angående lönegradspla- ceringen för vissa tjänster m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12& år 1956

1 Nr IU

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m.; given Stockholms slott den 16 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till lönegradsplacering m. m. för viss personal vid vattenöverdomstolen och vattendomstolarna, för teknisk biträdespersonal vid vetenskapliga institutioner samt för viss sjuksköterskepersonal och sjukgymnaster.

I propositionen uppdrages vidare vissa riktlinjer för behandlingen av frågor om ändrad lönegradsplacering av tjänster.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 121

•2

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 b år 1956

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, frågor om lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m. samt anför därvid följande.

Vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor i årets statsverksproposition (s. 1—2) erinrade jag om alt den år 1952 påbörjade allmänna tjänsteförteckningsrevisionen slutförts under år 1955. Jag framhöll Audare, att det redan förelåg omfattande krav från såväl \erk och myndigheter som personalorganisationerna på ändrad lönegradsplacering för tjänster eller grupper av tjänster. Det rörde sig här antingen om krav på uppflyttning i lönegrad av \issa tjänster med tillämpning av de normer för lönegradsplaceringen, som fastställts genom den allmänna tjänsteförteckningsre\usionen, eller om krav, som beträffande vissa grupper av tjänster avsåg en omprövning av sagda normer. Liksom i viss omfattning ägt rum under de senaste åren hade yrkanden i förstnämnda hänseende upptagits till prövning under budgetarbetet. Även yrkanden, som a\”såg en ändring av normerna för lönegradsplaceringen, hade ansetts böra prövas. Med hänsyn till att tjänsteförteckningsrevisionen så nyligen slutförts var det emellertid naturligt, att så skett endast i mycket begränsad omfattning. Jag förutsatte slutligen, att det kunde bli nödvändigt att i annat sammanhang förelägga 1956 års riksdag ytterligare förslag rörande ändrad lönegradsplacering av tjänster.

Vid sin behandling av ärendet fann sig statsutskottet (uti. nr 14, s. 4—5) kunna ansluta sig till att en prövning skedde av föreliggande lönegradsförslag i enlighet med \Tad jag förordat och ville i sammanhanget endast framhålla, att en viss försiktighet syntes böra iakttagas vid en omprövning av vedertagna normer för lönegradsplacering. Vad statsutskottet sålunda uttalat har numera godkänts av riksdagen (skr. nr 14).

I samband med de nyligen avslutade förhandlingarna om de statsanställdas löner under år 1956 har med statstjänstemännens huvudorganisationer

3 Kungl. Maj. ts proposition nr 12i år 1956

diskuterats i vilken ordning frågor om ändrad lönegradsplaeering av tjänster i fortsättningen lämpligen bör behandlas. Det har härvid uppdragits vissa riktlinjer, vilka i korthet innebär följande.

Förslag och yrkanden, som beträffande vissa tjänster eller grupper av tjänster avser omprövning av normerna för Iönegradsplaceringen (s. k. flingor), bör framställas i början av året. Erforderliga utredningar och kontakter med berörda verksledningar sker därefter under vårens lopp. Förhandlingar med personalorganisationerna upptages under försommaren och förhösten och eventuella förslag till lönegradsändringar framlägges i efterföljande års statsverksproposition med sikte på ett genomförande fr. o. m. den 1 juli samma år. Förslag, som avser ändrad lönegradsplaeering — på grund av organisationsändringar, nytillkomna arbetsuppgifter e. dyl. — med tillämpning av gällande grunder för Iönegradsplaceringen (s. k. A-frågor), bör framläggas av personalorganisationerna i nära anslutning till den tidpunkt, dä vederbörande myndighet har att inge sina anslagsäskanden för det kommande budgetåret, d. v. s. i regel vid månadsskiftet augusti—september. Förslagen prövas — i förekommande fall efter remissbehandling — i samband med budgetarbetet och resultatet redovisas i statsverkspropositionen eller vederbörlig anslagsproposition. Tillfälle beredes huvudorganisationerna att vid överläggningar med företrädare för civildepartementet framlägga sina synpunkter. Eventuella förslag till lönegradsjusteringar genomföres även i detta fall fr. o. m. efterföljande budgetårsskifte.

De uppdragna riktlinjerna för lönegradsfrågornas behandling finner jag lämpliga och anser att de — om riksdagen ej har något att erinra häremot — bör fr. o. m. innevarande år tills vidare tillämpas på försök. Jag vill härvid särskilt framhålla angelägenheten av att de s. k. B-frågorna på sätt nu är tänkt upptages till fortlöpande prövning. Härigenom torde nämligen kunna undvikas, att kraven på ändrade grunder för Iönegradsplaceringen komprimeras i sådan grad. att det ånyo blir nödvändigt med en allmän tjänsteförteckningsrevision som den nyss avslutade. Jag vill emellertid — i anslutning till vad statsutskottet enligt det föregående anfört — starkt betona, att en absolut förutsättning för att den skisserade ordningen skall kunna tillämpas är att vederbörande huvudorganisationer svarar för alt en -sovring sker av de krav, som reses inom deras intresseområden, och att de iakttar största återhållsamhet vid framläggande av förslag om lönegradsändringar.

Vad jag nu anfört innebär — vilket också förutsatts vid löneförhandlingarna — att prövningen av aktuella B-frågor skall påbörjas under innevarande vår sä snart arbetsläget gör det möjligt. Med hänsyn härtill samt till att den ram för löneförbättringar under år 1956, som fastställts genom den träffade löneöverenskommelsen, även måste avse kostnader till följd av lönegradsuppflyttningar, har jag ej ansett mig nu böra föreslå framläggande för riksdagen av andra förslag till lönegradsändringar än sådana, som antingen innebär elt fullföljande av redan påbörjade revisioner av lönegrad-splaceringen inom vissa områden eller som följer av redan träffade överenskommelser. Med utgångspunkt från det anförda föreslår jag i det följande vissa lö-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1956

negradsjusteringar m. in. för personal vid vattenöverdomstolen och vattendomstolarna, teknisk biträdespersonal vid vetenskapliga institutioner, sjuksköterskepersonal samt sjukgymnaster.

Viss personal vid vattenöverdomstolen och vattendomstolarna. I samband med den utökning av vattendomstolarnas och vattenöverdomstolens personal, som ägt rum under de senaste åren (prop. 1954: 140 resp. 1955 års statsverksprop., Bil. 4) har även frågan om löneställningen för den juridiskt och tekniskt utbildade personalen vid dessa domstolar prövats och vissa förbättringar genomförts. Härefter har emellertid från skilda håll framförts bestämda yrkanden om ytterligare löneförbättringar för personalen i fråga. Såsom skäl härför har framhållits, att stora svårigheter föreligger att med nuvarande lönesättning förvärva och behålla kompetent personal för vattenrättskipningen.

Med anledning av vad som sålunda framkommit upptogs frågan om löneställningen för personalen vid de berörda domstolarna till övervägande inom civildepartementet vid budgetarbetet under hösten 1955. Såsom framgår av vad chefen för justitiedepartementet anfört i årets statsverksproposition (Bil. 4, s. 31) ansågs emellertid några förslag rörande ändrad lönesättning i dåvarande läge icke böra framläggas för riksdagen. Orsaken härtill var följande.

På grund av missnöje med den av statsmakterna fastställda löneställningen för tjänsterna som vattenrättsråd och vattenrättsingenjör hade Sveriges civilingenjörsförbund i början av år 1955 avrått sina medlemmar från att tills vidare söka eller mottaga kallelse till sådana tjänster. Det hade därefter visat sig omöjligt att erhålla sökande till ledigförklarade ingenjörstjänster inom vattenrättsområdet. Trots upprepade kontakter under året mellan civildepartementet samt civilingenjörsförbundet och Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) hade vid tidpunkten för budgetarbetets avslutande någon egentlig förändring i den rådande konfliktsituationen icke inträffat. Några överläggningar med de berörda organisationerna om lönesättningen för personalen vid vattenöverdomstolen och vattendomstolarna kunde vid sådant förhållande givetvis icke upptagas.

Jag får nu anmäla, att efter förnyad kontakt mellan civildepartementet och Saco i början av innevarande år civilingenjörsförbundet numera nedlagt sina stridsåtgärder. Därefter har, på grundval av ett inom civildepartementet utarbetat förslag rörande löneställningen för viss personal vid vattenöverdomstolen och vattendomstolarna, överläggningar upptagits med Saco. Härvid har den 19 januari 1956 — under förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande — träffats en överenskommelse i enlighet med vad som framgår av den vid statsrådsprotokollet i detta ärende såsom bilaga A fogade tablån.

Överenskommelsen innebär beträffande ingenjörspersonalen, att tjänsterna som vattenrättsråd och vattenrättsingenjör uppflyttas från Ca (Ce) 37

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1956

till Co 14. Till vattenrättsråd och till vattenrätlsingenjör, som är stationerad i Umeå eller Östersund, avses liksom f. n. skola utgå avlöningsförstärkning om 2 400 kronor för år. Nu utgående avlöningsförstärkning till annan vattenrättsingenjör förutsattes skola höjas från 1 008 till 1 200 kronor för år.

Vad angår den juridiskt utbildade personalen innebär överenskommelsen, att hovrättsråd, assessor och adjungerad ledamot med vikariatslöneförordnande som assessor under tjänstgöring i avdelning av vattenöverdomstolen skall erhålla befattningsarvode om 1 200 kronor för år. I samband härmed förutsättes befattningsarvodet till hovrättsråd, som är vice ordförande på sådan avdelning, skola höjas från 1 200 till 2 400 kronor för år. Med anledning av vad som sålunda överenskommits torde böra erinras om vad Svea hovrätt i sitt förslag till anslagsäskanden för nästkommande budgetår anfört rörande de svårigheter, som mött att rekrytera vattenöverdomstolen i dess nya gestaltning (1956 års statsverksprop., Bil. 4, s. 27—28).

I övrigt har icke förutsatts ändrad löneställning för den personal, som omfattas av överenskommelsen.

Då ett genomförande av de förslag, om vilka överenskommelse träffats, torde kunna verksamt bidraga till en förbättring av det bekymmersamma personalläget vid vattenöverdomstolen och vattendomstolarna, bör överenskommelsen enligt min mening godtagas och underställas riksdagens prövning.

Teknisk biträdespersonal vid vetenskapliga institutioner. I årets statsverksproposition (Bil. 2, s. 3—6) redovisades resultatet av första etappen av en inom civildepartementet pågående översyn av lönegradsplaceringen för teknisk biträdespersonal vid vissa vetenskapliga institutioner in. in. De därvid framlagda förslagen till lönegradsuppflyttningar, som huvudsakligen berörde vaktmästar-, institutionsvaktmästar- och instrumentmakartjänster, har numera godkänts av riksdagen (SU 14, rskr 14). I statsverkspropositionen förutsattes, att resultatet av omprövningen av lönegradsplaceringen för återstående av översynen omfattade tjänster skulle få framläggas senare under riksdagen. Sedan översynen nu avslutats, får jag anmäla denna fråga.

Den nu genomförda etappen av översynen har omfattat inemot 800 lönegradsplacerade tjänster såsom laboratorieassistenter, förste laboratoriebiträden, preparatorer och laboratoriebiträden samt med dessa likartade tjänster med andra benämningar (frökontrollbiträden, fotografbiträden, tekniska biträden o. s. v.). I detta sammanhang har också löneställningen prövats för ett antal från den förra etappen undantagna tjänster, bl. a. vissa institutionsvaktmästar tjänster.

En speciell grupp av tjänster, som nu varit föremål för prövning, utgör preparatorerna. översynen, som i denna del omfattat ett 50-tal tjänster i 14 lönegraden, har givit vid handen, att arbetsuppgifterna för de enskilda tjänstinnehavarna är synnerligen heterogena. Ett antal preparatorer har sålunda institutionsvaktmästaruppgifter, medan andra fullgör laboratoriebi-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1956

trädesarbete. Vissa preparatorer åter har arbetsuppgifter, som icke kan utan vidare hänföras till den ena eller den andra av de nämnda kategorierna. Slutlig ställning har icke nu ansetts böra tagas till frågan, om preparatorstjänsterna bör alltefter göromålens art överföras till nu tillämpade lönegradsserier för laboratoriebiträdespersonal o. s. v. eller om det kan vara motiverat att behålla en särskild preparatorsgrupp, eventuellt differentierad på flera lönegrader. Detta spörsmål torde nämligen böra hänskjutas till den av mig i statsverkspropositionen förebådade principiella utredningen rörande den tekniska biträdespersonalen. Med hänsyn härtill har jag ansett, att i förevarande sammanhang ur preparatorsgruppen bör utbrytas endast sådana tjänster, beträffande vilka arbetsuppgifterna klart motiverar högre löneställning än enligt 14 lönegraden.

De förslag till lönegradsjusteringar, som jag nu — efter överläggningar med vederbörande personalorganisationer — ansett mig böra framlägga, framgår av bilaga B till statsrådsprotokollet i detta ärende. Då vissa av de tjänster, som föreslås skola uppflyttas, är förenade med särskilda lönetilllägg, får jag erinra om vad som härom anförts i årets statsverksproposition (Bil. 2, s. 6).

Sjuksköterskor m. fl. I prop. 1955: 209 framlades, i anslutning till vissa på det kommunala området träffade uppgörelser, förslag rörande lönegradsplaceringen bl. a. av statliga sjukskötersketjänster. Enligt propositionen, som godkändes av riksdagen, skulle på vårdavdelning med minst 15 vårdplatser och specialavdelning med minst 3 sjukskötersketjänster finnas inrättad en överskötersketjänst i 15 lönegraden. Denna grundsats medförde uppflyttning av ett stort antal överskötersketjänsler från 14 till 15 lönegraden. Vid de i ärendet förda överläggningarna med vederbörande personalorganisationer förutsattes, alltjämt i anslutning till vad som avtalats på den kommunala sektorn, att på vårdavdelning med mindre än 15 vårdplatser resp. på specialavdelning med mindre än 3 sjuksköterske-(översköterske-)tjänster skulle, enligt statsmakternas beprövande, kunna inrättas en tjänst som översköterska i 15 lönegraden i stället för 14 lönegraden, om arbetsuppgifterna prövades vara särskilt kvalificerade.

Med föranledande av sistnämnda, vid fjolårets förhandlingar uppställda förutsättning har vederbörande personalorganisation framställt yrkande om uPPfly*4ning av ytterligare ett stort antal överskötersketjänster från 14 till 15 lönegraden. Då det, bl. a. med hänsyn till ovissheten rörande de kommunala ställningstagandena till motsvarande spörsmål, inte varit möjligt att f. n. taga ställning till ifrågavarande yrkande men det å andra sidan är önskvärt, att de åtgärder som bör vidtagas inom ifrågavarande område kan genomföras utan alltför stor tidsutdräkt, synes det få ankomma på Kungl. Maj :t att, i avvaktan på slutlig prövning av frågan, besluta om de lönegradsuppflyttningar som kan befinnas motiverade, dock med tillämpning tills vidare av icke-ordinarie anställning.

7 Kungl. Maj. ts proposition nr 12i år 1956

I detta sammanhang får jag beröra en övergångsanordning som aktualiserats i samband med den förutnämnda prop. 1955: 209. Genom denna uppflyttades bl. a. överskötare och översköterskor vid sinnessjukhusen med tjänstgöring på vårdavdelningar från 14 till 15 lönegraden. Därvid uttalades, att placering i 15 lönegraden förutsatts skola övergångsvis medges jämväl för då anställda överskötare och översköterskor med tjänstgöring i verkstäder eller som arbetsterapeuter. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t genom beslut den 16 december 1955 föreskrivit, att på övergångsstat i lönegraden Ca 15 skall uppföras ett antal befattningar som överskötare eller översköterskor med tjänstgöring som arbetsterapeuter eller i verkstäder, varvid motsvarande antal å personalförteckningen uppförda tjänster i Ca 14 fåi tillsättas endast i den mån avgång sker från tjänsterna på övergångsstat. Då en dylik personlig placering i 15 lönegraden såsom en övergångsanordning befunnits böra tillämpas jämväl beträffande tolv befattningshavare i Ca 14, vilka innehar tjänst som arbetsterapeut och alltså inte ingår under beteckningen över skötare eller översköterska med tjänstgöring som arbetsterapeut, har Kungl. Maj :t genom beslut den 3 februari 1956 medgivit en personlig placering av dem i Cg 15 fr. o. m. den 1 januari 1956 tills vidare. Dessa tjänster torde, såvida riksdagen inte har något att erinra däremot, lr. o. in. den 1 juli 1956 böra överföras å övergångsstat i Ca 15 under samma förutsättningar som föreskrivits i fråga om nyssnämnda överskötar- och överskötersketjänster. Den föreslagna anordningen innebär självfallet inte någon ändring av lönegradsplaceringen för tjänst som arbetsterapeut.

Sjukgymnaster. Lönegradsplaceringen för statligt anställda sjukgymnaster har hittills anslutit sig till vad som gäller för motsvarande kommunalanställda tjänstemän, detta med hänsyn till att den kommunala verksamheten inom detta område är den dominerande. Beslut av sådan innebörd har, efter det överenskommelse träffats med vederbörande personalorganisation, meddelats vid 1953 års riksdag (prop. 165), varigenom de statliga sjukgymnasterna uppflyttades från 13 till 14 lönegraden och därutöver erhöll ett lönetillägg med 25 kronor för månad.

Under år 1955 har genom överenskommelser mellan Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet, å ena sidan, samt vederbörande personalorganisation, å den andra, avtalats förhöjd lönegradsplacering för de kommunalt anställda sjukgymnasterna. I anslutning härtill har fråga uppkommit om motsvarande förbättring i löneläget för de statsanställda sjukgymnasterna. Överläggningar i ämnet har ägt rum mellan representanter för civildepartementet och Saco, som företräder sjukgymnasterna. Vid dessa överläggningar har — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande — från civildepartementets sida framlagts ett förslag, som den 29 februari 1956 godkänts av nämnda organisation. Förslaget, som direkt anknyter till de på det kommunala området träffade uppgörelserna, torde såsom bilaga C få fogas till statsrådsprotokollet i förevarande ärende.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1956

För egen del får jag, med hänsyn till att lönesättningen för statsanställda och kommunalanställda sjukgymnaster även i fortsättningen bör vara enhetlig, tillstyrka, att det ifrågavarande förslaget godtages och underställes riksdagens prövning. Beträffande vissa detaljer torde jag få framhålla följande.

I vad förslaget avser garnisonssjukhuset i Boden (3 tjänster i Ce 14 och 1 i Cg 14) kommer det att äga tillämpning endast intill utgången av innevarande år, därest driften vid sjukhuset fr. o. m. den 1 januari 1957 övertages av Norrbottens läns landsting, varom förslag framlagts för innevarande års riksdag (prop. 109).

Förslaget innefattar bl. a. en ny typ av tjänster, nämligen chef gymnast i Ca 18. Enligt de kommunala uppgörelserna förutsättes dylik tjänst kunna iinnas vid anstalt med minst tre sjukgymnasttjänster (heltidstjänster). Förevarande förslag innebär, att en chefgynmasttjänst inrättas vid vartdera av karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

F. n. tillämpas för de statsanställda sjukgymnasterna i regel en ordinarie arbetstid av 36 timmar för vecka. I anslutning till de kommunala uppgörelserna föreslås arbetstiden höjd till 42 timmar för vecka. I samband härmed bär redan anställd ordinarie sjukgymnast ansetts böra beredas tillfälle att, efter anmälan i vederbörlig ordning, kvarstå på hittillsvarande löne- och anställningsvillkor.

Ett speciellt problem erbjuder sjukgymnasterna vid karolinska sjukhuset. Dessa åtnjuter nämligen särskilt arvode utöver lön i sin egenskap av instruktionsgymnaster för sjukgymnasteleverna vid gymnastiska centralinstitutet. Ifrågavarande arvode har i detta sammanhang föreslagits skola höjas. I samband härmed föreslås höjning även av det av statsmedel utgående instruktionsgymnastarvodet till de i övrigt icke statsanställda sjukgymnasterna vid epidemisjukhuset och vanföreanstalten; själva lönegradsfrågan för de sistnämnda är inte aktuell i detta sammanhang. Jag vill tillägga, att förslaget grundar sig på nuvarande förhållanden och givetvis inte innebär något ställningstagande till frågan om sjukgymnastutbildningens organisation. I den mån sjukgymnast vid ifrågavarande anstalter inte är engagerad i sjukgymnastutbildningen i samma omfattning som f. n., ändras förutsättningen för arvodet.

De av mig i det föregående tillstyrkta förslagen torde böra genomföras fr. o. m. den 1 juli 1956. Vissa av förslagen påkallar övergångsanordningar och ikraftträdandebestämmelser, som Kungl. Maj:t bör äga besluta om. Bl. a. föranledes ändringar i gällande personalförteckningar. Under hänvisning till att riksdagen numera fattat beslut i enlighet med vad i årets statsverks” proposition i bilagan 2 under punkten 1 förordats föreslår jag, att riksdagens bemyndigande inhämtas att vidtaga erforderliga ändringar i personalförteckningarna. För Kungl. Maj:t torde vidare böra utverkas bemyndigande att medge de överskridanden under budgetåret 1956/57 av maximerade anslag och anslagsposter, som föranledes av förslagen.

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1956

Till frågan om erforderliga ändringar i gällande avlönings- och pensionsförfattningar torde jag få återkomma senare.

Den årliga kostnadsökningen för löner och arvoden, som föranledes av de framlagda förslagen, kan beräknas uppgå till omkring 250 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna de i bilagorna A—C till statsrådsprotokollet i detta ärende upptagna förslagen om placering i lönegrad av vissa tjänster m. m.,

2) godkänna övriga i det föregående berörda förslag,

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för förslagens genomförande fr. o. m. den 1 juli 1956,

4) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1956/57 medge de överskridanden av maximerade anslag och anslagsposter, som kan föranledas av vad sålunda föreslagits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Bertil Sjöfors

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1956

Bilaga A

Viss personal vid vattenöverdomstolen och vattendomstolarna

1 Avlöningsförstärkning

2 Befattningsarvode

3 Utgår även till adjungerad ledamot med vikariatslöneförordnande som assessor

1 Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar

5 Stationerade i Umeå eller Östersund

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1956

11 Bilaga B

Teknisk biträdespersonal vid vissa vetenskapliga institutioner m. m.

12 Kungi. Maj. ts proposition nr 12b år 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr 12t år 1956

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1956

15 Bilaga C

Sjukgymnaster

> Utöver lön utgår f. n. lönetillägg å 25 kronor för månad, beräknat efter heltidstjänstgöring.

Anmärkningar

1. a) Sjukgymnast skall under de tre första anställningsåren vara placerad i 15 lönegraden

och därefter i 17 lönegraden. För uppflyttning till 17 lönegraden må tillgodoräknas anställning som sjukgymnast hos staten, landsting eller kommun eller vid anstalt som drives med bidrag från staten, landsting eller kommun. Uppflyttning sker fr. o. m. ingången av kalenderkvartalet näst efter det erforderlig anställningstid tilländagått. b) Sjukgymnasttjänst i 15 lönegraden inrättas endast som icke-ordinarie tjänst.

2. Den ordinarie arbetstiden skall utgöra 42 timmar för vecka.

3. De ur avlöningsstaten för gymnastiska centralinstitutet utgående tilläggsarvodena till förste instruktionsgymnasten vid karolinska sjukhuset samt instruktionsgymnasterna vid karolinska sjukhuset, epidemisjukhuset och vanföreanstalten uppräknas från 2 040 kronor till 3 600 kronor för förste instruktionsgymnasten samt från 1 320 kronor till 2 700 kronor för instruktionsgymnasterna vid karolinska sjukhuset och till 2 400 kronor för instruktionsgymnasterna vid epidemisjukhuset och vanföreanstalten.

4. Vad under 1—3 stadgas skall äga tillämpning fr. o. m. den 1 juli 1956. Härvid skall gälla följande övergångsbestämmelser:

a) Ordinarie tjänst som sjukgymnast vid karolinska sjukhuset skall vid övergången till de nya bestämmelserna övergångsvis hänföras till Ca 15, om så erfordras för att bereda fortsatt ordinarie anställning åt befattningshavare i Ca 14 som ej fyller villkoren för uppflyttning till Ca 17. Tjänsten i Ca 15 skall vid dylik uppflyttning eller eljest vid vakans indragas.

b) Ordinarie sjukgymnast, som den 15 februari 1956 innehade tjänst i Ca 14, äger kvarstå på hittillsvarande Iöne- och anställningsvillkor så länge befattningshavaren innehar samma tjänst, under förutsättning att han före den 1 augusti 1956 till vederbörande myndighet inger skriftlig anmälan därom. I fall av detta slag skall tjänsten föras å övergångsstat.

c) Sjukgymnast, som senast den 30 juni 1956 uppnått 55 års ålder och som får sin ordinarie arbetstid förlängd från 36 till 42 timmar i veckan, äger fr. o. m. den 1 juli 1956 så länge han är placerad i 17 lönegraden uppbära ett personligt lönetillägg med 25 kronor för månad.

5. De nyinrättade tjänsterna som chefgymnast skall i vederbörlig ordning ledigförklaras. Tjänsterna inrättas fr. o. m. den 1 juli 1956.

56056I

Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag