Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2026 års förenklade fastighetstaxering;

Vid klassindelning av värdefaktorn beskaffenhet ska för beskaffenhetsklasserna 1–5 gälla följande. Klass 1: Åkermark vars produktionsförmåga är mycket bättre än (mer än 30 procent över) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala. Klass 2: Åkermark vars produktionsförmåga är bättre än (minst 10 procent men högst 30 procent över) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala. Klass 3: Åkermark vars produktionsförmåga är normal (avviker mindre än 10 procent från den genomsnittliga produktionsförmågan) inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala. Klass 4: Åkermark vars produktionsförmåga är sämre än (minst 10 procent men högst 30 procent under) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala. Klass 5: Åkermark vars produktionsförmåga är mycket sämre än (mer än 30 procent under) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala. Vid bedömningen av åkermarkens produktionsförmåga förutsätts i samtliga beskaffenhetsklasser att åkermarken tillhör dräneringsklass 1. Om brukningsförhållandena för åkermarken är väsentligt bättre än vad som är normalt inom värdeområdet, ska beskaffenhetsklassen höjas med ett steg. Är brukningsförhållandena väsentligt sämre än vad som är normalt inom värdeområdet ska beskaffenhetsklassen sänkas med ett steg.

Vid klassindelning av värdefaktorn dränering ska för dräneringsklasser 1–2 gälla följande. Klass 1: Åkermark som är tillfredsställande dränerad. Klass 2: Åkermark som är otillfredsställande dränerad.

Vid klassindelning av värdefaktorn beskaffenhet ska för beskaffenhetsklasserna 1–5 vid normala bruknings- och torrläggningsförhållanden gälla följande. Klass 1: Betesmark som har bättre (mer än 30 procent högre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet och som ligger i anslutning till brukningscentrum. Klass 2: Betesmark som har bättre (mer än 30 procent högre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet men som inte ligger i anslutning till brukningscentrum. Klass 3: Betesmark vars avkastning och kvalitet är normal (avviker med högst 30 procent) från vad som är genomsnittligt inom värdeområdet. Klass 4: Betesmark som har sämre (mer än 30 procent lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet. Klass 5: Betesmark som har sämre (mer än 30 procent lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet och som kan förväntas bli tagen i anspråk för virkesproduktion inom en nära framtid.

Värdefaktorn bonitet ska bestämmas med ledning av Skogshögskolans boniteringssystem.

Värdefaktorn bonitet ska indelas i bonitetsklasserna E–A med ledning av den produktiva skogsmarkens virkesproducerande förmåga enligt följande.

Länsgrupp Bonitetsklass (medelbonitet i skogskubikmeter per hektar och år) E D C B A

1. Norrbottens län 1,0–1,7 1,8–2,2 2,3–3,2 3,3–4,4 4,5–

Jämtlands och 2. Västerbottens 1,0–1,9 2,0–2,8 2,9–4,0 4,1–5,0 5,1– län

3. Västernorrlands 1,0–2,8 2,9–3,7 3,8–5,0 5,1–6,0 6,1– län

4. Gävleborgs län 1,0–3,1 3,2–4,5 4,6–5,8 5,9–6,7 6,8–

5. Dalarnas län 1,0–2,5 2,6–3,7 3,8–5,8 5,9–7,7 7,8–

6. Värmlands län 1,0–3,1 3,2–4,9 5,0–7,2 7,3–8,7 8,8–

Stockholms, Uppsala, 7. Örebro och 1,0–4,2 4,3–5,9 6,0–7,8 7,9–9,4 9,5– Västmanlands län Södermanlands, 8. Östergötlands 1,0–4,2 4,3–5,9 6,0–8,4 8,5–10,5 10,6– och Kalmar län

9. Gotlands län 1,0–1,9 2,0–2,8 2,9–4,1 4,2–5,8 5,9–

Jönköpings, Kronobergs, 10. Skåne och 1,0–4,5 4,6–6,8 6,9–9,3 9,4–11,2 11,3– Västra Götalands län

11. Blekinge och 1,0–5,0 5,1–7,3 7,4–9,9 10,0–11,9 12,0– Hallands län

Värdefaktorerna virkesförråd barrträd och virkesförråd lövträd ska bestämmas i hela skogskubikmeter per hektar.

För skogsinnehav under 30 hektar ska värdefaktorn virkesförråd, i enlighet med bilaga 5 a (skogstabell M) till 1 kap. 19 § fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199), klassindelas med hänsyn till totalt virkesförråd uttryckt i skogskubikmeter per hektar enligt följande.

Område Klass för totalt virkesförråd 1 2 3 4 5 6 7 8 9 I Del av Z, AC och (5)–26 27–47 48–68 69–88 89–105 106–121 122–136 137–156 157– BD län* II Del av Z, AC och (5)–32 33–58 59–84 85–110 111–135 136–156 157–176 177–196 197– BD län** samt hela I län III W, X och Y län (10)–56 57–81 82–104 105–127 128–152 153–173 174–193 194–213 214– IV AB, C, D, E, O, (20)–67 68–98 99–129 130–159 160–190 191–216 217–241 242–266 267– S, T och U län V F, G och H län (25)–75 76–102 103–128 129–153 154–184 185–210 211–235 236–260 261– VI K, M och N län (25)–82 83–119 120–156 157–184 185–209 210–235 236–260 261–285 286–

För tomtmark ingående i lantbruksenhet ska vad som sägs i 1–7 §§ Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2023:9) om värderingen av småhusenheter vid 2024 års förenklade fastighetstaxering tillämpas. Dock ska följande beaktas vid klassindelningen av värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden. Värderingsenhet på vilken det finns småhus som, enligt 8 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), utgör brukningscentrum för lantbruksenhet, och som enligt 12 kap. 3 §

fastighetstaxeringslagen ska jämställas med småhus som utgör självständig fastighet, ska indelas i klass 1.

För småhus ingående i lantbruksenhet ska tillämpas vad som sägs i 8–15 §§ Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2023:9) om värderingen av småhusenheter vid 2024 års förenklade fastighetstaxering. Vid klassindelningen av värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden ska småhus som utgör brukningscentrum för lantbruksenhet, enligt 8 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), indelas i klass 1.

Med normal storlek avses en storlek om 125 kvm värdeyta. Med normal standard avses 31 standardpoäng.

Vid klassificering av värdefaktorn storlek ska med värderingsenhetens yta på marken avses byggnadsarea enligt svensk standard SS 21054:2020.

Värdefaktorn ålder uttrycks genom byggnadens värdeår. Värdeåret utgörs av byggnadens nybyggnadsår. Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av byggnaden togs i bruk eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste värdeåret ska vara 1929. Värdefaktorn ålder ska anges i hela år. Har byggnaden varit föremål för påtaglig om- eller tillbyggnad eller påtaglig förbättring ska värdeåret jämkas.

Vid klassindelning av värdefaktorn beskaffenhet ska vad som anges i bilaga 1 gälla.

Vid bestämmande av storlekskorrektion för lantbruksenhet ska med medelstor lantbruksenhet enligt 7 kap. 4 a § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) förstås en lantbruksenhet vars sammanlagda riktvärde, med undantag för småhus och tomtmark för sådan byggnad, utgör 1 200 000 kr.

Indelning i värdeområden och provvärderingsområden för ekonomibyggnader, åkermark och betesmark (riktvärdekarta J) fastställs på det sätt som framgår av bilaga 2 .

Indelning i värdeområden och provvärderingsområden för produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner och skogligt impediment (riktvärdekarta SK) fastställs på det sätt som framgår av bilaga 3 .

Indelning i värdeområden för småhus och tomtmark till småhus på lantbruksenhet (riktvärdekarta LS) fastställs på det sätt som framgår av bilaga 4 . ___________ Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 september 2025 och tillämpas första gången vid förenklad fastighetstaxering 2026 och därefter vid särskild fastighetstaxering till och med 2028.

På Skatteverkets vägnar

KATRIN WESTLING PALM Lena Björner (Rättsavdelningen, rättsenhet 3)

Bilaga 1