Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om efterlysning
Bemyndigande
1 kap. Beslut om efterlysning
En polismyndighet får uppdra åt en anställd att besluta om efterlysning, om den anställde har den kompetens, utbildning och erfarenhet som behövs.
Kriminalvårdsstyrelsens beslut om efterlysning skall sändas till närmaste polismyndighet för verkställighet. För detta ändamål skall blanketten Personefterlysning (RPS 444.4.1-4) användas.
En åklagares beslut om efterlysning skall verkställas av den polismyndighet som har ansvaret för ärendets utredning. I fråga om ärenden som handläggs vid Ekobrottsmyndigheten skall ett beslut om efterlysning verkställas av den polismyndighet som Ekobrottsmyndigheten bestämmer.
2 kap. Framställningar om efterlysning från andra myndigheter
En framställning om efterlysning skall prövas så snart den har kommit in till polismyndigheten. Om en förhandsbegäran görs per telefon skall motringning ske eller motsvarande kontroll göras om minsta tvekan finns om behörighet eller identitet i fråga om den som har ringt upp.
En framställning enligt 7 § efterlysningskungörelsen (1969:293) skall göras på blanketten Personefterlysning (RPS 444.4.1-4). Av framställningen skall genom ett hindersbevis eller på något annat sätt framgå vad som gjorts för att anträffa den eftersökte.
Vad som sägs i 2 § gäller inte domstolar och övervakningsnämnder när efterlysning begärs med stöd av 2 kap. 9 § eller 4 kap. 7 § andra stycket förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder.
Om en framställning om efterlysning inte innehåller tillräckliga uppgifter för att polismyndigheten skall kunna ta slutlig ställning till den eller saknar den underskrift, skall den begärande myndigheten ges tillfälle att komplettera framställningen.
Beslutas inte om efterlysning skall den myndighet som har gjort framställningen underrättas om detta och om de skäl som legat till grund för avgörandet.
Om en myndighet begär ett nytt beslut om efterlysning enligt 12 § efterlysningskungörelsen (1969:293), skall en sådan begäran göras på blanketten Personefterlysning (444.4.1-4). På blanketten skall anges att begäran avser ett nytt beslut.
Allmänna råd
En begäran om nytt beslut om efterlysning bör ha kommit in till polismyndigheten senast 14 dagar innan gällande efterlysning utgår.
Den polismyndighet som beslutar om efterlysning av en förvunnen person skall, efter det att personen varit försvunnen i mer än 60 dagar och avisering om detta inkommit, omgående sända in blankett RPS 474.5 till Rikspolisstyrelsen (Rikskriminalpolisen) för inläggning i centralt identifieringsregister.
En framställning om efterlysning skall göras även när ett beslut om verkställighet av häktning eller en begäran om någon annan åtgärd har överlämnats till en polismyndighet.
3 kap. Åtgärder då en efterlyst person har anträffats m.m.
Vid en underrättelse om att den som är efterlyst har anträffats genom myndighetens egen försorg eller om att efterlysningen av annat skäl inte längre behövs, skall myndigheten skicka exemplar 3 av blanketten Personefterlysning (RPS 444.4.1-4) till den polismyndighet som har verkställt efterlysningen. Domstolar och övervakningsnämnder får i de fall som avses 2 kap. 3 § lämna underrättelsen på annat sätt än som anges i första stycket.
En polismyndighet som skall ta bort uppgifter ur efterlysningsregistret skall genom att ställa en kontrollfråga mot registret förvissa sig om att uppgifterna verkligen har utgått ur registret.
Den polismyndighet som har anträffat en efterlyst försvunnen person, om vilken avisering sänts ut, skall även underrätta Rikspolisstyrelsen (Rikskriminalpolisen) via meddelandeväxlingsrutinen.
4 kap. Efterlysning utomlands
En begäran om efterlysning i ett utomnordiskt land av en person som skall gripas och begäras utlämnad skall sändas till Rikspolisstyrelsen (Rikskriminalpolisen) på blanketten Internationell efterlysning (RPS 444.2) och skall vara undertecknad av åklagare om begäran avser en person som är häktad och av Kriminalvårdsstyrelsen i övriga fall.
Vid andra fall av efterlysning i ett utomnordiskt land än vad som sägs i 1 § och vid alla slags efterlysningar i Norden skall begäran om efterlysning sändas på blanketten Personefterlysning (444.4.1-4) enligt vad som gäller för efterlysning inom Sverige. Polismyndigheten skall därefter verkställa efterlysningen inom landet samt sända en begäran om efterlysning utomlands till Rikspolisstyrelsen (Rikskriminalpolisen).
En underrättelse om att en efterlysning inte längre behövs skall sändas på samma sätt som anges för efterlysning i 1 och 2 §§.
5 kap. Efterlysning m.m. i radio
Allmänna råd
Innan en framställning om efterlysning i radio görs bör efterlysningen spridas genom larmrutinerna inom Polisen. Frågor om efterlysningar i radio eller uppläsning av personliga telegram i Sverige eller inom de nordiska länderna kan ställas till Rikspolisstyrelsen (Rikskriminalpolisen).
Denna författning träder i kraft den 1 juli 2000, då Rikspolisstyrelsens föreskrifter för tillämpning av efterlysningskungörelsen (1969:293) och allmänna råd för efterlysning m.m. i radio, beslutade den 6 november 1992, (FAP 444-2) skall upphöra att gälla.
På Rikspolisstyrelsens vägnar
OLOF EGERSTEDT
Leif Gillgren (Rättssekretariatet)