Sjöfartsverkets kungörelse om ändring i sjöfartsstyrelsens kungörelse (1968:A20) 1.2.1.8 med föreskrifter om fartygs utrustning

Denna kungörelse äger tillämpning på svenskt passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton, som nyttjas till sjöfart. Kungörelsen äger, beträffande regler om lanternor, tillämpning även på fartyg med en bruttodräktighet under 20 registerton.

Fartyg skall ha lanternor och signalfigurer i den utsträckning som erfordras för att föra de ljus och signaler som föreskrivs i 1972 års internationella sjövägsregler, sjötrafikförordningen eller annan allmän författning. Därjämte skall fartyg vars bruttodräktighet uppgår till 500 registerton eller mera och som nyttjas i stor kustfart och fartyg vars längd uppgår till 20 meter eller mera och nyttjas i vidsträcktare fart ha reservlanternor till ovannämnda lanternor. Reservlanternor för runtlysande lanternor med färgat ljus får undvaras om fartygets vita reservlanternor till runtlysande lanternor i betryggande omfattning kan förses med färgade försatsglas. Fartyg som har elektrisk kraftkälla skall ha elektriska lanternor. Fartyg som har elektrisk huvudkraft- och reservkraftkälla skall ha elektriska huvud- och reservlanternor. Huvudlanternor samt reservlanternor för gångljus och ankarljus skall vara fast anbringade. Propangaslanterna får användas endast på obemannad pråm.

Kungörelsen omtryckt 1970:A16.

Typgodkännande av och certifikat för lanternor

Elektrisk lanterna, som enligt denna kungörelse skall ingå i fartygs utrustning skall vara av typ som godkänts av sjöfartsverket. Propangaslanterna skall vara försedd med certifikat, utfärdat av sjöfartsverket eller av utländsk statsmyndighet eller av utländsk anstalt, vars certifikat av verket förklarats äga vitsord. Sådant certifikat skall ges en giltighetstid av högst fem år.

Anslutning till lanterna

Om både huvudkraft- och reservkraftkälla finns, skall lanternorna matas från separata ledningar dragna så långt från varandra som möjligt. Ledningarna skall dras från kraftkällorna till lanterncentral på kommandobryggan och därifrån till lanternorna. Om huvudkraft och reservkraftkälla finns skall förutom ordinarie lanterncentral även finnas reservlanterncentral på kommandobryggan. Ordinarie lanterncentral skall innefatta samtliga lanternor och vara försedd med optisk och akustisk larmanordning. Reservlanterncentral skall innefatta minst gång- och ankarljus och vara försedd med minst optisk larmanordning.

Denna kungörelse träder i kraft den 15 juli 1977. Genom denna kungörelse upphävs sjöfartsverkets kungörelse (1970:A44) om placering av fartygs skeppsljus. Äldre bestämmelser skall gälla fartyg som kölsträckts eller motsvarande före den 15 juli 1977.

LENNART JOHANSSON Per Eriksson (Sjöfartsinspektionen)

Se sjöfartsverkets kungörelse om typprovning av elektriska lanternor, m. m. (SJÖFS 1977:12) intagen i Sjöfartsverkets författningshandbok under 1.2.1.9. Intagen i Sjöfartsverkets författningshandbok under 1.2.1.9.

Utgivare:Peter Brusewitz, Sjöfartsverket, Norrköping ISSN 0347.521X