Doc 1970:61

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970 1

Nr 61

Kungl. Maj:ts proposition angående stödåtgärder på fiskets om­ råde, m. m.; given Stockholms slott den 6 mars 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ingemund Bengtsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition föreslås, att under budgetåret 1970/71 statliga fiskerilån skall lämnas med 9 milj. kr. och statliga lånegarantier för att konsolidera ställningen hos låntagare, vilka har råkat ut för ekonomiska svårigheter, med 20 milj. kr. Vidare föreslås, att ökade medel tillförs fiskets prisreglering. Det sam­ manlagda beloppet, som budgeåret 1970/71 föreslås stå till förfogande för prisreglering m. m„ beräknas till drygt 6 milj. kr., vilket innebär en ökning med ungefär 2 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår. Slutligen föreslås, att medel anvisas till ett nytt fiskeriundersökningsfar-

tyg-

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 61

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

6 mars 1970.

Närvarande: Statsministern P alme , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , H olmqvist , A spling , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman , B engtsson , N orling , L öfberg , L idbom .

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stödåt­ gärder på fiskets område, m. m. och anför.

Inledning

Fiskprisutredningen \ som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndi­

gande den 6 oktober 1967, har den 17 december 1969 lagt fram betänkande Finansieringen av investeringar i fisket (Stencil Jo 1969: 8). Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksgäldskontoret. statskontoret, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, fiskeristyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Svensk fisk, ekonomisk förening, Sveriges fiskares riksförbund, Svenska bankföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund. Skrivelse i ämnet har vidare inkommit från Svenska ostkust­ fiskarenas centralförbund. Med skrivelse den 30 januari 1970 har statens jordbruksnämnd avgett förslag till reglering av priserna på fisk under budgetåret 1970/71, m. in. I detta sammanhang torde även få redovisas skrivelse den 17 oktobei 1969 av fiskeristyrelsen vari styrelsen anhållit att principbeslut meddelas om att ett nytt fiskeriundersökningsfartyg skall byggas i huvudsaklig över­ ensstämmelse med ett vid skrivelsen fogat projekt samt att medel föi ända­ målet anvisas på ett särskilt reservationsanslag under nionde huvudtiteln. Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av statens naturvårds­ verk, sjöfartsverket, statskontoret, riksrevisionsverket och Sveriges fiskares riksförbund. I årets statsverksproposition (bil. 11 s. 80) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Fis- 1 Ledamöter statssekreteraren Ivan Eckersten, ordförande, riksdagsmannen Claes Elmstedt direktören Carl Lindskog och riksdagsmännen Nils Magnusson och Georg Åberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970 3

keriundersökningsfartyg för budgetåret 1970/71 beräkna ett reservationsanslag av 3 milj. kr. Vidare torde fa redovisas skrivelse den 24 november 1969 av fiskeristyrelsen med hemställan att vissa vid utgången av budgetåret 1968/69 out­ nyttjade belopp av under nionde huvudtiteln anvisade medel för restitution av bensinskatt till fiskerinäringen får föras över till det för budgetåret 1969/70 anvisade reservationsanslaget Restitution av bensinskatt till fiske­ rinäringen. Yttrande häröver har avgetts av riksrevisionsverket.

Målsättningen för fiskeripolitiken

Utredningen Fångst- och avsättningsförhållandena inom svenskt fiske har under de se­ naste årtiondena genomgripande ändrats. Totalfångsten har sedan slutet av 1940-talet fördubblats, varvid de ökade fångsterna till väsentlig del lan­ dats i utländska hamnar. Samtidigt har antalet yrkesfiskare reducerats till hälften. Betydande investeringar har vidare skett i fisket. Under 1960-talet har således omkring 40 milj. kr. årligen använts för köp av båtar och red­ skap. Investeringar i fisket har till väsentlig del finansierats med lånade me­ del, som kontinuerligt måste förräntas och amorteras. Dåliga fångstresultat kan därför snabbt leda till betydande ekonomiska svårigheter. Det moderna fisket, som kräver stora kapitalinsatser, kan visserligen vid goda fångstoch avsättningsförhållanden ge fiskarkåren väsentligt högre inkomster än det tidigare traditionella fisket, men samtidigt har också näringens kon­ junkturkänslighet ökat. I samma riktning har verkat att fisket alltmer för­ skjutits från fångst för hemmamarknadens behov till fångst för att täcka behov på utlandsmarknaden. Utredningen framhåller, att beroendet av utlandsförsäljningar skapar särskilda problem. Förhållandena är nämligen väsentligt olikartade när det gäller avsättningen inom landet och utomlands. På den inhemska markna­ den kan utvecklingen påverkas genom olika nationella marknadspolitiska åtgärder. Sådana åtgärder vidtas också inom ramen för fiskets prisreglering samt genom att importen regleras eller får ske på särskilda villkor. Härige­ nom begränsas bl. a. prissvängningarna vid avsättningen inom landet och fiskets inkomster stabiliseras. Avsättningen vid export kan däremot inte di­ rekt påverkas genom nationella åtgärder. Under 1960-talet har fiskets produktionskapacitet starkt vidgats i flera av de ledande europeiska fiskeländerna. Detta har lett till att avsättnings­ svårigheter har uppstått och fiskets lönsamhet har allmänt försämrats. På grund av det svenska fiskets nära anknytning till utlandsmarknaderna kan följaktligen inkomstläget i fisket — trots olika nationella stödåtgärder —

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

bli utsatt för ett starkt tryck. Då den internationella utvecklingen inger far­ hågor för bestående överskottssvårigheter, träder fiskets strukturfrågor i förgrunden vid övervägandena om fiskeripolitikens utformning. Utredningen anser det angeläget, att olika fiskeripolitiska åtgärder sam­ ordnas inom ramen för en gemensam målsättning. En sådan målsättning bör dock enligt utredningens uppfattning självfallet inte utformas så att de framtida stödåtgärderna till fisket klavbinds av snäva regler. Syftet bör däremot vara att samma grundläggande principer tillämpas när åtgärderna inom fiskeripolitikens olika sektorer utformas. På detta sätt undviks att åtgärder inom ett område motverkar effekten av de åtgärder, som vidtas inom ett annat område. Målsättningen bör också ge en klar principiell in­ riktning för olika stödåtgärder så att bl. a. de åtgärder, som vidtas för att lösa aktuella problem, inte strider mot de långsiktiga strävandena inom fis­ ket. Enligt utredningens mening är det ur såväl det allmännas som fiskerinä­ ringens egen synpunkt av vikt, att fiskets produktionskapacitet anpassas till avsättningsmöjligheterna på den inhemska marknaden och vid export. Om exempelvis produktionen av vissa väsentliga fiskslag överstiger avsättningsutrymmet eller om fiskets struktur är otillfredsställande ur effektivi­ tetssynpunkt, kan åtgärder inom ramen för fiskets prisreglering inte få den verkan som avses. Brister på strukturområdet kan enligt utredningen leda till att en önskvärd effekt av dessa åtgärder överhuvudtaget inte nås inom en rimlig kostnadsram. Utredningen framhåller, att utlandsförsäljningen trots vissa svårigheter utgör en central förutsättning för ett livskraftigt svenskt fiske. Försiktighet måste emellertid iakttas när det gäller sådana investeringar i fisket, vilka står i direkt samband med fångst för försäljning på utländska marknader. Riskerna för växlingar i fångstförhållandena och för avsättningsrubbningar är större när det gäller försäljningen på export än vid försäljningen på hemmamarknaden. Svårigheter kan således uppstå på grund av att tillgång­ en på exportvaran försämras i de fångstområden, där svenska fiskare bedri­ ver sitt fiske. Avsättningen kan rubbas bl. a. genom att fisket byggs ut i importländerna och andra exportländer eller genom att importländerna vidtar protektionistiska åtgärder. Utredningen understryker vidare, att spörsmål i samband med produk­ tionsvolymen och fiskerpolitikens utformning är olikartade på kort och på lång sikt. Det är i regel på kort sikt ekonomiskt sett ändamålsenligt, att fis­ kets produktionsresurser utnyttjas i så stor omfattning som möjligt. Detta gäller om produktionsmedlen inte kan användas i annan produktion samt om pristryckande överskott inte uppstår och rörliga kostnader kan täckas vid marginella enheter. Så långt det är produktionstekniskt möjligt bör re­ surserna härvid riktas in på fångst av sådana fiskslag för vilka de aktuella avsättningsmöjligheterna är gynnsammast. Marknadspolitiska åtgärder bör

Kungi. Maj:ts proposition nr 61 år 1970 5

således utformas så att möjligheterna till en lönsam avsättning effektivt ut­ nyttjas. När det gäller de fiskeripolitiska åtgärdernas inverkan på lång sikt måste enligt utredningen beaktas frågan om fiskets totala produktionskapacitet i förhållande till avsättningsutrymmet. Om det exempelvis finns skäl att anta att avsättningsutrymmet såväl inom landet som på exportmarknader­ na inte kan vidgas måste stor försiktighet iakttas med åtgärder, som med­ verkar till att fiskets produktionskapacitet ytterligare byggs ut. Det kan också i vissa avsättningslägen vara påkallat att stimulera att produktionen vid äldre och mindre effektiva fiskeföretag läggs ned. Det är enligt utredningen uppenbart förenat med betydande svårigheter att närmare ange den produktionsvolym inom fisket, vilken kan anses önskvärd på längre sikt. Denna svårighet sammanhänger i första hand med osäkerheten beträffande utvecklingstendenserna på den internationella marknaden och därmed möjligheten att konkretisera den totala produk­ tionsvolym, som motsvaras av det framtida reella avsättningsutrymmet på hemmamarknaden och vid export. Med hänsyn till denna osäkerhet bör en­ ligt utredningens uppfattning någon bestämd produktionsvolym inte fast­ ställas som ett mål för fiskeripolitiken. I stället bör en principiell ram an­ ges för den produktionsvolym, som skall eftersträvas. De olika fiskeripoli­ tiska åtgärderna kan därmed få en allmän riktpunkt samtidigt som de successivt kan anpassas till ändrade avsättningsförhållanden. Utredningen framhåller, att ett snävt avgränsat mål beträffande fiskets produktionsvolym inte heller är motiverat med hänsyn till de faktiska möj­ ligheterna att genom fiskeripolitiska åtgärder bestämma utvecklingen inom fisket. Det har redan understrukits, att de marknadspolitiska åtgärdernas räckvidd är begränsad, då sådana åtgärder endast kan påverka avsättningsbelingelserna för de fångster, som säljs inom landet. Möjligheterna är dess­ utom begränsade att genom statliga åtgärder påverka utvecklingen i fråga om fiskets struktur och produktionskapacitet. Då utvecklingen i fråga om fiskets produktionskapacitet endast inom vis­ sa gränser kan bestämmas genom statliga åtgärder, anser utredningen det synnerligen angeläget, att målet i fråga om produktionsvolymen inte enbart blir en norm för statsmakternas åtgärder utan att det också accepteras från fiskarkårens sida som ett med hänsyn till fiskets egna intressen vägledande mål. Det är av vikt, att de utvecklingstendenser, som är av betydelse när frågan om fiskets produktionskapacitet och avsättningsläge bedöms, no­ ga följs och att informationen härom snabbt förmedlas till yrkesutövarna inom fisket. Vid en avvägning av fiskets produktionskapacitet med hänsyn till avsätt­ ningsutrymmet är det enligt utredningens uppfattning i övrigt samhällseko­ nomiskt önskvärt att fiske i betydande omfattning upprätthålls i vårt land. På grund av bl. a. närheten till fiskeplatserna har svenskt fiske goda natur­

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

liga förutsättningar för eu effektiv produktion. Av betydelse är också, att svenska fiskares fångster kan landas i närheten av betydande konsumtionscentra för bl. a. färsk fisk och svenskt fiske således väl kan tillgodose kon­ sumenternas behov av god fiskförsörjning. Vidare måste beaktas lokaliseringssynpunkter, nämligen att alternativa sysselsättningsmöjligheter till fisket i många fall saknas. Om fisket begränsas, rycks i vissa kustområden förutsättningarna undan för olika slag av samhällelig verksamhet och des­ sa områden kan då snabbt komma att helt avfolkas. En faktor av speciell karaktär är enligt utredningen fiskets betydelse ur försvars- och beredskapssynpunkt. Utredningen anser mot bakgrund av de överväganden som angetts, att målet för fiskeripolitiken bör vara att genom marknads- och strukturpoli­ tiska åtgärder skapa stabila ekonomiska förhållanden för ett fiske, som är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden och vid export. Genom marknadsåtgärder bör härvid förhållandena inom landet stabiliseras dels genom prisreglerande åtgärder dels genom åtgärder, som allmänt stimulerar avsättningen av fisk. När marknadsstödj ande åtgärder utformas bör beaktas att de inte bör leda till en produktionsutveckling, som står i strid med strävandena på strukturområdet. Marknadsåtgärderna bör vidare på kort sikt utformas så att marknadsläget för olika fiskslag på bäs­ ta sätt utnyttjas. Genom strukturpolitiska åtgärder bör rationaliseringen inom svenskt fiske främjas bl. a. genom att möjligheter skapas att på rim­ liga villkor finansiera investeringar i fisket. Utgångspunkten för struktur­ åtgärderna bör vara att ta till vara produktionsförutsättningarna för svenskt fiske i största möjliga mån samtidigt som produktionskapaciteten hålls inom de gränser, som ges av möjligheterna till en lönsam avsättning på längre sikt.

Remissyttrandena

Statens jordbruksnämnd anser, att en varaktig lösning av fiskets pro­

blem kan åstadkommas endast under förutsättning att balans skapas mel­ lan produktionskapaciteten och avsättningsmöjligheterna. Nämnden delar därför utredningens uppfattning att det gemensamma målet för de olika fiskeripolitiska åtgärderna bör vara att skapa stabila ekonomiska förhål­ landen för ett fiske, som är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden och vid export. Nämnden understryker vidare, att särskild försiktighet bör iakttas när det gäller investeringar i fisket, som står i direkt samband med en exportproduktion, och detta inte minst med hänsyn till ovissheten beträffande de framtida fångst- och avsättningsmöj­ ligheterna för ett fiske med sådan inriktning. Nämnden vitsordar vidare fis­

kets betydelse för svensk livsmedelsberedskap. Lantbruksstyrelsen fram­

håller, att fördelarna av att inom fisket åstadkomma tillräckligt rationella och kanske större enheter än f. n. hela tiden bör vägas mot riskerna vid en överkapacitet hos den svenska fiskeflottan som helhet betraktad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970 7

Fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund påminner om, att en­

ligt beslut av 1948 års riksdag stödet till fisket skulle utformas så att dess utövare erhöll samma möjligheter som andra befolkningsgrupper att vid ra­ tionella produktionsförhållanden uppnå en skälig levnadsstandard och er­ hålla sin del av den allmänna välståndsutvecklingen. Utredningens syn­ punkter på målsättningen för fiskeripolitiken överensstämmer enligt styrel­ sen och riksförbundet i stort sett med nämnda riksdagsbeslut. Riksförbun­ det framhåller liksom utredningen att målet för fiskeripolitiken bör vara att genom marknads- och strukturpolitiska åtgärder skapa stabila ekono­ miska förhållanden för ett fiske som är väl anpassat till avsättningsmöjlig­ heterna på den svenska marknaden och vid export. Enligt riksförbundets uppfattning utgörs sådana åtgärder av dels en reglering av importen, dels en effektiv prisreglering.

Finansieringen av investeringar i fisket

Nuvarande bestämmelser för fiskerilån

Lån ur fonden för fiskerinäringens befrämjande (fiskerilån) utgår enligt bestämmelserna i kungörelsen den 23 maj 1969 (nr 401). Enligt dessa be­ stämmelser kan fiskerilån lämnas för inköp av båtar eller redskap för yr­ kesmässigt fiske samt maskinell utrustning och säkerhetsutrustning till så­ dana båtar. Lån kan vidare utgå för inköp av fordon, mindre båtar eller andra hjälpmedel för transport av fisk, för att uppföra smärre anläggning­ ar, där fiskets produkter skall tillgodogöras samt för fiskodling. Slutligen kan lån lämnas för att avhjälpa likviditetssvårigheter hos ägare av fiske­ båtar (konsolideringslån). Sistnämnda lån infördes budgetåret 1969/70. Fiskerilån för nyetablering inom fisket lämnas endast om särskilda skäl föreligger och vidare får sådant lån budgetåret 1969/70 endast lämnas för utbyte av båt om det är uppenbart att rationella produktionsförhållanden inte kan uppnås utan sådant byte. Konsolideringslån lämnas endast i fråga om båt som väntas bli utnyttjad för rationellt fiske utan ytterligare stöd­ åtgärder i form av kapitaltillskott. Fiskerilån för annat än konsolidering får inte beviljas till högre belopp än 200 000 kr. Konsolideringslån får inte utan medgivande av Kungl. Maj :t beviljas till högre belopp än 200 000 kr. Vidare får lån inte utan medgivan­ de av Kungl. Maj :t beviljas till högre sammanlagt belopp än 350 000 kr. För fiskerilån skall ställas betryggande säkerhet. Kan den som söker konsolideringslån inte ställa sådan säkerhet får lån ändå beviljas, om det med hänsyn till låntagarens personliga förhållanden bedömes kunna ske utan oskälig risk. Innan fiskerilån för annat ändamål än konsolidering beviljas skall en in­ vesteringskalkyl upprättas, om inte den åsyftade åtgärdens lönsamhet ut­ retts på annat sätt eller är uppenbar.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

Fiskerilån är amorteringsfritt under högst två år från det lånet lyfts och skall därefter återbetalas genom regelbundna avbetalningar inom viss tid, högst tio år. Lån för annat ändamål än konsolidering är räntefritt under två år från lyftningsdagen. Därefter erläggs ränta på obetald del av lånet med

5 % om året. Ränta för konsolideringslån beräknas från lyftningsdagen och

erläggs med början senast två år från nämnda dag. Räntan för dessa lån skall motsvara lägsta marknadsränta för bunden fastighetskredit. Om ränta inte erläggs från lyftningsdagen, skall upplupen ränta läggas till lånesumman. Dröjsmålsränta utgår om kapital- eller räntebelopp inte betalas inom tid som föreskrivits. Fiskerilån kan sägas upp till omedelbar betalning om lånet beviljats på grund av oriktig eller vilseledande uppgift av låntagaren, om låntagaren försummat att betala förfallet kapitalbelopp eller föreskriven ränta, om lånet används för annat än avsett ändamål eller om låntagaren bryter mot lånevillkoren. Uppsägning till omedelbar betalning kan även ske om säker­ heten för lånet avsevärt har försämrats eller om annars sådant förhållande inträffar att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen inte längre bör få inneha lånet. Låntagaren får när som helt säga upp fiskerilån till betalning. Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 28 maj 1968 har fiskeristyrelsen efter prövning i varje enskilt fall fått medge anstånd med betalning av ränta och amortering under ett år för fiskerilån. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 7 mars 1969 har sådant anstånd fått medges under ytterligare ett år. Lån får sålunda återbetalas inom en tid som med två år överstiger den stadgade längsta amorteringstiden. Låneräntan som upplöper under tid varmed amorteringstiden på angivet sätt förlängs får erläggas på sätt som gäller för amortering. Medgivande om anstånd med amortering och ränta på fiskerilån får ges endast i fråga om belopp som förfallit eller förfaller till betalning före den 1 januari 1970. Fiskeristyrelsen skall grunda sin prövning på ansökan som inges till styrelsen samt vid prövningen ta hänsyn till bl. a. låntagarens förmögenhetsställning, varvid särskilt skall beaktas låntagarens tillgång på likvida medel för att fullgöra sin betalningsskyldighet. Vid prövningen skall styrelsen vidare ta hänsyn till om låntagarens betalningssvårigheter har vållats av förhållanden som inte har kunnat påverkas genom vederbörandes egna åtgärder. Den årliga låneramen för fiskerilån uppgår sedan budgetåret 1966/67 till 9 milj. kr. Fr. o. m. samma budgetår höjdes räntan för fiskerilån till nuva­

rande 5 %. Även under budgetåret 1969/70 lämnas lån från fiskerilånefon-

den med sammanlagt 9 milj. kr., varvid dock 5 milj. kr. utgår i konsolide­ ringslån. Återstoden, d. v. s. 4 milj. kr., lämnas i första hand som lån för att finansiera åtgärder som medför att den nuvarande fiskeflottan produk­ tionstekniskt rationaliseras och effektiviseras. För konsolideringslån an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970 9

vänds budgetåret 1969/70 utöver medel från fiskerilånefonden även 5 milj. kr. från statens jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk. Ansökning om fiskerilån prövades fram till den 1 juli 1969 i Göteborgs och Bohus län av landstinget och i annat län av lantbruksnämnden. Fiskeristyrelsen hade tillsyn över låneverksamheten. Fr. o. m. budgetåret 1969/70 handhas låneverksamheten centralt av fiskeristyrelsen, varvid låneärende­ na lokalt bereds av lantbruksnämnderna. Fiskeristyrelsen beslutar i låne­ frågor efter samråd med särskilda av Kungl. Maj :t utsedda sakkunniga.

Fiskerilån och fiskets investeringskostnader Den totala investeringsvolymen i samband med fiskerilån uppgick bud­ getåret 1967/68 till närmare 40 milj. kr. Av detta belopp svarade anskaff­ ningskostnaderna för ny båt för 20,3 milj. kr. eller 51 %, anskaffningskost­

naderna för begagnad båt för 10,5 milj. kr. eller 26 % och kostnaderna för

andra åtgärder för 9,1 milj. kr. eller 23 %. Nya båtar anskaffades nästan uteslutande på västkusten, vilken kuststräcka erhöll ungefär två tredjede­ lar av det totala fiskerilånebeloppet. Investeringskostnaden uppgick på västkusten till 33,2 milj. kr. och på övriga kuststräckor till sammanlagt 6,5 milj. kr. Av den totala investeringskostnaden på 39,8 milj. kr. täcktes 6,6 milj. kr. eller 17 % genom inkomsterna av försäljningen av äldre båt m. m. och 8,8 milj. kr. eller 22 % genom fiskerilån. På annat sätt, d. v. s. genom lån i all­ männa kreditinrättningar m. m. eller eget kapital, täcktes 24,4 milj. kr. eller 61 %. Av sistnämnda belopp hänförde sig 21,3 milj. kr. till västkusten. Vi­ dare kan nämnas, att av den återstående kostnaden på 24,4 milj. kr., vilken således inte kunde täckas av fiskerilån eller försäljningsinkomsterna av äldre båt m. in., 12,5 milj. kr. gällde köp av nya båtar, medan köp av be­ gagnade båtar och andra investeringar svarade för 5,7 resp. 6,2 milj. kr. När det gäller finansieringssättet för investeringarna föreligger väsentli­ ga skillnader mellan olika kuststräckor. På ostkusten svarade således fiske­ rilån för 58 % av den totala investeringskostnaden, inkomsten av försälj­ ning av äldre båt in. in. för knappt 2 %, medan 40 % finansierades på and­ ra än nyss angivna sätt. För sydkusten var motsvarande siffror resp. 43, 5

och 52 % och för västkusten resp. 17, 19 och 64 %.

Utredningen Målet för det framtida kreditstödet bör enligt utredningen vara att effek­ tivt stödja strävandena att åstadkomma rationella och stabila produktions­ förhållanden inom fisket genom dels stöd till rationaliseringsåtgärder vid den nuvarande fiskeflottan, dels stöd till en nödvändig förnyelse av denna flotta. Det mål som uppställts för fiskets rationaliseringsstöd kan enligt utred­ ningens uppfattning nås genom att statliga kreditgarantier lämnas för de jl Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 61

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

lån, som tas i allmänna kreditinrättningar för att finansiera investeringar­ na i fisket. Om finansieringsstöd på fiskets område läggs om på detta sätt kommer man framdeles att undgå riskerna med fiskarnas ömsesidiga bor­ gensförbindelser samtidigt som fisket på ett naturligt sätt knyts till den all­ männa kreditmarknaden. Fiskets kreditstöd kommer då också att lämnas i samma former som redan tillämpas på bl. a. jordbruks- och trädgårdsområdet. Utredningen framhåller vidare bl. a., att fördelen med en ränta för fislcerilån, vilken understiger den allmänna räntenivån, har varit begränsad då räntan för övriga lån i regel varit hög. Utredningen anser det med hänsyn till utvecklingen inom fisket angelä­ get att tillräckliga resurser står till förfogande för de effektiviseringsåtgärder, som bl. a. är nödvändiga på grund av den hårdnande konkurrensen på den internationella marknaden. Kapitalbehovet inom fisket har blivit allt­ mer framträdande och kan enligt utredningens uppfattning endast tillgodo­ ses på rimliga villkor om statliga kreditgarantier ställs till fiskets förfogan­ de. Med hänsyn till utvecklingstendenserna på den internationella markna­ den är det enligt utredningens uppfattning påkallat att återhållsamhet iakt­ tas när det gäller åtgärder som leder till att fiskets fångstkapacitet allmänt vidgas. Detta bör dock självfallet inte innebära att möjligheterna till en kontinuerlig förnyelse av båtbeståndet begränsas. Det är enligt utredning­ ens mening ur såväl samhälls- som företagsekonomisk synpunkt motiverat att stöd lämnas nya företag. I likhet med andra näringar måste även fiskets företagsbestånd ständigt ändras och förnyas. Bestämmelserna för kredit­ stödet bör därför enligt utredningen tillämpas så att en nödvändig förnyel­ se av fiskeflottan inte hämmas. Möjligheten att på bästa sätt effektivisera produktionen bör i de enskilda fallen tillmätas avgörande betydelse vid be­ dömningen av stödfrågan. Utredningen anser, att det föreslagna systemet med statliga kreditgaran­ tier bör tillämpas fr. o. m. budgetåret 1970/71 och då ersätta utlämnandet av statliga lån från fiskerilånefonden. Bestämmelserna för statliga kredit­ garantier på fiskets område bör härvid enligt utredningens uppfattning ut­ formas så att dessa garantier i princip kan utgå i samband med samtli­ ga åtgärder som höjer näringens effektivitet. Som huvudprincip för kre­ ditstöd bör gälla att investeringen är önskvärd ur allmän synpunkt, att den är samhällsekonomiskt motiverad och att den är ur företagsekonomisk syn­ vinkel lönsam. Vidare bör krävas, att kreditgarantier avser fiskebåtar som är ägnade för rationellt fiske och vilkas tillkomst eller fortsatta utnyttjande i fisket är önskvärd ur allmän synpunkt. Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att de nya bestämmel­ serna tillämpas enhetligt i olika delar av landet. Detta kan bäst uppnås om kreditgarantier beviljas av fiskeristyrelsen. Härvid förutsätts, att lant­ bruksnämnderna verkställer de för fiskeristyrelsens handläggning erfor-

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970 11

delliga utredningarna och att därmed speciella lokala förhållanden kom­ mer att beaktas i enskilda stödfall. Kreditgaranti bör enligt utredningen självfallet endast lämnas om lånta­ garen eller låntagarna kan antas kunna fullgöra de med garantin förenade åtagandena. Härvid bör bl. a. beaktas, att låntagarnas eget kapital står i rimlig proportion till företagets samlade kapitalbehov. I allmänhet bör så­ lunda krävas att visst eget kapital finns och att lånesökanden, som under tidigare verksamhet i fiske eller annat yrke genom sparande har kunnat skapa visst eget kapital, också har gjort detta. Frågan bör bedömas från fall till fall bl. a. med hänsyn till sökandenas personliga förutsättningar att be­ driva ett effektivt fiske. Innan statlig kreditgaranti beviljas bör enligt utredningen i regel utan kostnad för sökanden upprättas en investeringskalkyl, förutsatt att åtgär­ dens lönsamhet inte har utretts på annat sätt eller är uppenbar. Genom en sådan kalkyl, som i regel inte behöver omfatta hela företagets ekonomi, er­ hålls en uppfattning om i vad mån kostnaden för åtgärden kan väntas bli täckt av den avkastning som uppnås genom åtgärden. Om fiskeristyrelsen så påkallar eller sökanden finner så önskvärt bör en driftsekonomisk plan upprättas. En sådan plan bör utvisa hela företagets ekonomiska resultat och bör upprättas när det gäller invecklade eller särskilt kostnadskrävande projekt. Kostnaderna för planen bör bestridas av sökanden. Kreditgaranti bör enligt utredningens förslag kunna lämnas för rationaliseringsåtgärder, vilka är ägnade att effektivisera och förbilliga driften och mera varaktigt förbältra de tekniska anordningarna på ett fiskefartyg samt till åtgärder i övrigt vilka är nödvändiga för att fisket effektivt skall kunna bedrivas och fångsterna omhändertas på ett rationellt sätt (rationalise­ ringslån). Utredningen anser, att kreditgaranti vidare bör kunna beviljas för förvärv av fiskefartyg (förvärvslån) samt till nödvändiga utgifter för igångsättande av fiske i samband med ett sadant förvärv eller annan mera omfattande investering (driftslån). Slutligen bör kreditgaranti kunna läm­ nas för kostnaderna för sadan driftsekonomisk plan, vilken upprättas i an­ slutning till ett ärende om lånegaranti.

Kreditgaranti för rationaliseringslån bör kunna lämnas till varje åtgärd

som medför att fisket effektiviseras och förbilligas. Sådana lån bör också utgå i samband med motorbyte, förutsatt att detta kan anses motiverat med hänsyn till möjligheterna att bedriva ett effektivt fiske. Däremot bör statli­ ga gai antier inte utga i samband med underhållsåtgärder vilka inte medför att produktionsförhållandena varaktigt förbättras.

Kreditgaranti till förvärvslån bör kunna lämnas för förvärv av fiskefar­

tyg, som är ägnade för rationellt fiske utan alltför omfattande ytterligare investeringar eller efter investeringar, som kan genomföras inom rimlig" tid. Vid förvärvslån i samband med byte av fiskefartyg bör det klart framgå, att fisket med det nya fartyget kan bedrivas på ett mera lönsamt sätt än vad som varit fallet med det tidigare fiskefartyget.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

Kreditgaranti för driftslån bör kunna lämnas för lånebelopp, som är

oundgängligen nödvändiga för att anskaffa erforderliga driftsmedel samt för att bestrida andra nödvändiga driftsutgifter för att få igång fisket efter förvärv av fiskefartyg eller efter annan mera omfattande investering. Stor­ leken av driftslån bör avvägas bl. a. med hänsyn till att sökandenas eget ka­ pital i första hand bör användas till drifts- och rörelsekapital och att möj­ ligheterna utnyttjas till en sund finansiering av hela drifts- och rörelseka­ pitalet. Lånegaranti bör beviljas för högst ett belopp som motsvarar den kostnad för åtgärden, som godkänts av fiskeristyrelsen, varvid när kostnaden beräk­ nas hänsyn inte bör tas till utgift som föranleds av att sökanden önskar att åtgärden utförs på ett sätt som är onödigt kostsamt. Kreditgaranti för för­ värv av ett fiskefartyg bör inte få överstiga kostnaden för förvärvet. Härvid bör självfallet krävas, att kostnaderna för förvärvet är skäliga med hänsyn till den avkastning, som kan påräknas av fisket på lång sikt. Utredningen anser, att någon maximigräns för garantibelopp inte bör upp­ ställas. Kreditgaranti för högre driftslånebelopp än sammanlagt 50 000 kr. bör dock inte lämnas med mindre Kungl. Maj :t på grund av särskilda skäl medger annat. Likaledes bör en sammanlagd kreditgaranti till ett fiskefar­ tyg överstigande 1 milj. kr. endast lämnas efter Kungl. Maj :ts prövning. Mindre fristående investeringar bör enligt utredningens uppfattning kun­ na ske utan statlig kreditgaranti. Av denna orsak bör, om inte särskilda skäl föranleder annat, kreditgaranti inte lämnas för lägre belopp än 5 000 kr. Om kreditgaranti samtidigt lämnas till flera åtgärder, bör det sammanlagda ga­ rantibeloppet uppgå till minst 5 000 kr. Statlig garanti bör enligt utredningen inte beviljas för lån, som sökanden kan erhålla såsom bottenlån i kreditanstalt. Garanti bör inte heller lämnas om med hänsyn till investeringskostnadens storlek eller sökandenas ekono­ miska ställning och kreditmöjligheter åtgärden kan beräknas bli genom­ förd på skäliga villkor utan statlig kreditgaranti. När möjligheter till lån bedöms bör beaktas även lån i fastigheter som ägs av sökandena. Hänsyn bör även tas till lånemöjligheter i fastigheter som ägs av vederbörandes make eller maka. För lån för vilket garanti beviljas bör ställas tillfredsställande säkerhet. Kreditgaranti bör ställas endast för lån i bankaktiebolag, sparbank, hypoteksförening eller jordbrukskassa eller annan kreditinrättning som fiskeri­ styrelsen godkänner som långivare. Amorteringen bör börja senast tre år räknat från första lyftningsdagen beträffande rationaliserings- och förvärvslån och senast två år från första lyftningsdagen beträffande driftslån. Ränta bör erläggas fr. o. m. lyftnings­ dagen. Anstånd med räntebetalning bör dock medges under högst två år ef­ ter nämnda dag när särskilda förhållanden föranleder detta. Upplupen rän­ ta bör vid anståndstidens slut läggas till lånesumman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970 13

Amorteringsplanen bör enligt utredningens uppfattning inte ta upp läng­ re amorteringstid än 20 år för rationaliserings- och förvärvslån samt 10 år för driftslån. För lån, som utgår i samband med att ny motor eller annan utrustning med relativ kort livslängd anskaffas, bör amorteringstiden fast­ ställas till högst 10 år. Som grundläggande princip bör gälla att amorte­ ringstiden inte överstiger den ekonomiska livslängden för de investeringar för vilka kreditgaranti lämnas. Vid ett system med kreditgarantier bör, som nämnts, i samband med var­ je låneärende i regel upprättas en investeringskalkyl eller en driftsplan. Kalkylmässiga överväganden om en åtgärds lönsamhet förutsätter att åt­ gärden ännu inte har påbörjats eller genomförts. Syftet med ifrågavarande överväganden är nämligen att för sökandena klargöra den ekonomiska bä­ righeten av en åtgärd och därmed få vederbörande att avstå från eventuellt förlustbringande investeringar. I princip bör därför enligt utredningen kre­ ditgaranti inte lämnas för åtgärder, som påbörjats eller genomförts. Det finns emellertid enligt utredningens uppfattning starka skäl för att nämnda princip i vissa fall jämkas i fråga om kreditgarantier på fiskets område. Utredningen framhåller, att kreditgarantier inom fisket i betydande ut­ sträckning måste lämnas i samband med åtgärder, vilka måste genomföras omedelbart. I sådana fall bör enligt utredningen kreditgaranti kunna utgå även om åtgärden redan påbörjats eller genomförts. Förutsättningen för att kreditgaranti beviljas bör dock vara att anmälan om åtgärden redan in­ nan den genomförs görs till lantbruksnämnden i vederbörande län och att därvid anges den ungefärliga kostnaden för åtgärden och det belopp för vil­ ket kreditgaranti senare kommer att sökas. En fullständig ansökan om kre­ ditgaranti bör därefter utan dröjsmål inlämnas. Om anmälan om åtgärden inte har skett på angivet sätt bör enligt utredningens uppfattning kreditga­ ranti inte lämnas. Anmälan om att en åtgärd kommer att genomföras bör dock samtidigt inte innebära att kreditstödet till en sådan åtgärd priorite­ ras framför andra åtgärder till vilka garanti söks. Kreditgarantier för förvärvslån vid byte av båt bör enligt utredningen inte utgå om ny båt redan beställts eller om köpet av en begagnad båt redan har kommit till stånd. Det kan dock i vissa fall uppstå en situation då ett gynnsamt tillfälle till köp kräver ett snabbt avgörande. I sådana fall bör en­ ligt utredningens förslag kreditgaranti kunna utgå även sedan köpet ge­ nomförts, dock under förutsättning att anmälan om köpet har gjorts på för­ ut angivet sätt. Utredningen framhåller, att om det förut nämnda konsolideringsstödet begränsas till åtgärder under innevarande budgetår kan följden bli att ef­ fekten av det hittillsvarande stödet delvis går förlorad. Utredningen före­ slår därför, att konsolideringsstöd även lämnas budgetåret 1970/71. Detta stöd bör då ges inom ramen för det system med statliga kreditgarantier, som föreslagits. Garantier för konsolideringslån bör således lämnas för

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

långfristiga lån som tas för att ersätta kortfristiga skuldförbindelser, för lån som i samband med konsolidering krävs som driftskapital samt i de fall där så är påkallat för att ersätta nuvarande borgensförbindelser. Utredningen anser, att kreditgarantier för konsolideringsändamål bör ut­ gå endast efter att varje enskild låntagares ekonomiska förhållanden grundligt har kartlagts och i samband med att en genomgripande sanering av vederbörandes ekonomi kommer till stånd. Ifrågavarande kartläggning och sanering bör genomföras i samarbete med de kreditinrättningar, vilka i ett enskilt fall står som långivare till det av konsolideringen berörda fiske­ företaget. Av dessa kreditinrättningar bör härvid fordras att deras långiv­ ning utformas så att fiskeföretaget efter lånesaneringen vid normala fångst­ resultat kan bära utgående amorteringar och räntor, lämna den på båten sysselsatta arbetskraften en rimlig arbetsinkomst samt dessutom ha en viss ekonomisk reserv för oförutsedda utgifter. Utredningen föreslår, att amorteringstiden för statliga fiskerilån kan för­ längas för sådana fiskeföretag, som är föremål för konsolidering. Det bör sålunda kunna medges att amorteringstiden för statliga fiskerilån i konsolideringsfall förlängs till 20 år räknat från den ursprungliga lyftningsdagen för varje lån. Härvid bör dock självfallet gälla den allmänna princip, som av utredningen föreslagits i samband med kreditgarantier, nämligen att amorteringstiden inte bör överstiga den ekonomiska livslängden för en in­ vestering. Utredningen anser, att någon särskild ram inte bör fastställas för kredit­ garantier i samband med konsolideringsåtgärder utan föreslår att en ge­ mensam garantiram bör gälla för samtliga kreditgarantier på fiskets områ­ de. Denna garantiram bör enligt utredningens uppfattning för budgetåret 1970/71 fastställas till 30 milj. kr.

Remissyttrandena Utredningens förslag om statliga kreditgarantier på fiskets område till­ styrks i princip eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Statskontoret anser dock, att räntekostnaderna särskilt för fiskare på syd-

och ostkusten blir större vid kreditgarantier än vid nuvarande låneverksamhet och att därför främst för mindre investeringar lån ur fiskerilåne-

fonden bör bibehållas. Sveriges fiskares riksförbund anför, att utredning­

ens förslag kommer att medföra stora olägenheter för fisket. Riksförbundet förordar att statliga fiskerilån bibehålls med de lånevillkor som gällde för budgetåret 1969/70 samt att de investeringar, som behöver göras utöver be­

viljade fiskerilån, täcks med statlig kreditgaranti. Svenska bankföreningen

anser, att nuvarande fiskerilån inte bör ersättas med statliga kreditgaran­ tier. När det gäller utformningen av kreditgarantisystemet berörs frågan om

säkerhet för kreditgarantilån av flera remissinstanser. Statens jordbruks­

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970 15

nämnd understryker, att kravet på säkerhet inte bör ställas så högt att syf­

tet med garantigivningen förfelas. Nämnden anser det väsentligt att i sam­ band med varje låneärende reellt prövas investeringens ändamålsenlighet med hänsyn till de fiskeripolitiska riktlinjerna i fråga om bl. a. produktio­

nens volym och inriktning. Lantbruksstyrelsen framhåller, att frågan om

säkerhet för fiskerikrediter inte torde — med hänsyn till det i och för sig befogade kravet på att inteckningssäkerhet förstärks med borgen — kunna lösas på ett tillfredsställande sätt, om inte möjlighet öppnas att i vissa fall

helt eller delvis efterge kravet på tillfredsställande lånesäkerhet. Fiskeristyrelsen påpekar, att en övergång till statliga kreditgarantier inte i och för

sig medför bortfall av behovet av borgen som säkerhet för investeringar i

fisket. Statskontoret anför, att garantigivningen genom företagarförening­

arna numera innefattar en särskild risktäckningsprocent och att en sådan synes motiverad även på fiskets område. Statskontoret ifrågasätter vidare riktigheten av att vid fiskets låneverksamhet medge viss tids amorteringsfri-

het. Pdksgäldskontoret anser, att utredningens förslag innebär en uttunning

av säkerhetskravet, men framhåller samtidigt att förlustriskerna inte behö­ ver bli alltför stora då garantiärendena förutsätts bli föremål för en nog­

grann prövning. Sveriges fiskares riksförbund förutsätter, att säkerhet inte

skall utgöras av borgen från tredje man utan av någon annan säkerhet.

Lantbruksstyrelsen anser, att det inte bör vara uteslutet att företag, som

har fått konsolideringslån under budgetåret 1969/70, också får garanti för lån, som kan komma att behövas för sanering av ogynnsamma långfristiga krediter med kortare löptid än som är skäligt i jämförelse med förslitningstiden. När lånegaranti för konsolidering skall medges, måste enligt styrel­ sen beaktas att tidigare beviljade fiskerilån kan ha lämnats mot säkerhet både i båt och i form av borgen. Om amorteringstiderna på fiskerilån skall ändras i samband med konsolideringsstödet, krävs enligt styrelsen medgi­ vande av borgensmännen. Vid sanering av ett företags ekonomi bör fiskeristvrelsen, om sådant medgivande inte kan erhållas, ändå kunna förlänga amorteringstiden även för sådana lån och därvid kunna avstå från att krä­ va borgenssäkerhet. Styrelsen anser, att detta bör gälla också i de fall, där

landstinget i Göteborgs och Bohus län står för delcredereansvaret. Fiskeristyrelsen ifrågasätter om inte landstinget i Göteborgs och Bohus län gene­

rellt bör friskrivas från delcredereansvar för fiskerilån, som tidigare förmed­ lats av landstinget.

Frågan om administrationen av stödåtgärderna berörs av bl. a. fiskeristyrelsen och lantbruksstyrelsen. Fiskeristyrelsen anser det nödvändigt att så­

väl styrelsen som lantbruksnämnderna eller åtminstone vissa av dessa får en permanent organisation för att bemästra fiskets investeringsfrågor och föreslå att de sakkunniga, som nyligen tillsatts för att utreda den lokala fiskeriadministrationens uppgifter och organisation, får i uppdrag att skyndsamt utarbeta förslag till såväl regional som central organisation för

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

handläggningen av fiskets investeringsstöd. Även lantbruksstgrelsen anser,

att nämnda sakkunniga bör uppmärksamma de problem, som uppstår i samband med administrationen av lånegarantiärenden.

Sveriges jordbrukskasseförbund framhåller, att bottenlån på fartyg inte

kan få någon större omfattning och att kreditgarantierna därför måste kun­ na omfatta den allra största delen av förvärvssumman. Enligt förbundets uppfattning är därför den av utredningen föreslagna garantiramen för knappt tillmätt. Förbundet anser vidare, att en överenskommelse bör träf­ fas med alla berörda kreditinstitut om räntan på garantilånen till fisket och att de fiskare, som innehar orationella och inte lönsamma fartyg bör erhål­ la någon form av avvecklingsstöd.

Reglering av priserna på fisk m. in.

Huvuddragen av fiskets prisreglering Prisregleringen på väst- och sydkusten innebär, att minimipriser fast­ ställs på de viktigaste fiskslagen. Härigenom möjliggörs för fiskarna att få ut lägst dessa priser för den fisk, som säljs till konsumtion inom landet el­ ler för export till sådana länder där införseln inte är centraliserad. Den fisk, som inte kan säljas till fastställda minimipriser, övertas av en särskild prisregleringsförening, Svensk fisk. Den övertagna fisken säljs för export till länder med centraliserad införsel eller inom landet till djurföda eller beredning av fiskmjöl. För denna verksamhet tillförs föreningen medel från jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk. För fisk, som övertagits av föreningen Svensk fisk, utbetalas till fiskaren ett s. k. garantipris. På sydkusten utbetalas dessutom ett prisutjämningsbidrag med visst belopp per kg djupfryst torskfilé. På ostkusten utgår stödet till strömmingsfisket under en sexårsperiod räknat fr. o. m. den 1 juli 1966, med årliga belopp f. n. lägst 158 400 kr. och högst 352 000 kr. Stödet utgår enligt regler, som gäller för hela perioden. Stödet finansieras med medel från prisregleringskassan för fisk, varvid prisregleringen och därmed sammanhängande åtgärder administreras av en särskild förening, Ostkustens prisregleringsförening, och omhänderhas när­ mast av producentkooperativa fiskförsäljningsföreningar. För att bestrida kostnaderna för regleringsvei'ksamheten på väst- och sydkusten erhåller föreningen Svensk fisk budgetåret 1969/70 ett belopp motsvarande de prisregleringsavgifter som under budgetåret tillförs statens jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk. Regleringsföreningen till­ förs vidare under ifrågavarande budgetår även ett belopp motsvarande de ränteinkomster, som under budgetåret uppbärs av prisregleringskassans medel. Avdrag sker härvid för det belopp som utgår i stöd till strömmings­ fisket samt det belopp varmed vissa särskild kostnader överstiger prisreg­ leringskassans inkomster av införselavgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970 17

Prisregleringsavgifterna erläggs av förstahandsuppköpare av fisk m. fl. avgift tas upp på såväl svenskfångad som importerad saltvattensfisk. Be­ stämmelser om avgiften finns meddelade i förordningen den 30 maj 1952 (nr 320, omtryckt 1966: 180) om prisregleringsavgift för fisk, in. m. Prin­ cipen är i fråga om fisk som prisregleras att avgift endast tas ut för sådan fisk som säljs till lägst statligt minimipris. När det gäller fisk som inte prisregleras utgår avgift om fisken inte bevisligen säljs för annat ändamål än för att förbrukas som människoföda. Avgiften utgår fr. o. m. den 1 sep­ tember 1963 med 3 %. Under budgetåret 1968 jc 69 förfogade föreningen Svensk fisk över sam­ manlagt 2,8 milj. kr. för den löpande prisregleringsverksamheten, varav 2,2 milj. kr. från prisregieringskassan för fisk och återstoden ränteinkoms­ ter på medel som tillfördes föreningen i samband med dess tillkomst. Av beloppet på 2,2 milj. kr. utgjordes närmare 1,7 milj. kr. av under året in­ flutna prisregieringsavgifter och 0,5 milj. kr. av ränteinkomster på prisregleringskassans medel. Det ekonomiska resultatet för verksamhetsåret 1968/ 69 utvisade att det för året tillgängliga beloppet av 2,8 milj. kr. inte räckte till för att bestrida utgifterna för verksamheten. För året redovisades så­ lunda en förlust på 125 000 kr. som täcktes av medel i föreningens konjunk­ turutjämningsfond. Fondens behållning vid verksamhetsårets slut upp­ gick — efter det förlusten täckts — till 11,4 milj. kr. I fondens behållning ingick härvid 274 000 kr. som vid budgetårets slut inte utnyttjats av ett i särskild ordning beviljat anslag för att förbättra marknadsföringen på fis­ kets område. För budgetåret 1969/70 tillfördes föreningen Svensk fisk för den löpande verksamheten ytterligare inkomster, som inflyter till regleringskassan ge­ nom att fr. o. m. den 1 juli 1969 prisregleringsavgift återinfördes på vissa fiskslag. Denna merinkomst för föreningen beräknades till omkring 1,5 milj. kr. Å andra sidan förutsattes att en viss inkomstminskning för för­ eningen kommer att ske genom bortfall av ränteinkomster på i prisregleringskassan innestående medel. Enligt beslut av 1969 års riksdag skulle nämligen av prisregieringskassans behållning 5 milj. kr. under budgetåret 1969/70 få användas för s. k. konsolideringslån till fiskare som på grund av särskilda förhållanden hade råkat i likviditetssvårigheter. Vidare har av kassans medel 1 milj. kr. under året tillförts föreningen Svensk fisk för avsättningsfrämjande åtgärder. Det för prisregleringsverksamheten disponib­ la beloppet beräknas inte komma att understiga 4,7 milj. kr. — Behållning­ en i prisregleringskassan den 31 december 1969 utgjorde 22,3 milj. kr.

Statens jordbruksnämnd Genom beslut den 3 oktober 1969 uppdrog Kungl. Maj :t åt jordbruks­ nämnden att efter samråd med fiskprisutredningen samt överläggningar med fiskets förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentde­

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

legation framlägga förslag till de åtgärder som bör vidtas av Kungl. Maj :t i fråga om prisregleringen av fisk för tiden efter den 30 juni 1970. I förut nämnd skrivelse har jordbruksnämnden — sedan nämnden bl. a. utvecklat vissa principer som får anses gälla för avvägningen av minimi- och garanti­ priser — lagt fram förslag beträffande reglering av priserna på fisk under budgetåret 1970/71, m. m. Jordbruksnämnden anger, att fiskets förhandlingsdelegation vid över­ läggningarna har lagt fram förslag om att de för budgetåret 1969/70 fast­ ställda grunderna för finansieringen av prisregleringen skall gälla även budgetåret 1970/71 samt att dessutom föreningen Svensk fisk genom bidrag från prisregleringskassan skall kompenseras för det bortfall av räntein­ komster som sker genom att medel ur kassan enligt beslut av 1969 års riks­ dag tas i anspråk för konsolideringslån med uppskjuten räntebetalning. Förhandlingsdelegationen har vidare föreslagit, att till prisregleringskas­ san för fisk skall intill ett belopp av 1 milj. kr. överföras de fettvaruavgifter, som utgår vid härdning av sillolja av inhemsk råvara med avdrag för vad som kan beräknas restitueras för exportvara. Ett belopp motsvarande de fettvaruavgifter, som överförts till prisregleringskassan, skall enligt för­ slaget tillföras föreningen Svensk fisk för den löpande verksamheten under året. Förhandlingsdelegationen har slutligen även föreslagit, att prisregleringsavgift skall införas på horngädda, skrubba och rödspätta som förs i land på sydkusten för att möjliggöra för föreningen Svensk fisk att vid be­ hov fastställa minimi- och garantipriser för dessa fiskslag. Nämnden anför, att det mot bakgrunden av aktuella fångst- och avsättningsförhållanden kan ifrågasättas om behov överhuvudtaget föreligger av att ökade medel tillförs föreningen Svensk fisk för dess verksamhet. Härvid bör enligt nämnden särskilt beaktas, att avsättningsläget för fisket under senare tid avsevärt förbättrats. Nämnden erinrar också om att importminimipriser för frysta torsk- och koljafiléer enligt Kungl. Maj ds beslut den 19 de­ cember 1969 införts fr. o. m. den 1 januari 1970. Den prisuppgång, som kan noteras, har emellertid endast gällt kortare tid och priserna har ännu inte stabiliserats på en högre nivå. Nämnden har därför inte motsatt sig fiskets förhandlingsdelegations önskemål att de för innevarande regleringsår fastställda grunderna för finansieringen av pris­ regleringen — med viss i det följande närmare angiven modifikation föran­ ledd av rådande brist på islandssill — förlängs att gälla även för budgetåret 1970/71 och att dessutom fr. o. m. den 1 juli 1970 genomförs de övriga för­ slag av fiskets förhandlingsdelegation, som angetts i det föregående. Detta innebär enligt nämnden, att föreningen Svensk fisk budgetåret 1970/71 kan komma att förfoga över drygt 6 milj. kr. för den löpande verksamheten, me­ dan enligt vad som beräknats inom nämnden en ram av omkring 4 milj. kr. skulle vara tillräcklig för erforderliga stödåtgärder under nästa budgetår. Emellertid får enligt nämnden förutsättas, att prisregleringsverksamheten

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1970 19

bedrivs i enlighet med gällande principer för avvägningen av minimi- och garantipriserna och att regleringsverksamheten inte påverkas av att me­ delstillgången överstiger behovet. Förslaget innebär således enligt nämnden att medlen — i den utsträckning de inte behöver tas i anspråk — överförs från prisregleringskassan till föreningen Svensk fisks konjunkturutjämningsfond. Medlen står då alltjämt till förfogande för prisreglering. Enligt grunderna för regleringen får fondmedel förbrukas endast om oförutsedda förhållanden så påkallar. Nämnden anger, att dess ställningstagande har skett efter samråd med fiskprisutredningen och att överläggningar har hållits även med konsu­ mentdelegationen, som inte framställt någon erinran. Nämnden anför, att fiskets förhandlingsdelegation även framställt öns­ kemål om att nuvarande prisregleringsavgift för såväl svenskfångad som

importerad fisk skall höjas från 3 till 5 %. Enligt nämndens mening kan på

längre sikt en sådan höjning vara värd att övervägas. I samband därmed bör enligt nämnden också prövas frågan om att belägga landningarna i ut­ landet med avgift. Spörsmålen bör enligt nämnden i första hand behandlas av fiskprisutredningen. Fiskets förhandlingsdelegation har också förklarat sig vara införstådd härmed. I enlighet med nu gällande samt för budgetåret 1970/71 föreslagna grun­ der för regleringsverksamhetens finansiering skall Svensk fisk tillföras be­ lopp motsvarande bl. a. de prisregleringsavgifter som under resp. budgetår tillförs prisregleringskassan för fisk. Detta innebär självfallet inte något hinder för nämnden att i enlighet med bestämmelserna i förordningen den 30 maj 1952 (nr 320; ändrad 1966: 180) meddela befrielse, helt eller delvis, från skyldighet att erlägga prisregleringsavgift samt att helt eller delvis medge återbäring av sådan avgift eller förordna om avkortning därav. Nämnden anför, att frågan om befrielse från eller restitution av prisreg­ leringsavgift för viss beredd sill nyligen aktualiserats genom framställning av Sveriges saltsillförening samt Konservfabrikernas förening. Enligt nu gällande bestämmelser utgår prisregleringsavgift på saltad, sockersaltad el­ ler kryddad sill med undantag för islandssill. Föreningarna har enligt nämnden hänvisat till att bestämmelsen är avpassad för normala förhållan­ den då den alldeles övervägande delen av importen utgörs av islandssill. Under år 1969 har emellertid fångsten av islandssill helt uteblivit. Industrin har därför fått söka skaffa andra råvaror för sin verksamhet, vilket resulte­ rat i att en omfattande import redan skett av andra sillsorter än islandssill. Då prisregleringsavgift utgår för dessa sillsorter har föreningarna till nämnden framfört önskemål om att importen av salt, sockersaltad eller kryddad sill samt inköp av sill för tillverkning av sådan beredd vara befrias från avgift samt att restitution medges av sådana avgifter, som redan er­ lagts. Jordbruksnämnden har ännu inte tagit ställning till förut nämnda önske­

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

mål. Oavsett om avgiftsbefrielse eller restitution sker eller inte bör enligt nämnden för budgetåret 1970/71 den merinkomst av inflytande prisregleringsavgifter på avgiftsbelagd sill, som beror på användning av sådan sill i stället för avgiftsfri islandsill, intill ett belopp av 800 000 kr. tillföras prisregleringskassan för fisk och således inte tillfalla föreningen Svensk fisk. Fiskets förhandlingsdelegation har enligt nämnden förklarat sig införstådd härmed. Vid ett restitutionsförfarande för beredd sill kan det visa sig opraktiskt att islandssill är undantagen från avgiftsbeläggningen. Nämn­ den anhåller därför om bemyndigande alt, så befinnes lämpligt, införa prisregleringsavgift även på islandssill. Jordbruksnämnden anhåller om bemyndigande att med de ändringar, som föranleds av bifall till förut nämnda förslag, under budgetåret 1970/71 i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som nu tillämpas ta upp regleringsavgifter på fisk och besluta om att utbetala medel ur prisregleringskassan för att upprätthålla fiskprisregleringen. Importen och exporten av fisk och fiskprodukter regleras genom kungö­ relsen den 14 mars 1947 (nr 82, omtryckt 1954: 605 och senast ändrad 1961: 368) angående allmänt importförbud samt förordningarna den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skal­ djur och (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur in. m. Förordningarna gäller tills vidare enligt kungörelser den 26 april 1967 (nr 136 resp. 137). Även i fråga om import- och exportreglering­ en av fisk anser nämnden, att regleringen under budgetåret 1970/71 bör an­ ordnas i huvudsak enligt de grunder, som har gällt under innevarande bud­ getår. Detta innebär bl. a. fortsatt bemyndigande för nämnden att föreskri­ va att exporten till länder med centraliserad import skall ske genom för­ eningen Svensk fisk och att — inom ramen för gällande internationella bindningar — reglera importen av fisk i den omfattning som är nödvändig för att upprätthålla prisregleringssystemet. Nämnden erinrar också om att med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 19 december 1969 vid årsskiftet in­ förts dels minimipriser och licenstvång vid införsel av fryst filéad torsk och kolja och dels minimipriser vid utförsel av fryst filéad rödspätta, torsk och kolja till Storbritannien. Fullmäktige i riksbanken föreslås få bemyndigande att även under bud­ getåret 1970/71 ställa garantier för lån i Sveriges kreditbank mot gängse ränta åt föreningen Svensk fisk intill ett belopp av 5 milj. kr. jämte ränta. Vidare bör behållningen i prisregleringskassan för fisk på villkor, som fast­ ställts av Kungl. Maj:t genom beslut den 3 september 1954 och den 11 april 1958, under budgetåret 1970/71 få användas för lån till föreningen Svensk fisk för att tillfälligt finansiera krediter för försäljning av fisk på export. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 28 maj 1968 har föreningen Svensk fisk i särskild ordning tilldelats 500 000 kr. från prisregleringskassan för att förbättra marknadsföringen på fiskets område. Av detta anslag kvarstod

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1970

outnyttjat vid ingången av innevarande budgetår ett belopp av 274 000 kr. Genom prisregleringsbeslutet för innevarande budgetår har föreningen vi­ dare tilldelats dels 1 milj. kr. för att främja avsättningen av saltsjö- och in­ sjöfiskets fångster och dels 200 000 kr. för upplysningsverksamheten på fis­ kets område. Till föreningen har därmed överflyttats den verksamhet, som tidigare handhafts av centralnämnden för fiskpropaganda. Även ostkustoch insjöfiskets intressen beaktas när ifrågavarande medel används. I en­ lighet med önskemål som framförts av fiskets förhandlingsdelegation bör enligt jordbruksnämnden hinder inte möta att föreningen Svensk fisk för ifrågavarande ändamål använder även medel som anslås för den löpande regleringsverksamheten. För att bestrida kostnaden under budgetåret 1970/71 för befattningen som fiskexportrepresentant kan enligt nämnden beräknas att samma be­ lopp behöver tas i anspråk som det som anvisats för budgetåret 1969/70 el­ ler 115 000 kr. För kvalitetskontrollen av svenska fiskvaror kan komma att erfordras ett något högre belopp än det som anslagits under de senaste åren eller 70 000 kr. Nämnden anhåller om bemyndigande att under nästa bud­ getår för ifrågavarande ändamål använda under året inflytande införselav­ gifter och — i den mån dessa inte förslår — ränteinkomster från prisregleringskassan till erforderligt belopp.

Nytt fiskeriundersökningsfartyg

Nuvarande förhållanden m. m.

För biologiska undersökningar, hydrografiska observationer och mät­ ningar samt praktiska fiskeförsök m. m. har fiskeristyrelsen till sitt förfo­ gande tre statliga fiskeriundersökningsfartyg. Dessa är Skagerak, byggt år 1933 och med en bruttodräktighet av 469 registerton, Thestis, byggt åren 1959—60 och med en bruttodräktighet av 165 registerton samt Eystrasalt som är byggt år 1937 och har en bruttodräktighet av drygt 72 registerton. Av dessa är Skagerak färdigt för utrangering om ett par år. Fartygets an­ vändbarhet har på senare år begränsats av dess dåliga stabilitetsegenskaper som gjort att det inte får användas på Nordsjön. De båda andra fartygen bedöms kunna vara i bruk ytterligare 15—20 år. För vissa iståndsättningsarbeten på Eystrasalt ställde Kungl. Maj :t den 30 oktober 1969 ett belopp av 200 000 kr. till fiskeristyrelsens förfogande. Den totala expeditionskapaciteten hos de tre nuvarande fartygen är mel­ lan 600—700 expeditonsdygn per år. Fiskeristyrelsen tar för egen del i an­ språk 60—70 % av expeditionstiden. Resten utnyttjas av andra verk, uni­ versitetsinstitutioner m. fl. Den 27 november 1964 uppdrog Kungl. Maj :t åt fiskeristyrelsen att efter samråd med sjöfartsstyrelsen inkomma med bl. a. förslag till byggnadspro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

gram för ett nytt fiskeriundersökningsfartyg. I skrivelse den 29 mars 1967 lade styrelsen, efter nyss nämnt samråd, fram förslag till byggnadsprogram för ett sådant fartyg. Därvid beräknades byggnadskostnaderna till 7,5 milj. kr. och driftskostnaderna till drygt 0,9 milj. kr. per år. Den 6 septem­ ber 1967 uppdrog Kungl. Maj :t åt fiskeristyrelsen att låta utföra projektering av ett nytt fiskeriundersökningsfartyg samt att därefter, efter samråd med sjöfartsstyrelsen, underställa ärendet Kungl. Maj :ts förnyade prövning. Vid dimensioneringen och konstruktionen av fartyget skulle eftersträvas att löne­ kostnaderna och övriga kostnader för fartygets drift vid ett utnyttjande av detta i samma omfattning som f. n. gällde för Skagerak inte blev större än motsvarande kostnader för Skagerak.

Fiskeristyrelsen Efter anbudsförfrågan genom särskild skrivelser uppdrog fiskeristyrel­ sen åt det norska företaget AB Ankerconsult att projektera det nya fiskeriundersökningsfartyget. Direktiven för projekteringen utarbetades av en särskild arbetsgrupp inom fiskeristyrelsen. Projektet färdigställdes våren 1969 efter arbetsgruppens direktiv. Därefter har samråd ägt rum med sjö­ fartsverket. Styrelsen har underställt ärendet Kungl. Maj :ts prövning ge­ nom att överlämna projekteringshandlingarna och lämna vissa komplette­ rande upplysningar. Härav framgår bl. a. följande. Dimesionerna för det nya fartyget uppges till längd 61,25 in, bredd 11,70 m och djupgående 4,90 m. Vid utformningen av fartyget har speciell vikt fästs vid dess stabilitet även under svåra sjö- och vindförhållanden och med allmän utgångspunkt att fartyget skall uppehålla sig i Östersjön samt Nord­ sjön och angränsande delar av Atlanten under längre sammanhängande tidsperioder. Vidare har fartyget utformats så att det är lämpat för alla förekommande biologiska och hydrografiska undersökningar av betydelse inom fiskeristyrelsens verksamhetsområde. Fartygets användbarhet för statens naturvårdsverks undersökningar rörande vattenföroreningar har också särskilt beaktats. Fartygets utrymmen medger att 12—13 personer kan följa med utöver besättningen. Marschfarten blir 14,5 knop och aktionsradien vid denna fart ca 7 000 nautiska mil. Personalbehovet för driften av fartyget beräknas till i början 18 man och därefter 17 man vilket är en man mindre än på Skagerak. Driftskostnader­ na beräknas preliminärt till 725 000 kr. per år, varav 525 000 kr. utgör löne­ kostnader. Anskaffningskostnaderna väntas kunna hållas inom en ram av 10 milj. kr. Beloppet bör anvisas på särskilt reservationsanslag budgetåren 1970/71 och 1971/72. Driftskostnaderna blir aktuella tidigast under bud­ getåret 1971/72 och bör då täckas under vederbörliga poster i anslaget till fiskeristyrelsen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1970 23

Remissyttrandena

Sjöfartsverket har inget att erinra mot projektet i stort. Verket har där­

vid bedömt projektet enbart ur fartygst ekni sk synpunkt och vidare reserve­ rat sig vad gäller skrovutformning och stabilitetsegenskaper som inte kun­ nat prövas. Detta bör enligt verket kunna göras vid en vidareutveckling av projektet fram till vad som bör läggas till grund för infordran av anbud. Den planerade bemanningen bedöms vara tillräcklig och kostnadsberäk­ ningen realistisk. Sammanfattningsvis tillstyrker sjöfartsverket förslaget till principbeslut och medelsanvisning.

Statens naturvårdsverk finner det föreslagna fartyget vara väl dimensio­

nerat och disponerat för att tillgodose olika berörda intressen. Verket före­ slår viss komplettering av utrustningen bl. a. i sanitärt avseende. Vidare understryks vikten av att fartygets verksamhet planeras relativt långsiktigt

med hänsyn till olika intressen. Sveriges fiskares riksförbund tillstyrker

förslaget och understryker önskvärdheten av att fartyget färdigställs sna­ rast möjligt.

Statskontoret betonar vikten av att full samstämmighet nås i alla teknis­ ka och ekonomiska frågor. Riksrevisionsverket pekar bl. a. på att taxor för

fartygets verksamhet bör finnas fastställda när fartyget sätts i drift.

Departementschefen

Under 1950-talet steg fångstmängden inom svenskt saltsjöfiske med över två femtedelar och värdet av fångsten ökade ännu starkare. Den stigande produktionen hänförde sig främst till västkusten samt i viss utsträckning till sydkusten. Även under början av 1960-talet fortsatte totalfångsten att öka. Utvecklingen präglades under detta decennium i första hand av ett alltmer omfattande sillfiske i Nordsjön, varvid fångsterna i huvudsak för­ des i land utomlands, främst Danmark. Under de senaste åren har den gynnsamma fångsttrenden brutits och totalfångsten vid svenskt saltsjöfiske har minskat. I första hand har minskningen hängt samman med att fångs­ terna av den större sillen — västkustfiskets viktigaste fångstobjekt — i stor utsträckning uteblivit. I stället har sillfångsteima mer och mer utgjorts av blandsill och mindre sill, vilket också medfört sänkta medelpriser. Det försämrade avsättningsläget har också lett till ekonomiska svårigheter för fiskarna såväl på västkusten som på andra kuststräckor. Det bör observeras, att den tidigare produktionsstegringen och den ökade exporten uppnåddes genom betydande investeringar i nya båtar och red­ skap. Härmed blev också svenskt fiske alltmer känsligt för svängningar i fångst- eller avsättningsförhållandena. Så länge båtarna var mindre och in­ vesteringarna små behövde tillfälliga bakslag i fråga om fångst eller avsätt­ ning inte leda till några omedelbara svårigheter. Då numera ett omfattande

24 Kiingl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

kapital måste amorteras och de löpande driftskostnaderna också är bety­ dande, kan svårigheter för fisket snabbt uppstå vid dåliga fångstresultat el­ ler om efterfrågan minskar. Olika statliga stödåtgärder har på senare år vidtagits för att hjälpa fis­ ket att övervinna de aktuella svårigheterna. Utgångspunkten för dessa åt­ gärder har varit att hindra att den ekonomiska grundvalen skulle rubbas för en näringsgren som i och för sig är välutrustad för en effektiv och ra­ tionell produktion. För att stabilisera läget har bl. a. ökade medel ställts till förfogande för den prisreglering, som tillämpas på fiskets område, och vi­ dare har nyligen minimipriser införts vid import av vissa frysta fiskfiléer. På lånesidan har åren 1968 och 1969 anstånd lämnats med betalning av räntor och amorteringar på lån från fiskerilånefonden och vidare har sär­ skilda konsolideringslån lämnats som stöd för fiskare vilka har råkat i likviditetssvårigheter. Med verkan fr. o. m. innevarande budgetår har även in­ förts ett särskilt omställningsstöd till fiskare. För att öka avsättningen av fisk står budgetåret 1969/70 sammanlagt 1,2 milj. kr. till förfogande för marknadsfrämjande åtgärder och försäljningsstimulerande upplysnings­ verksamhet. Som framgår av det föregående har de statliga insatserna på fiskets om­ råde väsentligt vidgats och effekten av de försämrade avsättningsförhållandena har därmed kunnat motverkas. Läget inom fisket präglas dock fort­ farande av svårigheter av speciell karaktär och det är enligt min mening nödvändigt, att särskilda stödåtgärder såväl inom ramen för fiskets pris­ stöd som i andra former vidtas även i fortsättningen. Det är härvid av vikt, att åtgärderna inom fiskeripolitikens olika sektorer utformas enligt samma grundläggande principer. Jag anser det därför angeläget, att ett princi­ piellt mål fastslås för fiskeripolitiken så att de åtgärder, som vidtas för att lösa aktuella problem, inte kommer att strida mot de långsiktiga strävandena inom fisket. Målet för fiskeripolitiken bör vara att genom marknads- och strukturpo­ litiska åtgärder skapa stabila ekonomiska förhållanden för ett fiske, som är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden och vid export. När det gäller marknadsåtgärder bör såsom utredningen föresla­ git förhållandena inom landet stabiliseras dels genom prisreglerande åtgär­ der, dels genom åtgärder som allmänt stimulerar avsättningen av fisk. När marknadsåtgärder utformas bör beaktas att de inte leder till en fångstut­ veckling, som står i strid med strävandena på strukturområdet. Marknadsåtgärderna bör vidare på kort sikt utformas så att marknadsläget för olika fiskslag på bästa sätt utnyttjas. De strukturpolitiska åtgärderna bör syfta till att rationaliseringen inom svenskt fiske främjas bl. a. genom att möj­ ligheter skapas att på rimliga villkor finansiera investeringar i fisket. Ge­ nom åtgärder på strukturområdet bör fångstmöjligheterna inom svenskt fiske i största möjliga mån tas till vara samtidigt som fångstkapaciteten

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1970 25

hålls inom de gränser, som ges av möjligheterna till en lönsam avsättning på längre sikt. Vid utformningen av fiskeripolitiken träder såsom framgår av det före­ gående fiskets strukturfrågor och finansieringen av fiskets investeringar i förgrunden. Starka skäl talar härvid enligt min mening för att investering­ arna i fisket framdeles får samma stöd som nu utgår bl. a. på jordbruksoch trädgårdsområdet. Detta innebär, att stödet i enlighet med utredningens förslag bör lämnas genom att statliga kreditgarantier ställs för de lån, som tas i allmänna kreditinrättningar för att finansiera fiskets investeringar. Genom sådana kreditgarantier underlättas strävandena att åstadkomma ra­ tionella och stabila fångstförhållanden inom fisket. Sålunda möjliggörs dels rationaliseringsåtgärder vid den nuvarande fiskeflottan, dels en nödvändig förnyelse av denna flotta. Jag har i det föregående framhållit, att speciella svårigheter fortfarande kännetecknar fiskets ekonomiska läge. Mot denna bakgrund är det enligt min mening nödvändigt att finansieringsstödet under nästa budgetår utfor­ mas med sikte på att under de rådande exceptionella förhållandena så långt möjligt hjälpa till att lösa de aktuella problemen. När det gäller finan­ sieringen under nästa budgetår bör stödet inriktas främst på att möj­ liggöra att den nuvarande fiskeflottan produktionstekniskt rationaliseras och effektiviseras samt att en fortsatt konsolidering av de ekonomiska för­ hållandena vid fiskeföretagen kommer till stånd. Sveriges fiskares riksförbund har i sitt yttrande över fiskprisutredningens förslag starkt understrukit betydelsen för fiskets investeringar av den i förhållande till marknadsräntan lägre räntan för lån från fiskerilånefonden. Enligt min mening bör fördelar med ett stöd genom låg ränta avvägas mot fördelarna hos andra stödformer. Med hänsyn till dagens speciella svå­ righeter inom fisket och i avvaktan på resultatet av fiskprisutredningens fortsatta arbete, som enligt vad jag erfarit gäller bl. a. en avvägning mellan olika stödformer, bör statliga fiskerilån för rationaliseringsändamål utgå enligt nu gällande bestämmelser även under budgetåret 1970/71. Låneramen bör fastställas till 9 milj. kr. Vid bifall till mitt förslag beräknar jag att för nästa budgetår behövs ett kapitaltillskott till fiskerilånefonden av 1 milj. kr. I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att konsolideringsåtgärder behöver vidtas inom fisket även under budgetåret 1970/ 71. Det är uppenbart, att ekonomin hos många fiskeföretag är så hårt trängd att förbättrade inkomster först efter någon tid kan medföra att det finansiella läget åter stabiliseras. För många fiskare blir följaktligen likviditetsläget ännu en tid pressat och de kan även vid kortvariga avbräck i avsättningen komma i en ekonomiskt ohållbar situation. Konsolideringsstöd bör följaktligen lämnas budgetåret 1970/71 och utgå i form av statliga kreditgarantier för konsolideringsändamål. Dessa kreditgarantier bör läm­

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

nas efter en grundlig kartläggning av den enskilde låntagarens ekonomiska förhållanden och i samband med att en genomgripande sanering av veder­ börande företags ekonomi kommer till stånd. Denna verksamhet bör ge­ nomföras i samarbete med de kreditinrättningar, vilka i det enskilda fallet står som långivare till det av konsolideringen berörda fiskeföretaget. Någon maximigräns för kreditgarantier i samband med konsolidering av de ekonomiska förhållandena vid ett fiskeföretag bör enligt min mening inte uppställas. Sådana kreditgarantier bör om det på grund av särskilda förhållanden anses påkallat kunnat utgå även till låntagare, vilka under in­ nevarande budgetår erhållit statliga konsolideringslån. Vidare bör i sam­ band med konsolidering amorteringstiden för statliga fiskerilån kunna för­ längas till 20 år räknat från den ursprungliga lyftningsdagen för varje lån. Jag anser det med hänsyn till utvecklingen inom fisket av stor betydelse att tillräckliga resurser står till förfogande för fortsatt konsolideringsverksamhet. Ramen för nämnda kreditgarantier bör därför för budgetåret 1970/71 fastställas till 20 milj. kr. Vid en sådan garantiram och genom förut nämnt samarbete med berörda kreditinrättningar kan fiskets ekonomiska förhållanden genomgripande saneras och stabila ekonomiska förhållanden skapas vid fiskeföretag, som har drabbats av likviditetssvårigheter. För såväl kreditgarantier som fiskerilån bör krävas betryggande säker­ het. Kan den som söker kreditgaranti eller fiskerilån inte ställa sådan sä­ kerhet bör garanti eller lån ändå få beviljas, om det med hänsyn till lån­ tagarens personliga förhållanden bedöms betryggande ur säkerhetssynpunkt. Med hänsyn till erfarenheterna av nuvarande finansieringsförhållanden bör säkerhet genom personlig borgen inte krävas utan att särskilda skäl talar härför. Till täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för konsolideringsändamål bör för nästa budgetår anslaget Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fritidsfiske kunna anlitas. Det ankommer på Kungl. Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande på fiskeristyrelsen, att meddela närmare föreskrifter i fråga om de lån och kreditgarantier på fiskets område som förordats i det föregående. I föreliggande sammanhang vill jag erinra om att enligt beslut av 1969 års riksdag (prop. 1969: 41, JoU 11, rskr. 134) särskilt omställningsstöd under innevarande budgetår utgår till fiskare som lämnar fisket för att övergå till annan yrkesverksamhet. I årets statsverksproposition (bil. 11) har föreslagits att medel anvisas för sådant stöd även budgetåret 1970/71. Detta stöd bör under nästa budgetår utgå enligt samma grunder som innevarande budgetår och kunna lämnas även till sökande, som lämnat fisket före den 1 juli 1970 men efter den 1 januari 1969. Jag övergår nu att behandla vissa frågor som berörs i skrivelsen av sta­ tens jordbruksnämnd. Enligt min mening är det angeläget att i nuvarande läge goda resurser står till förfogande för prisreglerande åtgärder på fiskets

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970 27

område. Det av jordbruksnämnden i samförstånd med fiskets förhandlings­ delegation och nämndens konsumentdelegation framlagda förslaget tillgodo­ ser uppenbarligen väl detta krav när det gäller prisregleringen under bud­ getåret 1970/71. Jag ansluter mig till nämndens förslag. Prisregleringen på fiskets område liksom regleringen av importen och exporten bör således under budgetåret 1970/71 ske i huvudsak på samma sätt som under inne­ varande budgetår, dvs. i enlighet med 1969 års riksdagsbeslut (prop. 1969: 41, JoU 11, rskr 134). Dessutom bör föreningen Svensk fisk genom bidrag från jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk kompenseras för det bortfall av ränteinkomster, som skett genom att medel från kassan enligt beslut av 1969 års riksdag har tagits i anspråk för konsolideringslån med uppskjuten räntebetalning. Vidare bör till prisregleringskassan föras över högst 1 milj. kr. av de fettvaruavgifter, som utgår vid härdning av sillolja av inhemsk råvara, med avdrag för vad som kan beräknas restitueras vid export. Ett belopp motsvarande de fettvaruavgifter, som överförs till pris­ regleringskassan, bör föras till föreningen Svensk fisk för dess verksamhet under budgetåret 1970/71. Det belopp, som står till prisregleringsverksam­ hetens m. m. förfogande, kan därmed komma att uppgå till drygt 6 milj. kr., vilket innebär att det för budgetåret 1969/70 beräknade beloppet ökar med ungefär 2 milj. kr. I enlighet med nämndens förslag bör för budgetåret 1970/71 den merinkomst av prisregleringsavgifter på avgiftsbelagd sill, som beror på att sådan sill används i stället för avgiftsfri islandssill, intill ett belopp av 800 000 kr. kvarstå i jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk och således inte överföras till föreningen Svensk fisk. Nämnden bör vidare erhålla bemyn­ digande att införa prisregleringsavgift på islandssill samt på sådan horn­ gädda, skrubba och rödspätta som förs i land på sydkusten. Statens kostnader för prisregleringen bör liksom hittills täckas av medel som flyter in i prisregleringskassan för fisk. Statens jordbruksnämnd bör få ta upp prisregleringsavgifter under budgetåret 1970/71 i den ordning som gällt sedan den 1 juli 1969, dock med de ändringar som jag förordat i det föregående. Nämnden bör sålunda få ta ut prisregleringsavgift med högst 3 % av inköpspriset för fisk, som fångas av svenska fiskare och som förs i land på väst- eller sydkusten. På fisk som importeras bör prisregleringsav­ gift få tas ut med belopp som motsvarar avgifterna på fisk som svenska fis­ kar fångar. Medel som anslås för den löpande prisregleringsverksamheten bör av föreningen Svensk fisk kunna användas även för marknadsfrämj ande åt­ gärder och upplysningsverksamhet i fråga om saltsjö- och insjöfiskets fångster. Under budgetåret 1970/71 bör — under särskilda förhållanden och på de villkor som fastställs av Kungl. Maj :t — behållningen i prisregleringskas­ san få användas för lån till föreningen Svensk fisk för att tillfälligt finan­

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

siera krediter vid försäljning av fisk på export. Jag biträder vidare jord­ bruksnämndens förslag, att föreningen under budgetåret 1970/71 skall kun­ na få statliga kreditgarantier för lån i Sveriges kreditbank intill ett belopp av 5 milj. kr. jämte ränta. För att under budgetåret 1970/71 bestrida kostnaderna för en fiskexportrepresentant samt kostnaderna för kvalitetskontrollen av fiskvaror bör jord­ bruksnämnden få använda under budgetåret inflytande införselavgifter och — i den mån dessa inte förslår — ränteinkomster från prisregleringskassan för fisk till erforderligt belopp. Jag övergår härefter till att behandla frågan om byggande av ett nytt fiskeriundersökningsfartyg i stället för Skagerak. Som framgåtl av den före­ gående redogörelsen aktualiserades denna fråga år 1964. Sedan byggnadsprogram för ett nytt fartyg utarbetats år 1967 föreligger nu därpå grunda­ de projekteringshandlingar beträffande det nya fartyget. Tillkomsten av ett nytt, modernt fartyg i stället för Skagerak bör enligt min mening ses som ett värdefullt led i insatserna från statens sida för att stödja fiskerinäringen. De uppgifter som fartyget är avsett att fullgöra — och som för Skageraks vidkommande inskränkts genom att fartyget på se­ nare år varit hänvisat till områdena innanför Nordsjön -— kan väntas av­ kasta resultat som är värdefulla för näringen på både kort och lång sikt. Uppgifter med mera omedelbar effekt för yrkesfisket är exempelvis att skaffa underlag för prognoser om tillgången på de ekonomiskt betydelse­ fulla fiskslagen såsom sill och torsk. Härigenom kan man bl. a. undvika felinvesteringar i båtar och redskap. Undersökningsresultaten kan också utgöra grund för strukturförändringar och strukturrationaliseringar inom näringen. I likhet med bl. a. sjöfartsverket och statens naturvårdsverk har jag inget att erinra mot det av fiskeristyrelsen framlagda projektet i stort. Detta gäl­ ler såväl fartygets dimensioner och konstruktion som dispositionen av far­ tygets utrymmen för passagerare och besättning samt utrustning. Jag fin­ ner sålunda förslaget vara väl ägnat att tjäna som underlag för en vidare­ utveckling av projektet fram t. o. in. utarbetande av bygghandlingar. Där­ vid bör självfallet nära samråd äga rum med sjöfartsverket särskilt ur fartygstekniska synpunkter. Beträffande den av fiskeristyrelsen uppgivna kostnadsramen, 10 milj. kr., vill jag framhålla att den endast är preliminär. Kungl. Maj:t bör begära riksdagens bemyndigande att beställa fartyget. För nästa budgetår beräknar jag ett medelsbehov av 3 milj. kr. Som jag anfört i det föregående har fiskeristyrelsen i skrivelse angåen­ de dispositionen av vissa vid utgången av budgetåret 1968/69 outnyttjade belopp av medel som anvisats för restitution av bensinskatt till fiskerinä­ ringen — sammanlagt ca 686 000 kr. — föreslagit att beloppen förs över till det för budgetåret 1969/70 anvisade reservationsanslaget Restitution av

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970 29

bensinskatt till fiskerinäringen. Jag förordar, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens medgivande till att så sker. I detta sammanhang bör riksdagen underrättas om att Kungl. Maj:t ge­ nom beslut tidigare denna dag tagit i anspråk 250 000 kr. från anslaget Bi­ drag vid förlust på grund av naturkatastrof m. m. för utbetalning av bi­ drag till fiskare som förlorat fiskredskap eller fått dessa skadade vid stor­ marna hösten 1969 enligt i huvudsak samma grunder som tillämpats år 1968.

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att 1) godkänna de grunder för lån och kreditgarantier på fiskets område, som jag förordat i det föregånde, 2) medge att för budgetåret 1970/71 statlig kreditgaran­ ti för lån till konsolidering av fiskeföretag får beviljas in­ till ett belopp av 20 000 000 kr., 3) medge att under budgetåret 1970/71 ett belopp av 9 000 000 kr. disponeras för lån från fiskerilånefonden, 4) medge att för tiden t. o. m. den 30 juni 1971 reglering av priserna på fisk in. m. samt importen och exporten av fisk jämte vad därmed hänger samman sker enligt de grun­ der jag förordat i det föregående, 5) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under budgetåret 1970/71 för lån i Sveriges kreditbank mot gäng­ se ränta ställa garanti åt föreningen Svensk fisk intill ett belopp av 5 000 000 kr. jämte ränta, 6) bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med vad jag förordat i det föregående, beställa ett nytt fiskeriundersökningsfartyg, 7) medge att de i det föregående angivna, tidigare an­ visade medlen för restitution av bensinskatt till fiskerinä­ ringen förs över till det för budgetåret 1969/70 anvisade re­ servationsanslaget Restitution av bensinskatt till fiskeri­ näringen, 8) medge att förslagsanslaget Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fritidsfiske anlitas till täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för konsolideringsändamål,

9) på riksstaten under nionde huvudtiteln till Fiskeriundersökningsfartyg för budgetåret 1970/71 anvisa ett re­

servationsanslag av 3 000 000 kr.,

30 Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1970

10) på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till

Fiskerilånefonden för budgetåret 1970/71 anvisa ett inves-

teringsanslag av 1 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hem­ ställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 7 0 0 1 71