Doc 1969:51

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 1

Nr 51

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­ ning om ändring i uppbördsförordningen, m. m.; gi­ ven Stockholms slott den 7 mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till 1) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272), 2) förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt, 3) förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1963 (nr 116) om trafikomläggningsskatt, 4) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den införsellag som träder i kraft den 1 juli 1969 förutsätter särskild lag­ stiftning för att införsel för skatter och allmänna avgifter skall få äga rum. F. n. får alla debiterade skatter och allmänna avgifter tas ut genom införsel. I propositionen framläggs förslag som innebär att införsel skall få meddelas för uttagande av skatter och avgifter som avses i uppbördsförordningen samt för sjömansskatt, allmän varuskatt, mervärdeskatt, automobilskatt och trafikomläggningsskatt. Propositionen innehåller även förslag till andra ändringar i uppbördsförordningen, bl. a. i fråga om villkoren för avskriv­ ning av smärre skattebelopp och utmätning av fordran på skatt som skall återbetalas. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969 . 1 samt . Nr 51

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

1) Förslag till Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 3 mom., 27 § 1 mom., 41 § 2 inom., 43 § 1 mom., 45 § 3 mom., 46 § 3 mom., 49 § 1 mom., 58 § 2 mom., 59 §, 60 § 4 inom., 62 §, 65—67 §§, 68 § 4 och 6 mom., 69 § 2 mom., 70 § 1 mom. samt 75, 77, 77 a och 83 §§ uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 §■ Med skatt förstås i denna förord­ Med skatt förstås i denna förord­ ning, där icke annat angives, statlig ning, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhets­ inkomstskatt, statlig förmögenhets­ skatt, utskiftningsskatt, ersättnings­ skatt, utskiftningsskatt, ersättnings­ skatt, kommunal inkomstskatt, skatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, tingshusmedel, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsavgifter, folkpensionsav­ skogsvårdsavgifter, folkpensionsav­ gifter enligt lagen om finansiering gifter enligt lagen om finansiering av folkpensioneringen, tilläggspen- av folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter enligt 19 kap. 3 § lagen sionsavgifter enligt 19 kap. 3 § la­ om allmän försäkring, sjukförsäk­ gen om allmän försäkring, sjukför­ ringsavgifter enligt 19 kap. 2 § sist­ säkringsavgifter enligt 19 kap. 2 §

nämnda lag, arbetsgivaravgifter en­ sistnämnda lag, sådana arbetsgivar­ ligt 17 § förordningen angående upp­ avgifter enligt förordningen angå­

börd av vissa avgifter enligt lagen ende uppbörd av vissa avgifter en­

om allmän försäkring, in. in., sådana ligt lagen om allmän försäkring,

avgifter enligt förordningen om all­ m. m., avgifter enligt förordningen

män arbetsgivaravgift och byggnads- om allmän arbetsgivaravgift och re­ forskningsavgifter enligt förord­ dareavgifter enligt lagen om redare­ ningen angående byggnadsforsk- avgift för sjöfolks pensionering vil­ ningsavgift vilka icke uppbäras av ka icke uppbäras av riksförsäkrings­

riksförsäkringsverket, ävensom an- verket, ävensom annuiteter å avdik­ nuiteter å avdikningslån och å för­ ningslån och å förskott för avlösning skott för avlösning av frälseräntor. av frälseräntor. Kungl. Maj :t---- — föreskriften avses.

2 §•

3 m o m. Kvarstående skatt skall, 3 mom. Kvarstående skatt och därest den slutliga skatten delvis ut- tillkommande skatt samt obetald del göres av skogsvårdsavgift eller i 1 § av sådan skatt anses belöpa i första omförmäld annuitet, anses i första hand på annuitet som avses i 1 § hand belöpa å sådan avgift eller an­ samt i andra hand på skogsvårdsav­ nuitet. Motsvarande skall gälla be- 1 gift-

1 Omtryckt 1967:625. Senaste lydelse av 1 § se 1968:422.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 3

För visst---------------------------------tillkommande skatten.

27 §• 1 mom. Vid debitering------- — — -------av avgift; att makars sjukförsäkringsavgif­ att makars sjukförsäkringsavgif­ ter skola i fall, varom i 2 § 4 mom. ter skola i fall, varom i 2 § 4 mom. sägs, i en gemensam post påföras sägs, i en gemensam post påföras den av makarna, för vilken beräk­ den av makarna, för vilken beräk­ nats till statlig inkomstskatt taxerad nats till statlig inkomstskatt be­ inkomst; skattningsbar inkomst; att i 1 § omförmäld arbetsgivar­ att i 1 § omförmäld arbetsgivar­ avgift och byggnadsforskningsavgift avgift och redareavgift debiteras i en debiteras i en gemensam post; samt gemensam post; samt att i 1 § omförmäld annuitet — — — öretal bortfaller.

41 §. 2 m o m. Om det--------------------------------- jämförligt läge. Det belopp, — — — — — —------- nämnda lagrum. Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första stycket senast från och med det avlöningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det han fått del av be­ slutet eller, om det ej kan ske, inom fyra dagar efter nämnda avlöningstillfälle tillställa den skattskyldige det belopp som skulle ha tillkom­ mit denne om beslutet tillämpats. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

43 §. 1 m o m. Arbetsgivare skall------------------------ skatteavdraget angivits. Efter utgången------- — —---------------- skall erläggas. Har debetsedel---------------------------------kvarstående skatten. Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden kan befria arbetsgi­ vare från skyldigheten att under­ skriva eller signera uppgift om av­ dragen skatt liksom från skyldighe­ ten att lämna sådan uppgift på de­ betsedel i fall som avses i andra styc­ ket såvitt fråga ej är om kvarståen­ de skatt och arbetstagaren slutat sin anställning före utgången av sista avdrag sperioden. Det ankommer —------- tillhandahållas arbetsgivare.

Kartong: sid. 13 i närvarande, tillkommer Palme.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

3 m o m. Sker avdrag------ ------------- ----------- preliminär skatt. Motsvarande gäller efter ansökan Motsvarande gäller efter ansökan av utmätningsman när lön tages i av utmätningsman när lön tages i anspråk genom införsel. anspråk genom införsel eller utmät­ ning. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.) 46 §• 3 mom. Beslut om----------------- -— ------ - —- för denne. Arbetstagare, å vilkens lön avdrag Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkstäl­ för gäldande av skatt skall verkstäl­ las, har att ofördröj ligen till arbets­ las, har att ofördröj ligen till arbets­ givaren överlämna beslut om jämk­ givaren överlämna beslut om jämk­ ning jämte, i förekommande fall, ning jämte, i förekommande fall, den nya debetsedeln. Dylikt beslut den nya debetsedeln. skall av arbetsgivaren iakttagas med Arbetsgivare skall iakttaga beslut början vid det avlöningstillfälle, som om jämkning från och med det av­ infaller näst efter det en vecka för­ löningstillfälle, som infaller näst ef­ flutit från det beslutet överlämnades ter det två veckor förflutit från det till arbetsgivaren. han fick del av beslutet. Innebär sådant beslut nedsättning av skatte­ avdrag i annat fall än som avses i 45 § 3 inom., skall beslutet tillämpas redan vid det avlöningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det arbetsgivaren fått del av be­ slutet eller, om det ej kan ske, det belopp som skulle ha tillkommit den skattskyldige om beslutet tillämpats tillställas denne inom fyra dagar ef­ ter sistnämnda avlöningstillfälle.

49 §• 1 mom. Skattskyldig må----------- taxeringsintendentens yrkande, 2) om den skattskyldige anfört 2) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och taxerings- besvär över taxering och taxeringsintendenten, helt eller delvis, till­ intendenten, helt eller delvis, till­ styrkt besvären eller ansökan om an­ styrkt besvären eller, om besvären stånd: till belopp som betingas av avser taxeringsnämnds beslut, till­ laxeringsintendentens yttrande, styrkt ansökan om anstånd: till be­ lopp som betingas av taxeringsinten­ dentens yttrande, 3) om taxering---------------------------- - — bliva avkortad. 58 §• 2 mom. Då särskilda----------------- ----------------av länsstyrelse. Riksräkenskapsverket äger att, i Riksrevisionsverket äger meddela den mån så påkallas, meddela sär­ föreskrifter i fråga om befrielse från skilda föreskrifter i fråga om befriel­ skyldighet att erlägga restavgift. se från skyldighet att erlägga restavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 5

Det åligger utmätningsman att en­ Det åligger utmätningsman att ligt bestämmelser som Kungl. Maj:t verkställa indrivning av skatt. Där­ meddelar verkställa indrivning av vid får utmätning och införsel äga skatt och restavgift och därvid för­ rum enligt vad som sägs i 60 §. rätta utmätning eller bevilja införsel Bestämmelserna om indrivning av i den utsträckning det är medgivet. skatt äger motsvarande tillämpning på indrivning av restavgift, tilläggs­ avgift eller ränta enligt denna för­ ordning.

60 §•

4 m o m. Beträffande införsel för 4 mom. Införsel enligt införsel­ skatt skall iakttagas vad som är stad­ lagen får äga rum vid indrivning av gat i 21 § lagen om införsel i avlö­ restförd skatt och avgift som anges ning, pension eller livränta. i 1 § första stycket denna förord­ ning. För skatt eller avgift, som på grund av föreskrift i annan författ­ ning skall indrivas i samma ordning som skatt enligt denna förordning, får införsel äga rum endast om det är särskilt föreskrivet.

62 Finner länsstyrelsen efter anmä­ Finner länsstyrelsen efter anmä­ lan av utmätningsman eller eljest lan av utmätningsman eller eljest så­ sådana omständigheter föreligga, att dana omständigheter föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som skattskyldig eller arbetsgivare, som jämlikt denna förordning är ansva­ jämlikt denna förordning är ansva­ rig för arbetstagares skatt, bör för­ rig för arbetstagares skatt, bör för­ sättas i konkurs här i riket för ut- sättas i konkurs här i riket för utfående av skatt, skall länsstyrelsen fående av skatt, skall länsstyrelsen förordna, att utmätningsmannen förordna, att utmätningsmannen skall göra framställning därom; skall göra framställning därom; doek att, då skattebelopp, för vilket dock att, då skattebelopp, för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren den skattskyldige eller arbetsgivaren

häftar, understiger etthundra kro­ häftar, understiger trehundra kro­

nor, sådan framställning ej må ske, nor, sådan framställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fal­ med mindre i det föreliggande fallet let synnerliga skäl därtill äro. synnerliga skäl därtill äro. Länsstyrelse må, — — -—-------------- -------bör göras. Bjuder skattskyldig —----------------- ---------- godkänna detta.

65 §. Avkortning av-------------------------- från betalningsskyldighet. Vidare skall,------------------------------------ är oguldet. Har arbetsgivare till gäldande av Har arbetsgivare till gäldande av arbetstagares skatt verkställt avdrag arbetstagares skatt verkställt avdrag å lön jämlikt denna förordning el- å lön jämlikt denna förordning eller

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

ler jämlikt lagen om införsel i av­ jämlikt införsellagen men trots an­ löning, pension eller livränta men maning underlåtit att inbetala det in­ trots anmaning underlåtit att inbe­ nehållna beloppet, skall häremot sva­ tala det innehållna beloppet, skall rande skatt, därest denna är debi­ häremot svarande skatt, därest den­ terad, avkortas såvitt den skattskyl­ na är debiterad, avkortas såvitt den dige angår samtidigt som ett motsva­ skattskyldige angår samtidigt som rande belopp uppdebiteras såsom ett motsvarande belopp uppdebiteras fordran å arbetsgivaren. såsom fordran å arbetsgivaren.

66 §• Avskrivning av debiterad skatt må Avskrivning av debiterad skatt el­ äga rum: ler ränta må äga rum: 1) då den skattskyldige saknar 1) då den skattskyldige saknar ut­ utmätningsbara tillgångar till skat­ mätningsbara tillgångar och ford­ tens gäldande och införsel i honom ringen ej kan uttagas genom införsel tillkommande avlöning, pension el­ enligt införsellagen, dock att avskriv­ ler livränta enligt gällande bestäm­ ning icke må ske för fordran, för melser icke kan äga rum, dock att vilken fast egendom svarar, med avskrivning icke må ske för skatt, mindre utretts att betalning för för vilken fast egendom svarar, med fordringen icke kunnat erhållas ur mindre utretts att betalning för egendomen; skatten icke kunnat erhållas ur egen­ domen; 2) då upplysning------------------------- -------detsamma influtit; 4) då skattskyldig vistas å utrikes 4) då skattskyldig vistas å utri­ ort och anmaning att gälda skatten kes ort och anmaning att betala skul­ icke kan tillställas honom genom be­ den icke kan tillställas honom ge­ skickning eller konsulat eller veder­ nom beskickning eller konsulat eller börande utländska myndighet; samt vederbörande utländska myndighet; 5) då beloppet av den skatt, för 5) då beloppet av den skuld, för vilken till utlandet avflyttad eller vilken till utlandet avflyttad eller därstädes eljest bosatt skattskyldig därstädes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke uppgår till tvåhundra häftar, icke uppgår till trehundra kronor och särskilda skäl för åtgärd kronor och särskilda skäl för åtgärd varom i 61 § 1 mom. sägs icke före­ varom i 61 § 1 mom. sägs icke före­ ligga. ligga; 6) då fordran icke överstiger tre­ hundra kronor och förutsättningar för övrigt föreligga för avskrivning enligt föreskrifter av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer; samt 7) då fordran preskriberats eller bortfallit på grund av ackord som antagits enligt 62 § tredje stycket. Avskrivning av preliminär skatt Avskrivning av preliminär skatt må i annat fall än då skattefordran må icke äga rum förrän efter ut- bortfallit på grund av ackord icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 7

gängen av andra uppbördsåret efter äga rum förrän efter utgången av det, under vilket skatten förfallit till andra uppbördsåret efter det, under betalning. vilket skatten förfallit till betalning. Avskrivning av kvarstående och Avskrivning av kvarstående och

tillkommande skatt må icke äga rum tillkommande skatt må i annat fall förrän efter utgången av det upp­ än då skattefordran bortfallit på bördsår, under vilket skatten förfal­ grund av ackord icke äga rum förrän

lit till betalning. efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till be­ talning. Då arbetsgivaren-------------------------- --------av arbetsgivaren.

67 §•

Länsstyrelsen skall pröva fråga om Fråga om avkortning och avskriv­ avkortning eller avskrivning av skatt ning av skatt eller ränta prövas av och, där stadgade förutsättningar länsstyrelsen. härför föreligga, förordna om skat­ tens avkortning eller avskrivning. Har avskrivning av skatt ägt rum Avskrivning medför icke ändring kvarstår likväl den skattskyldiges i betalningsskyldighet enligt denna och, i förekommande fall, arbetsgi­ förordning. varens betalningsskyldighet.

68 §•

4 m o m. Häftar den,-------------------- —------- 3 mom. Vad i föregående stycke stadgas Vad i föregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning skall äga motsvarande tillämpning då skattskyldig, vilken enligt 1 mom. då skattskyldig, vilken enligt 1 mom. är berättigad återbekomma erlagd är berättigad återbekomma erlagd preliminär skatt, har att gälda till­ preliminär skatt, har att gälda till­ kommande skatt, som debiterats på kommande skatt, som debiterats på grund av taxering för inkomst för grund av taxering för inkomst för det år vartill den preliminära skat­ det år vartill den preliminära skat­ ten hänför sig. Har, då återbetal­ ten hänför sig. Har, då återbetalning ning enligt 1 mom. skall ske, den enligt 1 mom. skall ske, den tillkom­ tillkommande skatten icke påförts mande skatten icke påförts men kan men kan med fog antagas, att sådan med fog antagas, att sådan skatt skatt kommer att påföras på grund kominer att påföras på grund av be­ av beslut av prövningsnämnd om slut av prövningsnämnd om höjd höjd taxering eller om eftertaxering taxering eller om eftertaxering eller eller av länsstyrelse om höjd debi­ av länsstyrelse om höjd debitering tering, må den preliminära skatten

eller av lokal skattemyndighet om

innehållas i avbidan på att tillkom­

rättelse av taxering slängd eller höjd

mande skatt påföres.

debitering, må den preliminära skat­

ten innehållas i avbidan på att till­ kommande skatt påföres.

6 in o in. Fordran på överskjutan­ 6 m o m. Fordran på skatt eller de preliminär skatt, som avses i 1 ränta, som skall återbetalas enligt mom. första stycket, jämte ränta en­ denna förordning, må ej överlåtas ligt 69 § 1 mom. må ej överlåtas särskilt, innan beloppet kan lyftas.

särskilt, innan beloppet kan lyftas.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

Utan hinder av vad som sägs i Utan hinder av vad som sägs i första stycket må utmätning av ford­ första stycket må utmätning av ford­ ran som avses där äga rum, sedan ran som avses där äga rum. Fordran kreditkort på slutlig skatt har kom­ enligt 1 mom. första stycket och mit utmätningsmannen till handa. ränta på sådan fordran må dock ej I enskilt mål må utmätning dock utmätas förrän länsstyrelsens skrift­ icke ske efter ansökan som gjorts liga uppgifter om skattskyldiga, som senare än den 1 september under tillgodoförts sådan fordran, har kom­ taxeringsåret. mit kronofogdemyndighet till handa. Sedan kronofogdemyndigheten åter­ sänt uppgifterna till länsstyrelsen, må ej heller sådan fordran utmätas innan beloppet kan lyftas. I enskilt mål må fordran av sistnämnda slag ej utmätas efter ansökan som gjorts senare än den 1 september under taxeringsåret. Från utmätning i enskilt mål skall Bestämmelserna i 65 § utsökningsundantagas ett belopp om trehundra lagen äga icke tillämpning vid ut­ kronor utom i mål om vad enskild mätning av fordran som avses i har att utgiva enligt lagen om so­ första stycket. I enskilt mål skall cialhjälp eller barnavårdslagen eller dock undantagas ett belopp om fem­ på grund av underhållsskyldighet en­ hundra kronor utom i mål om vad ligt giftermålsbalken, föräldrabalken enskild har att utgiva enligt lagen eller annan lag. om socialhjälp eller barnavårdslagen eller på grund av underhållsskyldig­ het enligt giftermålsbalken, föräldra­ balken eller annan lag. Utmätning i — för utmätningen.

69 §. 2 mom. Den som — —----------- - — den skattskyldige. Ränta enligt------------------------ andra stycket. Vid beräkning------------------------ beloppet återbetalas. Första, andra och tredje styckena äga tillämpning även på återbetal­ ning av skatt som innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket.

70 §■ 1 in o m. För slutlig, kvarstående 1 mom. För slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt, som blivit eller tillkommande skatt, som blivit från debitering obehörigen utesluten obehörigen utesluten från debitering eller till för ringa belopp påförd, är eller påförd till för ringa belopp, den skattskyldige fortfarande ansva­ är den skattskyldige fortfarande an­ rig. Har skattskyldig gottskrivits pre­ svarig. Har skatt restituerats med för liminär skatt med för högt belopp högt belopp skall den skattskyldige och har till följd därav skatt fel­ till statsverket återbetala vad han aktigt restituerats, är han skyldig felaktigt uppburit. Dock är den skatt­ att till statsverket återbetala vad han skyldige fri från betalningsskyldig-

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 9

sålunda oriktigt utfått. Dock är han het som i detta moment sägs, därest fri från betalningsskyldighet som i beslut om hans betalningsskyldighet detta moment sägs, därest krav icke icke fattats inom utgången av fyra delgives honom inom fyra år efter år efter det uppbördsår, under vilket

utgången av det uppbördsår, under skatten rätteligen skolat debiteras

vilket skatten rätteligen skolat debi­ eller felaktigt restituerats. teras eller felaktigt blivit gottskriven, samt beslut angående hans be­ talningsskyldighet är meddelat inom två år efter det kravet hos honom anställdes.

75 §• Underlåter arbetsgivare---------------- ------- — nämnda fall. Sedan beslut fattats enligt första Sedan beslut fattats enligt första stycket må krav på erläggande av stycket må krav på erläggande av skattebeloppet riktas mot såväl ar­ skattebeloppet riktas mot såväl ar­ betsgivaren som arbetstagaren. Vis­ betsgivaren som arbetstagaren. Vis­ tas arbetstagaren på känd ort inom tas arbetstagaren på känd ort inom riket, må arbetsgivaren krävas en­ riket, må arbetsgivaren krävas en­ dast om det kan antagas att arbets­ dast om det kan antagas att arbets­ tagaren underrättats om sin skyldig­ tagaren underrättats om sin skyldig­

het att erlägga skattebeloppet. het att erlägga skattebeloppet. Belop­ pet må indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Efterkommer arbetsgivaren —• — -------— må beviljas. Arbetsgivare eller — •— -—- ---------- erlägga restavgift. Därest arbetsgivare--------------------- - motsvarande tillämpning. Har arbetstagares —------------------- — å indrivningskvittot.

77 §• Har arbetsgivare verkställt skatte­ Har arbetsgivare verkställt skatte­ avdrag men icke inbetalat det inne­ avdrag men icke inbetalat det inne­ hållna beloppet i tid och ordning, hållna beloppet i tid och ordning, som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom. som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom.

sägs, må beloppet uttagas hos arbets­ sägs, må beloppet indrivas hos ar­ givaren i samma ordning som stad­ betsgivaren i samma ordning som gats i fråga om indrivning av skatt. gäller för restförd skatt,

Arbetstagaren är — -—------------------- motsvarande skattebelopp.

77 a §. Har den----------------------------------— ---- skäl föreligga. Talan om----------------------------------- — -— allmän domstol. Yrkande om åläggande av betal­ Yrkande om åläggande av betal­ ningsskyldighet för skattebelopp som ningsskyldighet för skattebelopp som nu sagts må icke framställas och ej nu sagts må icke framställas och ej heller åtgärder för indrivning av be­ heller åtgärder för indrivning av be­ loppet vidtagas sedan arbetsgivarens loppet vidtagas sedan arbetsgivarens ansvarighet för samma skattebelopp ansvarighet för samma skattebelopp bortfallit på grund av bestämmelser­ bortfallit på grund av bestämmel-

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

na i 71 §. Utan hinder härav må dom, serna i 71 §. Utan hinder härav må varigenom sådan betalningsskyldig­ dom, varigenom sådan betalnings­ het ålagts, verkställas inom en tid skyldighet ålagts, verkställas inom av två år från utgången av det upp­ en tid av två år från utgången av bördsår då domen vunnit laga kraft. det uppbördsår då domen vunnit

laga kraft. Hos den som blivit ålagd betalningsskyldighet må skattebe­ loppet indrivas i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Den som — — för arbetstagare. 83 §. Hörsammar icke ------- femtusen kronor. Vite må------------ i tjänsten. Om uttagande — lokal skattemyndighet, Har ändamålet — förfallit därigenom. Vid prövning av anmälan enligt Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket må även bedömas frå­ tredje stycket må även bedömas frå­ ga, huruvida och med vilket belopp ga, huruvida och med vilket belopp

vitet bort erläggas. vitet bort föreläggas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Beslut om införsel som meddelats före ikraftträdandet skall hävas, om beslutet avser annan skatt eller allmän avgift än sådan som får uttagas ge­ nom införsel enligt de nya bestämmelserna i uppbördsförordningen eller el­ jest meddelade bestämmelser och gäldenären ej medger att beslutet får gälla. 69 § 2 mom. i sin nya lydelse gäller även i fråga om innehållen överskju­ tande preliminär skatt enligt 1968 års taxering som restituerats före ikraft­ trädandet. I fråga om efterkrav gäller 70 § 1 mom. i sin äldre lydelse i de fall då kra­ vet delgivits den skattskyldige före ikraftträdandet.

2) Förslag till Förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 17 och 20 §§ förordningen den 16 maj 1958 om sjömansskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

2 in o m. Har skatt icke erlagts 2 mom. Har skatt icke erlagts i i rätt tid, åligger det sjömansskatte- rätt tid, åligger det sjömansskattekontoret att snarast möjligt fram­ kontoret att snarast möjligt fram­ ställa krav mot redaren (revi- ställa krav mot redaren (r e v i- 1 Senaste lydelse av 20 § se 1967:636.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 11

si on skr av). Därest redaren vi­ sionskrav). Därest redaren vi­

sar, att underlåtenheten berott på sar, att skatteavdrag icke kunnat oriktig uppgift lämnad av sjöman­ verkställas på grund av meddelad in­ nen, skall kravet i stället riktas mot försel för underhållsbidrag eller att

denne. underlåtenheten berott på oriktig uppgift av sjömannen, skall kravet i stället riktas mot denne. Bestrides riktigheten av revisions- Bestrides riktigheten av revisionskrav eller inbetalas icke det belopp krav eller inbetalas icke det belopp kravet avser, skall kravet understäl­ kravet avser, skall kravet understäl­ las sjömansskattenämnden för pröv­ las sjömansskattenämnden för pröv­ ning. Fastställler sjömansskatte­ ning. Fastställer sjömansskatte­ nämnden revisionskravet, må det nämnden revisionskravet, må det

fastställda beloppet uttagas i den fastställda beloppet omedelbart in­ ordning, som stadgas i fråga om in­ drivas i den ordning, som gäller i drivning av skatt, dock att införsel, fråga om skatt enligt uppbördsförutom i fall varom i 1 mom. andra ordningen. Införsel enligt införsella­ stycket sägs, ej må beviljas till gäl­ gen får äga rum vid indrivning hos dande av belopp, för vilket redare är sjömannen och, i fall varom i 1 ansvarig. mom. andra stycket sägs, hos reda­ ren av sjömansskatt och därå belö­ pande restavgift och tilläggsavgift.

Redare eller — 2 mom.

20 §.

Har redare underlåtit verkställa Har redare underlåtit verkställa avdrag för sjömansskatt, må hans avdrag för sjömansskatt, må hans

ansvarighet för skatten icke fast­ eller sjömannens ansvarighet för

ställas och ej heller åtgärder för ut­ skatten icke fastställas och ej heller

tagande av skatten vidtagas mot ho­ åtgärder för uttagande av skatten nom senare än fem år efter utgång­ vidtagas senare än fem år efter ut­

en av det år, under vilket skatteav­ gången av det år, under vilket skat­ drag skolat verkställas. teavdrag skolat verkställas. Revisionskrav mot — —- ------------skatteavdraget verkställdes. Åtgärder för-------------------- av sjömansskattenämnden. Utan hinder av vad ovan föreskri­ Utan hinder av vad ovan föreskri­ vits må kammarrättens eller Kungl. vits må kammarrättens eller Kungl.

Maj :ts utslag, varigenom redare Maj ds utslag, varigenom redare eller ålagts ansvarighet för sjömansskatt, sjöman ålagts ansvarighet för sjö­

verkställas inom en tid av två år från mansskatt, verkställas inom en tid

utgången av det uppbördsår då ut­ av två år från utgången av det år då

slaget meddelades. utslaget meddelades.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. I fråga om mål eller ären­ de, som avses i 20 § fjärde stycket och som avgjorts före ikraftträdandet, gäller dock 20 § fjärde stycket i sin äldre lydelse.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

3) Förslag till

Förordning

om ändring i förordningen sten 17 maj 1963 (nr 116)

om trafikomläggningsskatt

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 17 maj 1963 om trafik­ omläggningsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Debitering av trafikomläggnings- Debitering av trafikomläggnings­ skatt skall ske hos vederbörande skatt skall ske hos vederbörande länsstyrelse i de för länet förda for- länsstyrelse i de för länet förda for-

donsregistren. donsregistren. Föreskrifter om in­ drivning av sådan skatt och restavgift på skatten meddelas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

4) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen dem 6 juni 1963 (nr 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 48 § och punkt 4 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 6 juni 1968 om mervärdeskatt1 skall erhålla ändrad ly­ delse på sätt nedan anges.

Bestämmelserna i uppbördsförord- Bestämmelserna i uppbördsförordningen om indrivning, avkortning ningen om indrivning, avkortning och avskrivning samt efterkrav och och avskrivning samt efterkrav och preskription gäller i tillämpliga de­ preskription gäller i tillämpliga de­ lar i fråga om mervärdeskatt. lar i fråga om mervärdeskatt. In­ försel enligt införsellagen den 6 de­ cember 1968 (nr 621) får äga rum vid indrivning av mervärdeskatt och restavgift på skatten. 4. Genom denna -—• — — —------- som beskattningsår. e) Införsel enligt införsellagen får äga rum vid indrivning av restförd allmän varuskatt samt restavgift och ränta på skatten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. 1 Senaste lydelse av 48 § se 1968:580.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

7 mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , L ange , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman , M oberg , B engtsson .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om införsel för skatter, m. m. och anför.

Inledning

Enligt den nu gällande lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i av­ löning, pension eller livränta (gällande InfL) får ”oguldna debiterade utskylder” och allmänna avgifter tas ut genom införsel. Lagen medger således införsel för alla slags skatter och allmänna avgifter. Förhållandet blir annor­ lunda sedan införsellagen den 6 december 1968 (nr 621) (nya InfL) trätt i kraft den 1 juli 1969. Enligt 1 § denna lag får införsel äga rum för bl. a. skat­ ter och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrivs. Den nya lagen läm­ nar alltså öppet vilka skatter och allmänna avgifter som är införselbara. Av­ sikten har varit att särskilda bestämmelser skall meddelas om vilka skatter och allmänna avgifter som får tas ut genom införsel (prop. 1968:130 s.

122 ).

Med anledning härav har inom finansdepartementet upprättats en pro­ memoria med förslag till bestämmelser om införsel för vissa skatter och av­ gifter, m. m. (Stencil Fi 1968: 11). Promemorian avser inte bara den berör­ da frågan utan också ett par andra spörsmål som uppkommit med anled­ ning av att även nya bestämmelser i utsökningslagen (UL) om utmätning av lön träder i kraft den 1 juli 1969 (SFS 1968: 623), nämligen frågan om minskning av skatteavdrag vid utmätning av lön och om förbehållsbelopp (beneficium) vid utmätning av fordran på överskjutande skatt. Promemo­ rians förslag innebär bl. a. att införsel skall få äga rum endast av sådan skatt och allmän avgift som ingår i uppbörden av direkt skatt, dvs. skatt och avgift som avses i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

(UF), att uppenbart för högt skatteavdrag skall kunna minskas i viss ord­ ning vid utmätning av lön samt att de allmänna bestämmelserna om beneficium vid utmätning som kommer att gälla efter den 1 juli 1969 inte skall iakttas vid utmätning av överskjutande preliminär skatt. Promemorians för­ slag till författningsändringar torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt, lagberedningen, riksförsäkringsverket (RFV), kammarrätten, riksrevisions­ verket (RRV), kontrollstyrelsen, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), läns­ styrelserna i Stockholms, Malmöhus och Skaraborgs län, Sveriges advokat­ samfund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisatio­ nen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Föreningen Sveriges fögderichefer och Föreningen Sveriges kronofogdar. Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden över promemorians förslag från de lokala skattemyndigheterna i Solna och Stockholms fögderier samt krono­ fogdemyndigheterna i Danderyds, Solna och Stockholms distrikt.

SAF har i skrivelse den 17 maj 1967 till chefen för finansdepartementet

framfört önskemål om ändring av bestämmelserna i 43 § UF om arbets­ givares skyldighet att underteckna eller signera uppgift om skatteavdrag. Yttranden över skrivelsen har efter remiss avgetts av riksskattenämnden

och CFU. Vidare har EON i skrivelse till Kungl. Maj :t den 15 juni 1966

hemställt om viss ändring av villkoren för avskrivning av skatt, såvitt rör smärre belopp. Även denna skrivelse har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av RFV, RRV, CFU, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län och av Stockholms stads uppbördsverk. Jag anhåller om att få ta upp de förslag som framlagts i promemorian samt de frågor som de nämnda skrivelserna avser. Vidare kommer jag att beröra en fråga om samordning av pensionsutbetalning och skattelikvid, som tagits upp i rskr 1966: 96. Jag ämnar också föreslå vissa ändringar i UF som inte har samband med de nämnda frågorna. Dessa ändringar är i huvudsak av teknisk natur.

Departementspromemorian och remissyttrandena

Införsel för skatter och allmänna avgifter

Gällande bestämmelser m. m. Enligt 21 § gällande InfL får införsel i avlöning, pension eller livränta meddelas för uttagande av oguldna debiterade utskylder och allmänna av­ gifter jämte restavgifter. Beslut om införsel kan meddelas så snart förut­ sättningar för indrivning föreligger. Införsel får inte beviljas och meddelat

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 15

beslut om införsel får inte tillämpas sedan tre år förflutit efter det att skat­ ten eller avgiften förfallit till betalning. Införsel kan således inte meddelas efter denna tid eller fortgå till den tidpunkt när skatten eller avgiften pre­ skriberas, vilket beträffande direkta skatter i regel sker fem år efter ut­ gången av det uppbördsår, när skatten eller avgiften enligt verkställd debite­ ring förföll till betalning. Införsel får vidare inte meddelas när den skatt­ skyldige är försatt i konkurs. Införsel får även användas för att av arbetsgivare ta ut skattemedel, som denne innehållit genom skatteavdrag eller införsel men inte redovisat i före­ skriven tid och ordning. Detsamma gäller restavgift som arbetsgivaren har att erlägga på grund av försummelse av nämnda slag. I sistnämnda fall får införsel inte beviljas eller meddelat beslut om införsel äga tillämpning, se­ dan tre år förflutit efter det att innehållandet skett. I 21 och 21 a §§ gällande InfL ges bestämmelser om den inbördes ord­ ningen mellan införsel för fordran och skatteavdrag enligt UF. Enligt dessa bestämmelser går underhållsbidrag i första hand. I övrigt gäller att skatte­ avdrag enligt UF har företräde framför införsel för skatt, allmän avgift eller skattebelopp, som arbetsgivare innehållit enligt UF. Bestämmelser om införsel finns också i UF. Om arbetsgivare underlåtit att göra skatteavdrag och det belopp, för vilket han jämte arbetstagaren därmed är ansvarig, fastställts till betalning, får beloppet enligt 75 § tredje stycket UF inte tas ut genom införsel hos arbetsgivaren. Beträffande möj­ ligheterna att i sådant fall använda införsel mot arbetstagaren sägs inte något i UF. Vid den praktiska tillämpningen synes dock enighet ha rått om att sådan möjlighet föreligger (jfr prop. 1956:6 s. 17). Har arbetsgivaren betalat ej innehållen skatt för arbetstagarens räkning och därmed erhållit regressrätt mot denne, kan skatten däremot inte tas ut hos arbetstagaren genom införsel (76 §). Bestämmelser om införsel för skatter och allmänna avgifter tillkom år 1918. I prop. 1918: 32 framhölls, att det var ett allmänt intresse av största vikt att skatterna såvitt möjligt uttogs och blev tillgängliga för sina ända­ mål. Med dåvarande exekutiva bestämmelser var indrivningen emellertid förenad med avsevärda svårigheter. Vissa samtidigt föreslagna regler om undantagande av del av lönen för gäldenärens behov var i viss mån ägnade att försvåra skatteindrivningen. Skatter borde därför kunna tas ut även i icke förfallen lön. Bestämmelserna i gällande InfL om införsel för skatt etc. har vid tillämp­ ningen gett anledning till viss tveksamhet. Det har sålunda ansetts oklart vad som skall förstås med att skatterna skall vara ”debiterade”. Även inne­ börden av uttrycket ”allmän avgift” anses oklar. Lagberedningen har i sitt betänkande Utsökningsrätt III (SOU 1964: 57) berört dessa frågor. Beredningen framhåller (s. 109) att bestämmelserna enligt förarbetena avser att omfatta ”icke allenast egentliga skatter av varje

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

slag utan jämväl allmänna avgifter såsom församlingsavgifter till präster­ skapet, pensionsavgifter”. Härefter fortsätter beredningen. Med utskylder eller skatter torde vanligen förstås bidrag som den en­ skilde bär att erlägga till det allmännas utgifter utan att härför erhålla någon individuell motprestation. Uttrycket ”allmän avgift” är av mera obe­ stämt innehåll. I förevarande sammanhang har det ansetts betyda avgift till staten eller kommun (eller annat offentligrättsligt subjekt), som den enskilde på grund av en given författningsbestämmelse har att erlägga för en särskild förmån eller prestation. Avgifter till enskilda kassor och in­ rättningar anses därför icke kunna uttas genom införsel, även om de in­ drivs i samma ordning som skatt. Ej heller anses alla avgifter till staten vara ”allmänna”, så t. ex. icke annuiteter på odlings- eller avdikningslån eller förskott för avlösning av frälseränta. Expeditionslösen anses däremot som en allmän avgift, även om den tillfaller vederbörande tjänsteman.

Beredningen berör även innebörden av ordet ”debiterade” och uttalar härom att man i litteraturen fäst stor vikt vid detta och menat, att t. ex. arvs- och gåvoskatt — liksom tidigare nöjesskatt — inte kan tas ut genom införsel därför att sådan skatt inte blir föremål för debitering i egentlig mening. Man har vidare både när det gäller skatter och allmänna avgifter velat tillägga betydelse åt ordalydelsen av den särskilda författning på vil­ ken indrivningen grundas. Om författningen —- som exempelvis är fallet i 28 § förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning — endast utsäger att förfallet belopp omedelbart får tas ut genom ”utmätning” har man sålunda i ordalydelsen velat inläsa en an­ visning om att endast utmätning och alltså inte införsel får användas. Enligt beredningen kan denna tolkning starkt ifrågasättas. Härom anför beredningen. Ordet ”debiterade” infogades i 21 § InfL år 1946 i samband med genom­ förandet av den år 1945 beslutade källskattereformen. Syftet med tillägget torde endast ha varit att utmärka att 21 § icke omfattar preliminär A-skatt vilken arbetsgivaren utan särskilt föreläggande har att avdra på lönen. An­ ledning saknas till antagande, att lagstiftaren velat inlägga någon speciell teknisk betydelse i ordet ”debiterade”. Att det, för att införsel skall få ske, måste vara vederbörligen konstaterat, med vilket belopp skatten skall ut­ gå, ligger i sakens natur. Ordet ”debiterade” torde vara att uppfatta såsom en allenast i förtydligande syfte gjord hänvisning till nämnda förhållande. Beträffande därefter de särskilda indrivningsföreskrifterna må framhållas, att syftet med ifrågavarande uttryck (”att förfallet belopp får omedelbart uttagas genom utmätning”) närmast torde ha varit att angiva att beloppet får uttagas utan föregående dom eller utslag och att det ter sig ytterst osan­ nolikt att man tillika avsett att uppställa några begränsningar i fråga om användningen av särskilda exekutionsmedel. Stadgandet i 38 § kungörelsen den 16 oktober 1953 (nr 628) med vissa föreskrifter ang. tillämpningen av UF stöder ett sådant antagande. Enligt detta författningsrum skall så­ dana avgifter och liknande medel som får utmätas utan föregående dom eller utslag indrivas i den ordning som i UF och kungörelsen stadgas för in­ drivning av skatt; dock får införsel icke beviljas i vidare mån än som följer

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969 17

av gällande bestämmelser om införsel. Med hänvisningen till vad som gäller om införsel torde åsyftas gällande InfL med tillämpningsförfattningar, icke de särskilda bestämmelser som medger omedelbart uttagande av avgifterna i fråga. Stadgandet synes därför förutsätta, att införsel får ske i den mån avgifterna kan hänföras under ”utskylder eller allmänna avgifter” i gällan­ de InfL:s mening.

Bestämmelsen om införsel för uttagande av belopp, som arbetsgivare in­ nehållit genom skatteavdrag eller på grund av införsel för skatter eller av­ gifter men inte redovisat, tillkom genom ändring i gällande InfL år 1956. I prop. 1956: 6 (s. 29) framhöll departementschefen, att förslaget var en kon­ sekvens av att det år 1945 införda uppbördssystemet insköt arbetsgivaren mellan myndigheterna och den skattskyldige vid skatteinbetalningen.

Den nya införsellagen

Den nya InfL avviker i vissa avseenden från vad som nu gäller i fråga om införsel för skatter och allmänna avgifter. De nya bestämmelser som här är av intresse är följande. Införsel skall liksom hittills kunna meddelas för uttagande av under­ hållsbidrag, vissa kommunala bidragsfordringar, skatter, allmänna avgif­ ter och böter. När det gäller skatter och allmänna avgifter skiljer sig nya InfL från nu gällande lag på det sättet, att införsel får äga rum för skatter eller allmänna avgifter ”i fall som särskilt föreskrives” (1 §). Liksom hittills skall införsel för underhållsbidrag ha företräde framför skatteavdrag, medan skatteavdrag vid annan införsel skall gå i första rum­ met (14 §). Vid jämförelse med nu gällande lag föreligger här endast den skillnaden att kommunala bidragsfordringar i förslaget får ge vika för skatteavdrag. Dessa bidragsfordringar har i förslaget även nedsatts i företrädeshänseende när det gäller den inbördes ordningen vid samtidig införsel för olika slags fordringar och placerats efter underhållsbidrag. I övrigt är ordningen vid konkurrens oförändrad. Enligt den nya InfL (17 §) gäller vidare som huvudregel att införsel skall gå före utmätning. Detta bör ses mot bakgrunden av de nya bestäm­ melserna i UL om utmätning av gäldenärs lön, pension eller livränta som kommer att närmare beröras i det följ ande. Enligt dessa bestämmelser kan gäldenärs lön in. m. under vissa förut­ sättningar utmätas för alla slags fordringar, alltså även för skatter. När det är fråga om införsel för underhållsbidrag, bidragsfordringar eller skatter gäller alltid den förutnämnda regeln att införseln går före utmätning. Har införsel beviljats för böter eller viten, finns däremot ett undantag från regeln såtillvida som införseln skall ändras eller hävas om utmätning därigenom kan ske för annan fordran. Enligt gällande InfL får införsel för underhållsbidrag eller bidragsford- 2 Bihang till riksdagens protokoll 1969 . 1 samt . Nr 51

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

ringar meddelas eller meddelat beslut om sådan införsel fortgå oberoende av gäldenärens konkurs. Införsel får däremot vid konkurs inte ske för skatter, böter eller viten. Även på denna punkt innebär nya InfL en ändring genom att den medger införsel för varje slag av fordran utan hinder av konkurs. Ändringen är enligt prop. 1968: 130 (s. 139) förestavad av bl. a. hänsyn till de s. k. fattigkonkurserna. Det har ansetts särskilt otillfredsställande att införsel för skatter och avgifter samt böter och viten måste upphöra under den tid av 2—3 månader som en fattigkonkurs i allmänhet pågår. Den hittills gällande tidsbegränsningen på tre år för meddelande av in­ försel för skatter och avgifter har tagits bort. Införsel för dessa fordringar — liksom för böter — får enligt nya InfL meddelas under hela den tid som står till buds för indrivning. Bestämmelsen i 21 a § gällande InfL, som möjliggör införsel för belopp som arbetsgivare innehållit genom skatteavdrag eller på grund av införsel för utskylder eller allmänna avgifter men inte inbetalat, har inte heller någon motsvarighet i nya InfL. I propositionen (s. 117) uttalas om denna ändring, att föreskriften — åtminstone i fråga om medel som innehållits på grund av införselbeslut — är av ringa praktisk betydelse. Arbetsgivare upp­ bär sällan själv lön eller annan intäkt i vilken införsel får äga rum. Frågan om staten bör avstå från möjligheten till införsel för belopp som innehållits genom skatteavdrag får enligt uttalande i propositionen övervägas i ett se­ nare sammanhang. Det bör till slut nämnas att nya InfL medför en utvidgning av de in­ komstslag som får tas i anspråk genom införsel. Lagen bygger på den prin­ cipiella målsättningen, att införsel bör kunna äga rum i varje form av in­ komst där införsel är praktiskt genomförbar. Förutom i avlöning, pension och livränta kan sålunda införsel medges även i ”annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning därvid är jämförlig med en arbetstagares”. Det har därvid förutsatts att undantag skall göras för bl. a. sådana fall där den utgående ersättningen är av social karaktär. Införsel kan dessutom medges i ”periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent eller av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant eller för överlåtelse av rörelse” (2 §).

Vissa synpunkter av lagberedningen, m. m.

Lagberedningen har i sitt betänkande Utsökningsrätt III framfört vissa synpunkter på frågan om införsel för skatter och allmänna avgifter. Bered­ ningen framhåller (s. 73 och 111) att källskattesystemet i hög grad re­ ducerat betydelsen av införsel och pekar härvid på hur litet det belopp är som tas ut genom införsel om det ställts i relation till den debiterade slutliga skatten. Beredningen framhåller emellertid att om resultatet av indrivning genom införsel sålunda relativt sett inte är så betydande som inkomstkälla

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 19

för staten, redan möjligheten att anlita införsel dock leder till att skatt frivilligt betalas i många fall där den eljest inte skulle kunnat tas ut. Be­ redningen erinrar om att det i pågående nordiskt lagsamarbete på konkursrättens område övervägs att avskaffa gällande förmånsrätter för skatter i konkurs. Om dessa förmånsrätter avskaffas kan det synas konsekvent att även avskaffa möjligheten att indriva skatter genom införsel och jämställa skattekrav med fordringsanspråk som får drivas in endast genom utmät­ ning och konkurs. Införsel för skatt gäller vidare endast skatt som blivit restförd. Den kommer därför inte på samma sätt som avdrag för preliminär skatt att hänföra sig till den aktuella inkomsten. Det kan bl. a. vara fråga om krav mot personer som drivit någon form av rörelse men senare över­ gått till arbetsanställning. För dem kan det vara mycket drygt att efter­ släpande skatter tas ut genom införsel. För skattemoralen är det dock otvivelaktigt av betydelse att man kan effektivt hålla efter dem som av ett eller annat skäl undgått avdrag för preliminär skatt. Det kan också ur rätt­ visesynpunkt bli stötande om somliga för lätt undgår att kännas vid den börda som andra får bära. Beredningen anser sig också böra nämna, att även om indrivning genom införsel skulle begränsas, de exekutiva organen kommer att vara skyldiga att söka få ut resterande belopp med anlitande av andra indrivningsmedel. Enligt beredningen är det från rent praktisk synpunkt förenat med obe­ stridliga fördelar för indrivningsorganen att kunna använda sig av införsel framför att behöva ta till utmätning och — i sista hand — konkurs. In­ försel är även för gäldenären såtillvida en förmånlig exekutionsform som den är kostnadsfri och inte förenad med risk för värdeförstöring. Indriv­ ning genom utmätning och exekutiv försäljning är i allmänhet oekonomisk och medför kostnader för gäldenären. Beredningen konstaterar slutligen att det vid exekution i lön inte kan an­ ses uteslutet att låta det allmänna åtnöjas med utmätning enligt de regler som beredningen föreslår. Beredningen anser dock inte för sin del, att det föreligger tillräckliga skäl att för skatteindrivningen uppställa de restrik­ tioner som föreslagits i fråga om utmätning av lön. Med hänsyn härtill anser sig beredningen inte böra förorda att man slopar möjligheterna att driva in skatt genom införsel. En begränsning bör dock ske så att införsel företrädesvis förbehålls inkomstskatter, mindre avgifter av löpande natur o. d. Det förefaller enligt beredningen naturligt att medge införsel för såda­ na skatter och avgifter som normalt tas ut genom skatteavdrag enligt UF. Införseln får härigenom karaktär av ett fullföljande av uppbördsförfarandet för indrivning av vad som av en eller annan anledning inte kunnat tas ut i den första omgången. I yttrandena från vissa remissinstanser, som särskilt uttalat sig i fråga om skatter och allmänna avgifter vid remiss över lagberedningens förslag, sattes

i fråga om institutets räckvidd borde minskas. Bland dessa var kommers­

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

kollegium, som inte var främmande för tanken att avskaffa införsel för skatter och allmänna avgifter. I samma riktning uttalade sig också Göta hovrätt och hovrätten för Västra Sverige. Enligt Göta hovrätt stred bered­

ningens förslag i denna del mot dess grundläggande uppfattning, att införsel bör stå till buds bara i de fall när starka skäl kan åberopas. Hovrätten er­ inrade härvid också om att det huvudsakliga motivet för att år 1918 vidga införselinstitutet till att omfatta även skatter hade varit att skatteindrivningen med dåvarande bestämmelser var förenad med avsevärda svårig­ heter. Behovet av införsel för skattefordringar torde vidare enligt hov­ rätten minska vid en ev. utveckling mot övervägande indirekt beskattning.

Departementspromemorian

Allmänna synpunkter. Departementspromemorian innehåller inlednings­

vis en redogörelse för de förhållanden som har beskrivits i det föregående. Det erinras i promemorian vidare om att departementschefen i prop. 1968: 130 uttalat någon tveksamhet i frågan huruvida skatter och avgifter (samt böter och viten) fortfarande borde vara införselbara (prop. s. 93). Det eko­ nomiska intresset av införsel för skatter och avgifter sades vara mindre nu än tidigare, vilket främst torde bero på att uppbörden av skatt för det stora flertalet skattskyldiga grundas på skatteavdrag. Departementsche­ fen ansåg emellertid, att man borde vara berättigad att låta andra skäl än de rent ekonomiska väga särskilt tungt i detta sammanhang. Sådana skäl är i fråga om skatter och avgifter företrädesvis av skattemoralisk natur. Enligt departementschefen är dessa skäl av tillräcklig styrka för att motivera att införsel även i fortsättningen får ske för att driva in skatter och allmänna avgifter. Det framhålls i promemorian att det förelegat viss osäkerhet vid tilllämpningen av gällande InfL vad angår införsel för skatter och allmänna avgifter. Lagberedningen har i sitt betänkande Utsökningsrätt III lämnat en redogörelse härför och det kunde förefalla som om indrivningsmyndigheterna i vissa avseenden tillämpat en alltför restriktiv tolkning av gällan­ de InfL. Mot bakgrunden härav skulle det möjligen kunna övervägas att i första hand söka klarlägga vilka skatter och allmänna avgifter som f. n. kan anses falla inom lagens tillämpningsområde. Det synes dock knappast före­ ligga något behov av en sådan redogörelse. I promemorian uttalas att man lämpligen i stället torde kunna välja vägen att först undersöka för vilka skatter och allmänna avgifter införsel bör kunna meddelas i fortsättningen. Därefter kan man visa vad ett sådant förslag i praktiken innebär vid jäm­ förelse med vad som nu tillämpas. Det påpekas, att det för indrivningsmyndigheterna ansetts medföra stora fördelar att kunna använda sig av införsel i stället för att behöva tillgripa

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969 21

utmätning eller konkurs, vilket omdöme emellertid grundar sig på erfaren­ heter av de nuvarande exekutionsmedlen. Förhållandet synes bli något an­ norlunda efter införandet av det nya institutet utmätning av lön, som i stort sett följer samma regler som införsel. Utmätning av lön bör därför, på samma sätt som införsel, från arbets- och organisationstekniska syn­ punkter ha stora fördelar framför sakutmätning och konkurs, framhålls i promemorian. Vidare uttalas i promemorian att möjligheten att meddela införsel för skatter har fått mindre ekonomisk betydelse för det allmänna efter källskattesystemets genomförande. Det är nu en mycket liten del av den totala ”uppbörden” som faller på indrivningen. Som tidigare anförts torde de nya bestämmelserna om utmätning av lön i viss utsträckning kunna ersätta in­ förselinstitutet. Man synes enligt promemorian med hänsyn till de nämnda båda omständigheterna kunna utgå från att frågan om införselinstitutens räckvidd med tanke på fiskaliska intressen inle har så stor betydelse som tidigare. Emellertid påpekas att införsel uppenbarligen också i fortsättningen kom­ mer att framstå som ett mycket effektivt indrivningsmedel, inte minst med tanke på att den nya InfL innebär en utvidgning av de inkomsttyper vari införsel skall få äga rum. Detta gäller även vid en jämförelse med möjlig­ heterna att verkställa utmätning av lön. Införsel går före sådan utmätning och kan fortgå till dess skatten blivit betald om den inte preskriberats dessförinnan. Löneutmätning får i en följd äga rum bara viss kortare tid. Vid införsel kan vidare på grund av reglerna om förbehållsbelopp tas i an­ språk en större del av gäldenärens inkomst än vid utmätning, påpekas i pro­ memorian. Det framhålls vidare att effektiviteten hos införselinstitutet ger det en särställning som påtryckningsmedel för att förmå de skattskyldiga att själva verka för att den preliminära skatten blir rätt avvägd i förhållande till den slutliga skatten. Betydelsen härav bör inte underskattas med tanke på att de skattskyldiga i viss utsträckning själva kan bestämma storleken av den preliminära skatten. Enligt promemorian kan man också se det år 1918 tagna steget att låta införsel omfatta skatter som en föregångare till vårt källskattesystem. Skat­ teavdrag och införsel kan sägas i stort sett bygga på samma grundtanke. Man kan betrakta källskattesystemet som det primära medlet att ta ut skatt och införselinstitutet som ett komplement härtill. Om inte allt kunnat tas ut genom skatteavdrag enligt uppbördsförfarandet så kan detta fullföl­ jas under i stort sett samma former genom införsel. En sådan syn på införselinstitutets tillämpning leder till att införsel när det gäller skatter och avgifter inte skall uppfattas enbart som ett indriv­ ningsmedel. Införselinstitutet skall också för den skattskyldige framstå

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

som en fortsättning på uppbördsförfarandet och därmed verka för en rätt avvägning av den preliminära skatten och på viljan att betala vad som kan visa sig kvarstå obetalt av den slutliga skatten. Det är därför enligt promemorian främst med tanke på löntagarna som det synes motiverat att medge införsel för flertalet av de skatter och av­ gifter, som uttas enligt UF:s bestämmelser. Det anses i promemorian emel­ lertid inte möjligt och inte heller påkallat att göra undantag för övriga skattskyldiga — i huvudsak rörelseidkare — som också har att erlägga sina personliga skatter enligt bestämmelserna i UF och liksom löntagarna blir påförda kvarstående och tillkommande skatt. I promemorian uttalas att de skäl, som där ansetts motivera införsel för UF:s skatter och avgifter, inte kan åberopas när det gäller sådana skatter som varuskatt (mervärdeskatt) och andra indirekta skatter. Dessa är ty­ piska för rörelse samt påförs och uppbärs i särskild ordning. Erläggs skat­ terna inte i föreskriven tid, öppnas möjlighet att meddela införsel endast om rörelseidkaren skaffar sig avlönad anställning eller får annan liknande in­ komst vari införsel får ske enligt bestämmelserna i den nya InfL. I dessa fall är det regelmässigt hotet om utmätning eller konkurs som utgör på­ tryckningsmedlet. Det skulle enligt promemorian kunna anses otillfreds­ ställande att statsverket efter en rörelseidkares konkurs, där statsverket uppträtt som borgenär bland andra borgenärer, får möjlighet att göra sin fordran gällande mot den skattskyldige genom införsel sedan denne upp­ hört med den verksamhet vari hans skatteskuld uppkommit. Vad i promemorian anförts anses leda till att införsel — i varje fall i princip — inte bör avse sådana skatter som typiskt hänför sig till förvärvs­ källan rörelse. I enlighet härmed uttalas att från nya InfL:s tillämpnings­ område synes böra undantas bl. a. allmän varuskatt (mervärdeskatt) och andra indirekta skatter, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, tullar och acciser. Det erinras om att indrivningsmyndigheterna i allmänhet inte ansett nuvarande bestämmelser medge införsel för punktskatter, tullar och acciser. Det påpekas att åtskilliga skatter och avgifter av personellt slag bär ka­ raktären av ”engångspålaga”. Hit hör arvsskatt och gåvoskatt, stämpelskat­ ter och stämpelavgifter, liksom expeditionsavgifter och förrätiningsavgifter av olika slag. I enlighet med den anlagda synpunkten att införsel bör ses som en fortsättning på uppbördsförfarandet enligt UF uttalas, att inte heller dessa skatter och avgifter bör vara införselbara. För deras uttagande anses möjligheten att utmäta lön vara tillräcklig. Detsamma anses gälla ock­ så sådana skatter som automobilskattemedel. Införsel bör sålunda enligt promemorian övervägas endast för skatter och allmänna avgifter som avses i UF.

Förslaget. Enligt UF har skattskyldig att erlägga preliminär skatt — A-

skatt eller B-skatt — samt kvarstående skatt och tillkommande skatt, som utgår på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan på­

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969 23

föringen av slutlig skatt avslutats. Dessa skatter är av rent uppbördsteknisk natur. Enligt 1 § UF förstås med skatt statlig inkomstskatt, statlig förmögen­ hetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter, Lilläggspensionsavgifter, sjukförsäkringsavgifter och sådana arbetsgivarav­ gifter — inkl. allmän arbetsgivaravgift — som inte uppbärs av RFV. Vad som här uppräknats utgör skatt eller allmän avgift och är alltså medel som enligt den nya InfL kan göras införselbara. Till skatt enligt UF hänförs emellertid också annuiteter på avdikningslån och på förskott för avlösning av frälseräntor. Till den del sådana annuite­ ter ingår i restförd skatt kan enligt promemorian införsel inte ske vare sig f. n. eller enligt nya InfL. Annuiteterna har privaträttslig karaktär, ut­ talas i promemorian, och är därför ej allmän avgift. Det erinras om att hänsyn inte skall tas till annuiteterna — och inte heller till skogsvårds­ avgifter — vid beräkning av preliminär skatt och att enligt 2 § 3 mom. UF kvarstående skatt i förekommande fall skall anses i första hand belöpa på dessa annuiteter eller avgifter. Detsamma gäller i fråga om obetald del av kvarstående skatt och av sådan tillkommande skatt i vilken annuitet eller avgift ingår. Vid tillkomsten av denna bestämmelse framhöll departements­ chefen (prop. 1954: 189 s. 109) att storleken av annuiteten eller avgiften borde anges i restlängden. På så sätt kunde man vid skatteindrivningen beakta den förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken som föreligger för den del av den kvarstående skatten som belöper på annuiteten eller av­ giften. Numera innehåller utmätningsmännens indrivningshandlingar upp­ gift om annuiteterna och avgifterna. Det är därför möjligt, påpekas i pro­ memorian, att vid verkställighet ta undan annuiteterna från införsel. Om den skattskyldige har att erlägga både skogsvårdsavgift och annuitet måste f. n. även avgiften inräknas i det belopp, som skall undantas från införsel. Det finns nämligen inte någon föreskrift i UF som reglerar företrädet mel­ lan skogsvårdsavgift och annuitet. Enligt promemorian torde bestämmelsen i 2 § 3 mom. UF därför böra ändras så att skogsvårdsavgift kan omfattas av införsel även när annuitet ingår i den restförda skatten. Förslaget i promemorian att införsel även i fortsättningen bör få meddelas för de i 1 § första stycket UF uppräknade skatterna och avgifterna innebär i praktiken, att införsel liksom hittills kommer att få äga rum för uttagande av restförd preliminär B-skatt samt kvarstående och tillkommande skatt, med undantag av annuiteter, som kan ingå i de två sistnämnda skatterna. Det påpekas att sådana annuiteter, till antalet uppgående till något mer än 60 000, kommer att upphöra. I promemorian föreslås att även i fortsättning­ en restavgift och ränta på kvarstående skatt m. m. bör vara införselbara. I promemorian erinras om bestämmelsen i 75 § tredje stycket UF, att in­ försel inte får meddelas för att hos arbetsgivare ta ut belopp för vilket han

24 Kiuigl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

är ansvarig på grund av underlåtenhet att verkställa skatteavdrag. Inte heller om arbetsgivaren erlagt beloppet och därigenom erhållit regressrätt får införsel meddelas för indrivning av beloppet hos arbetstagaren (76 §). I UF sägs däremot inte något om möjligheterna att använda införsel mot ar­ betstagaren när ej innehållen preliminär skatt fastställts till betalning. Vid den praktiska tillämpningen har dock enighet rått om att sådana möjlig­ heter föreligger. Enligt promemorian finns inte anledning att föreslå någon ändring på dessa punkter. Införsel anses alltså inte heller i fortsättningen få ske för ut­ tagande av ej innehållen skatt hos arbetsgivaren och inte heller för dennes regressfordran. Det bör däremot vara möjligt att meddela införsel i arbets­ tagarens lön för att ta ut ej innehållen preliminär skatt, som fastställts till betalning. Beträffande frågan om införsel för belopp, som arbetsgivaren innehållit genom skatteavdrag men inte redovisat, påpekas att 21 a § gällande InfL medger införsel i sådant fall. Denna möjlighet till införsel mot arbetsgivare tillkom år 1956 (prop. 1956: 6) då också bestämmelse infördes om införsel för att hos arbetsgivare ta ut skattebelopp, som denne innehållit genom in­ försel men inte redovisat. Denna bestämmelse har inte tagits med i den nya InfL. Som skäl härför anfördes (prop. 1968: 130 s. 93) att föreskriften — åtminstone i fråga om medel som innehållits på grund av införselbeslut — är av ringa praktisk betydelse eftersom arbetsgivare sällan själv uppbär lön eller annan intäkt i vilken införsel får äga rum. Huruvida staten bör avstå från möjlighet till införsel beträffande belopp som innehållits genom skatte­ avdrag fick särskilt övervägas. I promemorian erinras om att lagberedningen i sitt förslag till ny InfL (s. 112; jfr prop. 1968: 130 s. 120) uttalat, att bestämmelsen om införsel för skatter och allmänna avgifter är avsedd att inrymma även fall när skatt eller avgift på grund av särskild föreskrift får tas ut hos annan än den skattskyl­ dige. Beredningen syftar härvid främst på det fall, som det här är fråga om, nämligen att arbetsgivare verkställt skatteavdrag men inte inbetalat det innehållna beloppet. Det påpekas i promemorian att när bestämmelser­ na om införsel för innehållna men ej redovisade skattebelopp infördes, det inte fanns några verkligt praktiska möjligheter att verkställa utmätning av lön eller därmed jämställda inkomster. Behovet var därför då ett annat än nu, sedan särskilda regler för löneutmätning tillkommit. De skäl som an­ setts tala för att slopa införsel beträffande medel som innehållits på grund av införselbeslut kan visserligen synas ha giltighet också när skatt inne­ hållits men ej inbetalts, men man torde ändock, uttalas i promemorian, kunna ställa sig tveksam inför tanken att slopa möjligheterna till införsel i detta fall. Ivällskattesystemet är nämligen i allt väsentligt uppbyggt på ar­ betsgivarens medverkan och ingenting bör enligt promemorian underlåtas, som kan medverka till att systemet fungerar så bra som möjligt och man

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969 25

kan inte bortse från att rätten till införsel i viss utsträckning kan ha be­ tydelse från dessa synpunkter. Med hänsyn till vikten av att innehållen skatt betalas i föreskriven tid sägs det förefalla önskvärt, att arbetsgivaren inte i det särskilda fallet — när det i och för sig finns förutsättningar för införsel — undgår en effektiv indrivning av det skälet att införsel inte är medgiven. Med hänsyn liärLill föreslås, att möjligheterna till införsel bibe­ hålls i fall som nu avses. Den som företräder arbetsgivare, som är juridisk person, och av uppsåt eller grov oaktsamhet underlåter att redovisa innehållet belopp, kan enligt 77 a § UF av allmän domstol förpliktas att solidariskt med arbetsgivaren svara för beloppet. Företrädarens ansvarighet preskriberas i princip sam­ tidigt med arbetsgivarens, dvs. preskription inträder vanligen enligt den för skatter gällande 5-årsregeln. Som framgått av det föregående är meningen att införsel skall kunna medges även när skatt på grund av särskild föreskrift får tas ut hos annan än den skattskyldige. Härvid syftas visserligen främst på det fall att arbets­ givaren själv är ansvarig för det innehållna skattebeloppet. Enligt prome­ morian bör dock — med hänsyn till de särskilda villkor som gäller för ställ­ företrädares ansvarighet — bestämmelserna i den nya InfL kunna förutsät­ tas inrymma även fall när arbetsgivarens ställföreträdare blir skyldig att betala skattebeloppet. Med tanke inte minst på att sådan ställföreträdare oftast är löntagare föreslås därför att införsel medges hos ställföreträdaren i berörda fall. Det förslag om skatters och allmänna avgifters införselharhet som fram­ lagts i promemorian innebär att införsel får meddelas för bl. a. kvarståen­ de och tillkommande skatt, med undantag av däri ingående annuiteter. Det erinras om alt i dessa skatter kan ingå också utskiftningsskatt och ersätt­ ningsskatt för vilka det i enlighet med den ståndpunkt som intagits i pro­ memorian inte finns anledning att medge införsel, men då ifrågavarande skatter berör endast juridisk person kan det i praktiken inte bli aktuellt med införsel i dessa fall. Den föreslagna InfL äger nämligen inte tilllämpning när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk person (4 §). Införsel bör enligt promemorian inte heller kunna komma i fråga om aktie­ ägare eller verkställande direktör skulle göras ansvarig för skatt med stöd av aktiebolagens bestämmelser (se 148 § nämnda lag). Förslaget i promemorian innebär att arbetsgivaravgifter som påförts enligt UF blir införselbara. Sådana mindre avgifter — i regel till ett belopp av högst 1 000 kr. — ingår i slutlig skatt. Inte annat än undantagsvis kan de särskilt utskiljas om de ingår i restförd B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt. Här avsedda avgifter avser ganska ofta skattskyldiga med inkomst av tjänst. Det påpekas att med hänsyn till att arbetsgivar­ avgift på detta sätt kommer att ingå bland införselbara fordringar det kun­ de ifrågasättas, om man inte borde medge införsel också för arbetsgivar­

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

avgifter som påförs direkt av RFV. Mot en sådan lösning talar enligt pro­ memorian att dessa avgifter är typiska för rörelse och att det därmed ligger i sakens natur att införsel inte kan få någon egentlig betydelse för avgifternas betalning. Det synes inte heller vara förenligt med tanken bak­ om införselinstitutet att använda detta mot skattskyldig, som tvingats ned­ lägga rörelse — kanske efter konkurs — för att ta ut en avgift, som när­ mast utgjort en kostnad i förvärvskällan. Vid bedömandet av denna fråga bör man f. ö. inte underskatta betydelsen av att de hittillsvarande exekutionsmedlen — sakutmätning och konkurs — blir kompletterade med löneutmätning, uttalas vidare i promemorian. Det konstateras slutligen att, vid en jämförelse med vad som hittills i allmänhet tillämpats av indrivningsmyndigheterna, de i promemorian före­ slagna bestämmelserna innebär en begränsning i så måtto, att från införsel undantas, förutom av RFV påförda arbetsgivaravgifter, allmän varuskatt (mervärdeskatt), automobilskätt, trafikomläggningsskatt, stämpelskatt och expeditionsavgift. Det torde enligt promemorian finnas också andra mindre avgifter som i praktiken behandlas som införselbara men som ute­ sluts från införsel genom förslaget, t. ex. jaktvårdsavgift och vissa förrättningsavgifter.

Remissyttrandena

Det helt övervägande antalet remissinstanser biträder eller har inte nå­ got att erinra mot de motiv som redovisats för förslaget.

Till dessa hör Svea hovrätt, lagberedningen, RFV, som framhåller att det

inte har något att erinra mot att av verket debiterade avgifter ej blir inför­

selbara, länsstyrelsen i Stockholms län, Sveriges advokatsamfund, SAF och Föreningen Sveriges fögderichefer. Inte heller de av länsstyrelsen i Stock­

holms län hörda myndigheterna — bortsett från kronofogdemyndigheten i Stockholm — har något sådant yrkande.

Kontrollstyrelsen påpekar att frågan huruvida införsel kan meddelas för

de indirekta skatter som styrelsen administrerar är oklar, vilket får ses mot bakgrunden av att möjligheten till införsel för sådana skatter i stort sett saknar betydelse. Styrelsen säger sig inte ha något behov av att kunna an­ lita införselinstitutet för indrivning av dessa skatter och har därför ingen­ ting att invända mot förslaget att de undantas från nya InfL:s tillämpnings­ område.

Två remissinstanser, nämligen RRV och Föreningens Sveriges kronofog­ dar, anser att i fråga om införselinstitutets räckvidd beträffande skatter och

allmänna avgifter större hänsyn bör tas till införselmöjlighetens betydelse för effektiviteten i indrivningen. RRV uttalar sålunda, att om förslaget antas indrivningsmyndigheterna kommer att i fråga om åtskilliga skatter och avgifter förlora en exekutions-

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 27

form som visat sig ändamålsenlig både ur arbetsteknisk och effektivitetsbefrämjande synpunkt. Verket erinrar om att det på många håll föreligger stora svårigheter att uppnå tillfredsställande indrivningsresultat och att utestående restantier visar en ständig ökning. Det kan med hänsyn härtill enligt verket ifrågasättas om man bör vidta åtgärder som riskerar att för­ svåra indrivningsarbetet och kan leda till minskad effektivitet. Verket anser det också stötande för rättvisan de skattskyldiga emellan att inte medge införsel även för andra skatter och avgifter än som upptagits i förslaget. Det bör därför övervägas om inte området för skatters och avgifters införselbarhet bör utvidgas i förhållande till vad som föreslagits. Liknande synpunkter anlägger också Föreningen Sveriges kronofogdar. Enligt föreningen innebär förslaget en betydande inskränkning i tillämp­ ningen av införselinstitutet vid indrivning av skatter och avgifter in. m. Föreningen anser inte att det finns skäl att göra åtskillnad mellan skatter och avgifter av olika slag och uttalar, att de åsikter på vilka förslaget grun­ das inte är förenliga med kravet på en effektiv indrivning. Skatteindrivningen bär under senare år kommit i ett svårt läge och det ställs nu helt andra krav på indrivningsmyndigheterna i fråga om snabbhet och effekti­ vitet i arbetet. Resultaten av de ordinarie skatteuppbörderna har nämligen under de senaste åren blivit avsevärt sämre och de belopp som överlämnas för indrivning ökar år från år. Betalningsmotståndet blir vidare allt större även på indrivningssidan och balanserna bär under de senaste åren ökat väsentligt hos flertalet kronofogdemyndigheter. Dessa bör därför inte bli fråntagna effektiva indrivningsmedel utan i stället få alla de hjälpmedel som är ägnade att främja en snabb och enkel indrivning. Införsel är ett sådant medel, som kan tillämpas i kontorsindrivningen och inte kräver en arbetstyngande insats på fältet. Införsel kan inte ersättas av de nya bestäm­ melserna om löneutmätning, som medför betydligt mer arbete för utmätningsmännen och är mindre effektivt genom bl. a. tidsbegränsningen och reglerna om ett högre beneficium. Med hänvisning till dessa synpunkter föreslår föreningen att införselinstitutet görs tillämpligt på alla de skatter och avgifter till stat och kommun, som kronofogdemyndigheterna för­ fattningsenligt har att indriva. Enligt föreningen innebär detta att införsel bör få användas för samtliga de mål som betecknas såsom allmänna mål och som därigenom tillerkänts en viss prioritet i indrivningen. Föreningen anhåller därför att förslaget blir föremål för omarbetning.

Hänsyn särskilt till indrivningsmyndigheternas arbetsbörda gör krono­ fogdemyndigheten i Stockholm något tveksam om lämpligheten av att be­

gränsa möjligheterna till införsel på det sätt som skett i förslaget. Enligt myndigheten bör införsel i vart fall få äga rum för uttagande av autom obilskatt, stämpelskatt, expeditionsavgift, mervärde­ skatt och samtliga arbetsgivaravgifter, dvs. även de ar­

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

betsgivaravgifter, som påförts av RFV. Beträffande de av RFV påförda av­ gifterna säger sig dock kronofogdemyndigheten vara medveten om att en möjlighet till införsel skulle komma att få ringa betydelse. Införsel skulle emellertid kunna få praktisk betydelse i fall när en enskild näringsidkares rörelse ombildas till aktiebolag och rörelseidkaren själv tar anställning hos bolaget. För att dessa arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt görs införsel­ bara talar enligt kronofogdemyndigheten även rena rättviseskäl. En avsevärd utvidgning av det föreslagna införselområdet bör ske också

enligt TCO. Beträffande arbetsgivaravgifterna kan det sålunda enligt TCO:s

mening från bl. a. rättvisesynpunkter inte vara riktigt att införsel skall få användas endast när det gäller avgifter som debiteras enligt UF:s bestäm­ melser. TCO finner inte heller bärande skäl ha anförts i promemorian för att från införsel undanta mervärdeskatt, automobilskatt, trafikomläggningsskatt, stämpelskatt och expeditionsavgift. TCO anser slutligen att in­ försel bör kunna få meddelas för att ta ut skatt för vilken aktieägare eller verkställande direktör gjorts ansvarig med stöd av aktiebolagslagen. De övriga remissinstanser som tar upp frågan om införsel för andra skat­ ter eller avgifter än som medtagits i förslaget har med något undantag yrkande endast beträffande automobilskatt och mervärdeskatt. Införsel för

alt driva in automobilskatt bör få ske enligt CFU och EON. CFU

lramhåller därvid att antalet restförda poster av denna skatt är relativt stort och alt det ofta föreligger praktiska svårigheter att ta själva fordonet i mät eftersom detta är lätt flyttbart och därför svåråtkomligt för utmät­ ningsmannen. Enligt CFU bör man också ta med i beaktande att det kan vara fördelaktigare för gäldenären med införsel med hänsyn till den förlust som kan uppkomma vid utmätning av fordonet. EON finner motiven för förslaget principiellt välgrundade men hänvisar å sin sida till uttalanden från kronofogdehåll att antalet fall när automobilskatt skall indrivas är stort och att det skulle vara till nackdel för indrivningsmyndigheterna att inte kunna använda införsel. Vad som också skulle öka indrivningen av automobilskatt har angetts vara de vidgade möjligheterna att meddela in­ försel i annat än egentlig lön. EON vill därför — trots att avsteg däri­ genom görs från de i förslaget angivna principerna — förorda att bestäm­ melserna om införsel för automobilskatt jämte restavgift införs.

Frågan om införsel för automobilskatt berörs också av länsstyrelserna i Malmöhus och Skaraborgs län. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den

gränsdragning beträffande skatters införselbarhet som gjorts i förslaget får anses motiverad med hänsyn till möjligheten till utmätning, men vill ändock ifrågasätta om inte införsel även i fortsättningen bör få ske för au­ tomobilskatt. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har liknande synpunkter och framhåller att restförda bilskatteposter till övervägande del torde utgöras av skatt för personbilar med relativt små belopp. För indrivning av dessa har införselinstitutet visat sig vara en praktisk och billig exekutions-

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 29

form som Ivan tillämpas på kronofogdemyndighetens kontor. Vid fältindriv­ ning visar det sig ofta att bilen sålts eller skrotats eller att den köpts på av­ betalning. Med hänsyn till att det i fortsättningen blir möjligt att verkställa utmätning av lön även för att ta ut automobilskatt torde dock olägenhe­ terna av att slopa införselinstitutet beträffande denna skatt inte bli så framträdande att länsstyrelsen anser sig böra avstyrka förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser sig däremot böra förorda att inför­

sel medges inte bara för de arbetsgivaravgifter som upptas på debetsedel för slutlig skatt utan även för de arbetsgivaravgifter som på­ förs av RFV. Länsstyrelsen finner det nämligen principiellt sett inte tillfredsställande att ha olika bestämmelser om en och samma avgift, i all synnerhet som gällande bestämmelser ger RFV möjlighet att efter egen pröv­ ning bestämma hur avgiften skall debiteras. Då det vidare inte är möjligt att från införsel undanta på slutlig debetsedel upptagen avgift utan att in­ föra svårtillämpliga undantagsregler, bör införsel få äga rum också för de avgifter som debiteras av RFV. Enligt länsstyrelsen kan en sådan utvidgning knappast medföra någon allvarlig olägenhet med hänsyn till att det övervä­ gande antalet arbetsgivare som blir debiterade dessa avgifter utgörs av juridiska personer eller personer, som inte har inkomst av anställning eller därmed jämförlig inkomst. Införselinstitutet torde därför beträffande dessa fall komma att tillämpas relativt sällan.

Införsel för mervärdeskatt bör få meddelas enligt kammarrätten och LO. Kammarrätten framhåller att enligt förslaget undantagits från in­

försel mervärdeskatt och andra indirekta skatter. Beträffande punktskat­ terna synes detta överensstämma med nu gällande rätt och denna omstän­ dighet kan enligt domstolen godtas som skäl för den förordade begräns­ ningen i införselinstitutets räckvidd. Införsel brukar däremot meddelas för att ta ut allmän omsättningsskatt. Om förslaget godtas även i fråga om mer­ värdeskatten kommer statsverket alltså att förlora en nu befintlig möjlig­ het till införsel. Detta anser kammarrätten kan inge betänkligheter med tanke särskilt på att det finns anledning anta att den generella indirekta skatten kommer att efter hand öka i tyngd. Kammarrätten framhåller vidare att införsel enligt förslaget skall kunna ske hos arbetsgivare för belopp som arbetsgivaren innehållit men inte redo­ visat och att skälen härför i förslaget bl. a. angetts vara, att källskattesystemet i allt väsentligt är uppbyggt på arbetsgivarnas medverkan och att det är angeläget att systemet fungerar så bra som möjligt. Ett likartat resone­ mang synes enligt domstolen kunna föras även beträffande mervärdeskat­ ten. Denna erläggs visserligen slutligt av den egentlige konsumenten men den uppbärs och inlevereras på för skatten typiskt sätt av tillverkare, gros­ sister och detaljister. Härefter fortsätter kammarrätten. Såsom skäl för att mervärdeskatten skall vara införselbar synes även kun­ na åberopas grunderna till den nya InfL. Av propositionen med förslag

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

till nya InfL m. m. framgår att chefen för justitiedepartementet varit tvek­ sam huruvida skatter och avgifter fortfarande borde vara införselbara. De­ partementschefen framhöll, att det ekonomiska intresset av att få ta ut ford­ ringarna genom införsel var mindre nu än tidigare, vilket främst berodde på övergången till ett uppbördssystem med preliminära skatteavdrag. Han fann det emellertid vara berättigat att låta andra skäl än rent ekonomiska väga särskilt tungt i detta sammanhang. Sådana skäl var i fråga om skatter och avgifter företrädesvis av ”skattemoralisk” natur. Enligt departements­ chefens mening var dessa skäl av tillräcklig styrka för att motivera att möj­ ligheten till införsel för skatter och avgifter skulle bestå (prop. 1968: 130 sid. 93). Lagberedningen har åberopat betydelsen för skattemoralen och rättvisesynpunkter de skattskyldiga emellan såsom skäl för att bibehålla möjligheten att indriva skatter och allmänna avgifter genom införsel (SOU 1964: 57 sid. 73). De ”skattemoraliska” skälen synes emellertid med ej mindre styrka tala för att mervärdeskatten skall vara införselbar. En kon­ sument kan med fog kräva att inga rimliga möjligheter eftersätts när det gäl­ ler att tillse att den skatt han erlagt för en vara eller en tjänst verkligen kommer statsverket till godo. I den remitterade promemorian anförs (sid. 22) att indirekta skatter är typiska för rörelse och att möjlighet att bevilja införsel öppnas först om rörelseidkaren skaffar sig avlönad anställning eller får annan liknande in­ komst, vari införsel får ske enligt bestämmelserna i den nya InfL. I och för sig är detta naturligtvis riktigt och ett uttryck för det begränsade vär­ det av införselinstitutet. Men därmed är inte utan vidare uppenbart att man bör begränsa införselmöjligheterna på sätt nu ifrågasätts. Det bör erinras om att enligt förslaget införsel skall kunna beviljas för restförd skatt trots att det här kan vara fråga om krav mot personer, som efter att ha drivit rörelse, tagit anställning och som häftar för skatlerestantier sam­ manhängande med inkomst av rörelsen (jfr SOU 1964:57 sid. 73). Vi­ dare må i sammanhanget beaktas att den nya InfL innefattar eu utvidgning av de inkomstslag som får tas i anspråk genom införsel. Som införsel­ bar inkomst har bl. a. upptagits periodiskt utgående vederlag för överlå­ telse av rörelse. Möjlighet till införsel i sådant vederlag för mervärde­ skatt, som uppburits men ej betalats i föreskriven tid, ter sig välmotiverad.

Även LO hänvisar i sitt yttrande till den i förslaget anförda motivering­ en för oredovisade källskattemedels införselbarhet. LO finner denna moti­ vering helt tillfredsställande och anser att den från fiskalisk och skattemo­ ralisk synpunkt med samma tyngd kan göras gällande för att medge införsel för varuskatt.

Såväl A-skattemedel som allmänna varuskattemedel utgör av annan än den redovisningsskyldige, arbetsgivaren-företagaren, inbetalda belopp, vilka fordrar arbetsgivarens (företagarens) medverkan för att skattesystemet skall fungera. Enda skillnaden i detta sammanhang är att i det ena fallet det rör sig om av arbetstagaren inbetalt belopp, i det andra av konsu­ menten ovanpå priset betalt belopp. Denna olikhet ulgör enligt LO:s me­ ning inte någon anledning till åtskillnad, när det gäller exekutionsformerna. Starka skattemoraliska och fiskaliska skäl talar enligt LO:s mening så­ ledes för att allmän varuskatt skall vara införselbar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 31

CFU erinrar om att allmän varuskatt för jordbrukspro­

dukter uppbärs enligt UF:s regler och preskriberas senast den 1 mars 1977. Sådan varuskatt bör enligt nämnden kunna tas ut genom införsel. Enligt förslaget skall införsel inte få meddelas för i 1 § UF angivna annuiteter på avdikningslån och på förskott för av­ lösning av frälseräntor. Denna lösning är en följd av att annuiteterna bedömts vara av privaträttslig karaktär och därför inte ansetts falla under begreppet ”allmän avgift”. Frågan om annuiteternas ställning i införselhänseende har tagits upp till

behandling i åtskilliga remissyttranden. CFU anser det diskutabelt om den

i promemorian uttalade åsikten om annuiteternas karaktär är riktig. I syn­ nerhet annuiteterna på förskott för avlösning av frälseränta men också annuiteter på avdikningslån bör kunna betraktas som avgifter till staten. Enligt vad CFU inhämtat uttas annuiteterna i praktiken genom införsel och någon ändring i förutsättningarna för införsel anser nämnden inte ha skett genom den nya InfL. Något uttryckligt hinder mot införsel föreligger vidare inte. Det kan enligt CFU uppkomma praktiska olägenheter om annuiteterna i fortsättningen skall kunna tas ut endast genom utmätning. Nämnden fram­ håller härvid att arbetstagaren — i motsats till vad som gäller enligt 24 § nya InfL vid införsel — vid utmätning av lön för skatt eller allmän avgift inte blir fritagen från betalningsskyldighet om arbetsgivaren underlåter att redovisa det enligt utmätningsbeslutet innehållna beloppet. Bestämmelserna om löneutmätning i den nya 67 a § UL innehåller nämligen inte någon hän­ visning till förenämnda stadgande i nya InfL. Enligt CFU bör arbetstagaren få det innehållna beloppet tillgodoräknat oberoende av om det varit införsel eller utmätning av lön som ägt rum. Denna problemställning skulle emellertid inte uppkomma om införsel fick meddelas för annuiteterna.

EON vill — utan att gå in på frågan om annuiteterna skall anses vara

allmän avgift eller ej — framhålla, att utmätningsmännen f. n. i regel inte synes göra någon åtskillnad mellan skogsvårdsavgifterna och annuiteterna utan använder införsel i båda fallen. Bakgrunden härtill har bl. a. varit att man inte velat införa onödigt tidsödande bevakningsrutiner och att man haft uppfattningen att gäldenärens intressen inte kränkts genom att annui­ teterna behandlats som införselbara. EON nämner vidare att det blivit nödvändigt att påbörja en övergång till större automatik i indrivningsarbetet. Att införa särskilda bevakningsrutiner skulle stå i strid med denna ordning och medföra svårigheter. Till uppfattningen att annuiteterna bör kunna behandlas som införselba­

ra ansluter sig också de lokala skattemyndigheterna i Stockholms och Solna fögderier samt Föreningen Sveriges fögderichefer. Om en sådan lösning

inte anses möjlig förordas att uppbörden av annuiteterna får ske i annan

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

ordning utanför UF:s ram. Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi uttalar dock å andra sidan, att fallen när annuiteterna är ”inblandade” i införsel torde vara så få, att det kan vara betydelselöst hur man bestämmer sig i denna fråga. Lämpligheten av att — såsom föreslagits — medge införsel hos arbets­ givare för skatt, som denne innehållit genom skatteav­ drag men inte redovisat, har vitsordats av åtskilliga remissin­

stanser. Lagberedningen och kammarrätten går närmare in på detta förslag

i belysning av att nya InfL inte medger införsel för uttagande hos arbetsgi­ vare av skatt som denne innehållit genom införsel men försummat att redo­ visa. Lagberedningen erinrar sålunda om att beredningens förslag till InfL in­ nehöll bestämmelse som medgav införsel även vid arbetsgivares underlå­ tenhet att inbetala vad som innehållits genom införsel. Föredragande depar­ tementschefen ansåg emellertid inte att det förelåg något praktiskt behov av en sådan bestämmelse och denna utgick därför. Beredningen kan för sin del inte finna att de i nu föreliggande förslag anförda skälen är nog starka för att ge oredovisade skatteavdrag en annan reglering än som ansetts böra gälla beträffande oredovisade införselbelopp. Enligt beredningen bör det i detta hänseende råda överensstämmelse mellan UF:s och nya InfL:s be­ stämmelser. Inte heller kammarätten finner det konsekvent med denna åtskillnad. Om man bibehåller möjligheten till införsel för oredovisade skatteavdrag ter det sig enligt domstolen egendomligt att motsvarande möjlighet saknas när någon innehållit skatt enligt införselbeslut. Dessa fall bör behandlas lika och på så sätt att möjlighet till införsel bör föreligga i båda fallen.

Sveriges advokatsamfund vill inte tillstyrka att införselinstitutet blir till-

lämpligt för uttagande av genom skatteavdrag innehållen skatt, som inte re­ dovisats. Förslaget att införsel skulle få meddelas hos juridisk persons ställföreträdare, när denne av allmän domstol ålagts ansvarighet för icke innehållen skatt, har berörts endast av lagberedningen. Beredning­ en anser inte att denna befogenhet är tillräckligt motiverad. Sådan fordran mot ställföreträdaren synes i verkställighetshänseende böra jämställas med andra skadeståndskrav.

Minskning av skatteavdrag

Gällande bestämmelser Om skattskyldig är försatt i konkurs kan lokal skattemyndighet efter an­ sökan av konkursboet förordna om minskning av skatteavdraget om det kan antas att avdraget är större än som fordras för att den preliminära skatten skall motsvara den slutliga skatten. Den lokala skattemyndigheten skall i

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 33

samband därmed meddela beslut om utbetalning till konkursboet av vad som tidigare ev. innehållits för mycket genom skatteavdrag. Förutsättning för att sådan utbetalning skall kunna ske är dock att arbetsgivaren inbetalt det in­ nehållna skattebeloppet (68 § 1 mom. andra stycket UF). Om lokal skatte­ myndighet meddelat beslut om minskning av skatteavdrag får arbetsgivaren därefter inte tillmötesgå en begäran från arbetstagaren om förhöjt skatteav­ drag (41 § 1 mom. UF). Dessa bestämmelser har motsvarande tillämpning efter ansökan av utmätningsman när lön tas i anspråk genom införsel. Talan mot beslut om minskning av skatteavdrag får föras hos länsstyrel­ sen genom besvär. Länsstyrelsens beslut kan inte överklagas (85 och 86 §§ UF).

De nya bestämmelserna om utmätning av lön

För att utmätning av lön skall kunna ske fordras f. n., att lönen är till­ gänglig för lyftning vid utmätningstillfället. Detta har i praktiken medfört att det endast i undantagsfall kommer i fråga att ta lön i anspråk genom ut­ mätning. Genom de nya bestämmelserna på detta område, som berörts i det föregående, kan utmätning av lön ske redan innan denna är tillgänglig för lyftning. Förfarandet följer i stort sett samma regler som gäller vid medde­ lande av införsel. Utmätning av lön får på samma sätt som införsel använ­ das inte endast när det gäller lön i civilrättslig mening utan även i fråga om annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären under förutsättning att den­ nes ställning därvid är jämförlig med en arbetstagares. Utmätning kan ock­ så ske av belopp som utgår som pension eller livränta. På andra punkter finns däremot väsentliga skillnader mellan införsel och utmätning. Löneutmätning kan sålunda meddelas för betalning av alla slag av fordringar. Möj­ ligheterna till sådan utmätning är begränsade på så sätt, att utmätning un­ der ett och samma kalenderår inte utan gäldenärens medgivande får tilläm­ pas sammanlagt längre tid än tre månader. Denna tid kan dock utsträckas till sex månader om karaktären av den fordran för vilken utmätning sker ger särskild anledning till en sådan förlängning. Utmätning av lön får vidare omfatta endast belopp som uppenbart överstiger vad som går åt för gälde­ närens och hans familjs försörjning och till fullgörande av underhållsskyl­ dighet som i övrigt åvilar honom. Detta innebär att gäldenären vid löneutmätning är förbehållen ett beneficium som är avsevärt större än vid in­ försel. Slutligen bör påpekas att löneutmätning inte, som fallet är med in­ försel, får ske i periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent eller av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant eller för över­ låtelse av rörelse.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt Nr 51

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

Uppbördsutredningens överväganden

Bestämmelserna rörande minskning av skatteavdrag i samband med kon­ kurs eller införsel (prop. 1967: 130, BeU 53, rskr 336) tillkom efter förslag

av uppbördsutredningen i dess betänkande ”Skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst” (Stencil Fi 1966: 7). Betänkandet innehåller vissa övervägan­

den beträffande frågan om minskning av skatteavdrag vid utmätning av lön. Uppbördsutredningen erinrade om att bestämmelser beträffande minsk­ ning av skatteavdrag för preliminär skatt, som görs på konkursgäldenärs lön, ansetts erforderliga framför allt för att hindra gäldenären från att begära större höjning av skatteavdraget än som är motiverat med hänsyn till den slutliga skatten. Därmed minskas konkursboets möjligheter att ta en del av gäldenärens arbetsinkomst i anspråk. Av liknande skäl syntes det utredningen vara önskvärt, att förordnande om minskning av skatteavdrag kunde meddelas när fråga är om utmätning av lön enligt de av lagbered­ ningen föreslagna bestämmelserna. Med hänsyn till att även skatteavdrag för kvarstående skatt går före ut­ mätning diskuterade utredningen också frågan om möjligheterna att beslu­ ta om minskning av sådant skatteavdrag. Enligt utredningen torde dock en minskning av avdrag för kvarstående skatt knappast bli aktuell. Det enda fall man ev. hade att räkna med syntes utredningen vara det då gälde­ nären underlät att visa upp sin debetsedel på kvarstående skatt för ar­ betsgivaren. På grund av bestämmelserna om skatteavdrag vid underlåten­ het att förete debetsedel kunde avdraget komma att motsvara mer än den kvarstående skatten. En sådan situation måste dock enligt utredningens mening bli mycket sällsynt. Det borde vidare beaktas, att vad som på detta sätt för mycket innehållits inte betalas ut till gäldenären innan det hos kronofogdemyndigheten undersökts om denne häftar i skuld för skatt in. m. Om så inte var fallet kunde de borgenärer, som begärt utmätning av gälde­ närens lön, anvisa det innehållna beloppet till utmätning. Utredningen fann därför inte skäl att föreslå en särskild jämkningsregel i fråga om avdrag för kvarstående skatt i samband med utmätning av lön. Utredningen hän­ visade vidare till sitt förslag att minskning av skatteavdrag vid införsel skall få avse endast preliminär skatt. Utredningens förslag om minskning av skatteavdrag för preliminär skatt vid konkurs och införsel har godtagits och ligger till grund för de tidigare berörda bestämmelserna i 45 § 3 mom. UF om minskning av skatteavdrag. Frågan om införande av liknande möjligheter i samband med utmät­ ning av lön har som utredningen förutsatt fått anstå i avvaktan på nya be­ stämmelser om utmätning av lön.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 35

Departementspromemorian

Enligt promemorian är det uppenbart att vid utmätning av lön enligt de nya bestämmelserna i ÖL samma regler bör gälla om minskning av skatte­ avdrag som f. n. gäller vid skattskyldigs konkurs eller införsel på hans lön. Förslag till ändring av 45 § 3 mom. andra stycket UF i enlighet härmed framläggs i promemorian (se bilaga).

Remissyttrandena

Förslaget om minskning av skatteavdrag vid utmätning av lön i vissa fall

har lämnats utan erinran. TCO uttalar att möjligheten att besluta om så­

dan minskning bör användas med viss restriktivitet vid indrivning av avbetalningsskulder med hänsyn till att avbetalningshandeln enligt TCO:s me­ ning inte bör uppmuntras att sälja utan föregående kreditundersökning.

Förbehållsbelopp vid utmätning av överskjutande preliminär skatt

Gällande bestämmelser

I 68 § 6 mom. UF föreskrivs att fordran på överskjutande preliminär skatt — som uppkommer vid avräkning av sådan skatt mot slutlig skatt — och därvid beräknad ränta inte får överlåtas särskilt innan beloppet kan lyftas. Utmätning får dock ske utan hinder av denna bestämmelse sedan ut­ mätningsmannen mottagit kreditkorten på den slutliga skatten. För att ut­ mätning skall kunna verkställas i enskilt mål fordras dock att ansökan därom gjorts senast den 1 september under taxeringsåret. Vid utmätningen gäller vidare en speciell regel om undantagande. När utmätning sker i enskilt mål — bortsett från mål om underhållsbidrag — skall sålunda tas undan ett belopp om 300 kr. I övriga mål, dvs. mål om underhållsbidrag och allmänna mål, skall däremot något undantagande inte göras. Detta sammanhänger med att UL:s bestämmelser om beneficium — såsom de nu är utformade -— inte är tillämpliga vid utmätning av annan fordran än bankmedel.

De nya bestämmelserna om förbehållsbelopp vid utmätning

Enligt en beslutad ändring av 65 § UL som träder i kraft den 1 juli 1969 skall gäldenär ha rätt till beneficium även vid utmätning av annan fordran än banktillgodohavande i den mån annat ej är föreskrivet. Beneficium kom­ mer därför att medges även vid utmätning av överskjutande preliminär skatt, såvida inte undantagsbestämmelse införs. Departementschefen uttalade i förevarande fråga (prop. 1968: 130 s. 113) 3f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 51

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

att det vid utmätning av fordran på överskjutande skatt inte torde finnas anledning att i enskilda mål beakta gäldenärens eller hans familjs behov av underhåll på annat sätt än som, med visst undantag, sker genom att gäldenären är förbehållen 300 kr. Det fanns inte heller anledning att beträf­ fande de allmänna målen bryta med den ståndpunkt som gällande rätt inta­ git och göra beneficiumreglerna tillämpliga i dessa fall. En sådan reform skulle tynga arbetet hos kronofogdemyndigheterna i onödan. På grund härav borde en ändring vidtas i UF så att ”annan fordran” i 65 § 1 mom. punkt 6 UL i dess lydelse enligt propositionen inte skulle komma att omfatta fordran på sådan överskjutande preliminär skatt, som uppkommer vid av­ räkning av preliminär skatt mot slutlig skatt.

Departementspromemorian I överensstämmelse med vad som förordats i prop. 1968: 130 föreslås i promemorian ett tillägg till 68 § 6 mom. UF, varigenom fordran på över­ skjutande preliminär skatt inte kommer att omfattas av UL:s allmänna beneficiumregel angående fordran. I detta sammanhang har även föreslagits en ändring av 60 § 2 mom. UF. Det framhålls i promemorian att det föreslagna undantaget avser endast fordran på överskjutande preliminär skatt, som uppkommer vid avräkning av preliminär skatt mot slutlig skatt. I fråga om fordran på skatt som kan uppstå i annan ordning, t. ex. vid omdebitering enligt kammarrättens eller regeringsrättens beslut om nedsättning av taxering, skall däremot gälla UL:s bestämmelser om beneficium.

Remissyttrandena Förslaget har inte mött några erinringar från remissinstanserna och till­

styrks uttryckligen av EON. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det mind­

re följdriktigt att det undantag från UL:s benef iciumreg- 1 er , som föreslagits gälla vid utmätning av fordran på överskjutande pre­ liminär skatt enligt 68 § 1 mom. UF, inte skall avse återbäring av skatt på

grund av kammarrättens eller regeringsrättens beslut. Föreningen Sveriges kronofogdar kan ej finna några skäl varför undantag från UL:s benef icium-

regler ej skall gälla även vid utmätning av skatt i sistnämnda fall.

Förslaget till författningstext

Departementspromemorian Med hänsyn till att promemorians förslag utmynnat i att införsel bör begränsas till skatter och allmänna avgifter enligt UF, uttalas i promemo­ rian, synes övervägande skäl tala för att bestämmelserna bör få sin plats i

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 37

denna förordning och inte i en särskild författning. Om också annan skatt eller avgift anses böra vara införselbar torde särskilda bestämmelser härom böra införas i vederbörlig författning. Promemorian utmynnar i förslag till ändring av 2 § 3 inom., 45 § 3 inom., 59 §, 60 § 2 och 4 mom., 68 § 6 mom. samt 75, 77 och 77 a §§ UF (se bi­ laga). Den föreslagna författningstexten ges följande kommentar.

2 § 3 mom. Enligt lagrummets nuvarande lydelse är det inte möjligt att

meddela införsel för skogsvårdsavgift om i kvarstående eller tillkommande skatt ingår både sådan avgift och annuitet, eftersom det inte finns någon bestämmelse om det inbördes företrädet mellan avgiften och den ej inför­ selbara annuiteten. Den föreslagna ändringen medför att införsel för kvar­ stående och tillkommande skatt kan äga rum så länge mer än vad som sva­ rar mot annuiteten kvarstår obetalt. Det bör framhållas att ändringen också avses få till följd att vad som inflyter på grund av utmätning eller konkurs avräknas mot annuiteten först sedan skogsvårdsavgiften blivit täckt.

45 § 3 mom. Genom ifrågavarande tillägg blir det möjligt för lokal skatte­

myndighet att liksom vid införsel förordna om minskning av skatteavdrag vid utmätning av lön. Härigenom förhindras att gäldenären i avsikt att un­ dandra sig exekution begär större skatteavdrag än som är motiverat med tanke på den slutliga skatten.

59 §. Ändringen är av redaktionell natur.

60 § 2 mom. och 68 § 6 mom. Hänvisningen i 60 § 2 mom. till 68 § 6 mom.

och i sistnämnda moment föreslagen ändring innebär att UL:s bestämmel­ ser om beneficium inte blir tillämpliga vid utmätning av fordran på över­ skjutande preliminär skatt, som uppkommer vid avräkning av preliminär skatt mot slutlig skatt.

60 § 4 inom. Bestämmelserna om vilka skatter och avgifter enligt UF,

som skall vara införselbara, är införda dels i förevarande moment dels i 75, 77 och 77 a §§. I .första stycket av förevarande moment upptas sålunda skatt och avgift, som uppräknas i 1 § första stycket samt därå belöpande restavgift, tilläggsavgift eller ränta. Bestämmelsen avser endast skatt som de­ biterats skattskyldig och skall uttas hos denne, vilket framgår av att skatten skall vara restförd. Beträffande åtskilliga skatter utanför UF:s ram föreskrivs att vid bristan­ de betalning gäller vad som stadgas i UF om indrivning av restförd skatt. Sådana bestämmelser finns i fråga om bl. a. arvsskatt och gåvoskatt, ku­ pongskatt, allmän varuskatt, stämpelskatt, sjömansskatt och mervärde­ skatt. Även beträffande vissa avgifter hänvisas till UF:s bestämmelser om indrivning, såsom angående arbetsgivaravgift (30 § SFS 1962: 396), expedi­ tionsavgift (25 § SFS 1964:618), vissa avgifter som tidigare uppburits i samband med den allmänna uppbörden (4 § SFS 1953: 685) samt avgifter in. m. som avses i 61 § uppbördskungörelsen den 17 november 1967 (nr 626). Dessa skatter och avgifter är inte enligt förslaget införselbara. Frågan

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

i vilken utsträckning skatt enligt sjömansskatteförordningen skall vara införselbar torde komma att prövas av 1967 års sjömansskattekommitté. Det sagda har föranlett en särskild bestämmelse i andra stycket av mo­ mentet. Bestämmelsen innebär också att avgift, som skall uppbäras i sam­ band med uppbörden av skatt enligt förordnande med stöd av 1 § andra stycket UF, inte utan vidare blir införselbar som skatt eller avgift enligt 1 § första stycket.

75 §. I paragrafen har intagits uttrycklig föreskrift om att till betalning

fastställd preliminär A-skatt får tas ut hos arbetstagaren i samma ordning som restförd skatt. Införsel får alltså meddelas för sådant belopp och därå belöpande restavgift.

77 §. Ändringen är av redaktionell natur.

77 a §. Enligt till paragrafen gjort tillägg får införsel meddelas för att

driva in skattebelopp för vilket juridisk persons ställföreträdare är ansva­ rig. Bestämmelserna bör träda i kraft samtidigt med den nya InfL, dvs. den 1 juli 1969. Tidigare meddelade beslut om införsel för skatt eller allmän avgift, som enligt de föreslagna bestämmelserna inte får tas ut genom in­ försel, bör få tillämpas även efter ikraftträdandet till dess utmätnings­ mannen på begäran av gäldenären eller eljest förordnar att beslutet skall hävas. Övergångsbestämmelser bär utarbetats i enlighet härmed.

Remissyttrandena Erinringar har inte framförts mot principen att bestämmelser om införselbarhet införs i UF. I fall då remissinstanserna har ansett att viss annan skatt än sådan som avses i UF bör vara införselbar, förordas att bestäm­ melser härom införs i vederbörlig skatteförfattning.

Beträffande promemorians förslag till 60 § 4 mom. UF uttalar Svea hov­ rätt att texten inte synes klart ange de undantag från den föreslagna be­

stämmelsen som skall gälla enligt promemorian, nämligen beträffande utskiftningsskatt, ersättningsskatt och annuiteter. Hovrätten anser att för­

fattningstexten bör förtydligas. Även kammarrätten uttalar sig om den före­

slagna ändringen av detta författningsrum och ifrågasätter om den fått en godtagbar utformning. Bestämmelsen blir enligt domstolen mer lättförståe­ lig om däri sägs ut, att införsel får äga rum vid indrivning av restförd skatt som anges i 1 § första stycket UF med de undantag som i anslutning därtill synes kunna direkt anges.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 39

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Frågornas bakgrund

Enligt gällande InfL kan införsel meddelas för skatter och allmänna av­ gifter i allmänhet. Den nya InfL, som träder i kraft den 1 juli i år, lämnar däremot öppet vilka skatter och allmänna avgifter som är införselbara. Enligt 1 § punkt 3 denna lag får införsel nämligen äga rum för ”skatter och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrives”. Det fordras alltså särskilda bestämmelser om vilka skatter och allmänna avgifter som skall kunna tas ut genom införsel efter den 1 juli 1969. Samtidigt med att den nya InfL blir gällande, träder i kraft ett par änd­ ringar i UL, som påkallar ändring i uppbördsbestämmelserna. Den ena av­ ser utmätning i lön, som enligt de nya bestämmelserna får ske genom att ar­ betsgivaren gör avdrag från gäldenärens lön. Det har uttryckts önskemål om bestämmelser som betager gäldenären möjligheten att genom begäran om höjt skatteavdrag förhindra att löneutmätning kan ske. Vidare har genom eu ny bestämmelse i UL införts rätt för gäldenär att få tillgodoräkna sig förbehållsbelopp (beneficium) vid utmätning av varje fordran. Föreskriften om förbehåll sbelopp innebär att gäldenärens penningbehov under en månad i princip skall vara fredat från utmätning. Regeln gäller om ej annat före­ skrivs och frågan huruvida beneficium skall åtnjutas vid utmätning av fordran på överskjutande preliminär skatt har därför fått aktualitet. Enligt vad departementschefen har uttalat i prop. 1968: 130 bör även i fortsättning­ en lämpligen gälla de nuvarande bestämmelserna i UF att vid utmätning av överskjutande preliminär skatt undantas från utmätning ett belopp om 300 kr., dock inte när utmätningen sker för skatter m. in., dvs. vid utmätning i s. k. allmänna mål, och inte heller vid utmätning för underhållsbidrag. En promemoria med förslag i dessa frågor har utarbetats inom finansdeparte­ mentet och remissbehandlats.

Införsel

Som stöd för utformningen av bestämmelsen i nya InfL att skatter och allmänna avgifter får tas ut genom införsel i fall som särskilt föreskrivs ut­ talade lagberedningen — vars betänkande Utsökningsrätt III legat till grund för nya InfL — att det f. n. inte är alldeles klart vilka skatter och avgifter som kan tas ut genom införsel och att det är angeläget att klarhet skapas i denna fråga. För detta ändamål fordrades enligt beredningen utförligare be­ stämmelser än de nuvarande. En direkt uppräkning ansågs åtminstone i viss utsträckning önskvärd. Lagberedningen förde också fram vissa syn­

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

punkter på frågan huruvida skatter och avgifter över huvud taget borde vara införselbara. Beredningens överväganden, för vilka jag redogjort i det före­ gående, utmynnade i uttalandet att det inte föreligger tillräckliga skäl att för skatteindrivningen uppställa de restriktioner som beredningen föreslagit i fråga om utmätning av lön. En begränsning borde dock ske så att införsel företrädesvis förbehölls inkomstskatter, mindre avgifter av löpande natur o. d. Det föreföll beredningen naturligt att införsel skulle medges för skatter och avgifter som normalt tas ut genom skatteavdrag enligt UF, varigenom införsel skulle få karaktär av ett fullföljande av uppbördsförfarandet. I departementspromemorian erinras om ett uttalande av departements­ chefen i prop. 1968: 130, att även andra än ekonomiska skäl borde gälla vid avgörande av frågan om införsel för skatter och avgifter, särskilt skäl av skattemoralisk natur. I promemorian påpekas att införsel är en bekväm exekutionsform, som visserligen fått mindre ekonomisk betydelse sedan källskattesystemet införts men som å andra sidan vinner i effektivitet genom att nya InfL medger att införsel kan meddelas i flera inkomsttyper än tidigare. Införsel går i allmänhet före utmätning av lön och kan i princip fortgå tills skatten betalts. Genom införsel kan vidare tas i anspråk större del av gäldenärens inkomst än vid utmätning på grund av olika regler om beneficium. Den synpunkten förs fram, att skatteavdrag och införsel kan sägas komplet­ tera varandra på så sätt att uppbördsförfarandet kan anses bli fullföljt ge­ nom införsel. Enligt promemorian är det främst de skatter och avgifter som avses i UF som bör kunna tas ut genom införsel. De skäl som motiverar införsel för dessa skatter och avgifter anses i promemorian inte kunna åberopas när det gäller varuskatt, mervärdeskatt och andra indirekta skatter, som är typiska för rörelse och som uppbärs och indrivs i särskild ordning. Vidare uttalas att skatter och avgifter av personellt slag som har karaktären av engångspålaga, såsom arvs- och gåvoskatt, stämpelskatter och förrättningsavgifter inte skall vara införselbara om man vill se införsel framför allt som eu fort­ sättning av uppbörden enligt UF. Detsamma anses gälla i fråga om automobilskattemedel. För att ta ut dessa skatter och avgifter bör möjligheten att utmäta lön vara tillräcklig. Promemorian utmynnar i förslaget att införsel skall kunna meddelas för skatter och allmänna avgifter som avses i 1 § första stycket UF. Annuiteter på avdikningslån och på förskott för avlösning av frälseräntor nämns vis­ serligen i detta författningsrum men kan enligt promemorian inte anses vara allmänna avgifter och är därför inte införselbara. Vidare skall inne­ hållen skatt, som inte inbetalts till statsverket, enligt förslaget kunna tas ut genom införsel vid indrivning hos arbetsgivaren eller hos ställföreträdare som är betalningsskyldig för skattebeloppet. Slutligen föreslås i promemo­ rian att preliminär skatt som felaktigt ej innehållits genom skatteavdrag och ej heller erlagts av arbetsgivaren skall kunna tas ut av arbetstagaren

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 41

genom införsel. Förslaget innebär en begränsning av de nuvarande införselmöjligheterna genom att från införsel undantas av RFV påförda arbetsgivar­ avgifter, allmän varuskatt, mervärdeskatt, automobilskatt, trafikomläggningsskatt, stämpelskatt och expeditionsavgift samt avgifter av speciellt slag, såsom jaktvårdsavgift och vissa förrättningsavgifter. Departementspromemorians förslag har remissbehandlats. Flertalet re­ missinstanser är helt positiva till förslaget. En instans anser att införsel ej bör få meddelas vid indrivning hos arbetsgivare av innehållen men ej inbe­ tald skatt, medan andra föreslår större eller mindre utvidgning av områ­ det för införselbara skatter och avgifter. Ett par remissinstanser ifrågasätter sålunda med hänsyn till att uteståen­ de restantier f. n. visar en ständig ökning om inte området för införselbeslut beträffande skatter och avgifter bör utvidgas i förhållande till vad som före­ slagits i promemorian. Det framhålls även att en sådan begränsning av införselmöjligheterna som den föreslagna kan verka stötande på känslan av rättvisa de skattskyldiga emellan. Införsel kan inte ersättas av de nya be­ stämmelserna om löneutmätning, betonas från annat håll, eftersom löneutmätning dels medför betydligt mer arbete för utmätningsmännen och dels är ett mindre effektivt förfarande än införsel, bl. a. genom tidsbegränsning­ en och reglerna om ett större förbehållsbelopp vid löneutmätning än vid in­ försel. Längst i fråga om införselinstitutets tillämplighet går en remissinstans som anser att det bör kunna tillämpas i alla allmänna mål, dvs. vid indriv­ ning av alla slags skatter och allmänna avgifter. Andra remissinstanser föreslår att även arbetsgivaravgifter som påförs av RFV skall kunna tas ut genom införsel och inte bara de smärre sådana avgifter som ingår i slutlig skatt enligt UF. Flera remissinstanser anser att slopandet av möjligheten att ta ut automobilskatt genom införsel skulle medföra avsevärda olägen­ heter vid indrivningen av sådan skatt. Ett par remissinstanser, som tämligen utförligt uppehållit sig vid frågan om införsel för de indirekta skatterna, har med hänsyn till att införsel inte anses kunna meddelas för s. k. punktskatter godtagit den i promemorian framförda meningen att införselbarhet inte bör tilläggas sådana skatter. Däremot görs gällande att mervärdeskatt liksom f. n. allmän varuskatt bör vara införselbar. Bl. a. framförs den synpunkten, att mervärdeskattesyste­ met liksom källskatten bygger på företagarnas medverkan och att möjlighet till införsel även för mervärdeskatten får anses ha en avsevärd skattemoralisk effekt. Den i promemorian intagna ståndpunkten att annuiteter som avses i 1 § UF inte är att anse som allmänna avgifter och därför inte kan tas ut genom införsel anser en remissinstans vara diskutabel. Det framhålls att praktiska olägenheter uppstår om dessa annuiteter som ju påförs debetsedeln inte blir införselbara. Från annat håll understryks bl. a., att man i praktiken inte

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

gjort skillnad mellan annuiteter och skogsvårdsavgifter utan använt inför­ sel i bägge fallen. Att införa olika bevakningsrutiner för annuiteter och för skatter skulle medföra svårigheter särskilt med hänsyn till att större auto­ matik planeras inom indrivningsarbetet.

För egen del vill jag till att börja med hänvisa till att syftet med att in­ förselbara skatter och allmänna avgifter i fortsättningen skall uttryckligen anges är att skapa större klarhet i fråga om införselbarhet för sådana ford­ ringar. Det förefaller naturligt att man därvid överväger de synpunkter och principer som bör vara vägledande vid bedömningen om en skatt eller av­ gift skall kunna tas ut genom införsel. Vad som i detta hänseende anförts i promemorian visar att det föreligger alldeles särskilda skäl att medge in­ försel för UF:s skatter och allmänna avgifter. Detta förhållande synes mig dock inte tillräckligt för att, såsom föreslagits i promemorian, begränsa in­ förselinstitutet till skatter och avgifter av sistnämnda slag. Jag vill under­ stryka att införsel är den effektivaste exekutionsformen och av flera skäl inte kan ersättas med det nya förfarandet utmätning av lön, bl. a. därför att införsel kan ske i flera slag av inkomst än där utmätning av lön kan göras. Detta har särskild betydelse när indrivning sker hos annan än löntagare. Att införsel normalt inte kan meddelas för skatter och avgifter som på­ förs endast rörelseidkare, jordbrukare m. fl. —- därför att dessa vanligen inte har inkomst där införsel kan ske — behöver inte utesluta att sådana skatter eller avgifter görs införselbara. Det kan nämligen ha en avsevärd skattemoralisk effekt att införsel kan ske även hos sådan skattskyldig om detta är praktiskt möjligt, t. ex. då rörelseidkare övergår till att vara lön­ tagare i sitt eget bolag till vilket han överlåtit sin rörelse. Den skattemoraliska effekten torde ha större betydelse ju flera det är som har att erlägga den ifrågavarande skatten eller avgiften. Jag är således inte benägen att inta den principiella ståndpunkten att skatter och avgifter som påförs endast rörelseidkare e. d. bör tas undan från införselmöjligheten. Fn lämplig utgångspunkt för frågans avgörande är enligt min mening i stället, att sådana skatter och allmänna avgifter som f. n. brukar tas ut genom införsel även i fortsättningen hör vara införsel­ bara om inte särskilda skäl talar emot. Behovet av att kunna meddela införsel för allmän varuskatt, mervär­ deskatt, automobilskatt och trafikomläggningsskatt har omvittnats av vis­ sa remissinstanser. Jag föreslår att den nuvarande införselmöjligheten för dessa skatter även skall gälla i fortsättningen. Vidare bör, såsom föresla­ gits, UF:s skatter och allmänna avgifter kunna tas ut genom införsel. Gent­ emot detta förslag har remissinstanserna framfört endast detaljanmärk­ ningar, som jag ämnar beröra i det följande.

Beträffande annuiteter som avses i UF vill jag erinra om att lagbered­ ningen uttalat att de inte är att anse som allmänna avgifter. Jag ansluter

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 43

mig till denna uppfattning, vilken innebär att annuiteterna inte är inför­ selbara fordringar. Detta synes f. ö. ha en begränsad betydelse. I praxis har ansetts att de indirekta skatter som kontrollstyrelsen admi­ nistrerar inte kan tas ut genom införsel. Styrelsen har uttalat att den för sin del inte påkallar ändring i denna praxis. Med hänsyn härtill vill jag f. n. inte förorda införselmöjlighet vid indrivning av punktskatter. Beträf­ fande arvs- och gåvoskatt, som inte heller de f. n. anses kunna tas ut ge­ nom införsel, ligger det nära till hands att inta samma ståndpunkt. Dessa skatter bör enligt min mening inte heller i fortsättningen vara införselbara. Något tveksam är jag inför frågan om införselbarhet för arbetsgivar­ avgifter som påförs av RFV. Dessa är f. n. införselbara, vilket emellertid i praktiken inte synes ha haft någon som helst betydelse. För indrivning av arbetsgivaravgifter som påförs debetsedel — i princip avgifter under 1 000 kr- — bör även framgent införsel kunna meddelas, bl. a. av rent praktiska skäl. Det är nämligen inte tekniskt möjligt att vid indrivningen särskilja dessa avgifter från annat som påförts debetsedel och restförts. Jag anser emellertid inte att tillräckliga skäl har lagts fram för att de av RFV debi­ terade arbetsgivaravgifterna alltjämt skall vara införselbara. Inte heller vill jag f. n. förorda bestämmelser om att införsel skall kunna meddelas för stämpelskatt och avgifter av engångskaraktär, såsom expeditionsavgifter och förrättningsavgifter. Vid indrivning av sjömansskatt bör föreligga samma införselmöjlighe­ ter som förordats i fråga om UF:s skatter. Jag återkommer närmare till frågan härom i samband med specialmotivering till författningsförslag som utarbetats inom finansdepartementet och som, vad beträffar änd­ ringar i UF, i stort sett överensstämmer med promemorians förslag. Enligt 8 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt gäl­ ler att Konungen meddelar erforderliga bestämmelser i fråga om inbetal­ ning och indrivning samt ersättning för indrivning av sådan skatt. Med stöd av denna fullmakt torde erforderliga föreskrifter om införsel för auto­ mobilskatt böra införas i kungörelsen den 12 december 1924 (nr 513) an­ gående uppbörd av automobilskatt in. nr. I förhållande till nuvarande praxis innebär vad jag nu förordat, att ar­ betsgivaravgifter som påförs av RFV, stämpelskatter och expeditionsavgif­ ter samt avgifter av speciellt slag, såsom jaktvårdsavgift och vissa förrätt­ ningsavgifter, i fortsättningen inte blir införselbara.

Minskning av skatteavdrag

Lokal skattemyndighet kan f. n. förordna om minskning av skatteav­ drag när den skattskyldige är försatt i konkurs. Genom bestämmelsen här­ om, som finns i 45 § 3 mom. UF, avses att förhindra att konkursboet -—genom att den skattskyldige begärt höjning av skatteavdrag — undandras

44 Kungl. May.ts proposition nr 51 år 1969

möjligheten att utfå den del av lönen som den skattskyldige inte behöver för sitt uppehälle. Samma rätt för lokal skattemyndighet att förordna om minskning av skatteavdrag föreligger vid införsel och föreslås i departe­ mentspromemorian också skola gälla vid utmätning av lön. Ingen remissinstans har haft något att invända mot förslaget i denna del. En remissinstans uttalar dock förhoppningen att den föreslagna be­ stämmelsen kommer att tillämpas restriktivt vid utmätning för avbetalningsskulder. Jag delar uppfattningen att den föreslagna bestämmelsen bör införas. Det torde ligga i sakens natur att den tillämpas med viss restriktivitet, ef­ tersom för dess tillämpning torde fordras att skatteavdraget alldeles klart är större än vad som behövs för att den preliminära skatten skall motsvara den slutliga.

Förbehållsbelopp vid utmätning av överskjutande preliminär skatt

Enligt den nya lydelsen av 65 § 1 mom. punkt 6 UL, som träder i kraft den 1 juli 1969, har gäldenär rätt till förbehållsbelopp även vid utmätning av annan fordran än banktillgodohavande, i den mån annat ej är föreskrivet. Vid utmätning av fordran på överskjutande preliminär skatt gäller f. n. inte något beneficium, dock undantas från utmätning 300 kr. i s. k. enskilda mål när inte fråga är om utmätning för underhållsbidrag. Det uttalades av departementschefen i samband med att förslag till nya bestämmelser om beneficium lades fram (prop. 1968:130 s. 113), att det inte fanns an­ ledning att göra de nya beneficiumreglerna tillämpliga vid utmätning av fordran på överskjutande preliminär skatt. Bl. a. skulle detta tynga arbetet hos kronofogdemyndigheterna i onödan. I departementspromemorian har föreslagits ett tillägg till 68 § 6 mom. UF, varigenom de nya beneficiumreglerna om utmätning av fordran inte blir tillämpliga vid utmätning av sådan skattefordran som här avses. Förslaget har inte mött några erinringar från remissinstanserna och till­ styrks uttryckligen av EON. Ett par remissinstanser anser det mindre följdriktigt att undantaget från UL:s beneficiumregler inte skall gälla också vid återbäring av skatt som följd av utslag i skattemål i högre instans. Som framgått av det föregående har departementschefen i prop. 1968: 130 ansett att UL:s nya beneficiumregler inte behöver tillämpas vid utmät­ ning av överskjutande preliminär skatt. Departementschefen uttalade att det vid utmätning av sådan skatt inte fanns anledning att beakta gäldenärens eller hans familjs behov av underhåll utöver vad som gäller om un­ dantag av 300 kr. från utmätning i enskilda mål som avser annat än under­ hållsbidrag. Om inte annat föreskrivs kommer dessa regler om förbehållsbelopp att gälla vid utmätning av annan skatteåterbäring än överskjutande preliminär

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 45

skatt. Liknande skäl som de nyss återgivna kan emellertid åberopas för att undanta varje restitution av skatt enligt UF från beneficiumreglerna. Om dessa regler kommer att gälla vid utmätning av annan skatteåterbäring än återbetalning av överskjutande preliminär skatt, skulle kronofogdemyndig­ heterna åsamkas arbete för iakttagande av beneficiet, oftast utan resultat. Fordran på restituerad skatt utmäts vanligen för gamla skatteskulder. Ut­ mätning i enskilda mål av fordran på skatteåterbäring förekommer prak­ tiskt taget endast i fråga om fordran på överskjutande preliminär skatt. Efter övervägande av de olika synpunkter som kan anläggas på frågan vill jag förorda att vid utmätning av fordran på skatteåterbäring enligt UF ge­ nerellt skall vara tillämpliga de nuvarande reglerna om utmätning av fordran på överskjutande preliminär skatt i stället för UL:s beneficiumregler. Bl. a. med hänsyn till att undantaget om 300 kr. i fortsättningen mer än hittills får karaktär av beneficium vill jag föreslå att beloppet höjs till 500 kr. Ett par andra erforderliga ändringar av 68 § 6 mom. UF ämnar jag åter­ komma till i det följande.

Övriga frågor De övriga frågor som jag ämnar beröra i det följande avser bl. a. fram­ ställningen från EON om förenklat system vid indrivning av små skatteposter och från SAF angående befrielse i vissa fall från skyldighet för ar­ betsgivare att underteckna eller signera uppgift om innehållen skatt, som jag inledningsvis omnämnt. Framställningarna föranleder mig att förorda vissa ändringar i 66 § resp. 43 § 1 mom. UF. Vidare vill jag förorda vissa bestämmelser i 41 och 46 §§ UF rörande iakttagandet av beslut om ändring av skatteavdrag vid löneutbetalning. Övriga ändringar i UF som jag kommer alt förorda och som inte betingats av departementspromemorians förslag är av huvudsakligen teknisk natur. I promemorian har föreslagits en komplettering av 60 § 2 mom. UF. Den innebär att gällande föreskrifter om undantag från UL:s bestämmelser vid utmätning för skatt kompletteras med en hänvisning till 68 § 6 mom. UF om undantag från beneficiumreglerna vid utmätning av fordran på överskju­ tande preliminär skatt. Enligt min mening är den föreslagna hänvisningen överflödig och i viss mån vilseledande, eftersom författningsrummet gäller vid utmätning av fordran på överskjutande skatt även när utmätningen sker för annan fordran än skatt. Innan jag går in på de särskilda bestämmelserna i de förslag till författ­ ningsändringar som utarbetats inom finansdepartementet vill jag beröra en fråga om samordning av pensionsutbetalning och skattelikvid, som föranlett rskr 1966: 96. I skrivelsen har riksdagen som sin mening velat ge tillkänna vad andra lagutskottet anfört med anledning av motioner som hänför sig till den omständigheten, att folkpension utbetalas tidigast den 15 i varje månad

4 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 51

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

medan uppbördsterminen går ut den 13 i uppbördsmånaden. Utskottet (2LU 1966: 24) har ansett att det skulle innebära vissa fördelar för folkpensionä­ rer som har B-skatt om möjlighet skapades för dem att använda den pen­ sion, som utbetalas under uppbördsmånad, till likvid vid samma månads skatteuppbörd. Det borde därför i lämpligt sammanhang övervägas åtgärder i syfte att underlätta inbetalningen av skatt för dessa folkpensionärer. Den berörda framställningen avser det relativa fåtal folkpensionärer vars inkomstförhållanden är sådana att de, utan att ha rätt till tjänstepension, livränta e. d., taxerats till inkomstskatt. De har därför debiterats B-skatt. Det rör sig alltså här om skattskyldiga med ej obetydliga inkomster vid si­ dan av folkpensionen. Jag anser inte att den fördel, som det för denna grupp skulle innebära att få betala skatten i samband med att de lyfter folkpensionsbeloppet den 15 i uppbördsmånaden, uppväger de nackdelar som en förlängning av uppbördsterminen skulle innebära för skatteuppbörden. Folkpensionär som har annan pension, livränta e. d. och smärre inkomster dessutom behöver inte övergå till B-skatt utan kan genom att be­ gära höjt skatteavdrag åstadkomma att kvarstående skatt inte uppkommer. Riksdagens skrivelse synes därför inte böra föranleda någon åtgärd.

Specialmotivering

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats för­ slag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272), förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt, förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1963 (nr 116) om trafikomläggningsskatt, förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt. Jag ämnar nu närmare kommentera de särskilda bestämmelserna i förslagen.

Uppbördsförordningen

1 §. Paragrafen bör ändras med hänsyn till dels att byggnadsforsknings-

avgift ingår i arbetsgivaravgift (jfr 2 § förordningen den 18 december 1959, nr 552, angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäk­ ring, m. m.) dels att enligt 3 § lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering i dess lydelse enligt lagen den 6 december 1968 (nr 612) avgifter enligt lagen fr. o. m. år 1969 skall uppbäras i sam­ ma ordning som arbetsgivaravgifter, dvs. i vissa fall tillsammans med skatt enligt UF.

2 § 3 mom. Förslaget är en förenkling av departementspromemorians mot­

svarande författningsförslag. Det kan anses självklart att bestämmelsen gäller endast under förutsättning att annuitet eller skogsvårdsavgift ingår i slutlig eller tillkommande skatt. Förslaget innebär att annuitet skall anses.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969 47

sist betald av det som debiterats. Härigenom blir det möjligt att beräkna det belopp av den restförda skatten som kan tas ut genom införsel.

27 § 1 inom. Förslaget betingas dels av den föreslagna lydelsen av 1 §, dels av den gällande lydelsen av 2 § 4 mom., enligt vilket den beskattnings­ bara inkomsten till statlig inkomstskatt är avgörande för debitering av sjuk­

försäkringsavgift i fall som där avses.

41 § 2 mom. Det saknas f. n. bestämmelse i UF beträffande arbetsgivares

skyldighet att tillämpa beslut om befrielse från eller nedsättning av skatte­ avdrag på grund av existensminimum. Sådant beslut skall enligt förslaget tillämpas fr. o. m. det avlöningstillfälle som inträffar sedan eu vecka förflu­ tit från det arbetsgivaren fått del av beslutet. Särskilt på grund av att auto­ matisk databehandling (ADB) har börjat tillämpas alltmer för löneutbetal­ ning, kan det emellertid vara svårt att inom en så kort tid som en vecka justera en planerad löneutbetalning. Enligt förslaget skall arbetsgivaren i efterhand, inom fyra dagar efter avlöningstillfället, utbetala till den skatt­ skyldige vad som tillkommer denne i fall då beslut om ändrat skatteavdrag inte har kunnat iakttas vid själva avlöningstillfället. En motsvarande be­ stämmelse föreslås i 46 § 3 mom.

43 § 1 mom. I den inledningsvis berörda skrivelsen har SAF uttalat önske­

mål om en ändring av arbetsgivares skyldighet enligt 43 § UF att under­ teckna eller signera uppgift om avdragen skatt för arbetstagare. Föreningen åberopar uttalanden från ett par håll att de betydande tidsvinster, som uppnås för arbetsgivare med ett större antal anställda vid övergång till dataeller hålkortsbehandling, till viss del går förlorade genom att denna behand­ ling måste följas av ett relativt tidsödande arbete med underskrift eller signering. SAF ifrågasätter om inte kravet på undertecknande eller signering kan slopas såväl i fall där uppgiften tecknas direkt på debetsedeln som då annat tillvägagångssätt tillämpas och föreslår en utredning av denna fråga.

Riksskattenämnden och CFU har efter remiss yttrat sig över denna hem­

ställan. Riksskattenämnden tillstyrker att den begärda utredningen kommer till stånd och framför även vissa förslag till förenkling av uppgiftsskyldigheten för företag som använder data- eller hålkortsmaskiner i sin löneredovisning. CFU har inte något att erinra mot att arbetsgivare som äger rätt att tillämpa s. k. summarisk redovisning enligt 53 § UF befrias från skyl­ digheten att lämna uppgift om avdragen preliminär skatt på debetsedel och att underskriva eller signera sådan uppgift. Sådan befrielse bör enligt nämnden avse även kvarstående skatt i fall då arbetstagaren kvarstår i sin anställning rid utgången av sista avdragsperioden. Nämnden finner det mera tveksamt om skyldighet att underteckna eller signera uppgift om in­ nehållen skatt kan tas bort för andra arbetsgivare än de nämnda. För att arbetsgivare skall få tillstånd till s. k. summarisk redovisning krävs att han har välordnad avlöningsbokföring. Jag kan därför ansluta

48 Kungl. May.ts proposition nr 51 år 1969

mig till CFU:s förslag i princip. Emellertid har det visat sig att vissa ar­ betsgivare, trots att de fått sådant tillstånd, efter övergång till data- eller hålkortsredovisning av praktiska skäl inte begagnat sig av tillståndet. Även sådana bör givetvis kunna medges den nu avsedda befrielsen, som dock inte bör avse uppgift om innehållen kvarstående skatt i fall då arbetstagaren slutat anställningen före utgången av avdragsperioden. Med hänsyn till att den nye arbetsgivaren bör kunna beräkna de avdrag han skall göra, måste i sådant fall ovillkorligen krävas att uppgiften lämnas på debetsedeln och undertecknas eller signeras. Befrielse som nu avses bör kunna medges viss grupp av arbetsgivare generellt. Det bör ankomma på CFU att medge befrielse i de fall och hänseenden som angetts. Bestämmelse härom föreslås skola tas in i 43 § UF. Den berör­ da skrivelsen från SAF och remissyttrandena över den bör överlämnas till den utredning angående arbetsgivarnas uppbörds- och uppgiftsskyldighet som riksdagen begärt. Utredningen avses komma att tillsättas inom den när­ maste tiden.

45 § 3 mom. Ändringen motsvarar departementspromemorians förslag

och har kommenterats i det föregående.

46 § 3 mom. Beslut om jämkning, vartill räknas också beslut om minsk­

ning av skatteavdrag enligt 45 § 3 mom., skall f. n. tillämpas av arbetsgi­ varen med början vid det avlöningstillfälle som infaller näst efter det en vecka förflutit från det beslutet överlämnats till honom. När arbetstagare själv begär förhöjt skatteavdrag hos arbetsgivaren är däremot motsvarande tidrymd två veckor (41 § 1 mom.). Den föreslagna ändringen innebär att det sistnämnda skall gälla också för tillämpning av jämkningsbeslut vid utbetal­ ning av lön, utom i det fall då skatteavdraget skall nedsättas och det inte är fråga om minskning av skatteavdrag enligt 45 § 3 mom. I undantagsfallet föreslås att motsvarande tid skall vara en vecka med möjlighet för arbets­ givaren att med hänsyn till jämkningsbeslutet justera skatteavdraget inom fyra dagar efter själva avlöningstillfället, i enlighet med vad som föreslagits vid befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag på grund av existensmi­ nimum. Nu föreslagna ändring betingas bl. a. av att ADB-metoden i ökad ut­ sträckning har kommit till användning för löneutbetalningar.

4.9 § 1 mom. Lokal skattemyndighet kan bevilja skattskyldig anstånd med

betalning av skatt bl. a. om den skattskyldige anfört besvär över taxeringen och taxeringsintendenten helt eller delvis tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd. Enligt anvisningarna till 49 § får lokal skattemyndighet begära yttrande av taxeringsintendenten över ansökan om anstånd. I fall då taxe­ ringsintendenten ännu inte yttrat sig över besvären, kan alltså anstånd medges om denne tillstyrkt ansökningen. Bestämmelsen, som har föranlett viss tveksamhet i tillämpningen, har sin egentliga betydelse i fråga om be­ svär över taxeringsnämnds beslut, där taxeringsintendenten ofta inte hunnit yttra sig över besvären när ansökan om anstånd görs. Den föreslagna änd­

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969 49

ringen innebär att anstånd på grund av taxeringsintendents tillstyrkan av sådan ansökan begränsas till att avse besvär över taxeringsnämnds beslut.

58 § 2 mom. Förslaget innebär en formell ändring.

59 §. Med hänsyn till att UL:s bestämmelser om fordran som får uttas

genom utmätning inte innefattar skattefordran, synes det påkallat med en uttrycklig föreskrift att utmätning får ske vid indrivning av skatt in. m. enligt UF. Föreskrift bör införas om att också indrivning av restavgift m. in. som belöper på skatt sker enligt de bestämmelser som gäller vid indrivning av skatten.

60 § 4 mom. Ett par remissinstanser liar ansett att departementsprome­

morians förslag inte tillräckligt klart anger vilka skatter enligt 1 § UF som inte är införselbara. Det föreslås att bestämmelsen i förevarande mo­ ment förtydligas genom att de undantag från införselbarhet för UF:s skat­ ter och avgifter som skall gälla enligt promemorians förslag uttryckligen anges. Utskiftningsskatt och ersättningsskatt, som nämns i 1 § UF, kan inte tas ut genom införsel eftersom dessa skatter påförs endast juridisk person. Nya InfL äger inte tillämpning om gäldenär eu är juridisk person. Ett undan­ tagande av utskiftningsskatt och ersättningsskatt i 60 § 4 mom. synes därför bli vilseledande och borde i vart fall kompletteras med undantag även för restförd skatt som påförts juridisk person. Liknande resonemang gäller be­ träffande annuitet, som enligt vad tidigare uttalats inte kan anses vara allmän avgift, dvs. inte vara införselbar fordran. Förslaget innebär däremot att alla avgifter som anges i 1 § första stycket är att anse som allmänna av­ gifter. Att införsel kan meddelas för restavgift, tilläggsavgift och ränta som belöper på restförd skatt följer av det föreslagna andra stycket i 59 §.

62 §. Den föreslagna ändringen innebär endast en höjning av belopps-

gränsen för skattefordran som normalt inte bör föranleda konkursansökan. Den nuvarande beloppsgränsen om 100 kr., som fanns redan i 1945 års UF, föreslås höjd till 300 kr.

65 §. Ändringen betingas av nya InfL.

66 §. EON har i den skrivelse som berörts i inledningen påtalat att de be­

lopp som överlämnas för indrivning till kronofogdemyndighet kraftigt ökar år från år. Ökningen av arbetsvolymen har visat sig särskilt kännbar för fältpersonalen i de större städerna och vissa distrikt kring Stockholm. Nämnden uttalar bl. a. att, om tillfredsställande indrivningsresultat skall kunna erhållas med tillgängliga personalresurser, fältpersonalen bör få möjlighet att ägna mer tid än vad som är fallet åt gäldenärer med större skuld till statsverket. Nämnden framhåller riskerna av att exekutiva åtgär­ der inte följer snabbt efter restföring av de större skuldbeloppen. Allmänt sett bör enligt nämnden gälla, att kostnaderna för indrivning av en stats­ verkets fordran bör stå i rimlig proportion till fordringsbeloppet. De nuvarande villkoren för avskrivning av skatt i UF är i huvudsak de­

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

samma oavsett de restförda beloppens storlek. För avskrivning fordras i princip att den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och att inför­ sel för skatten inte kan äga rum. Arbetsbesparing skulle enligt EON åstad­ kommas om avskrivningsvilllcoren differentierades på visst sätt med hänsyn till beloppens storlek. Nämnden föreslår att poster understigande 25 kr. skall få avskrivas om krav på betalning inte resulterat i likvid och särskilda omständigheter för ytterligare åtgärder inte föreligger. För poster mellan 25 och 100 kr. föreslås att indrivningsåtgärder begränsas till krav, införsel, kvittning mot överskjutande preliminär skatt, utmätning i sådan skatt och bevakning i konkurs. Nämnden hemställer att 66 § UF ändras på sätt som förslagets genomförande betingar. Som framgått av det föregående har skrivelsen remissbehandlats.

RFV anser det sannolikt att den ökning av indrivningsförlusterna som de

föreslagna åtgärderna skulle medföra inte skulle påverka socialförsäkring­ ens ekonomi i nämndvärd mån, i vart fall om dessa åtgärder kan beräknas

leda till förbättrat indrivningsresultat beträffande större poster. RRV utta­

lar bl. a. att erfarenheten knappast ger belägg för att personalresurserna för skatteindrivning skulle vara otillräckliga i flertalet av landets distrikt. Ver­ ket uttalar vissa farhågor beträffande konsekvenserna av förslagets genom­ förande. En inskränkning av åtgärder för indrivning av småbelopp kan en­ ligt verket tämligen snart leda till minskad betalningsfrekvens för sådana belopp, i första hand på indrivningsstadiet men också vid den ordinarie uppbörden. Det finns dessutom, uttalar RRV, inte tillräckliga skäl för an­ tagande att gäldenär som debiterats kvarstående skatt under 100 kr. i regel saknar utmätningsbara tillgångar. Verket, som ifrågasätter om man bör anlägga en rent företagsekonomisk syn på skatteindrivningen, säger sig inte kunna tillstyrka en sådan ändring av avskrivningsbestämmelserna i UF att generellt endast kontorsmässiga åtgärder skulle erfordras vid indrivning av poster som inte överstiger 100 kr., men anser att anspråken på utmätningsundersökningens fullständighet bör kunna ställas lägre i fråga om obetyd­ liga skattebelopp och beträffande gäldenärer som i annat sammanhang bli­

vit föremål för sådan undersökning. Även CFU anser att man inte kan bort­

se från att indrivning är ett tvångsmedel, vars preventiva verkan är av vä­ sentlig betydelse. Nämnden avråder från att direkt i UF anges under vilka omständigheter skatteindrivning av småbelopp kan underlåtas, men anser att möjlighet bör finnas att kunna för or dna om avskrivning även i andra fall än dem som f. n. anges i förordningen. CFU föreslår en allmän bestäm­ melse att avskrivning får ske när särskilda omständigheter föranleder där­ till och att central myndighet, förslagsvis RRV, bemyndigas meddela före­

skrifter därom. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön anser det angeläget

att även små skattebelopp bevakas i lämplig omfattning och anser att i var­

je fall beloppsgräns för förenklad indrivning inte bör anges i UF. Länssty­ relsen i Malmöhus län och Stockholms stads uppbördsverk har i stort sett

inte haft något att invända mot EON:s förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969 51

För egen del vill jag närmast ansluta mig till de uttalanden som gjorts av RRV och CFU. Jag anser det av flera skäl angeläget att även smärre skattebelopp blir föremål för indrivning i vanlig ordning, liksom uppbörd genom skatteavdrag sker av kvarstående skatt som skall tas ut, dvs. inte understiger 10 kr. Vidare måste tas hänsyn till att UF:s föreskrifter om av­ skrivning har ett vidsträckt tillämpningsområde. Enligt förordningen den 17 december 1965 (nr 852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter gäller föreskrifterna beträffande alla skatter. Å andra sidan kan man inte bortse från behovet av särskilda åtgärder för att nedbringa arbetsbalansen hos kronofogdemyndigheterna i vissa distrikt. Förenklade villkor för av­ skrivning av skattebelopp under 300 kr. bör därför i vissa fall kunna före­ skrivas av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Så­ dana föreskrifter bör framför allt avse lättnader i kravet på att misslyckat utmätningsförsök skall föregå avskrivningsbeslut. Jag föreslår att en be­ stämmelse som möjliggör meddelande av sådana föreskrifter införs i 66 §. I övrigt bör avskrivningsbestämmelserna i UF också avse ränta enligt förordningen. Den beloppsgräns som i princip gäller för indrivning av skatt i utlandet bör höjas från 200 till 300 kr. Enligt gällande praxis blir preskriberad skatt föremål för avskrivning. Detsamma gäller skattefordran som bortfallit på grund av antaget ackord (jfr prop. 1965: 160 s. 63). Denna praxis bör komma till uttryck i författ­ ningen. I sistnämnda fall bör inte gälla vad som föreskrivits om att viss tid skall förflyta innan avskrivning får ske. Eestämmelserna i 66 § föreslås ändrade i enlighet med det anförda.

67 §. Förslaget till ändring av första stycket är en konsekvens av vad som

föreslagits beträffande avskrivning av ränta. Den föreslagna ändringen av andra stycket medför ingen ändring av praxis, men synes böra genomföras särskilt med hänsyn till de föreslagna reglerna om avskrivning av preskribe­ rad eller på grund av ackord bortfallen skattefordran.

68 § 4 mom. Enligt författningsrummet kan skatt som skall restitueras

i vissa fall innehållas i avbidan på att tillkommande skatt påförs på grund av beslut av prövningsnämnd om höjd taxering eller om eftertaxering eller av länsstyrelse om höjd debitering. Förslaget innebär att skatt får inne­ hållas också i avbidan på beslut av lokal skattemyndighet om rättelse av taxeringslängd, enligt 72 a § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623), eller om höjd debitering.

68 § 6 mom. I det föregående har motiverats ståndpunkten att beneficiet

enligt den nya 65 § UL inte skall gälla vid utmätning av fordran på skatt eller ränta som skall återbetalas enligt UF. F. n. kan överskjutande preliminär skatt utmätas sedan kreditkort på slutlig skatt kommit utmätningsmannen tillhanda, vilket bl. a. innebär att utmätning kan ske intill dess debetsedeln på slutlig skatt har sänts till den skattskyldige. ADR-systemet för debitering av skatt som numera tillämpas medför emellertid stora praktiska olägenheter för utmätning av överskju­

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

tande preliminär skatt efter den tidpunkt då kronofogdemyndigheten sänt meddelande till länsstyrelsen om skattskyldiga som tillgodoförts sådan skatt och häftar för restförd skatt. Kreditkort förekommer numera inte, utan avstämningen sker med hjälp av särskilda uppgifter på skattskyldiga som har överskjutande preliminär skatt. I samband med genomgång av dessa uppgifter görs också utmätning av sådan skatt. Förslaget innebär att utmät­ ning av överskjutande preliminär skatt inte får ske innan kronofogdemyn­ dighet erhållit dessa förteckningar från länsstyrelsen och inte heller sedan förteckningarna återsänts dit och innan beloppet kan lyftas.

69 § 2 mom. Överskjutande preliminär skatt som i princip skall återbe­

talas kan i vissa fall innehållas i avvaktan på att tillkommande skatt skall påföras (68 § 4 inom. andra stycket). Det kan vara svårt att exakt beräkna storleken av den tillkommande skatt som kommer att påföras och det in­ träffar därför att överskjutande skatt innehålls med större belopp än vad som sedermera påförts som tillkommande skatt. I sådant fall återbetalas gi­ vetvis den del av den innehållna överskjutande skatten som inte tas i an­ språk. F. n. utgår inte ränta vid sådan restitution. Den föreslagna ändringen innebär att restitutionsränta skall beräknas vid utbetalning av överskjutan­ de preliminär skatt i nämnda fall.

70 § 1 mom. För efterkrav på skatt som ej debiterats eller debiterats med

för lågt belopp gäller särskilda villkor enligt förevarande paragraf. För att betalningsskyldighet skall föreligga skall dels krav vara delgivet den skatt­ skyldige inom viss tid och dels beslut om hans betalningsskyldighet vara meddelat inom viss tid efter det kravet anställdes. Samma villkor gäller för efterkrav på preliminär skatt som gottskrivits med för högt belopp och felaktigt restituerats. Bestämmelserna hänför sig till ett förfarande som ursprungligen reglera­ des i den numera upphävda (se SFS 1961: 313) kungörelsen den 17 decem­ ber 1920 (nr 840) angående anställande av reservationskrav (jfr prop. 1945; 370 s. 244). Redogörare skulle anställa reservationskrav hos den skattskyl­ dige för anmärkt skattebelopp, vid ansvar av ersättning för kronans för­ lust. Numera framställs vanligen inte krav hos den skattskyldige innan hans betalningsskyldighet är prövad. Betalningsskyldigheten fastställs i de allra flesta fall genom utfärdande av debetsedel på tillkommande skatt. Med hänsyn härtill bör bestämmelserna förenklas. Det torde inte finnas anledning att göra skillnad på efterkrav för felaktigt restituerad prelimi­ när skatt och annan felaktig restitution. Den föreslagna preskriptionstiden utgör fyra år efter det uppbördsår under vilket skatten rätteligen skolat debiteras eller felaktigt restituerats. Bestämmelsen avser således den tid­ rymd inom vilken betalningsskyldighet kan åläggas i förevarande fall. Även för dessa gäller de i 71 § föreskrivna preskriptionstiderna för indrivning av skatter, vanligen fem år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten skolat erläggas enligt verkställd debitering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 53

75 §. Om arbetsgivare felaktigt underlåtit att göra skatteavdrag, skall

skalten visserligen inte kunna tas ut av denne genom införsel men väl av ar­ betstagaren. Att beloppet får tas ut som restförd skatt enligt förslaget in­ nebär att bestämmelserna om indrivning i bl. a. 59 och 60 §§ förslaget blir tillämpliga.

77 §. Lämpligheten av alt, som föreslagits i departementspromemorian,

införsel skall få äga rum för uttagande av skattebelopp som arbetsgivare innehållit genom skatteavdrag men inte inbetalt har vitsordats av flertalet remissinstanser. Jag ansluter mig till denna mening med hänsyn till den skattemoraliska effekten av en sådan bestämmelse. Förevarande paragraf föreslås ändrad i överensstämmelse härmed.

77 a §. Förslaget innebär att införselmöjlighet införs för skatt som ställ­

företrädare för juridisk person ålagts betala sedan han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att inbetala innehållet belopp. För bestämmelsen talar med ännu starkare skäl de synpunkter som angetts beträffande för­ slaget till ändring av 77 §, enär ställföreträdare oftare än arbetsgivare tor­ de ha inkomst som kan tas i anspråk genom införsel.

83 §. Förslaget avser endast rättelse av ett tryckfel. Övergångsbestämmelserna. Enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna

till nya InfL skall beslut om införsel som är gällande vid den nya lagens ikraftträdande tillämpas enligt sitt innehåll även därefter, om ej utmät­ ningsmannen bestämmer annat. Detta gäller givetvis även införsel för skatt och allmän avgift. I princip bör beslut om införsel för sådan skatt eller av­ gift, som inte kan tas ut genom införsel efter ikraftträdandet, hävas. Det kan emellertid inträffa, att gäldenären ej anser sig betjänt av att löpande införsel avbryts. I sådana fall bör införseln kunna fortgå även efter ikraftträdan­ det. Överskjutande preliminär skatt enligt 1968 års taxering som innehållits i avvaktan på höjd taxering eller debitering torde restitueras såväl före som efter ikraftträdandet den 1 juli 1969. Samma bestämmelse om restitutionsränta bör emellertid gälla i båda fallen. I en övergångsbestämmelse föreslås därför att ränta skall utgå på innehållen överskjutande preliminär skatt enligt 1968 års taxering även om den restituerats före ikraftträdandet. Att 70 § 1 mom. i sin äldre lydelse skall gälla efter ikraftträdandet i vissa fall föreslås med hänsyn till att det är tänkbart, ehuru inte särskilt troligt, att efterkrav även under den sista tiden någon gång framställts i den ord­ ning som den nuvarande lydelsen av författningsrummet anger. I sådant fall bör preskription inte inträda av den anledningen att betalningsskyl­ digheten inte fastställts inom 4 års-fristen.

Förordningen om sjömansskatt

17 § 2 mom. I enlighet med vad som föreslagits i det föregående bör

sjömansskatt kunna tas ut genom införsel dels vid indrivning hos redare

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

av skattebelopp som denne innehållit men ej redovisat och dels vid in­ drivning hos sjöman av skatt som redare underlåtit att innehålla men för vilket denne ej är ansvarig. Däremot bör införsel inte kunna meddelas vid indrivning hos redare av ej innehållen sjömansskatt och ej heller för uttagande hos sjöman av skattebelopp som redare erlagt för sjömannen trots att skatteavdrag inte har verkställts. I dessa avseenden motsvarar förslaget om ändring i sjömansskatteförordningen vad som föreslagits be­ träffande införsel för UF:s skatter och avgifter. I fråga om sjömansskatt kan uppkomma ett särskilt problem, om inför­ sel meddelats för underhållsbidrag. Enligt 14 § nya InfL går sådan införsel före skatteavdrag. Det kan därför inträffa att införselbeloppet är så stort att efter avdrag härför det inte återstår så mycket av sjömannens lön som svarar mot sjömansskatten enligt gällande tabell. Sjömannen har möjlighet att i sådant fall begära jämkning av skatten enligt 12 § 1 mom. sjömans­ skatteförordningen. Har jämkning ej beviljats, bör emellertid sjömannen i nämnda fall ensam vara ansvarig för skatt som ej kunnat innehållas, och redaren således vara fri från betalningsskyldighet för motsvarande belopp. Det nämnda har föranlett förslag till viss ändring i momentets första stycke.

20 §. Enligt paragrafens första stycke kan skattekrav göras gällande

inom fem år efter utgången av det år, under vilket skatteavdrag skolat verkställas. Samma preskriptionstid bör gälla för skattekrav mot sjöman, vilket blir fallet om den föreslagna ändringen genomförs. Enligt nuvarande lydelse av paragrafens fjärde stycke kan kammarrät­ tens eller Kungl. Maj :ts utslag om redares ansvarighet alltid verkställas inom en tid av två år från utgången av det uppbördsår då utslaget meddelades. Även i fall då sjöman bestritt riktigheten av mot honom riktat revisionskrav och hans ansvarighet fastställts av högre instans finns behov av förlängd preskriptionstid. ”Uppbördsår” förekommer inte i sjömansskatteförordning­ en och bör därför i paragrafen utbytas mot ”år”. Förslaget innefattar änd­ ring i dessa båda hänseenden.

Övergångsbestämmelsen. Liksom var fallet när gällande lydelse av 20 §

sista stycket infördes (SFS 1967: 636), bör förlängning av preskriptionsti­ den enligt den föreslagna lydelsen inte inträda i mål och ärende som avgjorts före ikraftträdandet, dvs. dessförinnan vunnit laga kraft eller prövats av Kungl. Maj :t.

Förordningen om trafikomläggningsskatt Förslaget innebär att möjlighet öppnas att meddela bestämmelser om in­ försel för trafikomläggningsskatt i kungörelsen den 6 september 1963 (nr 484) om uppbörd av trafikomläggningsskatt in. m. Jag har i det föregående förordat en liknande lösning i fråga om införsel för automobilskatt. I 8 § förordningen om automobilskatt finns emellertid redan f. n. en rätt för Ko­ nungen att meddela föreskrifter om bl. a. indrivning av sådan skatt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1969 55

Förordningen om mervärdeskatt

48 §. Förslaget har motiverats i det föregående och torde inte kräva

någon ytterligare kommentar.

Övergångsbestämmelserna. Införsel bör som tidigare angetts kunna med­

delas för uttagande av allmän varuskatt. Föreskrift härom bör meddelas i övergångsbestämmelserna till mervärdeskatteförordningen som ett komple­ ment till däri intagna bestämmelser om avvecklingen av den allmänna varu­ skatten.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t ge­ nom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272), 2) förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt, 3) förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1963 (nr 116) om trafikomläggningsskatt, 4) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­ tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

56 Kungi. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

Bilaga

Departementspromemorians förslag till Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) Härigenom förordnas, att 2 § 3 inom., 45 § 3 inom., 59 §, 60 § 2 och 4 mom., 68 § 6 mom. samt 75, 77 och 77 a §§ uppbördsförordningen1 den 5 juni 1953 (nr 272) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

3 in o m. Kvarstående skatt skall, 3 in o in. Kvarstående skatt skall,

därest den slutliga skatten delvis ut- därest i den slutliga skatten ingår göres av skogsvårdsavgift eller i 1 § i 1 § omförmäld annuitet eller skogs­ omförmäld annuitet, anses i första vårdsavgift, i första hand avse så­ hand belöpa å sådan avgift eller an­ dan annuitet eller avgift. Ingår både nuitet. Motsvarande skall gälla be­ annuitet och skogsvårdsavgift i kvar­ träffande ogulden del av kvarståen­ stående skatt, skall denna i första de skatt och av sådan tillkommande hand avse annuiteten. Motsvarande skatt, vari ingår avgift eller annui- skall gälla beträffande obetald del

tet som nyss sagts. av kvarstående skatt och av sådan tillkommande skatt, vari ingår an­ nuitet eller avgift som nyss sagts. För visst - tillkommande skatten.

45 §• 3 in o m. Sker avdrag — —--------- — ------------------ preliminär skatt. Motsvarande gäller efter ansökan Motsvarande gäller efter ansökan av utmätningsman när lön tages i av utmätningsman när lön tages i

anspråk genom införsel. anspråk genom införsel eller utmät­ ning.

59 Det åligger utmätningsman att en­ Det åligger utmätningsman att en­ ligt bestämmelser som Ivungl. Maj :t ligt bestämmelser som Kungl. Maj :t meddelar verkställa indrivning av meddelar verkställa indrivning av

skatt och restavgift och därvid för­ skatt och restavgift. rätta utmätning eller bevilja införsel i den utsträckning det är medgivet.

60 §• 2 m o m. Vid utmätning för skatt 2 m o m. Vid utmätning för skatt skola, med de förbehåll som i 3 skola, med de förbehåll som i 3 mom. 1 Omtryckt 1967:625.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969 57

mom. sägs, lända till efterrättelse och 68 § 6 mom. sägs, lända till ef­

utsökningslagens föreskrifter om terrättelse utsökningslagens före­ verkställighet av utmätning och vad skrifter om verkställighet av utmät­ därvid må undantagas, om utmätt ning och vad därvid må undantagas, egendoms försäljning, om fördelning om utmätt egendoms försäljning, om av medel, som till följd av utmätning fördelning av medel, som till följd influtit, samt om klagan över utmät­ av utmätning influtit, samt om kla­ ningsmans förfarande. gan över utmätningsmans förfaran­ de.

4 in o m. Beträffande införsel för 4 mom. Införsel enligt införselskatt skall iakttagas vad som är lagen den stadgat i 21 § lagen om införsel i av­ får äga rum vid indrivning av restlöning, pension eller livränta. förd skatt och avgift som anges i

1 § första stycket samt därå belö­ pande restavgift, tilläggsavgift eller ränta. För skatt eller avgift som på grund av föreskrift i annan författning skall indrivas i samma ordning som skatt enligt denna förordning får in­ försel bevil jas endast om det är sär­ skilt medgivet.

68 §.

6 m o m. Fordran på -------------kan lyftas. Utan hinder under taxeringsåret.

Från utmätning i enskilt mål skall Bestämmelserna i 65 § utsölcningsundantagas ett belopp om trehundra lagen äga icke tillämpning vid ut­ kronor utom i mål om vad enskild mätning av fordran som avses i förs­ har att utgiva enligt lagen om social­ ta stycket. I enskilt mål skall dock

hjälp eller barnavårdslagen eller på undantagas ett belopp om trehundra grund av underhållsskyldighet enligt kronor utom i mål om vad enskild giftermålsbalken, föräldrabalken el­ har att utgiva enligt lagen om social­ ler annan lag. hjälp eller barnavårdslagen eller på grund av underhållsskyldighet en­ ligt giftermålsbalken, föräldrabalken eller annan lag. Utmätning i - för utmätningen.

75 §• Underlåter arbetsgivare---------------- — ------------- nämnda fall. Sedan beslut fattats enligt första Sedan beslut fattats enligt första stycket må krav på erläggande av stycket må krav på erläggande av skattebeloppet riktas mot såväl ar­ skattebeloppet riktas mot såväl ar­ betsgivaren som arbetstagaren. Vis­ betsgivaren som arbetstagaren. Vis­ tas arbetstagaren på känd ort inom tas arbetstagaren på känd ort inom riket, må arbetsgivaren krävas en­ riket, må arbetsgivaren krävas en­ dast om det kan antagas att arbets­ dast om det kan antagas att arbets­ tagaren underrättats om sin skyl­ tagaren underrättats om sin skyl­

dighet att erlägga skattebeloppet. dighet att erlägga skattebeloppet. Be-

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1969

loppet må indrivas hos arbetstagaren

i samma ordning som restförd skatt.

Efterkommer arbetsgivaren — --------------------------- må beviljas. Arbetsgivare eller-------------------------------- erlägga restavgift. Därest arbetsgivare---------------------------motsvarande tillämpning. Har arbetstagares--------------------------------å indrivningskvittot.

77 §• Har arbetsgivare verkställt skatte­ Har arbetsgivare verkställt skatte­ avdrag men icke inbetalat det inne­ avdrag men icke inbetalat det inne­ hållna beloppet i tid och ordning, hållna beloppet i tid och ordning, som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom. som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom.

sägs, må beloppet uttagas hos arbets­ sägs, må beloppet indrivas hos ar­ givaren i samma ordning som stad­ betsgivaren i samma ordning som gats i fråga om indrivning av skatt. restförd skatt.

Arbetstagaren är-------------------------- —- motsvarande skattebelopp.

77 a §. Har den------------ ----------------------- skäl föreligga. Talan om-------------------------------allmän domstol. Yrkande om åläggande av betal Yrkande om åläggande av betal­ ningsskyldighet för skattebelopp ningsskyldighet för skattebelopp som som nu sagts må icke framställas nu sagts må icke framställas och ej och ej heller åtgärder för indrivning heller åtgärder för indrivning av be­ av beloppet vidtagas sedan arbetsgi­ loppet vidtagas sedan arbetsgivarens varens ansvarighet för samma skat­ ansvarighet för samma skattebelopp tebelopp bortfallit på grund av be­ bortfallit på grund av bestämmelser­ stämmelserna i 71 §. Utan hinder na i 71 §. Utan hinder härav må härav må dom, varigenom sådan be­ dom, varigenom sådan betalnings­ talningsskyldighet ålagts, verkstäl­ skyldighet ålagts, verkställas inom las inom en tid av två år från ut­ en tid av två år från utgången av det gången av det uppbördsår, då domen uppbördsår, då domen vunnit laga

vunnit laga kraft. kraft. Skattebeloppet må indrivas hos den som blivit ålagd betalnings­ skyldighet i samma ordning som restförd skatt.

Den som — för arbetstagare.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Har beslut om införsel för skatt eller allmän avgift, som ej får uttagas genom införsel enligt denna förordning, meddelats före ikraftträdandet, skall beslutet även därefter tillämpas i enlighet med äldre lag, till dess utmätningsmannen på begäran av gäldenären eller eljest förordnar att be­ slutet skall hävas.