Horisontella konkurrensbegränsningar

Regeringens proposition 2010/11:59

Horisontella konkurrensbegränsningar

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 27 januari 2011

Fredrik Reinfeldt

Anna-Karin Hatt

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till EU-rättsliga anpassningar av vissa svenska regler som tillämpas för bedömning av konkurrensbegränsningar i avtal mellan konkurrerande företag, horisontella konkurrensbegränsningar.

Förslagen innebär att lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal anpassas till kommissionens förordning (EU) nr 1218/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal. Vidare föreslås att lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling anpassas till kommissionens förordning (EU) nr 1217/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal. Genom anpassningen kommer samma materiella regler att gälla för bedömningen av konkurrensbegränsande horisontella avtal, oavsett om svensk eller EU:s konkurrensrätt är tillämplig i det enskilda fallet.

Propositionen innehåller även förslag till en redaktionell ändring i konkurrenslagen (2008:579).

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2011.

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal,

2. lag om ändring i lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling,

3. lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579).

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal ska ha följande lydelse.

1 §

tion, varigenom två eller flera tion, varigenom två eller flera

Bestämmelsen i 1 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579) ska även tillämpas på avtal enligt denna lag.

3 §

I fråga om avtalen tillämpas I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 2658/2000 av förordning (EU) nr 1218/2010 av den 29 november 2000 om den 14 december 2010 om tillämpning av artikel 81.3 i tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget på grupper av specialise- fördraget om Europeiska unionens ringsavtal på motsvarande sätt, funktionssätt på vissa grupper av med undantag av artiklarna 1.1 specialiseringsavtal på motsamt 7–9. Dock ska i artikel 3–5 svarande sätt, med undantag av ”artikel 1” bytas mot ”2 § i före- artiklarna 2.1, 6 och 7. Dock ska ning med 1 §”. hänvisningarna till undantaget i

artikel 2.2 och 2.3 samt artiklarna

3–5 avse 2 § i förening med 1 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011. 2. Äldre föreskrifter gäller till utgången av december 2012 för avtal

som var i kraft den 1 augusti 2011. Äldre föreskrifter gäller dock inte för avtal som vid ikraftträdandet uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna.

1 EUT L 335, 18.12.2010, s. 43 (Celex 32010R1218).

gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling ska ha följande lydelse.

1 §

1. gemensam forskning och 1. gemensam forskning och

metoder och gemensamt produkter eller avtalsteknik och utnyttjande av forsknings- och gemensamt utnyttjande av

2. gemensamt utnyttjande av 2. gemensamt utnyttjande av

tidigare ingånget avtal mellan ramen för ett tidigare avtal mellan

3. gemensam forskning och 3. gemensam forskning och

metoder utan gemensamt produkter eller avtalsteknik utan

gemensamt utnyttjande av

resultaten.

Bestämmelsen i 1 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579) ska även tillämpas på avtal enligt denna lag.

3 §

I fråga om avtalen tillämpas I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 2659/2000 av förordning (EU) nr 1217/2010 av den 29 november 2000 om den 14 december 2010 om tillämpning av artikel 81.3 i tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget på grupper av avtal om fördraget om Europeiska unionens forskning och utveckling på funktionssätt på vissa grupper av motsvarande sätt, med undantag forsknings- och utvecklingsavtal av artiklarna 1.1, 4.2 samt 7–9. på motsvarande sätt, med undan- Dock ska i artikel 3–5 ”artikel 1” tag av artiklarna 2.1, 8 och 9. bytas mot ”2 § i förening med 1 Dock ska hänvisningarna till §”. Vidare ska i artikel 5.1 e, g undantaget i artiklarna 2.2 och 3– och i–j uttrycken ”på den inre 7 avse 2 § i förening med 1 §. marknaden” och ”inom den inre Vidare ska i artiklarna 4.1, 5 f och marknaden” ersättas med ”i 5 g samt 6 a och 6 b uttrycket ”på landet” samt i punkt j ”gemen- den inre marknaden” ersättas med skapen” ersättas med ”landet”. ”i landet”.

Slutligen ska i artikel 4.1 ”Om de deltagande företagen inte är konkurrerande företag, ska undantag enligt artikel 1” ersättas med ”Undantaget enligt artikel 1

ska”.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011. 2. Äldre föreskrifter gäller till utgången av december 2012 för avtal

som var i kraft den 1 augusti 2011. Äldre föreskrifter gäller dock inte för avtal som vid ikraftträdandet uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna.

1 EUT L 335, 18.12.2010, s. 36 (Celex 32010R1217).

(2008:579)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § konkurrenslagen (2008:579) ska ha följande lydelse.

16 §

på begäran av Europeiska på begäran av Europeiska

Bestämmelsen i 9 § andra stycket första meningen gäller

stycket första meningen gäller dock inte om det kan befaras att

Första stycket gäller även när Konkurrensverket på begäran av kommissionen genomför en sådan undersökning som avses i artikel 12.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.

1 Senaste lydelse 2010:642.

3 Ärendet och dess beredning

Den 4 maj 2010 presenterade EU-kommissionen för s.k. offentlig konsultation utkast till förordningar om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal respektive forsknings- och utvecklingsavtal. Med anledning av utkasten utarbetades inom Näringsdepartementet en promemoria med förslag till anpassningar av motsvarande svenska regler. Promemorians lagförslag bifogas som bilaga 1. Promemorian remissbehandlades. En förteckning över remissinstanserna bifogas som bilaga 2. Remissvaren finns tillgängliga i Näringsdepartementet (N2010/4718/MK). Den 14 december 2010 antog kommissionen förordning (EU) nr 1218/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal. Samma dag antogs förordning (EU) nr 1217/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal. Förordningarna bifogas som bilaga 3–4.

Lagrådet

De föreslagna ändringarna är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.

4 Konkurrensreglerna

4.1 Allmänt om konkurrenslagen

Bakgrund

Den nuvarande konkurrenslagen (2008:579) trädde i kraft den 1 november 2008. Lagen utgör i stora delar en modernisering av den tidigare konkurrenslagen (1993:20) och många bestämmelser har överförts därifrån till 2008 års konkurrenslag, med viss språklig och redaktionell redigering.

Konkurrenslagens ändamål är att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Lagen är tillämplig på alla företag i hela näringslivet och i fråga om all produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Själva företagsbegreppet utgör emellertid en viss begränsning av tillämpningsområdet. Vidare framgår av konkurrenslagen att den inte ska tillämpas på avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor.

Konkurrenslagen bygger i huvudsak på den konkurrensrättsliga förbudsprincipen. Principen innebär att vissa konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför ska vara förbjudna. Lagens materiella bestämmelser är utformade med EU-rätten som förebild. Avsikten är att

konkurrenslagen i materiellt hänseende ska likna EU-rättens konkurrensregler så mycket som möjligt (jfr prop. 1992/93:56, s. 19).

Lagens materiella bestämmelser

De materiella bestämmelserna i konkurrenslagen är inriktade på att motverka tre slag av åtgärder som kan skada konkurrensens effektivitet, nämligen gemensamma förfaranden som omfattar flera aktörer på marknaden (2 kap. 1 §, förbud mot konkurrensbegränsande samarbete), ensidiga förfaranden (2 kap. 7 §, förbud mot missbruk av dominerande ställning) och strukturella åtgärder (4 kap. 1 §, förbud mot företagskoncentrationer). Konkurrenslagen innehåller också en regel som gör det möjligt att pröva konkurrenskonflikter som uppstår när staten, en kommun eller ett landsting säljer varor och tjänster på marknaden i konkurrens med privata aktörer (3 kap. 27 §, förbud mot konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet). Den regeln kompletterar förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete respektive missbruk av dominerande ställning.

Övervakning, sanktioner

Det är i första hand Konkurrensverket som har att vaka över konkurrenslagens efterlevnad. Konkurrensverket kan exempelvis ålägga företag att upphöra med överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete eller missbruk av dominerande ställning (3 kap. 1 §). Även företag som berörs av sådana överträdelser har vissa möjligheter att ansöka om förbud i domstol (3 kap. 2 §). Vid uppsåtliga eller oaktsamma överträdelser av förbuden kan Konkurrensverket hos Stockholms tingsrätt ansöka om utdömande av konkurrensskadeavgift (3 kap. 5 §). Ett företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder något av dessa förbud kan förpliktas att ersätta den skada som därigenom uppkommer (3 kap. 25 §).

4.2 Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete

Förbudet i konkurrenslagen

Enligt 2 kap. 1 § konkurrenslagen är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. I paragrafens andra stycke ges exempel på avtal som typiskt sett är konkurrensbegränsande. Här nämns bl.a. avtal som innebär att försäljningspriser fastställs, produktion begränsas eller kontrolleras och marknader delas upp.

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete har sin motsvarighet i artikel 101.1 i EUF-fördraget (tidigare artikel 81.1 i EG-fördraget).

Avtalskriteriet

För att samarbetsförbudet i konkurrenslagen ska vara tillämpligt krävs, i likhet med vad som gäller enligt EU-rätten, någon form av överenskommelse mellan två eller flera företag, det s.k. avtalskriteriet. Ett avtal kan ha formen av såväl formellt bindande muntliga eller skriftliga överenskommelser mellan två eller flera företag som arrangemang där ett företag gentemot ett annat frivilligt åtar sig att begränsa sin frihet att agera på marknaden (se t.ex. Marknadsdomstolens avgöranden, MD 2003:2).

Av 1 kap. 6 § konkurrenslagen framgår att vad som sägs om avtal i lagen också ska tillämpas på beslut av en sammanslutning av företag och samordnade förfaranden av företag. Med ett beslut av en sammanslutning av företag avses exempelvis beslut av en branschförening där föreningens stadgar ger möjlighet att fastställa eller ändra företagens beteende på marknaden. Även beslut som innebär rekommendationer att agera på visst sätt hör hit liksom en företagssammanslutnings faktiska agerande (MD 2005:5). Ett samordnat förfarande innebär att två eller flera företag utan direkt avtal tillämpar ett visst förfarande i samförstånd. Samförståndet behöver inte ha uppkommit genom uttryckliga muntliga eller skriftliga förklaringar. För att ett samordnat förfarande ska föreligga krävs det dock att direkta eller indirekta kontakter mellan företagen har förekommit (MD 2005:7). Det är alltså fråga om ett förfarande mellan företag som medvetet ersätter den fria konkurrensens risker med ett inbördes samarbete (MD 2009:11).

Konkurrensbegränsningskriteriet

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete träffar endast samarbeten mellan företag som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden. Ett samarbete vars syfte är konkurrensbegränsande är förbjudet i sig (se t.ex. MD 2005:7). Det krävs i ett sådant fall inte att samarbetets effekter på marknaden påvisas. Om avtalet i sig inte har ett konkurrensbegränsande syfte, får i stället bedömas om det har ett sådant resultat. Vad som är resultatet av en konkurrensbegränsning avgörs i det enskilda fallet efter ett s.k. konkurrenstest, dvs. en närmare prövning av avtalets faktiska eller potentiella påverkan på konkurrensen på den relevanta marknaden.

Konkurrensbegränsande samarbeten delas vanligen upp i horisontella eller vertikala avtal. Med horisontella avtal avses samarbeten mellan företag som är verksamma i samma handelsled, dvs. som konkurrerar med varandra. Med vertikala avtal menas avtal mellan företag i olika handelsled i en distributionskedja, t.ex. mellan tillverkare och detaljist.

Märkbarhetskriteriet

För att ett konkurrensbegränsande förfarande ska omfattas av förbudet krävs att det begränsar konkurrensen på ett märkbart sätt. Därvid har företagens marknadsandelar betydelse. Beräkningen av ett företags marknadsandel förutsätter att den relevanta marknaden avgränsas. Av 12

praxis framgår att avtal mellan konkurrenter som har till syfte att fastställa priser eller att begränsa produktion eller försäljning eller att dela upp marknader eller inköpskällor i princip alltid är märkbart konkurrensbegränsande, oavsett företagens marknadsandelar (se t.ex. de förenade målen T-374 m.fl. European Night Services mot Europeiska kommissionen, REG 1998 II-3141, se även MD 2008:12).

Även andra omständigheter än företagens storlek och marknadsandelar har beaktats av Marknadsdomstolen vid bedömningen av om ett samarbete begränsar konkurrensen på ett märkbart sätt (se t.ex. MD 1997:5, 1997:11, 1997:15 och 2005:7).

Civilrättslig ogiltighet

Av bestämmelsen i 2 kap. 6 § konkurrenslagen följer att avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 2 kap. 1 § är civilrättsligt ogiltiga. Det innebär att avtalet eller villkoret inte kan göras gällande enligt sitt innehåll.

4.3 Undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag

4.3.1 Undantag i enskilda fall

Det finns i 2 kap. 2 § konkurrenslagen en generell, alltid tillämplig, undantagsregel från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Av bestämmelsen framgår att förbudet inte gäller för ett avtal som

1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås,

3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för att uppnå målet i 1, och

4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga.

Paragrafen motsvarar artikel 101.3 i EUF-fördraget (tidigare artikel 81.3 i EG-fördraget). En förutsättning för att bestämmelsen ska vara tillämplig är att avtalet omfattas av förbudet i 2 kap. 1 §. I likhet med vad som gäller inom EU-rätten måste samtliga de villkor som anges i bestämmelsen vara uppfyllda för att undantaget ska gälla.

Företagen har själva att bedöma om deras avtal eller förfaranden som de deltar i är förenliga med konkurrensreglerna. Det anses ankomma på den part som gör gällande att bestämmelserna om undantag är tillämpliga att också visa detta (jfr artikel 2 i rådets förordning nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 81 och 82 i EGfördraget [EGT L 1, 4.1.2003, s. 1, Celex 32003R0001, numera artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget]).

EU-kommissionen har utfärdat ett tillkännagivande om riktlinjer för tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget (EUT C 101, 27.4.2004, s. 97,

nu artikel 101.3 i EUF-fördraget). Riktlinjerna fastställer kommissionens tolkning av villkoren för undantag i artikel 101.3. De ger därmed vägledning om hur kommissionen kommer att tillämpa artikel 101 i enskilda ärenden. Riktlinjerna är inte bindande för domstolar och myndigheter i medlemsstaterna, men ett syfte är att ge dem vägledning när de tillämpar artikel 101.1 och 101.3 i EUF-fördraget (p. 4).

4.3.2 Gruppundantag

Innebörd

Innebörden av ett gruppundantag är att vissa typer av avtal generellt undantas från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. En stor andel av de avtal som faller under bestämmelsen om undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete torde omfattas av olika gruppundantag.

Genom gruppundantaget får parterna i avtalet ett skydd mot ingripanden så länge villkoren för undantag är uppfyllda. Regler av det slaget finns också inom EU-rätten där kommissionen bemyndigats att utfärda förordningar om gruppundantag från förbudet i artikel 101.1 i EUF-fördraget.

Ett gruppundantag påverkar inte tillämpningen av förbudet mot missbruk av dominerande ställning i konkurrenslagen. Motsvarande principer tillämpas även inom EU:s konkurrensrätt.

Särskilda gruppundantagslagar

Gruppundantagen regleras sedan den 1 november 2008 i särskilda lagar. Dessförinnan var gruppundantagen reglerade i förordningar (se prop. 2007/08:135, s. 234 ff.).

I 2 kap. 3 § konkurrenslagen listas de gruppundantag som nu är i kraft. Där föreskrivs att från förbudet gäller undantag för sådana grupper av avtal (gruppundantag) som avses i

1. lagen (2008:580) om gruppundantag för konkurrens-

begränsande avtal om viss taxisamverkan,

2. lagen (2008:581) om gruppundantag för vertikala kon-

kurrensbegränsande avtal,

3. lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrens-

begränsande specialiseringsavtal,

4. lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrens-

begränsande avtal om forskning och utveckling,

5. lagen (2008:584) om gruppundantag för vertikala kon-

kurrensbegränsande avtal inom motorfordonssektorn,

6. lagen (2008:585) om gruppundantag för vissa konkurrens-

begränsande avtal inom försäkringssektorn, och

7. lagen (2008:586) om gruppundantag för konkurrens-

begränsande avtal om tekniköverföring.

Samtliga svenska gruppundantag, förutom det som avser taxisamverkan, har EU-rättslig motsvarighet.

Återkallelse av gruppundantag

I konkurrenslagen anges att om ett enskilt avtal är undantaget från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete, men avtalet har följder som är oförenliga med den generella undantagsregeln, får Konkurrensverket besluta att avtalet inte ska omfattas av gruppundantaget. Innebörden av ett sådant beslut är att parterna i avtalet inte åtnjuter det skydd mot ingripande, i form av t.ex. ett åläggande att upphöra med överträdelsen, som gruppundantaget ger. Motsvarande bestämmelser gäller även inom EU-rätten för avtal som omfattas av någon förordning om gruppundantag som beslutats av kommissionen. Av artikel 29.2 i förordning (EG) nr 1/2003 följer att Konkurrensverket kan återkalla ett undantag för ett avtal som omfattas av en förordning om gruppundantag som kommissionen meddelat.

4.3.3 Legalundantag inom jordbrukssektorn och taxinäringen

Konkurrenslagen innehåller särskilda bestämmelser för vissa former av samarbete mellan små företag, s.k. legalundantag. Det gäller samarbeten inom primära lantbruksföreningar, t.ex. enskilda lantbrukare, och vissa samarbeten mellan taxiföretag. Legalundantagen innebär att förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete inte är tillämpligt på ett samarbete om de förutsättningar som anges i de särskilda bestämmelserna är uppfyllda. Bestämmelserna om legalundantag ger parterna i avtalet ett skydd mot ingripanden på konkurrensrättslig grund. Undantaget påverkar dock inte tillämpningen av konkurrenslagens förbud mot missbruk av dominerande ställning.

4.4 Förhållandet mellan den svenska konkurrensrätten och EU-rätten

Konkurrenslagen är, som tidigare nämnts, utformad med EU-rätten som förebild. Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete och den generella undantagsregeln har sin förebild i artikel 101.1 och 101.3 i EUF-fördraget.

En förutsättning för att tillämpa artikel 101 i EUF-fördraget är att handeln mellan medlemsstaterna påverkas. Samhandelskriteriet har tolkats vidsträckt; det räcker att påverkan på samhandeln är potentiell. Till följd av detta begränsar kriteriet inte EU-rättens tillämpning särskilt påtagligt. I tillkännagivandet Riktlinjer om begreppet påverkan på handeln i artikel 81 och 82 i fördraget (EUT C 101, 27.4.2004, s. 81, nu artikel 101 och 102 i EUF-fördraget) redovisar EU-kommissionen de principer som har utarbetats av unionsdomstolarna beträffande tolkningen av begreppet påverkan på handeln.

När det gäller tillämpningen av artikel 101 i EUF-fördraget är en av de viktigaste rättsakterna rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 81 och 82 i EGfördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1, Celex 32003R0001, nu artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget). Av förordningen följer att det för

Konkurrensverket och domstolarna finns en skyldighet att, om nationell konkurrensrätt tillämpas på avtal och förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna inom EU, tillämpa också artikel 101 och 102 i EUF-fördraget (artikel 3). Detta innebär att när en svensk domstol tillämpar t.ex. 2 kap. 1 § konkurrenslagen på ett avtal mellan två företag som kan påverka handeln mellan medlemsstater, är domstolen också skyldig att tillämpa artikel 101 i EUF-fördraget.

Förordning (EG) nr 1/2003 bygger på parallella kompetenser. Kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna inom EU har behörighet att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget fullt ut beträffande avtal och förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. I förordningen finns bestämmelser som syftar till att garantera en enhetlig tillämpning av unionens konkurrensregler. Förordning (EG) nr 1/2003 innehåller också regler om samarbete och kompetensfördelning mellan de nationella konkurrensmyndigheterna, domstolarna och kommissionen. I förordningen finns vidare de grundläggande reglerna avseende förfarandet vid kommissionen. De nationella konkurrensmyndigheterna inom EU och kommissionen ingår och samarbetar i nätverket European Competition Network (ECN).

EU-förordningar är direkt tillämpliga i medlemsstaterna från den dag de träder i kraft och behöver därför inte omsättas nationellt för att kunna tillämpas av nationella myndigheter och få effekt för enskilda.

5 Ett nytt gruppundantag för specialiseringsavtal

5.1 Gällande ordning

5.1.1 Lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal

Såsom angetts ovan föreskrivs i 2 kap. 3 § konkurrenslagen att sådana grupper av avtal som avses i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal (gruppundantagslagen) är undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsade samarbete i 2 kap. 1 § konkurrenslagen.

Gruppundantagslagen är tillämplig på avtal som ingås mellan två eller flera företag om villkoren för deras produktspecialisering (specialiseringsavtal):

1. Avtal om ensidig specialisering, varigenom den ena avtalsparten åtar sig att upphöra med eller avstå från tillverkning av vissa produkter och att köpa dessa av ett konkurrerande företag, medan det sistnämnda företaget åtar sig att tillverka och leverera produkterna i fråga.

2. Avtal om ömsesidig specialisering, varigenom två eller flera

avtalsparter ömsesidigt åtar sig att upphöra med eller avstå från

tillverkning av vissa olika produkter och att i stället köpa dessa från de andra avtalsparterna som åtar sig att leverera dem.

3. Avtal om gemensam produktion, varigenom två eller flera avtals-

parter åtar sig att gemensamt tillverka vissa produkter.

I 1 kap. 6 § konkurrenslagen jämställs avtal med beslut av en sammanslutning av företag och samordnade förfaranden mellan företag. Även sådana beslut och förfaranden omfattas av gruppundantagslagen.

I gruppundantagslagen finns bestämmelser som undantar specialiseringsavtal från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i konkurrenslagen. Lagen gäller endast för sådana avtal som uppfyller förutsättningarna för undantag i den generella, alltid gällande, undantagsbestämmelsen i konkurrenslagen. Vidare finns en hänvisning till konkurrenslagen som innebär att Konkurrensverket i ett visst fall kan återkalla undantaget för ett enskilt avtal om avtalet har följder som är oförenliga med den generella undantagsbestämmelsen i konkurrenslagen. Trots att ett avtal omfattas av det skydd mot ingripanden som gruppundantaget ger, kan undantaget alltså återkallas om avtalet exempelvis inte bidrar till att förbättra distributionen av varor eller tjänster eller att konsumenterna inte tillförsäkras en skälig andel av den vinst som uppstår genom avtalet.

När det gäller de närmare förutsättningarna för gruppundantaget hänvisar lagen till kommissionens förordning (EG) nr 2658/2000 av den 29 november 2000 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av specialiseringsavtal (EGT L 304, 5.12.2000, s. 3, Celex 32000R2658). I lagen finns vissa lagtekniska anpassningar av förordningens bestämmelser till svenska förhållanden.

För det fall ett avtal inte uppfyller förutsättningarna för att omfattas av gruppundantagslagen får en prövning av avtalet ske på sedvanligt sätt. Först prövas om avtalet omfattas av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Därefter prövas om villkoren för undantag i den generella, alltid gällande, undantagsbestämmelsen är uppfyllda. Att avtalet inte omfattas av gruppundantaget innebär alltså inte att avtalet är eller presumeras vara förbjudet.

5.1.2 Lagen hänvisar till kommissionens gamla förordning om gruppundantag för specialiseringsavtal

De närmare förutsättningarna och villkoren för att ett avtal m.m. ska omfattas av gruppundantaget regleras i kommissionens förordning (EG) nr 2658/2000. Detta framgår genom en hänvisning i gruppundantagslagen. Förordningen är tidsbegränsad och upphörde att gälla den 31 december 2010. Nedan görs en kortfattad genomgång av de artiklar som är av betydelse för tillämpningen av lagen.

Artikel 2 innehåller definitioner av en rad begrepp. Artikel 3 utvidgar undantaget till att även omfatta vissa inköps- och försäljningsavtal. I artikel 4 finns en föreskrift om marknadsandelar. Där sägs att undantaget endast gäller om de deltagande företagens sammanlagda marknadsandel inte överstiger 20 procent av den relevanta marknaden. Detta innebär att om parterna tillsammans har en marknadsandel som överstiger 20 procent, är gruppundantaget inte tillämpligt.

Bestämmelserna i artikel 5.1 anger i vilka fall ett specialiseringsavtal inte omfattas av gruppundantaget, trots att företagens marknadsandel inte

överstiger 20 procent. Undantaget gäller inte avtal som direkt eller indirekt, ensamt eller i samverkan med andra faktorer under parternas kontroll syftar till att

a) fastställa priser vid försäljning av produkterna till tredje man, b) begränsa produktion eller försäljning, eller c) dela upp marknader eller kundunderlag.

I artikel 5.2 finns bestämmelser som anger i vilka fall en begränsning av produktion eller en prisfastställelse kan accepteras.

Artikel 6 i förordningen innehåller bestämmelser om hur marknadsandelarna ska fastställas. Där regleras också följderna av att marknadsandelströskeln om 20 procent överskrids för ett avtal som omfattas av gruppundantaget.

5.2 EU-kommissionens nya förordning om gruppundantag för specialiseringsavtal

5.2.1 Inledning

Den 14 december 2010 antog EU-kommissionen förordning (EU) nr 1218/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal (EUT L 335, 18.12.2010, s. 43, Celex 32010R1218). Samtidigt antog kommissionen riktlinjer för tillämpningen av artikel 101 i EUF-fördraget på horisontella samarbetsavtal (EUT C 11, 14.1.2011, s. 1).

Förordningen finns som bilaga 3. Nedan beskrivs huvuddragen i förordningen. Förordningen bygger i huvudsak på förordning (EG) nr 2658/2000, vilken upphörde att gälla den 31 december 2010.

5.2.2 Förordningens omfattning

Definitioner

Artikel 1 innehåller definitioner av de termer och begrepp som används i förordningen. I förhållande till förordning (EG) nr 2658/2000 har några nya begrepp introducerats, t.ex. specialiseringsprodukt och produkt i senare led. Det bör understrykas att med uttrycket avtal avses i förordningen även ett beslut av en företagssammanslutning eller ett samordnat förfarande.

I artikel 1.1 a sägs att med uttrycket specialiseringsavtal avses ett ensidigt specialiseringsavtal, ett ömsesidigt specialiseringsavtal eller ett avtal om gemensam produktion. Ett ensidigt specialiseringsavtal är enligt artikel 1.1 b ett avtal mellan två parter som är verksamma på samma produktmarknad, varigenom en part samtycker till att helt eller delvis upphöra med produktion av vissa produkter eller att avstå från att producera dessa produkter och att köpa dem från den andra parten, som förbinder sig att producera och leverera dessa produkter. Definitionen för ett ömsesidigt specialiseringsavtal är enligt artikel 1.1 c ett avtal mellan två eller flera parter som är verksamma på samma produktmarknad, varigenom två eller flera parter ömsesidigt samtycker till att helt eller

delvis upphöra med eller avstå från tillverkning av vissa, men skilda produkter och att i stället köpa dessa produkter från övriga parter, som förbinder sig att producera och leverera dem. Avtal om gemensam produktion är enligt artikel 1.1 d ett avtal varigenom två eller flera parter förbinder sig att gemensamt tillverka vissa produkter.

Undantaget för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal

I artikel 2.1 förklarar kommissionen att förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i artikel 101.1 i EUF-fördraget inte är tillämpligt på specialiseringsavtal, om något annat inte följer av förordningen.

Vidare anges i artikel 2.2 att gruppundantaget också ska tillämpas på specialiseringsavtal som innehåller bestämmelser om överlåtelse eller licensiering av immateriella rättigheter till en eller flera av parterna, under förutsättning att dessa bestämmelser inte utgör det primära syftet med avtalet, men är direkt knutna till och nödvändiga för att genomföra avtalet. Slutligen anges i artikel 2.3 att gruppundantaget också gäller för specialiseringsavtal genom vilka parterna godtar en exklusiv inköpseller leveransskyldighet eller parterna inte självständigt säljer specialiseringsprodukterna utan distribuerar dem gemensamt.

Marknadsandelströskel

För gruppundantaget tillämpas enligt artikel 3 en marknadsandelströskel om 20 procent. Det innebär att avtalet inte omfattas av gruppundantaget om parternas sammanlagda marknadsandel är högre än 20 procent. I artikel 5 finns regler om beräkning av marknadsandelar och följden av att tröskeln överskrids.

Allvarliga konkurrensbegränsningar som medför att gruppundantaget inte gäller

I artikel 4 sägs att gruppundantaget enligt artikel 2 inte ska gälla specialiseringsavtal som, direkt eller indirekt, ensamt eller i kombination med andra faktorer som parterna kontrollerar, syftar till något av följande:

a) Fastställande av priser vid försäljning av produkterna till tredje

part, med undantag för fastställande av priser som tas ut av direktkunder vid gemensam distribution.

b) Begränsning av produktion eller försäljning, med undantag för

– bestämmelser om överenskomna produktmängder vid avtal om

ensidig eller ömsesidig specialisering eller fastställande av kapacitet

och produktionsvolym i samband med avtal om gemensam produktion,

och

– fastställande av försäljningsmål i samband med gemensam

distribution.

c) Uppdelning av marknader eller kunder. Avtal som innehåller sådana begränsningar som nämns i artikel 4 omfattas alltså inte av gruppundantaget, även om parternas marknadsandel skulle understiga 20 procent.

Övriga bestämmelser

I artikel 6 föreskrivs en tvåårig övergångsperiod för avtal som var i kraft den 31 december 2010 och som inte uppfyller villkoren för undantag enligt förordningen, men som uppfyller villkoren för undantag enligt förordning (EG) nr 2658/2000. Gruppundantagsförordningen träder enligt artikel 7 i kraft 1 januari 2011 och gäller till utgången av december 2022.

5.3 Gruppundantaget för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal anpassas till EU-rätten

Regeringens förslag: Gruppundantaget för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal ska anpassas till den nya kommissionsförordningen.

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 augusti 2011. Äldre föreskrifter ska gälla till utgången av december 2012 för avtal som var i kraft den 1 augusti 2011. Äldre föreskrifter ska dock inte gälla för avtal som vid ikraftträdandet uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna.

Promemorians förslag överstämmer med regeringens, med undantag

för att lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2011 och att äldre föreskrifter föreslås gälla till utgången av december 2011.

Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att erinra mot promemorians förslag. För att upprätthålla förutsebarheten i konkurrensreglerna liksom rättslikheten med EU-rätten anser Kommerskollegium att de svenska reglerna bör träda i kraft vid samma tidpunkt som EUreglerna.

Skälen för regeringens förslag: Ett system med gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal har funnits i svensk rätt sedan 1993 och bedöms ha fungerat väl. Den nu gällande lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal bygger på kommissionens förordning (EG) nr 2658/2000 av den 29 november 2000 om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på grupper av specialiseringsavtal. Denna gruppundantagsförordning har genom en hänvisning i lagen gjorts tillämplig på avtal som omfattas av konkurrenslagen. När förordningen nu upphört att gälla och ersatts av förordning (EU) nr 1218/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal bör svensk rätt anpassas till den nya förordningen. Härigenom bibehålls den rättslikhet som eftersträvas på konkurrensrättens område, vilket är till gagn för företagen som då kommer att träffas av samma konkurrensregler oavsett om EUF-fördraget eller konkurrenslagen är tillämplig i det enskilda fallet.

Kommissionens nya förordning trädde i kraft den 1 januari 2011. Med hänsyn härtill bör anpassningen av de svenska reglerna ske så snart som möjligt därefter, vilket av praktiska skäl föreslås vara den 1 augusti 2011.

Den omständigheten att anpassningen till den nya förordningen inte träder i kraft samtidigt som förordningen innebär att olika materiella

regler kommer att gälla under en kort period för bedömningen av konkurrensbegränsande specialiseringsavtal. Vilka regler som ska tillämpas avgörs av det s.k. samhandelskriteriet (se avsnitt 4.4). Detta innebär att när samhandeln kan påverkas ska EU-rätten och därmed den nya kommissionsförordningen tillämpas. Om samhandeln inte påverkas tillämpas gruppundantagslagen i gällande lydelse. Till dess lagändringen träder i kraft kan således frågan om samhandel få betydelse för bedömningen av konkurrensbegränsande specialiseringsavtal.

Den nya kommissionsförordningen innehåller övergångsbestämmelser. Bestämmelserna innebär att förordning (EG) nr 2658/2000 tillämpas till utgången av december 2012 för avtal som var i kraft den 31 december 2010 och som uppfyller villkoren för undantag i förordning (EG) nr 2658/2000, men som inte uppfyller villkoren för undantag enligt den nya förordningen. Bestämmelser med motsvarande innehåll bör införas i den svenska gruppundantagslagen för tiden efter den 1 augusti 2011 och tillämpas till utgången av december 2012. Mot bakgrund av intresset av rättslikhet på konkurrensrättens område bör några särskilda övergångsregler i övrigt inte införas för tiden därefter.

6 Ett nytt gruppundantag för avtal om forskning och utveckling

6.1 Gällande ordning

6.1.1 Lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling

Såsom angetts ovan föreskrivs i 2 kap. 3 § konkurrenslagen att sådana grupper av avtal som avses i lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling (gruppundantagslagen) är undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsade samarbete i konkurrenslagen.

Gruppundantagslagen är tillämplig på avtal som ingås mellan två eller flera företag om villkoren för hur de ska bedriva

1. gemensam forskning och utveckling avseende varor eller metoder och gemensamt utnyttjande av forsknings- och utvecklingsresultaten,

2. gemensamt utnyttjande av resultaten av sådan forskning och utveckling avseende produkter eller metoder som bedrivits gemensamt inom ramen för ett tidigare ingånget avtal mellan samma parter, eller

3. gemensam forskning och utveckling avseende varor eller metoder utan gemensamt utnyttjande av resultaten. I 1 kap. 6 § konkurrenslagen jämställs avtal med beslut av en

sammanslutning av företag och samordnade förfaranden mellan företag. Även sådana beslut och förfaranden omfattas av gruppundantagslagen.

I gruppundantagslagen finns bestämmelser som undantar forskningsoch utvecklingsavtal från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Gruppundantaget gäller endast för sådana avtal som uppfyller förutsättningarna för undantag i den generella, alltid gällande, undantagsbestämmelsen i konkurrenslagen. Vidare finns en hänvisning

till konkurrenslagen som innebär att Konkurrensverket i ett visst fall kan återkalla undantaget för ett enskilt avtal om avtalet har följder som är oförenliga med den generella undantagsbestämmelsen i konkurrenslagen. Trots att ett avtal omfattas av det skydd mot ingripanden som gruppundantaget ger, kan undantaget alltså återkallas om avtalet exempelvis inte bidrar till att förbättra distributionen av varor eller tjänster eller att konsumenterna inte tillförsäkras en skälig andel av den vinst som uppstår genom avtalet.

När det gäller de närmare förutsättningarna för gruppundantag hänvisar lagen till kommissionens förordning (EG) nr 2659/2000 av den 29 november 2000 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av avtal om forskning och utveckling (EGT L 304, 5.12.2000, s. 7, Celex 32000R2659). I lagen finns vissa lagtekniska anpassningar av förordningens bestämmelser till svenska förhållanden.

För det fall ett avtal inte uppfyller förutsättningarna för att omfattas av gruppundantagslagen får en prövning av avtalet ske på sedvanligt sätt. Först prövas om avtalet omfattas av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Därefter prövas om villkoren för undantag i den generella, alltid gällande, undantagsbestämmelsen är uppfyllda. Att avtalet inte omfattas av gruppundantaget innebär alltså inte att avtalet är eller presumeras vara förbjudet.

6.1.2 Lagen hänvisar till kommissionens gamla förordning om gruppundantag för avtal om forskning och utveckling

De närmare förutsättningarna och villkoren för att ett avtal m.m. ska omfattas av gruppundantaget regleras i kommissionens förordning (EG) nr 2659/2000. Detta framgår genom en hänvisning i gruppundantagslagen. Förordningen är tidsbegränsad och upphörde att gälla den 31 december 2010. Nedan görs en kortfattad genomgång av de artiklar som är av betydelse för tillämpningen av lagen.

Artikel 2 innehåller definitioner av en rad begrepp. I artikel 3 anges ett antal villkor som måste vara uppfyllda för att undantaget ska vara tillämpligt, bl.a. märks att alla parter i avtalet måste få tillgång till resultaten av den gemensamma forskningen och utvecklingen för vidare forskning och utnyttjande.

I artikel 4 finns bestämmelser om vilka marknadsandelströsklar som gäller för undantag.

Det bör noteras att reglerna om marknadsandelar i gruppundantagslagen inte motsvarar dem som finns i förordningen. Av gruppundantagslagen följer att någon marknadsandelströskel inte gäller för konkurrerande företag så länge som forsknings- och utvecklingsprojektet pågår. Av motiven till lagen framgår följande (Fm 2001:2, s. 21 f.).

”Artikel 4 Punkt 1 och 2 i kommissionens nya gruppundantag motsvarar i princip motsvarande bestämmelser i det gamla gruppundantaget, med den förändringen att tröskelvärdet i punkt 2 höjts från 20 % till 25 %. Enligt punkten 1 skall undantag, om företagen inte är konkurrenter, gälla så länge som forsknings- och utvecklingsprojektet pågår. Om resultaten utnyttjas gemensamt, skall undantaget fortsätta att gälla under sju år (tidigare fem år)

från den tidpunkt när de produkter som omfattas av avtalet för första gången 22

släpps ut på marknaden på den inre marknaden. Punkten 2 avser det fallet att två eller flera företag är konkurrerande företag. Vid sådant förhållande gäller undantag enligt artikel 1 för den tid som anges i punkt 1 endast om de deltagande företagens sammanlagda marknadsandelar vid FoU-avtalets ingående inte överstiger 25 % av den relevanta marknaden för de produkter som kan förbättras eller ersättas av de produkter som omfattas av avtalet. Det kan noteras att det i punkten 2 i den svenska översättningen av förordningen genom ett uppenbart skrivfel intagits även bestämmelsen i punkt 3.

Bestämmelsen om tröskelvärden i de fall där två eller flera av de samarbetande företagen är konkurrenter gavs aldrig motsvarande tillämpning i den nu gällande svenska förordningen om gruppundantag för avtal om FoU. Det innebär att det i Sverige inte finns någon begränsning avseende marknadsandelar under de första fem åren för konkurrenter som samarbetar om FoU.

I förordningsmotiven till den förutvarande svenska gruppundantagsförordningen anfördes att uteslutningen av den bestämmelsen i den svenska förordningen medför att konkurrerande tillverkare behandlas på samma sätt som icke konkurrerande tillverkare i det svenska gruppundantaget. Som skäl för det avsteget från EG:s gruppundantag anfördes att det får antas att de samarbeten om utveckling och forskning som kan få verkningar på den svenska marknaden regelmässigt är av den omfattningen att de skall bedömas enligt EES-reglerna varför det inte framstår som meningsfullt att ge förbudet i 6 § konkurrenslagen ett vidsträcktare tillämpningsområde än som blir följden av EES-reglerna.

Som framgått ovan har den nu berörda bestämmelsen inte heller getts motsvarande tillämpning i den nu gällande svenska förordningen. I motiven till den nu gällande svenska förordningen (Fm 1996:5, s. 10) anförs som skäl för detta följande.

Forsknings- och utvecklingsarbetet i svenska företag är inte i samma utsträckning som i andra länder kopplat till verksamheten inom universitet och högskolor. Vanligen torde det vara de större företagen på marknaden som bedriver forsknings- och utvecklingsarbete. Inte sällan bedrivs sådant arbete även inom ramen för olika branschorganisationer.

FoU är värdefulla inslag i en dynamisk ekonomi. Det finns anledning att inta en liberal hållning till forsknings- och utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund bör även fortsättningsvis konkurrerande tillverkare jämställas med icke konkurrerande tillverkare i det svenska gruppundantaget.

Regeringen anser att de anförda skälen alltjämt föreligger. Det finns därför starka skäl för att också denna gång jämställa konkurrerande tillverkare med icke konkurrerande tillverkare i det svenska gruppundantaget.

Däremot bör punkt 1 och 3, med viss språklig justering beträffande punkt 1, ges motsvarande tillämpning i det svenska gruppundantaget.”

Bestämmelserna i artikel 5 anger i vilka fall ett avtal om forskning och utveckling inte omfattas av gruppundantaget. Undantaget gäller inte avtal som direkt eller indirekt, ensamt eller i samverkan med andra faktorer under parternas kontroll syftar till att exempelvis begränsa företagens frihet att bedriva forskning och utveckling inom ett område som saknar anknytning till avtalet eller som syftar till att begränsa produktion eller försäljning eller till att fastställa priser vid försäljning av produkter till tredje man. Artikel 6 i förordningen innehåller bestämmelser om hur marknadsandelarna ska fastställas. Där regleras också följderna av att marknadsandelströskeln om 25 procent överskrids för ett avtal som omfattas av gruppundantaget.

gruppundantag för avtal om forskning och utveckling

6.2.1 Inledning

Den 14 december 2010 antog EU-kommissionen förordning (EU) nr 1217/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal (EUT L 335, 18.12.2010, s. 36, Celex 32010R1217). Förordningen trädde i kraft den 1 januari 2011 och gäller till utgången av december 2022. Som ovan nämnts antog kommissionen samtidigt riktlinjer för tillämpningen av artikel 101 i EUF-fördraget på horisontella samarbetsavtal.

Förordningen finns som bilaga 4. Nedan beskrivs huvuddragen i förordningen, vilken i huvudsak bygger på förordning (EG) nr 2659/2000 som upphörde att gälla den 31 december 2010.

6.2.2 Förordningens omfattning

Definitioner

Artikel 1 innehåller definitioner av de termer och begrepp som används i förordningen. I förhållande till förordning (EG) nr 2659/2000 har några nya begrepp introducerats, t.ex. specialisering i samband med forskning och utveckling respektive specialisering i samband med utnyttjande. Det bör understrykas att med uttrycket avtal avses i förordningen även ett beslut av en företagssammanslutning eller ett samordnat förfarande.

Med forsknings- och utvecklingsavtal menas enligt artikel 1.1 a ett avtal mellan två eller fler parter som avser de villkor på vilka dessa parter bedriver

i) gemensam forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna forskning och utveckling,

ii) gemensamt utnyttjande av resultaten från forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som gemensamt har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter,

iii) gemensam forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av resultaten,

iv) beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna forskning och utveckling,

v) gemensamt utnyttjande av resultaten från beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter, eller

vi) beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av resultaten.

Vad gäller punkterna iv–vi om beställd forskning bör noteras att dessa är nya och innebär att gruppundantaget har utvidgats. I ingressen anger kommissionen följande (p. 17):

”Det kan inte uteslutas att det kan uppstå konkurrensbegränsande

avskärmning om en part finansierar flera forsknings- och utvecklingsprojekt som utförs av konkurrenter med avseende på samma avtalsprodukter eller avtalsteknik, särskilt om den parten får ensamrätt att

utnyttja resultaten i förhållande till tredje parter. Förmånen enligt

denna förordning bör därför omfatta sådana avtal om beställd forskning och utveckling endast om samtliga parter i dessa inbördes sammanhängande avtal, dvs. den finansierande parten och alla de parter som utför forskningen och utvecklingen, har en sammanlagd marknadsandel på högst 25 %.”

Undantaget för konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal

I artikel 2.1 återfinns gruppundantaget för konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal. Av artikeln framgår att förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i artikel 101.1 i EUF-fördraget inte är tillämpligt på avtal om forskning och utveckling om inte något annat följer av förordningen.

Undantaget omfattar enligt artikel 2.2 även bestämmelser i forskningsoch utvecklingsavtal som gäller överlåtelse eller licensiering av immateriella rättigheter till en eller flera av parterna eller till en enhet som parterna upprättar för att utföra den gemensamma forskningen. Detta gäller dock under förutsättning av att dessa bestämmelser inte utgör det primära syftet med sådana avtal, men är direkt knutna till dem och nödvändiga för att genomföra dem.

Artikel 3 ställer vissa ytterligare krav på avtalets innehåll och parterna för att ett konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal ska omfattas av gruppundantaget.

Marknadsandelströskel

Artikel 4 innehåller bestämmelser om vilka andelar parterna i avtalet högst får ha på marknaden för att avtalet ska omfattas av gruppundantaget.

När det gäller avtal mellan företag som inte är konkurrenter tillämpas ingen marknadsandelströskel för undantaget så länge som forskningsoch utvecklingsprojektet pågår. För avtal mellan två eller flera företag som konkurrerar med varandra sägs att gruppundantaget gäller om parternas sammanlagda andel av den relevanta produkt- och teknikmarknaden inte överstiger 25 procent när forsknings- och utvecklingsavtalet ingås.

Om resultaten däremot utnyttjas gemensamt av parterna, ska undantaget fortsätta att gälla under sju år från den tidpunkt när avtalsprodukterna eller avtalstekniken för första gången släpps ut på marknaden på den inre marknaden. Därefter gäller undantaget under förutsättning av att parternas sammanlagda andel av den relevanta marknaden för avtalsprodukterna eller avtalsmetoderna inte överstiger 25 procent.

Artikel 7 innehåller regler om beräkning av marknadsandelar och följden av att tröskeln överskrids.

Allvarliga konkurrensbegränsningar som medför att gruppundantaget inte gäller

Artikel 5 föreskriver att gruppundantaget inte gäller för avtal som innehåller vissa allvarliga konkurrensbegränsningar. Exempelvis omfattar inte gruppundantaget avtal som innehåller förbud mot forskning och utveckling inom områden som inte har samband med avtalet, vissa fall av prisfastställelse eller marknadsdelning. Avtal som innehåller allvarliga konkurrensbegränsningar av det slag som räknas upp i artikel 5 omfattas alltså inte av gruppundantaget.

Allvarliga konkurrensbegränsningar som utesluts från gruppundantaget

I artikel 6 anges två villkor som inte får förekomma i avtal om forskning och utveckling. Det gäller dels villkor som hindrar part att angripa giltigheten av immateriella rättigheter som parterna har och som är av betydelse för projektet, dels villkor som ålägger deltagande företag att inte bevilja licens till tredje man i vissa fall. Dessa villkor var tidigare, enligt förordning (EG) nr 2659/2000, att beteckna som allvarliga konkurrensbegränsningar som medförde att avtalet inte omfattades av gruppundantaget.

Övriga bestämmelser

I artikel 8 föreskrivs en tvåårig övergångsperiod för avtal som var i kraft den 31 december 2010 och som inte uppfyller villkoren för undantag enligt förordningen, men som uppfyller villkoren för undantag enligt förordning (EG) nr 2659/2000. Förordningen träder enligt artikel 9 i kraft den 1 januari 2011 och gäller till utgången av december 2022.

6.3 Gruppundantaget för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling anpassas till EU-rätten

Regeringens förslag: Bestämmelserna om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling ska anpassas till den nya kommissionsförordningen.

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 augusti 2011. Äldre föreskrifter ska gälla till utgången av december 2012 för avtal som var i kraft den 1 augusti 2011. Äldre föreskrifter ska dock inte gälla för avtal som vid ikraftträdandet uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna.

Promemorians förslag överstämmer med regeringens, med undantag

för att lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2011 och att äldre föreskrifter föreslås gälla till utgången av december 2011. 26

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att erinra mot promemorians förslag. Advokatfirman Vinge KB avstyrker förslaget. Vinge anför bl.a. att förslaget inte är tillräckligt allsidigt belyst och att konsekvenserna av att gruppundantagets tillämpningsområde minskas genom att vissa trösklar för marknadsandelar införs inte kan bedömas fullt ut. I den mån det föreslagna gruppundantaget inte undantar från konkurrenssynpunkt oproblematiska svenska forsknings- och utvecklingsprojekt innebär förslaget, enligt Vinge, en försämring för dessa projekt, vilket leder till rättsosäkerhet, kostnadsökningar och försämrad konkurrenskraft. Kommerskollegium anser att de svenska reglerna bör träda i kraft vid samma tidpunkt som EU-reglerna.

Skälen för regeringens förslag: Ett system med gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling finns i svensk rätt sedan 1993 och bedöms ha fungerat väl. Den nu gällande lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling bygger på kommissionens förordning (EG) nr 2659/2000 av den 29 november 2000 om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på grupper av forsknings- och utvecklingsavtal. Denna gruppundantagsförordning har genom en hänvisning i lagen gjorts tillämplig på avtal som omfattas av konkurrenslagen. När förordningen nu upphört att gälla och ersatts av förordning (EU) nr 1217/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal bör svensk rätt anpassas till den nya förordningen. Härigenom bibehålls den rättslikhet som eftersträvas på konkurrensrättens område, vilket är till gagn för företagen som möts av samma konkurrensregler oavsett om EUF-fördraget eller konkurrenslagen är tillämplig i det enskilda fallet.

Fråga uppkommer därefter om anpassningen ska ske fullt ut eller om, som nu är fallet, andra villkor ska gälla för gruppundantag för samarbeten mellan konkurrerande företag. Såsom framgår av avsnitt 6.1.2 följer av gruppundantagslagen i gällande lydelse att forsknings- och utvecklingsavtal mellan konkurrerande företag omfattas av gruppundantaget oavsett vilken andel parterna har av den marknad som är relevant för de produkter samarbetet avser. På denna punkt skiljer sig de svenska reglerna från kommissionens förordning markant. Enligt förordningen får den sammanlagda marknadsandelen inte överstiga 25 procent vid avtalets ingående.

I motiven till gällande svenska bestämmelser om marknadsandelströsklar uttalade regeringen bl.a. att skälet till avsteget från EU:s gruppundantag var att forskning och utveckling var värdefulla inslag i en dynamisk ekonomi och att det fanns anledning att inta en liberal hållning till forsknings- och utvecklingsarbete (Fm 2001:2, s. 22). Enligt regeringens mening är forsknings- och utvecklingsarbete alltjämt ett betydande och viktigt inslag i en dynamisk ekonomi. Samtidigt måste dock beaktas att ett avsteg från EU-rätten, som innebär att konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete inte gäller för samarbeten som kan vara förbjudna enligt EU-rätten, skapar tillämpningsproblem och rättsosäkerhet för företagen. En ordning som den nu gällande innebär att företagen har att tillämpa två regelverk för att bedöma om det konkurrensbegränsande avtalet är förbjudet eller om det 27

är tillåtet. Avgörande för bedömningen är det s.k. samhandelskriteriet (se avsnitt 4.4). Frågan om ett avtal kan påverka samhandeln, och därmed omfattas av EU-rätten, kan få olika utfall beroende på omständigheterna i det enskilda fallet (se bl.a. MD 2005:7 och MD 2008:12).

Mot bakgrund av det ovan sagda framstår det som mindre lämpligt att behålla regler i gruppundantagslagen som avsevärt avviker från motsvarande EU-rättsliga bestämmelser. En sådan avvikelse leder till minskad rättstrygghet och ökade administrativa kostnader för företagen som har att tillämpa två regelverk för att bedöma samma konkurrensbegränsande avtal. En anpassning till det nya gruppundantaget bör därför ske fullt ut.

Förordning (EU) nr 1217/2010 trädde i kraft den 1 januari 2011. Med hänsyn härtill bör anpassningen av den svenska lagen ske så snart som möjligt därefter, vilket av praktiska skäl föreslås vara den 1 augusti 2011.

Den omständigheten att anpassningen till den nya förordningen inte träder i kraft samtidigt som förordningen innebär att olika materiella regler kommer att gälla under en kort period för bedömningen av konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal. Vilka regler som ska tillämpas under den perioden får avgöras av det s.k. samhandelskriteriet (se ovan). Detta innebär att när samhandeln kan påverkas ska EU-rätten och därmed den nya kommissionsförordningen tillämpas. Om samhandeln inte påverkas tillämpas gruppundantagslagen i gällande lydelse. Till dess lagändringen träder i kraft kan således frågan om samhandel få betydelse för bedömningen av konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling.

Den nya förordningen innehåller övergångsbestämmelser. Bestämmelserna innebär att förordning (EG) nr 2659/2000 gäller till utgången av december 2012 för avtal som var i kraft den 1 januari 2011 och som inte uppfyller villkoren för undantag enligt den nya förordningen, men som uppfyller villkoren för undantag i förordning (EG) nr 2659/2000. Bestämmelser med motsvarande innehåll bör införas i den svenska gruppundantagslagen för tiden efter den 1 augusti 2011 och tillämpas till utgången av december 2012. Mot bakgrund av intresset av rättslikhet på konkurrensrättens område bör några särskilda övergångsregler i övrigt inte införas för tiden därefter.

7 Redaktionell ändring i konkurrenslagen

Regeringens förslag: Bestämmelserna i första och andra stycket i 5 kap. 16 § konkurrenslagen ska föras samman till ett stycke.

Skälen för regeringens förslag: I samband med att bestämmelserna i 5 kap. 16 § anpassades till Lissabonfördraget kom första stycket i paragrafen att delas in i två stycken. Denna styckeindelning bör rättas till. De två styckena förs därför samman till ett stycke.

8 Konsekvenser

Innebörden av lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal respektive lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling är att de bestämmelser som tillämpas inom EU-rätten på motsvarande avtal även gäller enligt svensk rätt, när EU-reglerna inte är tillämpliga. Skiljelinjen mellan de båda regelverken utgörs av det s.k. samhandelskriteriet (se ovan avsnitt 4.4). Om en svensk domstol tillämpar t.ex. en gruppundantagslag på ett konkurrensbegränsande avtal som kan påverka handeln mellan medlemsstater, är domstolen också skyldig att tillämpa motsvarande EU-rättsliga gruppundantag.

När kommissionens förordningar (EG) nr 2658/2000 och 2659/2000 nu har ersatts av nya förordningar, kommer olika regler för konkurrensbegränsande avtal att gälla för företagen beroende på om avtalet kan påverka handeln mellan medlemsstater eller ej. Detta leder till bristande förutsägbarhet för företagen, med ökade kostnader för att efterleva konkurrensreglerna som följd. Med anledning härav föreslås därför ändringar i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal respektive lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling. Ändringarna syftar till att anpassa de svenska reglerna till motsvarande EU-rättsliga bestämmelser. Det finns ingen skyldighet att anpassa lagarna till de nya förordningarna, men genom anpassningen upprätthålls förutsägbarheten i konkurrensreglerna liksom rättslikheten med EUrätten. Att inte genomföra föreslagna ändringar skulle följaktligen leda till att samma fråga kan komma att bedömas olika beroende på om nationell konkurrensrätt eller EU:s konkurrensrätt är tillämplig i det enskilda fallet. Gruppundantag på nationell nivå, och som motsvarar de EU-rättsliga gruppundantagen, får därför anses vara positiva för företagen som därigenom kan få lägre administrativa kostnader i förhållande till vad som skulle ha gällt om de föreslagna ändringarna inte genomfördes eller om några nationella gruppundantag på detta område inte fanns.

Såsom nyss angetts innebär de föreslagna ändringarna att samma materiella konkurrensregler kommer att vara tillämpliga för företagens samarbeten, oavsett om nationella eller EU:s konkurrensregler är tillämpliga i det enskilda fallet. Mot den bakgrunden bedöms inte lagförslagen få några negativa effekter av betydelse för företagens arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt.

Förslagen bedöms inte medföra några ökade kostnader för det allmänna.

9 Författningskommentar

9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal

1 § Denna lag tillämpas på följande avtal som ingås mellan företag (parterna) om villkoren för deras produktspecialisering (specialiseringsavtal): 1. Avtal om ensidig specialisering mellan två parter som är verksamma på samma produktmarknad, varigenom en part samtycker till att helt eller delvis upphöra med produktion av vissa produkter eller att avstå från att producera dessa produkter och att köpa dem från den andra parten som förbinder sig att producera och leverera dessa produkter. 2. Avtal om ömsesidig specialisering mellan två eller flera parter som är verksamma på samma produktmarknad, varigenom två eller flera parter ömsesidigt samtycker till att helt eller delvis upphöra med eller avstå från tillverkning av vissa, men skilda produkter och att i stället köpa dessa produkter från övriga parter, som förbinder sig att producera och leverera dem. 3. Avtal om gemensam produktion, varigenom två eller flera parter förbinder sig att gemensamt tillverka vissa produkter. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579) ska även tillämpas på avtal enligt denna lag.

3 § I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 1218/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal på motsvarande sätt, med undantag av artiklarna 2.1, 6 och 7. Dock ska hänvisningarna till undantaget i artikel 2.2 och 2.3 samt artiklarna 3–5 avse 2 § i förening med 1 §.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 5.3. De nya reglerna träder i kraft den 1 augusti 2011. För avtal som vid den tidpunkten var i kraft föreskrivs att äldre föreskrifter ska tillämpas till utgången av december 2012. Om ett sådant avtal däremot uppfyller de villkor för undantag som ställs i de nya reglerna, tillämpas de nya reglerna i stället.

9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling

1 § Denna lag tillämpas på avtal som ingås mellan två eller flera företag (parterna) och avser de villkor på vilka dessa parter bedriver 1. gemensam forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna forskning och utveckling, 2. gemensamt utnyttjande av resultaten från forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som gemensamt har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter, 3. gemensam forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av resultaten, 4. beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna forskning och utveckling, 5. gemensamt utnyttjande av resultaten från beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter, eller 6. beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av resultaten. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579) ska även tillämpas på avtal enligt denna lag.

3 § I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 1217/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal på motsvarande sätt, med undantag av artiklarna 2.1, 8 och 9. Dock ska hänvisningarna till undantaget i artiklarna 2.2 och 3–7 avse 2 § i förening med 1 §. Vidare ska i artiklarna 4.1, 5 f och 5 g samt 6 a och

6 b uttrycket ”på den inre marknaden” ersättas med ”i landet”.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 6.3. De nya reglerna träder i kraft den 1 augusti 2011. För avtal som vid den tidpunkten var i kraft föreskrivs att äldre föreskrifter ska tillämpas till utgången av december 2012. Om ett sådant avtal däremot uppfyller de villkor för undantag som ställs i de nya reglerna, tillämpas de nya reglerna i stället.

9.3 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)

16 § Bestämmelserna i 6 och 9–13 §§ gäller även när Konkurrensverket, på begäran av Europeiska kommissionen, genomför en sådan undersökning som avses i artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003. Bestämmelsen i 9 § andra stycket första meningen gäller dock inte om det kan befaras att undersökningen skulle förlora i betydelse, om den inte påbörjas omedelbart. Första stycket gäller även när Konkurrensverket på begäran av kommissionen genomför en sådan undersökning som avses i artikel

12.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004.

Promemorians lagförslag

Bilaga 1

Förslag till lag om ändring i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal ska ha följande lydelse.

3 § Bilaga 1

I fråga om avtalen tillämpas I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 2658/2000 av förordning (EU) nr …/… av den den 29 november 2000 om […] om tillämpning av artikel tillämpning av artikel 81.3 i 101.3 i fördraget om Europeiska fördraget på grupper av specialise- unionens funktionssätt på grupper ringsavtal på motsvarande sätt, av specialiseringsavtal på motmed undantag av artiklarna 1.1 svarande sätt, med undantag av samt 7–9. Dock ska i artikel 3–5 artiklarna 2.1 samt 6–7. Dock ska ”artikel 1” bytas mot ”2 § i före- hänvisningar till undantaget avse ning med 1 §”. 2 § i förening med 1 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

2. Äldre föreskrifter gäller till utgången av december 2011 för avtal som var i kraft den 1 juli 2011. Äldre föreskrifter gäller dock inte för avtal som vid den tidpunkten uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna.

Bilaga 1

gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling ska ha följande lydelse.

Förteckning över remissinstanserna

Bilaga 2 Remissyttranden över promemorian Horisontella konkurrensbegränsningar har avgetts av följande instanser. Svea hovrätt, Marknadsdomstolen, Stockholms tingsrätt, Konkurrensverket, Konsumentverket, Kommerskollegium, Tillväxtanalys, Tillväxtverket, Advokatfirman Vinge KB, Företagarna och Svenskt Näringsliv.

Följande remissinstanser har inbjudits att yttra sig men avstått. Vinnova, Gernandt & Danielsson Advokatbyrå KB och Sveriges konsumenter.

Bilaga 3 Bilaga 3

14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal

18.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/43

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1218/2010

av den 14 december 2010

om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA (3) Denna förordning bör uppfylla de två kraven på att ef­ FÖRORDNING fektivt skydda konkurrensen och att ge företagen tillräck­

lig rättslig förutsebarhet. Samtidigt som dessa mål efter­

strävas bör så stor hänsyn som möjligt tas till behovet av med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­ att förenkla den administrativa tillsynen och de rättsliga sätt, ramarna. Under en viss nivå av marknadsstyrka kan det i

allmänhet presumeras att specialiseringsavtal som faller

inom tillämpningsområdet för artikel 101.3 i fördraget

ger upphov till positiva effekter som kommer att upp­ med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2821/71 av den väga eventuella negativa effekter på konkurrensen. 20 december 1971 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden ( 1 ),

(4) För tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget genom efter att ha offentliggjort ett utkast till denna förordning, förordning är det inte nödvändigt att fastställa vilka avtal

som kan omfattas av artikel 101.1 i fördraget. Vid en

individuell bedömning av avtal som omfattas av efter samråd med rådgivande kommittén för kartell- och mo­ artikel 101.1 i fördraget måste flera faktorer beaktas, nopolfrågor, och särskilt strukturen på den relevanta marknaden.

av följande skäl:

(5) Förmånen av det undantag som fastställs genom denna

förordning bör begränsas till de avtal som med tillräcklig (1) Förordning (EEG) nr 2821/71 ger kommissionen befo­ säkerhet kan antas uppfylla villkoren i artikel 101.3 i

genhet att genom förordning tillämpa artikel 101.3 i fördraget. fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (*) på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaran­ den som omfattas av artikel 101.1 i fördraget och som avser specialisering, inklusive avtal som är nödvändiga

(6) Sannolikheten för att avtal om specialisering i fråga om

för att åstadkomma specialisering.

produktion bidrar till att förbättra produktionen eller

distributionen av varor är störst om parterna har kom­

pletterande kunnande, tillgångar eller verksamheter, efter­ (2) Kommissionens förordning (EG) nr 2658/2000 av den som de berörda företagen kan koncentrera sig på till­

29 november 2000 om tillämpning av artikel 81.3 i verkning av vissa produkter och följaktligen arbeta effek­

fördraget på grupper av specialiseringsavtal ( 2 ) definierar tivare och erbjuda produkterna till lägre priser. Det­

grupper av specialiseringsavtal som kommissionen ansåg samma kan generellt sägas om avtal om specialisering i

normalt uppfylla villkoren i artikel 101.3 i fördraget. fråga om färdigställande av tjänster. Under förutsättning

Med tanke på att erfarenheterna av tillämpningen av att konkurrensen är verkningsfull kommer konsumen­

den förordningen, som upphör att gälla den terna sannolikt att få en skälig andel av de uppnådda

31 december 2010, på det hela taget varit positiva och fördelarna. med hänsyn till de ytterligare erfarenheter som gjorts sedan den förordningen antogs, är det lämpligt att en ny gruppundantagsförordning antas.

___________

(7) Dessa fördelar kan uppnås genom avtal där en part helt ( 1 ) EGT L 285, 29.12.1971, s. 46. ( 2 ) EGT L 304, 5.12.2000, s. 3. eller delvis avstår från att tillverka vissa produkter eller (*) Med verkan från och med den 1 december 2009 har artikel 81 i EG- färdigställa vissa tjänster till förmån för en annan part

fördraget ersatts av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens (”ensidig specialisering”), avtal där alla parterna helt eller

funktionssätt (EUF-fördraget). Innehållet i bestämmelserna är dock i delvis avstår från att tillverka vissa varor eller färdigställa

sak oförändrat. I denna förordning bör hänvisningar till artikel 101 i vissa tjänster till förmån för en annan part (”ömsesidig

EUF-fördraget i förekommande fall förstås som hänvisningar till

artikel 81 i EG-fördraget. Genom EUF-fördraget infördes också vissa specialisering”) samt avtal där parterna förbinder sig att

ändringar i terminologin, t.ex. ersattes ”gemenskapen” med ”unio­ gemensamt tillverka vissa produkter eller färdigställa vissa

nen” och den ”gemensamma marknaden” med den ”inre mark­ tjänster (”gemensam produktion”). I den här förordningen

naden”. I denna förordning används EUF-fördragets terminologi ge­ kräver begreppen ensidig och ömsesidig specialisering

nomgående. inte att en part minskar kapaciteten, eftersom det räcker

Bilaga 3

L 335/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.12.2010

med att produktionsvolymen minskas. Begreppet gemen­ andra villkor i denna förordning inte är uppfyllda. I så­ sam produktion kräver dock inte att parterna var för sig dana fall måste en individuell bedömning av specialise­ minskar sin produktionsverksamhet utöver räckvidden ringsavtalet göras mot bakgrund av artikel 101 i fördra­ för sitt planerade avtal om gemensam produktion. get.

(11) Avtal som innehåller begränsningar som inte är absolut (8) Ensidiga och ömsesidiga specialiseringsavtal är till själva nödvändiga för att uppnå de positiva effekterna av ett

specialiseringsavtal bör inte undantas enligt denna för­ sin karaktär sådana att de förutsätter att parterna är verk­

ordning. Avtal som innehåller vissa typer av allvarliga samma på samma produktmarknad. Det är inte nödvän­

begränsningar av konkurrensen som hör samman med digt att parterna är verksamma på samma geografiska

fastställande av priser gentemot tredje part, begränsning marknad. Tillämpningen av denna förordning på ensidiga

av produktion eller försäljning och uppdelning av mark­ och ömsesidiga specialiseringsavtal bör följaktligen in­

nader eller kundunderlag bör i princip inte omfattas av skränka sig till scenarier där parterna är verksamma på samma produktmarknad. Avtal om gemensam produk­ den undantagsförmån som fastställs genom denna för­ tion kan ingås av parter som redan är verksamma på ordning, oberoende av parternas marknadsandel. samma produktmarknad men också av parter som vill gå in på en produktmarknad med hjälp av avtalet. Avtal om gemensam produktion bör därför omfattas av till­ lämpningsområdet för denna förordning oberoende av

(12) Bestämmelserna i denna förordning om begränsningen om parterna redan är verksamma på samma produkt­

avseende marknadsandelar, om att vissa avtal inte undan­ marknad.

tas och om övriga villkor säkerställer normalt att de avtal

som omfattas av gruppundantaget inte ger parterna möj­

lighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del

av de berörda produkterna eller tjänsterna.

(9) För att fördelarna med specialiseringen ska kunna för­ verkligas utan att någon part helt lämnar marknaden i leden efter produktionen, bör ensidiga och ömsesidiga (13) Enligt artikel 29.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av specialiseringsavtal endast omfattas av denna förordning den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrens­ om de föreskriver leverans- och inköpsskyldigheter eller reglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget ( 1 ) kan kom­ gemensam distribution. Leverans- och inköpsskyldigheter missionen återkalla förmånen enligt denna förordning kan vara exklusiva men behöver inte vara det. om den i ett visst fall konstaterar att ett avtal på vilket

det undantag som föreskrivs i denna förordning är till­

lämpligt ändå har verkningar som är oförenliga med

artikel 101.3 i fördraget.

(10) Om parternas andel av den relevanta marknaden för de produkter som är föremål för ett specialiseringsavtal inte överstiger en viss nivå kan det presumeras att avtalet som (14) Enligt artikel 29.2 i förordning (EG) nr 1/2003 får kon­ regel kommer att skapa ekonomiska fördelar i form av kurrensmyndigheten i en medlemsstat återkalla grupp­ stordrifts- eller diversifieringsfördelar eller bättre produk­ undantaget enligt denna förordning på den medlemssta­ tionsteknik, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras tens territorium eller en del av detta, om ett avtal som en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås. omfattas av det undantag som fastställs i denna förord­ Om de produkter som tillverkas inom ramen för ett ning i ett visst fall ändå har verkningar som är oförenliga specialiseringsavtal är mellanprodukter som en eller flera med artikel 101.3 i fördraget på den medlemsstatens av parterna helt eller delvis använder som insatsproduk­ territorium, eller på en del av detta vilken uppvisar alla ter i sin egen tillverkning av vissa produkter i senare led kännetecken på en avgränsad geografisk marknad. som de därefter säljer på marknaden, bör undantaget enligt denna förordning gälla endast om parternas andel av den relevanta marknaden för dessa produkter i senare led inte överstiger en viss nivå. Om man i ett sådant fall endast beaktar parternas andel av marknaden för mellan­ (15) Förmånen enligt denna förordning kan återkallas i enlig­ produkten negligeras den potentiella risken för att kon­ het med artikel 29 i förordning (EG) nr 1/2003 till ex­ kurrenter utestängs från marknaden för produkter i se­ empel om den relevanta marknaden är mycket koncent­ nare led eller drabbas av prishöjningar på insatsproduk­ rerad och konkurrensen redan är svag, särskilt på grund ter. Det finns emellertid inte någon presumtion för att av övriga marknadsaktörers individuella marknadsställ­ specialiseringsavtal antingen omfattas av artikel 101.1 i ning eller kopplingar mellan andra marknadsaktörer fördraget eller att de inte uppfyller villkoren i som skapats genom parallella specialiseringsavtal. artikel 101.3 i fördraget när tröskelvärdet för marknads­ andelar enligt denna förordning har överskridits eller ( 1 ) EGT L 1, 4.1.2003, s. 1.

Bilaga 3

18.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/45

(16) För att underlätta ingåendet av specialiseringsavtal, som dessutom – om specialiseringsprodukterna är mellanproduk­

kan påverka parternas struktur, bör giltighetstiden för ter som en eller flera av parterna helt eller delvis använder

denna förordning fastställas till 12 år. internt för tillverkning av produkter i senare led – den

relevanta produktmarknad och geografiska marknad som

produkterna i senare led hör till.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

j) specialiseringsprodukt: en produkt som tillverkas inom ramen

Artikel 1 för ett specialiseringsavtal.

Definitioner

1. I denna förordning gäller följande definitioner: k) produkt i senare led: en produkt för vilken en specialiserings­

produkt av en eller flera av parterna används som insats­

produkt och som dessa parter avyttrar på marknaden.

a) specialiseringsavtal: ett ensidigt specialiseringsavtal, ett ömse­ sidigt specialiseringsavtal eller ett avtal om gemensam pro­ duktion. l) konkurrerande företag: en faktisk eller potentiell konkurrent.

b) ensidigt specialiseringsavtal: ett avtal mellan två parter som är m) faktisk konkurrent: ett företag som är verksamt på samma verksamma på samma produktmarknad, varigenom en part relevanta marknad. samtycker till att helt eller delvis upphöra med produktion av vissa produkter eller att avstå från att producera dessa produkter och att köpa dem från den andra parten, som

n) potentiell konkurrent: ett företag som, om specialiseringsavta­ förbinder sig att producera och leverera dessa produkter.

let inte fanns, på realistiska grunder och inte endast som en

rent teoretisk möjlighet vid en liten men bestående höjning

av relativpriserna sannolikt inom högst tre år skulle göra de c) ömsesidigt specialiseringsavtal: ett avtal mellan två eller flera nödvändiga ytterligare investeringarna eller ta på sig andra parter som är verksamma på samma produktmarknad, vari­ nödvändiga omställningskostnader för att komma in på den genom två eller flera parter ömsesidigt samtycker till att helt relevanta marknaden. eller delvis upphöra med eller avstå från tillverkning av vissa, men skilda produkter och att istället köpa dessa pro­ dukter från övriga parter, som förbinder sig att producera och leverera dem. o) exklusiv leveransskyldighet: en skyldighet att inte leverera spe­

cialiseringsprodukten till ett konkurrerande företag som inte

är part i avtalet.

d) avtal om gemensam produktion: ett avtal varigenom två eller flera parter förbinder sig att gemensamt tillverka vissa pro­ dukter. p) exklusiv inköpsskyldighet: en skyldighet att köpa specialise­

ringsprodukten enbart från en part i avtalet.

e) avtal: ett avtal, ett beslut av en företagssammanslutning eller ett samordnat förfarande. q) med gemensamt avses, i fråga om distribution, att parterna

f) produkt: en vara eller en tjänst, inbegripet både mellanpro­ i) sköter distributionen av produkterna genom ett gemen­ dukter eller tjänster i mellanledet och färdigprodukter eller samt team, en gemensam organisation eller ett gemen­ tjänster i slutledet, utom distributions- och uthyrningstjäns­ samt företag, eller ter.

ii) utser en tredje part till distributör på exklusiv eller ickeg) produktion: tillverkning av varor eller färdigställande av tjäns­ exklusiv basis, under förutsättning att denna tredje part ter, även genom underleverantörer. inte är ett konkurrerande företag.

h) färdigställande av tjänster: verksamhet i tidigare led, innan r) distribution: distribution, inbegripet försäljning av varor och tjänsterna tillhandahålls till kunder. tillhandahållande av tjänster.

i) relevant marknad: den relevanta produktmarknad och geogra­ 2. I denna förordning ska begreppen företag och part även fiska marknad som specialiseringsprodukterna hör till och omfatta dessa företags respektive anknutna företag.

Bilaga 3

L 335/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.12.2010

Med anknutna företag avses: 3. Undantaget enligt punkt 1 ska tillämpas på specialiserings-

avtal genom vilka

a) företag i vilka en part i specialiseringsavtalet direkt eller

indirekt a) parterna godtar en exklusiv inköpsskyldighet eller exklusiv

leveransskyldighet, eller

i) har befogenhet att utöva mer än hälften av rösträttighe­

terna,

b) parterna inte självständigt säljer specialiseringsprodukterna

utan distribuerar dem gemensamt.

ii) har befogenhet att utse mer än hälften av ledamöterna i

styrelsen, direktionen eller organ som rättsligt företräder

företaget, eller Artikel 3

Tröskelvärde för marknadsandel

iii) har rätt att leda företagets verksamhet,

Undantaget enligt artikel 2 ska gälla på villkor att parternas

sammanlagda marknadsandel inte överstiger 20 % på någon b) företag som direkt eller indirekt gentemot en part i specia­ relevant marknad.

liseringsavtalet har de rättigheter eller befogenheter som anges i led a,

Artikel 4

c) företag i vilka ett företag som avses i led b direkt eller Särskilt allvarliga begränsningar

indirekt har de rättigheter eller befogenheter som anges i Undantaget enligt artikel 2 ska inte gälla specialiseringsavtal

led a, som, direkt eller indirekt, ensamt eller i kombination med andra

faktorer som parterna kontrollerar, syftar till något av följande:

d) företag i vilka en part i specialiseringsavtalet tillsammans

med ett eller flera av de företag som avses i led a, b eller

c eller i vilka två eller flera av de sistnämnda företagen a) Fastställande av priser vid försäljning av produkterna till

gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges tredje part, med undantag för fastställande av priser som

i led a, tas ut av direktkunder vid gemensam distribution.

e) företag i vilka de rättigheter eller befogenheter som anges i b) Begränsning av produktion eller försäljning, med undantag

led a gemensamt innehas av för

i) parter i specialiseringsavtalet eller deras respektive anknu­

i) bestämmelser om överenskomna produktmängder vid av­

tna företag som avses i leden a–d, eller

tal om ensidig eller ömsesidig specialisering eller faststäl­

lande av kapacitet och produktionsvolym i samband med

avtal om gemensam produktion, och

ii) en eller flera parter i specialiseringsavtalet eller ett eller

flera av deras anknutna företag som avses i leden a–d,

samt en eller flera tredje parter.

ii) fastställande av försäljningsmål i samband med gemen­

sam distribution.

Artikel 2

Undantag

c) Uppdelning av marknader eller kunder. 1. Enligt artikel 101.3 i fördraget och om inte något annat följer av denna förordning förklaras härmed artikel 101.1 i fördraget icke tillämplig på specialiseringsavtal. Artikel 5

Tillämpning av tröskelvärdet för marknadsandelar

Detta undantag ska gälla i den mån som sådana avtal innehåller

För tillämpningen av tröskelvärdet för marknadsandelar enligt konkurrensbegränsningar som omfattas av artikel 101.1 i för­ draget. artikel 3 ska följande regler gälla:

2. Undantaget enligt punkt 1 ska tillämpas på specialiserings- a) Marknadsandelen ska beräknas på grundval av marknadsvär­ avtal som innehåller bestämmelser om överlåtelse eller licensie­ det av försäljningen; om det inte finns några tillgängliga ring av immateriella rättigheter till en eller flera av parterna, uppgifter om försäljningsvärdet på marknaden, kan uppskatt­ under förutsättning att dessa bestämmelser inte utgör det pri­ ningar som grundas på annan tillförlitlig marknadsinfor­ mära syftet med dessa avtal, men är direkt knutna till dem och mation, däribland försäljningsvolymer på marknaden, använ­ nödvändiga för genomförandet av dem. das för att fastställa parternas marknadsandel.

Bilaga 3

18.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/47

b) Marknadsandelen ska beräknas på grundval av uppgifter som f) Leden d och e får inte utnyttjas tillsammans, så att undan­ avser det föregående kalenderåret. taget fortsätter att gälla längre än två kalenderår.

Artikel 6

c) Marknadsandelarna för de företag som avses i artikel 1.2 andra stycket led e ska fördelas lika mellan de företag som Övergångsperiod har de rättigheter eller befogenheter som anges i artikel 1.2 andra stycket led a. Förbudet i artikel 101.1 i fördraget ska inte gälla under perio­

den från och med den 1 januari 2011 till och med den

31 december 2012 i fråga om avtal som redan var i kraft

den 31 december 2010 och som inte uppfyller villkoren för d) Om den marknadsandel som avses i artikel 3 från början

undantag enligt denna förordning, men som uppfyller villkoren inte överstiger 20 % men senare stiger över denna nivå, dock

för undantag enligt förordning (EG) nr 2658/2000. utan att överstiga 25 %, ska undantaget enligt artikel 2 fort­ sätta att gälla under två på varandra följande kalenderår efter det år då tröskelvärdet 20 % överskreds för första gången. Artikel 7

Giltighetsperiod

e) Om den marknadsandel som avses i artikel 3 från början Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011. inte överstiger 20 % men senare stiger över 25 %, ska un­ dantaget enligt artikel 2 fortsätta att gälla under ett kalenderår efter det år då nivån 25 % överskreds för första gången. Den ska upphöra att gälla den 31 december 2022.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 14 december 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

Bilaga 4 Bilaga 4

14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av forsknings- och utvecklingsavtal

L 335/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.12.2010

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1217/2010

av den 14 december 2010

om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA erfarenheterna av tillämpningen av den förordningen, FÖRORDNING som upphör att gälla den 31 december 2010, på det

hela taget varit positiva och med hänsyn till de ytterligare

erfarenheter som gjorts sedan den förordningen antogs, med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­ är det lämpligt att en ny gruppundantagsförordning an­ sätt, tas.

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2821/71 av den 20 december 1971 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på

1 (4) Denna förordning bör uppfylla de två kraven på att ef­ grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden ( ),

fektivt skydda konkurrensen och att ge företagen tillräck­

lig rättslig förutsebarhet. Samtidigt som dessa mål efter­ efter att ha offentliggjort ett utkast till denna förordning, strävas bör så stor hänsyn som möjligt tas till behovet av

att förenkla den administrativa tillsynen och de rättsliga

ramarna. Under en viss nivå av marknadsstyrka kan det i efter samråd med rådgivande kommittén för kartell- och mo­ allmänhet presumeras att forsknings- och utvecklingsav­ nopolfrågor, och tal som faller inom tillämpningsområdet för artikel 101.3

i fördraget ger upphov till positiva effekter som kommer av följande skäl: att uppväga eventuella negativa effekter på konkurrensen.

(1) Förordning (EEG) nr 2821/71 ger kommissionen befo­

genhet att genom förordning tillämpa artikel 101.3 i (5) För tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget genom

fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (*) på förordning är det inte nödvändigt att fastställa vilka avtal

vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaran­ som kan omfattas av artikel 101.1 i fördraget. Vid en

den som omfattas av artikel 101.1 i fördraget och som individuell bedömning av avtal som omfattas av

gäller forskning och utveckling avseende produkter, tek­ artikel 101.1 i fördraget måste flera faktorer beaktas,

nik eller metoder före stadiet för industriell tillämpning särskilt strukturen på den relevanta marknaden. och utnyttjande av resultaten, inklusive bestämmelser om immateriella rättigheter.

(6) Avtal om att bedriva gemensam forskning eller om ge­ (2) Enligt artikel 179.2 i fördraget ska unionen stimulera

mensam utveckling av forskningsresultat före stadiet för

företag, inklusive små och medelstora företag, i deras

industriell tillämpning omfattas i regel inte av

insatser för forskning och teknisk utveckling av hög kva­ artikel 101.1 i fördraget. Under vissa omständigheter

litet samt stödja deras ansträngningar att samarbeta med

kan sådana avtal dock omfattas av artikel 101.1 i för­

varandra. Syftet med denna förordning är att underlätta

draget, exempelvis om parterna träffar avtal om att inte

forskning och utveckling och samtidigt skydda konkur­

bedriva annan forskning och utveckling inom samma

rensen på ett verkningsfullt sätt.

område och därmed avstår från möjligheten att uppnå

konkurrensfördelar i förhållande till de övriga parterna, (3) Kommissionens förordning (EG) nr 2659/2000 av den och de bör därför omfattas av denna förordning.

29 november 2000 om tillämpning av artikel 81.3 i

fördraget på grupper av avtal om forskning och utveck­

ling ( 2 ) definierar grupper av forsknings- och utveckling­

savtal som kommissionen ansåg normalt uppfylla (7) Förmånen av det undantag som fastställs genom denna

villkoren i artikel 101.3 i fördraget. Med tanke på att förordning bör begränsas till de avtal som med tillräcklig

säkerhet kan antas uppfylla villkoren i artikel 101.3 i

fördraget. ( 1 ) EGT L 285, 29.12.1971, s. 46. ( 2 ) EGT L 304, 5.12.2000, s. 7. (*) Med verkan från och med den 1 december 2009 har artikel 81 i EG-

fördraget ersatts av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens

funktionssätt (EUF-fördraget). Innehållet i bestämmelserna är dock i (8) Sannolikheten för att samarbete inom forskning och ut­

sak oförändrat. I denna förordning bör hänvisningar till artikel 101 i veckling och vid utnyttjande av resultaten främjar tek­

EUF-fördraget i förekommande fall förstås som hänvisningar till niskt och ekonomiskt framåtskridande är störst om par­

artikel 81 i EG-fördraget. Genom EUF-fördraget infördes också vissa

ändringar i terminologin, t.ex. ersattes ”gemenskapen” med ”unio­ terna bidrar till samarbetet med kompletterande kun­

nen” och den ”gemensamma marknaden” med den ”inre mark­ nande, tillgångar eller verksamheter. Detta omfattar

naden”. I denna förordning används EUF-fördragets terminologi ge­ även scenarier där en part endast finansierar en annan

nomgående. parts forskning och utveckling.

Bilaga 4

18.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/37

(9) Gemensamt utnyttjande av resultaten kan anses som en (13) Det undantag som fastställs genom denna förordning bör naturlig följd av gemensam forskning och utveckling. Det begränsas till forsknings- och utvecklingsavtal som inte kan ske i en rad olika former, såsom tillverkning, utnytt­ gör det möjligt för företagen att sätta konkurrensen ur jande av immateriella rättigheter som i betydande grad spel för en väsentlig del av produkterna, tjänsterna eller bidrar till tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande eller tekniken i fråga. Det är nödvändigt att från gruppundan­ saluföring av nya produkter. taget undanta avtal mellan konkurrenter vilkas samman­

lagda andel av marknaden för produkter, tjänster eller

teknik som till följd av resultaten från forsknings- och

utvecklingsarbetet kan komma att förbättras eller ersättas,

överskrider en viss nivå när avtalet ingås. Det finns emel­ (10) En mer omfattande och effektivare forskning och utveck­ lertid inte någon presumtion för att forsknings- och ut­ ling kan i allmänhet förväntas gagna konsumenterna ge­ vecklingsavtal antingen omfattas av artikel 101.1 i för­ nom nya eller förbättrade produkter eller tjänster, snab­ draget eller att de inte uppfyller villkoren i artikel 101.3 i bare introduktion på marknaden av sådana produkter fördraget när tröskelvärdet för marknadsandelar enligt eller tjänster, eller prissänkningar som är följden av nya denna förordning har överskridits eller andra villkor i eller förbättrade metoder eller teknik. denna förordning inte är uppfyllda. I sådana fall måste

en individuell bedömning av forsknings- och utveckling­

savtalet göras mot bakgrund av artikel 101 i fördraget.

(11) För att undantaget ska vara berättigat bör det gemen­ samma utnyttjandet avse produkter, teknik eller metoder för vilka det är avgörande att resultaten från forskning (14) För att säkerställa att en effektiv konkurrens upprätthålls och utveckling används. Dessutom bör alla parterna i under det gemensamma utnyttjandet av resultaten bör forsknings- och utvecklingsavtalet komma överens om det föreskrivas att gruppundantaget ska upphöra att gälla, att de alla kommer att ha fullständig tillgång till de slut­ om parternas sammanlagda andel av marknaden för de liga resultaten från den gemensamma forskningen och produkter eller tjänster eller den teknik som är resultatet utvecklingen, inbegripet immateriella rättigheter och av den gemensamma forskningen och utvecklingen blir know-how som eventuellt uppstår, för fortsatt forskning, för stor. Oberoende av parternas marknadsandelar bör utveckling och utnyttjande, så snart de slutliga resultaten undantaget fortsätta att gälla under en viss period efter blir tillgängliga. Tillgången till resultaten bör i regel inte det att det gemensamma utnyttjandet inleds för att par­ begränsas vad gäller användningen av resultaten för vi­ ternas marknadsandelar ska hinna stabilisera sig, särskilt dare forskning och utveckling. Om parterna i enlighet efter lanseringen av en helt ny produkt, och för att med denna förordning begränsar sina rättigheter att ut­ garantera en viss minimiperiod för avkastning på det nyttja resultaten, i synnerhet när de specialiserar sig i investerade kapitalet. samband med utnyttjandet, kan dock tillgången till resul­ taten för syftet att utnyttja dem begränsas i enlighet därmed. När högskolor, forskningsinstitut eller företag som tillhandahåller forsknings- och utvecklingstjänster på affärsmässiga villkor, men normalt inte aktivt utnyttjar (15) Avtal som innehåller begränsningar som inte är absolut resultaten från dessa, deltar i forskning och utveckling, nödvändiga för att uppnå de positiva effekterna av ett kan de dessutom avtala att deras rätt att utnyttja resulta­ forsknings- och utvecklingsavtal bör inte undantas enligt ten begränsas till fortsatt forskning. Parterna kan bidra till denna förordning. Avtal som innehåller vissa typer av sitt samarbete inom forskning och utveckling olika myc­ allvarliga begränsningar av konkurrensen, såsom begräns­ ket beroende på sin kapacitet och sina kommersiella be­ ningar av parternas frihet att bedriva forskning och ut­ hov. För att avspegla och kompensera för skillnader i veckling på områden som saknar samband med avtalet, värdet på eller karaktären hos parternas bidrag får ett fastställande av priser för tredje part, begränsningar av forsknings- och utvecklingsavtal som omfattas av denna produktion eller försäljning eller begränsningar av den förordning därför föreskriva att en part ska betala ersätt­ passiva försäljningen av avtalsprodukter eller avtalsteknik ning till en annan för att få tillgång till resultaten med inom territorier eller till kunder som är förbehållna andra tanke på ytterligare forskning eller utnyttjande. Ersätt­ parter, bör i princip inte omfattas av den undantagsför­ ningen bör dock inte vara så stor att den i praktiken mån som fastställs genom denna förordning, oberoende hindrar tillgång till resultaten. av parternas marknadsandelar. I detta sammanhang utgör

begränsningar av användningsområdet inte en begräns­

ning av produktion eller försäljning och de utgör inte

heller en begränsning av territorium eller kundunderlag.

(12) På liknande sätt bör parterna, när forsknings- och utveck­ lingsavtalet inte föreskriver något gemensamt utnyttjande av resultaten, i detta avtal samtycka till att ge varandra tillgång till sin respektive redan befintliga know-how, så (16) Bestämmelserna i denna förordning om begränsningen länge som denna know-how är en förutsättning för att avseende marknadsandelar, om att vissa avtal inte undan­ övriga parter ska kunna utnyttja resultaten. Tarifferna för tas och om övriga villkor säkerställer normalt att de avtal eventuella licensavgifter bör inte vara så höga att de i som omfattas av gruppundantaget inte ger parterna möj­ realiteten hämmar övriga parters tillgång till sådan lighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del know-how. av de berörda produkterna eller tjänsterna.

Bilaga 4

L 335/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.12.2010

(17) Det kan inte uteslutas att det kan uppstå konkurrens­ från den gemensamma forskningen och utvecklingen i begränsande avskärmning om en part finansierar flera förhållande till tredje part, om avtalsprodukterna eller forsknings- och utvecklingsprojekt som utförs av konkur­ avtalstekniken inte på den gemensamma marknaden eller renter med avseende på samma avtalsprodukter eller av­ en väsentlig del av denna skulle vara utsatta för effektiv talsteknik, särskilt om den parten får ensamrätt att ut­ konkurrens från identiska produkter eller produkter som nyttja resultaten i förhållande till tredje parter. Förmånen på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin tilltänkta enligt denna förordning bör därför omfatta sådana avtal användning av konsumenterna betraktas som likartade, om beställd forskning och utveckling endast om samtliga eller om forsknings- och utvecklingsavtalet skulle be­ parter i dessa inbördes sammanhängande avtal, dvs. den gränsa konkurrensen inom innovationsområdet eller sätta finansierande parten och alla de parter som utför forsk­ den effektiva konkurrensen ur spel inom forskning och ningen och utvecklingen, har en sammanlagd marknads­ utveckling på en viss marknad. andel på högst 25 %.

(22) Eftersom forsknings- och utvecklingsavtal ofta är långfris­

tiga, särskilt när samarbetet utvidgas till att även omfatta

utnyttjandet av resultaten, bör giltighetstiden för denna (18) Avtal mellan företag som inte är konkurrerande tillver­

förordning fastställas till 12 år. kare av produkter, teknik eller metoder som kan förbätt­ ras, substitueras eller ersättas med hjälp av resultaten från forskningen och utvecklingen kommer bara att kunna HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. sätta en effektiv konkurrens ur spel inom forskning och utveckling under exceptionella omständigheter. Så­ dana avtal bör därför kunna omfattas av den förmån

Artikel 1

som fastställs i denna förordning oberoende av mark­ nadsandelar, och exceptionella fall bör kunna åtgärdas Definitioner genom beslut om att återkalla förmånen.

1. I denna förordning gäller följande definitioner:

a) forsknings- och utvecklingsavtal: ett avtal mellan två eller fler (19) Enligt artikel 29.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av parter som avser de villkor på vilka dessa parter bedriver den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrens­ reglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget ( 1 ) kan kom­ missionen återkalla förmånen enligt denna förordning i) gemensam forskning och utveckling avseende avtalspro­ om den i ett visst fall konstaterar att ett avtal på vilket dukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av det undantag som föreskrivs i denna förordning är till­ resultaten från denna forskning och utveckling, lämpligt ändå har verkningar som är oförenliga med artikel 101.3 i fördraget.

ii) gemensamt utnyttjande av resultaten från forskning och

utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik

som gemensamt har bedrivits inom ramen för ett tidi­ (20) Enligt artikel 29.2 i förordning (EG) nr 1/2003 får kon­ gare avtal mellan samma parter, kurrensmyndigheten i en medlemsstat återkalla grupp­ undantaget enligt denna förordning på den medlemssta­ tens territorium eller en del av detta, om ett avtal som iii) gemensam forskning och utveckling avseende avtalspro­ omfattas av det undantag som fastställs i denna förord­ dukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av ning i ett visst fall ändå har verkningar som är oförenliga resultaten, med artikel 101.3 i fördraget på den medlemsstatens territorium, eller på en del av detta vilken uppvisar alla kännetecken på en avgränsad geografisk marknad. iv) beställd forskning och utveckling avseende avtalsproduk­

ter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av re­

sultaten från denna forskning och utveckling,

(21) Förmånen enligt denna förordning kan återkallas i enlig­ v) gemensamt utnyttjande av resultaten från beställd forsk­ het med artikel 29 i förordning (EG) nr 1/2003 till ex­ ning och utveckling avseende avtalsprodukter eller av­ empel om ett forsknings- och utvecklingsavtal i väsentlig talsteknik som har bedrivits inom ramen för ett tidigare grad skulle begränsa utrymmet för tredje parter att be­ avtal mellan samma parter, eller driva forskning och utveckling inom ett relevant område på grund av den begränsade forskningskapacitet som finns tillgänglig på annat håll, om forsknings- och ut­ vi) beställd forskning och utveckling avseende avtalsproduk­ vecklingsavtalet på grund av den särskilda utbudsstruk­ ter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av turen i väsentlig grad skulle begränsa tredje parts tillträde resultaten. till marknaden för avtalsprodukterna eller avtalstekniken, om parterna, utan saklig grund, inte utnyttjar resultaten

b) avtal: ett avtal, ett beslut av en företagssammanslutning eller ( 1 ) EGT L 1, 4.1.2003, s. 1. ett samordnat förfarande.

Bilaga 4

18.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/39

c) forskning och utveckling: förvärv av know-how avseende pro­ n) specialisering i samband med forskning och utveckling: varje part dukter, teknik eller metoder och utförande av teoretiska deltar i den forskning och utveckling som omfattas av analyser, systematiska studier eller försök samt försökspro­ forsknings- och utvecklingsavtalet, och de fördelar forsk­ duktion, teknisk provning av produkter eller metoder, upp­ nings- och utvecklingsarbetet sinsemellan på det sätt de förande av nödvändiga anläggningar och förvärv av imma­ finner lämpligast; detta omfattar inte beställd forskning teriella rättigheter för resultaten. och utveckling.

d) produkt: en vara eller en tjänst, inbegripet både mellanpro­ dukter eller tjänster i mellanledet och färdigprodukter eller o) specialisering i samband med utnyttjande: parterna fördelar sin­ tjänster i slutledet. semellan enskilda uppgifter såsom tillverkning eller distribu­

tion, eller ålägger varandra begränsningar vad gäller utnytt­

jandet av resultaten, såsom i förhållande till vissa territorier, e) avtalsteknik: en teknik eller en metod som är ett resultat av kunder eller användningsområden; detta innefattar ett sce­ den gemensamma forskningen och utvecklingen. nario där endast en part tillverkar och distribuerar avtals­

produkterna på grundval av en exklusiv licens som övriga

parter beviljat. f) avtalsprodukt: en produkt som härrör från den gemensamma forskningen och utvecklingen, eller som tillverkas eller till­ handahålls med tillämpning av avtalstekniken.

p) beställd forskning och utveckling: forskning och utveckling som

utförs av en part och finansieras av en finansierande part. g) utnyttjande av resultaten: tillverkning eller distribution av av­ talsprodukterna eller tillämpning av avtalstekniken eller överlåtelse eller licensiering av immateriella rättigheter eller q) finansierande part: en part som finansierar beställd forskning överföring av know-how som behövs för sådan tillverkning och utveckling utan att själv utföra någon del av forskningseller tillämpning. och utvecklingsverksamheten.

h) immateriella rättigheter: immateriella rättigheter, inbegripet in­ dustriellt rättsskydd, upphovsrätt och närstående rättigheter. r) konkurrerande företag: en faktisk eller potentiell konkurrent.

i) know-how: ett paket bestående av praktisk information som inte är patentskyddad, som är ett resultat av erfarenhet och s) faktisk konkurrent: ett företag som tillhandahåller en produkt, provning och som är hemlig, väsentlig och identifierad. teknik eller metod som kan förbättras, substitueras eller

ersättas av avtalsprodukten eller avtalstekniken på den rele­

vanta geografiska marknaden. j) med hemlig avses, i fråga om know-how, att ifrågavarande know-how inte är allmänt känd eller lätt tillgänglig.

t) potentiell konkurrent: ett företag som, om forsknings- och k) med väsentlig avses, i fråga om know-how, att ifrågavarande utvecklingsavtalet inte fanns, på realistiska grunder och know-how är viktig och till nytta för tillverkningen av av­ inte endast som en rent teoretisk möjlighet vid en liten talsprodukterna eller för tillämpningen av avtalstekniken. men bestående höjning av relativpriserna sannolikt inom

högst tre år skulle göra de nödvändiga ytterligare investe­

ringarna eller ta på sig andra nödvändiga omställningskost­ l) med identifierad avses, i fråga om know-how, att ifrågava­ nader för att tillhandahålla en produkt, teknik eller metod rande know-how beskrivs tillräckligt utförligt för att det ska som kan förbättras, substitueras eller ersättas av avtalspro­ vara möjligt att kontrollera att den uppfyller kriterierna om dukten eller avtalstekniken på den relevanta geografiska hemlighet och väsentlighet. marknaden.

m) med gemensamt avses, i fråga om verksamhet som utförs

u) relevant produktmarknad: den relevanta marknaden för de enligt ett forsknings- och utvecklingsavtal, verksamhet där

produkter som kan förbättras, substitueras eller ersättas av arbetet i fråga

avtalsprodukterna.

i) utförs av en gemensam arbetsgrupp eller organisation

eller ett gemensamt företag, v) relevant teknikmarknad: den relevanta marknaden för den tek­

nik eller de metoder som kan förbättras, substitueras eller

ersättas av avtalstekniken. ii) gemensamt har anförtrotts en tredje part, eller

iii) fördelas mellan parterna genom specialisering i samband 2. I denna förordning ska begreppen företag och part även

med forskning och utveckling eller utnyttjande. omfatta dessa företags respektive anknutna företag.

Bilaga 4

L 335/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.12.2010

Med anknutna företag avses: 2. Forsknings- och utvecklingsavtalet måste föreskriva att alla

parter ska ha fullständig tillgång till de slutliga resultaten från a) företag i vilka en part i forsknings- och utvecklingsavtalet den gemensamma forskningen och utvecklingen eller den be­

direkt eller indirekt ställda forskningen och utvecklingen, inklusive varje immateriell

rättighet och know-how som uppstår, för fortsatt forskning,

i) har befogenhet att utöva mer än hälften av rösträttighe­ utveckling och utnyttjande, så snart de slutliga resultaten blir

terna, tillgängliga. Om parterna begränsar sina rättigheter att utnyttja

resultaten i enlighet med denna förordning, i synnerhet när de

specialiserar sig i samband med utnyttjandet, får tillgången till

ii) har befogenhet att utse mer än hälften av ledamöterna i

resultaten för syftet att utnyttja dem begränsas i enlighet där­

styrelsen, direktionen eller organ som rättsligt företräder

med. Forskningsinstitut, högskolor eller företag som affärsmäs­

företaget, eller

sigt tillhandahåller forsknings- och utvecklingstjänster utan att

normalt delta aktivt i utnyttjandet av resultaten kan dessutom

iii) har rätt att leda företagets verksamhet,

samtycka till att inskränka sin användning av resultaten för

fortsatt forskning. Forsknings- och utvecklingsavtalet får före­ b) företag som direkt eller indirekt gentemot en part i forsk­ skriva att parterna ska betala ersättning till varandra för att de

nings- och utvecklingsavtalet har de rättigheter eller befogen­ ger varandra tillgång till resultaten för vidare forskning och

heter som anges i led a, utveckling, men ersättningen får inte vara så hög att den i

praktiken hindrar tillgång till resultaten. c) företag i vilka ett företag som avses i led b direkt eller

indirekt har de rättigheter eller befogenheter som anges i

led a,

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 gäller att d) företag i vilka en part i forsknings- och utvecklingsavtalet

om forsknings- och utvecklingsavtalet endast avser gemensam

tillsammans med ett eller flera av de företag som avses i led

forskning och utveckling eller beställd forskning och utveckling

a, b eller c eller i vilka två eller flera av de sistnämnda

måste forsknings- och utvecklingsavtalet föreskriva att varje part

företagen gemensamt har de rättigheter eller befogenheter

ska ges tillgång till övriga parters eventuella befintliga know-

som anges i led a,

how, om denna know-how är oundgänglig för att denna part

ska kunna utnyttja resultaten. Forsknings- och utvecklingsavtalet e) företag i vilka de rättigheter eller befogenheter som anges i

får föreskriva att parterna ska betala ersättning till varandra för

led a gemensamt innehas av

att de ger varandra tillgång till sin befintliga know-how, men

ersättningen får inte vara så hög att den i praktiken hindrar

i) parter i forsknings- och utvecklingsavtalet eller deras re­ tillgång till resultaten.

spektive anknutna företag som avses i leden a–d, eller

ii) en eller flera parter i forsknings- och utvecklingsavtalet

eller ett eller flera av deras anknutna företag som avses i

leden a–d, samt en eller flera tredje parter. 4. Det gemensamma utnyttjandet får endast avse resultat

som skyddas av immateriella rättigheter eller utgör know-how

och som är oundgängliga för tillverkningen av avtalsproduk­

Artikel 2

terna eller tillämpningen av avtalstekniken.

Undantag

1. Enligt artikel 101.3 i fördraget och om inte något annat följer av denna förordning förklaras härmed artikel 101.1 i fördraget icke tillämplig på forsknings- och utvecklingsavtal. 5. Parter som anförtrotts att tillverka avtalsprodukterna ge­

nom specialisering i samband med utnyttjandet måste vara skyl­ Detta undantag ska gälla i den mån som sådana avtal innehåller diga att fullgöra övriga parters beställningar av avtalsproduk­ konkurrensbegränsningar som omfattas av artikel 101.1 i för­ terna, utom om det i forsknings- och utvecklingsavtalet också draget. föreskrivs om gemensam distribution i den mening som avses i

artikel 1.1 led m i eller ii eller om parterna har kommit överens 2. Undantaget enligt punkt 1 ska tillämpas på forsknings- om att endast den part som tillverkar avtalsprodukterna får

distribuera dem. och utvecklingsavtal som innehåller bestämmelser om över­ låtelse eller licensiering av immateriella rättigheter till en eller flera av parterna eller till en enhet som parterna upprättar för att utföra den gemensamma forskningen och utvecklingen, den beställda forskningen och utvecklingen eller det gemensamma Artikel 4 utnyttjandet, under förutsättning att dessa bestämmelser inte utgör det primära syftet med sådana avtal, men är direkt knutna Tröskelvärde för marknadsandel och undantagets till dem och nödvändiga för genomförandet av dem. varaktighet

1. Om parterna inte är konkurrerande företag ska undantaget

Artikel 3 enligt artikel 2 gälla så länge som forsknings- och utvecklings­

Villkor för undantag projektet pågår. Om resultaten utnyttjas gemensamt, ska undan­

taget fortsätta att gälla under sju år från den tidpunkt när avtals­ 1. Undantaget enligt artikel 2 ska gälla på de villkor som produkterna eller avtalstekniken för första gången släpps ut på anges i punkterna 2–5. marknaden på den inre marknaden.

Bilaga 4

18.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/41

2. Om två eller flera av parterna är konkurrerande företag kurrerar med avtalsprodukterna eller avtalstekniken un­ ska undantaget enligt artikel 2 gälla för den period som avses i der den period för vilken parterna har avtalat om gemen­ punkt 1 i denna artikel endast om det vid den tidpunkt när samt utnyttjande av resultaten. forsknings- och utvecklingsavtalet ingicks gällde att

c) Fastställande av priser vid försäljning av avtalsprodukten eller a) parterna i ett forsknings- och utvecklingsavtal, i fråga om licensiering av avtalstekniken till tredje parter, med undantag

forsknings- och utvecklingsavtal som avses i artikel 1.1 led för fastställande av priser som tas ut av direktkunder eller

a i, ii eller iii, har en sammanlagd marknadsandel på högst fastställande av licensavgifter som tas ut av direkta licens­

25 % av de relevanta produkt- och teknikmarknaderna, eller tagare, om det gemensamma utnyttjandet av resultaten inne­

fattar gemensam distribution av avtalsprodukterna eller ge­

mensam licensiering av avtalstekniken i den mening som b) den finansierande parten och alla de parter med vilka den avses i artikel 1.1 led m i eller ii.

finansierande parten har ingått forsknings- och utveckling­

savtal med avseende på samma avtalsprodukter eller avtals­

teknik, i fråga om forsknings- och utvecklingsavtal som avses d) Begränsning av det territorium inom vilket, eller de kunder

i artikel 1.1 led a iv, v eller vi, har en sammanlagd mark­ till vilka, parterna passivt får sälja avtalsprodukterna eller

nadsandel på högst 25 % av de relevanta produkt- och tek­ licensiera avtalstekniken, med undantag för kravet på att

nikmarknaderna. enbart licensiera resultaten till en annan part.

3. Efter utgången av den period som avses i punkt 1 ska e) Krav på att aktiv försäljning av avtalsprodukterna eller avtals­ undantaget fortsätta att gälla så länge som parternas samman­ tekniken inte får göras eller ska begränsas inom territorier lagda marknadsandel inte överstiger 25 % av de relevanta pro­ eller till kunder som inte exklusivt har fördelats till en av dukt- och teknikmarknaderna. parterna genom specialisering i samband med utnyttjandet.

Artikel 5 f) Krav på att inte tillgodose efterfrågan från kunder inom

Särskilt allvarliga begränsningar parternas respektive territorier, eller från kunder som på

annat sätt har fördelats mellan parterna genom specialisering Undantaget enligt artikel 2 ska inte gälla forsknings- och ut­ i samband med utnyttjandet, i det fall dessa kunder skulle vecklingsavtal som, direkt eller indirekt, ensamt eller i kombina­ saluföra avtalsprodukterna inom andra territorier på den inre tion med andra faktorer som parterna kontrollerar, syftar till marknaden. något av följande:

g) Krav på att försvåra användarnas eller återförsäljarnas an­ a) Begränsning av parternas frihet att självständigt eller i sam­ skaffning av avtalsprodukterna från andra återförsäljare på

arbete med tredje part bedriva forskning och utveckling den inre marknaden. inom ett område som saknar anknytning till det område som forsknings- och utvecklingsavtalet gäller eller, efter det att den gemensamma forskningen och utvecklingen eller den Artikel 6 beställda forskningen och utvecklingen har avslutats, inom det område som avtalet gäller eller ett område som har Uteslutna begränsningar

anknytning till det. Undantaget enligt artikel 2 ska inte tillämpas på följande skyl­

digheter som ingår i forsknings- och utvecklingsavtal: b) Begränsning av produktion eller försäljning, med undantag

för

a) Skyldigheten att sedan forskningen och utvecklingen slut­

förts inte bestrida giltigheten av de immateriella rättigheter

som parterna innehar på den inre marknaden och som är av

i) uppställande av produktionsmål, om det gemensamma

betydelse för forskningen och utvecklingen, eller att efter det

utnyttjandet av resultaten innefattar gemensam produk­

att forsknings- och utvecklingsavtalet upphört att gälla, be­

tion av avtalsprodukterna,

strida giltigheten av de immateriella rättigheter som parterna

innehar på den inre marknaden och som skyddar resultaten

ii) uppställande av försäljningsmål, om det gemensamma från forskningen och utvecklingen; detta påverkar dock inte

utnyttjandet av resultaten innefattar gemensam distribu­ möjligheten att avtala om att forsknings- och utvecklingsav­

tion av avtalsprodukterna eller gemensam licensiering av talet hävs i händelse av att någon av parterna bestrider gil­

avtalstekniken i den mening som avses i artikel 1.1 led m tigheten av sådana immateriella rättigheter. i eller ii,

b) Skyldigheten att inte bevilja tredje parter licenser för tillverk­

iii) metoder som utgör specialisering i samband med utnytt­ ning av avtalsprodukterna eller tillämpning av avtalstekniken,

jande, och om inte avtalet föreskriver att resultaten från den gemen­

samma forskningen och utvecklingen eller den beställda

forskningen och utvecklingen ska utnyttjas av minst en av

iv) begränsning av parternas frihet att tillverka, sälja, överlåta parterna och att detta utnyttjande ska ske på den inre mark­

eller licensiera produkter, teknik eller metoder som kon­ naden i förhållande till tredje parter.

Bilaga 4

L 335/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.12.2010

Artikel 7 e) Om den marknadsandel som avses i artikel 4.3 från början

inte överstiger 25 % men senare stiger över 30 %, ska un­

Tillämpning av tröskelvärdet för marknadsandelar

dantaget enligt artikel 2 fortsätta att gälla under ett kalende­ För tillämpningen av tröskelvärdet för marknadsandelar enligt rår efter det år då nivån 30 % överskreds för första gången. artikel 4 ska följande regler gälla:

f) Leden d och e får inte utnyttjas tillsammans, så att undan­ a) Marknadsandelen ska beräknas på grundval av marknadsvär­ taget fortsätter att gälla längre än två kalenderår. det av försäljningen; om det inte finns några tillgängliga uppgifter om försäljningsvärdet på marknaden, kan uppskatt­ ningar som grundas på annan tillförlitlig marknadsinfor­ mation, däribland försäljningsvolymer på marknaden, använ­ Artikel 8 das för att fastställa parternas marknadsandel. Övergångsperiod

Förbudet i artikel 101.1 i fördraget ska inte gälla under perio­ b) Marknadsandelen ska beräknas på grundval av uppgifter som den från och med den 1 januari 2011 till och med den avser det föregående kalenderåret. 31 december 2012 i fråga om avtal som redan var i kraft

den 31 december 2010 och som inte uppfyller villkoren för

undantag enligt denna förordning, men som uppfyller villkoren c) Marknadsandelen för de företag som avses i artikel 1.2 andra för undantag enligt förordning (EG) nr 2659/2000. stycket led e ska fördelas lika mellan de företag som har de rättigheter eller befogenheter som anges i artikel 1.2 andra stycket led a. Artikel 9

Giltighetsperiod

d) Om den marknadsandel som avses i artikel 4.3 från början

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011. inte överstiger 25 % men senare stiger över denna nivå, dock utan att överstiga 30 %, ska undantaget enligt artikel 2 fort­ sätta att gälla under två på varandra följande kalenderår efter det år då tröskelvärdet 25 % överskreds för första gången. Den ska upphöra att gälla den 31 december 2022.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 14 december 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2011. Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Larsson, Erlandsson, Carlgren, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt. Föredragande: statsrådet Hatt.

Regeringen beslutar proposition 2010/11:59 Horisontella konkurrensbegränsningar.