Doc 1968:77

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1968 1

Nr 77

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om all­ män arbetsgivaravgift, m. m.; given Stockholms slott den 8 mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning om allmän arbetsgivaravgift, 2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), 3) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt, 4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272), dels bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen föredra­ gande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att arbetsgivare skall erlägga allmän arbetsgivar­ avgift med belopp motsvarande 1 % av utgivna löner i pengar eller natura­ förmåner i form av kost eller bostad. I fråga om vem som är arbetsgivare ansluter förslaget till arbetsgivarbegreppet inom socialförsäkringen. Vidare föreslås att fysisk person som haft inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom skall erlägga allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande 1 % av denna sin inkomst i den mån arbetsgivare inte skall erlägga allmän arbetsgivar­ avgift för inkomsten. I fråga om debitering och uppbörd skall i stort gälla vad som föreskrivits beträffande avgifter till sjukförsäkring och till försäk­ ring för tilläggspension. Det föreslås att avgiften skall utgå för löner som utges fr. o. m. den 1 januari 1969 och på inkomster som upptas till beskatt­ ning vid 1970 och senare års taxeringar. 1 Bihang till riksdagens protokoll 1868. 1 saml. Nr 77

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Förslag

till

Förordning

om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Allmän arbetsgivaravgift erlägges för varje år till staten enligt denna för­ ordning.

2 §.

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande en procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket för­ ordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Konungen fastställer med motsvarande tillämpning av 2 § andra stycket förordningen den 18 decem­ ber 1959 (nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om all­ män försäkring. Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obliga­ toriskt försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskade­ försäkring, eller till fall, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

3 §• Med arbetsgivare avses i denna förordning den som enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.

4 §• Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket be­ driven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande en procent av sådan inkomst. Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomst­ skatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej samman­ faller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till fem­ hundra kronor för år tages den ej i beräkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968 3

5 §• I fråga om allmän arbetsgivaravgift enligt 2 § äger förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., motsvarande tillämpning utom såvitt avser 39—42 och 44 §§.

6 §.

I fråga om beräkning av underlag för allmän arbetsgivaravgift enligt 4 § äger förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring motsvaran­ de tillämpning. Sådan allmän arbetsgivaravgift påföres i helt antal kro­ nor, varvid öretal bortfaller. Avgift under tio kronor uttages icke. Om de­ bitering och uppbörd av allmän arbetsgivaravgift enligt 4 § gäller i övrigt uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

7 §• Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och äger tillämpning på löner som utgives från och med den 1 januari 1969 och på inkomster som upptages till beskattning vid 1970 och senare års taxeringar. Inkomster som hänför sig till tiden före den 1 januari 1969 in­ räknas dock icke i avgiftsunderlaget. För avgift enligt 2 § beräknas för åren 1969 och 1970 preliminär avgift särskilt med ledning av arbetsgivaruppgift, som enligt 5 § förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., avlämnats för åren 1967 respektive 1968, och med tillämpning i övrigt av bestämmelserna i samma förordning. Sådan preliminär avgift påföres räkning enligt 27 § samma förordning, när 17 § förordningen ej är tillämplig.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 17

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 1 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 m o m. Till intäkt — —------------- —------- av kapital. Till intäkt av tillfällig förvärvs­ Till intäkt av tillfällig förvärvs­ verksamhet räknas även lotterivinst, verksamhet räknas även lotterivinst, som icke är frikallad från beskatt­ som icke är frikallad från beskatt­ ning enligt 19 §, och belopp, som ning enligt 19 §, och belopp, som motsvarar restituerad, avkortad eller motsvarar restituerad, avkortad el­ avskriven folkpensionsavgift, till- ler avskriven folkpensionsavgift, tillläggspensionsavgift eller sjukförsäk­ läggspensionsavgift, sj ukförsäkringsringsavgift, i den mån beloppet på­ avgift eller allmän arbetsgivaravgift, verkat storleken av avdrag enligt 46 i den mån beloppet påverkat storle­ § 2 mom. som åtnjutits vid tidigare ken av avdrag enligt 46 § 2 mom. års taxering. som åtnjutits vid tidigare års taxe­ ring. Till intäkt ----------- avyttring (real isationsvinst).

46 §• 2 mom. I hemortskommunen — - ------omyndiga barn; 3) för dels sådan sjukförsäk­ 3) för dels sådan sjukförsäk­ ringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen ringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om om allmän försäkring, som påförts allmän försäkring, som påförts den den skattskyldige under året näst skattskyldige under året näst före före det taxeringsår varom fråga är, det taxeringsår varom fråga är, d e 1 s dels ock premier och andra av­ ock premier och andra avgifter, gifter, som skattskyldig erlagt för som skattskyldig erlagt för försäk­ försäkringar av följande slag, vilka ringar av följande slag, vilka ägas ägas av honom själv eller, i före­ av honom själv eller, i förekomman­ kommande fall, hans make eller de fall, hans make eller hans omyn­ hans omyndiga barn, nämligen kapi­ diga barn, nämligen kapitalförsäk­ talförsäkring, arbetslöshetsförsäk­ ring, arbetslöshetsförsäkring samt ring samt sådan sjuk- eller olycks­ sådan sjuk- eller olycksfallsförsäk­ fallsförsäkring, därunder inbegripen ring, därunder inbegripen avgift till avgift till sjukkassa för begravnings­ sjukkassa för begravningshjälp, som hjälp, som ej avses i 33 § och som ej ej avses i 33 § och som ej utgör 1 Senaste lydelse av 35 § 1 mom. se 1967: 748, av 46 § 2 mom. se 1967: 628 samt av 53 § 1 mom. se 1967: 546.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968 5

utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. sjukförsäkring enligt 2—4 kap. la­ lagen om allmän försäkring; samt gen om allmän försäkring; 4) för belopp som den skattskyl­ 4) för belopp som den skattskyl­ dige enligt vid självdeklarationen fo­ dige enligt vid självdeklarationen fo­ gat intyg från barnavårdnämnd, bar- gat intyg från barnavårdnämnd, barnavårdsman eller kommunal förtro­ navårdsman eller kommunal förtro­ endeman utgivit under beskattnings­ endeman utgivit under beskattnings­ året för underhåll av sådant hans året för underhåll av sådant hans barn under 16 år som icke varit barn under 16 år som icke varit hemmavarande, dock högst med hemmavarande, dock högst med 1 000 kronor för varje barn. 1 000 kronor för varje barn; 5) för sådan avgift enligt 4 § för­ ordningen om allmän arbetsgivarav­ gift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är. Har skattskyldig - eller underhållsbidraget. Därest skattskyldi. -----------------nämnda tid. Avdrag, som------- ---------- - — 18 år.

53 §• 1 mom. Skyldighet att--------------- ----------rörelse; samt för belopp som motsvarar restitue- för belopp som motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven folk­ rad, avkortad eller avskriven folk­ pensionsavgift, tilläggspensionsav­ pensionsavgift, tilläggspensionsav­ gift eller sjukförsäkringsavgift i den gift, sjukförsäkringsavgift eller all­ mån beloppet påverkat storleken av män arbetsgivaravgift i den mån be­ avdrag enligt 46 § 2 mom., som åt­ loppet påverkat storleken av avdrag njutits vid tidigare års taxeringar; enligt 46 § 2 mom., som åtnjutits vid tidigare års taxeringar; b) staten:---------—• — —------------ — eller rörelse. Riksskattenämnden må,---------------- ---------------- - icke föras.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 m o m. Från sammanlagda------- - eller lotterivinst; sådan allmän kommunalskatt och, sådan allmän kommunalskatt i den mån avdrag icke åtnjutes enligt samt, i den mån avdrag icke åtnju­ nästfoljande stycke, tilläggspensions­ tes enligt nästf oljande stycke, tillavgift som påförts den skattskyldige läggspensionsavgift och avgift enligt under året näst före det taxeringsår, 4 § förordningen om allmän arbets­ varom fråga är. givaravgift som påförts den skatt­ skyldige under året näst före det taxeringsår, varom fråga är. Skattskyldig, som varit här i ri­ Skattskyldig, som varit här i riket ket bosatt under hela eller någon del bosatt under hela eller någon del av av beskattningsåret, äger jämväl åt­ beskattningsåret, äger jämväl åtnju­ njuta avdrag för periodiskt under­ ta avdrag för periodiskt understöd stöd eller därmed jämförlig perio­ eller därmed jämförlig periodisk ut­ disk utbetalning, för tilläggspen- betalning, för tilläggspensionsavgifsionsavgifter samt för avgifter för ter och avgifter enligt 4 § förord­ pensionsförsäkring och för annan ningen om allmän arbetsgivaravgift personförsäkring ävensom för un­ samt för avgifter för pensionsförsäk­ derhåll åt ej hemmavarande barn ring och för annan personförsäkring under 16 år, allt i den omfattning ävensom för underhåll åt ej hemma­ som i 46 § 2 mom. kommunalskatte­ varande barn under 16 år, allt i den omfattning som i 46 § 2 mom. kom­ lagen sägs. munalskattelagen sägs. Avdrag enligt------------------------------ ----------- 6 § 3 mom. Har sådan---------------------------------- -----i fråga.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1967: 629.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 1 §, 3 § 1 mom. och 27 § 3 mom. uppbörds­ förordningen den 5 juni 19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an­ ges.

Med skatt förstås i denna förord­ Med skatt förstås i denna förord­ ning, där icke annat angives, statlig ning, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhets­ inkomstskatt, statlig förmögenhets­ skatt, utskiftningsskatt, ersättnings­ skatt, utskiftningsskatt, ersättnings­ skatt, kommunal inkomstskatt, skatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, tingshusmedel, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsavgifter, folkpensionsav­ skogsvårdsavgifter, folkpensionsav­ gifter enligt lagen om finansiering av gifter enligt lagen om finansiering av folkpensioneringen, tilläggspensions- folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter enligt 19 kap. 3 § lagen om avgifter enligt 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring, sjukförsäkrings­ allmän försäkring, sjukförsäkrings­ avgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämn­ avgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämnda da lag, arbetsgivaravgifter enligt 17 lag, arbetsgivaravgifter enligt 17 § § förordningen angående uppbörd av förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., sådana byggnads- försäkring, m. m., sådana avgifter forskningsavgifter enligt förordning­ enligt förordningen om allmän ar­ en angående byggnadsforskningsav- betsgivaravgift och byggnadsforskgift vilka icke uppbäras av riksför­ ningsavgifter enligt förordningen an­ säkringsverket, ävensom annuiteter gående byggnadsforskningsavgift vil­ å avdikningslån och å förskott för ka icke uppbäras av riksförsäkrings­ avlösning av frälseräntor. verket, ävensom annuiteter å avdik­ ningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor. Kungl. Maj :t eskriften avses.

3 §. 1 mom. I den omfattning nedan 1 m o m. I den omfattning nedan angives skall skattskyldig i kom- angives skall skattskyldig i kommun, mun, där han kan antagas bliva på- där han kan antagas bliva påförd förd slutlig skatt enligt den årliga slutlig skatt enligt den årliga taxetaxeringen året näst efter inkomst- ringen året näst efter inkomståret, året, utgöra preliminär skatt med be- utgöra preliminär skatt med belopp,

1 Omtryckt 1967: 625.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

lopp, vilket sa nära som möjligt kan vilket sa nära som möjligt kan an­ antagas motsvara i den slutliga skat­ tagas motsvara i den slutliga skatten ten ingående statlig inkomstskatt, ingående statlig inkomstskatt, stat­ statlig förmögenhetsskatt, folkpen­ lig förmögenhetsskatt, folkpensions­ sionsavgift, tilläggspensionsavgift, avgift, tilläggspensionsavgift, sjuk­ sjukförsäkringsavgift, kommunal in­ försäkringsavgift, avgift enligt 4 § komstskatt, landstingsmedel och förordningen om allmän arbetsgivar­ tingshusmedel. avgift, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel.

27 §• 3 mom. Överstiger skattskyldigs 3 m o m. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en femtedel av honom, med minst en femtedel av den slutliga skatten eller med minst den slutliga skatten eller med minst tiotusen kronor, skall den skattskyl­ tiotusen kronor, skall den skattskyl­ dige till statsverket erlägga ränta dige till statsverket erlägga ränta med nio procent, för en beräknad tid med nio procent, för en beräknad av ett år, å den del av det överskju­ tid av ett år, å den del av det över­ tande beloppet, som överstiger ettu­ skjutande beloppet, som överstiger sen kronor; dock att det belopp, varå ettusen kronor; dock att det belopp ränta sålunda skall beräknas, skall varå ränta sålunda skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundra­ skall avrundas till närmast lägre tal kronor. Vid bedömande av om hundratal kronor. Vid bedömande av och med vilket belopp ränta skall om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke utgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt, ersätt­ inräknas utskiftningsskatt, ersätt­ ningsskatt eller i 1 § omförmälda av­ ningsskatt, skogsvårdsavgift, arbets­ gifter eller annuiteter med undantag givaravgift, byggnadsforskning sav­ av folkpensionsavgift, tilläggspen­ gift, avgift enligt 2 § förordningen om sionsavgift och sjukförsäkringsav­ allmän arbetsgivaravgift och annuite­ gift, ej heller skall i den preliminära ter, ej heller skall i den preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. un­ skatten inräknas sådan i 2 mom. un­ der 3) omförmäld preliminär skatt, der 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret. näst efter inkomståret, Har slutlig ■—- —■ —--------- — — försti stycket. Bestämmelserna i-------------------------- - detta moment.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam­ ling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1968 9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 mars 1968.

N ärvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , K ling , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , G ustafsson , G eijer , O dhnoff , W ickman , M oberg .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om allmän arbets­ givaravgift och anför. I årets finansplan lämnade jag en utförlig redogörelse för skatteprogrammet. Jag erinrade därvid om verkningarna i form av skattebortfall genom övergång från allmän varuskatt till mervärdeskatt. Den skatteavlastning som näringslivet inklusive offentliga affärsverk erhåller genom att företagen befrias från allmän varuskatt på investeringsvaror m. m. har be­ räknats till ca 900 milj. kr. för helt år. Genom den utvidgning av beskattningsområdet som föreslagits för mervärdeskatten i förhållande till vad som gäller allmänna varuskatten skulle enligt beräkningen detta skattebort­ fall bli kompenserat till viss del eller med ca 160 milj. kr. Det ytterligare be­ hovet av skatteinkomster uppgår därmed till ca 740 milj. kr., räknat för helt budgetår. Enligt regeringens uppfattning borde detta behov täckas genom en arbetsgivaravgift. Den bör lämpligen betecknas »allmän arbetsgivaravgift» till skillnad från den arbetsgivaravgift som erläggs enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Jag avser nu att närmare beröra frå­ gan om avgiftens utformning. Den allmänna arbetsgivaravgiften som skall erläggas till staten bör ut­ gå inte bara på företagens löneutgifter utan också på egenföretagarnas in­ komst av sina företag. Underlaget för avgiften bör således i princip utgöra dels utbetalade löner och dels inkomst av rörelse och jordbruksfastighet. Avgiften föreslås utgå med 1 % av underlaget. När det gäller löner bör arbetsgivaren betala avgiften. I andra fall bör den erläggas av den som åt­ njutit inkomsten. Även staten och kommunerna bör vara avgiftspliktiga.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Arbetsgivares avgifter

Arbetsgivarbegreppet bör ansluta till vad som gäller inom sjukförsäk­ ringen enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring. Som arbetsgivare skall alltså anses den som har personal (arbetstagare) anställd. Varken arbetsgivar- eller arbetstagarbegreppet finns definierat i lagen om allmän försäk­ ring eller i annan hithörande författning där begreppen förekommer. Den praxis som utbildats beträffande sjukförsäkringen och annan socialförsäk­ ring bör emellertid få motsvarande tillämpning i fråga om den allmän­ na arbetsgivaravgiften. Detta innebär bl. a. att kommanditdelägare som ut­ för arbete för kommanditbolagets räkning med avseende på detta arbete i regel blir att betrakta som arbetstagare i förhållande till bolaget. Vidare blir dödsbodelägare, som utför arbete för boets räkning och enligt överens­ kommelse mellan dödsbodelägarna erhåller bestämd ersättning härför, med avseende på detta arbete att anse som arbetstagare i förhållande till döds­ boet som arbetsgivare. Den praxis som tillämpas inom socialförsäkringen finns sammanfattad i den av riksförsäkringsverket utgivna broschyren »Vem är arbetstagare?». Enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäk­ ring kan emellertid inom sjukförsäkringen träffas överenskommelse om att till inkomst av anställning skall hänföras ersättning som utgått utan att an­ ställningsförhållande föreligger. Härigenom uppnår den försäkrade att den som utger ersättningen i avgiftshänseende blir att anse som arbetsgivare med därav följande lindrigare avgift för den försäkrade. Jag anser inte att s. k. likställighetsavtal skall medföra att uppdragsgivaren i dessa fall även förpliktas att erlägga allmän arbetsgivaravgift för den ersättning han ut­ ger, varför man enligt min mening bör bortse från dessa avtal i detta sam­ manhang. Arbetsgivare bör erlägga allmän arbetsgivaravgift med belopp motsva­ rande 1 % av summan av de löner som han betalat under ett år till sina anställda. Som lön anses härvid vad arbetsgivaren lämnat kontant eller som naturaförmåner i form av kost eller bostad. Jag anser att man vid beräkning av arbetsgivaravgiften inte skall behöva ta hänsyn till arbetstagare vars lön under året inte uppgått till 300 kr. Ge­ nom en bestämmelse med denna innebörd nås överensstämmelse med vad som gäller inom socialförsäkringen. Vidare bör man kunna bortse från ar­ betstagare som inte är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskade­ försäkring. Det sistnämnda innebär i huvudsak att avgift inte kommer att beräknas för arbetstagare som är gift med arbetsgivaren och inte heller för vissa andra anförvanter som varaktigt lever i hushållsgemenskap med ar­ betsgivaren och inte är placerade i sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring. Med anförvanter avses de som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag med arbetsgivaren. Med släktskap likställs därvid adoptivförhållande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1968 11

Inom finansdepartementet har upprättats förslag till förordning om all­ män arbetsgivaravgift efter de av mig nu angivna riktlinjerna. Enligt försla­ get äger förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. in., motsvarande tilllämpning på allmän arbetsgivaravgift som erläggs av arbetsgivare. I 4 § fjärde stycket sistnämnda förordning finns vissa bestämmelser som avses komplettera de särskilda reglerna om allmän arbetsgivaravgift. Enligt dessa bestämmelser kan riksförsäkringsverket medge avdrag för kostnader i an­ ställningen som arbetstagarna varit tvungna att själva bestrida med sina löner. Som förutsättning gäller därvid att kostnaderna beräknas uppgå till en tiondel av lönen. Verkets beslut i denna fråga kan vara generellt för viss verksamhet eller avse viss eller vissa arbetstagare. Skulle en anställds lön genom sådant avdrag komma att understiga 300 kr., skall lönen till denne arbetstagare ändå inräknas. Vid beräkning av arbetsgivares avgifter till sjukförsäkring och försäkring för tilläggspension tas särskild hänsyn till rederinäringen. Den svenska utrikesfarten bedrivs i stark konkurrens med andra länders sjöfart och sys­ selsätter på svenska fartyg många utlänningar som inte är bosatta i Sve­ rige. Med hänsyn härtill tillämpas en särskild reduktionsregel för redare. De betalar endast så stor del av den avgift, som normalt uttas av arbets­ givare för sjukförsäkring och tilläggspensionering, som svarar mot de svenska sjömännens andel i den totala arbetsstyrkan på svenska handels­ fartyg (jfr 2 § andra stycket förordningen den 18 december 1959, nr 555, angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring). Den föreslagna förordningen om allmän arbetsgivaravgift ansluter till den­ na princip. I övrigt avses beträffande utländsk arbetskraft gälla att svensk arbets­ givare skall erlägga allmän arbetsgivaravgift för lön till utländsk arbets­ tagare som sysselsätts i landet. Om utländsk arbetsgivare kan anses driva verksamhet här i landet och därvid anlitar utländsk arbetskraft föreligger också i regel sådan avgiftsskyldighet.

Egenavgifter

Fysisk person som åtnjutit inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här i riket belägen jordbruksfastighet som brukas av honom föreslås skola erlägga allmän arbetsgivaravgift (egenavgift) med belopp motsvarande 1 % av inkomsten i den mån denna inte anses som lön och arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift. För bestämmande av vad som avses med rörelse eller jordbruksfastighet skall de skatterättsliga begreppen rörelse och jordbruksfastighet vara vägledande. Enligt min mening skall till grund för beräkningen av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under visst år läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för samma år. Avser taxeringen beskattningsår som inte sammanfaller med

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1968

kalenderår skall inkomsten under beskattningsåret anses ha åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. Beträffande skyldigheten att erlägga egenavgift anknyter den föreslagna förordningen till 11 kap. 3 § första stycket a) och b) lagen om allmän för­ säkring. Ill kap. 3 § första stycket nämnda lag anges de inkomstslag som utöver inkomst av anställning enligt 2 § i lagen är pensionsgrundande. Dessa inkomstslag sammanförs i pensionshänseende till den gemensamma katego­ rin »inkomst av annat förvärvsarbete» och avser den situationen att anställ­ ningsförhållande och därmed följande arbetstagarställning inte föreligger. Skyldighet att erlägga egenavgift överensstämmer således inte helt med skattskyldigheten beträffande inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet enligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL). Som jag tidigare framhållit anses under vissa förhållanden bl. a. kommanditdelägare och dödsbodelägare i fråga om socialförsäkringen som arbetstagare. Jag vill också påpeka att — om kommanditdelägare uppburit inkomst från Bolaget utan att ha deltagit i bolagets skötsel eller i övrigt utfört arbete för bolagets räkning — den uppburna ersättningen inte har ansetts ut­ göra inkomst av förvärvsarbete och således inte tagits med vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för delägaren. För sådan ersättning kom­ mer därför varken kommanditbolaget eller delägaren att behöva betala allmän arbetsgivaravgift. Även vid bedömning av frågan om den avgiftsskyldige brukat jordbruksfastighet skall ledning kunna hämtas i den. praxis som gäller vid tillämpning av 11 kap. 3 § första stycket b) lagen om allmän försäkring. I försäkringslagens definition för »inkomst av annat förvärvsarbete» in­ går också viss arbetsinkomst som inte beror på anställningsförhållande. Jag anser inte att hithörande ersättning skall föranleda skyldighet att erlägga egenavgift. Ett bortseende från denna ersättning vid avgiftsberäkningen är ett ytterligare skäl för att i fråga om allmän arbetsgivaravgift underlåta att beakta s. k. likställighetsavtal, dvs. fall där uppdragsgivare utan att anställaiingsförhållande föreligger ikläder sig ansvar för uppdragstagarens avgift till sjukförsäkring. Om en person driver flera rörelser och för vissa redovisar överskott och för andra underskott skall allmän arbetsgivaravgift grundas på det belopp •som återstår sedan underskotten dragits från överskotten. Motsvarande gäl­ ler då den avgiftsskyldige brukat flera jordbruksfastigheter som utgör skil­ da förvärvskällor. Däremot får underskott av rörelse inte dras av från överskott av jordbruksfastighet eller underskott av jordbruksfastighet dras av från överskott av rörelse. Bestämmelser härom finns i 4 § förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring, till vilken förordning det nyss Berörda förslaget till förordning hänvisar. De båda inkomstslag, som ingår i den gemensamma kategorin inkomst av

Kungl. Maj ds proposition nr 77 år 1968 13

annat förvärvsarbete och föranleder egenavgift, kan ofta vara av ringa stor­ lek. Av administrativa skäl har det inom den allmänna försäkringen ansetts angeläget att undvika debitering och uppbörd av ett stort antal mycket små egenavgifter. Motsvarande bör gälla i fråga om allmän arbetsgivaravgift. Med hänsyn härtill anser jag att inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som inte uppgår till 500 kr. per år, inte skall tas med vid beräkning av all­ män arbetsgivaravgift. Beloppet 500 kr. skall därvid räknas särskilt för ett­ vart av de båda inkomstslagen och det avgörande bör vara om beloppet inom varje inkomstslag uppgår till 500 kr.

Avdragsrätten vid inkomstbeskattningen

Frågan om den allmänna arbetsgivaravgiftens behandling vid den avgiftspliktiges inkomstbeskattning kan givetvis inte förbigås. För arbets­ givare torde avgiften såsom likställd med lönekostnad vara avdragsgill. En­ ligt nu gällande skattebestämmelser torde däremot egenavgiften inte bli avdragsgill. Som framgått är emellertid den i beskattningsavseende taxerade inkomsten av rörelse resp. jordbruksfastighet vägledande för beräkning av underlaget. Eftersom sådan verksamhet i allmänhet förutsätter att visst kapital nedlagts i förvärvskällan, medför metoden att det som i realiteten är avkastning av detta kapital ingår i underlaget för egenavgiften. För in­ komst av kapital i skatterättslig mening utgår givetvis inte egenavgift. Hur stor del av inkomsten av rörelse eller jordbruksfastighet som eventuellt kan anses utgöra kapitalavkastning är det inte möjligt att bestämma med till­ räcklig grad av säkerhet. Någon generell matematisk grund för en sådan uppdelning torde nämligen inte finnas. Som en schablonlösning vill jag i stället förorda att egenavgiften, trots att principiella invändningar kan resas häremot, får dras av vid inkomsttaxeringen. För rörelseidkare som er lägger allmän arbetsgivaravgift för lön till arbetstagare skall avdraget ske i in­ komstslaget rörelse eller jordbruksfastighet. För dem som erlägger egenav­ gift bör däremot avdraget ske som allmänt avdrag enligt 46 § KL. Avdrags­ rätten för egenavgifter fordrar ändring i KL och förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Debitering, uppbörd och besvär

Enligt förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. in., förstås med arbetsgivaravgift summan av arbets­ givares avgifter enligt lagen om allmän försäkring, avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, tilläggsavgift enligt 39 § sistnämnda lag, avgiftstillägg enligt särskilda be­ stämmelser och avgift enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift. Med avgiftsunderlag förstås enligt samma förordning det belopp på vil­

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

ket arbetsgivaravgiften skall beräknas och med utgiftsår det kalenderår för vilket avgiftsunderlaget skall bestämmas. När det gäller arbetsgivares allmänna arbetsgivaravgift bör enligt min mening förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., äga motsvarande tillämpning. Detta innebär att allmän arbetsgivaravgift kommer att likställas med arbetsgivaravgift enligt denna förordning samt att i samband med beräkning av avgiftsunderlag enligt förordningen även skall beräknas det belopp på vilket den allmänna arbetsgivaravgiften utgår för arbetsgivare. De författningsrum som berörs i det följande avser bestämmelser i denna förordning. Avgiftsunderlaget bestäms av riksförsäkringsverket (3 § första stycket) som också beräknar arbetsgivaravgiften (16 §). Besvär över dessa beslut kan föras hos försäkringsdomstolen (38 §). Har arbetsgivaravgift påförts arbetsgivare obehörigen eller med oriktigt belopp kan rättelse under vissa förutsättningar sökas hos riksförsäkringsverket (36 §). Om den sammanlagda arbetsgivaravgiften enligt förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, in. m., uppgår till högst 1 000 kr. påförs avgiften i samband med slutlig skatt. Bestämmel­ serna i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) äger härvid tillämp­ ning (17 §). Även den allmänna arbetsgivaravgiften kommer då att under angivna villkor påföras i samband med slutlig skatt. Talan angående debi­ tering och uppbörd av dessa avgifter kan föras hos länsstyrelse, kammar­ rätten och regeringsrätten. Från kontrollsynpunkt och även av andra skäl måste i dessa fall arbetsgivares allmänna arbetsgivaravgift debiteras som särskild post på skattsedeln. Om arbetsgivaravgiften inte påförs i samband med slutlig skatt uppbärs den av riksförsäkringsverket (18 §). Därvid erlägger arbetsgivaren under utgiftsåret preliminär avgift. Under året näst efter utgiftsåret debiteras arbetsgivaravgiften som slutlig avgift (19 §). Preliminär avgift motsvarar i regel den under nästföregående år debiterade slutliga avgiften. Har sådan avgift inte debiterats, beräknas den preliminära avgiften särskilt. I vissa fall kan dock uppräkning eller jämkning ske av den preliminära avgiften (20 och 21 §§). Arbetsgivare erlägger under varje år ett belopp som motsvarar dels den preliminära avgiften för året, dels skillnaden mellan den slutliga avgift som debiterats under nästföregående år och den preliminära avgift som erlagts för det utgiftsår som den slutliga avgiften avser (24 §). Riks­ försäkringsverket utfärdar räkning på arbetsgivaravgiften och räkningen översänds till arbetsgivaren senast den 18 januari under det år avgiften skall erläggas (27 §). Om sammanlagda räkningsbeloppet understiger 300 kr., skall det erläggas senast den 18 februari. I annat fall erläggs beloppet med en sjättedel senast den 18 i månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december (25 §). Arbetsgivaravgift som på grund av beslut om höjt avgiftsunderlag eller ändrad debitering skall erläggas utöver tidigare

Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1968 15

påförd slutlig avgift påförs som tillkommande avgift (19 §), som betalas en­ ligt verkets bestämmande senast den 18 i någon eller några av de månader som nyss angavs. Denna avgift får dock inte fördelas till betalning vid mer än sex inbetalningstillfällen (25 §). — Arbetsgivare bär viss uppgiftsskyldighet (5 § m. fl.). Riksförsäkringsverket får anmana arbetsgivare att även lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av preliminär avgift (22 §). Verket kan också föreskriva att avgift som egentligen skulle betalas enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen skall erläggas direkt till verket i den ordning som nu nämnts (17 §). För arbetsgivare vars arbetsgivaravgift uppbärs av riksförsäkringsverket föreslår jag särskilda regler för uttagande av preliminär allmän arbetsgivar­ avgift under åren 1969 och 1970. För dessa år kommer nämligen inte sådan avgift att ingå i den debiterade slutliga avgift som enligt förordningen an­ gående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., ligger till grund för fastställandet av den preliminära avgiften. De uppgifter arbetsgivarna lämnar för sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna innehåller emellertid de uppgifter som behövs för beräkning av allmän arbetsgivar­ avgift. Det har vidare inhämtats från riksförsäkringsverket att erforderliga uppgifter kan tas fram utan större omgång. Jag föreslår alltså att den preli­ minära avgiften såvitt den avser allmän arbetsgivaravgift för åren 1969 och 1970 beräknas särskilt med ledning av arbetsgivaruppgifterna för åren 1967 resp. 1968. Vidare skall enligt min uppfattning samma möjlighet till uppräk­ ning eller jämkning föreligga som gäller för den allmänna försäkringens arbetsgivaravgifter (20 § sista stycket och 21 § förordningen angående upp­ börd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.).

I fråga om den som åtnjuter inkomst av här i landet driven rörelse eller av här belägen och av den avgiftsskyldige brukad jordbruksfastighet, dvs. i fall där den som åtnjutit inkomsten således själv skall erlägga allmän ar­ betsgivaravgift (egenavgift), anser jag att förordningen angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga om bestämmande av avgiftsunderlaget. De författningsrum som berörs i det följande avser bestämmelserna i nämnda förordning. Vad jag nu föreslagit innebär att lokal skattemyndighet bestämmer under­ laget för egenavgiften (1 §). Underlaget bestäms med ledning av den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt. Ändring av taxering eller eftertaxering som kan återverka på underlaget beaktas ex officio av det organ som svarar för beräkning av underlaget. I sistnämnda hänseende bortses dock från avvikelse från tidigare bestämt underlag, om avvikelsen inte upp­ går till 500 kr. (2 §). Talan över beslut om avgiftsunderlaget kan föras hos riksförsäkringsverket och därefter hos försäkringsdomstolen (11 §). I fråga om debitering och uppbörd av egenavgift gäller uppbördsförord-

16 Kungi. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

ningens regler. Egenavgift kommer således att påföras i samband med slut­ lig skatt. Talan mot sådant beslut föres hos länsstyrelsen, kammarrätten och regeringsrätten. Från kontrollsynpunkt och även av andra skäl måste egenavgifter beträffande allmän arbetsgivaravgift debiteras som särskild post på debetsedel som avser slutlig skatt. Det är också av betydelse att all­ män arbetsgivaravgift enligt 2 § och enligt 4 § i tidigare omnämnda förslag, dvs. arbetsgivares allmänna arbetsgivaravgift med anledning av utgivna lö­ ner resp. fysisk persons egenavgift, debiteras i två särskilda poster. Såväl kontrollsynpunkten som avdragsrätten talar härför. Enligt 27 § 3 mom. uppbördsförordningen gäller f. n. att ränta på kvarskatt skall utgå i vissa fall när kvarskatten överstiger 1 000 kr. Beträffande arbetsgivaravgift till den allmänna försäkringen gäller i detta hänseende att sådan avgift inte medräknas vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall utgå. Däremot jämställer uppbördsförordningen egenavgift till sådan försäkring med skatt vid ränteberäkningen. I fråga om allmän arbetsgivaravgift som avses i 4 § i den föreslagna för­ ordningen, dvs. egenavgift som kommer att debiteras enligt uppbördsförordningens bestämmelser, bör enligt min mening gälla att denna avgift skall medräknas vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall utgå på kvarskatt. Jag vill erinra om att möjlighet finns att få befrielse från sådan ränta om särskilda skäl föreligger.

Ikraftträdandebestämmelser m. m.

Allmän arbetsgivaravgift bör i princip utgå för löner som utges efter den 31 december 1968 och inkomster av tidigare angivet slag som är hänförliga till tiden efter nämnda dag. För att åtgärder skall kunna vidtas beträffande den preliminära allmänna arbetsgivaravgiften för arbetsgivare är det emel­ lertid nödvändigt att förordningen träder i kraft vid en så tidig tidpunkt som möjligt. Som framgått avses att taxering till statlig inkomstskatt skall ligga till grund för beräkning av egenavgift och att sådan avgift skall påföras i sam­ band med slutlig skatt. Möjligheten att använda brutet räkenskapsår kan i undantagsfall medföra att inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under de två första månaderna av år 1969 tas upp till beskattning redan vid sam­ ma års taxering. Principiellt skulle egenavgift i dessa fall utgå för inkomster under nämnda månader. Av flera skäl, bl. a. frågans ringa fiskala betydelse och de administrativa svårigheterna, föreslår jag att egenavgift inte skall utgå för inkomster som upptas till beskattning vid 1969 års taxering. Användandet av brutet räkenskapsår kan vidare komma att medföra att rörelseidkare eller jordbrukare vid 1970 års taxering kommer att beskattas även för inkomst som intjänats före den 1 januari 1969. Det är givetvis inte meningen att egenavgift skall utgå för tiden före denna dag. Av denna an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år t968 17

ledning är det i sådana fall nödvändigt att uppdela inkomsten på en dek hänförlig till tiden före den 1 januari 1969, och övrig del, som blir avgiftspliktig. Sådan uppdelning bör i flertalet fall kunna ske genom proportione­ ring, varvid lika stor inkomst beräknas ha influtit under varje månad un­ der räkenskapsåret. Såvitt gäller allmän arbetsgivaravgift, som debiteras av riksförsäkrings­ verket, har jag föreslagit särskilda bestämmelser för uttagande av prelimi­ när avgift under åren 1969 och 1970. I fråga om preliminär avgift för sådan arbetsgivare som erlägger arbetsgivaravgift enligt uppbördsförordningens bestämmelser och för den som erlägger egenavgift anser jag inte motsva­ rande regler motiverade. Arbetsgivares avgift är i dessa fall tämligen liten. Även egenavgifterna torde i de allra flesta fall komma att uppgå till förhål­ landevis små belopp. Därtill kommer att de administrativa svårigheterna att beakta allmän arbetsgivaravgift på debetsedlar för preliminär skatt för åren 1969 och 1970 är stora. Några större betänkligheter mot att underlåta ett sådant beaktande torde inte behöva hysas. Avgifterna, som då kommer till synes först på debetsedeln på slutlig skatt, kommer att påverka relationen mellan preliminär och slutlig skatt för berörda avgiftsskyldiga. Jag har övervägt huruvida detta förhållande borde beaktas på så sätt att vid beräk­ ning av slutlig skatt enligt 1970 och 1971 års taxeringar de nytillkomna egenavgifterna inte skulle medräknas vid bedömandet av om och med vilket belopp kvarskatteränta skall utgå. Emellertid har det tidigare, exempelvis vid införandet av det s. k. garantibeloppet i stället för fastighetsskatten, inte ansetts föreligga anledning att för en övergångsperiod bortse från viss del av taxerade inkomster till kommunal inkomstskatt. Jag anser att särskilda övergångsbestämmelser inte heller i detta hänseende är påkallade i detta sammanhang.

Jag har inledningsvis påpekat, att det beräknade nettoskattebortfallet ge­ nom införande av mervärdeskatt i stället för allmän varuskatt uppgår till 740 milj. kr. Jag beräknar att det under år 1969 genom direktdebiteringar kommer att inflyta preliminära arbetsgivaravgifter med 720 milj. kr. Där­ utöver kan egenavgifterna för år 1969 beräknas till 80 milj. kr. Sistnämnda belopp kommer dock att i allt väsentligt inflyta först efter utgången av år 1969. Den allmänna arbetsgivaravgiften medför ökade arbetsuppgifter för riks­ försäkringsverket. Det är inte möjligt att nu beräkna personalbehovet. Ver­ ket torde dock komma att behöva en viss personalförstärkning. Anslaget till avlöningar kan därför komma att belastas med högre belopp än som beräk­ nats i statsverkspropositionen. Beträffande frågan om kostnadsansvaret för den allmänna arbetsgivarav­ giften vid statsunderstödd verksamhet bör gälla att staten bestrider denna kostnad i de ifall statsbidraget avser verksamhet för vilken statlig löneregle­

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

ring gäller och där staten svarar för huvudparten av avlönings- och pen­ sionskostnaderna. Statens kostnadsansvar bör avvägas med hänsyn till stats­ bidragets omfattning för ifrågavarande verksamhet. Kungl. Maj :t bör in­ hämta riksdagens bemyndigande att besluta om erforderliga ändringar i statsbidragsförfattningarna.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till 1) förordning om allmän arbetsgivaravgift, 2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 870), 3) förordning angående ändrad Igdelse av i § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt, 4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272), dels med godkännande av de riktlinjer för statsbidrag för allmän arbets­ givaravgift vid statsunderstödd verksamhet, som förordats i det föregående, bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta om erforderliga ändringar i statsbi­ dragsförfattningarna.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680169