Prop. 1990/91:188

om riktlinjer för det fortsatta samarbetet vid omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge

Typ: Proposition
Datum: 1990-12-31
Källa: data.riksdagen.se

Prop.

1990/91:188

Regeringen föreslår riksdagen att anta de riktlinjer som tagits upp i bifogadeutdrag ur regeringsprotokollet den 6 juni 1991.

På regeringens vägnar

Odd Engström

Birgitta Dahl

I propositionen föreslås riktlinjer för det fortsatta samarbetet vid omhänder-tagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge. Ett gemensamt bolag medsvenska och norska ägare bör bildas. Bolagets verksamhet bör syfta till attbl.a. analysera möjligheterna till att gemensamt uppföra anläggningar förmiljöriktig hantering av miljöfarligt avfall.

1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 188

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 juni 1991

Prop.

1990/91:188

Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson,Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw,Molin, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Dahl

Riksdagens beslut år 1975 om återvinning och omhändertagande av avfall(prop. 1975:32, JoUlO, rskr. 161) innebar bl.a. att Svensk Avfallskonverte-ring AB (SAKAB) bildades. Med staten som huvudägare i SAKAB skullesamhället ha det organisatoriska ansvaret för det slutliga omhändertagandetav miljöfarligt avfall. Behandlingsresurserna skulle byggas upp successivtoch anpassas till behov av omhändertagande som kunde följa av kommunaltinsamlingsansvar i fråga om miljöfarligt avfall.

Riksdagen har därefter vid flera tillfällen behandlat frågor om miljöfarligtavfall, bl.a. i samband med 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100bil. 16, JoU16, rskr. 241). Av propositionen framgår att behandlingskapaci-teten för miljöfarligt avfall i Sverige är otillräcklig i förhållande till de behovsom föreligger. Vidare slås fast att avfall inte skall exporteras till länder somsaknar resurser att ta hand om det på ett miljöriktigt sätt och att det är indu-striländernas skyldighet att själva lösa sina avfallsproblem. I propositionenbetonas att det är den som ger upphov till avfallet som skall bära kostna-derna för avfallshanteringen. Bl.a. mot den bakgrunden föreslår regeringenatt statens hittillsvarande engagemang i SAKABs drift och övriga skötsel börbegränsas. I propositionen anför föredragande statsrådet att regeringen hosriksdagen hemställer om bemyndigande att sälja aktier i SAKAB. Riksda-gen anslöt sig till huvuddragen i regeringens förslag om avfallshanteringenliksom till övervägandena om att begränsa statens engagemang i SAKABsdrift och skötsel. Riksdagen fann dock att samhällets kontroll över företagetbör bibehållas genom att stat och kommun gemensamt kontrollerar minst51 % av aktierna.

I propositionen 1990/91:90, En god livsmiljö, redogör regeringen för ettintentionsavtal mellan Sveriges och Norges regeringar om utvidgat samar-

bete på avfallsområdet. Avtalet bör fogas till protokollet i detta ärende som Prop.bilaga 1. I intentionsavtalet utfäster sig regeringarna att gemensamt verka 1990/91:188för att i de båda länderna minimera mängderna av miljöfarligt avfall, upp-föra anläggningar som på ett miljöriktigt sätt kan behandla miljöfarligt av-fall, inkl, anläggningar för särskilt svårbehandlat avfall, samt organisera om-händertagandet, inkl, transporterna, av miljöfarligt avfall på ett miljöriktigtoch kostnadseffekti vt sätt.

De båda regeringarna har gjort den bedömningen att även om målet är attminimera uppkomsten av miljöfarligt avfall, så måste under överskådlig tidkapacitet för omhändertagande finnas tillgänglig. I både Sverige och Norgehar konstaterats att kapaciteten för miljöfarligt avfall är otillräcklig i förhål-lande till behoven. En utbyggnad av behandlingskapaciteten är nödvändig.Mot bakgrund av detta har Sveriges och Norges regeringar beslutat att verkaför att ett gemensamt svenskt-norskt bolag bildas. Bolagets uppgift bör varaatt närmare klarlägga de fortsatta samarbetsformerna, behovet av behand-ligskapacitet, val av behandlingsteknik, lokaliserings- och finansieringsfrå-gor.

Den 25 oktober 1990 ingicks ett intentionsavtal mellan Sveriges och Norgesregeringar om utvidgat samarbete för omhändertagande av miljöfarligt av-fall och bildande av ett bolag härför. I intentionsavtalet utfäster sig de bådaregeringarna att gemensamt verka för att i de båda länderna

- minimera mängderna av miljöfarligt avfall,

- uppföra anläggningar som på ett miljöriktigt sätt kan behandla miljöfar-

ligt avfall, inkl, anläggningar för särskilt svårbehandlat avfall,

- organisera omhändertagandet inkl. transporterna av miljöfarligt avfall på

ett miljöriktigt och kostnadseffektivt sätt.

Enligt intentionsavtalet skall verksamheten i bolaget tillgodose den gemen-samma nyttan i båda länderna och bygga på ömsesidiga insatser av resurseroch lokalisering av behandlingsanläggningar för omhändertagande av miljö-farligt avfall. Vidare skall operativt inriktade hel- eller delägda aktiebolag iSverige och Norge knytas till bolaget. Tanken är att en utbyggnad av behand-lingskapaciteten i första steget skall ske med en anläggning avsedd för orga-niskt avfall i Norge medan en ökning av kapaciteten för oorganiskt avfallskall ske i Sverige. Denna arbetsfördelning kommer enligt regeringarna attleda till såväl miljövinster som kostnadsbesparingar.

Avsikten enligt intentionsavtalet är att det gemensamma bolaget ävenskall förvärva aktierna i SAKAB. I detta sammanhang vill jag betona attregeringarna är ense om att en samhällelig kontroll av verksamheten skallsäkras genom att det allmänna i Sverige och Norge tillsammans skall tillför-säkras majoriteten av aktierna i det nya bolaget.

Bolaget skall drivas på strikt kommersiella grunder, dvs. intäkterna frånavfallsproducenterna skall täcka företagets kostnader. Enskilda intressenterfrån främst Sverige och Norge skall erbjudas att teckna aktier i bolaget.

I intentionsavtalet mellan Sverige och Norge stadgas att förhandlingar

mellan parterna om den konkreta bolagsbildningen m.m. skall äga rum. Re-geringen utsåg den 1 november 1990 styrelseordföranden i Svensk Avfalls-konvertering AB, riksdagsledamoten Per Olof Håkansson, till svensk för-handlare med uppdrag att tillsammans med en norsk förhandlare övervägaoch lägga fram förslag till slutlig uppgörelse.

Prop.

1990/91:188

Den 7 mars 1991 överlämnade förhandlarna sin rapport med förslag till slut-lig uppgörelse till resp, regering. Huvudrapporten bör fogas till protokolleti detta ärende som bilaga 2. Förhandlarna konstaterar att flera avgörandefrågor återstår att besvara innan beslut om ett gemensamt avfallshanterings-bolag kan tas. Det gäller såväl kunskapen om tillgänglig behandlingstekniksom prognoser för volymen miljöfarligt avfall som skall behandlas. Exem-pelvis kan inom en snar framtid alternativa processmetoder till termisk be-handling bli tillgängliga. Förhandlarna har under den tid som stått till förfo-gande inte kunnat utvärdera tekniken för behandlingsverksamheten och öv-riga omständigheter som påverkar investeringens storlek och andra förhål-landen som påverkar finansieringsbehov m.m. Beslut om tekniska lösningarför behandling etc. bör enligt förhandlarna skjutas på framtiden och tas avbolaget självt.

Enligt intentionsavtalet bör aktiekapitalet fördelas mellan det allmänna iSverige och Norge i relationen 30 resp. 25 %. Resterande 45 % bör fördelasmellan enskilda intressenter från främst Sverige och Norge. Enligt förhand-larna kommer valet av teknik, upphandling av anläggning, osv. troligen attinnebära val mellan alternativa finansieringslösningar. De ekonomiska ef-fekterna av exempelvis en traditionell upphandling eller olika varianter avleasing m.m. har inte kunnat klarläggas i detta tidiga skede.

Förhandlarna anser därför att ett beslut i dagsläget om att etablera ett ge-mensamt bolag med tillräckligt stor finansiell kapacitet för att kunna för-värva aktierna i SAKAB samt etablera dotterbolag i Norge och därtill svaraför genomförande och drifttagning av de aktuella investeringarna, skullekomma att vila på flera osäkra antaganden och kalkyler.

Detta hindrar inte, anser förhandlarna, att ett samarbete bör eftersträvasi enlighet med intentionsavtalet som ett bra sätt att nå en effektiv arbetsför-delning och en miljöriktig hantering av miljöfarligt avfall i Sverige ochNorge. Som ett första steg föreslås att ett gemensamt svenskt-norskt bolagbildas med uppgift att klarlägga de fortsatta samarbetsformerna, volymenmiljöfarligt avfall som behöver tas om hand, marknadssituationen, val av be-handlingsteknik, lokaliseringfrågor samt finansieringsfrågor. Bolagets aktie-kapital bör inledningsvis uppgå till 20 milj .kr. och bildas mellan det allmännaoch näringslivet i de förhållanden som anges i intentionsavtalet. På sikt före-slås aktiekapitalet uppgå till 300-400 milj.kr. Förhandlarna utesluter inte attäven andra nordiska länder kan komma att ingå i samarbetet.

Förhandlarna föreslår vidare att Sveriges och Norges regeringar ingår ettkonsortialavtal som förpliktigar parterna att verka för en stegvis utökning avaktiekapitalet i det gemensamma bolaget, att bolaget skall äga och driva en

avfallshanteringsanläggning i Norge samt att bolaget skall förvärva aktierna Prop.

i SAKAB. Enligt förhandlarna skall det vara möjligt att säga upp samarbetet 1990/91:188om särskilda skäl föreligger. Tidsfrister och närmare förutsättningar fördetta bör framgå av konsortialavtalet.

Enligt förhandlarna bör det gemensamma bolaget bildas under första de-len av år 1991. Under perioden 1992-1995 bedöms bolagets aktiekapital be-höva utökas. Målsättningen är att bolaget under senare delen av periodenförvärvar aktierna i SAKAB samt uppför en behandlingsanläggning i Norge.

Mitt förslag: Som riktlinjer för det fortsatta samarbetet vid omhän-dertagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge föreslår jag attföljande skall gälla. De båda länderna skall gemensamt verka för enbättre miljö genom att minimera mängderna miljöfarligt avfall. Vi-dare bör ett gemensamt bolag med svenska och norska ägare bildas.Bolagets verksamhet bör syfta till att bl.a. analysera möjligheterna tillatt gemensamt uppföra anläggningar för miljöriktig hantering av mil-jöfarligt avfall.

Skälen för mitt förslag: Arbetet med att förbättra miljön måste breddasväsentligt. Synsätt och angreppssätt när det gäller avfallet måste förändras.För att åstadkomma en varaktigt hållbar utveckling måste all verksamhet an-passas till de krav som människor och miljö långsiktigt ställer. När det gälleravfallet är det viktigaste att volym och farlighet minskar, samtidigt som be-handlingen av det avfall som ändå uppkommer förbättras. Denna inriktninggäller inte minst det miljöfarliga avfallet.

Inriktningen gäller såväl nationellt som internationellt. Under senare århar uppmärksamheten riktats bl.a. mot ökade internationella transporter avmiljöfarligt avfall till utvecklingsländer och andra länder med små möjlighe-ter att ta hand om det på ett bra sätt. Detta är ett tecken på att industrilän-derna inte har hanterat sina avfallsfrågor på ett ansvarsfullt sätt. I vårt landmåste utgångspunkten vara att vi själva skall kunna ta hand om vårt egetavfall. När det är lämpligt skall vi självfallet samarbeta med andra länder föratt nå den för miljön bästa möjliga hanteringen.

Hantering av miljöfarligt avfall är ett område som lämpar sig väl för nor-diskt samarbete. Genom ett samarbete mellan nordiska länder kan en miljö-mässig kompetens och effektiv specialisering i behandlingen av miljöfarligtavfall uppnås. I såväl Sverige som Norge har analyserats hur behoven av nybehandlingskapacitet för omhändertagande av miljöfarligt avfall skall kunnatillgodoses. De nyanläggningar som diskuteras i både Sverige och Norge haransetts kräva investeringar på vardera ungefär 500 milj.kr. Ett svenskt-norskt samarbete skulle medföra stora ekonomiska och hanteringsmässigafördelar.

Som ett led i det nordiska samarbetet på avfallsområdet har därför Sveri-

ges och Norges regeringar beslutat att verka för att ett gemensamt svenskt-norskt aktiebolag för hantering av miljöfarligt avfall bildas. Samarbetet skalltjäna bägge parter. Som utgångspunkt gäller att varje land har ansvar för detavfall som uppkommer i landet. De båda regeringarna gör den bedömningenatt även om målsättningen är att minimera uppkomsten av miljöfarligt av-fall, så måste under överskådlig tid kapacitet för omhändertagande finnastillgänglig. Denna kapacitet bör för att tillgodose kraven på kompetens ochkostnadseffektivitet medföra en viss grad av specialisering.

Enligt min mening är samarbetet ett exempel på hur vi skall förena princi-pen om att varje land skall kunna ta hand om sitt eget avfall med behovet avsamarbete, specialisering och effektiv arbetsfördelning för att få en kompe-tent och miljöriktig hantering.

I Sverige finns det ett antal industriföretag som tar hand om olika slagsmiljöfarligt avfall. Nationellt har SAKAB kapacitet för kvalificerad behand-ling av ca 40 000 ton miljöfarligt avfall per år. Det är angeläget från såvälmiljö- som effektivitetssynpunkt att utnyttja detta företag och dess kompe-tens på ett optimalt sätt i ett framtida nordiskt samarbete beträffande hante-ring av miljöfarligt avfall.

Kvalificerade industriella anläggningar av den typ som SAKAB represen-terar drivs mest rationellt om de har normala företagsekonomiska förutsätt-ningar. För att SAKAB skall kunna fortsätta att spela en viktig roll i sam-band med omhändertagande av miljöfarligt avfall är det betydelsefullt medytterligare specialisering och vidareutveckling av den teknik och kompetenssom finns vid företagets nuvarande anläggning i Kumla.

Vidare är det viktigt med en uppslutning kring bolaget såväl från ägarnassida som från dem som bolaget betjänar. I dag ägs SAKAB av staten till 96 %och av kommunerna och industrin med vardera 2 %. Jag anser att det ärangeläget att såväl kommunerna som industrin ökar sin ägarandel i bolaget.En väl fungerande hantering av miljöfarligt avfall förutsätter ett samarbetemellan staten, kommunerna och industrin.

Jag anser, i likhet med förhandlarna, att ett svenskt-norskt aktiebolag börbildas. Jag instämmer med förhandlarna i deras uppfattning att en stegvisuppbyggnad av samarbetet är att föredra. Ett stegvis förfarande skapar nöd-vändig flexibilitet vid beslutsfattandet, goda förutsättningar för kontroll överutvecklingen samt möjligheter att styra den i en riktning som är positiv frånsåväl miljömässiga som företagsekonomiska utgångspunkter.

Jag anser vidare att den av förhandlarna föreslagna slutliga uppgörelsenuppfyller målen i intentionsavtalet. Således bör ett gemensamt bolag medsvenska och norska ägare bildas under första delen av år 1991. Bolagets verk-samhet bör syfta till att för den planerade behandlingsanläggningen närmareklarlägga behovet av behandlingskapacitet, val av behandlingsteknik samtlokaliserings- och finansieringsfrågor. Vidare bör frågor om hur ett fortsattsamarbete organiseras, var huvudkontor placeras, osv., klarläggas.

Enligt vad jag har inhämtat har SAKABs styrelse ställt sig positiv till attteckna aktier i ett aktiebolag med gemensamt svenskt-norskt ägande. Dettaär tillfredsställande. Det mest ändamålsenliga tillvägagångssättet vid bolags-bildningen är nämligen, enligt min uppfattning, att SAKAB svarar för densvenska andelen i bolaget. Skälet till detta är att i SAKAB finns den erfaren-

Prop.

1990/91:188

het och kunskap som behövs för att kunna utöva ett aktivt och kompetentägarskap.

Ambitionen är att få till stånd ett brett ägande i det nya bolaget. Det ärdärför viktigt att även privata företag erbjuds att teckna aktier. På sikt kanenligt min mening även andra nordiska länder bli aktuella som samarbets-partner.

Först när det nu aktuella gemensamma bolaget har klarlagt förutsättning-arna bättre är det möjligt att ta ställning till formerna för det fortsatta samar-betet vid omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge samttill frågan om ett gemensamt avfallsbehandlingsbolag och dess finansiering

Prop.

1990/91:188

m.m.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna riktlinjerna fördet fortsatta arbetet om ökat samarbete vid omhändertagande av miljöfarligtavfall i Sverige och Norge.

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Statsrådet Kristin Hille Valla

Milj0verndepartementet

OSLO

Prop.

1990/91:188

Bilaga 1

Sveriges regering och Norges regering (parterna) har som ett led i det nor-diska samarbetet på avfallsområdet förhandlat om ett intentionsavtal om ut-vidgat samarbete för omhändertagande av miljöfarligt avfall. Samarbetetskall tjäna bägge parter. Som utgångspunkt gäller att varje land har ansvarför det avfall som uppkommer i landet.

Härvid erinras om att Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet vid fleratillfällen uttalat att avfallsområdet är väl ägnat för nordiskt samarbete.

Vidare erinras om att det både i Norge och Sverige har analyserats hurbehoven av ny behandlingskapacitet för omhändertagande av miljöfarligtavfall skall kunna tillgodoses. I detta sammanhang konstateras att en förhål-landevis stor volym av det miljöfarliga avfallet behandlas i s.k. termiska an-läggningar. De nyanläggningar som diskuteras i både Norge och Sverige haransetts kräva investeringar på vardera ungefär 500 milj.kr.

Slutligen noteras att det har förts överläggningar mellan AS NorskSpesialavfallselskap (NORSAS) och Svensk Avfallskonvertering AB (SA-KAB) som visar att ett närmare samarbete skulle medföra stora ekonomiskaoch hanteringsmässiga fördelar.

Mot denna bakgrund föreslår den svenska regeringen följande.

§ 1 Parterna skall för de båda länderna gemensamt verka för en bättremiljö genom

att minimera mängderna av miljöfarligt avfall

att uppföra anläggningar som på ett miljöriktigt sätt kan behandla miljö-farligt avfall, inklusive anläggningar för särskilt svårbehandlat avfall

att organisera omhändertagandet inklusive transporterna av miljöfarligtavfall på ett kvalitetsmedvetet och kostnadseffektivt sätt inom ramen för enallmänt god hushållning.

Parterna gör härvid den bedömningen att även om målsättningen är attminimera uppkomsten av miljöfarligt avfall, så måste under överskådlig tidbetydande kapacitet för omhändertagande finnas tillgänglig. Denna kapaci-tet måste för att tillgodose kraven på kompetens och kostnadseffektivitetmedföra en viss grad av specialisering.

§2 Parterna skall verka för att ett gemensamt norsk-svenskt aktiebolag(Bolaget) bildas.

Verksamheten i ett sådant bolag skall tillgodose den gemensamma nyttani båda länderna och bygga på ömsesidiga insatser av resurser och lokaliseringav behandlingsanläggningar för omhändertagande av miljöfarligt avfall.

Bolaget skall verka på strikt kommersiella grunder.

§3 Parterna skall verka för att till Bolaget knyts operativt inriktade hel-eller delägda aktiebolag i Norge och Sverige.

Parterna är ense om att inom en sådan koncern nästa komplett termiskaanläggning för omhändertagande av miljöfarligt avfall bör anläggas i Norge.

Parterna är ense om att inom koncernen öka kapaciteten för omhänderta-gande av oorganiskt avfall, i första steget i Sverige.

Bolaget skall hantera koncern-gemensamma frågor om marknad, logistikoch teknisk utveckling.

§ 4 Parterna är ense om att en samhällelig kontroll av verksamheten skallsäkras genom att det allmänna i Norge och Sverige tillsammans skall tillför-säkras kontrollen över Bolaget.

Aktiekapitalet kan fördelas mellan det allmänna i Norge och Sverige i re-lation 25 till 30.

Enskilda intressenter från främst Norge och Sverige skall erbjudas attteckna aktier i bolaget.

§ 5 Parterna är ense om att Bolagets behov av eget kapital för närvarandekan uppskattas till 300 milj.kr.

§ 6 Parterna uppdrar till styrelseordförandena Kristian Bade och Per OlofHåkansson i NORSAS respektive SAKAB att inom fyra månader från avta-lets undertecknande överväga och lägga fram förslag till en slutlig uppgö-relse.

§ 7 För att en slutlig överenskommelse skall bli bindande för parterna krävsatt den underställs och godkänns av stortinget respektive riksdagen.

Överenskommelsen skall träda i kraft dagen för Ers Excellens’ svarsnote.

Jag har äran att föreslå Ers Excellens att för det fall innehållet i dennanote är godtagbart för den norska regeringen, skall denna note samt Ert svardärpå utgöra en överenskommelse mellan den svenska regeringen och dennorska regeringen.

Prop.

1990/91:188

Bilaga 1

Mottag, Ers Excellens, försäkran om min utmärkta högaktning.

Oslo den 27 oktober 1990

Lennart BodströmAmbassadör

Ambassad0r Lennart Bodstr0m

Sveriges Ambassade

Oslo

Herved har jeg seren av å erkjenne mottakelsen av deres brev av 27 oktober1990 med f01gende innhold:

Ers Excellens,

Härvid erinras om att Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet vid fleratillfällen uttalat att avfallsområdet är väl ägnat för nordiskt samarbete.

Mot denna bakgrund föreslår den svenska regeringen följande.

§ 1 Parterna skall för de båda länderna gemensamt verka för en bättremiljö genom

att minimera mängderna av miljöfarligt avfall

att uppföra anläggningar som på ett miljöriktigt sätt kan behandla miljö-farligt avfall, inklusive anläggningar för särskilt svårbehandlat avfall

att organisera omhändertagandet inklusive transporterna av miljöfarligtavfall på ett kvalitetsmedvetet och kostnadseffektivt sätt inom ramen för enallmänt god hushållning.

§ 2 Parterna skall verka för att ett gemensamt norsk-svenskt aktiebolag(Bolaget) bildas.

Bolaget skall verka på strikt kommersiella grunder.

§ 3 Parterna skall verka för att till Bolaget knyts operativt inriktade hel-eller delägda aktiebolag i Norge och Sverige.

Prop.

1990/91:188

Bilaga 1

10 Parterna är ense om att inom en sådan koncern nästa kompletta termiskaanläggning för omhändertagande av miljöfarligt avfall bör anläggas i Norge.

Parterna är ense om att inom koncernen öka kapaciteten för omhänderta-gande av oorganiskt avfall, i första steget i Sverige.

Prop.

1990/91:188

Bilaga 1

Bolaget skall hantera koncern-gemensamma frågor om marknad, logistikoch teknisk utveckling.

§ 4 Parterna är ense om att en samhällelig kontroll av verksamheten skallsäkras genom att det allmänna i Norge och Sverige tillsammans skall tillför-säkras kontrollen över Bolaget.

Aktiekapitalet kan fördelas mellan det allmänna i Norge och Sverige i re-lation 25 till 30.

Enskilda intressenter från främst Norge och Sverige skall erbjudas attteckna aktier i bolaget.

§ 5 Parterna är ense om att Bolagets behov av eget kapital för närvarandekan uppskattas till 300 milj.kr.

§6 Parterna uppdrar till styrelseordförandena Kristian Bade och Per OlofHåkansson i NORSAS respektive SAKAB att inom fyra månader från avta-lets undertecknande överväga och lägga fram förslag till en slutlig uppgö-relse.

§ 7 För att en slutlig överenskommelse skall bli bindande för parterna krävsatt den underställs och godkänns av stortinget respektive riksdagen.

Överenskommelsen skall träda i kraft dagen för Ers Excellens’ svarsnote.

Mottag, Ers Excellens, försäkran om min utmärkta högaktning.

Som svar har jeg seren av å meddele Dem at den norske Regjering samtykkeri innholdet i Deres brev og anser at denne og dette svar utgjpr en intensjon-savtale mellom våre to Regjeringer.

/Erbödigst

Kristin Hille Valla

11 Ett Norskt - Svenskt bolag för omhändertagande av miljöfarligt avfall.

Rapport från förhandlarna Kristian Bade, Norge och Per Olof Håkansson,Sverige.

Den 27 oktober 1990 ingicks ett intentionsavtal, bilaga A, mellan Sverige ochNorge om ett samarbete vad gäller omhändertagande av miljöfarligt avfall(spesialavfall).

I intentionsavtalet uppdrogs det åt undertecknade att genomföra förhand-lingar i syfte att förbereda den gemensamma verksamheten. Med anledningdärav vill vi lämna följande rapport.

Begränsningen i tiden av uppdraget innebär att förhandlingarna skall varaavslutade i början av mars månad 1991. Denna tidpunkt beror på önskemå-let om, för de fall detta vid den slutliga beredningen bedöms bli nödvändigt,kunna få till stånd en behandling i stortinget respektive riksdagen under vår-sessionen 1991.

Stortinget respektive riksdagen har bland annat att fatta beslut om samar-bete och etableringen av bolag. Den svenska riksdagen har dessutom att taställning till en förändrad definition för begreppet minsta andel offentligtägande i SAKAB. Definitionen föreslås ändrad till att gälla norskt ochsvenskt offentligt ägande räknat tillsammans.

Intentionsavtalet visar på att ett bolag med uppgift att slutligt ta hand ommiljöfarligt avfall m.m. skall etableras.

I förhandlingsarbetet har vi i första hand tagit sikte på att pröva alternativaöversiktliga strukturer och ekonomiska förhållanden för bolaget samt att re-dovisa dessa.

Ingenting har under förhandlingarna kommit fram, som leder till att denlösning som intentionsavtalet indikerar skulle vara fel eller mindre lämplig.Snarare har vi stärkts i uppfattningen att en samverkan mellan Sverige ochNorge är ett framsynt sätt att lösa problemen.

Det sker för närvarande en jämförelsevis snabb utveckling inom olika områ-den som kan komma att påverka de slutliga valen när det gäller investering-arna och storleken av dessa. Detta gäller såväl tillgänglig behandlingstekniksom prognoserna för omfattningen m.m. av vad som skall behandlas. Exem-pelvis kan alternativa processmetoder till termisk behandling bli tillgängliga.

Vi har inte prövat vare sig teknikval för behandlingsverksamheten eller

Prop.

1990/91:188

Bilaga 2

andra omständigheter som påverkar investeringens storlek m.m. I dessa av-snitt bygger på de i andra sammanhang inom främst Svensk Avfallskonverte-ring AB (SAKAB) och AS Norsk Spesialavfallselskap (NORSAS) genom-förda analyserna.

När det gäller att direkt etablera det ”kompletta” bolaget får vi emellertidkonstatera att många avgörande frågor borde vara bättre klarlagda. Förut-sättningarna för att göra detta nu föreligger dock inte. Exempel på sådantär:

* Osäkerhet om MFA-volymens utveckling.

Detta gäller exempelvis omfattningen av de volymer av miljöfarligt avfall,såväl totalt som delflöden som skall tas omhand. Behov föreligger av till-kommande behandlingskapacitet, men det går inte att nu lägga fast den ex-akta storleken.

* Osäkerhet om val av behandlingsteknik.

Färska rön inom forskning och utveckling samt inte minst pågående försöks-verksamhet, kan leda fram till att då beslut om teknikval slutligen måste träf-fas, det kan föreligga beprövad ny behandlingsteknik som är kommersiellttillgänglig. Detta kan ändra de i dag gällande förutsättningarna. Definitivaval av tekniska lösningar för behandlingen bör därför göras senare och avbolaget själv.

* Osäkerhet om upphandlings- och finansieringslösningar.

Upphandlingsarbetet kommer säkerligen också att innebära ställningstagan-den till olika alternativa finansieringslösningar. De ekonomiska effekternaav exempelvis en traditionell lösning eller olika varianter av leasing m.m.kan inte klaras ut nu. De kan rimligen inte värderas på ett adekvat sätt förräni slutskedet av upphandlingsfasen.

Vad som därför måste övervägas det är inte enbart hur bolaget direkt ochfullt ut skall kunna etableras, utan också lösningar i etapper för att nå framtill den önskade verksamheten. Under förhandlingarna har därför olika vä-gar prövats att nå de mål som skisseras i intentionsavtalet.

Det är möjligt att omedelbart etablera ett bolag med bland annat tillräck-ligt stor finansiell kapacitet för att kunna ”förvärva” SAKAB, etablera dot-terbolag i Norge och därtill svara för genomförande och drifttagning av deaktuella investeringarna efter nödvändiga fördjupade studiern av teknik, lo-kalisering m.m. En sådan ”ettbeslutslösning” måste av olika skäl innehållamånga ställningstaganden som vilar på osäkra antaganden och kalkyler.Några av dem har kortfattat redovisats ovan.

Ett bättre sätt är att starta bolaget på en lägre nivå när det gäller aktiekapi-talets storlek. Därefter kan bolaget stegvis expanderas när det jämfört medi dag föreligger mera preciserade investeringsbehov m.m.

Detta sätt att etablera bolaget uppfyller målen i intentionsavtalet. Denstegvisa vägen skapar utrymme för nödvändig flexibilitet vid beslutsfattan-

Prop.

1990/91:188

Bilaga 2

det och ger en betydande bättre kontroll över utvecklingen och att styra deni rätt riktning.

Det är värdefullt om bolaget själv kan delta i och ta ansvar för en sådanutveckling.

Som ett första steg bör således ett bolag bildas mellan Sverige och Norgemed uppgift att närmare klarlägga de fortsatta samarbetsformerna, mfa-vo-lymen, marknadssituationen, behandlingsteknik, lokaliserings- och finansie-ringsfrågor m.m.

Bolaget bör för att klara dessa inledande uppgifter ges ett aktiekapital för20 milj. SEK. Bolaget kan bildas mellan staterna och näringslivet i de förhål-landen som intentionsavtalet anger.

De närmare villkoren m.m. för bolaget redovisas i bilaga B.

I form av ett arbetsmaterial har vi ställt samman vissa, uppgifter m.m. somunder om än i dag som ovan kortfattat visats, ibland osäkra förhållanden,kan ge en översiktlig beskrivning av det ”stora” bolaget, dess struktur ocharbetsbetingelser, finansiella situation m.m. Denna sammanställning redovi-sas som bilaga C. Av denna framgår att bolaget på sikt bör förfoga över etteget kapital på 300 - 400 MSEK.

Vi överlämnar detta arbetsmaterial i informationssyfte och som underlagför fortsatt bearbetning inför den stegvisa uppbyggnaden av verksamheten.Det bör understrykas att utkasten till bolagsordning och konsortialavtal,som finns med som underbilagor, avser det större bolaget. Dessa måste där-för överarbetas innan de kan appliceras på det av oss föreslagna mindre bola-get.

Att starta bolaget och stegvis bygga upp det, det finner vi vara en god ochsäker väg för att åstadkomma ett i alla avseenden stabilt och välfungerandenorsk-svenskt bolag för omhändertagande av miljöfarligt avfall.

Vi föreslår därför

att ett bolag bildas och

att bolaget ges uppgifter m.m. i enlighet med vad som framgår ovanoch i bilaga B till denna rapport.

Oslo och Stockholm den 6 mars 1991

Kristian Bade Per-Olof Håkansson

Prop.

1990/91:188

Bilaga 2

14 Bilagor A. Intentionsavtalet.

B. Rapport från förhandlingarna, plan för stegvis etablering av bola-get.

C. Arbetsmaterial från förhandlingarna, plan för ett fullt utvecklatbolag.

Prop.

1990/91:188