angående viss ersättning till hemmansägaren Lars Levi Andersson
Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1958
1 Nr 72
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss ersättning till hemmansägaren Lars Levi Andersson; given Stockholms slott den 21 februari 1958.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Skoglund
Utdrag av protokoll över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari 1958.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och civildepartementen anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund.
Hemmansägaren Lars Levi Andersson i Lappeasuando, Gällivare, född år 1895, anställdes den 30 december 1954 efter hänvisning av länsarbetsnämnden i Norrbottens län vid ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bedrivet beredskapsarbete å vägen Auvakko—Lappeasuando. Tisdagen den 20 april 1955 lmde Andersson biträtt med starten av en bensinmotor, vilken
318 58 Bihang titt riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 72
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1958
användes för drift av ett sorteringsverk. Han råkade därvid få tre av högra handens fingrar i kläm mellan kilrepen och en kilrepsskiva med påföljd att de yttre delarna av fingrarna klämdes av.
Av en redogörelse för omständigheterna vid olyckstillfället, som lämnats av skyddsingenjören vid vägförvaltningen i Norrbottens län, framgår bl. a. att sorteringsverket i första hand var avsett för drift med elmotor monterad på en å verket anordnad brygga. Då det ej fanns tillgång till elström, inmonterades en mindre bensinmotor på den för elmotorn avsedda bryggan. Bensinmotorn var ej försedd med frikopplingsanordning. Då motorn ej kunde startas med verket tillkopplat, avlägsnades ingreppsskyddet vid kilrepstransmissionen och man brukade genom dragning i kilrepen söka underlätta starten. När Andersson hjälpte till vid berörda tillfälle, drogs högra handens fingrar in mellan kilrepen och kilrepsskivan. Den egentliga orsaken till olycksfallet säges vara de vidtagna, olämpliga anordningarna för drift av sorteringsverket.
I anledning av de ådragna skadorna har Andersson varit sjukskriven under tiden den 20 april—den It juli 1955. För tiden fr. o. m. den 12 juli 1955 har Andersson av riksförsäkringsanstalten tillerkänts livränta för yrkesskada, beräknad efter en nedsättning av arbetsförmågan motsvarande en invaliditetsgrad av 12 %.
Sedan Andersson yrkat, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måtte lämna viss ersättning avseende livränta in. in. utöver vad han erhållit från riksförsäkringsanstalten, har förhandlingar förekommit mellan parterna, varvid Andersson godtagit en ersättning av 6 000 kr. i ett för allt och även undertecknat ett förhandskvitto å detta belopp.
Väg- och vattenbgggnadsstijrelsen har i skrivelse den 17 oktober 1957 hemställt — under erinran att styrelsen icke lärer undgå ersättningsskyldighet i saken och att det av Andersson godtagna beloppet får anses skäligt — om bemyndigande att till Andersson utbetala förenämnda belopp, 6 000 kr., samt därutöver 500 kr. till Anderssons juridiska omhud, advokaten Arvid Rudling, Stockholm.
Statskontoret anför i utlåtande den 11 december 1957, att ämbetsverket delar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening, att statsverket icke lärer undgå ersättningsskyldighet gentemot Andersson. Även om i och för sig vissa mindre erinringar kan göras beträffande den begärda ersättningens storlek, vill statskontoret med hänsyn till den träffade förlikningen icke motsätta sig bifall till styrelsens hemställan.
Departementschefen. I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statskontoret anser jag, att Kronan icke torde kunna undgå ersättningsskyldighet i anledning av de skador, som Andersson ådragit sig vid ifrågavarande olycksfall i arbete på ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bedrivet vägföretag. Jag har ej heller någon erinran mot de av väg- och
3 Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1958
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna ersättningsbeloppen. Ersättningen synes i sin helhet böra utgå från det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete in. in. samt utbetalas av statskontoret.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva, att från det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. in. må på grund av förenämnda olycksfall till Lars Levi Andersson utgå ersättning med 6 000 kr. och därjämte 500 kr. för Anderssons rättshjälpskostnader.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Engdahl