SJÖFS 1982:50
EKONOMIAVDELNINGEN
Sjöfartsverkets meddelande 1974:A13 uttages ur författningshandboken.
Utgivare: Johan Franson, Sjöfartsverket, Norrköping ISSN 0347-531X
Bilaga
1. Ömsesidiga överenskommelser om rätt till inrikes kustfart
Enligt särskilda överenskommelser är följande länders fartyg berättigade till kustfart mellan svenska hamnar, nämligen Argentina, Belgien, Danmark, Frankrike, Irländska republiken, Island (endast beträffande fartyg, vilkas nettodräktighet överstiger 30 ton), Japan, Nederländerma, Norge, Portugal samt Storbritannien och Nordirland.
2. Ömsesidig överenskommelse mellan Sverige och USA om att i inrikes kustfart få transportera tomma containers och liknande godsbehållare samt tillbehör till godsbehållare, stuvningsutrustning m. m.
Genom beslut den 2 september 1966 har Kungl. Maj:t medgivit kustfart vid transport mellan svenska hamnar av tomma containers och liknande godsbehållare med fartyg under amerikansk flagg om utrustningen i fråga ägs eller hyrs av det transporterande fartygets redare eller den som handhar driften av fartyget och transporteras för att användas att frakta last i utrikeshandel förutsatt att på amerikansk sida motsvarande rätt till kustfart tillkommer fartyg registrerade i Sverige. Enligt beslut på amerikansk sida den 11 oktober 1966 har sådan rätt tillerkänts svenska fartyg. Enligt en i Amerikas förenta stater den 11 augusti 1968 antagen lag (Public Law 90-474) är utländska fartygs kustfart mellan amerikanska hamnar tillåten vid transport av tillbehör till godsbehållare, stuvningsutrustning m. m. (equipment for use with cargo vans, lift vans or shipping tanks, empty barges specifically designed for carriage aboard a vessel, any empty instrument for international traffic, and stevedoring equipment and material). Denna utvidgade rätt till kustfart gäller under förutsättning att av vederbörande amerikanska myndigheter utrönts att ömsesidighet föreligger. Sveriges redareförening har i skrivelse den 13 juni och 22 september 1967 hemställt att medgivande 1ämnas till transporter med amerikanska fartyg mellan svenska hamnar av sådan utrustning som enligt den amerikanska lagen den 11 augusti 1968 får transporteras i kustfart mellan amerikanska hamnar. I ärendet har yttranden avgivits av sjöfartsstyrelsen, generaltullstyrelsen och kommerskollegium. I samtliga yttranden har föreningens hemställan tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Kungl. Maj:t medger kustfart mellan svenska hamnar vid transport med fartyg, registrerade i Amerikas förenta stater, av sådan utrustning som avses med framställningen och under samma villkor i övrigt som gäller enligt Kungl. Maj:ts beslut den 2 september 1966. (Kommunikationsdepartementets ämbetsskrivelse till generaltullstyrelsen den 4 oktober 1968).
3. Ömsesidig överenskommelse mellan Sverige och Polen om att få bedriva inrikes kustfart som är nödvändig i samband med bärgning av fartyg och annan egendom inom svenskt och polskt sjöterritorium
Kungl. Maj:t godkände den 5 juni 1970 förslag till överenskommelse mellan Sverige och Polen om bärgning av fartyg och annan egendom i svenskt och polskt sjöterritorium samt till signaturprotokoll och skriftväxling om viss bärgningshjälp. Överenskommelsen och signaturprotokollet undertecknades den 5 oktober 1970. Samma dag verkställdes nämnda skriftväxling. Överenskommelsen skall enligt dess artikel 10 träda i kraft då skriftväxling om dess godkännande äger rum. Anm. Enligt meddelande från utrikesdepartementet har överenskommelsen trätt i kraft den 23 januari 1971 efter verkställd skriftväxling.
Kungl. Maj:t medger att utländskt fartyg, vilket bedriver bärgningsverksamhet i svenskt sjöterritorium i enlighet med bestämmelserna i överenskommelsen mellan Sverige och Polen om bärgning av fartyg och annan egendom i svenskt och polskt sjöterritorium, får - utan hinder av gällande förbud att i riket idka kustfart med utländska fartyg - bedriva kustfart som är nödvändig för bärgningsverksamheten. (Kommunikationsdepartementets ämbetsskrivelse till sjöfartsverket den 9 oktober 1970).
4. Ömsesidig överenskommelse mellan Sverige och USA om att i inrikes kustfart få transportera gods i LASH-pråmar
Enligt förklaringen av den 28 februari 1726 över förordningen den 10 november 1724 angående de främmandes fart på Sverige och Finland (det s. k. produktplakatet) är sjöfart i inrikes trafik mellan orter vid rikets kuster (kustfart) eller orter vid inlandsvatten (insjöfart) icke tillåten för andra fartyg än sådana, som genom överenskommelse med främmande makt blivit likställda i detta avseende med svenska fartyg. Enligt en i Amerikas Förenta Stater antagen lag den 23 november 1971 (Public Law 92-163) erhåller utländska redare rätt att transportera gods som införts från utlandet i LASH-pråmar registrerade i andra landet och från dessa omlasta till andra sådana pråmar tillhörande eller förhyrda av samma redare eller annan som handhar driften av pråmarna. Denna rätt till kustfart gäller under förutsättning att av vederbörande amerikanska myndigheter utrönts att ömsesidighet föreligger. Sveriges Redareförening har i skrivelse den 15 mars 1974 och 12 november 1975 hemställt att medgivande lämnas till transporter med amerikanska LASH-pråmar mellan svenska hamnar i enlighet med den amerikanska lagen av den 23 november 1971. I ärendet har yttranden avgivits av sjöfartsverket, generaltullstyrelsen och kommerskollegium. I samtliga yttranden har föreningens hemställan tillstyrkts. På diplomatisk väg har överläggningar förts med amerikanska vederbörande om förslag till skriftväxling om ömsesidigt kustfartstillstånd för LASH-pråmar. 1 Skriftväxlingen framgår av bilaga till regeringsprotokoll i detta ärende.
Regeringen lämnar sådant medgivande som ovan angivits samt godkänner föreliggande förslag till skriftväxling. Denna handling får offentliggöras omedelbart. (Regeringsprotokoll den 1 juni 1978).