

113 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

varigenom strömkostnaderna vid sjukhuset skulle nedbringas, anvisades för budgetåret 1955/56 25 000 kronor. I anslaget ingår kostnader för ny transformatorstation med ställverk för 3 kV och med transformator för likriktaren. För anordnande av det föreslagna nya 380/220 V-systemet erfordras närmast installation av transformatorer, uppbyggnad av fördelningscentral för utgående kablar och framdragande av ny matarkabel till köksbyggnaden. Kostnaden härför har beräknats till 16 000 kronor.

För manöver- och indikeringsändamål för fläktmanövrering och för övervakning av i första hand värmeanläggningarna vid sjukhuset har svagströmskablar nedlagts från vissa delar av sjukhuset till maskincentralen, övervakning av de olika anläggningarna är viktig ur driftsekonomisk synpunkt. För anordningarnas färdigställande erfordras ytterligare svagströmskablar från maskinhuset till norra bostadsområdet. Kostnaden för dessa kablar inklusive nedläggningar och anslutningar har beräknats till 15 000 kronor.

Sammanlagt skulle sålunda för de elektriska arbetena vid sjukhuset för nästa budgetår erfordras (17 000 + 16 000 + 15 000) 48 000 kronor.

Ryhovs sjukhus. För förstärkning av det elektriska nätet inom sjukhusets bostadsområde anvisades för budgetåret 1954/55 40 000 kronor, avseende det utvändiga distributionssystemets utbyggnad. Detta arbete har färdigställts. Arbeten för komplettering och omläggning av inomhusinstallationerna återstår och bör planenligt genomföras. Kostnaden härför som tidigare beräknats till 7 000 kronor, uppgår numera till 8 000 kronor.

Den nuvarande ytterbelysningen vid sjukhuset består i huvudsak av armaturer över ingångsdörrarna till resp. byggnader. Stolpbelysning finns anordnad endast på stora infartsvägen från portvaktsstugan förbi administrationsbyggnaden. De befintliga belysningsanordningarna är i sin helhet otillräckliga och ger ej tillfredsställande belysning på vägarna inom området. En ny tidsenlig ytterbelysning bör därför komma till utförande. Såsom en första etapp i anläggningens utbyggnad föreslås ordnande av vägbelysning från portvaktsstugan till ekonomibyggnaderna och till södra bostadsområdet. Kostnaden härför, inklusive kabelnät och montage, har beräknats till 20 000 kronor.

Sammanlagt skulle alltså de elektriska arbetena vid sjukhuset för nästa budgetår uppgå till en kostnad av (8 000 + 20 000) 28 000 kronor.

S:t Lars’ sjukhus. Ombyggnad av sjukhusets mottagningsstation för elektrisk kraft och utläggande av nytt kabelsystem för växelström 380/220 V har utförts. Omläggning och kompletteringar av installationerna inom de byggnader, som matas med likström, pågår. För en första etapp av dessa arbeten anvisades för budgetåret 1954/55 25 000 kronor, avsedda för omläggning av bostadshus 2 och vissa paviljonger inom den västra delen av sjukhuset. Omläggning av inomhusinstallationerna bör planenligt fortgå och såsom andra etapp under budgetåret 1956/57 omfatta sjukhusets östra förvaltningsbyggnad, bostadshus 62 och paviljong 4. Härför erfordras ett belopp av 31 000 kronor.

Inom det västra sjukhusområdet har även ytterbelysningsanläggningarna omlagts till växelström enligt tidigare upprättade planer. Inom östra området kvarligger ytterbelysningen på likströmsnätet. Stolpar och armaturer är färdigställda för anslutning till växelström men för omläggningen fordras nytt kabelnät. Området kring de nya paviljongerna 83, 84, 85 och 86

8____llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 106

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

saknar helt ytterbelysning. För att ordna belysning inom detta område erfordras 24 stycken belvsningsstolpar. Kostnaden för dessa, inklusive erforderligt kabelnät, har beräknats till 15 000 kronor.

För elektriska arbeten vid sjukhuset bör sålunda för nästa budgetår anvisas (31 000 + 15 000) 46 000 kronor.

S:ta Maria sjukhus. Arbetena med omläggning av sjukhusets elektriska distributionssystem från likström till växelström 380/220 V utföres i etapper. För dylik omläggning inom bostadsområdet invid portvaktsstugan anvisades för budgetåret 1954/55 15 000 kronor. För det kvarvarande likströmssystemet vid sjukhuset alstras erforderlig kraft dels i ångturbindrivna generatorer och dels i en roterande omformare, driven av växelströmsmotor. Belastningsförhållandena i likströmsnätet medför olägenheter ur driftsynpunkt för maskincentralens de!. Sålunda är panndriften beroende av egengenerering och pannorna måste kvällstid hållas i gång, tills likströmsbelastningen kan övertagas av omformaren. För erhållande av gynnsammare och mera ekonomiska driftförhållanden har föreslagits, att likströmsnätet avlastas genom fortsatt och forcerad omläggning till växelström. I första hand böra härvid sådana belastningsobjekt omläggas, som medför avlastningar under kvällar och nattetid. Nästa omläggningsetapp, nr 2, föreslås omfatta omläggning dels av renvatten- och cirkulationspumpaggregaten i maskinhuset samt maskininstallation i paviljong 8 och dels av inomhusinstallationerna i paviljongerna 4, 6, 7 och 14. Kostnaden härför har beräknats till 75 000 kronor, vilket belopp bör anvisas för nästa budgetår.

Restads sjukhus. Vid sjukhuset pågår omläggning av det elektriska distributionsnätet från likström till växelström. För fullföljande av spänningsomläggningen återstår vissa kabelarbeten och inomhusinstallationer för en beräknad kostnad av 14 000 kronor.

Parallellt med kabelarbetena för spänningsomläggningen utföres anläggning för ytterbelysning inom sjukhusområdet. Därav återstår anläggande av belysning inom sjukhusets västra område. Kostnaden härför har beräknats till 16 000 kronor.

För nästa budgetår erfordras sålunda (14 000 + 16 000) 30 000 kronor för elektriska arbeten vid sjukhuset.

Källshagens sjukhus. För påbörjande av arbeten med omläggning av det elektriska nätets distributionsspänning till 380/220 V för en beräknad kostnad av 86 000 kronor har för budgetåret 1954/55 anvisats 43 000 kronor. För arbetenas slutförande föreslår kommittén, att för nästa budgetår anvisas återstoden av den beräknade kostnaden eller (86 000 — 43 000) 43 000 kronor.

Mariebergs sjukhus. Inom sjukhuset erfordras dels komplettering av nuvarande ytterbelysning och dels helt ny belysning inom området för paviljongerna 12—18 och de nya paviljongerna C 6 och C 7. I första hand föreligger behov av att komplettera och utöka belysningen utefter vägarna närmast paviljongerna 12—18. Kostnaden härför bar beräknats till 10 000 kronor, vilket belopp bör anvisas för nästa budgetår.

Sjukhuset saknar helt reservkraftaggregat, vilket förhållande måste anses innebära ytterst allvarliga risker i händelse av strömavbrott, särskilt under den kalla årstiden. Driften vid panncentralen är helt beroende av tillförseln av elektrisk kraft. För att trygga sjukhusets kraftförsörjning

115 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

vid strömavbrott är det därför nödvändigt att installera ett motordrivet reservkraftaggregat för 100 kV A avgående växelströmseffekt. Kostnaden för aggregatet jämte erforderliga kablar, instrument och montage har beräknats till 50 000 kronor.

För utförande av sålunda föreslagna åtgärder vid sjukhuset erfordras för nästa budgetår sammanlagt (10 000 + 50 000) 60 000 kronor.

Västra Marks sjukhus. Den nuvarande larmsignalanläggningen vid sjukhuset är så gott som fullständigt uttjänt. Schema över anläggningen saknas, varigenom en snabb lokalisering av uppkommande fel omöjliggöres. Någon möjlighet att reparera det gamla systemet föreligger ej utan en helt ny anläggning måste utföras. Kostnaden för ett nytt signalsystem beräknas till é 000 kronor.

Inomhusbelysningen vid sjukhuset är för svag och otillräckligt utbyggd. Vägguttag är mycket sparsamt anordnade. Egentlig nattbelysning saknas helt. Reservbelysning finns ej. Bättre belysning kan i vissa lokaler anordnas genom utbyte av armaturer. Inom övriga lokaler måste nya ljuspunkter och gruppledningar införas. För nattbelysning bör särskild armatur installeras. Erforderlig reservbelysning, som bör vara automatisk, kan matas från samma batteri som larmsignalanläggningen. I samband med nu föreslagna åtgärder bör även förberedelser vidtagas för övergång till 380/220 V spänning. Ifrågavarande arbeten beräknas bli utförda i etapper allt eftersom avdelningarna renoveras. För en första arbetsetapp erfordras ett belopp av 17 000 kronor.

Belysningen inom snickeriverkstaden är i behov av komplettering. I denna saknas vidare anordning för varmvattenuppvärmning. Sådan bör lämpligast ordnas genom att en elektrisk varmvattenberedare installeras. I samband härmed bör installationen i verkstaden ändras till 380/220 V spänning. Kostnaderna för nu angivna arbeten beräknas till 2 000 kronor.

De elektriska arbetena vid sjukhuset för nästa budgetår uppgår sålunda till en kostnad av (6 000 + 17 000 + 2 000) 25 000 kronor.

Salberga sjukhus. Administrationsbyggnad, gymnastikhus, huvudbyggnad och personalbostadshus vid sjukhuset matas över samma lågspänningskabel från panncentralen. Kraftuttagningen inom byggnaderna har stigit så, att de befintliga matarkablarna ej tillåter ökad belastning. Inom gymnastikbyggnaden kommer uppvärmning att anordnas. För anslutning av härför erforderliga aggregat måste matarkabeln fram till administrations- och gymnastikbyggnaden förstärkas. Kostnaden uppgår till 10 000 kronor, vilket belopp bör anvisas för nästa budgetår.

Sidsjöns sjukhus. Inom bostadsområdena vid sjukhuset är distributionsnätet utfört som friledningar med trästolpar. Stolparna är med vissa undantag utsatta för rötangrepp. Verkställd utredning om nätets renovering har visat, att friledningsnätet bör slopas och ersättas med jordkablar. Totala omläggningskostnaderna har beräknats till 60 000 kronor. Arbetena kan utföras i etapper. Omläggning av det norra bostadsområdet är synnerligen angelägen och bör ske såsom första etapp. Kostnaden härför uppgår till 43 000 kronor.

Även ytterbelysningen inom bostadsområdena är otidsenlig. Inom det centrala området vid paviljongerna är den nuvarande belysningen med armaturer på byggnaderna otillfredsställande och utefter vissa vägar saknas belysningsanordningar. Omläggning och komplettering av ytterbelys-

116 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

ningen bör därför vidtagas. Enligt upprättat förslag uppgår totalkostnaden till 75 000 kronor. Nu angivna arbeten måste samordnas med ovannämnda omläggning av det allmänna distributionsnätet. Såsom första etapp föreslås därför ordnande av ny ytterbelysning inom det norra bostadsområdet för en beräknad kostnad av 23 000 kronor.

För nästa budgetår erfordras sålunda (43 000 + 23 000) 66 000 kronor för elektriska arbeten vid sjukhuset.

Furunäsets sjukhus. Inom de ombyggda delarna av sjukhuset ha installationerna utförts för 380/220 V spänning. Kraftförsörjningen har provisoriskt ordnats genom ett par mindre transformatorer. I samband med arbetenas avslutande måste dessa transformatorer demonteras och matning av elektrisk kraft ordnas enligt uppgjorda planer. För övergång till den högre spänningen fordras utbyte, eventuellt omlindning av två stycken transformatorer i den nya transformatorstationen. Kostnaderna uppgår till cirka 12 000 kronor.

Oberoende av nu angivna omläggningsarbeten måste installationerna inom bl. a. sjukhusets snickeriverkstad, svinhus, rökeri, murarbod, fastighet 7 a, potatiskällare och oljebod kompletteras. En del av dessa installationer är mycket bristfälliga och ej alls ändamålsenliga. Kostnaden för kompletteringsarbetena har beräknats till 18 000 kronor.

I samband med uppförande av två nya bostadshus och en ny paviljong samt ombyggnad av huvudbyggnaden har nya vägar anlagts. Kostnaderna för härav föranledd komplettering av ytterbelysningen uppgår till 10 000 kronor.

För ovan angivna elektriska kompletteringsarbeten vid sjukhuset torde sålunda för nästa budgetår anvisas sammanlagt (12 000 + 18 000 + 10 000) 40 000 kronor.

För elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus skulle alltså för nästa budgetår erfordras sammanlagt (31 000 + 48 000 + 28 000 + 46 000 + 75 000 + 30 000 + 43 000 + 60 000 + 25 000 + 10 000 + 66 000 + 40 000) 502 000 kronor.

Av de föreslagna arbetena kan de vid psykiatriska sjukhuset, Restads, Källsliagens och Västra Marks sjukhus samt inomhusinstallationerna vid Ryhovs sjukhus till stor del utföras av personalen vid resp. sjukhus. För dessa arbeten äskade medel, tillhopa 137 000 kronor, bör därför lämpligen ställas till medicinalstyrelsens disposition för arbetenas utförande i anslutning till de löpande underhållsarbetena.

Utredningsmedel

Medelsbehovet för kommitténs verksamhet under nästa budgetår har kommittén beräknat till 200 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

117 Uppförande av bostäder för överläkare och intendent vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö

I skrivelse den 16 februari 1956 har statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande anfört bl. a.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1954 års riksdag, att vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö skulle uppföras personalbostäder för en beräknad kostnad av sammanlagt högst 1 500 000 kronor samt anvisade för budgetåret 1954/55 ett belopp av 150 000 kronor för ändamålet. Sistnämnda belopp avsågs i första hand för uppförande av nya bostäder åt sjukhuschefen och intendenten vid sjukhuset.

I skrivelse till Kungl. Maj :t angående förslag till byggnadsarbeten vid sinnessjukhusen under budgetåret 1955/56 anförde kommittén såvitt nu är i fråga bl. a. följande.

De beslutade nya bostäderna skulle förläggas till ett särskilt bostadsområde utanför det egentliga sjukhusområdet. På området är belägen en äldre mangårdsbyggnad, kallad Kampagården, jämte flygelbyggnad, vilken senare är ombyggd och moderniserad. Mangårdsbyggnaden, som inrymmer ett antal mindre lägenheter, är i dåligt skick men bör bibehållas, då den har ett visst kulturhistoriskt värde. Denna ombyggnad ingick icke i de av riksdagen beslutade åtgärderna. Kommittén har nu närmare utrett, hur byggnaden skall kunna utnyttjas. I byggnaden kan inrymmas fyra bostäder, varav en överläkarbostad och 3 bostäder för läkare. Vid en sådana användning av byggnaden blir det nuvarande behovet av läkarbostäder vid sjukhuset tillgodosett. Den beslutade nya överläkarbostaden skulle därvid icke behöva uppföras.

På grund av det anförda och då kommittén upptagit förhandlingar med Växjö stad om dess medverkan vid tillgodoseende av behovet av övriga personalbostäder, föreslog kommittén, att endast »Kampagården» ombyggdes och att övriga byggnadsåtgärder i fråga om bostäder uppsköts tills vidare. Kostnaderna beräknades till sammanlagt 390 000 kronor, varav 270 000 kronor för själva ombyggnaden, 60 000 kronor för anläggande av huvudavloppsledning, avsedd att ingå som en första etapp i en framtida anslutning av hela sjukhuset till stadens avloppsnät, 35 000 kronor för anläggande av värmeledningskulvert jämte ledningar för att till sjukhusets centrala värmesystem ansluta »Kampagården» och de byggnader, som i övrigt kunde komma att uppföras inom området, samt 25 000 kronor för installation av en ny elektrisk transformator.

Vad kommittén sålunda föreslagit upptogs av Kungl. Maj:t i proposition till 1955 års riksdag och vann riksdagens bifall. Kungl. Maj:t uppdrog den 3 juni 1955 åt byggnadsstyrelsen att för en kostnad av högst 390 000 kronor låta utföra ifrågavarande ombyggnadsarbeten in. in., därvid styrelsen skulle äga disponera den för budgetåret 1954/55 upptagna medelsanvisningen å 150 000 kronor samt av anslaget för budgetåret 1955/56 till vissa

118 Kiinc/l. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus ett belopp av högst 240 000 kronor.

Närmare undersökningar av »Kampagården» har visat, att byggnadens beskaffenhet är sämre än vad man från början räknade med. Då byggnadens iordningställande torde medföra en ökad kostnad av minst 125 000 kronor, bör byggnadens framtida användning omprövas i syfte att nedbringa kostnaderna för dess iståndsättande. Därtill kommer att en del av byggnaden, som f. n. uthyres till två befattningshavare vid sjukhuset, icke kan frigöras för en ombyggnad utan att ersättningsbostäder anvisas. Den beslutade ombyggnaden bör sålunda icke komma till utförande.

Sjukhuschefens nuvarande bostadsbyggnad är belägen i omedelbar närhet av den plats, där en ny panncentral för sjukhuset är under uppförande. Sjukhusbyggnaderna skall anslutas till centralen medelst kulvert. Denna måste av tekniska och ekonomiska skäl givas eu sådan sträckning, att den kommer att gränsa intill bostadsbyggnaden. Det är därför ofrånkomligt att utrymma byggnaden, då kulverten framdrages förbi denna. Uppförandet av panncentralen har nu framförts så långt, att arbetena med värmeledningskulverten snarast bör påbörjas. Det är därför synnerligen angeläget, att en ny bostad åt sjukhuschefen anskaffas. Dennes nuvarande bostad, som är i mindre gott skick, bör med hänsyn till läget framdeles utnyttjas för bostäder åt ogift personal.

Enligt beslut av 1955 års riksdag skall vid sjukhuset uppföras två nya vårdpaviljonger, nr 57 och nr 58. Byggnadsarbetena beräknas komma att påbörjas under hösten innevarande år. Den placering inom sjukhusområdet, som från början avsågs för dessa paviljonger, förutsatte, att tre smärre, redan utdömda bostadshus skulle rivas. Den ena av paviljongerna har emellertid ansetts böra givas en något ändrad placering, som nödvändiggör att riva den byggnad vid sjukhuset, vari intendentens bostad är inrymd. Denna byggnad, som även den är av dålig beskaffenhet, ingår liksom sjukhuschefens bostad i det bostadsbestånd vid sjukhuset, som enligt statens sinnessjukvårdsberednings generalplan för sjukhusets upprustning skall förnyas. På grund härav bör en ny bostad anskaffas jämväl åt intendenten vid sjukhuset.

Då såväl sjukhuschefen som intendenten oundgängligen bör vara bosatta inom sjukhusområdet, föreslås, att vid sjukhuset uppföres två nya bostadshus, avsedda för respektive en överläkare och intendent. Sjukhuschefens bostad föreslås utförd i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som förelädes 1954 års riksdag. Intendentbostaden bör inrymma fem rum och kök och hålla en lägenhetsyta av omkring 140 m2.

Kostnaden för uppförande av ifrågavarande bostadshus har beräknats till 125 000 kronor för sjukhuschefens bostad och 110 000 kronor för intendentbostaden, tillhopa 235 000 kronor. Härtill kominer 20 000 kronor för yttre arbeten, ytterbelysning och elservis samt 50 000 kronor för anläggande

119 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

av värmeledningskulvert och framdragande av vattenledningar till byggnaderna. Kostnaderna uppgår sålunda till sammanlagt (235 000 + 20 000 + 50 000) 305 000 kronor.

De nya bostadshusen skall anslutas till sjukhusets centrala värmesystem. Det för anläggande av värmeledningskulvert till området anvisade beloppet 35 000 kronor kommer sålunda att tagas i anspråk för avsett ändamål. 1 ill bestridande av återstoden av de beräknade kostnaderna (305 000 — 35 000) 270 000 kronor föreslås, att de för själva ombyggnaden av »Kampagården» anvisade medlen 270 000 kronor får disponeras.

Ordnande av avlopp från bostadshusen förutsättes kunna ske med anlitande av härför erforderligt belopp av de för anläggande av huvudavloppsiedning till området i fråga anvisade medlen 60 000 kronor. Eventuellt återstående belopp av dessa medel torde böra reserveras för hela sjukhusets anslutning till Växjö stads avloppsnät. Denna fråga är föremål för utredning och kommittén avser, att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/58 framlägga förslag i ämnet.

Det för installation av en ny elektrisk transformator anvisade beloppet 25 000 kronor bör reserveras för att i överensstämmelse med avsett ändamål disponeras för tillgodoseende av elkraftbehovet för de byggnader, som framdeles torde komma att uppföras inom ifrågavarande område.

Merkostnader för vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

I en den 11 februari 1956 dagtecknad promemoria har byggnadsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

På därom i proposition nr 124/53 framlagt förslag anvisade 1953 års riksdag å tilläggstat II till riksstaten för budgetåret 1952/53 ett belopp av 2 500 000 kronor för täckande av merkostnader till följd av prisstegringar å vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. Till grund för medelsanvisningen låg en av byggnadsstyrelsen i skrivelse den 3 november 1952 framlagd plan, enligt vilken det sammanlagda medelsbehovet för täckande av de till följd av prisstegringarna beräknade merkostnaderna uppgick till 14 374 500 kronor, varav 1 541 000 kronor för budgetåret 1953/54.

I samband med redovisning av anslagets ställning per den 30 juni 1954 och 30 juni 1955 har byggnadsstyrelsen anmält, att vid dessa tidpunkter förefintlig brist täckts genom ianspråktagande av under anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. befintliga medel. Med hänsyn till det sätt på vilket medel anvisats har byggnadsstyrelsen nödgats under löpande budgetår intill dess medel å tilläggstat erhållits på motsvarande sätt förskottera större belopp än som framgår av ställningarna vid budgetårsskiftena.

Genom att medelsanvisningen skurits ned — förra budgetåret från begärda 3 700 000 kronor till 2 000 000 kronor och i år enligt förslag i proposition nr 2/1956 från begärda 2 500 000 kronor till 650 000 kronor — blir situationen än värre. Medicinalstyrelsens kameralavdelning bär under hand meddelat, att den har för avsikt att icke ställa medel till förfogande ur före-

120 Kungl. Maj.ts proposition nr i06 år 1956

fintliga behållningar för att täcka den brist, som uppstår under det nu löpande budgetåret. Då bristen vid ingången av budgetåret uppgick till 1 260 000 kronor och sedan vuxit under de sju månader, som nu förflutit, med grovt uppskattat 500 000 kronor, torde bristen vid budgetårets slut uPP§å till omkring 2 000 000 kronor. Med hänsyn härtill torde det vara nödvändigt, att Kungl. Maj :t bemyndigar byggnadsstyrelsen att av förefintliga behållningar å anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. förskottera bristen i det kollektiva merkostnadsanslaget.

Departementschefen

Som jag tidigare i olika sammanhang framhållit är det angeläget, att man vid pågående upprustning tillvaratar alla möjligheter att i första hand tillgodose behovet av vårdplatser. Mot bakgrunden härav tillstyrker jag kommitténs förslag till uppförande av tio nya vårdpaviljonger samt renovering av två redan befintliga paviljonger, vilka förslag innebär en ökning av platsantalet med (746—323) 423. Jag tillstyrker även förslagen om fortsatt medelsanvisning till vissa förut beslutade byggnadsarbeten. Med hänsyn till den takt, i vilken arbetena beräknas komma att bedrivas, torde emellertid föreslagen medelsanvisning för uppförande av två paviljonger vid såväl S:ta Gertruds sjukhus som S:t Jörgens sjukhus kunna begränsas till 857 000 resp. 800 000 kronor. Sistnämnda två paviljonger upptar enligt förslaget vardera två avdelningar om 24 resp. 44 platser. Jag kan icke utan vidare godtaga detta förslag utan förordar, att avdelningarnas storlek får prövas av Kungl. Maj:t innan detalj ritningar göres upp. Motsvarande bör gälla i fråga om en föreslagen ny vårdpaviljong för kroniskt sjuka vid Furunäsets sjukhus.

Vad kommittén föreslagit i fråga om uppförande och modernisering av ekonomi- och administrationsbyggnader in. m. anser jag mig i huvudsak kunna biträda. Med hänsyn till de stora krav, som i olika hänseenden förefinnes på statliga investeringar, finner jag dock att med föreslagen utvidgning av verkstadsbyggnaden vid Birgittas sjukhus bör tills vidare anstå. Detta byggnadsobjekt torde i händelse av försämrat arbetsmarknadsläge få igångsättas med utnyttjande av den av riksdagen äskade fullmakten för Kungl. Maj :t att meddela beslut om utförande av arbeten för sysselsättning av arbetslösa. Av samma skäl bör enligt min mening såsom sysselsättningsarbeten ifrågakomma installation av hissar i paviljongerna D I och D II vid sistnämnda sjukhus samt anslutning av vissa personalbostadshus till panncentralen vid S:ta Maria sjukhus. I enlighet härmed har jag tidigare denna dag tillstyrkt, att ifrågavarande projekt till en sammanlagd kostnad av 1 050 000 kronor tages in i urvalsmaterielet till investeringsreserven för budgetåret 1956/57.

I de av 1952 års riksdag godkända totalkostnaderna för Gullberna sjukhus, 27 miljoner kronor, ingick ej kostnaderna för bl. a. byggnad för arbetsterapi. En sådan bör emellertid vara anordnad vid ett modernt sinnessjuk-

121 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

hus och den ingick också i det godkända programmet. Kommittén har nu framlagt förslag om uppförande av byggnaden för 2,22 miljoner kronor och begärt medel till dess påbörjande. Jag kan ansluta mig till detta förslag.

Jag har tidigare i andra sammanhang uttalat, att vid sinnessjukhusen bör uppföras bostäder endast för sådan personal, som oundgängligen måste vara bosatt inom sjukhusområdet, samt att övrig personal bör beredas bostäder i den öppna hyresmarknaden. I anslutning härtill anser jag föreslagen intendentbostad vid Gullberna sjukhus icke böra komma till stånd. Liksom tidigare anser jag vidare uppförande av bostadshus för förste läkare vid S:t Lars’ sjukhus böra upptagas som sysselsättningsarbete.

Vad angår kommitténs övriga förslag till byggnadsarbeten finner jag frågan om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av vattenbehovet vid S:ta Gertruds och S:t Jörgens sjukhus böra ytterligare utredas. Jag är icke heller beredd att f. n. tillstyrka framställningen om anordnande av avlopp från de inom S:t Jörgens sjukhusområde belägna bostadshusen vid Harås.

Enligt vad jag under hand erfarit har Östergötlands läns landsting beslutat att uppföra ett centraltvätteri i ödeshög, vilket anses bli så dimensionerat, att detsamma även kommer att kunna tillgodose tvättbehovet vid Ryhovs sjukhus. Det synes angeläget, att den möjlighet till kostnadsbesparing för statsverket, som härigenom erbjuder sig, såvitt möjligt tillvaratages. Då emellertid möjligheterna att realisera byggnadsplanerna rörande centraltvätteriet i ödeshög måste bedömas som ovissa med hänsyn till frågan om byggnadstillstånd samt med en modernisering av den nuvarande tvättinrättningen vid Ryhovs sjukhus icke kan anstå någon längre tid, bör medel beräknas för den av kommittén föreslagna upprustningen av tvättinrättningen vid nämnda sjukhus. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles besluta om medlens ianspråktagande för ändamålet. Vad jag nu anfört gäller i tillämpliga delar jämväl i fråga om föreslagna åtgärder för tillgodoseende av tvättbehovet vid S:t Jörgens sjukhus.

Kommitténs förslag om inrättande vid S:t Olofs sjukhus av en paviljong, inrymmande två vårdavdelningar om sammanlagt 48 platser för vissa kategorier psykiskt sjuka anser jag mig i likhet med remissmyndigheterna böra biträda med hänsyn till i detta fall föreliggande speciella omständigheter. Till frågan i vilken omfattning landstinget hör bidraga till kostnaderna för avdelningens uppförande och drift är jag icke f. n. beredd att taga ställning. Denna fråga torde lämpligen få prövas i samband med den utredning rörande med lasarettets i Visby utbyggnad sammanhängande spörsmål, som jag har för avsikt att låta verkställa.

Beträffande äskandena om medel till yttre arbeten vid Mariehergs och Furunäsets sjukhus samt sekundäravdelningen i Uddevalla anser jag en viss begränsning av föreslagna åtgärder böra ske. Jag förordar sålunda att för nämnda arbeten anvisas 50 000, 60 000 resp. 70 000 kronor.

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Det mellan kommittén och Vänersborgs stads drätselkammare slutna preliminära avtalet om uppförande och utnyttjande av gemensamt reningsverk in. in. för avloppsvatten från Restads sjukhus och det inom staden belägna bostadsområdet Mariedal, anser jag mig kunna biträda.

Sedan i propositionen nr 127/1954 föreslagits uppförande av ett nytt sinnessjukhus i Skaraborgs län, beslöt riksdagen, att sjukhuset skulle förläggas till Falköping, varjämte riksdagen anvisade medel för den fortsatta utredningen i ärendet. Därvid förutsattes, att frågan om det nya sjukhusets närmare utformning skulle göras till föremål för en allmän arkitekttävling. En sådan tävling bär nu ägt rum i enlighet med ett av Kungl. Maj :t fastställt program, vilket utförligt refererats i det föregående. Enligt detta program skall sjukhuset omfatta 864 vårdplatser, fördelade på tre överläkaravdelningar, nämligen en klinikavdelning med 72 vårdplatser för såväl manliga som kvinnliga patienter samt en manlig och en kvinnlig avdelning om vardera 396 vårdplatser. Möjligheten av en minskning av sjukhuset med 96 platser till 768 borde dock beaktas vid utformningen. Bland de 7 olika tävlingsförslagen har den av Kungl. Maj:t utsedda prisnämnden enhälligt beslutat att med första pris belöna ett av arkitekten Lars-Erik Lallerstedt uppgjort förslag samt förordat, att denne erhåller i uppdrag att vidare utarbeta detsamma. Även kommittén har funnit detta förslag bäst lämpat att i princip läggas till grund för uppförandet av det nya sinnessjukhuset. Sedan jag haft tillfälle att taga närmare del av de olika tävlingsförslagen, kan jag ansluta mig till denna uppfattning.

Härmed har jag dock icke tagit ställning vare sig till sjukhusets storlek eller till de olika detaljerna i dess utformning utan dessa spörsmål torde senare få prövas av Kungl. Maj:t. Här vill jag beröra några väsentliga frågor, som i detta senare sammanhang synes böra lösas för Falköpingssjukhusets del. Jag syftar på det föreslagna inrättandet av en klinikavdelning med 72 platser under en särskild överläkare, vidare på fördelningen av övriga platser på olika typer av avdelningar samt slutligen på dessa avdelningars storlek. Det förstnämnda förslaget synes mig vara en värdefull och intressant nyhet, som möjliggör observation, behandling och vård av mentalsjuka, som frivilligt söker sig dit, utan att dessa behöver formellt intagas på sinnessjukhus. Avdelningen kommer sålunda att i viss mån fungera som en psykiatrisk lasarettsklinik. Någon sådan finnes f. n. ej i Skaraborgs län och förslaget om dess inrättande vid det nya sinnessjukhuset i Falköping har också tillkommit efter samråd med länets landsting. Det har även tillstyrkts av medicinalstyrelsen i dess yttrande över förslaget till tävlingsprogram. Emellertid tillhör fördelningen inom ett landstingsområde av platserna för mentalsjuka mellan olika vårdformer och särskilt mellan mentalsjukhusen och de psykiatriska lasarettsklinikerna en av utredningsuppgifterna för den förut av mig vid olika tillfällen berörda mentalsjukvårdsdelegationen inom kommittén för översyn

123 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

av hälso- och sjukvården i riket. Samtidigt som jag tillstyrker att byggnader för klinikavdelning uppföres vill jag därför förorda att innan detaljritningar upprättas frågan om avdelningens storlek, detaljutformning och placering ytterligare prövas av byggnadskommittén i samråd med nyssnämnda delegation. Skulle man härvid komma till det resultatet, att avdelningen ej bör uppföras i anslutning till sjukhuset, torde byggnaden, därest detta resultat godtages, få användas som en avdelning av sinnessjukhuset i första hand för akut sjuka. Jag förutsätter, att de nu avsedda övervägandena icke fördröjer sjukhusets uppförande.

Vad härefter angår spörsmålet om fördelningen av vårdplatser på olika typer av avdelningar (för oroliga, övriga akut sjuka, kroniskt sjuka), så har i föregående avsnitt redovisats såväl byggnadskommitténs principiella inställning som remissinstansernas kritik av denna. För egen del anlade jag i samma avsnitt vissa allmänna synpunkter på frågan, varvid jag bl. a. underströk vikten av att behovet av elasticitet i avdelningarnas storlek beaktas. Jag vill till detta endast foga den anmärkningen, att förslaget att utforma kronikeravdelningar med 48 platser synes möjliggöra en uppdelning av dem på två om 20 å 24 platser vardera, en i och för sig lämplig avdelningsstorlek för akut sjuka. Med hänsyn bl. a. härtill synes förslaget med vissa jämkningar kunna godtagas i nu avsedd del.

Beträffande slutligen avdelningarnas storlek vill jag här framhålla, att jag icke kan godtaga någon sänkning av vårdstandarden i förhållande till vad som på denna punkt tillämpas vid Gullberna sjukhus. Förslaget att inrätta avdelningar för vissa akut sjuka med 30 platser och för kroniskt sjuka med 48 platser mot 28 resp. 42 vid Gullberna sjukhus kan alltså av mig tillstyrkas endast under förutsättning att garantier finns mot att en sådan standardsänkning icke blir följden. Detta blir i sin tur beroende på möjligheterna att göra en uppdelning, att förse avdelningarna med extra ledande personal, att inrätta tillräckliga bilokaler in. m. Det föreliggande utredningsmaterialet synes mig icke utgöra tillräckligt underlag för en definitiv bedömning av dessa frågor. Såsom förut anförts torde ställningstagandet — sedan kompletterande uppgifter inhämtats — få ankomma på Kungl. Maj :t, varvid förut angivna principiella synpunkter på frågan bör vara vägledande.

Med hänsyn till vikten av att sjukhuset inom en icke alltför avlägsen framtid kan färdigställas, bör för nästa budgetår för förberedande arbeten utöver vad kommittén ansett erforderligt ytterligare 200 000 kronor anvisas. Jag förutsätter härvid, att de egentliga byggnadsarbetena kan börja senast i slutet av budgetåret.

Kommittén har vidare föreslagit, att principbeslut nu fattas om uppförande av nya sinnessjukhus i Gävleborgs och Örebro län. Jag biträder vad kommittén härutinnan föreslagit och anser sålunda, att ett nytt sjukhus bör uppföras i ettvart av de båda länen. Förslaget att förlägga det ena

124 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

sjukhuset till Örebro, vilket biträtts av länsstyrelsen i länet, kan jag tillstyrka. I fråga om förläggningsort för det nya sjukhuset inom Gävleborgs län råder såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen delade meningar. Jag har med anledning härav underkastat denna fråga en ingående prövning. Efter noggrant övervägande av samtliga de omständigheter, som vid frågans bedömande föranleder beaktande — medicinska-, kommunikations-, allmänna lokaliserings-, arbetsmarknads-, bostadsförsörjnings- och civilförsvarssynpunkter — har jag i likhet med länsstyrelsen ansett mig böra förorda, att sjukhuset förlägges till Bollnäs, vilken ort enligt min mening bör tillerkännas företräde framför samtliga de övriga förläggningsorter, varom förslag framlagts. Jag har härvid särskilt beaktat, att Bollnäs ligger geografiskt centralt i länet med goda förbindelser med länets olika delar, varför ett till denna ort förlagt sjukhus är lätt att nå för de sjuka och deras anhöriga. I fråga om båda de nu föreslagna sjukhusen förutsättes, att markfrågan kan ordnas på ett godtagbart sätt samt att tillfredsställande utfästelser om byggande av personalbostäder göres från kommunernas sida. Jag förordar, att Kungl. Maj :t bemyndigas uppdraga åt kommittén att med beaktande av vad jag nu anfört dels vidtaga åtgärder för förvärv av markområden i Örebro och Bollnäs för de nya sjukhusen dels ock inkomma med förslag till sjukhusens närmare utformning och planläggning. För bestridandet av med detta uppdrag förenade kostnader torde för nästa budgetår böra anvisas 300 000 kronor.

I övrigt anser jag mig kunna godtaga kommitténs förslag såväl med avseende på byggnadsföretagens utformning som kostnadsberäkningarna, vilka grundar sig på prisläget den 1 juli 1955. Jag förutsätter därvid, att alla de möjligheter till besparingar, som kan föreligga beträffande planerade byggnadsföretag, tillvaratages. Jag vill i detta sammanhang understryka, att kostnaderna för de av styrelsen angivna bostadshusen synes vara alltför höga, varför i fortsättningen alla ansträngningar bör inriktas på att bringa dessa kostnader i närmare överensstämmelse med de belåningsvärden, som Kungl. Maj:t genom beslut den 16 december 1955 fastställt för egnahemslån till en- och tvåfamiljshus.

Jag föreslår, att för av kommittén föreslagna och av mig godtagna objekt för nästa budgetår anvisas sammanlagt 32 250 000 kronor.

Medelsbehovet för kommitténs verksamhet under nästa budgetår har av kommittén beräknats till 200 000 kronor. Med hänsyn till omfattningen av kommitténs utredningsuppdrag, bl. a. frågan om uppförandet av ett nytt sjukhus för höggradigt psykiskt efterblivna, föreslår jag en till 250 000 kronor förhöjd medelsanvisning för ändamålet.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle anslaget för nästa budgetår bestämmas till (32 250 000 4- 250 000) 32 500 000 kronor. Härav belöper 17 882 000 kronor på vårdpaviljonger, varav 15 497 000 kronor för nybyggnader, 2 395 000 kronor på administrations- och behandlingslokaler,

125 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

3 340 000 kronor på ekonomibyggnader o. dyl., 5 085 000 kronor på personalbostäder och 3 798 000 kronor på övriga arbeten.

Jag har intet att erinra mot att de för ombyggnad av »Kampagården» vid S:t Sigfrids sjukhus för budgetåret 1955/56 anvisade medlen, 270 000 kronor, får tagas i anspråk för uppförande vid sjukhuset av en överläkarbostad och en intendentbostad på sätt kommittén föreslagit.

För täckande av merkostnader till följd av prisstegringar på vissa byggnadsföretag vid de statliga sinnessjukhusen har riksdagen på tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår anvisat ett investeringsanslag av 650 000 kronor. Emellertid hade för att bristen under nu löpande budgetår skulle helt täckas erfordrats ett belopp av 2 500 000 kronor. Ifrågavarande merkostnader synes emellertid med hänsyn till den eftersläpning i medelsförbrukningen, som regelmässigt föreligger under förevarande anslag, kunna rymmas under anslaget. Därest riksdagen icke har någon erinran häremot, föreslår jag därför, att det för nämnda budgetår anvisade anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. får intill ett belopp av 1 850 000 kronor tas i anspråk för bestridande av sagda merkostnader.

VI. Utrustning av nya sinnessjukhus Förslag

Med skrivelse den 27 januari 1956 har medicinalstyrelsen avgivit slutligt förslag angående anslaget till Utrustning av nya sinnessjukhus.

Styrelsen har därvid till en början hemställt om medel för utrustning av vissa nytillkommande och ombyggda lokaler vid statens sinnessjukhus. Härom anföres i huvudsak följande.

Ulleråkers sjukhus i Uppsala. För utrustning av en ny administrationsbyggnad har för innevarande budgetår preliminärt anvisats 70 000 kronor. Sjukhusdirektionen har kostnadsberäknat erforderlig utrustning till 88 000 kronor, vilket belopp centrala sjukvårdsberedningen ansett böra höjas till 90 000 kronor. Härvid har icke medtagits kostnader för elarmatur, signalanordning m. m., vilka kostnader av elektriska prövningsanstalten uppskattats till 16 400 kronor. Medicinalstyrelsen föreslår, att ytterligare (90 000 + 16 400 — 70 000) 36 400 kronor anvisas för utrustningens fullföljande.

Direktionen har vidare beräknat 182 000 kronor för utrustning av de två nya paviljongerna nr 65 och 66 för oroliga patienter. Centrala sjukvårdsberedningen tillstyrker 169 000 kronor, varvid kostnaden för elektrisk armatur, signalanordningar in. in. icke medtagits. Elektriska prövningsanstalten beräknar dessa kostnader till 16 000 kronor. Styrelsen tillstyrker, att (169 000 + 16 000) 185 000 kronor anvisas för ifrågavarande utrustning.

Enligt det anförda bör för utrustning vid sjukhuset anvisas (36 400 + 185 000) 221 400 kronor.

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Sundby sjukhus vid Strängnäs. För innevarande budgetår har preliminärt anvisats 35 000 kronor för påbörjande av utrustning av ett bostadshus för ogift personal. Centrala sjukvårdsberedningen har uppskattat medelsbehovet till 48 000 kronor. Medicinalstyrelsen föreslår, att ytterligare (48 000 — 35 000) 13 000 kronor anvisas för ändamålet.

Ryhovs sjukhus i Jönköping. En byggnad för medicinskt centrum m. m. är under uppförande. I samband därmed omändras vissa lokaler i administrationsbyggnaden till expeditioner. För utrustning av ifrågavarande lokaler har preliminärt anvisats 120 000 kronor. Enligt sjukhusdirektionens beräkningar erfordras för ändamålet sammanlagt 409 500 kronor. Beräkningarna har ännu icke granskats av centrala sjukvårdsberedningen. I avvaktan på denna granskning bör enligt medicinalstyrelsens mening ytterligare 140 000 kronor preliminärt anvisas.

S:t Lars’ sjukhus i Lund. För utrustning av arbetsterapilokaler in. in. vid sjukhuset har direktionen anmält ett medelsbehov av 51 500 kronor. I avvaktan på centrala sjukvårdsberedningens granskning av utrustningsförslaget bör enligt medicinalstyrelsen 35 000 kronor anvisas för ändamålet. S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg. För innevarande budgetår har preliminärt anvisats 160 000 kronor till utrustning av ekonomibyggnaden. Efter granskning av ett av sjukhusdirektionen avgivet utrustningsförslag å 205 286 kronor tillstyrker centrala sjukvårdsberedningen, att 193 000 kronor anvisas. Härvid har beredningen avstyrkt anskaffning av två eldrivna traktorer avsedda för en rationalisering av transporterna av patientkosten, enär personal saknas för transporternas utförande. I sina petita för budgetåret 1956/57 till avlöningar vid statens sinnessjukhus har emellertid medicinalstyrelsen föreslagit inrättande av två ekonomibiträdestjänster för dessa transporter. Med hänsyn härtill bör det av beredningen tillstyrkta beloppet uppräknas med 10 000 kronor motsvarande merkostnaden för den ifrågasatta rationaliseringen.

I samband med ombyggnad av ekonomibyggnaden sker en modernisering av inom densamma belägna bostadsrum för ogift personal. För komplettering av dessa bostäder m. m. har för innevarande budgetår preliminärt anvisats 15 000 kronor. Enligt av direktionen upprättat utrustningsförslag erfordras för kompletteringen 18 492 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen anser, att detta belopp bör ökas till 21 000 kronor.

För utrustning vid sjukhuset bör sålunda anvisas (193 000 + 10 000 + 21 000 — 160 000 —-15 000) 49 000 kronor.

Restads sjukhus i Vänersborg. Enligt ett av sjukhusdirektionen upprättat förslag uppgår kostnaden för utrustning av en upptagningspaviljong med två vårdavdelningar om vardera 28 platser till 155 000 kronor. Förslaget har ännu icke slutgranskats av centrala sjukvårdsberedningen. Styrelsen anser sig därför f. n. endast kunna föreslå preliminärt anvisande av 140 000 kronor.

För utrustning av ett bostadshus med undervisningslokaler har sjukhusdirektionen beräknat 82 510 kronor. I avvaktan på centrala sjukvårdsberedningens granskning av förslaget anser sig medicinalstyrelsen böra föreslå, att 60 000 kronor tillsvidare anvisas.

Medicinalstyrelsen beräknar sålunda behovet av medel för sjukhuset till preliminärt (140 000 + 60 000) 200 000 kronor.

127 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Mariebergs sjukhus i Kristinehamn. Vid sjukhuset är två nya vårdpaviljonger om vardera 56 platser under uppförande. Paviljongerna beräknas bli disponibla omkring den 1 juli 1956 resp. 1 april 1957. Enligt av sjukhusdirektionen ingivna utrustningsförslag erfordras för utrustning av paviljongerna 297 500 kronor. Förslagen har ännu icke granskats av centrala sjukvårdsberedningen. Enligt styrelsens mening bör preliminärt anvisas 260 000 kronor.

Säters sjukhus. Vid sjukhuset pågår uppförande av en upptagningspaviljong med 56 vårdplatser. För utrustning av paviljongen har direktionen hemställt om 139 000 kronor. Styrelsen föreslår, att 128 000 kronor anvisas, vilket belopp tillstyrkts av centrala sjukvårdsberedningen.

Direktionen har vidare inkommit med utrustningsförslag beträffande två nya vårdpaviljonger om vardera 56 platser. Förslaget avser ett belopp om 240 000 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen har tillstyrkt ett belopp av 216 000 kronor och styrelsen föreslår, att detta belopp anvisas.

För utrustning vid sjukhuset bör alltså anvisas sammanlagt (128 000 + 216 000) 344 000 kronor.

Sekundäravdelningen i Olof sfors. För utrustning av en nybyggd paviljong har direktionen för Säters sjukhus enligt upprättat utrustningsförslag beräknat 172 500 kronor. I avvaktan på centrala sjukvårdsberedningens granskning av förslaget tillstyrker styrelsen, att 135 000 kronor preliminärt anvisas.

Gådeå sjukhus i Härnösand. För utrustning av det av staten förhyrda kommunala sinnessjukhuset i Härnösand har för innevarande budgetår preliminärt anvisats 20 000 kronor. Enligt ett vid sjukhuset upprättat utrustningsförslag erfordras för utrustning av sjukhuset 87 600 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen tillstyrker 68 500 kronor. Medicinalstyrelsen föreslår, att ytterligare (68 500 — 20 000) 48 500 kronor anvisas för slutförandet av ifrågavarande utrustning.

För utrustning av den renoverade administrationsbyggnaden har beräknats 15 000 kronor. I avvaktan på centrala sjukvårdsberedningens granskning av upprättat utrustningsförslag tillstyrker medicinalstyrelsen, att 12 000 kronor preliminärt anvisas.

Furunäsets sjukhus vid Piteå. För komplettering av utrustningen vid en nyuppförd vårdpaviljong för ålderspsykoser m. m. har för innevarande budgetår preliminärt anvisats 25 000 kronor. Efter granskning av ett kompletterande utrustningsförslag å 44 000 kronor tillstyrker centrala sjukvårdsberedningen, att 42 500 kronor anvisas. Medicinalstyrelsen föreslår, att ytterligare (42 500 — 25 000) 17 500 kronor anvisas för ändamålet. Därjämte bör för utvidgning av centralradioanläggningen m. m. samt komplettering och utökning av elektriska anläggningar inom den s. k. Kolonin beräknas tillhopa 20 000 kronor.

För utrustning vid sjukhuset bör sålunda anvisas (17 500 + 20 000) 37 500 kronor.

S:t Sigfrids sjukhus i Växjö. För utrustning av till den nya panncentralen anslutna verkstäder har direktionen avgivit ett förslag å 43 000 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen har efter granskning av förslaget tillstyrkt ett belopp av 39 000 kronor. Medicinalstyrelsen föreslår, att detta belopp anvisas.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

S:ta Gertruds sjukhus i Västervik. Arbetena med uppförande av en panncentral med verkstäder beräknas bli slutförda under innevarande år. Enligt ett av sjukhusdirektionen avgivet förslag skulle för utrustning av centralen och verkstäderna erfordras 32 000 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen beräknar för sin del kostnaden till 22 000 kronor. Medicinalstyrelsen föreslår, att det av centrala sjukvårdsberedningen tillstyrkta beloppet anvisas.

Birgittas sjukhus i Vadstena. För utrustning av till panncentralen anslutna verkstäder har preliminärt anvisats 50 000 kronor. Efter granskning av ett av sjukhusdirektionen avgivet utrustningsförslag å 88 570 kronor tillstyrker centrala sjukvårdsberedningen, att 45 000 kronor anvisas. Sjukhusdirektionen har sedermera ingivit ett kompletterande utrustningsförslag, som upptager ett belopp å 17 700 kronor. Medicinalstyrelsen, som anser det av centrala sjukvårdsberedningen tillstyrkta anslaget icke vara tillfyllest för en ändamålsenlig utrustning av verkstäderna, anser nödvändigt, att ytterligare 10 000 kronor anvisas för denna utrustning.

För utrustning av paviljongerna M 2 och M 3 har sjukhusdirektionen anmält ett medelsbehov av 149 500 kronor. Medicinalstyrelsen tillstyrker, att 110 000 kronor preliminärt anvisas i avvaktan på centrala sjukvårdsberedningens granskning av upprättat utrustningsförslag.

För utrustning av paviljong K 4 har anvisats 58 000 kronor. Tidigare upprättat utrustningsförslag utgick från, alt paviljongen skulle beläggas genom överflyttning från andra befintliga paviljonger, varvid en del utrustning samtidigt skulle överföras. Enligt numera föreliggande planer kommer emellertid paviljongen i huvudsak att beläggas med nyintagna patienter, vilket enligt upprättat utrustningsförslag nödvändiggör en ytterligare medelsanvisning å 43 000 kronor för komplettering av utrustningen. Förslaget har ännu icke detaljgranskats av centrala sjukvårdsberedningen. I avvaktan på denna granskning bör enligt medicinalstyrelsens mening 30 000 kronor preliminärt anvisas.

Från sjukhuset har under hand meddelats, att medel för utrustning av ny administrationsbyggnad erfordras under nästkommande budgetår. Något förslag till utrustning föreligger ännu icke, men kostnaden har preliminärt beräknats till 165 000 kronor. Enligt medicinalstyrelsens mening bör preliminärt anvisas 120 000 kronor.

I sina anslagsäskanden rörande avlöningar till statens sinnessjukhus för nästkommande budgetår har medicinalstyrelsen begärt erforderligt antal tjänster för en tillkommande avdelning i den gamla kvinnoavdelningen B 3, vilken renoverats och beräknas bli färdig att tagas i bruk omkring den 1 juli 1956. Sjukhusdirektionen har med anledning härav inkommit med förslag till erforderlig nyutrustning av paviljongen, vilken utrustning kostnadsberäknats till 96 000 kronor. Förslaget har ännu icke detaljgranskats av centrala sjukvårdsberedningen. I avvaktan härpå bör preliminärt anvisas 75 000 kronor.

Medicinalstyrelsen beräknar sålunda behovet av medel för sjukhuset till (10 000 + no 000 + 30 000 + 120 000 + 75 000) 345 000 kronor.

Frösö sjukhus vid Östersund. För utrustning till administrationsbyggnaden in. in. har preliminärt anvisats 150 000 kronor. Efter granskning av sjukhusdirektionens utrustningsförslag å 192 000 kronor tillstyrker centrala sjukvårdsberedningen, att 136 000 kronor anvisas. Av tidigare anvisade medel bör med hänsyn härtill 14 000 kronor återredovisas.

129 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

För utrustning av en upptagningspaviljong har sjukhusdirektionen beräknat 156 000 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen har tillstyrkt ett belopp av 131 600 kronor och medicinalstyrelsen föreslår, att detta belopp anvisas.

För utrustning vid sjukhuset bör sålunda anvisas (— 14 000 + 131 600) 117 600 kronor.

Gullberna sjukhus i Karlskrona. För innevarande budgetår har preliminärt anvisats 250 000 kronor för påbörjande av utrustning av sjukhuset. Utöver tidigare färdigställda byggnader för kök, matsalar, panncentral med verkstäder, administrationslokaler in. m. beräknas sex vårdpaviljonger och ett bostadshus för ogift personal bli färdiga att tagas i bruk under budgetåret 1956/57. Då tjänsterna som sjukhuschef och sjukhusintendent tillsatts först fr. o. m. den 1 januari resp. 1 februari 1956, föreligger ännu icke något utrustningsförslag. Styrelsen föreslår att för anskaffande av utrustning till nämnda byggnader för budgetåret 1956/57 preliminärt anvisas 1 700 000 kronor, varav 200 000 kronor avser tidigare lämnat beställningsbemyndigande.

Vidare erinrar styrelsen, att för innevarande budgetår under förevarande anslag anvisats särskilda medel — 150 000 kronor — för anskaffning av modern medicinsk utrustning till sinnessjukhusen. För successivt fortsatt anskaffning och komplettering av sådan utrustning bör 150 000 kronor anvisas för nästa budgetår. För röntgenutrustning vid Ryhovs sjukhus har direktionen hemställt om ett anslag å 67 000 kronor. Medicinalstyrelsen tillstyrker framställningen och hemställer således, att (150 000+ 67 000) 217 000 kronor måtte anvisas för anskaffning av medicinsk utrustning till sinnessjukhusen under budgetåret 1956/57.

Medelsbehovet för nästa budgetår skulle alltså enligt styrelsen uppgå till sammanlagt (221 400 + 13 000 + 140 000 + 35 000 + 49 000 + 200 000 + 260 000 + 344 000 + 135 000 + 48 500 + 12 000 + 37 500 + 39 000 + 22 000 + 345 000 + 117 600 + 1 700 000 + 217 000) 3 936 000 kronor.

D epar tementschefen

Allt efter det nybyggnads- och renoveringsarbetena vid de statliga sinnessjukhusen slutföres, uppkommer behov av att utrusta lokaler. Vissa av de av medicinalstyrelsen beräknade beloppen för utrustning är preliminära. Då de slutliga kostnaderna otvivelaktigt kommer att överstiga de preliminärt beräknade beloppen och då jag i dessa delar icke funnit anledning till erinran mot medicinalstyrelsens beräkningar, anser jag mig med i det följande angivna jämkningar kunna tillstyrka dessa förslag.

Genom beslut den 10 februari 1956 har Kungl. Maj :t bemyndigat mig alt tillsätta en kommitté, bestående av högst sju ledamöter med uppdrag att handha de frågor om utrustning vid statens sinnessjukhus, som av mig hänskjutes till kommittén för handläggning. Jag har för avsikt att inom kort tillsätta denna kommitté, vilken till en början bör få i uppdrag att 9— Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 106

130 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

handha frågan om utrustning av Gullberna sjukhus. Det bör ankomma på kommittén att upprätta och till Kungl. Maj :t inkomma med ett fullständigt förslag till utrustning av sjukhuset, varefter det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fatta beslut angående utrustningsanslagets storlek inom ramen för det av medicinalstyrelsen äskade beloppet, 1 700 000 kronor. Kostnaderna för kommitténs verksamhet torde tills vidare böra bestridas från förevarande anslag. Jag beräknar dessa kostnader för budgetåret 1956/57 till omkring 10 000 kronor.

För utvidgning av centralradioanläggning m. in. vid Furunäsets sjukhus samt för komplettering och utökning av elektriska anläggningar inom den s. k. Kolonin har medicinalstyrelsen äskat 20 000 kronor. Jag förordar, att detta förslag underkastas granskning av centrala sjukvårdsberedningen, varefter det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma det belopp, som må tagas i anspråk för ändamålet. Motsvarande förfarande torde böra tillämpas i fråga om medicinalstyrelsens förslag om anvisning av dels ytterligare 10 000 kronor — utöver det belopp på 50 000 kronor, som tidigare preliminärt anvisats — för utrustning av verkstäder vid Birgittas sjukhus, dels ock 67 000 kronor för röntgenutrustning vid Ryhovs sjukhus. Jag vill i detta sammanhang erinra om den utredning, som f. n. pågår om organisationen av maskin- och byggnadspersonalen vid statens sinnessjukhus. I avvaktan på resultatet av denna utredning bör vid upphandling av verkstadsmateriel viss restriktivitet iakttagas.

I övrigt har jag ej funnit anledning till erinran mot de av medicinalstyrelsen beräknade beloppen. Anslaget torde sålunda för nästa budgetår böra uppföras med (221 400 + 13 000 + 140 000 + 35 000 + 49 000 + 200 000 + 260 000 + 344 000 + 135 000 + 48 500 + 12 000 + 37 500 + 39 000 + 22 000 + + 345 000 + 117 600 + 1 700 000 + 217 000 + 10 000) 3 946 000 kronor.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle under anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1956/57 anvisas medel för följande ändamål.

VU. Hemställan

Kronor

Ulleråkers sjukhus:

Ombyggnad av norra mansavdelningen Uppförande av två paviljonger för oroliga patienter Anslutning av vissa byggnader till panncentralen Installation av hissar i paviljongerna 12 och 15

300 000 475 000 280 000 200 000

Sundby sjukhus: Vissa förbättringsarbeten inom reningsverket .

46 000

131 Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Birgittas sjukhus:

Uppförande av paviljong C III

Uppförande av paviljong CIV ............................

Installation av oljeeldning i panncentralen..................

Ryhovs sjukhus:

Modernisering av tvättinrättningen ........................

S:t Sigfrids sjukhus:

Omläggning av värmesystemet ............................

Uppförande av paviljongerna 57 och 58 ....................

Uppförande av paviljong 59 ..............................

S:ta Gertruds sjukhus:

Uppförande av två vårdpaviljonger

Uppförande av panncentral^..............................

Uppförande av bostadshus för ogift personal................

Ombyggnad av administrationsbyggnaden ..................

S:t Olofs sjukhus:

Uppförande av snickeriverkstad m. m.....................

Uppförande av vårdpaviljong ............................

Gullberna sjukhus:

Uppförande av ekonomibyggnader och vårdpaviljonger in. m.

Uppförande av personalbostäder ..........................

Uppförande av bostäder för läkare ........................

Uppförande av byggnad för arbetsterapi och sysselsättning ....

S:t Lars’ sjukhus:

Ombyggnad av vårdpaviljong 42 och anordnande av arbetsterapilokaler m. m..................................*.....

Modernisering av personalbostäder ........................

Ombyggnad av vårdpaviljong 45 ..........................

Vipeholms sjukhus:

Uppförande av personalbostäder ..........................

S:ta Maria sjukhus:

Uppförande av bostadshus för ogift personal

Ombyggnad av paviljong 5................................

Ombyggnad av administrationsbyggnaden ..................

Ombyggnad av vattenverket

865 000 700 000 180 000

575 000

350 000 1 700 000 100 000

857 000 490 000 720 000 145 000

170 000 700 000

5 500 000 870 000 490 000 1 000 000

1 200 000 300 000 300 000

260 000

405 000 720 000 300 000 30 000

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

S:t Jörgens sjukhus:

Uppförande av vårdpaviljong 1 ..........................

Uppförande av personalbostäder ..........................

Uppförande av vårdpaviljongerna 2 och 3 ..................

Uppförande av bostadshus för överläkare och intendent......

Utbyggnad av centralköket in. m...........................

tf

Restads sjukhus:

Uppförande av bostadshus för ogift personal................

Omläggning av yttre vatten- och avloppsledningar samt anordnande av reningsverk ..................................

Uppförande av bostadshus för gift personal ................

Uppförande av två vårdpaviljonger ........................

Sekundäravdelningen i Uddevalla:

Vissa yttre arbeten ......................................

Mariebergs sjukhus:

Utökning av panncentralen ..............................

Utökning av centralköket ................................

Om- och tillbyggnad av administrationsbyggnaden ..........

Vissa yttre arbeten ......................................

Säters sjukhus:

Uppförande av bostadshus för läkare ......................

Utökning av panncentralen m. m...........................

Uppförande av två vårdpaviljonger m. m...................

Sekundäravdelningen i Olofs fors:

Anordnande av vårdavdelning m. m.........................

Vissa yttre arbeten ......................................

Furunäsets sjukhus:

Uppförande av vårdpaviljong för ålderpsykoser och senila patienter ................................................

Ombyggnad av personalbostadshuset 24 ....................

Uppförande av vårdpaviljong för kroniskt sjuka ............

Vissa yttre arbeten .....................................

Uppförande av nytt sjukhus i Falköping....................

Uppförande av nytt sjukhus i Gävleborgs län................

Uppförande av nytt sjukhus i Örebro län ..................

Elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus ..........

Utredningsmedel ........................................

1 000 000 555 000 800 000 325 000 900 000

295 000

500 000 415 000 1 000 000

70 000

100 000 475 000 600 000 50 000

260 000 450 000 1 000 000

165 000 35 000

50 000 190 000 800 000 60 000 1 125 000 150 000 150 000 502 000 250 000

Summa kronor 32 500 000

133 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Sammanlagda medelsbehovet under budgetåret 1956/57 för nu föreslagna arbeten in. in. skulle alltså uppgå till 32 500 000 kronor.

Fördelningen av medel under förevarande anslag bör icke vara i detalj bindande. Därest en minskning av beräknad medelsdisposition för tidigare beslutat eller av mig i det föregående förordat byggnadsföretag uppkommer, torde enligt Kungl. Maj :ts bestämmande härigenom outnyttjade medel få användas för att täcka ökade kostnader för andra godkända byggnadsobjekt. Likaså torde, i den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas bedrivande eller eljest kan befinnas lämpligt, enligt Kungl. Maj :ts bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition för visst ändamål kunna ske mot det att motsvarande minskning vidtages för ett annat.

För utrustning av nya sinnessjukhus skulle slutligen anvisas 3 946 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig förordade ändrade riktlinjer för modernisering och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen;

II. besluta

a) att vid Birgittas sjukhus i Vadstena skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras paviljong C IV för en beräknad kostnad av sammanlagt 1 420 000 kronor;

b) att vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras paviljong 59 för en beräknad kostnad av 1 350 000 kronor;

c) att vid S:t Olofs sjukhus i Visby skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras en vårdpaviljong för en beräknad kostnad av 1 475 000 kronor;

d) att vid Gullberna sjukhus i Karlskrona skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras byggnad för arbetsterapi och sysselsättning för en beräknad kostnad av 2 220 000 kronor;

e) att vid S:t Lars’ sjukhus i Lund skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag verkställas ombyggnad av vårdpaviljong 45 för en beräknad kostnad av 1 800 000 kronor;

f) att vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag verkställas ombyggnad av administrationsbyggnaden för en beräknad kostnad av 875 000 kronor;

g) att vid S:t Jörgens sjukhus i Göteborg skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag upp-

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

föras vårdpaviljongerna 2 och 3 för en beräknad kostnad av sammanlagt 3 500 000 kronor;

h) att vid Restads sjukhus i Vänersborg skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag verkställas omläggning av yttre vatten- och avloppsledningar samt anordnande av reningsverk för en beräknad kostnad av 1 848 000 kronor;

i) att vid Restads sjukhus i Vänersborg skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras två vårdpaviljonger för en beräknad kostnad av sammanlagt 2 485 000 kronor;

j) att vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag verkställas om- och tillbyggnad av administrationsbyggnaden m. m. för en beräknad kostnad av 965 000 kronor;

k) att vid Säters sjukhus i Säter skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras två vårdpaviljonger m. m. för en beräknad kostnad av sammanlagt 2 670 000 kronor;

l) att vid Furunäsets sjukhus i Piteå skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras en vårdpaviljong för kroniskt sjuka för en beräknad kostnad av 2 000 000 kronor;

m) att i Falköping skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras ett nytt sinnessjukhus;

n) att i Örebro och Gävleborgs län skall uppföras nya sinnessjukhus;

III. godkänna, att för ombyggnad av »Kampagården» vid S:t Sigfrids sjukhus för budgetåret 1955/56 beräknade medel, 270 000 kronor, må tagas i anspråk för uppförande vid sjukhuset av en överläkarbostad och en intendentbostad;

IV. godkänna, att det för innevarande budgetår anvisade anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m., må intill ett belopp av 1 850 000 kronor tagas i anspråk för täckande av merkostnader till följd av prisstegringar på vissa byggnadsföretag vid de statliga sinnessjukhusen;

V. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna ett mellan statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande och Vänersborgs stads drätselkammare preliminärt slutet avtal angående uppförande och utnyttjande av gemensamt reningsverk m. m. för avloppsvatten från Restads sjukhus och

135 Kungl. Maj.ts proposition nr i06 år 1956

det inom Vänersborgs stad belägna bostadsområdet Mariedal;

VI. till Utrustning av nya sinnessjukhus för budgetåret 1956/57 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 3 946 000 kronor;

VII. till Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. under statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet, för budgetåret 1956/57 anvisa ett investeringsanslag av 32 500 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Jan Ödmann.

Byggnadsåtgärder vid de egentliga sinnessjukhusen, beslutade1 efter antagandet av gällande generalplan (Beräknade totalkostnader äro angivna i 1 OOO-tal kronor)

1 T. o. m. år 1955.

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

137 Bilaga 2

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 106

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. översikt av 1950 års generalplan m. in............................. 3

II. Kommitténs förslag till reviderad generalplan ...................... 8

1. Platsbehovet .................................................. g

2. Platsbehovets tillgodoseende .................................... 43

3. Personalbehov ................................................ 47

4. Kostnadsberäkningar .......................................... 17

III. Yttranden .................................................. 20

IV. Departementschefen .............................................. 4g

V. Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. .............. 54

Inledning ...................................................... 54

Förslag ........................................................ 57

Ulleråkers sjukhus i Uppsala .................................. 57

Ombyggnad av norra mansavdelningen ........................ 57

Uppförande av två paviljonger för oroliga patienter ............ 58

Anslutning av vissa byggnader till panncentralen .............. 58

Installation av hissar i paviljongerna 12 och 15 ................ 58

Sundby sjukhus vid Strängnäs .................................. 59

Vissa förbättringsarbeten inom reningsverket .................. 59

Birgittas sjukhus i Vadstena .................................... 80

Uppförande av vårdpaviljong C III ............................ gg

Utvidgning av verkstadsbyggnad .............................. gg

Uppförande av vårdpaviljong C IV ............................ gg

Installation av hissar i paviljongerna D I och D II................ gl

Installation av oljeeldning i panncentralen...................... gl

Ryhovs sjukhus i Jönköping .................................... g2

Modernisering av tvättinrättningen ............................ g2

S:t Sigfrids sjukhus i Växjö...................................... g3

Omläggning av värmesystemet ................................ g3

Uppförande av vårdpaviljongerna 57 och 58 .................... g3

Uppförande av vårdpaviljong 59 .............................. g3

S:ta Gertruds sjukhus i Västervik .............................. g4

Uppförande av två vårdpaviljonger ............................ g4

Uppförande av panncentral.................................... g4

Uppförande av bostadshus för ogift personal .................... g5

Anordningar för tillförsel av råvatten till vattenverket m. m..... 65

Ombyggnad av administrationsbyggnaden ...................... gg

S:t Olofs sjukhus i Visby ...................................... g7

Uppförande av snickeriverkstad m. m......................... g 7

Uppförande av vårdpaviljong ................................ g7

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

139 Sid.

Gullberna sjukhus i Karlskrona ................................ 72

Uppförande av ekonomibyggnader och vårdpaviljonger in. m..... 72

Uppförande av personalbostäder .............................. 72

Uppförande av bostäder för läkare och intendent .............. 73

Uppförande av byggnad för arbetsterapi och sysselsättning ...... 74

S:t Lars’ sjukhus i Lund ........................................ 75

Ombyggnad av vårdpaviljong nr 42 samt anordnande av arbetsterapilokaler m. m........................................... 75

Uppförande av bostadshus för förste läkare .................... 75

Modernisering av personalbostäder ............................ 75

Ombyggnad av vårdpaviljong nr 45 ............................ 76

Vipeholms sjukhus i Lund ...................................... 76

Uppförande av personalbostäder .............................. 76

S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg ................................ 76

Uppförande av bostadshus för ogift personal.................... 76

Ombyggnad av paviljong nr 5 ................................ 77

Anslutning av vissa personalbostadshus till panncentralen ...... 77

Ombyggnad av administrationsbyggnaden ...................... 77

Ombyggnad av vattenverket .................................. 78

S:t Jörgens sjukhus i Göteborg .................................. 79

Uppförande av vårdpaviljong nr 1 ............................ 79

Uppförande av personalbostäder .............................. 79

Uppförande av vårdpaviljongerna n:ris 2 och 3.................. 79

Uppförande av bostadshus för överläkare och intendent ........ 80

Uppförande av vattentorn m. m............................... 81

Utbyggnad av centralköket m. m............................. 82

Restads sjukhus i Vänersborg .................................. 84

Uppförande av bostadshus för ogift personal.................... 84

Omläggning av yttre vatten- och avloppsledningar samt anordnande

av reningsverk .............................................. 84

Uppförande av bostadshus för gift personal .................... 87

Uppförande av två vårdpaviljonger .......................... 88

Sekundäravdelningen i Uddevalla ................................ 89

Vissa yttre arbeten .......................................... 89

Mariebergs sjukhus i Kristinehamn .............................. 89

Utökning av panncentralen.................................... 89

Utbyggnad av centralköket .................!.................. 90

Om- och tillbyggnad av administrationsbyggnaden .............. 91

Vissa yttre arbeten .......................................... 92

Säters sjukhus.................................................. 92

Uppförande av bostadshus för läkare ......................... 92

Utökning av panncentralen m. m............................... 92

Uppförande av två vårdpaviljonger m. m. ...................... 93

Sekundäravdelningen i Olofsfors ................................ 94

Anordnande av vårdavdelning m. m........................... 94

Vissa yttre arbeten .......................................... 95

Furunäsets sjukhus vid Piteå .................................... 95

Uppförande av vårdpaviljong för åhlerspsykoser och senila patienter ...................................................... 95

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Sid.

Ombyggnad av personalbostadshuset nr 24...................... 96

Uppförande av vårdpaviljong för kroniskt sjuka ................ 96

Vissa yttre arbeten .......................................... 97

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Falköping.................... 97

Inledning .................................................... 97

Programmet för arkitekttävlingen .............................. 98

Prisnämndens utlåtande ...................................... 103

Avtal med Falköpings stad .................................... 104

Kommitténs hemställan ...................................... 105

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Gävleborgs län................ 105

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Örebro län .................. 111

Elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus .............. 112

Utredningsmedel .............................................. 116

Uppförande av bostäder för överläkare och intendent vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö .......................................... 117

Merkostnader för vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus . . 119

Departementschefen ............................................ 120

VI. Utrustning av nya sinnessjukhus .................................. 125

Förslag.......................................................... 125

Departementschefen .............................................. 129

VII. Hemställan 130

Bilagor .............................................................. i36

10UNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 56 Ö02634