En samordnad tillståndsprövning vid fastighetsbildning

Regeringens proposition 2013/14:58

En samordnad tillståndsprövning vid Prop. fastighetsbildning 2013/14:58

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 december 2013

Fredrik Reinfeldt

Beatrice Ask (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lägger regeringen fram förslag som syftar till att förenkla och effektivisera handläggningen av lantmäteriförrättningar. Förslagen syftar vidare till att underlätta samordningen mellan lantmäteriförrättningar och andra myndigheters tillståndshantering. Det föreslås att det nuvarande systemet med dubbla prövningar av tillståndsfrågor ersätts med ett system där lantmäterimyndigheten får en möjlighet att förelägga en sakägare att ansöka om de tillstånd som är nödvändiga för att genomföra lantmäteriförrättningen. Denna nya möjlighet ska gälla vid förrättningar enligt fastighetsbildningslagen, anläggningslagen och ledningsrättslagen. Genom den nya och enklare ordningen sänks förrättningskostnaderna för den enskilde samtidigt som förutsägbarheten höjs. Vidare effektiviseras handläggningen hos tillståndsmyndigheterna, framför allt kommuner och länsstyrelser. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2014.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), 2. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144), 3. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988) dels att 4 kap. 10 a § ska upphöra att gälla, dels att 3 kap. 2 §, 4 kap. 25 och 25 a §§ samt 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

3 kap.

2 §

Inom område med detaljplan Inom ett område med detaljplan eller områdesbestämmelser får eller områdesbestämmelser får fastighetsbildning inte ske i strid fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna. mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller be- Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får stämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. dock mindre avvikelser göras. Gäller naturvårdsföreskrifter Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller an- för bebyggande eller användning vändning än som avses i första av mark än de som avses i första stycket, ska fastighetsbildning ske stycket, ska fastighetsbildning ske så , att syftet med bestämmelserna så att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om det på grund inte motverkas. Om det på grund av ett särskilt medgivande får upp- av ett särskilt tillstånd får uppföras föras en byggnad eller vidtas en en byggnad eller vidtas en annan annan därmed jämförlig åtgärd i därmed jämförlig åtgärd i strid strid mot en sådan bestämmelse, mot en sådan bestämmelse, hindutgör det som nu har sagts inte rar det som nu har sagts inte hinder mot fastighetsbildning som fastighetsbildning som behövs för behövs för att medgivandet ska att tillståndet ska kunna utnyttjas. kunna utnyttjas. Om det finns särskilda skäl, får undantag medges från andra stycket första meningen. Frågan om undantag prövas på lant-

1 Lagen omtryckt 1992:1212. Senaste lydelse av 4 kap. 10 a § 1998:865. Senaste lydelse 2010:1003. 5

mäterimyndighetens begäran av 1. länsstyrelsen, om undantaget avser fastighetsbildningens förenlighet med bestämmelser om strandskydd och motsvarar ett sådant fall som avses i 7 kap. 18 a § miljöbalken, 2. kommunen, om undantaget avser fastighetsbildningens förenlighet med bestämmelser om strandskydd i ett fall som inte omfattas av 1, eller 3. länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens förordnande, kommunen i övriga fall. Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall följer av 7 kap. 29 § miljöbalken. En kommuns beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas hos regeringen.

4 kap.

25 § Lantmäterimyndigheten skall ut- Lantmäterimyndigheten ska utreda förutsättningarna för fastig- reda förutsättningarna för fastighetsbildningen. Föreligger ej hin- hetsbildningen. Om det inte finns der mot denna, skall myndigheten hinder mot denna, ska myndigutarbeta den fastighetsbildnings- heten utarbeta den fastighetsbildplan samt ombesörja de göromål ningsplan och ombesörja de tekav teknisk art och de värderingar niska arbeten och de värderingar som behövs för åtgärdens genom- som behövs för att genomföra förande . Därvid bör rådplägning åtgärden . Myndigheten bör då rådmed sakägarna ske . Vid behov göra med sakägarna. Vid behov skall samråd ske med de myndig- ska myndigheten samråda med de heter som beröres av åtgärden. myndigheter som berörs av åtgärden. Sedan de i första stycket före- Om det är nödvändigt att det skrivna åtgärderna har utförts, finns tillstånd till viss verksamhet skall myndigheten meddela beslut för att myndigheten ska kunna om fastighetsbildningen (fastighets- bedöma om fastighetsbildningen bildningsbeslut). Detta beslut skall är tillåten och under förutsättning ange hur fastighetsindelningen att det i övrigt finns förutsättändras, vilka servitutsåtgärder ningar för att genomföra fastig-

Senaste lydelse 2003:628. 6

som vidtas och vilka byggnader hetsbildningen, får myndigheten eller andra anläggningar som förelägga en sakägare att inom överförs till en annan fastighet. I viss tid ge in bevis om att ansökan övrigt skall beslutet innehålla om tillstånd har gjorts. uttalanden i frågor som har ett omedelbart samband med fastighetsbildningen. Särskilda bestämmelser om vad beslutet i vissa fall skall innehålla finns i 5, 8 och 12 kap. Vid fastighetsbildning enligt 3 kap. 1 a § andra stycket skall lantmäterimyndigheten bestämma en tid inom vilken anläggningen skall ha uppförts. Om det finns särskilda skäl, får lantmäterimyndigheten förlänga tiden. Om det är lämpligt, får fastighetsbildningsbeslutet meddelas utan hinder av att tekniska göromål och värderingar ej utförts. Under samma förutsättning får olika frågor som hör till beslutet upptagas för sig och avgöras genom särskilda beslut. Vad som föreskrives om fastighetsbildningsbeslut gäller även sådant avgörande.

25 a § Om en sådan nämnd som avses i När utredningen enligt 25 § är 15 § tredje stycket vid samråd avslutad, ska myndigheten medenligt 4 kap. 25 § anser att tillåt- dela beslut om fastighetsbildningligheten enligt 3 kap. 3 § av fastig- en (fastighetsbildningsbeslut). hetsbildning för ny eller befintlig Detta beslut ska ange hur fastigbebyggelse kan sättas i fråga och hetsindelningen ändras, vilka serom det från andra synpunkter finns vitutsåtgärder som vidtas och vilka förutsättningar för att genomföra byggnader eller andra anläggfastighetsbildningen, skall lant- ningar som överförs till en annan mäterimyndigheten hänskjuta fastighet. I övrigt ska beslutet ärendet till nämnden för prövning. innehålla uttalanden i frågor som Finner nämnden att 3 kap. 3 § inte har ett omedelbart samband med utgör hinder mot fastighetsbild- fastighetsbildningen. Särskilda ningen, skall nämnden lämna bestämmelser om vad beslutet i medgivande till denna. vissa fall ska innehålla finns i 5, 8 och 12 kap. Vid fastighetsbildning enligt 3 kap. 1 a § andra stycket ska lantmäterimyndigheten bestämma en tid som anläggningen ska ha uppförts inom. Om det finns

Senaste lydelse 2004:393. 7

särskilda skäl, får lantmäterimyndigheten förlänga tiden. Beslut där nämnden vägrat med- Om det är lämpligt, får fastiggivande till fastighetsbildningen hetsbildningsbeslutet meddelas eller gjort sådant medgivande även om tekniska arbeten och beroende av villkor får överklagas värderingar inte har utförts. hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens Under samma förutsättning får beslut får överklagas hos regering- olika frågor som hör till beslutet en. tas upp var för sig och avgöras genom särskilda beslut. Det som föreskrivs om fastighetsbildningsbeslut gäller även ett sådant avgörande. Sådana beslut av nämnden eller högre instans varigenom medgivande till fastighetsbildningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för lantmäterimyndigheten.

6 kap.

1 § För ändamål av stadigvarande För ett ändamål av stadigvaranbetydelse för flera fastigheter får de betydelse för flera fastigheter samfällighet bildas, om ej ända- får en samfällighet bildas, om inte målet kan tillgodoses bättre på ändamålet kan tillgodoses bättre annat sätt. på annat sätt. Samfällighet får ej bildas för En samfällighet får inte bildas andra fastigheter än sådana för för andra fastigheter än sådana där vilka det är av väsentlig betydelse det är av väsentlig betydelse att de att ha del i samfälligheten. har del i samfälligheten. Fastighets andel i samfällighet En fastighets andel i en sambestämmes efter vad som med fällighet bestäms efter vad som är hänsyn till omständigheterna är ändamålsenligt och skäligt med ändamålsenligt och skäligt. hänsyn till omständigheterna . Denna paragraf gäller ej sådan Denna paragraf gäller inte en samfällighetsbildning som avses i samfällighetsbildning som avses i 2 , 2 a eller 4 §. 2 eller 4 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förrättningar där ansökan har inkommit till lantmäterimyndigheten före ikraftträdandet. 3. Den äldre lydelsen av 6 kap. 1 § gäller fortfarande i de fall där 6 kap. 2 a § ska gälla enligt övergångsbestämmelsen till lagen (2012:181) om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).

2.2 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144) dels att 21 § ska upphöra att gälla, dels att 8, 16 och 19 §§ ska ha följande lydelse.

8 §

Inom område med detaljplan Inom ett område med detaljplan eller områdesbestämmelser får en eller områdesbestämmelser får en ledningsrätt inte upplåtas i strid ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller bestämmelserna. mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller be- Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får stämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. dock mindre avvikelser göras. Gäller naturvårdsföreskrifter Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller an- för bebyggande eller användning vändning än som avses i första av mark än de som avses i första stycket, ska ledningsrätt upplåtas stycket, ska ledningsrätt upplåtas så , att syftet med bestämmelserna så att syftet med bestämmelserna inte motverkas. inte motverkas. Om det finns särskilda skäl, får undantag medges från andra stycket. Frågan om undantag prövas på lantmäterimyndighetens begäran av 1. länsstyrelsen, om undantaget avser ledningsrättens förenlighet med bestämmelser om strandskydd och motsvarar ett sådant fall som avses i 7 kap. 18 a § miljöbalken, 2. kommunen, om undantaget avser ledningsrättens förenlighet med bestämmelser om strandskydd i ett fall som inte omfattas av 1, eller 3. länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens förordnande, kommunen i övriga fall. Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och åtgärder finns i 7 kap. 28 a–29 b §§ miljöbalken.

1 Senaste lydelse av 21 § 1995:1404. Senaste lydelse 2010:1004. 9

En kommuns beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas hos regeringen.

3 16 § I fråga om förrättning enligt denna lag tillämpas 4 kap. 1–24, 27–35 och 37–40 §§ samt 6 kap. 6 och 7 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988). Avser förrättning endast att Om en förrättning endast gäller inskrivet servitut eller inskriven att ett inskrivet servitut eller en nyttjanderätt avseende rätt att inskriven nyttjanderätt som avser framdraga och bibehålla ledning rätt att dra fram och behålla en skall förändras till ledningsrätt, ledning ska förändras till ledningsskall dock sammanträde med sak- rätt, ska dock sammanträde med ägarna hållas bara om särskilda sakägarna hållas bara om det finns skäl talar för det. Vid sådan särskilda skäl för det. förrättning behöver ärendet inte hänskjutas enligt 21 § till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet. Vid förrättning som avses i Vid en förrättning som avses i andra stycket får inskrivet servitut andra stycket får ett inskrivet seravseende rätt att framdraga och vitut som avser rätt att dra fram bibehålla ledning , som utgör tillbe- och behålla en ledning som utgör hör till annan fastighet eller annan tillbehör till en annan fastighet inskriven tomträtt än den där led- eller en annan inskriven tomträtt ningen finns , förändras till lednings- än den där ledningen finns förändrätt endast om därvid förordnas att ras till ledningsrätt endast om det ledningsrätten skall höra till den samtidigt beslutas att ledningsrätten fastighet eller tomträtt till vilken ska höra till den fastighet eller ledningen hör. tomträtt som ledningen hör till . Svarar fastighet för fordran, får Om en fastighet svarar för en inskrivet servitut eller inskriven fordran, får ett inskrivet servitut nyttjanderätt förändras till lednings- eller en inskriven nyttjanderätt rätt endast om sådana medgivan- förändras till ledningsrätt endast den som avses i 14 § andra stycket om det finns sådana medgivanden föreligger . Medgivande av rättsäga- som avses i 14 § andra stycket. re behövs dock ej, om förändring- Medgivande av rättsägare behövs en är väsentligen utan betydelse dock inte om förändringen är för honom . väsentligen utan betydelse för rättsägaren .

19 § Lantmäterimyndigheten skall ut- Lantmäterimyndigheten ska ut-

3 Senaste lydelse 1992:1213. Senaste lydelse 1995:1404. 10

reda förutsättningarna för upp- reda förutsättningarna för upplåtelse av ledningsrätt och om- låtelse av ledningsrätt och ombesörja behövliga tekniska arbeten besörja de tekniska arbeten och de och värderingar. Härvid bör råd- värderingar som behövs för att plägning ske med sakägarna. Vid genomföra upplåtelsen . Myndighebehov skall samråd ske med de ten bör då rådgöra med sakägarna. myndigheter som beröres av upp- Vid behov ska myndigheten samlåtelsen. råda med de myndigheter som berörs av upplåtelsen. Om det är nödvändigt att det finns tillstånd till viss verksamhet för att myndigheten ska kunna bedöma om upplåtelse av ledningsrätt är tillåten och under förutsättning att det i övrigt finns förutsättningar för att genomföra upplåtelsen, får myndigheten förelägga en sakägare att inom viss tid ge in bevis om att ansökan om tillstånd har gjorts.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förrättningar där ansökan har inkommit till lantmäterimyndigheten före ikraftträdandet eller ett förordnande som avses i 15 § första stycket har meddelats dessförinnan.

2.3 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149) dels att 23 § ska upphöra att gälla, dels att 9, 21, 30 och 35 §§ ska ha följande lydelse.

9 §

Inom område med detaljplan Inom ett område med detaljplan

Gäller naturvårdsföreskrifter Gäller naturvårdsföreskrifter

avser anläggningens förenlighet

2. kommunen, om undantaget

avser anläggningens förenlighet

Lagen omtryckt 1992:1148. Senaste lydelse av 23 § 1995:1405. 2 Senaste lydelse 2010:1005.

åtgärder finns i 7 kap. 28 a–29 b §§ miljöbalken. En kommuns beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas hos regeringen.

3 21 § Lantmäterimyndigheten skall ut- Lantmäterimyndigheten ska utreda förutsättningarna för anlägg- reda förutsättningarna för anläggningen och ombesörja behövliga ningen och ombesörja de tekniska tekniska arbeten och värderingar. arbeten och de värderingar som Härvid bör rådplägning ske med behövs för att inrätta anläggsakägarna. Vid behov skall samråd ningen . Myndigheten bör då rådske med de myndigheter som be- göra med sakägarna. Vid behov ska röres av anläggningen. myndigheten samråda med de myndigheter som berörs av anläggningen. Har förrättningen begärts endast Om förrättningen har begärts av ägaren av fastighet , som finnes ej endast av ägaren av en fastighet som kunna tilläggas rätt att delta i an- lantmäterimyndigheten bedömer läggningen och som inte heller helt inte kan tilldelas en rätt att delta i eller till viss del skall användas till anläggningen och som inte heller allmän plats eller trafikanläggning , helt eller till viss del ska användas som avses i 18 § första stycket, till en allmän plats eller trafikföreligger hinder mot att inrätta anläggning som avses i 18 § första anläggningen. stycket, får anläggningen inte inrättas. Om det är nödvändigt att det finns tillstånd till viss verksamhet för att myndigheten ska kunna bedöma om anläggningen är tillåten och under förutsättning att det i övrigt finns förutsättningar för att inrätta anläggningen, får myndigheten förelägga en sakägare att inom viss tid ge in bevis om att ansökan om tillstånd har gjorts.

30 § I fråga om fullföljd av talan mot I fråga om fullföljd av talan mot beslut eller åtgärd av lantmäteri- ett beslut eller en åtgärd av lantmyndigheten enligt denna lag äger mäterimyndigheten enligt denna 15 kap. fastighetsbildningslagen lag tillämpas 15 kap. fastighets-

3 Senaste lydelse 1995:1405. Senaste lydelse 1998:378.

(1970:988) motsvarande tillämp- bildningslagen (1970:988). Bestämning . Bestämmelserna om fastig- melserna om fastighetsbildningshetsbildningsbeslut skall därvid beslut ska då tillämpas på antillämpas på anläggningsbeslut. läggningsbeslut. Mot anläggningsbeslut eller Mot anläggningsbeslut eller beslut om inställande av förrätt- beslut om inställande av en förrättning som begärts av hyresgästor- ning som begärts av en hyresgästganisation får organisationen föra organisation får organisationen talan i likhet med vad som gäller föra talan i likhet med vad som för sakägare. gäller för sakägare. Mot lantmäterimyndighetens beslut enligt 4 § andra stycket och 33 a § denna lag förs talan särskilt på sätt och inom tid som anges i 15 kap. 2 § fastighetsbildningslagen. Vid tillämpning av 15 kap. 6 § Vid tillämpning av 15 kap. 6 § fastighetsbildningslagen i ärende fastighetsbildningslagen i ett ärenom godkännande enligt 43 § denna de om godkännande enligt 43 § lag räknas tiden för överklagande denna lag räknas tiden för överklafrån dagen för lantmäterimyndig- gande från dagen för lantmäterihetens beslut. Mot beslut om så- myndighetens beslut. Mot ett dant godkännande får en sådan beslut om sådant godkännande får nämnd som avses i 23 § och läns- den eller de kommunala nämnder styrelsen föra talan såsom mot an- som fullgör uppgifter inom planläggningsbeslut. Bestämmelserna i och byggnadsväsendet och läns- 15 kap. 6 § tredje stycket fastighets- styrelsen föra talan såsom mot ett bildningslagen skall tillämpas på anläggningsbeslut. Bestämmelserna lantmäterimyndighetens beslut om i 15 kap. 6 § tredje stycket fastigdebitering av kostnader för pröv- hetsbildningslagen ska tillämpas ning av ärenden om godkännande på lantmäterimyndighetens beslut enligt 43 §. om debitering av kostnader för prövning av ärenden om godkännande enligt 43 §.

35 § Inträder, sedan fråga som be- Om det inträder ändrade förhandlats vid förrättning enligt hållanden som väsentligt inverkar denna lag slutligt avgjorts, ändra- på en fråga som tidigare behandde förhållanden som väsentligt in- lats och slutligt avgjorts vid en verkar på frågan, kan denna förrättning, kan frågan prövas vid prövas vid ny förrättning. Även en ny förrättning. Även utan att utan att sådana förhållanden in- sådana förhållanden inträtt får en trätt , får ny förrättning äga rum, ny förrättning äga rum, om det har om i det tidigare avgörandet föreskrivits i det tidigare avföreskrivits att frågan får omprö- görandet att frågan får omprövas vas efter viss tid och denna tid efter viss tid och denna tid har gått utgått eller om i annat fall ett klart ut eller om det i annat fall har behov av omprövning fram- framkommit ett klart behov av omkommit . prövning.

Senaste lydelse 1997:616.

Vid den nya förrättningen får ej Vid den nya förrättningen får det beslutas sådan ändring i fråga om inte beslutas om en sådan ändring i kretsen av fastigheter som deltager fråga om kretsen av fastigheter i gemensamhetsanläggning eller som deltar i en gemensamhetsanfastighets andelstal att avsevärd läggning eller en fastighets andelsolägenhet uppkommer från allmän tal att avsevärd olägenhet uppkomeller enskild synpunkt. mer från allmän eller enskild synpunkt. Är vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke påverkar bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, behöver medgivande enligt 23 § inte inhämtas från en sådan nämnd som avses i den paragrafen. Om den nya förrättningen gäller Om den nya förrättningen gäller fråga av enklare beskaffenhet om en fråga av enklare slag om en en fastighets delaktighet i sam- fastighets delaktighet i en samfällighet eller om ändring av en fällighet eller om ändring av en fastighets andelstal , och samfällig- fastighets andelstal och samfälligheten förvaltas av en samfällig- heten förvaltas av en samfällighetsförening, företräder föreningen hetsförening, företräder föreningen de delägare som inte har begärt de delägare som inte har begärt utträde eller vars andelstal inte utträde eller vars andelstal inte föreslås ändrat. föreslås ändrat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förrättningar där ansökan har inkommit till lantmäterimyndigheten före ikraftträdandet eller ett förordnande som avses i 17 § första stycket har meddelats dessförinnan.

3 Ärendet och dess beredning

I en skrivelse till Justitiedepartementet i oktober 1996 föreslog Lantmäteriet (dåvarande Lantmäteriverket) och dåvarande Svenska Kommunförbundet att byggnadsnämndens rätt till medgivandeprövning vid fastighetsbildning för bebyggelse skulle avskaffas till viss del och ersättas med ett krav på bygglov eller förhandsbesked. Förslaget behandlades, tillsammans med flera andra förslag, i departementspromemorian Ändringar i fastighetsbildningslagen m.m. (Ds 1999:42). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1 . Promemorians lagförslag i nu berörda delar finns i bilaga 2 . Departementspromemorian remissbehandlades under hösten 1999. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3 . Remissyttrandena finns tillgängliga i ärendet (Ju2002/1976/L1). Vissa förslag i promemorian behandlades i regeringens proposition Ändringar i fastighetsbildningslagens förfaranderegler m.m., som riksdagen har antagit (prop. 2003/04:115, bet. 2003/04:BoU2, rskr. 2003/04:1). Den del av promemorian som avser Lantmäteriets och Svenska Kommunförbundets förslag från år 1996 har dock beretts vidare inom Regeringskansliet. I propositionen tar regeringen upp de kvarvarande förslagen i departementspromemorian. I propositionen behandlas även en rapport som Lantmäteriet gav in till Justitiedepartementet i mars 2002. I rapporten föreslår Lantmäteriet bl.a. ytterligare ändringar för att underlätta samordningen mellan fastighetsbildningslagen (1970:988) och annan lagstiftning. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 4 . Rapportens lagförslag i nu berörda delar finns i bilaga 5 . Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6 . Remissyttrandena finns tillgängliga i ärendet (Ju2002/1976/L1). Samrådsmöten har hållits med Lantmäteriet. De förslag i rapporten som avser ändringar i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet samt i förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ger inte anledning till någon åtgärd.

Lagrådet Regeringen beslutade den 31 oktober 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslag som överensstämmer med förslagen i denna proposition. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7 . Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

4 Samordning mellan lantmäteriförrättning och tillståndsprövning

4.1 Vad som är tillåten markanvändning bör klarläggas före fastighetsbildning

Regeringens förslag: Möjligheten att inom ramen för en lantmäteriförrättning lämna medgivande till fastighetsbildning som motverkar syftet med naturvårdsföreskrifter och andra särskilda bestämmelser ska upphävas. I stället ska lantmäterimyndigheten kunna förelägga sökanden eller någon annan sakägare att söka tillstånd för den planerade markanvändningen.

Lantmäteriets förslag år 2002: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Glesbygdsverket ifrågasätter behovet av ändring. Enligt Länsstyrelsen Värmland bör lantmäterimyndigheten oavsett utgången av ett samråd självständigt ta ställning till om syftet med ett områdesskydd motverkas. Naturvårdsverket föreslår att beslut om strandskyddsdispens alltid ska föregå beslut om fastighetsbildning för ny bebyggelse inom strandskyddsområde.

Skälen för regeringens förslag

Vad som är tillåten markanvändning avgörs inte genom en lantmäteriförrättning Genom en förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) kan indelningen i fastigheter ändras. Vid en förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) kan en anläggning som tillgodoser ett gemensamt behov för flera fastigheter inrättas (gemensamhetsanläggning). En sådan anläggning kan till exempel utgöras av en väg eller en avloppsanläggning. Genom en förrättning enligt ledningsrättslagen (1973:1144) kan utrymme upplåtas inom en fastighet för att dra fram allmännyttiga ledningar. Förrättningar enligt fastighetsbildningslagen, anläggningslagen och ledningsrättslagen handläggs av en lantmäterimyndighet. Fastighetsbildningslagen och anslutande förrättningslagar är av privaträttslig karaktär. Det är därmed i första hand sakägarna (de som har rätt att föra talan vid förrättningen och överklaga denna) som avgör resultatet av en lantmäteriförrättning. I 3 kap. fastighetsbildningslagen anges dock ett antal materiella villkor som måste vara uppfyllda för att fastighetsbildning ska vara tillåten ur allmän synpunkt. En förutsättning för att en lantmäteriförrättning ska kunna genomföras i enlighet med en ansökan kan vara att sökanden har eller kan få tillstånd till den planerade markanvändningen. Ett sådant tillstånd, som ges av andra myndigheter än lantmäterimyndigheten, kan avse till exempel rätten att uppföra ett hus på en tänkt styckningslott eller en dispens från strandskyddet för att utföra en anläggning i anslutning till ett vattendrag. Frågor om tillstånd till viss

markanvändning regleras främst i plan- och bygglagen (2010:900) och i miljöbalken.

Fastighetsbildning kan kräva dispens från naturvårdsföreskrifter och andra bestämmelser Av 3 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen framgår att fastighetsbildning inte får motverka syftet med naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning. Med naturvårdsföreskrifter avses i huvudsak områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken, t.ex. strandskydd och naturreservat. Med andra särskilda bestämmelser avses bl.a. byggnadsförbud enligt 47 och 48 §§ väglagen (1971:948), byggnadsförbud enligt 3 kap. 2 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg samt skyddsområde och skyddsföreskrifter enligt 2 kap. 2, 9 och 23 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen (fr.o.m. den 1 januari 2014 benämnd kulturmiljölagen). Vad som sägs nedan om naturvårdsföreskrifter tar sikte även på sådana bestämmelser. Sökanden kan – genom tillstånd, dispens eller annat särskilt beslut från en myndighet – medges rätt att uppföra en byggnad eller vidta en annan jämförlig åtgärd i strid mot en naturvårdsföreskrift. Om sökanden har fått ett sådant medgivande, hindrar inte 3 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen fastighetsbildning för det beviljade ändamålet (se 3 kap. 2 § andra stycket andra meningen). När det är oklart om en yrkad fastighetsbildning strider mot syftet med en naturvårdsföreskrift, ska lantmäterimyndigheten enligt 4 kap. 25 § första stycket fastighetsbildningslagen samråda med den berörda tillståndsmyndigheten, vanligtvis en kommunal myndighet eller länsstyrelsen. Om samrådsmyndigheten anser att syftet med naturvårdsföreskriften inte motverkas, kan fastighetsbildningsbeslut meddelas. Det kan i ett sådant fall förutsättas att sökanden vid framtida ansökningar kommer att få nödvändiga tillstånd till markanvändningen. Om samrådsmyndigheten däremot anser att fastighetsbildningen skulle motverka syftet med naturvårdsföreskrifterna, får fastighetsbildning inte ske. Kan sökanden inte justera sin ansökan så att hindret avvärjs, ska lantmäterimyndigheten ställa in förrättningen. Lantmäterimyndigheten ska normalt inte ifrågasätta samrådsmyndighetens bedömning i frågan (jfr prop. 1969:128 del B s. 58). Sökanden kan enligt 3 kap. 2 § tredje stycket fastighetsbildningslagen medges undantag från kravet på att fastighetsbildning inte får ske så att syftet med en naturvårdsföreskrift motverkas. Om sökanden under lantmäteriförrättningen yrkar på ett sådant undantag och det inte finns något annat hinder mot fastighetsbildningen, ska lantmäterimyndigheten begära att frågan om undantag prövas av länsstyrelsen eller kommunen, beroende på naturvårdsföreskriftens art. Medges undantag från bestämmelsen, kan fastighetsbildning ske i strid mot naturvårdsföreskriften. Om undantag inte medges, ska förrättningen ställas in. Möjligheten till medgivandeprövning tillämpas sällan i praktiken. Fastighetsbildning kan vara beroende av tillstånd till följd av andra regler än 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen. Om en verksamhet lyder under generell tillståndsplikt, kan till exempel ett sådant särskilt tillstånd

krävas för att fastighetsbildningen inte ska hindras av 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen.

Ändringsbehovet Det är önskvärt att de olika processer som en sökande är beroende av för att kunna genomföra en ändrad markanvändning är samordnade med varandra på ett ändamålsenligt sätt. Det är också önskvärt att utgången av en förrättning eller en tillståndsprövning blir densamma oavsett vilken myndighet som sökanden först vänder sig till. Det kan ifrågasättas om den i dag gällande ordningen är lämpligt utformad utifrån dessa utgångspunkter. Vidare kan det ifrågasättas om det är lämpligt med en ordning som tillåter fastighetsbildning i strid mot en naturvårdsföreskrift. Ett medgivande till undantag från föreskriften innebär inte att den avsedda markanvändningen tillåts. Fastighetsägaren är även efter medgivandet förhindrad att använda sin fastighet i strid mot naturvårdsföreskriften. För att faktiskt kunna använda fastigheten på avsett vis krävs ytterligare en prövning av tillståndsmyndigheten, denna gång rörande formellt tillstånd till verksamheten. Vid en sådan tillståndsprövning kan tillståndsmyndigheten visserligen normalt antas göra samma bedömning som när medgivandet lämnades i förrättningsprocessen, i vart fall om de förhållanden som påverkar prövningen inte har ändrats. Tillståndsmyndigheten är dock inte bunden av sitt tidigare beslut. Inte heller är tillståndsmyndigheten bunden i sin prövning av att fastighetsbildning har skett för ett visst ändamål. Både beslutet i förrättningen och i den formella tillståndsprövningen kan överklagas. Samma fråga kan därmed bli föremål för två separata överprövningar. Normalt är den krets som kan överklaga ett beslut om tillstånd större än den krets som kan överklaga ett medgivande inom ramen för en förrättning. När dispens lämnas från en bestämmelse i 7 kap. miljöbalken har till exempel även Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten möjlighet att få beslutet överprövat. Som en konsekvens av nuvarande ordning kan alltså ett beslut i tillståndsfrågan komma att avvika från ett tidigare lämnat medgivande om undantag från den berörda naturvårdsföreskriften. Till det anförda ska läggas att 3 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen tidigare fyllde ett bredare syfte. I dag ska – enligt paragrafens första stycke – fastighetsbildning ske i enlighet med detaljplan eller områdesbestämmelser, om inte avsteget utgör en mindre avvikelse och syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Någon möjlighet till avsteg från detaljplan eller områdesbestämmelser, utöver vad som ryms inom begreppet mindre avvikelse, finns inte. I den planlagstiftning som gällde när fastighetsbildningslagen trädde i kraft fanns däremot betydande dispensmöjligheter. Den ursprungliga lydelsen av 3 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen tog i huvudsak sikte på dessa fall. Genom att medgivande till undantag från planen eller områdesbestämmelserna kunde göras direkt i lantmäteriförrättningen kunde en onödig dubbelprövning undvikas. När möjligheten till dispens från planer och områdesbestämmelser upphörde i och med att den äldre plan- och bygglagen (1987:10) trädde i kraft, fick bestämmelsen sin nuvarande funktion.

Sammantaget kan det konstateras att den nuvarande ordningen med möjlighet till medgivandeprövning vid fastighetsbildning är förenad med vissa olägenheter samtidigt som den, så som regelverket i övrigt numera är utformat, inte innebär några tydliga fördelar.

Sökanden eller annan sakägare bör kunna föreläggas att söka nödvändiga tillstånd Det är ändamålsenligt att lantmäterimyndigheten även i fortsättningen, efter samråd med berörd kommun, länsstyrelse eller annan myndighet, tar ställning till om fastighetsbildningen motverkar syftet med förekommande naturvårdsföreskrifter. Om det står klart att syftet med naturvårdsföreskrifterna inte motverkas och andra hinder inte föreligger, bör fastighetsbildningsbeslut kunna fattas. Det bör därefter ankomma på fastighetsägaren att i förekommande fall söka nödvändiga tillstånd till markanvändningen enligt den lagstiftning som reglerar denna fråga. Ett ovillkorligt krav på att nödvändiga tillstånd alltid ska föreligga före fastighetsbildningsbeslut skulle onödigt komplicera processen. Om det står klart att syftet med naturvårdsföreskrifterna motverkas, bör lantmäterimyndigheten ställa in förrättningen. Den beskrivna ordningen stämmer överens med vad som gäller i dag. Regeringen ser inget behov av att ändra på detta. För de mer oklara fallen, där det inte är klart om verksamheten i framtiden kommer att beviljas de tillstånd som behövs, finns det enligt regeringens mening däremot skäl att ändra den ordning som gäller i dag. Den nuvarande möjligheten till medgivandeprövning bör utmönstras och ersättas med en ny ordning. Lantmäterimyndigheten bör, i stället för att begära medgivande att genomföra fastighetsbildning i strid mot en naturvårdsföreskrift, inom ramen för förrättningen kunna förelägga en sakägare att söka nödvändiga tillstånd. Därigenom kan frågan om tillstånd till markanvändningen avgöras innan lantmäterimyndigheten slutligen bedömer om fastighetsbildningen kan genomföras. Ett sådant föreläggande bör kunna utfärdas först när det står klart att fastighetsbildningen inte möter hinder i andra avseenden. Ett föreläggande bör kunna riktas även mot en annan sakägare än sökanden, eftersom det kan vara någon annan än sökanden som är beroende av tillstånd. Lantmäterimyndighetens möjlighet att förelägga en sakägare att söka tillstånd bör lämpligen tas in i 4 kap. 25 § fastighetsbildningslagen, som reglerar de avslutande leden i förrättningsprocessen. De nya bestämmelserna bör inte begränsas till enbart de tillstånd som är nödvändiga för att klara en prövning enligt 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen. Ett föreläggande bör exempelvis också kunna komma i fråga för tillstånd som är nödvändiga för att klara prövningen enligt 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen. Enligt 4 kap. 10 a § fastighetsbildningslagen kan lantmäterimyndigheten efter samtycke från sökanden och för dennes räkning begära dispens från reglerna i 7 kap. miljöbalken. Förslaget medför att behovet av denna möjlighet upphör. Den bör därför tas bort. Den föreslagna ordningen kan leda till att vissa lantmäteriförrättningar tar längre tid att genomföra, eftersom sökanden själv måste ansöka om

nödvändiga tillstånd. I flertalet fall torde dock den tydligare samordningen mellan fastighetsbildningsbeslut och tillståndsbeslut medföra att processen som helhet går snabbare än i dag. Regler som motsvarar 3 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen finns även i anläggningslagen och ledningsrättslagen, och de medför liknande problem vid förrättningar enligt dessa lagar. Motsvarande ändringar bör därför göras i de lagarna.

4.2 Frågan om förhandsbesked eller bygglov bör klarläggas före fastighetsbildning utanför planlagt område

Regeringens förslag: Vid fastighetsbildning för bebyggelse utanför planlagt område ska lantmäterimyndigheten kunna förelägga sökanden att ansöka om förhandsbesked i fråga om bygglovspliktig åtgärd eller ansöka om bygglov.

Förslaget i departementspromemorian: Förslaget innebär att fastighetsbildning för ny bebyggelse utanför detaljplanelagt område ska vara beroende av att förhandsbesked eller bygglov har lämnats. I övrigt överensstämmer förslaget i allt väsentligt med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Svea hovrätt, Karlstads tingsrätt , Umeå tingsrätt och Kungliga Tekniska Högskolan är kritiska till att bygglov ska utgöra ett krav för fastighetsbildning. Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva! avstyrker förslaget. Lantmäteriets förslag år 2002: Lantmäteriet föreslår att tillståndsmyndigheten ska kunna kräva att lantmäterimyndigheten utfärdar ett föreläggande om att söka bygglov. I övrigt överensstämmer förslaget med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna, däribland Svenska Kommunförbundet, tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Gotlands kommun anser att frågan bör utredas ytterligare. Enligt Svea hovrätt , Stockholms tingsrätt och Umeå tingsrätt behövs det inte en regel som ger tillståndsmyndigheten möjlighet att kräva ett föreläggande om bygglov. Vidare anser Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt att ett föreläggande enbart bör få meddelas om det i övrigt finns förutsättningar för att genomföra fastighetsbildningen. Enligt Umeå kommun bör det krävas förhandsbesked eller bygglov vid fastighetsbildning för ny bebyggelse. Sveriges advokatsamfund framhåller att ett föreläggande om att inhämta tillstånd inte bör kunna avse tillstånd enligt 9 och 11 kap. miljöbalken.

Skälen för regeringens förslag Kommunens beslut är styrande vid viss fastighetsbildning Enligt 3 kap. 3 § fastighetsbildningslagen får fastighetsbildning inte ske utanför detaljplanelagt område, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området. När det är oklart om en yrkad fastighetsbildning strider mot bestämmelsen, ska lantmäterimyndigheten enligt 4 kap. 25 § fastighetsbildningslagen samråda med den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet. Om den kommunala nämnden – normalt byggnadsnämnden – vid ett sådant samråd anser att tillåtligheten av fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse kan ifrågasättas enligt 3 kap. 3 § fastighetsbildningslagen, ska lantmäterimyndigheten enligt 4 kap. 25 a § fastighetsbildningslagen hänskjuta ärendet till nämnden för prövning. Hänskjutande ska dock enbart ske, om förutsättningar i övrigt finns för att genomföra förrättningen. Om nämnden vägrar medgivande till fastighetsbildningen eller villkorar denna, är beslutet bindande för lantmäterimyndigheten.

Ändringsbehovet Tillämpningen av 4 kap. 25 a § fastighetsbildningslagen har i olika avseenden visat sig problematisk. Fastighetsbildningens tillåtlighet kan till följd av bestämmelsens utformning komma att prövas i två olika processer med skilda vägar för överklagande. Byggnadsnämndens två möjliga roller i förfarandet – samrådspart och beslutande instans – kan ge upphov till missförstånd och felaktigheter i förfarandet. Det är också svårt att avgränsa en lämplighetsprövning till enbart 3 kap. 3 § fastighetsbildningslagen. I flera fall måste lämpligheten av fastighetsbildningen bedömas med hänsyn till inte bara om villkoren i 3 kap. 3 § fastighetsbildningslagen är uppfyllda utan också om vissa andra villkor är uppfyllda. Till detta kommer att den avsedda markanvändningen kan vara beroende av att bygglov lämnas efter förrättningen. Att fastighetsbildning har skett för bebyggelseändamål är inte en garanti för att bygglov beviljas vid en senare prövning enligt plan- och bygglagen (se prop. 1989/90:151 s. 23). I den senare prövningen är dessutom grannar sakägare, till skillnad från vad som gäller vid lantmäteriförrättningen. Sammantaget anser regeringen att den nuvarande ordningen är onödigt komplicerad och kostsam för såväl parterna som de beslutande instanserna.

Frågan om förhandsbesked eller bygglov bör avgöras innan förrättningen slutförs Det är angeläget att komma till rätta med de beskrivna problemen och skapa en ny och enklare ordning. Enligt regeringens mening är det inte nödvändigt att kommunens inflytande över fastighetsbildning för ny bebyggelse utanför planlagt område kommer till direkt uttryck i en särskild regel. Lantmäterimyndigheten ska enligt 4 kap. 25 § fastighetsbildningslagen samråda med kommunen. Ett alternativ till den ordning som gäller i dag är att lantmäterimyndigheten kan förelägga sökanden att

ansöka om tillstånd till åtgärden (förhandsbesked eller bygglov) inom ramen för förrättningen, om kommunen vid samrådet anser att fastighetsbildningen är beroende av att tillåtligheten av en bygglovspliktig åtgärd först avgörs. Det skulle kunna åstadkommas genom att de nya bestämmelser om föreläggande att söka tillstånd som föreslås i avsnitt 4.1 görs tillämpliga även på den situation som behandlas här. På så sätt skulle frågan om bebyggelsens tillåtlighet kunna avgöras av kommunen innan lantmäterimyndigheten fattar sitt beslut om fastighetsbildningen. Kommunen får även med en sådan enklare ordning ett avgörande inflytande över fastighetsbildning för ny bebyggelse utanför planlagt område. Genom ett förhandsbesked kan kommunen avgöra om en bygglovspliktig åtgärd kan tillåtas på en viss plats. Innan åtgärden får genomföras behöver den som ska genomföra åtgärden även ett bygglov, som reglerar den avsedda åtgärden mer i detalj. Men för att avgöra om den sökta fastighetsbildningen är tillåten är det normalt inte nödvändigt att sökanden har bygglov. I sådana fall är det inte ändamålsenligt att lantmäterimyndigheten förelägger sökanden att ansöka om bygglov. Lantmäterimyndigheten bör i stället som utgångspunkt – om det är nödvändigt för att avgöra fastighetsbildningens tillåtlighet – förelägga berörd sakägare att ansöka om förhandsbesked i fråga om den bygglovspliktiga åtgärden. Enbart i de särskilda fall där det är nödvändigt att hela tillståndsfrågan är klar innan fastighetsbildning kan ske bör ett föreläggande avse bygglov. Reglerna bör utformas så att de kan tillämpas på det sättet. För att lantmäterimyndigheten ska kunna förelägga sökanden att ansöka om förhandsbesked eller bygglov bör det krävas att fastighetsbildningen från andra synpunkter är genomförbar. Om kommunen beviljar sökandens ansökan, ska därefter fastighetsbildningen kunna genomföras. Om kommunen inte beviljar sökanden förhandsbesked eller bygglov och den sökande inte kan justera sin ansökan så att hindret avvärjs, bör det ankomma på lantmäterimyndigheten att ställa in förrättningen. Lantmäteriet föreslår att kommunen ska kunna kräva att lantmäterimyndigheten vid fastighetsbildning för ny bebyggelse förelägger sökanden att söka bygglov. Enligt regeringens mening får det dock förutsättas att lantmäterimyndigheten regelmässigt förelägger sökanden att inhämta förhandsbesked eller bygglov, om kommunen vid det samråd som ska ske anser att den yrkade fastighetsbildningen är beroende av ett sådant tillstånd. I likhet med flera remissinstanser anser därför regeringen att Lantmäteriets förslag i denna del inte bör genomföras. Den föreslagna ordningen kan leda till att vissa lantmäteriförrättningar tar längre tid att genomföra än i dag, eftersom sökanden måste ansöka om förhandsbesked eller bygglov. I flertalet fall torde dock den tydligare samordningen mellan fastighetsbildningsbeslut och bygglov medföra att processen som helhet går snabbare än i dag. Sammantaget gör regeringen bedömningen att den ordning som har beskrivits i det föregående skulle komma till rätta med de problem som finns i dag och skapa förutsättningar för en snabbare och mer ändamålsenlig process. Regeringen föreslår därför att 4 kap. 25 och 25 a §§ fastighetsbildningslagen ändras i enlighet med detta. Regler som motsvarar 3 kap. 3 § och 4 kap. 25 a § fastighetsbildningslagen finns även i anläggningslagen och ledningsrättslagen, och de med- 23

för liknande problem vid förrättningar enligt dessa lagar. Förslaget bör därför genomföras även i de lagarna. Fastighetsbildning för befintlig bebyggelse kräver normalt varken förhandsbesked eller bygglov. Den föreslagna ordningen skulle därför inte komma att träffa denna situation. De praktiska konsekvenserna av detta torde dock vara små. Fastighetsbildning för befintlig bebyggelse medför inte att mark och byggnader får användas på annat sätt. För det krävs att tillstånd till den nya användningen söks i vanlig ordning. Att exempelvis en bostadsfastighet utökas genom fastighetsbildning har ingen prejudicerande verkan vid en senare bygglovsprövning. Regeringen ser inte behov av några särskilda bestämmelser om samordning av olika beslutsprocesser för de fallen. I de särskilda fall där befintlig bebyggelse har uppförts utan tillstånd kan det vara nödvändigt med förhandsbesked eller bygglov för att avgöra om fastighetsbildningen är tillåten. Det gäller t.ex. i de fall där kommunen kan förelägga byggnadens ägare att vidta rättelse. Vid en bedömning av om fastighetsbildning kan ske utan hinder av 3 kap. 3 § ska lantmäterimyndigheten samråda med kommunen. Skulle lantmäterimyndighetens ställningstagande i fråga om förrättningens tillåtlighet avvika från kommunens, kan kommunen se till att beslutet överprövas. Härigenom bibehåller kommunen ett avgörande inflytande över fastighetsbildning utanför planlagt område.

5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juni 2014. Äldre bestämmelser ska gälla när en ansökan om förrättning har kommit in till lantmäterimyndigheten före ikraftträdandet, eller när det före denna tidpunkt har förordnats att en ledningsrätts- eller anläggningsförrättning ska tas upp utan ansökan. Bestämmelserna om bildande av samfälligheter i fastighetsbildningslagen ska tillämpas i sina äldre lydelser i fråga om förrättningar enligt den upphävda lagen om exploateringssamverkan.

Förslaget i departementspromemorian och Lantmäteriets förslag

år 2002: Förslagen innehåller inte några övergångsbestämmelser. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inga synpunkter. Skälen för regeringens förslag: De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juni 2014. Någon ändring av förutsättningarna för fastighetsbildning eller motsvarande åtgärder enligt anläggnings- eller ledningsrättslagen bör inte göras under pågående rättsligt förfarande. De nya bestämmelserna bör därför inte gälla för en förrättning där ansökan har kommit in till lantmäterimyndigheten före ikraftträdandet eller där det före denna tidpunkt har förordnats att en ledningsrätts- eller anläggningsfråga ska tas upp utan ansökan (se 15 § första stycket ledningsrättslagen och 17 § första

stycket anläggningslagen). Det behövs övergångsbestämmelser med den innebörden. I propositionen föreslås att en hänvisning i bestämmelserna om bildande av samfälligheter i 6 kap. 1 § fastighetsbildningslagen till en upphävd paragraf (2 a §) i samma lag tas bort (se vidare författningskommentaren, avsnitt 7.1). Eftersom den upphävda paragrafen enligt en övergångsbestämmelse kan bli tillämplig i vissa särskilda situationer, nämligen i fråga om förrättningar enligt den upphävda lagen (1987:11) om exploateringssamverkan, bör det till den ändring som nu föreslås kopplas en övergångsbestämmelse av innebörd att den äldre lydelsen av 6 kap. 1 § ska gälla i de fall då den upphävda 6 kap. 2 a § fortfarande ska tillämpas.

6 Konsekvenser

6.1 Allmänt om effekterna

De nya reglerna kommer att tillämpas vid de lantmäteriförrättningar där nödvändiga tillstånd till viss markanvändning saknas. I sådana situationer leder de hittillsvarande reglerna i vissa fall till att samma fråga prövas i två skilda processer, dels inom ramen för lantmäteriförrättningen och dels vid en senare tillståndsprövning. De nya reglerna kommer att påverka handläggningen hos lantmäterimyndigheterna, men även hos de kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter som lantmäterimyndigheterna har kontakt med i fråga om behovet av tillstånd. Samordningen mellan lantmäterimyndigheten och kommunen, länsstyrelsen samt övriga myndigheter som är aktiva under förrättningen underlättas. Tillståndsfrågan prövas i en – inte två – processer. Dessutom förtydligas ansvarsfördelningen mellan kommunen och lantmäterimyndigheten.

6.2 Konsekvenser för lantmäterimyndigheterna

I Sverige avslutades under år 2012 totalt 19 835 lantmäteriförrättningar. Antalet kan uppskattas öka något under innevarande år. Hur stor andel av förrättningarna som mer påtagligt påverkas av de nya reglerna varierar mellan kommunerna, beroende på skilda arbetssätt. Sammantaget kan det uppskattas att närmare två procent av samtliga förrättningar, dvs. cirka 400 per år, hänskjuts till kommunen för prövning. Hur mycket merarbete den hittillsvarande ordningen medför varierar mycket mellan olika förrättningar. Den genomsnittliga totala arbetsinsatsen för ett hänskjutande kan uppskattas till cirka sex arbetstimmar på lantmäterimyndigheten. Genom de nya reglerna kan lantmäterimyndigheten förelägga en sakägare att inhämta nödvändiga tillstånd. Frågan om vad som är tillåten markanvändning kommer alltså att avgöras innan lantmäterimyndigheten

fattar beslut. Det torde i flertalet av de berörda förrättningarna leda till att lantmäterimyndigheten behöver lägga mindre tid på ärendets beredning. En konsekvens av ett föreläggande är att sakägaren måste få tillståndsfrågan avgjord innan förrättningen kan slutföras. Därmed kan tiden från ansökan till avgörande i lantmäteriförrättningen komma att förlängas. Utmönstringen av möjligheterna till medgivandeprövning och till hänskjutande av vissa frågor till kommunen för beslut medför att förrättningsprocessen renodlas. Detta torde i sig leda till kortare handläggningstider.

6.3 Övriga statsfinansiella konsekvenser

Domstolarna Ett föreläggande får normalt antas leda till att sakägaren ansöker om tillstånd. Beslutet i tillståndsfrågan kan komma att överklagas. Sakägaren är dock i de aktuella fallen normalt beroende av tillstånd för att bedriva den önskade verksamheten på fastigheten. De nya reglerna torde därmed inte leda till att fler tillståndsbeslut överklagas. Däremot leder de till att en överprövning av tillståndet sker tidigare i processen än i dag. Förslaget leder därmed inte till några ökade kostnader för domstolarna.

Länsstyrelserna Ett medgivande om undantag från naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser inom ramen för en lantmäteriförrättning ersätter enligt de hittillsvarande reglerna inte behovet av ett tillstånd. Därför kan samma fråga komma att prövas av länsstyrelsen även inom ramen för en tillståndsprövning, dvs. två gånger. Länsstyrelsen kommer inte längre att kunna lämna medgivanden om undantag inom ramen för en lantmäteriförrättning. Den berörda sakägaren får i stället ansöka om tillstånd till verksamheten hos länsstyrelsen. Med de nya reglerna behöver alltså frågan bara prövas en gång. De nya reglerna innebär vidare att länsstyrelsen inte behöver överpröva sådana beslut om medgivande som fattas av kommunen. Enligt de hittillsvarande reglerna kan lantmäterimyndigheten hänskjuta vissa frågor till en kommunal nämnd för beslut. Kommunens beslut i frågan kan överklagas till länsstyrelsen. Genom att möjligheten att hänskjuta en fråga till kommunen tas bort behöver länsstyrelsen inte längre handlägga överprövningar av sådana beslut.

Andra berörda myndigheter Lantmäterimyndighetens nya möjlighet att förelägga en sakägare att ansöka om tillstånd påverkar sannolikt inte antalet tillstånd som söks. De nya reglerna torde därmed inte leda till en ökad arbetsbelastning hos de berörda myndigheterna. Genom föreläggandet blir det tydligt vilket tillstånd sakägaren behöver söka. Föreläggandet klargör också vilka särskilda frågor som tillståndet måste omfatta. Detta underlättar sannolikt tillståndsprövningen i flera fall. Vidare minskar risken för att sakägaren söker fel tillstånd eller be-

viljas ett alltför begränsat tillstånd. Risken för att sakägaren behöver komplettera ett beviljat tillstånd minskar därmed. Totalt sett torde alltså de nya reglerna bidra till en mer effektiv handläggningsprocess vid tillståndsmyndigheterna.

6.4 Konsekvenser för kommunerna

Som nämns ovan kan det uppskattas att cirka 400 förrättningar per år hänskjuts till kommunen för prövning. Hur mycket merarbete detta medför varierar mycket mellan olika kommuner. Den genomsnittliga totala arbetsinsatsen till följd av ett hänskjutande kan grovt uppskattas till cirka tio arbetstimmar. Ett medgivande om undantag från naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser inom ramen för en lantmäteriförrättning ersätter enligt de hittillsvarande reglerna inte behovet av ett tillstånd. Därför kan samma fråga komma att prövas av kommunen även inom ramen för en tillståndsprövning, dvs. två gånger. Kommunen kommer inte längre att kunna lämna medgivanden om undantag inom ramen för en lantmäteriförrättning. Den berörda sakägaren får i stället ansöka om tillstånd till verksamheten hos kommunen. Med de nya reglerna behöver alltså frågan bara prövas en gång. Enligt de hittillsvarande reglerna ska vissa frågor hänskjutas till en kommunal nämnd för beslut. Ett beslut i en sådan fråga är bindande för lantmäterimyndigheten. Genom att möjligheten att hänskjuta frågor till kommunen tas bort behöver kommunen inte handlägga den typen av ärenden. Frågan om förrättningsåtgärdens lämplighet får i stället behandlas inom ramen för samrådet samt i vissa fall till följd av en ansökan om tillstånd till verksamheten. Kommunens inflytande över beslut i förrättningen förblir därmed i praktiken oförändrat. Arbetsbelastningen, särskilt för den kommunala nämnd som handlägger frågorna, minskar dock med de nya reglerna. Sammantaget bedöms förändringarna innebära begränsade ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Den kommunala finansieringsprincipen blir inte tillämplig.

6.5 Konsekvenser för sakägarna i lantmäteriförrättningar

Hur mycket merarbete den hittillsvarande ordningen medför varierar mycket mellan olika förrättningar. Den genomsnittliga totala arbetsinsatsen för ett hänskjutande kan grovt uppskattas till cirka sex arbetstimmar på lantmäterimyndigheten. I fråga om förrättningskostnader innebär de nya reglerna därmed – utifrån antagandet om 400 hänskjutna ärenden per år – en årlig besparing på närmare tre miljoner kronor, beräknat utifrån nu gällande förrättningstaxa om 1 250 kr per timme. Besparingen kommer sakägarna till godo, eftersom de svarar för förrättningskostnaderna.

Vidare torde processen som helhet – från ansökan om lantmäteriförrättning till dess samtliga nödvändiga beslut föreligger – bli kortare med tillämpning av de nya reglerna. Detta gäller även med beaktande av att beslut i förrättningen kan komma att fattas senare i avvaktan på beslut i tillståndsfrågan. Som en konsekvens av att tillståndsfrågan i högre grad än tidigare kommer att avgöras innan lantmäterimyndigheten går till beslut, kommer många förrättningar kräva mindre beredning. Detta leder i sin tur till lägre förrättningskostnader. Genom de nya reglerna kommer frågan om vad som är tillåten markanvändning att i högre grad än tidigare avgöras innan lantmäterimyndigheten avgör förrättningen. Härigenom minskar risken för att en sakägare visserligen får framgång i förrättningen men senare nekas tillstånd till att nyttja fastigheten för det avsedda ändamålet. Så kan annars bli fallet t.ex. om förhållandena har ändrats när frågan om tillstånd avgörs. I de fall där en sakägare föreläggs att inhämta nödvändiga tillstånd kommer sakägaren att kunna hänvisa till föreläggandet i sin tillståndsansökan. Föreläggandet utgör därmed en försäkran om att tillståndsprövningen kommer att omfatta de frågor som är nödvändiga för beslut i lantmäteriförrättningen. I och med att de olika myndigheternas roller renodlas genom de nya reglerna, blir det lättare för sakägaren att vända sig till rätt myndighet i de olika frågorna.

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

3 kap. Villkor för fastighetsbildning

Allmänna lämplighets- och planvillkor

2 § Inom ett område med detaljplan eller områdesbestämmelser får fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för bebyggande eller användning av mark än de som avses i första stycket, ska fastighetsbildning ske så att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om det på grund av ett särskilt tillstånd får uppföras en byggnad eller vidtas en annan därmed jämförlig åtgärd i strid mot en sådan bestämmelse, hindrar det som nu har sagts inte fastighetsbildning som behövs för att tillståndet ska kunna utnyttjas.

4 kap. Fastighetsbildningsförrättning

Förrättningens fortsättande och slutförande

25 § Lantmäterimyndigheten ska utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen. Om det inte finns hinder mot denna, ska myndigheten utarbeta den fastighetsbildningsplan och ombesörja de tekniska arbeten och de värderingar som behövs för att genomföra åtgärden . Myndigheten bör då rådgöra med sakägarna. Vid behov ska myndigheten samråda med de myndigheter som berörs av åtgärden. Om det är nödvändigt att det finns tillstånd till viss verksamhet för att myndigheten ska kunna bedöma om fastighetsbildningen är tillåten och under förutsättning att det i övrigt finns förutsättningar för att genomföra fastighetsbildningen, får myndigheten förelägga en sakägare att inom viss tid ge in bevis om att ansökan om tillstånd har gjorts.

25 a § När utredningen enligt 25 § är avslutad, ska myndigheten meddela beslut om fastighetsbildningen (fastighetsbildningsbeslut). Detta beslut ska ange hur fastighetsindelningen ändras, vilka servitutsåtgärder som vidtas och vilka byggnader eller andra anläggningar som överförs till en annan fastighet. I övrigt ska beslutet innehålla uttalanden i frågor som har ett omedelbart samband med

fastighetsbildningen. Särskilda bestämmelser om vad beslutet i vissa fall ska innehålla finns i 5, 8 och 12 kap. Vid fastighetsbildning enligt 3 kap. 1 a § andra stycket ska lantmäterimyndigheten bestämma en tid som anläggningen ska ha uppförts inom. Om det finns särskilda skäl, får lantmäterimyndigheten förlänga tiden. Om det är lämpligt, får fastighetsbildningsbeslutet meddelas även om tekniska arbeten och värderingar inte har utförts. Under samma förutsättning får olika frågor som hör till beslutet tas upp var för sig och avgöras genom särskilda beslut. Det som föreskrivs om fastighetsbildningsbeslut gäller även ett sådant avgörande.

6 kap. Särskilda bestämmelser om samfällighet

1 § För ett ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter får en samfällighet bildas, om inte ändamålet kan tillgodoses bättre på annat sätt. En samfällighet får inte bildas för andra fastigheter än sådana där det är av väsentlig betydelse att de har del i samfälligheten. En fastighets andel i en samfällighet bestäms efter vad som är ändamålsenligt och skäligt med hänsyn till omständigheterna . Denna paragraf gäller inte en samfällighetsbildning som avses i 2 eller 4 §.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förrättningar där ansökan har inkommit till lantmäterimyndigheten före ikraftträdandet. 3. Den äldre lydelsen av 6 kap. 1 § gäller fortfarande i de fall där 6 kap. 2 a § ska gälla enligt övergångsbestämmelsen till lagen (2012:181) om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).

Lagändringen träder i kraft den 1 juni 2014 ( punkten 1 ). De nya bestämmelserna ska gälla enbart i de förrättningar där ansökan har kommit in till lantmäterimyndigheten efter ikraftträdandet ( punkten 2 ). Bestämmelserna i den tidigare upphävda 6 kap. 2 a § kan enligt den övergångsbestämmelse som utfärdades när paragrafen upphävdes bli tillämpliga i en särskild situation, nämligen vid förrättningar enligt den

upphävda lagen (1987:11) om exploateringssamverkan. Av punkten 3 framgår att den äldre lydelsen av 6 kap. 1 §, som innehåller en hänvisning till den upphävda 6 kap. 2 a §, ska tillämpas även i fortsättningen i dessa särskilda situationer. Övervägandena finns i avsnitt 5.

7.2 Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Villkor för upplåtelse av ledningsrätt m.m.

8 § Inom ett område med detaljplan eller områdesbestämmelser får en ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för bebyggande eller användning av mark än de som avses i första stycket, ska ledningsrätt upplåtas så att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Förrättning

16 § I fråga om förrättning enligt denna lag tillämpas 4 kap. 1–24, 27–35 och 37– 40 §§ samt 6 kap. 6 och 7 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988). Om en förrättning endast gäller att ett inskrivet servitut eller en inskriven nyttjanderätt som avser rätt att dra fram och behålla en ledning ska förändras till ledningsrätt, ska dock sammanträde med sakägarna hållas bara om det finns särskilda skäl för det. Vid en förrättning som avses i andra stycket får ett inskrivet servitut som avser rätt att dra fram och behålla en ledning som utgör tillbehör till en annan fastighet eller en annan inskriven tomträtt än den där ledningen finns förändras till ledningsrätt endast om det samtidigt beslutas att ledningsrätten ska höra till den fastighet eller tomträtt som ledningen hör till . Om en fastighet svarar för en fordran, får ett inskrivet servitut eller en inskriven nyttjanderätt förändras till ledningsrätt endast om det finns sådana medgivanden som avses i 14 § andra stycket. Medgivande av rättsägare behövs dock inte om förändringen är väsentligen utan betydelse för rättsägaren .

19 § Lantmäterimyndigheten ska utreda förutsättningarna för upplåtelse av ledningsrätt och ombesörja de tekniska arbeten och de värderingar som behövs för att genomföra upplåtelsen . Myndigheten bör då rådgöra med sakägarna. Vid behov ska myndigheten samråda med de myndigheter som berörs av upplåtelsen. Om det är nödvändigt att det finns tillstånd till viss verksamhet för att myndigheten ska kunna bedöma om upplåtelse av ledningsrätt är tillåten och under förutsättning att det i övrigt finns förutsättningar för att genomföra upplåtelsen, får myndigheten förelägga en sakägare att inom viss tid ge in bevis om att ansökan om tillstånd har gjorts.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förrättningar där ansökan har inkommit till lantmäterimyndigheten före ikraftträdandet eller ett förordnande som avses i 15 § första stycket har meddelats dessförinnan.

Lagändringen träder i kraft den 1 juni 2014 ( punkten 1 ). De nya bestämmelserna ska gälla i de förrättningar där ansökan har kommit in till lantmäterimyndigheten efter ikraftträdandet. I de fall då en ledningsfråga tas upp utan ansökan på förordnande av lantmäterimyn-

digheten (se 15 § första stycket) gäller de nya bestämmelserna om förordnandet har meddelats efter ikraftträdandet ( punkten 2 ). Övervägandena finns i avsnitt 5.

7.3 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Villkor för inrättande av gemensamhetsanläggning m.m.

9 § Inom ett område med detaljplan eller områdesbestämmelser får en gemensamhetsanläggning inte inrättas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för bebyggande eller användning av mark än de som avses i första stycket, ska anläggning inrättas så att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Förrättning

21 § Lantmäterimyndigheten ska utreda förutsättningarna för anläggningen och ombesörja de tekniska arbeten och de värderingar som behövs för att inrätta anläggningen . Myndigheten bör då rådgöra med sakägarna. Vid behov ska myndigheten samråda med de myndigheter som berörs av anläggningen. Om förrättningen har begärts endast av ägaren av en fastighet som lantmäterimyndigheten bedömer inte kan tilldelas en rätt att delta i anläggningen och som inte heller helt eller till viss del ska användas till en allmän plats eller trafikanläggning som avses i 18 § första stycket, får anläggningen inte inrättas. Om det är nödvändigt att det finns tillstånd till viss verksamhet för att myndigheten ska kunna bedöma om anläggningen är tillåten och under förutsättning att det i övrigt finns förutsättningar för att inrätta anläggningen, får myndigheten förelägga en sakägare att inom viss tid ge in bevis om att ansökan om tillstånd har gjorts.

Domstolsprövning

30 § I fråga om fullföljd av talan mot ett beslut eller en åtgärd av lantmäterimyndigheten enligt denna lag tillämpas 15 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988). Bestämmelserna om fastighetsbildningsbeslut ska då tillämpas på anläggningsbeslut. Mot anläggningsbeslut eller beslut om inställande av en förrättning som begärts av en hyresgästorganisation får organisationen föra talan i likhet med vad som gäller för sakägare. Mot lantmäterimyndighetens beslut enligt 4 § andra stycket och 33 a § denna lag förs talan särskilt på sätt och inom tid som anges i 15 kap. 2 § fastighetsbildningslagen. Vid tillämpning av 15 kap. 6 § fastighetsbildningslagen i ett ärende om godkännande enligt 43 § denna lag räknas tiden för överklagande från dagen för lantmäterimyndighetens beslut. Mot ett beslut om sådant godkännande får den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet och länsstyrelsen föra talan såsom mot ett anläggningsbeslut. Bestämmelserna i 15 kap. 6 § tredje stycket fastighetsbildningslagen ska tillämpas på lantmäterimyndighetens beslut om debitering av kostnader för prövning av ärenden om godkännande enligt 43 §.

Verkan av ändrade förhållanden m.m.

35 § Om det inträder ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på en fråga som tidigare behandlats och slutligt avgjorts vid en förrättning, kan frågan prövas vid en ny förrättning. Även utan att sådana förhållanden inträtt får en ny förrättning äga rum, om det har föreskrivits i det tidigare avgörandet att frågan får omprövas efter viss tid och denna tid har gått ut eller om det i annat fall har framkommit ett klart behov av omprövning. Vid den nya förrättningen får det inte beslutas om en sådan ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltar i en gemensamhetsanläggning eller en fastighets andelstal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt. Om den nya förrättningen gäller en fråga av enklare slag om en fastighets delaktighet i en samfällighet eller om ändring av en fastighets andelstal och samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening, företräder föreningen de delägare som inte har begärt utträde eller vars andelstal inte föreslås ändrat.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förrättningar där ansökan har inkommit till lantmäterimyndigheten före ikraftträdandet eller ett förordnande som avses i 17 § första stycket har meddelats dessförinnan.

Lagändringen träder i kraft den 1 juni 2014 ( punkten 1 ). De nya bestämmelserna ska gälla i de förrättningar där ansökan har kommit in till lantmäterimyndigheten efter ikraftträdandet. I de fall då en anläggningsfråga tas upp utan ansökan på förordnande av lantmäterimyndigheten (se 17 § första stycket) gäller de nya bestämmelserna om förordnandet har meddelats efter ikraftträdandet ( punkten 2 ). Övervägandena finns i avsnitt 5.

Sammanfattning av promemorian Ändringar i

Bilaga 1

fastighetsbildningslagen m.m. (Ds 1999:42)

Promemorian innehåller förslag till ändringar i fastighetsbildningslagens (1970:988) regler om förfarandet vid förrättningar. Syftet med förslagen är att göra handläggningen effektivare samtidigt som rättssäkerheten höjs och reglerna blir enklare och tydligare. Den viktigaste ändringen innebär att byggnadsnämndens medgivandeprövning när det gäller fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse inom ett område utanför detaljplan tas bort. När det gäller fastighetsbildning för ny bebyggelse utanför detaljplanelagt område föreslås i stället ett krav på att det skall finnas ett bygglov eller ett förhandsbesked innan fastighetsbildningen får ske. Vidare föreslås ändringar i fastighetsbildningslagens regler om kallelser och om underrättelser om beslut. Slutligen föreslås vissa konsekvensändringar i andra lagar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

Lagförslagen i promemorian (Ds 1999:42)

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988) dels att 4 kap. 25 a § skall upphöra att gälla, dels att 4 kap. 15, 17, 18, 24 och 29 §§, 7 kap. 5 §, 14 kap. 9 §, 15 kap. 7 §, samt 16 kap. 3, 5 och 11 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 10 b och 29 a §§, av följande lydelse.

4 kap.

Omtryckt 1992:1212.

Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen

Bilaga 2

(1973:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144) dels att 21 § skall upphöra att gälla, dels att 16 § skall ha följande lydelse.

16 §

I fråga om förrättning enligt denna lag tillämpas 4 kap. 1–24, 27–35

och 37–40 §§ samt 6 kap. 6 och 7 §§ fastighetsbildningslagen

nyttjanderätt avseende rätt att inskriven nyttjanderätt för rätt att

skall förändras till ledningsrätt, skall förändras till en ledningsrätt,

skall dock sammanträde med skall dock sammanträde med

skäl talar för det. Vid sådan särskilda skäl för det.

de kommunala nämnder som

Vid förrättning som avses i andra stycket får inskrivet servitut av-

seende rätt att framdraga och bibehålla ledning, som utgör tillbehör till

annan fastighet eller annan inskriven tomträtt än den där ledningen finns,

förändras till ledningsrätt endast om därvid förordnas att ledningsrätten

skall höra till den fastighet eller tomträtt till vilken ledningen hör.

Svarar fastighet för fordran, får inskrivet servitut eller inskriven

nyttjanderätt förändras till ledningsrätt endast om sådana medgivanden

som avses i 14 § andra stycket föreligger. Medgivande av rättsägare be-

hövs dock ej, om förändringen är väsentligen utan betydelse för honom.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. 16 § i dess äldre lydelse samt 21 § skall fortfarande tillämpas vid

förrättningar som har inletts före ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i anläggningslagen

Bilaga 2

(1973:1149)

Härigenom föreskrivs att 23 § anläggningslagen (1973:1149) skall upphöra att gälla vid utgången av juni 2000. Paragrafen skall dock fortfarande tillämpas vid förrättningar som har inletts dessförinnan.

Förteckning över remissinstanserna

Bilaga 3

(Ds 1999:42)

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt, Karlstads tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Lantmäteriverket, Lantmäterimyndigheten i Örebro län, Boverket, Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Värmlands län, Kungliga Tekniska Högskolan, Svenska Kommunförbundet, Nyköpings kommun, Kalmar kommun, Gotlands kommun, Västerås kommun, Kramfors kommun, Umeå kommun, Sveriges advokatsamfund, Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Lantmätareförening och Institutet för Fastighetsrättslig Forskning. Lantmäteriverket har bifogat ett remissyttrande från Lantmäterimyndigheten i Västra Götalands län. Yttranden över promemorian har även avgetts av Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva! och av Fastighetsrådens och Miljörådens Förening. Skogsägarnas Riksförbund har avstått från att yttra sig.

Sammanfattning av rapporten Tillståndspröv-

Bilaga 4

ning enligt PBL och miljöbalken vid fastighetsbildning (LMV-rapport 2002:3)

Rapporten innehåller förslag till ändringar i fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen (1973:1144), anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet samt i förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Förslagen innebär att samordningen mellan fastighetsbildning och sådana tillstånd som kan krävas enligt plan- och bygglagen, miljöbalken m.fl. lagar för den verksamhet som skall utövas inom ett område som berörs av fastighetsbildning renodlas och förtydligas. Byggnadsnämndens medgivandeprövning när det gäller fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse tas bort. Likaså utmönstras möjligheten att medge fastighetsbildning trots att syftet med bestämmelser om markanvändningen såsom strandskydd m.m. motverkas. Lantmäterimyndigheten ges i stället möjlighet att förelägga sakägare att inhämta tillstånd enligt andra lagar, om det är nödvändigt för att kunna avgöra fastighetsbildningsärendet. Tillståndsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen eller kommunen, skall i vissa särskilt utpekade fall ha möjlighet att begära att lantmäterimyndigheten beslutar om ett sådant föreläggande. För att uppnå bättre samordning med miljöbalkens regler föreslås dessutom att sakägare vid förrättning i vissa fall skall ha behörighet att få fråga om vattenverksamhet prövad av miljödomstolen redan innan denne har fått sådan rådighet till vatten som avses i 2 kap. lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2003.

Lagförslagen i rapporten (LMV-rapport 2002:3)

Bilaga 5

Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988) dels att 4 kap. 10 a § skall upphöra att gälla, dels att 3 kap. 2 § och 4 kap. 25 a § skall ha följande lydelse.

3 kap.

2 §

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmel-

ser får fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelser-

na. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för

marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall

fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Får på grund av särskilt medgivande byggnad uppföras eller annan där-

med jämförlig åtgärd företagas i strid mot sådan bestämmelse, utgör vad

nu har sagts ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att med-

dighet. Att därvid regeringens

Länsstyrelsens beslut i fråga

som avses i tredje stycket får

överklagas genom besvär hos

4 kap.

25 §

enligt 4 kap. 25 § anser att ningens tillåtlighet att tillstånd till tillåtligheten enligt 3 kap. 3 § av viss verksamhet föreligger, får Bilaga 5 fastighetsbildning för ny eller lantmäterimyndigheten förelägga befintlig bebyggelse kan sättas i berörd sakägare att inom viss tid fråga och om det från andra ge in bevis om att ansökan om synpunkter finns förutsättningar tillstånd har gjorts. Om föreför att genomföra fastighetsbild- läggandet inte följs skall förrättningen, skall lantmäterimyndig- ningen inställas. heten hänskjuta ärendet till nämnden för prövning. Finner nämnden att 3 kap. 3 § inte utgör hinder mot fastighetsbildningen, skall nämnden lämna medgivande till denna. Beslut där nämnden vägrat med- Vid fastighetsbildning för ny givande till fastighetsbildningen bebyggelse inom område som inte eller gjort sådant medgivande omfattas av detaljplan, skall lantberoende av villkor får överklagas mäterimyndigheten besluta om hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens föreläggande enligt första stycket beslut får överklagas hos re- om berörd tillståndsmyndighet vid geringen. samråd begär det och om det i övrigt finns förutsättningar för att genomföra fastighetsbildningen. Sådana beslut av nämnden eller högre instans varigenom medgivande till fastighetsbildningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för lantmäterimyndigheten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003. 2. 3 kap. 2 § och 4 kap. 25 a § i deras tidigare lydelse samt 4 kap. 10 a § skall fortfarande tillämpas vid förrättningar som har inletts före ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen

Bilaga 5

(1973:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144) dels att 21 § skall upphöra att gälla, dels att 8 och 16 §§ skall ha följande lydelse.

8 §

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmel-

ser får en ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller bestämmel-

serna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för

marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall

ledningsrätt upplåtas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

stämmelser som avses i andra

vas av länsstyrelsen eller efter

dess förordnande av kommunal

Bestämmelser om att tillstånd

Länsstyrelsens beslut i fråga

16 §

nyttjanderätt avseende rätt att skriven nyttjanderätt för rätt att

skall förändras till ledningsrätt, skall förändras till en ledningsrätt,

skall dock sammanträde med sak- skall dock sammanträde med ägarna hållas bara om särskilda sakägarna hållas bara om det finns Bilaga 5 skäl talar för det. Vid sådan särskilda skäl för det. förrättning behöver ärendet inte hänskjutas enligt 21 § till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet. Vid förrättning som avses i andra stycket får inskrivet servitut avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning, som utgör tillbehör till annan fastighet eller annan inskriven tomträtt än den där ledningen finns, förändras till ledningsrätt endast om därvid förordnas att ledningsrätten skall höra till den fastighet eller tomträtt till vilken ledningen hör. Svarar fastighet för fordran, får inskrivet servitut eller inskriven nyttjanderätt förändras till ledningsrätt endast om sådana medgivanden som avses i 14 § andra stycket föreligger. Medgivande av rättsägare behövs dock ej, om förändringen är väsentligen utan betydelse för honom.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003. 2. 8 och 16 §§ i deras tidigare lydelse samt 21 § skall fortfarande tillämpas vid förrättningar som har inletts före ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i anläggningslagen

Bilaga 5

(1973:1149)

Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149) dels att 23 § skall upphöra att gälla, dels att 9 och 19 §§ skall ha följande lydelse.

9 §

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmel-

ser får en gemensamhetsanläggning inte inrättas i strid mot planen eller

bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte mot-

verkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för

marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall

anläggning inrättas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

digheten medges undantag från

stycket. Frågor om undantag

dess förordnande av kommunal

Länsstyrelsens beslut i fråga

som avses i tredje stycket får

överklagas genom besvär hos

19 §

I fråga om förrättning enligt Vid förrättning enligt denna lag

Har hyresgästorganisation påkallat förrättningen eller kan den eljest

beröra hyresgästers rätt, skall lantmäterimyndigheten underrätta organi-

sationen om tid och plats för sammanträde eller, i fall som avses i 4 kap.

15 § fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslutas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

2. 9 och 19 §§ i deras tidigare lydelse samt 23 § skall fortfarande tillämpas vid förrättningar som har inletts före ikraftträdandet. Bilaga 5

Förteckning över remissinstanserna

Bilaga 6

(LMV-rapport 2002:3)

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av Svea hovrätt (Miljööverdomstolen), Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Kungliga Tekniska högskolan (Institutionen för fastigheter och byggande), Naturvårdsverket, Boverket, Lantmäterimyndigheten (Västra Götalands län), Lantmäterimyndigheten (Örebro län), Skogsstyrelsen, Glesbygdsverket, Stockholms kommun, Nyköpings kommun, Kalmar kommun, Gotlands kommun, Västerås kommun, Umeå kommun, Svenska Kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Lantbrukarnas Riksförbund, Institutet för Fastighetsrättslig Forskning (IFF), Fastighetsägarna Sverige, SmåKom och Sveriges Lantmätareförening. Statskontoret, Karlstads tingsrätt, Kramfors kommun, Fastighetsrådens och Miljörådens Förening samt Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva! har avstått från att yttra sig.

Lagrådets yttrande

Bilaga 7 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-11-06

Närvarande: F.d. justitierådet Leif Thorsson samt justitieråden Gudmund Toijer och Olle Stenman.

En samordnad tillståndsprövning vid fastighetsbildning

Enligt en lagrådsremiss den 31 oktober 2013 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), 2. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144), 3. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Magnus Hermansson, biträdd av jur.kand. och civ.ing. Tomas Vesterlin.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 december 2013 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Billström, Adelsohn Liljeroth, Norman, Attefall, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Lööf, Enström, Arnholm, Svantesson Föredragande: statsrådet Ask

Regeringen beslutar proposition 2013/14:58 En samordnad tillståndsprövning vid fastighetsbildning