Proposition

Sveriges tillträde till Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar Prop. 2001/02:79

Beteckning: Prop. 2001/02:79
Typ: Proposition
Datum: 2002-01-17

Hänvisat till av

Förarbeten

SÖ 2002:48: Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar., SÖ 2002:48, avsnitt 2

Regeringens proposition 2001/02:79

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 januari 2002

Göran Persson

Kjell Larsson (Miljödepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner att Sverige tillträder Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, s.k. POP- ämnen. Stockholmskonventionen antogs vid en diplomatisk konferens i Stockholm den 23 maj 2001. Sverige undertecknade konventionen samma dag och hittills har två länder ratificerat och totalt 111 länder och Europeiska gemenskapen undertecknat konventionen. Syftet med Stockholmskonventionen är att förhindra skadlig påverkan av långlivade organiska föroreningar på människors hälsa och miljön genom att förbjuda, avveckla eller begränsa användning och produktion samt att minimera eller där så är möjligt eliminera utsläpp av oavsiktligt bildade biprodukter. Konventionen reglerar även import och export samt omhändertagande av lager och avfall av långlivade organiska föroreningar. Initialt omfattar konventionen tolv ämnen eller ämnesgrupper, vilka samtliga är förbjudna eller strängt reglerade i Sverige. Dessa tolv ämnen eller ämnesgrupper består av åtta bekämpningsmedel (aldrin, klordan, DDT, dieldrin, endrin, heptaklor, mirex och toxafen), två industrikemikalier (PCB och hexaklorbenzen (HCB, som även används som bekämpningsmedel)) samt s.k. biprodukter som bildas vid förbränning och i industriella processer (polyklorerade dioxiner (PCDD) och furaner (PCDF)). Stockholmskonventionens bestämmelser medför endast behov av mindre kompletteringar i det svenska regelverket. De ändringar som behövs är införande av förbud mot tillverkning och användning av de ämnen som kontrolleras i konventionen och bestämmelser som reglerar import och export av dessa ämnen. Författningsändringar kan genomföras med stöd av befintliga bemyndiganden i miljöbalken.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 3

2 Ärendet och dess beredning 4

3 Bakgrund 4

4 Sveriges tillträde till Stockholmskonventionen 5 4.1 Stockholmskonventionens huvudsakliga innehåll 7 4.2 Nödvändiga åtgärder för att uppfylla Stockholmskonventionen 8

Bilaga 1 Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar 10

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser - Ratificering av Stockholmskonventionen 85

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 januari 2002 86

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att Sverige tillträder Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar.

Ärendet och dess beredning

Förenta nationernas miljöprograms (UNEP) styrelse beslutade i maj 1995 om att en utvärdering av tolv identifierade långlivade organiska föroreningar skulle utföras av det mellanstatliga organet Forum för kemikaliesäkerhet (Intergovernmental Forum on Chemical Safety, IFCS) och samarbetsorganisationen för en säker kemikaliehantering (Inter-organisation for the Sound Management of Chemicals, IOMC). Utvärderingen resulterade i en rekommendation till UNEP:s styrelse i januari 1997 om strategier för att eliminera eller reducera långlivade organiska föroreningar. På basis av dessa rekommendationer beslutade Förenta nationernas regeringar vid UNEP:s styrelsemöte i februari 1997 om att inleda internationella förhandlingar om en global konvention för begränsning av användning och utsläpp av ett antal långlivade organiska ämnen eller ämnesgrupper. Förhandlingsarbetet inleddes i juni 1998 och sammanlagt har fem förhandlingsmöten hållits. Konventionen antogs och undertecknades vid en diplomatisk konferens i Stockholm den 23 maj 2001. Sverige undertecknade konventionen samma dag och hittills har två länder ratificerat och totalt 111 länder och Europeiska gemenskapen undertecknat konventionen. Initialt omfattas Stockholmskonventionen av tolv ämnen eller ämnesgrupper, vilka samtliga är förbjudna eller strängt reglerade i Sverige. För ikraftträdande krävs att minst 50 parter ratificerar, godtar eller godkänner konventionen. Konventionen har upprättats på arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska. I bilaga 1 finns den engelska texten och den svenska översättningen av konventionen. Stockholmskonventionen har remissbehandlats (dnr M2001/4843/Kn). En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr M2001/4843/Kn). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2.

Bakgrund

Långlivade organiska föroreningar s.k. POP-ämnen kännetecknas av att de bryts ned mycket långsamt i naturen, särskilt i kalla miljöer med sparsam biologisk aktivitet. De sprids över nationella gränser och nedfall kan ske långt från ursprungskällan. POP-ämnen är fettlösliga och ansamlas i människors och djurs kroppsfett, dvs. de är bioackumulerbara. De stora rovdjuren och rovfåglarna är särskilt utsatta eftersom ämnena som regel ökar i koncentration ju högre upp i näringskedjan man kommer, s.k. biomagnifiering. Detta kan leda till koncentrationer som kan ge negativa effekter på människors och djurs hälsa. Mätningar i Östersjön har visat att halterna av vissa långlivade miljögifter inte sjunker trots långvariga förbud mot användningen såväl i Sverige som i flera andra Östersjöländer. Livsmedelsverket har exempelvis utfärdat kostrekommendationer för konsumtion av fet fisk från Östersjön för kvinnor i barnafödande ålder på grund av höga halter av vissa POP-ämnen. Temperaturskillnaden mellan olika regioner har betydelse för spridningsmönstret. Forskning om spridningsmönstret visar att ämnena avgår från mark och vatten till luft i varmare regioner och transporteras till och blir kvar i kallare regioner, t.ex. i tempererade och arktiska områden. Det arktiska ekosystemet, och särskilt ursprungsbefolkningen som livnär sig på fisk och däggdjur från Arktis, är speciellt i riskzonen. Undersökningar visar att sediment och djur från Östersjön har relativt höga halter av långlivade organiska föroreningar. Östersjön är ett av världens största brackvattenhav med en hög tillförsel av miljögifter och en låg vattenomsättning. Den låga salthalten ger ett ganska artfattigt växt- och djurliv som är särskilt känsligt för ytterligare påverkan av miljögifter. Detta visar att det är angeläget att vidta åtgärder på regional och global nivå för att stoppa spridningen av långlivade organiska föroreningar. Stockholmskonventionen kan bidra till att minska nedfallet, bl.a. över Sverige, av långlivade organiska föroreningar som i dag huvudsakligen används i andra delar av världen. Under Förenta nationernas konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (CLRTAP) slutförhandlades år 1998 ett regionalt protokoll om långlivade organiska föroreningar. Protokollet som omfattar Europa, USA och Kanada har varit vägledande vid förhandlingarna om den globala Stockholmskonventionen. Sverige undertecknade och ratificerade protokollet 1999. För ikraftträdande krävs att minst 16 parter ratificerar protokollet. Hittills har totalt 36 parter undertecknat och åtta ratificerat protokollet. För att nå målet Giftfri miljö krävs inte enbart nationella åtgärder utan också inom EU och globalt. Riksdagen har med anledning av proposition 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljö beslutat att särskilt farliga ämnen skall fasas ut (bet. 2000/01:MJU15, rskr. 2000/01:269). Stockholmskonventionens ämnen omfattas av detta utfasningskrav.

Sveriges tillträde till Stockholmskonventionen

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Sveriges tillträde till Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser stödjer regeringens förslag. Livsmedelsverket framför att man bör diskutera vad som bör göras åt avfall från fiskenäringen för att inte återkontaminera fiskevattnen, t.ex. Östersjön. Detta med tanke på de nyligen beslutade gränsvärdena för dioxiner och undantaget för fet fisk från Östersjöregionen. Svenska Naturskyddsföreningen anser att det är angeläget att skyndsamt genomföra konventionen på de områden där det finns nationella brister i dag. Det innebär utfasning av de varor och antropogena processer som leder till dioxinbildning där Naturskyddsföreningen i första hand föreslår att all storskalig och relativt lätt ersättningsbar PVC förbjuds. Vidare föreslår Naturskyddsföreningen att saluförandet av PVC-golv till torra utrymmen omedelbart stoppas med hänsyn till produktvalsprincipen. Naturskyddsföreningen anser att lagstiftningen behöver ses över vad gäller förbränning av blandade fraktioner avfall och för att få ett stopp för importen av avfall. Vidare bör persistens och bioackumulerbarhet vara vägledande kriterier för val av ytterligare ämnen där Naturskyddsföreningen ser flera kandidater som är aktuella såsom ftalater, bromerade flamskyddsmedel, PFOS och alkylfenoletoxylater. Greenpeace efterlyser snabba insatser eller lagstiftningsåtgärder för att minska den totala oavsiktliga bildningen av de s.k. biprodukterna dioxiner, furaner, HCB och PCB. Greenpeace anser att regeringen omgående bör vidta åtgärder för att stoppa utbyggnaden av avfallsförbränning som de anser är en stor källa till dessa biprodukter. Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av vad regeringen redan anfört är det angeläget att vidta åtgärder på regional och global nivå för att stoppa spridningen av långlivade organiska föroreningar. En betydande del av nedfallet i Sverige av dessa föroreningar är av utländskt ursprung. Stockholmskonventionen kan bidra till att minska nedfallet av långlivade organiska ämnen som i dag huvudsakligen används i andra delar av världen. Sverige har spelat en aktiv och pådrivande roll för att begränsa långlivade organiska föroreningars inverkan på miljön och människors hälsa. Tillsammans med övriga nordiska länder och Kanada var Sverige starkt pådrivande till att förhandlingarna om en global bindande konvention om långlivade organiska föroreningar kom till stånd. Det är nu viktigt att begränsa spridningen av sådana föroreningar. Regeringen anser därför att Sverige snarast bör ratificera Stockholmskonventionen. Sverige undertecknade konventionen den 23 maj 2001. Regeringen instämmer i att ytterligare POP-ämnen bör läggas till Stockholmskonventionen så snart som möjligt och har därför givit Kemikalieinspektionen i uppdrag att tillsammans med Naturvårdsverket ta fram en prioriteringslista över sådana ämnen. Dessa ämnen bör även inkluderas i det redan färdigförhandlade POP-protokollet inom ramen för konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (CLRTAP). De exempel som Naturskyddsföreningen tagit upp kan vara sådana ämnen som kommer att inkluderas i listan. För svensk del finns det även ett behov av att kartlägga utsläppskällor och ytterligare definiera behov av åtgärder för de oavsiktligt bildade s.k. biprodukterna (dioxiner, furaner, HCB och PCB). Regeringen avser att ge Naturvårdsverket ett sådant uppdrag i början av år 2002. Två utredningar som behandlar den framtida avfallshanteringen har nyligen presenterats för regeringen. Naturvårdsverket har i rapporten Ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall (dnr M2001/5278/Kn) redovisat ett regeringuppdrag där bl.a. frågan om förbränning av avfall behandlas. Producentansvarsutredningen (M 2000:01) har i december 2001 presenterat sitt betänkande (SOU 2001:102) som innehåller en bred översyn av producentansvaret. Den 1 februari 2002 kommer 2001 års utredning om vissa avfallsskattefrågor (Fi 2001:05) att presentera sitt betänkande om bl.a. konsekvenser av att införa en skatt på förbränning av avfall. Mot bakgrund av resultaten av de pågående utredningarna avser regeringen att i en proposition föreslå de åtgärder som kan behövas för att den framtida avfallshanteringen, inkluderande frågan om avfallsförbränning, skall bli ekologiskt hållbar. Vidare är det nödvändigt att se över den återstående förekomsten av PCB från tidigare användning.

4.1 Stockholmskonventionens huvudsakliga innehåll

Stockholmskonventionen är uppbyggd på ett sätt som i stort överensstämmer med övriga multilaterala överenskommelser på miljöområdet. Syftet med Stockholmskonventionen är att förhindra skadlig påverkan av långlivade organiska föroreningar, s.k. POP-ämnen, på människors hälsa och miljön genom att förbjuda, avveckla eller begränsa användning och produktion samt att minimera eller där så är möjligt eliminera utsläpp av oavsiktligt bildade biprodukter. Initialt omfattar konventionen tolv ämnen eller ämnesgrupper, vilka samtliga är förbjudna eller strängt reglerade i Sverige. Dessa tolv ämnen eller ämnesgrupper består av åtta bekämpningsmedel (aldrin, klordan, DDT, dieldrin, endrin, heptaklor, mirex och toxafen), två industrikemikalier (PCB och hexaklorbenzen (HCB, som även används som bekämpningsmedel)) samt s.k. biprodukter som bildas vid förbränning och i industriella processer (polyklorerade dioxiner (PCDD) och furaner (PCDF)). Försiktighetsprincipen är vägledande för konventionens syfte (artikel 1) och användning särskilt när det gäller att lägga till nya ämnen (artikel 8 paragraf 7 och 9). Definitioner anges i artikel 2. I artikel 3, 5 och 6 anges de grundläggande skyldigheter som parterna kommit överens om. I dessa skyldigheter ingår åtgärder för att minska eller eliminera utsläpp av produktion och användning samt oavsiktlig bildning, genom förbud eller begränsningar, import- och exportrestriktioner samt användning av bästa tillgängliga teknik och miljöpraxis. Vidare ingår regler för hantering av lager samt avfall där i första hand destruktion skall tillämpas. Särskilda riktlinjer för hantering av avfall skall utarbetas i nära samarbete med motsvarande arbete under Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Konventionen innehåller även rekommendationer om att länderna nationellt skall förhindra att nya och gamla substanser med POP- egenskaper inte skall släppas ut på marknaden respektive fortsätta att användas (artikel 3 paragraf 3 och 4). Enligt artikel 4 finns möjligheter till undantag från skyldigheterna i artikel 3. Dessa undantag är tidsbegränsade och landspecifika och skall anges i en särskild förteckning knuten till konventionen. Generella undantag medges för användning vid forskning i laboratorieskala samt som referensstandard (artikel 3 paragraf 5). Konventionen innehåller även bestämmelser om hur ytterligare kemikalier skall införas i bilaga A, B och C (artikel 8). Ett förslag om tillägg skall innehålla uppgifter om kemikaliens egenskaper enligt bilaga D och överlämnas till en granskningskommitté till partskonferensen. Kommittén granskar förslaget och begär in ytterligare information enligt bilaga E och F för upprättande av en riskprofil samt förslag till kontrollåtgärder för kemikalien. Regeringen har gett Kemikalieinspektionen i uppdrag att, tillsammans med Naturvårdsverket, ta fram en prioriteringslista över ytterligare kandidatämnen som skall kunna föreslås inkluderas i Stockholmskonventionen samt det regionala POP-protokollet under konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Artiklarna 7 och 9–11 innehåller överenskommelser om genomförandeprogram, utbyte av information, information till allmänheten, forskning och övervakning. I artiklarna 12–14 finns överenskommelser om tekniskt bistånd, finansieringsmekanism och tillfälliga finansieringsarrangemang. Konventionens artiklar 15–18 innehåller överenskommelser om rapportering, efterlevnad och tvistlösning. De efterföljande artiklarna 19–30 behandlar procedurer för inrättandet av partskonferensen och sekretariatet, ändringar i konventionen, rösträtt, undertecknande, ratificering, ikraftträdande och frånträdande m.m. För ikraftträdande krävs att minst 50 parter ratificerar, godtar eller godkänner konventionen.

4.2 Nödvändiga åtgärder för att uppfylla Stockholmskonventionen

De svenska bestämmelserna finns huvudsakligen i Kemikalieinspektionens föreskrifter. Enligt dessa bestämmelser gäller att aldrin, klordan, DDT, dieldrin, endrin och hexaklorbenzen inte får ingå som verksamma ämnen i bekämpningsmedel. För heptaklor gäller att ämnet inte får ingå som verksamt ämne i växtskyddsmedel. För dieldrin, DDT, hexaklorbenzen och toxafen gäller att om en kemisk produkt innehåller ämnet så måste detta framgå av anmälan till Kemikalieinspektionens produktregister. För PCB-produkter och PCB-varor gäller enligt förordningen (1985:837) om PCB m.m. ett förbud mot tillverkning, bearbetning, saluförande, överlåtelse för användning eller återanvändning. De svenska reglerna behöver ses över så att det införs ett förbud mot tillverkning och användning av alla de ämnen som omfattas av konventionen. Alternativt kan tillståndsplikten behöva utökas. Detta är åtgärder som regeringen avser att vidta med stöd av 14 kap. miljöbalken. Polyklorerade dioxiner och furaner, HCB och PCB kan bildas oavsiktligt vid exempelvis kemiska industriprocesser, förbränning och andra högtemperaturprocesser. Konventionen ställer krav på att åtgärder skall vidtas för att minska eller eliminera utsläpp till följd av oavsiktlig bildning av dessa ämnen. Detta skall ske genom upprättande av handlingsprogram och genom att främja användning av bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis. Några särskilda lagändringar i detta avseende är inte nödvändiga. Med stöd av miljöbalken kan regeringen föreskriva om gränsvärden som måste iakttas när tillstånd till miljöfarlig verksamhet skall beviljas eller omprövas. För svensk del finns det behov av att kartlägga utsläppskällor och ytterligare definiera behov av åtgärder för dessa oavsiktligt bildade ämnen. Regeringen avser att ge Naturvårdsverket ett sådant uppdrag i början av år 2002. Konventionen ställer också krav på under vilka förutsättningar import och export skall få ske av de ämnen som regleras i konventionen och hur omhändertagandet skall gå till vid import. Svenska bestämmelser på området finns bl.a. i förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter och i förordningen om PCB m.m. För PCB gäller att produkten eller varan inte får importeras från eller exporteras till länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen. De svenska bestämmelserna bör ses över. Ändringar av dessa bestämmelser kan ske med stöd av de bemyndiganden som finns i miljöbalken. Parterna till konventionen skall vidta åtgärder för att säkerställa att lager och avfall som är förorenade av kemikalier som omfattas av konventionen handhas på ett sätt som skyddar människors hälsa och miljön. Parterna skall bl.a. vidta åtgärder för att identifiera lager, produkter och artiklar i användning samt avfall som innehåller de kemikalier som konventionen omfattar. Vidare skall avfallet behandlas, samlas upp, fraktas och lagras på ett miljömässigt godtagbart sätt och omhändertas så att innehållet av den långlivade organiska föroreningen förstörs eller oåterkalleligen omvandlas. Bestämmelser om hantering av avfall finns framför allt i 15 kap. miljöbalken och i avfallsförordningen (2001:1063). Enligt avfallsförordningen gäller bl.a. att den som bedriver verksamhet där avfall mellanlagras, återvinns eller bortskaffas skall föra anteckningar om den mängd och det slag av avfall som sålunda hanteras. När det gäller farligt avfall gäller uppgiftsskyldigheten även bl.a. att anteckningar skall föras om den mängd och de slag av avfall som årligen uppkommer i verksamheten samt de anläggningar som olika slag av avfall transporteras till. Bestämmelser finns även om anteckningsskyldighet för den som transporterar avfall. Avfallsförordningen innehåller vidare bestämmelser om tillstånds- och anmälningsplikt för transport av avfall. Avfallsförordningen trädde i kraft den 1 januari 2002 och ersätter bestämmelserna i förordningen (1996:971) om farligt avfall och renhållningsförordningen (1998:902) som upphörde att gälla vid samma tidpunkt. I förordningen (1997:692) om förbränning av farligt avfall finns bestämmelser om tillstånd till förbränning av farligt avfall. Av betydelse är även reglerna i 10 kap. miljöbalken om ansvar för förorenade områden. Efterbehandlingsansvaret innebär att den ansvarige i skälig omfattning skall utföra eller bekosta de efterbehandlingsåtgärder som behövs för att motverka skador eller olägenheter för hälsa eller miljön. I 9 kap. miljöbalken och förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd finns vidare bestämmelser om tillståndsprövning avseende avfall. Några författningsändringar bedöms inte som nödvändiga i denna del. Konventionen innehåller även bestämmelser om att parterna skall utse en nationell myndighet för utbyte av information i frågor som behandlas i konventionen, om rapportering till sekretariatet om vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra konventionen och om tillhandahållande av statistikuppgifter. För att uppfylla dessa förpliktelser kan vissa förordningsändringar behövas. Sveriges tillträde till Stockholmskonventionen bedöms inte medföra några samhällsekonomiska merkostnader jämfört med i dag.

Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar

ANNEX A

ELIMINATION

PART I

Notes:

(i) Except as otherwise specified in this Convention, quantities of a chemical occurring as unintentional trace contaminants in products and articles shall not be considered to be listed in this Annex; (ii) This note shall not be considered as a production and use specific exemption for purposes of paragraph 2 of Article 3. Quantities of a chemical occurring as constituents of articles manufactured or already in use before or on the date of entry into force of the relevant obligation with respect to that chemical, shall not be considered as listed in this Annex, provided that a Party has notified the Secretariat that a particular type of article remains in use within that Party. The Secretariat shall make such notifications publicly available; (iii) This note, which does not apply to a chemical that has an asterisk following its name in the Chemical column in Part I of this Annex, shall not be considered as a production and use specific exemption for purposes of paragraph 2 of Article 3. Given that no significant quantities of the chemical are expected to reach humans and the environment during the production and use of a closed-system site-limited intermediate, a Party, upon notification to the Secretariat, may allow the production and use of quantities of a chemical listed in this Annex as a closed-system site- limited intermediate that is chemically transformed in the manufacture of other chemicals that, taking into consideration the criteria in paragraph 1 of Annex D, do not exhibit the characteristics of persistent organic pollutants. This notification shall include information on total production and use of such chemical or a reasonable estimate of such information and information regarding the nature of the closed-system site- limited process including the amount of any non-transformed and unintentional trace contamination of the persistent organic pollutant- starting material in the final product. This procedure applies except as otherwise specified in this Annex. The Secretariat shall make such notifications available to the Conference of the Parties and to the public. Such production or use shall not be considered a production or use specific exemption. Such production and use shall cease after a ten-year period, unless the Party concerned submits a new notification to the Secretariat, in which case the period will be extended for an additional ten years unless the Conference of the Parties, after a review of the production and use decides otherwise. The notification procedure can be repeated; (iv) All the specific exemptions in this Annex may be exercised by Parties that have registered exemptions in respect of them in accordance with Article 4 with the exception of the use of polychlorinated biphenyls in articles in use in accordance with the provisions of Part II of this Annex, which may be exercised by all Parties. Part II

Polychlorinated biphenyls

Each Party shall: (a) With regard to the elimination of the use of polychlorinated biphenyls in equipment (e.g. transformers, capacitors or other receptacles containing liquid stocks) by 2025, subject to review by the Conference of the Parties, take action in accordance with the following priorities: (i) Make determined efforts to identify, label and remove from use equipment containing greater than 10 per cent polychlorinated biphenyls and volumes greater than 5 litres; (ii) Make determined efforts to identify, label and remove from use equipment containing greater than 0.05 per cent polychlorinated biphenyls and volumes greater than 5 litres; (iii) Endeavour to identify and remove from use equipment containing greater than 0.005 percent polychlorinated biphenyls and volumes greater than 0.05 litres; (b) Consistent with the priorities in subparagraph (a), promote the following measures to reduce exposures and risk to control the use of polychlorinated biphenyls: (i) Use only in intact and non-leaking equipment and only in areas where the risk from environmental release can be minimised and quickly remedied; (ii) Not use in equipment in areas associated with the production or processing of food or feed; (iii) When used in populated areas, including schools and hospitals, all reasonable measures to protect from electrical failure which could result in a fire, and regular inspection of equipment for leaks; (c) Notwithstanding paragraph 2 of Article 3, ensure that equipment containing polychlorinated biphenyls, as described in subparagraph (a), shall not be exported or imported except for the purpose of environmentally sound waste management; (d) Except for maintenance and servicing operations, not allow recovery for the purpose of reuse in other equipment of liquids with polychlorinated biphenyls content above 0.005 per cent; (e) Make determined efforts designed to lead to environmentally sound waste management of liquids containing polychlorinated biphenyls and equipment contaminated with polychlorinated biphenyls having a polychlorinated biphenyls content above 0.005 per cent, in accordance with paragraph 1 of Article 6, as soon as possible but no later than 2028, subject to review by the Conference of the Parties; (f) In lieu of note (ii) in Part I of this Annex, endeavour to identify other articles containing more than 0.005 per cent polychlorinated biphenyls (e.g. cable-sheaths, cured caulk and painted objects) and manage them in accordance with paragraph 1 of Article 6; (g) Provide a report every five years on progress in eliminating polychlorinated biphenyls and submit it to the Conference of the Parties pursuant to Article 15; (h) The reports described in subparagraph (g) shall, as appropriate, be considered by the Conference of the Parties in its reviews relating to polychlorinated biphenyls. The Conference of the Parties shall review progress towards elimination of polychlorinated biphenyls at five year intervals or other period, as appropriate, taking into account such reports. Bilaga A

Eliminering

Del I

Anmärkningar i) Om inte annat anges i denna konvention skall mängder av kemikalier som förekommer som oavsiktliga spårföroreningar i produkter och artiklar inte betraktas som upptagna i denna bilaga. ii) Denna anmärkning skall inte betraktas som ett särskilt angivet undantag avseende produktion och användning i de syften som avses i artikel 3.2. Mängder av en kemikalie som förekommer som beståndsdelar av artiklar som tillverkats eller redan används före eller på dagen för ikraftträdandet av det relevanta åtagandet med avseende på denna kemikalie skall inte betraktas såsom upptagna i denna bilaga, under förutsättning att en part har meddelat sekretariatet att en viss typ av artikel fortsätter att användas inom denna part. Sekretariatet skall tillkännage sådana meddelanden. iii) Denna anmärkning, som inte gäller för kemikalier som är betecknade med asterisk i kolumnen för kemikalier i del I i denna bilaga, skall inte betraktas som ett särskilt angivet undantag avseende produktion och användning i de syften som avses i artikel 3.2. Under förutsättning att inga avsevärda mängder av kemikalien förväntas nå människor eller miljön under produktionen och användning som intermediär i slutna system på avgränsade platser får en part, efter att ha meddelat sekretariatet, tillåta produktion och användning av mängder av en kemikalie upptagen i denna bilaga såsom intermediär i slutna system på avgränsade platser som kemiskt omvandlas vid produktion av andra kemikalier som, med beaktande av kriterierna i punkt 1 i bilaga D, inte uppvisar långlivade organiska föroreningars egenskaper. I meddelandet skall ingå information om total produktion och användning av kemikalien i fråga eller en skälig uppskattning av denna information samt information om processen i det slutna systemet på den avgränsade platsen innefattande mängder av eventuellt förekommande icke-omvandlad och oavsiktlig spårförorening av den långlivade organiska föroreningen i slutprodukten. Denna procedur skall gälla såvida inte annat anges i denna bilaga. Sekretariatet skall tillhandahålla partskonferensen och allmänheten sådana meddelanden. Sådan produktion eller användning skall inte betraktas som ett särskilt angivet undantag avseende produktion och användning. Sådan produktion och användning skall upphöra efter en tioårsperiod, såvida inte den berörda parten överlämnar ett nytt meddelande till sekretariatet, i vilket fall perioden utsträcks ytterligare tio år, såvida inte partskonferensen beslutar annat efter att ha granskat produktionen och användningen. Meddelandeförfarandet får upprepas. iv) Alla särskilt angivna undantag i denna bilaga får utnyttjas av parter som har registrerat undantag med avseende på dem i enlighet med artikel 4, med undantag för användning av PCB i artiklar som används i enlighet med bestämmelserna i del II i denna bilaga, vilka undantag får utnyttjas av alla parter.

Del II Polyklorinerade bifenyler (PCB)

Varje part skall, a) vad avser eliminering av användning av PCB i utrustning (exempelvis transformatorer, kondensatorer, eller andra behållare som innehåller lager av vätska) senast 2025, med förbehåll för prövning av partskonferensen, vidta åtgärder i enlighet med följande prioriteringar: i) göra beslutsamma ansträngningar för att identifiera, märka och ta ur användning utrustning som innehåller mer än 10 procent PCB och volymer större än 5 liter; ii) göra beslutsamma ansträngningar för att identifiera, märka och ta ur användning utrustning som innehåller mer än 0,05 procent PCB och volymer större än 5 liter; iii) sträva efter att identifiera och ta ur användning utrustning som innehåller mer än 0,005 procent PCB och volymer större än 0,05 liter. b) Varje part skall, i överensstämmelse med prioriteringen i stycke a ovan främja följande åtgärder för att minska exponering och risk för att kontrollera användning av PCB: i) användning endast i intakt och läckagefri utrustning och endast inom områden där risken för utsläpp till miljön kan minimeras och snabbt avhjälpas; ii) ingen användning i utrustning i områden i samband med produktion eller bearbetning av livsmedel eller djurfoder. iii) Vid användning i befolkade områden, däribland skolor och sjukhus, vidtagande av alla skäliga åtgärder för skydd mot elavbrott som kan förorsaka brand samt företagande av regelbunden inspektion av utrustning för att upptäcka läckage. c) Varje part skall, utan hinder av artikel 3.2, säkerställa att utrustning som innehåller PCB enligt beskrivningen i stycke a ovan inte exporteras eller importeras utom för att omhänderta avfallet på ett miljömässigt godtagbart sätt. d) En part skall inte, utom för underhålls- och serviceändamål, tillåta återvinning med syfte på återanvändning i annan utrustning av vätskor med ett PCB-innehåll över 0,005 procent. e) Varje part skall göra beslutsamma ansträngningar som syftar till att leda till miljömässigt godtagbar avfallshantering av vätskor som innehåller PCB och utrustning som är förorenad med PCB med ett PCB-innehåll över 0,005 procent i enlighet med artikel 6.1 så snart som möjligt och senast 2028, med förbehåll för omprövning av partskonferensen. f) Varje part skall i linje med anmärkning ii i del I i denna bilaga sträva efter att identifiera andra artiklar som innehåller mer än 0,005 procent PCB (exempelvis kabelisolering, fogmassor och målade föremål) och behandla dem i enlighet med artikel 6.1. g) Varje part skall vart femte år till partskonferensen i enlighet med artikel 15 avge rapport om gjorda framsteg i fråga om eliminering av PCB. h) De rapporter som avses i stycke g skall på lämpligt sätt behandlas av partskonferensen vid dess PCB-granskning. Partskonferensen skall granska framsteg i fråga om PCB-eliminering vart femte år eller med andra tidsintervall som kan vara lämpliga med hänsyn till dessa rapporter.

Annex B

RESTRICTION

Part I

Notes: (i) Except as otherwise specified in this Convention, quantities of a chemical occurring as unintentional trace contaminants in products and articles shall not be considered to be listed in this Annex; (ii) This note shall not be considered as a production and use acceptable purpose or specific exemption for purposes of paragraph 2 of Article 3. Quantities of a chemical occurring as constituents of articles manufactured or already in use before or on the date of entry into force of the relevant obligation with respect to that chemical, shall not be considered as listed in this Annex, provided that a Party has notified the Secretariat that a particular type of article remains in use within that Party. The Secretariat shall make such notifications publicly available; (iii) This note shall not be considered as a production and use specific exemption for purposes of paragraph 2 of Article 3. Given that no significant quantities of the chemical are expected to reach humans and the environment during the production and use of a closed-system site-limited intermediate, a Party, upon notification to the Secretariat, may allow the production and use of quantities of a chemical listed in this Annex as a closed-system site-limited intermediate that is chemically transformed in the manufacture of other chemicals that, taking into consideration the criteria in paragraph 1 of Annex D, do not exhibit the characteristics of persistent organic pollutants. This notification shall include information on total production and use of such chemical or a reasonable estimate of such information and information regarding the nature of the closed-system site-limited process including the amount of any non-transformed and unintentional trace contamination of the persistent organic pollutant- starting material in the final product. This procedure applies except as otherwise specified in this Annex. The Secretariat shall make such notifications available to the Conference of the Parties and to the public. Such production or use shall not be considered a production or use specific exemption. Such production and use shall cease after a ten-year period, unless the Party concerned submits a new notification to the Secretariat, in which case the period will be extended for an additional ten years unless the Conference of the Parties, after a review of the production and use decides otherwise. The notification procedure can be repeated; (iv) All the specific exemptions in this Annex may be exercised by Parties that have registered in respect of them in accordance with Article 4.

Part II

DDT (1,1,1-trichloro-2,2-bis(4-chlorophenyl)ethane)

1. The production and use of DDT shall be eliminated except for Parties that have notified the Secretariat of their intention to produce and/or use it. A DDT Register is hereby established and shall be available to the public. The Secretariat shall maintain the DDT Register.

2. Each Party that produces and/or uses DDT shall restrict such production and/or use for disease vector control in accordance with the World Health Organization recommendations and guidelines on the use of DDT and when locally safe, effective and affordable alternatives are not available to the Party in question.

3. In the event that a Party not listed in the DDT Register determines that it requires DDT for disease vector control, it shall notify the Secretariat as soon as possible in order to have its name added forthwith to the DDT Register. It shall at the same time notify the World Health Organization.

4. Every three years, each Party that uses DDT shall provide to the Secretariat and the World Health Organization information on the amount used, the conditions of such use and its relevance to that Party’s disease management strategy, in a format to be decided by the Conference of the Parties in consultation with the World Health Organization.

5. With the goal of reducing and ultimately eliminating the use of DDT, the Conference of the Parties shall encourage: (a) Each Party using DDT to develop and implement an action plan as part of the implementation plan specified in Article 7. That action plan shall include: (i) Development of regulatory and other mechanisms to ensure that DDT use is restricted to disease vector control; (ii) Implementation of suitable alternative products, methods and strategies, including resistance management strategies to ensure the continuing effectiveness of these alternatives; (iii) Measures to strengthen health care and to reduce the incidence of the disease. (b) The Parties, within their capabilities, to promote research and development of safe alternative chemical and non-chemical products, methods and strategies for Parties using DDT, relevant to the conditions of those countries and with the goal of decreasing the human and economic burden of disease. Factors to be promoted when considering alternatives or combinations of alternatives shall include the human health risks and environmental implications of such alternatives. Viable alternatives to DDT shall pose less risk to human health and the environment, be suitable for disease control based on conditions in the Parties in question and be supported with monitoring data.

6. Commencing at its first meeting, and at least every three years thereafter, the Conference of the Parties shall, in consultation with the World Health Organization, evaluate the continued need for DDT for disease vector control on the basis of available scientific, technical, environmental and economic information, including: (a) The production and use of DDT and the conditions set out in paragraph 2; (b) The availability, suitability and implementation of the alternatives to DDT; and (c) Progress in strengthening the capacity of countries to transfer safely to reliance on such alternatives.

7. A Party may, at any time, withdraw its name from the DDT Registry upon written notification to the Secretariat. The withdrawal shall take effect on the date specified in the notification.

Bilaga B

Begränsning

Del I

Anmärkningar i) Om inte annat anges i denna konvention skall mängder av kemikalier som förekommer som oavsiktliga spårföroreningar i produkter och föremål inte betraktas som upptagna i denna bilaga. ii) Denna anmärkning skall inte betraktas som ett särskilt angivet undantag avseende produktion och användning i ett godtagbart syfte i de syften som avses i artikel 3.2. Mängder av en kemikalie som förekommer som beståndsdelar av föremål som tillverkats eller redan används före eller på dagen för ikraftträdandet av det relevanta åtagandet med avseende på denna kemikalie skall inte betraktas såsom upptagna i denna bilaga, under förutsättning att en part har meddelat sekretariatet att en viss typ av föremål fortsätter att användas inom denna part. Sekretariatet skall tillkännage sådana meddelanden. iii) Denna anmärkning skall inte betraktas som ett särskilt angivet undantag avseende produktion och användning i de syften som avses i artikel 3.2. Eftersom inga avsevärda mängder av kemikalien förväntas nå människor eller miljön under produktionen och användningen som intermediär för slutna system på avgränsade platser får en part, efter att ha meddelat sekretariatet, tillåta produktion och användning av mängder av en kemikalie upptagen i denna bilaga såsom intermediär i slutna system på avgränsade platser som kemiskt omvandlas i produktionen av andra kemikalier som, med beaktande av kriterierna i punkt 1 i bilaga D, inte företer långlivade organiska föroreningars egenskaper. I meddelandet skall ingå information om total produktion och användning av kemikalien i fråga eller en skälig uppskattning av denna information samt information om processen i det slutna systemet på den avgränsade platsen innefattande mängder av eventuellt förekommande icke-omvandlad och oavsiktlig spårförorening av utgångsmaterialet av den långlivade organiska föroreningen i slutprodukten. Denna procedur skall gälla såvida inte annat anges i denna bilaga. Sekretariatet skall tillhandahålla partskonferensen och allmänheten sådana meddelanden. Sådan produktion eller användning skall inte betraktas som ett särskilt angivet undantag avseende produktion och användning. Sådan produktion och användning skall upphöra efter en tioårsperiod, såvida inte den berörda parten överlämnar ett nytt meddelande till sekretariatet, i vilket fall perioden utsträcks ytterligare tio år, såvida inte partskonferensen beslutar annat efter att ha granskat produktionen och användningen. Meddelandeförfarandet får upprepas. iv) Alla särskilt angivna undantag i denna bilaga får utnyttjas av parter som har registrerat undantag med avseende på dem i enlighet med artikel 4.

Del II DTT Diklordifenyltriklormetylmetan (1,1,1-triklor-2,2-bis (4- klorfenyl)etan)

1. Produktion och användning av DDT skall elimineras utom avseende parter som har meddelat sekretariatet sin avsikt att producera och/eller använda DDT. Härmed upprättas en DDT-förteckning som skall hållas tillgänglig för allmänheten. DTT-förteckningen skall föras av sekretariatet.

2. Varje part som producerar och/eller använder DDT skall begränsa produktionen och/eller användningen till bekämpning av smittospridare i enlighet med Världshälsoorganisationens rekommendationer och riktlinjer för användning av DDT och när lokalt säkra, effektiva och ekonomiskt överkomliga alternativ inte är tillgängliga för parten.

3. Om en part som inte är upptagen i DDT-förteckningen bestämmer att den behöver DDT för bekämpning av smittospridare, skall den meddela sekretariatet så snart som möjligt för att skyndsamt bli införd i DDT- förteckningen. Den skall samtidigt underrätta Världshälsoorganisationen.

4. Vart tredje år skall en part som använder DDT meddela sekretariatet och Världshälsoorganisationen uppgifter om använda mängder, villkoren för denna användning och dess betydelse i partens strategi för sjukdomsförebyggande i en form som skall bestämmas av partskonferensen i samråd med Världshälsoorganisationen.

5. I syfte att minska och slutligen eliminera användning av DDT skall partskonferensen uppmuntra a) varje part som använder DDT att upprätta och genomföra ett handlingsprogram som en del av det genomförandeprogram som anges i artikel 7. Detta handlingsprogram skall innehålla följande: i) Upprättande av regleringsmekanismer och andra mekanismer för att säkerställa att användningen av DDT är begränsad till bekämpning av smittospridare. ii) Användning av godtagbara alternativa produkter, metoder och strategier, inklusive strategier för resistenshantering för att säkerställa dessa alternativs fortsatta effektivitet. iii) Åtgärder för att förbättra hälsovården och minska förekomsten av sjukdomen. b) Partskonferensen skall vidare uppmuntra parterna att, i enlighet med sin förmåga, främja forskning och utveckling av säkra alternativa kemiska och icke-kemiska produkter, metoder och strategier för de parter som använder DDT, som är relevanta för dessa länders förhållanden och i syfte att minska den mänskliga och ekonomiska bördan av sjukdomar. Faktorer som skall främjas i fråga om bedömning av alternativ eller kombination av alternativ skall innefatta riskerna för människors hälsa och miljöpåverkan av sådana alternativ. Godtagbara alternativ till DDT skall innebära mindre risk för människors hälsa och för miljön, vara lämpliga för sjukdomsbekämpning grundad på förhållanden i ifrågavarande parter och styrkas av övervakningsdata.

6. Med början vid det första mötet och senare minst vart tredje år skall partskonferensen i samråd med Världshälsoorganisationen bedöma det fortsatta behovet av DDT för bekämpning av smittospridare på grundval av tillgänglig vetenskaplig, teknisk, miljömässig och ekonomisk information, innefattande a) produktion och användning av DDT och de villkor som anges i punkt 2, b) tillgång till, lämplighet och tillämpning av alternativ till DDT, samt c) framsteg i stärkandet av ländernas förmåga att på ett säkert sätt övergå till sådana alternativ.

7. En part får när som helst låta avlägsna sitt namn från DDT-förteckningen genom skriftligt meddelande till sekretariatet. Åtgärden skall få effekt från den dag som anges i meddelandet.

Annex C

UNINTENTIONAL PRODUCTION

Part I: Persistent organic pollutants subject to the requirements of Article 5

This Annex applies to the following persistent organic pollutants when formed and released unintentionally from anthropogenic sources:

Part II: Source categories

Polychlorinated dibenzo-p-dioxins and dibenzofurans, hexachlorobenzene and polychlorinated biphenyls are unintentionally formed and released from thermal processes involving organic matter and chlorine as a result of incomplete combustion or chemical reactions. The following industrial source categories have the potential for comparatively high formation and release of these chemicals to the environment: (a) Waste incinerators, including co-incinerators of municipal, hazardous or medical waste or of sewage sludge; (b) Cement kilns firing hazardous waste; (c) Production of pulp using elemental chlorine or chemicals generating elemental chlorine for bleaching; (d) The following thermal processes in the metallurgical industry: (i) Secondary copper production; (ii) Sinter plants in the iron and steel industry; (iii) Secondary aluminium production; (iv) Secondary zinc production.

Part III: Source categories

Polychlorinated dibenzo-p-dioxins and dibenzofurans, hexachlorobenzene and polychlorinated biphenyls may also be unintentionally formed and released from the following source categories, including:

(a) Open burning of waste, including burning of landfill sites; (b) Thermal processes in the metallurgical industry not mentioned in Part II; (c) Residential combustion sources; (d) Fossil fuel-fired utility and industrial boilers; (e) Firing installations for wood and other biomass fuels; (f) Specific chemical production processes releasing unintentionally formed persistent organic pollutants, especially production of chlorophenols and chloranil; (g) Crematoria; (h) Motor vehicles, particularly those burning leaded gasoline; (i) Destruction of animal carcasses; (j) Textile and leather dyeing (with chloranil) and finishing (with alkaline extraction); (k) Shredder plants for the treatment of end of life vehicles; (l) Smouldering of copper cables; (m) Waste oil refineries.

Part IV: Definitions

1. For the purposes of this Annex: (a) "Polychlorinated biphenyls" means aromatic compounds formed in such a manner that the hydrogen atoms on the biphenyl molecule (two benzene rings bonded together by a single carbon-carbon bond) may be replaced by up to ten chlorine atoms; and (b) “Polychlorinated dibenzo-p-dioxins” and “polychlorinated dibenzofurans” are tricyclic, aromatic compounds formed by two benzene rings connected by two oxygen atoms in polychlorinated dibenzo-p-dioxins and by one oxygen atom and one carbon-carbon bond in polychlorinated dibenzofurans and the hydrogen atoms of which may be replaced by up to eight chlorine atoms.

2. In this Annex, the toxicity of polychlorinated dibenzo-p-dioxins and dibenzofurans is expressed using the concept of toxic equivalency which measures the relative dioxin-like toxic activity of different congeners of polychlorinated dibenzo-p-dioxins and dibenzofurans and coplanar polychlorinated biphenyls in comparison to 2,3,7,8-tetrachlorodibenzo-p- dioxin. The toxic equivalent factor values to be used for the purposes of this Convention shall be consistent with accepted international standards, commencing with the World Health Organization 1998 mammalian toxic equivalent factor values for polychlorinated dibenzo-p-dioxins and dibenzofurans and coplanar polychlorinated biphenyls. Concentrations are expressed in toxic equivalents.

Part V: General guidance on best available techniques and best environmental practices

This Part provides general guidance to Parties on preventing or reducing releases of the chemicals listed in Part I.

A. General prevention measures relating to both best available techniques and best environmental practices

Priority should be given to the consideration of approaches to prevent the formation and release of the chemicals listed in Part I. Useful measures could include: (a) The use of low-waste technology; (b) The use of less hazardous substances; (c) The promotion of the recovery and recycling of waste and of substances generated and used in a process; (d) Replacement of feed materials which are persistent organic pollutants or where there is a direct link between the materials and releases of persistent organic pollutants from the source; (e) Good housekeeping and preventive maintenance programmes; (f) Improvements in waste management with the aim of the cessation of open and other uncontrolled burning of wastes, including the burning of landfill sites. When considering proposals to construct new waste disposal facilities, consideration should be given to alternatives such as activities to minimize the generation of municipal and medical waste, including resource recovery, reuse, recycling, waste separation and promoting products that generate less waste. Under this approach, public health concerns should be carefully considered; (g) Minimization of these chemicals as contaminants in products; (h) Avoiding elemental chlorine or chemicals generating elemental chlorine for bleaching.

B. Best available techniques

The concept of best available techniques is not aimed at the prescription of any specific technique or technology, but at taking into account the technical characteristics of the installation concerned, its geographical location and the local environmental conditions. Appropriate control techniques to reduce releases of the chemicals listed in Part I are in general the same. In determining best available techniques, special consideration should be given, generally or in specific cases, to the following factors, bearing in mind the likely costs and benefits of a measure and consideration of precaution and prevention: (a) General considerations: (i) The nature, effects and mass of the releases concerned: techniques may vary depending on source size; (ii) The commissioning dates for new or existing installations; (iii) The time needed to introduce the best available technique; (iv) The consumption and nature of raw materials used in the process and its energy efficiency; (v) The need to prevent or reduce to a minimum the overall impact of the releases to the environment and the risks to it; (vi) The need to prevent accidents and to minimize their consequences for the environment; (vii) The need to ensure occupational health and safety at workplaces; (viii) Comparable processes, facilities or methods of operation which have been tried with success on an industrial scale; (ix) Technological advances and changes in scientific knowledge and understanding.

(b) General release reduction measures: When considering proposals to construct new facilities or significantly modify existing facilities using processes that release chemicals listed in this Annex, priority consideration should be given to alternative processes, techniques or practices that have similar usefulness but which avoid the formation and release of such chemicals. In cases where such facilities will be constructed or significantly modified, in addition to the prevention measures outlined in section A of Part V the following reduction measures could also be considered in determining best available techniques: (i) Use of improved methods for flue-gas cleaning such as thermal or catalytic oxidation, dust precipitation, or adsorption; (ii) Treatment of residuals, wastewater, wastes and sewage sludge by, for example, thermal treatment or rendering them inert or chemical processes that detoxify them; (iii) Process changes that lead to the reduction or elimination of releases, such as moving to closed systems; (iv) Modification of process designs to improve combustion and prevent formation of the chemicals listed in this Annex, through the control of parameters such as incineration temperature or residence time.

C. Best environmental practices

The Conference of the Parties may develop guidance with regard to best environmental practices.

Bilaga C

Oavsiktlig produktion

Del I Långlivade organiska föroreningar underkastade kraven i artikel 5

Denna bilaga avser följande långlivade organiska föroreningar som bildas och släpps ut oavsiktligt från mänskliga källor.

Del II Källkategorier

Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner, hexaklorbensen samt polyklorerade bifenyler bildas och släppas ut oavsiktligt från termiska processer som innehåller organiskt material och klor som resultat av ofullständig förbränning eller kemiska reaktioner. Följande industriella kategorier av källor har potential för jämförelsevis hög bildning och stora utsläpp av dessa kemikalier i miljön: a) Avfallsföbränning inklusive gemensam förbränning av kommunalt avfall, farligt avfall, medicinskt avfall och avloppsslam. b) Förbränning av farligt avfall i cementugnar. c) Produktion av pappersmassa med användning av elementärt klor eller kemikalier som bildar elementärt klor för b. d) Följande termiska processer i metallindustrin: i) Sekundär kopparproduktion. ii) Sinteranläggningar i järn- och stålindustrin. iii) Sekundär aluminiumproduktion. ív) Sekundär zinkproduktion.

Del III Källkategorier

Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner, hexaklorbensen samt polyklorerade bifenyler kan också bildas och släppas ut oavsiktligt från följande källkategorier innefattande följande: a) Öppen avfallsbränning inklusive förbränning på soptippar. b) Termiska processer i metallindustrin som inte nämns i del II. c) Förbränning i hushåll. d) Förbränning av fossila bränslen i stationära förbrännings-anläggningar.

e) Förbränningsanläggningar för trä och andra biomassebränslen. f) Vissa kemiska produktionsprocesser som släpper ut oavsiktligt bildade långlivade organiska föroreningar, särskilt produktion av klorofenoler och kloranil. g) Krematorier. h) Motorfordon, särskilt sådana som förbränner blyhaltig bensin. i) Destruktion av djurkroppar. j) Färgning av textilier och läder (med kloranil) och slutbehandling (med alkalisk avskiljning). k) Skrotningsanläggningar för behandling av skrotningsfärdiga fordon. l) Bränning av kopparkabel. m) Raffinaderier för spillolja.

Del IV Definitioner

1. I denna bilaga använda definitioner: a) polyklorerade bifenyler: aromatiska föroreningar bildade på ett sådant sätt att väteatomerna på bifenymolekylen (två bensenringar som förbinds med en ensam kol-kolförening) kan ersättas av upp till tio kloratomer. b) polyklorerade dibenso-p-dioxiner och polyklorerade dibensofuraner: tricykliska aromatiska föroreningar som utgörs av två bensenringar som förbinds med två syreatomer i polyklorerade dibenso-p-dioxiner och av en syreatom och en kol-kolförbindelse i polyklorerade dibensofuraner och vilkas väteatomer kan ersättas med upp till åtta kloratomer.

2. I denna bilaga uttrycks toxiciteten av polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD) och dibensofuraner (PCDF) genom användande av konceptet toxiska ekvivalenter som anger den relativa dioxinlika giftigheten av olika kongener av PCDD och PCDF och plana polyklorerade bifenyler (PCB) i jämförelse med 2,3,7,8 tetraklor dibenso-p-dioxin. De toxiska ekvivalentfaktorer som används i denna konvention skall följa accepterade internationella normer, inledningsvis Världshälso-organisationens toxiska ekvivalentfaktorer från 1998 för däggdjur gällande PCDD/PCDF och plana PCB. Koncentrationen uttrycks i toxiska ekvivalenter.

Del V Allmän vägledning om bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis

I denna del ges en allmän vägledning till parterna om förhindrande eller minskning av utsläpp av kemikalier upptagna i del I.

A. Allmänt förebyggande åtgärder i fråga om både bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis

Prioritering bör ges med beaktande av förfaringssätt som förhindrar bildande och utsläpp av kemikalier upptagna i del I. Lämpliga åtgärder kan vara följande: a) Användning av lågavfallsteknologi. b) Användning av mindre farliga substanser. c) Främjande av återvinning och återanvändning av avfall och substanser som genereras och används i en process. d) Ersättning av tillfört material som är långlivade organiska föroreningar eller där det finns en direkt länk mellan materialet och utsläppen av långlivade organiska föroreningar från källan. e) God hushållning och förebyggande underhållsprogram. f) Förbättringar i avfallshanteringen i syfte att upphöra med öppen och annan okontrollerad förbränning av avfall inklusive förbränning på soptippar. Vid bedömning av förslag att uppföra nya avfallshanteringsanläggningar bör beaktas alternativ såsom åtgärder för att minimera produktion av kommunalt och medicinskt avfall innefattande återvinning av resurser, återanvändning, materialåtervinning, avfallssortering och främjande av produkter som ger upphov till mindre avfall. Härvidlag bör särskild hänsyn tas till folkhälsan. g) Minimering av dessa kemikalier som föroreningar i produkter. h) Undvikande av elementärt klor eller kemikalier som ger upphov till elementärt klor för blekning.

B. Bästa tillgängliga teknik

Begreppet bästa tillgängliga teknik syftar inte till att föreskriva en viss teknik eller teknologi utan till att beakta den berörda anläggningens tekniska karakteristika och geografiska belägenhet samt de lokala miljömässiga förhållandena. Lämplig kontrollteknik för att minska utsläpp av kemikalier förtecknade i del I är allmänt sett densamma. Vid fastställande av bästa tillgängliga teknik bör följande faktorer särskilt beaktas, allmänt eller i särskilda fall, under hänsynstagande till de troliga kostnaderna och den troliga nyttan av en åtgärd samt principerna avseende försiktighetsmått och förebyggande åtgärder:

a) Allmänna överväganden i) De berörda utsläppens beskaffenhet, effekter och omfattning. Teknikerna kan variera med avseende på källans storlek. ii) Dag för igångsättning av nya eller befintliga anläggningar. iii) Tidsåtgång för införande av bästa möjliga teknik. iv) Förbrukning och beskaffenhet av råmaterial som används i processen och dess engergiutbyte. v) Behovet att förebygga eller minimera utsläppens påverkan som helhet på miljön samt riskerna för miljön. vi) Behovet att förebygga olyckor och att minimera deras miljökonsekvenser. vii) Behovet att tillgodose skydd och säkerhet på arbetsplatser. viii) Jämförbara processer, hjälpmedel eller driftsmetoder som med framgång har provats i industriell skala. ix) Tekniska framsteg och förändringar i vetenskapliga insikter och förståelse.

b) Allmänna utsläppskontrollåtgärder. Vid bedömning av förslag till uppförande av nya anläggningar eller betydande förändring av befintliga anläggningar som använder processer som släpper ut kemikalier upptagna i denna bilaga bör med prioritet beaktas alternativa processer, tekniker och praxis med liknande användbarhet men som undviker bildande och utsläpp av sådana kemikalier. I de fall sådana anläggningar skall byggas eller avsevärt förändras, bör, utöver de förebyggande metoder som nämns i del V avsnitt A, följande minskningsåtgärder också beaktas vid avgörande av vad som är bästa tillgängliga teknik: i) Användning av förbättrade metoder för rening av rökgaser såsom termisk eller katalytisk oxidering, stoftavskiljning eller adsorption. ii) Behandling av rester, avloppsvatten, avfall och avloppsslam genom exempelvis värmebehandling eller genom att göra dem inerta, eller kemiska processer som avgiftar dem. iii) Förändringar av tillverkningsprocessen som leder till minskning eller eliminering av utsläpp såsom placering i slutna system. iv) Ändring av processutformningen för att förbättra förbränning och förebygga bildande av kemikalier upptagna i denna bilaga genom kontroll av parametrar såsom förbränningstemperatur eller uppehållstid.

C. Bästa miljöpraxis

Partskonferensen kan göra upp riktlinjer för bästa miljöpraxis. Annex D

INFORMATION REQUIREMENTS AND SCREENING CRITERIA

1. A Party submitting a proposal to list a chemical in Annexes A, B and/or C shall identify the chemical in the manner described in subparagraph (a) and provide the information on the chemical, and its transformation products where relevant, relating to the screening criteria set out in subparagraphs (b) to (e): (a) Chemical identity: (i) Names, including trade name or names, commercial name or names and synonyms, Chemical Abstracts Service (CAS) Registry number, International Union of Pure and Applied Chemistry (IUPAC) name; and (ii) Structure, including specification of isomers, where applicable, and the structure of the chemical class; (b) Persistence: (i) Evidence that the half-life of the chemical in water is greater than two months, or that its half-life in soil is greater than six months, or that its half-life in sediment is greater than six months; or (ii) Evidence that the chemical is otherwise sufficiently persistent to justify its consideration within the scope of this Convention; (c) Bio-accumulation: (i) Evidence that the bio-concentration factor or bio-accumulation factor in aquatic species for the chemical is greater than 5,000 or, in the absence of such data, that the log Kow is greater than 5; (ii) Evidence that a chemical presents other reasons for concern, such as high bio-accumulation in other species, high toxicity or ecotoxicity; or (iii) Monitoring data in biota indicating that the bio-accumulation potential of the chemical is sufficient to justify its consideration within the scope of this Convention; (d) Potential for long-range environmental transport: (i) Measured levels of the chemical in locations distant from the sources of its release that are of potential concern; (ii) Monitoring data showing that long-range environmental transport of the chemical, with the potential for transfer to a receiving environment, may have occurred via air, water or migratory species; or (iii) Environmental fate properties and/or model results that demonstrate that the chemical has a potential for long-range environmental transport through air, water or migratory species, with the potential for transfer to a receiving environment in locations distant from the sources of its release. For a chemical that migrates significantly through the air, its half-life in air should be greater than two days; and (e) Adverse effects: (i) Evidence of adverse effects to human health or to the environment that justifies consideration of the chemical within the scope of this Convention; or (ii) Toxicity or ecotoxicity data that indicate the potential for damage to human health or to the environment.

2. The proposing Party shall provide a statement of the reasons for concern including, where possible, a comparison of toxicity or ecotoxicity data with detected or predicted levels of a chemical resulting or anticipated from its long-range environmental transport, and a short statement indicating the need for global control.

3. The proposing Party shall, to the extent possible and taking into account its capabilities, provide additional information to support the review of the proposal referred to in paragraph 6 of Article 8. In developing such a proposal, a Party may draw on technical expertise from any source.

Bilaga D

Informationskrav och urvalskriterier

1. En part som lämnar in förslag till införande av en kemikalie i bilaga A, B och/eller C skall identifiera den på det sätt som beskrivs i stycke a nedan och lämna information om den och i förekommande fall om dess omvandlingsprodukter enligt de urvalskriterier som anges i styckena b - e nedan. a) Kemisk identitet i) Namn, inklusive handelsnamn, kommersiella namn, synonymer, CAS- nummer och IUPAC-namn. ii) Struktur, i tillämpliga fall inklusive specificering av isomerer, av ämnet eller ämnesgruppen. b) Persistens i) Bevis på att kemikaliens halveringstid i vatten överstiger två månader, i jord sex månader eller i sediment sex månader. ii) Bevis på att kemikalien på annat sätt är tillräckligt långlivad för att motivera att den upptas i denna konvention. c) Bioackumulering i) Bevis på att biokoncentrationsfaktorn eller bioackumuleringsfaktorn för kemikalien i vattenlevande organismer överstiger talet 5 000 eller, i avsaknad av sådana uppgifter, att log Kow överstiger talet 5. ii) Bevis på att kemikalien uppvisar andra skäl till oro såsom hög bioackumulering i andra arter, hög toxicitet eller hög ekotoxicitet. iii) Övervakningsdata i biota som indikerar att biockumuleringspotentialen för kemikalien är tillräcklig för att motivera att den upptas i denna konvention. d) Potential för långväga transport i miljön i) Uppmätta nivåer av kemikalien långt från utsläppskällan som kan ge upphov till oro. ii) Övervakningsdata som visar att kemikalien transporteras långväga med potential att spridas till en mottagande miljö via luft, vatten eller migrerande arter. iii) Fördelning i miljön och/eller resultat från modeller som visar att kemikalien har potential för långväga transport via luft, vatten eller migrerande arter, med potential för spridning till en mottagande miljö långt från utsläppsplatsen. För en kemikalie som i betydande utsträckning sprids via luften bör halveringstiden i luft överstiga två dygn. e) Skadlig inverkan i) Bevis på skadlig inverkan på människors hälsa eller på miljön som motiverar att kemikalien upptas i denna konvention. ii) Toxicitets- eller ekotoxicitetsdata som indikerar potential för skadlig inverkan på människors hälsa eller på miljön.

2. Den part som lämnar ett förslag skall ge en förklaring om anledningen till oro, om möjligt innefattande en jämförelse av toxicitets- eller ekotoxicitetsdata med uppmätta eller beräknade nivåer av kemikalien som resultat av, eller som kan förutses av, dess långväga transport samt en kort redogörelse som utvisar behovet av global kontroll.

3. Den part som lämnar ett förslag skall i möjligaste mån och med beaktande av dess förmåga lämna ytterligare information som underlag för prövning av förslaget enligt artikel 8.6. Vid framtagande av förslaget får parten ta hjälp av teknisk expertis från vilken källa som helst.

Annex E

INFORMATION REQUIREMENTS FOR THE RISK PROFILE

The purpose of the review is to evaluate whether the chemical is likely, as a result of its long-range environmental transport, to lead to significant adverse human health and/or environmental effects, such that global action is warranted. For this purpose, a risk profile shall be developed that further elaborates on, and evaluates, the information referred to in Annex D and includes, as far as possible, the following types of information: (a) Sources, including as appropriate: (i) Production data, including quantity and location; (ii) Uses; and (iii)eleases, such as discharges, losses and emissions; (b) Hazard assessment for the endpoint or endpoints of concern, including a consideration of toxicological interactions involving multiple chemicals; (c) Environmental fate, including data and information on the chemical and physical properties of a chemical as well as its persistence and how they are linked to its environmental transport, transfer within and between environmental compartments, degradation and transformation to other chemicals. A determination of the bio-concentration factor or bio- accumulation factor, based on measured values, shall be available, except when monitoring data are judged to meet this need; (d) Monitoring data; (e) Exposure in local areas and, in particular, as a result of long﷓range environmental transport, and including information regarding bio- availability; (f) National and international risk evaluations, assessments or profiles and labelling information and hazard classifications, as available; and (g) Status of the chemical under international conventions.

Bilaga E

Informationskrav för riskprofiler

Syftet med granskningen är att bedöma om kemikalier till följd av långväga transport i miljön kan förmodas ha betydande ogynnsamma effekter för människors hälsa och/eller för miljön i sådan utsträckning att globala åtgärder är motiverade. I detta syfte skall en riskprofil uppställas som vidare bearbetar och bedömer information som avses i bilaga D och så långt som möjligt innefattar följande slags information: a) Källor, i förekommande fall innehållande följande: i) Uppgifter om produktion, innefattande mängd och lokalisering. ii) Användning. iii) Utsläpp till vatten och luft samt diffusa utsläpp. b) Farobedömning av den eller de betydande toxiska effekter innefattande en bedömning där flera kemikalier samverkar. c) Fördelning i miljön, innefattande data och information om kemikaliens kemiska och fysiska egenskaper, liksom om dess persistens och om hur den är länkad till sin transport i miljön, spridning inom och mellan olika delar av miljön, nedbrytning och omvandling till andra kemikalier. Fastställande av biokoncentrationsfaktorn eller bioackumuleringsfaktorn baserat på uppmätta värden skall hållas tillgängligt utom när övervakningsdata har bedömts uppfylla detta krav. d) Övervakningsdata. e) Exponering i lokala områden och särskilt som resultat av långväga transport i miljön och innefattande information om biotillgänglighet. f) Nationella och internationella riskutvärderingar, bedömningar eller profiler och information om märkning samt faroklassificering, i den mån sådana är tillgängliga. g) Kemikaliens status i internationella konventioner.

Annex F

INFORMATION ON SOCIO-ECONOMIC CONSIDERATIONS

An evaluation should be undertaken regarding possible control measures for chemicals under consideration for inclusion in this Convention, encompassing the full range of options, including management and elimination. For this purpose, relevant information should be provided relating to socio-economic considerations associated with possible control measures to enable a decision to be taken by the Conference of the Parties. Such information should reflect due regard for the differing capabilities and conditions among the Parties and should include consideration of the following indicative list of items: (a) Efficacy and efficiency of possible control measures in meeting risk reduction goals: (i) Technical feasibility; and (ii) Costs, including environmental and health costs; (b) Alternatives (products and processes): (i) Technical feasibility; (ii) Costs, including environmental and health costs; (iii) Efficacy; (iv) Risk; (v) Availability; and (vi) Accessibility; (c) Positive and/or negative impacts on society of implementing possible control measures: (i) Health, including public, environmental and occupational health; (ii) Agriculture, including aquaculture and forestry; (iii) Biota (biodiversity); (iv) Economic aspects; (v) Movement towards sustainable development; and (vi) Social costs; (d) Waste and disposal implications (in particular, obsolete stocks of pesticides and clean-up of contaminated sites): (i) Technical feasibility; and (ii) Cost; (e) Access to information and public education; (f) Status of control and monitoring capacity; and (g) Any national or regional control actions taken, including information on alternatives, and other relevant risk management information.

Bilaga F

Information om sociala och ekonomiska överväganden

En bedömning bör göras beträffande möjliga kontrollåtgärder för kemikalier som prövas för införande i denna konvention omfattande alla optioner, däribland hantering och eliminering. I detta syfte skall relevant information lämnas som hänför sig till sociala och ekonomiska överväganden sammanhängande med möjliga kontrollåtgärder för att möjliggöra att beslut fattas av partskonferensen. Denna information skall ta vederbörlig hänsyn till parternas olika förmåga och förhållanden och bör innehålla en bedömning av följande punkter i en lista av vägledande karaktär: a) Effektivitet och verkan av möjliga kontrollåtgärder för att uppnå riskminskningsmål i fråga om i) teknisk genomförbarhet och ii) kostnader innefattande miljökostnader och hälsokostnader. b) Alternativa produkter och processer i fråga om i) teknisk genomförbarhet, ii) kostnader innefattande miljökostnader och hälsokostnader, iii) effektivitet, iv) risk, v) åtkomlighet samt vi) tillgänglighet. c) Positiv och/eller negativ inverkan på samhället av möjliga kontrollåtgärder med avseende på i) hälsa, innefattande allmän, miljömässig och arbetsplatshälsa, ii) jordbruk innefattande akvakultur och skogsbruk, iii) biota (biologisk mångfald), iv) ekonomiska aspekter, v) utveckling i riktning mot hållbar utveckling, samt vi) sociala kostnader. d) Inverkan av avfall och dumpning (särskilt obsoleta lager av pesticider och sanering av förorenade platser) i fråga om i) teknisk genomförbarhet och ii) kostnader. e) Tillgång till information och allmän utbildning. f) Status för kontroll- och övervakningskapacitet. g) Eventuellt vidtagna nationella eller regionala kontrollåtgärder, innefattande information om alternativ, och annan relevant information om riskhantering. Förteckning över remissinstanser - Ratificering av Stockholmskonventionen

Remissvar har inkommit från följande tretton remissinstanser Kommerskollegium, Tullverket, Riksrevisionsverket, Statens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk, Fiskeriverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Arbetsmiljöverket, Sveriges geologiska undersökning, Svenska Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Kemikontoret Miljödepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 januari 2002

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Karlsson.

Föredragande: statsrådet Larsson

Regeringen beslutar proposition 2001/02:79 Sveriges tillträde till Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar