Skolverkets föreskrifter om kursplaner för specialskolan

Bilaga

Kurser för specialskolan för döva och hörselskadade

B- och C-språk Engelska Rörelse och drama Svenska Teckenspråk

Specialskolan för döva /hörselskadade

B- OCH C-SPRÅK

De ökade kontakterna mellan länder och teknikens snabba utveckling ställer krav på att allt fler får kunskaper i främmande språk utöver engelska. Att lära sig kommunicera på främmande språk -- läsa och skriva -- är en väsentlig del av en internationellt orienterad utbildning. I Europa och i världen i övrigt kommer man ofta att, utöver engelska, behöva goda kunskaper i ytterligare minst ett större främmande språk, vanligtvis franska, spanska eller tyska. Undervisningen i främmande språk syftar till att eleverna skall få sådana kunskaper att de kan förstå och använda språket i skrift. Den skall också ge vidgade perspektiv på levnadsförhållanden, tänkesätt, seder och kultur i de länder där det studerade språket används.

Mål att sträva mot

 Skolan skall i sin undervisning i B- och C-språk sträva efter att eleven  läser och tillgodogör sig innehållet i faktatexter och skönlitteratur som kan stimulera till fortsatt läsning på egen hand,  känner till uttalsformer och avläsebilder,  vänjer sig vid att uttrycka egna upplevelser och tankar i skrift så att skrivandet blir en hjälp att befästa och utveckla språket,  lär sig att bearbeta och förbättra sitt språk mot allt större variation och formell säkerhet,  skaffar sig insikter i samhällsförhållanden och kultur i de länder där språket talas och lär sig beskriva och göra jämförelser med svenska förhållanden,  gör det till en vana att använda ordböcker, uppslagsböcker och grammatikor som hjälpmedel och att utnyttja datorer för skrivande, informationssökning och kommunikation,  kommer till insikt om hur den egna språkinlärningen går till och utifrån denna kunskap ökar sin förmåga till självständigt arbete och eget ansvarstagande,  får en tilltro till sin förmåga att använda språket i alla de sammanhang där det finns behov av det.

Ämnets uppbyggnad och karaktär

Språkfärdighet och kunskaper om samhälle och kultur i de länder där språken talas är de centrala delarna i undervisningen.

Kommunikativ språkfärdighet

Att kunna kommunicera skriftligt med hjälp av språket står i centrum för språkinlärningen. Att känna till uttalsformer och kunna avläsa enkla vardagsuttryck är också viktigt. Undervisningen skall utgå från ett meningsfullt och intresseväckande innehåll. Genom att läsa om sådant som angår och engagerar och genom att använda språket för att uttrycka egna tankar i skrift utvecklar eleverna också sin språkfärdighet. Det språkliga och sociala samspelet eleverna emellan spelar härvid en viktig roll. Även begränsade kunskaper i språket kan vara viktiga för elevens självtillit. Det ligger ett värde i att eleverna försöker hitta vägar för att förstå eller göra sig förstådda också i situationer där den egna språkförmågan ännu inte riktigt räcker till. Den inledande undervisningen kan ta sin utgångspunkt i ett sådant innehåll som knyter an till elevernas erfarenheter och som väcker deras nyfikenhet och fantasi. Bilder, rörelse och eget skapande stimulerar och stödjer språkutvecklingen och ökar tilltron till den egna förmågan att förstå och använda språket. Efter hand blir det naturligt att uppmärksamma de mer formella sidorna av språket, att ge ökad kunskap om grammatiska strukturer och att ge eleverna möjlighet att öva sin förmåga till språklig variation.

Interkulturell förståelse

Varje nytt språk är främmande också i den meningen att det -- jämfört med modersmålet -- ofta är uttryck för ett annorlunda sätt att tänka och bete sig, för olika värderingar och för en annan kultur. Studier i främmande språk skall medverka till att utveckla förståelse för andra kulturer. Kännedom om de olika ländernas vardagsliv, historia, geografi, samhällsförhållanden och religion har ett värde i sig. Sådana kunskaper ger också eleverna en bättre bakgrund när de söker förstå film och litteratur, när de tar del av nyhetsförmedling och när de vill komma i personlig kontakt med människor. Eleverna skall också få viss kännedom om de regionala och sociala skillnader som råder såväl inom som mellan de olika språkområdena.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret

B-språk

Eleven skall  kunna läsa och förstå huvudinnehållet i enkla berättande eller beskrivande texter samt ta fram fakta ur en enkel saktext,  kunna formulera sig i skrift i enkla former, t.ex. i meddelanden och brev,  ha vissa kunskaper om samhällsförhållanden, levnadssätt och kultur i aktuella länder,  vara van att använda ordbok och grammatik som hjälpmedel,  kunna avläsa enkla vardagsuttryck.

C-språk

Eleven skall  kunna besvara och ställa enkla frågor i vardagliga ämnen,  kunna och skriftligt, i enkel form, berätta om sig själv och egna förhållanden,  kunna läsa och förstå det väsentliga i korta och enkla texter av berättande eller beskrivande karaktär,  ha vissa kunskaper om levnadssätt och samhällsförhållanden i aktuella länder,  vara van att använda ordbok och grammatik som hjälpmedel,  kunna avläsa enkla vardagsuttryck.

Specialskolan för döva/hörselskadade

ENGELSKA

I en värld som präglas av internationella kontakter är det önskvärt att alla döva och hörselskadade svenskar kan engelska så väl att de kan förstå och använda språket i skrift och även känner till

uttalsformer och kan avläsa enkla vardagsuttryck. Genom att engelska språket numera har en så dominerande ställning i hela det internationella samhället fungerar det som ett globalt språk. Det ökade utbudet av engelska i massmedierna, det intensifierade reselivet och behovet av att kunna kommunicera på många olika områden, såväl i privatlivet som i utbildningen och arbetslivet, gör att kraven på bredd och djup i engelskkunskaperna ständigt växer. Till denna breddning och fördjupning hör sådana kunskaper som ger vidgade perspektiv på levnadsförhållanden, tänkesätt, seder och kultur i engelsspråkiga länder. Syftet med undervisningen i engelska är att eleverna skall förvärva så goda språkfärdigheter och så mycket relevant samhälls- och kulturkunskap att de kan använda den skrivna och lästa engelskan i de sammanhang där det behövs.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i engelska sträva efter att eleven  kan läsa och förstå texter av varierande slag, såsom nyhetsartiklar och faktatexter i tidningar och tidskrifter,  känner till uttalsformer och avläsebilder,  läser och tillgodogör sig litteratur som kan möta behov av bl.a. spänning och upplevelser och som kan stimulera till fortsatt läsning på egen hand,  lär känna sådan skönlitteratur och poesi som representerar såväl den engelskspråkiga kulturtraditionen som den kultur eleverna i dag omges av,  vänjer sig vid att läsa engelska texter som anknyter till andra skolämnen och till tema- och projektarbeten eller som rör egna intresseområden,  kan formulera sig tydligt och vårdat i skrift och vänjer sig vid att uttrycka upplevelser och tankar i skrift så att skrivandet blir en hjälp att befästa och utveckla språket,  lär sig att analysera, bearbeta och förbättra sitt språk mot allt större variation och formell säkerhet,  inhämtar kunskaper om samhällsförhållanden och kulturliv i engelskspråkiga länder och lär sig beskriva och göra jämförelser med motsvarande svenska förhållanden,  är van att ta ansvar för sin egen språkinlärning,  gör det till en vana att använda ordböcker, uppslagsböcker och grammatikor som hjälpmedel och att utnyttja datorer för skrivande, informationssökning och kommunikation,  har en tilltro till sin förmåga att använda engelska i alla de sammanhang där det finns behov.

Ämnets uppbyggnad och karaktär

Kunskaper i att använda det engelska språket och insikter i den engelskspråkiga världens kultur i vid mening utgör de centrala delarna i ämnet.

Färdighet i att läsa och skriva språket

Att kunna läsa och skriva språket står i fokus för språkinlärningen. Undervisningen skall utgå från ett meningsfullt och intresseväckande innehåll. Eleverna utvecklar sin språkfärdighet genom att läsa sådant som angår och engagerar dem och genom att använda språket för att uttrycka egna tankar i skrift. Det språkliga och sociala samspelet har här en viktig roll. Det ligger också ett värde i att eleverna försöker hitta vägar att förstå eller göra sig förstådda även i situationer där den egna språkförmågan ännu inte riktigt räcker till. I dag möter svenska barn skrivna engelska ord och uttryck tidigt i många olika sammanhang. Det är därför viktigt att redan den tidiga undervisningen i engelska söker fånga upp sådant som väcker elevernas intresse och nyfikenhet också utanför skolans värld. Bilder, rörelse och eget skapande kan ytterligare stimulera och stödja språkutvecklingen och därmed svara mot elevernas behov av fantasi och lek. Även fortsättningsvis är fantasi och lek, liksom stoff som stimulerar nyfikenhet, viktiga inslag i undervisningen. Med elevernas stigande ålder och mognad blir det naturligt att också lägga vikt vid grammatiska strukturer och mer formell språkträning. En sådan språktträning syftar till att utveckla såväl den formella säkerheten som förmågan att variera språket i fråga om ordförråd, fraser och satsbyggnad.

Interkulturell förståelse

Varje nytt språk är främmande också i den meningen att det -- jämfört med modersmålet -- ofta är uttryck för ett annorlunda sätt att bete sig, för olika levnadsförhållanden, för olika värderingar och för

en annan kultur. För många av dagens elever är kulturell mångfald en naturlig och integrerad del av den egna vardagen. Kunskaper om de engelskspråkiga ländernas vardagsliv, historia, geografi, samhällsförhållanden och religioner har ett värde i sig. Sådana kunskaper ger också eleverna en bättre bakgrund när de söker förstå exempelvis film och litteratur, när de tar del av nyhetsförmedling i media och när de vill komma i personlig kontakt med engelsktalande. Eleverna får genom internationella jämförelser också nya perspektiv på svenskt samhällsliv och svenska förhållanden.

Mål som eleverna ska ha uppnått i slutet av det femte skolåret

Eleven skall kunna läsa och förstå enkla berättelser och beskrivningar, kunna göra sig förstådd i skrift, t.ex. i enkla meddelanden, känna till något om levnadsförhållanden i engelskspråkiga länder.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret

Eleven skall  kunna läsa och tillgodogöra sig innehållet i berättande och beskrivande texter samt ta fram fakta ur en saktext,  kunna formulera sig skriftligt i enkla former, t.ex. i meddelanden och brev,  ha allmänna kunskaper om samhällsförhållanden, kulturtraditioner och levnadssätt i engelsktalande länder,  vara van att använda ordbok och grammatik vid läsning och skrivning på egen hand,  kunna avläsa enkla vardagsuttryck.

Specialskolan för döva/hörselskadade

RÖRELSE OCH DRAMA

Olika kroppsliga uttrycksformer såsom dans, rörelse och dramatisk gestaltning har i alla tider haft stor social och kulturell betydelse för människor. Idag finns en ökande mångfald i kulturutbudet. Medietekniken bidrar med sin snabba utveckling. Rörelse och drama kan genom sin kulturbärande och kulturskapande roll främja den kulturella miljön i skolan och den kulturella bildningen i samhället. Rörelse och drama fyller samma funktion för de döva och hörselskadade eleverna som musik för de hörande. Det innebär att undervisningen i rörelse och drama skall spegla kulturlivet och ge de döva och hörselskadade eleverna kunskaper om viktiga delar av samhällets kultur. Begreppet kultur innefattar också dövas kultur, som bör ägnas stor uppmärksamhet. Undervisningen i rörelse och drama syftar till att ta till vara elevernas intresse för rörelse, mim, drama och dans utifrån vars och ens individuella förutsättningar. Den skall också främja gemenskapen och glädjen i att uttrycka sig på olika sätt tillsammans. Undervisningen skall ge eleverna möjlighet att lära sig att tolka och analysera de olika uttryckssätten. Utvecklingen av kunskaper i ämnet bidrar till elevernas personliga och sociala utveckling samt till ett glädjerikt förhållande till olika kulturformer. Elevernas allsidiga utveckling skall ses som ett led i att stärka de kulturella och humanistiska värdena i det framtida samhället. Utvecklingen av elevernas förmåga att se sammanhang och innebörder samt att skapa kroppsliga uttryck för egna tankar och idéer är en fråga om kulturell yttrandefrihet och ger verktyg för såväl etiska som estetiska ställningstaganden. Varje elev som lämnar specialskolan bör ha uppnått kunskaper som ger förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällets kulturliv, i vilket dövas kultur ingår.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i rörelse och drama sträva efter att eleven  utvecklar kunskaper och får erfarenheter i rörelse, mim, drama och dans som grund för en kulturell allmänbildning samt blir förtrogen med en repertoar från dövtradition och svensk tradition samt från andra kulturer och genrer för att kunna delta i skolans och samhällets kulturliv,  utvecklar sin förmåga att analysera, kritiskt granska olika kulturformer och tolka dess innehåll och kulturella betydelse och därmed fördjupa upplevelserna av olika konstnärliga och estetiska uttryck,  lär sig förstå och använda kulturella begrepp och uttryck samt dess funktioner och villkor i olika miljöer, och tider,

 utvecklar sin förmåga, kreativitet och lust att använda rörelse, mim, drama och dans för att kunna skapa, uttrycka och förmedla egna tankar och känslor, även i samverkan med andra uttrycksformer som bild eller media.

Ämnets uppbyggnad och karaktär

Ämnet rörelse och drama utgår från relationen uttryck, människa och samhälle. Centralt för elevernas kunskapsutveckling är att kommunicera med sin omgivning genom att skapa och delta i rörelse, mim, drama och dans. Ämnets kunskapskällor finns dels i kulturarvet, dels i det nya som växer fram i takt med medieteknikens, informationssamhällets och kulturlivets utveckling. Genom medieteknikens inträde i skolan kan ämnets historiska, mångkulturella och internationella aspekter belysas. Begreppet rörelse kan konkret innebära rytmik, dans, rörelsekomposition, poesi, lekar som befrämjar kropps- och rumsuppfattning och rytmiska lekar med tecken. Musiken -- på dövas och hörselskadades villkor -- har sin plats i ämnet, främst som en vibrationsupplevelse. Kunskaper i ämnet kan också vara att veta något om stilar och artister. Det kan innebära att tolka och förstå rörelsens, mimens, dramats och dansens innehåll och estetiska uttryck. Det kan vara att genom praktiskt skapande eller betraktande ha fått en förtrogenhet med olika former eller att kritiskt kunna återge andras stycken, kunna improvisera eller skapa efter sina egna föreställningar och uttrycksbehov. Ämnets mångfacetterade och dynamiska kunskapsstruktur skapar ett brett underlag för elevens utveckling i rörelse, mim, drama och dans och man kan med fördel arbeta i ett helhetsperspektiv med olika teman. En allsidig kunskapsutveckling i rörelse och drama innebär att eleverna utvecklar ett uttryckssätt och en förmåga att reflektera över egna och andras erfarenheter och upplevelser när de betraktar någon av dessa uttrycksformer eller själva deltar. I det framväxande kunskaps- och mediasamhället bör kunskaper i rörelse och drama betraktas i ett vidare perspektiv, där man tar till vara ämnets kommunikativa, kreativa och estetiska dimensioner. Rörelse och drama kan bli ett verktyg för att uttrycka sig och bättre förstå sin omvärld och ett intellektuellt och konstnärligt redskap för att uttrycka sina kunskaper.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av femte skolåret

Eleven skall  aktivt kunna utföra rörelsekompositioner både i grupp och individuellt,  kunna förstå begreppet rytm och omsätta denna kunskap i enkla rytmövningar och improvisationer,  kunna delta i vanligt förekommande dans- och grupplekar som anknyter till skola och samhälle.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av tionde skolåret

Eleven skall  kunna använda sin kropp för att uttrycka känslor och tankar i mimisk och dramatisk form och som dans, både i färdiga kompositioner och genom improvisation,  kunna också i språklig form beskriva egna erfarenheter och upplevelser som uttryckts mimiskt eller dramatiskt,  känna till viktiga begrepp och uttryck inom olika kulturformer samt några framträdande verk och utövare inom dans och drama,  känna till och aktivt delta i danser, såsom moderna danser, folkdanser och danser från andra tider och kulturer.

Specialskolan för döva/hörselskadade

SVENSKA

En förutsättning för att döva aktivt skall kunna delta i samhällslivet är att de kan använda det svenska språket som ett funktionellt komplement till teckenspråket. Det är därför skolans viktigaste uppgift att skapa goda möjligheter för elevernas utveckling i de båda språken. Undervisningen skall främja deras utveckling till tvåspråkiga individer med teckenspråk som förstaspråk och skriven svenska som andraspråk. Skolans undervisning i svenska skall ge eleverna möjligheter att utveckla sina kunskaper om hur det svenska skriftspråket är uppbyggt och hur det används. Härigenom skall de utveckla sina färdigheter i att läsa och skriva. De skall också få möta skönlitteraturen, grundlägga goda läsvanor och lära känna delar av vårt svenska kulturarv.

Svenskt språk och svensk kultur är oupplösligt förenade med varandra. I det svenska skriftspråket finns en viktig del av vår gemensamma kulturella identitet, vare sig vi är hörande eller döva. I skriften återspeglas likheter och skillnader mellan människor i olika tider och med olika livsvillkor. Skriften utgör också ett medel för kommunikation mellan människor och mellan människor och samhälle. Därför måste skolan ta ansvar för att eleverna inte bara lär sig att använda det svenska språket i skrift utan också känner sig trygga och säkra i sin språkanvändning. Det svenska skriftspråket utgör också en väg till kunskap för de döva eleverna. I skolarbetet blir skriften ett efter hand allt viktigare komplement till teckenspråket när eleverna inhämtar och bearbetar kunskaper. Förmågan att läsa och skriva har stor betydelse för arbetet i skolan, en betydelse som ökar successivt under skolåren. Även för elevernas fortsatta liv och verksamhet är behärskning av skriftspråket väsentligt.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven  utvecklar en sådan språklig säkerhet att hon eller han kan, vill och vågar uttrycka sig i skrift i många olika sammanhang,  med god behållning kan läsa texter av olika slag, såsom skönlitteratur, faktatexter och dagstidningarnas artiklar i allmänna ämnen och kan anpassa lässättet till textens karaktär och till syftet med läsningen,  förstår och kan använda grundläggande mönster och grammatiska strukturer i skriftspråket,  kan analysera, bearbeta och förbättra sitt skriftspråk både självständigt och i samarbete med andra,  gör det till en vana att skriva och genom skrivandet får ett medel för kontakt och påverkan, för strukturering av kunskaper och information och ett redskap för fortsatta studier,  lär sig att använda texttelefon som ett effektivt kommunikationsmedel,  inser att människor skriver olika beroende på ålder, utbildning, språklig bakgrund och syfte,  inser att dövas villkor för att lära sig svenska skiljer sig från hörandes och lär sig ta ansvar för den egna fortsatta svenskinlärningen,  lär sig att använda hjälpmedel som datorer, ordböcker och uppslagsböcker för att skriva och för att hämta information,  vänjer sig vid att utnyttja ett biblioteks möjligheter,  gärna läser på egen hand för att stilla sin nyfikenhet och uppnå personlig tillfredsställelse,  får kunskap om tidningarnas, reklamens och andra mediers språk och funktion samt utvecklar sin förmåga att analysera, tolka och kritiskt granska budskap i olika medier,  lär känna svensk skönlitteratur från olika tider och i skilda former, får kunskaper om centrala författarskap och därigenom blir förtrogen med svensk kultur,  lär känna skönlitteratur från de nordiska länderna och från andra delar av världen och får förståelse för kulturens mångfald.

Ämnets uppbyggnad och karaktär

Språk och litteratur är ämnets centrala innehåll. Språkutveckling innebär att elevernas förmåga att förstå och tillgodogöra sig skrivna texter av olika slag successivt ökar och att eleverna blir allt säkrare i att själva uttrycka sig i skrift. För att bygga upp sina kunskaper i svenska måste de få ta del av svenska texter i meningsfulla sammanhang. Det är i mötet med texter som eleverna utvecklar sina kunskaper om hur det svenska språket är uppbyggt och fungerar och därmed också sin läs- och skrivförmåga. Teckenspråket utgör grunden för detta arbete, både som förklaringsmedel och som det språk eleverna har att relatera sina svenskkunskaper till. Det kontrastiva perspektivet ökar elevernas insikter om det svenska språkets byggnad och användning och bidrar till elevernas språkutveckling. Arbete med texter, både skönlitteratur och sakprosa, intar en nyckelposition. Litteraturen tillhandahåller språk med meningsfullt innehåll. Med lärarens hjälp kan den tillgodose barnets behov av att möta språk som förmedlar något och som ger upplevelser och skapar nyfikenhet och intresse för svenska. Efter hand blir också texter av andra slag -- faktatexter, tidningstexter, informationsmaterial etc. -- allt mer väsentliga. Eleverna måste få bygga upp sina språkkunskaper och sina insikter om det svenska språkets struktur och användningsområden utifrån ett så rikt och varierat skriftspråksutbud som möjligt. Litteraturen är också en väg för eleverna att få kunskaper om barns, kvinnors och mäns livsvillkor under olika tider och i olika länder. Litteraturen bär en del av vårt gemensamma kulturella arv och förmedlar kunskaper och värderingar. Litteratur fungerar som ett kitt i en kulturgemenskap och skolan

har ett ansvar för att lyfta fram den aspekten. Verk av döva författare kan tillföra arbetet med litteraturen en särskild dimension. Det är viktigt att eleverna får möta litteraturen i myter, sagor och sägner, i dikter, pjäser och prosaberättelser, i såväl barn- och ungdomslitteratur som vuxenlitteratur, antingen i översättning eller på svenska. Arbete med litteraturen ingår också i ämnet teckenspråk. Genom samtal och gemensam bearbetning av de livsfrågor som litteraturen väcker får eleverna hjälp att förstå världen och sig själva. Litteraturen ger även perspektiv på det nära och vardagliga. Det är också viktigt att eleverna får möta sakprosetexter av olika slag och med olika funktioner. Genom att successivt vänja sig vid att utnyttja textmönster och olika inomtextuella drag utvecklar de sin förmåga att självständigt söka information och inhämta nya kunskaper. I och med att elevernas svenskkunskaper ökar kommer också deras egna skrivande att bli en allt viktigare del av svenskämnet. Deras lust och vilja att skriva skall tas till vara och uppmuntras på ett tidigt stadium. I nära samspel med arbetet kring texter av olika slag skall eleverna lära sig att använda sina ökade språkliga insikter och kunskaper då de själva skriver. Kraven på grammatisk korrekthet skall relateras till skriftens olika användningsområden, som kommunikationsmedel eller som ett medel för att tillgodose elevernas egna behov av att skapa eller av att bearbeta och belästa tankar och kunskaper. Genom att eleverna görs uppmärksamma på de olika krav som ställs i olika språksituationer får de perspektiv på den egna språkanvändningen. Detta ökar deras möjligheter att utveckla sitt skrivande och därmed också sin språkliga säkerhet.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret

Eleven skall  kunna läsa barn- och ungdomslitteratur och faktatexter skrivna för barn och ungdom med god förståelse av innehållet i stort,  kunna skriva enkla berättelser, brev och redogörelser så att mottagaren kan förstå,  kunna föra en enkel dialog och framföra enkla meddelanden via texttelefon med kända mottagare.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det sista skolåret

Eleven skall  kunna läsa till åldern anpassad skönlitteratur, saklitteratur och dagstidningarnas artiklar i allmänna ämnen med god förståelse av det väsentligaste innehållet,  kunna skriva berättelser, brev, sammanfattningar och redogörelser så att innehållet framgår tydligt och därvid använda skriftspråkets grundläggande mönster och grammatiska strukturer,  kunna kommunicera på ett ändamålsenligt sätt via texttelefon med olika mottagare och med olika syften,  känna till några av de stora skönlitterära verken och författarskapen som ingår i vårt kulturarv.

Specialskolan för döva/hörselskadade

TECKENSPRÅK

Teckenspråket är av grundläggande betydelse för döva elevers språk-, personlighets- och tankeutveckling. Det är ett redskap för kommunikation och ett uttryck för elevens identitet. Teckenspråk är också den primära källan till kunskap och till delaktighet i den svenska kulturen och i dövas kultur. Undervisningen i ämnet syftar till att eleverna utvecklar sitt språk så att de kan få en stark självkänsla och en klar uppfattning om sig själva och sin livssituation som döva individer i det hörande, svenska majoritetssamhället. Undervisningen skall främja deras utveckling till tvåspråkiga med teckenspråk som förstaspråk och skriven svenska som andraspråk. Teckenspråk har en nyckelställning i specialskolan. Det utvecklar elevens tänkande och kreativitet. Genom språket blir kunskap synlig och hanterbar. Språket har stor betydelse för allt arbete i skolan och för elevernas fortsatta liv och verksamhet. Det är skolans ansvar att tillgodose elevernas behov av en rik språklig miljö och goda teckenspråkliga förebilder.

Mål att sträva mot

Specialskolan skall i sin undervisning i teckenspråk sträva efter att eleven  utvecklar en sådan språklig säkerhet att hon eller han med respekt för  andra kan, vill och vågar uttrycka sig tydligt i många olika sammanhang,  kan analysera, bearbeta och förbättra sitt språk både självständigt och i samarbete med andra,

 kan förstå olika typer av teckenspråkstexter,  utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att skapa med hjälp av språket,  lär sig att använda video, multimedia och annan teknik för skapande och för att hämta och dokumentera information,  får kunskaper om språket och dess betydelse för människan och samhället,  får kunskaper om och möjlighet att träna sig i andra länders teckenspråk och internationellt handalfabet,  förstår grundläggande mönster och grammatiska strukturer i språket och inser att döva tecknar olika beroende på ålder, kön. utbildning och samtalssituation,  kan analysera och diskutera skillnader och likheter mellan teckenspråk och svenska avseende struktur och funktion för att få perspektiv på den egna tvåspråkigheten,  har kunskap om tecken språkets historia,  har kunskap om dövas kultur som den förmedlas i muntlig tradition och om dövas historia,  inser hur lärande går till och lär sig att använda sina egna erfarenheter, sitt tänkande och sina språkliga färdigheter för att inhämta och befästa nya kunskaper.

Ämnets uppbyggnad och karaktär

Kunskap om teckenspråkets funktion, ställning och struktur är ämnets centrala innehåll. Språkutveckling innebär att elevernas begreppsvärld vidgas, att de blir säkrare i att använda språket uttrycksfullt och tydligt men också att deras fantasi utvecklas. Teckenspråk är ett minoritetsspråk i Sverige men det förmedlar i huvudsak svensk kultur. Arbete med den svenska litteratur som eleverna får del av, antingen i översättning eller inom ramen för ämnet svenska, ingår också i ämnet teckenspråk. Arbetet med språket skall tillgodose elevernas behov att uttrycka vad de tänker och känner och att ta del av andras erfarenheter och upplevelser. Det skall också ge kunskaper om kulturarvet och vår omvärld, om dövas kultur samt dövas organisationer nationellt och internationellt. Inom ämnet teckenspråk ryms huvudansvaret för elevernas språkliga utveckling, men alla lärare har ett gemensamt ansvar och måste vara medvetna om språkets betydelse för lärande. Elever som kommer till specialskolan med påtagliga brister i teckenspråk ska få individuellt stöd för sin språkutveckling. Målen för undervisningen i teckenspråk är dock gemensamma för alla elever.

Språket

Eftersom teckenspråk saknar skriftspråk är samtalet den främsta arbetsformen. Det är i samtal om olika ämnen, med olika människor och i olika situationer som eleverna utvecklas språkligt. Det är också i samtal eleverna utifrån sina egna erfarenheter kan bygga upp kunskap om hur språket fungerar i samspel mellan människor och därigenom få perspektiv på sin egen språkförmåga. Videotekniken är ett viktigt redskap för att dokumentera, bevara och analysera texter. Kunskaper om språkets struktur och uppbyggnad tillför språkutvecklingen andra dimensioner liksom också ett kontrastivt perspektiv på de båda språken (skriven) svenska och teckenspråk. Insikter om egen användning av språket, tillämpning av dessa kunskaper och nya faktakunskaper om språket byggs upp i ett växelspel och bidrar till elevernas språkutveckling. Kunskap om hur teckenspråk och talspråk har delvis skilda kommunikationsvillkor och hur man bäst utnyttjar teckenspråkstolk ökar också den språkliga medvetenheten. Viss kunskap om hur teckenspråket anpassas av synskadade ökar förståelsen för språkets möjligheter och underlättar anpassningen för elever med synskador. Läraren skall kontinuerligt följa elevernas utveckling och arbete. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma om en elev i vissa skeden behöver mer hjälp för att gå framåt.

Litteratur

Litteratur i traditionell mening finns inte på teckenspråk men ett växande antal videogram med såväl skönlitterärt innehåll som mer sakprosebetonat produceras. Det är viktigt att eleverna får tillgång till dessa texter, som hjälper dem att förstå världen och sig själva och som är viktiga för att utveckla den egna språkbehandlingen.

Mål som eleven skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret

Eleven skall  på teckenspråk kunna berätta och redogöra så att innehållet blir begripligt för mottagaren,

 tillgodogöra sig innehåll i berättelser, sagor och faktatexter på teckenspråk samt kunna återberätta detta,  deltaga i samtal och diskussioner.

Mål som eleven skall ha uppnått i slutet av det sista skolåret

Eleven skall  aktivt kunna delta i samtal och diskussioner,  kunna utförligt redovisa olika uppgifter så att innehållet framgår tydligt,  kunna medvetet anpassa språket till vad som krävs i olika samtalssituationer,  ha kunskaper om språket och kunna göra iakttagelser av människors olika språkbruk för att utveckla det egna språket,  kunna jämföra teckenspråk och svenska med avseende på struktur och funktion,  kunna använda tolk i olika typer av talsituationer,  känna till några av de viktigaste skönlitterära verken och författarskapen som ingår i vårt kulturarv.