angående utlägg för Förenta Nationernas kostnader för röjning av Suez- kanalen
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1957
1 Nr 58
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utlägg för Förenta Nationernas kostnader för röjning av Suezkanalen; given Stockholms slott den 1 februari 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Östen Undén
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern för utrikes ärendena följande.
Med anledning av konflikten i Främre Orienten antog Förenta Nationernas generalförsamling den 2 november 1956 en resolution, vari bl. a. erinrades om att trafiken genom Suezkanalen avbrutits till förfång för många länder och yrkande framfördes, att åtgärder skulle vidtagas för att åter öppna Suezkanalen. Sedan FN:s generalsekreterare i en rapport redogjort för de förberedande undersökningar och förhandlingar som ägt rum i enlighet med ovannämnda resolution, bemyndigade församlingen honom genom en resolution den 24 november 1956 att fortsätta sina strävanden i syfte att
1 Ttihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 58
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1957
möjliggöra igångsättande genom FN:s försorg av en snabb och effektiv röjning av kanalen. På grundval av detta bemyndigande träffades avtal om utförande av röjningsarbetet mellan FN och ett antal bärgningsbolag, tillhörande sex utanför konflikten stående länder. Såsom ett resultat härav var vid årsskiftet 1956/57 en bärgningsflotta, i vilken ingick trettiotvå fartyg, verksam med uppröjningsarbetet, vilket beräknas leda till att trafik i normal omfattning i kanalen skall kunna återupptagas i mitten av maj 1957. För fullföljande av vissa särskilda röjningsuppgifter i Port Saids hamn anlitar FN därjämte elva brittisk-franska bärgningsfartyg.
I skrivelse den 23 december 1956 hänvände sig FN:s generalsekreterare till ett antal regeringar, däribland Sveriges, med anhållan att om möjligt före den 1 januari 1957 få besked om i vilken utsträckning ett tillfälligt förskott skulle kunna erhållas för täckande av de i samband med kanalröjningens inledningsskede omedelbart erforderliga utgifterna. I skrivelsen framhålles, att förskotterade belopp skall vara utan prejudicerande verkan med avseende på arten och omfattningen av vederbörande regerings eventuella deltagande i de totalkostnader för röjningen, varom slutlig uppgörelse kan komma att träffas. Samtidigt upplystes, att Förenta Staterna förklarat sig ämna förskottera 5 miljoner dollar inom ramen för det till minst 10 miljoner dollar beräknade totala förskottsbehovet. Detta har sedermera angivits till 12—15 miljoner dollar. Förutom nyssnämnda bidrag från Förenta Staterna har Australien, Canada, Italien, Nederländerna, Norge och Västtyskland erlagt eller ställt i utsikt förskottsbidrag med 1 miljon dollar vardera, varjämte danska regeringen hos vederbörande anslagsbeslutande instanser begärt bemyndigande att lämna ett förskott på 1/2 miljon dollar.
Av olika skäl har det ännu icke varit möjligt att lösa frågan, hur kostnaderna för Suezkanalens röjning skall slutligen regleras. I en rapport den 10 januari 1957 har FN:s generalsekreterare sålunda förklarat att han, innan fullständiga kostnadsberäkningar för röjningen föreligger, ej önskar framlägga några slutgiltiga förslag om sättet för kostnadernas täckande. Denna fråga, som för närvarande överväges inom FN, sammanhänger nära med spörsmålet om återbetalningen av de provisoriska förskottsbidragen. Generalsekreteraren har emellertid förklarat sig skola i sitt slutliga förslag om finansieringen av röjningskostnaderna inbegripa förslag om återbetalning av de lämnade förskotten.
Med hänsyn till vikten av att Suezkanalen snabbt åter skall kunna öppnas för trafik, har det ansetts naturligt att Sverige, i likhet med övriga av kanaltrafiken starkt beroende länder, genom att tillmötesgå FN:s framställning om ett tillfälligt förskott bidrager till att täcka de kostnader, som visat sig erforderliga för att möjliggöra igångsättandet av röjningsarbetet i Suezkanalen. I överensstämmelse med denna uppfattning har den 28 december 1956 såsom svar på generalsekreterarens hänvändelse meddelats, att svenska regeringen är beredd att på grundval av de i generalsekreterarens skrivelse angivna förutsättningarna förelägga riksdagen förslag om godkännande av förskottsbetalning med ett i förhållande till storleken av det totala
3 Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1957
förskottsbehovet samt till övriga staters bidrag skäligt belopp. I betraktande av de upplysningar, som inhämtats för bedömande av detta spörsmål, synes för Sveriges del ett utlägg av 4 miljoner kronor böra komma i fråga.
Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) medgiva, att under de förutsättningar, som angivits i skrivelsen den 23 december från Förenta Nationernas generalsekreterare, ett räntefritt belopp av 4 miljoner kronor tillhandahålles Förenta Nationerna såsom bidrag till utlägg för igångsättandet av Förenta Nationernas röjningsarbete i Suezkanalen;
b) till Utlägg för Förenta Nationernas kostnader för röjning av Suezkanalen å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57 under fonden för förlag till statsverket anvisa ett investeringsanslag av 4 miljoner kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Hemming Gadd