Migrationsrättsliga konsekvenserna av Sveriges erkännande av Palestina

Fakta om rättsliga ställningstaganden

Rättsliga ställningstaganden utgör Migrationsverkets uttalanden om hur en författning bör tolkas och är styrande för myndighetens medarbetare. De beslutas av chefen för rättsavdelningen.

Rättsliga ställningstaganden förs in i en särskild dokumentserie, RS-serie. Dokumentserien är gemensam för hela myndigheten. Beslut om fastställande, ändringar och upphävande av ett rättsligt ställningstagande förs in i beslutsdokumentserien för chefen för rättsavdelningen.

Sammanfattning

1. Palestina bedöms ha personer som juridiskt uppfyller kraven på att vara medborgare. Medborgarskapet bedöms dock ha sådana brister att medborgarna i vissa sammanhang får anses vara ”de facto” statslösa. 2. Eftersom UNRWA:s mandat fortfarande gäller för medborgare i Palestina är artikel 1 D i flyktingkonventionen samt artikel 12.1 i skyddsgrundsförordningen (EU) 2024/1347 fortfarande tillämpliga.

Bakgrund

Palestina har som stat observatörsstatus genom FN:s resolution 67/19. Sverige erkände Palestina den 30 oktober 2014.

Palestina har en regering och myndigheter, men dessa har bara delvis kontroll över delar av Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem. Det finns inga fastställda gränser. Palestina har ingen kontroll över de-factogränserna. UNRWA:s mandat har inte upphört. Det finns inget som tyder på att parterna är nära en lösning på de s.k. slutstatusfrågorna i den palestinsk-israeliska konflikten. Palestinska medborgare har endast en mycket begränsad möjlighet att få diplomatisk och konsulärt skydd samt assistans. Palestina saknar även kontroll över territoriets internationella gränser vilket medför att staten inte har möjlighet att ensidigt välja vem som kan tas emot inom statens territorium.

Bedömning

Sveriges erkännande av Palestina får konsekvenser för Migrationsverkets prövning av ärenden avseende palestinier i följande avseenden.

Flyktingstatusförklaring

Eftersom UNRWA:s mandat fortfarande gäller är artikel 1 D i flyktingkonventionen och artikel 12.1 i skyddsgrundsförordningen fortfarande tillämpliga. Artiklarna ställer inga uttryckliga krav på statslöshet och prövningen påverkas därför inte av att Sverige erkänt Palestina.

Möjligheten att få resedokument enligt 1954 års konvention för statslösa

Palestinier som inte har rätt till resedokument som flykting kan få resedokument enligt 1954 års konvention. Denna möjlighet kan dock i fortsättningen bara gälla palestinier som inte har medborgarskap i Palestina eftersom medborgarskapet är juridiskt giltigt och de har möjlighet att erhålla resedokument genom den palestinska beskickningen i Stockholm.

Ansökan om medborgarskap i Sverige

Statslösa har vissa förmåner vid ansökan om medborgarskap i Sverige. Dessa förmåner kan dock i fortsättningen bara gälla palestinier som inte har medborgarskap i Palestina eftersom medborgarskapet i Palestina är juridiskt giltigt och syftet med förmånerna är att motverka statslöshet.

Medborgare i Palestina

Juridiskt sett får Palestina bedömas ha medborgare även om staten saknar medborgarskapslagstiftning. Personer som gör sannolikt att de är registrerade i Västbanken, Gaza eller Östra Jerusalem kan registreras som medborgare i Palestina. Innehav av ett palestinskt pass med ID-nummer eller palestinska ID-kort utfärdat av den palestinska myndigheten styrker normalt medborgarskapet. Principen om fri bevisprövning gäller dock fortfarande.

Barn som föds i Sverige med en förälder som är medborgare i Palestina bör också registreras som medborgare i Palestina.

Övriga palestinier

Övriga personer med palestinsk nationalitet är statslösa. De kan registreras som statslösa palestinier och prövas i förhållande till det land där de haft sin vanliga vistelseort.