Föreskrifter om ändring i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2004:30) om livräddningsutrustning och livräddningsanordningar på fartyg som inte omfattas av 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss

Livräddningsutrustning eller livräddningsanordningar som används, installeras eller placeras ombord på ett fartyg som omfattas av dessa föreskrifter skall uppfylla kraven i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 1999:8) om marin utrustning i den utsträckning som följer av den författningen. Livräddningsutrustning eller livräddningsanordningar som används, installeras eller placeras ombord på fartyg som omfattas av dessa föreskrifter men inte av Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 1999:8) om marin utrustning skall uppfylla de särskilt angivna kraven i LSA-koden. Livräddningsutrustning och livräddningsanordning, som inte omfattas av första eller andra stycket, skall uppfylla kraven i bilaga 1. På lastfartyg med en bruttodräktighet mindre än 20 som går på inrikes resa i fartområde D och E och som skall vara utrustade i enlighet med kraven i 2–5 kap. i dessa föreskrifter, får utrustningen i 2 kap. 4 och 7 §§, 4 kap. 1, 8 och 9 §§ i stället för kraven i första och andra stycket, uppfylla följande standarder: – räddningsvästar för barn (2 kap. 4 §) SS-EN 395 – räddningsvästar för vuxna (2 kap. 4 §) SS-EN 396 – räddningsvästar tilläggsutrustning (2 kap. 4 §) SS-EN 394

– räddningsdräkter (2 kap. 7 §, 4 kap. 9 §) SS-EN ISO 15027-1 och -2 – livflottar (4 kap. 1 §) SS-ISO 9650-1 – livbojar (4 kap. 8 §) SS-EN 14144

Passagerarfartyg under 24 meter med byggnadsdatum före den 1 juli 1998 på nationell resa i fartområde A, B eller C skall ha en radartransponder/SART och en handburen VHF-apparat. Lastfartyg och fiskefartyg i fartområde A, B eller C med bruttodräktighet om 20 och däröver på nationell resa eller med bruttodräktighet om 20 men under 300 på internationell resa skall ha en radartransponder/SART och en handburen VHF-apparat ombord.

Det skall finnas en räddningsväst som uppfyller kraven i LSA-koden 2.2 för varje person ombord. Dessutom skall det finnas ett antal räddningsvästar för barn motsvarande minst 10 % av antalet passagerare ombord eller, om antalet är större, så många som behövs för att förse varje barn med en räddningsväst. På annat fartyg än passagerarfartyg får i stället för det i första stycket föreskrivna antalet räddningsvästar för barn, finnas en räddningsväst för varje faktiskt ombordvarande barn.

Fartyg som inte har livbåt eller beredskapsbåt skall medföra minst en räddningsdräkt som uppfyller kraven i LSA-koden 2.3. Fartyg skall ha en räddningsdräkt som uppfyller kraven i LSA-koden 2.3 för varje person ombord som arbetar på en plats där risk finns att falla över bord. Sådan räddningsdräkt får utgöras av räddningsdräkt som krävs enligt första stycket.

Fartyg skall ha en räddningsdräkt som uppfyller kraven i LSA-koden 2.3 eller en antiexponeringsdräkt som uppfyller kraven i LSA-koden 2.4 för varje person som är avdelad som besättning för beredskapsbåt eller för att sköta marint evakueringssystem ombord.

Livbåtar och beredskapsbåtar på lastfartyg skall vara försedda med termiskt skydd/TPA för samtliga ombordvarande såvida de inte är försedda med överlevnadsdräkter.

Livflottar på roropassagerarfartyg skall vara antingen automatiskt självrätande eller tältförsedda och vändbara samt uppträda stabilt i hög sjö och fungera säkert, oavsett vilken sida som är vänd uppåt. Sjöfartsverket kan godkänna öppna, vändbara livflottar om särskilda skäl föreligger. Sådana skäl kan vara resans skyddade karaktär, gynnsamma

klimatförhållanden i verksamhetsområdet och under verksamhetsperioden samt att sådana livflottar helt uppfyller kraven i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2003:12) om säkerheten på höghastighetsfartyg (HSC-koden 2000), annex 11. _________________ Denna författning träder i kraft fyra veckor efter den dag då författningen enligt uppgift på den utkom från trycket i Sjöfartsverkets författningssamling.

På Sjöfartsverkets vägnar JOHAN FRANSON

Tomas Åström (Sjöfartsinspektionen)

Utgivare: Jan-Olof Selén, Sjöfartsverket, Norrköping ISSN 0347-531X