Doc 1960:67

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960 1

Nr 67

MioVi *iu\m i ,iVi\ f ,u< :!Uno\ ♦, •• •' ' p \

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stödet åt linoch hamphanteringen under budgetåret 1960/61; gi­ ven Stockholms slott den 4 mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att odlingen och beredningen av spånadslin och hampa även av 1960 års skörd skall lämnas statligt stöd. I fråga om spånadslinet föreslås, att det statliga pristillägget skall sänkas från nuvarande högst 79 öre till högst 61 öre per kilogram stödberättigad linfiber. För hampa där­ emot bibehålies i förslaget det nuvarande högsta pristillägget å 94,5 öre per kilogram stödberättigad hampfiber. Stödet avses liksom hittills skola läm­ nas för kvantiteter upp till en total stödberättigad kvantitet av för linfiber 1 325 ton och för hampfiber 720 ton. Kostnaderna för pristilläggen inklu­ sive bidrag till vissa odlingsförsök m. m. beräknas för budgetåret 1960/61 till 1 runt tal 1 500 000 kronor. Stödet skall liksom hittills utgå ur det under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till prisreglerande åt­ gärder på jordbrukets område. För spånadslinfrö av 1960 års skörd har Kungl. Maj :t fastställt ett garan­ tipris av 75 öre per kilogram, vilket innebär en höjning med 5 öre jämfört med priset för frö av 1959 års skörd. Garantien avser en kvantitet av högst 2 000 ton. För infriande av garantien föreslås, att liksom hittills statens jordbruksnämnds s. k. linoljekassa skall få anlitas. Vidare anmäles, att chefen för jordbruksdepartementet har för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt statens jordbruksnämnd att när­ mare utreda frågan om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen efter Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen samt fram­ lägga de förslag, som utredningen kan föranleda. 1 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 67

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 mars 1960.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden

N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , N ordlander .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, frågan om stödet åt lin- och hamphanteringen under budgetåret 1960/61 samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln under reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets om­ råde (p. 29) på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på sär­ skild framställning i ämnet, beräkna till stödet åt lin- och hamphanteringen under budgetåret 1960/61 ett belopp av 1 750 000 kr. Beräkningen av nämnda belopp grundade sig på i förhållande till inne­ varande budgetår oförändrade pristillägg av 79 resp. 94,5 öre per kg stödberättigad lin- och hampfiber samt på samma stödberättigade kvantiteter som tidigare eller 1 325 ton spinnbar linfiber och 720 ton spinnbar hamp­ fiber. Bidragskostnaderna för lin beräknades till 1 046 750 kr., vartill kom liksom för innevarande budgetår 19 000 kr. för odlingsförsök m. m., samt för hampa till 680 400 kr. Genom beslut den 28 maj 1959 anbefallde Kungl. Maj :t statens jordbruks­ nämnd att före den 1 februari 1960 till Kungl. Maj:t inkomma med redogö­ relse för Hallands läns linodlareförenings ekonomiska ställning och för­ eningens möjligheter till fortsatt verksamhet ävensom, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen i vad på styrelsen ankommer, med de förslag, som därav må föranledas.

I en den 26 januari 1960 dagtecknad skrivelse har statens jordbruksnämnd

framlagt förslag om pristillägg för lin- och hampfiber av 1960 års skörd, m. m. samt hemställt, att under reservationsanslaget till prisreglerande åt­ gärder på jordbrukets område för budgetåret 1960/61 såsom delpost för stöd åt odlingen av lin och hampa upptages ett belopp av 1 750 000 kr. Över jordbruksnämndens skrivelse har, efter remiss, utlåtanden avgivits

av statskontoret och arbetsmarknadsstyrelsen. I skrivelse den 2 februari 1960 har jordbruksnämnden framlagt, såvitt nu

är i fråga, förslag angående stödet åt 1960 års skörd av spånadslin.

Knngl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

Vidare har Svenska textilarbetareförbundet i skrift den 12 februari 1960

anhållit om utredning av vissa frågor rörande besparingsåtgärder vid linberedningsverket i Laholm.

Jordbruksnämndens framställningar

I sin skrivelse den 26 januari 1960 redogör jordbruksnämnden först för det material, som införskaffats. För att erhålla underlag för en bedömning av Hallands läns linodlareförenings ekonomiska ställning och möjligheter till fortsatt verksamhet har nämnden sålunda anmodat auktoriserade revi­ sorn Torsten Mörck att verkställa en utredning angående föreningens verk­ samhet under tiden efter den 31 december 1958. Föreningens ställning per sistnämnda dag framgår av en rapport, upprättad av revisorerna Bo Björk­ man och Bruno Svensson den 2 februari 1959 och överlämnad till jordbruks­ departementet i samband med jordbruksnämndens framställning den 25 mars 1959 om åtgärder till stöd för odlingen av lin och hampa (prop. 1959: 147; s. 117 ff.). Den av Mörck verkställda utredningen har av redovisningstekniska skäl inte kunnat föras längre fram än till den 1 november 1959. Utredningen innefattas i en av Mörck upprättad promemoria, dagtecknad den 4 januari 1960. Linodlareföreningen, som tagit del av promemorian, har enligt nämnden under hand förklarat sig inte ha någonting att erinra mot in­ nehållet i densamma. Från föreningen har till nämnden även inkommit en promemoria angående genomförda och planerade rationaliseringsåtgärder. Jordbruksnämnden har även från Riksförbundet Lin och hampa inhämtat närmare uppgifter angående skördeutfallet år 1959, utvecklingen av världs­ marknadspriserna på linfiber samt prisutvecklingen för den svenska linfi­ bern. Dessa uppgifter innefattas i en av riksförbundet den 22 januari 1960

upprättad promemoria, vilken såsom bilaga torde få fogas till detta proto­

koll. Med anledning av vad sålunda framkommit anför jordbruksnämnden föl­ jande angående Hallands läns linodlareförenings ställning och möjligheter

till fortsatt verksamhet. Nämnden redogör därvid först för utgångsläget.

Föreningens balansställning per den 31/12 1958 utvisade enligt den av revisorerna Björkman och Svensson upprättade rapporten, att föi eningens tillgångar och skulder, vid en normal avskrivning å fastigheter, maskiner och inventarier samt en lagervärdering motsvarande senaste årets inköps­ priser, balanserade tämligen jämnt. Föreningens tidigare innehavda dolda reserv hade sålunda så gott som helt förtärts. Likviditeten var på kort sikt tillfredsställande men då man med hänsyn till då rådande prisläge och till den dåliga skörd, som 1958 års odling givit, förväntade omfattande drifts­ förluster, hade man att räkna med att de likvida medlen efter någon tid skulle bli helt otillräckliga. En av revisorerna med utgångspunkt från tidi­ gare års verksamhet uppgjord årsbudget för driften (i det följande be­ nämnd driftsbudget), vilken förutsatte en produktion av 2 740 lön fiber (varav 2 500 ton rötad vara) samt ett genomsnittligt försäljningspris av 1 kr. 1f liihang till riksdagens protokoll 1960. i saml. Nr 67

4 Kungi. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

33 öre per kg för rötad fiber och 50 öre per kg för grönberedd vara, utvi­ sade ett driftsunderskott av 316 000 kr. Detta underskott ansåg dock för­ eningen kunna täckas genom vissa rationaliseringsåtgärder och genom ett något högre medelpris på fibern, eller 1 kr. 35 öre per kg. Genom beslut av statsmakterna våren 1959 vidtogs särskilda åtgärder med anledning av det läge, vari linodlareföreningen råkat. Sålunda ställdes in­ förselavgiftsmedel till ett belopp av 250 000 kr. till föreningens förfogande till täckande av det inkomstbortfall, som beräknades uppstå till följd av 1958 års svaga skörd. Vidare anordnades möjlighet att medge uppskov med de under åren 1959—1963 till betalning förfallande amorteringarna på och räntorna för föreningens lån ur liemslöjdslånefonden, varjämte ett år 1957 åt föreningen lämnat lån å 1 000 000 kr. avskrevs.

Vad därefter angår 1959 års odling av lin upplyser jordbruksnämnden,

att odlingskontrakt av föreningen tecknas vanligen i januari och februari. Till följd av det under våren 1959 ovissa läget kunde föreningen detta år icke i sedvanlig tid teckna sådana kontrakt, vilket skulle ha varit desto värdefullare, eftersom vårbruket i södra Sverige påbörjades särskilt tidigt detta år. Detta medförde, att odlingsarealen minskade med omkring 500 ha. Sådden skedde under goda betingelser och växtligheten kom tack vare gynn­ sam väderlek snabbt igång. På grund av den svåra sommartorkan kom emel­ lertid linstjälken icke till normal utveckling, varför 1959 års skörd per areal­ enhet torde ge endast omkring 70 procent av normalskörd. Halmskörden uPPgick till endast ca 7 000 ton. Fiberhalt och fiberkvalitet anses däremot vara goda. Man räknar med en total fibermängd av 1959 års skörd av om­ kring 1 500 ton, under det att den förut omnämnda driftsbudgeten förut­ sätter en produktion av 2 740 ton fiber. Jordbruksnämnden framhåller vidare, att 1959 års skörd även i utlandet reducerades avsevärt genom torkan och att detta i särskilt hög grad torde ha varit fallet i Östeuropa. Beträffande dessa förhållanden hänvisar nämn­ den till riksförbundets förenämnda promemoria, vilken såsom bilaga fogats till detta protokoll.

Avgörande för marknads- och prisutvecklingen på linfiber har — såsom

jordbruksnämnden i tidigare sammanhang framhållit — alltsedan år 1955 vaxit Sovjetunionens utbud av linfiber till Västeuropa. Nämnden erinrar sålunda om att Sovjetunionen hösten 1955 började utbjuda lin till priser, som avse­ värt understeg de dittills inom Västeuropa gällande och vilka, enligt uppgitter i ryska facktidskrifter, även väsentligt understeg framställningskostnaderrm i exportlandet. Genom denna dumping blev den dittills i stort sett självbärande linframställningen i Laholm beroende av statsbidrag för sin tortvaro. Sannolikt till följd av lågt skörderesultat år 1959 har Sovjetunio­ nen på senare tid successivt minskat linfiberexporten, vilket från september 19o9 medfört en viss stegring av priserna i Västeuropa. Sålunda hade vid årsskiftet 1959/1960 priserna där stigit med omkring 20 procent för sådana tågakvaliteter, som är närmast jämförliga med de svenska produkterna. Priserna för sovjetrysk lintåga av medelgod kvalitet har under andra halv­ året 19o9 stigit med ca 65 procent men ligger alltjämt väsentligt under de produktionskostnader, som redovisas i Sovjetunionen.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

april—31 oktober 1959 ytterligare nedpressats till i genomsnitt 1 kr. 21 öre per kg rötad vara, under det att driftsbudgeten förutsätter ett genomsnitts­ pris av 1 kr. 33 öre. För grönberedd vara och kortfiber har däremot det i re­ visorernas driftsbudget angivna försäljningsvärdet i det närmaste uppnåtts. Intäkterna av frö, drev, och maskinryckning beräknas komma att över­ ensstämma med budgeten. Jordbruksnämnden anför vidare, att halmkostnaden obetydligt understi­ ger den budgeterade kostnaden 12 öre per kg. Driftskostnaderna för fiber­ tillverkningen understiger med ca 186 000 kr. de budgeterade kostnaderna, en omständighet som dock delvis kan vara hänförlig till minskade lagerkost­ nader i samband med lagerminskningen. Totalt utvisar perioden 1 april—31 oktober 1959 en förlust av fibertillverkningen —• vid av föreningen tilläm­ pade avskrivningsregler — som med ca 56 000 kr. överstiger den budgetera­ de förlusten. Å andra sidan har överskottet av tillverkningen av spånskivor vid den till linberedningsverket hörande särskilda anläggningen med ca 40 000 kr. överstigit det i budgeten förutsatta beloppet, trots att å-priset på de tillverkade produkterna blivit något lägre än budgeten anger. Med reser­ vation för de felmarginaler, varmed beräkningarna måste förses, konstaterar jordbruksnämnden således överensstämmelse mellan verksamhetsresultatet under tiden 1 april—1 november 1959 och den av revisorerna Björkman och Svensson upprättade driftsbudgeten. Denna budget gav vid ett statsbidrag av 1 047 000 kr. samt med en årlig kostnad för räntor av 202 000 kr. och för av­ skrivningar av 517 000 kr. ett underskott av 316 000 kr. Sammanfattningsvis konstaterar jordbruksnämnden, att föreningens rö­ relse efter tidpunkten för föregående undersökning, den 31 december 1958, fram till den 1 november 1959 medfört ett underskott å inemot 250 000 kr., att detta underskott ungefärligen motsvarar de beräkningar, som uppgjor­ des i revisorerna Björkmans och Svenssons driftsbudget, att underskottet täckts genom ianspråktagande av härför avsedda medel samt att förening­ ens ekonomiska ställning sålunda är oförändrad i förhållande till situatio­ nen den 31 december 1958.

Vid en bedömning av de faktorer, som påverkar linodlareföreningens fort­ satta arbetsmöjligheter får enligt jordbruksnämndens mening till en början

beaktas, att föreningen genom den extra avskrivning å 1 000 000 kr., som förutsättes ske vid bokslutet den 31 mars 1960, kommer att få sitt framtida årliga avskrivningsbehov avsevärt minskat samt att föreningen kan beviljas uppskov med räntebetalning å de statliga lånen fram till år 1964. Avgörande för föreningens arbetsmöjligheter är dock, som nämnden förut framhållit, prisutvecklingen för linfiber. Genom den prishöjning, som skett i det nu träffade avtalet med spinnerierna, tillföres föreningen enligt av revisor Mörck anförda prisuppgifter en merinkomst i förhållande till 1959 års nivå av om­ kring 500 000 kr. för helt år, räknat vid skörd av ca 12 000 ton, vilket mot­ svarar föreningens normala kapacitetsutnyttjande. Frågan huruvida denna prisförbättring kommer att bli varaktig kan, framhåller nämnden, givetvis

Kunyl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960 7

icke med någon säkerhet besvaras. Emellertid föreligger olika omständig­ heter i form av lagerförtäring och minskad beredningskapacitet i utlandet, som enligt nämndens uppfattning kan utgöra underlag för den bedömning­ en, att en återgång till de exceptionellt låga fiberpriser, som rått från år 1957 till våren 1959, åtminstone under de närmaste två åren icke synes sannolik. Beträffande dessa omständigheter hänvisar nämnden till riksförbundets förenämnda promemoria, vilken såsom bilaga fogats till detta protokoll. I detta sammanhang anför jordbruksnämnden, att nu gällande ramavtal mellan riksförbundet och spinnerierna angående spinneriernas åtagande att årligen till världsmarknadspris inköpa större delen av den svenska fiberpro­ duktionen utlöper med år 1961. Emellertid har spinnerierna ådagalagt sitt intresse för en fortsatt svensk spånadslinproduktion genom att redan nu un­ der hand utlova en prolongering av avtalet för en ny treårsperiod. Vad närmast gäller föreningens verksamhet under år 1960, föreligger, framhåller jordbruksnämnden, den förut nämnda fiberprishöjningen som en positiv faktor. Härtill kommer, att föreningen träffat avtal om försäljning under året av linagnmjöl till relativt gynnsamt pris. Dessa omständigheter motväges emellertid i viss utsträckning av att 1959 års skörd givit ett råvaruunderlag för driften, som är mindre än normalt. I samma riktning ver­ kar vidare den omständigheten, att föreningen sett sig nödsakad att för halm av 1960 års skörd höja avräkningspriset för linhalm till i genomsnitt 15 öre per kg för att återvinna den terräng hos odlarna, som förlorades i samband med oklarheten våren 1959 om detta års odlingsvillkor. Vad beträffar kost­ nadsutvecklingen i övrigt, torde en viss fördyring bli följden av den all­ männa varuskatten. En kostnadsstegring kan även komma att inträffa till följd av lönenivåns utveckling.

Såvitt på grundval av föreliggande material kan bedömas, finner jord­ bruksnämnden att Hallands läns linodlareförening bör ha goda möjligheter att under 1960 fortsätta sin verksamhet med tillhjälp av ett statsstöd inom ramen för 1956 års principbeslut angående det fortsatta stödet åt lin- och hampodlingen, innebärande f. n. att stöd utgår för linfiber med högst 79 öre per kg för en kvantitet av 1 325 ton. Nämnden anför vidare, att därest den på senare tid inträdda prisförbättringen för linfibern blir bestående även ef­ ter 1960, föreningens behov av uppskov med räntor och amorteringar å stats­ lånen synes bortfalla under förutsättning av normala skörderesultat och vid i övrigt oförändrade betingelser. Det anförda ger jordbruksnämnden icke anledning till avvikelse från den av nämnden i dennas skrivelse den 28 augusti 1959 verkställda beräkningen av medelsbehovet för pristillägg för linfiber av 1960 års skörd. Ej heller har för nämnden någon omständighet framkommit, som ger anledning till änd­ ring av beräkningen av medelsbehovet för pristillägg för hainpfiber eller för övriga i anslagsposten till stöd åt odlingen och beredningen av lin och ham­ pa för budgetåret 1960/61 enligt nyssnämnda skrivelse ingående belopp. 1

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

denna beräknade nämnden medelsbehovet till 1 750 000 kr. Nämnden före­ slår alltså, att i reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbru­ kets område för budgetåret 1960/61 för stöd åt odlingen av lin och hampa upptages en delpost av nyss angivna belopp. Den verkställda undersökningen har i övrigt icke givit anledning till något särskilt förslag från jordbruksnämndens sida. Nämnden upplyser, att den vid sammanträde med representant för arbetsmarknadsstyrelsen givit den­ ne del av det här redovisade materialet och av7 föreliggande framställning.

I sin skrivelse den 2 februari 1960 föreslår jordbruksnämnden, att inlö­ senpriset för 1960 års skörd av spånadslinfrö fastställes till 75 öre per kg frövara med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet. Nämnden förut­ sätter, att för fullgörandet av denna prisgaranti, som i likhet med tidigare år bör begränsas till att avse högst 2 000 ton frö av nämnd kvalitet, medel får tagas i anspråk ur den av nämnden förvaltade linoljekassan. Till stöd för sin framställning anför nämnden bl. a. följande. Prisnivån på världsmarknaden beträffande linolja har på senare tid legat förhållandevis högt och priserna är fortfarande höga. Genomsnittspriset på argentinsk linolja utgjorde sålunda under första halvåret 1959 1 kr. 20 öre per kg men steg under andra halvåret till i genomsnitt 1 kr. 35 öre per kg. Den genomsnittliga noteringen under januari månad 1960 har varit 1 kr. 30 öre per kg mot 1 kr. 17 öre per kg samma månad 1959. Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 17 april 1959 fastställdes inlösenpriset för spånadslinfrö av 1959 års skörd till 70 öre per kg. I likhet med vad som gällde för 1958 års skörd begränsades prisgarantien till en kvantitet av högst 2 000 ton. Slutredovisning har ännu inte lämnats för inlösningen och försäljningen av 1959 års skörd. Det är därför ännu inte möjligt att exakt ange den belastning på linoljekassan, som härigenom kommer att uppstå, men uppskattningsvis torde denna inte komma att överstiga 200 000 kr. Att utgiftsbelastningen stannade så lågt beror på det nyssnämnda förbättrade prisläget för linolja. Med utgångspunkt från en kostnad av 200 000 kr. för 1959 års skörd kommer linoljekassan att, efter det sistnämnda skörd av­ räknats, ha en behållning av ca 2,3 miljoner kr.

Yttrandena

Statskontoret framhåller, att vad jordbruksnämnden i sin skrivelse den

26 januari 1960 anfört och hemställt inte givit anledning till erinran från ämbetsverkets sida. Med tillfredsställelse har statskontoret bemärkt, att den nu verkställda utredningen ger vid handen, att Hallands läns linodlareför­ enings ekonomi i framtiden kan väntas bli så förbättrad, att föreningen kan komma att fullgöra sina låneförpliktelser. Statskontoret anmäler, att linodlareföreningens lån ur hemslöjdslånefonden f. n. har en ogulden kapitalåterstod av resp. 637 131, 212 773, 115 024, l 260 000 och 539 700 kr. eller tillhopa 2 764 628 kr. samt att statskontoret jämlikt lämnat bemyndigande den 23 oktober 1959 efter samråd med jord­ bruksnämnden medgivit ett års uppskov med erläggande av de amorte­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960 9

ringar — å tillhopa 231 642 kr. — och räntor — tilhopa 38 597 kr. 12 öre — som förfallit under år 1959.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att linberedningsverket i Laholm, som

styrelsen tidigare framhållit, är av största betydelse för arbetsmarknaden i Laholms-området. Styrelsen anser emellertid, att det fortsatta stödet åt lin­ odlingen främst bör bedömas från jordbrukspolitiska synpunkter. Någon erinran från arbetsmarknadssynpunkt har styrelsen således inte att anföra mot jordbruksnämndens hemställan.

Departementschefen

Grunderna för fortsatt stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa från och med 1957 års skörd behandlades vid 1956 års riksdag (prop. 1956: 38; JoU 6; rskr. 130). Vissa ändringar i och kompletteringar av sagda grun­ der beslutades av 1957 års riksdag (IX ht 1957, p. 108; prop. 1957: 147; JoU 31; rskr. 338). Linberedningsverksamheten är koncentrerad till Hal­ lands läns linodlareförenings verk i Laholm. Beredning av hampa sker en­ dast vid Gotlands hampodlareförenings verk i Visby. Det årliga stödet läm­ nas i form av ett pristillägg till beredningsverken, vilket utgår per kdogram spinnbar fiber upp till en totalkvantitet av 1 325 ton linfiber och 720 ton hampfiber. För 1959 års skörd utgör pristilläggen för lin- och hampfiber 79 respektive 94,5 öre per kilogram stödberättigad kvantitet. Härutöver har både linodlareföreningen och hampodlareföreningen erhållit lån ur hemslöjdslånefonden. Enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959:147; JoU 29; rskr. 283) kan föreningarna medges uppskov med erläggande av de under åren 1959—1963 till betalning förfallande amorteringarna på och räntorna för de föreningarna ur hemslöjdslånef onden beviljade lånen. Lin­ odlareföreningen har vidare genom nyssnämnda beslut av 1959 års riksdag av då influtna och för annat ändamål ej disponerade införselavgiftsmedel för bruna bönor, ärter och hampfrö erhållit ett belopp av 250 000 kronor som bidrag till täckande av det inkomstbortfall för föreningen, som upp­ stått till följd av 1958 års svaga linskörd. Vid behandlingen av det fortsatta statliga stödet åt linhanteringen och den i samband därmed gjorda granskningen av Hallands läns linodlareförenings ekonomiska ställning uttalade jag i propositionen 1959: 147, utan erinran från riksdagens sida, att jag efter övervägande av alla de olika faktorer, som framkommit i ärendet, och med hänsyn till det tryckta arbetsmarknads­ läget funnit det befogat att tills vidare under ytterligare något år fortsätta med det statliga stödet åt linhanteringen. I anslutning härtill anbefallde Kungl. Maj :t statens jordbruksnämnd att före den 1 februari 1960 till Kungl. Maj :t inkomma med redogörelse för linodlareföreningens möjligheter till fortsatt verksamhet ävensom, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen i vad på styrelsen ankommer, med de förslag, som därav kunde föranledas.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

Den av jordbruksnämnden i anledning härav nu redovisade undersök­ ningen visar, att linodlareföreningens ekonomiska ställning per den 1 no­ vember 1959 var oförändrad i förhållande till läget den 31 december 1958 samt att överensstämmelse i huvudsak föreligger mellan verksamhetsresul­ tatet för sistlidna år och den driftsbudget, som redovisades i propositionen 1959: 147. Vad gäller linodlareföi’eningens fortsatta arbetsmöjligheter har jordbruksnämnden bland annat erinrat om att föreningen genom den av­ skrivning av tidigare beviljat statslån å 1 miljon kronor, som 1959 års riks­ dag medgivit och som förutsättes skola ske vid bokslutet den 31 mars 1960, kommer att få sitt framtida årliga avskrivningsbehov avsevärt minskat. Vidare har nämnden som en för föreningen positiv faktor framhållit, att priserna på linfiber stigit inte obetydligt under hösten 1959 och att med hänsyn till förhållandena på linmarknaden i såväl Väst- som Östeuropa eu återgång till de dessförinnan exceptionellt låga fiberpriserna åtminstone un­ der de närmaste två åren inte synes sannolik. Även avsättningen av den svenska fiberproduktionen synes säkrad genom utfästelser från spinnerier­ nas sida om en treårig förlängning av det år 1961 utlöpande ramavtalet på området. Vad gäller föreningens verksamhet under år 1960 pekar nämnden vidare på ett av föreningen träffat avtal om försäljning av linagnmjöl till förhållandevis gynnsamt pris. Å andra sidan föreligger för detta år vissa kostnadsfördyrande faktorer. Föreningen har sålunda ansett det nödvändigt för att atervinna arealer, som förlorades våren 1959 i samband med oklarheten om detta års odlingsvillkor — att höja odlarpriset på linhalm. Nämnden anför vidare bland annat den kostnadsstegring, som inträffat el­ ler kan komma att inträffa till följd av införandet av den allmänna varu­ skatten och av lönenivåns utveckling. Såvitt jordbruksnämnden på grundval av föreliggande material kunnat be­ döma, har nämnden funnit, att linodlareföreningen bör ha goda möjlighe­ ter att under år 1960 fortsätta sin verksamhet med tillhjälp av ett statsstöd mom ramen för 1956 års principbeslut om det fortsatta stödet åt linhante­ ringen. Till belysning av storleken av prisskyddet för linfiber har nämnden upplyst, att hittills utgående statsbidrag utgör 31,5 procent av medelförsäljmngspriset. Som jämförelse har nämnden vidare anfört, att gränsskyddet exklusive kompensationsavgifter och dylikt för vegetabilier per den 1 sep­ tember 1959 beräknats till 42,6 procent och att prisskyddet för linfiber vid normal skörd sålunda väl rymmes inom den ram, som anges av stödet åt andra vegetabilieprodukter. Med hänsyn till bland annat vad som i ärendet uppgivits beträffande lin­ odlareföreningens nuvarande ekonomiska ställning och de faktorer, som på­ verkar föreningens fortsatta arbetsmöjligheter, har jag ansett mig böra till­ styrka, att det statliga stödet åt linhanteringen tills vidare under ytterligare något år bibehålies. Med bland annat samma utgångspunkter har jag emel­ lertid funnit mig böra föreslå, att det statliga pristillägget för linfiber från nuvarande belopp å högst 79 öre per kilogram sänkes till högst 61 öre per kilogram för 1960 års skörd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960 11

I likhet med jordbruksnämnden har jag ej funnit anledning att nu före­ slå någon ändring av grunderna för det årliga statsstödet till hamphanteringen. Med utgångspunkt från ett högsta pristillägg för linfiber av 61 öre per kilogram oeh för hampfiber av oförändrat 94,5 öre per kilogram samt oför­ ändrade stödberättigade kvantiteter av 1 325 ton linfiber och 720 ton hamp­ fiber kan bidragskostnaderna för budgetåret 1960/61 beräknas till 808 250 kronor för lin och 680 400 kronor för hampa. Till nu sagda belopp kom­ mer bidrag till vissa odlingsförsök m. m. till ett sammanlagt belopp av 19 000 kronor. Det totala medelsbehovet under budgetåret 1960/61 för stöd­ jande av odlingen och beredningen av lin och hampa kan med hänsyn till vad jag sålunda anfört beräknas till avrundat 1 500 000 kronor. De för stödet erforderliga medlen bör liksom hittills utgå ur det under nionde huvudti­ teln upptagna reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbru­ kets område. I det under sagda anslag för budgetåret 1960/61 äskade be­ loppet har medel redan beräknats för nu ifrågavarande ändamål.

I anslutning till beslut av 1957 års riksdag (JoU 1957: 31; rskr. 338) bar till stöd för spånadslinodlingen genom omhändertagande och avyttring av spånadslinfrö utgått medel ur en av jordbruksnämnden förvaltad linoljekassa. För 1959 års skörd av spånadslinfrö har gällt ett av Kungl. Maj :t fast­ ställt garantipris av 70 öre per kilogram, avseende leverans från odlare av frö med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet. Prisgarantien begränsar sig till en kvantitet av högst 2 000 ton spånadslinfrö av nyssnämnd kvalitet. Jordbruksnämnden har nu föreslagit, att garantipriset för spånadslinfrö av 1960 års odling höjes till 75 öre per kilogram. I övrigt föreslås stödet skola utgå efter oförändrade grunder. Mot förslagen har jag intet att erinra. Kungl. Maj :t har också tidigare denna dag fastställt det föreslagna garantipriset å 75 öre per kilogram och förordnat om begränsning av prisgarantien till oför­ ändrat högst 2 000 ton spånadslinfrö. För infriande av garantien torde lik­ som för 1957—1959 års skördar få tagas i anspråk medel ur jordbruksnämn­ dens omförmälda linoljekassa.

I detta sammanhang torde böra erinras om att vid den gränsdragning mel­ lan jordbruks- och industrivaror, som gjorts i konventionen angående upp­ rättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen, lin och hampa har hänförts till industrisektorn. Detta innebär bland annat, att de i konventionen intagna särskilda reglerna om inskränkning i rätten att använda statliga stödåtgärder äger tillämpning beträffande nämnda produkter. Såsom chefen för handelsdepartementet anfört i propositionen 1960: 25 angående godkän­ nande av Sveriges anslutning till sagda konvention kan det ur nämnda syn­ punkt visa sig nödvändigt att ompröva frågan om det stöd, som för närva­ rande utgår i vårt land för odling och beredning av lin och hampa. Frågan kräver emellertid särskild utredning. Med anledning av vad nu anförts vill jag meddela min avsikt att senare

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

föreslå Kungl. Maj :t att uppdraga åt statens jordbruksnämnd att närmare utreda frågan om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen efter Sve­ riges anslutning till den Europeiska frihandelssammanslutningen samt fram­ lägga de förslag, som utredningen kan föranleda. I samband härmed bör nämnden givetvis även ingående undersöka lin- och hampodlareföreningarnas möjligheter i övrigt till fortsatt verksamhet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa un­ der regleringsåret 1960/61 i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulln B. Silén

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 7960 13

Bilaga

PM

angående prisutvecklingen på linfiber under år 1959 samt prognos för den närmaste framtiden

Spånadslinodling och prisutveckling i utlandet 1959 Under första halvåret 1959 fortsatte den ryska linfiberexporten till Väst­ europa i ungefär samma omfattning som under närmast föregående tre år. Grundkvaliteten för rysk tåga — Slanetz nr 11 -— utbjöds vid vissa tillfällen till så lågt pris som £ 97 (sv. kr. 1: 40 kg) per 1 000 kg eif engelsk hamn och priserna på övriga kvaliteter var avvägda härefter. Då spånadslin icke kan produceras till så låga priser i Västeuropa blev följden, att spånadslinarealen i Holland, Belgien och Frankrike minskades ytterligare. Sedan den ryska linfiberförsäljningen till länderna i Västeuropa igångsattes hösten 1955, har den sammanlagda odlingsarealen i nämnda tre länder sjunkit från normalt ca 125 000 ha per år till ca 62 000 ha 1959. Ett stort antal linberedningsverk har samtidigt tvingats nedlägga verksamheten. Trots att staten i samtliga tre nämnda länder lämnat betydande subventioner för att rädda linodlingen, har endast de ekonomiskt mest bärkraftiga beredningsföretagen kunnat bära de förluster, som trots statsstödet uppstått på grund av de låga världsmark­ nadspriserna på linfiber, som blivit en följd av den ryska dumpingen. Spånadslinskörden 1959 blev betydligt lägre än normalt i hela Europa in­ klusive europeiska delen av Sovjet. Orsaken härtill var den intensiva torkan under vår- och sommarmånaderna. Under praktiskt taget hela växtperioden föll endast obetydliga regnmängder, vilket förorsakade, att linstjälken icke utvecklades tiirnormal längd. Spånadslinet gav därför i hela Västeuropa arealskördar på i medeltal endast omkring 75 procent av normalskörd. I Östeuropa särskilt Ryssland, Polen, Ungern och Tjeckoslovakien skadades linet sannolikt ännu mer av torkan än i Västeuropa. Spånadslinodlingsoinrådena i Öst- och Mellaneuropa har i allmänhet fastlandsklimat med torra, varma somrar. På grund härav blir utbytet av linodlingarna här normalt betydligt lägre än i Västeuropa. Då torkan år 1959 blev ännu intensivare än normalt, måste skörderesultatet inom dessa odlingsområden ha blivit mycket svagt, eftersom spånadslin fordrar mer fuktighet under växttiden än flertalet andra jordbruksväxter, som har ett mera utvecklat, djupare rot­ system än linet. Även om de s. k. öststaterna icke lämnat officiella redogö­ relser för det klena resultatet av 1959 års linodling, så har många tecken härpå framkommit. Från Polen rapporteras sålunda, att linneindustrien i stor utsträckning ersatt linfiber med hampfiber i grövre vävnader. Det vik­ tigaste tecknet på lågt skörderesultat har emellertid kommit från Ryssland. Då skörderesultatet kunde uppskattas i augusti månad, minskades succes­ sivt exporten av samtliga linfiberkvaliteter till Västeuropa. Försäljningen upphörde icke med en gång utan man började med att förlänga leverans­ tiderna. I augusti 1959 såldes mindre kvantiteter för leverans vid årsskiftet 1959/60. Snart ökades leveranstiden successivt till slutet av 1960, alltså av 1960 års skörd.

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1960

Då det blev känt på fibermarknaden i Västeuropa, att de ryska utbuden minskades kraftigt, steg priserna fr. o. in. september månad 1959. Pris­ stegringen skedde successivt praktiskt taget till årets slut. Prisutvecklingen på världsmarknaden framgår av i bifogade tabell (s. 18) upptaget index, byggt på priserna på ett antal belgiska linfiberkvaliteter. Priserna på resp. kvalitet har satts lika med 100 i augusti 1958, då senaste prisavtal mellan svenska spinnerier och beredningsverk träffades. Då fiberpriserna stigit av­ sevärt, har detta prisavtal uppsagts i enlighet med gällande bestämmelser från 1 januari 1960. Vid årsskiftet 1959/60 hade priserna i Västeuropa stigit med drygt 20 procent för lägre och medelgoda tågakvaliteter samt med upp till 50 procent för lin brist av högsta kvalitet. Även blånpriserna har stigit med 10—30 procent på olika kvaliteter. Rysk landrötad lintåga av grundkvaliteten Slanetz nr 11 säljes nu till ett pris av £ 165 (sv. kr. 2: 39 per kg) per 1 000 kg eif engelsk hamn för leve­ rans oktober/december 1960. Priserna på denna kvalitet har alltså stigit under andra halvåret 1959 från ungefär sv. kr. 1:40 till 2:39 eller med 0: 99 kr. per kg motsvarande ca 70 procent. Trots denna till synes kraftiga prisstegring täcker priset fortfarande icke produktionskostnaderna för ifrå­ gavarande fiberkvalitet varken i Ryssland eller Västeuropa. Enligt beräk­ ningar efter uppgifter hämtade ur den ryska spånadsväxttidskriften Len i Konoplja samt danska undersökningar våren 1959 uppgår produktions­ kostnaderna i Ryssland för ifrågavarande linkvalitet till ungefär 9:-— sv. kr. per^ kg. I Västeuropa torde motsvarande produktionskostnader stanna vid 2:50 å 3: — sv. kr. per kg.

Spånadslinodling och prisutveckling i Sverige 1959

Den svåra torkan under vår- och försommarmånaderna förorsakade, att spånadslinet även i Sverige blev mycket kort. Arealskördarna har därför enligt hittills till beredningsverket verkställda linhalmleveranser endast upp­ gått till ca 70 procent av normalskörd. Totalt uppgick halmskörden till ca 7 000 ton mot att minst 10 000 ton kunnat påräknas normalt från den 1959 odlade arealen — något över 2 000 ha. På grund av de under våren 1959 utdragna förhandlingarna om spånadslinodlingens vara eller icke vara kun­ de beredningsverket icke teckna kontrakt med odlarna i sedvanlig tid — januari/februari månader. Då vårbruket samtidigt påbörjades mycket tidigt inom spånadslinets odlingsområde, övergick många jordbrukare till annan odling. Detta förorsakade, att 1959 års spånadslinareal sannolikt blev ca 500 ha mindre än fallet varit, om kontraktsteckningen kunnat på­ börjas tidigare. Med anledning av den sålunda mycket begränsade tillgången på linhalm kommer den under innevarande produktionsår framställda fibermängden att llPPgå till endast ca 1 500 ton. Även skävmängden blir givetvis mindre. För att kunna utnyttja spånskivfabrikens kapacitet så mycket som möjligt har man ökat tillverkningen av tunnare s. k. byggplattor, innehållande mindre kvantitet skävor per m2. Då man redan i augusti kunde uppskatta skörde­ resultatet, företogs erforderlig omläggning av produktionen omedelbart ef­ ter semestern d. å. Genom de vidtagna åtgärderna räknar man med att halmskörden skall räcka till november 1960, då den nya skörden kan hörja bearbetas. Den nödtvungna minskningen i beredningsverkets kapacitetsutnyttjande kommer givetvis att förorsaka, att de fasta kostnaderna blir högre per kg producerad fiber. Då detta förhållande kommer att beröras i en sär­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960 15

skild ekonomisk undersökning av revisor T. Mörck, skall här endast på­ pekas, att inkomstminskningen genom det låga kapacitetsutnyttjandet bör kunna kompenseras genom högre fiberpriser samt genom att verket kunnat sälja linagnmjöl till relativt gynnsamt pris. Av förenämnda bifogade index framgår, att priserna på däri ingående belgiska jämförelsekvaliteter höjts olika. De lägre och medelgoda tågakvaliteterna har höjts mest, medan prishöjningen på de högre tågakvaliteterna varit något lägre. Kraftigast har prishöjningen varit på bättre kvaliteter av lin brisé och blånor. Detta är ganska naturligt, enär höga tågakvaliteter icke produceras i Ryssland. Därför har ryssarna icke kunnat konkurrera med dylika kvaliteter. Den tidigare prissänkningen på de höga tågakvaliteterna har på grund härav varit betydligt mindre än prissänkningen på lägre kva­ liteter tåga samt lin brisé och blånor, som kunnat köpas från Ryssland till dumpingpriser. På sådana tågakvaliteter, som närmast kan jämföras med svensk fiber, har prishöjningen enligt nyssnämnda index uppgått till i me­ deltal 22 procent. De högsta lin-brisé-kvaliteterna har stigit med upp till 50 procent. Några blånkvaliteter ingår icke i detta index men förbundet har nyligen sålt till England laholmsverkets hela produktion under månaderna januari—juni 1960 av rötade blånor klass II B och III till ett pris, som är 28 procent högre än det pris, som erhållits för dessa kvaliteter hösten 1958 och våren 1959. Då de svenska spinnerierna under de senaste åren betalt ett något högre pris för svensk fiber än det för motsvarande kvaliteter gäl­ lande världsmarknadspriset, har från spinnerihåll gjorts gällande, att detta »överpris» först måste dragas från en eventuell prishöjning på svensk fiber. Efter förhandlingar överenskoms, att följande priser skulle under förutsätt­ ning av statens jordbruksnämnds godkännande gälla tills vidare från den 1 januari 1960 för de fiberkvaliteter, som är aktuella för de svenska linspin­ nerierna. Lintåga Lin brisé

Kvali tets- Kvalitetsklass klass II A Kr. 2: 88 per kg I A Kr. 1: 90 per kg II B » 2: 76 » » IB »1: 78 » » III A » 2:59 » » III B = IV » 2:45 » *

För lägre blånkvaliteter, som säljes till svenska drevtillverkare och expor­ teras till pappersfabriker, har erhållits ett 10 procent högre pris för leve­ ranserna under hela 1960. Då sistnämnda kvaliteter kan ersättas med bl. a. indiska hampblånor, har prishöjningen icke blivit så hög som på spinnbara blånkvaliteter. Den totala prishöjningen sedan början av september 1959 torde för svensk linfiber uppgå till ca 16 procent. Detta innebär, att en åter­ hämtning skett med omkring en tredjedel av den prissänkning, som för­ orsakats av den ryska dumpingen under de tre senaste åren.

Prognos för den närmaste framtiden Man frågar sig givetvis, om denna prishöjning endast är tillfällig, be­ roende på 1959 års svaga spånadslinskörd och om man måste räkna med en återgång till samma låga fiberpriser som under de senaste åren, så snart 1960 års linskörd kommer i marknaden. Denna fråga kan ej med säkerhet besvaras men vissa hållpunkter finnes för en bedömning av utvecklingen. Under normala förhållanden brukar spinnerierna hålla ett fiberlager mot­

16 Kungl. Maj:Is proposition nr 67 år 1960

svarande 6—9 månaders förbrukning, för att fibern skall erhålla en för spinn­ processen lämplig konditionering. Den brist på linfiber, som f. n. råder, kommer att medföra, att spinneriernas normala fiberlager måste minskas högst väsentligt. Nedan göres ett försök att beräkna lagerminskningen. Enligt senaste undersökningar av den internationella lin- och hamporganisationen — Confederation Internationale du Lin et du Chanvre •— för­ brukas ungefär 110 000 ton linfiber totalt per år i Västeuropa. Årets od­ lingsareal i Västeuropa uppgick som förut nämnts till sammanlagt ca 62 000 ha. Normalt erhålles ca 1 000 kg fiber per ha, medan torkskadorna 1959 som förut nämnts förorsakade, att endast ca 75 procent av normalskörd erhölls per arealenhet i de viktigaste »linländerna» Frankrike, Belgien och Holland. Totala fiberskörden i dessa länder skulle därför uppgå till (62 000 >( 750 =) 46 500 ton eller tillsammans med en mindre produktion i övriga Väststater bl. a. Sverige till i runt tal 50 000 ton. Därtill kommer en import från Ryss­ land under innevarande produktionsår på högst 10 000 ton fiber. Om dessa antaganden är riktiga, skulle spinnerierna i Västeuropa vara nödsakade att förbruka sammanlagt ca 50 000 ton av sina fiberlager. Oförändrad produk­ tion av linnevaror bör kunna förutsättas, enär rapporter från Belfast, som äi den främsta orten i Västeuropa, då det gäller produktion av linnevaror, tyder på att världskonsumtionen av dessa varor snarast ökat under 1959. De tidigare stora lagren av linnevaror hos linneindustrierna har nämligen kunnat avyttras, samtidigt som produktionen fortsatt i ungefär normal omfattning. Efterfrågan på linfiber av 1960 års skörd kan därför antagas komma att öka med omkring 50 000 ton enbart för att återställa lagerhåll­ ningen. Behovet av linfiber i Västeuropa under nästa produktionsår kan således uppskattas till sammanlagt [110 000 (normal årsförbrukning) -J- 50 000 (återställt normallager) = ] 160 000 ton. Otvivelaktigt kommer de avsevärt höjda fiberpriserna och de höga linhalmpriserna 1959 att stimulera odlarintresset i Frankrike, Belgien och Holland. Som förut nämnts odlades i dessa tre länder sammanlagt ca 125 000 ha per år före den ryska dumpingens igångsättande. Under de tre senaste åren har emellertid ett stort antal beredningsverk nödgats likvidera, varvid arbetare och maskiner skingrats. Nuva­ rande beredningskapacitet torde därför uppskattningsvis motsvara ungefär normalskörd från 90 000 ha. Spånadslinodlingen 1960 kommer sannolikt icke att ökas till mer än högst sistnämnda areal. (Enligt vissa uttalanden räknar odlarorganisationerna i dessa länder med en höjning till ca 85 000 ha 1960.) Om så blir fallet och normalskörd erhålles på denna areal, skulle den totala fiberproduktionen i dessa tre länder uppgå till ca 90 000 ton. Öv­ riga spånadslinodlande länder i Västeuropa har mycket liten betydelse i ^ nan ,sam"lanhang. Sannolikt kommer odlingen i Danmark att öka från 1 000 ha 1959 till högst 2 000 ha 1960, motsvarande nuvarande berednings­ kapacitet i Danmark. England har beslutat återupptaga subventioneringen av spånadslinodlingen på Nordirland 1960. Subventionen indrogs där för två år sedan med den påföljd, att odlingen helt upphörde. Spånadslinodlingen inom den till England hörande delen av Irland har gamla anor, varför stats­ makterna tydligen velat återuppliva odlingen därstädes, sedan trycket från Ryssland något lättat på den västeuropeiska linfibermarknaden. Med hän­ syn till den begränsade beredningskapaciteten inom denna landsdel torde odlingen häi komma att omfatta högst 2 000 ha. Samtliga beredningsverk i egentliga England och Västtyskland har nedlagts sedan två år tillbaka. Nå­ gon spånadslinodling inom dessa länder torde därför icke vara möjlig, enär man knappast kan räkna med nyanläggningar av beredningsverk med hän­ syn till de osäkra framtidsutsikterna på textilområdet. Vid normalskörd i hela Västeuropa kan man alltså räkna med en s. k..

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960 17

inhemsk produktion av sammanlagt högst 95 000 ton fiber. Importbehovet från Öststaterna skulle därför enligt ovan angivna uppskattningar uppgå till i runt tal 65 000 ton under produktionsåret 1960/61. Den ryska expor­ ten till Västeuropa har hittills omfattat ungefär 40 000 ton per år, varför utfyllandet av nämnda brist under så kort tid som ett år skulle förutsätta en så betydande ökning av exporten, att det knappast torde vara möjligt att genomföra med hänsyn till att även råvarubehovet till den under senare år kraftigt expanderande ryska linneindustrien måste förutsättas komma att öka under nästa produktionsår. De ryska linspinnerierna har nämligen med stor sannolikhet under innevarande produktionsår också nödgats förbruka en betydande del av sina nödvändiga råvarulager, vilka måste påfyllas sna­ rast möjligt. Av det anförda kan man alltså dra den slutsatsen, att knapp­ het på linfiber kommer att råda åtminstone under nästa produktionsår och sannolikt under minst två år framåt. En återgång till de exceptionellt låga fiberpriserna från 1957—våren 1959 torde därför icke behöva befaras un­ der den närmaste framtiden. Med anledning av förenämnda framtidsutsikter för prisutvecklingen på linfiber torde man vara berättigad räkna med en viss förbättring av laholmsverkets ekonomiska ställning under de närmaste åren. Då hittills erhållna prishöjningar på svensk linfiber som förut nämnts motsvarar omkring en tredjedel av den minskning av priserna, som drab­ bat linfibern under de senaste åren, måste man räkna med ett fortsatt be­ hov av ekonomiskt stöd från statens sida. Någon minskning av stödet under budgetåret 1960/61 torde icke vara möjlig även om ett gott skörderesultat skulle erhållas 1960. De senaste årens svaga skörderesultat har, som den ekonomiska undersökningen visar, medfört, att beredningsverkets ekono­ miska resurser blivit hårt ansträngda. En konsolidering av verkets ekono­ mi är därför i hög grad önskvärd och nödvändig för framtiden. De svenska linspinneriernas intresse för en fortsatt inhemsk spånadslinodling tycks vara oförändrat. Nu gällande ramavtal mellan spinnerierna och Riksförbundet Lin och hampa rörande inköp av svensk linfiber utlö­ per 1961. Samtliga spinnerier har emellertid redan lovat prolongera avta­ let för en nv treårsperiod, alltså t. o. m. 1964. Stockholm den 22 januari 1960.

RIKSFÖRBUNDET LIN OCH HAMPA

Producentförening u. p. a.

Nils M. Heidendahl

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 67 år 1960

Prisutvecklingen på vissa belgiska linfiberkvaliteter från tiden för senaste prisförhandlingar med de svenska linspinnerierna

600356 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag