med förslag till lag om ändrad lydelse av \6 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 196b

1 Nr 18

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av \6 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 3 januari 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — i anslutning till finansplanen för budgetåret

1964/65 _ att avdrag vid inkomsttaxeringen icke vidare skall medges för

folkpensionsavgift.

Avdragsrätten föreslås upphävd fr. o. m. den 1 juli 1964. Vid 1965 års taxering, som avser inkomståret 1964, skall avdrag därför övergångsvis medges med hälften av folkpensionsavgiften.

Avdragsrättens upphävande skall beaktas även i källskattehänseende. Nya tabeller för beräkning av preliminär A-skatt skall fastställas och tillämpas under andra halvåret 1964. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 18

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 196b

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —

2) för dels sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift eller tilläggspensionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige, dels ock avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn;

----eller uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående tilläggspensionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige, dels ock avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn;

3) för dels sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift —---- 1 000 kronor.

Har skattskyldig-----eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig -----------nämnda tid.

Avdrag, som------------18 år.

Denna lag trader i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband med lagens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas i fråga om folkpensionsavgift, som ingår i slutlig skatt enligt 1963 eller tidigare års taxering eller ock i tillkommande skatt avseende 1963 eller tidigare års taxering eller eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.

2. Avdrag för folkpensionsavgift, som ingår i slutlig skatt enligt 1964 års taxering eller ock i tillkommande skatt avseende 1964 års taxering eller eftertaxering för samma år, må, med tillämpning i övrigt av de vid lagens ikraftträdande senast gällande förutsättningarna, åtnjutas med hälften av det påförda avgiftsbeloppet.

1 Senaste lydelse av 46 § 2 mom. se 1963: 50.

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år l!)6l

3 Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 m o in. Från sammanlagda Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, för folkpensionsavgifter och tilläggspensionsavgifter samt för avgifter för pensionsförsäkring och för annan personförsäkring ävensom för underhåll åt ej hemmavarande barn under 16 år, allt i den omfattning som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen sägs.

Har sådan — —------

nästföljande stycke.

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, för tilläggspensionsavgifter samt för avgifter för pensionsförsäkring och för annan personförsäkring ävensom för underhåll åt ej hemmavarande barn under 16 år, allt i den omfattning som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen sägs.

___överlåtande föreningen.

4 §•

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas i fråga om folkpensionsavgift, som ingår i slutlig skatt enligt 1963 eller tidigare års taxering eller ock i tillkommande skatt avseende 1963 eller tidigare års taxering eller ef-

tertaxering för år 1963 eller tidigare år. . 10ftl

2. Avdrag för folkpensionsavgift, som ingår i slutlig skatt enligt 1964 a^s taxering eller ock i tillkommande skatt avseende 1964 års taxering eller eftertaxering för samma år, må, med tillämpning i övrigt av de vid forordningens ikraftträdande senast gällande förutsättningarna, åtnjutas med hälften av det påförda avgiftsbeloppet.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1960:173.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1964

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

iQ?QäiFifG^m .r,°r-njS’ att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 skall erhålla andrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 mom. Har lokal — Skattetabellerna skola

a 11 vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels ortsavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) avsedd skattskyldig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen, dels därutöver ett belopp av fyrahundrafemtio kronor för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2), och trehundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola---antal kronor

(Föreslagen lydelse) 4 §•

— sådana tabeller.

--tilläggspensionsavgift, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels ortsavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) avsedd skattskyldig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen, dels ock, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964 och skall äga tillämpnina i avseende å beräkning av preliminär A-skatt från och med nämnda da*

Ö *

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1962: 595.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 196b

5 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift samt anför därvid följande.

Inledning

I finansplanen för budgetåret 1964/65 anmälde jag min avsikt att föreslå upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift. Jag anhåller att nu få upptaga denna fråga till närmare behandling.

Såsom bidrag till statens kostnader för folkpensioneringen skall i princip varje svensk medborgare i åldern 18—66 år erlägga folkpensionsavgift för varje år. Den som under året näst före taxeringsåret inte varit mantalsskriven i Sverige eller som för december månad året näst före taxeringsåret åtnjutit folkpension (ålders- eller förtidspension) är betriad från pensionsavgift. Motsvarande gäller i fråga om den som avlidit före årets ingång. Avgiftsbefrielse gäller också för den som har en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, vilken inte uppgår till 2 400 kr. Om han är gift och skall taxeras enligt för sådan skattskyldig gällande bestämmelser samt andre maken inte är fritagen från skyldighet att erlägga pensionsavgift, fordras dock att makarnas till statlig inkomstskatt taxerade inkomster sammanlagt inte uppgår till minst 2 400 kr. Vissa utlänningar är skyldiga att erlägga pensionsavgift, bl. a. medborgare i något av de andra nordiska länderna. Bestämmelserna om folkpensionsavgift är intagna i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen.

Pensionsavgiften var enligt 1946 års folkpensioneringslag i dess ursprungliga lydelse en procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomst-

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1964

skatt taxerade inkomst eller, beträffande gifta, en halv procent av makarnas sammanlagda taxerade inkomst. För varje avgiftspliktig var dock högsta avgift 100 kr., motsvarande en taxerad inkomst av 10 000 kr. Till en början gällde även en minimiavgift. Varje avgiftspliktig skulle således erlägga minst 6 kr. i folkpensionsavgift, vilket innebar att personer i avgiftspliktig ålder, vilkas taxerade inkomst understeg 600 kr. eller som saknade taxerad inkomst, likväl påfördes folkpensionsavgift. I samband med höjning år 1951 av deklarationspliktsgränsen från 600 till 1 200 kr. borttogs bestämmelsen om minimiavgift och bestämdes i stället att personer, vilkas taxerade inkomst inte uppgår till 1 200 kr., skulle vara befriade från folkpensionsavgift.

År 1953 höjdes folkpensionsavgiftens procenttal till 1,8 och maximibeloppen till följd härav till 180 kr. för ensamstående och 360 kr. för gifta tillsammans. En ny sådan höjning ägde rum år 1955, då avgiften bestämdes till 2,5 procent med maxima av 250 resp. 500 kr. Fr. o. in. den 1 januari 1959 är avgiften enligt beslut år 1958 höjd till 4 procent av den taxerade inkomsten. Detta beslut innefattade även ändringar beträffande beräkning av avgiftsmaximum. Makar, som båda är avgiftspliktiga och taxeras enligt lör gift skattskyldig gällande bestämmelser, skall erlägga avgift med sammanlagt högst 600 kr. Därvid skall iakttagas, att om vardera makens taxerade inkomst överstiger 7 500 kr., envar påföres pensionsavgift med 300 kr. Om endast den ene makens taxerade inkomst överstiger 7 500 kr., minskas i förekommande fall dennes avgift så att sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter ej överstiger 600 kr. Andra avgiftspliktiga erlägger avgift med högst 600 kr. Numera skall således pensionsavgiften i princip beräknas å högst 15 000 kr. taxerad inkomst såväl för ogift och därmed jämställd som för makar gemensamt.

Den nedre gränsen för påföring av folkpensionsavgift höjdes år 1961 från 1 200 kr. till 2 400 kr. Detta skulle emellertid ha lett till en lägsta folkpensionsavgift av 96 kr. För att undgå det med en såg hög lägsta avgift förknippade tröskelproblemet beslöts en avtrappning av avgifterna närmast över inkomstgränsen. Lägsta avgift är enligt gällande bestämmelser 10 kr. och avgiften stiger sedan med en femtedel av inkomsten i vad den överstiger 2 400 kr. till dess hela 4 procent av den taxerade inkomsten kan tas ut. Detta inträffar vid en taxerad inkomst av 2 940 kr.

Folkpensionsavgiften är avdragsgill vid inkomsttaxeringen enligt stadgande i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen och 4 § 1 inom. förordningen om statlig inkomstskatt. På grund härav äger en skattskyldig, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, i hemortskommunen åtnjuta avdrag för i slutlig eller tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige. Om en skattskyldig varit bosatt här i riket endast en del av beskattningsåret, får avdrag åtnjutas

7 Kanyl. Maj.ts proposition nr 18 är 19G\

blott i (ten män det belöper å nämnda tid. Har folkpensionsavgift, för vilken avdrag åtnjutits vid inkomsttaxeringen, restituerats, avkortats eller avskrivits, skall sådan intäkt jämlikt 35 g 5 mom. kommunalskattelagen upptas till beskattning som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Rätten till avdrag vid inkomstbeskattningen för folkpensionsavgiften torde bygga på tankegången att folkpensioneringen är att anse som en pensionsförsäkring. Beskattningen av pensionsförsäkringar har i vårt land utformats så att avdrag medges för premierna, medan de utfallande pensionsbeloppen beskattas. Denna beskattningsmetod torde ha sin motivering i uppfattningen att försäkringsbeloppet huvudsakligen utgör en återbetalning av erlagda premier. Beskattas med ett sådant betraktelsesätt de utfallande beloppen utan att avdragsrätt föreligger för premierna blir resultatet att samma inkomst beskattas två gånger. Beskattningsprincipen beträffande pensionsförsäkringar får ses mot bakgrunden av alt privata pensionsförsäkringar regelmässigt uppbygges efter det s. k. premiereservsystemet, vilket innebär att inom försäkringsorganet sker en fondering av sådan storlek att densamma jämte framtida avgifter och räntor darå vid varje tillfälle skall förslå till att uppfylla de förefintliga försäkringsforpliktelserna.

Den obegränsade avdragsrätten för folkpensionsavgiften har sitt ursprung i 1928 års skattelagstiftning. Folkpensioneringen reglerades vid denna tid av bestämmelserna i 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring. Såsom namnet antyder var 1913 års lag i princip uppbyggd efter försäkringsmässiga grunder och avgiftspensionen enligt lagen utgick på grund härav i förhållande till inbetalade avgifter. Det var med hänsyn härtill fullt naturligt att i 1928 års skattelagstiftning klassificera folkpensionen som en pensionsförsäkring och att medgiva avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för erlagda avgifter.

Emellertid är folkpensioneringen inte längre uppbyggd efter samma grunder som i den ursprungliga författningen. Redan i 1935 års folkpensionslagstiftning övergavs premiereservsystemet och i dess ställe infördes ett system med begränsad fondering av pensionsavgifterna. I den nu gällande lagen om allmän försäkring finns intet direkt försäkringsmässigt samband mellan inbetalade avgifter och utgående folkpensionsförmåner. Folkpensionsavgifterna kan på grund av det sagda närmast betraktas som normerade årliga bidrag till samma års kostnader för folkpensioneringen. Såsom från flera håll tidigare framhållits måste folkpensionsavgiften numera ses som en efter speciella grunder utgående allmän skatt. Tid efter annan har också röster höjts för att slopa folkpensionsavgiften som sådan och inarbeta den i de statliga inkomstskatteskalorna, vilket skulle medföra vissa fördelar bl. a. från taxerings- och uppböidssynpunkt.

Avdragsrätten vid den progressiva inkomstbeskattningen i förening med

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 196b

maximeringen av avgiften gör att avgiften är starkt regressiv vid inkomster överstigande ca 18 000 kr., d. v. s. den reella belastningen på den avgiftspliktige sjunker ju mer inkomsterna stiger över 18 000 kr.

Den regressiva karaktären i folkpensionsavgiften i dess nuvarande konstruktion medför att en höjning av avgiftsprocenten utan annan samtidig ändring reellt sett blir mer betungande för inkomsttagare i låga inkomstlägen.

Regressiviteten hos folkpensionsavgiften belyses av denna tabell, som visar avdragsrättens inverkan på den statliga inkomstskatten. Vid tabellens utarbetande har räknats med oförändrat avdrag för kommunalutskylder och med en kommunal utdebitering av kr. 16,50 per skattekrona.

9 Kungl. Maj.ts proposition nr 18 är 196b

Såsom tidigare antytts har rätten till avdrag tör tolkpensionsavgitt tidigare i skilda sammanhang ifrågasatts. Bl. a. upptogs detta spörsmål till diskussion i den promemoria (steneilerad) om folkpensioneringens finansiering, som år 19(50 avlämnades av en av mig tillkallad utredningsman (regeringsrådet C. V. Äbjörnsson). I promemorian som omfattade hela frågckomplexet om folkpensioneringens finansiering genom skatter och avgifter föreslogs olika åtgärder för att bibehålla samma grad av avgiftsfinansiering som gällde år 1960. Bland dessa åtgärder ingick även slopande av rätten till avdrag för avgifterna. Promemorian har i sedvanlig ordning remissbehandlats. 1 de remissyttranden som särskilt berörde deltrågan om avdragsrätten förekom uttalanden såväl för som emot promemorieförslaget. Bland de skäl som åberopades för ett bibehållande av avdragsrätten må främst nämnas det förhållandet, att spörsmålet om socialförsäkringsavgifternas konstruktion f. n. utredes av allmänna skatteberedningen. Flera remissinstanser fäste även avgörande vikt vid att folkpensionsavgiften fortfarande hade drag av pensionsförsäkringsavgift. Även avdragsrättens inverkan på progressionsförhållandena inom den statliga beskattningen åberopades.

Den i promemorian föreslagna höjningen av folkpensionsavgifterna har av olika skäl hittills icke behövt genomföras.

Departementschefen

Såsom jag närmare utvecklat i finansplanen är en förstärkning av statens inkomster nu ofrånkomlig. Vid övervägande av olika möjligheter att åstadkomma denna förstärkning har den för närvarande gällande rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift kommit i blickpunkten.

Folkpensionsavgiften är som nämnts beräknad på vederbörandes taxerade inkomst, dock högst på en taxerad inkomst av 15 000 kr. Avgiften tår enligt gällande beskattningsregler avdragas i deklarationen vid såväl den statliga som den kommunala inkomsttaxeringen. De nuvarande bestämmelserna medför att avgiften successivt ökar upp till en taxerad inkomst av 15 000 kr., medan densamma vid högre inkomster i realiteten kommer att minska till följd av statsskattens progressivitet. Folkpensionsavgiften skiljer sig från den egentliga inkomstskatten därigenom att den utgår även på inkomster som är mindre än ortsavdraget. Genom maximeringen till ett visst belopp och genom avdragsrätten är den regressiv i motsats inte endast till den progressiva statliga inkomstskatten utan även till den proportionella kommunalskatten och en allmän varuskatt. Fn höjning av folkpensionsavgiften utan en samtidig justering av skattesystemets utformning innebär alltså en förskjutning i finansieringsbördan från de större till de mindre inkomsttagarna. Om det gäller att åstadkomma en viss inkomstförstärkning för staten genom exempelvis eu höjning av folkpensionsavgiften

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 196b

eller genom en allmän varubeskattning innebär alternativet med avgiftshöjningen en starkare belastning för mindre inkomsttagare. Av denna orsak anser jag det icke vara möjligt att, med bibehållen avdragsrätt, höja nu utgående avgifter.

Reglerna om avgifternas och pensionernas behandling i beskattningshänseende sammanhänger med det ursprungliga betraktelsesättet om folkpensionens karaktär av försäkring. Försäkringskaraktären har även varit avgörande för att pensionsavgiften maximerats. Allmänt har bakom dessa ställningstaganden legat att pensionsavgiften inte bör uppgå till högre belopp än vad som skulle kunna vara försäkringsmässigt motiverat. Mot ett dylikt betraktelsesätt kan numera emellertid riktas flera erinringar. För det första bör framhållas, att pensionsförmånerna utgår med samma belopp oavsett storleken av erlagda avgifter. Vidare må erinras om att folkpensionen är värdebeständig såtillvida att den är indexreglerad. Därjämte har pensionen successivt höjts med s. k. standardtillägg för att bättre anpassa den till utvecklingen av den aktiva befolkningens levnadsstandard. De utgående folkpension sbeloppen har härigenom allmänt blivit högre än vad som vid eu försäkringsteknisk beräkning skulle ha motsvarat erlagda avgifter.

Genom att folkpensionsavgifterna förlorat sin karaktär av försäkringsavgifter, får ett slopande av rätten till avdrag för avgifterna inga konsekvenser beträffande skattskyldigheten för uppburna pensionsförmåner.

Emot avskaffande av avdragsrätten talar enligt min mening främst det skälet, att frågan om socialförsäkringsavgifterna i stort f. n. utredes avallmänna skatteberedningen, och förslag i ämnet kan väntas senare i år. Denna invändning torde dock inte vara avgörande. Den omläggning av avgiftsuttaget, som enligt vad jag inhämtat övervägs av beredningen, är av djupgående natur och tillika ett led i en allmän omprövning av hela skatte och avgiftssystemet. Partiella och till äventyrs tidsmässigt begränsade förändringar i huvudsak inom ramen för gällande regler beträffande folkpensionsavgiften torde inte hindra skatteberedningen att fullfölja sina överväganden eller statsmakterna att framdeles, i det större sammanhanget, fatta de beslut som då kan befinnas önskvärda.

Den skattehöjning som följer av avdragsrättens slopande begränsar sig till sådana skattskyldiga som har att erlägga folkpensionsavgift. Detta innebär att bl. a. lolkpensionärerna inte berörs av den ifrågasatta åtgärden.

I övrigt medför borttagandet av avdragsrätten vid lägre inkomster blott obetydliga förändringar i skattebelastningen. Den höjning av den statliga inkomstskatten i olika inkomstlägen som blir en följd av ett bortfall avavdraget för folkpensionsavgift framgår av denna uppställning, som samtidigt är en illustration av de regressiva verkningarna av nuvarande bestämmelser på området.

1 kommunalskattehänseende tår ett slopande av avdragsrätten i och för sig inga verkningar. Kommunalskatten är nämligen proportionell och utde-

11 Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

biteringen fastställs med hänsyn till skatteunderlaget i kommunen. Ett slopande av rätten till avdrag för folkpensionsavgiften medför automatiskt en ökning av det kommunala skatteunderlaget och denna ökning möjliggör en i motsvarande mån lägre utdebitering än som eljest skulle ha fastställts. Då den kommunala ekonomin i allmänhet är ansträngd de senaste arens utdebiteringshöjningar är ett bevis härför — torde man realistiskt få räkna med att slopandet av avdragsrätten för folkpensionsavgifter på små håll får konsekvenser även vid den kommunala beskattningen. I så fall ersätter den en eljest nödvändig kommunal skattehöjning via höjning av den kommunala utdebiteringen. Huruvida vad här föreslagits i fråga om avdragsrätten får effekt i den kommunala beskattningen blir således beroende av beslut i de kommunala församlingarna.

De synpunkter jag här framfört föranleder mig att förorda, att rätten till avdrag för folkpensionsavgift slopas vid inkomsttaxeringen. De nya reglerna på området bör gälla så att de påverkar skatteinkomsterna under hela nästkommande budgetår. De bör därför träda i kraft den 1 juli 1964. Nya källskattetabeiler, som uppgjorts med utgångspunkt från de ändrade förhållandena, bör tillämpas redan från nämnda dag. Det ankommer på riksskattenämnden att fastställa sådana tabeller. Utbyte av skattetabeller under löpande inkomstår har skett vid ett par tillfällen tidigare och kan ordnas i administrativ väg.

I 1965 års deklaration skulle, med nuvarande bestämmelser, avdrag medges med den folkpensionsavgift som upptagits på debetsedel å slutlig skatt enligt 1964 års taxering. Om avdragsrätten slopas från 1 juli 1964, bör vid 1965 års taxering, som i princip avser 1964 års inkomster, avdrag medges med hälften av folkpensionsavgiiten enligt 19b4 ars taxering. Härigenom undvikes att avdragsrättens slopande leder till ökad kvarskatt. Anledning torde inte föreligga att i fråga om avdragsrätten vid 1965 års taxering ha särregler för skattskyldiga, som år 1965 taxeras för annat beskattningsår än kalenderåret 1964.

Nuvarande avdragsrätt förutsätter, att avgiften påförts under beskatt-

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1964

ningsåret. Vid taxeringshöjningar i överinstans och eftertaxeringar kan folkpensionsavgift påföras i efterhand. Efter slopandet av rätten till avdrag för folkpensionsavgift synes man därför övergångsvis alltjämt böra medge samma rätt till avdrag, som skulle ha förelegat om avgiften i vanlig ordning hade ingått i slutlig skatt.

Bestämmelserna om rätt till avdrag för folkpensionsavgift återfinnes i 4ö § 2 mom. kommunalskattelagen och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt. Dessa törfattningsrum bör alltså ändras i angivna hänseende.

Ändiing erfordras även i 4 § 1 mom. uppbördsförordningen, som anger giunderna för källskattetabellerna. Enligt gällande regler utvisar dessa tabeller skatten, fördelad på varje avlöningsperiod, vid en tänkt taxering av mot lönen svarande årsinkomst. Vid denna tänkta taxering räknar man med vissa avdrag. Källskattetabellerna räknar således — förutom med kom-

inunalskatteavdrag, ortsavdrag och i förekommande fall förvärvsavdrag_

med ett schabloniserat avdrag på 450 kr. för gifta och 300 kr. för ensamstående. Detta schablonavdrag understiger de flesta löntagares avdrag för folkpensionsavgift och lämnar då övriga vid den slutliga taxeringen påräkneliga avdrag obeaktade. Detta leder till ett överuttag av källskatt som är avsiktligt och har tillkommit för att undvika att de skattskyldiga får kvarskatt. I någon mån kompenseras den låga beräkningen av avdrag för folkpensionsavgift m. m. därav, att man vid den till grund för källskattetabellerna liggande tänkta taxeringen nödgas beräkna avdraget för kommunalutskylder efter en metod som för flertalet skattskyldiga ger ett större avdrag än som vid den verkliga taxeringen tillgodoräknas dem.

De nuvarande principerna för uppgörande av källskattetabellerna synes bäst bibehållas, om slopandet av rätten till avdrag för folkpensionsavgift får leda till, att de nyss nämnda schablonavdragen om 450 kr. för gifta och 300 kr. för ensamstående bortfaller. Jag förordar därför att grunderna för uppgörande av källskattetabellerna ändras i detta hänseende."

Den finansiella effekten av de här föreslagna åtgärderna kan för helår räknat beräknas till en ökning av den statliga inkomstskatten på 280 milj. kr. och av den kommunala inkomstskatten — om utdebiteringssatserna bibehålies oförändrade — på 215 milj. kr. Dessa belopp avser förhållandena sedan de nya reglerna påverkat den slutliga taxeringen. Under budgetåret 1964/65 inskränker sig reformens verkningar till de ändringar i källskatteuppborden, som blir en följd av att nya grunder skall gälla för källskattetabeller. De ökade skatteintäkterna under nämnda budgetår kan beräknas till 350 milj. kr.

Inom finansdepartementet har upprättats förslag till de i det föregående berörda författningsändringarna. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga de inom finansdepartementet upprättade förslagen till

13 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1964

1) lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Monica Gustafson

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631587