Kungörelse om sjukpenning vid arbetsvård

Finner försäkringskassa vid prövning av rätten till sjukpenning under tid för arbetsvård i form av arbetsprövning, arbetsträning eller arbetsmarknadsutbildning att den försäkrade lider av sjukdom och att hans deltagande i den beviljade arbetsvården utgör åtgärd av beskaffenhet som anges i 2 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall enligt 3 kap. 8 § andra stycket samma lag förlust av hans arbetsförmåga anses föreligga under tid för arbetsvården.

Arbetsvård skall, oavsett om sjukpenning utgår innan arbetsvården påbörjas, anses utgöra åtgärd enligt 2 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring om den sjukdom som föranlett arbetsvården medfört nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga med minst hälften. Detsamma skall gälla om sjukdomen kan antagas medföra sådan nedsättning av arbetsförmågan om arbetsvården ej kommer till stånd.

Kan det antagas att den försäkrade utan den beviljade arbetsvården på den allmänna arbetsmarknaden skulle kunna få och behålla en arbetsinkomst som motsvarar minst hälften av den han kunnat räkna med om han varit frisk, skall hans arbetsförmåga ej anses vara nedsatt med minst hälften.

Sjukpenning under tid för arbetsvård utgår ej för längre tid än som kan anses erforderlig för att den försäkrade skulle kunna återgå i arbete och förvärva minst hälften av den arbetsinkomst han kunnat påräkna i sin tidigare sysselsättning om han varit frisk.

Denna kungörelse träder i kraft två veckor efter den dag då kungörelsen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Riksförsäkringsverkets författningssamling.

Genom denna kungörelse upphävs riksförsäkringsverkets cirkulär nr 6/1968.

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET

L.-Å. ÅSTRÖM

Birgit Strand Göran Smedmark