('med förslag till ng öl- försäljningsförordning, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 1

Nr 8

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ng ölförsäljningsförordning, m. m.; given Stockholms slott den 16 december 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till 1) ölförsäljningsförordning; samt 2) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läske­ drycker.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny ölförsäljningsförordning. För­ slaget grundas på ett av 1954 års bryggeriutredning framlagt betänkande i ölfrågan (SOU 1959:46), vari bl. a. redovisas nya specialundersökningar rörande maltdryckernas verkan. De i propositionen föreslagna bestämmelserna innebär, att en betydande liberalisering och förenkling genomföres på ölområdet, främst i fråga om utminuteringen. Sålunda slopas det nuvarande omständliga förfarandet för att erhålla tillstånd till utminutering. Sådant tillstånd skall i fortsättningen meddelas efter en schematisk prövning utan särskild remissbehandling. Beslutande­ rätten överföres från länsstyrelserna till polismyndigheterna. Tillstånd till utminutering skall kunna erhållas av i stort sett alla matvaruhandlare och tillverkare av Öl, lättöl och läskedrycker. Hittillsvarande skillnader mellan butiksförsäljning och rörlig försäljning slopas. Tillstånd skall gälla tills vidare utan tidsbegränsning. I samband härmed slopas den möjlighet, som kommunernas fullmäktige nu har att med kvalificerad majoritet motsätta sig försäljning av Öl i livs­ medelsbutiker. 1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr8

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Beträffande utskänkningen av Öl bibehålies i stort sett det nuvarande tillståndsförfarandet, däri inbegripet det kommunala vetot. Dock föreslås vissa förenklingar. Sålunda avses att tillstånden skall kunna — liksom inom utminuteringen — gälla tills vidare utan tidsbegränsning. Bestämmelserna rörande tillfällig utskänkning moderniseras. I fråga om rätten att tillverka Öl och starköl förordas att det hittillsva­ rande systemet med särskilda av Kungl. Maj :t meddelade koncessioner av­ vecklas. En förenklad tillståndsprövning skall i stället äga rum hos kon­ trollstyrelsen. De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 oktober 1961.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 3

Förslag

till

ölförsäljningsförordning

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §• Med Öl förstås maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent.

2 §.

Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande av Öl mot ersättning. Som försäljning skall dock icke anses att arbetsgivare på grund av arbets­ avtal utan särskild gottgörelse tillhandahåller Öl åt anställd. Till partihandel hänföras försäljning till återförsäljare i och för dennes rörelse samt försäljning för export. Annan försäljning (detaljhandel) sker genom utminutering eller utskänlcning. Med utskänkning förstås försäljning till förtäring på stället.

3 §•

Öl må säljas endast av den som äger rätt därtill enligt denna förordning. Hembryggt Öl må icke säljas. Rätt att sälja Öl hänför sig till viss lokal (försäljningsställe). Vid varje försäljningsställe skall, därest rättighetsinnehavaren icke är en­ skild person som själv handhar verksamheten, finnas särskilt utsedd person som har att utöva tillsyn över försäljningen (föreståndare).

Om import och partihandel

4 §• Öl som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, om icke varan antingen då den inkommer hit eller därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn av tullpersonal blivit försedd med uppgift om tillverkarens namn och om varuslaget. I stället för uppgift om varuslaget må användas av kontrollstyrelsen godkänd beteckning. Öl som nu sagts må icke förses med uppgift ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat varuslag än det till vilket den är hänförlig. Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva undantag från be­ stämmelserna i denna paragraf.

5 §• Partihandel må utövas av den som har tillstånd till utminutering. Efter anmälan hos kontrollstyrelsen må partihandel därjämte utövas av den som yrkesmässigt hedriver partihandel med matvaror eller yrkesmäs­ sigt inför Öl till riket. Vid partihandel är säljaren skyldig förvissa sig om att köparen äger rätt att återförsälja varan.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Om rätt till detaljhandel

Utminutering

6 §• Rätt att utminutera Öl tillkommer den som erhållit tillstånd därtill, så ock den som äger utminutera rusdrycker. Tillstånd till utminutering av Öl skall, om ej hinder möter enligt 7 § eller eljest särskilda skäl äro däremot, meddelas a) den som yrkesmässigt försäljer matvaror till allmänheten (matvaruhandlare), b) den som yrkesmässigt tillverkar Öl, lättöl eller läskedrycker (tillver­ kare), samt c) företag som avses i 9 §. Den som äger rätt till öppethållande efter den vanliga affärstidens slut eller till utskänkning av rusdrycker, Öl eller alkoholfria drycker må dock erhålla tillstånd till utminutering endast om så finnes påkallat med hänsyn till särskilda förhållanden. Tillstånd för tillverkare innefattar icke rätt att bedriva utminutering från butik, som särskilt inrättats för försäljning av drycker.

7 §•

ölförsäljare som är enskild person och själv handhar utminutering även­ som föreståndare för utminutering skall med hänsyn till personliga förhål­ landen vara lämplig att utöva verksamheten.

8 §•

Tillstånd till utminutering meddelas av polismyndigheten i den ort, där

försäljningsstället är beläget. Tillstånd meddelas att gälla tills vidare. Om tillstånd till utminutering skall utfärdas tillståndsbevis.

9 §•

Föreslå kommunens fullmäktige den inskränkningen i fråga om matvaruhandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försäljningen ge­ nom inrättande av särskilt företag göres oberoende av myckenheten sålt Öl, och finnas därvid föreslagna grunder för försäljningens ordnande i övrigt lämpliga, skall förslaget fastställas av länsstyrelsen. Beslut i sådan fråga skall tillställas polismyndigheten i kommunen. Fastställer länsstyrelsen förslaget, skall i beslutet angiven inskränkning föreskrivas med avseende på tillstånd som därefter beviljas matvaruhandlare.

U tskänkning 10 §. Rätt att utskänka Öl tillkommer, förutom i fall som i andra stycket sägs, den som erhållit tillstånd därtill, så ock den som äger utskänka rusdrycker. Öl må utskänkas vid slutet bord a) till inackorderade gäster vid matservering i hem (utskänkning vid heminackordering), b) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal, vid servering i denna (utskänkning i kollektivhusmatsal), samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961 5

c) till anställda vid institution eller företag i för dem avsedd matsal eller därmed jämförlig lokal (utskänkning i personalmatsal). Rätt till utskänkning som avses i andra stycket b) eller c) tillkommer den som förestår lokalen. Kungl. Maj :t äger meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och un­ der vilka villkor militär mäss må hänföras till personalmatsal. Utskänkning i personalmatsal må bedrivas endast om institutionens el­ ler företagets ledning eller befälhavaren lämnat medgivande härtill.

11 §• Enskild person, som själv handhar utskänkning vartill tillstånd enligt denna förordning erfordras, ävensom föreståndare för sådan utskänkning skall med hänsyn till personliga förhållanden vara lämplig att utöva verk­ samheten. Utskänkning må ej handhavas av den som är omyndig eller i konkurs­ tillstånd.

12 §.

Tillstånd till utskänkning vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidspe­ riod (tillfällig utskänkning) meddelas av polismyndighet.

13 §. Tillstånd till utskänkning, vilken bedrives året runt eller årligen under viss tidsperiod (årsutskänkning), meddelas av länsstyrelse.

14 §. Tillstånd till utskänkning meddelas, utom i fall som avses i andra stycket, vid tillfällig utskänkning av polismyndigheten i den ort och, vid årsutskänk­ ning, av länsstyrelsen i det län, där utskänkningen är avsedd att bedrivas. Tillstånd till utskänkning på fartyg, järnvägståg eller luftfartyg meddelas vid tillfällig utskänkning av polismyndigheten i den ort och, vid årsutskänk­ ning, av länsstyrelsen i det län, där fartygets rederi, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte. Har rederiet eller luftfartsföretaget icke säte inom riket, meddelas tillstånd av överståthållarämbetet. Tillstånd meddelas att gälla tills vidare, för bestämd tid eller för visst till­ fälle. Om tillstånd till utskänkning skall utfärdas tillståndsbevis.

15 §. över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skola, då fråga ej är om utskänkning som avses i 14 § andra stycket, yttranden inhämtas från po­ lismyndigheten och fullmäktige i den kommun, där utskänkningen är av­ sedd att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd. Till årsutskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må till­ stånd ej meddelas. Utan hinder av vad nu sagts må tillstånd meddelas då det från allmän synpunkt finnes påkallat att årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat på en för turistväsendet betydelsefull ort.

16 §. När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, må i samband med utskänkningstillståndet meddelas närmare föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Föreskrifter som i första stycket sägs må icke a) röra måltidstvång eller kvantitetsbegränsning, b) innebära senare tidpunkt för utskänkningens början än i 24 § 1 mom. sägs, eller c) innefatta förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori av personer.

Gemensamma bestämmelser

17 §. Ombyte av försäljningsställe, där detaljhandel med Öl bedrives efter till­ stånd, må ske efter medgivande av tillståndsmyndigheten.

18 §. Har den som erhållit tillstånd till utminutering eller utskänkning av Öl avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, kon­ kursboet eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall därom inom två måna­ der från dödsfallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförkla­ ringen göras anmälan hos tillståndsmyndigheten. Såvida myndigheten icke finner skäl bestämma kortare tid, må rörelsen fortsättas, om tillståndet av­ ser bestämd tid, intill utgången av samma tid, och utan tidsbegränsning om tillståndet gäller tills vidare. I fall som i första stycket sägs, så ock eljest om skäl därtill föreligga må tillståndsmyndigheten efter ansökan därom, i förekommande fall efter hö­ rande av de myndigheter som yttrat sig över tillståndsansökningen, överföra tillståndet på annan.

19 §. Inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område må utminutering icke äga rum och utskänkning ske en­ dast i fall som avses i 10 § andra stycket och 12 §.

Om försäljningen

20 §.

Var och en som har befattning med försäljning av Öl skall därvid verka för att nykterhet och ordning främjas. Vid utövande av försäljningsrätt må innehavaren anlita biträde endast av hos honom anställda. Försålt Öl må dock på hans ansvar försändas ge­ nom annan till känd köpare.

21 §.

Vid utminutering och utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning. Matvaruhandlare må bedriva utminutering endast i anslutning till för­ säljning av matvaror. På försäljningsställe må Öl icke förvaras i annat kärl än det vari dryc­ ken levererats av tillverkaren. Ej heller må Öl, som är avsett för försälj­ ning, av återförsäljare förändras. Hembryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 7

22 §.

Öl må icke utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt 16 år. Öl må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Sådan person må icke tillåtas uppe­ hålla sig på försäljningsställe. Ej heller må Öl utlämnas, då särskild anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försälj­ ning.

23 §. Om de tider då Öl må utminuteras gäller vad i butikstängningslagen är stadgat. Under sön- eller helgdag må dock utminutering icke bedrivas från fordon.

24 §. 1 mom. Utskänkning av Öl må ej börja före klockan 7. Utskänkningen skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt föreskrivits enligt 16 eller 27 § eller senare tidpunkt medgivits enligt 2 mom. eller är tillåten på grund av bestämmelsen i 3 mom. 2 mom. Föreligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid än i 1 mom. sägs, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndets meddelande eller senare lämna medgivande därtill, över ansökan som göres under tillståndstiden skall yttrande inhämtas från polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest gällande tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill. 3 mom. Då utskänkning av Öl bedrives på grund av rätt till utskänkning av rusdrycker må, utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat, Öl utskänkas under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden. 4 mom. Under tid, då utskänkning ej är medgiven, är det förbjudet att låta Öl förtäras på utskänkningsstället. 5 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning i fall som avses i 10 § andra stycket och 14 § andra stycket.

25 §. I lokal, där Öl må utskänkas efter tillstånd enligt denna förordning, är det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdrycker eller ersätt­ ningsmedel därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana ersättningsmedel förvaras, i lokalen eller eljest, på sådant sätt att det kan befaras att de för­ täras av gästerna. Vid utminutering må, utom i fall då anställd tillhandahålles Öl på sätt i 2 § sägs, Öl icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller på annat där intill beläget område, varöver ölförsäljaren äger förfoga.

Om tillsyn och besvär

26 §. Det åligger länsstyrelse, polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd att övervaka att bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter iakttagas. Kontrollstyrelsen åligger att hava tillsyn över tillämpningen av denna förordning samt att utfärda erforderliga föreskrifter och anvisningar.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Den som enligt första eller andra stycket har att taga befattning med tilllämpningen av denna förordning är berättigad att erhålla tillträde till till­ verknings- eller försäljningsställe med tillhörande lokaler samt att taga del av handelsböcker med tillhörande verifikationer.

27 §.

Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav meddelade föreskrifter, må polismyndigheten eller, när tillstånd meddelas av länsstyrelsen, denna, efter hörande av kommunens nykterhetsnämnd, meddela ölförsäljaren varning. Därest rättelse ej vinnes eller varning ej fin­ nes vara tillfyllest, må försäljningen helt eller delvis förbjudas eller till­ ståndet återkallas, med verkan för viss tid eller tills vidare. Om så finnes lämpligt på grund av särskilda förhållanden, må föreskrifter som i 16 § sägs meddelas. Tillstånd till utminutering skall av polismyndighet återkallas, då i 6 § andra stycket angivna förutsättningar för sådan rätt icke längre föreligga eller, där särskilda förhållanden ej annat föranleda, då utminutering för­ enas med rörelse som i 6 § tredje stycket sägs. I ärende, som avses i första stycket, skall polismyndigheten, där fråga är om försäljning från ölbryggeri, inhämta yttrande från kontrollstyrelsen.

28 §. För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande, må länsstyrelsen eller polismyndigheten förbjuda utminutering och utskänkning av Öl eller föreskriva inskränkningar däri. Då så prövas nödvändigt under krig eller vid krigsfara eller när arbets­ löshet eller nöd i större omfattning råder, må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande, länsstyrelsen förbjuda utminutering och utskänkning av Öl eller föreskriva inskränkningar däri.

29 §. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt denna för­ ordning länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda särskilt för­ ordnas.

30 §. Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrel­ se, föres hos Kungl. Maj:t i finansdepartementet. Då länsstyrelse utfärdar bevis om tillstånd till årsutskänkning och fråga ej är om utskänkning som avses i 14 § andra stycket, skall kungörelse om beslutet anslås hos myndigheten. Kungörelsen skall innehålla uppgift om den dag då kungörelsen sålunda anslås. Tiden för anförande av besvär skall i sådant fall räknas från den dag kungörelsen anslagits.

31 §. Fullmäktige må uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden eller fatta beslut enligt denna förordning. I Stockholm äger nykterhetsnämnden motsvarande befo­ genhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961 9

Ansvarsbestämmelser

32 §. 1 mom. Den som säljer Öl utan att äga rätt därtill enligt denna förordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning av Öl med dags­ böter. I ringa fall skall dock ej till straff dömas. Är brottet grovt, vare straffet dagsböter eller fängelse i högst sex måna­ der. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om den olovliga försäljningen bedrivits i större omfattning. 2 mom. Har någon sålt Öl utan att äga rätt därtill, skola, i den mån sär­ skilda skäl ej annat föranleda, på försäljningsstället med därtill hörande utrymmen befintliga eller eljest för försäljning avsedda förråd av Öl tillika med kärl och emballage förklaras förverkade.

33 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller någon hos honom anställd rusdrycker eller ersättningsmedel därför förtäras eller förvaras i strid mot det i 25 § första stycket stadgade förbudet, straffes med dagsböter.

34 §. Bryter någon i annat fall än i 32 eller 33 § sägs mot vad i denna förord­ ning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen, straffes med böter, högst trehundra kronor.

35 §. Vad som med stöd av denna förordning inhämtats vid granskning av handelsböcker med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över ölförsäljningen må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen. Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åta­ las endast efter angivelse av målsägande.

36 §. Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av Öl begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom om för­ seelsen begåtts av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sanno­ likt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om hus­ bonde skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla den­ ne såvitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken föreståndaren har att utöva tillsyn.

37 §. Egendom som tagits i beslag må av den myndighet som förordnat om be­ slaget genast säljas till tillverkare. I övrigt gäller om beslag vad därom finnes stadgat i rättegångsbalken. Förverkad egendom tillfaller kronan.

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961

38 §. Har domstol avgjort mål mot någon som bedriver yrkesmässig försälj­ ning av Öl eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående brott som avses i 32—34 §§, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från domens meddelande översända avskrift av domen till den myndighet som ut­ färdat tillståndsbevis eller, om sådant bevis ej utfärdats, till länsstyrelsen.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1961. Förordningens bestämmelser skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter. 2. Genom förordningen upphäves ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 522), dock att sistnämnda författning alltjämt skall äga tillämp­ ning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 oktober 1961. 3. Den som vid utgången av september 1961 äger rätt att sälja Öl må efter ikraftträdandet av denna förordning behålla denna rätt, i fråga om utskänkningstillstånd under tid för vilken detta meddelats, och i övriga fall tills vidare. Avser rätten utminutering och kan rättighetsinnehavaren enligt förordningens 6 § icke erhålla försäljningsrätt, må dock den dittill svar ande försäljningsrätten behållas, därest rättighetsinnehavaren är enskild person, så länge han innehar rörelsen och i annat fall intill den 1 oktober 1966. 4. Tillverkare må, oavsett vad i 6 § fjärde stycket stadgas, bedriva utmi­ nutering från butik, som där sägs, om denna anordnats före den 1 januari 1961. 5. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Kungi. Maj.ts proposition nr 8 år 1961 11

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den 27 maj 1960 om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker skola er­ hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 mom. Utan Kungl. Maj.ts till­ 1 mom. För rätt att tillverka stånd må Öl icke tillverkas i annat Öl eller starköl erfordras tillstånd av bryggeri än sådant, i vilket dylik till­ kontrollstyrelsen. Tillstånd skall gäl­ verkning enligt tillståndsbevis bedri­ la tills vidare. Rätt att tillverka Öl vits efter ingången av oktober månad och starköl må av kontrollstyrelsen 1938. För rätt att tillverka starköl er­ indragas, om den icke längre utövas fordras särskilt tillstånd av Kungl. eller om så finnes påkallat med hän­ Maj.t. Därvid äger Kungl. Maj:t fö­ syn till kontrollen över tillverkning­ reskriva de villkor, som prövas erfor­ en och över utgörandet av skatt för Öl derliga. Rätt att tillverka Öl eller och starköl. Innan beslut om indrag­ starköl må av Kungl. Maj.t indragas, ning meddelas, skall tillverkaren be­ om den icke längre utövas. Innan be­ redas tillfälle att yttra sig. slut om indragning meddelas, skall tillverkaren beredas tillfälle att ytt­ ra sig. Den som---------------------------------och starköl.

7 §• För lagrat-------------------------------- för läskedrycker. Skattskyldigheten inträder — — — där förtäres. För varje tillverkningsställe, där Öl eller starköl tillverkas, skall skatt utgå med minst ettusen kronor för kalenderkvartal räknat.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1961. 2. Förordningens bestämmelser skola äga giltighet redan före ikraftträ­ dandet med avseende på åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter. 3. Rätt att tillverka Öl eller starköl, vilken förefinnes före utgången av sep­ tember månad 1961, skall äga giltighet även för tiden därefter. 4. Vid bestämmande av skatt för tid före den 1 oktober 1961 skola be­ stämmelserna i 7 § i dess hittills gällande lydelse alltjämt äga tillämpning.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december 1960.

N ärvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad lagstift­ ning rörande tillverkning och försäljning av Öl samt anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 augusti 1954 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, såsom utred­ ningsmän med uppdrag att verkställa utredning rörande bryggeriernas fö­ retagsform och vissa därmed sammanhängande spörsmål numera general­ direktören E. Cardelius, tillika ordförande, verkställande direktören i Ak­ tiebolaget Stockholms bryggerier B. Elmfeldt, ledamoten av riksdagens and­ ra kammare, målarmästaren G. Engkvist, dåvarande ledamoten av riksda­ gens första kammare, filosofie doktorn E. Englund, numera vice verkstäl­ lande direktören i Nya systemaktiebolaget K. G. Erbacke, fabrikören Y. Lindvall, dåvarande ordföranden i Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet E. Olsson samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbruka­ ren J. W. Pettersson, Sävsjö. Sedan Olsson avlidit, uppdrog departements­ chefen genom beslut den 13 april 1957 åt den nye ordföranden i Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet I. Karlson att vara ledamot av utred­ ningen. Genom beslut den 10 april 1959 entledigades Englund från det ho­ nom meddelade uppdraget. Utredningen antog benämningen 1954 års bryggeriutredning. Med skrivelse den 15 december 1959 överlämnade utredningen sitt be­ tänkande med titeln »ölfrågan» (SOU 1959: 46). Betänkandet var enhälligt. Av bryggeriutredningens författningsförslag torde förslagen till ny ölförsäljningsförordning och till kungörelse om lokala samarbetsnämnder för frågor rörande utminutering av Öl såsom Bihang A och B få fogas vid stats­ rådsprotokollet för innevarande dag. över betänkandet har, efter remiss, yttranden inkommit från kon­ trollstyrelsen, statskontoret, socialstyrelsen, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 13

Älvsborgs, Skaraborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län, länsnykterhetsnämnderna i Jönköpings, Kristianstads och Västerbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Nya systemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Malt- och läskedrycksförbundet, Föreningen Skattepliktiga bryggerier, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, Koo­ perativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges centrala restau­ rangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund, Föreningen Allmän­ nyttiga kafébolag, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges stor­ loge av IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens nykterhetsrö­ relse och Centralförbundet för nykterhetsundervisning. Kommerskollegium har överlämnat yttranden från Sveriges industriför­ bund och samtliga handelskammare i riket utom två. Länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bo­ hus, Skaraborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län har överlämnat ytt­ randen från länsnykterhetsnämnden i vederbörande län. Flertalet av läns­ styrelserna har vidare överlämnat yttranden från olika lokala organ. Så­ lunda har överståthållarämbetet bifogat yttranden från polismästaren och stadsfullmäktige i Stockholm. Länsstyrelsen i Kronobergs län har överläm­ nat yttranden från stadsfullmäktige i Växjö och Ljungby samt kommunal­ fullmäktige i Alvesta och Älmhults köpingar, länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, Föreningen Malmö­ hus läns landsfiskaler, drätselkammaren i Malmö, stadskollegiet i Hälsing­ borg och nykterhetsnämnden i Höörs köping, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden från poliskammaren i Göteborg, stadsfullmäktige i Göteborg samt nykterhetsnämnderna i Göteborg och Uddevalla, länsstyrel­ sen i Skaraborgs län yttranden från landsfogden, stadsfiskalerna i Skövde och Lidköping samt Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler ävensom nyk­ terhetsnämnderna i Skövde, Tibro köping och Karlsborgs kommun, läns­ styrelsen i Västernorrlands län yttranden från landsfogden, Västernorrlands länsavdelning av Föreningen Sveriges landsfiskaler, stadsfullmäktige i Sundsvall, kommunalnämnden i Ånge köping och kommunalfullmäktige i Njurunda, Fjällsjö och Själevads kommuner samt slutligen länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden från landsfiskalen i Övertorneå distrikt, drätsel­ kammaren i Luleå samt nykterhetsnämnderna i överkalix och övertorneå kommuner. De av länsstyrelserna hörda stads- och kommunalfullmäktige har i fler­ talet fall bifogat yttranden från vederbörande nykterhetsnämnder. Vid remissbehandlingen har bryggeriutredningens allmänna bedömning­ ar och i stor utsträckning även dess förslag till nya bestämmelser på maltdrycksområdet vunnit anslutning från det övervägande flertalet instanser. I vissa yttranden har dock kritik riktats mot såväl utredningens bedöm­ ningar som dess författningsförslag. Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga förevarandc lag­ stiftningsfrågor.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

II. Allmänna synpunkter

Utredningen

Inledning. Den gällande maltdrycksregleringen grundas — liksom dess före­ gångare — på det förhållandet att maltdryckerna innehåller alkohol och att de i likhet med andra alkoholdrycker kan missbrukas. Bestämmelserna omfattar — bortsett från den särskilda produktbeskattningen -— på tillverkningssidan föreskrifter om alkoholgränser, koncessionsreglering m. in., på försäljningssidan tillståndsreglering, ordningsföreskrifter och försäljningskontroll. Generellt sett fick maltdrycksregleringen genom 1954 års nykterhetspolitiska lagstiftning en i väsentliga hänseenden ny utformning. Här liksom beträffande spritdrycker och viner genomfördes betydande lättnader. Så­ lunda slopades det dittills gällande starkölsförbudet. Försäljningsbestämmelserna för vanligt Öl liberaliserades i betydande utsträckning samtidigt som alkoholhalten fixerades vid den då sedan flera år tillämpade relativt låga nivån av högst 2,8 viktprocent. Försäljningen av lättöl liksom av läske­ drycker och andra alkoholfria eller som alkoholfria betecknade drycker blev väsentligen en fri näring. Grunddragen i reformerna var desamma som i den nya försäljningslagstiftningen överhuvud. De vägledande nykterhetspolitiska målsättningarna var i första hand större frihet under ökat ansvar och en strävan att inrikta konsumtionen på alkoholsvagare drycker. Vid genomförandet av de nu berörda åtgärderna uppsköts ställningsta­ gandet till frågan om bryggeriernas företagsform. Det har varit bryggeriutredningens uppgift att närmare utreda denna fråga. Enligt utredningsdirektiven har utredningen i första hand haft att utreda behovet av och möjligheterna för att avveckla det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen och utvidga den statliga kontrollen. Utgångspunk­ ten för utredningens överväganden har varit dels av nykterhetspolitisk, dels av näringspolitisk natur. Det har dock ansetts uppenbart, att ett even­ tuellt behov att utvidga statskontrollen inom maltdryckshanteringen väsent­ ligen måste motiveras av nykterhetspolitiska förhållanden. Till grund för sina överväganden har utredningen lagt särskilda under­ sökningar rörande bl. a. maltdryckernas medicinska verkan, ölkonsumtio­ nen och missbruket av Öl samt bryggerinäringens struktur och ekonomi.

Maltdryckernas verkan. För bedömningen av maltdryckernas verkan på or­ ganismen har utredningen låtit professor L. Goldberg, vilken förordnats att såsom expert biträda utredningen, verkställa särskilda undersökning­ ar. På grundval av betänkandet har inom finansdepartementet utarbetats en redogörelse för resultatet av de sålunda verkställda undersökningarna. Denna redogörelse torde såsom Bilaga 1 få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende. Av en i betänkandet intagen sammanfattning av undersökningsresultaten må här till en början återges följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 15

Vid förtäring av samma mängd alkohol med olika drycker blir skillna­ derna i blodalkoholhalt avsevärda. De högsta blodalkoholkurvorna fram­ kommer efter förtäring av sprit. Därnäst kommer i tur och ordning kur­ vorna för starkviner och olika slag av lättviner (röda och vita). De lägsta kurvorna framkommer efter förtäring av maltdrycker. Lägst ligger kur­ vorna för Öl och lagrat lättöl. Vid förtäring av t. ex. en flaska pilsner uppnås en maximal blodalkohol­ halt av 0,10—0,11 promille. Denna alkoholmängd har helt lämnat blodet på 45—60 minuter. Organismen omsätter vid förtäring av smärre alkohol­ mängder omkring en och en halv flaska Öl per timme. Det behövs förtäring av avsevärda mängder för att leda till en påvisbar alkoholpåverkan. En förtäring av fyra—sex flaskor inom loppet av en halvtimme är nödvändig för att en alkoholhalt av 0,5 promille skall kunna uppnås, en vätskekvantitet som bereder flertalet måttliga alkoholförtärare stora besvär. Härtill kommer, att alkoholförbränningen av en maltdryck av klass II stiger med en ökning av den förtärda mängden. En fördubbling av den förtärda mäng­ den medför en fördubbling av förbränningshastigheten.

Den dryck, i vilken alkoholen intages, spelar således — tillsammans med den totala mängden alkohol — en avgörande roll för den uppnådda alko­ holhalten i blodet och därmed för alkoholens verkan. Enär verkan av en alkoholhaltig dryck ökar mer än blodalkoholhalten, blir skillnaderna i verkan mellan olika slags drycker större än skillnaderna mellan blodalkoholkurvorna. Verkan av maltdrycker är — vid tillförsel av samma alkoholmängd — betydligt mindre än verkan av sprit: av starköl omkring 1/3 av verkan av motsvarande mängd sprit, av Öl omkring 1/6 och av lagrat lättöl 1/8—1/10. Det har vidare klart visats, att ett samband föreligger mellan maltdryc­ kernas sammansättning och deras verkan. Det är inte alkoholhalten, extrakthalten eller stamvörtstyrkan var för sig som är avgörande för verkan utan i stället den relativa extrakthalten (förhållandet mellan alkoholhalt och extrakthalt) och därmed förjäsningsgraden. En hög relativ extrakthalt, som motsvarar en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, och en låg förjäsningsgrad medför en lägre blodalkoholkurva — och därmed en mindre verkan — än en låg relativ extrakthalt, d. v. s. en hög kvot alkoholhalt/extrakthalt och en hög förjäsningsgrad. Den blodalkoholhalt, som råder i organismen under en längre tidrymd, måste överstiga ett visst kritiskt gränsvärde för alt kroniska skadeverk­ ningar skall framkomma. Detta innebär att risken för skadeverkningar efter förtäring av maltdrycker, som leder till den lägsta blodalkoholhalten, måste bli avsevärt mindre än efter förtäring av sprit, som snabbare leder till hög blodalkoholhalt. Ölkonsumtionen. Ölkonsumtionen har — framhåller utredningen — på läng­ re sikt hållit sig tämligen konstant. 1905 uppgick den till närmare 28 liter per invånare, 1958 till 25,6. Bland förändringarna kan noteras eu mera be­ tydande nedgång dels under 1930-talets krisår dels under det senaste kri­ get. Under åren efter det sista kriget gjorde sig först en något stigande ten­ dens gällande, men efter 1955 kan en klar minskning konstateras (från

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

29,4 liter per invånare till 25,6). Lättölet har efter en tid av sjunkande kon­ sumtion visat en ökning 1958 och uppnådde då 10,3 liter per invånare. Inom lättölssortimentet har tendensen under en följd av år varit en stigande kon­ sumtion av lagrat lättöl och tillbakagång för det färska lättölet (svagdricka). Konsumtionen av läskedrycker, slutligen, har generellt sett sedan länge varit stigande och uppgick 1958 till 26,6 liter per invånare. Till komplette­ ring av de i betänkandet lämnade siffrorna kan nämnas, att konsumtionen under 1959 var 27,3 liter per invånare. Under 1960 har konsumtionen åter sjunkit och var under de tre första kvartalen 19,8 liter per invånare mot 20,8 liter under motsvarande tid 1959 och 19,4 liter under samma tidrymd år 1958. Missbruket av Öl. För sitt ställningstagande till de förelagda spörsmålen har utredningen ansett det angeläget att få kännedom om i vad mån kon­ sumtionen av Öl och starköl numera — efter 1954 års nykterhetspolitiska reformer — föranleder missbruk eller andra sociala olägenheter och i vad mån sådana olägenheter kan bero på bryggeriernas eller ölhandelns åt­ göranden. Vid två tillfällen — hösten 1956 och våren 1958 — har utredning­ en i detta syfte gjort enquéter hos länsstyrelserna och därvid begärt att dessa i sin tur skulle höra länsnykterhetsnämnden i länet samt ett antal lokala nykterhetsnämnder och polismyndigheter. I Stockholm har yttranden avgivits av nykterhetsnämnden och dess nykterhetsbyråer, av stadens utskänkningskommitté samt av poliskammaren, kriminalpolisintendenten och de elva polisvaktdistrikten. I övrigt hördes vid det förstnämnda tillfället nykterhetsnämnder och polismyndigheter i städer med mer än 50 000 invånare samt (utöver Gävle) tre städer i Norr­ land. Vid det andra tillfället hördes dessutom nykterhetsnämnderna i 49 slumpvis utvalda landskommuner. De inkomna yttrandena — bortsett från Stockholm — uppgick 1956 till 14 från vardera nykterhetsnämnder och polismyndigheter, 1958 till 63 från nykterhetsnämnder (14 städer och 49 landskommuner) samt från 15 polismyndigheter. De frågor som ställdes 1956 resp. 1958 var i huvudsak likartade. I vissa avseenden vidtogs emellertid 1958 ändringar i frågornas utformning. Sam­ manfattningsvis avsåg frågorna att ge besked om missbruk av Öl över huvud förekommer, bland vilka grupper detta missbruk påträffas, från vilka in­ köpskällor det missbrukade ölet härrör, om missbruk förekommer på arbetsplatser samt i vad mån missförhållanden kan härledas till försäljar­ nas åtgöranden. 1956 ställdes härjämte frågor huruvida någon förändring i ölmissbrukets omfattning kunnat konstateras i samband med den nya lagstiftningens ikraftträdande den 1 oktober 1955 samt huruvida förelig­ gande erfarenheter ansågs böra föranleda en ändrad reglering av ölhandeln. Slutligen frågades vid bägge tillfällena, huruvida missbruk av starköl före­ kommer.

Genom de verkställda undersökningarna har utredningen sålunda sökt få besked om den uppfattning om ölmissbrukets utbredning och betydelse, som föreligger bland myndigheter som närmast kommer i kontakt med dess yttringar. Om undersökningarnas uppläggning i övrigt gör utredningen föl­ jande uttalande.

Kungl. Maj:ts proposition nr S år 1961 17

Det är uppenbart, att åtskilliga svårigheter är förbundna med sådana un­ dersökningar. För myndigheterna är det inte alltid så lätt att avge ett be­ stämt omdöme om de företeelser det här är fråga om. Det är också ofta svårt att tolka de gjorda uttalandena och att gruppera dem inbördes. Trots dessa omständigheter torde det emellertid vara möjligt att på grundval av det föreliggande materialet göra sig en tämligen klar bild av det allmänna läget.

Av den i betänkandet lämnade redogörelsen för undersökningarnas resul­ tat inhämtas i huvudsak följande. Det framgår av enquéterna, att det ölmissbruk som nu förekommer prak­ tiskt taget enbart är att hänföra till personer över 25 års ålder, oftast till medelålders och äldre. Omnämnanden av ölmissbruk bland ungdom är endast sporadiska. Att döma av vissa tidigare undersökningar anses det möj­ ligen kunna antagas, att ungdomsmissbruket tidigare varit av större bety­ delse. Det konstateras vidare, att missbruk av Öl vanligen sker i samband med spritförtäring, i någon mån med tabletter. Endast några få av de hörda myndigheterna har funnit, att missbruket väsentligen förekommer såsom förtäring av Öl enbart. I stort sett anses detta också överensstämma med resultatet av tidigare undersökningar. Svårare är, framhålles det, att komma till en klar uppfattning rörande ölmissbrukets omfattning. En viss skiljaktighet föreligger här möjligen mellan uttalandena från länsstyrelserna och länsnykterhetsnämnderna, vilka sena­ re anses tillmäta ölmissbruket en något större betydelse än länsstyrelserna. Någon väsentlig olikhet i uppfattningen torde dock inte föreligga, påpekas det. Vad beträffar länsstyrelserna anser det övervägande flertalet, att öl­ missbruket inte utgör något egentligt problem eller i varje fall representerar ett mycket ringa sådant. Denna uppfattning synes för övrigt ha vunnit mark under tiden mellan de två undersökningarna. Bland länsnykterhetsnämnder­ na anger det övervägande flertalet, att ölmissbruk förekommer. Omfattning­ en betecknas dock som obetydlig. De lokala myndigheternas svar ger i stort sett samma bild. För landet i dess helhet kan, framhåller utredningen, sägas att ölmissbruket är ett tämligen litet problem. Vissa lokala avvikelser före­ kommer dock. Det erinras om att de hörda myndigheterna i Skaraborgs och Norrbottens län anlagt en mer allvarlig syn på läget än man gjort i landet i övrigt. Eu något större utbredning än på andra håll har ölmissbruket antag­ ligen också i Stockholm. Förekommande ölmissbruks fördelning på städer och landsbygd har be­ rörts i särskilda frågor. Svaren synes närmast ge vid handen, att tidigare skillnader mellan stad och land håller på att utjämnas. Dock torde missbruk fortfarande vara förhållandevis vanligare i städerna. En jämförelse med förhållandena före den 1 oktober 1955 ger vid handen, att någon nämnvärd förändring väl på de flesta håll inte kunnat påvisas men all i stora delar av landet ölmissbruket anses ha minskat. Endast för ett par län (Kronobergs och Västernorrlands) har en ökning uppgivits. Länsstyrelsernas och länsnykterhetsnämndernas uppgifter 1958 om ölmiss- 2 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr S

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

brukets omfattning i dessa län anses dock närmast tyda på att företeelsen varit av övergående natur. I detta sammanhang erinras om att flertalet länsnykterhetsnämnder 1956 ansåg, att ölets ökade lättillgänglighet inte orsakat några nykterhetspolitiska olägenheter. Fem länsnämnder ansåg dock, att så var fallet. Det på­ pekas, att endast en av dessa vid den senare enquéten ansett att utbrett miss­ bruk förekommer. De gjorda bedömningarna huruvida det missbrukade ölet härrör från buti­ ker, utskänkning eller kringföring är, påpekar utredningen, ganska svår­ tolkade. Någon väsentlig skillnad mellan avhämtningsför sälj ning och kring­ föring anses emellertid inte föreligga. Det är vidare enligt utredningen tyd­ ligt, att ölkaféerna i städerna inte minst i Stockholm innebär åtskilliga pro­ blem. Uppgifterna om överträdelser av försälj ningsbestämmelserna i olika hänseenden tyder på att frekvensen är ganska låg. Anmärkningarna mot kringföringen anses vara betydligt färre än mot övriga försäljningsformer. Beträffande provisionssystemet för ölutkörarnas avlöning synes enligt ut­ redningen en viss förskjutning i bedömningen ha inträffat. Att förekomsten av provision skulle medföra, att ölutköraren visar ett särskilt försäljningsintresse, hävdas sålunda av färre länsnykterhetsnämnder år 1958 än år 1956. Frekvensen av påvisade missförhållanden är generellt sett låg. Starkölet synes inte förorsaka några nämnvärda nykterhetspolitiska olä­ genheter.

I sin sammanfattande bedömning av undersökningsresultatet uttalar bryggeriutredningen följande.

Våra undersökningar rörande de sociala olägenheterna av ölförsäljning­ en har visat, att maltdrycksmissbruket i vårt land är ett jämförelsevis litet problem och att andelen rena ölfyllerister är ringa. Förekommande missbruk av Öl sker i allmänhet genom påspädning till sprit, i viss omfatt­ ning tillsammans med lahletter, och hänför sig i huvudsak till äldre ålders­ grupper. Bland ungdomen är ölmissbruk en undantagsföreteelse. ölets efter den 1 oktober 1955 ökade lättillgänglighet har knappast förorsakat några nykterhetspolitiska olägenheter. Generellt sett torde ingen av de olika försäljningsformerna — avhämtning, kringföring, utskänkning -— i och för sig skapa nykterhetspolitiska problem, ehuru såväl avhämtning som kring­ föring kan medföra olägenheter under vissa, oftast lokalt betingade omstän­ digheter och de rena ölkaféerna i städerna kan utgöra delvis slumbetonade missbrukshärdar. Av undersökningarna framgår, att nykterhetspolitiska olägenheter i någon mån orsakas av att bryggerierna och ölhandeln överträ­ der gällande försäljningsbestämmelser och att det är sannolikt att sådana överträdelser stundom sammanhänger med det privatekonomiska vinstin­ tresset. Ifrågavarande olägenheter och överträdelser är överhuvud ej av så­ dan omfattning eller betydelse, att de kan anses motivera mera vittgående regleringsåtgärder. Det må här nämnas, att ett nytt ackordssystem för utkörarnas avlöning fått ökande användning. Enligt detta utgör den på försäljningskvantiteten grundade ersättningen en jämförelsevis obetydlig del av ackordet. För övrigt är ersättningen per försåld flaska — oavsett om nämn­ da system tillämpas eller inte — densamma för Öl, lättöl och läskedrycker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 19

Bryggerinäringens struktur och ekonomi. För de undersökningar som bryg­ geriutredningen genomfört rörande bryggerinäringens struktur och ekonomi lämnas i betänkandet närmare redogörelse i avsnitt II (s. 41—74) och i bi­ laga 2 »Vinstförhållanden in. m. inom maltdrycksinduslrin» (s. 178—241). De allmänna dragen i bryggerinäringens struktur sammanfattas på föl­ jande sätt. ölbryggerierna utgör en del av malt- och läskedrycksindustrin, som i öv­ rigt omfattar lättölsbryggerier och företag som enbart tillverkar läskedrycker. Mellan de olika delarna av malt- och läskedrycksindustrin råder ett intimt samband, företagsekonomiskt och konkurrensmässigt. Detta samband fram­ går redan av det förhållandet, att det övervägande flertalet ölbryggerier för­ utom Öl även tillverkar lättöl och läskedrycker, ett stort antal lättölsbryg­ gerier både lättöl och läskedrycker. Av väsentlig betydelse är också att öl­ bryggerierna direkt eller indirekt äger ett antal lättölsbryggerier och fram­ för allt en betydande del av läskedrycksindustrin. Att malt- och läske­ drycksindustrin i väsentliga hänseenden fungerar som en enhet samman­ hänger självfallet med att industrins olika produkter konkurrerar med varandra (främst olika malt- resp. läskedrycker sinsemellan) eller kom­ pletterar varandra i konsumenternas efterfrågan, ölbryggerierna kan sålun­ da inte behandlas utan att hänsyn också tages till den övriga malt- och läske­ drycksindustrin. Antalet bryggerianläggningar har sedan länge varit sjun­ kande med en accelererande tendens under senare år. Koncernerna har sedan ett 10-tal år kontrollerat ca 60 procent av bryggerierna. Andelen för kon­ cerner med mer än 2 anläggningar har varit stigande och uppgår nu till mer än hälften av anläggningarna. Bryggeriföretagen, speciellt storkoncernerna, kontrollerar ett stort antal fristående företag med tillverkning av andra drycker än Öl, främst läskedrycker, ölbryggerierna, varav flertalet själva tillverkar lättöl och läskedrycker, svarar sålunda totalt sett för ca 2/3 av lättölstillverkningen och 4/5 av läskedryckstillverkningen. En betydande förskjutning mot större produktionsenheter har ägt rum inom näringen under senare år. Samtidigt kan dock observeras en förstärk­ ning av de medelstora företagens ställning. Sedan statsmakternas reglerande åtgärder i olika hänseenden numera be­ gränsats i avsevärd mån och bryggerinäringens egna pris- och försäljningsreglerande avtal upphört, samtidigt som en ny försäljarkategori tillkom­ mit genom att ett stort antal lättöls- och läskedrycksfabrikanter fått rätt att också sälja Öl, har, framhåller utredningen, branschen kommit alt känne­ tecknas av stigande konkurrens. Den prispolitik som förs av ölbryggerierna karakteriseras som restriktiv. Härom anlöres följande.

Några mer ingående undersökningar av prisutvecklingen på bryggeriindustrins produkter föreligger inte. En viss uppfattning om förhållandena kan emellertid erhållas ur priskontrollnämndens material och liknande uppgifter. Det genomsnittliga konsumentpriset i landet vid ulminutering i butiker

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

var 1939 24 öre per flaska, 1945 31,5 öre, 1950 33,6 öre, 1955 41 öre och 1958 48,5 öre. Under den angivna 20-årsperioden skedde sålunda en för­ dubbling av priset. I 1939 års penningvärde motsvarade 1958 års pris 21 öre och är sålunda — trots ökat skatteuttag — reellt lägre än 1939. En jäm­ förelse med livsmedelsprisindex, ger vid handen, att medan ölpriset nomi­ nellt ökade med drygt 100 procent ökade livsmedelspriserna med drygt 160 procent. Skatteuttaget förändrades under nyss angivna tid från 7 öre per flaska till 16 öre per flaska. Skatten utgjorde sålunda 1939 29 procent och 1958 33 procent av konsumentpriset. Till jämförelse kan nämnas att skattens andel av partipriset i Stockholm var 37 procent år 1939 och 41 procent 1958. Till de nu lämnade uppgifterna bör läggas, att prissättningen är ytterst varierande i olika delar av landet, inte minst beroende på skillnader i åter­ försäljarnas marginaler och förekommande partirabatter. Om återförsäljar­ nas marginal må här endast noteras, att denna, bortsett från kvantitetsrabatter in. m., lärer uppgå till mellan 5 och 13 öre. Sistnämnda belopp före­ kommer bl. a. i Stockholm. Utskänkningspriset torde uppgå till mellan 60 öre och 1 krona på kaféer och liknande utskänkningsställen, medan priset på spritrestauranger kan stiga till 1 krona 50 öre. Om bryggeriindustrins ekonomiska läge uttalar bryggeriutredningen sam­ manfattningsvis följande.

Räntabiliteten inom bryggeriindustrin har försämrats under de år, som vår undersökning omfattar. Denna utveckling, som gäller för samtliga i ut­ redningen ingående företagsgrupper, har varit särskilt markant under år 1955/56, medan år 1956/57 närmast återspeglar en stagnation med undan­ tag för vissa företag, där en ytterligare smärre räntabilitelsförsämring kun­ nat konstateras. Räntabilitetsutvecklingen får ses mot bakgrunden av den kraftiga kvantitativa försäljningsminskning, som drabbat företagen under år 1955/56, och den stabilisering vid sistnämnda års nivå, som generellt kunnat konstateras under år 1956/57. Lönsamheten av själva drvckeshanteringen kan icke sägas ha varit särskilt hög under något av de undersökta åren. Observeras bör dock, att läskedryckerna generellt sett lämnat större överskott per volymenhet än maltdryckerna. Vad sedan angår bryggeriindustrins allmänna ekonomiska läge är detta generellt sett gott. I allmänhet har företagen en god likviditet och en väl konsoliderad ställning. Vissa storföretag har betydande engagemang i annan verksamhet än till­ verkning av drycker. Beträffande investeringsförhållandena kan noteras, att maltdrycksindustrin är kapitalkrävande. En inom finansdepartementet på grundval av betänkandet gjord samman­ fattning av de inom utredningen verkställda undersökningarna rörande bryggerinäringens lönsamhet -— vilka utförts av e. o. byråchefen H. R. Fridolin och e. o. förste aktuarien H. R. Fischerström — torde såsom Bilaga 2 få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Bryggeriutredningens allmänna ställningstagande. Såsom förut nämnts har bryggeriutredningen grundat sina överväganden rörande den allmänna ut­ formningen av maltdryckslagstiftningen på de olika undersökningar av öl­ frågans medicinska, sociala och ekonomiska aspekter för vilka i det före­ gående redogjorts. Huvudvikten har därvid lagts på de nykterhetspolitiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 21

synpunkterna. Vid sidan av resultaten av de särskilda undersökningarna har emellertid vissa ytterligare synpunkter ansetts böra beaktas. Bryggeri­ utredningen erinrar sålunda bl. a. om att 1957 års riksdags beslut rörande rusdrycksutskänkningen innebar att vinstavvecklingsprincipen fått en i viss mån ändrad tillämpning. Att även detta förhållande inverkar på bedöm­ ningen av den fråga som bryggeriutredningen haft att ta ställning till, har ansetts givet. I fråga om behovet och lämpligheten av åtgärder för ökad samhällelig reglering av maltdrycksbranschen framhåller utredningen vidare, att såda­ na åtgärder inte torde stå i överensstämmelse med de liberaliserande och rationaliserande tendenser, som gör sig gällande i 1954 års försäljningslagstiftning och som, bl. a. i fråga om starkölet, fullföljts genom vissa beslut vid 1957 års riksdag. Sådana åtgärder skulle även kunna motverka strä­ vandena att åstadkomma en övergång inom konsumtionen till svagare dryc­ ker. Konsumtionsläget för starkare maltdrycker (starköl och Öl) under de senare åren ger ej heller stöd för uppfattningen, att skärpt reglering skulle vara påkallad. Speciellt erinras om att starkölets återinförande på den svenska marknaden inte medfört några nykterhetspolitiska problem, över­ huvud har starkölet efter den första övergångstiden fått mycket ringa be­ tydelse. Utredningen har på grundval av sålunda redovisade undersökningar och överväganden kommit till den uppfattningen, att det varken ur nykterhets­ politiska eller samhällsekonomiska synpunkter för närvarande finns till­ räckliga skäl att skärpa regleringen av maltdryckshanteringen eller att av­ veckla det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen. Med hänsyn här­ till har utredningen ej heller ansett sig böra överväga ett förstatligande av bryggerinäringen. Mot ett sådant talar, enligt utredningen, även att tillverk­ ningen av Öl och starköl inom bryggeribranschen är i tekniskt och ekono­ miskt avseende intimt sammankopplad med framställningen av lättöl och läskedrycker. Sistnämnda verksamhet är en fri näring och nykterhetspoli­ tiska skäl kan inte anföras för statliga ingripanden häri. Med utgångspunkt från dessa ställningstaganden har hryggeriutredningen ansett sig sakna anledning att närmare utveckla de olika möjligheter, som skulle kunna stå till buds för en skärpning av maltdrycksregleringen. Utredningen förordar emellertid, såsom närmare skall beröras i det föl­ jande, att det uppdrages åt kontrollstyrelsen att i samarbete med represen­ tanter för nykterhetsrörelsen, öltillverkare m. fl. följa bryggeriernas verk­ samhet och försäljningens utveckling och att, därest förhållandena fram­ deles skulle utvecklas på ett otillfredsställande sätt och uppkommande olä­ genheter inte skulle kunna elimineras förhandlingsvägen, föreslå statsmak­ terna att vidtaga sådana ingripanden, som kan anses av omständigheterna motiverade. Då bryggeriutredningen sålunda för sin del inte anser sig böra förorda att maltdrycksregleringen skärps, har utredningen övervägt att inskränka sig till att föreslå ett bibehållande i huvudsak av nuvarande ordning.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

När det gäller detta spörsmål hänvisar utredningen till en början bl. a. till det förhållandet att maltdryckerna huvudsakligen användes i samband med måltid och som sällskapsdryck och att deras funktion av alkoholdryck fram­ träder först i andra hand. Detta gäller — framhåller utredningen — inte minst vårt svenska lågprocentiga Öl (klass II), liksom självfallet lättölet. Förekommande missbruk av Öl kan och bör enligt utredningens mening stäv­ jas genom åtgärder i de individuella fallen dels i nykterhetsvårdens form dels genom direkta ingrepp mot eventuella missförhållanden inom försäljningsverksamheten. En generell restriktiv försäljningsreglering bör däremot ej användas i sådant syfte. Vidare kan enligt utredningen den nu gällande tillståndsregleringen i fråga om utminuteringen i stort sett inte längre anses fylla någon egentlig uppgift, eftersom behovsprövningen i realiteten i allt väsentligt är slopad, ölet är numera även på landsbygden så pass lättillgängligt, påpekas det, att ett borttagande av den huvudsakligen formella prövningen inte kan vän­ tas medföra någon nämnvärd ökning av vare sig förbrukning eller miss­ bruk. Ett slopande av denna tillståndsprövning skulle vidare inbespara myc­ ket onödigt arbete och onödiga kostnader för myndigheter och företagare. Av nu angivna skäl och med hänsyn till de resultat, som framkommit genom de förenämnda undersökningarna angående ölförsäljningens sociala olägenheter och maltdryckernas medicinska verkningar, samt till utveck­ lingen under de senaste åren förordar utredningen, att maltdrycksregleringen främst i vad avser utminuteringen göres till föremål för en genomgri­ pande omläggning. Utredningen har därvid strävat efter att å ena sidan åstadkomma en liberalisering och förenkling av gällande bestämmelser om koncessionstvång och ölförsäljning och att å andra sidan skapa garantier för att de enkla föreskrifter för försäljningen, som man anser nödvändiga, verkligen blir efterlevda och riktigt tillämpade.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har det övervägande flertalet myndigheter och organisationer förklarat sig helt eller i allt väsentligt kunna ansluta sig till bryggeriutredningens bedömning av resultaten av de gjorda undersök­ ningarna. I enlighet härmed har de också i likhet med utredningen avvisat tanken på skärpningar i maltdryckslagstiftningen. Bryggeriutredningens åsikt att en betydande liberalisering av bestämmelserna kan vidtagas delas också av dessa instanser. Åtskilliga av dem har påyrkat mer vittgående lätt­ nader än utredningen föreslagit. Ett par länsstyrelser och tre länsnykterhetsnämnder har visserligen inte funnit skäl föreligga till förstatligande av industrin eller skärpning i övrigt av maltdrycksregleringen men å andra sidan inte funnit en liberalisering i den utsträckning bryggeriutredningen förordar vara lämplig i nuvarande

mge.

De hörda nykterhetsorganisationerna och tre länsnykterhetsnämnder

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 23

har däremot icke kunnat dela utredningens uppfattning om ölets roll i nykterlietshänseende och därför inte heller kunnat tillstyrka de föreslagna ändringarna i den gällande regleringen. Följande remissinstanser har anslutit sig till eller i det väsentliga läm­ nat bryggeriutredningens allmänna bedömningar utan erinran: kontrollstyrelsen, statskontoret, socialstyrelsen, kommerskollegium, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler jämte vissa lokal­ föreningar, Nya systemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Malt- och läskedrycksförbundet, Föreningen Skattepliktiga bryggerier, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, Kooperativa förbundet, Sveriges köpmanna­ förbund, Sveriges speceri- och lanthandlareförbund, Sveriges centrala res­ taurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund, samtliga handels­ kammare och, med få undantag, de lokala myndigheter som hörts i ärendet. De nu nämnda remissinstanserna har i stor utsträckning understrukit värdet av de genomförda specialundersökningarna och bedömer utred­ ningens slutsatser såsom välgrundade. Allmänna uttalanden i sådan rikt­ ning göres sålunda bl. a. av statskontoret, kontrollstyrelsen och länssty­ relsen i Stockholms län. Svenska stadsförbundet uttalar att utredningens allmänna synpunkter och förslag synes vara väl avpassade efter nu rå­ dande förhållanden. Svenska landskommunernas förbund anför följande. Utredningen har på ett övertygande sätt visat, att det varken ur nykterhetspolitiska eller samhällsekonomiska synpunkter för närvarande finns tillräckliga skäl att skärpa regleringen av malldryckshanteringen eller att avveckla det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen. Mot bakgrun­ den härav är det förklarligt att utredningen undersökt möjligheterna till ytterligare förenkling av maltdryckslagstiftningen. De förslag utredningen framlagt synes vara väl förenliga med de riktlinjer för nykterhetspolitiken, som antogs av 1954 års riksdag. Länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län erinrar om att ölet i den allmänna debatten om de alkoholhaltiga dryckerna under en lång följd av år spelat en väsentlig roll och att den betydelse man tillmätt denna dryck vid dryftandet av orsakerna till de mindre goda nykterhetsförhållandena i vårt land föranlett mångskiftande, ofta ändrade och av lokala opinions­ yttringar ej sällan föranledda restriktioner rörande handeln med Öl. Nämn­ den fortsätter. Under de senare åren har emellertid meningarna om ölet såsom orsak till alkoholmissbruk i icke ringa mån ändrats, vilket avspeglats bl. a. i alt lokala veton mot tillstånd att försälja Öl till avhämtning blivit alltmer säll­ synta. De resultat bryggeriutredningen genom sina undersökningar kommit fram till, nämligen att ölet inte spelar någon mer väsentlig roll som berus­ ningsmedel, utgör därför bekräftelse på en uppfattning, som under de se­

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

nare åren kommit att omfattas av allt flera. Inom Kristianstads län, där ti­ digare ett tämligen ringa antal öltillstånd förekommit, har under det senas­ te decenniet ett stort antal sådana tillstånd beviljats utan att någon nega­ tiv inverkan därav på det allmänna nykterhetstillståndet kunnat förmär­ kas. Länsnämnden har därför sedan ganska lång tid tillbaka ansett, att bestämmelser, syftande till att reglera ölhandeln, bör meddelas med försik­ tighet. Länsnykterhetsnämnden förklarar sig dela utredningens uppfattning om att en utvidgning av den statliga kontrollen över bryggerinäringen icke behöver vidtagas. Det är, framhåller nämnden, ur olika synpunkter ange­ läget, att inskränkningar i näringsfriheten icke göres i onödan utan endast då starka skäl därtill är, och i förevarande fall saknas uppenbarligen så­ dana skäl. Stockholms handelskammare hälsar utredningens resultat med tillfreds­ ställelse och anför. De redovisade undersökningarna ge vid handen, att tiden är mogen för en ny, liberalare syn på ölfrågan och för att i huvudsak jämställa bryggerihanteringen med annan näringsverksamhet. Vad som särskilt bör noteras är den av utredningen redovisade, kontinuerligt pågående rationaliseringen och effektiviseringen av produktionen. Av stort intresse äro också utred­ ningens konstateranden, att maltdrycksmissbruket i vårt land är ett jäm­ förelsevis litet problem och att, vad angår maltdryckernas verkningar på den mänskliga organismen, blodalkoholhalt och alkoholverkan vid förtä­ ring av samma kvantitet alkohol ligger på en lägre nivå för maltdrycker — för det vanliga ölet avsevärt lägre — än för starkare alkoholdrycker. Betydelsen av den liberalisering som 1954 års lagstiftning medfört understrykes av Svenska bryggareföreningen, som anser att förändringarna haft en gynnsam effekt och fört bryggerinäringen ett steg närmare det na­ turliga målet att få saluföra sina produkter under samma betingelser som gäller för andra livsmedelsindustrier. Föreningen betonar också maltdryc­ kernas huvudsakliga karaktär av måltids- och sällskapsdryck. Det är i den­ na egenskap dessa förvärvat popularitet i praktiskt taget alla världens län­ der och inte på grund av att de till följd av tillverkningsprocessen inne­ håller en viss alkoholmängd. Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet delar uppfattningen att skäl inte för närvarande föreligger att avveckla det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen. Några av de nu ifrågavarande remissinstanserna anser i likhet med kommcrskollegium att utredningen visserligen gjort riktiga bedömanden på grundval av det gedigna undersökningsmaterialet, när den i princip av­ styrker ett förstatligande av bryggerinäringen och en utvidgad statlig reg­ lering, men att den varit alltför tveksam att draga konsekvenserna av un­ dersökningsresultaten när det gällt att taga ställning till de mera detalje­ rade spörsmålen. Enligt Nya systemaktiebolagets mening föreligger icke nykterhetspolitiska skäl att fortsättningsvis bibehålla en så omfattande reglering som ut­ redningen föreslår, eftersom maltdryckernas skadeverkningar befunnits vara mycket ringa. Bolaget erinrar i detta sammanhang om den princip om

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 25

trihet under ansvar som var grundtanken i 1954 års nykterhetsreform och som när det gäller det vanliga ölet hade kunnat motivera större lättnader än bryggeriutredningen föreslagit. Kooperativa förbundet anser att både principiella och praktiska lämpliglietsskäl talar för att uppmjukningen i försäljningsregleringen göres än­ nu vidsträcktare än som föreslagits. Den konsumentkooperativa rörelsen, som sedan sin uppkomst präglats av synnerligen starkt intresse för folk­ nykterhetens främjande och på flera olika vägar verkat i detta syfte, är, framhåller förbundet, givetvis helt främmande för att på något sätt vilja medverka till en ökning av alkoholkonsumtionen i landet. När förbundet i det föregående uttalat sig för ökad frihet inom maltdryckshanteringen har det utgått från det efter 1955 års rusdrycksreform redan nu i praktiken be­ visade faktum, att den tidigare strängare restriktiva ordningen verkat i högre grad konsumtionsfrämjande än friare förhållanden. Detsamma gäl­ ler, enligt förbundets mening, också maltdryckshanteringen, vilken hittills i anmärkningsvärt hög grad hållits åtskild från den egentliga rusdryckshanteringen i regleringshänseende. Särskilt har detta varit fallet efter 1955 års reform. Den liberalare tillämpning på vissa områden av ölregleringen under efterföljande år, som påvisas av den nu föreliggande utredningen, har också kunnat ske utan nykterhetspolitiskt skadliga återverkningar. För­ bundet anför. Ölkonsumtionen i dess helhet har tvärtom minskat, missbruken av öl­ förtäring har gått tillbaka och tillmätes i den föreliggande utredningen ing­ en sådan betydelse, som tidigare förmodats och som skulle kunna motivera en särreglering för maltdryckerna. Styrelsen har uppfattat detta som en fingervisning om önskvärdheten av ett snabbare fortskridande på den ge­ nom utredningens förslag inslagna vägen mot slopandei av den nu tilllämpade särbehandling i regleringslagstiftningen för maltdryckshantering­ en. Alkoholskadeverkningarna av ölförtäring har i den av utredningen för­ anstaltade vetenskapliga undersökningen visat sig vara proportionellt av­ sevärt mindre omfattande än de, som åstadkommes genom den efter 1 ok­ tober 1955 i avsevärd utsträckning friare och betydligt lättare än förut åt­ komliga starkspriten. Under förutsättning, att den nykterhetsvårdande och övervakande verksamhet, som är inriktad på individualfall av missbrukare, vidmakthålles och vid behov stärkes och att de myndigheter, som är an­ förtrodda eller verkar i samarbete med nykterhetsvården, ges behövlig be­ hörighet att ingripa inte bara mot individualfall av missbruk utan också mot de försäljare av maltdrycker, som uppenbarligen sviker sitt ansvar, genom att, när så kräves, förbjuda dem att fortsätta med sin hantering på detta område, kan säkerligen med allt förtroende för framtiden den friare linje för reglering av maltdryckshanteringen som redan i praktiken börjat göra sig gällande hos de tillståndsbeviljande myndigheterna fullföljas ytter­ ligare ett avsevärt stycke framåt och i vissa fall betydligt längre än vad ut­ redningen med vissa av sina förslag syftat till. I övrigt anmärker Kooperativa förbundet att det givetvis inte är något socialt eller allmänt nykterhetspolitiskt betingat önskemål att ölkonsumtio­ nen skall ökas, annat än i den mån detta sker på bekostnad av starksprit­ konsumtionen. Det är tänkbart, tillägger man, att förskjutningen mellan

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

starksprit- och ölkonsumtionen skulle ha visat relativt ännu bättre resultat till den senares förmån, om inte koncessionstvånget inom bryggeriindustrin och den restriktiva regleringen av ölutskänkningen lett till uppkomsten, respektive fortvaron av vissa monopolartade företeelser för bryggeriindu­ strins vidkommande och även inom ölutskänkningen med motsvarande återverkningar på konsumentpriserna. Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar att man med hänsyn till vad utred­ ningen inhämtat angående de sociala olägenheterna av ölförsäljningen hade kunnat förvänta, att den föreslagit en vidare liberalisering än vad som nu skett och fortsätter. Länsstyrelsen har redan i ett yttrande den 30 november 1956, refererat i betänkandet, ifrågasatt om inte hela ölförsäljningsförordningen kunde slo­ pas, samt föreslagit att i stället för nämnda förordning i särskild författ­ ning skulle åt länsstyrelserna ges befogenhet att, därest någon rörelse miss­ brukades eller föranledde oordningar eller av annan anledning ölförsälj­ ning ansåges olämplig, meddela förbud mot ölförsäljning för viss tid eller tills vidare. Länsstyrelsen framhöll i sitt yttrande, att gällande lagstiftning på detta område innebure onödigt krångel samt slöseri med pengar och arbetskraft. Länsstyrelsen hyser alltjämt denna principiella uppfattning.

I vissa yttranden har man gjort erinringar mot bryggeriutredningens sär­ skilda undersökningar även om man i det väsentliga kunnat ansluta sig till utredningens allmänna ställningstagande. Till denna grupp hör bl. a. socialstyrelsen, som gjort relativt utförliga kommentarer till de olika undersökningarna. Styrelsen anför inledningsvis att ett flertal omständigheter, som tillkommit under den tid som förflutit sedan bryggeriutredningen tillsattes år 1954, medverkat till väsentligt änd­ rade nykterhetspolitiska förhållanden. Detta gäller även i fråga om malt­ dryckerna. De viktigaste förändringarna är enligt styrelsen följande. Från omkring år 1944 steg konsumtionen av vanligt Öl, som är den domi­ nerande maltdrycken, kontinuerligt för att nå en topp år 1955, d. v. s. sam­ ma år som omläggningen i liberaliserande riktning av den allmänna nykterhetspolitiken påbörjades. Därefter visade konsumtionskurvan för Öl en fallande tendens för att under år 1959 åter stiga (från 25,7 liter per invå­ nare år 1958 till 27,2 år 1959). Den år 1955 påbörjade minskningen av öl­ konsumtionen har sin främsta orsak i ökad konkurrens om konsumenterna genom den friare försäljningen av starkare alkoholdrycker, starkölets fri­ släppande samt nyproduktion och försäljning av lagrat lättöl av hög kvalité. Konkurrensen från dessa drycker var så stark, att en konsumtionsnedgång inträffade, ehuru antalet fasta försäljningsställen för utminutering av Öl ökade från 8 000 år 1955 till över 25 000 år 1959. En ytterligare omständig­ het, som är av betydelse vid bedömande av ölfrågans nuläge, är att det vanliga ölets alkoholhalt på grund av råvarubristen under andra världskriget nedsattes och genom 1954 års ölförsäljningsförordning fixerats vid 2,8 mot 3,2 viktprocent före kriget. Den gynnsamma effekten på det allmänna nykterhetstillståndet av en dylik nedsättning av alkoholstyrkan i en alkoholdryck med så omfattande konsumtion som ölet har visat sig vara betydande. Utom att utredning i ämnet pågått torde denna effekt vara det viktigaste skälet till att krav på bryggerinäringens desintressering sedan länge icke avhörts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 27

I fråga om lönsamhetsundersökningen inskränker sig socialstyrelsen till att uttala, att en låg eller måttlig lönsamhet i och för sig icke bör utesluta, att den inom den övriga alkoholhanteringen tillämpade principen om avveck­ ling av det enskilda vinstintresset utsträckes även till produktion och för­ säljning av Öl. En hög avkastning inom en näringsgren som bryggeribran­ schen kan visserligen — som vid upprepade tillfällen skett — aktualisera krav på desintressering av denna bransch, dvs. en avveckling av det en­ skilda vinstintresset. Bakom dessa krav ligger det förhållandet att malt­ dryckerna kan missbrukas med sociala skadeverkningar som följd. Men även en låg räntabilitet kan — framhåller styrelsen — skapa förutsätt­ ningar för att sådana krav reses, om nämligen bryggeribranschen i ett pressat lönsamhetsläge, t. ex. med moderna och påträngande reklammeto­ der eller genom bristande efterlevnad av bestämmelserna i ölförsäljningsförordningen, utan hänsyn till ökning av ett eventuellt förekommande öl­ missbruk, skulle söka befrämja avsättningen av sina produkter. En så för­ änderlig faktor som bryggerinäringens avkastning kan emellertid enligt so­ cialstyrelsens mening icke tillmätas avgörande betydelse vid bedömande av frågan om behovet av skärpt malldrycksreglering, t. ex. i form av desintres­ sering i försäljningsledet. Eventuella nykterhetspolitiska olägenheter av öl­ försäljning och ölkonsumtion bör i stället vara avgörande för statsmakter­ nas ställningstagande i denna fråga. Vad beträffar undersökningarna om ölförsäljningens sociala olägenheter framhåller socialstyrelsen att den gärna — utan att vilja direkt förringa värdet av de gjorda undersökningarna — skulle ha önskat, alt undersök­ ningar av delvis annan uppläggning hade företagits för närmare klarläg­ gande av ölmissbruket i landets olika delar och inom skilda befolkningskategorier. Styrelsen uttalar härvidlag följande. Av stort värde skulle t. ex. vara större och ingående klientelundersök­ ningar med medicinsk, socialmedicinsk och sociologisk inriktning. Man borde t. ex. söka klarlägga ölets roll som framkallare av alkoholmissbruk och som orsaksfaktor vid mera ihållande missbruk respektive recidiv hos nykterhetsvårdens klienter. Det får anses medicinskt klarlagt, att tillförsel av även en liten kvantitet Öl åstadkommer återfall hos egentliga alkoholmiss­ brukare. Omfattningen av recidiv på grund av ringa ölkonsumtion och de psykologiska och sociologiska mekanismerna härvid behöver närmare ut­ redas. Man kan säkerligen på samma sätt få bättre kunskap om ölets roll vid samtidigt missbruk av andra alkoholdrycker och/eller av vissa tablet­ ter. ölets betydelse som påspädningsdryck särskilt för alkoholmissbrukare är också otillräckligt klarlagd. Andra klientgrupper, som borde närmare undersökas til! utrönande av ölets roll vid uppkomsten av berusning eller alkoholpåverkan, är ordinära gatufyllerister och personer, som polisen gri­ pit för rattfylleri eller rattonykterhet. Goldbergs undersökningar är enligt socialstyrelsen självfallet av största intresse genom den kunskap de lämnar om skillnaderna i påverkan av en viss mängd alkohol intagen i form av Öl respektive av samma mängd intagen i form av t. ex. sprit. Även här hade emellertid, anser styrelsen, vissa ytter­ ligare uppgifter varit av värde. Styrelsen anför.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Resultatet av dessa undersökningar utesluter dock ej att ölkonsumtion hos åtminstone vissa individer kan skapa socialt skadlig alkoholpåverkan. Tyvärr lämnar dessa undersökningar ej heller närmare upplysningar på en för nykterhetsvården så central punkt som tillvänjningsrisken vid ölkon­ sumtion. Denna risk torde vara mindre än för starksprit men man synes dock alltjämt icke kunna bortse från denna risk, om också konkurrensen om debuterande alkoholkonsumenter från starkare alkoholdrycker gentemot ölet är större nu än före nykterhetspolitikens omläggning. Även om socialstyrelsen sålunda skulle önska mera differentierade un­ dersökningar rörande ölmissbruket och ölets verkan på den mänskliga or­ ganismen, finns enligt styrelsens mening redan med vad som genom bryg­ geriutredningens undersökningar är känt fullt tillräcklig grund för att i nuvarande läge avvisa tanken på ökad statskontroll i en eller annan form över maltdryckshanteringen. Socialstyrelsen ansluter sig därför till utred­ ningens ståndpunkt. I likhet med socialstyrelsen hävdar flera remissinstanser — utan att där­ för taga avstånd från utredningens allmänna slutsatser — att bryggeriut­ redningen underskattat ölmissbrukets omfattning och betydelse. Detta är fallet bl. a. med länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län liksom några av de lokala myndigheter som hörts av respektive länsstyrelse. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det i stort sett är rik­ tigt att beteckna maltdrycksmissbruket som ett jämförelsevis litet problem. Enligt länsstyrelsen bör man dock ej helt bortse från att det vanliga ölet användes förhållandevis ofta av alkoholintoleranta personer som påspädning och återställare liksom inte heller från att det i förening med andra berusningsmedel och såsom återfallsorsak för alkoholister spelar en viss roll. Länsstyrelsen betonar för övrigt, att det är av stor betydelse att man nu kunnat tillförlitligt klarlägga att blodalkoholhalt och alkoholpåverkan ligger på en avsevärt lägre nivå för vanligt Öl och lättöl än för övriga alko­ holhaltiga drycker. Liknande uttalanden göres av länsnykterhetsnämnden i Stockholms län. Länsstyrelsen i Norrbottens län kan visserligen inte dela uppfattningen att ölet som berusningskälla har ringa betydelse men framhåller att de problem ur nykterhetssynpunkt som ölet utgör inte kan lösas genom en tillknäppt tillståndsgivning. Länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län framhåller att ölet innebär betydande risker för många alkoholmissbrukare och anser att de utredningar som gjorts och den forskning som hittills kommit till stånd är otillräckliga för att fastställa fakta beträffande ölets roll i alkoholproble­ met. Emellertid torde dock — uttalar länsnykterhetsnämnden — den i sam­ manhanget väsentliga frågan ej röra ölets roll vid redan utbildat missbruk. Länsnykterhetsnämnden fortsätter. Öl är redan nu så lättillgängligt att bestående missbruk knappast kan stävjas märkbart av annat än mycket drastiska inskränkningar i försälj­ ningen. Viktigare är däremot frågan huruvida vidgade försäljningsrättig-

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 29

heter kan försämra nyklerhetstillståndet genom att leda nyktra medborgare in i ökade konsumtionsvanor. Detta är inte helt uteslutet eftersom ölet sy­ nes spela en hittills inte klarlagd roll som supplementdryck till brännvin. Enligt en undersökning av länsnämndens läkarledamot är isolerat brännvinsmissbruk tämligen ovanligt. Även i detta avseende måste man emeller­ tid konstatera att tillgången på Öl redan nu är så riklig att endast långt­ gående inskränkningar kan tänkas medföra någon effekt. Länsnämnden måste därför dra den slutsatsen att varken hänsyn till det bestående eller det väntade alkoholmissbruket motiverar ett avstyrkande av förenklade för­ sälj ningsbestäinmelser. Förekommande ölmissbruk påtalas av vissa kommunala instanser, bl. a. nykterhetsnämnderna i Stockholm, Sundsvall och Luleå. Av det uttalande som göres av nijkterhetsnämnden i Stockholm må återges följande. Under mellankrigsåren spelade ölet en icke oväsentlig roll som berus­ ningsmedel. Ölet begagnades som ersättningsmedel för starkare drycker men i betydande omfattning förekom även fall av ren ölalkoholism. Möjligt är, att ölkonsumtion var en komplicerande faktor i enskilda fall av alkohol­ missbruk. Den kraftiga sänkning av ölets alkoholhalt, som skedde under krigsåren, medförde en mycket markant minskning av ölets användning som berusningsmedel. Alkoholhalten ökades sedermera till nu gällande maximum 2,8 viktprocent, d. v. s. 0,4 viktprocent under förkrigsölets alko­ holstyrka. Den jämförelsevis ringa minskning av alkoholhalten, som sålun­ da kom att kvarstå, synes ha varit tillräcklig för att avsevärt minska ölets betydelse som berusningsmedel. Att denna alkoholstyrka är lämpligt av­ vägd i förhållande till tröskelvärdena för konstaterad påverkan har också vitsordats av forskningen, bl. a. genom de undersökningar som redovisats i betänkandet. Efter den 1 oktober 1955 har lättåtkomligheten i fråga om starkare alkoholdrycker bidragit till att hålla tillbaka ölmissbruket. Även om en påtaglig minskning av ölets skadeverkningar sålunda fram­ trätt, innebär detta icke, att fullt tillfredsställande förhållanden inträtt på området. Det förekommer alltjämt, att Öl begagnas som berusningsmedel, oftast i samband med förtäring av alkoholstarkare drycker eller av pulver. Olägenheter av ölförsäljningen göra sig också gällande i fråga om utskänkningen. Nykterhetsnämndens expedition får med vissa mellanrum rappor­ ter om missförhållanden på ölkaféer. I arbetet inom nämndens nykterhetsvårdsbyråer konstateras ej sällan, att ölkaféer frekventeras av nämndens klienter och att servering sker i strid mot gällande bestämmelser.

Från de yttranden som nu behandlas må slutligen citeras ett par uttalan­ den berörande bryggerinäringens struktur och ekonomi. Statens pris- och kartellnämnd — som i stort sett anser utredningens omdöme att branschen kännetecknas av ökande konkurrens vara rikligt — gör följande anmärkningar. Såsom utredningen framhållit har inom bryggerinäringen från 1900-talets början fram till 1950-talet förekommit cn tämligen strikt marknadsuppdel­ ning och obetydlig konkurrens mellan företagen. Detta har bland annat ta­ git sig uttryck i ett större antal överenskommelser av konkurrensbegränsande natur. I kartellregistret finnas sålunda 70 dylika avtal införda. Registre­ ringarna ägde med några få undantag rum i slutet av år 1951 eller början av år 1952. Liberaliseringen av försäljningsreglcringcn genom 1954 års lag­ stiftning stimulerade emellertid konkurrensen mellan bryggeriföretagen. Delta i förening med den nya synen på konkurrensbegränsningar ledde, så­

30 Kangl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

som utredningen påpekar, till att flertalet avtal — icke alla såsom uppges i betänkandet — upphävdes. De alltjämt gällande avtalen torde ha ringa betydelse för marknadsförhållandena i sin helhet. Kooperativa förbundet erinrar om ett uttalande av förbundet 1954, \aii framhölls att koncessionssystemet, som ursprungligen tillkommit i nykterhetsfrämjande syfte, skapat möjligheter till monopolistisk prisbildning inom bryggeriindustrin, ehuru dessa möjligheter måhända utnyttjats på ett föihållandevis återhållsamt sätt. På grundval av koncessionssystemet för alkoholstarkare maltdrycker hade bryggeriindustrin, uttalade man, bl. a. kun­ nat samla kapital för att underlägga sig också svagdricks- och läskedrycksindustrierna. Det kunde varken anses som ett nykterhetspolitiskt intresse eller ett allmänt konsumentintresse, att bryggerierna finge ökade möjlighe­ ter att genom monopolprissättning för alkoholfria drycker utjämna minska­ de vinster på tillverkningen av alkoholstarkare maltdrycker, vilkas förbruk­ ning stagnerat eller till och med gått tillbaka. Förbundet fortsätter. Denna utveckling mot en fortsatt, allt starkare integration med läske­ drycks- och svagdricksindustrin har dock pågått i t. o. m. accelererad takt. Styrelsen kan därför icke instämma med utredningens slutsats, att koncessionsbestämmelsernas betydelse alltmer minskat — samtidigt som den kon­ staterar, att oktrojbestämmelserna allt sedan deras införande år 1917 tilllämpats restriktivt och att endast ett fåtal oktrojkoncessioner lämnats. Så­ som redan påpekats, har koncernbildningen gjort allt kraftigare framsteg sedan 1930-talet. Koncernernas makt över den allmänna utvecklingen inom bryggeriindustrin gör att det torde ha ansetts utsiktslöst att hemställa om oktroj för nya bryggeriföretag inom den enskilda sektorn av bryggerinä­ ringen, särskilt om etableringen krävt tillgång till investeringskapital pa den allmänna lånemarknaden, alltså från bankerna. Det är, som utredning­ en framhåller, möjligt, att konkurrensbegränsningarna minskat i styrka i sammanhang med 1953 års konkurrensbegränsningslagstiftning, men detta hindrar inte, att koncernernas samfällda makt på marknaden är så stor, att den i sig själv utesluter verksam konkurrens på marknaden, detta även om sammanstötningar i kampen om avsättningsområdena inträffar och sär­ skilda fristående bryggeriföretag kunnat utvidga sin tillverkning och av­ sättning tack vare ökade försäljningsansträngningar och -kostnader eller verkliga kvalitetsfördelar. I betraktande av att den vida övervägande ande­ len av produktionen faller på de f. n. endast tre egentliga storkoncernerna torde konkurrenssituationen på avsättningsmarknaden vara tämligen lik­ artad med den, som råder för övriga oligopol inom det privata näringslivet. Såsom tidigare nämnts intar de yttranden som avgivits av länsstyrelserna i Kronobergs och Skaraborgs län samt länsnykterhetsnämnderna i Malmö­ hus, Västerbottens och Norrbottens län en mellanställning såtillvida som dessa instanser inte finner skäl föreligga till förstatligande av industrin el­ ler skärpning i övrigt av maltdrycksregleringen men å andra sidan inte hel­ ler anser en liberalisering nu vara lämplig, i varje fall i den utsträckning utredningen förordar. Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län är sålunda av den uppfattningen, att nykterhetstillståndet inte för närvarande upp­ muntrar till lättnader för försäljningen av några slag av alkoholdrycker, inklusive Öl. Länsstyrelsen i Kronobergs län hävdar, att någon mera genom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 31

gripande omläggning av bestämmelserna rörande handeln med Öl — i varje fall för närvarande — icke bör ske. Även om utredningens antaganden och slutsatser rörande de sociala olägenheterna av ölförsäljningen i och för sig kan vara riktiga torde ölets verkliga andel i alkoholmissbruket därmed icke anses till fullo klarlagd. Man torde för närvarande veta ganska litet om t. ex. ölets verkningar i samband med s. k. kombinerad alkoholförtäring. Så länge ovisshet råder i nu nämnda hänseenden synes det länsstyrelsen tillrådligt att man iakttager försiktighet i fråga om ändring av gällande reg­ lering. Enligt länsstyrelsens mening torde emellertid en viss förenkling av förfarandet vid tillståndsgivningen kunna ske utan olägenheter. Farhågor beträffande ölets roll i nykterhetshänseende uttalas också av länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län, som dock i stort sett ansluter sig till utredningens bedömningar med undantag för att den önskar utred­ ning om kringföringshandelns fortsatta existens. Nämnden anför bl. a. föl­ jande. . Utan att på något sätt vilja förringa värdet av professor Goldbergs forsk­ ningar och teoretiska studier om ölets verkningar och betydelse i nykter­ hetshänseende måste dock länsnykterhetsnämnden hävda, att i praktiken och erfarenhetsmässigt sett har ölet inom Västerbottens län speciellt inom lappmarkskommunerna skapat en del problem och svårigheter i nykterhets­ hänseende inte minst genom att jämte butiksförsäljningen även kringfö­ ringen av Öl synes ha haft en god marknad. Det är i dessa trakter på många håll långt till livsmedelsbutikerna, varför genom kringföringen ölet blivit annu mer lättillgängligt och kunnat köpas i större kvantiteter, i all synner­ het som olet i dessa bygder många gånger fått bli en ersättningsdryck för de mindre lättåtkomliga spritdryckerna. Liknande uttalanden göres av länsnykterhetsnämnden i Norrbottens län. Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att förekommande missbruk bäst bekämpas med förnuftig propaganda men anser att vissa restriktiva föreskrifter likväl kan vara lämpliga och nödvändiga. Riskerna för och om­ fattningen av ölmissbruk bör icke underskattas. Framför allt är det enligt länsstyrelsen angeläget att tillse, att försäljning icke tillätes ske under så­ dana former som kan vara ägnade att stimulera till inköp av Öl. Länsstyrel­ sen ställer sig därför ganska betänksam mot kringföringshandeln. För den händelse, såsom i betänkandet föreslås, praktiskt taget varje livsmedelshandel får rätt att till avhämtning försälja Öl kan det också ifrågasättas, om kringföringshandeln kommer att fylla något egentligt behov för all­ mänheten.

En negativ ståndpunkt till de framlagda förslagen intages av tre länsnykterhelsnämnder, de i ärendet hörda nykterhelsorganisationerna och Cen­ tralförbundet för nykterhetsundervisning. Länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs län synes förorda att den nuvaran­ de ordningen bibehålies. Nämnden, som understryker att ölmissbruket inte får bagatelliseras, anser vidare att frågan om en avveckling av det enskilda vinstintresset inte bör helt avskrivas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Länsnykterhetsnämnderna i Jönköpings och Kronobergs län havdar att de framlagda förslagen inte kan läggas till grund för ny lagstiftning på om­ rådet. Samma ståndpunkt intages av nykterhetsorganisationerna och Cen­ tralförbundet för nykterhetsundervisning, som uttalar sig starkt kritiskt både om de av utredningen genomförda undersökningarna och om de bedöm­ ningar och slutsatser som utredningen gjort på grundval av undersöknings­ resultaten. Redan här bör dock förutskickas, att IOGT i stort sett godtagit utredningens förslag om förenklade försäljningsbestämmelser för Öl. Flera av de nu berörda remissinstanserna finner det anmärkningsvärt att en genomgripande omgestaltning av ölförsäljningsförordningen föreslås så kort tid efter det att den trätt i kraft. Den långtgående liberalisering av öl­ handeln, som nuvarande förordning inneburit, har sålunda enligt Sveriges ngkterhetsvänners landsförbnnd icke prövats tillräckligt länge för att er­ farenheterna skall kunna anses säkra och entydiga. Förbundet fortsätter. Utan att direktiven lämnat utredningen i direkt uppdrag att framlägga förslag till ny ölförsäljningsförordning ingår ett dylikt förslag i det remit­ terade betänkandet. På andra lagstiftningsområden torde det erfordras synnerlisen starka skäl för att redan efter några få år ersätta en antagen lagstiftning med en ny. Landsförbundet anser, att några dylika skäl ej redo­ visats och finner sig därför böra redan på dessa grunder avstyrka de för­ slag av utredningen, vilka innebär ytterligare liberalisering av ölhandeln. I landsförbundets yttrande — liksom i andra av de nu ifrågavarande ytt­ randena — understrylces att grundligare och mer upplysande undersöltringar kräves för ett definitivt ställningstagande till frågan om en desintressering av ölhanteringen. I flera av de nu berörda yttrandena behandlar man utförligt de olika undersökningar som redovisats i betänkandet.

Beträffande de medicinska undersökningarna anser ifrågavarande remissinstanser, att de kräver åtskilliga kompletteringar. Likaså efterlyses en fylligare redovisning av undersökningsmaterialet, icke minst med hänsyn till den speciella betydelse de av undersökningarna berörda frågorna har för ställningstagandet. Centralförbundet för nykterhetsundervisning framhåller att de medicinska frågorna intar en synnerligen framträdande plats i förbundets upplysnings­ verksamhet. Skulle de resultat, som där säges ha framkommit vid vissa icke ännu i sin helhet publicerade undersökningar, till alla delar bekräftas, synes detta leda till en modifiering och nyansering av tidigare uppfattningar även inom vetenskapen själv, vilket i sin tur måste återverka på upplysningsarbetets innehåll. Icke blott på grund av materialets betydelse för bedömningen av en ändamålsenlig lagstiftning utan även från ren upplysningssynpunkt ar det därför otillfredsställande, att materialet inte från början offentliggjorts i så fullständigt skick att ett mera definitivt ståndpunktstagande kan ske. I fråga om efterlysta kompletteringar gör IOGT följande anmärkningar. Det synes egendomligt, att endast försök med fem personer redovisas i frå­ ga om blodalkoholkurvans förlopp efter förtäring av olika mängder alkohol.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 33

Även om dessa försökspersoner av undersökaren uppfattas som typfall, fö­ refaller det likväl orimligt att bygga några bestämda slutsatser på det redo­ visade materialet. Givetvis vore det värdefullt för den lekmannamässiga be­ dömningen, om professor Goldbergs resultat kunde jämföras med liknande undersökningar av andra forskare såväl i Sverige som i andra länder, och att de i varje fall granskas av andra forskare. Sådana jämförande undersök­ ningar är nödvändiga, innan professor Goldbergs resultat tillmäts avgörande betydelse för samhällets åtgärder. Liknande önskemål framföres också i andra yttranden. Eu ytterligare fråga, som upptages i några yttranden, berör det tröskelvärde för påverkan som Goldberg konstaterar. Härom uttalar Nationaltemplarorden följande. De redovisade resultaten förutsätter att det kritiska gränsvärdet för be­ gynnande påverkan är så högt som 0,35 promille — ett tröskelvärde som är för högt för alla ovana alkoholförtärare. De gäller icke för kvinnor, icke för ungdomar, icke för måttliga manliga alkoholförtärare i allmänhet och na­ turligtvis ej heller för tidigare absolutister, som av ölets påstådda ofarlighet kan lockas till förtäring. Vågar man betrakta slutsatserna som allmängiltiga under sådana omständigheter? Professor Goldberg har genom tidigare undersökningar visat att det finns måttliga alkoholförtärare, där ett av de vanligaste alkoholpåverkanstesten —- flimmerprovet — ger utslag redan vid en blodalkoholhalt på 0,13 pro­ mille. Nationaltemplarorden finner det icke alldeles rimligt att man under sådana omständigheter kan bortse från all påverkan under 0,35 promille. Anmärkningsvärt är också att man i ölbetänkandet inskränkt alla jämförel­ ser mellan maltdryckernas och starkspritens berusningseffekt att omfatta endast starksprit förtärd på fastande mage. En jämförelse mellan blodalkoholkurvornas förlopp vid förtäring av maltdryck och starksprit i samband med mat ger inte alls samma utslag, varvid också är att märka att de van­ liga ölsorternas alkoholeffekt icke dämpas av förtäring i samband med mat. Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund uttalar att undersökningarna om graden av påverkan av samma mängd alkohol förtärd som sprit, vin, starköl respektive Öl på intet vis innebär, att alkoholpåverkan av riskabel art, t. ex. i samband med bilkörning, skulle vara utesluten ens då det gäller det vanliga ölet. Centralförbundet för ngktcrhetsundervisning erinrar om att man i ut­ ländska undersökningar funnit ett ökat inslag av sömnighet och dåsighet i symtombilden vid maltdrycksförtäring. Förbundet anför. Utredningen synes inte ha närmare undersökt, huruvida en av alkoholen i Öl framkallad dåsighet förstärkes av andra däri ingående ämnen. Det är väl känt, alt en del människor dricker Öl före sänggåendet på grund av er­ farenheten, alt detla har en sömngivandc verkan. En sådan effekt kan spela praktisk roll i olika sammanhang, bl. a. vid bilkörning. Det hade varit önsk­ värt att utredningen ägnat uppmärksamhet också åt denna sida hos ölet och sökt skaffa fram ett undersökningsmaterial, varigenom ölets effekt i nu berörda hänseende kunnat bedömas med tillfredsställande säkerhet. Förbundet erinrar vidare om att utredningen funnit maltdryckernas olika sammansättning väsentlig för dryckernas verkan. I sammanhanget påpekas inledningsvis att det varit önskvärt att variationer i olika dryckers verkan tydligare framhållits i hetänkandet. Alt försöksserier med fem personer i .‘t liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr S

34 Kungi. Maj:ts proposition nr S dr 1961

varje serie avviker från varandra även om de avser att mäta samma sak är för övrigt enligt förbundet att vänta. Ytterligare hävdas att både lättöl och starköl utgör undantag från utredningens hypotes, att kvoten alkoholhalt/ extrakthalt huvudsakligen bestämmer blodalkoholkurvans förlopp. Det förra får en i förhållande till sin kvot relativt låg kurva och det senare i förhål­ lande till sin kvot en hög kurva. Men vid alkoholhalter, varierande mellan 2,7 och 3,2 procent, finner utredningen en god överensstämmelse med sin hypotes, påpekas det. Av det redovisade materialet synes enligt förbundet vidare framgå att en procentskillnad mellan två dryckers påverkningseffekl nödvändigtvis måste bli särskilt hög, om blodalkoholkurvans maximum för en av dryckerna ligger mycket nära den valda gränsen för påverkan och dess »påverkningsyta» därigenom blir mycket liten, medan blodalkohol­ kurvans maximum hos den dryck, med vilken jämförelse skall göras, ligger klart över den valda gränsen. Förbundet sammanfattar på följande sätt sina synpunkter i nu berörda hänseenden. Utredningens eget material uppvisar sålunda på flera punkter påtagliga avvikelser från den av utredningen formulerade regeln om extrakthaltens betydelse för effekten av den i drycken ingående alkoholen. Enligt CFN :s me­ ning finns fortfarande alltför stora luckor i de faktiska kunskaperna på denna punkt. På grund härav och med hänsyn till frågans stora vikt anser CFN önskvärt, att de vetenskapliga undersökningarna på denna punkt fortsättes, innan man drar definitiva slutsatser för den samhälleliga nykterhetspolitikens del. Skulle extrakthalten ha förmåga att minska intoxikationseffekten, anser CFN att det ur nykterhetspolitisk synpunkt är motiverat, att man i lagstift­ ningen reglerar icke endast alkoholhaltens maximum utan även extrakt­ haltens minimum.

I flera yttranden betonas ölets betydelse för uppkomsten av alkoholvanor. Vid bedömningen av ölvanornas inverkan på alko­ holskadorna är därför enligt De kristna samfundens nykterhetsrörelse re­ sultatet av de medicinska undersökningarna av mindre vikt. Känt är, utta­ lar organisationen, att de svårt alkoholiserade kan förtära otroligt stora mängder för att även genom Öl uppnå den för dem önskvärda berusningen. Den för statsmakterna i detta fall avgörande frågan måste vara, vilken an­ del ölet har i fråga om alkoholsedens skapande och traderande, vilken roll ölet har i ungdomens vänjande vid alkoholbruk och icke minst vilken an­ del ölet har i den allmänna tillvänjningsprocessen. Att en viss mängd alko­ hol drucken som Öl är mindre farlig än drucken som sprit är en mycket liten fråga jämförd med alkoholens allmänt erkända förmåga att skapa be­ hov av mera alkohol och starkare alkoholdrycker. Enligt organisationen söker bryggeriutredningen bevisa mer än den har sakligt underlag till, när den genom den Goldbergska utredningen vill föregiva skäl för ölets relativa ofarlighet. Erfarenheten från nykterhetsvården och vittnesbörden från »Län­ karna» ger nämligen vid handen, att ölet ofta är en inkörsport till alkohol­ vanor i allmänhet, som snart nog leder till starkare alkoholdrycker. Liknande synpunkter anföres av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund,

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 35

som anser att eu väsentlig synpunkt är i vilken utsträckning en inledd vana att dricka Öl leder till mera differentierade och i olika avseenden »hårdare» alkoholvanor genom övergång till konsumtion av andra alkoholdrycker. Det finns, framhålles det, ytterst liten erfarenhet och ringa sannolikhetsskäl som talar för att unga öldrickare icke efter hand ändrar sina ölvanor och utbyter dessa mot vanor att förtära även alkoholstarkare drycker. Landsförbundet anför vidare.

I den mån bryggeriutredningen velat främja övergång från konsumtion av starkare alkoholdrycker till svagare även genom gynnsammare villkor för ölindustrin vill Landsförbundet med bestämdhet hävda, att erfarenhe­ ten icke ger stöd för antagandet att t. ex. brännvinet skulle kunna trängas undan av ett lättillgängligare Öl. Det är visserligen riktigt, att ölet tidigare spelat en roll som ersättare för brännvin i ett skede, då brännvinet var ran­ sonerat. Men varken det vanliga ölet eller ens starkölet kan förväntas kom­ ma att spela någon nämnvärd roll som ersättning för starksprit, då denna nu säljes utan kvantitetsbegränsning. Däremot gäller, att starköl kan träda i stället för vanligt Öl och detta i stället för lättöl. Men detta innebär sålunda icke annat än en övergång från en svagare till en starkare alkoholdryck. Det torde vara verklighetsfrämmande att föreställa sig, att den gamla kom­ binationen av starksprit, vin och Öl för personer med alkoholvanor skulle kunna nämnvärt förändras annat än genom mycket kraftiga förändringar i prisrelationerna mellan dessa drycker.

Även i fråga om undersökningen om missbruket av Öl göres åt­ skilliga kritiska anmärkningar, bl. a. avseende enquéternas utformning. Också här kräves kompletterande undersökningar. När det gäller enquéter­ nas utformning anses det att frågorna är rent allmänt vaga och oprecise­ rade. Det är vidare nödvändigt framhåller bl. a. IOGT, att undersökningar om nykterhetsvårdsklientel, gatufyllerister och rattfyllerister göres. Genom sådana klientelundersökningar belyses, framhåller man, vissa för bedöm­ ning av ölets roll centrala frågor, som utredningen icke närmare undersökt, såsom ölets roll för återfall i alkoholism, betydelse som påspädningsdryck i samband med andra alkoholdrycker, verkan i kombination med tablett­ missbruk, effekt i fråga om övergång till starkspritkonsumtion, inverkan på ungdomsfylleriet och andel vid brott mot trafiknykterlietslagstiftningen. Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund uttalar, att inissbruksundersökningarna trots sina brister visar, att ölmissbruk förekommer i viss omfatt­ ning över hela landel. Även om utredningen vill ta med mycket lätt hand på förhållandena inom högkonsumtionsområdena, främst Stockholm, som svarar för ca en tredjedel av hela ölkonsumtionen i landet, är det uppenbart, anser förbundet, att svåra missförhållanden i samband med ölkonsumtion förekommer där. De av utredningen redovisade svaren från Stockholms stads nykterhetsvårdsmyndigheter vittnar om att det inte går alt bestrida förekomsten av en utbredd ölslum. Förhållandena i Stockholm beröres också av De kristna samfundens nyk­ terhetsrörelse, som anmärker.

36 Kungl. May.ts proposition nr 8 år 1961

För varje iakttagelse av Stockholms-förhållanden är det klart och tydligt att ölmissbruket har en stor stundom grotesk omfattning, som är en skam­ fläck för ett socialt välordnat samhälle. Och när detta gäller den ort, som svarar för 1/3 av den svenska ölkonsumtionen finns ingen som helst an­ ledning att förminska allvaret ifråga om ölets fortsatta andel i vårt lands alkoholskador, allrahelst som samma tendens i vissa fall även rapporteras från andra landsändar. De kristna samfundens nykterhetsrörelse anför vidare. Man måste fråga sig, om icke samhället har anledning att beakta alkohol­ skadorna, även om symtomen icke är entydiga i alla landsändar. Om miss­ bruket mindre gäller ungdomen än äldre personer, löst folk eller kända al­ koholmissbrukare eller över huvud taget åldersgrupperna över 25 år, synes bryggeriutredningen även tillmäta tendensen mindre värde. Det är väl helt naturligt att missbruket icke uppträder i större skala i de yngre årsklas­ serna, eftersom erfarenheten visar att det krävs mera regelbundna alkohol­ vanor under en följd av år, innan mera allvarliga skadeverkningar upp­ står. I flera yttranden understrykes att de av bryggeriutredningen gjorda missbruksundersökningarna avser en tid, då alkoholhalten i ölet var den nuva­ rande låga på 2,8 viktprocent. En återgång till den tidigare högre alkohol­ halten skulle givetvis, uttalar man, påtagligt förändra missbruksförhållandena. g

Beträffande de genomförda lönsamhetsundersökningarna betonas i de nu ifrågavarande yttrandena att näringens lönsamhet inte är av någon avgörande betydelse för den nykterhetspolitiska bedömningen och för frågan om desintressering eller inte. De kristna samfundens nykterhets­ rörelse anför sålunda. Denna omfattande utredning om hanteringens lönsamhet synes även byg­ ga på en felaktig uppfattning om grundmotivet för önskvärdheten av vinst­ intressets avlägsnande från all alkoholhantering. När nykterhetsrörelsen ända sedan 1800-talets mitt hävdat denna princip beror det ju främst på erfarenheten av att det enskilda vinstintresset på skilda sätt sökt öka alko­ holkonsumtionen, varigenom samhället i sin tur nödgats konstatera ökade alkoholskador. Redan själva valet av jämförelseår (1954/55) har, framhåller Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, varit ägnat att ge en mera markerad bild av sjunkande lönsamhet än om andra, mera »normala* år valts. Då nu änyo en klar tendens till stegring av ölbryggeriernas avsättning gör sig gäl­ lande (1959 ökade konsumtionen med 7 procent för det vanliga ölet och med 15 procent för starkölet), kan man vänta en stegring också i dessa bryggeriers lönsamhet. I anslutning till anmärkningarna om lönsamhetsundersökningen vänder man sig i nykterhetsorganisationernas remissyttranden också mot brygge­ riutredningens uttalande alt mot ett förstatligande av bryggerinäringen jäm­ väl talar att tillverkningen av Öl och starköl inom bryggeribranschen är i tekniskt och ekonomiskt avseende intimt och naturligt sammankopplad

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 37

med framställningen av lättöl och läskedrycker. Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund anför på denna punkt. Utredningen har till lönsamhetsargumentet fogat det skälet mot en desintressering, att bryggerierna oftast "samordnat öltillverkningen med fabri­ kation av lättöl och läskedrycker. Dessa sistnämnda tillverkningsgrenar be­ tecknas som en »fri näring», som utesluter offentliga ingripanden med syfte att avlägsna enskilt vinstintresse. Detta kan Landsförbundet icke hel­ ler anse som ett vägande skäl mot dylika ingripanden avseende ölet. Desintressering kan ske även i andra former än direkt förstatligande och kan dessutom begränsas till försäljningsledet. Här kan erinras om det statliga försäljningsmonopolet för vin och sprit. Vidare kan nämnas möjligheten att begränsa vinstutdelningen. Landsförbundet anser sålunda icke skiftningar eller tendenser i lönsam­ heten eller bryggerinäringens struktur vara av större betydelse för frågan om avveckling av det enskilda vinstintresset, då det gäller att bedöma denna fråga från nykterhetssynpunkt. Frågan om avveckling av enskilt vinstintresse inom bryggeri­ näringen kan enligt de nu ifrågavarande yttrandena icke anses slutligt be­ handlad. IOGT uttalar bl. a. följande. Genom utredningen har bestyrkts, att ölmissbruk i viss mån förekommer i olika delar av landet och främst inom högkonsumtionsområdena, särskilt Stockholm, ölet måste därför av lagstiftningen behandlas som en alkohol­ dryck, och det är ett klart samhällsintresse att söka förebygga missbruk av det. Med hänsyn till de framförda synpunkterna på ölets roll som alkohol­ dryck och nödvändigheten att förebygga ölmissbruk kan desintresseringen icke avföras som ett medel i förebyggande syfte. Därför konstaterar vi med tillfredsställelse, att utredningen icke principiellt tagit ställning mot des­ intresseringen. Men samtidigt måste vi beklaga, att den inte undersökt vilka tekniska möjligheter som föreligger för en avkoppling av det enskilda vinst­ intresset för ölhanteringen. Vi önskar, att en sådan undersökning snarast måtte komma till stånd.

Nationaltemplarorden kan icke finna att de framlagda undersökningarna måste leda till de av utredningen dragna slutsatserna. En desintressering av ölhanteringen anses sålunda fortfarande välmotiverad sedd från sam­ hällsintressets synpunkt. I varje fall bör frågan om vinstbegränsning noga prövas. Reaktionen efter ölbetänkandets publicering bekräftar enligt Natio­ naltemplarorden det berättigade i en restriktiv hållning från samhällets sida gentemot bryggerinäringen. Även Sveriges ngkterbetsvänners landsförbund understryker att frågan om desintressering bör hållas öppen, så att den kan aktualiseras senare.

Departementschefen

Lagstiftningen om tillverkning, försäljning och beskattning av maltdryc­ ker utgör, liksom motsvarande lagstiftning i fråga om de andra alkoholhal­ tiga dryckerna, sprit och vin, ett led i samhällets nykterhetspolitik. Riktlin­ jerna för den nuvarande nyklerhetspolitiken har uppdragits genom 1954 års stora reformer. Grundtanken i dessa var att lägga tyngdpunkten i de nyk-

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

terhetspolitiska strävandena på positiva åtgärder av olika slag: forskning, undervisning, upplysning, allmänt ungdomsvardande åtgärder samt vård av de alkoholskadade. Lagstiftningen om tillverkning och försäljning av alko­ holhaltiga drycker tilldelades en annan och mindre dominerande roll än tidigare. Dess uppgift blev att på lämpligt sätt stödja de positiva åtgärderna. För att den skulle kunna fylla denna funktion ansågs att den borde vara jämförelsevis fri och inte innehålla andra restriktioner än som var klart mo­ tiverade och lätta att tillämpa. Det frihetsinskränkande motbokssystemet av­ skaffades, och ett flertal andra restriktioner borttogs eller mildrades. Lag­ stiftningen präglades av en strävan att ge den enskilde ett större mått av frihet men också av honom kräva ett större mått av ansvar. En grundläggan­ de tanke var vidare att söka främja en övergång inom konsumtionen från spritdrycker till svagare alkoholdrycker eller alkoholfria drycker. De följande åren har inneburit ett fullföljande av 1954 års principer. Re­ surserna för positiva nykterlietsfrämjande åtgärder har successivt utbyggts. En delvis ganska genomgripande ändring av försäljningslagstiftningen be­ slöts år 1957. Huvudlinjerna i denna reform kan sägas vara att skärpa be­ stämmelserna om utminutering av sprit, att göra ingripandena mot spritlang­ ning effektivare och att mera konsekvent stödja strävandena för en över­ gång till svagare drycker. Beskattningen av spritdrycker höjdes åren 1956 och 1958, sistnämnda år i förening med mindre höjningar av skatterna på övriga drycker. Även den allmänna varuskattens införande år 1959 bör beaktas i detta sammanhang. De av skatteändringarna föranledda prishöj­ ningarna på sprit har dock inte varit större än som i stort sett motsvarat ökad köpkraft hos den breda allmänheten. Utvecklingen efter ikraftträdandet av 1954 års reformer från och med den 1 oktober 1955 kännetecknades till en början av en oroväckande stegring av spritkonsumtion och spritmissbruk. I fråga om konsumtionen synes kulmen ha nätts under senare delen av 1956. Kurvan har sedan dess varit stadigt sjunkande. Minskningen av spritkonsumtionen accelererades kraftigt av 1956 och 1958 års skattehöjningar. Betecknande för utvecklingen är emel­ lertid, att — tvärtemot vad tidigare varit regeln — någon återhämtning efter den på skattehöjningarna följande nedgången i spritkonsumtionen inte ägt rum. Kurvan har i stället fortsatt att peka nedåt. För närvarande ligger sprilkonsumtionen, trots en snabb allmän välståndsökning, lägre än under åren närmast före motbokens avskaffande. Parallellt med nedgången av spritkonsumtionen har förtäringen av svagare drycker, särskilt viner, ökat. Statsmakternas förhoppningar om en övergång från sprit till svagare drycker har sålunda uppenbarligen i betydande mån infriats. Den totala alkoholkonsumtionen, mätt i ren alkohol, har samtidigt sjunkit. Beträffande spritmissbruket måste — trots att tillgängliga siffror om an­ hållanden för fylleri utgör en otillförlitlig mätare — konstateras att detta alltjämt befinner sig på en oroväckande hög nivå. En minskning har emel­ lertid inträtt under de senaste åren. Det samband som erfarenhetsmässigt föreligger mellan utvecklingen av konsumtion och missbruk ger också viss

Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 39

anledning antaga att en gynnsammare utveckling i framtiden skall kunna äga rum även på detta område. Sammanfattningsvis kan sägas, att utvecklingen på det nykterhetspolitiska området, trots allvarliga övergångssvårigheter och trots en alltjämt oro­ väckande utbredning av spritmissbruket, i stort sett bestyrkt riktigheten i grundtankarna bakom 1954 års reformer. Tillämpat på den nu föreliggande lagstiftningsfrågan innebär detta att man i fråga om tillverkning och för­ säljning av Öl kan genomföra den därvid uttalade grundsatsen att icke bibe­ hålla andra restriktioner än som är klart motiverade och lätta att upprätt­ hålla, självfallet under hänsynstagande till de vetenskapliga resultat och de erfarenheter som nu står till buds.

Inom den gällande lagstiftningen på maltdrycksområdet regleras genom olika författningar beskattning och tillverkning samt försäljning. Såvitt an­ går beskattningen och de kontrolltekniska föreskrifterna för tillverkningen vidtogs en genomgripande modernisering av författningsbestämmelserna ge­ nom beslut av 1960 års riksdag. I övrigt har maltdryckslagstiftningen som re­ dan nämnts fått sin nuvarande utformning i samband med 1954 års nykterhetspolitiska reformer. Liksom i fråga om spritdrycker och vin genomför­ des då - om än i mindre betydande utsträckning — en liberalisering av de tidigare bestämmelserna, varvid bl. a. starkölsförbudet slopades och för­ sälj ningsbestämmelserna för vanligt Öl förenklades. De sålunda vidtagna åtgärderna innebar emellertid inte något slutligt ställningstagande från statsmakternas sida till frågan om regleringen av maltdryckshanteringen. Vid behandlingen av de nyss berörda lagstiftnings­ frågorna 1954 hade nämligen bl. a. från nykterhetsorganisationernas sida framförts önskemål om en närmare prövning av behovet att avveckla det enskilda vinstintresset och utvidga den statliga kontrollen inom bryggerinäringen. Med anledning härav togs icke ställning till dessa spörsmål, som i stället hänsköts till en särskild utredning, bryggeriutredningen. Denna utredning har nu slutförts och det år 1954 påbörjade reformarbetet på maltdryckslagstiftningens område kan sålunda fullföljas. Bryggeriutredningen har — efter ingående prövning av spörsmålen ur de­ ras olika aspekter — kommit till den ståndpunkten alt det inte vare sig från nykterhetspolitiska eller ekonomiska synpunkter för närvarande finns skäl att skärpa regleringen av maltdryckshanteringen eller att avveckla det en­ skilda vinstintresset inom bryggerinäringen. Däremot har utredningen an­ sett sig böra förorda att gällande bestämmelser, främst i fråga om utminuteringen av Öl, göres till föremål för en genomgripande förenkling och libe­ ralisering. Till grund för utredningens ställningstagande ligger flera omfattande specialundersökningar, avseende bl.a. maltdryckernas verkan, förekomsten av ölmissbruk och därmed sammanhängande sociala olägenheter samt bryg­ gerinäringens struktur och ekonomi. Undersökningsresultaten innebär i hu­ vudsak följande.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Undersökningarna rörande maltdryckernas verkan på den mänskliga or­ ganismen — vilka utförts av professor L. Goldberg vid Karolinska institutet __ulvisar, att blodalkoholhalt och alkoholpåverkan vid förtäring av samma mängd ren alkohol ligger på en lägre nivå för maltdrycker, för det vanliga ölet på en avsevärt lägre, än för starkare alkoholdrycker. Påverkan av vårt nuvarande lågprocentiga vanliga Öl ligger endast obetydligt högre än verkan av lagrat lättöl. Det är vid förtäring av det vanliga ölet svårt att under nor­ mala omständigheter nå över tröskelvärdet för påverkan. Risken för till­ vänjning, alkoholism, och för kroniska skadeverkningar är ringa även efter långvarig förtäring av avsevärda mängder. Av undersökningarna rörande ölmissbruket framgår att detta — bland de myndigheter som närmast kommer i kontakt med dess yttringar an­ ses vara ett jämförelsevis litet problem och att andelen av rena ölfyllerister är ringa. Det missbruk som kan påvisas förekommer i allmänhet i samband med förtäring av sprit eller tabletter och hänför sig i huvudsak till äldre åldersgrupper. Ingen av de olika försäljningsformerna — avhämtning, kringföring, utskänkning — synes i särskild mån förorsaka olägenheter även om det framhålles att de rena ölkaféerna i vissa städer kan utgöra delvis slumbetonade missbrukshärdar. Struktur- och ekonomiundersökningarna har visat att lönsamheten inom bryggerinäringen inte är särskilt hög. Bryggeriföretagens prispolitik karakte­ riseras som restriktiv. Allmänt kännetecknas branschen av ökande konkur­ rens. I fråga om koncentrationstendenser och intressemotsättningar mellan större och mindre företag skiljer den sig numera inte nämnvärt från indu­ strin överhuvud. Med de nu berörda undersökningarna har ett omfattande material fram­ lagts till belysning av den föreliggande frågan. I viktiga hänseenden —- spe­ ciellt i fråga om maltdryckernas verkan — har åtskilliga nya fakta fram­ kommit. Vid remissbehandlingen har också det övervägande flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna framhållit, att de redovisade un­ dersökningsresultaten ger ett gott underlag för ett ställningstagande. Den allmänna ståndpunkt som utredningen intagit på grundval av dessa resultat ■—- att den nuvarande regleringen bör kunna avsevärt förenklas -— har även­ ledes vunnit anslutning från det stora flertalet remissinstanser. I flera av yttrandena hävdar man, att förenklingen borde kunna drivas längre än ut­ redningen föreslagit. I andra yttranden, företrädesvis från nykterhetsrörelsens olika organisa­ tioner, bär man i skilda hänseenden ställt sig kritisk till utredningsresulta­ ten. Sålunda har man efterlyst en mer utförlig redogörelse för de medicinska undersökningarna. Man har också ifrågasatt huruvida de slutsatser utred­ ningen dragit av undersökningarna helt överensstämmer med undersök­ ningsresultaten. I övrigt har betonats att ölets roll vid uppkomsten av alko­ holvanor inte blivit klarlagd och att denna inte får undervärderas. I vad av­ ser undersökningen om ölmissbruket har önskemål framförts om mer ingå­ ende och detaljerade undersökningar. Det har även anmärkts att utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 41

underskattat missbrukets omfattning. I de nämnda yttrandena understrykes slutligen, att frågan om eu avveckling av det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen inte kan anses slutligt behandlad med den nu framlagda utredningen.

Bryggeriutredningens undersökningar har haft till syfte att klargöra de olika faktorer som kan inverka på utformningen av tillverknings- och försäljningsbestämmelserna. Många förhållanden av i och för sig stor bety­ delse i andra sammanhang — till exempel för behandlingen av alkoholister — har självfallet inte kunnat bli klarlagda härigenom. För det nu aktuella ändamålet synes emellertid undersökningarna utgöra en fullt tillräcklig och ur saklig synpunkt tillfredsställande grundval för ett ställningstagande. Den kritik som framförts mot undersökningarna saknar enligt min mening i allt väsentligt berättigande. I detta sammanhang vill jag nämna att jag från professor Goldberg in­ hämtat vissa kompletterande uppgifter i anledning av de uttalanden som vid remissbehandlingen gjorts om de medicinska undersökningarna. Efter denna komplettering framgår än mer oförtydbart, att de allmänna slutsat­ serna rörande maltdryckernas verkan grundar sig på hela det omfattande undersökningsmaterialet och inte i något fall på enstaka försöksserier. De variationer mellan olika försöksindivider som framkommit vid försöken har vidare varit av samma storleksordning som i andra undersökningar av lik­ nande art. Dessa variationer påverkar i intet fall slutsatsernas giltighet. I vad avser det vid undersökningarna begagnade gränsvärdet för börjande alkoholpåverkan — 0,35 promille — kan det konstateras att detta satts med hänsyn till ett mycket stort antal försöksresultat. Det använda gränsvärdet måste anses vara lågt och ge fullt tillräcklig säkerhetsmarginal. Slutligen kan det påpekas att de jämförelser med vissa utländska undersökningar som efter­ lysts vid remissbehandlingen inte torde ha något värde i förevarande sam­ manhang på grund av dessa undersökningars helt avvikande uppläggning och begränsade underlag. De speciella regleringar som från samhällets sida genomföres på maltdrycksområdet måste självfallet främst grundas på nykterhetspolitiska över­ väganden. Härom har också enighet rått såväl inom bryggeriutredningen som bland remissinstanserna. Genom det undersökningsmaterial som nu fö­ religger torde det kunna anses klarlagt att skadeverkningarna av ölkonsum­ tionen som sådan är obetydliga. Inte heller har det kunnat påvisas att några anmärkningsvärda missförhållanden förekommer i samband med tillverk­ ning eller försäljning av Öl. Mot denna bakgrund anser jag att bärande skäl finnes för den ståndpunkt, till vilken bryggeriutredningen och det övervä­ gande antalet remissinstanser kommit, nämligen att det inte gärna bör ifrågakomma att skärpa regleringen på maltdrycksområdet. Det synes emellertid härutöver kunna fastslås — såsom också bryggeri­ utredningen och det stora flertalet remissinstanser gjort — alt tillräckliga skäl saknas att bibehålla den nuvarande regleringen i hela dess utsträck­

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961

ning. Förekommande missförhållanden kan uppenbarligen inte undanröjas genom detaljmässiga inskränkningar i rätten att tillverka eller försälja Öl. Genom sådana åtgärder skapas däremot i och för sig omotiverade hinder för de stora grupper som önskar ha tillgång till Öl såsom måltidsdryck. Olämpliga åtgärder från tillverkares eller försäljares sida kan och bör i stället stävjas genom effektivt inskridande från vederbörande myndigheter i de enskilda fallen och genom att tillverkarnas och försäljarnas ansvar klart fixeras. Härtill kommer samhällets och de enskilda nykterhetsbefrämjande organisationernas åtgärder på nykterhetsvårdens område. I enlighet med vad nu anförts finner jag i likhet med det övervägande an­ talet remissinstanser att några vägande invändningar inte kan göras mot bryggeriutredningens allmänna ståndpunkt att den nuvarande lagstiftning­ en på området bör kunna i betydande mån förenklas. Till de särskilda för­ slag i olika hänseenden som framlagts i betänkandet återkommer jag i det följande.

III. Kontrollen över bryggerinäringen

Gällande ordning

För rätt att tillverka Öl eller starköl kräves sedan 1917 särskilt tillstånd (koncession). De gällande bestämmelserna härom återfinnes i förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, vilken trädde i kraft den 1 juli 1960. Bestämmelserna — som i det väsentliga överensstämmer med den före den 1 juli 1960 gällande ord­ ningen — innebär i huvudsak följande. Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må Öl icke tillverkas i annat bryggeri än så­ dant, där dylik tillverkning enligt tillståndsbevis bedrivits sedan oktober månad 1938. För rätt att tillverka starköl erfordras särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t. Därvid äger Kungl. Maj:t föreskriva de villkor, som prövas erforderliga. Rätt att tillverka Öl eller starköl må av Kungl. Maj :t indragas, om den icke längre utövas. Innan beslut om indragning meddelas, skall till­ verkaren beredas tillfälle att yttra sig. När koncessionsbestämmelserna först infördes meddelades inga särskil­ da regler beträffande tillverkning av starköl. Envar som hade rätt att tillver­ ka vanligt Öl kunde därför också utan hinder av författningsbestämmelserna bedriva tillverkning av starkare ölsorter. Någon ändring härulinnan skedde inte när förbudet mot försäljning av starkare ölsorter infördes i början på 1920-talet. Sedan starkölsförbudet upphört att gälla efter den 1 oktober 1955 kräves emellertid enligt tillverkningsförordningen särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t för rätt att tillverka starköl. Såsom framgår av förarbetena till de nya bestämmelserna har emellertid avsikten med tillståndskravet inte va­ rit att inskränka starkölstillverkningen endast till vissa ölbryggerier. I pro­ positionen 151/1954 uttalade sålunda departementschefen, att alla välskötta bryggerier skulle kunna erhålla tillstånd att tillverka starköl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 196t 43

Vid meddelande av tillstånd till starkölstillverkning äger Kungl. Maj :t som nyss nämnts föreskriva de villkor, som prövas erforderliga. Denna rätt att meddela särskilda föreskrifter har införts bl. a. med tanke på att det kan vara erforderligt att anordna särskild kontroll samt att reglera prissättning­ en. Bestämmelser i sistnämnda hänseende ansågs kunna vara påkallade med hänsyn till eventuella framtida ändringar i fråga om bryggeriernas fö­ retagsform. I samma syfte kan tillstånden också tidsbegränsas. Föreskrif­ terna skall meddelas i samband med tillståndet. De nu gällande starkölstillståndens giltighet har begränsats till en tid av 10 år. I övrigt har bryggerierna bland annat ålagts att följa de bestämmel­ ser rörande prissättningen, som kan meddelas av kontrollstyrelsen. Rätten till starkölstillverkning utnyttjas för närvarande av mindre än 50 brygge­ rier. För upptagande av tillverkning av lättöl erfordras endast anmälan härom till kontrollstyrelsen. Av viss betydelse i förevarande sammanhang är ett särskilt stadgande om s. k. minimiskatt för Öl och starkölsbryggerier. Enligt 7 § i förordningen skall maltdrycksskatt nämligen utgå med minst 1 000 kronor per kalender­ kvartal för varje tillverkningsställe, där Öl eller starköl tillverkas. Kontrollen över maltdryckstillverkningen utövas av kontrollstyrelsen. En närmare redogörelse för koncessionsbestämmelserna och deras tillämp­ ning lämnas i bryggeriutredningens betänkande på sid. 30—40.

Utredningen

Såvitt avser koncessionsbestämmelserna innebär utredningens förslag, att lillståndsgivningen överflyttas från Kungl. Maj :t till kontrollstyrelsen och att prövningen därvid inskränkes till att i huvudsak endast omfatta frågan huruvida bryggeriets tekniska utrustning är av sådan standard, att en be­ tryggande kontroll av tillverkning och beskattning kan anordnas. Prövning­ en skall sålunda inte ingå på huruvida det ur andra synpunkter är lämp­ ligt att ett nytt bryggeri inrättas. Utredningen förutsätter, att kontrollstyrelsen vid ärendenas beredning in­ hämtar de yttranden, som kan vara påkallade i det särskilda fallet. Tillstånd till öltillverkning föreslås gälla tills vidare. Det bör kunna åter­ kallas, om rätten att tillverka eller försälja Öl missbrukas. Den särskilda prövning som nu kräves för rätt att tillverka starköl bör enligt förslaget slopas. Bryggeriutredningen föreslår också alt minimiskatten höjes från nuvarande 1 000 kronor per kvartal, d. v. s. 4 000 kronor per år, till 1 000 kronor per månad, d. v. s. 12 000 kronor per år. Ehuru utredningen — såsom av det föregående framgått — inte ansett någon skärpning av formerna för statliga ingripanden i bryggerinäringen påkallad, bar utredningen likväl funnit sig böra skapa möjligheter för viss insyn i verksamheten inom denna näring i syfte att klarlägga den fortsatta utvecklingen på området. Härigenom skulle statsmakterna få möjlighet att

u Kungi. Ma j:ts proposition nr 8 år 1961

vidtaga erforderliga åtgärder, därest förhållandena i ett eller annat hänse­ ende skulle utveckla sig på sådant sätt, att ett ingripande anses nödvändigt. I sådant hänseende föreslås att det skall ankomma på kontrollstyrelsen att följa utvecklingen inom maltdryckshanteringen såvitt gäller bl. a. konsum­ tion och missbruk, pris-, kostnads- och vinstförhållanden, struktur- och kon­ kurrensutveckling, missförhållanden vid försäljningen, reklamfrågor m. m. Kontrollstyrelsen bör -— utöver handläggning av frågor om tillverkningstillstånd — ha allmän tillsyn över ölförsäljningsförordningens tillämpning samt utfärda föreskrifter och anvisningar i ämnet. I frågor av större vikt skall enligt förslaget yttrande inhämtas av en till sty­ relsen knuten samarbetsnämnd i ölfrågor. Denna nämnd skall utses av Kungl. Maj :t och vara sammansatt av en representant för styrelsen, tillika ordfö­ rande, samt en representant för vardera socialstyrelsen, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Svenska nykterhetsfrämjandet, Svenska bryggareföreningen, Malt- och läskedrycksförbundet, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, Kooperativa förbundet och Sveriges köpmannaförbund. Nämnden skall sammanträda på kontrollstyrel­ sens kallelse eller då någon ledamot så önskar, dock minst en gång årligen. Några särskilda kostnader för nämnden förutsättes inte komma att åvila statsverket.

Utredningen framhåller i sin motivering inledningsvis, att koncessionsbestämmelserna för Öl alltsedan tillkomsten år 1917 tillämpats restriktivt. En­ dast ett ringa antal koncessioner har sålunda lämnats. Utvecklingen inom bryggerinäringen — med ett från år till år minskande antal bryggerier •— har emellertid under senare tid lett till att koncessionsbestämmelsernas be­ tydelse alltmer minskat. Ett huvudmotiv för koncessionsbestämmelserna har — erinrar utredningen — varit, att man velat undvika onödig konkur­ rens. Dylika synpunkter anses emellertid numera vara helt inaktuella. Ut­ redningen hänvisar i detta sammanhang till 1953 års näringsfrihetslagstiftning och yttrar vidare. En ändrad syn på dessa frågor har avspeglats i samband med ombildning­ en på senare tid av två smärre bryggeriförelag till större producentkoopera­ tiva bryggerier, avsedda att tillgodose vissa lättölsbryggares och läskedrycksfabrikanters behov att leverera Öl. Koncessioner har vidare lämnats för två nya konsumentkooperativa bryggerier, varav en större anläggning är under byggnad. Lika väsentligt är emellertid, att den ökade konkurrensen samt den eko­ nomiska och tekniska utvecklingen inom produktion och distribution lett till en förstärkning av den sedan lång tid tillbaka förefintliga tendensen till koncentration av öltillverkningen till större och medelstora företag. Utveck­ lingen mot ett minskat antal företag torde komma att fortgå, oberoende av om koncessionstvånget i nuvarande form bibehålies. Utredningen framhåller att dess förslag beträffande tillståndsgivningen möjligen kan leda till att några av de större lättölsbryggerierna med tillverk­ ning av lagrat lättöl efter den nya ordningens införande utvidgar verksam­

Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 45

heten med öltillverkning. Detta anses dock knappast medföra någon ökning av antalet ölbryggerier på längre sikt, eftersom koncentrationstendensen torde komma att fortbestå. Olägenheter skulle däremot kunna uppkomma, påpekar utredningen, om lättölsbryggerier skulle anmäla sig som öltillverkare inte för att bedriva pro­ duktion i egentlig mening utan för att genom en mindre framställning av Öl kunna påräkna vissa fördelar ur reklam- och goodwillsynpunkt e. d. Man skulle härigenom kunna få en ny grupp av ölbryggerier, skenbara tillver­ kare motsvarande de tidigare s. k. försvarsbryggerierna, vilka tillverkade endast en eller annan brygd årligen i syfte att bibehålla tillverkningsrätten. Det är i syfte att förhindra tillkomsten av dylika ölbryggerier maltdrycksskattens minimiavgift föreslås höjd. Den gällande minimitariffen träder i funktion då tillverkningen understiger drygt 8 000 liter per år. Det påpekas att, bortsett från de få bryggerier som betalar minimiskatt, den lägsta årsproduktionssiffran nu ligger vid ca 300 000 liter (klass II och III). Minimi­ avgiften bör fördenskull enligt utredningens mening utan olägenhet i varje fall kunna höjas till 1 000 kronor per månad, eller 12 000 kronor per år, motsvarande en ungefärlig årsproduktion av 25 000 liter. Då enligt nuvarande praxis alla välskötta ölbryggerier, som ansökt härom, fått särskild koncession för starkölstillverkning, saknas enligt utredningen — med den utformning som föreslås beträffande tillståndsprövningen för ölbryggerier — anledning att bibehålla särskild prövning för rätten att till­ verka starköl. Alla ölbryggerier bör således automatiskt få sådan rätt och begreppet starkölsbryggeri försvinna. Med hänsyn till tillverkningskontrollen föreslås dock att tillverkaren skall vara skyldig att underrätta kontroll­ styrelsen, då tillverkning av starköl kommer att upptagas. Beträffande kontrollstyrelsens föreslagna uppgift att följa utvecklingen inom maltdryckshanteringen anföres i huvudsak följande. För att kunna fullgöra dessa åligganden bör kontrollstyrelsen bl. a. låta upprätta statistik rörande förbrukning och missbruk av maltdrycker samt inhämta från pris- och kartellnämnden fortlöpande uppgifter om nämn­ dens prisövervakande verksamhet på maltdrycksområdet, från statistiska centralbyrån uppgifter om vinstutvecklingen och från bryggerierna material rörande struktur- och konkurrensförhållanden m. m. Uppgiftsmaterial av denna art är i det väsentliga redan nu tillgängligt på olika håll. Därest mera ingående undersökningar av bryggerinäringens struktur och ekonomi befinnes nödvändiga, bör det ankomma på styrelsen att vidtaga sådana. I den mån så finnes erforderligt, kan styrelsen med anlitande av personal vid sty­ relsens lokalförvaltning, i samband med andra granskningsåtgärder verk­ ställa specialundersökningar rörande bryggeriernas ölförsäljning m. m.

Om den föreslagna, till kontrollstyrelsen knutna samarbetsnämnden utta­ lar bryggeriutredningen följande.

Bland frågor som skall framläggas för nämnden må nämnas spörsmål angående den ekonomiska och strukturella utvecklingen inom bryggeri­ näringen, marginaler inom handeln samt reklamfrågor och därmed sam­ manhängande problem. I övrigt bör bl. a. behandlas ärenden om återlcal-

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

lande av tillverkningsrätt för ölbryggerier och andra frågor av större vikt, som kontrollslyrelsen hänskjuter till nämnden. Avsikten är att ev. upp­ kommande kontroversiella spörsmål skall kunna lösas förhandlingsvägen genom denna nämnd. Om denna väg inte visar sig framkomlig och ut­ vecklingen inom bryggerinäringen påkallar särskilda åtgärder, skall sty­ relsen framlägga förslag härutinnan för Kungl. Maj:t. Anledning till mera ingripande sådana åtgärder skulle föreligga, exempelvis om läget så för­ ändras att ölförsäljningen skapar allvarliga nykterhetspolitiska olägen­ heter eller bryggeriförelagen på ett otillbörligt sätt utnyttjar sin ställning. Bland de korrektiv, som kan komma ifråga, må nämnas maltdrycksbeskattningens användande i vinstreglerande syfte, vilket förutsätter änd­ ringar i skattebestämmelserna, samt insättande av en representant för det allmänna i vederbörande bryggeriföretag. Kontrollstyrelsens övervakande verksamhet bör enligt utredningen omfat­ ta inte bara de svenska tillverkarna och försäljarna utan också importörer av utländskt Öl. I anslutning till vad utredningen anfört angående kontrollstyrelsens be­ fattning med reklamfrågor på maltdryckshanleringens område framhåller utredningen, att den utgår från att försäljarnas, tillverkarnas och importö­ rernas reklam kommer att utformas i överensstämmelse med författnings­ bestämmelsernas nykterhetspolitiska målsättning. Utredningen förordar att det skall åligga kontrollstyrelsen att tillse att tillverkare, försäljare och im­ portörer av Öl bedriver reklam och därmed jämförlig verksamhet på ett sätt som inte uppenbarligen står i strid med ölförsäljningsförordningens syfte. I detta sammanhang må också återges några uttalanden som utredningen gör i avseende på försäljningen av lättöl. Utredningen anför härom föl­ jande.

Konsumtionen av färskt lättöl har sedan längre tid varit på tillbakagång, sammanhängande med bl. a. den fortgående höjningen av levnadsstandar­ den och härav betingade förskjutningar i konsumtionsvanorna. Däremot visar det lagrade lättölet en kraftig uppgång, säkerligen inte minsl bero­ ende på att man numera inom bryggerinäringen på många håll lyckats med att framställa en vara av hög kvalitet, som visat sig kunna med framgång konkurrera med det vanliga ölet såsom måltidsdryck. Bryggerierna i Stockholmsområdet har, delvis under trycket av hård­ nande konkurrens, under senare år gått i spetsen för försäljningskampanjer för lagrat lättöl. Konsumtionsutvecklingen för lagrat lättöl har också här blivit gynnsam. Nämnas må även, att Svenska Bryggareföreningen för några år sedan igångsatte en kollektiv annonskampanj för lagrat lättöl. För­ eningen ställde också reklammaterial till förfogande för den lokala annon­ sering, som härefter följde. Även de utanför bryggareföreningen stående företagen har självfallet bedrivit propaganda för denna vara. Av betydelse för varans avsättning är helt naturligt det konkurrenskraftiga priset. Det är uppenbart att tillverkarna och försäljarna genom åtgärder av nu antydd art även på maltdryckernas område kan förverkliga den nykterhelspolitiskt viktiga grundsatsen, att då alkoholdrycker utminuteras eller utskänkes ett fullgott alternativ alltid skall finnas till hands. Vi anser oss kunna utgå från att bryggerinäringens strävanden att främja lättölskonsumtionen fullföljes och att därvid lättölet blir föremål för för­ säljning och reklam i likhet med andra drycker, liksom att motsvarande åtgärder vidtas av övriga ölförsäljare inom utminutering och utskänkning.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 47

Remissyttrandena

Bryggeriutredningens förslag om förenkling av gällande k o ncessionsbestämmelser har vid remissbehandlingen vunnit anslut­ ning från det övervägande flertalet hörda instanser. Kooperativa förbundet och Nya systemaktiebolaget anser dock att koncessionstvånget bör kunna helt avskaffas. De hörda nykterhetsorganisationerna och länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län avstyrker å sin sida ändring av den nu gällande ordningen.

Statens organisationsnämnd framhåller, att utvecklingen inom bryggeri­ näringen varit sådan att gällande koncessionsbestämmelser bör kunna änd­ ras i enlighet med förslaget. Ett slopande av koncessionstvånget innebär i och för sig — påpekar sta­ tens pris- och kartellnämnd — en åtgärd som främjar konkurrensen inom näringen, även om den torde få ringa praktisk betydelse på grund av den allmänna tendensen mot färre produktionsenheter inom branschen. Om nykterhetspolitiska skäl inte anses kräva dess bibehållande finner nämnden det i princip riktigt att nyetableringskontrollen på området upphör, då en dylik konkurrensbegränsning strider mot kartellagstiftningens syften. Sveriges centrala restaurangaktiebolag delar utredningens åsikt, att koncessionsfrågan genom de senare årens utveckling kommit i ett förändrat läge, som kan motivera en omprövning av frågan i hela dess vidd. Framför allt har situationen påverkats av 1954 års rusdryckslagstiftning. Med den friare tillgången till utminuterade rusdrycker och med sänkningen av ölets alkoholhalt har ölfrågan som nykterhetsproblem skjutits i bakgrunden och förlorat i betydelse. Samtidigt har det senaste årtiondets lagstiftning om mot­ verkande av viss konkurrensbegränsning inom näringslivet och om prisöver­ vakning varit ägnad att underlätta ett uppgivande av koncessionstvånget. I samma riktning har den under senare år växande konkurrensen inom branschen verkat. Centralbolaget anför i övrigt följande. Vid övervägandet av utredningens förslag om koncessionstvångets hävan­ de ar bolaget visserligen icke främmande för att principiella betänkligheter Rån riktas mot att en näring, som under fyra decennier »på grundval av ok­ troj systemet genomfört en kraftig koncentration av den skattepliktiga tillv.„ "infen, fp1* §enoin därvid utvunna kostnadsbesparingar kunnat skaffa s!g ett starkt inflytande också inom de icke oktrojerade svagdricks- och läskedrycksindustrierna» (utredningens citat ur ett yttrande av Kooperativa förbundet), därefter lamnas i praktiskt taget fri utövning av sin sålunda vun­ na ekonomiska maktställning, bortsett från eventualiteten av konkurrens från mycket kapitalstarka intressenter. Bryggeriindustrins dominerande sta,"ia3 framgår av bl. a. att näringen svarar för eller kontrollerar ca 2/3 au ?1 rwll-- Vi?r m "1 n.gen °?h nä.rmare 4/5 av läskedryckstillverkningen inom riket. Det ar heller ingen hemlighet, att bryggeriindustrin har vitt utgrenade ekonomiska intressen mom restaurangnäringen. Med hänsyn till vad här ovan anförts om de faktorer, som numera måste påverka frågans bedöman­

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

de, finner bolaget dock övervägande skäl tala för ett bifall till utredningens förslag beträffande koncessionstvånget. Enligt Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet synes de föreslagna änd­ ringarna i koncessionssystemet vara en följdriktig konsekvens av utredning­ ens konstaterande av maltdrycksförsäljningens ringa negativa påverkan på nykterhetstillståndet i landet. Svenska bryggareföreningen vill erinra om att bestämmelser om konces­ sion aldrig varit något bryggeriindustrins önskemål. Nya systemaktiebolaget anser, att koncessionstvånget helt bör avskaffas och att — om särskild broms mot nyetablering anses böra finnas — denna bör utformas som generellt verkande åtgärder, lämpligen genom en höjning av minimiavgiften för maltdrycksskatten. Samtidigt bör kontrollstyrelsen emellertid utrustas med befogenhet att förbjuda bryggeri att tillverka malt­ drycker, om verkliga missförhållanden skulle konstateras. Bolaget anför bl. a. följande. Eu tillståndsgivning, som före igångsättningen av ett företag baseras på en subjektiv bedömning av företagets utrustning och vissa personers lämp­ lighet att sköta företaget, ger ingen garanti på längre sikt för en ur nykterhetspolitiska synpunkter anmärkningsfri skötsel. En bedömning av en Par­ sons lämplighet kan sålunda endast gälla ett bestämt ögonblick och bedomarnas uppfattning kan växla och ändras. De krav som skall ställas på utrustningen kan ej heller nöjaktigt verifieras och skulle för övrigt — om viss modernitet förutsättes — medföra att äldre företag, som redan har konces­ sion, måste tvingas att modernisera, då olikhet i villkoren för koncession av rättviseskäl icke gärna kan tolereras. Genom aktieförvärv kan vidare ägan­ deförhållandena ändras utan omprövning av koncessionsvillkoren. Ej heller förutsättes ny prövning då bryggeriföretag byter företagsledare. Om således några fördelar ur nykterhetspolitisk synpunkt icke kan ernås, kan det däremot ur näringsfrihetssynpunkt riktas allvarliga erinringar mot bibehållande av ett koncessionssystem som utgör ett hinder för konkurren­ sen inom detta område av näringslivet. Även Kooperativa förbundet uttalar som sin mening att koncessions­ tvånget nu bör slopas och bryggerinäringen lämnas helt fri. Inträde i bryg­ gerinäringen bör medges var och en, som uppfyller berättigade tekniska krav på kompetens och nykterhetspolitiskt betingat ansvar. Förbundet an­ för därvid i stort sett samma synpunkter som Nya systemaktiebolaget.

Såsom av det föregående framgått motsätter sig flertalet nykterhetsorganisationer att en liberalisering nu genomföres i regleringen av ölhanteringen. Vad särskilt beträffar koncessionssystemet göres endast kortfattade ut­ talanden i avstyrkande riktning.

Förslaget om höjd minimiskatt beröres i allmänhet inte i yttrandena. Kontrollstyrelsen erinrar emellertid om att syftet med minimiskattebestämmelsen i och för sig icke torde vara att hindra nyetablering utan i stället att tillgodose vissa kontrollsynpunkter och nykterhetspolitiska intressen. För vinnande av sådana syftemål skulle minimiskatten enligt kontrollstyrelsens

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 49

mening uppenbarligen behöva vara betydligt högre än som föreslagits. Då minimiskatt på andra områden slopats eller avses skola slopas, vill styrel­ sen ifrågasätta lämpligheten av att överhuvud bibehålla nu gällande mini­ miskatt. Kooperativa förbundet vill inte motsätta sig den föreslagna höjningen av minimiavgiften, vars betydelse framför allt ligger däri att den bidrar till att förhindra uppkomsten av alltför små bryggeriföretag med motsvarande allt­ för höga driftskostnader. Om efter genomförandet av en verksam avveck­ ling av koncessionstvånget nu igång varande smärre fristående läskedrycksoch svagdricksbryggerier skulle känna sig manade att för att främja av­ sättningen av sina hittillsvarande tillverkningar också upptaga öltillverkning, kan enligt förbundets mening fara föreligga för att eventuellt under­ skott på denna måste täckas genom höjda konsumentpriser på deras alko­ holfria respektive alkoholsvaga produkter.

Bryggeriutredningens förslag att kontrollstyrelsen, med stöd av en sär­ skilt inrättad central samarbetsnämnd, skall ha att närmare följa utveck­ lingen inom bryggerinäringen i olika hänseenden har tillstyrkts i ett stort antal yttranden, men också — när det gäller förslaget om den centrala nämnden — mött bestämda invändningar på många håll. Uppdraget åt kontrollstyrelsen att följa utvecklingen inom branschen har upptagits till diskussion endast i ett fåtal yttranden. Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund understryker be­ tydelsen av att kontrollstyrelsen, på sätt utredningen föreslagit, får i upp­ drag att i samarbete med representanter för nykterhetsrörelsen, öltillverka­ re m. fl. följa bryggeriernas verksamhet och försäljningens utveckling och att, därest förhållandena framdeles skulle utvecklas på ett otillfredsställan­ de sätt och uppkommande olägenheter inte skulle kunna elimineras förhand­ lingsvägen, föreslå statsmakterna att vidtaga sådana ingripanden, som kan anses av omständigheterna motiverade. Statskontoret förutsätter, att kontrollstyrelsen i görligaste mån utnyttjar inom pris- och kartellnämnden förefintlig expertis. Detta organ har nämli­ gen — framhålles det — tillkommit för verkställande av bl. a. undersök­ ningar rörande prisbildningen inom olika branscher. Statens pris- och kartellnämnd påpekar, att en övervakning av bran­ schens pris- och konkurrensförhållanden redan äger rum genom pris- och kartell nämnden, som med stöd av uppgiftsskyldighetslagen äger införskaffa alla erforderliga uppgifter. En överflyttning av övervakningen av bryggeribranschen i nämnda avseenden förutsätter att denna bransch, i likhet med bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet, undantages från nämn­ dens övervakningsområde, vilket bl. a. kräver ändring av nämndens instruk­ tion och den särskilda kungörelsen med bemyndiganden enligt uppgiftsskyldighetslagen. Huruvida eu sådan koncentration av övervakningen till kon­ trollstyrelsen bör ske torde enligt nämnden icke kunna avgöras utan en in­ gående prövning. För sin del är nämnden icke beredd att nu uttala sig för den ena eller andra lösningen men nämnden vill framhålla, att om övervak- 4 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 8

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

ningen av bryggeribranschens pris- och konkurrensförhållanden bibehålies hos nämnden denna övervakning icke för framtiden kan ges prioritet fram­ för andra övervakningsuppgifter. Att kontrollstyrelsen skulle få vidgade befogenheter att granska förhål­ landena inom bryggeribranschen avstyrkes av Sveriges industriförbund och Svenska bryggareföreningen. Svenska bryggareföreningen anser icke den insyn och den kontrollapparat, som enligt utredningen skulle tillskapas, rimma med den uppfattning om bryggerihanteringen, som kommit till uttryck i betänkandet och som inne­ bär, att förhållandena inom branschen varken ur samhällsekonomisk eller ur nykterhetspolitisk synpunkt föranleder befogade anmärkningar. Mot den­ na bakgrund hade snarare kunnat förväntas — uttalar föreningen -—- att ut­ redningen kommit till en motsatt slutsats, nämligen att den speciella insynen och kontrollen på detta område från det allmännas sida skulle kunna utan olägenhet avvecklas. Enligt bryggareföreningens mening har utredningen här gått längre än som av sakliga skäl är motiverat. Särskilt gäller detta förslaget i den del, som syftar till en mot bryggeriindustrin riktad insyn i dess pris-, kostnadsoch vinstförhållanden. Att intressekollisioner av rent ekonomisk art mellan bryggeriföretag, å ena, samt konsumenter och det allmänna, å andra sidan, skall kunna tagas upp till dryftande av en nämnd, vars sakkunskap i hit­ hörande, ofta komplicerade frågor starkt torde kunna ifrågasättas, och där­ efter eventuellt föranleda beslut av kontrollstyrelsen, framstår enligt för­ eningens mening som en föga rationell och tillika tämligen unik anordning. Härmed skulle markeras att bryggeriindustrin även när det gäller dess eko­ nomiska förhållanden anses intaga en särställning — en uppfattning som givetvis ur branschens synpunkt måste förefalla nedslående och mot bak­ grunden av utredningens slutsatser i övrigt i hög grad överraskande. För­ eningen anför. Enligt vår uppfattning redovisas icke tillräckliga skäl att för denna bransch föreskriva åtgärder om ekonomisk insyn och kontroll utöver vad som redan enligt gällande lagstiftning kan tillgripas mot industriföretag i allmänhet. Vi syftar härvid i första hand på de befogenheter, som tillkom­ mer Statens pris- och kartellnämnd, Ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor samt Näringsfrihetsrådet. Dessa och andra myndigheters verk­ samhet resulterar bland annat i en omfattande publicitet rörande de eko­ nomiska förhållandena inom skilda branscher, vilken i förening med en vaken opinion och en utpräglad lojalitet på företagarhåll merendels visat sig ha en synnerligen god effekt, när det gällt att vinna rättelse i sådana missförhållanden, som sammanhänger med företagens pris- och konkur­ renspolitik. Om kontrollstyrelsen och den centrala samarbetsnämnden ock­ så skulle inkopplas på dylika frågor, kunde följden bli kompetenskonflikter mellan olika offentliga organ och en för företagen besvärande ovisshet om vilket av dem som är behörigt att handlägga branschens pris- och konkur­ rensspörsmål. Föreningen uttalar avslutningsvis, att den med glädje skulle se ett ut­ vidgat frivilligt samarbete i frågor av nykterhetsvårdande art — utöver vad som redan äger rum — även på det centrala planet.

Kurigl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 51

Svenska bryggeriindusiriarbetareförbundet anser å sin sida att utred­ ningens nu ifrågavarande förslag inte är helt i linje med utredningens öv­ riga ställningstaganden och de åtgärder som enligt gällande lagstiftning kan tillgripas mot övriga industrier. Förbundet vill emellertid inte motsätta sig förslaget, även om dess rent praktiska betydelse starkt ifrågasättes. Sveriges ngkterhetsvånners landsförbund betonar, att kontrollorgan med tillfredsställande inflytande måste inrättas.

®ryggeriutredningens förslag att det — med anknytning till kontrollsty­ relsens nu berörda utvidgade befogenheter — hos styrelsen inrättas en cen­ tral samarbetsnämnd har, som redan antytts, varit föremål för delade meningar. Förslaget tillstyrkes eller lämnas i stort sett utan erinran av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län, Svenska landskommunernas förbund, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund och IOGT. Mot inrättandet av en central samarbetsnämnd har däremot uttalat sig statskon­ toret, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet samt länsstyrel­ serna i Stockholms, Älvsborgs och Skaraborgs län, Svenska stadsförbundet, Nya systemaktiebolaget, Sveriges industriförbund, Svenska bryggareför­ eningen och flertalet handelskammare. Kommerskollegium intar en i viss mån medlande ståndpunkt. Från de remissinstanser som inte anfört erinran mot nämndens inrät­ tande föreligger inga utförligare uttalanden. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför. Det är givet, att ölförsäljningen även i fortsättningen kommer att kräva åtskillig uppmärksamhet från det allmännas sida. Av stor vikt blir det att söka följa och i görligaste mån söka åstadkomma, att ölmissbruket icke ökar utan helst minskar. Utredningens förslag om att uppkommande pro­ blem böra lösas pa samarbetets och frivillighetens väg finner länsstyrelsen tilltalande. De former för detta samarbete som utredningen föreslagit på det centrala planet föranleda från länsstyrelsens sida ingen erinran.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund betonar, att det genom klara föreskrifter bör tillses, att de kommersiella intressena icke får ett avgörande inflytande i nämnden. Nämndens befogenheter bör vidare mera i detalj regleras (bl. a. beträffande arten av de ärenden, i vilka nämnden skall höras). Betydelsen av nämndens beslut eller uttalanden för ställningstagan­ det i kontrollstyrelsen bör också fastställas. Samarbetsnämnden bör över­ huvud enligt förbundet få en väsentligt starkare ställning än utredningen fö­ reslagit. Den bör givas möjlighet att i givna situationer föreslå långt gående åtgärder i syfte att skärpa samhällskontrollen över ölhandeln och icke minst kontrollen över ölreklamcn och även tillse, att i bryggerireklamen ingår fortlöpande upplysning om och propaganda för lättöl och läskedrycker. Mot nämndens föreslagna sammansättning har förbundet intet att erinra. I stort sett samma synpunkter framlägges av IOGT, som anför.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Godtemplarorden ansluter sig i princip till utredningens förslag om en särskild samarbetsnämnd för ölfrågor inom kontrollstyrelsen. Vi är dock angelägna att framhålla, att den bör få en starkare och författningsmässigt fastare ställning än vad utredningen förutsatt. I författningen bör klart an­ ges i vilka ärenden den ovillkorligen skall höras av kontrollstyrelsen. Sam­ tidigt bör den tillförsäkras förslagsrätt inom hela sitt verksamhetsområde. På vissa beslämda, klart avgränsade områden bör den dessutom äga rätt att själv ingripa, t. ex. mot olämplig ölreklam eller andra olämpliga, aktiva försäljningsmetoder, särskilt riktade mot ungdomen. Kontrollstyrelsen ifrågasätter om den föreslagna centrala nämndens funk­ tioner inte kunde läggas på den på styrelsens initiativ 1957 inrättade samarbetsnämnden i alkoholfrågan. Styrelsen anför. Denna nämnd har till uppgift att genom ömsesidig information avseonde statistiskt och annat material söka erhålla en allsidig och samlad bild av alkoholförhållandenas utveckling i landet. Denna nämnd har inga ad­ ministrativa befogenheter. Eventuella beslut kan därför endast innebära, att framställning i ämnet göres till vederbörande myndighet. Man skulle kanske åt denna redan existerande samarbetsnämnd, som av Kungl. Maj:t skulle kunna givas en fastare organisation och därvid kompletteras med representanter för bryggerinäringen, kunna överlämna de uppgifter som bryggeriutredningen avsett skola tillkomma den särskilda samarbetsnämnden i ölfrågan, ölfrågorna skulle härigenom kunna komma att betraktas i ett större alkoholpolitiskt sammanhang.

Bland de remissinstanser som motsätter sig inrättandet av en central samarbetsnämnd anser statskontoret, statens organisationsnämnd och överståthållarämbetct att den samverkan som skulle möjliggöras och främjas genom tillkomsten av en sådan nämnd lika väl kan ske i friare former. Svenska stadsförbundet uttalar att de ifrågavarande arbetsuppgifterna bör kunna ombesörjas direkt av kontrollstyrelsen. Samma ståndpunkt intas av länsstyrelsen i Stockholms län, som anför. Länsstyrelsen finner med hänsyn till resultatet av de undersökningar, som verkställts rörande de ekonomiska och strukturella förhållandena, försälj­ nings- och prispolitik m. m. inom bryggeriindustrin, det föga motiverat att, såsom utredningen gör, föreslå tillskapandet av ett särskilt till kontrollsty­ relsen knutet organ med uppgift att följa den framtida utvecklingen inom bryggerinäringen. Länsstyrelsen håller för sin del före, att ifrågavarande uppgift vid behov mycket väl kan ombesörjas av kontrollstyrelsen ensam. Att inrätta en dylik nämnd skulle för övrigt strida mot intresset av att be­ gränsa den statliga administrationsapparaten. Med hänsyn såväl till berör­ da förhållanden som till de allmänna besparingssträvandena får länsstyrel­ sen avstyrka förslaget på denna punkt.

Enligt Nya systemaktiebolaget bör det liksom för närvarande ingå i kon­ trollstyrelsens ordinarie arbetsuppgifter att följa utvecklingen på området och att vid behov ta upp diskussioner med de olika organ som utredningen föreslagit, utan att dessa för den skull skall behöva kallas till sammanträ­ den i en särskild nämnd. Något verkligt behov anses den föreslagna nämn­ den icke fylla. Sveriges industriförbund finner det icke av sakliga skäl påkallat att in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 53

rätta en central samarbetsnämnd för behandling av åtskilliga branscher be­ rörande frågor av såväl nykterhetspolitisk som ekonomisk natur. Förbun­ det anför. Frånsett att samarbetsnämndens funktioner och arbetssätt framstår som i viss mån oklara torde en ytterligare offentlig instans vid sidan av dem, som redan nu har till uppgift att utreda och belysa företagens ekonomiska förhållanden och att i förekommande fall upptaga förhandlingar med dem, icke vara erforderlig på detta speciella branschområde. Hur gränsdragning­ en skall ske mellan dessa myndigheter — t. ex. Statens pris- och kartell­ nämnd — å ena sidan, samt den föreslagna samarbetsnämnden, å den and­ ra, är vidare icke klarlagt. Utredningens förslag på denna punkt förefaller desto mindre motiverat som den kunnat konstatera att konkurrens- och andra ekonomiska förhållanden inom branschen icke ger anledning till kri­ tik ur allmän synpunkt samt att lönsamheten inom branschen icke är sär­ skilt hög. Vad angår de nykterhetspolitiska frågor, som enligt förslaget skulle hand­ laggas av samarbetsnämnden, synes det förbundet mest ändamålsenligt, att dylika äienden behandlas av de likaledes föreslagna lokala samarbetsnämnderna och enbart av dessa.

Kommerskollegium slutligen anför följande. ... Eftersom utredningen själv uttalat att bryggeriindustrien numera borde jämställas med annan välskött livsmedelsindustri och att ölet borde betrak­ tas som en vanlig måltids- och sällskapsdryck, så förefaller det föga kon­ sekvent att nu skapa ett nytt centralt övervakande organ; särskilt som den toreslagna nämndens verksamhet och syften i stor utsträckning redan bedrives och tillgodoses genom redan befintliga statliga organ såsom kontroll­ styrelsen, pris- och kartellnämnden, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor och näringsfrihetsrådet. ~ ^lk®ts handelskamrar ha avstyrkt utredningens förslag i detta stycke. Kollegium anser sig ej heller kunna tillstyrka förslaget i den form det förejigger> Ijlen om kontrollstyrelsen skulle anse det värdefullt att vid sin sida ha ett särskilt rådgivande organ — sammansatt av företrädare för de intres­ sen \ arom här är fråga och då även för hotell- och restaurangnäringen — med uppgift att bistå kontrollstyrelsen i sådana hithörande ärenden, där styrelsen utövar beslutanderätten, har kollegium intet att erinra mot till­ sättandet av ett sådant råd. I några yttranden, särskilt från nykterhetsorganisationerna, framföres stark kritik mot den reklamverksamhet som bedrives av bryggeriföretagen. Man betonar i dessa yttranden att reklamen bör effektivt övervakas och kontrolleras av de statliga myndigheterna, varvid icke minst den föreslagna centrala samarbetsnämnden anses böra spela en viktig roll.

Departementschefen

För rätten att tillverka Öl krävs nu tillstånd, kortcession, av Kungl. Maj:t, varjämte särskilt tillstånd — likaledes av Kungl. Maj:t — erfordras för upp­ tagande av starkölstillverkning. Utredningen har föreslagit, att tillstånds­ prövningen överföres till kontrollstyrelsen. Prövningen bör enligt förslaget i huvudsak begränsas till att omfatta frågan om bryggeriets tekniska utrust­ ning är av sådan standard att eu betryggande kontroll av tillverkning och

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

beskattning kan anordnas. Någon bedömning huruvida det i övrigt kan vara lämpligt att ett bryggeri inrättas skulle sålunda inte bli aktuell. Tillverkningstillståndet förutsättes omfatta tillverkning av såväl Öl som starköl och gälla tillsvidare. I syfte att förhindra tillkomsten av nya företag, som inte avser att bedriva Öl- eller starkölsproduktion i egentlig mening utan söker tillverkningsrätt endast för att ernå fördelar bl. a. ur reklam- och good­ willsynpunkt, föreslås slutligen att den nuvarande minimiskatten på öloch starkölstillverkning fastställes till 1 000 kronor per månad i stället för nu per kvartal. De här nämnda förslagen har vid remissbehandlingen vunnit anslutning från det övervägande flertalet hörda instanser. Icke heller från min sida finns anledning till erinran mot att tillstånds­ prövningen förenklas och överflyttas till kontrollstyrelsen. Det nu\ arande koncessionssystemet synes inte längre ha någon betydelse i nykterhetspolitiskt hänseende och torde för övrigt icke heller kunna anses vara väl för­ enligt med gällande näringsfrihetslagstiftning. Den tillståndsprövning som sålunda skall ankomma på kontrollstyrelsen bör inriktas endast på frågan huruvida det nya bryggeriet kan anses sa inrättat, att förutsättningar finns för en effektiv skatte- och tillverkningskontroll däri inbegripet att gällande tillverkningsföreskrifter, t. ex. i fråga om tillverkade dryckers alkoholhalt, kommer att kunna iakttagas. I anledning av vad som uttalats bl. a. från Nya systemaktiebolagets sida i denna fråga vill jag framhålla, att vad som i tekniska och därmed jämförliga hänseenden kan komma under bedömning vid meddelande av tillstånd till ett nytt företag endast är om företaget därutinnan uppfyller skäliga minimikrav. Några konkurrensmässiga olägenhe­ ter i förhållandet mellan nya och äldre företag torde inte behöva befaras uppkomma härigenom. Meddelat tillverkningstillstånd bör kunna indragas om nu angivna förutsättningar upphör att föreligga och, liksom för närva­ rande, om tillståndet inte längre utövas genom någon egentlig tillverkning. Därest författningsbestämmelserna utformas i enlighet med nu angivna rikt­ linjer, torde någon anledning inte föreligga att bibehålla systemet med minimiskatt för Öl- och starkölstillverkningen. Motsvarande avgifter har för övrigt på senare tid avskaffats för andra punktskatter. Jag förordar därför att minimiskatt i fortsättningen icke heller uttages för Öl och starköl. Ehuru bryggeriutredningen inte ansett en skärpning av ingripandena i bryggerinäringen påkallad har utredningen, såsom av det föregående fram­ gått, funnit sig böra föreslå att möjlighet skapas för viss insyn inom näring­ en i syfte att klarlägga den fortsatta utvecklingen på området. Härigenom skulle statsmakterna få bättre möjligheter att i mån av behov vidtaga erfor­ derliga åtgärder. I sådant hänseende bör det enligt utredningen ankomma på kontrollstyrelsen att följa utvecklingen inom maltdryckshanteringen såvitt gäller konsumtion och missbruk, pris-, kostnads- och vinstförhållanden, struktur- och konkurrensutveckling, missförhållanden vid försäljningen, re­ klamfrågor m. m. I anslutning härtill föreslås att det hos styrelsen inrättas en särskild samarbetsnämnd i ölfrågor, vilken skulle höras i spörsmål av

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 55

större vikt. Nämnden skulle vara sammansatt av representanter för olika myndigheter, nykterhetsorganisationerna, bryggerinäringen och handeln. Bland kontrollstyrelsens uppgifter såsom centralt organ i frågor rörande alkoholförsäljningen ingår redan nu att följa utvecklingen på området och att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag som kan anses påkallade. Det­ ta åliggande innebär självfallet att styrelsen i erforderlig omfattning in­ förskaffar och bearbetar uppgifter om tillverkning och försäljning av malt­ drycker och i övrigt följer den allmänna utvecklingen inom maltdryckshanteringen. Något nytt bemyndigande för kontrollstyrelsen i nu berörda hän­ seenden synes sålunda icke vara erforderligt, ehuru det ligger i sakens na­ tur att den friare ordning i fråga om tillverkning och försäljning, som nu förordas, i viss mån kan komma att medföra ändringar beträffande tillsy­ nens allmänna inriktning. Jag vill i detta sammanhang ytterligare fram­ hålla, att den nu avsedda verksamheten, liksom hittills, givetvis bör bedri­ vas utifrån nykterhetspolitiska utgångspunkter. I den övervakning av bran­ schens pris- och konkurrensförhållanden som äger rum genom pris- och kartellnämnden bör, såsom utredningen också förutsatt, någon ändring icke ske. Erforderligt samråd i sådana frågor bör upptagas mellan de båda äm­ betsverken. Icke minst på det nykterhetspolitiska området bedrives arbetet inom kontrollslyrelsen sedan länge i nära kontakt med de ideella sammanslutningar och intresseorganisationer som kan beröras av de aktuella frågeställning­ arna. Jag vill i detta sammanhang särskilt erinra om den samarbetsnämnd i alkoholfrågan, som för några år sedan inrättades på styrelsens eget initia­ tiv. Då jag utgår från att styrelsen även vid fullföljandet av de nyss nämnda övervakningsuppgifterna kommer att ta erforderlig kontakt med bl. a. nyk­ terhetsrörelsens och bryggerinäringens organisationer, finner jag inte till­ räckliga skäl föreligga för att en särskild samarbetsnämnd i ölfrågor inrät­ tas hos kontrollstyrelsen. I enlighet med vad nu anförts förordar jag, att gällande författningsbe­ stämmelser ändras så att tillståndsgivningen för tillverkning av Öl och stark­ öl överflyttas från Kungl. Maj :t till kontroll styrel sen och att särskild minimiskatt icke vidare uttages för sådan tillverkning. Jag kan däremot inte tillstyrka att en särskild samarbetsnämnd för ölfrågor inrättas hos kon­ trollstyrelsen.

IV. Maltdryckernas alkoholhalt m. m.

Gällande ordning

Maltdryckerna indelas efter sin alkoholhalt i lättöl, Öl och starköl. Som lättöl betecknas en maltdryck om alkoholhalten icke överstiger 1,8 viktpro­ cent, som Öl om alkoholhalten överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent och som starköl om alkoholhalten överstiger 2,8 viktprocent. För de olika maltdryckssorterna gäller väsentligt skilda bestämmelser i fråga om såväl till­

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

verkning som försäljning och beskattning. Försäljningen av lättöl sker en­ ligt samma regler som gäller för alkoholfria drycker. Beträffande ölförsälj­ ningen upptages bestämmelser i 1954 års ölförsäljningsförordning, medan starkölet behandlas som rusdryck och i försäljningshänseende i stort sett är jämställt med vin. Här må ytterligare endast erinras om att skatten för lättöl är 12 öre, för Öl 48 öre och för starköl 1 krona 41 öre, allt räknat för liter.

Utredningen

Bryggeriutredningen har i sitt betänkande inte föreslagit någon ändring i bestämmelserna om alkoholhalt för vare sig lättöl, Öl eller starköl. Någon ändring i reglerna för försäljning av starköl har inte heller förordats. Beträffande starkölet anför utredningen följande. Vid 1957 års riksdag framlades vissa förslag om lättnader i den gällande starkölsregleringen. Det föreslogs att vid sidan av det nuvarande starkölet om högst 4,5 viktprocent alkohol skulle införas ett lättare starköl om högst 3,6 viktprocent. Detta s. k. mellanöl skulle få lägre skatt och säljas i fler­ talet livsmedelsbutiker med ölförsäljningsrätt. Förslaget föll emellertid i riksdagen. Då sålunda endast relativt kort tid förflutit sedan frågan om starköls­ regleringen varit föremål för statsmakternas överväganden, saknas enligt vår mening anledning att nu ta upp denna fråga till omprövning. Att vi inte föreslår någon ändring i starkölsbestämmelserna samman­ hänger även med resultatet av de medicinska undersökningarna, enligt vilka alkoholpåverkan vid förtäring av starköl är ej obetydligt högre än verkan av vårt lågprocentiga vanliga Öl samt med de erfarenheter, som vi fått av den finska ölmonopolregleringen. Denna har bl. a. lett till att det Öl som motsva­ rar svenskt Öl av klass II försvunnit från marknaden och att produktionen, bortsett från lättöl, kommit att omfatta endast starköl.

Remissyttrandena

Bryggeriutredningens ställningstagande i nu berörda hänseenden synes ha godtagits av flertalet remissinstanser. I många yttranden har emellertid framförts olika förslag till ändring i den nu gällande ordningen. Dessa för­ slag avser dels höjning av det vanliga ölets alkoholhalt från 2,8 till 3,2 vikt­ procent, dels införandet av ett s. k. mellanöl i anslutning till ett år 1957 iramlagt förslag och dels införandet av rätt till starkölsförsäljning i van­ liga livsmedelsaffärer. I ett par yttranden från lokala instanser ifrågasättes slutligen en sänkning av ölets alkoholhalt.

De remissinstanser som anslutit sig till bryggeriutredningens bedömning har i allmänhet icke uppehållit sig mer utförligt vid hithörande spörsmål. Nykterhetsorganisationerna understryker dock, att någon ändring av ölets alkoholhalt eller i reglerna för starkölsförsäljningen icke bör ifrågakomma. Nationaltemplarorden framhåller sålunda med skärpa, att sådana änd­

Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 57

ringar skulle vara synnerligen vådliga ur nykterhetssynpunkt. De kristna samfundens nykterhetsrörelse framhåller att fastställandet av ölets alko­ holgräns till 2,8 viktprocent visat sig ha så väsentligt medverkat till ned­ bringandet av alkoholskadorna, att denna gräns ur samhällets synpunkt icke bör rubbas, allra minst höjas. IOGT anför följande. Utredningen har utgått ifrån att alkoholhalten i det vanliga ölet icke skall överstiga 2,8 viktprocent och att starkölsförsäljningen skall försiggå i nu gällande former. Godtemplarorden är angelägen att understryka, att den ut­ format sitt yttrande med utgångspunkt från att dessa två förutsättningar kommer att gälla även i fortsättningen. Med hänsyn till nykterhetstillståndet vore det också mycket olyckligt, om alkoholhalten i det vanliga ölet höj­ des eller starkölsförsäljningen finge ske i friare former. Icke ens på försök bör några ändringar ske i nämnda riktningar. I fråga om starkölsförsäljning i livsmedelsbutiker vill vi påpeka de stora risker, som därmed följer för övergång från vanligt Öl till starköl genom att det sistnämnda blir lättillgängligare. Alkoholpåverkan vid förtäring av starköl har visat sig vara be­ tydligt högre än vid konsumtion av vanligt Öl. Frisläppes starkölet, kan det uppstå besvärliga problem ur nykterhets- och ordningssynpunkt. De fördel­ aktiga verkningarna på nykterhetstillståndet, som utredningen har redovisat som en följd av den nuvarande låga alkoholprocenten i det vanliga ölet och de gällande bestämmelserna för starkölsförsäljningen, får icke äventyras.

Liknande uttalanden göres av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, som bl. a. gör följande anmärkning. Förutsättningen för en mera avvaktande ställning till frågan om desintressering av bryggerinäringen är att samhället alltjämt upprätthåller en klart fixerad kontroll över ölhanteringen i enlighet med en i princip oföränd­ rad ölförsäljningsförordning, vari alkoholhalten i ölet alltjämt fastlåses vid nuvarande nivå. De nykterhetspolitiska vinster, som gjordes genom för­ ändringen från 3,2 till 2,8 viktprocent, får icke äventyras genom en återgång till den högre alkoholhalten. Skulle ändring här ske, kommer landsförbundet såsom företrädare för landets samlade nykterhetsrörelse att ompröva sin nu intagna ståndpunkt.

Malt- och läskedrycksförbundet och Föreningen Skattepliktiga brygge­ rier — vilka i övrigt förordar införandet av ett mellanöl — delar beträffande starkölet utredningens uppfattning att någon ändring av de nuvarande för­ sälj ningsbestämmelserna icke är motiverad. Det finns enligt organisationer­ na ingen anledning att släppa loss starkölet till en fri och ohämmad försälj­ ning via detaljhandeln, något som, om så skedde, säkerligen skulle leda till en utveckling i vårt land, som motsvarar de finska föga anslående erfarenhe­ terna. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund finner det angeläget understry­ ka, att utredningen inte ansett sig kunna föreslå någon ändring i reglerna för försäljning av starköl. Förslag om höjning av det vanliga ölets maximala alkoholhalt till 3,2 vikt­ procent framlägges i yttrandena från Nya systemaktiebolaget, Kooperativa

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

förbundet, stadsfullmäktige i Göteborg, Svenska bryggareföreningen, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet och några handelskammare bl. a. i Stock­ holm och Göteborg. Nya systemaktiebolaget påpekar, att det av Goldbergs undersökningar framgår, att bryggeriöl med en alkoholhalt av 3,2 viktprocent ger sam­ ma förlopp för blodalkoholkurvan som Öl av pilsnertyp med en alkoholhalt av 2,8 viktprocent. Med anledning av detta undersökningsresultat vill bola­ get föreslå att frågan om mellanölet löses på så sätt att gränsen för det vanliga ölets alkoholhalt höjes från 2,8 till 3,2 viktprocent, vilket innebär en återgång till det läge som rådde före andra världskriget. Tidigare erfarenhe­ ter och de resultat som erhållits vid de förutnämnda undersökningarna ger enligt bolaget stöd för uppfattningen att detta kan ske utan några risker för ett försämrat nykterhetstillstånd. Ett beslut i nyss angiven riktning kan, framhåller bolaget, eventuellt förenas med en differentiering av skatten efter olika alkoholhalt. Även Kooperativa förbundet anser att ett lättillgängligt Öl med högre alko­ holstyrka än det nuvarande skulle kunna motverka konsumtionen av star­ kare drycker, vilket starkölet med gällande försäljningsrestriktioner inte kunnat göra i mer betydande utsträckning. Lättast synes det förbundet vara att skapa tillgång till ett något star­ kare Öl än den nuvarande klass II, om gränsen mellan klass II och starköl höjdes från nu gällande 2,8 viktprocent till t. ex. 3,2—3,4 procent. Detta något starkare Öl skulle alltså utan ytterligare ändring av lagstiftningen få försäljas i livsmedelsbutikerna. Det bleve givetvis bryggerierna obetaget att inom denna nya gräns framställa också ölsorter med lägre viktprocent. För­ säljningen av starköl kunde som nu är fallet fortfarande ske genom system­ butikerna. Härvid vore, enligt förbundets mening, dock att förorda, att ut­ byggnaden av systemets butiksnät med butiker av den typ, som endast säl­ jer vin och Öl, fortsätter. Det föreligger en viss fara ur nykterhetssynpunkt, om köparna av starköl endast är hänvisade till butiker av den äldre ty­ pen, där de kan frestas att vid sina inköp av starköl också samtidigt göra »impulsköp» av starksprit. Förbundet erinrar om att före det andra världskriget alkoholgränsen för vanligt Öl låg vid 3,2 procent. Stadsfullmäktige i Göteborg anser att tillverkarna bör medgivas frihet att tillverka Öl med 3,2 viktprocent alkohol jämsides med det vanliga ölet med 2,8 viktprocent. Svenska bryggareföreningen erinrar om att det vid de nya undersökning­ arna rörande maltdryckernas verkan påvisats, att en bryggeritekniskt nor­ malt framställd maltdryck med en alkoholstyrka av 3,2 procent i stort sett har samma verkan på organismen som det nuvarande ölet. Vid detta för­ hållande vore det enligt föreningens uppfattning naturligt, att man till­ varatog den möjlighet till kvalitetsförbättring, som en återgång till tidigare gällande alkoholgräns skulle medge. Vid en styrka av 3,2 procent skulle det svenska ölet komma att tillverkas under förhållanden mer jämförliga med dem som gäller i flertalet andra europeiska länder, där maltdryckerna

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 59

spelar en betydande roll i dryckeskonsumtionen. Förskjutningen i konsum­ tionsvanorna mot svagare dryckessorter skulle även främjas genom möj­ liggörandet av en sådan kvalitetsförbättring. Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet anser en ändring i ölets alkoholhalt vara motiverad, då detta visat sig medföra en icke obetydlig kvalitets­ förbättring. Exempel i detta avseende kan, framhåller förbundet, hämtas både av erfarenheter inom vårt eget land och i en råd andra, där maltdryc­ kerna varit utsatta för mindre restriktiva åtgärder.

I flera av yttrandena över bryggeriutredningens betänkande framföres ånyo den tidigare tanken på införandet av ett mellanöl. Förslag i sådan riktning föreligger sålunda från länsstyrelsen i Stockholms län, Malt- och läskedrycksförbundet, Föreningen Skattepliktiga bryggerier och Sveriges hotell- och restaurantförbund. Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att en ledande tanke bakom 1954 års nykterhetsreform var att man skulle söka inrikta konsumtionen på svagare drycker än brännvin. En sådan ändrad förbrukningsinriktning tor­ de alltjämt kvarstå som en av målsättningarna för nykterhetspolitiken. Åt­ gärder av olika slag, som vidtagits i nämnda syfte, har emellertid, framhåller länsstyrelsen, antingen varit mer eller mindre förfelade eller fått en blott be­ gränsad effekt. Införandet av ett lättillgängligt mellanöl skulle emellertid verksamt kunna bidra till en gynnsam utveckling. Länsstyrelsen anför vi­ dare. Med hänsyn till den stora betydelse för folknykterheten nu och i fram­ tiden, som ett reducerande av brännvinets dominerande ställning skulle få, bör enligt länsstyrelsens mening ingen möda lämnas ospard och inga försök underlåtas, som kan tänkas främja en sådan utveckling. Detta torde emel­ lertid icke kunna ske med mindre än att det först skapas ett verkligt håll­ bart alternativ till de alkoholstarkare dryckerna över huvud. Såsom ovan berörts vet vi numera med säkerhet att det nuvarande starkölet, så länge detta utgör föremål för hög beskattning och därtill är förhållandevis svår­ tillgängligt, aldrig kan bliva ett sådant alternativ. Å andra sidan vet vi ock­ så av det danska exemplet, att det ingalunda är utsiktslöst att med tillhjälp av för ändamålet lämpade åtgärder småningom utveckla en ölsed i brännvinssedens ställe. Med hänsyn till den starka position, som brännvinet av gammalt intagit inom vårt folks dryckesseder, måste det självfallet bliva frå­ ga om ett arbete på ganska lång sikt, innan några mera påtagliga resultat kan förväntas. Länsstyrelsen förordar, att frågan om lättnader i den gällande starköls­ regleringen utefter de linjer, som förelädes 1957 års riksdag, göres till före­ mål för förnyade överväganden. Då sådana undersökningar över blodalkoholkurvans förlopp efter förtäring av olika spritdrycker, viner och maltdryc­ ker, som utredningen låtit företaga, icke synes ha omfattat starköl med högst den viktprocent, som det här är fråga om, kan det emellertid enligt länsstyrelsen måhända vara lämpligt, att dylika undersökningar föregår ett slutligt ställningstagande i frågan. Enligt Sveriges hotell- och restaurantförbund talar många skäl för att

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

man nu ånyo tar upp frågan om att medge tillverkning även av maltdryc­ ker med en alkoholstyrka som ligger mellan starkölets och det vanliga ölets. Bolaget anför. Såvitt all försälj ningserfarenhet givit vid handen, är det ett Öl av denna utformning, som allmänheten i första hand vill ha och vi kan icke finna några bärande skäl för att förbjuda dess tillverkning. Detta Öl bör få säl­ jas efter samma principer som det nuvarande vanliga ölet. Det mest rationella är enligt vår uppfattning att man tar bort den skarpa gränsen mellan starköl och vanligt Öl och endast har ett begrepp Öl med ett fastställt högsta procenttal för alkoholhalten. Bryggerierna får sedan — gärna med skattedifferentiering efter alkoholhalten som regulator — frihet att tillverka vilken typ av Öl de vill. Ivan ett dylikt förslag nu ej realiseras, synes frågan lämpligen kunna lösas på så sätt att den övre gränsen för alko­ holhalten i vanligt Öl höjes från nuvarande 2,8 procent till den alkohol­ styrka som år 1957 föreslogs för det s. k. mellanölet, nämligen 3,6 procent. Antingen det nuvarande starkölet bibehålies såsom rusdryck eller icke, anser vi det synnerligen angeläget att nu gällande priskontroll på detsamma upphäves. Denna reglering har lett till att prisrelationen mellan starköl och vanligt Öl i utskänkningen kommit att kraftigt förskjutas så att numera endast en tämligen ringa prisdifferens föreligger mellan de båda slagen av maltdrycker. Detta tjänar icke något ändamål ur nykterhetspolitisk syn­ punkt och alla skäl talar enligt vår mening för att prisregleringen på ut­ skänkningen av starköl omedelbart slopas. Liknande synpunkter anföres av Föreningen Allmännyttiga kafébolag. Önskemål om en friare starkölsförsäljning framföres av socialstyrelsen, länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län, stadsfullmäktige i Göteborg, Svenska bryggareföreningen och ett par handelskammare. Socialstyrelsen erinrar om att styrelsen i sitt yttrande över 1944 års nyk­ terhetskommittés förslag yrkat på en friare starkölsförsäljning såsom ett medel att främja en övergång till alkoholsvagare drycker. Styrelsen anför. Önskemålet att genom olika åtgärder främja en omläggning av konsum­ tionen från starksprit till alkoholsvagare drycker har fortfarande aktuali­ tet. En tydlig förskjutning i konsumtionen från starksprit till vin har ock­ så skett. Tillgängliga uppgifter rörande försäljningen av alkoholhaltiga dryc­ ker har föranlett olika uttolkningar. En intensiv propaganda för vin kan självfallet leda till icke endast en övergång från starksprit till vin utan ock­ så en övergång från alkoholfria drycker till vin. Socialstyrelsen, som beklagar att utredningen inte närmare sökt analysera denna fråga, vilket hade bort kunna ske oavsett att 1957 års riksdag avvi­ sade förslaget om det s. k. mellanölet, finner det önskvärt att frågan om friare former för försäljning av starköl som ett medel att främja övergång­ en från starksprit till drycker med svagare alkoholkoncentration borde upp­ tagas till ingående prövning. Den av utredningen redovisade statistiken från Finland tyder visserligen på att det snarast blivit Öl av typen klass II som slagits ut av starkölet. Här skulle det emellertid ha varit av största intresse att få veta i vad mån och i vilken riktning den ökade starkölskonsumtio­ nen inverkat på konsumtionen av övriga rusdrycker, såväl spritdrycker som vin. Socialstyrelsen vill alltså förorda att det överväges, om icke en friare försäljning av starköl, eventuellt kompletterad med prisreglerande åtgär­ der, skulle kunna prövas som ett led i åtgärderna att nedbringa konsum­ tionen av spritdrycker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 61

Länsmjkt erhet snämnden i Kristianstads län hemställer att försök med starkölsförsäljning i livsmedelsaffärer anordnas i vissa län. Nämnden an­ för bl. a.

Enligt nu gällande bestämmelser är starkölet underkastat samma restrik­ tioner som rusdryckerna. Detta torde vara orsaken till att starkölskonsum­ tionen hittills varit obetydlig i vårt land. Ur nykterhetspolitisk synpunkt kan den ringa förtäringen av starköl tyckas vara en positiv omständighet. Om man emellertid betänker, att starkölskonsumtionens ringa omfattning sannolikt uppkommit därigenom att spritdrycker förtärts i starkölets ställe, kommer saken i ett annat läge. En person måste nu för att få inköpa stark­ öl besöka någon av systembolagets butiker. Då han väl är där torde han emellertid, i synnerhet om han har minsta tendens till missbruk, hellre köpa sprit än starköl. I varje fall måste frestelsen härtill mången gång vara stor. Och även om han köper starköl, är det nära till hands, att han även koper ett kvantum sprit, då han ändå är i en spritbutik. Länsnämnden anser därför, att om starköl finge försäljas i sådana butiker, där vanligt Öl försäljes, skulle visserligen konsumtionen av starköl kunna tänkas öka av­ sevärt, men i stället skulle konsumtionen av spritdrycker minska i en icke ringa utsträckning, vilket skulle innebära en övergång i fråga om alkohol­ vanorna från starkare till svagare drycker. Att en sådan övergång vore till avsevärd fördel för nykterhetstillståndet i vårt land har icke minst bryg­ geriutredningens utredningar givit vid handen.

Fragan om maltdryckernas beskattning beröres i några yttranden. Nya systemaktiebolaget och Kooperativa förbundet föreslår så­ lunda att den nuvarande beskattningen efter kvantitet ersättes med en skatt efter värde. Nya systemaktiebolaget, som erinrar om att beskattningen på lättvin helt och på starkvin och sprit partiellt utgår proportionellt i förhållande till priset, uttalar som sin mening att statsmakterna bör främja priskonkurren­ sen inom bryggerihanteringen genom övergång från kvanlitetsskatt och kvantitetstull på maltdrycker till skatt och tull efter värde. Bolaget anför.

Nuvarande system för uttagande av tull och skatt på maltdrycker inne­ bär, på grund av att tullen resp. skatten utgör en så väsentlig del __ för utländskt Öl omkring 40 procent och för svenskt Öl ungefär hälften __ av varans pris till konsument, att priskonkurrensen mellan fabrikanterna mot­ verkas. Skulle en fabrikant överväga att vidtaga en sänkning av sitt partipris på starköl, kommer en sådan sänkning med nuvarande konstruktion av maltdrycksbeskattningen och maltdryckstullen att medföra en procen­ tuell sänkning av utförsäljningspriset till allmänheten med endast mellan en tredjedel och en fjärdedel av den procentuella parliprissänkningen Den nnga effekten på konsumentpriset av en prissänkning kommer under såda­ na forhållanden icke att stimulera till prissänkningar, då den konkurrensvilliga företagaren icke kan vänta sig att ernå en nämnvärt större marknad för sin vara även vid eu kraftig sänkning av sitt partipris. Förhållandet blir helt annorlunda därest i stället värdeskatt och värdetull, baserade på fabri­ kantens partipris inkl. skatt, införes. För närvarande utgår den speciella maltdrycksskatten på starköl med 47 öre för eu flaska om eu tredjedels li­ ter. Eu förvandling av denna skatt till värdeskalt skulle innebära att eu vardeskatt om 00 ä 65 procent av partipriset inkl. skatt i stället fick utta­

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

gas. Bolaget är för sin del övertygat om, att tillverkarna vid en sådan kon­ struktion av skatten i långt större utsträckning än vad som hittills varit fal­ let skulle komma att genom prissänkningar konkurrera om marknaden. Kooperativa förbundet framhåller att det är påtagligt, att nuvarande form för maltdrycksbeskattningen i sin mån utgör en konkurrenshämmande fak­ tor. Då maltdrycksskatten för närvarande utgör omkring hälften av det pris konsumenten får betala framgår enligt förbundet utan vidare, att vil­ jan till betydande prissänkningar från tillverkarens sida dämpas därav att endast till en obetydlig del en sådan konkurrensprissättning slår igenom i konsumentpriset. Om skatten däremot utginge som värdeskatt och alltså bleve differentierad i förhållande till den framställda dryckens värde (vil­ ket till väsentlig del betingas av viktprocenten) skulle tillverkarna-partihandlarna få ett väsentligt skärpt motiv att företaga prissänkningar för att in­ leda verksam konkurrens. Förbundet anser det för sin del vara betydelsefullt att slå fast, att en för­ vandling av den nu gällande kvantitetsskatten till värdeskatt skulle med­ föra betydande positiva återverkningar på konkurrensviljan inom maltdryckshanteringen. En sådan reform framstår därför som angelägen. Svenska bryggareföreningen yrkar med hänsyn till den betydelse som be­ skattningen av alkoholhaltiga drycker har för konsumtionsutvecklingen att den göres till föremål för en allsidig utredning. Föreningen anför. Det beskattningssystem, som för närvarande gäller för de alkoholhaltiga dryckerna, är tillkommet genom olika delbeslut och saknar det inre sam­ manhang som är önskvärt. Såsom vi vid flera tidigare tillfällen framhållit är detta beklagligt, enär skatteinstrumentet har en mycket stor generell räckvidd när det gäller att påverka allmänhetens konsumtionsvanor. Vill man genom beskattningens utformning effektivt bidra till en förskjutning av dryckesvanorna till drycker med lägre alkoholhalt, bör skattesystemet konsekvent avvägas så, att konsumenterna får ett påtagligt incitament att föredra svagare drycker. För att na detta resultat synes det vara logiskt med ett system, enligt vilket skatten stiger i takt med påverkan. Genom tidigare berörda forskningsresultat i fråga om olika alkoholdryckers påver­ kan på organismen finns nu ett sakligt underlag för att skapa ett skatte­ system uppbyggt efter dessa riktlinjer. Mot bakgrunden av dessa tankegångar företer den nuvarande alkohol­ beskattningen en betydande ojämnhet, som framför allt tar sig utryck i en relativt sett större belastning av de alkoholsvagare dryckerna. Härigenom hämmas deras förmåga att vinna den framgång, som ur nykterhetspolitisk synpunkt bör eftersträvas. Svenska bryggeriindustriarbetareförbiindet anser att den nuvarande malt­ drycksskatten är alltför hög. De senaste ökningarna av dessa skatter har, uttalar man, temporärt men förmodligen också på längre sikt medverkat till sysselsättningssvårigheter inom näringen. Förbundet ser också med oro på det nya läge, konkurrensmässigt sett, som kan uppkomma på grund av EFTA-åtaganden, med olika råvarupriser inom anslutna länder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 63

Departementschefen

Det har inte ingått i bryggeriutredningens uppdrag att ompröva frågan om maltdryckernas alkoholhalt. Utredningen har inte heller framlagt nå­ got förslag i denna fråga utan har vid utarbetandet av sina författningsut­ kast utgått från att gällande regler på området skall bibehållas. Frågan om maltdryckernas alkoholhalt har på grund härav inte i större utsträckning uppmärksammats i yttrandena. Åtskilliga remissinstanser har emellertid upptagit frågan och — i syfte att främja strävandena för en övergång inom konsumtionen till svagare drycker — framlagt olika för­ slag av innebörd att en alkoholstarkare maltdryck än det nuvarande ölet skulle få tillhandahållas i livsmedelsbutikerna. Å andra sidan har nykterhetsorganisationerna motsatt sig att bestämmelserna om alkoholhalten änd­ ras. Genom de av Goldberg utförda undersökningarna har framkommit nya rön, ägnade att belysa den föreliggande frågan. Tillräckligt underlag för ett ståndpunktstagande i densamma föreligger emellertid inte. Jag har där­ för inte ansett mig böra upptaga de vid remissbehandlingen framförda för­ slagen till närmare prövning. Inte heller har jag ansett mig nu böra över­ väga den i några yttranden framförda tanken att omlägga skatten på malt­ drycker till en värdeskatt.

V. Utminuteringsrättigheter

Gällande ordning

Utminutering av Öl får bedrivas dels såsom avhämtningsförsäljning dels såsom kringföringshandel. Avhämtningsförsäljning må utan särskilt tillstånd eller anmälan bedri­ vas vid Nya systemaktiebolagets utminuteringsställen för rusdrycker. För all övrig avhämtningsförsäljning kräves tillstånd av länsstyrelsen. Sålunda tillåten försäljning skall bedrivas från tillverkningsställe eller fast försälj­ ningsställe. Försålt Öl må försändas till köparen. Tillstånd skall liksom för­ ut meddelas att gälla tills vidare, när fråga inte är om försäljning vid en­ staka tillfälle eller för enstaka tidsperiod. Tillståndet sökes skriftligen hos länsstyrelsen och ansökningen remitteras till länsnykterhetsnämnden, po­ lismyndigheten och fullmäktige i den kommun där försäljningen skall ske. Fullmäktige skall höra kommunens nykterhetsnämnd. Om ansökan avser enstaka tillfälle eller enstaka tidsperiod gäller ett förenklat remissförfa­ rande. Någon formell vetorätt för kommunens fullmäktige föreligger inte efter 15)54 års reformer. I enlighet med då gjorda motivuttalanden avslås emellertid ansökningar om rätt till avhämtningsförsäljning om fullmäk­ tige med synnerligen stark majoritet, 80 procent av de avgivna rösterna, motsatt sig att sådan försäljning anordnas. Frågan om vetorätt behandlas närmare i det följande under VI.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Tillstånd till kringföringsförsäljning må av länsstyrelsen meddelas till­ verkare för försäljning från tillverkningsstället eller, i den mån så finnes skäligt och lämpligt, annan än tillverkare för försäljning från fast försälj­ ningsställe eller, under samma förutsättning som nyss sagts, tillverkare eller annan för försäljning från särskilt inrättat nederlag. Bryggeriernas tidigare fria försäljningsrätter har upphört. Det har emellertid av lagstifta­ ren förutsatts, att ölbryggerierna i allmänhet skall erhålla tillstånd till kringföringsförsäljning från tillverkningsstället, såvida inte missförhållan­ den konstaterats. Avsikten med bestämmelserna är att bereda större möj­ ligheter att överblicka och övervaka försäljningen. I fall, då fråga inte är om försäljning från tillverkningsstället, skall behovsprövning ske, varvid i allmänhet viss återhållsamhet ansetts böra iakttagas. Vid ansökningens prövning skall alltså undersökas, om behovet av Öl inom försäljningsområ­ det är tillfredsställande tillgodosett genom den fasta butikshandeln eller ge­ nom tidigare anordnad rörlig försäljning. En viss särställning har dock an­ setts böra givas lättölsbryggare eller läskedrycksfabrikant, som utom egna produkter vill sälja Öl i skälig omfattning. I sådana fall skall försäljnings­ rätt medgivas, om inte särskilda skäl talar däremot. Tillstand till kringfö­ ringsförsäljning skall i regel avse en för sådana tillstand gemensam period om fyra år, oktrojperiod. Dock må, om särskilda skäl föreligger, tillstånd meddelas också för del av oktrojperiod. Till närmare belysning av proceduren vid tillståndsprövningen har bryg­ geriutredningen lämnat följande redogörelse. Sökanden har först att till länsstyrelsen inge skriftlig ansökan med bifo­ gande av erforderliga handlingar, dvs. firmabevis e. d., myndighets- och konkursfrihetsbevis samt lämplighetsintyg. Ansökan om avhämtningsförsäljning kan enligt författningsbestämmelserna inges när som helst men bör__utom vid tillfällig sådan försäljning — inlämnas senast sex månader före den avsedda försäljningens början. Ansökan om kringföringsförsälj­ ning från oktrojperiodens början bör vara länsstyrelsen tillhanda senast nio månader dessförinnan. Härefter vidtar remissförfarandet. Beträffande ansökan om avhamtmngsförsäljning är detta förfarande obligatoriskt. Över ansökan skall regelmäs­ sigt höras följande fyra myndigheter: länsnykterhetsnämnden, polismyn­ digheten, kommunens fullmäktige och den kommunala nykterhetsnämnden. Remiss sker först till polismyndigheten med uppdrag till denna att re­ mittera ärendet vidare till fullmäktige. Dessa har i sin tur att höra nykterhetsnämnden, varefter kommunens verkställande organ, dvs. drätselkam­ maren eller kommunalnämnden yttrar sig. Sedan ärendet behandlats i full­ mäktige, återgår handlingarna till polismyndigheten, som — ofta efter att ha hört lokalt polisorgan — med eget yttrande insänder akten till länssty­ relsen. Slutligen sker remiss till länsnykterhetsnämnden. Beträffande kring­ föringsförsäljning förekommer inget obligatoriskt remissförfarande. I regel sker dock remiss åtminstone till länsnykterhetsnämnden och ej sällan till andra myndigheter. Sedan länsstyrelsen utfärdat tillslåndsbevis, vilket stämpelbelagges och expedieras, avslutas proceduren med kungörelseförfarande o. d. Kungörelse om tillståndsbevis införes i pressen. Avskrifter av beviset tillställes dessutom vissa myndigheter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961 65

Utredningen

I fråga om utminuteringen har utredningen funnit, att den nu gällande tillståndsregleringen i stort sett inte längre fyller någon egentlig uppgift, eftersom behovsprövningen i realiteten i allt väsentligt är slopad, ölet är numera även på landsbygden så lättillgängligt, att ett borttagande av den huvudsakligen formella prövningen inte kan väntas medföra någon nämn­ värd ökning av vare sig förbrukning eller missbruk. Ett slopande av denna tillståndsprövning skulle vidare inbespara mycket onödigt arbete och onö­ diga kostnader för myndigheter och företagare. En generell restriktiv försäljningsreglering bör enligt utredningens mening inte användas i syfte att stävja förekommande missbruk av Öl. Detta kan och bör ske genom åt­ gärder i de individuella fallen dels i nykterhetsvårdens form dels genom direkta ingrepp mot eventuella missförhållanden inom försäljningsverksamheten. Av nu angivna skäl har utredningen förordat en genomgripande omlägg­ ning av utminuteringsregleringen. Utredningen har därvid strävat efter att å ena sidan åstadkomma en liberalisering och förenkling av gällande be­ stämmelser och att å andra sidan skapa garantier för att de föreskrifter för försäljningen, som anses nödvändiga, verkligen blir efterlevda och riktigt tillämpade. Förslaget innebär, att utminuteringsrätten får utnyttjas för såväl fast som rörlig försäljning utan att någon författningsmässig skillnad göres mellan de båda försäljningsformerna. Rätt till utminutering av Öl tillkom­ mer, efter ett enkelt anmälningsförfarande, dels livsmedelshandlare, som försäljer bröd och andra bakverk, ägg och mjölk samt andra mejerivaror, kött och andra köttvaror, fisk eller specerier, dels yrkesmässiga tillverkare av Öl, lättöl eller läskedrycker, dels allmännyttiga maltdrvcksföretag. Livs­ medelshandlares utminutering får bedrivas endast i samband med försälj­ ning av livsmedel. Prövningen av anmälningarna — väsentligen avseende sökandes behörighet och lämplighet — verkställes av polismyndigheten i orten. Utminuteringsrätten skall gälla tills vidare utan tidsbegränsning. Utredningen konstaterar i sina motivuttalanden inledningsvis, att tillståndsförfarandet uppenbarligen förorsakar sökandena besvär, kostnader och andra olägenheter, ofta föranledda av den tidsutdräkt som förfarandet medför. Beträffande kringföringstillstånd tillkommer, att proceduren måste upprepas vart fjärde år. De statliga myndigheterna och kommunerna åsam­ kas genom dessa ärenden åtskilligt arbete och inte oväsentliga kostnader. Detta gäller i första hand länsstyrelserna. Särskilt kungörelseförfarandet medför ej obetydliga kostnader för annonsering, som var särskilt stora vid övergången till den nuvarande ordningen, då ett stort antal nya rättigheter tillkom. Fortfarande sökes dock något 1 000-tal nya avhämtningstillstånd årligen, varjämte över 1 000-talet kringföringsrättigheter skall förnyas vart fjärde år. 5 llihang till riksdagens protokoll 1061. 1 saml. Nr S

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Vad beträffar avhämtningsförsäljningen i livsmedelsbutiker har — er­ inrar utredningen — praxis vid tillståndsprövningen utvecklat sig i en allt mer liberal riktning. Någon behovsprövning förekommer över huvud inte och numera lämnas tillstånd inte bara — som tidigare — till fullständiga livsmedelsaffärer utan också till mjölk- och brödbutiker, charkuteributiker och fiskaffärer. Även butiker med färdigpackade och djupfrysta livsmedel har fått rätt till ölförsäljning. Den nuvarande ordningen innebär sålunda, att tillstånd —- utom i fall där kommunens fullmäktige med synnerligen stark majoritet motsatt sig avhämtningsförsäljning inom sitt område — beviljas för alla välskötta livs­ medelsaffärer. Att under dessa förhållanden upprätthålla kravet på en formell tillståndsprövning måste enligt utredningen betecknas som onödigt krångel. Om sökanden inte är obehörig eller olämplig och om han bedriver handel med livsmedel är utgången given och tillstånd beviljas. Det arbete och de kostnader, som nedlägges på tillståndsprövningen, blir under dessa förhållanden, framhåller utredningen, bortkastade. Tillståndsförfarandet kan i dessa fall utan olägenhet slopas. Den livsmedelsdistribution, som bedrives från livsmedelsbussar och hemköpsföretag, konkurrerar ofta med de vanliga livsmedelsbutikerna. För livs­ medelsbussar och hemköpsföretag har därför, på samma sätt som gäller livsmedelsbutiker, tillstånd ansetts böra lämnas utan behovsprövning. I dy­ lika fall har tillståndet avsett kringföringsförsäljning, som inte är under­ kastad kommunalt veto. De skäl som anförts för slopande av tillståndspröv­ ningen för avhämtningsförsäljning från livsmedelsbutiker gäller, uttalar utredningen, uppenbarligen också här. Vad härefter angår den försäljning som bedrivs av tillverkare av drycker — Öl, lättöl och läskedrycker — sker denna både som avhämtningsförsälj­ ning och kringföringsförsäljning. Försäljning kan i båda formerna ske så­ väl från tillverkningsställe (ölbryggeri, lättölsbryggeri etc.) som från sär­ skilt inrättade nederlag. I fråga om öltillverkarnas kringföringsförsäljning gäller — erinrar ut­ redningen — att behovsprövning redan enligt författningsbestämmelserna inte skall förekomma för kringföring från tillverkningsstället. Någon anled­ ning att bibehålla tillståndsregleringen finns därför enligt utredningen ej heller i dessa fall. Beträffande lättölstillverkares och läskedrycksfabrikanters kringförings­ försäljning anför utredningen följande. Beträffande lättölstillverkares och läskedrycksfabrikanters kringföringshandel har i lagstiftningsmotiven uttalats, att dessa kategorier borde bere­ das en särställning vid tillståndsgivningen. I praxis har i allmänhet kon­ staterats, att sökanden avsett att bedriva ölförsäljningen inom samma om­ råde och till samma kundkrets som tidigare vid försäljningen av lättöl och läskedrycker. Någon egentlig behovsprövning har inte visat sig möjlig att genomföra. Lättölsbrvggare och läskedrycksfabrikanter har alltså i regel —- där speciella omständigheter inte förelegat — fått begärda tillstånd till kringföringshandel med Öl. Ej heller på detta område av ölförsäljningen

Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 67

har därför tillståndsregleringen kommit att fylla någon egentlig funktion och bör därför enligt vår mening upphöra. Om så sker, kommer det i våra direktiv berörda önskemålet om ökad medverkan från dessa näringsidka­ res sida i ölbryggeriernas ölförsäljning att få en naturlig lösning. Varje anmärkningsfri lättölsbryggare eller läskedrycksfabrikant, som så önskar, skulle få rätt att sälja Öl och för leverans av Öl kunna vända sig till vilket ölbryggeri han vill. Han kan sålunda utnyttja ölbryggeriernas inbördes kon­ kurrens för att få bästa möjliga leveransvillkor. Försäljningsrätten bör om­ fatta kringföring såväl från lättölsbryggeriet och läskedrycksfabriken som från särskilt inrättade nederlag.

I fråga om öltillverkares kringföring från särskilt nederlag utanför till­ verkningsstället framhåller utredningen att en förhållandevis restriktiv behovsprövning förekommit trots att ett stort antal tillstånd beviljats. I moti­ ven till gällande lagstiftning uttalades, erinras det, att viss återhållsamhet i allmänhet borde iakttagas vid meddelande av nya nederlagsrättigheter i av­ vaktan på resultatet av bryggeriutredningens arbete. Behovsprövning skulle således förekomma med beaktande av förekomsten av livsmedelsbutiker med ölförsäljning och tidigare anordnad rörlig försäljning. Restriktiviteten sam­ manhängde även med uppfattningen, att den fasta försäljningen i butiker var mindre aktiv än den rörliga försäljningen och därför borde främjas. Med utgångspunkt från erfarenheterna efter den nya lagstiftningens ikraft­ trädande har utredningen kommit till den uppfattningen, att en fortsatt be­ hovsprövning i vad gäller öltillverkarnas nederlagsförsäljning allmänt sett framstår såsom föga motiverad. Utredningen anför. Konkurrensen inom den alltmer minskande kringföringshandeln med Öl är redan nu på de flesta håll så omfattande, att allmänhetens intresse att till­ godose sitt behov av Öl genom sådan försäljning kan anses tillfredsställt. Ett borttagande av behovsprövningen kan därför knappast väntas medföra vare sig ökad försäljning eller nya nykterhetspolitiska problem. Tyngdpunk­ ten i distributionen torde även framdeles komma att förskjutas mot för­ säljning i livsmedelsbutiker eller i samband med annan livsmedelshandel. I detta sammanhang erinrar utredningen även om att de sociala under­ sökningarna inte givit något belägg för att frekvensen av missbruk av Öl och överträdelser av försäljningsbestäinmelserna numera skulle vara större vid kringföringsförsäljning än vid avhämtningsförsäljning. Skäl finnes därför enligt utredningen ej heller ur denna synpunkt att i tillståndshänseende fort­ sätta att behandla kringföringen mera restriktivt än avhämtningen. Utred­ ningen fortsätter. Mot den restriktiva tillståndspraxis, som alltjämt kvarstår i fråga om viss del av kringtöringsförsäljningen, kan även vissa invändningar göras ur näringspolitisk synpunkt. Denna praxis innebär, att samhället på ett diskri­ minerande sätt ingriper i konkurrensen mellan olika företagare. De med Jättölsbryggerier och läskedrycksfabriker associerade producentkooperativa öltillverkarna torde härigenom ha fått bättre konkurrensmöjligheter än övriga ölbryggerier. Genom en skiftande praxis inom olika iän vid till­ ståndsprövningen har vidare ett bryggeri i flera fall otillbörligt gynnats. på ett annat bryggeris bekostnad. Det har sålunda inträffat, att en läns­ styrelse — måhända i insikt om att restriktivitet på detta område genom

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

utvecklingens gång blivit meningslös —- bifallit en framställning från ett utanför länet beläget ölbryggeri att få kringföra Öl från ett nederlag i länet. Härigenom har det ölbryggeri, som sedan gammalt bedrivit kringföring inom försäljningsområdet, fått ökad konkurrens och minskad försäljning. När sistnämnda bryggeri sedan sökt försvara sin ställning genom att i sin tur utvidga försäljningen till det konkurrerande bryggeriets försäljningsom­ råde i det andra länet, har emellertid länsstyrelsen med stöd av lagstiftningsmotiven avslagit ansökningen. Det förhållandet att kringföringstillstånden meddelas för varje län för sig torde även eljest ha inverkat men­ ligt på en rationell utformning av försäljningsorganisationen. Följden har alltså blivit, att samhällets reglerande åtgärder verkat konkurrensbegränsandc, bl. a. så tillvida alt företag inom samma bransch behandlats olika och således inte fått utöva sin näring under samma villkor. Vi vill även framhålla, att eu restriktiv praxis i fråga om nederlagsrättigheter i många fall leder till en irrationell distributionsordning. Dylika förhållanden anser vi otillfredsställande. Den restriktiva tillståndspraxis, som alltjämt före­ kommer på detta område, bör därför slopas.

Vad slutligen beträffar den avhämtningsförsäljning, som bedrives av till­ verkare av Öl, lättöl och läskedrycker, är denna i praktiken knuten till till­ verkningsställen och fasta försäljningsställen för kringföring (nederlag). I praxis har det ansetts — framhåller utredningen — att en rättighet till kringföringsförsäljning normalt bör kompletteras med en rättighet till av­ hämtningsförsäljning, såvida inte nykterhetsförhållandena eller andra sär­ skilda omständigheter talar häremot. Då man kan utgå från att det här är fråga om en mindre omfattande försäljning av servicekaraktär, synes det utredningen icke föreligga anledning att bibehålla tillståndsprövningen. Att kräva särskild prövning för avhämtningsförsäljning inom bryggeriet anses knappast heller vara motiverat om försäljningen från bilar kan bedrivas fritt redan omedelbart utanför bryggeriet. För att förhindra att den nu ifrågavarande avhämtningsförsäljningen i framtiden får större omfattning, förordar utredningen att särskilda ölbutiker inte skall få finnas vare sig vid ölbryggerier, lättölsbryggerier, läskedrycksfabriker eller särskilt inrät­ tade ölnederlag, därest sådana butiker inte inrättats före den 1 januari 1960. Sammanfattningsvis uttalar utredningen på förevarande punkt följande. Vi finner sålunda, att nuvarande tillståndsprövning i fråga om utminutering av Öl i flertalet fall inte fyller någon reell uppgift, att den saknar be­ tydelse ur nykterhetssynpunkt och att den i viss utsträckning har en oför­ månlig verkan ur näringsfrihetssynpunkt. Även om några fördelar skulle kunna anses förknippade med tillståndsförfarandet, är dessa enligt vår mening inte av sådan betydelse att de kan motivera bibehållandet av regle­ ringen. Genom att slopa denna skulle vidare vinnas minskat krångel vid ärendenas handläggning. Bl. a. skulle man få en inte obetydlig arbetsavlastning på länsstyrelserna. Belastningen på länsstyrelsernas expensanslag skulle också minskas. Vi har inte funnit möjligt att närmare ange värdet av nu antydda kostnadsbesparingar, men de är säkerligen inte utan bety­ delse. Även i övrigt skulle åtgärder i angiven riktning medföra en lättnad för myndigheter, kommuner och företagare, som är verksamma på detta om­ råde. Bl. a. skulle kommunernas befattning med individuella ärenden rö­ rande tillkomsten av nya utminuteringsrättigheter upphöra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 69

Beträffande den hittillsvarande uppdelningen av utminuteringen i avhämtningsförsäljning och kringföring, d. v. s. fast och rörlig försäljning, framhåller utredningen att denna blivit allt svårare att upprätthålla, efter­ som de båda försälj ningsformerna flyter in i varandra. Utredningen anför. Att livsmedelsföretagens försäljning i butiker behandlas som avhämtningsförsäljning belagd med kommunal vetorätt medan försäljningen från livsmedelsbussar anses som kringföring — utan kommunal vetorätt — har tidigare berörts. Den som har rätt till kringföringshandel har vidare enligt praxis ansetts ha möjlighet att, om han så önskar, få rätt också till avhämtningsförsäljning. Den som har fått tillstånd till avhämtningsförsäljning har författningsenligt rätt att försända sålt Öl till köpare. Sådan försändning är i praktiken svår att skilja från kringföringshandel. Bryggeriernas kring­ föringshandel omfattar för övrigt till mycket stor del försändning av Öl, soin är eller kan anses sålt före leveransen, s. k. stående order. Den författningsmässiga skillnaden mellan avhämtnings- och kringföringsförsäljning föreslås därför slopad. Härigenom kommer alla rättighetshavare att få möj­ lighet att bedriva både fast och rörlig handel med Öl utan att av nu berörd anledning hindras att bygga upp en rationell försäljningsorganisation. Enligt utredningsförslaget bör från rätten att utminutera Öl undantagas förutom torghandel — livsmedelshandel som är förenad med kioskför­ säljning eller utskänkningsrörelse. Härom anföres följande. Att Öl inte får säljas från kiosker eller butiker med kioskrättigheter över­ ensstämmer med nuvarande praxis och motiveras av intresset att begränsa utminuteringen till den vanliga affärstiden och möjligheten att kunna ef­ fektivt övervaka försäljningen. Vårt förslag innebär här, att den som enligt butikstängningslagen förvärvat särskilt tillstånd att sälja vissa varor till allmänheten på annan affärstid än den vanliga inte skall få sälja Öl. Undan­ tag härifrån bör dock kunna ifrågakomma^i särskilda fall, t. ex. när det gäller citybutiker, för vilka länsstyrelsen beviljat tillstånd att efter vanlig affärstid sälja livsmedel. Att Öl i normala fall inte får utminuteras under utövning av eller i samband med utskänkningsrörelse överensstämmer lika­ ledes med rådande praxis och motiveras med de skillnader i fråga om försäljningstider och ordningsföreskrifter, som måste upprätthållas mellan utminutering och utskänkning. Även i sistnämnda hänseende kan undan­ tag tänkas förekomma i vissa specialfall, t. ex. för livsmedelsbutik, som är belägen i varuhus, där även en barservering e. d. finns anordnad. Betingel­ serna måste i dylika undantagsfall vara sådana, att missbruk av utminuteringsrätten genom förtäring av inköpt Öl på stället kan anses uteslutet.

Remissinstanserna

De föreslagna förenklingarna i fråga om utminuteringen av Öl tillstyrkes i stort sett av det övervägande flertalet remissinstanser. Nykterhetsrörelsens organisationer med undantag för IOGT, som i stort sett godtar bryggeriut­ redningens förslag på förevarande punkt, avstyrker dock alt bestämmelserna liberaliseras. I några yttranden från sistnämnda instanser framhålles sär­ skilt att lättnader inte bör införas i fråga om den rörliga försäljningen. Ur de remissuttalanden som är positiva till utredningens förslag må föl­ jande återges.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Statskontoret tillstyrker utredningsförslaget och framhåller att det nuva­ rande tillståndsförfarandet, ehuru förenat med besvär och kostnader, inte fyller någon egentlig uppgift. Socialstyrelsen anför följande. Då utredningen konstaterat, att de sociala olägenheterna av ölförsäljning­ en med nuvarande reglering är små, kan måhända behovet av ny ölförsäljningsförordning, varom utredningen framlagt förslag, ifrågasättas, särskilt som den nu gällande förordningen endast förhållandevis kort tid varit i tilllämpning och dessutom innebär en relativt långtgående förenkling av försäljningsbestämmelserna i jämförelse med motsvarande bestämmelser i den tidigare pilsnerdricksförsäljningsförordningen. Socialstyrelsen anser sig lik­ väl icke ha anledning att resa principiella invändningar mot detta förslag, som främst motiveras av rationaliseringsskäl.

Bryggeriutredningens förevarande förslag torde —• om det genomföres — enligt länsstyrelsen i Stockholms län innebära en slutgiltig likvidering av en av de krångligheter i samband med öldistributionen, som framstått som svå­ rast att förstå för gemene man. Enligt IOGT.s mening innebär övergången från bestämmelsen om tillståndsgivning till ordningen med enkel anmälan ingen större förändring i sak. Organisationen anför. Denna tillståndsgivning bör dock som utredningen föreslagit decentralise­ ras till polismyndighet. Likaså innebär det en lämplig förenkling, att endast nykterhetsnämnden yttrar sig på kommunens vägnar. Den äger en ingående sakkunskap, som man inte kan förutsätta, att kommunens styrelse eller fullmäktige besitter. Inom vissa kommuner har det blivit praxis, att dessa två organ undantagslöst följer nykterhetsnämnden. Det förekommer även, att kommuner till nykterhetsnämnden delegerat uppgiften att avge yttrande i här berörda frågor. Föreningen Sveriges landsfiskaler ansluter sig till utredningens bedöm­ ning att den gällande prövningen i flertalet fall inte fyller någon reell upp­ gift. Anmälningsförfarandet kommer heller icke — påpekas det ■— att inne­ bära avsaknad av all prövning. Med utgångspunkt från de erfarenheter för­ eningen har i hithörande frågor, anser man sålunda den föreslagna ordning­ en utan olägenhet kunna ersätta tillståndsprövningen. Svenska bryggareföreningen framhåller att liberaliseringen är önskvärd för bryggeriindustrin då gällande tillståndsreglering förorsakar både myn­ digheter och företag betydande besvär och kostnader utan att längre fylla någon egentlig uppgift. Dessutom kan, anser föreningen, med fog invänd­ ningar göras mot denna reglering ur näringspolitisk synpunkt till följd av skiftande praxis i olika län vid tillståndsprövningen. I många fall kan detta ej blott leda till konkurrensbegränsning utan också till diskriminering av vissa företag. Det torde kunna konstateras, uttalar Statens pris- och kartellnämnd, att de nuvarande tillståndsprövningarna medför ett avsevärt administrativt be­ svär trots att behovsprövningen i stort sett slopats. Förslaget innebär också fördelar ur näringsfrihetssynpunkt. Härom anföres följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 71

Ur konkurrenssynpunkt bör — såsom utredningsmännen även gjort —framhållas att den tillståndspraxis, som alltjämt kvarstår i fråga om viss del av kringföringsförsälj ningen, i verkligheten medför, att samhället på ett diskriminerande sätt ingriper i konkurrensen mellan olika företagare. Ge­ nom en skiftande praxis inom olika län inträffar vidare, att ett bryggeri kan komma att otillbörligt gynnas på ett annat bryggeris bekostnad. Oberoende av hur man bedömer nyttan av restriktivitet vid regleringen av utminuteringen ur nykterhetspolitisk synpunkt, förefaller det nämnden som om en förenkling av hithörande föreskrifter under alla förhållanden vore påkal­ lad. Vidare synes det önskvärt, att regleringsbestämmelserna i möjligaste mån ändras så att företagare inom branschen fortsättningsvis behandlas li­ ka och får tillfälle att utöva sin näring på samma villkor.

Enligt länsstyrelsens i Malmöhus län bedömning synes ur nykterhetssynpunkt inga olägenheter vara att förvänta. Ur arbetssynpunkt kan ett genom­ förande av förslagen väntas medföra en vinst såväl för myndigheter som för företagare. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det rationellt och praktiskt att de­ centralisera tillståndsgivningen beträffande utminuteringen från länsstyrel­ sen till polischefen. Enligt nu gällande ordning torde tillståndsmyndigheten, länsstyrelsen, låta vederbörande landsfiskals utlåtande i lämplighetsfrågan få vara avgörande vid länsstyrelsens prövning av ansökan, framhålles det. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar att förslaget i och för sig medför en betydande förenkling men väntar sig däremot inte någon stör­ re minskning i arbetsbördan. Länsstyrelsen anför. bör länsstyrelsens vidkommande medför det föreslagna anmälningsförfarandet utan tvivel en viss arbetsminskning. Under 1958 och 1959 ha således vid lansstyrelsen handlagts 249 respektive 215 ärenden om tillstånd till utminutering. Då ärendena kommit att bli av rutinkaraktär, torde dock minsk­ ningen av länsstyrelsens arbetsbörda bli av ganska obetydlig omfattning.

Om förslagens innebörd för Stockholms del anför överståthållarämbetet som i stort sett delar utredningens uppfattning om att den nuvarande tillståndsregleringen har föga värde — följande. Det bör dock påpekas att den ringa betydelsen av behovsprövningen i tillståndsärendena åtminstone för Stockholms vidkommande torde bero på att gällande praxis, enligt vilken tillstånd medges endast för vissa slag av livs­ medelsbutiker, är så allmänt känd, att ansökningar från annat håll i regel icke förekomma. Någon erinran mot att, såsom föreslagits, direkt i förord­ ningen angiva de slag av detaljhandlare, som kunna få utminutera Öl, torde icke föreligga. För Stockholms del torde handläggningen komma att innebära att — liksom nu — poliskommissarien i vederbörande valdistrikt samt stadsfullmäktiges kommitté för utskänknings- och utminuteringsärenden skola yttra sig över inkomna anmälningar. Då vidare prövningen av anmäl­ ningarna i sak torde få samma karaktär som den nuvarande tillståndsprövningen, lärei salunda för huvudstadens vidkommande den föreslagna änd­ ringen ej få annan betydelse än att handläggningen överflyttas från övcrslåthållarämbetet till poliskammaren; någon decentralisering och nämnvärd för­ enkling av handläggningen innebär således icke förslaget. Emellertid torde reglerna för handläggningen av dessa ärenden böra vara desamma för Stock­ holm som för landet i övrigt, och överståthållarämbetet vill därför icke, så­

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

vitt gäller butikshandeln å vanlig affärstid, motsätta sig förslaget, därest detta anses böra genomföras för riket i övrigt. Såsom tidigare antytts önskar några remissinstanser att liberaliseringen av bestämmelserna fullföljes längre än utredningen ansett sig kunna göra. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har sålunda svårt att förstå, att den »pappers­ exercis», som föranledes av det av utredningen föreslagna anmälningsförfarandet beträffande utminutering av Öl, verkligen är nödvändig av nykterhetspolitiska skäl. Länsstyrelsen ser därför helst, att detta förfarande slopas och ersättes av föreskrifter, som — i förekommande fall med straffpåföljd — reglerar utminuteringen. Dessa föreskrifter skulle bland annat röra de allmänna förutsättningarna för utminutering och länsstyrelsens möjlighet att ingripa mot olämplig utminutering. Liknande uttalanden göres av ett par handelskammare. Sveriges köpmannaförbund och Sveriges speceri- och lanthandlareförbund anmärker att den föreslagna ordningen knappast kan anses vara ett enkelt anmälningsförfarande bl. a. med hänsyn till den personprövning som avses förekomma. Kooperativa förbundet vill betona, att tillståndsgivningen för den stora kå­ ren av försäljare av maltdrycker, livsmedelsbutikerna, enligt utredningens förslag på intet sätt befriats från prövning och att ordet »anmälan» i stället för »tillstånd» därför lätt kan befaras komma att bli missuppfattat. Vad som föreslås torde, enligt förbundets mening, snarare kunna betecknas som en i sig själv värdefull förenkling av tillståndsförfarandet men knappast som ett fullständigt formellt och reellt frisläppande av ölminuteringen genom livsmedelsbutik. Förbundet vill därför förorda, att den prövning av nykterhelsnämnden, som enligt förslaget skall efterfölja anmälan till polismyndig­ het, helt slopas och att i stället lagligt utrymme ges åt här ifrågavarande myndigheter att ingripa när missbruk ur nykterhetsvårdande synpunkter anses kunna konstateras, vilket bör ske i form av förbud för vederbörande försäljare att utöva ölförsäljning. Den praktiska lämpligheten av ett på så sätt förenklat förfarande framstår enligt förbundets mening som helt na­ turlig redan mot bakgrunden av det förhållandet, att den vida övervägan­ de delen av ifrågavarande butiker redan har frihet till ölminutering. Liknande synpunkter anlägges av Nya systemaktiebolaget. Frågan om rätt att utminutera Öl bör enligt bolagets mening bedömas med utgångspunkt från ölhandelns utveckling under de senaste fem åren. Härom anföres bl. a. följande. Nu gällande ölförsäljningsförordning, som trädde i kraft den 1 oktober 1955, har medfört en mycket liberalare tillståndsgivning än tidigare. Anta­ let butikstillstånd är nu uppe i över 25 000 mot 8 000 år 1955, alltså mer än en tredubbling. Då det totala antalet butiker i landet som med hänsyn till sortiment och försälj ningsinriktning överhuvudtaget kan tänkas kom­ ma i fråga som ölförsäljare utgör omkring 30 000, betyder detta att om­ kring 5/6 av alla sådana butiker inom livsmedelshandeln nu har tillstånd att sälja Öl. Nyordningen 1955 torde sålunda ha medfört att så gott som

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 73

alla butiker som velat sälja Öl fått rätt härtill i den män kommunen inte rest så starkt motstånd att detta föranlett länsstyrelsen att icke bevilja till­ stånd. Tyvärr finns i utredningen inga uppgifter om frekvensen av indragna tillstånd, vilka hade kunnat belysa behovet av det nya tillståndsförfarande som utredningen föreslår. Trots den våldsamma ökningen i antalet tillstånd och den i proportion därtill ökade åtkomligheten har emellertid ölförsälj­ ningen gått tillbaka.

Behovet och nyttan av att hos myndigheterna pröva och registrera an­ mälningar om utminutering av Öl kan mot bakgrunden av de redovisade förhållandena enligt bolagets mening starkt betvivlas. Härtill kommer att det myckna arbete som nedlägges i samband med tillståndsgivningen en­ dast vid enstaka tillfällen ger underlag för ingripande. Om något verksamt regulativ verkligen kan anses behövligt, borde detta därför i stället enligt bolaget utformas som en rätt för viss myndighet att förbjuda försäljning, då verklig anledning härtill förekommer. Utminuteringen bör således kun­ na lämnas helt fri, om åt länsstyrelsen samtidigt ges rätt att förbjuda ut­ minutering vid enskilt företag eller del därav, när missförhållanden ger anledning härtill. Systembolaget föreslår sålunda, att handeln med Öl läm­ nas helt fri för såväl tillverkare som detaljhandlare och att länsstyrelser och andra myndigheter ålägges att ingripa mot missförhållanden enligt i huvudsak samma bestämmelser som finnes intagna i förordningen om för­ säljning av alkoholfria drycker. En negativ inställning till de nu ifrågavarande förslagen har Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Nationaltemplarorden, De kristna sam­ fundens nykterhetsrörelse och länsnykterhetsnämnderna i Jönköpings, Kro­ nobergs och Malmöhus län. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund vill sålunda bestämt avstyrka, att nuvarande tillståndsgivning för livsmedelshandlare att sälja Öl ersättes med ett anmälningsförfarande, varigenom bl. a. alla möjligheter till behovsprövning bortfaller. Landsförbundet är icke övertygat om att denna behovsprövning vid tillståndsgivningen helt upphört redan nu. Nationaltemplarorden förklarar sig villig att biträda varje förenkling som icke riskerar att medföra ökad konsumtion och därmed ökade svårigheter. Flertalet av de föreslagna åtgärderna anses emellertid vara av den natur att de från denna utgångspunkt icke kan tillrådas. Nationaltemplarorden fin­ ner det sålunda inte tillrådligt att den nuvarande tillståndsgivningen för livsmedelshandlare att utminutera Öl upphäves och att en enkel anmälan till polismyndighet sättes i dess ställe. Enligt De kristna samfundens nykterhetsrörelse bereder de ifrågavaran­ de ärendena, så enkelt som dessa nu handlägges, inga som helst svårighe­ ter för någon. Men förfarandet innebär, betonas det, utan tvivel en återhål­ lande faktor på sådana försäljare, som eljest skulle frestas att ännu mera utnyttja ölhandeln till förmån för det enskilda vinstintresset.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Länsnykterhetsnämnden i Jönköpings län anför följande. En av huvudlinjerna i 1954 års ölförsäljningsförordning är överförandet av ölförsäljningen från den mera aktiva kringföringshandeln till den mera passiva butikshandeln. Efter hand som butikshandeln med Öl blev mera allmän skulle tillståndsgivningen för kringföringshandeln minskas. Genom­ förandet av denna målsättning gör det nödvändigt, att som hittills pröva kringföringstillstånden vart fjärde år. Länsnykterhetsnämnden motsätter sig därför bryggeriutredningens förslag att förenkla ölförsäljningen så att ett tillstånd skall gälla för såväl avhämtnings- som kringföringshandel med giltighetstid tills vidare. 55 tillstånd för kringföringsförsäljning har för oktrojperioden 1/10 1959—30/9 1963 av länsstyrelsen i Jönköpings län med­ givits 20 sökande Öl- och lättölsbryggerier, varav 12 sökande har tillverk­ ningsstället utom länet. En omprövning av dessa tillstånd vart fjärde år kan icke anses för myndigheterna eller sökandena så betungande, att gäl­ lande försäljningsförordnings huvudprincip skulle frångås. Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län anser emellertid att tillstånd kan lämnas tills vidare. Vissa remissinstanser anser, att en förenkling i överensstämmelse med ut­ redningsförslaget kan genomföras i fråga om butiksförsäljningen-avhämtningsförsäljningen, men förordar, att tillståndstvånget bibehålies när det gäller den rörliga försälj ningen-kringföringsförsälj ningen. Detta är fallet med länsstyrelserna i Kronobergs och Skaraborgs län samt länsnykterhets­ nämnden i Västerbottens län. Länsnykterhetsnämnden i Norrbottens län hävdar, att kringföringsförsäljningens fortbestånd bör utredas och nykterhetsnämnden i Skövde att denna försäljning bör slopas och att nuvarande ordning bör bibehållas om så inte sker. Kritiska synpunkter på kringförings­ försälj ningen anföres också av länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län. Utöver vad hittills behandlats har i yttrandena gjorts en del detaljpåpe­ kanden. I några yttranden, bl. a. från länsstyrelsen i Västernorrlands län och IOGT, har hävdats att benämningen tillstånd bör bibehållas. IOGT an­ ser sålunda att det, för att minska riskerna för överträdelser av förordning­ en från ölförsäljarnas sida kan vara lämpligt att ordet »tillstånd» bibehålies och att tillstånden får en klar tidsbegränsning. Nya systemaktiebolaget på­ pekar, att beteckningen anmälan på det föreslagna förfarandet kan vara ägnad att skapa missförstånd. Då försäljning icke får påbörjas förrän med­ givande härom lämnats av polismyndighet, innebär den nya ordningen en­ dast en förenkling av tillståndsgivningen. Då en viss prövning skall ske av sökandens lämplighet, anser kontrollstyrelsen det mest konsekvent att bi­ behålla ansökan såsom grund för tillståndsgivningen. Länsstyrelsen i Skaraborgs län hävdar, att anmälan bör göras till läns­ styrelsen, inte till polismyndigheten. Det bör i konsekvens härmed också ankomma på länsstyrelserna att ingripa mot missbruk inom utminuteringen. Ett liknande uttalande göres av länsnykterhetsnämnden i samma län. I yttrandena från IOGT och landsfiskalsföreningen i Västernorrlands län uttalas att försäljningsrätt endast bör ges åt speceriaffärer men inte åt

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 75

specialbutiker i livsmedelsbranschen. Malt- och läskedrycksförbundet och Föreningen Skattepliktiga bryggerier önskar att ej blott detaljaffärer utan också livsmedelsgrossister får rätt att sälja Öl. Överståthållarämbetet kan inte, vad gäller utminutering i samband med kioskhandel eller utskänkning, finna lämpligt att, såsom skulle ske enligt förslaget, låta utminuteringsfrågor prövas av andra myndigheter än dem, som har att lämna tillstånd till kioskhandel, d. v. s. länsstyrelsen. Antalet tillstånd av detta slag torde dock, anses det, bli obetydligt.

Departementschefen

Bryggeriutredningens förslag i fråga om utminuteringen av Öl innebär åtskilliga förenklingar i gällande ordning. Sålunda föreslås att hittillsvaran­ de författningsmässiga skillnader mellan butiksförsäljning och rörlig för­ säljning slopas. Då det nuvarande omständliga förfarandet med tillstånd av länsstyrelsen inte längre anses fylla någon egentlig uppgift förordar utred­ ningen vidare, att rätt till utminutering av Öl skall utan behovsprövning kun­ na meddelas vissa kategorier av näringsidkare efter ett enkelt anmälnings­ förfarande hos polismyndigheten. De ifrågavarande kategorierna innefattar livsmedelshandlare, som försäljer bröd och andra bakverk, ägg och mjölk samt andra mejerivaror, kött och andra köttvaror, fisk eller specerier, till­ verkare av Öl, lättöl eller läskedrycker samt allmännyttiga maltdrycksföretag. Försäljningsrätten föreslås skola gälla tills vidare utan tidsbegränsning. Mot de nu berörda förslagen har det stora flertalet remissinstanser inte anfört någon väsentlig erinran. I ett antal yttranden har man dock uttalat att bestämmelserna kan förenklas avsevärt mer än som föreslagits av utred­ ningen. Därvid har yrkats, att utminuteringen av Öl lämnas helt fri och att myndigheterna endast skall ha befogenhet att förbjuda försäljningen när missförhållanden visar sig uppkomma. Å andra sidan avstyrker flertalet nykterhetsorganisationer — dock icke IOGT — att ändringar vidtages i gäl­ lande ordning. De förslag som utredningen framlagt innebär å ena sidan att möjligheten att få försäljningsrätt i stort sett bibehålies vid samma typer av företag som nu kan komma i fråga men å andra sidan att denna rätt skall kunna erhål­ las utan någon mer ingående prövning. Mot bakgrunden av det utrednings­ material som redovisas i betänkandet synes det visserligen finnas mycket som talar för att försäljningsbestämmelserna — såsom också flera remiss­ instanser förordat — inom utminuteringen borde kunna förenklas åtskilligt radikalare än som skett i utredningsförslaget. Fn sådan ytterligare liberalise­ ring skulle emellertid bl. a. innebära en icke obetydlig utvidgning av kret­ sen av företag som skulle få bedriva ölförsäljning. Då utredningsförslaget synes väl tillgodose alla rimliga krav från konsumenternas sida och med hänsyn till att en ytterligare utvidgning av försäljningsrätten torde föra med sig åtskilliga problem i fråga om tillsyn och kontroll, har jag dock funnit övervägande skäl tala för att försäljningsrätten avgränsas i enlighet

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

med utredningens förslag. Såsom utredningen förutsatt kräver en sådan be­ gränsning en viss prövning från myndigheternas sida. Denna prövning bör emellertid i de allra flesta fall kunna inskränkas till en i stort sett formell undersökning huruvida företaget tillhör de kategorier som kan få försälj­ ningsrätt. Det fåtal fall som kräver närmare utredning torde icke medföra någon större belastning för myndigheterna eller nämnvärd omgång för den sökande. Med hänsyn till vad här uttalats och till vad jag föreslår i fråga om det kommunala medinflytandet på utminuteringen erfordras icke längre tvingande föreskrifter om remiss av hithörande ärenden. I enlighet med vad nu anförts finner jag mig i allt väsentligt kunna till­ styrka utredningens förslag på nu angivna punkter. I ett par hänseendea har jag dock funnit mig böra vidtaga mindre jämkningar i bestämmelser­ nas utformning. Enligt min mening bör sålunda de typer av livsmedelsbuti­ ker som kan få försäljningsrätt icke, såsom utredningen förordat, i detalj anges i författningstexten. En lämplig lösning synes vara att ersätta den föreslagna detaljbestämningen med begreppet matvaruhandlare, vilket i stort sett torde motsvara de av utredningen angivna kategorierna. Genom att de åsyftade företagen sålunda anges mer allmänt beredes också myndig­ heterna utrymme för en något friare, efter de lokala förhållandena och distributionsväsendets utveckling anpassad bedömning och möjliggöres över­ huvud en smidigare tillämpning av bestämmelserna. Härjämte bör den vä­ sentligen formella ändringen i utredningsförslaget vidtagas att rätt till öl­ försäljning — såsom föreslagits av flera remissinstanser —- ges i form av tillstånd. Vad härefter beträffar frågan vilken myndighet som bör meddela till­ stånd till utminutering finner jag i likhet med utredningen övervägande skäl tala för att prövningen överföres från länsstyrelsen till polismyndighe­ ten i den ort där försäljningsstället är beläget. Härigenom uppnås också den fördelen att prövningen förlägges till den myndighet som regelmässigt har den bästa kännedomen om de ifrågavarande företagen och som därför med minsta möjliga omgång kan ta ställning till inkommande ansökningar. I anslutning till vad nu anförts förordar jag sålunda att tillstånd till ut­ minutering må av polismyndigheten meddelas matvaruhandlare, tillverkare av Öl, lättöl eller läskedrycker samt allmännyttiga maltdrycksföretag. Till­ stånden bör gälla tills vidare utan tidsbegränsning. Någon anledning till erinran föreligger inte från min sida mot utredning­ ens förslag att utminutering i princip inte skall få förekomma i rörelser som har rätt till öppethållande efter den vanliga affärstidens slut eller till utskänkning av rusdrycker, Öl eller alkoholfria drycker. Det av utredningen föreslagna förbudet för tillverkare att bedriva utminutering från särskilt in­ rättad butik anser jag mig också kunna tillstyrka.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 77

VI. Det kommunala inflytandet på utminuteringen

■Gällande ordning

Kommunen äger i motsats till vad tidigare varit fallet inte vetorätt när det gäller utminutering men kan i stället med bindande verkan påfordra, att länsstyrelsen föreskriver att tillståndsinnehavares eller försäljningsföreståndares ekonomiska fördel göres oberoende av de sålda kvantiteterna. En för­ utsättning är dock att kommunen härvidlag föreslår sådana grunder som av länsstyrelsen kan finnas lämpliga. Även om en anordning av här åsyftat slag inte föreslagits från kommunens sida, kan emellertid viss hänsyn tagas till dess önskemål, såtillvida att enligt motivuttalanden till 1954 års ölförsäljningsförordning en ansökning rörande avhämtningsförsäljning bör avslås, ■°™ en. synnerli§en stark kommunal opinion motsätter sig, att avhämtningsforsaljning anordnas. I praxis har härvidlag krävts, att ca 4/5 av fullmäk­ tiges röstande ledamöter motsätter sig att tillstånd lämnas.

Utredningen

Bryggeriutredningen har i stort sett inte funnit anledning att rubba prin­ ciperna för det nuvarande kommunala inflytandet beträffande ölförsäljning­ en. Utredningens förut återgivna förslag att man skall slopa skillnaden mel­ lan fast och rörlig försäljning har emellertid föranlett vissa smärre änd­ ringar härvidlag. Utredningen föreslår sålunda, att fullmäktiges möjlighet att motsätta sig ölförsäljning skall gälla all utminutering, såväl fast som rörlig, som bedrives av livsmedelshandlare, inte som nu endast butiksförsäljning. Å andra sidan förordas, att kommunen inte skall kunna hindra den försäljning som bedrives av tillverkare av drycker, d. v. s. ölbryggerier, lättölsbryggerier och läskedrycksfabriker. I förhållande till gällande ordning innebär detta den ändringen, att kommunens medbestämmanderätt bortfaller beträffande sådan fast försäljning (avhämtningsförsäljning), som bedrives från ölbryggerier, lättölsbryggerier, läskedrycksfabriker och kringföringsnederlag. Då utredningen emellertid förutsätter att den fasta försäljningen i dessa fall förblir relativt begränsad samt att inga nya ölbutiker inrättas och då kommunens medinflytande i praktiken synes vara ganska betydelselöst anses förslaget inte kunna möta några allvarligare invändningar. Liksom hittills kommer kommunens fullmäktige enligt utredningsförslaget att kunna besluta om inrättande av allmännyttigt maltdrycksföretag. Ett så­ dant företags verksamhet kommer därvid i fråga om utminuteringen att om­ fatta den försäljning, som annars skulle ske genom livsmedelshandlare. Varje kommun bör enligt utredningen beredas tillfälle att begagna sitt medinflytande i fråga om livsmedelshandlarnas ölförsäljning eller att in­ rätta allmännyttigt maltdrycksföretag, dels vid en övergång till den nu före­ slagna ordningen, dels senare på kommunens eget initiativ. Tillika föreslås, att den nu i praxis på grundval av tidigare nämnda motivuttalanden erkända

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

möjligheten för kommunen att hindra ölförsäljning genom livsmedelshand­ lare uttryckligen regleras i den nya ölförsäljningsförordningen och sålunda förvandlas till en formlig vetorätt. De nu framlagda förslagen innebär sammanfattningsvis, att kommuner­ nas nuvarande medbestämmanderätt i fråga om utminuteringen av Öl i huvudsak bibehålies och även utvidgas att omfatta försäljning från hemköpsföretag, livsmedelsbussar o. d. Däremot inbegripes inte dryckestillverkarnas relativt begränsade fasta försäljning i denna rätt. Har sålunda kom­ munen hindrat försäljning genom livsmedelshandlare eller inrättat allmän­ nyttigt maltdrycksföretag, kan — förutom sådant företag — endast tillver­ kare utminutera Öl inom kommunen. Beträffande den gällande kommunala medbestämmanderätten — med möj­ lighet för kommunalfullmäktige att förhindra avhämtningsförsäljning inom kommunen — erinrar utredningen om att denna har begagnats i allt mindre utsträckning. Numera gäller på grund av kommunens inställning hinder mot avhämtningsförsäljning endast i ett 50-tal av landets kommuner, huvudsak­ ligen inom Jönköpings, Kopparbergs och Västerbottens län. Inalles är an­ talet butikstillstånd nu uppe i ett antal över 25 000 mot 8 000 år 1955.

Som ett komplement till annan övervakning av utminuteringen av Öl för­ ordar bryggeriutredningen att en samarbetsnämnd i ölfrågor inrättas i varje kommun bestående av en representant för kommunen, en för polismyndig­ heten, en för nykterhetsnämnden och i allmänhet en eller två av kommunen i samråd med ortens ölförsäljare utsedda representanter för dessa. Nämn­ den föreslås inom sig utse ordförande. Kommunerna skulle härigenom, framhålles det, erhålla en god kontakt med och insyn i ölhandelns förhållanden. I sin motivering till förslaget anför utredningen bl. a. följande. Samarbete mellan myndigheterna och maltdrycksbranschen bör naturligt­ vis i första hand ske genom direkt kontakt mellan vederbörande myndighet och ölhandlare. En förtroendefull sådan samverkan är självfallet av stort värde. Härutöver bör emellertid tillkomma samverkan på ett mera allmänt plan. I sådant syfte bör enligt vår mening skapas särskilda lokala samarbetsnämnder i malfdrycksfrågan, vilka väsentligen bör bli organ för informella överläggningar, för information och diskussion i frågor rörande maltdryc­ kerna, organ där de berörda parterna kan fritt och otvunget komma till tals med varandra. Till denna nämnd skulle i första hand myndigheter, nykterhetsintresserade och ölhandlare kunna vända sig med uppkomna problem och på ett tidigt stadium få dessa smidigt lösta på frivillighetens väg. I varje fall skall nämnden höras, därest förhållandena påkallar administrativa åtgärder. Utredningen framhåller, att den direkta övervakningen av ölförsäljningen bör handhas av samma myndigheter, som enligt utredningens förslag har att i allmänhet befatta sig med meddelande och återkallelse av försäljningsrättigheter, nämligen länsstyrelsen, polismyndigheten och den kommunala nykterhetsnämnden. Vid sitt arbete med tillsynen över ölförsäljningen bör dessa myndigheter med anlitande av den lokala samarbetsnämnden i första hand söka lösa uppkommande frågor på frivillighetens väg.

Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961 79

Vad beträffar Stockholm har utredningen övervägt, om inte ifrågavarande uPPgifter skulle kunna lösas inom ramen för den rådgivande nämnden för utskänkningsärenden eller stadens egen utskänkningskommitté efter den komplettering i sammansättningen, som erfordras för att tillgodose föreva­ rande särskilda ändamål. Utredningen har emellertid stannat för att inte för­ orda en annan ordning för Stockholms del än som avses gälla för landet i övrigt. Representanter för myndigheterna skulle såsom ett tjänsteuppdrag delta i sammanträdena och erhålla ev. reseersättning från sina huvudmän, ölhan­ delns organisationer förutsättes i eget intresse bekosta utgifterna för sina ombud vid sammanträdena. Kostnaderna för det allmänna skulle härigenom bli obetydliga. Samarbetsnämnden skall enligt förslaget sammanträda så snart någon re­ presentant så önskar och efter kallelse av ordföranden, dock minst en gång årligen. Den skall vid sina sammanträden kunna begära upplysningar av ölförsäljare och dennes personal, experter och representanter för i nämnden icke företrädda parter. Nämndens ledamöter skall ha tystnadsplikt.

Remissyttrandena

När det gäller kommunens möjligheter att förhindra butiksförs ä I j n i n g har meningarna vid remissbehandlingen varit delade. Bryggeri­ utredningens ståndpunkt lämnas utan erinran av kontrollstyrelsen, länssty­ relserna i Kronobergs samt Göteborgs och Bohus län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Jönköpings och Västerbottens län, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens nyk­ terhetsrörelse samt några lokala instanser. Länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län anser att kravet på 80 procents majoritet är för högt, IOGT att två tredjedelars majoritet är tillräcklig. Länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs län motsätter sig att kommunernas med­ bestämmanderätt inskränkes. Ett stort antal remissinstanser har emellertid motsatt sig att kommun skall äga vetorätt i någon form. Detta gäller socialstyrelsen, kommerskollegium, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län, Svenska landskommunernas förbund, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Nya systemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Svenska br 3 rggeriindustriarbetareförbundet, Malt- och läskedrycksförbundet, Föreningen Skatteplik­ tiga bryggeiier, Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges speceri- och lanthandlareförbund, handelskamrarna och några lokala myn­ digheter, bl. a. stadsfullmäktige i Göteborg. Statskontoret ifrågasätter om — med hänsyn till förefintliga liberaliseringssträvanden och utredningens bedömning av ölets roll __ den kommu­ nala medbestämmanderätten bör utvidgas så som utredningen förordat.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

De remissinstanser, som anslutit sig till utredningens ståndpunkt, har inte anfört några mera ingående synpunkter på den föreliggande frågan. IOGT uttalar, att man bör sträva efter att åstadkomma en så enkel ord­ ning som möjligt när det gäller ölförsäljningen. Samtidigt måste samhället emellertid slå vakt om kommunernas möjligheter till inflytande och forsoka förebygga alkoholmissbruk. Från dessa utgångspunkter kan organisationen i stort sett godta den av utredningen föreslagna ordningen. På vissa punk­ ter önskar man dock modifiera de föreslagna bestämmelserna. Det framhålles sålunda, att de i motiven till nu gällande förordning an­ givna reglerna för det kommunala medinflytandet har tolkats så, att 80 pro­ cent eller därutöver av fullmäktiges ledamöter skall motsätta sig att livsme­ delshandlare bedriver utminutering av Öl för att länsstyrelsen skall förordna att sådan utminutering ej får förekomma inom kommunen. I andra kom­ munala sammanhang har man allt mer kommit att övergå till ordningen med enkel majoritet. Om man vid behandling av här avsedda ärenden vill för­ hindra, att en relativt liten majoritet skall bestämma, anser IOGT det lämp­ ligt att här kräva två tredjedels majoritet. De remissinstanser som motsätter sig kommunal vetorätt har i allmänhet betonat att en sådan rätt numera synes betydelselös och att några bärande skäl för förslaget i denna del inte anförts av utredningen. Svenska landskommunernas förbund anför följande. I förslaget till ny ölförsäljningsförordning har intagits en bestämmelse om kommunalt veto i fråga om utminutering av Öl. Någon motsvarande bestäm­ melse finns inte i nu gällande ölförsäljningsförordning och av utredningen framgår att den vetorätt på området som ändock tillämpas med stöd av ut­ talanden i förarbetena till förordningen begagnas av ett allt färre antal^ kom­ muner, numera närmare bestämt ett 50-tal. Ett av syftena med 1954 års nykterhetsreform var att främja en övergång från kringföringshandel till avhämtningsförsäljning i fasta butiker, vilket man ansåg var att föredraga ur nykterhetspolitisk synpunkt. Eftersom erfarenheterna av en sådan änd­ rad inriktning av försäljningen under senare år varit i stort sett goda, torde anledning saknas att längre bibehålla här berörda vetorätt, som endast mot­ verkar en fortsatt utveckling i samma gynnsamma riktning. Länsstyrelsen i Stockholms län betonar, att ett system, som betager invå­ narna i en viss kommun möjligheten att begagna sig av rättigheter, som måhända står befolkningen i grannkommunen till buds, rent principiellt ter sig otillfredsställande och föga ägnat att skapa tillbörlig respekt för myn­ digheter och förordningar. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anmärker, att det i många av de fall, då kommuner begagnat sig av möjligheten att hindra butiksförsäljning, kan ifrågasättas om detta skett på sakliga grunder. Kommerskollegium anser att upprätthållandet av förbud av förevarande slag icke synes tjäna något ända­ mål ur nykterhetssynpunkt men däremot kan vara ägnat att fördyra och försvåra distributionen. överståthållarämbetet, som anser att någon invändning inte bör kunna göras mot att en anvisning om hänsynstagande till den kommunala opinio­

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 81

nen ges i form av ett motivuttalande — såsom nu är fallet — finner det olämpligt att i författningen intaga en föreskrift härom med den vaga avfatlning som här föreslagits. Ämbetet ifrågasätter för övrigt behovet av ge­ nerella inskränkningar som de nu ifrågavarande.

Den föreslagna bestämmelsen om allmännyttiga maltdrycksföretag har berörts endast i några yttranden. Landskommunernas för­ bund uttalar, att gällande bestämmelser om dylika företag bör kvarstå. I andra yttranden förordas eller ifrågasättes att den slopas. Uttalanden i så­ dan riktning göres av kommerskollegium, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Nya systemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaför­ bund och Sveriges speceri- och lanlhandlareförbund samt några handelskam­ mare, bl. a. i Stockholm och Göteborg. Mer ingående behandlas frågan av Kooperativa förbundet samt Sveriges köpmannaförbund och Sveriges spe­ ceri- och lanthandlareförbund. Enligt Kooperativa förbundet är bibehållandet av den ifrågavarande be­ stämmelsen ägnat att väcka starka betänkligheter. Förbundet anför.

Som ersättning för det kommunala vetots slopande beträffande butiksförsäljningen infördes en möjlighet för kommunen att anordna avhämtningsförsäljningen genom företag utan enskilt vinstintresse. I de fall, då kafé­ bolaget inte själv bedriver försäljning utan överlåter denna åt livsmedelsbu­ tiker, anses föreståndaren eller innehavaren som det kommunala företagets försäljare. Inom de orter, där företag av denna typ är verksamma, varierar ersättningen för det utförda försäljningsarbetet inom vidsträckta gränser och utgår efter vitt skilda normer. Det har från åtskilliga konsumtionsför­ eningar, där livsmedelsbutikerna tjänstgör som försäljare, ibland anförts, att den utgående ersättningen inte täcker kostnaderna för försäljningsarbelet. I sådana fall måste givetvis felande kostnadstäckning sökas genom öka­ de pålägg på andra butikens varor och därigenom, i högre eller mindre grad, medföra nackdelar för köparna, även för dem, som inte själva gör inköp av maltdrycker. Ifråga om konsumtionsföreningarna är det vidare enligt sty­ relsens mening principiellt helt oriktigt att gentemot dem tillämpa riktlin­ jen om avveckling av det enskilda vinstintresset, eftersom dylikt vinstintres­ se icke förekommer inom konsumentkooperationen med dess speciella ka­ raktär av konsumentägd företagsamhet. Den ersättning för försäljningsar­ betet beträffande ölminuteringen, som formellt utgår till en godkänd buliksföreståndare, tillfaller ju inte denne utan föreningen och dess medlemmar. Företagsekonomiskt sett är det givetvis också oriktigt att överhuvud taget tillämpa principen att göra ersättningen för försäljningen oberoende av »den försålda myckenheten», vilken i en del fall t. o. m. torde ha tillämpats så, att ersättningen utgått med schematiskt lika storlek till alla de kommunala maltdrycksföretagens återförsäljare helt utan samband med försäljningens högst varierande storlek och de likaledes högst varierande försäljningskost­ naderna. Styrelsen vill därför starkt förorda, att de 14 kommunala maltdrycksföretag (inalles 411), vilka för närvarande bedriver utminutering (en­ bart eller i förening med utskänkning), beredes tillfälle att avveckla sin verksamhet eller, alternativt, vidtaga sådana anordningar, att ersättningen åt återförsäljarna utgår efter kostnadsekonomiskt rikliga principer.

(> Ilihang till riksdagens protokoll 1961. t samt. Nr 8

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges speceri- och lanthandlareförbund hävdar att möjligheten att anordna företag av ifrågavarande typ ovedersäg­ ligt innebär ett intrång i näringsfriheten. Förbunden anför följande. I bilaga 3 till utredningens betänkande meddelas uppgifter om förekom­ mande allmännyttiga kaféföretag, deras verksamhetsgrenar, ölförsäljning­ en — varvid redogöres bl. a. för olika förekommande system beträffande regleringen av de privata affärsidkarnas ersättning för handhavande av öl­ försäljningen — kapital- och vinstförhållanden in. m. I promemorian framhålles att de allmännyttiga kaféföretagen uppkommit och utvecklats i nära anslutning till de idéer, som drivit fram desintresseringen inom rusdryckshandeln. Mot bakgrunden av det faktiska material rörande »ölfrågans» ringa betydelse från nykterhetspolitisk synpunkt, som genom utredningens arbete framkommit, och med hänsyn jämväl till utredningens rekommendationer i övrigt synes det, som om tiden nu vore mogen att gå vidare i riktning mot en liberalisering och förenkling i fråga om ölförsäljningen i landet i dess helhet. Lika litet som den centrala prövningen beträffande upptagande av tillverkning av Öl skall omfatta frågan, huruvida ett bryggeri må inrättas, lika litet borde det finnas anledning att på det kommunala planet bibehålla en motsvarande prövning beträffande försäljning av Öl. På samma sätt sy­ nes det, som om man nu skulle kunna avveckla förekommande möjlighet till kommunal reglering av affärsidkarnas ersättning för handhavande av ölförsäljningen. En fortsatt sådan reglering står inte i överensstämmelse med de liberaliserande och rationaliserande tendenser, som i övrigt präglar utredningens förslag, och det har icke kunnat göras gällande, att en dylik reglering har någon betydelse från nykterhetspolitisk synpunkt eller att öl­ missbruk skulle förekomma särskilt på platser, där försäljningen nu är för­ enad med ett visst enskilt vinstintresse. Stockholms handelskammare anser att de allmännyttiga maltdrycksföretagen haft en benägenhet att åstadkomma obehörigt hinder i såväl maltdrycksproducenternas som livsmedelshandelns näringsutövning, och att de ofta nog representerar ett distributionsekonomiskt slöseri.

Delade meningar bär vid remissbehandlingen framförts också när det gäl­ ler förslaget att inrätta särskilda lokala samarbets nämnder. Förslaget har tillstyrkts eller i huvudsak lämnats utan erinran av social­ styrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsnykterhetsnämnderna i Stock­ holms, Kronobergs, Västerbottens och Norrbottens län, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, några handelskammare och flertalet lokala instanser. Länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län anser dock att verksamhetsområdet bör omfatta helt län, Föreningen Sveriges landsfiskaler att det bör omfatta ett polisdistrikt. Att lokala samarbetsnämnder möjliggöres utan att ges obligatorisk karak­ tär förordas av statskontoret, kommerskollegium och länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län. I en rad yttranden avstyrkes emellertid nämndernas inrättande eller ifrågasättes deras värde. Detta gäller yttrandena från statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs,

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 83

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Västernorrlands län, länsnykterhetsnämnderna i Jönköpings, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Nya sy­ stemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Kooperativa förbundet, Sve­ riges köpmannaförbund, Sveriges speceri- och lanlhandlareförbund, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Nationaltemplarorden, några handelskamma­ re och lokala instanser, däribland stadsfullmäktige i Stockholm. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner utredningens förslag värdefullt. Uppenbarligen skulle, anser länsstyrelsen, skapas möjligheter till ökad samverkan mellan myndigheterna och ölbranschens olika företrädare, sam­ tidigt som myndigheterna vid sitt arbete med tillsynen över ölförsäljningen kan antagas erhålla möjlighet att med anlitande av nämnden på ett smidigt sätt lösa uppkommande tvistefrågor på frivillighetens väg. De kristna samfundens nykterhetsrörelse uttalar att det av utredningens förslag om nya kontrollorgan tydligt framgår att ölhanteringen innebär risker även enligt utredningens liberaliserande förslag. Skall sådana organ inrättas, bör de enligt organisationen få vidare befogenheter än utredningen föreslagit och bli kontrollorgan för all ölhandel och därtill ha fortlöpande kontakt med resp. nykterhetsnämnd, som dock är närmast ansvarig för lä­ nens och kommunernas nykterhetstillstånd. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår beträffande nämndens samman­ sättning att ölförsäljningarnas representanter i nämnden utses av ölförsäl­ jarna själva genom deras egna organisationer. 10GT anser att representan­ terna för kommunen, d. v. s. för fullmäktige och nykterhetsnämnd, bör författningsmässigt garanteras majoritet i nämnden. Likaså bör fullmäktige utse ordförande och vice ordförande bland de av fullmäktige valda leda­ möterna. Förslaget om lokala samarbetsnämnder för att främja nykterhet och ord­ ning i samband med utminutering av Öl bör enligt socialstyrelsens mening förverkligas endast under den förutsättningen, att de kommunala nykterhetsnämndernas uppgift av motsvarande art icke inskränkes. Denna social­ styrelsens uppfattning har självfallet kommit styrelsen att hysa tvekan om behovet av de föreslagna samarbetsnämnderna men föranleder dock ej styrelsen att motsätta sig deras inrättande. Lokal samarbetsnämnd synes då böra ägna uppmärksamhet åt ölhandeln i stort och sålunda icke — som utredningen tänkt sig — endast åt utminuteringen av Öl. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund hävdar att det naturliga vore att nykterhetsnämnden blir det organ som behandlar de problem som kan uppkomma på området. Om en samarbetsnämnd inrättas bör den ha ett vi­ dare verksamhetsområde än som föreslagits. Förbundet anför. Om den kommunala samarbetsnämnd, som utredningen föreslår, är alt betrakta som ett korrektiv till den ytterligare liberalisering av ölhandeln, som föreslås av utredningen, vill landsförbundet tillstyrka att denna nämnd inrättas — om alltså landsförbundets allvarliga erinringar mot förändring­ ar i nu gällande öllörsäljningsförordning icke skulle vinna beaktande. Det naturliga är väl emellertid, att nykterhetsnämnden förblir det organ, som

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

har att pröva uppkomna problem, då det gäller försäljningen av den alko­ holdryck, som dock ölet är. Det förefaller som om utredningen genom för­ slaget om det nya kommunala organets inrättande icke vore lika säker på ölets relativa ofarlighet som utredningen i andra delar av betänkandet sy­ nes vara. Utredningen räknar med att företrädare för kommunens fullmäk­ tige, nykterhetsnämnden, polismyndigheten och ölförsäljarna själva skall ingå i denna »ölnämnd». Till denna skulle enligt utredningen »nykterhetsintresserade» ha att vända sig, om något skulle finnas att påtala beträffan­ de utminuteringen av Öl inom kommunen. Om en sådan nämnd inrättas, måste det enligt landsförbundets mening föreskrivas, att nämnden skall äg­ na sig åt all ölförsäljning inom kommunen, att den skall kontinuerligt sam­ arbeta med nykterhetsnämnden, att den skall hålla tillräckligt täta sam­ manträden och att det särskilda nykterhetsintresset, för vilket nykterhets­ rörelsen är ett uttryck, skall representeras i nämnden i analogi med vad som förutsattes för den samarbetsnämnd på riksplanet, som utredningen också föreslagit. När det gäller samarbetsfrågorna på det lokala kommunala planet vill länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätta, om man verkligen skall behöva tillskapa ett helt nytt organ, en helt ny nämnd för denna upp­ gift. De problem, som ölförsäljningen och ölmissbruket föranleder, ligger redan med nuvarande lagstiftning inom de kommunala nykterhetsnämndernas område. Enligt länsstyrelsens uppfattning vore det därför en fullt naturlig lösning om del ökade samarbetet beträffande ölfrågor på det kommunala planet i fortsättningen lades på nykterhetsnämnderna. Man torde kunna räkna med att en sådan lösning blir avsevärt mera praktisk, än om en helt ny nämnd skulle tillskapas. Särskilt i många kommuner på landsbygden torde en särskild nämnd för enbart samarbetsfrågorna inne­ bära en onödig överorganisation. Kontrollstyrelsen ställer sig något tveksam till utredningens förslag på förevarande område. Maltdryckshanteringen torde i många kommuner icke erbjuda några problem. Inrättandet av särskilda samarbetsnämnder synes därför kunna inskränkas till de större städerna och göras beroende av att åtminstone en viss minoritet av kommunens fullmäktige framställt yrkan­ de därom. Även enligt statskontorets mening bör det få ankomma på vederbörande kommun att själv avgöra huruvida någon samarbetsnämnd i frågor rörande utminuteringens handhavande bör inrättas. Ämbetsverket gör i samman­ hanget bl. a. följande erinringar. För att främja nykterhet och ordning i samband med utminuteringen av Öl skulle enligt de sakkunniga i varje kommun inrättas en lokal sam­ arbetsnämnd bestående av representanter för olika kommunala organ och för ölförsäljare. Statskontoret vill framhålla, att det enligt gällande kom­ munallag lärer vara kommun obetaget att tillskapa en dylik nämnd, om behov härav anses föreligga. Vid anmälan av proposition nr 210/1953 med förslag till kommunallag in. m. uttalade föredragande departementschefen bl. a., att kommunerna bäst fyllde sina många uppgifter som lokala sam­ hällsorgan, om de åtnjöte relativ frihet på det organisatoriska området. En alltför ingående reglering från statsmakternas sida av kommunernas för­

Kungi. Maj. ts proposition nr 8 år 1961 85

hållanden skulle dessutom kringskära den kommunala självstyrelsen och minska medborgarnas intresse för kommunala åtgärder och initiativ, ansåg departementschefen. De remissinstanser som motsätter sig inrättandet av lokala samarbetsnämnder anser i allmänhet att befintliga organ är tillräckliga för de före­ liggande uppgifterna. Statens organisationsnämnd uttalar sålunda att den kommunala kontrollen av ölförsäljningen torde kunna utövas på ett tillfreds­ ställande sätt med redan nu verksamma organ. Nämnden förutsätter att nykterhetsnämnderna uppmärksamt följer försäljningen av Öl och i kraft av sina befogenheter vidtager av utvecklingen betingade åtgärder. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det visserligen inte otänkbart att frågor kan uppkomma för vars lösande en samarbetsnämnd skulle kunna vara till nytta, men detta synes knappast utgöra en hållbar motivering för ifrågavarande förslag. Länsstyrelsens egna erfarenheter på området ger icke heller belägg för antagandet att sådana nämnder skulle ha någon vä­ sentlig funktion att fylla. Då därtill kommer, framhåller länsstyrelsen, att det icke saknas möjligheter att inom ramen för redan tillgängliga resurser komma till rätta med lokala ölförsäljningsproblem, om och i den mån så­ dana skulle uppstå, kan länsstyrelsen icke förorda att förslaget realiseras. Svenska stadsförbundet ställer sig tveksamt till förslaget att en lokal samarbetsnämnd skall finnas i varje kommun för behandling av frågor rörande utminutering av Öl och ifrågasätter om behovet av sådana nämnder är sa stort att inrättandet härav bör göras obligatoriskt inom kommunerna. Förbundet anför. Med de i huvudsak endast informativa uppgifter, som enligt förslaget skall tillkomma dessa organ, anser sig styrelsen ej helt övertygad om att nämnderna i praktiken kommer att fylla någon större funktion vid sidan av de myndigheter, som har hand om den direkta övervakningen av ölför­ säljningen. Enligt styrelsens uppfattning bör man i största möjliga mån undvika att tillskapa obligatoriska organ med så begränsade uppgifter och befogenheter, som det här är fråga om. Vidare synes förslaget i denna de! knappast stå i överensstämmelse med de av utredningen förordade förenklingsåtgärderna eller med de arbets- och kostnadsbesparingar utredningen eljest eftersträvat. Enligt styrelsens mening synes erforderlig samverkan på detta område bäst kunna åstadkommas genom direkta kontakter mellan ölhandlarna och de övervakande myndigheter, som har befattning med ölförsälj ningsrättigheterna. Liknande synpunkter anlägger Svenska landskommunernas förbund, som finner förslaget beaktansvärt men ifrågasätter om behovet av sådana nämn­ der är så stort att särskilda föreskrifter om inrättandet därav erfordras. Förbundet fortsätter. Samarbetsnämndernas uppgifter blir mycket begränsade och deras befo­ genheter kommer att inskränka sig till informella överläggningar och avgi­ vande av yttranden i vissa ärenden. De får inga förvaltnings- eller verkstäl­ lighetsuppgifter i egentlig mening och blir inte hänförliga till »nämnder» enligt 44 § kommunallagen, eftersom de kommer att stå utanför den kom­ munala förvaltningen. Enligt styrelsens mening bör man undvika alt till­

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

skapa obligatoriska organ med så begränsade uppgifter. Erforderligt sam­ arbete torde kunna åstadkommas genom direkt kontakt mellan ifrågavaran­ de myndigheter och ölhandlare. I övrigt vill styrelsen framhålla att de före­ slagna samarbetsnämnderna inte torde vara lämpade att anlitas såsom re­ missorgan på det sätt utredningen tänkt sig. Slopas den i det föregående be­ rörda vetorätten finns heller ingen anledning att i samarbetsnämnd invälja särskild representant för kommunens fullmäktige. De kommunala myndigheterna i Stockholm anser för stadens del att ut­ redningens syftemål hör kunna tillgodoses utan inrättande av ytterligare ett organ. Stadens utskänkningskommitté — som av stadsfullmäktige före­ slås fungera såsom samarbetsnämnd — anför följande. Något behov för Stockholms del av ett organ med huvudsakligen informa­ tiva uppgifter vid sidan av den rådgivande nämnden och utskänkningskommittén torde icke föreligga. Inrättande av dylikt organ här i staden står för övrigt knappast i överensstämmelse med den förenkling och de arbets- och kostnadsbesparingar utredningen eljest eftersträvat. I varje fall torde i en stad av Stockholms storlek det föreslagna antalet nämndledamöter behöva väsentligt utökas, därest det av utredningen avsedda ändamålet med samarbetsnämnden skall ernås, önskemålet att likställa Stockholm med övriga kommuner på detta område torde icke få vara utslagsgivande. Kommittén får i detta sammanhang framhålla, att Stockholm alltsedan år 1907 — det år då kommittén tillkom — intar en viss särställning härvidlag. Kommittén får därför avstyrka förslaget om samarbetsnämnd i ölfrågan för Stockholms vidkommande. Nykterhetsnämnden i Stockholm vill inte tillmäta förslaget om lokala samarbetsnämnder för ölförsäljningen större betydelse för stävjande av missbrukstendenser. Erfarenheterna från Stockholm har visat, att en dylik institution har mycket begränsade möjligheter att påskynda utvecklingen för sanering av ölförsäljningen. Möjligen kan enligt nämnden den i lagförslaget angivna sammansättningen av nämnden gc ökade förutsättningar för ett ak­ tivt saneringsarbete. I förevarande sammanhang erinrar poliskammaren i Hälsingborg om att det i olika lagar och författningar lämnats föreskrifter om samarbete och samverkan inom såväl nykterhetsvården som den övriga socialvården och att Kungl. Maj :t i cirkulär till olika lokala myndigheter meddelat riktlinjer angå­ ende samarbete. Poliskammaren fortsätter. Dessa av Kungl. Maj:t sålunda utfärdade samarbetsföreskrifter ha dock huvudsakligen aktualiserats av den oroande utvecklingen av ungdomskriminaliteten. Men det torde vara uppenbart att ingenting hindrar, att vid dessa informella överläggningar mellan berörda myndigheter jämväl diskuteras såväl allmänna nykterhetsvårdsfrågor som speciella sådana, som exempelvis närmast äro hänförliga till maltdrycksoinrådet. Det bör här omnämnas, att ett samarbetsorgan redan varit inrättat i Hälsingborg sedan några år tillhaka — alltså långt innan Kungl. Maj:t rekommenderat inrättandet av ett sådant. Så gott som varje månad har representanter för polisen och stadens olika socialvårdsorgan, arbetsförmedlingen m. fl. kommit samman. Därvid har berörts gemensamma frågor av brottsförebyggande karaktär men ofta har överlagts om rena nykterhetsvårds- och nykterhetspolitiska spörsmål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 87

Svenska bryggareföreningen gör följande uttalande. Vad beträffar den övervakning, som i övrigt skulle äga rum genom de föreslagna samarbetsnämnderna i frågor som sammanhänger med missbruk och missförhållanden vid försäljning, vill vi erinra om, att såväl vår orga­ nisation som de lokala bryggeriföretagen sedan länge strävat efter och även tagit initiativ till att få till stånd ett gott och förtroendefullt samarbete i dylika frågor med redan befintliga nykterhetsvårdande organ, i första hand de kommunala nykterhetsnämnderna och länsnykterhetsnämnderna. Efter vad vi kunnat finna har därvid genom sakliga diskussioner föreliggande missförstånd kunnat undanröjas och praktiska lösningar av uppkomna problem vinnas. Inrättande av samarbetsnämnder för handläggning av ären­ den av nykterhetspolitisk art kan därför sägas ligga i linje med bryggeriin­ dustrins egna intentioner. Det kan emellertid ifrågasättas, om det efter­ strävade samarbetet bäst gagnas av tvingande bestämmelser. Vunna erfaren­ heter synes oss närmast tala för att detta syfte skulle kunna tillgodoses ge­ nom att bygga vidare på den inslagna vägen med samarbete på frivillig grund.

Departementschefen

Såvitt angår den nuvarande relativt begränsade möjligheten för kommu­ nerna att motsätta sig butiksförsäljning av Öl innebär bryggeriutredningens förslag i princip ingen annan ändring än som föranledes av den förordade omläggningen av tillståndsförfarandet för utminuteringen. Vid remissbe­ handlingen har man i vissa yttranden understrukit värdet av den nu be­ rörda formen av kommunalt inflytande på ölförsäljningen. Ett stort antal remissinstanser —- däribland Svenska landskommunernas förbund — har emellertid, under hänvisning till att kommunerna numera begagnar sitt inflytande på utminuteringen i mycket få fall, betecknat detta som betydel­ selöst och därför förordat dess avskaffande. För egen del har jag, med be­ aktande av de olika synpunkter som kan anläggas på frågan, kommit till den uppfattningen att någon bestämmanderätt för kommunerna i angivna hänseende inte längre är påkallad. Jag kan alltså icke biträda bryggeriutred­ ningens förslag på denna punkt utan anser att den ifrågavarande möjlighe­ ten för kommunerna att hindra butiksförsäljning bör slopas. I bryggeriutredningens förslag till ny ölförsäljningsförordning har gällan­ de stadgande om rätt för kommunen att inrätta allmännyttigt maltdrycksföretag bibehållits oförändrat. Detta stadgande har i eu del yttranden ut­ satts för kritik. Därvid har bl. a. påtalats, att de allmännyttiga företagen på ett onödigt sätt fördyrar distributionen. Ehuru den framförda kritiken icke kan frånkännas visst fog, anser jag inte att det framträtt sådana olä­ genheter, att kommunerna bör berövas rätten att ordna butiksförsäljning inom sitt område genom allmännyttigt maltdrycksföretag. .lag ansluter mig alltså härutinnan till utredningens ståndpunkt. Vad härefter angår bryggeriutredningens förslag om inrättande av särskil­ da kommunala samarbetsnämnder i ölfrågan har detta vid remissbehand­ lingen varit föremål för mycket delade meningar. Syftet med bryggeriutredningens förslag på denna punkt har varit att skapa möjligheter för de kommunala myndigheterna och de lokala ölför­

88 Knngl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

säljarna att gemensamt på ett tidigt stadium kunna angripa uppkommande missförhållanden på frivillighetens väg. Såväl av utredningens undersök­ ningar rörande förekomsten av ölmissbruk och missförhållanden inom han­ deln med Öl som av vad som framkommit vid remissbehandlingen synes emellertid framgå att något allmänt behov av lokala samarbetsnämnder inte föreligger. Med hänsyn härtill och då gällande kommunallag ger varje kommun möjlighet att, när så anses påkallat, inrätta en särskild nämnd för ölfrågor, bör enligt min mening föreskrifter i berörda hänseende inte intagas i ölförsäljningsförordningen. Jag avstyrker därför bryggeriutredningens för­ slag i denna de!.

VII. Utskänkning av Öl

Gällande ordning

De regler som gäller för utskänkning av Öl kan sammanfattas på följande sätt. Utan tillstånd eller anmälan får Öl utskänkas i sådana fall, då rätt förelig­ ger att utskänka rusdrycker. Tillstånd eller anmälan kräves inte heller för utskänkning vid slutet bord då fråga är om utskänkning vid heminackorde­ ring, vid kårhushåll eller i kollektivmatsal. Efter anmälan i viss ordning må utskänkning ske vid slutet bord i personalmatsal. För övrig utskänkning fordras särskilt tillstånd. Tillståndsgivande myndighet är vederbörande läns­ styrelse utom när fråga är om utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap, då tillstånd lämnas av polismyndigheten. Utskänkningstillstånd kan avse antingen årsutskänkning, varmed förstås utskänkning året runt eller årligen under viss tidsperiod, eller tillfällig utskänkning, varmed avses utskänkning vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod. Tillstånd till årsutskänkning meddelas för en tid av ett eller flera år dock högst fyra. Särskilda oktrojperioder är inte föreskrivna, över ansökning om årsrättighet skall, då ansökningen inte avser s. k. trafikutskänkning, yttranden in­ hämtas från länsnykterhetsnämnden samt polismyndigheten och fullmäk­ tige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas. Fullmäktige skall i sin tur höra kommunens nykterhetsnämnd. Till årsutskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må tillstånd inte meddelas. Har full­ mäktige föreslagit visst antal utskänkningsställen för årsutskänkning, får länsstyrelsen inte överskrida detta antal. Utan hinder av den kommunala vetorätten må emellertid tillstånd meddelas, då det finnes vara ur allmän synpunkt påkallat att årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat ä någon för turistväsendet i riket betydelsefull ort. Den kommunala vetorät­ ten omfattar inte heller s. k. trafikutskänkning, d. v. s. utskänkning på pas­ sagerarfartyg eller järnvägståg eller luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare. I dylika fall är inte heller föreskrivet något särskilt remissför­ farande. Trafiktillstånd lämnas av länsstyrelsen i det län där vederbörande trafikföretag har sitt säte.

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961 89

Vid tillfällig utskänkning är förfarandet avsevärt förenklat. Utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap får — såsom förut nämnts — äga rum efter tillstånd av polismyndigheten. Någon kommunal vetorätt föreligger inte i avseende på tillfällig utskänkning.

ölförsäljningsförordningen meddelar liksom tidigare författningar i äm­

net särskilda ordningsföreskrifter och ansvarsbestämmelser. Stadgandena härvidlag är emellertid numera avsevärt förenklade.

Utredningen

Beträffande ölutskänkningen hör enligt utredningens mening nuvarande tillståndsprövning och vetobestämmelser alltjämt gälla. Utredningen före­ slår emellertid vissa ändringar dels i förfarandet, dels såtillvida att tillstån­ den till årsutskänkning, som f. n. meddelas för en tid av ett eller flera, dock högst fyra år, i regel skall meddelas att gälla tills vidare, om inte särskilda skäl föranleder att de begränsas till viss tid. Motsvarande anses böra gälla i fråga om rättigheter till utskänkning i personalmatsal. Då ett tillstånd gäl­ ler tills vidare skall det ■— även om missförhållanden ej förekommit — kunna återkallas, därest kommunen använder sin vetorätt.

Remissyttrandena

Bryggeriutredningens förslag i avseende på ölutskänkningen har i allmän­ het inte föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. De i ärendet hörda nykterhetsorganisationerna utom IOGT motsätter sig dock, liksom hl. a. länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län, ändringar i den gällande ord­ ningen. A andra sidan har från några håll yrkats att en liberalisering av bestämmelserna genomföres beträffande utskänkningen likaväl som be­ träffande utminuteringen.

Kooperativa förbundet finner behovet av friare anordningar lika fram­ trädande beträffande utskänkningen som beträffande utminuteringen eller ännu mer framträdande. Utskänkningen, som nu stramt regleras huvud­ sakligen genom tillståndsgivning åt enskilda kaféföretag och restauranger och i något över 30 orter genom beslut om inrättande av kommunala maltdrycksutskänkningsföretag med ett eller flera utskänkningsställen, har nu, framhåller förbundet, mer och mer antagit sådan karaktär ur nykterhetspolitisk synpunkt, att ett fortsatt strängt urval vid tillståndsgivningen kan anses helt överflödigt. Där dåligt skötta ölkaféer förekommer, har dessa till­ stånd till utskänkning, medan nyupprättade moderna barer, matställen och mindre restauranger ofta har svårigheter eller drabbas av dröjsmål vid er­ hållandet av utskänkningsrättigheter, där behovsprövningsprincipen blir, i högre eller mindre grad, tillämpad vid prövningsgången. Förbundet är av den uppfattningen, att ett frisläppande av utskänkningsrätten genom kon­

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

kurrensen från nyctablerade moderna utskänkningsställen relativt snart skulle få den verkan, att de dåligt skötta och ofta ohygieniskt inredda öl­ kaféerna skulle saneras och därmed spridda härdar för missbruk försvinna. I anslutning härtill vill förbundet därför starkt förorda, att utskänkningen av Öl medges samma principiella frihet som utminuteringen, givetvis inom ramen för de nykterhetsvårdande bestämmelser beträffande allmän över­ vakning och näringsdrivarens ansvar, som gäller för restaurangrörelsen i dess helhet. De utskänkningsställen, där påtagligt missbruk förekommer, bör kunna förbjudas utskänka Öl eller därmed jämförliga drycker genom ingripande av behörig myndighet. En liknande uppfattning framlägges av länsstyrelsen i Älvsborgs län och Nya systemaktiebolaget. Enligt bolagets mening bör man även när det gäller utskänkningen av Öl slopa alla sådana bestämmelser som icke längre kan anses nykterhetspolitiskt motiverade. De missförhållanden som förekom­ mit inom utskänkningen och fortfarande •— ehuru i minskad omfattning -— förekommer kan, framhålles det, lokaliseras till sådana speciella ölkaféer som för sin existens i regel är beroende av en mycket restriktiv kommunal nyetableringskontroll, baserad på nuvarande bestämmelser om tillståndsgivning. Genom bibehållande av en restriktiv lagstiftning ges här ett monopol åt enskilda näringsidkare, som — då måltidstvång icke föreskrives och nå­ gon begränsning av enskilt vinstintresse icke gäller — av ekonomiska skäl i första hand inriktar sin rörelse på enbart servering av Öl, varmed följer en viss förslumning av dessa utskänkningsställen. Saneringen på detta områ­ de, stimulerad av den allmänna standardhöjningen, skulle enligt bolagets mening säkerligen starkt påskyndas, om ölet —• med hänsyn tagen till de mycket begränsade risker som denna dryck enligt de av Goldberg genom­ förda undersökningarna visat sig ha ur nykterhetssynpunkt — i lagstiftningsliänseende huvudsakligen behandlades som en alkoholfri dryck, vari­ genom den fria konkurrensen finge verka. Detta innebär, framhåller bola­ get, att det kommunala vetot vid utskänkning av Öl icke kan bibehållas. Den frihet som sålunda förordas bör vara förbunden med möjlighet för myndig­ heterna att ingripa mot missförhållanden. Enligt Svenska bryggareföreningens mening torde ett förfarande liknan­ de det som förordas för utminuteringen vara tillfyllest ur ordnings- och nykterhetssynpunkter. Anledning finns sålunda inte, uttalar föreningen, att bi­ behålla tillståndsprövningen för utskänkningen. Föreningen förordar också att den kommunala vetorätten vid utskänkningen avskaffas. Också Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet förordar ett avskaffande av tillstånds­ prövningen. Att det kommunala vetot inom utskänkningen slopas förordas — utom av Kooperativa förbundet, Nya systemaktiebolaget och Svenska bryggareför­ eningen — av kommerskollegium samt länsstyrelserna i Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län. Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län bör även beträffande utskänkningen bedömandet av sökandens lämplighet och

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 91

rörelsens karaktär vara de avgörande faktorerna vid prövningen, ölförsälj­ ningen får icke framstå som den väsentliga inkomstkällan av rörelsen utan dess förekomst i densamma skall endast vara av servicenatur. Yrkanden om slopande av tillståndsprövningen eller av den kommunala vetorätten framföres också i yttrandena från handelskamrarna. Länsmjkterhetsnämnden i Stockholms lån hävdar att de nuvarande oktrojperioderna bör kvarstå inom utskänkningen.

Departementschefen

Beträffande utskänkningen av Öl har bryggeriutredningen i huvudsak inte ansett sig böra föreslå annan ändring i gällande bestämmelser än att utskänkningstillstånden skall kunna gälla utan tidsbegränsning. Därjämte har förordats den förenklingen i remissförfarandet beträffande utskänkningstillstånd att länsnykterhetsnämndens hörande inte längre skall vara obligatoriskt. Flertalet remissinstanser har anslutit sig till utredningens ståndpunkt. I vissa yttranden har dock, bl. a. under hänvisning till vad som framkommit vid utredningens olika specialundersökningar, hävdats att yt­ terligare förenklingar bör kunna genomföras också i utskänkningsbestämmelserna. Å andra sidan har röster höjts för att bibehålla nuvarande före­ skrifter om remissförfarandet. Enligt min mening synes övervägande skäl tala för att den gällande utskänkningsregleringen i varje fall för närvarande lämnas i stort sett orub­ bad. Emellertid anser jag mig kunna tillstyrka, att de av utredningen före­ slagna förenklingarna genomföres i detta sammanhang. Jag kan alltså i hu­ vudsak godta utredningens förslag i hithörande delar. Till vissa detalj spörs­ mål, bl. a. i fråga om tillstånd för tillfällig utskänkning, återkommer jag i det följande.

VIII. Detalj motivering

I enlighet med de riktlinjer som angivits i det föregående har förslag till ny ölförsäljningsförordning samt till vissa ändringar i förordningen om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker upprättats inom finansdepartementet. Beträffande motiveringen till författningsförslagen kan i huvudsak hän­ visas till det förut anförda. Rörande bestämmelserna i den nya ölförsäljningsförordningen torde yt­ terligare få anmärkas följande.

1 §•

Tillverkningsförordningens definition på Öl synes böra återgivas direkt i försäljningsförordningcn i stället för såsom för närvarande genom hänvis­ ning till tillverkningsförordningen. Det synes dock icke erforderligt att upprepa den där gjorda bestämningen av ordet »maltdryck».

92 Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961

2 §•

Första stycket motsvarar 4 § 2 mom. Öff. Beteckningen tjänsteavtal har dock utbytts mot arbetsavtal. Definitionen i andra stycket på partihandel motsvarar definitionen i 2 § första stycket öff. I övrigt må endast erinras om att begreppet utminutering liksom för närvarande innefattar såväl butiksförsäljning som rörlig försäljning (kringföring).

3 §• Första stycket innebär endast en omformulering av stadgandet i 4 § 1 mom. öff. Andra stycket innebär ingen ändring i gällande ordning. Stadganden på flera håll i Öff har sammanförts till en punkt. Försäljningsstället skall själv­ fallet uppfylla de krav, som i livsmedelsstadgan föreskrives beträffande livsmedelslokaler. Gällande bestämmelser (9 § 2 mom., 19 §) innebär, att föreståndare för ölförsälj ningen skall finnas då tillståndshavaren är annan än enskild per­ son ävensom för kringföringsnederlag. Enligt förslagets tredje stycke åter skall föreståndare finnas även i det fall, då tillståndshavaren är enskild person men denne inte själv handhar rörelsen. Motivet till ändringen är att lägga ansvaret för försäljningen i främsta rummet på den som i realiteten har hand om denna.

5 §. Eftersom samtliga öltillverkare enligt förslaget får rätt till utminutering, och partihandel må bedrivas av var och en som har sådan rätt, medför för­ slaget ingen inskränkning i öltillverkarnas partihandelsrätt. Beträffande partihandel, som nu är i fråga, krävs ingen särskild anmälan. Beträffande partihandelsrätten i övrigt skulle enligt utredningens förslag sådan rätt medgivas den som yrkesmässigt importerar Öl. [För närvarande tillkommer sådan rätt endast den som importerar utländskt Öl (6 § öff).] Departementsförslaget har på denna punkt utformats i enlighet med utred­ ningens förslag. Härutöver har i departementsförslaget införts rätt till parti­ handel med Öl också för yrkesmässiga matvarugrossister. Med hänsyn till den ståndpunkt jag i övrigt intagit i fråga om ölförsäljningen och då alla detaljhandlare med matvaror avses erhålla rätt till partihandel med Öl, sy­ nes nämligen anledning icke föreligga att upprätthålla några begränsning­ ar härvidlag beträffande partihandlare med matvaror. Bestämmelserna om importörers och matvarugrossisters partihandelsrätt har upptagits i andra stycket av förevarande paragraf. Liksom hittills bör krav på anmälan bibe­ hållas. Sådan anmälan bör dock ställas till konlrollstyrelsen och icke såsom nu till länsstyrelse. Tredje stycket motsvarar 43 § tredje stycket öff. Bestämmelsen i 6 § tredje stycket öff har slopats. Gällande befogenhet för Kungl. Maj :t att i mån av behov förordna att Öl endast skall få införas ge­ nom Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen har tillkommit för att möjliggöra

Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 93

inskridanden i fall då de allmänna principerna för reklamen inte iakttas av importören. Då de tidigare gällande reklambegränsningarna numera i hu­ vudsak slopats, saknas anledning att bibehålla nämnda bestämmelse.

6 §.

Innehållet i förevarande paragraf har i huvudsak behandlats redan i den allmänna motiveringen. Det kan emellertid förtjäna erinras om att begrep­ pet matvaruhandlare endast avser dem som till en väsentlig del säljer mat­ varor i detta ords egentliga bemärkelse och exempelvis inte renodlade kaffe­ affärer, frukt- och konfektyrbutiker o. dyl. I fråga om de i tredje stycket meddelade bestämmelserna erinras om att punkten 3 av övergångsbestämmelserna öppnar möjlighet för den som nu bedriver utminuteringsrörelse av åsyftat slag att fortsätta denna rörelse. Är rättighetsinnehavaren enskild person får han fortsätta utminuteringen så länge han innehar rörelsen. Annan rättighetsinnehavare, t. ex. bolag eller ekonomisk förening, bibehåller försäljningsrätten under en tid av fem år. Vidare bör framhållas, att reglerna i tredje stycket inte innebär något ovillkorligt förbud mot att meddela tillstånd till utminutering av åsyftat slag. Anledning att bevilja sådant tillstånd kan föreligga när det är fråga om en rörelse som kunnat fortsätta efter den 1 oktober 1961 med stöd av de nyss nämnda övergångsbestämmelserna, exempelvis vid vissa gästgi­ vargårdar. Hinder föreligger emellertid inte att meddela tillstånd även för andra rörelser, om starka skäl talar därför. Bestämmelserna i fjärde stycket innebär att tillverkare inte kan erhålla rättighet till utminutering från butik som särskilt inrättats för att sälja drycker. Tillika innefattar dessa bestämmelser förbud för tillverkare, som exempelvis erhållit tillstånd att bedriva utminutering från bryggeri, att in­ rätta sådan butik i bryggeriet. Vidare kan hänvisas till punkten 4 i över­ gångsbestämmelserna.

7 §• I anslutning till de i 3 § tredje stycket föreslagna bestämmelserna avser lämplighetskravet i förevarande paragraf den som verkligen handhar för­ säljningen. Enligt 9 § 1 mom. andra stycket öff må detaljhandel med Öl ej utövas av den som är omyndig eller i konkurstillstånd. I fråga om utminutering torde detta krav ej behöva särskilt föreskrivas, då det redan av näringsfrihetsforordningen följer att vederbörande skall råda över sig själv och sin egendom. Den ifrågavarande bestämmelsen i öff har därför slopats i vad avser utminuteringen. Detta innebär den ändringen i gällande ordning, att utminuteringsrätt efter förmyndares och överförmyndares tillstånd i vissa fall kan innehas av omyndig, som fyllt sexton år (jfr näringsfrihetsförordningen § 6). Gällande förbud att bedriva utminutering av Öl för den som till följd av sin befattning kan komma att deltaga i beslut angående tillverkning eller

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

försäljning av maltdrycker eller att utöva tillsyn däröver har slopats såsom obehövligt. 9 §. I anslutning till omläggningen av tillståndsförfarandet har vissa jämk­ ningar företagits i bestämmelserna om rätt för kommunen att anlita all­ männyttigt maltdrycksföretag vid butiksförsälj ning av Öl inom kommunen. De nya bestämmelserna överensstämmer med vad som i praktiken tilläm­ pats under Öffs giltighetstid. Påpekas kan dock, att något obligatoriskt re­ missförfarande i tillståndsärendena icke föreskrives och att kommunens begäran därför i fortsättningen inte som hittills kan anknytas till sådan remiss.

1 0—1 6 § §.

Beträffande rättighetssystemet för utslcänkningen innebär utredningens förslag inte någon ändring i gällande ordning utöver att tillstånden till årsutskänkning skall kunna meddelas att gälla tills vidare. Så bör ske, om inte länsstyrelsen med hänsyn till utskänkningsställets karaktär eller a^ liknande särskilda skäl finner, att en omprövning av tillståndet bör äga rum efter några år. I departementsförslaget har emellertid därutöver vissa för­ enklingar vidtagits. Sålunda har kravet på anmälan slopats när det gäller utskänkning i per­ sonalmatsal (25 § öff). Detta innebär att sådan utskänkning i fortsättning­ en blir helt fri (10 § i departementsförslaget). I anslutning härtill har vissa formella jämkningar vidtagits i författningstexten. Påpekas må att begrep­ pet utskänkning i personalmatsal även omfattar begreppet utskänkning vid kårhushåll (24 § andra stycket b) Öff). Förslagets 11 § första stycket har utformats i viss analogi med stadgan­ det i 7 §. Departementsförslaget (12 §) innebär vidare att — såsom även föreslagits av någon remissmyndighet — alla tillstånd avseende tillfällig utskänkning, inte såsom nu endast sådana som avser utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap, meddelas av polismyndigheten (31 § öff). Även i övrigt har nu ifrågavarande bestämmelser i viss utsträckning om­ redigerats. Härvid har bl. a. benämningarna turistutskänkning och trafikutskänkning slopats. Vad beträffar utskänkning på passagerarfartyg och luftfartyg kan nuva­ rande bestämmelser tillämpas endast på svenska trafikmedel. Detta förhål­ lande har berörts av kontrollstyrelsen i en skrivelse den 24 november 1960 med förslag till vissa ändringar av rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m. Styrelsen påpekar härvid att begränsningen av författningsrummets räck­ vidd visat sig kunna medföra olägenheter i fråga om utländska passagerar­ fartyg som går i kombinerad in- och utrikes trafik eller i ren inrikes trafik. I dessa fall kan ingen utskänkning äga rum vid färd mellan svenska ham­ nar. Beträffande luftfartyg är förhållandena i princip desamma. Styrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 95

föreslår, att de ifrågavarande bestämmelserna göres tillämpliga även på utskänkning på utländska passagerarfartyg och luftfartyg. Från min sida föreligger inte någon erinran häremot. Jag förordar sålunda att bestämmel­ serna på förevarande punkt (14 § andra stycket) utformas i anslutning till kontrollstyrelsens förslag. — Bestämmelserna synes böra omfatta samt­ liga fartyg och icke som nu enbart passagerarfartyg. Enligt departementsförslaget (15 §) kan utskänkning medgivas på någon för turistväsendet betydelsefull ort när så finnes påkallat ur allmän syn­ punkt, oavsett att utskänkningen avstyrkts av kommunens fullmäktige. Énligt gällande ordning måste det vara fråga om en för turistväsendet inom ri­ ket betydelsefull ort.

19 §. Denna paragraf motsvaras av 10 § öff med den skillnaden att länsstyrel­ sens möjlighet att meddela tillstånd till utminutering vid enstaka tillfälle har slopats.

20 § första stycket I 5 § öff stadgas att all försäljning av Öl skall ordnas och handhas så att ordning och nykterhet ej äventyras. I utredningens förslag har motsvarande bestämmelse utformats så att var och en som har befattning med försäljning av Öl därvid skall verka för att försäljningen sker på ett sådant sätt att nyk­ terhet och ordning främjas. I anslutning till förslaget betonar utredningen, att försäljarens personliga ansvar för rörelsens bedrivande bör klart fram­ hävas. Förslaget innebär, framhålles det, att försäljarna bör vara positivt verksamma för att tillgodose de sociala synpunkterna vid försäljningen. Jag tillstyrker utredningens förslag.

20 § andra stycket Förevarande bestämmelse innebär att försäljningsrätt endast får utövas av rättighetshavaren själv med biträde av hos honom anställda. Försålt Öl må dock på hans ansvar försändas genom annan till köpare som är känd för honom. Någon motsvarande bestämmelse ingår inte i nuvarande ölförsäljningsförordning. Enligt utredningen utgår emellertid gällande bestämmelser från den förutsättningen att försäljningsrätt endast får utövas av rättig­ hetshavaren själv med hjälp av hos honom anställd personal. Betydelsen härav framträder — understryker utredningen — ännu klarare vid en friare reglering av ölförsäljningen. Härom anföres följande. Om försäljningsrätt skall kunna erhållas av alla livsmedelshandlare och förut angivna tillverkare och utövas med ett personligt ansvar, är det ange­ läget att man inte får ett antal mellanhänder, som inte prövats i lämplighetshänseende och som inte har något försäljningsansvar. Det är således viktigt att försäljningsrätt utövas endast av rättighetshavaren själv och att denne vid försäljningen endast får anlita hos honom anställda, inräknat familje­ medlemmar, vilka arbetar under hans eller föreståndares kontroll. All för­ säljning skall vidare ske i rättighetshavarens namn direkt till konsument

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

eller dennes ombud (eller, vid partihandel, annan rättighetshavare). Några mellanhänder vid försäljningen får således ej anlitas. Försäljning i kom­ mission är ej tillåten. Varan skall befinna sig i rättighetshavarens besittning till dess att den överlämnas till konsumenten eller dennes ombud. Försålt Öl må dock på ölförsäljarens ansvar försändas genom annan person eller företagare till köpare, som är känd för ölförsäljaren. Departementsförslaget har i huvudsak utformats i enlighet med utred­ ningens förslag.

21 § första stycket I gällande bestämmelser ingår vissa föreskrifter om tillhandahållande av alkoholfria drycker. Innehavare av kringföringstillstånd är sålunda skyldig att vid försäljningen förutom Öl tillhandahålla alkoholfria och därmed jäm­ förliga drycker i tillfredsställande urval och omfattning (22 §). Vid utskänkning av Öl skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval (38 § 2 mom.). Utredningen föreslår att nämnda stadganden ersättes med en generell föreskrift om skyldighet att tillhandahålla alkoholfria dryc­ ker i tillfredsställande urval och omfattning vid all försäljning till allmän­ heten, d. v. s. både utminutering och utskänkning. Detta innebär i motsats till vad som nu gäller att innehavare av matvarubutik, där Öl tillhandahålles, i fortsättningen skall vara skyldig att saluföra alkoholfria drycker. Utredningen förutsätter, att också lättöl ingår i sortimentet. Mot vad sålunda föreslagits har jag intet att erinra.

21 § andra stycket Förevarande stadgande innebär att matvaruhandlare inte tillätes bedriva försäljning av enbart drycker, exempelvis från fordon, utan kombination med matvaruförsäljning.

22 §.

Utredningens förslag på förevarande punkt innebär i allt väsentligt ingen ändring i gällande bestämmelser (43 § öff). Dock har i förslaget tillagts att samråd bör ske med nykterhetsnämnd, då försäljare har särskild anledning att misstänka att inköp av Öl sker i berusningssyfte eller för olovlig försälj­ ning. I anslutning till nu ifrågavarande föreskrifter uttalar utredningen föl­ jande. Nuvarande bestämmelser om att Öl inte får utskänkas till minderåriga eller utlämnas till alkoholpåverkade, missbrukare m. fl. är självfallet av central betydelse i förevarande sammanhang. Vi har redan förut förordat att försäljare skall vara skyldig att verka för att nykterhet och ordning främjas. Härav följer uppenbarligen att han skall, så långt det står i hans makt, verka för att missbruk av Öl inte må förekomma och tillse att akut alkoholpåverkade eller ur nykterhetssynpunkt misskötsamma personer inte erhåller tillgång till Öl. I detta syfte bör försäljare vara särskilt uppmärk­ sam på den öldistribution, som kan förekomma vid vissa arbetsplatser, ba-

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 97

rackförläggningar, anstalter, ålderdomshem o. d. Här framträder vikten av försäljarnas personliga ansvar och omdöme särskilt starkt. Av speciell vikt är givetvis att försäljare inte genom att tillhandahålla Öl till kända alkohol­ missbrukare äventyrar av nykterhetsvårdsorganen vidtagna åtgärder. Beho­ vet av författningsmässig reglering i här ifrågakommande hänseende torde i praktiken vara tillräckligt tillgodosett genom den nuvarande bestämmel­ sen, att Öl inte får lämnas ut då det finns särskild anledning till misstanke att varan är avsedd att användas i berusningssyfte. Det bör uppmärksam­ mas att bestämmelsen har större räckvidd än 69 § nykterhetsvårdslagen, som stadgar straff endast då alkoholdryck lämnas till missbrukare som är före­ mål för vissa stränga tvångsåtgärder. Utredningsförslaget föranleder ej annan erinran från min sida än att re­ kommendationen om samråd med nykterhetsnämnden icke synes ha sin plats i författningstexten.

23 och 24 §§. 40 § i öff har genom 23 § i departementsförslaget lämnats i huvudsak oförändrad. 24 § motsvaras av 41 § öff med en mindre omredigering. — Vid fast handel får Öl som sålts under den vanliga affärstiden utlämnas eller försändas efter denna tids slut. Däremot måste vid försäljning från fordon alla kundbesök äga rum under vanlig affärstid.

26 §. I andra stycket har, i syfte att främja en enhetlig tillämpning av den nya förordningen, kontrollstyrelsen bemyndigats att utfärda erforderliga före­ skrifter och anvisningar i ämnet. Vidare har i första stycket, i överensstäm­ melse med utredningens av flertalet remissinstanser tillstyrkta förslag, före­ tagits den ändringen att länsnykterhetsnämnderna inte längre skall behöva taga befattning med övervakningen av ölförsäljningen.

27 § första stycket I förevarande paragraf, som har sin motsvarighet i 49 § Öff, meddelas be­ stämmelser om administrativa ingripanden mot missförhållanden inom öl­ försäljningen. Bortsett från vissa jämkningar sammanhängande med de nya utminuteringsbestämmelserna innebär bryggeriutredningens förslag änd­ ring i gällande ordning i två hänseenden. Sålunda föreslås kraven i fråga om nykterhet och ordning omfatta all försäljning av Öl inte såsom nu endast utskänkning. Härjämte förordas införande av en uttrycklig bestämmelse att de administrativa åtgärderna i första hand skall innebära varning till ölförsäljare. I fråga om förfarandet vid administrativa ingripanden gör utredningen följande uttalanden. Ett nödvändigt komplement till de hittills föreslagna anordningarna måste vara att administrativa och rättsliga åtgärder vidtas, när överträdelse av försäljningsbestämmelserna föreligger och rättelse inte åstadkommits på ett tidigt stadium genom frivilliga överenskommelser. Det bör betonas, 7 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 8

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

att när vi här talar om överträdelse avser vi inte enstaka eller obetydliga överträdelser ntan grava förseelser och särskilt då överträdelserna är av sådan väsentlig betydelse att de kan sägas karakterisera rörelsens skötsel. I sådana fall bör, oberoende av om förseelserna föranleder åtal och straff, administrativa ingripanden övervägas av principiellt samma art som redan nu föreskrivits beträffande den tillståndsbundna försäljningen. En viss skärpning av de nuvarande bestämmelserna bör dock vidtas i syfte att effek­ tivisera de administrativa ingripandena. Gången av det av oss tänkta förfarandet skulle bli i huvudsak följande. Har det konstaterats att bestämmelserna i förordningen eller meddelade föreskrifter inte iakttagits och rättelse inte på förut angivet sätt åvägabragts skall polismyndigheten eller, när det gäller utskänkning, länsstyrelsen efter samråd med nykterhetsnämnden och ev. ytterligare utredning, i allmänhet inskränka sig till att meddela ölförsäljaren varning. Sker likväl ej rättelse utan grava missförhållanden alltjämt konstateras __t. ex. att Öl tillhandahålles åt alkoholpåverkade eller missbrukare — skall polismyndigheten resp. länsstyrelsen ta upp frågan om att förbjuda för­ säljningen eller återkalla tillståndet. Förbud eller återkallelse, vilken ju i många fall med hänsyn till konkurrensförhållandena utgör ett allvarligt ingrepp i rättighetshavarens rörelse, bör som regel ske för viss tid, t. ex. ett halvt eller ett helt år från dagen för beslutet och endast i svårare fall med­ delas med verkan tills vidare. När det gäller tidsbestämd årsutskänkning, bör beslutet kunna avse återkallelse för viss del av rättighetens giltighets­ tid eller total återkallelse av tillståndet. Finner de övervakande myndigheterna förekommande missförhållanden ge anledning därtill, skall de självfallet oberoende av administrativa ingri­ panden anmäla ärendet till åklagaren för prövning av åtalsfrågan. Mot vad utredningen sålunda anfört och föreslagit har jag ingen väsentli­ gare erinran. I mycket grava fall bör dock enligt min mening möjlighet fin­ nas att stoppa försäljningen utan föregående varning. Vidare synes det överflödigt att i författningtexten särskilt nämna att ingripande kan ske om kraven på nykterhet och ordning åsidosättes. Detta framgår redan ax­ en jämförelse med 20 § första stycket. Det kan förtjäna tilläggas att be­ stämmelserna är så utformade, att ingripande med varning eller annan åt­ gärd kan grundas på att rättighetsinnehavare eller föreståndare visar sig personligen olämplig (jfr 7 och It §§). I sammanhanget kan erinras om att föreståndares lämplighet prövas i samband med erhållande av tillstånd men att utbyte av föreståndare kan ske utan särskild prövning av myndig­ het.

27 § andra stycket Om matvaruhandlare, som erhållit tillstånd till utminutering, till matva­ rubutiken ansluter kiosk- eller utskänkningsrörelse, skall tillståndet indra­ gas, försåvitt inte polismyndigheten på grund av särskilda förhållanden med­ ger sådan kombination av rörelser.

27 § tredje stycket I fråga om överträdelser vid försäljning från tillverkningsställe bör — med hänsyn till de i första stycket nämnda åtgärdernas betydelse för tillverkningsrättens utövande — yttrande inhämtas från kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 99

30 §. Hittillsvarande ordning som innebär (51 § öff) att tillståndsbeslut skall kungöras i ortstidningarna synes — såsom framhållits av några remissmyn­ digheter — kunna förenklas. I departementsförslaget stadgas att kungörelse skall anslås hos tillståndsmyndigheten. Vidare bör kungörelseförfarandet, såsom utredningen föreslagit, slopas i fråga om utminuteringen. Det kan förtjäna påpekas, att besvär över polismyndighets beslut föres enligt vad därom är särskilt stadgat hos länsstyrelse.

32 — 3 8 §§. Ansvarsbestämmelserna överensstämmer med motsvarande bestämmelser i öff, bortsett från några mindre jämkningar, företagna i anslutning till 1957 års ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen och 1960 års lag om straff för varusmuggling.

Ikraftträdandebestämmelserna För att bereda tillämpande myndigheter och enskilda tid till erforderligt förberedelsearbete synes den nya ölförsäljningsförordningen lämpligen böra träda i kraft den 1 oktober 1961. — Beträffande punkten 3 av övergångsbe­ stämmelserna kan förtjäna framhållas att försäljningsrätt, som enligt den­ samma må bibehållas, skall utövas med iakttagande av reglerna i den nya förordningen. Har särskilda föreskrifter meddelats före den nya förordning­ ens ikraftträdande (15, 34 och 49 §§ gällande förordning), behåller dessa föreskrifter sin giltighet, dock endast i den mån de är förenliga med den nya förordningen. Detta torde medföra, att inskränkningar som vid butiksförsäljning meddelats i fråga om rätten att försända sålt Öl (49 § gällande för­ ordning) bortfaller.

IX. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredra­ gande departementschefen, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition före­ slå 1961 års riksdag att antaga de inom finansdepartementet upprättade för­ slagen till 1 ) ölförsäljningsförordning ; samt 2) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läske­ drycker.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att pro­ position av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Ragnar Sohlman

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Bilaga 1

PM angående maltdryckernas verkan

De särskilda undersökningar rörande maltdryckernas verkan, som profes­ sor L. Goldberg på bryggeriutredningens uppdrag verkställt, innebär ett full­ följande av de undersökningar som gjordes för 1944 års nykterhetskommit­ tés räkning. Härvid bär omfattande undersökningar företagits över blodalkoholkurvans förlopp efter förtäring av olika spritdrycker, viner och maltdrycker. Verkan av de olika dryckerna har studerats med hjälp av kvantitativa me­ toder, graden av påverkan har beräknats och en jämförelse har gjorts mel­ lan verkningarna av olika slag av drycker. För att kunna studera maltdryckernas verkningar närmare har, förutom blodalkoholkurvans förlopp och graden av funktionsrubbning efter tillför­ sel av varierande mängder maltdrycker, även dryckernas sammansättning varit föremål för undersökning främst med avseende på alkoholhalt, extrakthalt, stamvörtstyrka och förjäsningsgrad. En närmare redogörelse för undersökningarnas metodik och resultat läm­ nas i betänkandet i avsnitt IV Nga undersökningar rörande maltdryckernas verkan (s. 97—124), vartill här hänvisas. Undersökningarnas resultat kan sammanfattas på följande sätt.

För att mäta verkan av olika slag av drycker har man tidigare främst jämfört de maximivärden, som uppnås i blod av blodalkoholkurvorna. Beträffande dessa påpekas i betänkandet att skillnaderna i blodalkoholhalt blir avsevärda vid förtäring av samma mängd alkohol med olika drycker. De högsta blodalkoholkurvorna framkommer efter förtäring av sprit. Därnäst kommer i tur och ordning kurvorna för starkviner och olika slag av lätt­ viner (röda och vita). De lägsta kurvorna framkommer efter förtäring av maltdrycker. Lägst ligger kurvorna för Öl och lagrat lättöl. Beträffande malt­ dryckerna lämnas bl. a. följande uppgifter.

Förtäring av t. ex. en flaska pilsner (1/3 liter) ger en maximal blod­ alkoholhalt av 0,10—0,11 promille. Denna alkoholmängd har helt läm­ nat blodet på 45—60 minuter. Organismen omsätter vid förtäring av smärre alkoholmängder omkring en och en halv flaska Öl per timme. Det behövs förtäring av avsevärda mängder för att leda till en påvisbar alkoholpåverkan. En förtäring av fyra—sex flaskor inom loppet av en halvtimme är nödvändig för att en alkoholhalt av 0,5 promille skall kunna uppnås, en vätskekvantitet som bereder flertalet måttliga alkoholförtärare stora besvär, varför även för experimentella ändamål en sådan förtäring ernås endast undantagsvis. Utsträcks förtäringen över längre tid, t. ex. en timme, hinner så mycket alkohol förbrännas, att en kvantitet av sex—åtta flaskor är nödvändig för att ge maximal alkohol­ halt av 0,5 promille. Härtill kommer liksom för lättöl, att alkoholför­ bränningen av en maltdryck av klass II stiger med en ökning av den förtärda mängden. En fördubbling av den förtärda mängden medför en fördubbling av förbränningshastigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 101

Förtäring av pilsneröl tillsammans med föda påverkar inte alkoholkurvans förlopp. Denna har samma förlopp vare sig det intages på fas­ tande mage eller tillsammans med föda.

Vid försök med andra maltdrycker av samma alkoholhalt som pilsnerölet har framgått, att hlodalkoholkurvan är avsevärt lägre efter förtäring av ett extraktrikt Öl med låg förjäsningsgrad, omkring 40—44 procent, än efter förtäring av pilsneröl med normal extrakthalt och normal förjäsningsgrad, medan förtäring av ett Öl med relativt låg extrakthalt och hög förjäsnings­ grad, omkring 67 procent, leder till högsta hlodalkoholkurvan. Dessa försök visar klart, att hlodalkoholkurvan får olika förlopp efter för­ täring av olika slag av maltdrycker, trots att såväl de totalt givna alkohol­ mängderna som även alkoholhalten i de prövade dryckerna var densamma varje gång. Försök har också gjorts med olika sorters mellanöl (3,2—4,0 viktprocent alkohol) med varierande sammansättning. För nykterhetskommitténs räk­ ning prövades sålunda en laboratoriemässigt framställd maltdryck innehål­ lande 3,2 viktprocent alkohol. Det visade sig, att förtäring av en flaska av detta Öl gav en maximal blodalkoholhalt av 0,16—0,18 promille. Karakte­ ristiskt var vidare, att alkoholkurvan blev omkring 10—20 procent lägre, om denna maltdryck intogs tillsammans med föda. Sedermera har nya för­ sök med mellanöl genomförts. Härom lämnas bl. a. följande uppgifter.

När en analys av de 1951 framlagda resultaten visade, att maltdryc­ kernas sammansättning måste ha en avgörande betydelse för deras ver­ kan, framkom tanken att som ett viktigt komplement till de 1946/1951 utförda undersökningarna av det 3,2-procentiga laboratorieölet göra en serie undersökningar av ett på bryggeri framställt mellanöl med 3,2 viktprocent och med en sammansättning, som bättre skulle motsvara andra i handeln förekommande svenska maltdrycker. Den maximala blodalkoholhalten efter förtäring av en flaska av det­ ta mellanöl visade sig bli endast 0,12—0,14 promille, således 20—30 procent lägre än efter förtäring av samma mängd 3,2-procentigt laboratorieöl. Hela kurvan, ej blott maximum, visade sig förlöpa på en lägre nivå. Fn väsentlig skillnad i förhållande till hlodalkoholkurvan efter förtäring av det 3,2-procentiga laboratorieölet visade sig således föreligga. Skillnaden i verkan mellan de båda slagen av mellanöl visade sig vara ännu större än skillnaden i blodalkoholhalt. Det hryggeritekniskt fram­ ställda mellanölet hade en verkan, som var betydligt mindre än verkan av det 3,2 -procentiga laboratorieölet 1946/1951, och överensstämde med verkan av Öl med 2,8 viktprocent. Slutligen visade det sig att alkoholkurvan efter förtäring av det brvggeriframställda ölet tillsammans med föda inte förändrades, ävenledes i motsats till laboratorieölet, vars kurva pressades ned 10—20 procent.

Tilläggas kan, att enligt undersökningsresultatet kurvan för det bryggeri­ mässigt framställda 3,2-procentiga ölet inte mer väsentligt avviker från kur­ van för det 2,8-procentiga. Skillnaden i påverkan mellan dessa drycker är inte större än som motsvarar skillnaden i alkoholhalt. Däremot företer ett mellanöl med en alkoholhalt av 3,6 viktprocent en kurva som närmare an­ sluter sig till kurvorna för starköl. Beträffande starköl anges bl. a. följande.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Förtäring av en flaska (1/3 liter) med hög förjäsningsgrad leder till en maximal blodalkoholhalt av 0,17—0,18 promille, och en förtäring av tre—fyra flaskor inom loppet av en halvtimme — således mera än vad den måttliga alkoholförtäraren i regel kan konsumera inom denna tids­ rymd — är nödvändig för att en alkoholhalt av 0,5 promille skall kun­ na uppnås. Förtäring av starköl tillsammans med föda ger en nedpressning av blodalkoholkurvan med omkring 20—25 procent i jämförelse med kurvförloppet efter förtäring av starköl på fastande mage. Vissa försök har även gjorts med utländska starkölssorter, bl. a. med ett skandinaviskt Öl med hög extrakthalt och låg förjäsningsgrad. Blod­ alkoholkurvan efter förtäring av detta Öl uppvisade en klar nedpressning i förhållande till förloppet efter intagning av starköl med högre förjäs­ ningsgrad.

Viktigare än blodalkoholkurvans förlopp är emellertid — framhålles i be­ tänkandet — de alkoholhaltiga dryckernas totala verkan. De allmänna för­ utsättningarna för mätning av den totala verkan anges i huvudsak sålunda.

För att en kvantitativ bild av verkan av skilda slag av drycker skall kunna erhållas måste ej blott uppträdandet av en eventuell påverkan kunna fastställas med objektiva metoder, utan graden av påverkan måste också kunna bestämmas kvantitativt. Detta kan ske på olika sätt. Den metodik, som givit de säkraste resultaten, innebär att med ett testbatteri med prövning av olika sinnesfunktioner, psykiska funktioner, koordination etc., registrera och mäta graden av förändring i olika funktioner. Genom att upprepa dessa prov med täta mellanrum erhålles en kvantitativ bild av förändringarna i förloppet av alkoholpå­ verkan och därmed en kvantitativ bild av alkoholverkans förlopp. Försök utförda på nyssnämnda sätt har klarlagt, att ett samband existerar mellan påverkan och blodalkoholhalt. Vid en diskussion av detta samband mellan påverkan och alkoholhalt är det främst två förhållanden som måste betonas, nämligen a) före­ komsten av ett tröskelvärde för effekten, och b) den snabba ökningen av påverkan med en ökning i alkoholhalten. En påverkan framkommer inte i samma ögonblick, som alkohol upp­ träder i blodet, eller så snart som blodalkoholen börjat stiga, utan blodalkoholhalten måste först nå en viss kritisk höjd, en tröskel, eller ett gränsvärde innan någon påverkan kan iakttagas. Detta gränsvärde va­ rierar med olika slag av prov och är i genomsnitt 0,3—0,4 promille hos måttliga alkoholförtärare, om kvantitativa och känsliga prov kommer till användning. Påverkan ökar inte i samma takt som blodalkoholhalten, när denna överstiger det kritiska gränsvärdet. En liten ökning av blodalkoholhal­ ten, så länge denna ligger nära det kritiska gränsvärdet, ger en relativt obetydlig ökning av påverkan, medan samma ökning av halten, när denna är högre, medför en betydligt starkare påverkan. Påverkan ökar således betydligt snabbare än blodalkoholhalten, och i stort sett kan man säga att en ökning av blodalkoholhalten till det dubbla ger en ökning av påverkan till det fyrdubbla.

Metoden att mäta verkan av olika slag av drycker med blodalkoholkur­ vans maximivärden tar ej — framhålles det — hänsyn till att verkan först framkommer, när kurvan överstiger det kritiska gränsvärdet. Men hänsyn

Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 103

måste även tagas till tröskelvärdets höjd, vidare till det faktum alt sam­ bandet mellan verkan och blodalkoholhalt ej är rätlinjigt. Slutligen måste hänsyn tagas till hela den verkan som en dryck utövar under den tid den finns i organismen (den totala intoxikationsverkan), ej blott effekten vid en viss tidpunkt. Vidare måste beaktas en rad andra faktorer: kurvans hela förlopp, maxi­ mivärdet och tidpunkten för maximums inträdande, dvs. till frågan huru­ vida alkoholen uppsuges snabbt eller långsamt och slutligen till alkohol­ förbränningens storlek, den hastighet varmed alkoholen lämnar blodet, och till naturen och känsligheten av de prov, som ligger till grund för bestäm­ ningen av verkan. Den verkan som alkoholen utövar på organismen — alkoholens totala intoxikationseflekt eller totala verkan, mätt enligt nu antydda principer — åskådliggöres i betänkandet grafiskt med olika figurer. Härvid har den to­ tala intoxikationseffekten approximativt åskådliggjorts som en yta, be­ gränsad uppåt av blodalkoholkurvan och nedåt av den räta linje som re­ presenterar det kritiska gränsvärdet för påverkan. Delta har förlagts till 0,35 promille, ett medeltal av ett stort antal kvantitativa prov. Först jämföres verkan av 11 cl brännvin (35 g alkohol) med verkan av samma alkoholmängd starköl, två och en halv flaska. Spriten har betydligt kraftigare verkan. Verkan av starkölet är endast eu tredjedel av den verkan som uppstår vid förtäring av sprit med samma mängd ren alkohol. Vidare återges verkan av 11 cl sprit, jämförd med verkan av fyra flaskor pilsner (Öl). Verkan av fyra flaskor pilsner är endast en sjättedel av ver­ kan av motsvarande mängd sprit. Slutligen återges verkan av sprit, jämförd med verkan av lättöl. Sex flas­ kor lättöl har endast åttondelen till tiondelen så stark verkan som samma mängd alkohol, förtärd som sprit (11 cl). Ytterligare framgår att av sprit redan en dos av 5 —ö cl är tillräckligt för att ge en begynnande påverkan, som sedan snabbt stiger med stigande mängd. hi ar det gäller starköl behövs en betydligt slörre mängd för att framkalla en med sprit jämförbar verkan, ej blott på grund av skillnaden i alkoholhalt mellan sprit och starköl, utan proportionellt mer än vad som motsvarar alkoholhalten. Först två till två och eu halv flaska starköl ger en begynnande verkan, emedan en viss de! av den alkohol, som finns i starkölet, inte upp­ tages lika snabbt som alkoholen i sprit och därför utövar en mindre verkan. Av Öl behövs eu betydligt större mängd för att framkalla en påverkan än av sprit eller av starköl. Först tre och en halv till fyra flaskor ger eu begyn­ nande verkan. Den här uppkommande verkan av större doser är enuast omkring femtedelen—tiondelen av verkan av motsvarande mängd sprit. Verkan av lättöl är betydligt mindre än av motsvarande mängd alkohol från Öl. Omkring fem—sex flaskor är nödvändiga för att framkalla en be­ gynnande verkan. Effekten av större mängder är endast åttondelen—tion­ delen av den av motsvarande alkoholmängd sprit och av mindre doser t. o. in. bara en tiondel—en femtonde! av verkan av sprit. Av eu jämförelse mellan olika alkoholhaltiga drycker, där även vinerna medtagits, framgår att spriten genomgående har den högsta verkan. Stark­ vinerna kommer närmast sprit i verkan. Denna är här ungefär hälften av spritens. Som nästa grupp följer lättvinerna. Rödvin i måttliga mängder har eu verkan som är omkring fjärdedelen av verkan av samma alkoholmängd sprit, och verkan av motsvarande mängd vin vin kan vara lägre, beroende på vintypen. Starkölets verkan är mindre än del röda lättvinets och är av samma stor­

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

leksordning eller mindre än det vita lättvinets. Öl och lättöl har betydligt mindre verkan än samtliga prövade viner. Utredningen fastslår att undersökningarna klart visat att en viss mängd alkohol, intagen som vin eller olika slag av maltdrycker, ger en lägre blodalkoholkurva och därmed en mindre verkan än samma mängd alkohol, in­ tagen som sprit. Den dryck, i vilken alkoholen intages, spelar således — till­ sammans med den totala mängden alkohol — en avgörande roll för den uppnådda alkoholhalten och därmed för alkoholens verkan.

Det har vidare klart visats — framhåller utredningen — att ett samband föreligger mellan maltdryckernas sammansättning och deras verkan. Det är inte alkoholhalten, extrakthalten eller stamvörtstyrkan var för sig som är avgörande för verkan utan i stället den relativa extrakthalten (förhållandet mellan alkoholhalt och extrakthalt) och därmed förjäsningsgraden. En hög relativ extrakthalt, som motsvarar en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, och en låg förjäsningsgrad, medför en lägre blodalkoholkurva — och därmed en mindre verkan —■ än en låg relativ extrakthalt, d. v. s. en hög kvot alko­ holhalt/extrakthalt och en hög förjäsningsgrad. Den blodalkoholhalt, som råder i organismen under en längre tidrymd, måste överstiga ett visst kritiskt gränsvärde för att kroniska skadeverk­ ningar skall framkomma. Detta innebär att risken för skadeverkningar efter förtäring av maltdrycker, som leder till den lägsta blodalkoholhalten, måste bli avsevärt mindre än efter förtäring av sprit, som snabbare leder till hög blodalkoholhalt. Sin bedömning av undersökningsresultaten sammanfattar bryggeriutred­ ningen sålunda. Undersökningarna rörande maltdryckernas verkningar på den mänsk­ liga organismen utvisar, att blodalkoholhalt och alkoholpåverkan lig­ ger på en lägre nivå för maltdrycker — för det vanliga ölet avsevärt lägre — än för starkare alkoholdrycker. Påverkan av vårt nuvarande lågprocentiga vanliga Öl ligger endast obetydligt högre än verkan av lagrat lättöl. Det är vid förtäring av det vanliga ölet svårt att under normala omständigheter nå över tröskelvärdet för påverkan. Risken för tillvänjning (alkoholism) och för kroniska skadeverkningar är, även efter långvarig förtäring av avsevärda mängder, ringa. Dessa un­ dersökningar ger sålunda inte heller de något stöd för att behov skulle finnas att ytterligare skärpa maltdrycksregleringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 105

Bilaga 2

PM angående bryggerinäringens lönsamhet

Den i bryggeriutredningens betänkande lämnade redogörelsen för brygge­ rinäringens lönsamhet bygger på en särskild för ändamålet genomförd gruppindelning av de undersökta företagen. Enligt denna avses med grupp I företag med en ölproduktion av mer än 5 milj. liter, med grupp II företag med en ölproduktion av 1,5—5 milj. liter och med grupp III företag med en ölproduktion under 1,5 milj. liter. Grupperna II och III uppdelas i en a)grupp och en b)-grupp, den förra omfattande företag inom Svenska Brygga­ reföreningen, den senare utanför föreningen stående företag. Med eget kapi­ tal 1 resp. totalt kapital I förstås kapital med fastigheterna upptagna till brandförsäkringsvärden, medan med eget kapital II resp. totalt kapital II för­ stås kapital med fastigheterna upptagna till taxeringsvärden. Det vinstbe­ grepp, som använts vid beräkningen av avkastningen på eget kapital, utgöres av »verklig» vinst efter skatt, medan avkastningen på totalt kapital beräknats utifrån »verklig» vinst före skatt jämte utgiftsräntor. Redogörelsen i be­ tänkandet innehåller beträffande lönsamheten i huvudsak följande. En markant försämring av räntabiliteten för bryggeriindustrins till­ verkning av drycker har — inom samtliga urvalsgrupper — inträffat under den undersökta treårsperioden. Med undantag för grupp II b in­ träffade den huvudsakliga försämringen redan år 1955/56, medan det därpå följande året närmast återspeglar en stagnation vid den lägre ni­ vån. Räntabilitetsutvecklingen sammanfaller ganska nära med den un­ der perioden vikande försäljningsvolymen för dessa grupper. För grupp II b noteras en förbättrad lönsamhet för år 1955/56, som också känne­ tecknades av en kraftig försäljningsuppgång. Trots fortsatt betydande volymökning innebär emellertid år 1956/57 en avsevärt försämrad av­ kastning för denna grupp. Avkastningen på eget kapital II sjönk detta år med ca 50 procent från 17,3 till 9,4 procent. För de tre grupperna av företag, anslutna till Svenska Bryggareföreningen -— grupperna I, II a och III a — sjönk avkastningen på eget kapital II under perioden från resp. 6 , 6 , 8,0 och 6,5 procent till resp. 4,4, 4,8 och 2,4 procent — en genomgående nedgång med 2 å 3 procentenheter. Vad slutligen grupp III b beträffar kan en otillfredsställande lönsamhet konstateras. Av det sagda framgår, att avkastningen på eget kapital II under pe­ rioden legat väsentligt högre för grupp II b än för övriga grupper. Av­ kastningen på eget kapital I är även den något högre för grupp II b. Förhållandet förklaras väsentligen av att företagen i grupp II b i be­ tydligt högre grad än företagen i de övriga grupperna arbetar med främmande, räntedragande kapital samt att fastigheternas taxerings­ värden varit förhållandevis lägre än hos övriga grupper. Avkastningen på det totala i rörelserna arbetande kapitalet utvisar således endast smärre skiljaktigheter för grupperna I, Ila, II b och Illa, med undan­ tag för sistnämnda grupps avkastning år 1956/57, vilken var väsentligt lägre än de övriga nämnda gruppernas. Även enligt denna beräkning utvisar grupp III b eu otillfredsställande avkastning. Under perioden var avkastningen i procent av eget kapital I lägre än av eget kapital II — generellt sett mellan 1 och 3 procentenheter för S Ilihurig till riksdagens protokoll 1961. i samt. Nr S

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

samtliga urvalsgrupper utom II b. För sistnämnda grupp var skillna­ derna i avkastning de två första åren över 10 procentenheter för att sista året nedgå till ca 5 procentenheter, ett förhållande som samman­ hänger med förenämnda låga taxeringsvärden på fastigheter,

En jämförelse med vissa undersökningar av priskontrollnämnden ger vid handen att maltdrycksindustrins lönsamhet under hela 1950-talet legat un­ gefärligen vid den nivå, som den nu gjorda undersökningen utvisar. Av särskilt stort intresse är, framhåller utredningen, en jämförelse med den lönsamhet, som förelåg under början av 1930-talet enligt den av 1934 års maltdryckskommitté verkställda undersökningen. Härom anföres föl­ jande. Denna utfördes på ett sätt som närmast är att jämställa med den nu gjorda beräkningen av avkastningen på eget kapital II, d. v. s. de nyss anförda procenttalen. Enligt kommitténs undersökning var avkastning­ en högst för de större och medelstora företagen. Denna företagsgrupp utvisade en räntabilitet om 21,2 procent år 1929/30. Avkastningen sjönk sedan successivt under de följande åren och hade år 1933/34 nedgått till 8,8 procent. De mindre företagen visade genomgående lägre ränta­ bilitet och avkastningsförmågan syntes sjunka med företagsstorleken. För den minsta företagsgruppen, som även utvisade den lägsta lönsam­ heten, uppgick avkastningen år 1929/30 till 13,5 procent för att sedan successivt sjunka till 4,6 procent år 1933/34. Den i undersökningen konstaterade utvecklingen torde få ses mot bakgrunden av att krisbetonade ekonomiska konjunkturförhållanden rådde inom nästan hela det svenska näringslivet under början av 1930-talet. Den konjunktur­ uppgång, som därefter följde, synes även för maltdrycksindustrin ha medfört förbättrade ekonomiska villkor. Detta konstaterades också av 1944 års nykterhetskommitté och bestyrkes också av de årliga under­ sökningar av bruttovinstutvecklingen inom den svenska industrin, som priskontrollnämnden verkställde. Enligt dessa undersökningar synes maltdrycksindustrins vinstförhållanden ha varit goda omedelbart före andra världskrigets utbrott. En viss avmattning inträffade därefter, men bruttovinsternas andel av nettoförsäljningsvärdet höll sig på en ganska hög nivå fram till slutet av 1940-talet. Då skedde en markant nedgång, vilken sedan inte synes ha återhämtats. För åren 1948— 1954 noteras enligt undersökningarna endast smärre olikheter i brutto­ vinsternas andel av nettoförsäljningsvärdet. Detta synes ge ytterligare belägg för att den nu konstaterade lönsamheten inom maltdrycksindu­ strin i stort sett gällt under hela 1950-talet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 107

Bihang A

Bryggeriutredningens förslag till ny ölförsäljningsförordning

Inledande bestämmelser

1 §•

Med Öl förstås maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent.

2 §•

Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot ersätt­ ning. Som försäljning skall dock icke anses att arbetsgivare på grund av arbetsavtal utan särskild gottgörelse tillhandahåller Öl åt anställd. Till partihandel hänföres försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse samt försäljning för export. Försäljning till allmänheten sker ge­ nom utminutering eller utskänkning. Med utskänkning förstås försäljning till förtäring på stället. 3 §. Öl må säljas endast av den som äger rätt därtill enligt denna förordning (ölförsäljare). Hembryggt Öl må dock icke säljas. Rätt att sälja Öl hänför sig till viss lokal (försäljningsställe). Vid varje försäljningsställe skall, därest ölförsäljaren icke är enskild per­ son som själv handhar rörelsen, finnas särskilt utsedd person som har att utöva tillsyn över försäljningen (föreståndare).

Om partihandel och import

4 §•

Partihandel må av den som äger rätt till utminutering utövas från försälj­ ningsställe för utminutering. Därjämte må partihandel efter anmälan hos kontrollstyrelsen utövas av den som yrkesmässigt inför Öl till riket. Vid partihandel med Öl är säljaren skyldig förvissa sig om att köparen äger rätt att återförsälja varan. 5 §. Öl som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, om icke varan antingen då den inkommer hit eller därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn av tullpersonal stämplats och försetts med etikett. Beträffande flaska må stämplingen ske på kork, propp eller annan förslutning. Såväl stämpel som etikett skola innehålla uppgift om namnet på det bryggeri där tillverkningen skett samt sifferbeteckning (II) för varans klass. Etikett må ej innehålla benämning, som är ägnad att giva maltdrycken sken av att vara av annan klass än den till vilken den är hänförlig. Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva undantag från be­ stämmelserna i denna paragraf.

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961

Om rätt till utminutering

6 §.

Efter anmälan och prövning som i 9 § sägs må Öl utminuteras av a) detaljhandlare, som saluför bröd och annat bakverk, ägg och mjölk samt andra mejerivaror, kött och andra köttvaror, fisk eller specerier (livs­ medelshandlare), b) yrkesmässig tillverkare av Öl, lättöl eller läskedrycker (tillverkare), c) företag som i 8 § 2 mom. avses (allmännyttigt maltdrycksföretag). Utminutering må, där särskilda förhållanden ej annat föranleda, icke fö­ rekomma i förening med rörelse med rätt till försäljning efter den vanliga affärstidens slut eller till utskänkning av rusdrycker, Öl eller alkoholfria drycker. Tillverkare må icke bedriva utminutering från särskilt inrättad butik.

7 §•

ölförsäljare som är enskild person och själv handhar utminutering även­ som föreståndare för utminutering skall med hänsyn till personliga förhål­ landen vara lämplig att utöva rörelsen.

8 §.

1 mom. Då kommunens fullmäktige med synnerligen stark majoritet mot­ sätta sig att livsmedelshandlare bedriver utminutering, skall länsstyrelsen förordna att sådan utminutering ej må förekomma inom kommunen. 2 mom. Föreslå kommunens fullmäktige den inskränkningen i fråga om livsmedelshandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försälj­ ningen genom inrättande av särskilt företag göres oberoende av myckenhe­ ten sålt Öl, och finnas därvid föreslagna grunder för försäljningens ordnan­ de i övrigt lämpliga, skall detta villkor fastställas av länsstyrelsen.

9 §•

Anmälan om utminutering inges till polismyndigheten i den ort där för­ säljningsstället är beläget. Häröver skall kommunens nykterhetsnämnd höras. Om förutsättningar enligt 6 — 8 §§ finnas för utminuteringsrätt, skall anmälningsbevis utfärdas, som gäller tills vidare.

10 §.

1 mom. Rätt till utminutering upphör, då i 6 § första stycket angivna förutsättningar för sådan rätt icke längre föreligga och, där särskilda förhål­ landen ej annat föranleda, då utminutering förenas med rörelse som i 6 § andra stycket sägs. 2 mom. Meddelar länsstyrelsen förordnande som i 8 § 1 mom. sägs eller fastställer länsstyrelsen i 8 § 2 mom. avsett villkor och allmännyttigt maltdrycksföretag därefter inrättats, upphör livsmedelshandlares utminuterings­ rätt den dag länsstyrelsen förordnar.

Om rätt till utskänkning

11 §•

Utan tillstånd eller anmälan må Öl utskänkas i fall, då rätt att utskänka rusdrycker föreligger.

Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961 109

Öl må vidare utan tillstånd eller anmälan utskänkas vid slutet bord a) till inackorderade gäster vid matservering i hem (utskänkning vid heminackordering ), b) till medlemmar av personalkår eller personalsammanslutning vid in­ ackordering, som kåren eller sammanslutningen anordnar för medlemmar­ na i särskild matsal (utskänkning vid kårhushåll), c) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal, vid servering i denna (utskänkning i kollektivhusmatsal). Rätt till utskänkning som avses i andra stycket b) eller c) tillkommer den som förestår matsalen. Konungen äger meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och un­ der vilka villkor militär mäss må hänföras till kårhushåll.

12 §.

I matsal eller därmed jämförlig lokal, som är avsedd för de anställda vid institution eller företag, må den som där bedriver matservering, efter an­ mälan och prövning som nedan sägs, utskänka Öl vid slutet bord till de an­ ställda (utskänkning i personalmatsal). Till personalmatsal hänföres även, i den utsträckning Konungen förordnar, annan för fast anställd personal inrättad militär mäss än i 11 § avses. Anmälan göres hos länsstyrelsen. Vid denna fogas förklaring från in­ stitutionens eller företagets ledning eller befälhavaren, att erinran icke gö­ res mot utskänkningen. Om förutsättningar finnas för utskänkningsrätt, skall anmälningsbevis utfärdas, som gäller tills vidare.

13 §. Tillstånd till utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap må med­ delas av polismyndigheten.

14 §. För rätt till annan utskänkning än som i 11—13 §§ sägs erfordras till­ stånd av länsstyrelsen. Detta skall avse årsutskänkning, vilken bedrives året runt eller årligen under viss tidsperiod, eller tillfällig utskänkning, som äger rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod.

15 §. Finnes det vara ur allmän synpunkt påkallat, att på någon för turistvä­ sendet betydelsefull ort årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat, må länsstyrelsen, utan hinder av vad i 19 § sägs, meddela sökanden till­ stånd till utskänkning (turistutskänkning).

16 §. Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg eller järnvägståg eller på luttfartyg, som i linjefart befordrar passagerare, (trafikntskänkning) med­ delas, efter den utredning som finnes erforderlig, av länsstyrelsen i det län där fartygets rederi, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.

17 §. ölförsäljare som är enskild person och själv handhar utskänkning enligt 13 eller 14 § ävensom föreståndare för sådan utskänkning skall med hän­ syn till personliga förhållanden vara lämplig att utöva rörelsen. Utskänkning av Öl må ej utövas av den som är omyndig eller i konkurs­ tillstånd.

no Kungl. Maj;ts proposition nr 8 år 1961

18 §. Ansökan om tillstånd till utskänkning enligt 14 § inges till länsstyrelsen. Över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skall, utom i fall som i 16 § avses, yttrande inhämtas från polismyndigheten och fullmäktige i den kommun, där utskänkningen är avsedd att utövas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd. över ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning skola, utom i fall som i 16 § avses, polismyndigheten och nykterhetsnämnden höras.

19 §. Till årsutskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må till­ stånd ej meddelas. Ha fullmäktige föreslagit visst antal utskänkningsställen för årsutskänk­ ning, må nämnda antal ej överskridas. Motsätta sig fullmäktige i kommunen, där årsutskänkning av Öl före­ kommer, att sådan utskänkning vidare äger rum inom kommunen, skall länsstyrelsen förordna härom.

20 §.

När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndet meddela föreskrifter rörande utskänk­ ningen, i den mån de icke a) röra måltidstvång eller kvantitetsbegränsning, b) innebära senare tidpunkt för utskänkningens början än i 29 § 1 mom. sägs, eller c) innefatta förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori av personer.

21 §.

Om tillstånd till utskänkning skall utfärdas tillståndsbevis, som gäller tills vidare, för bestämd tid eller för visst tillfälle.

22 §.

Besluta kommunens fullmäktige att årsutskänkning av Öl överhuvud icke må förekomma eller fatta de beslut om visst högsta antal utskänkningsstäl­ len för årsutskänkning, skola meddelade tillstånd till sådan utskänkning upphöra att gälla den dag länsstyrelsen förordnar. I det senare fallet medde­ lar länsstyrelsen efter ansökan som i 18 § sägs nya tillstånd till årsutskänk­ ning.

Allmänna bestämmelser

23 §. Var och en som har befattning med försäljning av Öl skall därvid verka för att nykterhet och ordning främjas. Försäljningsrätt må utövas endast av ölförsäljaren med biträde, under hans eller föreståndares tillsyn, av hos honom anställda. Försålt Öl må dock på ölförsäljarens ansvar försändas genom annan till köpare, som är känd för ölförsäljaren. 24 §. Vid utminutering och utskänkning skola alkoholfria drycker tillhanda­ hållas i tillfredsställande urval och omfattning. Livsmedelshandlare må bedriva utminutering endast i anslutning till för­ säljning av livsmedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 111

25 §. Öl må icke utskänkas till den som kan antagas ej ha fyllt 16 år. Öl må icke av ölförsäljare eller hos honom anställda utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berus­ ningsmedel. Sådan person må icke tillåtas uppehålla sig på försäljnings­ ställe. Ej heller må Öl av ölförsäljare eller hos honom anställda utlämnas, då särskild anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd att använ­ das i berusningssyfte eller till olovlig försäljning. I tveksamma fall bör sam­ råd förekomma med kommunens nykterhetsnämnd.

26 §. 1 mom. I lokal, där Öl må utskänkas efter tillstånd enligt denna förord­ ning. är det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdrycker eller ersättningsmedel därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana ersättnings­ medel förvaras, i lokalen eller eljest, på sådant sätt att det kan befaras att de förtäras av gästerna. 2 mom. Vid utminutering må, utom i fall då anställd tillhandahålles Öl på sätt i 2 § sägs, Öl icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller på annat därintill beläget område, varöver ölförsäljaren äger förfoga.

27 §. Utminutering eller utskänkning må icke utövas inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område i andra tall än som avses i 11 och 12 §§. Dock må länsstyrelsen för enstaka till­ fälle meddela tillstånd till utskänkning inom sådant område, när särskilda skäl därtill äro.

Ordningsföreskrifter m. m.

28 §. Om de tider då Öl må utminuteras gäller vad i butikstängningslagen är stadgat. Under sön- eller helgdag må dock utminutering icke bedrivas från fordon. 29 §. 1 mom. Utskänkning av Öl enligt 11 § första stycket samt 13 och 14 §§ må ej börja före klockan 7, där ej annat följer av vad nedan i 2 mom. stadgas. Utskänkningen skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt föreskrivits enligt 20 eller 37 § eller senare tidpunkt medgivits enligt 2 mom. eller är tillåten på grund av bestämmelsen i 3 mom. 2 mom. Föreligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid än i 1 mom. sägs, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndets meddelande eller senare lämna medgivande därtill, över ansökan som göres under tillståndstiden skall yttrande inhämtas från polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest gällande tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill. 3 mom. Då utskänkning av Öl bedrives på grund av rätt till utskänkning av rusdrycker, må, utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat, Öl utskänkas under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

4 mom. Under tid, då utskänkning ej är medgiven, är det förbjudet att låta Öl förtäras på utskänkningsställe.

30 §. På passagerar- och luftfartyg må Öl utskänkas endast till besättning och passagerare. 31 §. Återförsäljare må icke på försäljningsställe förvara Öl i annat kärl än det vari drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må Öl, som är avsett för försäljning, av återförsäljaren förändras. Hembryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.

32 §. 1 mom. överlåter innehavare av utminuteringsrätt sin rörelse på annan, ankommer det på denne att göra sådan anmälan som i 9 § sägs. Har den som har rätt till utminutering av Öl avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall anmälan som i 9 § sägs göras därom inom två må­ nader från dödsfallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighets­ förklaringen. 2 mom. Har den som erhållit tillstånd till utskänkning av Öl avlidit, för­ satts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall inom två månader från dödsfal­ let, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen göras an­ mälan därom hos länsstyrelsen. Såvida länsstyrelsen icke finner skäl be­ stämma kortare tid, må rörelsen fortsättas, om tillståndet avser bestämd tid, intill utgången av samma tid, och utan tidsbegränsning om tillståndet gäller tills vidare. 3 mom. Göres ej anmälan som i 1 inom. andra stycket eller 2 mom. sägs inom föreskriven tid anses försäljningsrätten ha upphört att gälla den dag då anmälningstiden utgick. 4 mom. Har innehavare av tillstånd till utskänkning avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig eller föreligga eljest skäl därtill, må läns­ styrelsen, efter hörande av de myndigheter som yttrat sig över tillståndsansökningen, överföra tillståndet på annan.

33 §. Ombyte av försäljningsställe för utminutering må ske efter anmälan till polismyndigheten, som efter erforderlig prövning utfärdar nytt anmälningsbevis. Ombyte av försäljningsställe, där utskänkning av Öl bedrives efter till­ stånd, må ske efter medgivande av länsstyrelsen.

34 §. Fullmäktige må uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden eller fatta beslut enligt denna förordning. I Stockholm äger nykterhetsnämnden motsvarande befo­ genhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 11»

Om tillsyn och besvär

35 §. För behandling av frågor om utminuteringens handhavande skall i varje kommun finnas en lokal samarbetsnämnd. Bestämmelser härom utfärdas av Konungen. 36 §. 1 mom. Det åligger länsstyrelse, polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd att övervaka att bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter iakttagas, övervakningen av utminuteringen skall ske i samarbete med den lokala samarbetsnämnden. 2 mom. Kontrollstyrelsen åligger att, i samverkan med en särskild hos styrelsen inrättad samarbetsnämnd, följa utvecklingen av ölförsäljningen, ävensom att verka för att reklam och därmed jämförlig verksamhet bedrives på ett sätt som icke uppenbarligen står i strid med det i 23 § första stycket angivna syftet. Styrelsen åligger vidare att ha tillsyn över tillämp­ ningen av denna förordning och att utfärda erforderliga ‘föreskrifter och anvisningar i sådant hänseende. 3 mom. Den som enligt 1 eller 2 mom. har att taga befattning med tillämp­ ningen av denna förordning är berättigad att erhålla tillträde till tillverk­ nings- eller försäljningsställe med tillhörande lokaler samt att taga del av handelsböcker med tillhörande verifikationer.

37 §. Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav meddelade föreskrifter eller uppfyller försäljningsrörelse icke de särskilda krav som med hänsyn till nykterhet och ordning böra uppställas på sådan rörelse, skall i fråga om utminutering polismyndigheten och i fråga om utskänkning länsstyrelsen, efter hörande av kommunens nykterhetsnämnd och lokal samarbetsnämnd, i första hand meddela ölförsäljaren varning. Därest rättelse ej vinnes, skall försäljningen helt eller delvis förbjudas eller tillståndet återkallas, med verkan för viss tid eller tills vidare. Om så finnes lämpligt, må länsstyrelsen meddela föreskrifter som i 20 § sägs. I ärende, som i första stycket avses, skall polismyndigheten, där fråga är om försäljning från ölbryggeri, inhämta yttrande från kontrollstyrelsen.

38 §. För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande, må länsstyrelsen eller polismyndigheten förbjuda utminutering och ut­ skänkning av Öl eller föreskriva inskränkningar däri. Då så prövas nödvändigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda utminutering och utskänk­ ning av Öl eller föreskriva inskränkningar däri.

39 §. Då länsstyrelsen utfärdar bevis om tillstånd till annan årsutskänkning än trafikutskänkning, skall beslutet kungöras i tidning inom orten där all­ männa påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden för anförande av be­ svär skall räknas från dagen för första kungörandet, vilken skall angivas i kungörelsen.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

40 §. 1 mom. Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av läns­ styrelsen, må föras hos Konungen i finansdepartementet i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut. 2 mom. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt denna förordning, med undantag för beslut enligt 10 § 2 mom. samt 22 §, länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda särskilt förordnas.

Ansvarsbestämmelser

41 §. 1 mom. Den som säljer Öl utan att äga rätt därtill enligt denna förordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning med dagsböter. I ringa fall må från straff frias. Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av Öl förut genom lagakraftvunnen dom fällts till ansvar för sådan förseelse, eller bedriver den som icke äger rätt till försäljning av Öl sådan försäljning i större omfatt­ ning eller yrkesmässigt, må till fängelse i högst sex månader dömas. 2 mom. Straffes enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av Öl, vare de på försäljningsstället med därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda förråd av Öl tillika med kärl och embal­ lage vari de förvaras underkastade beslag och förbrutna.

42 §. Låter utskänkningshavare eller någon hos honom anställd rusdrycker eller ersättningsmedel därför förtäras eller förvaras i strid mot det i 26 § 1 mom. stadgade förbudet, straffes med dagsböter.

43 §. Bryter någon i annat fall än i 41 eller 42 § sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen, straffes med böter, högst trehundra kronor.

44 §. Vad som med stöd av denna förordning inhämtats vid granskning av handelsböcker med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över ölför­ säljningen må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda ändamålet. Ledamot av lokal samarbetsnämnd eller den hos kontrollstyrelsen inrättade samarbetsnämnden må icke för obe­ höriga yppa vad han inhämtat i samband med nämndens arbete. Bryter nå­ gon mot vad här stadgas, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen. Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas endast efter angivelse av målsägande.

45 §. Där någon under tid då han är ställd under åtal för förseelse mot denna förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskild förseelse anses vad han före varje åtal förbrutit. Gemensamt fängelsestraff för förse­ elserna må ej överstiga ett år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961 115

46 §. Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av Öl be­ gås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förse­ elsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om husbonde skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla denne så­ vitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken före­ ståndaren har att utöva tillsyn.

47 §. 1 mom. Öl som tagits i beslag må av den myndighet som förordnat om be­ slaget genast säljas till tillverkare. 1 övrigt gäller om beslag vad därom finnes särskilt stadgat. 2 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

48 §. Har domstol avgjort mål mot någon som bedriver yrkesmässig ölförsälj­ ning eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående förseelse som avses i 41—43 §§, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från domens avkunnande översända avskrift av domen till den myndighet som utfärdat tillståndsbevis eller anmälningsbevis och eljest till länsstyrelsen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 19 i den mån annat ej följer av vad nedan stadgas. 2. Genom förordningen upphäves ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 522), dock att sistnämnda författning alltjämt skall äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 oktober 19 . 3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas. 4. Den som vid utgången av september 19 äger rätt att sälja Öl må efter ikraftträdandet av denna förordning behålla sin rätt tills vidare, där icke rätten avser utminutering och rättighetshavaren enligt förordningens 6 § icke kan erhålla ny försäljningsrätt. Dock må försäljningsrätten be­ hållas, därest rättighetshavaren är enskild person, så länge han innehar rörelsen och i annat fall intill den 1 oktober 19 . 5. Tillverkare må oavsett vad i 6 § tredje stycket stadgas, bedriva utmi­ nutering från särskilt inrättad butik, därest denna anordnats före den 1 januari 1960. 6 . Länsstyrelsen skall före ikraftträdandet av denna förordning bereda kommunerna tillfälle att besluta, huruvida livsmedelshandlare må bedriva utminutering inom kommunen eller föreslå den inskränkningen i fråga om livsmedelshandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försälj­ ningen genom inrättande av särskilt företag göres oberoende av myckenheten sålt Öl. 7. I fråga om ansökan och anmälan enligt nya förordningen skola bestäm­ melserna i förordningen äga tillämpning även före den 1 oktober 19 . Beslut enligt förordningen må meddelas även före sistnämnda dag dock med verkan tidigast från och med denna dag.

1 X6 Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961

Bihang B

Bryggeriutredningens förslag till kungörelse om lokala samarbetsnämnder för frågor rörande utminutering av Öl

Med stöd av 35 § ölförsäljningsförordningen förordnas härigenom som följer.

1 §•

Lokal samarbetsnämnd för frågor rörande utminutering av Öl skall bestå av en representant för fullmäktige i kommunen, en för kommunens nykterhetsnämnd och en för polismyndigheten i orten samt en eller två av polis­ myndigheten utsedda representanter för dem som bedriver utminutering av Öl inom kommunen. För varje ledamot utses på samma sätt en suppleant.

2 §•

Ledamöter och suppleanter utses för fyra kalenderår. Avgår ledamot eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, utses ersättare för den tid, som skulle ha återstått för den avgångne.

3 §. Nämnden utser ordförande inom sig.

4 §■

Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden, dock minst en gång årligen. Ledamot av nämnden äger påfordra, att sammanträde hålles för behandling av särskild fråga.

För behandling av till nämnden hörande frågor äger denna att till sam­ manträde kalla ölförsäljare som bedriver utminutering av Öl inom kommu­ nen och andra personer som kunna lämna erforderliga upplysningar.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 19 . Det åligger länsstyrelsen att medverka till att samarbetsnämnd i veder­ börlig ordning utses för varje kommun inom länet.