Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2020 års förenklade fastighetstaxering

Vid klassindelning av värdefaktorn beskaffenhet ska för beskaffenhetsklasserna 1–5 gälla följande. Klass 1: Åkermark vars produktionsförmåga är mycket bättre än (mer än 30 procent över) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala. Klass 2: Åkermark vars produktionsförmåga är bättre än (minst 10 procent men högst 30 procent över) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala. Klass 3: Åkermark vars produktionsförmåga är normal (avviker mindre än 10 procent från den genomsnittliga produktionsförmågan) inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala. Klass 4: Åkermark vars produktionsförmåga är sämre än (minst 10 procent men högst 30 procent under) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala. Klass 5: Åkermark vars produktionsförmåga är mycket sämre än (mer än 30 procent under) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala. Vid bedömningen av åkermarkens produktionsförmåga förutsätts i samtliga beskaffenhetsklasser att åkermarken tillhör dräneringsklass 1 eller 2. Om brukningsförhållandena för åkermarken är väsentligt bättre än vad som är normalt inom värdeområdet, ska beskaffenhetsklassen höjas med ett steg. Är brukningsförhållandena väsentligt sämre än vad som är normalt inom värdeområdet ska beskaffenhetsklassen sänkas med ett steg.

Vid klassindelning av värdefaktorn dränering ska för dräneringsklasserna 1–3 gälla följande. Klass 1: Åkermark som är tillfredsställande dränerad genom systemtäckdikning. Klass 2: Annan åkermark än sådan som tillhör klass 1, om den är tillfredsställande dränerad eller självdränerande. Klass 3: Åkermark som är otillfredsställande dränerad. Om befintligt huvudavlopp inte medger tillfredsställande avrinning, ska dräneringsklassen sänkas ett steg.

Vid klassindelning av värdefaktorn beskaffenhet ska för beskaffenhetsklasserna 1–5 vid normala bruknings- och torrläggningsförhållanden gälla följande. Klass 1: Betesmark som har bättre (mer än 30 procent högre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet och som ligger i anslutning till brukningscentrum. Klass 2: Betesmark som har bättre (mer än 30 procent högre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet men som inte ligger i anslutning till brukningscentrum. Klass 3: Betesmark vars avkastning och kvalitet är normal (avviker med högst 30 procent) från vad som är genomsnittligt inom värdeområdet. Klass 4: Betesmark som har sämre (mer än 30 procent lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet. Klass 5: Betesmark som har sämre (mer än 30 procent lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet och som kan förväntas bli tagen i anspråk för virkesproduktion inom en nära framtid.

Värdefaktorn bonitet ska bestämmas med ledning av Skogshögskolans boniteringssystem.

Värdefaktorn bonitet ska delas in i bonitetsklasserna E–A med ledning av den produktiva skogsmarkens virkesproducerande förmåga enligt följande.

Länsgrupp Bonitetsklass (medelbonitet i skogskubikmeter per hektar och år)

E D C B A

1. Norrbottens län 1,0–1,7 1,8–2,2 2,3–3,2 3,3–4,4 4,5–

Västerbottens 2. och Jämtlands 1,0–1,9 2,0–2,8 2,9–4,0 4,1–5,0 5,1– län

Västernorrlands 3. 1,0–2,8 2,9–3,7 3,8–5,0 5,1–6,0 6,1– län

4. Gävleborgs län 1,0–3,1 3,2–4,5 4,6–5,8 5,9–6,7 6,8–

5. Dalarnas län 1,0–2,5 2,6–3,7 3,8–5,8 5,9–7,7 7,8–

6. Värmlands län 1,0–3,1 3,2–4,9 5,0–7,2 7,3–8,7 8,8–

Stockholms, Uppsala, 7. Örebro och 1,0–4,2 4,3–5,9 6,0–7,8 7,9–9,4 9,5– Västmanlands län

Södermanlands, 8. Östergötlands 1,0–4,2 4,3–5,9 6,0–8,4 8,5–10,5 10,6– och Kalmar län

9. Gotlands län 1,0–1,9 2,0–2,8 2,9–4,1 4,2–5,8 5,9–

Jönköpings, Kronobergs, 10. Skåne och 1,0–4,5 4,6–6,8 6,9–9,3 9,4–11,2 11,3– Västra Götalands län

Blekinge och 11. 1,0–5,0 5,1–7,3 7,4–9,9 10,0–11,9 12,0– Hallands län

Värdefaktorerna virkesförråd barrträd och virkesförråd lövträd ska bestämmas i hela skogskubikmeter per hektar.

För skogsinnehav under 30 hektar ska värdefaktorn virkesförråd, i enlighet med bilaga 5 a (skogstabell M) till 1 kap. 19 § fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199), klassindelas med hänsyn till totalt virkesförråd uttryckt i skogskubikmeter per hektar enligt följande.

Område Klass för totalt virkesförråd 1 2 3 4 5 6 7 8 9 I Del av Z, AC och (5)–19 20–39 40–59 60–79 80–94 95–109 110–124 125–144 145– BD län* II Del av Z, AC och (5)–29 30–54 55–79 80–104 105–129 130–149 150–169 170–189 190– BD län** samt hela I län III W, X och Y län (10)–54 55–79 80–99 100–119 120–144 145–164 165–184 185–204 205– IV AB, C, D, E, O, (20)–69 70–99 100–124 125–149 150–179 180–204 205–229 230–254 255– S, T och U län V F, G och H län (25)–74 75–104 105–129 130–154 155–189 190–214 215–239 240–264 265– VI K, M och N län (25)–84 85–119 120–154 155–179 180–204 205–229 230–254 255–279 280–

Vad som sägs i 1–7 §§ Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2017:6) om värderingen av småhusenheter vid 2018 års och senare års fastighetstaxeringar ska tillämpas även i fråga om tomtmark ingående i lantbruksenhet. Dock ska vid klassindelningen av värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden följande beaktas. Värderingsenhet på vilken det finns småhus som, enligt 8 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), utgör brukningscentrum för lantbruksenhet, och som enligt 12 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen ska jämställas med småhus som utgör självständig fastighet, ska indelas i klass 1.

För småhus ingående i lantbruksenhet ska tillämpas vad som sägs i 8–15 §§ Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2017:6) om värderingen av småhusenheter vid 2018 års och senare års fastighetstaxeringar. Vid klassindelningen av värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden ska småhus som utgör brukningscentrum för lantbruksenhet, enligt 8 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), indelas i klass 1.

Vid klassificering av värdefaktorn storlek ska med värderingsenhetens yta på marken avses byggnadsarea enligt svensk standard SS 21054:2009.

Värdefaktorn ålder uttrycks genom byggnadens värdeår. Värdeåret utgörs av byggnadens nybyggnadsår. Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av byggnaden togs i bruk eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste värdeåret ska vara 1929. Värdefaktorn ålder ska anges i hela år. Har byggnaden varit föremål för påtaglig om- eller tillbyggnad eller påtaglig förbättring ska värdeåret jämkas.

Vid klassindelning av värdefaktorn beskaffenhet ska vad som anges i bilaga 1 gälla.

Vid bestämmande av storlekskorrektion för lantbruksenhet ska med medelstor lantbruksenhet enligt 7 kap. 4 a § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) förstås en lantbruksenhet vars sammanlagda riktvärde, med undantag för småhus och tomtmark för sådan byggnad, utgör 1 000 000 kr.

Med normal storlek avses en storlek om 125 kvm värdeyta. Med normal standard avses 31 standardpoäng.

Indelning i värdeområden och provvärderingsområden för ekonomibyggnader, åkermark och betesmark (riktvärdekarta J) fastställs på det sätt som framgår av bilaga 2 .

Indelning i värdeområden och provvärderingsområden för produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner och skogligt impediment (riktvärdekarta SK) fastställs på det sätt som framgår av bilaga 3 .

Indelning i värdeområden för småhus och tomtmark till småhus på lantbruksenhet (riktvärdekarta LS) fastställs på det sätt som framgår av 1. bilaga 4 ___________ Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 september 2019 och tillämpas första gången vid förenklad fastighetstaxering 2020 och därefter vid särskild fastighetstaxering till och med 2022.

På Skatteverkets vägnar

KATRIN WESTLING PALM Patricia Schömer (Rättsavdelningen, rättsenhet 2)