('angående vattenvårdens organisation m. m.',)
Hänvisat till av
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958 1
Nr 133
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vattenvårdens organisation m. m.; given Stockholms slott den 28 mars 1958.
Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att vattenvårdsnämnden skall — ehuru fortfaran de knuten till fiskeristyrelsen — erhålla beslutanderätt i de frågor, som vat teninspektionen handlägger, ävensom i inspektionen berörande anslags- och personalfrågor. Huvudansvaret för den regionala handläggningen av vattenvårdsfrågor avses åvila länsstyrelserna. Samarbetet mellan inspektionen och länsorganen förordas skola effektiviseras. Vidare föreslås vissa jämkningar i vatteninspektionens personalplan i syfte att förstärka inspektionens admi nistrativa ledning. Benämningen fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök föreslås ändrad till fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion.
1 liihang titt riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 133
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 mars 1958.
Närvarande:
Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indell , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , K jellin , J ohansson .
I skrivelse den 6 maj 1952 (nr 194) anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om skyndsam utredning rörande effektiva åtgärder till motverkande av förorening av sjöar och vattendrag samt för riksdagen tramlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Med anledning härav tillkallade dåvarande statsrådet Hjalmar Nilson jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 januari 1953 särskilda sakkunniga att verkställa ut redning av nämnda fråga. De sakkunniga, som antagit benämningen vattenvårdskommittén, har utgjorts av vattenrättsdomaren i Österbygdens vat tendomstol G. U. Schirén, ordförande, direktören T. C. Andersson, ledamo ten av riksdagens första kammare T. S. Bengtson, sedermera laboratorn G. Laurell, ledamöterna av riksdagens andra kammare sedermera statsrådet K. G. Netzén och greve T. G. A. von Seth, distriktsingenjören O. Svensson, dåvarande överinspektören i fiskeristyrelsen S. A. Vallin samt dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, direktören E. G. Åqvist. Netzén har den 3 december 1957 entledigats från uppdraget att vara ledamot av kommittén. Utredningen, som vid behandlingen av vissa frågor biträtts av särskilda experter, har den 1 december 1954 avgivit ett betänkande med titeln Vatten vården, betänkande angående organisations- och lagstiftningsfrågor m. m. (SOU 1955:6). I anledning av nämnda betänkande framlade Kungl. Maj :t den 28 decem ber 1956 proposition till riksdagen angående vattenvårdens organisation m. m. (1957:49). I propositionen föreslogs bl. a., att fiskeristyrelsens tillsynsavdelning samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå skulle överföras till byggnadsstyrelsen. Förslagen till omorganisation av administrationen på vattenvårdens område i nämnda proposition avslogs emellertid av riksdagen (SU 1957: 166; rskr. 381). I överensstämmelse med vad statsutskottet vid behandlingen av propositionen uttalat, innebar emel lertid riksdagens beslut, att i avvaktan på eu mera definitiv lösning av före varande organisationsfråga vattenvårdsnämnden borde givas en samordnan de funktion och erhålla vidgade befogenheter, varjämte vattenvårdsorganets
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958 3
arbetsuppgifter, befogenheter och samarbetsformer med övriga myndigheter borde närmare klarläggas. Såsom en följd härav erhöll vattenvårdskommittén den 31 januari 1958 i uppdrag att skyndsamt verkställa en översyn av vissa särskilda frågor rö rande vattenvårdens organisation. I betänkande med titeln Statens vatten inspektion, betänkande med förslag angående vattenvårdens centrala och lokala organisation (stencilerat) har kommittén den 1 mars 1958 framlagt vissa förslag i här berörda frågor. Över betänkandet har efter remiss utlåtanden avgivits av kammarkolle giet, statskontoret, byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, medicinalstyrelsen, statens lönenämnd, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus och Skara borgs län samt lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet. Fiskeristyrelsens yttrande har avgjorts enligt 14 § tredje stycket av in struktionen för styrelsen, vari stadgas, att överdirektören må besluta i brådskande pleniärende i närvaro av den föredragande, till vilkens ämbetsbefattning ärendet hör. Ärendet har sålunda avgjorts av t. f. överdirektören efter föredragning av chefen för styrelsens administrativa byrå. Från detta styrelsens beslut, vilket avfattats i enlighet med den av t. f. överdirektören uttalade meningen, har föredraganden varit skiljaktig och avgivit särskilt yttrande. Till fiskeristyrelsens utlåtande har vidare fogats särskilda ytt randen av vattenvårdsnämnden och Svenska fiskeritjänstemannaförbundet. Länsstyrelserna i Stockholms och Skaraborgs län har jämte eget utlåtan de överlämnat yttranden från förste provinsialläkaren och distriktsingenjören för vatten och avlopp. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har dessutom överlämnat yttrande från fiskeriintendenten i södra distriktet. Slutligen har Distrijktsingenjörers förening, SACO:s kanslikartell och Svenska konsulterande ingenjörers förening framfört vissa synpunkter i anledning av vattenvårdskommitténs förevarande betänkande. Jag övergår härefter till en redogörelse för vattenvårdskommitténs förslag och yttrandena över detsamma.
Vattenvårdskommitténs förslag
Allmän översikt
I vattenvårdskommitténs betänkande den 1 mars 1958 med förslag angå ende vattenvårdens centrala och lokala administration framlägges vissa för slag angående vatteninspektionens ledning, vattenvårdens lokala organisa tion och vissa personalfrågor. Vad gäller vatteninspektionens ledning redovisas 2 alternativa förslag. En ligt det första alternativet får fiskeristyrelsen en sådan sammansättning, att vissa ledamöter deltager i handläggningen av fiskeriärenden och vissa leda möter i handläggningen av vattenvårdsärenden. Det andra alternativet inne
4 Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
bär, att den nuvarande vattenvårdsnämnden, med något ändrad samman sättning, äger att självständigt handlägga ärenden, som rör vatteninspek tionen. Vattenvårdskommittén finner båda dessa alternativ godtagbara men anser det senare alternativet vara att föredraga. Benämningen fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök föreslås skola ändras till fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion. Vatteninspeklionens styrelse förutsättes — vare sig det ena eller det and ra av de nämnda alternativen väljes — i viss utsträckning kunna även fun gera som samordningsorgan för olika intressen på vattenvårdens område. Ett ytterligare steg till närmare samverkan mellan väg- och vattenbyggnads styrelsens vatten- och avloppsbyrå och vatteninspektionen anses kunna åstadkommas på det sättet, att nämnda byrå lämnar inspektionen biträde i vattentekniska frågor. Den egentliga tillsynsverksamheten, nämligen inspektion av avloppsför hållandena vid industrier och samhällen in. in., kan enligt vattenvårdskommitténs mening i betydande utsträckning uppdragas åt distriktsingenjörerna för vatten och avlopp. Vidare bör utredningar i föroreningsfrågor i stor utsträckning kunna åstadkommas genom samverkan mellan vatteninspek tionen och länsstyrelserna, varvid lokalt tillgänglig expertis anlitas. Vattenvårdskommittén föreslår slutligen, att den omedelbara ledningen av vatteninspektionen skall omhänderhavas av en administrativ kraft och att i detta syfte vissa justeringar av inspektionens personalplan skall genom föras.
Vatteninspektionens ledning I fråga om den centrala vatteninspektionens ledning erinrar vattenvårds kommittén till en början om att statsutskottet i sitt utlåtande i anledning av 1957 års proposition angående vattenvårdens organisation m. m. (SU 1957: 166) synes förutsätta, att den hittillsvarande organisationsformen, som för ordas skola tills vidare bibehållas, icke utgör en definitiv lösning. Riksdagens beslut i frågan torde därför få uppfattas så, att den nuvarande centrala organisationen på ifrågavarande område är att betrakta som ett proviso rium, vilket efter ytterligare erfarenhet bör omprövas. Vattenvårdskommittén finner det för sin del vara beklagligt, alt det icke varit möjligt att uppnå en mera definitiv lösning, som direkt genom själva organisationsformen kunde tillgodose de uppenbara behoven av samord ning mellan vattenvårdens olika intressen. I synnerhet hade det varit an geläget att få centralt sammanföra vattentillsynen, å ena, samt planeringskontrollen och statsbidragsbeviljandet (den s. k. va-verksamheten), å andra sidan, i en gemensam organisation. Då man emellertid nu tagit avstånd härifrån och då en mera definitiv lösning av organisationsfrågan kan vara relativt avlägsen, anser kommittén andra åtgärder i syfte att än dock åstadkomma vissa framsteg i samordnande hänseende vara nödvändiga.
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958 5
Enligt kommitténs mening har den nuvarande vattenvårdsnämnden icke kunnat fylla sin uppgift som vägledande och samordnande organ i vatten vård sfrågor. Uen främsta anledningen härtill anser kommittén vara, att nämnden icke haft tillräckliga befogenheter och att den av detta och andra skäl kommit att stå vid sidan om den beslutande och administrativa orga nisationen inom de myndigheter, som handlägger vattenvårdsfrågor. Eu utvidgning av nämndens befogenheter med bibehållande av dess ställning som samordnande organ mellan olika myndigheter skulle emellertid in nebära, att berörda myndigheters beslutanderätt i vissa vattenvårdsfrå gor delegerades till nämnden, samtidigt som vederbörande myndigheter i andra frågor, såsom personal- och anslagsfrågor, likväl hade ansvaret för ifrågavarande delar av sin förvaltning. Enligt kommitténs mening skulle en sådan tämligen självständig nämnd väl kunna utgöra ett organ för att lösa uppgifter, som eljest till särskilda delar skulle ankomma på 2 eller flera ämbetsverk. Kommittén anför emellertid, att denna utväg såvitt be kant hittills icke ansetts formellt möjlig och ännu icke begagnats inom svensk förvaltning. Anknytningen till flera ämbetsverk befaras också kun na vålla svårigheter och möjligen även kompetenstvister. Då denna utväg att samtidigt få till stånd en lämplig ledning för vatteninspektionens verk samhet och ett samordnande organ för olika intressen inom vattenvården sålunda synes vara praktiskt taget stängd, anses det föreliggande proble met få angripas på annat sätt. De möjligheter, som därvid står till buds, är enligt kommitténs mening, att vatteninspektionens ledning handhaves antingen av fiskeristyrelsen i särskild sammansättning (alternativ 1) eller av vattenvårdsnämnden med ökade befogenheter (alternativ 2). Vartdera av dessa alternativ tänkes kun na utformas på följande sätt.
Alternativ 1. Vattenvårdskommittén har i sitt tidigare betänkande angående organisations- och lagstiftningsfrågor (SOU 1955:6) uttalat, att fiskeristyrelsen icke har en sammansättning, som kan anses vara lämplig för ett vattenvårdsorgan. Styrelsen utgöres nämligen av ämbetsverkets över direktör och chef samt 4 representanter för fiskets organisationer och 1 representant för fiskhandeln. En sådan ändring av styrelsen att vid sidan av fiskerirepresentanterna även plats beredes för representanter för olika intressen inom vattenvården ter sig emellertid olämplig. I fiskeriärenden skulle sistnämnda representanter uppenbarligen icke böra deltaga och i vattenvårdsärenden skulle i en så sammansatt styrelse fisket få en opropor tionerligt stor representation. Med hänsyn till verkets 2 delvis skilda verk samhetsområden synes det därför vara väl motiverat, att styrelsen får en sådan sammansättning, att vissa ledamöter deltager i handläggningen av fiskeriärenden och andra ledamöter i handläggningen av vattenvårdsärenden. Fiskeristyrelsens ena avdelning skulle sålunda avgöra ärenden, som handlägges av eller rör fiskeribyråerna och statens fiskerilorsök. För denna avdelning bibehålies fiskeristyrelsens nuvarande sammansättning. Styrel sens andra avdelning skulle utgöra styrelse för vatteninspektionen och få beslutanderätten i de ärenden, som inspektionen handlägger eller som rör anslags- och personalfrågor inom inspektionens område.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1058
Denna andra avdelning av ämbetsverkets styrelse bör bestå av dettas över direktör och chef såsom självskriven ordförande och 5 ledamöter. Ordfö randen torde därvid jämväl få i styrelsen företräda fiskets intressen. Med hänsyn till det nära sambandet mellan vatteninspektionens verksamhet och den verksamhet, som utövas av vatten- och avloppsorganisationen, synes det vidare vara ändamålsenligt, att byråchefen vid väg- och vattenbyggnadssty relsens vatten- och avloppsbyrå är självskriven ledamot. I övrigt bör styrel sen bestå av 1 representant för hälsovården, 1 för industrien, 1 för kommu nerna och 1 för naturskydds- och fritidsintressen. Alternativ 2. Vid övervägande av möjligheten att göra vattenvårdsnämnden till beslulande och ansvarigt organ för vattenvården kan man inom statsförvaltningen i övrigt finna åtskilliga exempel på en liknande lösning, då åt en fristående nämnd uppdragits att självständigt svara för vissa på ett ämbetsverk ankommande uppgifter. Såvitt bekant har sådana nämnder visat sig vid andra ämbetsverk kunna fungera på elt tillfredsställande sätt. Som förebilder synes kunna tagas några av de till medicinalstyrelsen knutna nämnderna: medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd, rättspsykiatris ka nämnd, rättsmedicinska nämnd, disciplinnämnd och sjukvårdsberedskapsnämnd. Dessa äger samtliga att besluta i medicinalstyrelsens namn. Endast i en av nämnderna (sjukvårdsberedskapsnämnden) innehaves emel lertid ordförandeposten av medicinalstyrelsens chef, medan Kungl. Maj :t till ordförande i de övriga utsett andra personer. Till vissa av nämnderna är knutna särskilda personalavdelningar inom medicinalstyrelsen. De 4 först nämnda beslutar icke i personal- och anslagsfrågor, medan däremot sjuk vårdsberedskapsnämnden endast har kameral anknytning till medicinalsty relsen. Enligt kommitténs mening är vattenvårdsnämnden, eventuellt med nå got ändrad sammansättning, väl lämpad att på nu antytt sätt tjänstgöra som styrelse för statens vatteninspektion. Anledning saknas att därvid från nämndens befattning undantaga personal- och anslagsfrågor, vilka synes mom detta område lämpligare kunna handläggas av vattenvårdsnämnden än av fiskeristyrelsen i dennas nuvarande sammansättning. I detta samman hang må framhållas, att fiskeristyrelsens majoritet i yttrande över vattenvårdskommitténs tidigare betänkande uttalat sig för att fiskeriärendena och vattenvårdsärendena bör förläggas till olika myndigheter. Vidare bör erin ras om att anslaget till vatteninspektionen redan nu utgör en särskild anslagspost under nionde huvudtiteln. Organisationsmässigt bör emellertid vattenvårdsnämnden som hittills vara knuten till fiskeristyrelsen och nämn dens kamerala ärenden bör kunna ombesörjas av fiskeristyrelsens admini strativa byrå. Vattenvårdsnämnden synes böra bestå av en av Kungl. Maj :t särskilt ut sedd ordförande samt G ledamöter, nämligen byråchefen vid väg- och vat tenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå såsom självskriven ledamot samt 1 representant för vart och ett av följande intressen: fisket, hälsovår den, industrien, kommunerna samt naturskydds- och fritidsintresset. Efter som den nu föreslagna vattenvårdsnämnden får en något annan samman sättning än den nuvarande nämnden, bör den senare upplösas och en ny nämnd tillsättas, om alternativ 2 genomföres. Vid övervägande av frågan om vilket av de nämnda alternativen som är att föredraga bör enligt vattenvårdskommitténs mening främst beaktas de svårigheter, som föranledes av att fiskeristyrelsen är förlagd till Göteborg och vatteninspektionen till Drottningholm. En ändring i fråga om dessa för-
Kiingl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958 7
läggningsförliållanden anses av praktiska skäl icke kunna ske inom den närmaste tiden. Beträffande vatteninspektionens förläggning finner kom mittén angeläget understryka, att ett nära samarbete erfordras mellan vatteninspektionen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå. På grund därav bör dessa båda organ såsom hitills vara förlagda till samma ort. Vatteninspektionen säges dessutom behöva hålla nära kon takt med vissa andra till Stockholm förlagda myndigheter såsom statens institut för folkhälsan och medicinalstyrelsen. Främst av dessa anledningar finner kommittén, att praktiska skäl talar för en lösning enligt alternativ 2 med vattenvårdsnämnden såsom styrelse för vatteninspektionen och därmed högsta organ för vattenvården, och kommittén förordar för sin del detta al ternativ. Under förutsättning av att vissa förslag till ändring av personalplanen för vatteninspektionen genomföres, bör emellertid enligt kommitténs me ning även alternativ 1 med en särskild avdelning av fiskeristyrelsen såsom chefsmyndighet vara godtagbart. Kommittén framhåller dessutom, att vid val av alternativ 2 endast obetydliga organisatoriska förändringar erfordras för en framtida övergång till alternativ 1, därest en sådan kan befinnas önskvärd, t. ex. vid en ändrad förläggning av fiskeristyrelsen eller av annan anledning. Oavsett vilket av de nämnda alternativen som väljes för organisationen av vatteninspektionens styrelse, föreslår vattenvårdskommittén, att vattenin spektionens (tillsynsavdelningens) chef skall vara föredragande i denna. Föredraganden bör i överensstämmelse med vad som gäller för andra före dragande i fiskeristyrelsen ha reservationsrätt men ej rätt att deltaga i beslut. Om vattenvårdsnämnden blir styrelse för vatteninspektionen förutsättes, att de ändringar i dennas instruktion skall vidtagas, som föranledes av nämndens nya ställning. I instruktionen bör vidare angivas, vilka ärenden som skall handläggas av nämnden. Om styrelsefrågan löses enligt alternativ 1, föreslår vattenvårdskommit tén följande ordning. Beträffande vilka frågor som skall upptagas i styrelsen, sammanträden, ersättning för ledamöterna in. m. bör i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives i fiskeristyrelsens instruktion. Med hänsyn till att vatteninspektio nen är förlagd till Stockholm torde det vara lämpligt, att sammanträdena med denna del av styrelsen i allmänhet äger rum i Stockholm. Då någon gång behov kan föreligga att såväl ledamöterna på fiskerisidan som leda möterna på vattenvårdssidan sammanträder i gemensamt plenum, bör så självfallet kunna ske. Beslut genom votering vid dylika sammanträden sy nes dock icke böra ske av den anledningen, att representationen av olika intressen i exempelvis ett vattenvårdsärende icke kan anses vara lämpligt avvägd. Kompetenstvister mellan de olika delarna av styrelsen, huruvida ett ärende är en fiskefråga eller en vattenvårdsfråga, torde i praktiken knap past behöva uppkomma.
8 Kungl. Mäj.ts proposition nr 133 år 1958
Beträffande båda de föreslagna alternativen bör, enligt kommitténs me ning, framhållas, att vattenvården numera har en sådan betydelse, att en särskild styrelse för vatteninspektionen måste anses vara väl motiverad. Vattenvårdskommittén finner det vara lämpligt, att fiskeristyrelsens be nämning ändras på ett sätt, som ger uttryck för de båda huvudområdena för dess verksamhet. Kommittén föreslår därför, att benämningen fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök ändras till fiskeristyrelsen med statens vat teninspektion. Benämningen statens vatteninspektion skulle vidare använ das för hela den till Drottningholm förlagda arbetsenhet, som handlägger vattenvårdsfrågor. Såsom kommittén föreslagit i sitt tidigare betänkande skulle inom vatteninspektionen finnas en särskild tillsynsavdelning för den fortlöpande övervakningen och kontrollen samt ett undersökningslaboratorium för utredningar och analysarbeten.
Samordningsfrågan
Den särskilda styrelse för vatteninspektionen, som vattenvårdskommit tén föreslagit, avses skola vara förlagd till eller knuten till fiskeristyrelsen och kan därför enligt kommitténs mening icke lämpligen instruktionsmässigt taga befattning med ärenden inom andra verks ämbetsområden. Kom mittén finner det vidare innebära en överorganisation att inrätta ett spe ciellt organ med rådgivande eller konsultativa uppgifter i samordnande syf te. I nuvarande läge anses behovet av samordning mellan olika centrala myndigheter på vattenvårdens område kunna tillgodoses på följande sätt. Kommittén vill härvid till en början erinra om att den föreslagna styrel sen för vatteninspektionen i och för sig har en lämplig sammansättning för ett samordningsorgan på det centrala planet. Kommittén förutsätter vidare, att de personer, som i denna styrelse skall representera olika intressen på vattenvårdens område, begagnar styrelsen som ett samarbetsorgan. Det sy nes icke heller böra möta nagra formella hinder att vid styrelsens sam manträden exempelvis representanten för vatten- och avloppsbyrån eller för hälsovården anmäler viktigare ärenden på vattenvårdens område, som är under handläggning inom vederbörande ämbetsverk. Även om vattenin spektionens styrelse icke får någon behörighet att påverka avgörandena i dessa ärenden — vilket särskilt kan vara en brist då det gäller planeringsoch statsbidragsärendens inom vatten- och avloppsverksamheten — torde ut byte av erfarenheter och synpunkter leda till ett önskvärt ökat beaktande av vattenvårdsintresset. Såsom vattenvårdskommittén närmare motiverat i sitt tidigare betänkan de föreligger ett särskilt behov av samordning mellan vatteninspektionen samt vatten- och avloppsbyrån. Ehuru enligt riksdagens beslut dessa ar betsenheter tills vidare skall vara förlagda till olika ämbetsverk, synes ett ytterligare steg till närmare samverkan dem emellan likväl kunna åstad kommas på så sätt, att vatten- och avloppsbyrån föreskrives skola lämna vatteninspektionen biträde i vattentekniska frågor, då så påfordras. Dylikt biträde bör kunna lämnas direkt genom samverkan mellan vederbörande tjänstemän och sålunda utan formellt remissförfarande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 195S 9
Vattenvårdskommittén erinrar slutligen om att den i sitt tidigare betän kande förordade en sammanslagning av vatteninspektionen samt vattenoch avloppsorganisationen bl. a. av det skälet, att sistnämnda organisations lokalorgan — distriktsingenjörerna för vatten och avlopp — därigenom skulle stå jämväl till vatteninspektionens förfogande och komma att ut göra ett för vattenvården i landet mera värdefullt lokalorgan än hittills. Då emellertid nu enligt riksdagens beslut vatteninspektionen och distrikts ingenjörerna skall höra till skilda ämbetsverk, måste enligt kommitténs mening särskilt övervägas hur en förbättrad samordning skall kunna åstad kommas inom den lokala vattenvården samt mellan denna och vattenin spektionen. Vissa åtgärder i fråga om handläggningen av olika vattenvårdsärenden anses kunna bidraga härtill.
Vattenvårdens lokala organisation
Beträffande vattenvårdens lokala organisation erinrar vattenvårdskom mittén till en början om att departementschefen i de särskilda direktiven för förevarande utredningsuppdrag anfört, att den centrala organisationens relationer till olika länsorgan, direkt eller genom länsstyrelsen, även bör beaktas. Utgångspunkten skulle enligt direktiven härvid vara, att länssty relsen bör vara den samordnande myndigheten på länsplanet men att det är angeläget, att olika andra länsmyndigheter blir anlitade inom vattenvården. Såsom utgångspunkt för bedömandet av nu berörda spörsmål anför vattenvårdskommittén följande om vatteninspektionens nuvarande befogen heter. Enligt 1 § tillsynslagen skall, till motverkande av vattenförorening, av statens vatteninspektion utövas tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vat tenområden inom riket. Enligt den tidigare gällande lydelsen av lagen skulle fiskeristyrelsen utöva tillsyn ur fiske- och naturskyddssynpunkt (2 §), under det att tillsyn ur hälsovårdssynpunkt skulle utövas av hälso vårdsmyndigheterna och endast i den mån så lämpligen kunde ske även av fiskeristyrelsen (7 §). I den proposition, som låg till grund för tillsynslagen i dess nuvarande lydelse, uttalade departementschefen, att det förutsattes, att vatteninspektionen tills vidare utövade tillsyn ur hälsovårdssynpunkt allenast i den mån detta med hänsyn till inspektionens resurser kunde ske. Enligt 1 § andra stycket gäller om tillsyn av hälsovårdsmyndigheter och fiskeritjänstemän vad särskilt är stadgat. Beträffande hälsovårdsmyndighe ternas åligganden och befogenheter avser denna hänvisning hälsovårdsstad gan. Eftersom länsstyrelserna är hälsovårdsmyndigheter, tillkommer dem alltså redan nu viss tillsyn. Denna är emellertid begränsad till hälsovårdens område. Härav följer att, om man vill ge länsstyrelserna ställningen som tillsynsorgan med i princip samma verksamhetsområde som vatteninspek tionen, en ändring av tillsynslagen torde erfordras. Vatteninspektionens befogenheter vid tillsynens utövande är följande. Finner vatteninspektionen, att industriellt avloppsvatten eller kloakvatten genom förorening medför olägenhet av någon betydelse, äger den meddela råd och anvisningar angående lämplig åtgärd till motverkande därav (2 §). När omständigheterna därtill föranleder äger vatteninspektionen hos läns
10 Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
styrelsen görn framställning om förbud mot utsläppande av avloppsvatten utan erforderlig behandling eller angående åtgärd till motverkande av olä genhet genom utsläppande därav. Med avseende å länsstyrelsens prövning skall vad i hälsovårdsstadgan förskrives äga motsvarande tillämpning (3 §). Erfordras prövning av vattendomstol, äger vatteninspektionen hos vatten domstolen föra talan om förbud eller åtgärd, varom i 3 § sägs, efter vad i vattenlagen är stadgat. Vatteninspektionen må ock eljest i ärende angående vattenförorening föra talan hos vattendomstol ävensom vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen (4 §). Vatteninspektionen har alltså, då den finner anledning till anmärkning, icke rätt att själv besluta om föreläggande eller åtgärd för att vinna rättelse. Dennas befogenheter är begränsade till att lämna råd och anvisningar samt att föra talan hos länsstyrelse — såsom hälsovårdsmyndighet — och hos vattendomstol. Vatteninspektionens tillsynsverksamhet utövas i huvudsak dels genom inspektion av industrier och kommunala anläggningar in. m. samt över vakning av att meddelade reningsföreskrifter iakttages, dels genom gransk ning av ingivna anmälningar från industrier och kommuner. Anmälan till vatteninspektionen skall enligt förprövningskungörelsen ske dels innan vissa slag av fabriker och inrättningar anlägges eller utvidgas, (2 och 3 §§ förprövningskungörelsen), dels innan ledning påbörjas för av ledande av kloakvatten från bebyggelse med mer än 200 invånare eller från kasern, hotell m. in. över viss storlek (4 §), dels i regel innan utsläpp sker av kloakvatten, som härrör från tätbebyggelse eller som innehåller avlopps vatten från vattenklosett och som ej undergått slamavskiljning, eller av pressaft från silos, urin från djurstall, vassle och galvaniskt bad in. in.
I sitt år 1955 avgivna betänkande rörande bl. a. organisation av vatten tillsynen (SOU 1955: 6) föreslog vattenvårdskommittén, att till statens vat teninspektion såsom vattenvårdens centrala organ skulle överföras fiskeristyrelsens tillsynsavdelning samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vattenoch avloppsbyrå jämte distriktsingenjörsorganisationen för vatten och av lopp. Distriktsingenjörerna skulle bilda stommen i vattentillsynens lokala administration. De skulle därvid särskilt ha att övervaka skötseln av behandlingsverk för kloakvatten. Detta organisationsförslag har emellertid ge nom riksdagens ställningstagande tills vidare avvisats. Kommittén anser dock alltjämt, att organisationsfrågan i sinom tid bör lösas efter nyssnämn da riktlinjer. Enligt kommitténs mening har den senaste tidens utveckling ytterligare framhävt behovet av en effektiv lokal administration för vattentillsynen. Såväl hos vattendomstolarna som hos vatteninspektionen framträ der en påtaglig tendens till ökning av antalet föroreningsärenden. Härtill har uppenbarligen den fr. o. m. år 1957 genomförda skärpningen av föroreningslagstiftningen bidragit. Även inom ramen för den nuvarande centrala vattenvårdsorganisationen bör dock enligt kommittén åtgärder vidtagas för att så långt möjligt åstad komma en effektivisering av vattentillsynen på det lokala planet. Stegringen av antalet ärenden — icke minst tämligen rutinbetonade frågor rörande kommunala reningsanläggningar — motiverar en minskning av vattenin spektionens arbetsbörda för att inspektionen skall kunna fullgöra sin funk tion som ett centralorgan för vattenvården i riket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958 11
Enligt vattenvårdskommitténs uppfattning bör i nuvarande läge anord ningar icke vidtagas, som kan försvåra genomförandet av en mera definitiv organisation. Bl. a. bör därför eftersträvas en ordning, som icke förutsätter lagändringar eller mera ingripande administrativa förändringar. Kommittén har efter övervägande av olika möjligheter stannat för att föreslå följande. Vatteninspektionens verksamhet utövas, såsom förut sagts, i huvudsak genom dels inspektioner samt övervakning av att meddelade föreskrifter iakttages, dels granskning av enligt förprövningskungörelsen ingivna an mälningar från industrier och kommuner m. fl., dels utförande av talan vid vattendomstolar och i samband med syneförrättningar enligt vattenlagen. Den egentliga tillsynsverksamheten — således den förstnämnda gruppen av ärenden — kan i betydande utsträckning anförtros åt distriktsingenjörerna. I kommitténs föregående betänkande anfördes härom följande. Distriktsingenjörerna för vatten och avlopp äger erforderlig teknisk kun skap för att handha kontroll av kommunala och enskilda anläggningar för behandling av avloppsvatten. De har redan nu till uppgift att utöva sådan övervakning i fråga om anläggningar, för vilka statsbidrag utgår. Vattenvårdskommittén anser därför ändamålsenligt, att distriktsingenjörernas uppgifter i nämnda hänseende utvidgas att avse samtliga kommunala an läggningar för behandling av avloppsvatten. Även viktigare enskilda an läggningar bör stå under distriktsingenjörernas kontroll. Distriktsingenjö rerna bör ha till uppgift att även i andra sammanhang bevaka och tillgodo se vattenvårdens intressen. Av särskild vikt synes vara, att distriktsingen jörerna redan vid sin befattning med planeringen av vatten- och avlopps anläggningar söker förebygga, att menlig förorening uppkommer. Då detta skrevs, utgick kommittén från att distriktsingenjörerna skulle vara infogade i vatteninspektionens organisation. Detta blir nu, i varje fall tills vidare, icke fallet. Den eftersträvade samverkan bör dock kunna äga rum genom att ett intimt samarbete organiseras mellan vatteninspektionen och distriktsingenjörerna, direkt eller i vissa avseenden genom länsstyrel serna. Även samverkan mellan vatteninspektionen och länsstyrelserna bör i detta sammanhang beaktas. Vid återkommande konferenser mellan vatteninspektionen och vederbö rande länsstyrelse bör för varje län uppställas mera långsiktiga saneringsplaner. överenskommelser bör därvid eller i annat sammanhang träffas om sättet för sådana planers genomförande och i övrigt om arbetsfördelningen mellan central- och lokalorgan. I detta sammanhang bör såvitt möjligt pre ciseras och åt distriktsingenjören uppdragas att utöva all den kontroll- och tillsynsverksamhet, som lämpligen kan ombesörjas av honom. Genom do mar i föroreningsmål lämnas redan nu stundom kontrolluppgifter åt di striktsingenjörerna. Så torde framdeles komma att ske i ökad omfattning. I anslutning till de nämnda konferenserna kan emellertid kontrollen inrik tas såväl på vattenförhållanden i allmänhet som på vissa begränsade upp gifter. Valteninspektörerna bör var och eu inom sitt distrikt hålla fortlö pande kontakt med vederbörande distriktsingenjörer. Inspektionsresor inom olika områden bör i lämplig utsträckning företagas gemensamt. Centralor ganet bör erhålla avskrift av länsstyrelsernas beslut eller uttalanden i ären den, som handlägges på det lokala planet, liksom berörda länsstyrelser bör få del av centralorganets yttranden o. s. v. Finner distriktsingenjören i samband med sin tillsynsverksamhet, att åt gärd bör vidtagas mot förorenande industri, annan enskild anläggning el ler kommun, bör ärendet anmälas för länsstyrelsen. Utredning bör verkstäl
12 Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
las av distriktsingenjören i samarbete i erforderlig omfattning med förste provinsialläkare, länsveterinär, länsarkitekt, lantbruksingenjör och fiskeritjänsteman. Efter föredragning av distriktsingenjören bör länsstyrelsen antingen med stöd av sina befogenheter avgöra ärendet eller också med yttrande överlämna detsamma till vatteninspektionen. Beträffande ärenden, som anmäles direkt till vatteninspektionen, samt ärenden, som inspektionen självmant upptager i samband med sin överva kande verksamhet, bör möjlighet finnas för vatteninspektionen att erhålla biträde av länsorgan med erforderlig utredning m. m. Som utredningsorgan kan distriktsingenjören väl fungera. Lämpligast synes dock vara, att läns styrelserna tillhandagår vatteninspektionen med utredning av större vikt. Förfarandet skulle därvid i stora drag' bli, att vatteninspektionen remitterar ärendet till vederbörande länsstyrelse, varefter denna med anlitande av distriktsingenjören låter verkställa utredning, som förut sagts, samt med eget yttrande återsänder ärendet till vatteninspektionen. Alla ärenden, som sammanhänger med vattenmål eller syneförrättningar, bör handläggas centralt av vatteninspektionen. Även i sådana ärenden kan det emellertid i vissa fall vara motiverat, att lokala undersökningar, som erfordras för vatteninspektionens ställningstagande eller för utförande av inspektionens talan, verkställes genom länsstyrelsens försorg eller att läns styrelsen eljest yttrar sig till vatteninspektionen. Den nu antydda lösningen av den lokala tillsynsfrågan synes icke förut sätta andra författningsändringar än möjligen några förtydligande kom pletteringar av instruktionerna för de organ, som skall fungera på det lokala planet. Det må erinras om att länsstyrelseinstruktionen redan nu innehåller be stämmelser om att länsstyrelsen i erforderlig utsträckning skall samarbeta och samråda med andra statliga myndigheter och att det ankommer på länsstyrelsen att avgiva de utlåtanden och lämna det ämbetsbiträde samt de upplysningar och besked, som i vederbörlig ordning äskas eller av förhål landena eljest påkallas och som av länsstyrelsen kan lämnas (5 §). Vidare äger länsstyrelsen i arbetsordning eller annorledes uppdraga åt vissa tjäns temän, bl. a. distriktsingenjören för vatten och avlopp, att vara föredragan de i ärenden berörande deras verksamhetsområden (40 § 2 inom.). Enligt gällande provisoriska bestämmelser angående distriktsingenjörernas för vatten och avlopp tjänstgöring och arbetsuppgifter m. m. ankommer på distriktsingenjör att biträda länsstyrelse med handläggning av ärenden rö jande vattenförsörjning och avlopp. I länsstyrelseinstruktionen finnes vi dare stöd för att i ärenden rörande vattenförorening anlita även förste pro vinsialläkare, länsveterinär och befattningshavare hos lantbruksnämnd (41 § järnf. med 40 §).
Kommittén anför slutligen, att distriktsingenjörsorganisationen är avsedd att utbyggas så, att fr. o. in. budgetåret 1959/60 egen distriktsingenjör med biträdande personal finnes i samtliga län utom Gotlands län och att denna utbyggnad av organisationen bör underlätta en överföring av vissa arbets uppgifter till det lokala planet.
Personalfrågor
I vattenvårdskommitténs tidigare betänkande (SOU 1955:6) förutsattes att en vatteninspektion, organiserad som ett självständigt ämbetsverk, skulle
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958 13
ledas av en överdirektör. Alla rutinärenden skulle då kunna föredragas för och avgöras av överdirektören. Eftersom fiskeristyrelsens chef är placerad i Göteborg och vatteninspek tionen är förlagd till Drottningholm kan f. n. ämbetsverkets chef icke kon tinuerligt följa ärendena vid ifrågavarande avdelning. Fiskeristyrelsens chef bär under hand framhållit olägenheterna av att han således väl i sista hand har ansvaret för verksamheten men icke har möjlighet att närmare följa densamma. Dessa olägenheter kommer, framhåller vattenvårdskommittén, uppenbarligen att kvarstå, om en avdelning av fiskeristyrelsen skall utgöra styrelse för vatteninspektionen. Det blir då som hittills nödvändigt, att fis keristyrelsens chef i största utsträckning delegerar handläggningen av in spektionens ärenden till den befattningshavare, som har den omedelbara ledningen av avdelningens verksamhet, f. n. överinspektören. Om däremot vattenvårdsnämnden skulle bestå med uppgift att bl. a. vara vatteninspek tionens styrelse, förutsätter kommittén, att en god kontakt kan upprättas och bibehållas mellan nämndens ordförande och ledaren för inspektionens verksamhet. Även i detta fall får emellertid den sistnämnde en mera själv ständig ställning än en avdelningschef, vars verksamhet är direkt infogad i ett ämbetsverk. Oavsett hur styrelsefrågan löses, anser kommittén, att det på överin spektören kommer att ställas icke ringa anspråk på administrativ förmåga och erfarenhet. Avgörandet av rutinärenden kommer att till stor del åvila överinspektören som en självständig uppgift. I praktiken blir det över inspektören, som får svara för den löpande kontakten med industrier och kommuner samt med de myndigheter och inrättningar, med vilka vatten inspektionen har att taga kontakt eller samarbeta. Särskilt maktpåliggande är enligt kommitténs mening uppgiften att inför vattendomstolarna före träda vatteninspektionen i stämnings- och ansökningsmål. När sådana är av större vikt och betydelse, bör det ankomma på överinspektören att själv ut föra vatteninspektionens talan. På överinspektörens administrativa för måga skulle därför ställas ökade krav genom verksamhetens alltmera till tagande omfattning och även genom det förbättrade samarbete, som förutsättes skola äga rum med andra centrala myndigheter och med länsstyrel serna. Kommittén finner det av anförda skäl vara motiverat, att överinspektörsbefattningen besättes med en företrädesvis administrativ kraft. Till närmas te man och ställföreträdare föreslås överinspektören skola ha en befattnings havare med framstående naturvetenskaplig utbildning. Denne skulle omhänderha ledningen av undersökningslaboratoriet och i övrigt biträda över inspektören vid handläggningen av inspektionens ärenden. Vattenvårdskommittén föreslår i anslutning härtill, att vid vatteninspeklionen inrättas eu tjänst som administrativ byråchef, benämnd överinspek tör. Med hänsyn till det självständiga ansvar, som skall åvila denne befatt ningshavare, och till behovet av att för uppgiften erhålla en väl kvalificerad kraft bör enligt kommitténs mening tjänsten icke placeras lägre än i löne
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958
grad B 2. Under förutsättning att befattningen kommer att innehavas av en person med juridisk utbildning eller med väl meriterade administrativa er farenheter, anses emellertid den i kommitténs tidigare personalplan före slagna förste byråsekreterartjänsten kunna utgå. Den nuvarande överinspektörstjänsten, för vilken förutsatts naturvetenskaplig utbildning, skulle enligt kommitténs förslag med bibehållen löneställning bestå såsom souschefsbefattning. Innehavaren föreslås i fortsättningen vara ordinarie befatt ningshavare i lönegrad A 26 samt benämnas byrådirektör och föreståndare för undersökningslaboratoriet. En alternativ ordning för vatteninspektionens ledning kan enligt kom mitténs uppfattning möjligen tänkas för det fall att vattenvårdsnämnden bibehålies och får ställningen som styrelse för vatteninspektionen. Om där vid uppdraget som ordförande i vattenvårdsnämnden kunde förbindas med viss deltidstjänstgöring, skulle nämndens ordförande även kunna få till uppgift att efter föredragning av överinspektören — varmed i detta sam manhang avses överinspektör i lönegrad A 26 — besluta i sådana rutin ärenden, som normalt skulle handläggas av verkschefen. Vid en sådan an ordning skulle någon ändring av den tidigare föreslagna personalplanen ej erfordras. Befattningen som förste byråsekreterare måste då bibehållas, medan ordförandens arvode behöver uppräknas med hänsyn till de ökade arbetsuppgifterna. Detta alternativ skulle enligt kommitténs uppfattning, vid lycklig lösning av personfrågan, kunna vara fullt tillfredsställande. Hu vudförslaget anses dock leda till en bättre kontinuitet i ärendenas behand ling och är enligt kommittén att föredraga.
Yttrandena
Allmänna synpunkter
I flera yttranden beklagas att en mera definitiv och samordnande lös ning av vattenvårdens organisationsfråga icke synes kunna uppnås inom den närmaste framtiden. Medicinalstyrelsen instämmer sålunda i vattenvårdskommitténs uttalande, att det hade varit önskvärt, att man fått stör re möjlighet att sammanföra vattentillsynen, planeringskontrollen och statsbidragsbeviljandet i en gemensam organisation. Styrelsen finner det sanno likt, att utvecklingen alltmer kommer att framhäva betydelsen av en intim samordning av dessa funktioner inom ett självständigt vattenvårdsorgan. Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen instämmer likaledes i vattenvårdskommitténs förut nämnda uttalande och anför i detta sammanhang, att dröjs målet med en så pass självfallen rationaliseringsåtgärd föga överensstäm mer med statsmakternas berättigade krav på effektivitet och rationella ar betsformer hos förvaltningsmyndigheterna. Styrelsen uttalar vidare som sin bestämda uppfattning, att om en provisorisk lösning i enlighet med kom mitténs förslag nu erhålles, bör dock vattenvårdsnämnden se som sin upp-
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1958 15
gift att med stöd av vunna erfarenheter sedermera framlägga ett mera de finitivt organisationsförslag. Även länsstyrelsen i Stockholms län finner det angeläget, att det uppdra ges åt vattenvårdsnämnden att — sedan vattenvårdskommittén slutfört sitt arbete, varav bl. a. återstår frågorna om grundvattenskydd och vattenvårds förbund, och vissa erfarenheter vunnits om upprustningen inom vattenvår den — ytterligare överväga frågan om vattenvårdens organisation och fram lägga därav betingade förslag till slutlig lösning av denna betydelsefulla or ganisationsfråga. Med dylika förbehåll har emellertid remissmyndigheterna genomgående ansett, att kommitténs förslag kan läggas till grund för en lösning av orga nisationsfrågan tills vidare. Endast föredraganden i fiskeristyrelsen, vilken reserverat sig mot styrelsens beslut, synes att döma av dennes kritik av ett flertal punkter i förslaget ha en motsatt uppfattning.
Vatteninspektionens ledning
Beträffande frågan om vatteninspektionens ledning bör handhavas av fis keristyrelsen i särskild sammansättning eller av vattenvårdsnämnden med ökade befogenheter förordas det förstnämnda alternativet av kammarkol legiet och det senare alternativet av övriga myndigheter och organisationer, som yttrat sig om detta spörsmål. Till förmån för den sistnämnda lösningen uttalar sig sålunda statskontoret, byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbygg nadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, vattenvårdsnämnden, de hörda länssty relserna, förste provinsialläkarna och distriktsingenjörerna, Svenska fiskeritjänstemannaförbundet, Svenska konsulterande ingenjörers förening samt Distriktsingenjörers förening. Även fiskeristyrelsen biträder det andra alter nativet såsom en lösning av samordningsfrågan, ehuru med det förbehållet att styrelsen icke är beredd att taga ställning till de administrativa och förvaltningsrättsliga konsekvenser, som knyter sig till kommitténs förslag. Ehuru sålunda stor enighet råder om lämpligheten av att vattenvårds nämnden bibehålies med något ändrad sammansättning och med ökade be fogenheter, uttalar dock förutom, såsom förut nämnts kammarkollegiet, även en del andra myndigheter, att även alternativet med en fiskeristyrelse med särskild sammansättning vid handläggning av vattenvårdsärenden kan anses godtagbart. Beträffande sammansättningen av vatteninspektionens ledning uttalar kammarkollegiet som ett önskemål, att eu av ledamöterna är limnologiskt utbildad. Länsstyrelsen i Malmöhus län och vattenvårdsnämnden anser, att jordbruksnäringen även i fortsättningen bör vara företrädd i vattenvårdsjiämnden. Byggnadsstyrelsen uttalar i detta sammanhang, alt bebyggelse planeringen tillhör de intressen, som bör vara representerade i nämnden. Vattenvårdsnämnden förordar vidare den ändringen av kommitténs för slag, att vatten- och avloppsbyrån väl skall vara företrädd i nämnden men
16 Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 11)58
att det ej bör föreskrivas, att byråns chef skall vara självskriven ledamot. Vidare må nämnas, att medicinalstyrelsen ifrågasätter, om icke de kamera la göromålen för vatteninspektionen bör överflyttas från fiskeristyrelsen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Slutligen må i detta sammanhang anföras lokaliseringsutredningens ytt rande rörande den centrala vattenvårdsmyndighetens förläggning. Utred ningen uttalar härom följande. Vattenvårdskommittén synes i sina båda alternativa förslag förutsätta, att vatteninspektionens ledning skall vara förlagd till stockholmsområdet. Det ta kan med nuvarande organisation måhända vara lämpligt. Såsom vatten vårdskommittén framhållit i sitt betänkande torde dock det beslut i fråga om vattenvårdens centrala ledning, som fattades av 1957 års riksdag, icke innebära ett slutgiltigt ställningstagande till organisationsfrågan. Lokaliseringsutredningen kan icke finna det klarlagt, att en förläggning av den cen trala vattenvårdsmyndigheten till Stockholm skulle vara den bästa på längre sikt. Den centrala vattenvårdsmyndighetens lokaliseringsfråga bör bli före mål för en närmare undersökning och ett beslut av statsmakterna om änd rad organisation i enlighet med något av vattenvårdskommitténs förslag bör därför icke innebära, att den administrativa myndigheten nu slutgiltigt bindes till Stockholm.
Samordningsfrågan I anledning av vattenvårdskommitténs uttalande om behovet av bättre samordning av verksamheten på vattenvårdens område anför fiskeristyrel sen följande. Det torde vara odisputabelt, att de intressen, vilkas gemensamma nämna re är förhindrandet av förorening av ytvatten, kustvatten och grundvatten genom industriellt avloppsvatten och kloakvatten, i nuläget företer en stark splittring på olika statsdepartement, verksmyndigheter och kommunala or gan. Mot dessa intressen står en rad andra intressen av såväl ekonomisk som kulturell och social natur. Därför är det av största vikt, att de olika vattenvårdsintressena samordnas så, att de i samordnad form kan vägas mot de motstående intressena, vilka ofta är minst lika betydelsefulla. Även i andra yttranden understrykes behovet av en bättre samordning och allmän enighet synes råda om att en vattenvårdsnämnd, som erhåller öka de befogenheter, bör kunna i viss utsträckning fungera som ett samordnan de organ. Vad särskilt gäller kommitténs förslag, att vatten- och avloppsbyrån skall föreskrivas lämna vatteninspektionen biträde i vattentekniska frågor, vill medicinalstyrelsen understryka vikten av att nämnda byrås sakkunskap ovillkorligen och regelbundet utnyttjas, innan inspektionen beslutar i ären den, där hithörande tekniska frågor förekommer. Väg- och vattenbyggnads styrelsen uttalar i detta spörsmål, att den av kommittén förordade direkta samverkan mellan vederbörande tjänstemän kan vara lämplig i viss ut sträckning men att med hänsyn till bl. a. ansvarsfördelningen skriftliga ytt randen eller signerade samråd skoncept torde vara erforderliga i ett bety dande antal fall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958 17
Vattenvårdens lokala organisation
Allmän enighet synes även råda om att vattenvårdsfrågorna i all den ut sträckning, som är möjlig och lämplig, skall handläggas på det lokala planet. Fiskeristyrelsen uttalar som sin principiella uppfattning i detta spörsmål, att vattenvården bör uppbyggas på en länsstyrelsernas ansvarighet att av värja alla påtagliga orsaker till vattenföroreningar, vare sig av industriellt ursprung eller härrörande från samhällen, sjukvårdsinrättningar eller jord bruket. Medicinalstyrelsen finner likaledes, att man med fördel kan decen tralisera tillsynsverksamheten. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen an sluter sig till tanken på att tillsynsuppgifterna i största möjliga utsträckning decentraliseras till länsplanet och att länsstyrelserna och distriktsingenjörerna samt övriga berörda länsexperter tages i anspråk för vattenvårdsarbetet på i huvudsak det sätt, som anges i vattenvårdskommitténs betänkande. Då samarbetsformerna såväl centralt som lokalt icke synes kunna precise ras utan närmare överväganden, bör det emellertid enligt styrelsens mening ankomma på vattenvårdsnämnden att successivt meddela anvisningar, fram lägga förslag och göra eventuellt erforderliga framställningar härutinnan. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att centralorganet bör ut rustas så, att det med tillräcklig slagkraft kan göra nytta inom sitt verk samhetsområde, men att bestyret med vattenvården under alla förhållanden väsentligen måste ligga på det regionala planet, där en viss samordning av de rent lokala synpunkterna kan äga rum och där man har erforderlig kän nedom om de konkreta problemen. Länsstyrelsen i Jönköpings län anför den synpunkten, att kravet på organisatorisk samordning i länsinstansen blir ännu starkare än tidigare, eftersom det icke varit möjligt att åstadkom ma en samordnad central organisation. Även länsstyrelsen i Skaraborgs län finner, att vattenvårdens effektivitet och planmässighet torde vinna på, att länsstyrelsernas tillsyn utsträckes utöver hälsovårdens område och att kon trollen över kommunala och industriella anläggningar i ökad utsträckning ålägges distriktsingenjörerna. 1 fråga om ärendegången föreslår bl. a. Distriktsingenjörers förening, att såväl anmälnings- som tillsyns- och övervakningsärenden bör kunna anhängiggöras hos en enda myndighet, nämligen vederbörande länsstyrelse. Enligt föreningens mening skulle en sådan ordning vara av stort värde för de närmast berörda parterna, nämligen kommunerna, industrien och all mänheten. Samtliga remissinstanser synes förutsätta, att decentraliseringen av till synsverksamheten skall kunna genomföras i den ordning, som vattenvårdskommittén föreslagit och att således några andra mera ingripande författ ningändringar än vissa förtydliganden eller jämkningar av bl. a. instruktio nerna för vissa länsorgan icke behöver ske tills vidare. Endast reservanten i fiskeristyrelsen uttalar sig för en allmän revision av gällande bestämmelser för tillsynsverksamhetens utövande. Allmän enighet synes vidare råda om att länsstyrelserna bör ha huvudansvaret för vattenvården på det lokala pla- 2 Ilihung till riksdagens protokoll 1958. t samt. .Yr 133
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1958
net. Beträffande övriga länsorgans uppgifter på ifrågavarande område har emellertid vissa, delvis olika synpunkter framkommit. I allmänhet synes remissinstanserna icke ha någon erinran mot kommit téns förslag, att den egentliga tillsynsverksamheten i betydande utsträck ning anförtros åt distriktsingenjörerna. Medicinalstyrelsen instämmer häri men med det förbehållet, att verksamheten formellt ålägges länsstyrelsen. Väg- och vattenbyggnads styr elsen samt länsstyrelserna i Jönköpings och Skaraborgs län ifrågasätter i detta sammanhang, om icke distriktsingenjö rerna helt bör inordnas i länsstyrelserna. Fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten i södra distriktet och Svenska fiskeritjänstemannaförbundet understryker vikten av att de inom länen verksam ma fiskerinämnderna och i synnerhet dessas verkställande tjänstemän — de hos hushållningssällskapen anställda fiskeriassistenterna — anlitas i vattenvårdsfrågor. Kammarkollegiet erinrar om att distriktsingenjörerna i all mänhet icke är utbildade för annat än den tekniska delen av vattenvårdsverksamheten, och anser det därför vara angeläget, att de i limnologiskt hänseende sakkunniga krafterna förstärkes och får medverka vid den lo kala tillsynen, särskilt vad gäller industriella avloppsvatten. Byggnadsstyrel sen framhåller, att länsarkitekten på grund av sin centrala ställning i vad avser bebyggelseplaneringen och naturvården inom länet helt naturligt kommer att liksom hittills genom länsstyrelsen inkopplas på vattenvårdsärenden, när dessa berör länsarkitektens verksamhetsområde.
Personalfrågor Vattenvårdskommitténs förslag, att en administrativ chefstjänst skall in rättas vid vatteninspektionen, tillstyrkes av bl. a. medicinalstyrelsen och kammarkollegiet. Medicinalstyrelsen uttalar härom, att överinspektören bör besitta en icke oväsentlig administrativ erfarenhet, under det att hans när maste man bör ha dokumenterat framstående naturvetenskaplig utbildning. Enligt medicinalstyrelsens mening torde dock icke hinder föreligga för att en naturvetenskapsman, som förvärvat god administrativ erfarenhet, skall kun na utnämnas även å chefstjänsten. Kammarkollegiet anser det icke vara lämpligt att för denna tjänst fastställa formella kompetensvillkor och anför dessutom, att tjänsten icke bör konstrueras med ombudsmannaverksamhet vid vattenmål som en huvuduppgift. Från vissa håll, bl. a. SACO:s kanslikartell , hävdas däremot att chefen för vatteninspektionen bör ha framstående naturvetenskaplig utbildning, varför inrättandet av en tjänst som administrationschef bestämt avstvrkes. Statskontoret håller för sin del före, att tillräckliga skäl icke föreligger för att i förevarande sammanhang överväga inrättandet av en administrativ byråchefstjänst. Statens lönenämnd anför, att de i betänkandet berörda lönegradsfrågorna endast givit nämnden anledning till erinran beträffande byråchefstjänsten, vilken enligt nämndens mening bör hänföras till lönegrad B 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958 19
I fråga om den föreslagna byrådirektörstjänsten uttalar Distriktsingenjörers förening, att kompetenskravet på densamma icke bör begränsas till na turvetenskaplig utbildning, såvida icke därmed jämväl avses civilingenjörs examen vid kemisk fackavdelning.
Departementschefen
I anledning av Kungl. Maj :ts proposition 1957: 49 angående vattenvårdens organisation m. m. beslöt 1957 års riksdag (rskr. 380) i enlighet med vad statsutskottet (SU 166) föreslagit, att nuvarande organisation av vatten vården tills vidare skulle i stort sett bibehållas, d. v. s. med vatten- och avloppsbyrån samt distriktsingenjörsorganisationen förlagda till väg- och vat tenbyggnadsverket och tillsynsavdelningen, d. v. s. statens vatteninspek tion, till fiskeristyrelsen. Detta förutsätter dock enligt utskottsutlåtandet, att en effektiv samordning av de nuvarande organisationsenheternas verk samhet kommer till stånd. I utlåtandet anfördes, att detta enklast synes kunna ske genom att vattenvårdsnämnden ges en samordnande funktion och i detta syfte erhåller vidgade befogenheter. En ändrad placering och sam mansättning av nämnden borde vidare övervägas. Riksdagens beslut i förevarande fråga innebär sålunda, att i vissa hän seenden en översyn av vattenvårdens organisation skulle vara erforderlig, även om den nuvarande organisationsformen tills vidare i stort sett skulle bibehållas. Med utgångspunkt bland annat härifrån har jag, efter bemyndi gande av Kungl. Maj:t, uppdragit åt vattenvårdskommittén att skyndsamt verkställa sagda översyn. Vattenvårdskommittén har i anledning av nämnda uppdrag den 1 mars 1958 framlagt vissa i det föregående återgivna förslag i här berörda frågor. De av kommittén förordade förslagen, vilka i allt väsentligt vunnit allmän anslutning från de hörda myndigheterna, innebär i huvudsak följande. Den centrala ledningen av vatteninspektionen, vilken för närvarande handhaves av fiskeristyrelsen, bör enligt vattenvårdskommittén överflyttas på vattenvårdsnämnden, som därvid med något ändrad sammansättning bör äga att självständigt handlägga ärenden, som rör inspektionen, häri inbe gripet personal- och anslagsfrågor. Organisationsmässigt bör emellertid vat tenvårdsnämnden liksom hittills vara knuten till fiskeristyrelsen och nämn dens kamerala ärenden ombesörjas av styrelsens administrativa byrå. Den nuvarande vattenvårdsnämnden föreslås skola upplösas och ersättas med en nämnd bestående av en utav Kungl. Maj :t särskilt utsedd ordförande samt 6 ledamöter, nämligen byråchefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrel sens vatten- och avloppsbyrå såsom självskriven ledamot samt 1 represen tant för vardera fisket, hälsovården, industrien, kommunerna samt natur skydds- och fritidsintresset. Enligt ett av vattenvårdskommittén utarbetat alternativt förslag, vilket dock icke förordas av vare sig kommittén eller remissmyndigheterna med
20 Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
undantag av en, skulle vatteninspeklionens ledning handhavas av fiskeristyrelsen i en med hänsyn till vattenvårdsintressena särskild sammansätt ning samt med styrelsens överdirektör och chef som självskriven ordföran de jämte 5 ledamöter. Benämningen fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök föreslås — oavsett Adlket alternativ som än väljes — skola ändras till fiskeristyrelsen med sta tens vatteninspektion. Kommittén förutsätter, att vatteninspektionens styrelse i viss utsträck ning även skall kunna fungera som samordningsorgan för olika intressen på vattenvårdens område. För att förstärka samverkan mellan inspektionen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå föreslår kommittén, att föreskrift måtte meddelas, att byrån skall lämna inspektio nen biträde i vattentekniska frågor, då så påfordras. I fråga om vattenvårdens lokala organisation förordar kommittén, att den egentliga tillsynsverksamheten, nämligen inspektionen av avloppsför hållandena vid industrier och samhällen m. m., i betydande utsträckning skall uppdragas åt distriktsingenjörerna för vatten och avlopp. Utredningar i föroreningsfrågor föreslås skola så långt möjligt är ske genom samverkan mellan vatteninspektionen och länsstyrelserna. Lokalt tillgänglig expertis, såsom förste provinsialläkare, länsveterinär, länsarkitekt, lantbruksingenjör och fiskeritjänsteman, avses därvid skola anlitas. De i förslaget närmare angivna riktlinjerna för en lösning av den lokala tillsynsfrågan påkallar enligt kommitténs mening icke andra författningsändringar än möjligen några förtydligande kompletteringar av instruktionerna för de organ, som skall fungera på det lokala planet. Den omedelbara ledningen av verksamheten inom vatteninspektionen bör enligt kommittén omhänderhavas av en företrädesvis administrativ kraft, vilken tillika skall vara föredragande inför vattenvårdsnämnden. Vid in spektionen föreslås sålunda skola inrättas en tjänst som administrativ byrå chef i lönegrad B 2, benämnd överinspektör. Den nuvarande överinspektörstjänsten, för vilken förutsättes framstående naturvetenskaplig utbildning, bör enligt kommittén kvarstå som souschefsbefattning med placering i oför ändrat lönegrad A 26. Tjänsten bör emellertid ordinariesättas samt benäm nas byrådirektör och föreståndare för undersökningslaboratoriet. En i 1958 års statsverksproposition föreslagen tjänst som förste byråsekreterare kan samtidigt utgå ur inspektionens personalplan. Därest förslaget att vattenvårdsnämnden skall vara inspektionens styrelse genomföres, behöver enligt kommittén någon ändring av vatteninspektionens personalplan ej ske för det fall uppdraget som ordförande i nämnden kan förbindas med viss deltidstjänstgöring.
Då vattenvårdskommitténs senaste förslag rörande vattenvårdens centrala och lokala administration i allt väsentligt vunnit allmän anslutning från remissinstanserna, bör det enligt min mening tagas till utgångspunkt för åtgärder i syfte att så snart ske kan göra organisationen på området effek
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958 21
tivare och mera ändamålsenlig. Givetvis kan ett genomförande av berörda förslag icke helt avlägsna de olägenheter, som nu föreligger på grund av administrationens splittring på ett flertal organ, men åtskilligt torde kunna vinnas med omorganisationen. Erfarenheterna av densamma får senare ut visa, huruvida andra effektivitetshöjande ändringar bör vidtagas. I sam manhanget vill jag — utan att nedvärdera betydelsen av en ändamålsenligt uppbyggd administration — understryka vad vid upprepade tillfällen ut talats om att spörsmålet i vilken omfattning och takt vattenvården kan för bättras främst är en ekonomisk avvägningsfråga, som icke på en gång kan få sin slutliga lösning. Vad till en början gäller frågan om vattenvårdens centrala administration har vattenvårdskommittén såsom nämnts föreslagit 2 alternativa lösningar, nämligen att ledningen av den avdelning inom fiskeristyrelsen, som benäm nes statens vatteninspektion, skall handhavas antingen av en fiskeristyrelse i särskild sammansättning eller av vattenvårdsnämnden med ökade befogen heter och med något ändrad sammansättning. Det bör framhållas, att dessa båda alternativ i praktiken icke skiljer sig mera väsentligt från varandra. Kommittén och samtliga remissinstanser utom en förordar emellertid det sistnämnda alternativet. Detta alternativ synes för övrigt bäst överensstäm ma med vad 1957 års riksdag åsyftat med sitt uttalande i ämnet. Jag före slår därför, att vattenvårdsnämnden, som för närvarande endast har en råd givande funktion, erhåller beslutanderätt i de frågor, som vatteninspektionen handlägger, ävensom i inspektionen berörande anslags- och personalfrågor. Organisatoriskt skall dock nämnden såsom hittills vara knuten till fiskeri styrelsen, vars personal skall i erforderlig utsträckning stå till nämndens förfogande och ombesörja de uppgifter vartill den anlitas av nämnden. Så som vattenvårdskommittén anfört tillämpas en motsvarande eller snarlik organisationsform nu på några håll inom statsförvaltningen. Den arbetsenhet inom fiskeristyrelsen, som handlägger vattenvårdsärenden, således den nuvarande tillsynsavdelningen, bör alltjämt benämnas sta tens vatteninspektion. Samtidigt med den sålunda förordade organisationsändringen bör ämbetsverkets benämning ändras till fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion. På de skäl vattenvårdskommittén framhållit torde det vara lämpligt att något minska antalet ledamöter i vattenvårdsnämnden. För närvarande är ifrågavarande antal 9, däri inberäknat ordföranden. Det torde emellertid böra få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa antalet nämndledamöter med beaktande av de olika, vattenvården berörande intressen, som bör vara företrädda i nämnden. Vid bifall till detta förslag bör den nuvarande nämn den upplösas samt ordförande och övriga ledamöter förordnas i en ny nämnd. Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj:t att inom ramen för till gängliga anslag fastställa arvoden för såväl nämndens ordförande som dess övriga ledamöter.
22 Kanyl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
Jag förutsätter, att vattenvårdsnämnden med nu föreslagna utvidgade befogenheter vid sidan av sin huvuduppgift soiu beslutande organ för till synen av vattenvården i landet skall i betydande grad kunna fungera jäm väl som samordningsorgan för hela detta område. Nämnden torde emeller tid själv få finna de lämpliga formerna för sistnämnda uppgift. Särskilt an geläget är att åstadkomma ett effektivare samarbete mellan vatteninspek tionen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå, vil ket synes kunna ske bland annat genom att, såsom kommittén föreslagit, sagda byrå i viss utsträckning lämnar inspektionen direkt biträde i vatten tekniska frågor. Närmare föreskrifter i detta syfte torde få meddelas av Kungi. Maj:t. Av största betydelse för att få till stånd en förbättring av vattenvårdens administration är att ett effektivt samarbete kommer till stånd även mel lan vatteninspektionen och olika länsorgan, främst länsstyrelserna, vilka bör ha huvudansvaret för den regionala handläggningen av vattenvårdsfrågorna. Vidare bör länsorganens förstahandskännedom om förhållandena anlitas för att avlasta inspektionen från rutinmässiga övervakningsuppgifter och för att i andra ärenden tillgodogöra inspektionen den tillgängliga lokala sakkunskapen. Såsom vattenvårdskommittén anfört, torde det emel lertid icke nu vara lämpligt att i nyssberörda syfte vidtaga lagändringar eller mera ingripande administrativa förändringar. I enlighet med de rikt linjer, som uppdragits av kommittén, bör vattenvårdsnämnden i stället meddela anvisningar för ärendefördelning och ärendegång mellan vatten inspektionen och länsorganen samt på grundval av efter hand vunna erfa renheter till Ivungl. Maj :t inkomma med de förslag till sådana Kungl. Maj :ts föreskrifter i ämnet, som kan befinnas erforderliga. Jag förutsätter, att läns styrelserna vid handläggning av vattenvårdsfrågor skall samråda med distriktsingenjörerna för vatten och avlopp, förste provinsialläkarna ävensom annan inom länen tillgänglig statlig eller kommunal sakkunskap på före varande område.
Enligt min uppfattning synes starka skäl tala för att det omedelbara chefsskapet för vatteninspektionen utövas av en administrativt väl erfaren person. Kravet på dylik erfarenhet är uppenbart vid överinspektörens ställ ningstaganden i åtskilliga av de ärenden han har att självständigt avgöra i inspektionens namn ävensom ibland vid kontakterna med myndigheter, kommuner, organisationer och industrier. Bortsett från det begränsade antal fall, då kammarkollegiet förordnar särskild advokatfiskal i föroreningsmål, är det vidare en maktpåliggande uppgift för överinspektören att inför vat tendomstolarna företräda inspektionen i viktigare mål. På överinspektörens administrativa förmåga kommer, såsom vattenvårdskommittén betonat, att ställas ökade krav genom verksamhetens alltmer tilltagande omfattning och genom det intensifierade samarbete, som föreslagits skola äga rum med andra centrala myndigheter och med länsstyrelserna. Några närmare före skrifter beträffande fordringarna i fråga om utbildningen bör icke meddelas
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958 23
för chefsbefattningen vid vatteninspektionen men vid befattningens tillsät tande bör administrativa meriter vara avgörande. Därest innehavaren av överinspektörstjänsten huvudsakligen är administrativt inriktad, är det an geläget, att han som närmaste man har en befattningshavare med framstå ende naturvetenskaplig eller kemisk-teknisk utbildning, på vilken det bland annat bör ankomma att leda inspektionens undersökningslaboratorium. På dessa skäl vill jag föreslå, att överinspektörstjänsten uppflyttas från lönegrad Ae 26 till lönegrad Be 1 samt att en tjänst som extraordinarie byrådirektör och laboratorieföreståndare i lönegrad A 26 nyinrättas, varvid den i årets statsverksproposition föreslagna tjänsten som förste byråsekrete rare utgår. Merkostnaderna för de tjänsteförändringar jag nu förordat upp går till högst It 000 kronor i förhållande till vad i nämnda proposition äskats under avlöningsanslaget till fiskeristyrelsens tillsynsavdelning. I 1958 års statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvud titeln på min hemställan föreslagit riksdagen att till Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök: Tillsynsavdelningen: Avlöningar respektive Omkost nader för budgetåret 1958/59 anvisa förslagsanslag av 403 100 respektive 119 300 kronor. Med hänsyn till att Kungl. Maj :t sålunda redan förelagt riksdagen förslag rörande vattenvårdsområdet för budgetåret 1958/59, fin ner jag mig icke här böra förorda, att den föreslagna omorganisationen av administrationen på sagda område genomföres under nästkommande bud getår. Omorganisationen av vattenvårdsnämnden bör emellertid enligt min mening ske snarast möjligt.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att godkänna det förslag till omorganisation på vatten vårdens område, som framlagts i det föregående.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och för ordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet: Bo Hygrell
580B02 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag