Modernare nordiska regler om makars förmögenhetsförhållanden

I paragrafen anges tillämpningsområdet för bestämmelserna i 3–5 §§ om makars förmögenhetsförhållanden. Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitt 6. Av första stycket framgår att bestämmelserna endast gäller makar som är medborgare i någon nordisk stat när frågan aktualiseras. Båda makarna skall också vid ingåendet av äktenskapet ha varit medborgare i någon nordisk stat. De behöver inte vara eller ha varit medborgare i samma nordiska stat. Makarna skall dessutom vid ingåendet av äktenskapet ha tagit hemvist i en och samma nordiska stat. Det krävs inte att de har bosatt sig på samma adress eller ens på samma ort i den staten. Om anknytningskraven inte är uppfyllda, skall frågan om tillämplig lag för makarnas förmögenhetsförhållanden inte avgöras enligt förordningen. Allmänt tillämpliga lagvalsregler finns i lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden. I 19 § i 1990 års lag finns en bestämmelse om vad som avses med begreppet hemvist. Den har betydelse även vid tillämpning av 1931 års förordning (se NJA II 1932 s. 384). Av andra stycket framgår att 3–5 §§ endast tillämpas om minst en av makarna fortfarande har hemvist i ett av de nordiska länderna. Om frågan om tillämplig lag för makarnas förmögenhetsförhållanden kommer upp i Sverige och båda makarna har tagit hemvist utanför Norden, avgörs den alltså inte av förordningen. Inte heller om makarna senare åter tar hemvist i ett nordiskt land skall förordningens lagvalsregler tillämpas. Bestämmelsen genomför artikel 4 a i konventionen.

Paragrafen ger en möjlighet för makar att avtala om att ett visst lands lag skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden. Bestämmelsen genomför konventionens artikel 3 a. Övervägandena finns i avsnitt 6. Av paragrafen framgår att ett avtal om tillämplig lag kan ingås av makar och blivande makar. Avtalet skall avse makarnas förmögenhetsförhållanden i äktenskapet. Det kommer också att ligga till grund för den avveckling av den ekonomiska gemenskapen som sker i samband med äktenskapsskillnad eller dödsfall. I en del fall görs bodelningen efter det att äktenskapet har upplösts. Att äktenskapet har upplösts hindrar inte parterna att träffa ett avtal om tillämplig lag i samband med bodelningen. Regeln avser alltså även frånskilda makar. På samma sätt är det självklart att en avliden makes rättsinnehavare kan träffa ett lagvalsavtal med den efterlevande maken. Det har inte ansetts nödvändigt att ange detta i lagtexten. Lagvalsavtalet är bindande för makarna. Det är alltså inte möjligt för en av makarna att ensidigt återkalla avtalet. Den lag som makarna har valt enligt avtalet skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden även om de senare byter hemvist i Norden. Makarna kan gemensamt ändra avtalet och på så sätt få till stånd ett byte av tillämplig lag. För att undvika svårigheter vid tolkningen är det önskvärt att makarna uttryckligen anger den tillämpliga lagen i avtalet. Det är dock inte en förutsättning för avtalets giltighet. Ett lagvalsavtal kan indirekt framgå av ett äktenskapsförord om handlingens innehåll visar att makarnas avsikt har varit att en viss stats lag skall tillämpas på förmögenhetsförhållandena i deras äktenskap. Har t.ex. sådana villkor som är typiska för dansk äktenskapslag tagits in i äktenskapsförordet, kan man vanligen utgå från att makarna har bestämt att dansk lag skall tillämpas, om inte något annat framkommer. Andra exempel är att en gemensam vilja om lagvalet kommer till uttryck i ett inbördes testamente eller i en bodelningshandling. Ett avtal om att ett visst lands lag skall tillämpas innebär att det i princip är det landets vid varje tidpunkt gällande regler som skall tillämpas. Avtalet innebär alltså inte att de regler som gällde vid tidpunkten för avtalet skall fortsätta att tillämpas oavsett de ändringar av dem som görs senare. Avtalet skall avse makarnas egendom i dess helhet. Bestämmelserna ger således inte utrymme för att göra en uppdelning så att olika delar av makarnas förmögenhetsförhållanden regleras av olika länders lagar. Om parterna t.ex. uttryckligen har avtalat att viss egendom skall undantas från deras lagval, får det genom tolkning av avtalet avgöras om avtalet är giltigt eller inte. Om undantaget avser endast en mindre del av egendomen, kan det vara en rimlig lösning att tillämpa den valda lagen fullt ut och bortse från undantaget. Makarnas frihet att välja rättsordning är inte obegränsad. Punkt 1 a innebär att makarna kan välja lagen i en fördragsslutande stat där någon av dem hade hemvist eller var medborgare när avtalet ingicks. Avtalet kan tillämpas även om denna anknytning senare har upphört. En förutsättning för att avtalet skall kunna göras gällande enligt förordningens lagvalsregler är dock att makarna ännu har en sådan anknytning till de nordiska länderna som krävs enligt 2 a §. I annat fall kan det bli fråga om att bedöma avtalet enligt bestämmelserna i 1990 års lag. I punkt 1 b ges ytterligare en valmöjlighet. Om den ena maken eller båda makarna under äktenskapet har flyttat från den stat där de tog hemvist när de gifte sig, kan makarna som tillämplig lag i stället välja lagen i den fördragsslutande stat där de båda senast hade hemvist. Det krävs inte att de har haft gemensamt hemvist eller ens varit bosatta på samma ort i det landet, men båda makarna skall vid en viss tidpunkt ha haft hemvist där. Som exempel kan nämnas två svenska medborgare med hemvist i Norge. Makarna flyttar till Danmark vid olika tidpunkter. Efter att båda makarna fått hemvist där, flyttar de vidare till Sverige. Makarna får då avtala om tillämpning av dansk lag för sina förmögenhetsförhållanden. Däremot kan de inte välja norsk lag, eftersom Norge inte är det land där de senast samtidigt har haft hemvist. Bestämmelsen, som har sin förebild i finsk lag, saknar motsvarighet i 1990 års lag. Av punkt 2 framgår att avtalet endast gäller med de begränsningar och under de förutsättningar som anges i 3 b–4 §§. Av hänvisningen till 3 b § framgår att makarna inte själva kan bestämma vilken lag som skall tillämpas i fråga om en makes behörighet att råda över fast egendom m.m. Hänvisningen till 3 c § innebär att makarna inte kan avtala om att verkan av ett byte av tillämplig lag skall vara en annan än vad som följer av denna paragraf. Av hänvisningen till 4 § följer att avtalet är giltigt till formen endast under de förutsättningar som anges i 4 §. Vid tillämpning av svensk rätt skall avtalet alltså vara skriftligt. Makarna kan inte avtala om vilket lands lag som skall tillämpas för att bedöma ett lagvalsavtals eller äktenskapsförords giltighet till formen eller om de särskilda formkrav som föreskrivs i den paragrafen.

I paragrafen anges vilken lag som är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden om de inte har avtalat om tillämplig lag. Bestämmelserna, som genomför konventionens artikel 3, har överförts från 3 § och är delvis ändrade. Övervägandena finns i avsnitt 6. Första stycket innebär att lagen i det nordiska land där båda makarna tar hemvist när de gifter sig blir tillämplig för deras förmögenhetsförhållanden i äktenskapet om de inte avtalar annat. I andra stycket ges regler om byte av tillämplig lag för det fallet att makarna flyttar från en konventionsstat till en annan. Reglerna tillämpas inte bara när makarna flyttar från den stat som de tog hemvist i när de gifte sig, utan också om makarna flyttar vidare inom Norden. Båda makarna skall ha flyttat till samma konventionsstat för att ett byte av tillämplig lag skall bli aktuellt. En tidsfrist på två år har införts för de fall där den nya hemviststaten inte är en stat som makarna tidigare under äktenskapet har haft hemvist i eller båda är medborgare i. Tidsfristen räknas från den tidpunkt då makarna bosätter sig i den nya staten. Flyttar de inte samtidigt, räknas tidsfristen från den tidpunkt då den sist inflyttade maken bosätter sig där. Frågan om bosättning bör i Sverige som regel relativt enkelt kunna avgöras med ledning av folkbokföringen. Om bosättningen har varat i två år, kan det i de flesta fall antas att makarna också har hemvist i landet. Är det undantagsvis inte fallet, byts den tillämpliga lagen först när makarna anses ha fått hemvist där. Är den nya hemviststaten en stat som makarna tidigare under äktenskapet har haft hemvist i eller båda är medborgare i, byts den tillämpliga lagen direkt när nytt hemvist anses ha uppkommit.

I paragrafen finns en särskild bestämmelse om tillämplig lag när det gäller behörigheten för make att råda över fast egendom m.m. Bestämmelsen har, delvis ändrad, överförts från 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 6. Bestämmelsen har utvidgats till att omfatta även behörigheten att råda över en bostad som inte är fast egendom eller något därmed likställt, t.ex. en tomträtt. Den kan alltså t.ex. gälla en lägenhet som innehas med hyresrätt eller bostadsrätt. Det kan också vara fråga om någon annan typ av rätt till en bostad, förekommande i en annan fördragsslutande stat. När det skall bedömas om det behövs samtycke för en rättshandling som gäller en bostad tillämpas lagen i det land där egendomen finns. I fråga om t.ex. en hyresrätt är det alltså lagen i det land där bostaden faktiskt är belägen som skall tillämpas.

I paragrafen finns viktiga regler om rättsverkningar av rättshandlingar avseende makarnas förmögenhetsförhållanden när det sker ett byte av tillämplig lag. Den genomför artikel 3 c i konventionen. Övervägandena finns i avsnitt 6. Enligt första stycket skall rättsverkningarna av en rättshandling som har företagits före ett byte av tillämplig lag bestämmas enligt den lag som var tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden vid den tidpunkt då rättshandlingen företogs. Med byte av lag avses det förhållandet att en annan lag än den som dittills gällt för makarnas förmögenhetsförhållande blir tillämplig, antingen på grund av att makarna tar nytt hemvist inom Norden eller genom att de ingår ett lagvalsavtal. De rättshandlingar som avses är framför allt bodelningsavtal och andra avtal mellan makarna som rör deras förmögenhetsrättsliga förhållanden, t.ex. gåvor. Vidare omfattas avtal mellan en make och tredje man (se NJA II 1932 s. 388 och 400). Bestämmelsen kan t.ex. ha betydelse för betalningsansvaret för ett lån som har tagits för att bekosta familjens underhåll. Ett annat exempel är att en make har sålt egendom utan den andra makens samtycke och att denne har möjlighet att inom viss tid angripa försäljningen. Innan denna tid har löpt ut blir dock en annan lag tillämplig, enligt vilken makens samtycke inte krävs. I den situationen gäller bestämmelserna i den tidigare tillämpliga lagen, och försäljningen kan fortfarande angripas. Bestämmelsen omfattar också frågan om en rättshandling är giltig till formen, t.ex. om den måste vara skriftlig eller bevittnad. Frågor om äktenskapsförords och lagvalsavtals giltighet till formen regleras dock i 4 §. I andra stycket görs ett undantag från första stycket. Giltigheten av bestämmelserna i ett äktenskapsförord skall alltid bedömas enligt den lag som är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden när frågan blir aktuell. Bestämmelsen innebär att det inte är möjligt att i vissa fall kringgå reglerna om äktenskapsförord i den lag som gäller för förmögenhetsförhållandena i äktenskapet. Som exempel kan nämnas att makarna har upprättat ett äktenskapsförord enligt hemvistlandets lag och senare, efter att ha tagit hemvist i ett annat land, ingår ett avtal om tillämpning av det landets lag utan att upphäva äktenskapsförordet. Sådana villkor i äktenskapsförordet som inte är tillåtna enligt den lag som de har valt kan därefter inte göras gällande. Om makarna däremot inte senare träffar ett sådant särskilt lagvalsavtal, uppstår normalt inte den situationen. Om makarna i ett äktenskapsförord har tagit in sådana villkor som är typiska för den lag som var tillämplig när äktenskapsförordet ingicks, kan man vanligen utgå från att makarna har bestämt att den lagen skall tillämpas. Med ett sådant indirekt lagvalsavtal kommer inte något annat lands lag att bli tillämplig om makarna senare byter hemvist inom Norden. Någon motsvarighet till bestämmelsen i andra stycket finns inte i 1990 års lag. (Jfr uttalande om bedömningen av motsvarande frågor i prop. 1989/90:87 s. 46 f.) Bestämmelsen gäller äktenskapsförordets materiella giltighet, dvs. bland annat frågan om det är möjligt att avtala om ett visst innehåll. Bestämmelser om äktenskapsförords giltighet till formen finns i 4 §.

Paragrafen handlar om lagvalsavtals och äktenskapsförords giltighet till formen. Det kan t.ex. gälla frågan om ett äktenskapsförord måste vara registrerat för att vara giltigt. Ändringar har gjorts i första och andra styckena. Ett nytt tredje stycke har lagts till. Övervägandena finns i avsnitt 6. Enligt första stycket är ett lagvalsavtal eller ett äktenskapsförord giltigt till formen om det uppfyller kraven enligt den lag som skulle tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden vid tidpunkten för ingåendet. Dessutom är det giltigt om det uppfyller formkraven enligt lagen i den stat där parterna eller den ena av dem var medborgare. Andra stycket preciserar hur bedömningen av ett lagvalsavtal skall göras i vissa fall. Första meningen behandlar det fallet att en annan lag än svensk lag tillämpas för att bedöma den formella giltigheten. Om den lagen saknar formföreskrifter för lagvalsavtal, bedöms giltigheten enligt den lagens krav för äktenskapsförord. Om svensk lag tillämpas, gäller enligt andra meningen att avtalet skall vara skriftligt. Muntliga avtal godtas således inte. Avtalet behöver därutöver inte upprättas i någon speciell form. Ibland kan ett lagvalsavtal indirekt framgå av ett äktenskapsförord eller annan handling, jfr kommentaren till 3 §. Av tredje stycket framgår att äktenskapsförord mellan makar med hemvist i Sverige skall registreras för att gälla här i förhållande till tredje man. Registrering skall ske enligt 7 kap. 3 § tredje stycket äktenskapsbalken. Detta innebär att ett äktenskapsförord som ingås mellan blivande makar gäller i förhållande till tredje man från äktenskapets ingående om det ges in till domstolen inom en månad från det att äktenskapet ingicks. I andra fall gäller äktenskapsförordet först från och med den dag då det ges in till domstolen. Bestämmelser om förfarandet vid registrering finns i 16 kap. äktenskapsbalken.

I paragrafen finns en bestämmelse om domsrätt i fråga om ansökan om boskillnad. Hänvisningar till 3 och 4 §§ har tagits bort. Några språkliga ändringar har också gjorts. Detta innebär inga ändringar i sak.

Paragrafen reglerar vilket lands lag som skall tillämpas vid prövning av frågor om hemskillnad och äktenskapsskillnad och frågor av det slag som kan tas upp i samband med dessa. I första stycket har en hänvisning till 3 § tagits bort.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om makarnas äktenskap har upplösts eller makarna har beviljats hemskillnad före ikraftträdandet.

Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. De nya reglerna skall inte tillämpas om äktenskapet är upplöst eller hemskillnad har beviljats före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelsens utformning följer den övergångsbestämmelse som finns i ändringsöverenskommelsen. Den innebär att äldre föreskrifter i vissa fall skall tillämpas vid en bodelning som sker efter ikraftträdandet. De nya reglerna kan vara tillämpliga även om en talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet.

I paragrafen hänvisas till bestämmelserna i 1931 års förordning om tillämplig lag för makars förmögenhetsförhållanden. Hänvisningen är ändrad i följd av ändringarna i 1931 års förordning. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Överenskommelse den 26 januari 2006 om ändring av den nordiska äktenskapskonventionen

|OVERENSKOMST |SOPIMUS |ÖVERENSKOMMELSE | | | | | |Overenskomst mellem |Tanskan, Suomen, |Överenskommelse mellan | |Danmark, Finland, |Islannin, Norjan ja |Danmark, Finland, | |Island, Norge og |Ruotsin välinen sopimus|Island, Norge och | |Sverige om ændring af |Suomen, Islannin, |Sverige om ändring av | |konventionen mellem |Norjan, Ruotsin ja |konventionen mellan | |Danmark, Finland, |Tanskan kesken |Finland, Danmark, | |Island, Norge og |Tukholmassa 6 päivänä |Island, Norge och | |Sverige indeholdende |helmikuuta 1931 tehdyn |Sverige undertecknad i | |internationalprivatretl|avioliittoa, |Stockholm den 6 | |ige bestemmelser om |lapseksiottamista ja |februari 1931 | |ægteskab, adoption og |holhousta koskevia |innehållande | |værgemål undertegnet i |kansainvälis-yksityisoi|internationellt | |Stockholm den 6. |keudellisia määräyksiä |privaträttsliga | |februar 1931 |sisältävän sopimuksen |bestämmelser om | | |muuttamisesta |äktenskap, adoption och| | | |förmynderskap | |Danmarks, Finlands, |Tanskan, Suomen, | | |Islands, Norges og |Islannin, Norjan ja | | |Sveriges regeringer er |Ruotsin hallitukset |Danmarks, Finlands, | |blevet enige om |ovat sopineet |Islands, Norges och | |følgende: |seuraavasta: |Sveriges regeringar har| | | |kommit överens om | |Artikel I |Artikla I |följande: | | | |Artikel I | |I konventionen mellem |Suomen, Islannin, | | |Danmark, Finland, |Norjan, Ruotsin ja |I konventionen mellan | |Island, Norge og |Tanskan kesken |Finland, Danmark, | |Sverige indeholdende |Tukholmassa 6 päivänä |Island, Norge och | |internationalprivatretl|helmikuuta 1931 tehtyä |Sverige undertecknad i | |ige bestemmelser om |avioliittoa, |Stockholm den 6 | |ægteskab, adoption og |lapseksiottamista ja |februari 1931 | |værgemål undertegnet i |holhousta koskevia |innehållande | |Stockholm den 6. |kansainvälis-yksityisoi|internationellt | |februar 1931 foretages |keudellisia määräyksiä |privaträttsliga | |følgende ændringer: |sisältävää sopimusta |bestämmelser om | | |muutetaan seuraavasti: |äktenskap, adoption och| | | |förmynderskap skall | | | |följande ändringar | | | |göras: |

| | | | | | | | | | | | | | | | |SAMKOMULAG |OVERENSKOMST |ÖVERENSKOMMELSE | | | | | |Samkomulag milli |Overenskomst mellom |Överenskommelse mellan | |Danmerkur, Finnlands, |Danmark, Finland, |Danmark, Finland, | |Íslands, Noregs og |Island Norge og Sverige|Island, Norge och | |Svíþjóðar um breytingar|om endring av |Sverige om ändring av | |á samningi milli |konvensjonen mellom |konventionen mellan | |Íslands, Danmerkur, |Norge, Danmark, |Sverige, Danmark, | |Finnlands, Noregs og |Finland, Island og |Finland, Island och | |Svíþjóðar um alþjóðleg |Sverige undertegnet i |Norge undertecknad i | |einkamálaréttarákvæði |Stockholm den 6. |Stockholm den 6 | |um hjúskap, ættleiðingu|februar 1931 |februari 1931 | |og lögráð er |inneholdende |innehållande | |undirritaður var í |internasjonal-privatret|internationellt | |Stokkhólmi 6. febrúar |tslige bestemmelser om |privaträttsliga | |1931 |ekteskap, adopsjon og |bestämmelser om | | |vergemål |äktenskap, adoption och| | | |förmynderskap | |Ríkisstjórnir |Danmarks, Finlands, | | |Danmerkur, Finnlands, |Islands Norges og | | |Íslands, Noregs og |Sveriges regjeringer |Danmarks, Finlands, | |Svíþjóðar hafa orðið |har kommet til enighet |Islands, Norges och | |ásáttar um |om følgende: |Sveriges regeringar har| |eftirfarandi: | |kommit överens om | | |Artikkel I |följande: | |I | |Artikel I | | |I konvensjonen mellom | | |Á samningnum milli |Norge, Danmark, |I konventionen mellan | |Íslands, Danmerkur, |Finland, Island og |Sverige, Danmark, | |Finnlands, Noregs og |Sverige undertegnet i |Finland, Island och | |Svíþjóðar um alþjóðleg |Stockholm den 6. |Norge undertecknad i | |einkamálaréttarákvæði |februar 1931 |Stockholm den 6 | |um hjúskap, ættleiðingu|inneholdende |februari 1931 | |og lögráð, sem |internasjonal-privatret|innehållande | |undirritaður var í |tslige bestemmelser om |internationellt | |Stokkhólmi 6. febrúar |ekteskap, adopsjon og |privaträttsliga | |1931, eru gerðar |vergemål skal følgende |bestämmelser om | |eftirfarandi |endringer gjøres: |äktenskap, adoption och| |breytingar: | |förmynderskap skall | | | |följande ändringar | | | |göras: |

|Artikel 3 affattes |Sopimuksen 3 artikla |Artikel 3 skall ha | |således: |muutetaan kuulumaan: |följande lydelse: | | | | | | |Jos puolisot ovat ja |På | |Formueforholdet mellem |avioliittoon mennessään|förmögenhetsförhållande| |ægtefæller, som er og |olivat jonkin |n mellan makar som är | |ved ægteskabets |sopimusvaltion |och när de ingick | |indgåelse var |kansalaisia, |äktenskapet var | |statsborgere i en |puolisoiden |medborgare i | |kontraherende stat, |varallisuussuhteisiin |fördragsslutande stat | |bedømmes efter loven i |sovelletaan sen |tillämpas lagen i den | |den af staterne, hvor |sopimusvaltion lakia, |av staterna där makarna| |ægtefællerne bosatte |johon puolisot |tog hemvist när de | |sig ved ægteskabets |avioliittoon mennessään|ingick äktenskapet. | |indgåelse. |asettuivat asumaan. | | | | | | | | |Om båda makarna senare | |Har begge ægtefæller |Jos molemmat puolisot |har tagit hemvist i en | |senere bosat sig i en |ovat myöhemmin |annan fördragsslutande | |anden kontraherende |asettuneet asumaan |stat och har varit | |stat og boet der i |johonkin toiseen |bosatta där i minst två| |mindst 2 år, anvendes |sopimusvaltioon ja |år, tillämpas i stället| |denne stats lov i |asuneet siellä |den statens lag. Om | |stedet. Har begge |vähintään kaksi vuotta,|båda makarna tidigare | |ægtefæller tidligere |sovelletaan kuitenkin |under äktenskapet har | |under ægteskabet været |tämän valtion lakia. |haft hemvist där eller | |bosat der, eller er |Jos kummallakin |om båda makarna är | |begge ægtefæller |puolisolla on |medborgare i den | |statsborgere der, |aikaisemmin avioliiton |staten, tillämpas dock | |anvendes denne stats |aikana ollut |den statens lag så | |lov dog, så snart |asuinpaikka tässä |snart de har tagit | |ægtefællerne bosætter |valtiossa tai jos |hemvist där. | |sig i denne stat. |kumpikin on sen | | | |kansalainen, sen lakia | | | |sovelletaan kuitenkin | | | |välittömästi siitä | | | |alkaen, kun he ovat | | | |asettuneet asumaan |Till konventionen skall| | |tähän valtioon. |fogas en ny artikel 3 a| |Efter artikel 3 | |som följer: | |indsættes: |Sopimukseen lisätään | | | |uusi 3 a artikla |Makar som avses i | |Artikel 3 a. |seuraavasti: |artikel 3 får avtala | | | |att lagen i en | |Ægtefæller, som er | |fördragsslutande stat | |omfattet af artikel 3, |Puolisot, joita 3 |där någon av dem har | |kan aftale, at loven i |artiklassa |hemvist eller är | |en kontraherende stat, |tarkoitetaan, voivat |medborgare när avtalet | |hvor en af dem er bosat|sopia, että heidän |ingås skall tillämpas | |eller er statsborger |varallisuussuhteisiinsa|på deras | |ved aftalens indgåelse,|sovelletaan sen |förmögenhetsförhållande| |skal anvendes på deres |sopimusvaltion lakia, |n. Ett sådant | |formueforhold. En sådan|jossa toisella tai |lagvalsavtal får ingås | |lovvalgsaftale kan også|kummallakin puolisolla |även före äktenskapet. | |indgås før ægteskabet. |on asuinpaikka tai | | | |jonka kansalainen | | | |toinen tai kumpikin | | | |puolisoista on | | | |sopimusta tehtäessä. | | | |Sellainen sopimus | | | |lainvalinnasta voidaan | | | |tehdä myös ennen | | | |avioliittoa. | |

|3. gr. hljóði svo: |Artikkel 3 skal lyde: |Artikel 3 skall ha | | | |följande lydelse: | | | | | |Að því er snertir |Formuesforholdet mellom|På | |fjármál hjóna, sem |ektefeller som er, og |förmögenhetsförhållande| |eiga, og áttu við |da de inngikk |n mellan makar som är | |stofnun hjónabandsins, |ekteskapet, var |och när de ingick | |ríkisfesti í |statsborgere i en |äktenskapet var | |samningsríki, skal |kontraherende stat, |medborgare i | |beita lögum þess |skal bedømmes etter |fördragsslutande stat | |samningsríkis þar sem |loven i den av statene |tillämpas lagen i den | |þau tóku sér |hvor ektefellene |av staterna där makarna| |heimilisfesti þegar þau|bosatte seg da de |tog hemvist när de | |gengu í hjónaband. |inngikk ekteskapet. |ingick äktenskapet. | | | | | | | | | | | |Om båda makarna senare | |Hafi bæði hjónin síðar |Har begge ektefellene |har tagit hemvist i en | |tekið sér heimilisfesti|senere bosatt seg i en |annan fördragsslutande | |í öðru samningsríki og |annen kontraherende |stat och har varit | |búið þar í að minnsta |stat og vært bosatt der|bosatta där i minst två| |kosti tvö ár skal í |i minst to år, skal |år, tillämpas i stället| |staðinn beita lögum |denne statens lov komme|den statens lag. Om | |þess ríkis. Hafi bæði |til anvendelse i |båda makarna tidigare | |hjónin fyrr á |stedet. Har begge |under äktenskapet har | |hjónabandsárum sínum |ektefellene tidligere |haft hemvist där eller | |átt heimilisfesti þar, |under ekteskapet hatt |om båda makarna är | |eða eigi þau ríkisfesti|bopel der, eller er |medborgare i den | |í því ríki, skal þó |begge ektefellene |staten, tillämpas dock | |beita lögum þess ríkis |statsborgere i den |den statens lag så | |um leið og þau taka sér|staten, skal denne |snart de har tagit | |þar heimilisfesti. |statens lov komme til |hemvist där. | | |anvendelse så snart de | | | |har tatt bopel der. | | | | | | | | | | | | | | | | |Till konventionen skall| |Ný grein, 3 a, sem bætt|Til konvensjonen skal |fogas en ny artikel 3 a| |er inn í samninginn, |det tilføyes en ny |som följer: | |hljóði svo: |artikkel 3 a: | | | | |Makar som avses i | | | |artikel 3 får avtala | |Hjón, sem 3. gr. á við |Ektefeller som |att lagen i en | |um, geta gert með sér |omhandles i artikkel 3,|fördragsslutande stat | |samkomulag um að um |kan avtale at loven i |där någon av dem har | |fjármál þeirra skuli |en kontraherende stat |hemvist eller är | |beita lögum |der en av dem har bopel|medborgare när avtalet | |samningsríkis þar sem |eller er statsborger |ingås skall tillämpas | |annað hvort þeirra á |når avtalen inngås, |på deras | |heimilisfesti eða |skal anvendes på deres |förmögenhetsförhållande| |ríkisfesti þegar |formuesforhold. En slik|n. Ett sådant | |samkomulagið er gert. |lovvalgsavtale kan også|lagvalsavtal får ingås | |Slíkt samkomulag um |inngås før ekteskapet. |även före äktenskapet. | |lagaval má einnig gera | | | |fyrir hjónaband. | | |

|Hvis den ene ægtefælle |Jos toinen tai kumpikin|Om den ena av eller | |eller begge ægtefæller |puolisoista on |båda makarna under | |under ægteskabet har |avioliiton aikana |äktenskapet har tagit | |bosat sig i en anden |asettunut asumaan |hemvist i en annan | |kontraherende stat, kan|toiseen |fördragsslutande stat, | |ægtefællerne også |sopimusvaltioon, |får makarna också | |aftale, at loven i den |puolisot voivat sopia |avtala att lagen i den | |kontraherende stat, |myös, että sovelletaan |fördragsslutande stat | |hvor de begge senest |sen sopimusvaltion |där de båda senast | |var bosat samtidig, |lakia, jossa molemmilla|samtidigt hade hemvist | |skal anvendes. |puolisoilla viimeksi |skall tillämpas. | | |oli samanaikaisesti | | | |asuinpaikka. | | |Efter artikel 3 a | |Till konventionen skall| |indsættes: |Sopimukseen lisätään |fogas en ny artikel 3 b| | |uusi 3 b artikla |som följer: | |Artikel 3 b. |seuraavasti: | | | | |Makes behörighet att | |En ægtefælles beføjelse| |råda över fast egendom,| |til at råde over fast |Puolison oikeus vallita|det som är likställt | |ejendom, det som kan |jossakin |med sådan eller över | |ligestilles hermed, |sopimusvaltiossa olevaa|bostad skall alltid | |eller over bolig skal |kiinteää tai siihen |bedömas enligt lagen i | |altid bedømmes efter |verrattavaa omaisuutta |den fördragsslutande | |loven i den |taikka asuntoa |stat där den är | |kontraherende stat, |määräytyy aina sen |belägen. | |hvor den ligger. |valtion lain mukaan. | | | | |Till konventionen skall| |Efter artikel 3 b |Sopimukseen lisätään |fogas en ny artikel 3 c| |indsættes: |uusi 3 c artikla |som följer: | | |seuraavasti: | | |Artikel 3 c. | |Ett byte av den lag som| | | |tillämpas på makarnas | |En ændring af hvilket |Puolisoiden |förmögenhetsförhållande| |lands lov, som finder |varallisuussuhteisiin |n inverkar inte på | |anvendelse på |sovellettavan lain |rättsverkningarna av en| |ægtefællernes |vaihtuminen ei vaikuta |rättshandling som har | |formueforhold, er uden |sitä aikaisemmin tehdyn|företagits tidigare. | |betydning for |oikeustoimen | | |retsvirkningerne af |oikeusvaikutuksiin. |Giltigheten av | |retshandler indgået før| |bestämmelserna i ett | |ændringen. |Avioehtosopimuksen |äktenskapsförord bedöms| | |määräysten pätevyys |enligt lagen i den | |Gyldigheden af |arvioidaan kuitenkin |fördragsslutande stat | |bestemmelserne i en |sen sopimusvaltion lain|som skall tillämpas på | |ægtepagt bedømmes efter|mukaan, jota |makarnas | |loven i den |sovelletaan puolisoiden|förmögenhetsförhållande| |kontraherende stat, som|varallisuussuhteisiin |n då frågan blir | |skal anvendes på |kysymyksen tullessa |aktuell. | |ægtefællernes |ajankohtaiseksi. | | |formueforhold, når | | | |spørgsmålet bliver | | | |aktuelt. | | |

|Hafi annað hvort eða |Om den ene av eller |Om den ena av eller | |bæði hjónin tekið sér |begge ektefellene under|båda makarna under | |heimilisfesti í öðru |ekteskapet har tatt |äktenskapet har tagit | |samningsríki á |bopel i en annen |hemvist i en annan | |hjónabandstímanum geta |kontraherende stat, kan|fördragsslutande stat, | |þau einnig gert með sér|ektefellene også avtale|får makarna också | |samkomulag um að beita |at loven i den |avtala att lagen i den | |skuli lögum þess |kontraherende staten |fördragsslutande stat | |samningsríkis þar sem |der de begge sist hadde|där de båda senast | |þau áttu síðast bæði |bopel samtidig, skal |samtidigt hade hemvist | |heimilisfesti samtímis.|anvendes. |skall tillämpas. | | | | | | | | | |Ný grein, 3b, sem bætt |Til konvensjonen skal |Till konventionen skall| |er inn í samninginn, |det tilføyes en ny |fogas en ny artikel 3 b| |hljóði svo: |artikkel 3 b: |som följer: | | | | | | | |Makes behörighet att | |Um heimild annars hvors|En ektefelles rett til |råda över fast egendom,| |hjóna til að ráða yfir |å råde over fast |det som är likställt | |fasteign, samsvarandi |eiendom, det som er |med sådan eller över | |eign eða bústað, sem er|likestilt med fast |bostad skall alltid | |í einhverju |eiendom, eller over |bedömas enligt lagen i | |samningsríkjanna, skal |bolig skal alltid |den fördragsslutande | |jafnan fara eftir lögum|bedømmes etter loven i |stat där den är | |þess ríkis. |den kontraherende stat |belägen. | | |der den ligger. | | |Ný grein, 3c, sem bætt | |Till konventionen skall| |er inn í samninginn, |Til konvensjonen skal |fogas en ny artikel 3 c| |hljóði svo: |det tilføyes en ny |som följer: | | |artikkel 3 c: | | | | |Ett byte av den lag som| |Ef skipt er um lög, sem| |tillämpas på makarnas | |beitt er um fjármál |Et bytte av den lov som|förmögenhetsförhållande| |hjóna, hefur það engin |anvendes på |n inverkar inte på | |áhrif á réttarverkan |ektefellenes |rättsverkningarna av en| |löggerninga sem áður |formuesforhold, er uten|rättshandling som har | |voru gerðir. |betydning for |företagits tidigare. | | |rettsvirkningene av | | | |rettshandler foretatt | | | |før byttet. |Giltigheten av | |Um gildi ákvæða | |bestämmelserna i ett | |kaupmála fer eftir | |äktenskapsförord bedöms| |lögum þess |Gyldigheten av |enligt lagen i den | |samningsríkis, sem á að|bestemmelsene i en |fördragsslutande stat | |beita um fjármál |ektepakt bedømmes |som skall tillämpas på | |hjónanna, þegar slíkt |likevel etter loven i |makarnas | |álitamál kemur upp. |den kontraherende |förmögenhetsförhållande| | |staten som skal |n då frågan blir | | |anvendes på |aktuell. | | |ektefellenes | | | |formuesforhold når | | | |spørsmålet blir | | | |aktuelt. | |

|Artikel 4 affattes |Sopimuksen 4 artikla |Artikel 4 skall ha | |således: |muutetaan kuulumaan: |följande lydelse: | | | | | | |Sopimus lainvalinnasta |Ett lagvalsavtal eller | |En lovvalgsaftale eller|tai avioehtosopimus, |ett äktenskapsförord | |en ægtepagt mellem |joka on solmittu 3 ja 3|mellan makar som avses | |ægtefæller, som er |a artiklassa |i artikel 3 och 3 a | |omfattet af artikel 3 |tarkoitettujen |skall anses giltigt | |og 3 a, skal anses for |puolisoiden kesken, on |till formen i var och | |gyldig med hensyn til |katsottava muodoltaan |en av de | |formen i hver og en af |päteväksi jokaisessa |fördragsslutande | |de kontraherende |sopimusvaltiossa, jos |staterna om det då det | |stater, hvis den, da |se silloin, kun sopimus|ingicks uppfyllde | |den blev indgået, |tehtiin, täytti |formkraven i | |opfyldte formkravene i |muotomääräykset sen |1. den lag som enligt | |1. den lov, som efter |sopimusvaltion lain |artikel 3 eller 3 a var| |artikel 3 eller 3 a var|mukaan, |tillämplig på makarnas | |gældende for |1. jota 3 tai 3 a |förmögenhetsförhållande| |ægtefællernes |artiklan mukaan |n eller | |formueforhold, eller |sovellettiin |2. lagen i en | |2. loven i en |puolisoiden |fördragsslutande stat | |kontraherende stat, |varallisuussuhteisiin; |där makarna eller en av| |hvor begge ægtefæller |tai |dem var medborgare. | |eller en af dem var |2. jonka kansalaisia | | |statsborgere. |puolisot olivat tai | | | |toinen heistä oli. | | | | |Om lagen saknar | |Hvis loven ikke |Jos laissa ei ole |formkrav för | |indeholder formkrav for|muotomääräyksiä |lagvalsavtal, bedöms | |lovvalgsaftaler, |lainvalinnasta tehdylle|giltigheten av ett | |bedømmes gyldigheden af|sopimukselle, sen |sådant avtal enligt | |en sådan aftale efter |pätevyys arvioidaan |formkraven för | |formkravene for |avioehtosopimusta |äktenskapsförord. | |ægtepagter. |koskevien | | | |muotomääräysten | | | |nojalla. | | |Enhver af staterne kan | |Var och en av staterna | |over for tredjemand |Jokainen sopimusvaltio |kan göra giltigheten av| |gøre gyldigheden af en |voi määrätä |ett lagvalsavtal eller | |lovvalgsaftale eller en|lainvalinnasta tehdyn |ett äktenskapsförord | |ægtepagt betinget af, |sopimuksen tai |gentemot tredje man | |at aftalen eller |avioehtosopimuksen |beroende av att avtalet| |ægtepagten er |pätevyyden kolmatta |eller förordet | |registreret i |henkilöä vastaan |registreras enligt dess| |overensstemmelse med |riippumaan siitä, että |lag. | |den der gældende lov. |sopimus tai avioehto | | | |rekisteröidään sen lain| | | |mukaisesti. | |

|4. gr. hljóði svo: |Artikkel 4 skal lyde: |Artikel 4 skall ha | | | |följande lydelse: | | | | | |Samkomulag um lagaval |En lovvalgsavtale eller|Ett lagvalsavtal eller | |eða kaupmáli hjóna, sem|en ektepakt mellom |ett äktenskapsförord | |3. gr. og grein 3 a |ektefeller som |mellan makar som avses | |eiga við um, skulu |omhandlet i artikkel 3 |i artikel 3 och 3 a | |skoðuð gild í öllum |og 3 a skal anses |skall anses giltigt | |samningsríkjunum hvað |gyldig med hensyn til |till formen i var och | |form þeirra snertir |formen i hver og en av |en av de | |hafi þau, þegar þau |de kontraherende |fördragsslutande | |voru gerð, uppfyllt |statene om den da den |staterna om det då det | |formskilyrði |ble inngått, oppfylte |ingicks uppfyllde | |1. þeirra laga sem |formkravene i |formkraven i | |samkvæmt 3. gr. og |1. den lov som etter |1. den lag som enligt | |grein 3 a átti að beita|artikkel 3 eller 3 a |artikel 3 eller 3 a var| |um fjármál hjónanna, |gjaldt for ektefellenes|tillämplig på makarnas | |eða |formuesforhold eller |förmögenhetsförhållande| |2. laga samningsríkis |2. loven i en |n eller | |þar sem bæði hjónin eða|kontraherende stat der |2. lagen i en | |annað hvort þeirra átti|ektefellene eller en av|fördragsslutande stat | |ríkisfesti. |dem var statsborgere. |där makarna eller en av| | | |dem var medborgare. | | | | | | | | | |Innihaldi lögin ekki |Hvis loven ikke har | | |formskilyrði hvað |formkrav for |Om lagen saknar | |snertir samkomulag um |lovvalgsavtaler, |formkrav för | |lagaval fer um gildi |bedømmes gyldigheten av|lagvalsavtal, bedöms | |þess samkvæmt |en slik avtale i |giltigheten av ett | |formskilyrðum kaupmála.|henhold til formkravene|sådant avtal enligt | | |for ektepakter. |formkraven för | | | |äktenskapsförord. | | | | | |Sérhvert ríkjanna | | | |getur, gagnvart þriðja |Enhver av statene kan | | |manni, gert það að |overfor en tredje |Var och en av staterna | |skilyrði fyrir gildi |person gjøre |kan göra giltigheten av| |samkomulags um lagaval |gyldigheten av en |ett lagvalsavtal eller | |eða kaupmála að |lovvalgsavtale eller en|ett äktenskapsförord | |samkomulagið eða |ektepakt avhengig av at|gentemot tredje man | |kaupmálinn sé skráður |den er registrert etter|beroende av att avtalet| |samkvæmt lögum þess. |reglene i denne staten.|eller förordet | | | |registreras enligt dess| | | |lag. |

|Efter artikel 4 |Sopimukseen lisätään |Till konventionen skall| |indsættes: |uusi 4 a artikla |fogas en ny artikel 4 a| | |seuraavasti: |som följer: | |Artikel 4 a. | | | | | |Om makar som avses i | |Hvis ægtefæller, der er|Puolisoiden |artikel 3 senare har | |omfattet af artikel 3, |varallisuussuhteita |tagit hemvist i en stat| |senere har bosat sig i |koskevia artikloja ei |som inte är | |en stat, som ikke er |sovelleta, jos |fördragsslutande, är | |kontraherende, finder |puolisot, joita 3 |konventionens | |konventionens |artiklassa |bestämmelser om makars | |bestemmelser om |tarkoitetaan, ovat |förmögenhetsförhållande| |ægtefællernes |myöhemmin asettuneet |n inte tillämpliga. | |formueforhold ikke |asumaan valtioon, joka |Artikel II | |anvendelse. |ei ole tämän sopimuksen|Bestämmelserna i denna | |Artikel II |osapuoli. |överenskommelse | |Bestemmelserne i denne |Artikla II |tillämpas inte, om | |overenskomst finder |Tämän sopimuksen |makarnas äktenskap har | |ikke anvendelse, hvis |määräyksiä ei |upplösts eller makarna | |ægteskabet er ophørt, |sovelleta, jos |har beviljats | |eller ægtefællerne er |puolisoiden avioliitto |hemskillnad innan | |bevilget separation, |on purkautunut tai |överenskommelsen träder| |inden overenskomsten |puolisoille on |i kraft. | |træder i kraft. |myönnetty asumusero |Artikel III | |Artikel III |ennen tämän sopimuksen |Överenskommelsen | |Overenskomsten finder |voimaantuloa. |tillämpas inte på | |ikke anvendelse på |Artikla III |Färöarna eller i | |Færøerne og i Grønland,|Sopimusta ei sovelleta |Grönland, men kan efter| |men kan efter |Färsaarilla eikä |förhandlingar mellan | |forhandling mellem det |Grönlannissa, mutta se |det danska ministeriet | |danske familie- og |voidaan Tanskan perhe- |för familje- och | |forbrugerministerium og|ja kuluttaja-asiain |konsumentfrågor och | |justitsministerierne i |ministeriön neuvoteltua|övriga fördragsslutande| |de øvrige kontraherende|muiden |staters | |stater sættes i kraft |sopimusvaltioiden |justitieministerier | |der med de afvigelser, |oikeusministeriöiden |sättas i kraft där, med| |som de særlige færøske |kanssa saattaa siellä |de avvikelser som de | |eller grønlandske |voimaan sellaisin |särskilda färöiska | |forhold tilsiger. |poikkeuksin, joita |eller grönländska | | |Färsaarten tai |förhållandena kan ge | |Artikel IV |Grönlannin erityiset |anledning till. | |De kontraherende stater|olot voivat edellyttää.|Artikel IV | |kan tiltræde denne |Artikla IV |De fördragsslutande | |overenskomst ved |Sopimusvaltiot voivat |staterna kan tillträda | |a) undertegnelse uden |yhtyä tähän sopimukseen|denna överenskommelse | |forbehold om |a) allekirjoittamalla |genom | |ratifikation eller |sen tekemättä |a) undertecknande utan | |godkendelse eller |ratifiointia tai |förbehåll för | | |hyväksymistä koskevaa |ratifikation eller | | |ehtoa, tai |godkännande, eller |

|Ný grein, 4 a, sem bætt|Til konvensjonen skal |Till konventionen skall| |er inn í samninginn, |det tilføyes en ny |fogas en ny artikel 4 a| |hljóði svo: |artikkel 4 a: |som följer: | | | | | | | |Om makar som avses i | |Hafi hjón, sem 3. gr. á|Hvis ektefeller som |artikel 3 senare har | |við um, síðar tekið sér|omhandlet i artikkel 3,|tagit hemvist i en stat| |heimilisfesti í ríki, |senere har tatt bopel i|som inte är | |sem ekki er |en stat som ikke er |fördragsslutande, är | |samningsríki, er ekki |kontraherende, kommer |konventionens | |unnt að beita ákvæðum |konvensjonens |bestämmelser om makars | |samningsins um fjármál |bestemmelser om |förmögenhetsförhållande| |þeirra. |ektefellenes |n inte tillämpliga. | | |formuesforhold ikke til|Artikel II | |II |anvendelse. |Bestämmelserna i denna | |Ákvæðum þessa |Artikkel II |överenskommelse | |samkomulags skal ekki |Bestemmelsene i denne |tillämpas inte, om | |beitt ef hjóskap |overenskomsten kommer |makarnas äktenskap har | |hjónanna er lokið eða |ikke til anvendelse |upplösts eller makarna | |hjónin eru skilin að |dersom ekteskapet er |har beviljats | |borði og sæng áður en |opphørt eller |hemskillnad innan | |það öðlast gildi. |ektefellene er |överenskommelsen träder| | |innvilget separasjon |i kraft. | |III |før overenskomsten trer|Artikel III | |Samkomulaginu verður |i kraft. |Överenskommelsen | |ekkí beitt i Færeyjum |Artikkel III |tillämpas inte på | |eða á Grænlandi, en |Overenskomsten anvendes|Färöarna eller i | |unnt er að láta það |ikke på Færøyene eller |Grönland, men kan efter| |öðlast gildi þar, að |i Grønland, men kan |förhandlingar mellan | |undangengnum |etter forhandlinger |det danska ministeriet | |samningaviðræðum danska|mellom det danske |för familje- och | |fjölskyldu- og |familie- og |konsumentfrågor och | |neytendaráduneytisins |forbrukerdepartementet |övriga fördragsslutande| |og dómsmálaráðuneyta |og øvrige |staters | |hinna samningsríkjanna,|konvensjonsstaters |justitieministerier | |með þein frávikum sem |justisdepartementer |sättas i kraft där, med| |sérstakar færeyskar eða|settes i kraft der, med|de avvikelser som de | |grænlenskar aðstæður |de avvikelser som de |särskilda färöiska | |geta gefið tilefni til.|særskilte færøyske |eller grönländska | |IV |eller grønlandske |förhållandena kan ge | |Samningsríkin geta |forhold kan gi grunn |anledning till. | |gerst aðilar að |til. |Artikel IV | |samkomulagi þessu með | |De fördragsslutande | |a) undirritun án |Artikkel IV |staterna kan tillträda | |fyrirvara um |De kontraherende stater|denna överenskommelse | |fullgildingu eða |kan tiltre denne |genom | |staðfestingu, eða |overenskomsten gjennom |a) undertecknande utan | | |å |förbehåll för | | |a) undertegne uten |ratifikation eller | | |forbehold om |godkännande, eller | | |ratifikasjon eller | | | |godkjennelse, eller | |

|b) undertegnelse med |b) allekirjoittamalla |b) undertecknande med | |forbehold om |sen ratifiointia tai |förbehåll för | |ratifikation eller |hyväksymistä koskevin |ratifikation eller | |godkendelse kombineret |ehdoin ja sen jälkeen |godkännande i förening | |med efterfølgende |ratifioimalla tai |med efterföljande | |ratifikation eller |hyväksymällä sen. |ratifikation eller | |godkendelse. | |godkännande. | | | | | |Ratifikationsdokumenter|Ratifiointiasiakirjat |Ratifikationshandlingar| |ne deponeres i det |talletetaan Ruotsin |na deponeras hos det | |svenske |ulkoasiainministeriöön.|svenska | |udenrigsministerium. | |utrikesdepartementet. | | |Sopimus tulee voimaan | | |Overenskomsten træder i|sen kuukauden |Överenskommelsen träder| |kraft den første dag i |ensimmäisenä päivänä, |i kraft den första | |den måned, der begynder|joka alkaa kahden |dagen i den månad som | |to måneder efter, at |kuukauden kuluttua |infaller två månader | |alle de kontraherende |siitä, kun kaikki |närmast efter det att | |stater har tiltrådt |sopimusvaltiot ovat |överenskommelsen har | |overenskomsten. Det |yhtyneet sopimukseen. |tillrätts av alla de | |svenske |Ruotsin |fördragsslutande | |udenrigsministerium |ulkoasiainministeriö |staterna. Det svenska | |underretter de |ilmoittaa |utrikesdepartementet | |kontraherende stater om|sopimusvaltioille |underrättar de | |deponeringen af |ratifiointiasiakirjojen|fördragsslutande | |ratifikationsdokumenter|tallettamisesta ja |staterna om deponering | |ne og om tidspunktet |sopimuksen |av | |for overenskomstens |voimaantulon |ratifikationshandlingar| |ikrafttræden. |ajankohdasta. |na och om tidpunkten | |Artikel V | |för överenskommelsens | |Originaleksemplaret af | |ikraftträdande. | |denne overenskomst |Artikla V |Artikel V | |deponeres i det svenske|Tämän sopimuksen |Originalexemplaret till| |udenrigsministerium, |alkuperäiskappale |denna överenskommelse | |som tilstiller hver af |talletetaan Ruotsin |deponeras hos det | |de kontraherende stater|ulkoasiainministeriöön,|svenska | |en bekræftet afskrift. |joka toimittaa kullekin|utrikesdepartementet | | |sopimusvaltiolle siitä |som tillställer varje | | |oikeaksi todistetun |fördragsslutande stat | |Til bekræftelse herpå |jäljennöksen. |en bestyrkt kopia | |har de undertegnede | |därav. | |befuldmægtigede |Tämän vakuudeksi ovat | | |undertegnet denne |valtuutetut | | |overenskomst. |allekirjoittaneet tämän|Till bekräftelse på | | |sopimuksen. |detta har de | | | |undertecknande | | | |befullmäktigade ombuden| | | |undertecknat denna | | | |överenskommelse. |

|b) undirritun með |b) undertegne med |b) undertecknande med | |fyrirvara um |forbehold om |förbehåll för | |fullgildingu eða |ratifikasjon eller |ratifikation eller | |staðfestingu ásamt |godkjennelse i samsvar |godkännande i förening | |eftirfarandi |med etterfølgende |med efterföljande | |fullgildingu eða |ratifikasjon eller |ratifikation eller | |staðfestingu. |godkjennelse. |godkännande. | | | | | | |Ratifikasjonserklæringe|Ratifikationshandlingar| |Fullgildingarskjöl |ne oppbevares hos det |na deponeras hos det | |skulu varðveitt í |svenske |svenska | |sænska |utenriksdepartementet. |utrikesdepartementet. | |utanríkisráðuneytinu. | | | | |Overenskomsten trer i |Överenskommelsen träder| |Samkomulagið öðlast |kraft fra den første |i kraft den första | |gildi fyrsta dag þess |dagen i den måneden som|dagen i den månad som | |mánaðar er hefst |begynner to måneder |infaller två månader | |tveimur mánuðum eftir |etter at alle de |närmast efter det att | |að öll samningsríkin |kontraherende stater |överenskommelsen har | |hafa gerst aðilar að |har sluttet seg til |tillrätts av alla de | |samkomulaginu. Sænska |overenskomsten. Det |fördragsslutande | |utanríkisráðuneytið |svenske |staterna. Det svenska | |tilkynnir |utenriksdepartementet |utrikesdepartementet | |samningsríkjunum um |underretter |underrättar de | |móttöku |konvensjonsstatene om |fördragsslutande | |fullgildingarskjalanna |deponeringen av |staterna om deponering | |til vörslu og hvenær |ratifikasjonserklæringe|av | |samkomulagið öðlast |ne og om tidspunktet |ratifikationshandlingar| |gildi. |for overenskomstens |na och om tidpunkten | | |ikrafttredelse. |för överenskommelsens | | | |ikraftträdande. | | | |Artikel V | |V |Artikkel V |Originalexemplaret till| |Frumrit þessa |Originaleksemplaret av |denna överenskommelse | |samkomulags skal |denne overenskomst |deponeras hos det | |varðveitt í sænska |deponeres hos det |svenska | |utanríkisráðuneytinu er|svenske |utrikesdepartementet | |lætur hverju |utenriksdepartementet |som tillställer varje | |samningsríki í té |som utsteder en |fördragsslutande stat | |staðfest endurrit. |bekreftet kopi av denne|en bestyrkt kopia | | |til hver |därav. | | |konvensjonsstat. | | | | | | | | |Till bekräftelse på | |Þessu til staðfestu |Til bekreftelse på |detta har de | |hafa neðangreindir |dette har de respektive|undertecknande | |fulltrúar, sem hafa |fullmektigede |befullmäktigade ombuden| |fullt umboð, undirritað|undertegnet denne |undertecknat denna | |samkomulag þetta. |overenskomst. |överenskommelse. |

|Udfærdiget i Stockholm |Laadittu Tukholmassa |Som skedde i Stockholm | |den [26 januar 2006] |päivänä [26 tammikuuta |den [26 januari 2006] | |i ét eksemplar på |2006] |i ett exemplar på | |dansk, finsk, islandsk,|yhtenä tanskan-, |danska, finska, | |norsk og svensk, og |suomen-, islannin-, |isländska, norska och | |hvad det svenske sprog |norjan- ja |svenska språken, och | |angår i to tekster: én |ruotsinkielisenä |såvitt angår de svenska| |for Finland og én for |kappaleena, jossa on |språken i två texter, | |Sverige, hvilke tekster|ruotsiksi kaksi |en för Finland och en | |alle har samme |tekstiä, toinen Suomea |för Sverige, vilka | |gyldighed. |ja toinen Ruotsia |samtliga texter har | | |varten ja joilla |samma giltighet. | | |kaikilla teksteillä on | | | |yhtäläinen pätevyys. | | | | | | |For Danmarks regering: | |För Finlands regering: | | |Suomen hallituksen | | |[Ole Lønsmann Poulsen] |puolesta: |[Pertti Torstila] | | | | | | | | | |[med forbehold af | |[med förbehåll för | |ratifikation eller | |godkännande] | |godkendelse] | | |

|Gjört í Stokkhólmi |Utferdiget i Stockholm |Som skedde i Stockholm | |hinn [26. jan. 2006] |den [26. januar 2006] |den [26 januari 2006] | |í einu eintaki á |i ett eksemplar på |i ett exemplar på | |dönsku, finnsku, |dansk, finsk, islandsk,|danska, finska, | |íslensku, norsku og |norsk og svensk, og for|isländska, norska och | |sænsku, og að því er |det svenske språks |svenska språken, och | |sænskuna varðar í |vedkommende i to |såvitt angår de svenska| |tveimur textum, öðrum |tekster, en for Finland|språken i två texter, | |fyrir Finnland og hinum|og en for Sverige, som |en för Finland och en | |fyrir Svíþjóð, og eru |alle har samme |för Sverige, vilka | |allir textarnir |gyldighet. |samtliga texter har | |jafngildir. | |samma giltighet. | | | | | | | | | | | | | |Fyrir ríkisstjórn |For Norges regjering: |För Sveriges regering: | |Íslands: | | | | |[Kirsti Billington] |[Dag Mattsson] | |[Guðmundur Árni | | | |Stefánsson] | | | | |[med forbehold om |[med förbehåll för | |[m. fyrirvara um |ratifikasjon] |ratifikation] | |fullgildingu] | | |

Motivering till överenskommelsen

DEN NORDISKA EXPERTGRUPPEN FÖR FAMILJERÄTT 29.6. 2005

REVIDERING AV DE INTERNORDISKA REGLERNA OM TILLÄMPLIG LAG FÖR MAKARS FÖRMÖGENHETSFÖRHÅLLANDEN

1. Nuläge

Bestämmelserna om tillämplig lag för makars förmögenhetsförhållanden i den nordiska äktenskapskonventionen har gällt oförändrade sedan konventionens undertecknande den 6 februari 1931. Ändringar har däremot gjorts i andra delar av konventionen genom överenskommelser mellan de fördragsslutande staterna den 26 mars 1953, den 3 november 1969, den 20 november 1973, den 25 februari 2000 och den 6 februari 2001.

Konventionens bestämmelser om tillämplig lag för makars förmögenhetsförhållanden gäller, om makarna är och vid ingåendet av äktenskapet var medborgare i någon av konventionsstaterna och då även tog hemvist i någon av konventionsstaterna. Enligt artikel 3 i konventionen skall rättsverkningarna av ett äktenskap, såvitt angår makarnas förmögenhetsförhållanden, bedömas enligt lagen i den av konventionsstaterna där makarna tog hemvist vid äktenskapets ingående. Om makarna vid ingåendet av äktenskapet tog hemvist i någon annan stat än en konventionsstat eller om de tog hemvist i olika konventionsstater, kan artikel 3 inte tillämpas. I sådana situationer bestäms den tillämpliga lagen enligt de autonoma bestämmelserna i respektive konventionsstat.

Den lag som är tillämplig på makars förmögenhetsförhållanden kan enligt artikel 3 bytas till en annan konventionsstats lag. Om båda makarna senare har hemvist i någon annan av konventionsstaterna, skall den statens lag i stället tillämpas, utom när frågan gäller verkningarna av en rättshandling som företagits tidigare. Den tillämpliga lagen ändras däremot inte, om makarna tar hemvist i någon utomnordisk stat.

I artikel 3 andra stycket finns en specialbestämmelse om makes behörighet att råda över fast eller därmed likställd egendom som är belägen i någon av konventionsstaterna. När det gäller denna behörighet att råda över egendom skall lagen i den konventionsstat tillämpas där egendomen är belägen.

I artikel 4 i äktenskapskonventionen finns bestämmelser om när ett äktenskapsförord är giltigt till formen. Ett äktenskapsförord skall anses vara till formen giltigt, om det har upprättats i enlighet med den lag som enligt artikel 3 är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden eller enligt lagen i den stat där avtalsparterna eller den ena av dem var medborgare. Varje konventionsstat kan enligt artikel 4 andra stycket bestämma att äktenskapsförordets giltighet mot tredje man är beroende av att äktenskapsförordet lagföljes enligt dess lag. 2. Allmänna regler om tillämplig lag för makarnas förmögenhetsförhållanden i de nordiska länderna

Danmark. Efter dansk international privatret bestemmes formueforholdet mellem ægtefællerne efter mandens domicillov på tidspunktet for ægteskabets indgående. Reglen er udviklet i retspraksis og har lang tradition i dansk ret. Reglen gælder, uanset om formueordningen mellem ægtefællerne er en legal formueordning, eller om ægtefællernes forud for ægteskabets indgåelse har aftalt en anden formueordning.

Det antages, at mandens nye domicillov anvendes, hvis manden umiddelbart i forbindelse med ægteskabets indgåelse klart foretager et domicilskifte, f.eks. ved at flytte til hustruens stat, eller ved at ægtefællerne umiddelbart efter ægteskabets indgåelse får fælles domicil i en anden stat.

Domicil defineres i dansk ret som den stat eller det territoriale retsområde, som en person har bopæl eller ophold i, i den hensigt varigt at forblive der eller i det mindste uden hensigt til, at opholdet kun skal være midlertidigt. Domicilbegrebet bygger således på et objektivt og faktisk krav om bopæl eller ophold og et subjektivt krav om hensigt.

Endvidere gælder enheds- og uforanderlighedsprincipperne, således at samtlige ægtefællernes aktiver og passiver uanset domicilskifte er underlagt den oprindeligt udpegne stats ret. Det antages, at uforanderlighedsprincippet i et vist omfang kan brydes, og at partsautonomi kan accepteres til fordel for dansk ret, når ægtefællerne flytter hertil.

Uforanderlighedsprincippet modificeres traditionelt i en række tilfælde, hvor ægteparret flytter til Danmark, således at fremmed ret viger til fordel for dansk ret. Dette er således tilfældet, hvor den fremmede formueordning strider mod ufravigelige danske regler, som f.eks. forbuddet i lov om ægteskabets retsvirkninger § 30, stk. 2, mod aftaler om, at det, som en ægtefælle fremtidig erhverver, uden vederlag skal tilfalde den anden ægtefælle. Endvidere følger det af en nyere landsretsdom, at særejekompensation ifølge ægteskabslovens § 56 som følge af det sociale sigte, der ligger bag reglen, skal kvalificeres som en vilkårsregel i internationale sager, således at krav på særejekompensation i henhold til dansk ret kan pådømmes under en dansk separationssag, uanset at formueforholdet er underlagt fremmed ret.

Finland. Bestämmelserna om vilken lag som skall tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden finns i äktenskapslagens V avdelning (1226/2001). Den viktigaste anknytningen vid valet av lag är makarnas gemensamma hemvist. I första hand tillämpas lagen i den stat där vardera maken tog hemvist efter att de ingått äktenskap.

Den tillämpliga lagen kan bytas efter att äktenskapet ingåtts. Har makarna tagit hemvist i någon annan stat, tillämpas den statens lag om makarna har varit bosatta där i minst fem års tid. Lagen i staten i fråga tillämpas dock omedelbart då makarna tagit hemvist där, om makarna tidigare haft hemvist eller vardera maken är medborgare i den staten.

Makar och blivande makar har rätt att genom avtal bestämma vilken lag som skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden. Avtalet skall upprättas skriftligen. Vittnen krävs däremot inte, och således är kraven beträffande formen lindrigare än när man upprättar ett äktenskapsförord. Ett lagvalsavtal är giltigt utan att det behöver registreras så som ett äktenskapsförord. Registrering är dock i allmänhet behövlig för att avtalet skall kunna åberopas gentemot en makes borgenärer.

Genom ett lagvalsavtal kan bestämmas att den tillämpliga lagen skall vara lagen i den stat där den ena eller vardera maken har hemvist eller är medborgare vid ingående av avtalet. Har den ena eller vardera maken under äktenskapet tagit hemvist i någon annan stat, kan som tillämplig lag också väljas lagen i den stat där vardera maken senast hade hemvist.

När ett lagvalsavtal har ingåtts, gäller avtalet tills makarna ingår ett nytt avtal eller upphäver avtalet. Det att makarna byter hemvist efter att ha ingått ett lagvalsavtal inverkar inte på den lag som tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden.

Island. I den islandske lovgivning findes ingen lovvalgsregel vedrørende spørgsmål som knytter sig til ægtefællers formueforhold, med undtagelse af bestemmelsen i § 3 i den nordiske konvention om ægteskab, adoption og værgemål, jf lov nr. 29/1931 med hjemmel for regeringen til at ratificere de international privatretlige bestemmelser i en konvention mellem Island, Danmark, Finland, Norge og Sverige.

I ægteskabsloven nr. 31/1993 findes regler om de islandske domstoles og de islandske forvaltningsmyndigheders kompetence i ægteskabssager, herunder ægtefællers formueforhold, respektivt § 114 og § 123. Disse bestemmelser bygger hovedsagelig på domicilprincippet men også på statsborgerskab og det grundlæggende udgangspunkt er at i skilsmissesager som er underlagt islandsk kompetance, finder islandsk lovgivning anvendelse (lex fori).

De love som gælder angående ægtefællers formueforhold omfatter alle deres aktiver og passiver. Såfremt de islandske love finder anvendelse, vil værdien af fast ejendom i udlandet falde ind under boskifte her i landet ved opgørelse mellem ægtefæller, som har en ordning med fælleseje eller sameje. Loven som gælder på det sted hvor den faste ejendom er beliggende (lex fori sitae) vil dog gælde angående rådighed over ejendommen, ejendomsadkomsten, forsikringstiltag og hvorvidt der kræves samtykke fra den anden ægtefælle jf § 3, stk. 2 i den nordiske konvention om ægteskab m.v.

Der findes ikke nogen islandsk retspraksis om lovvalgsregler angående ægtefællers formueforhold og det er derfor vanskeligt at påstå at nogen vis retsopfattelse har fundet udtryk i retsafgørelser. Det antages dog at den danske regel ikke kan finde anvendelse i Island, idet den strider mod princippet om ligeret mellem kvinder og mænd og derfor kan en sådan regel næppe være forenelig med princippet som ligger forankret i grundlovens § 65, stk. 2 om at kvinder og mænd skal nyde lige rettigheder og friheder i alle henseender eller § 22, stk. 1 i loven nr. 96/2000 om lige stilling og lige ret mellem kvinder og mænd eller § 2 i ægteskabsloven nr. 31/1993 hvor det fremhæves at ægtefællerne er i alle henseender lige stillet i deres ægteskab. Eftersom der ikke findes nogen lovvalgsregel om ægtefællers formueforhold i den vedtagne lovgivning, med undtagelse af § 3 i den nordiske konvention jf lov nr. 29/1931 og heller ikke nogen præcedens, er det svært at sige hvilke regler gælder her i landet. Det må dog formodes at man ville angående ægtefællers formueforhold tage i betragtning reglen om at vælge loven i det land hvor ægtefællerne først optog domicil efter vielse.

Der findes ikke i islandsk ret nogen retsregler som regulerer hvorvidt ægtefællerne har ret eller hjemmel til at træffe aftale om lovvalgsregler i forbindelse med deres formueforhold. På den anden side må det erkendes at meget tyder på voksende partsautonomi i nordisk ret angående ægtefællers formueforhold og det kan derfor forventes at ægtefællernes ret til lovvalg vil blive anderkendt også her i landet.

Norge. Norsk rett har ingen skrevne rettsregler om hvilket lands rett som anvendes på ektefellers formuesforhold bortsett fra det som følger av den nordiske ekteskapskonvensjonen av 6. februar 1931. Utover området for den nordiske konvensjonen følger norsk rett av sedvanerett som er dannet på basis av rettspraksis. Hovedregelen er att formuesordningen bestemmes av retten i ekteparets første felles domicilland etter vielsen.

I norsk internasjonal privatrett er det lagt vekt på at det norske domicilbegrepet ikke skal fravike internasjonalt anerkjente prinsipper på dette området. Hovedelementene i domicilbegrepet vil være det faktiske opphold sammenholdt med den subjektive hensikt i å forbli i landet. Begrepet ”bosatt” som er benyttet i den nordiske ekteskapskonvensjonen korresponderer i sine elementer med det internasjonal-privatrettslige domicilbegrepet; man må oppholde seg her og ha til hensikt å bli her mer enn midlertidig.

Regelen om at formuesforholdet bestemmes av første felles domicilland etter vielsen er kritisert siden det kan ta tid å erverve felles domicil. Det er ingen klar regel som bestemmer lovvalget frem til felles domicil er etablert. Det er imidlertid hevdet i norsk doktrine at man også i dette spørgsmål må falle tilbake på Irma-Mignon formelen. Denne formelsen er dannet på bakgrunn av rettspraksis, forst Rt. 1923 II, s. 59, og går ut på at et forhold bør bedømmes etter det lands rett hvortil det har sin sterkeste tilknytning eller hvor det nærmest hører hjemme.

Dersom et ektepar med etablert formuesordning flytter til en annen stat anses det som gjeldende norsk rett at et ektepar beholder den formuesordningen allerede er etablert under det annet lands lovgivning. Uforanderlighetsprinsippet legges derved till grunn for norsk internasjonal privatrett på dette området der ikke annet følger av konvensjoner. Det rettslige grunnlaget for denne læren er i norsk rett ansett for å være Rt. 1942 s. 214 med efterfølgende praksis. For ektepar bosatt i Norge med en utenlandsk formuesordning, kan imidlertid denne til en viss grad suppleres av norsk rett. Eksempler på dette kan være regelen i ekteskapsloven § 41 om representasjon og de ulovfestede reglene om husmorsameie.

I Norge kan man i intern rett gjøre avtaler om formuesordning forutsatt at det skjer i ektepakts form. Det er langt mer tvilsomt om det eksisterer en rett til å avtale om lovvalg i internasjonale ekteskap. For tilfeller omfattet av den nordiske ektenskapskonvensjonen er der klart at det ikke er muligt å inngå avtale om dette. Men heller ikke utenfor dette området antas det at ektefellerne har partsautonomi. I norsk teori er det imidlertid argumentert for at reelle hensyn taler for at det skal være en slik valgfrihet.

Sverige. Bestämmelserna om tillämplig lag för makars förmögenhetsförhållanden återfinns i lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden. Om makarna inte har avtalat om annat gäller lagen i den stat där makarna tog hemvist när de ingick äktenskap. Om båda makarna senare tar hemvist i någon annan stat tillämpas i stället den statens lag. Förutsättningen är att makarna har varit bosatta i den staten i minst två år. I vissa fall byts den tillämpliga lagen omedelbart vid makarnas byte av hemvist. Så är fallet om båda makarna tidigare under äktenskapet har haft hemvist i den staten eller om båda makarna är medborgare där.

Makar eller blivande makar har rätt att avtala om att en viss stats lag skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden. Avtalet får avse tillämpning av lagen i en stat där någon av makarna har hemvist eller är medborgare när avtalet ingås. Avtalet skall ingås skriftligt. Det behöver däremot inte registreras i form av ett äktenskapsförord för att vara giltigt makarna emellan eller i förhållande till tredje man (se NJA 1997 s. 37). Däremot måste ett äktenskapsförord, som ingås medan makarna har hemvist i Sverige, alltid registreras i landet för att bli giltigt. Det är inte ovanligt att ett sådant äktenskapsförord även innehåller ett avtal om tillämplig lag.

En avtalad lag påverkas inte av senare ändringar i makarnas hemvist eller medborgarskap. Avtalet gäller tills makarna ingår ett nytt avtal eller upphäver avtalet.

3. Problemen med den nuvarande internordiska regleringen

a. Den lag som tillämpas på makarnas förmögenhetsrättsliga förhållanden (egendomsordningen i äktenskapet) byts omedelbart när makarna tar hemvist i en annan konventionsstat. Detta var motiverat i början av 1930-talet då den äktenskapsrättsliga lagstiftningen i de olika nordiska länderna var mycket likartad. Ett byte av tillämplig lag hade vid den tiden relativt små verkningar på rättsförhållandet mellan makarna och på bodelningens slutresultat.

Nuförtiden avviker de olika ländernas lagar i någon grad från varandra, även om de grundläggande principerna fortfarande är gemensamma. En utförlig beskrivning av skiljaktigheterna finns i professor Anders Agells verk ”Nordisk äktenskapsrätt; En jämförande studie av dansk, finsk, isländsk, norsk och svensk rätt med diskussion av reformbehov och harmoniseringsmöjligheter” (Nord 2003:2). Skiljaktigheterna gäller bland annat frågan om vilken egendom som skall beaktas vid bodelningen/avvittringen och hur makarna genom inbördes avtal kan byta äktenskapligt förmögenhetssystem. På grund av dessa skiljaktigheter kan ett omedelbart byte av tillämplig lag i betydande grad påverka utgången av en fördelning av egendomen, vilket ur makarnas synvinkel kan leda till ett överraskande resultat och strida mot makarnas förväntningar. I syfte att förebygga överraskande och oskäliga ändringar har man i den svenska och finska allmänna lagstiftningen om tillämplig lag för makars förmögenhetsförhållanden stannat för en lösning enligt vilken den tillämpliga lagen enligt huvudregeln byts först en viss tid efter att makarna bosatt sig i en annan stat. Samma regel har också skrivits in i 1978 års Haagkonvention om tillämplig lag för makars förmögenhetsförhållanden, som har dock tillsvidare inte ratificerats av någon nordisk stat.

b. Lagvalsregeln i artikel 3 är tvingande. Makarna har i dagens läge inte någon rätt enligt konventionen att ingå ett avtal om vilken konventionsstats lag som skall tillämpas på äktenskapets förmögenhetsrättsliga verkningar. Det finns ett behov av att tillåta sådana avtal. Behovet har ökat samtidigt som skillnaderna i den materiella lagstiftningen om äktenskapets förmögenhetsrättsliga verkningar i de nordiska länderna har blivit större. Makar som har en anknytning till flera konventionsstater skulle, om lagvalsavtal tilläts, själva kunna bestämma vilken konventionsstats lag som skall tillämpas på deras äktenskapsrättsliga förmögenhetsförhållanden. På så sätt skulle makarna genom egna åtgärder kunna förhindra att den tillämpliga lagen ändras vid byte av hemvist och skapa förutsebarhet i fråga om resultatet av en framtida delning av egendomen. Makarnas partsautonomi har allmänt accepterats i den moderna internationella privaträtten. Lagvalsavtal är tillåtna t.ex. enligt Haagkonventionen om tillämplig lag för makars förmögenhetsförhållanden och de autonoma bestämmelserna i Sverige och i Finland.

c. Lagvalsbestämmelserna i äktenskapskonventionen har ansetts vara tillämpliga också när makar som är medborgare i en konventionsstat och vid ingåendet av äktenskapet tar hemvist i en konventionsstat senare under äktenskapet flyttar till en tredje stat (NJA II 1932 s. 409). Enligt rådande tolkning tillämpas lagen i den konventionsstat där makarna hade hemvist innan de flyttade till en tredje stat. Frågan om hur länge makarna har bott i en tredje stat saknar betydelse. Sålunda kan en konventionsstats lag fortsätta att vara tillämplig trots att makarna flyttat från den staten för länge sedan.

4. Lösning av problemen

De ovan nämnda problemen kan lösas genom att äktenskapskonventionen revideras i enlighet med följande riktlinjer:

a. Man avstår från principen om att den tillämpliga lagen byts omedelbart vid byte av makarnas hemvist. I stället antar man principen om att den tillämpliga lagen byts först när makarna har bott i den nya hemviststaten en viss tid. På detta sätt kan man förhindra ett plötsligt och ofta oväntat byte av den tillämpliga lagen.

b. Man godtar att makarna har frihet att välja tillämplig lag (partsautonomi). Makarna skulle dock som tillämplig lag endast kunna välja lagen i en sådan konventionsstat till vilken makarna har en anknytning genom hemvist eller medborgarskap.

c. Man begränsar tillämpningsområdet för lagvalsbestämmelserna i äktenskapskonventionen så att dessa bestämmelser inte gäller när nordiska makar, som vid äktenskapets ingående tog hemvist i en konventionsstat, senare under äktenskapet tar hemvist i en annan stat som inte är en konventionsstat. I dessa fall tillämpas de autonoma bestämmelserna i respektive stat.

De föreslagna ändringarna gäller enbart frågan om hur den tillämpliga lagen för makars förmögenhetsförhållanden bestäms. Någon ändring i frågan om vilka rättsliga frågor som skall avgöras enligt den lag som tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden, görs inte. Man har inte heller i denna sammanhang berört frågan, om äktenskapskonventionens tillämpningsområde bör utvidgas att omfatta även registrerade partner. Den tolkning man stannat för beträffande de nuvarande bestämmelserna i äktenskapskonventionen kan således stå kvar utan hinder av de ändringar som föreslås. Särskilt de frågor som gäller (1) delning av makars egendom under äktenskapet eller efter att äktenskapet har upplösts, (2) rättshandlingar som gäller äktenskapliga förmögenhetsförhållanden och som företas av makar eller blivande makar, (3) makes rätt att bestämma över egendom samt (4) makes ansvar för makarnas skulder skall avgöras enligt den lag som tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden.

5. De föreslagna ändringarna jämte motivering

Artikel I

Artikel 3 skall ha följande lydelse:

På förmögenhetsförhållanden mellan makar som är och när de ingick äktenskapet var medborgare i fördragsslutande stat tillämpas lagen i den av staterna där makarna tog hemvist när de ingick äktenskapet.

Om båda makarna senare har tagit hemvist i en annan fördragsslutande stat och har varit bosatta där i minst två år, tillämpas i stället den statens lag. Om båda makarna tidigare under äktenskapet har haft hemvist där eller om båda makarna är medborgare i den staten, tillämpas dock den statens lag så snart de har tagit hemvist där.

Stycke 1. Bestämmelsen gäller, liksom i dag, endast makar som är och vid ingåendet av äktenskapet var medborgare i en nordisk stat/nordiska stater och som vid äktenskapets ingående tog hemvist i någon av de nordiska staterna. Den tillämpliga lagen skulle, liksom enligt den gällande ordningen, bestämmas med stöd av hemvistprincipen och vara lagen i den fördragsslutande stat där båda makarna vid ingåendet av äktenskapet tog hemvist. Såsom hittills används alltså ordet ”hemvist” i de svenska och finlandssvenska språkversionerna. I de danska och norska versionerna är den motsvarande beteckningen ”vara bosatt” eller ”bosätta sig”, i den finska versionen ”asettua asumaan” eller ”asuinpaikka” och i den isländska versionen ”heimilirfesti”.

Stycke 2. När makarna får ny hemvist i en annan fördragsslutande stat byts den tillämpliga lagen. Till skillnad från den nuvarande regleringen i artikel 3 innebär förslaget att den tillämpliga lagen enligt huvudregeln inte byts omedelbart vid hemvistbytet, utan först då makarna har varit bosatta i den nya staten i minst två år. Huvudregeln motsvarar den svenska autonoma lagstiftningen. I finsk rätt använder man fem års tidsfrist, men arbetsgruppen anser att en så lång tid inte behövs i nordiska förhållanden. Från huvudregeln görs undantag i fall där vardera maken tidigare under äktenskapet haft hemvist eller är medborgare i den nya hemviststaten. I dessa fall, där makarna redan tidigare i sitt liv haft en stark anknytning till sin nya hemviststat, är det befogat att lagen i den staten börjar tillämpas omedelbart när makarna fått hemvist där. Bestämmelsen motsvarar i detta avseende den autonoma lagstiftningen i Sverige och Finland.

Till konventionen skall fogas en ny artikel 3 a som följer:

Makar som avses i artikel 3 får avtala att lagen i en fördragsslutande stat där någon av dem har hemvist eller är medborgare när avtalet ingås skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden. Ett sådant lagvalsavtal får ingås även före äktenskapet.

Om den ena av eller båda makarna under äktenskapet har tagit hemvist i en annan fördragsslutande stat, får makarna också avtala att lagen i den fördragsslutande stat där de båda senast samtidigt hade hemvist skall tillämpas.

Stycke 1. Denna bestämmelse, som har samma tillämpningsområde som artikel 3, ger makar viss lagvalsfrihet (s.k. partsautonomi). De kan inom vissa gränser avtala om vilken stats lag som skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden. När makarna ingått ett avtal om lagval, byts inte den lag som enligt avtalet tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden, om deras hemvist i Norden senare skulle bytas. Makarna kan dock ändra det avtal de ingått och på så sätt få till stånd ett byte av tillämplig lag.

Makarna har flera alternativ när de väljer tillämplig lag. För det första kan de som tillämplig lag välja lagen i respektive makes hemviststat eller medborgarstat. Till denna del är partsautonomin lika omfattande som enligt de svenska och de finska autonoma bestämmelserna. Den avtalade lagen skall dock enligt konventionen alltid vara lagen i en fördragsslutande stat.

Enligt detta stycke kan också blivande makar avtala om tillämplig lag för förmögenhetsförhållandena inom äktenskapet. På samma sätt som för makars del gäller avtalet för blivande makars del bara, om vardera parten är och vid ingående av äktenskapet var medborgare i en fördragsslutande stat och om makarna vid ingående av äktenskap bosatte sig i samma fördragsslutande stat. Är detta inte fallet, skall äktenskapskonventionens bestämmelser om makars förmögenhetsförhållanden inte tillämpas.

Stycke 2. Om den ena eller båda makarna under äktenskapet har tagit hemvist i en annan fördragsslutande stat, kan makarna som tillämplig lag även välja lagen i den fördragsslutande stat där båda samtidigt närmast dessförinnan hade hemvist. Det krävs inte att de haft gemensam bostad eller ens varit bosatta på samma ort i det landet, men båda makarna skall vid en viss tidpunkt ha haft hemvist där. Antag att svenska makar med hemvist i Norge flyttar till Danmark vid olika tidpunkter. Efter att båda makarna fått hemvist där, flyttar de till Sverige. Det följer att makarna får avtala om tillämpning av dansk lag för sina förmögenhetsförhållanden även efter att de tagit hemvist i Sverige. Däremot kan de inte välja norsk lag, eftersom Norge inte är det land där de senast samtidigt har haft hemvist. Möjligheten att välja tillämplig lag enligt bestämmelsen i stycke 2 motsvarar den som finns i den finska autonoma lagen.

För att undvika senare svårigheter vid tolkningen av artikeln är det önskvärt att man uttryckligen anger den tillämpliga lagen i avtalet. Detta är dock inte en förutsättning för avtalets materiella giltighet, utan det räcker med att det vid tolkning av avtalet framgår att makarna avsett att en viss stats lag skall tillämpas. Ett lagvalsavtal kan således till exempel implicit framgå av ett äktenskapsförord, om handlingens innehåll visar att makarnas avsikt har varit att en viss stats lag skall tillämpas på förmögenhetsförhållandena inom deras äktenskap. Har t.ex. sådana villkor som är typiska för dansk äktenskapslagstiftning tagits in i äktenskapsförordet, kan man vanligen utgå från att makarna har bestämt att dansk lag skall tillämpas, om inte något annat framkommer.

Till konventionen skall fogas en ny artikel 3 b som följer:

Makes behörighet att råda över fast egendom, det som är likställt med sådan eller över bostad skall alltid bedömas enligt lagen i den fördragsslutande stat där den är belägen.

Bestämmelsen är likalydande med nuvarande artikel 3 andra stycket när det är fråga om fast egendom eller det som är likställt med sådan. Vid beredningen av äktenskapskonventionen motiverade man bestämmelsen på följande sätt: ”Genom denna naturliga och lätt tillämpliga regel främjas bäst trygghet och säkerhet på fastighetsrättens område” (NJA 1932 II s. 403). Motiveringen är alltjämt giltig.

Sedan ikraftträdandet av äktenskapskonventionen har äktenskapslagarna i de nordiska länderna ändrats så att en make, förutom för rättshandlingar som gäller fast egendom, i många fall behöver den andra makens samtycke för rättshandlingar som gäller deras bostad, också om bostaden inte är fast egendom. Syftet med detta är att skydda makarnas gemensamma hem. Lagarna i de olika nordiska länderna är i detta avseende inte identiska, utan avviker i viss mån från varandra. Det vore i praktiken lättare om frågan huruvida den andra makens samtycke behövs för en rättshandling som gäller en bostad i en konventionsstat alltid bedöms enligt lex loci sitae och inte skulle bero på vilken konventionsstats lag som skall tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden. Därför föreslås att rätten att råda över en bostad i en konventionsstat och som angår makarnas förmögenhetsförhållanden skall bestämmas enligt lagen i den konventionsstat där bostaden finns. Till konventionen skall fogas en ny artikel 3 c som följer:

Ett byte av den lag som tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden inverkar inte på rättsverkningarna av en rättshandling som har företagits tidigare.

Giltigheten av bestämmelserna i ett äktenskapsförord bedöms enligt lagen i den fördragsslutande stat som skall tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden då frågan blir aktuell.

Stycke 1. Enligt detta stycke skall rättsverkningarna av en rättshandling, som har företagits före bytet av hemvist, bestämmas enligt den lag som var tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden vid den tidpunkt då rättshandlingen företogs. Här avsedda rättshandlingar är t.ex. upptagning av lån för familjens underhåll samt överlåtelse eller pantsättning av bostadslösöre. Bestämmelsen svarar mot vad som gäller för närvarande enligt artikel 3 första stycket.

Stycke 2. Bestämmelsen i stycke 1 kan leda till olämpliga resultat i sådana fall där makar som har upprättat ett äktenskapsförord, senare ingår ett lagvalsavtal. Antag att makarna har upprättat ett äktenskapsförord enligt dansk lag och senare, efter att ha tagit hemvist i Sverige, ingår ett avtal om tillämpning av svensk lag utan att ha upphävt äktenskapsförordet. Ordalydelsen i stycke 1 skulle kunna tolkas så att bytet av den tillämpliga lagen inte inverkar på rättsverkningarna av äktenskapsförordet. Av detta skulle kunna följa att även sådana villkor i äktenskapsförordet som inte är tillåtna enligt svensk lag skulle kunna göras gällande. En sådan tolkning är inte godtagbar. Den skulle nämligen ge makarna en möjlighet att i vissa fall kringgå bestämmelserna om äktenskapsförord i den lag som gäller för förmögenhetsförhållandena i äktenskapet. Genom bestämmelsen undviks sådana här tolkningssvårigheter.

Artikel 4 skall ha följande lydelse:

Ett lagvalsavtal eller ett äktenskapsförord mellan makar som avses i artikel 3 och 3 a skall anses giltigt till formen i var och en av de fördragsslutande staterna om det då det ingicks uppfyllde formkraven i 1. den lag som enligt artikel 3 eller 3 a var tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden eller 2. lagen i en fördragsslutande stat där makarna eller en av dem var medborgare.

Om lagen saknar formkrav för lagvalsavtal, bedöms giltigheten av ett sådant avtal enligt formkraven för äktenskapsförord.

Var och en av staterna kan göra giltigheten av ett lagvalsavtal eller ett äktenskapsförord gentemot tredje man beroende av att avtalet eller förordet registreras enligt dess lag.

Stycke 1. Detta stycke innehåller bestämmelser om under vilka förutsättningar ett äktenskapsförord eller ett avtal om tillämplig lag är giltigt till formen. Frågan om när ett äktenskapsförord materiellt sett är giltigt avgörs däremot enligt lagen i den stat som enligt artikel 3 eller 3 a skall tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden. Frågan om när ett lagvalsavtal är giltigt i materiellt avseende bestäms åter enligt artikel 3 a.

Liksom i gällande artikel 4, ges i den föreslagna artikeln flera alternativ för en bedömning av huruvida en rättshandling som avses där är giltig till formen. En rätthandling är först och främst giltig till formen, om den uppfyller formkraven i den fördragsslutande stats lag som enligt artikel 3 eller 3 a skall tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden. Det avgörande är att avtalet är giltigt till formen enligt den stats lag som skulle tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden vid tidpunkten för ingående av avtalet. Om exempelvis makar på vilkas förmögenhetsförhållanden svensk lag tillämpas, avtalar om tillämpning av norsk lag, är avtalet giltigt till formen om formföreskrifterna i den svenska lagen har iakttagits.

Dessutom är en rättshandling enligt förslaget giltig till formen om den uppfyller formkraven i lagen i den stat där avtalsparterna eller den ena av dem var medborgare. När det gäller äktenskapsförord förhåller sig saken på detta sätt redan enligt nuvarande artikel 4.

Stycke 2. I den finska och den svenska lagstiftningen finns numera bestämmelser om när ett avtal om tillämplig lag på makars förmögenhetsförhållanden är giltigt till formen. Enligt dessa bestämmelser är det tillräckligt att avtalet ingås skriftligen. Vittnen eller registrering av avtalet krävs inte. Enligt den finska lagen kan lagvalsavtalet dock inte åberopas gentemot en makes borgenär när makarna är bosatta eller har hemvist i Finland, om inte avtalet registrerats. Enligt den svenska lagen gäller ett lagvalsavtal gentemot tredje man utan registrering (se NJA 1997 s. 37). I de andra nordiska länderna finns däremot åtminstone inte i dag bestämmelser om vilken form avtalet om tillämplig lag på makars förmögenhetsförhållanden skall ha. I äktenskapskonventionen behövs därför en bestämmelse om vilken form som skall användas om den lag som skall tillämpas på lagvalsavtalets form inte innehåller behövliga formföreskrifter. Enligt förslaget skall i sådana fall tillämpas de formföreskrifter som gäller äktenskapsförord.

Stycke 3. Till stycket har fogats ett tillägg enligt vilket en fördragsslutande stat, förutom i fråga om äktenskapsförord, i fråga om ett lagvalsavtal har rätt att förutsätta att avtalet registreras för att det skall vara bindande i förhållande till tredje man. I enlighet med vad som ovan konstaterats är enligt finsk autonom lagstiftning en sådan registrering vanligen nödvändig för att man skall kunna åberopa avtalet i förhållande till en makes borgenärer. Någon registrering av ett lagvalsavtal krävs däremot inte enligt svensk autonom rätt. Språket i artikeln har också moderniserats.

Till konventionen skall fogas en ny artikel 4 a som följer:

Om makar som avses i artikel 3 senare har tagit hemvist i en stat som inte är fördragsslutande, är konventionens bestämmelser om makars förmögenhetsförhållanden inte tillämpliga.

I denna artikel föreskrivs att lagvalsreglerna i konventionen inte är tillämpliga om makarna, efter att först ha haft hemvist i en fördragsslutande stat, senare flyttar till en tredje stat. I denna situation avgör respektive fördragsslutande stat själv i enlighet med sin rättsordning vilken lag som skall tillämpas på förmögenhetsförhållandena i äktenskapet. Detta är en förändring i förhållande till nuläget, eftersom nuvarande artikel 3 kan tolkas innebära att lagen i den konventionsstat, där båda makarna senast hade hemvist, fortsätter att vara tillämplig. Ändringen är befogad eftersom en sådan tolkning kan leda till att makarnas förmögenhetsförhållanden enligt konventionen skulle fortsätta att bestämmas av lagen i en konventionsstat som makarna inte på länge haft någon väsentlig anknytning till.

Artikel II

Bestämmelserna i denna överenskommelse tillämpas inte, om makarnas äktenskap har upplösts eller makarna har beviljats hemskillnad innan överenskommelsen träder i kraft.

Tidpunkten då en make avlider eller ett äktenskap upplöses under båda makarnas livstid är av betydelse bland annat för vilken egendom som ingår i bodelning/avvittring. För att göra det möjligt för parterna att förutse vilka regler som gäller föreslås att de nya bestämmelserna inte skall tillämpas om äktenskapet har upplösts eller makarna har beviljats hemskillnad före ikraftträdandet av denna överenskommelse.

Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap dels att 3–6 och 9 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i förordningen skall införas tre nya paragrafer, 3 a–3 c §§, av följande lydelse.

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

3 § |Rättsverkningarna av |På förmögenhetsförhållanden | |äktenskap mellan dem, som äro|mellan makar som är | |och vid äktenskapets ingående|medborgare i fördragsslutande| |voro medborgare i |stat och som när de ingick | |fördragsslutande stat, skola,|äktenskapet var medborgare i | |såvitt angår makarnas |fördragsslutande stat och då | |förmögenhetsförhållanden, |tog hemvist i en av staterna | |bedömas enligt lagen i den av|skall lagen i den stat där | |staterna, där makarna vid |makarna tog hemvist | |äktenskapets ingående togo |tillämpas. | |hemvist. Hava båda makarna | | |sedermera tagit hemvist i en | | |annan av staterna, skall den | | |statens lag i stället vinna | | |tillämpning, såvitt ej fråga | | |är om verkan av | | |rättshandling, som tidigare | | |blivit företagen. | | |Makes behörighet att råda |Om båda makarna senare har | |över fast egendom eller vad |tagit hemvist i en annan | |därmed är likställt skall, om|fördragsslutande stat och har| |egendomen är belägen i |varit bosatta där i minst två| |fördragsslutande stat, städse|år, skall i stället den | |bedömas enligt lagen i den |statens lag tillämpas. Om | |staten. |båda makarna tidigare under | | |äktenskapet har haft hemvist | | |där eller om makarna är | | |medborgare i den staten, | | |skall dock den statens lag | | |tillämpas så snart de har | | |tagit hemvist där. |

3 a § | |Makarna får avtala att lagen | | |i en fördragsslutande stat | | |där någon av dem har hemvist | | |eller är medborgare när | | |avtalet ingås skall tillämpas| | |på deras | | |förmögenhetsförhållanden. Ett| | |sådant lagvalsavtal får ingås| | |även före äktenskapet. | | |Om den ena maken eller båda | | |makarna under äktenskapet har| | |tagit hemvist i en annan | | |fördragsslutande stat, får | | |makarna också avtala att | | |lagen i den av staterna där | | |de båda senast samtidigt hade| | |hemvist skall tillämpas. |

3 b § | |I fråga om en makes | | |behörighet att råda över fast| | |egendom, över egendom som är | | |likställd med fast egendom | | |eller över en bostad skall | | |alltid lagen i den | | |fördragsslutande stat där | | |egendomen finns tillämpas. |

3 c § | |Ett byte av den lag som | | |tillämpas på makarnas | | |förmögenhetsförhållanden | | |inverkar inte på | | |rättsverkningarna av en | | |rättshandling som har | | |företagits tidigare. | | |Giltigheten av bestämmelserna| | |i ett äktenskapsförord bedöms| | |enligt den lag som skall | | |tillämpas på makarnas | | |förmögenhetsförhållanden när | | |frågan blir aktuell. |

4 § |Äktenskapsförord mellan dem, |Ett lagvalsavtal eller ett | |som äro och vid äktenskapets |äktenskapsförord mellan | |ingående voro medborgare i |makarna är giltigt till | |fördragsslutande stat samt då|formen om det när det ingicks| |togo hemvist i sådan stat, |uppfyllde formkraven i | |skall i avseende å formen |1. den lag som enligt 3 eller| |anses giltigt i envar av de |3 a § var tillämplig på | |fördragsslutande staterna, ej|makarnas | |blott om det tillkommit i |förmögenhetsförhållanden | |enlighet med den lag, som |eller | |jämlikt 3 § var tillämplig å |2. lagen i en | |makarnas |fördragsslutande stat där | |förmögenhetsförhållanden, |makarna eller en av dem var | |utan jämväl om det uppfyller |medborgare. | |formföreskrifterna i stat, | | |där kontrahenterna eller en | | |av dem var medborgare. | | |Förord, som enligt första |Ett lagvalsavtal är vid | |stycket skall anses till |tillämpning av svensk lag | |formen giltigt, ehuru det ej |giltigt till formen om det är| |upprättats och lagföljts på |skriftligt. Om en annan | |sätt i giftermålsbalken är |fördragsslutande stats lag | |sagt, må ej här i riket |tillämpas och den lagen | |åberopas emot tredje man, |saknar formkrav för | |innan det blivit till rätten |lagvalsavtal, bedöms | |ingivet enligt vad där |giltigheten enligt den lagens| |stadgas. Är förordet slutet |formkrav för | |mellan trolovade, och varder |äktenskapsförord. | |det till rätten ingivet, i | | |stad inom en månad och å | | |landet senast å det ting, som| | |infaller näst efter den | | |månad, sedan äktenskapet | | |ingicks, må det emot tredje | | |man åberopas jämväl i | | |avseende å tiden före dess | | |ingivande till rätten. | | | |Ett äktenskapsförord mellan | | |makar som har hemvist i | | |Sverige när rättshandlingen | | |företas gäller här i landet | | |mot tredje man endast om | | |registrering sker enligt | | |bestämmelserna i | | |äktenskapsbalken. |

5 § |Ansökan om boskillnad mellan |En ansökan om boskillnad | |makar, som avses i 4 §, |mellan makarna tas upp i den | |upptages i den stat, där |stat där de har hemvist. Har | |makarna hava hemvist. Hava de|de hemvist i olika stater, | |hemvist i skilda stater, |tas ansökan upp i den stat | |upptages ansökan i den stat, |där den make som ansökan | |där den, mot vilken |riktar sig mot har hemvist | |ansökningen är riktad, har |eller, om denna stat är | |hemvist, eller, om denna stat|Finland, i den stat vars lag | |är Finland, i den stat, vars |enligt 3 § är tillämplig på | |lag enligt 3 § är tillämplig |makarnas | |å makarnas |förmögenhetsförhållanden. | |förmögenhetsförhållanden. | |

6 § |Vad i 3–5 §§ stadgas skall ej|Det som sägs i 3–5 §§ gäller | |hava avseende å äktenskap, |inte om makarna tar hemvist | |vars rättsverkningar enligt |utanför de fördragsslutande | |lagen i någon av de stater, |staterna. | |om vilka fråga är, skola | | |bedömas efter äldre | | |äktenskapslagstiftning. | | | |Det som sägs i 3–5 §§ gäller | | |inte heller när makarnas | | |förmögenhetsförhållanden | | |enligt lagen i någon av | | |staterna skall bedömas enligt| | |äldre äktenskapslag. |

9 §[4] |Vid prövning av frågor som |Vid prövning av frågor som | |avses i 7 och 8 §§ tillämpas |avses i 7 och 8 §§ tillämpas | |i varje stat där gällande |i varje stat där gällande | |lag. Frågor om bodelning |lag. Frågor om bodelning | |skall dock alltid avgöras |skall dock alltid avgöras | |enligt den lag som enligt 3 §|enligt den lag som enligt 3 | |är tillämplig på makarnas |eller 3 a § är tillämplig på | |förmögenhetsförhållanden. |makarnas | | |förmögenhetsförhållanden. |

Hemskillnad som vunnits i en av staterna medför i de övriga samma rätt att få äktenskapsskillnad som om den vunnits i den staten. I en fördragsslutande stat där regler om hemskillnad saknas men där äktenskapsskillnad i vissa fall skall föregås av betänketid har makar, som vunnit hemskillnad i en annan fördragsslutande stat och därefter levt åtskilda under en tid motsvarande sådan betänketid samt inte återupptagit sammanlevnaden, rätt att få äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande när makarnas äktenskap har upplösts eller makarna har beviljats hemskillnad före ikraftträdandet.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m.m. skall ha följande lydelse

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

8 §[5] |Vid bodelning som avses i |Vid bodelning som avses i | |denna lag skall, om ej annat |denna lag gäller, om inte | |följer av 2 §, iakttagas vad |annat följer av 2 §, det som | |som föreskrives i 3 och 6 §§ |sägs i 3–3 c och 6 §§ | |förordningen (1931:429) om |förordningen (1931:429) om | |vissa internationella |vissa internationella | |rättsförhållanden rörande |rättsförhållanden rörande | |äktenskap, adoption och |äktenskap, adoption och | |förmynderskap. |förmynderskap. |

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande när makarnas äktenskap har upplösts eller makarna har beviljats hemskillnad före ikraftträdandet.

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Göta hovrätt, Malmö tingsrätt, Migrationsverket, Socialstyrelsen, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Jämställdhetsombudsmannen, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Bankföreningen och Fastighetsägarna Sverige. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Föreningen Norden, Föreningen för Svenskar i Världen, Sveriges Begravningsbyråers Förbund, Sveriges Kvinnolobby, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR), Hyresgästföreningen och SBC ekonomiska förening har beretts tillfälle att avge yttrande men avstått från att yttra sig.

Lagrådets yttrande